Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Beträffande en omfattande översikt, se Study on passenger transport by taxi, hire car with driver and ridesharing in the EU. Final Report, Bryssel, 2016, s. 8, 31 och 32. Undersökningen finns tillgänglig på: https://transport.ec.europa.eu/system/files/2017–05/2016–09–26-pax-transport-taxi-hirecar-w-driver-ridesharing-final-report.pdf.

3 Se dom av den 20 december 2017 ( C‑434/15, EU:C:2017:981, punkt 48). Detta sammanhänger i synnerhet med att Uber utövar kontroll över samtliga relevanta aspekter av en lokal transporttjänst: naturligtvis över priset, men även över miniminivån på säkerhetsvillkoren genom förhandskrav på förare och fordon, över de erbjudna transporttjänsternas tillgänglighet genom att förarna uppmuntras att vara verksamma vid tidpunkter och på platser där efterfrågan är hög, över förarnas beteende genom utvärderingssystemet och slutligen över möjligheten till avstängning från plattformen. Se mitt förslag till avgörande i målet Asociación Profesional Elite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:364, punkt 51).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

6 PHV kallas också ofta för VTCs: person- (passagerar-) bilar (fordon) med chaufför. I förevarande förslag till avgörande kommer jag för enkelhetens skull genomgående att använda termen PHV.

7 Se, exempelvis, dom av den 20 oktober 2022, Centre public d’action sociale de Liège (Återkallande eller uppskjutande av ett beslut om återvändande) ( C‑825/21, EU:C:2022:810, punkt 34).

8 Se dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 50–53). Beträffande en omfattande sammanfattning av domstolens praxis i frågan före denna dom, se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Venturini m.fl. ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:529). Se också mitt förslag till avgörande i målet BONVER WIN ( C‑311/19, EU:C:2020:640, punkt 33 och följande punkter).

9 Se, för ett liknande resonemang, även mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 115).

10 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 50).

11 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 51).

12 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 50–53).

13 Närmare bestämt kan den hänskjutande domstolen inte begränsa sig till att inge uppgifter till EU-domstolen som skulle kunna innebära att det inte kan uteslutas att det finns en sådan anknytning eller som, rent teoretiskt, skulle kunna utgöra visst stöd för detta, utan den måste tvärtom inge objektiva och samstämmiga uppgifter som innebär att EU-domstolen kan kontrollera att denna anknytning finns. Se dom av den 20 september 2018, Fremoluc ( C‑343/17, EU:C:2018:754, punkt 29).

14 Se kommissionens tillkännagivande om välfungerande och hållbara lokala passagerartransporter på begäran (taxi och fordon som hyrs ut med förare) (EUT C 62, 2022, s. 1).

15 Enligt artikel 58.1 FEUF är inte artikel 56 FEUF tillämplig på tjänster på transportområdet vilka regleras i transportkapitlet i FEUF, vilket innebär att harmonisering först ska ske. Detsamma gäller tillämpningen av direktiv 2006/123, som i artikel 2.2 d innehåller en bestämmelse som speglar bestämmelsen i artikel 58.1 FEUF. Se dom av den 1 oktober 2015, Trijber och Harmsen ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkt 49), och dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:981, punkt 36).

16 Detta borde också motverka det argument som flera av parterna i målet framfört att frågorna från den hänskjutande domstolen är formulerade på ett vinklat sätt som redan i någon mån tar ställning till resultatet på förhand.

17 Men jag vill i förbigående nämna att det framgår av fast rättspraxis att en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter som följer av unionsrätten. Den omständigheten att en medlemsstat fritt kan välja hur den ska fördela behörighet mellan centrala, regionala och lokala myndigheter kan emellertid inte medföra att den befrias från sin skyldighet att uppfylla nämnda skyldigheter. Se dom av den 13 september 2001, kommissionen/Spanien ( C‑417/99, EU:C:2001:445, punkt 37), och dom av den 8 september 2010, Carmen Media Group ( C‑46/08, EU:C:2010:505, punkt 69).

18 Se, exempelvis, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 40), och dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 61).

19 Detta är fast rättspraxis sedan domen av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37). Se, dessutom, bland många, dom av den 29 mars 2011, kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2011:188, punkt 46). Se också dom av den 5 oktober 2004, CaixaBank France ( C‑442/02, EU:C:2004:586, punkt 12).

20 Se särskilt dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 25 och följande punkter). Beträffande skillnaden mellan friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsrätten, se också förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:568, punkterna 15–18).

21 Se, exempelvis, Müller-Graff, P.‑Chr., i Streinz, R. (red.), EUV/AEUV Kommentar, C.H.Beck, München, 3e uppl. 2018, Art. 49 AEUV, punkt 67 och följande punkter och Forsthoff, U., i Grabitz, E., Hilf, M., och Nettesheim, M. (red.), Das Recht der Europäischen Union, 76. EL., uppdaterad maj 2022, Beck, C.H., München, Art. 49 AEUV, punkt 104. Se också Kainer, F., i Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U. (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Art. 49 AEUV, punkt 63 och Wendland, H. M., Die binnenmarktrechtliche Niederlassungsfreiheit der Selbständigen, i Müller-Graff, P.-Chr. (red.), Europäisches Wirtschaftsordnungsrecht (Enzyklopädie Europarecht, Band 4), Nomos, Baden-Baden, 2a uppl., 2021, s. 177–234, punkt 4.

22 Se dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 14), dom av den 9 augusti 1994, Vander Elst ( C‑43/93, EU:C:1994:310, punkt 15), dom av den 20 februari 2001, Analir m.fl. ( C‑205/99, EU:C:2001:107, punkt 22), dom av den 22 januari 2002, Canal Satélite Digital ( C‑390/99, EU:C:2002:34, punkt 29), och dom av den 10 mars 2009, Hartlauer ( C‑169/07, EU:C:2009:141, punkt 34).

23 Se, för ett liknande resonemang, rörande etablering av apotek, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i de förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2009:587, punkt 11).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 166), dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 178), och dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 65). Detta utgör i huvudsak fast rättspraxis sedan domen av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37).

25 Se, som exempel, dom av den 26 april 1988, Bond van Adverteerders m.fl. ( 352/85, EU:C:1988:196, punkt 34), dom av den 11 mars 2010, Attanasio Group ( C‑384/08, EU:C:2010:133, punkt 55), och dom av den 24 mars 2011, kommissionen/Spanien ( C‑400/08, EU:C:2011:172, punkt 74).

26 Se dom av den 22 december 2010, Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:814, punkt 51). Se också dom av den 11 mars 2010, Attanasio Group ( C‑384/08, EU:C:2010:133, punkt 55).

27 På spanska: un servicio de interés público.

28 I sekundär rätt förekommer detta uttryck i artikel 15.4 i direktiv 2006/123. Se mitt förslag till avgörande i målet Hiebler ( C‑293/14, EU:C:2015:472, punkterna 56 och följande punkter).

29 Sedan Amsterdamfördraget som det har kompletterats och ändrats genom Lissabonfördraget. Beträffande denna bestämmelses uppkomst, se Krajewski, M., i Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U. (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Art. 14 AEUV, punkt 3 och följande punkter.

30 Se artikel 1 i protokollet. Beträffande den (mindre klara) uppkomsten av protokollet, som bilagts Lissabonfördraget, se Damjanovic, D., de Witte, B., Welfare integration through EU law: the overall picture in the light of the Lisbon Treaty i Neergaard, U., Nielsen, R., Roseberry, L. (red.), Integrating welfare functions into EU law – From Rome to Lisbon, DJØF Publishing, Köpenhamn, 2009, s. 88 och 89.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T‑289/03, EU:T:2008:29, punkterna 166 och 167). Se också dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 29): Medlemsstaterna har … rätt att, med iakttagande av unionsrätten, bestämma omfattningen av sina tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och hur dessa ska organiseras.

32 Se dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T‑289/03, EU:T:2008:29, punkt 172).

33 Ibidem.

34 Ibidem. Se även dom av den 10 december 1991, Merci convenzionali Porto di Genova ( C‑179/90, EU:C:1991:464, punkt 27).

35 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2009:640, punkt 54).

36 Ibidem, punkt 55.

37 Se meddelande av den 20 december 2011 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska sociala kommittén samt regionkommittén, En kvalitetsram för tjänster av allmänt intresse i Europa (KOM(2011) 900 final, s. 3).

38 Se Martucci, F., Droit du marché intérieur de l’Union européenne, Presses Universitaires de France, Paris, 2021, punkterna 129 och 253.

39 I Del tre, Avdelning VII, Kapitel 1, Avsnitt 1 (Regler tillämpliga på företag) i EUF-fördraget.

40 Min kursivering.

41 Se artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).

42 Se, analogt, dom av den 11 juli 2013, Femarbel ( C‑57/12, EU:C:2013:517, punkt 49).

43 Jag vill framhålla att denna fråga är oberoende av huruvida och i vilken omfattning nya transportföretag genom nya affärsmodeller som de inför inte endast knyter samman utbud med efterfrågan utan också skapar själva utbudet. Verksamhet i plattformar såsom Uber är ett bra exempel i detta avseende, se mitt förslag till avgörande i målet Asociación Profesional Elite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:364, punkt 43).

44 Se dom av den 29 november 2001, De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:651, punkt 38). Se även artikel 4.8 i direktiv 2006/123. Sådant skydd syftar till att bevara en levande stadskärna i en kommun och förhindra uppkomsten av tomma lokaler i en stad för att uppnå en god samhällsplanering. Se dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 134).

45 Se dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

46 Se dom av den 24 mars 2011, kommissionen/Spanien ( C‑400/08, EU:C:2011:172, punkt 74).

47 Se dom av den 22 januari 2002, Canal Satélite Digital ( C‑390/99, EU:C:2002:34, punkt 36) och dom av den 10 november 2005, kommissionen/Portugal ( C‑432/03, EU:C:2005:669, punkt 45).

48 En undersökning som genomförts för kommissionen av en advokatfirma och Bocconi-universitetet visar att ett antal medlemsstater och större städer inte alls har infört kvantitativa inskränkningar. Se Study on passenger transport by taxi, hire car with driver and ridesharing in the EU. Final Report, anfört arbete, s. 8, 31 och 32. Undersökningen finns tillgänglig på at: https://transport.ec.europa.eu/system/files/2017–05/2016–09–26-pax-transport-taxi-hirecar-w-driver-ridesharing-final-report.pdf.