Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 17 juni 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

3 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

4 Se, till exempel, dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 23 och där angiven rättspraxis), dom av den 9 oktober 2014, TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 27), dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 17 och där angiven rättspraxis) och dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 23).

5 Dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413). Se ovan, punkt 31 i detta förslag till avgörande.

6 Se, till exempel, dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 31) och dom av den 31 januari 2013, D. och A. ( C‑175/11, EU:C:2013:45, punkt 88).

7 Se, till exempel, dom av den 27 april 2006, Standesamt Stadt Niebüll ( C‑96/04, EU:C:2006:254, punkt 13 och där angiven rättspraxis), dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 24) och dom av den 4 september 2019, Salvoni ( C‑347/18, EU:C:2019:661, punkt 26).

8 Se, till exempel, dom av den 17 juli 2008, Coleman ( C‑303/06, EU:C:2008:415, punkt 29 och där angiven rättspraxis) och dom av den 22 december 2008, Les Vergers du Vieux Tauves ( C‑48/07, EU:C:2008:758, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

9 Se, till exempel, dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 19).

10 Se också dom av den 25 juni 2009, Roda Golf & Beach Resort ( C‑14/08, EU:C:2009:395, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

11 E contrario, såvitt gäller upptagande till prövning, konstruerade fall – se dom av den 11 mars 1980, Foglia (I) ( 104/79, EU:C:1980:73) och dom av den 16 december 1981, Foglia (II) ( 244/80, EU:C:1981:302). Se också dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, i synnerhet punkterna 12 och 26).

12 För en nyligen meddelad dom, se till exempel dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, i synnerhet punkterna 117–119).

13 Se, till exempel, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 60). Se också för ett liknande resonemang dom av den 9 oktober 2014, TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkterna 32 och 35).

15 Dom av den 9 oktober 2014, TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 32).

16 Se, till exempel, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkterna 61 och 62 och där angiven rättspraxis).

17 Återgiven ovan i punkt 10 i detta förslag till avgörande. Se också artikel 40.2 i den polska lagen om advokatyrket, ovan i punkt 15 i detta förslag till avgörande.

18 Se, till exempel, dom av den 9 oktober 2014, TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkterna 33–36) och dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkterna 66–68).

19 Se i detalj mitt förslag till avgörande i målet Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19 och C‑355/19, EU:C:2020:746, punkterna 240–248).

20 Se också mitt förslag till avgörande i målet WB m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:403, punkterna 52 och 166).

21 Se, till exempel, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängighet hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 130 och där angiven rättspraxis).

22 Det kan tilläggas att detsamma gäller för domarna själva och disciplinära frågor rörande domare: ett antal disciplinära nämnder för domare i medlemsstaterna består antingen uteslutande eller till största delen av domare. Om man driver den polska regeringens resonemang till dess (o)logiska spets, skulle detta betyda att disciplinära nämnder för domare inte kan bestå av (andra) domare då dessa nämnder skulle bestå av jämlikar och därför inte skulle vara oavhängiga?

23 Dom av den 6 oktober 1981, Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218, punkterna 8–17).

24 Dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkterna 15–30). Se också, fastän underförstått, den tidigare domen av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411).

25 Dom av den 22 december 2010, Koller ( C‑118/09, EU:C:2010:805) i samband med en tvist rörande ogillande av en ansökan att få genomgå ett lämplighetsprov för advokatyrket.

26 Beslut av den 23 oktober 2018, Conseil départemental de l’ordre des chirurgiens-dentistes de la Haute-Garonne ( C‑296/18, ej publicerat, EU:C:2018:857), I samband med disciplinärt förfarande mot en tandläkare.

27 Dom av den 8 april 1992, Bauer ( C‑166/91, EU:C:1992:184) i ett mål där en i Belgien bosatt person utan framgång hade ansökt om att få sitt namn infört i en förteckning över praktikanter vid en lokal sammanslutning av arkitekter.

28 Se, till exempel, beslut av den 28 november 2013, Devillers ( C‑167/13, ej publicerat, EU:C:2013:804).

29 Naturligtvis inte begränsat till endast disciplinära organ utan även andra dömande organ. Se, till exempel, dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358) efter hänskjutande från franska Conseil constitutionnel (Författningsdomstolen) som under historiens gång i huvudsak bestått av icke-yrkesdomare, ofta till och med av icke lagfarna domare. Se också mitt förslag till avgörande i målet Eurobox Promotion m.fl. ( C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170, punkterna 215–219).

30 Se i detalj mitt förslag till avgörande i målet WB m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:403, punkterna 161–169).

31 Se för ett liknande resonemang, till exempel, dom av den 6 oktober 1981, Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218, punkt 16).

32 Se, till exempel, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkterna 26 och 27) och dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

33 Se beträffande ett exempel på senare tid, dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800, punkterna 31–39).

34 Se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 49). Se också beslut av den 6 oktober 2020, Prokuratura Rejonowa w Słubicach ( C‑623/18, EU:C:2020:800).

35 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 2010, Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2010:300, punkterna 38–40).

36 Se också mitt förslag till avgörande i målet Bundesrepublik Deutschland (Rött meddelande av Interpol) ( C‑505/19, EU:C:2020:939, punkt 34).

37 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 1998, s. 36).

38 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1); rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2); rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet (EGT L 298, 1989, s. 23) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

39 Som framgår av formuleringen detta inbegriper som används i artikel 3 i tjänstedirektivet och av denna bestämmelses övergripande syfte.

40 Dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 110).

41 Se, i synnerhet och för ett liknande resonemang, artikel 9.3 i tjänstedirektivet avseende tillståndsförfaranden: Detta avsnitt skall inte tillämpas på sådana aspekter i tillståndsförfaranden som regleras direkt eller indirekt av andra gemenskapsinstrument (min kursivering) vilket antyder att det inte är tillämpligt på andra aspekter av tillståndsförfaranden. Se också dom av den 7 maj 2019, Monachos Eirinaios ( C‑431/17, EU:C:2019:368, punkterna 30 och 31) som skiljer på (harmoniserad) registrering av utländska advokater och (icke-harmoniserat) utövande av verksamheten enligt direktiv 98/5.

42 Som är underförstått i slutet av fråga 1 från den hänskjutande domstolen genom hänvisning till mål där de väsentliga omständigheterna är begränsade till en och samma medlemsstat.

43 Se vidare mitt förslag till avgörande i de förenade målen Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkterna 103 och 104).

44 Definierad i artikel 4.6 jämförd med skäl 49 i tjänstedirektivet.

45 Till exempel artiklarna 3.1, 5.1, 6.1 b, 8.1, 9.1, 10.4, 14.1 och 15.2 i tjänstedirektivet.

46 Redan i artikel 1.1 i tjänstedirektivet.

47 Min kursivering.

48 Se, till exempel, dom av den 4 juli 2019, Kirschstein ( C‑393/17, EU:C:2019:563, punkterna 61–63). Se också Handbok för genomförande av tjänstedirektivet (s. 15), vilken i och för sig inte är tvingande.

49 Se också mitt förslag till avgörande i de förenade målen Ministerul Public – Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie m.fl. ( C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170, punkterna 109–115) avseende samma argument som framförts med avseende på tillämpningsområdet för artikel 325.1 FEUF.

50 Se, till exempel, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19 och där angiven rättspraxis), dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkterna 49 och 50) och dom av den 16 oktober 2019, Glencore Agriculture Hungary ( C‑189/18, EU:C:2019:861, punkterna 59 och 60).

51 Se också ovan, punkt 42 i detta förslag till avgörande.

52 Se, till exempel, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 115 och 116).

53 Beträffande förhållandet mellan artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan och deras respektive tillämpningsområden, se mitt förslag till avgörande i målet WB m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:403, punkterna 161–169).

54 Se, till exempel, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

55 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

56 Beslut nr III PO 7/18.

57 Med beaktande av att i Polen har tjänsten som justitieminister slagits samman med tjänsten som riksåklagare, se mitt förslag till avgörande i målet WB m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:403). Beträffande en kritisk (och verkligt) negativ bedömning av sammanslagningen av båda tjänsterna, se Venedigkommissionen, yttrande om lagen om allmänna åklagarmyndigheten i dess ändrade lydelse (2017), yttrande 892/2017.

58 Mål nr II DSI 67/18.

59 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

60 Till skillnad, i detta avseende, till exempel, från målet Torubarov där det nationella förfarandet kommit i ett dödläge efter återkommande meningsutbyten mellan samma aktörer på grund av den administrativa myndighetens uppenbara ovilja att tillämpa det tidigare domstolsavgörandet. Den hänskjutande domstolen ställde emellertid en fråga som specifikt avsåg det dödläge som redan hade förverkligats, se dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:626, punkterna 23–32).

61 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 171).

62 Se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 44 och 46 och där angiven rättspraxis) eller beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C‑256/19, EU:C:2020:523, punkterna 42–44).

63 Se, till exempel, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 21 och 22), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 20) och dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 44).

64 Se, med vidare hänvisningar, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 50 och därefter).

65 Se, till exempel, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 30) och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 69).

66 Domstolen har vid upprepade tillfällen erinrat om att en nationell domstol naturligtvis har rätt att konstatera oförenligheten av nationell rätt med unionsrätten och dra lämpliga slutsatser av denna bedömning, utan att en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF erfordras, se dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkterna 53–55), dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 28) och beslut av den 3 september 2020, Vikingo Fővállalkozó ( C‑610/19, EU:C:2020:673, punkt 75).

67 Se mer i detalj mitt förslag till avgörande i målet Ministerul Public – Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie m.fl. ( C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170, punkterna 235–243).

68 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 171).

69 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153).

70 Ibidem, punkterna 142–150.

71 Men av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen i Polen) respektive Sąd Najwyższy (Izba Pracy i Ubezpieczeń Społecznych) (Högsta domstolen (avdelningen för arbetsrätt och social trygghet), Polen).

72 Redan Portalis, J.E.M., Discours préliminaire sur le projet de Code Civil présenté le 1er pluviôse an IX (s. 12) i Portalis, J.E.M., Discours et rapports sur le Code civil, Caen, Fontes & Paginae, 2010, s. 70.

73 Se ovan punkterna 128–131 i detta förslag till avgörande.