Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 6 oktober 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Burton, J.H. (red.), Benthamiana: or select extracts from the works of Jeremy Bentham, Lea & Blanchard, Philadelphia, 1844, s. 139.

3 Den citerade texten publicerades ursprungligen i Bentham, J., Draught of a New Plan for the organisation of the Judicial Establishment in France: proposed as a Succedaneum to the Draught presented, for the same purpose, by the Committee of Constitution, to the National Assembly, December 21st, 1789, London, 1790.

4 Som en illustration kan nämnas att enligt Parlement de Paris praxis på 1300-talet måste de faktiska omständigheterna och grunderna för ett avgörande hållas hemliga. De ansågs vara en del av den rättsliga överläggningsprocessen, vilka skulle hållas hemliga. Se Dawson, J.P., The Oracles of the Law, The University of Michigan Law School, 1968, s. 286–289. För närmare detaljer, se även Sauvel, T., Histoire du jugement motivé, 61(5) Revue du droit public, 1955.

5 Se, som bakgrundsinformation, Dutch Judiciary Press Guidelines 2013 (Det nederländska domstolsväsendets riktlinjer för pressen 2013), tillgängliga på: https://www.rechtspraak.nl/SiteCollectionDocuments/Press-Guidelines.pdf, artikel 2.3 och förklaringarna därtill på sidorna 6 och 7.

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

7 Namnen på huvudparterna har ändrats något för att i en mer lättsmält form bättre kunna leda läsaren genom den snårskog av generaliserad pseudoavidentifiering som EU-domstolen tillämpat sedan år 2018 (se Europeiska unionens domstols pressmeddelande av den 29 juni 2018, Från och med den 1 juli 2018 kommer EU-domstolen att avidentifiera mål om förhandsavgörande där fysiska personer är parter eller på annat sätt förekommer, https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2018–06/cp180096sv.pdf). Om EU-domstolens framtida rättsliga prosa ska se ut som en roman av Kafka, så varför inte även anamma vissa av Kafkas positiva litterära kvaliteter?

8 Dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 27).

9 Dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 116 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 16 juli 2020, Facebook Ireland och Schrems ( C‑311/18, EU:C:2020:559, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

11 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 43), dom av den 26 maj 2011, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑165/09 till C-167/09, EU:C:2011:348, punkt 47), och dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 37).

12 Se artiklarna 2.1 och 4 led 2 i dataskyddsförordningen.

13 Jämför i detta avseende med, exempelvis, artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EGT L 41, 2003, s. 26).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl. ( C‑645/19, EU:C:2021:483, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

15 Angående förhållandet mellan artiklarna 55.1 och 56.1, se dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl. ( C‑645/19, EU:C:2021:483, punkterna 47–50).

16 Se, exempelvis, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning av överträdelser) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 71–72 och 76–77), som fastställde att såväl utlämnandet av vissa personuppgifter till allmänheten som allmänhetens tillgång till en databas som innehöll dessa personuppgifter var att anse som behandling i enlighet med artikel 2.1 i dataskyddsförordningen; och dom av den 17 juni 2021, M.I.C.M. ( C‑597/19, EU:C:2021:492, punkterna 97–123), där två olika typer av behandling av personuppgifter, av två olika företag, som ägde rum i ett tidigare led respektive i ett senare skede, var föremål för bedömning. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 16 januari 2019, Deutsche Post ( C‑496/17, EU:C:2019:26, punkterna 60–69), angående olika myndigheters massbehandling av skatterelaterade uppgifter om fysiska personer.

17 Dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 62).

18 Se artikel 4 led 1 i dataskyddsförordningen. Beträffande en vid tolkning av begreppet personuppgifter, se, exempelvis, dom av den 20 december 2017, Nowak ( C‑434/16, EU:C:2017:994, punkt 62).

19 Detta borde verkligen vara utgångspunkten för bedömningen av parternas eventuella rättigheter och skyldigheter enligt dataskyddsförordningen. Se dom av den 29 juli 2019, Fashion ID ( C‑40/17, EU:C:2019:629, punkterna 72 och 74), och mitt förslag till avgörande i målet Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) (C‑175/20, ECLI:EU:C:2021:690, punkt 42).

