Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 17 december 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 Se Tribune, 8 november 1946.
3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelse i EUT L 127, 2018, s. 2).
4 Se dom av den 12 november 1969 ( 29/69, EU:C:1969:57, punkt 7).
5 Åtminstone var det tvivelsutan det första målet om grundläggande rättigheter inom ramen för unionens rättsordning.
6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 2003, s. 90), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 (EUT L 175, 2013, s. 1).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).
8 Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, Parisakten av den 24 juli 1971 i dess ändrade lydelse av den 28 september 1979.
9 TRIPs-avtalet (Avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter) utgör bilaga 1C till Avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO‑avtalet), som godkändes på gemenskapens vägnar, vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet, genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3).
10 I den ändrade version som trädde i kraft den 10 maj 2018.
11 Ministru kabineta 2004. gada 21. jūnija noteikumi Nr.551 Pārkāpumu uzskaites punktu sistēmas piemērošanas noteikumi (Regeringsförordning nr 551 av den 21 juni 2004, Regler för tillämpning av poängsystemet).
12 Kontraintuitivt nog är uttrycket omfattas av unionsrätten i artikel 2.2 a i dataskyddsförordningen inte alls tydligt i det sammanhang där den förordningen återfinns; se Wolff, H.A., i M. Pechstein, C. Nowak & U. Häde (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Art. 16 AEUV, punkt 19.
13 Nämligen sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.
14 Såvitt avser artikel 3.2 i direktiv 95/46 har domstolen konsekvent intagit den hållningen; se dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Se även Sobotta, C., i E. Grabitz, M. Hilf & M. Nettesheim, Das Recht der Europäischen Union, 71. EL., uppdaterad i augusti 2020, C.H. Beck, München, Art. 16 AEUV, punkt 22, där det framhålls att unionens dataskyddsordning har ett synnerligen vidsträckt materiellt tillämpningsområde.
15 Se även, för ett liknande resonemang, Hatje, A., i J. Schwarze, U. Becker, A. Hatje & J. Schoo (red.), EU-Kommentar, 4 uppl., Nomos, Baden-Baden, 2019, Art. 16, punkt 10, och Brühann, U., i H. von der Groeben, H.J. Schwarze & A. Hatje (red.), Europäisches Unionsrecht (Kommentar), Band 1, 7 uppl., Nomos, Baden-Baden, 2015, Art. 16 AEUV, punkt 130.
16 Med avdelningsrubriken Allmänna bestämmelser.
17 Se, till exempel, såvitt avser direktiv 95/46, dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google ( C‑131/12, EU:C:2014:317, punkt 66), och dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 35).
18 Den ursprungliga tanken bakom att unionen skulle reglera dataskydd, som hade ett nära samband med den inre marknaden, finns fortfarande kvar vid sidan av dataskyddet i dess egen rätt. Som avspeglas redan i titeln, och som slås fast i artikel 1, har dataskyddsförordningen ett tudelat syfte, nämligen att fastställa bestämmelser dels om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter, dels om det fria flödet av personuppgifter. Till yttermera visso anges det i skäl 13 i dataskyddsförordningen att avvikelser som hindrar den fria rörligheten av personuppgifter inom den inre marknaden bör undvikas och att en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera väl är att det fria flödet av personuppgifter inom unionen inte begränsas eller förbjuds av skäl som har anknytning till skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter.
19 Min kursivering.
20 I den bestämmelsen fastställs stadgans tillämpningsområde.
21 Min kursivering.
22 Se, exempelvis, Zerdick, T., i E. Ehmann & M. Selmayr (red.), Datenschutz-Grundverordnung, Kommentar, C.H. Beck, München, 2 uppl., 2018, Art. 2, punkt 5.
23 Detta har varit fast rättspraxis sedan domen av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21). Se även dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 62), dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 63), och dom av den 24 september 2020, NK (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 78).
24 Jag anser likväl att lydelsen av artikel 2.2 a i dataskyddsförordningen inte kan läggas till grund för några helt säkra slutsatser. Enligt domstolens fasta praxis ska en unionsbestämmelse tolkas inte bara med beaktande av dess lydelse, utan också med beaktande av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i, och särskilt med beaktande av föreskrifternas förarbeten; se, exempelvis, dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
25 Se även, för ett liknande resonemang, Lubasz, D., i D. Lubasz (red.), Ochrona danych osobowych, Wolters Kluwer, Warszawa 2020, punkt 92.
