Förslag till avgörande av generaladvokat Ćapeta föredraget den 3 februari 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Domstolen definierade blandade avtal som sådana som undertecknas och ingås av både unionen och var och en av unionens medlemsstater. Se domstolens yttrande 2/15 (Frihandelsavtal mellan EU och Singapore) av den 16 maj 2017 ( EU:C:2017:376, punkt 29).

3 Eeckhout, P., EU External Relations Law, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2011, s. 278.

4 Bihang E till Cotif av den 9 juni 1999.

5 Se punkterna 9–11 nedan.

6 Se fotnot 4 ovan.

7 Avtalet mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999 (EUT L 51, 2013, s. 8) (nedan kallat anslutningsavtalet).

8 Cotif ratificerades inom ramen för unionens rättsordning genom rådets beslut 2013/103/EU av den 16 juni 2011 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999 (EUT L 51, 2013, s 1).

9 Ett betydande antal internationella avtal i vilka unionen är en part ingås som blandade avtal. Rosas hänvisar till en studie utförd 2001 under vilken 154 blandade avtal identifierades. Antalet är troligen högre i dag. Se Rosas, A., Mixity Past, Present and Future: Some Observations i Chamon, M. och Govaere, I. (eds), EU External Relations Post-Lisbon, Brill NV, Leiden, 2020, s. 8–18, på s. 4.

10 I detta avseende ansåg Allan Rosas att blandade avtal illustrerar tydligt särdragen i det europeiska integrationsprojektet (fri översättning). Se Rosas (fotnot 9 ovan), på s. 8.

11 Prete, L., The Constitutional Limits to the Choice of Mixity after EUSFTA, COTIF I, MPA Antarctic and COTIF II: Towards a More Constructive Discourse? European Law Review, 45(1), 2020, s. 113–127, på s. 114.

12 Artikel 5.2 FEU.

13 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:296, punkt 63).

14 Begreppet myntades av Rosas, A., Mixed Union – Mixed Agreements i Koskenniemi, M. (ed.), International Law Aspects of the European Union, Brill Nijhoff, Leiden, 1998, s. 131. Se även Chamon, M. och Govaere, I., Introduction: Facultative Mixity, More than Just a Childhood Disease of EU Law? i Chamon, M. och Govaere, I. (red.), EU External Relations Post-Lisbon, Brill NV, Leiden, 2020, s. 2; Govaere, I., Facultative and Functional Mixity in light of the Principle of Partial and Imperfect Conferral, College of Europe Research Paper in Law 03/2019; Hillion, C. och Chamon, M., Facultative Mixity and Sincere Cooperation i Chamon, M. och Govaere, I. (eds), EU External Relations Post-Lisbon, Brill NV, Leiden, 2020, s. 86.

15 Dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 66) och dom av den 20 november 2018, kommissionen/rådet (Marina skyddsområden Antarktis) ( C‑626/15 och C‑659/16, EU:C:2018:925, punkt 126).

16 I artikel 4.2 g FEUF anges transportområdet bland de delade behörigheterna.

17 Se Europeiska unionens förklaring om utövande av behörighet, punkt 12 ovan.

18 Begreppet användes av generaladvokaten Cosmas i förslaget till avgörande i de förenade målen Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:378, punkt 32). Det användes också av generaladvokaten Szpunar i förslaget till avgörande i målet Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:296, punkt 93) och av rättsvetare, däribland Heliskoski, J., The Jurisdiction of the European Court of Justice to Give Preliminary Rulings on the Interpretation of Mixed Agreements, Nordic Journal of International Law, volym 69, 2000, s. 395–412, på s. 409.

19 Den senaste var i domen av den 2 september 2021, Republiken Moldavien ( C‑741/19, EU:C:2021:655). Den huvudsakliga anledningen till att man prövade behörighet i det målet var inte det faktum att avtalet i fråga var ett blandat avtal (vilket det var), utan att tvisten ur vilken frågan om tolkning uppstod stod mellan två parter utanför unionen som föll på en medlemsstats domstol att avgöra.

20 Se, i synnerhet, förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Hermès ( C‑53/96, EU:C:1997:539, punkterna 20–21); förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:378, punkterna 40–41); förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:48, punkterna 47–54); och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2010:436, punkterna 50–56).

21 Heliskoski, J., fotnot 18 ovan; Koutrakos, P., Interpretation of Mixed Agreements i Hillion, C. och Koutrakos, P. (eds), Mixed Agreements Revisited: The EU and its Member States in the World, London: Hart Publishing, 2010, s. 116–137; Prete, L., fotnot 11 ovan.

22 Dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935) (nedan kallad Cotif I).

23 Dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125).

24 Dom av den 30 april 1974, Haegeman ( C‑181/73, EU:C:1974:41).

25 Dom av den 30 april 1974, Haegeman ( C‑181/73, EU:C:1974:41, punkterna 3–6). Detta resonemang tillämpades också för att motivera behörighet att tolka akter som antagits på grundval av ett internationellt avtal till vilket EU är en part (se dom av den 20 september 1990, Sevince, C‑192/89, EU:C:1990:322). Resonemanget i målet Haegeman har blivit den gängse motiveringen för domstolens behörighet att tolka internationella avtal i förfarandet för förhandsavgörande och upprepas i samtliga sådana ärenden. Se, på senare tid, dom av den 2 september 2021, Republiken Moldavien ( C‑741/19, EU:C:2021:655, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

26 Timmermans, C.W.A., The Court of Justice and Mixed Agreements i Europeiska unionens domstol (ed.), The Court of Justice and the Construction of Europe: Analyses and Perspectives on Sixty Years of Case-law – La Cour de Justice et la Construction de l’Europe: Analyses et Perspectives de Soixante Ans de Jurisprudence, 2013, T.M.C. Asser Press, Haag, Nederländerna, på s. 667.

27 Dom av den 30 september 1987, Demirel ( C‑12/86, EU:C:1987:400) (nedan kallad Demirel).

28 Ibidem, punkt 8.

29 Ibidem, punkterna 9 och 10.

30 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:378, punkterna 37 och 38).

31 Dom av den 16 juni 1998, Hermès ( C‑53/96, EU:C:1998:292) (nedan kallad Hermès).

32 Dom av den 14 december 2000, Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:688, punkterna 35 och 39).

33 Dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125).

34 Dom av den 2 september 2021, Republiken Moldavien ( C‑741/19, EU:C:2021:655).

35 Dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496).

36 Dom av den 19 mars 2002, kommissionen/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184).

37 Dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598).

38 Dom av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland ( C‑459/03, EU:C:2006:345).

39 Dom av den 16 juni 1998, Hermès ( C‑53/96, EU:C:1998:292).

40 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

41 Dom av den 16 juni 1998, Hermès ( C‑53/96, EU:C:1998:292, punkt 32).

42 Dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360).

43 Dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem ( C‑28/95, EU:C:1997:369).

44 Dom av den 17 juli 1997, Giloy ( C‑130/95, EU:C:1997:372).

45 Dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496).

46 Dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496, punkt 47).

47 Exempelvis dom av den 19 mars 2002, kommissionen/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184, punkt 16), och dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598, punkt 29).

48 Se, i detta avseende, förklaringen i förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet kommissionen/Irland ( C‑459/03, EU:C:2006:42, punkt 33).

49 Förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet kommissionen/Irland ( C‑459/03, EU:C:2006:42, punkt 33). På grundval av detta drog han slutsatsen att domen i det tidigare målet Etang de Berre (dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike, C‑239/03, EU:C:2004:598) kunde, under de omständigheter som förelåg i det målet, tolkas som att domstolen ansåg att gemenskapen, på området för utsläpp av sötvatten och slam i den marina miljön, genom att ingå avtalet hade utövat sin icke exklusiva behörighet.

50 Dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 66).

51 Dom av den 20 november 2018, kommissionen/rådet (Marina skyddsområden Antarktis) ( C‑626/15 och C‑659/16, EU:C:2018:925, punkt 126).

52 En sådan tolkning av denna rättspraxis föreslås även av rättsvetare. Se Neframi, E., Article 216(1) TFEU and the Union’s shared external competence in the light of mixity: Germany v. Council (COTIF), Common Market Law Review, volym 56, 2019, s. 489–520, på s. 506–507.

53 Domstolens yttrande 2/15 (Frihandelsavtal mellan EU och Singapore) av den 16 maj 2017 ( EU:C:2017:376).

54 Så som förklarades av domstolen var påståendet i yttrande 2/15 att på ett område med delad men ej utövad behörighet [kan] det planerade avtalet inte … godkännas av unionen ensam (domstolens yttrande 2/15 (Frihandelsavtal mellan EU och Singapore) av den 16 maj 2017, EU:C:2017:376, punkt 244) endast en omformulering av de faktiska omständigheterna för beslutet att ingå avtalet med Singapore som ett blandat avtal (dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 68). Den förtydligade de politiska omständigheterna för att ingå det avtalet – blandad avtalsform valdes till följd av att den erforderliga majoriteten i rådet saknades för att ingå avtalet utan medlemsstaternas deltagande. Den blandade formen var därmed en följd av politiska omständigheter snarare än av rättslig nödvändighet.

55 Detta stämmer när det gäller unionsrätten. Om internationell rätt hindrar EU från att ingå ett internationellt avtal utan att alla eller några av dess medlemsstater deltar måste ett sådant avtal ingås som ett blandat avtal för att det ska efterleva internationell rätt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2018, kommissionen/rådet (Marina skyddsområden Antarktis) ( C‑626/15 och C‑659/16, EU:C:2018:925, punkterna 127–133).

56 Se dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet ( C‑22/70, EU:C:1971:32), punkt 17.

57 Generaladvokaten Kokott har diskuterat företrädesrätt i två förslag till avgörande: förslag till avgörande i målet kommissionen/rådet (Marina skyddsområden Antarktis) ( C‑626/15, EU:C:2018:362, punkterna 111–117) och förslag till avgörande i målet kommissionen/rådet ( C‑13/07, EU:C:2009:190, punkt 76).

58 Se, beträffande denna förväxling, den utmärkta artikeln av Cremona, M., Defining Competence in EU External Relations: Lessons from the Treaty Reform Process i Dashwood, A. och Maresceau, M. (eds), Law and Practice of EU External Relations: Salient Features of a Changing Landscape, Cambridge, Cambridge University Press, 2008, s. 34–69.

59 Detta är fallet på områden med företräde i delad behörighet, men inte på områden med parallell delad behörighet. En majoritet av de delade behörigheterna som föreskrivs i fördragen är sådana som inbegriper företräde, men det finns även vissa delade behörigheter som i stället är parallella. Detta innebär att både EU och medlemsstaterna kan utöva dem på samma gång. Detta är fallet för behörigheterna på områdena humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Se, i detta avseende, artikel 4.4 FEUF.

60 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:48, punkterna 54–60).

61 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:378, punkt 44).

62 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:48, punkt 52) och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2010:436, fotnot 31 i punkt 47).

63 Se förslag till yttrande av generaladvokaten Wahl i yttrande 3/15 (Marrakechfördraget om tillgång till publicerade verk) ( EU:C:2016:657, punkt 119).

64 I artikel 216.1 FEUF anges bland annat att unionen får ingå ett internationellt avtal om ingåendet är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga något av de mål som avses i fördragen.

65 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:296, punkt 118).

66 De Baere, G., Subsidiarity as a Structural Principle Governing the use of EU External Competences i Cremona, M. (ed.), Structural Principles in EU External Relations, Oxford, Hart Publishing, 2018, s. 93–116, på s. 112–114.

67 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:378, punkt 48).

68 Dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 70).

69 Detta förfarande följdes vid EU:s anslutning till Cotif, inbegripet de enhetliga rättsreglerna CUI. Se ingressen till beslut 2013/103/EU.

70 Dom av den 26 november 2014, parlamentet och kommissionen/rådet ( C‑103/12 och C‑165/12, EU:C:2014:2400, punkt 84).

71 I domen av den 24 juli 2014, parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 56), instämde domstolen med generaladvokaten Bots åsikt att förfarandena för interna och externa åtgärder är symmetriska.

72 I dom av den 14 december 2000, Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:688, punkt 33), dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496, punkt 33) och dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 31).

73 Rosas, anfört arbete, fotnot 9 ovan, på s. 12.

74 Se punkterna 64–67 ovan.

75 Se artikel 7 i anslutningsavtalet och tillägget till bilaga I, med rubriken Europeiska unionens förklaring om utövande av behörighet, till beslut 2013/103/EU.

76 I den relaterade situationen vid EU:s anslutning till FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982, konstaterade domstolen att förklaringen om gemenskapens behörighet inom ramen för den anslutningen var en användbar utgångspunkt men att den inte kunde anses vara uttömmande. Se dom av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland ( C‑459/03, EU:C:2006:345, punkt 109). Se även Govaere, I., Beware of the Trojan Horse: Dispute Settlement in (Mixed) Agreements and the Autonomy of the EU Legal Order i Hillion, C. och Koutrakos, P. (red.), Mixed Agreements Revisited: The EU and its Member States in the World, London, Hart Publishing, 2010, s. 187–207, på s. 194.

77 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 2012, s. 32), vilket ersatte en rad direktiv som är förtecknade i förklaringen (se punkt 12 ovan). Kommissionen hänvisar till bland annat detta direktiv för att fastställa domstolens behörighet. Jag anser emellertid inte att detta direktiv är tillräckligt för att fastställa EU:s exklusiva behörighet enligt artikel 3.2 FEUF. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:296, punkterna 154 och 155).

78 Min kursivering.

79 Förklaring av Europeiska unionen angående artikel 2 i avtalet, tillagd som bilaga II till beslut 2013/103.

80 Artikel 15 i de enhetliga rättsreglerna CUI har följande lydelse: Den begränsning av skadeståndsansvaret som anges i dessa enhetliga rättsregler och i de bestämmelser i nationell rätt som begränsar ersättningen till ett visst belopp, ska inte tillämpas om det visas att den skadevållande orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

81 Nyligen till exempel i dom av den 19 november 2020, Ministère public och Conseil national de l’ordre des pharmaciens (Marknadsföring av cannabidiol (CBD)) ( C‑663/18, EU:C:2020:938, punkt 66).

82 Förenta nationernas fördragssamling, volym 1155, s. 331.

83 Officiella mötesprotokoll från Förenta nationernas konferens om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller internationella organisationer sinsemellan, volym II, s. 91.

84 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 40).

85 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV). Bihang A till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980. Artikel 26.1 i de enhetliga rättsreglerna CIV har följande lydelse: Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon, oavsett vilken järnvägsinfrastruktur som används.

86 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM). Bihang B till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980. Artikel 23.1 i de enhetliga rättsreglerna CIM har följande lydelse: Transportören ska vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden från det att godset tas emot till dess att det lämnas ut samt för skada som uppkommer till följd av att leveransfristen överskrids, oavsett vilken järnvägsinfrastruktur som används.

87 Generalförsamlingens konsoliderade förklarande rapport AG 12/13 Add. 8, 30.09.2015., s. 14, avdelning III, punkt 2. Domstolen har tidigare hänvisat till den förklarande rapporten när det gäller de enhetliga rättsreglerna CIV, i dom av den 26 september 2013, ÖBB-Personenverkehr ( C‑509/11, EU:C:2013:613, punkt 41). Den förklarande rapporten är helt klart inte utslagsgivande när det gäller domstolens tolkning av de enhetliga rättsreglerna CUI, men jag anser att den kan användas som ett tolkningshjälpmedel.

88 Till exempel anges följande i den förklarande rapporten till de enhetliga rättsreglerna CUI: De enhetliga rättsreglerna för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (de enhetliga rättsreglerna CUI) … bygger på den grundläggande tanken att parterna till avtalet ska ges största möjliga frihet i upprättandet av deras avtalsförhållande, men att ansvar måste regleras på ett enhetligt och tvingande sätt. På så vis undviks i synnerhet de problem som skulle kunna följa av att länder har olika ansvarssystem. Text i punkt 7 på s. 3.

89 Se punkterna 15 och 16 ovan.

90 Förklarande rapport till de enhetliga rättsreglerna CUI, s. 10, punkt 3. Se fotnot 87 ovan.

91 Förklarande rapport till de enhetliga rättsreglerna CUI, s. 20, punkt 1 gällande artikel 19 i de enhetliga rättsreglerna CUI. Se fotnot 87 ovan.