20 Såsom föreskrivs i artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen.

21 Se, exempelvis, dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Bavarian Lager ( C‑28/08 P, EU:C:2010:378, punkt 69), och dom av den 19 april 2012, Bonnier Audio m.fl. ( C‑461/10, EU:C:2012:219, punkt 52).

22 Se, exempelvis, dom av den 29 januari 2008, Promusicae ( C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 45), och dom av den 6 oktober 2020, Privacy International ( C‑623/17, EU:C:2020:790, punkt 41), i samband med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37). Se även dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 45), i samband med överföring av personuppgifter till ett tredjeland.

23 Se ovan, punkt 42, i detta förslag till avgörande. Se emellertid även punkt 47 och behovet av att klart identifiera den specifika behandlingen så att det kan fastställas vilka rättigheter och skyldigheter som följer därav.

24 Se dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 57). Se dock förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet kommissionen/Bavarian Lager ( C‑28/08 P, EU:C:2009:624, punkt 142–150).

25 Se, exempelvis, dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 68).

26 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning av överträdelser) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

27 Där detta skäl, som i sig är mycket snävare än artikel 2.2 a i dataskyddsförordningen, dessutom tolkades på ett påfallande reduktionistiskt sätt – se dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning av överträdelser) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 66–68).

28 Se skälen 16 och 19 i dataskyddsförordningen.

29 Även detta undantag ska dessutom tolkas snävt och således begränsas till verksamhet av rent (i betydelsen uteslutande) privat natur eller som har samband med hans eller hennes hushåll, se exempelvis dom av den 11 december 2014, Ryneš ( C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkt 30).

30 Jag skulle naturligtvis alltid kunna pröva att åberopa artikel 6.1 c (att skvallra i en pub är en rättslig förpliktelse som åvilar mig på grund av sociala konventioner) eller artikel 6.1 d i dataskyddsförordningen (det ligger i mina vänners, det vill säga en annan fysisk persons, grundläggande intresse att ha något att tala om i en pub, vilket kräver att informationen överförs). Jag misstänker emellertid att en nationell dataskyddsmyndighet inte skulle vara imponerad av ett så innovativt resonemang.

31 Vilket kan ha varit ett av motiven till att Appellationsdomstolen (England och Wales) (Förenade kungariket), av skäl relaterade till förnuft såväl som rättvisa, fann att avidentifiering av personuppgifter inte i sig ska betecknas som behandling enligt UK Data Protection Act 1998 (1998 års lag om skydd för personuppgifter i Förenade konungariket). Se dom av den 21 december 1999, Regina mot Department of Health, Ex Parte Source Informatics Ltd [1999] EWCA Civ 3011, på s. [45].

32 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

33 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston av den 15 oktober 2009 i målet kommissionen/Bavarian lager ( C‑28/08 P, EU:C:2009:624, punkterna 135–146).

34 Ett rådgivande organ som inrättades genom artikel 29 i direktiv 95/46 (nedan kallad artikel 29-gruppen), numera ersatt av Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB), som inrättats i enlighet med artikel 68 i dataskyddsförordningen.

35 Se artikel 29-gruppens yttrande 4/2007 om begreppet personuppgifter (01248/07/EN WP 136, av den 20 juni 2007, s. 4 och 5).

36 Ibidem, s. 6.

37 Historiskt sett var det ingen som hade några problem med behandling av personuppgifter så länge det inte hade skapats ett första register och databaser med stora mängder data som gjorde det möjligt att skapa ny kunskap och ny data genom automatisk sammanläggning av och/eller enkel åtkomst till dessa uppgifter. Borde inte denna historiska erfarenhet och dessa historiska behov inte också vägleda den nuvarande tolkningen av de lagar som inrättats för detta specifika ändamål?

38 Dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Bavarian Lager ( C‑28/08 P, EU:C:2010:378, punkterna 70 och 71).

39 För mer detaljer, se även mitt förslag till avgörande i målet Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) (C‑175/20, ECLI:EU:C:2021:690, punkterna 35–41).

