Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 16 september 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Jag tolkar detta som en hänvisning till artikel 11.2 i lag nr 71–1130 där det föreskrivs att en eventuell dispens från kravet på juridisk examen kan beviljas för personer som har bedrivit viss verksamhet i Frankrike.

3 Se, exempelvis, följande avgöranden meddelade av Cour d’appel de Paris (Paris appellationsdomstol): beslut av den 12 maj 2016, nr 15/1546; Cass. 1ère Civ, beslut av den 14 december 2016, nr 15–26.635, FR:CCASS:2016:C101411. Cass. 1ère Civ, beslut av den 11 maj 2017, nr 16–17.295, FR:CCASS:2017:C100576, Cass. 1ère Civ, beslut av den 5 juli 2017, nr 16–20.441, FR:CCASS:2017:C100576.

4 Cour d’Appel d’Aix-en Provence (Appellationsdomstolen i Aix-en-Provence), beslut av den 2 april 2015, nr 14/15403.

5 Vars överensstämmelse med den nationella konstitutionen bekräftades av Conseil Constitutionnel (författningsdomstolen, Frankrike) genom beslut av den 6 juli 2016, nr 2016–551 QPC, FR:CC:2016:2016.551.QPC.

6 Cass. 1ère Civ, beslut av den 28 mars 2008, nr 06–21.051, Bulletin 2008 I No 90;

7 Cass. 1ère Civ, beslut av den 14 december 2016, nr 14–25.800, FR:CCASS:2016:C101410.

8 Samma villkor om territorialitet tillämpades också på dispens för vissa kategorier universitetslärare i enlighet med artikel 98.2 i dekret nr 91–1197. Cass, 1ère Civ, beslut av den 15 juli 1999, nr 97–13.079, Bulletin 1999 I nr 235, s. 152.

9 Se ovan punkt 5 i detta förslag till avgörande.

10 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 14.3.1998, s. 36).

11 Dom av den 13 november 2003, Morgenbesser ( C‑313/01, EU:C:2003:612, punkt 45).

12 Se, exempelvis, dom av den 10 december 2009, Peśla ( C‑345/08, EU:C:2009:771, punkt 34 och där angiven rättspraxis), dom av den 6 oktober 2015, Brouillard ( C‑298/14, EU:C:2015:652, punkt 48 och där angiven rättspraxis), och dom av den 17 december 2015, X-Steuerberatungsgesellschaft ( C‑342/14, EU:C:2015:827, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

13 I fråga om artikel 45 FEUF (tidigare artikel 39 EG), se dom av den 10 december 2009, Peśla ( C‑345/08, EU:C:2009:771, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

14 Se, exempelvis, dom av den 3 oktober 2000, Ferlini ( C‑411/98, EU:C:2000:530, punkt 42 och där angiven rättspraxis), dom av den 16 december 2004, My ( C‑293/03, EU:C:2004:821, punkt 37 och där angiven rättspraxis, i fråga om det principiella uttalandet), dom av den 16 februari 2006, Öberg ( C‑185/04, EU:C:2006:107, punkt 12 och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 januari 2016, kommissionen/Cypern ( C‑515/14, EU:C:2016:30, punkt 45). Se även dom av den 30 april 2019, Wattiau/parlamentet ( T-737/17, EU:T:2019:273, punkt 82 och följande punkter).

15 Se, exempelvis dom av den 28 juni 2012, Erny ( C‑172/11, EU:C:2012:399, punkt 39), dom av den 5 december 2013, Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken ( C‑514/12, EU:C:2013:799, punkt 25), eller dom av den 5 februari 2014, Hervis Sport- és Divatkereskedelmi ( C‑385/12, EU:C:2014:47, punkt 30).

16 Dom av den 23 maj 1996, O’Flynn ( C‑237/94, EU:C:1996:206, punkt 20).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkt 42 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 juni 2018, MB (könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 42), och dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 42).

18 Se ovan punkterna 11, 12 och 24 i detta förslag till avgörande.

19 Se även mitt förslag till avgörande i målet Hornbach-Baumarkt ( C‑382/16, EU:C:2017:974, punkt 131), där det visas på hur samma faktorer i huvudsak tas upp inom bedömningen av förenlighet (om denna tas upp separat) och berättigande (proportionalitet) som inom domstolens sedvanliga bedömning i samband med de fyra friheterna.

