Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 10 september 2020

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 2004, s. 12), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 (nedan kallat direktiv 2004/25) (EUT L 173, 2014, s. 190).

3 Dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572).

4 EUT L 360, 2012, s. 1.

5 Kursiverat i originaltexten.

6 Kursiverat i originaltexten.

7 Se, särskilt, artiklarna 6 och 8 i direktiv 2004/25, samt principerna i artikel 3.1 b och 3.1 c i direktivet.

8 Dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 28).

9 Se Report of the High Level Group of Company Law Experts on Issues Related to Takeover Bids, Bryssel den 10 januari 2002 (nedan kallad Winter-rapporten), s. 53.

10 Se, bland annat, skäl 2 och artikel 13.2 a och 13.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) (EUT L 173, 2014, s. 1) eller skäl 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (EUT L 345, 2003, s. 64).

11 Det vill säga när ett uppköp genomförs på så sätt att en enda aktieägare förvärvar så många andelar att denne får en kontrollerande majoritet. En kontrollerande majoritet kan också uppnås genom att en aktieägare köper ytterligare aktier i mindre omfattning och därefter går samman med en annan aktieägare.

12 Kontrollpremien utgör den premie som betalas av förvärvaren, som en budgivare behöver betala på en välfungerande marknad för aktieposter som ger denne en kontrollerande majoritet på grundval av vilken denne, utöver att äga aktier, kan medverka i företagets ledning.

13 Se, i detta avseende, Winter-rapporten, s. 58.

14 Dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkterna 28 och 30).

15 Se, i detta avseende, punkt 47 i detta förslag till avgörande.

16 Vad gäller beaktandet av de allmänna syftena med direktivet för att besvara frågan om huruvida medlemsstaterna får frångå direktivets bestämmelser, se dom av den 23 maj 1990, Van den Burg ( C‑169/89, EU:C:1990:227, punkt 10), och dom av den 30 april 1998, Bellone ( C‑215/97, EU:C:1998:189, punkt 17).

17 Se, särskilt, skälen 3 och 25 i direktiv 2004/25, samt förslaget till rådets och Europaparlamentets direktiv om uppköpserbjudanden, KOM(2002) 534 slutlig (EUT C 45 E, 2003, s. 1) (nedan kallat direktivförslaget), s. 2.

18 Se Winter-rapporten, s. 57.

19 Se, för ett liknande resonemang, även Dougan, Minimum Harmonization and the Internal Market, (2000) 37 CLMR 853 (876).

20 Dessutom är det enkelt att beräkna det högsta pris som budgivaren betalat, vilket garanterar en hög nivå av rättssäkerhet. Se, redan, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:212, punkt 31).

21 Se, i detta avseende, direktivförslaget, s. 2.

22 Se, exempelvis, den italienska, den franska, den polska eller den engelska versionen av dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkterna 30), där det anges att det högsta pris som budgivaren betalat ska anses vara skäligt a titolo principale, à titre principal, zasadniczo eller primarily enligt artikel 5.4 första stycket i direktivet. Den del som uppmärksammats saknas i den tyska översättningen av domen.

23 Se, även, rekommendationen i Winter-rapporten, s. 58 och 59. Kommissionens direktivförslag följer uppenbarligen dessa rekommendationer i artikel 5 i direktiv 2004/25 för att definiera vad som utgör ett skäligt pris. Se direktivförslaget, s. 2.

24 Se dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 38).

25 Se, i detta avseende, punkt 37 ovan.

26 Se, för ett liknande resonemang, även förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:212, punkt 33) och Eftadomstolens dom av den 10 december 2010, Periscopus/Børs och Erik Must, (E‑1/10, Efta Court Report 2009–10, s. 200, punkt 47).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 37).

28 Dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkterna 28 och 31).

29 Enligt Winter-rapporten, s. 59 och 61, kan detta bland annat vara fallet när det pris som fastställts på det viset är uppenbarligen orättvist.

30 Enligt Förbundsrepubliken Tyskland kan detta vara fallet när en kontrollerande majoritet enbart uppnås till följd av att flera minoritetsaktieägare går samman, det vill säga att de handlar i samförstånd.

31 Se, vad gäller den sistnämnda aspekten, Eftadomstolens dom av den 10 december 2010, Periscopus/Børs och Erik Must, (E‑1/10, Efta Court Report 2009–10, s. 200, punkt 46).

32 Se i detta avseende, punkterna 43 och 44 ovan.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 38), samt punkt 46 ovan.

34 Se, i tillämpliga delar, dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 46), och beslut av den 11 januari 2018, Amber Capital Italia m.fl. ( C‑654/16, C‑657/16 och C‑658/16, ej publicerat, EU:C:2018:7, punkt 36).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 1990, Marleasing ( C‑106/89, EU:C:1990:395, punkterna 8 och 9), dom av den 16 december 1993, Wagner Miret ( C‑334/92, EU:C:1993:945, punkterna 20 och 21), och dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 43).

36 Se punkt 48 ovan samt skälen i Winter-rapporten, s. 57.

37 Se, i detta avseende, punkt 37 ovan.

38 Se, i detta avseende, punkterna 50 och 51 ovan.

39 Egna aktier hänförs inte till någon annan innehavare i balansräkningen. Om bolaget avvecklas förlorar aktierna däremot sitt värde. Därför läggs aktierna inte till nettotillgångarna.

40 Se artikel 14.1 i den lettiska lagen om årliga koncernredovisningar.

41 Se punkterna 48–50 ovan.

42 Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:212, punkt 38).

43 Se, i detta avseende, punkterna 42–44 ovan.

44 Se punkt 37 ovan.

45 Detta kan vara bland annat fallet när företagets värde huvudsakligen utgörs av immateriella rättigheter, exempelvis internetbaserade företag som använder digitala affärsmodeller, såsom Facebook eller Google.

46 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008 av den 11 mars 2008 (EUT L 97, 2008, s. 62).

47 Se IFRS 10:22.

48 Detta är dock inte obligatoriskt, utan motiveras av att IFRS 10 bygger på den så kallade enhetsteorin (entity theory), som tillämpas på redovisningen av sammanslagningar och förvärv. Vid tillämpning av den intressebaserade teorin (parent company concept), som är motsatsen till enhetsteorin, ska bolagsmän som inte har något bestämmande inflytande redovisas som långivare i främmande kapital i balansräkningen. Se, även, Pellens/Amshoff/Sellhorn, Einheitstheorie in der M&A-Bilanzierung, Betriebsberater (BB) 2008, s. 602 och följande sidor.

49 Se punkt 11 ovan.

50 Se punkt 52 ovan.

51 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01-C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 113 och 114), dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 48), och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 31).

52 Se, om detta krav, enbart dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 37).

53 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur und Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 51), dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 51), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 22).

54 Se Winter-rapporten, s. 57.

55 Se direktivförslaget, s. 4 (kommentarer till artikel 4). Direktivförslaget återges utan ändringar i artikel 4.6.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2004, Paul m.fl. ( C‑222/02, EU:C:2004:606, punkt 40).

57 Dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94-C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 39).

58 Se, bland annat, skäl 2 och artikel 3.1 a i direktiv 2004/25, samt dom av den 20 juli 2017, Marco Tronchetti Provera m.fl. ( C‑206/16, EU:C:2017:572, punkt 24).

59 Se punkterna 38 och 43 ovan.

60 Se punkterna 37 och 70 ovan.

61 Dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 103).

62 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkterna 11 och 12).

63 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 56), dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 25), och dom av den 29 juli 2019, Hochtief Solutions Magyarországi Fióktelepe ( C‑620/17, EU:C:2019:630, punkt 42).

64 Dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 97).

65 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 21).

66 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 46 och 58), dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 31), och dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 122).

67 Se dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 83), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 39).

68 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 82), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 92), och dom av den 29 juli 2019, Hochtief Solutions Magyarországi Fióktelepe ( C‑620/17, EU:C:2019:630, punkt 46).

69 Se, om denna punkt, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i de förenade målen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági ( C‑13/18 och C‑126/18, EU:C:2019:708, punkt 43 och följande punkter).

70 Dom av den 2 augusti 1993, Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 30). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 17 december 2015, Arjona Camacho ( C‑407/14, EU:C:2015:831, punkt 33).

71 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 87), och dom av den 29 juli 2019, Hochtief Solutions Magyarországi Fióktelepe ( C‑620/17, EU:C:2019:630, punkt 47), och dom av den 23 april 2020, Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági ( C‑13/18 och C‑126/18, EU:C:2020:292, punkt 49).

72 Se, i detta avseende, punkt 95 ovan.

73 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2005, Bidar ( C‑209/03, EU:C:2005:169, punkterna 67–69), dom av den 29 juli 2010, Brouwer ( C‑577/08, EU:C:2010:449, punkt 33 och följande punkter), och dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 45).

74 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i de förenade målen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági ( C‑13/18 och C‑126/18, EU:C:2019:708, punkt 41).

75 Dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 62), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 77), och dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 142).

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 94).