Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: franska.

2 C‑415/93, EU:C:1995:293, punkt 56.

3 Se Europaparlamentets resolution av den 23 november 2021 om EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt (2021/2058(INI))

4 A22 presenterar sig som ett bolag som tillhandahåller tjänster i samband med skapande och förvaltning av internationella fotbollstävlingar och som vill gå in på marknaden för organisation och marknadsföring av sådana tävlingar i samband med utformningen och inrättandet av ESL.

5 LNFP presenterar sig som en sammanslutning som är erkänd enligt lag och som alla professionella fotbollsklubbar som spelar i första och andra divisionen av den nationella ligan i Spanien är skyldiga att ansluta sig till.

6 RFEF är Spaniens nationella fotbollsförbund.

7 Den irländska, den franska, den ungerska och den rumänska regeringen har anfört att de anser att tvisten är hypotetisk.

8 Den franska, den ungerska, den rumänska och den slovakiska regeringen har framfört tvivel vad gäller själva innehållet i begäran om förhandsavgörande.

9 Den slovakiska regeringen anser begäran om förhandsavgörande vara behäftad med vissa förfarandefel.

10 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106).

11 Dom av den 15 december 1995 (C‑415/93, EU:C:1995:463).

12 Förklaring nr 29 om idrott av den 2 oktober 1997 (EGT C 340, 1997, s. 136).

13 Rapport av den 10 december 1999 från kommissionen till Europeiska rådet om hur man kan bevara den nuvarande uppbyggnaden av idrotten och upprätthålla idrottens sociala funktion inom gemenskapen (Helsingforsrapporten om idrott) (KOM(1999) 644 slutlig).

14 I detta förhållande preciserades bland annat i punkt 4.2.1 i denna rapport att när fördragets konkurrensregler tillämpas på idrottssektorn, bör hänsyn tas till idrottens särart, särskilt det ömsesidiga beroendet mellan idrottsverksamheten och den ekonomiska verksamhet den genererar, principen om lika möjligheter samt osäkerheten kring resultaten.

15 Europeiska rådet i Nice den 7–9 december 2000, ordförandeskapets slutsatser, bilaga IV: Uttalande om de särskilda kännetecken för idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas vid genomförandet av den gemensamma politiken, punkt 1.

16 Vitboken om idrott, 11 juli 2007 (KOM(2007) 391 slutlig).

17 Dom av den 11 april 2000, Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkterna 67 och 68).

18 Domstolen konstaterar i detta avseende att skapandet av stängda (eller halvöppna) ligor inom vissa sportgrenar i Europa tycks motiveras av att deras popularitet varierar avsevärt mellan de olika medlemsstaterna, vilket innebär att det såväl ur idrottslig (bland annat för att uppnå en konkurrenskraftig jämvikt mellan de olika klubbarna) som kommersiell synvinkel (det kommersiella intresset för sådana evenemang är mer begränsat) kan var mer lämpligt med ett tävlingsformat där ett begränsat antal klubbar deltar.

19 Så är fallet med de nationella ligorna i de främsta amerikanska idrotterna, National Basketball Association (NBA) för basketboll, National Football League (NFL) för amerikansk fotboll, Major League baseball (MLB) för baseball och National Hockey League (NHL) för ishockey.

20 Se exempelvis projekten Media Partners och Golden League.

21 Se, bland annat, dom av den 12 december 1974, Walrave och Koch ( 36/74, EU:C:1974:140, punkt 8), och dom av den 25 april 2013, Asociația Accept ( C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

22 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 40).

23 Dom av den 1 juli 2008 (C‑49/07, nedan kallad domen MOTOE, EU:C:2008:376, punkterna 51 och 52).

24 Se dom av den 28 februari 2013, Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas (C‑1/12, nedan kallad domen OTOC, EU:C:2013:127, punkterna 88 och 89).

25 Domen MOTOE, punkterna 51 och 52).

26 Se dom av den 14 januari 2021, Kilpailu- ja Kuluttajavirasto Kilpailu- ja kuluttajavirasto ( C‑450/19, EU:C:2021:10, punkt 20).

27 Domen MOTOE, punkt 21.

28 Se generaladvokat Légers förslag till avgörande i målet Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2001:390, punkt 62).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2005, Piau/kommissionen ( T‑193/02, EU:T:2005:22, punkt 69).

30 Dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 64).

31 Dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 40).

32 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

33 Dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

35 Se den rättspraxis som det hänvisas till i fotnot 76 i förevarande förslag till avgörande.

36 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

37 Se dom av den 18 november 2021, Visma Enterprise ( C‑306/20, EU:C:2021:935, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

38 Se punkterna 46 och 47 i förevarande förslag till avgörande.

39 Domen OTOC (punkterna 70–100)

40 Se, bland annat, dom av den 11 juli 1985, Remia m.fl./kommissionen ( 42/84, EU:C:1985:327, punkt 19), dom av den 28 januari 1986, Pronuptia de Paris ( 161/84, EU:C:1986:41, punkterna 16 och 17), dom av den 15 december 1994, DLG ( C‑250/92, EU:C:1994:413, punkterna 40 och 41), och dom av den 26 november 2015, Maxima Latvija ( C‑345/14, EU:C:2015:784, punkterna 21 och 24).

41 Se punkt 84 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se dom av den 18 november 2021, Visma Enterprise ( C‑306/20, EU:C:2021:935, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

43 Se dom av den 26 november 2015, Maxima Latvija ( C‑345/14, EU:C:2015:784, punkt 27).

44 Se dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 97), och dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492, punkt 42).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 1977, Metro SB‑Großmärkte/kommissionen ( 26/76, EU:C:1977:167), och dom av den 28 januari 1986, Pronuptia de Paris ( 161/84, EU:C:1986:41).

46 Detta begrepp kommer ursprungligen från tillämpningen av artikel 101 FEUF på avtal mellan företag och återfinns i lagstiftningen om företagskoncentrationer. Se, för ett liknande resonemang, artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 2004, s. 1).

47 Whish, R. och Bailey, D., Competition Law, 10th Edition, Oxford University Press, 2021, s. 139–142, samt Faull, N. och Nikpay A., The EU Law of Competition, Third Edition, Oxford University Press, 2014, s. 253–255.

48 Dom av den 19 februari 2002 (C‑309/99, EU:C:2002:98, punkterna 86–94 och 97–110).

49 Dom av den 18 juli 2006 (C‑519/04 P, EU:C:2006:492).

50 Se dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi ( C‑136/12, EU:C:2013:489), dom av den 4 september 2014, API m.fl. ( C‑184/13–C‑187/13, C‑194/13, C‑195/13 och C‑208/13, EU:C:2014:2147), och dom av den 23 november 2017, CHEZ Elektro Bulgaria och FrontEx International ( C‑427/16 och C‑428/16, EU:C:2017:890).

51 Detta kriterium har återgetts i punkt 29 i Meddelande från kommissionen – Tillkännagivande – Riktlinjer för tillämpningen av [artikel 81.3 EG (nu artikel 101 FEUF)] (2004/C 101/08), där det anges att [e]n begränsning har ett direkt samband med huvudtransaktionen om den är underordnad genomförandet av den transaktionen och oskiljaktigt förenad med denna.

52 Se särskilt dom av den 4 september 2014, API m.fl. ( C‑184/13–C‑187/13, C‑194/13, C‑195/13 och C‑208/13, EU:C:2014:2147, punkterna 37, 41 och 49–57).

53 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106).

54 Se dom av den 11 april 2000, Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkterna 67 och 68).

55 Ibáñez Colomo, P., Competition Law and Sports Governance: Disentangling a Complex Relationship, World Competition (2022), nr 3, volym 45, s. 337–338.

56 Se dom av den 15 december 1994, DLG ( C‑250/92, EU:C:1994:413, punkterna 40 och 41).

57 Se punkt 131 i mitt förslag till avgörande i mål C‑124/21 P (International Skating Union/kommissionen) som avges samma dag.

58 Se domarna MOTOE (punkt 51) och OTOC (punkt 88).

59 Se dom av den 15 december 1994, DLG ( C‑250/92, EU:C:1994:413, punkt 41), och dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492, punkt 47).

60 Dom av den 25 mars 2021, Deutsche Telekom/kommissionen ( C‑152/19 P, EU:C:2021:238, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

61 Se dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 135).

62 Se dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkterna 138 och 140).

63 Se dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkt 189).

64 Se generaladvokaten Rantos förslag till avgörande i målet Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2021:998, punkterna 58 och 59).

65 Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande.

66 Se punkterna 85–Error! Reference source not found. i förevarande förslag till avgörande.

67 Se punkterna 46 och 48 i förevarande förslag till avgörande.

68 Dom av den 26 november 1998 (C‑7/97, EU:C:1998:569).

69 Dom av den 26 november 1998, Bronner ( C‑7/97, EU:C:1998:569, punkt 41).

70 Se punkterna 106–108 i förevarande förslag till avgörande.

71 Se, bland annat, dom av den 27 mars 2012, Post Danmark ( C‑209/10, EU:C:2012:172, punkterna 40–42).

72 Artikel 101.3 FEUF gör det nämligen möjligt att förklara att bestämmelserna i punkt 1 i samma artikel inte är tillämpliga när avtalet mellan företag bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås under förutsättning att de berörda företagen inte åläggs begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål.

73 Se skäl 5 och artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) samt dom av den 11 juli 1985, Remia m.fl./kommissionen ( 42/84, EU:C:1985:327, punkt 45), och dom av den 6 oktober 2009, GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen m.fl. ( C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, EU:C:2009:610, punkterna 82 och 83).

74 Se punkt Error! Reference source not found. i förevarande förslag till avgörande.

75 Se, för ett liknande resonemang, även skälen 110, 122 och 123 i kommissionens beslut av den 23 juli 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/C.2–37.398 – gemensam försäljning av de kommersiella rättigheterna till UEFA Champions League) (EUT L 291, 2003, s. 25).

76 Se skälen 113–132 i beslutet om gemensam försäljning av de kommersiella rättigheterna till UEFA Champions League.

77 Se skälen 136–197 i beslutet om gemensam försäljning av de kommersiella rättigheterna till UEFA Champions League.

78 Se skäl 131 i beslutet om gemensam försäljning av de kommersiella rättigheterna till UEFA Champions League.

79 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106).

80 Se skälen 18 och 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 202, 1997, s. 60).

81 Se skälen 136–196 i beslutet om gemensam försäljning av de kommersiella rättigheterna till UEFA Champions League.

82 Se dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

83 Se dom av den 11 april 2000, Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkterna 43, 44, 64 och 69 samt där angiven rättspraxis).

84 Se dom av den 8 maj 2003, Deutscher Handballbund ( C‑438/00 ( EU:C:2003:255, punkterna 54–56 och där angiven rättspraxis).

85 Det framgår av ovannämnda rättspraxis att detta undantag huvudsakligen är tillämpligt på regler eller förfaranden som är motiverade av icke-ekonomiska skäl och som avser vissa tävlingars särskilda karaktär och sammanhang eller sammansättningen av idrottslag.

86 Se punkterna 95–99 och 101–110 i detta förslag till avgörande.

87 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 86).

88 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 53).

89 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

90 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106).

91 Se dom av den 22 januari 2002, Canal Satélite Digital ( C‑390/99, EU:C:2002:34).

92 Se dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

93 Dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 65).

94 Dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 66).