20 Se mitt förslag till avgörande i målet MB ( C‑451/16, EU:C:2017:937, punkt 47), där jag framhåller att det uppkommer en kretsgång som leder till att varje prövning i realiteten blir omöjlig, om de kategorier som fastställs i nationell lagstiftning ska betraktas som bindande för bedömningen av jämförbarhet på unionsnivå.

21 Se, exempelvis, dom av den 7 maj 1991, Vlassopoulou ( C‑340/89, EU:C:1991:193, punkt 15), dom av den 5 februari 2015, kommissionen/Belgien ( C‑317/14, EU:C:2015:63, punkt 22), eller dom av den 20 december 2017, Simma Federspiel ( C‑419/16, EU:C:2017:997, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Se, för en sammanfattning av rättspraxis på detta område, även mitt förslag till avgörande i målet Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:450, punkterna 53–85).

22 Se, exempelvis; dom av den 31 mars 1993, Kraus ( C‑19/92, EU:C:1993:125, punkt 32 och där angiven rättspraxis), dom av den 12 september 2013, Konstantinides ( C‑475/11, EU:C:2013:542, punkt 50), eller dom av den 13 juli 2016, Pöpperl ( C‑187/15, EU:C:2016:550, punkt 29).

23 I fråga om berättigandet av inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster, se dom av den 18 maj 2017, Lahorgue ( C‑99/16, EU:C:2017:391, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 12 december 1996, Reisebüro Broede ( C‑3/95, EU:C:1996:487, punkt 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331 punkt 16).

24 Se, exempelvis dom av den 7 maj 1991, Vlassopoulou ( C‑340/89, EU:C:1991:193, punkt 15), dom av den 13 november 2003, Morgenbesser ( C‑313/01, EU:C:2003:612, punkt 62 och där angiven rättspraxis), dom av den 10 december 2009, Peśla ( C‑345/08, EU:C:2009:771, punkt 36 och där angiven rättspraxis), dom av den 17 december 2009, Rubino ( C‑586/08, EU:C:2009:801, punkt 34). Se även dom av den 12 maj 2005, kommissionen/Italien ( C‑278/03, EU:C:2005:281, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

25 Dessutom hyser kommissionen tvivel i fråga om huruvida villkoret om territorialitet faktiskt krävs av personal inom fransk offentlig tjänst som fullgör sin tjänst utanför franskt territorium. Kommissionen hänvisar därvid till beslut av Cour d’appel de Paris (Paris appellationsdomstol) av den 12 maj 2016, nr 15/15468 där denna slår fast att den åtskillnad som görs mellan personal inom fransk offentlig tjänst och internationella tjänstemän inte kan ge upphov till diskriminering, med hänvisning till att de båda tjänsteställningarna svarar mot olika kompetens.

26 Se dom av den 10 december 2009, Peśla ( C‑345/08, EU:C:2009:771, punkt 46) och dom av den 22 december 2010, Koller ( C‑118/09, EU:C:2010:805, punkt 39).

27 För detta har klaganden anfört den hänskjutande domstolens domar där det slås fast att dispens enligt artikel 98.3 i dekret nr 91–9711 för advokater anställda i företag inte kan krävas en mångfald av verksamheter på olika rättsliga områden. Se Cass. 1ère Civ, beslut av den 13 mars 1996, pourvoi nr 94–13.856, Bulletin 1996 I nr 131 s. 93, Cass. 1ère Civ, beslut av den 26 januari 1999, pourvoi nr 96–14.188, ej publicerat i den franska rättsfallssamlingen, och Cass. 1ère Civ, beslut av den 11 februari 2010, pourvoi nr 09–11.324, ej publicerat i den franska rättsfallssamlingen.

28 Klaganden har vidare hänvisat till ett utlåtande av den 18 januari 2018 från Conseil national des barreaux (det nationella advokatsamfundet) och Commission Règles et usages (nämnden för regler och praxis), vilket inte förefaller så entydigt i detta avseende. I nämnda handling förklaras följande: Juristsamfundet har mottagit ansökan om registrering och, på grundval av bevis om utförd juridisk yrkesverksamhet i form av rådgivning, utformning av akter eller handläggning av tvistemål, kommer nu en utredning att företas i fråga om vad slag av verksamhet som faktiskt har utövats. Den verifikation som sökanden ska förete är i princip det intyg som utfärdats av arbetsgivaren eller av tidigare arbetsgivare. Min kursivering av eller.

29 Se ovan punkt 38 i detta förslag till avgörande.

30 Om det, för att med tillgrepp av ett hypotetiskt exempel gå rakt på sak, skulle vara möjligt för exempelvis en tjänsteman vid skatteförvaltningen i Saint-Claude i Jura, vilken har åtta års erfarenhet med enbart ärenden rörande mervärdesskatt, att utan att någonsin ha satt sin fot i en fransk domstol för att plädera på statens vägnar, omfattas av dispensen enligt artikel 98.4 i dekret 91–1197, eftersom han anses ha utövat juridisk verksamhet, skulle samma sak förvisso vara möjligt för en tjänsteman vid kommissionen som uteslutande arbetar med frågor inom unionslagstiftningen, utan att någonsin ha pläderat i franska domstolar. Så förhåller det sig med avseende på det uttalade syftet med denna begränsning (punkterna 68 och 69 ovan i detta förslag till avgörande) endast på grund av att båda dessa fall är lika nära (eller snarare lika avlägsna från) relevant erfarenhet av rättsprövning enligt fransk lag.

31 I detta avseende har styrelsen och ordföranden i advokatsamfundets i Paris hänvisat till Cass. 1ère Civ, beslut av den 22 januari 2014, pourvoi nr 12–26.622, FR:CCASS:2014:C100056, och Cass. 1ère Civ, beslut av den 8 december 2009, pourvoi nr 08–70.088, ej publicerat i den franska rättsfallssamlingen.

32 Se ovan, punkterna 10 och 23, vilka tyder på att bedömningen, med avseende på klaganden i det nationella målet, tycktes begränsa sig till att hon på det rent konkreta planet inte tillhörde personalen inom fransk offentlig tjänst.

33 Se särskilt punkt 34 ovan i detta förslag till avgörande.

34 Se, exempelvis, dom av den 6 november 2003, Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597, punkt 67), dom av den 10 mars 2009, Hartlauer ( C‑169/07, EU:C:2009:141, punkt 55 och där angiven rättspraxis), dom av den 18 maj 2017, Lahorgue ( C‑99/16, EU:C:2017:391, punkt 31 och där angiven rättspraxis), dom av den 29 juli 2019, kommissionen/Österrike (civilingenjörsbolag, patentombudsbolag och veterinärbolag) ( C‑209/18, EU:C:2019:632, punkt 94 och där angiven rättspraxis), och dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

35 Europadomstolens avgörande av den 26 april 1979, The Sunday Times/Förenade kungariket (nr 1), App. No 6538/74, (CE:ECHR:1980:1106JUD000653874, 47–49 § (i samband med artikel 10.2 i Europakonventionen och begränsning av yttrandefrihet). Se för kommentarer om Europadomstolens relevanta praxis i samband med artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna även förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:255, punkterna 94–100).

36 Europadomstolens avgörande av den 11 juni 2020, Markus/Lettland, App. No 17483/10, (CE:ECHR:2020:0611JUD001748310, 66 § och där angiven rättspraxis (i samband med straffrättslig påföljd och inskränkning av rätten till ägande).

37 Dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213). Se även dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 46).

38 Dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213 punkterna 42 och 43) där det förklaras att endast en generellt gällande bestämmelse [kan] uppfylla dessa krav på klarhet, förutsebarhet, tillgänglighet och, i synnerhet, skydd mot godtycklighet.

39 Se analogt dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. (de förenade målen C‑22/13, C‑61/13 to C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 88), dom av den 11 april 2019, Cobra Servicios Auxiliares (de förenade målen C‑29/18, C‑30/18 och C‑44/18, EU:C:2019:315, punkterna 45 och 46 och där angiven rättspraxis), dom av den 7 oktober 2019, Safeway ( C‑171/18, EU:C:2019:839, punkt 25 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 december 2019, GRDF ( C‑236/18, EU:C:2019:1120, punkt 42 och där angiven rättspraxis).