40 Skäl 4 i dataskyddsförordningen.

41 För en översikt över olika andra rättsområden där det görs en sådan uppdelning, se mitt förslag till avgörande i målet Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2020:986, punkterna 71–75 och 81–82), respektive mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Breyer ( C‑213/15 P, EU:C:2016:994, punkterna 52–64).

42 Se mitt förslag till avgörande i målet Pula Parking ( C‑551/15, EU:C:2016:825, punkterna 85 och 86).

43 Se mitt förslag till avgörande i målet Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2020:986, punkt 87).

44 Se, som ett exempel på en sådan situation, dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

45 Se mitt förslag till avgörande i målet Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2020:986, punkt 71).

46 Se ovan, punkt 39, i detta förslag till avgörande.

47 Min kursivering.

48 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 44), dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 38 [63]), dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 72), dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Utnämning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, särskilt punkterna 117–119), och dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 188).

49 Senast, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinärt regelverk för domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596), och beslut av den 14 juli 2021, kommissionen/Polen ( C‑204/21 R, EU:C:2021:593).

50 Förutsatt naturligtvis att [James Madisons ord om den amerikanska konstitutionen i] Federalist papers nr 51 [(1788)] (Om människor vore änglar skulle det inte behövas någon regering. Om änglar styrde över mänskligheten, skulle det varken behövas någon extern eller intern kontroll av regeringen.) fortsatt har giltighet även för dataskyddsförordningen.

51 I sitt centralregister över behandlingen (tillgängligt på: https://curia.europa.eu/jcms/jcms/p1_3301336/sv/), som upprättats i enlighet med artikel 31.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39), betecknar EU-domstolen själv behandlingsåtgärder avseende utbetalning av löner som en administrativ verksamhet. Se https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2021–01/paie.pdf.

52 Och därmed kanske bli ytterligare en möjlig ingrediens i indirekta påtryckningar – det är ingen tillfällighet att domarlöner i många rättssystem är strikt reglerade i lag för att därigenom med avsikt utesluta varje möjlighet till sådan påverkan.

53 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89).

54 Dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541).

55 Dom av den 18 juli 2017, kommissionen/Breyer ( C‑213/15 P, EU:C:2017:563).

56 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

57 Se mitt förslag till avgörande i målet Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2020:986, punkterna 90–92).

58 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Flachglas Torgau ( C‑204/09, EU:C:2011:413, punkt 73).

59 Se, i detta avseende, tillämpningen av denna bedömning i dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning av överträdelser) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 104–116).

60 Se, för ett liknande resonemang, angående artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), Europadomstolens dom av den 8 december 1983, Axen mot Tyskland (CE:ECHR:1983:1208JUD000827378, § 32), Europadomstolens dom av den 22 februari 1984, Sutter mot Schweiz (CE:ECHR:1984:0222JUD000820978, § 26), Europadomstolens dom av den 14 november 2000, Riepan mot Österrike (CE:ECHR:2000:1114JUD003511597, § 27), Europadomstolens dom av den 12 juli 2001, Malhous mot Republiken Tjeckien (CE:ECHR:2001:0712JUD003307196, § 62), och Europadomstolens dom av den 28 oktober 2010, Krestovskiy mot Ryssland (CE:ECHR:2010:1028JUD001404003, § 24).

61 Se, i detta hänseende, Europadomstolens dom av den 26 april 1979, Sunday Times mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1979:0426JUD000653874, § 67).

62 Betänk, i detta avseende, om informationsavdelningen inte vore en del av domstolen, utan i stället hade inrättats som en del av en separat institution, såsom var fallet med arkiveringsverksamheten i dom av den 15 april 2021, Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2021:271, punkt 43). För vidare bedömning, se mitt förslag till avgörande i målet Friends of the Irish Environment ( C‑470/19, EU:C:2020:986, punkt 107).

63 Punkterna 76–86 i detta förslag till avgörande.

64 Såsom allmänt beskrivits redan ovan i punkterna 84–86 i detta förslag till avgörande.

65 Se mitt förslag till avgörande i målet Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) (C‑175/20, ECLI:C:2021:690).