26 Och som tidigare i lika hög grad gällde artikel 114 FEUF.
27 Se artikel 10 i dataskyddsförordningen.
28 I synnerhet om man betänker att sådana nationella identifikationsnummer i allmänhet tilldelas i samband med den officiella registreringen av en födsel, vilket är en angelägenhet som inte brukar vara knuten till någon behörighet för unionens del.
29 Se förklaring nr 20 till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, vilket undertecknades den 13 december 2007.
30 I kraft av artikel 94.2 i dataskyddsförordningen ska hänvisningar till direktiv 95/46 anses som hänvisningar till dataskyddsförordningen.
31 Se artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37). Se, såvitt avser den bestämmelsen, dom av den 29 januari 2008, Promusicae ( C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 49).
32 Särskilt funktioner vilkas syfte är att hävda territoriell integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda nationell säkerhet.
33 Se, såvitt avser begreppet statsfunktionsgaranti, Franzius, C., i M. Pechstein, C. Nowak & U. Häde (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band I, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Art. 4 EUV, punkt 50: Staatsfunktionengarantie.
34 Se artikel 2.2 b i dataskyddsförordningen.
35 Se artikel 2.2 c i dataskyddsförordningen.
36 Se artikel 2.2 d i dataskyddsförordningen.
37 Artikel 39 FEU innehåller dessutom en särskild laglig grund för databehandling av personuppgifter som medlemsstaterna utför i samband med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Pelaruppdelningen har således upprätthållits i Lissabonfördraget i detta avseende, se Lynskey, O., The Foundations of EU Data Protection Law, OUP, Oxford, 2015, s. 18.
38 Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89).
39 Se även dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 102).
40 Ett exempel bland många möjliga på detta är att domstolen har avstått från att aktivt pröva huruvida ideell och religiös verksamhet omfattas av unionsrätten (se dom av den 6 november 2003, Lindqvist, C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 48).
41 Se dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 42).
42 Se dessutom, såvitt avser doktrinen, Kranenborg, H., i C. Kuner, L.A. Bygrave & C. Docksey (red.), The EU General Data Protection Regulation (GDPR), OUP, Oxford, 2020, Art. 86, A., s. 1214. Se även Pauly, D.A., i B.S. Paal & D.A. Pauly, Datenschutz-Grundverordnung, Bundesdatenschutzgesetz, C.H. Beck, München 2018, Art. 86 DS-GVO, punkt 9.
43 Se även, för ett liknande resonemang, Kranenborg, H., a.a., Art. 86, C.1., s. 1217, inbegripet fotnot 14. Kranenborg påpekar för övrigt med gott fog att vad som fanns i kommissionens ursprungliga förslag på tal om allmänhetens tillgång till allmänna handlingar faktiskt endast var ett skäl, inte någon bestämmelse i artikeldelen.
44 Om den registrerade har lämnat sitt samtycke till att hans eller hennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål, är behandling av dessa personuppgifter enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen laglig inom räckvidden för det samtycket.
45 Eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, i vilken lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs.
46 Exempelvis den spanska (condenas e infracciones penales), den tyska (strafrechtliche Verurteilungen und Straftaten), den italienska (condanne penali e … reati), den litauiska (apkaltinamuosius nuosprendžius ir nusikalstamas veikas), den maltesiska (kundanni kriminali u reati) och den nederländska (strafrechtelijke veroordelingen en strafbare feiten).
47 Exempelvis den franska (condamnations pénales et … infractions), den polska (wyroków skazujących oraz naruszeń prawa), den portugisiska (condenações penais e infrações) och den rumänska (condamnări penale și infracțiuni).
48 Noga räknat skulle nämligen lydelsen faktiskt kunna tolkas så, att till och med de fällande domarna rent teoretiskt skulle kunna vara av administrativ art.
49 Se, exempelvis, dom av den 25 juni 2020, A m.fl. (Vindkraftverk i Aalter och Nevele) ( C‑24/19, EU:C:2020:503, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
50 Se dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 18).
51 Se, exempelvis, dom av den 30 maj 2013, Genil 48 och Comercial Hostelera de Grandes Vinos ( C‑604/11, EU:C:2013:344, punkt 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 september 2012, parlamentet/rådet ( C‑490/10, EU:C:2012:525, punkt 68).
52 Se även, för ett liknande resonemang, Kawecki, M., & Barta, P, i S. Litwiński (red.), Rozporządzenie UE w sprawie ochrony osób fizycznych w związku z przetwarzaniem danych osobowych i swobodnym przepływem takich danych. Komentarz, C.H. Beck, Warszawa 2018, artikel 10, punkt 3.
53 Behandling av uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder får utföras endast under kontroll av en myndighet … . Min kursivering.
54 Medlemsstaterna får föreskriva att uppgifter som rör administrativa sanktioner eller avgöranden i tvistemål också skall behandlas under kontroll av en myndighet. Min kursivering.
55 Se, exempelvis, dom av den 1 oktober 2019, Planet49 ( C‑673/17, EU:C:2019:801, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
56 Ibidem.
57 Se dom av den 17 september 2020, JZ (Fängelse i händelse av brott mot inreseförbud) ( C‑806/18, EU:C:2020:724, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
58 Se även, för ett liknande resonemang, Georgieva, L., The EU General Data Protection Regulation (GDPR), a.a., Art. 10, C.1., s. 388, och Schiff, A., Datenschutz-Grundverordnung, Kommentar, a.a., Art. 10, punkt 4.
59 Direktiv 2016/680 antogs för övrigt samma dag som dataskyddsförordningen.
60 Det vill säga rätten att inte två gånger kunna bli föremål för rättslig prövning och bestraffning för ett och samma brott inom ramen för brottmålsrättegångar.
61 Se även generaladvokaten Kokotts upplysande förslag till avgörande i målet Bonda ( C‑489/10, EU:C:2011:845, punkt 32 och följande punkter).
62 Se Europadomstolens dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (CE:ECHR:1976:0608JUD000510071, §§ 80–82), och Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, §§ 52–53).
63 Se dom av den 5 juni 2012, Bonda ( C‑489/10, EU:C:2012:319, punkt 37).
64 Med tanke på att vad som är i fråga är prickar, vilka alltså inte är stränga till sin art, påverkas min bedömning inte av domstolens slutsatser i domen av den 14 november 2013, Baláž ( C‑60/12, EU:C:2013:733), som rörde den bredare och mer allmänna frågan om särskild behörighet i brottmål såvitt avser trafikförseelser i allmänhet, och alltså inte enbart med avseende på prickning, mot bakgrund av rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, 2005, s. 16).
65 En princip som emellertid inte är tillämplig i det nationella målet, något som kommer att framgå nedan.
66 Mot denna bakgrund är det fullt rimligt att ifrågasätta huruvida kraven enligt artikel 94 c i domstolens rättegångsregler är uppfyllda; om dessa krav inte är uppfyllda, kan tolkningsfrågan inte upptas till sakprövning.
67 Se dom av den 16 januari 2019, Deutsche Post ( C‑496/17, EU:C:2019:26, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
68 Artikel 5 i dataskyddsförordningen har en bjudande formulering (ska följande gälla), och de olika principerna räknas upp i var sitt stycke som avslutas med punkt, vilket torde vara att tolka som och snarare än eller.
69 I artikel 6 i dataskyddsförordningen hänvisas till åtminstone ett av följande villkor.
70 Se dom av den 9 mars 2017, Manni ( C‑398/15, EU:C:2017:197, punkt 35).
71 Artikel 2 b och 2 d i direktiv 95/46.
72 Denna princip utvecklas vidare i kapitel IV avsnitt 2 i dataskyddsförordningen (artiklarna 32–34).
73 Se även, för ett liknande resonemang, Pötters, S., i P. Gola (red.), Datenschutz-Grundverordnung VO (EU) 2016/679, Kommentar, C.H. Beck, München, 2 uppl., 2018, Art. 5, punkt 29.
74 I det skälet anges att behandling bör betraktas som laglig endast när personuppgifter behandlas efter samtycke från den berörde registrerade eller på någon annan legitim grund som har fastställts i lag, antingen i dataskyddsförordningen eller i annan unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt enligt denna förordning, vilket inbegriper att de rättsliga skyldigheter som åligger den personuppgiftsansvarige måste fullgöras eller att ett avtal i vilket den registrerade är part måste genomföras eller att åtgärder på begäran av den registrerade måste vidtas innan avtalet ingås.
75 Se även, för ett liknande resonemang, Herbst, T., i J. Buchner & B. Kühling (red.), Datenschutz-Grundverordnung/BDSG, Kommentar, 2 uppl., C.H. Beck, München, 2018, Art. 5 DS-GVO, punkt 11, och Pötters, S., a.a., Art. 5, punkt 6. För en bredare tolkning av laglighet som förenlighet med samtliga bestämmelser i förordningen, se Lubasz, D., i D. Lubasz (red.), Ochrona danych osobowych, Wolters Kluwer, Warszawa 2020, punkt 186.
76 För den händelse att det befanns vara nödvändigt att inom ramen för artikel 5 i dataskyddsförordningen undersöka huruvida kraven enligt artikel 6 i den förordningen är uppfyllda, skulle jag för övrigt göra bedömningen att den aktuella behandlingen är laglig även i den mening som avses i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, närmare bestämt i egenskap av en behandling som är nödvändig för fullgörandet av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. När trafiksäkerhetsstyrelsen lämnar ut information om prickar för trafikförseelser till allmänheten, fullgör den nämligen en rättslig förpliktelse som åligger den enligt nationell lagstiftning.
77 Däremot är jag mindre övertygad om det relevanta i att, som den österrikiska regeringen har gjort, i detta sammanhang hänvisa till den dom som Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen, Tyskland) meddelade den 27 februari 2008 (1 BvR 370/07 och 1 BvR 595/07 (ECLI:DE:BVerfG:2008:rs20080227.1bvr037007), BVerfGE 120, punkt 274 och följande punkter, s. 314; tillgänglig på adressen http://www.bverfg.de/e/rs20080227_1bvr037007en.html). Den domen rör nämligen en materiell fråga knuten till grundläggande rättigheter, medan artikel 5.1 f i dataskyddsförordningen rör formella krav, såsom jag har slagit fast i de föregående punkterna i detta förslag till avgörande.
78 I denna bestämmelse anges därefter också att ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i dataskyddsförordningen inte ska anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen.
79 Se, för ett liknande resonemang, Lubasz, D., i D. Lubasz (red.), Ochrona danych osobowych, Wolters Kluwer, Warszawa 2020, punkt 202.
80 Se, exempelvis, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
81 Denna bestämmelse infördes i direktiv 2003/98 år 2013; se artikel 1.1 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 175, 2013, s. 1–8).
82 I artikel 1.4 i direktiv 2003/98 hänvisas härvidlag till direktiv 95/46.
83 Såvitt avser Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 2019, s. 56), vars artikel 19 innebär att direktiv 2003/98 upphör att gälla med verkan från och med den 17 juli 2021, se artikel 1.2 f i direktiv 2019/1024.
84 Detta uttrycks ofta som att förhandsavgöranden meddelade med stöd av artikel 267 FEUF har verkan från och med en viss tidpunkt i det förflutna (ex tunc).
85 Se, exempelvis, dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 44), och dom av den 28 oktober 2020, Bundesrepublik Deutschland (Fastställande av vägtullsatser för användningen av motorvägar) ( C‑321/19, EU:C:2020:866, punkt 54).
86 Se, exempelvis, dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 45), och dom av den 28 oktober 2020, Bundesrepublik Deutschland (Fastställande av vägtullsatser för användningen av motorvägar) ( C‑321/19, EU:C:2020:866, punkt 55).
87 Se dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 67), och dom av den 19 november 2009, Filipiak ( C‑314/08, EU:C:2009:719, punkt 84). Se även dom av den 6 mars 2007, Meilicke m.fl. ( C‑292/04, EU:C:2007:132, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
88 Se dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114, punkt 3), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 61).
89 Se, exempelvis, dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 45), och dom av den 28 oktober 2020, Bundesrepublik Deutschland (Fastställande av vägtullsatser för användningen av motorvägar) ( C‑321/19, EU:C:2020:866, punkt 55).
90 Se även Lenaerts, K., Maselis, I., & Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, punkt 6.34, s. 247.
91 Se, exempelvis, dom av den 16 september 2020, Romenergo och Aris Capital ( C‑339/19, EU:C:2020:709, punkt 49 och där angiven rättspraxis).