Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 19 november 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 239, 2000, s. 19.

3 EUT L 119, 2016, s. 89. Fotnoter i bestämmelserna i direktivet har utelämnats.

4 BGBl. I, s. 1354.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2004, Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkt 31).

6 På senare tid, med ytterligare hänvisningar, se förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Generalstaatsanwaltschaft Berlin ( C‑398/19, EU:C:2020:748, punkterna 73–76).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 1991, Antonissen ( C‑292/89, EU:C:1991:80, punkt 8–14), och beslut av den 6 september 2017, Peter Schotthöfer & Florian Steiner ( C‑473/15, EU:C:2017:633, punkterna 19–21).

8 Till skillnad från, till exempel, dom av den 29 maj 1997, Kremzow ( C‑299/95, EU:C:1997:254, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny zastępowany przez Prokuraturę Krajową (Regelverk för disciplinåtgärder mot domare) ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

10 Se, bland annat, dom av den 24 oktober 2019, État belge ( C‑35/19, EU:C:2019:894, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

11 Se dom av den 11 mars 1980, Foglia ( 104/79, EU:C:1980:73), och av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302).

12 Dom av den 11 februari 2003 (C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, punkt 48).

13 Dom av den 5 juni 2014 ( C‑398/12, EU:C:2014:1057, punkt 31).

14 Dom av den 27 maj 2014 ( C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586, punkterna 63 och 64).

15 Dom av den 10 mars 2005 ( C‑469/03, EU:C:2005:156, punkterna 34 och 35).

16 Dom av den 22 december 2008 ( C‑491/07, EU:C:2008:768, punkterna 40 och 45).

17 Dom av den 29 juni 2016 ( C‑486/14, EU:C:2016:483, punkt 54).

18 Se dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

19 Europeiska domstolen för mänskliga rättigheters (Europadomstolen) dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna, CE:ECHR:1976:0608JUD000510071, §§ 80–82). Det följer av fast rättspraxis vid Europadomstolen att Engelkriterierna måste användas för att avgöra huruvida det förelåg en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 4 (Rätt att inte lagföras eller straffas två gånger) i protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Se, bland annat, dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland, CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, § 53), och av den 15 november 2016, A och B mot Norge, CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, §§ 105 to 107).

20 Se punkt 54 ovan i det här förslaget till avgörande.

21 Se, exempelvis, dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

22 Avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utlämning, av den 25 juni 2003 (EUT L 181, 2003, s. 27) (nedan kallat avtalet mellan EU och USA). Det avtalet är inte tillämpligt i förevarande mål.

23 Min kursivering.

24 Dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630).

25 Dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222).

26 Se punkt 32 ovan i det här förslaget till avgörande.

27 Se beslut av den 6 september 2017, Peter Schotthöfer & Florian Steiner ( C‑473/15, EU:C:2017:633).

28 I det här sammanhanget konstaterar jag att en ganska restriktiv syn på ne bis in idem tycks framgå av en av de tolkningar som bifogats Förenta staternas ratifikation av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter år 1992: Förenta staterna tolkar förbudet mot dubbelbestraffning i punkt 7 [i artikel 14] så att det bara är tillämpligt när den friande domen har meddelats av en domstol i samma statliga enhet, oavsett om det är på federal eller på en lägre nivå, och det gäller även när åtal väcks på samma grund.

29 Se, beträffande den bestämmelsen, dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222, punkterna 39–41).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 26).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2018, Raugevicius ( C‑247/17, EU:C:2018:898, punkt 45), och dom av den 2 april 2020, I.N. ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkt 48).

32 Dom av den 11 november 1981, Casati ( 203/80, EU:C:1981:261, punkt 27).

33 Artikel 3.2 FEU.

34 Se, bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑546/07, EU:C:2010:25, punkt 42).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2008, Kadi and Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 291 och där angiven rättspraxis).