66 Ibidem, punkterna 83–85.

67 Det är också därför som detta förslag till avgörande logiskt sett måste inledas (i punkt 32) med en allmän bekräftelse av att dataskyddsförordningen i princip gäller för domstolar.

68 Se skälen 40 och 52, artikel 6.2 och 6.3 samt artikel 9.2 och 9.3 i dataskyddsförordningen.

69 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning av överträdelser) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 96 och där angiven rättspraxis).

70 Vad gäller dessa båda bestämmelsers normativa tillämpningsområde. I praktiken är det, vilket jag redan har anspelat på i punkt 120 i detta förslag till avgörande, inte så stor skillnad mellan en begränsning av tillsynen med hänvisning till behörigheten (enligt artikel 55.3 i dataskyddsförordningen) och en begränsning av tillsynen med hänvisning till en materiell begränsning vad avser viss verksamhet (enligt artikel 23.1 f i dataskyddsförordningen).

71 Det är ingen hemlighet att olika medlemsstater lägger olika tonvikt på, eller åtminstone har konkurrerande visioner om, insyn i rättsväsendet. Se till exempel, vad gäller video- och ljudupptagningar av rättsliga förfaranden, Hess, B., och Koprivica Harvey, A., Open Justice in Modern Societies: What Role for Courts? i Hess, B. och Koprivica Harvey, A. Open Justice: The Role of Courts in a Democratic Society, Nomos, 2019, s. 30–35. Angående olika traditioner (mestadels av långt äldre datum än dataskyddsförordningen) rörande avidentifiering av parter i rättsliga förfaranden för senare offentliggörande av domen, se Generaldirektoratet för bibliotek, forskning och dokumentation, forskningsrapport, Anonymity of the parties on the publication of court decisions (Parternas anonymitet vid offentliggörandet av domstolsavgöranden) (mars 2017, ändrad i januari 2019), tillgänglig på: https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2021–02/ndr_2017–002_neutralisee-en.pdf, s. 9 och 10).

72 I vissa rättssystem i det förgångna brukade förresten de högsta domstolsinstanserna göra svepande normativa uttalanden som var frikopplade från eller helt utanför ramen för enskilda mål. Detta sker ännu i dag i vissa rättssystem. Det brukar emellertid vara starkt ifrågasatt med hänsyn till maktfördelning och rättslig legitimitet. Se, för ett liknande resonemang, Kühn, Z., The Authoritarian Legal Culture at Work: The Passivity of Parties and the Interpretational Statements of Supreme Courts, Croatian Yearbook of European Law and Policy, vol. 2, 2008, s. 19.

73 Bartošek, M., Dějiny římského práva, Academia, Prague, 1995, s. 81, eller Sommer, O., Učebnice soukromého římského práva. I. díl, Všehrd, Prag, 1946, s. 121 och 122. Se även Harries, J., Law and Empire in Late Antiquity, Cambridge University Press, 1999, s. 101, 104 och 105.

74 Se Dawson, JP., The Oracles of the Law, The University of Michigan Law School, 1968, s. 288 och 289.

75 Se, i detta avseende, exempelvis McLachlin, B., Courts, Transparency and Public Confidence – to the Better Administration of Justice, Deakin Law Review, vol. 8(1), 2003, s. 3 och 4. Se även Bingham, T., The Rule of Law, Penguin, 2010, s. 8.

76 Se ovan, fotnot 7, i detta förslag till avgörande.

77 Angående problemet med överanonymisering av domstolsavgöranden, se Wiwinius, JC., Public hearings in judicial proceedings i Hess, B. och Koprivica Harvey, A., Open Justice: The Role of Courts in a Democratic Society, Nomos, 2019, s. 98 och 101.

78 Såsom skydd för utsatta personer, barn, våldsoffer, affärshemligheter, nationella hemligheter och så vidare. I samtliga dessa fall, vilka är välkända inom alla nationella rättsordningar, brukar det emellertid redan ha införts specifika förfaranden i respektive nationell processlagstiftning som gör det möjligt att utestänga allmänheten från vissa delar av eller hela det rättsliga förfarandet och domen, inklusive ge full anonymitet, med hänsyn till de särskilda behoven i varje enskilt mål.

79 Se Krynen, J., L’État de justice France, XIIIe–XXe siècle: L’idéologie de la magistrature ancienne, Gallimard, 2009, s. 79 ff. och Van Caenegem, R.C., Judges, Legislators and Professors: Chapters in European Legal History, Cambridge University Press, 1987, s. 159.

80 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513).

81 Ibidem, punkt 42.

82 Ibidem, punkt 59. Åtminstone de hjärnor inom rättsväsendet som redan rent principiellt har godtagit statens ansvar för rättskränkningar. Vad gäller de övriga skulle ett judiciellt ansvar för sistainstansens avgöranden kanske fortfarande vara att, såsom titeln på en anmärkningsvärd artikel beskrev det, tänka det otänkbara – se Toner, H., Thinking the Unthinkable? State Liability for Judicial Acts after Factortame (III), Yearbook of European Law, vol. 17, 1997. s. 165.

83 Vilket EU-domstolen upprepar hela tiden som en principsak – se, exempelvis, dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl. ( C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449, punkterna 91 och 92), dom av den 21 december 2011, Ziolkowski och Szeja ( C‑424/10 och C‑425/10, EU:C:2011:866, punkterna 42 och 43), eller dom av den 25 juli 2018, Confédération paysanne m.fl. ( C‑528/16, EU:C:2018:583, punkterna 44–46 och 51). Det ska för rättvisans skull medges att denna tolkningspraxis, såsom för övrigt redan illustrerats av det sistnämnda avgörandet, i verkligheten ändå är något mer varierad.

84 Konkret innebär detta att ett klagomål avseende en lägre domstols behandling av personuppgifter således skulle prövas av appellationsdomstolen på samma sätt som varje annan invändning mot en processuell åtgärd som vidtagits av den lägre domstolen, och så vidare.

85 Eftersom rättspraxis avseende begreppet oberoende enligt artikel 28.1 i dataskyddsförordningen nu även anpassas till den allmänna tolkningen av begreppet oberoende i unionsrätten. Jämför dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike ( C‑614/10, EU:C:2012:631, punkterna 41–44) och den rättspraxis som anges i fotnot 49 i detta förslag till avgörande.

86 Samtidigt som det med avsikt inte avbryter den ändlösa diskussionen om huruvida kontrollen av denna domstol skulle behöva ske med hjälp av en överintern domstol, som då skulle kontrolleras av en över-överintern domstol och så vidare. För en lösning som EU-domstolen själv har valt, se beslut av Europeiska unionens domstol av den 1 oktober 2019 om införande av en intern kontrollmekanism i fråga om personuppgiftsbehandling som sker i samband med domstolens dömande verksamhet (EUT C 383, 2019, s. 2).

87 Se, beträffande lagstiftningen i England och Wales, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och Sverige, Direktoratet för forskning och dokumentation, forskningsrapport, Methods of management of confidential data in the context of national judicial proceedings (Metoder för hantering av konfidentiella uppgifter inom ramen för nationella domstolsförfaranden) (oktober 2018), tillgänglig på: https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2020–11/ndr_2018–007_neutralisee-en.pdf, s. 2.

88 Se dom av den 20 december 2017, Nowak ( C‑434/16, EU:C:2017:994).

89 Med all respekt för domen av den 13 maj 2014, Google Spain och Google ( C‑131/12, EU:C:2014:317), är det osannolikt att internet skulle glömma bara för att det föreläggs att göra det genom ett dekret. Senare rättspraxis, särskilt den gren som avser den territoriella räckvidden och verkställigheten av rätten att bli bortglömd, påminner därför allt mer om att slåss mot väderkvarnar.

90 Se Generaldirektoratet för forskning och dokumentation, forskningsrapport, Supervision of courts’ compliance with personal data protection rules when acting in their judicial capacity (Tillsyn över domstolarnas efterlevnad av reglerna om skydd för personuppgifter när de utför sin rättskipande verksamhet) (juli 2018), tillgänglig på: https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2020–11/ndr_2018–004_synthese-neutralisee-en.pdf, s. 3.