36 Ibidem, punkterna 307 och 308.

37 Den bestämmelsen återspeglar det som föreskrivs i artikel 31 i Interpols konstitution, enligt vilken Interpols medlemmar ska göra allt som står i deras makt som är förenligt med lagstiftningen i deras länder för att omsorgsfullt medverka i dess verksamhet.

38 Se även, beträffande detta, det beslut som Oberlandesgericht Frankfurt am Main (Regionala överdomstolen i Frankfurt av Main, Tyskland) nyligen meddelade den 19 maj 2020, 2 AuslA 3/20, ECLI:DE:OLGHE:2020:0519.2AUSLA3.20.00 (även i NStZ-RR 2020, 288), i vilket den domstolen hävde det nationella beslutet om omhändertagande i avvaktan på utlämning (och nekade utlämning till USA enligt ett bilateralt avtal mellan Tyskland och USA) av det skälet att den eftersökta personen, som var italiensk medborgare, redan hade åtalats för samma gärningar som de som angavs i USA:s framställning om utlämning i Italien, vilket enligt OLG Frankfurt förhindrade utlämning på grund av principen ne bis in idem även i andra medlemsstater, däribland Tyskland, och hindrade den sistnämnda medlemsstaten från att utlämna personen enligt det bilaterala avtalet.

39 Se dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483, punkterna 50 och 51 och där angiven rättspraxis).

40 Ibidem, punkt 52.

41 Min kursivering.

42 Ett sådant fastställande skulle till exempel ha kunnat göras av de rättsvårdande myndigheterna i en medlemsstat (som inte är hemvistmedlemsstaten) där klaganden hade lokaliserats. Beroende på omständigheterna kunde de myndigheterna ha uppmanats att utfärda, bekräfta, ändra eller häva de begränsande åtgärder som polismyndigheterna eller åklagarmyndigheten begärt eller beslutat om, vilket exempelvis var fallet i det faktiska scenario som beskrivs i fotnot 38 ovan.

43 Se dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

44 Ibidem, punkt 47.

45 Dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkterna 36 och 37), respektive dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222, punkt 47). Min kursivering.

46 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 april 2014 (EUT L 130, 2014, s. 1).

47 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i ändrad lydelse.

48 Se artikel 4 a i direktiv 2014/41.

49 Se artikel 4 b–d i direktiv 2014/41.

50 För att i det här sammanhanget betona det resonemang som framförts ovan i punkt 70 i detta förslag till avgörande och som i grund och botten i än högre grad rör systematiken: det skulle verkligen vara anmärkningsvärt om man kom fram till att mycket strängare och mer begränsande regler i själva verket ska tillämpas i området med frihet, säkerhet och rättvisa, inom vilket straffrättsligt samarbete ska underlättas, samtidigt som allt skulle vara möjligt så snart ett tredjeland är inblandat.

51 Min kursivering.

52 Intressant nog slog domstolen i sin dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 40) fast att eftersom artikel 54 i Schengenkonventionen och artikel 3.2 i rambeslut 2002/584 har samma syfte, nämligen att undvika att en person på nytt åtalas eller döms till straffrättsligt ansvar för samma gärning, måste de tolkas konsekvent.

53 Min kursivering. Jag uppfattar att verkställandet av en red notice i Tyskland sker på grundval av bland annat bestämmelserna i Bundeskriminalamtgesetz (lagen om den federala kriminalpolisen).

54 Hitta Nemo (2003), i regi av Andrew Stanton och Lee Unkrich (Pixar och Walt Disney).

55 Måndag hela veckan (1993), i regi av Harold Ramis (Columbia Pictures).

56 Min kursivering.

57 Dessutom föreskrivs det i artikel 4.3 i direktiv 2016/680 att behandling även kan inbegripa arkivändamål av allmänt intresse och vetenskaplig, statistisk eller historisk användning för de ändamål som anges i artikel 1.1 under förutsättning att det finns lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter.