('med förslag till tull\xad taxa, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 1

Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till tull­ taxa, m. m.; given Stockholms slott den 13 oktober 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) tulltaxa; 2) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredra­

gande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de överenskommelser om åtaganden på tullområdet, grunder för ett internationellt spannmålsarrangemang och åtgärder mot dumping som för Sveriges del träffats i Kennedyronden inom GATT åren 1963—1967. Förslag framläggs också till ny tulltaxa med de nya tullsatser som överenskommelserna påkallar som första steg vid genomförandet av åtagandena. Slutligen begärs riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att vidta de ändringar i tulltaxan som se­ nare behövs för att genomföra åtagandena om successiva tullsänkningar.

1 Bihang titt riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 150

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

Förslag

till

Tulltaxa

Härigenom förordnas som följer.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

För vara som införes till Sverige utgår tull enligt denna taxa, om ej annat föreskrives. Är icke varan enligt taxan fri från tull, beräknas tullen efter den procent av varans värde eller det belopp för enhet som anges i taxan.

Vid tillämpning av tulltaxan gäller följande allmänna bestämmelser. 1. Rubrik till avdelning, kapitel eller underavdelning av kapitel i tulltaxan är endast vägledande. Tulltaxering sker med ledning av lydelsen av tulltaxenummer och anmärkningar till avdelning eller kapitel och, om ej annat föreskrives i tulltaxenumret eller anmärkningen, av bestämmelserna i 2—6. 2. Anges under ett tulltaxenummer visst ämne, hänföres ämnet till detta nummer både när det är i rent tillstånd och när det förekommer i blandning eller förening med annat ämne. Till tulltaxenummer, som anges omfatta vara av visst ämne, hänföres även vara som delvis är tillverkad av detta ämne. Tulltaxering av blandning eller sammansatt vara regleras närmare av bestämmelserna i 3. 3. Kan vid tulltaxeringen av en vara två eller flera tulltaxenummer kom­ ma i fråga gäller följande: a) tulltaxenummer med specificerad varubeskrivning tillämpas framför tulltaxenummer med mera allmän varubeskrivning; b) blandning och vara, som består av olika ämnen eller är sammansatt av olika beståndsdelar och som ej kan tulltaxeras med ledning av bestäm­ melsen under a, tulltaxeras såsom det ämne eller den beståndsdel som ger blandningen eller varan dess huvudsakliga karaktär; c) tulltaxenummer som ger det högsta tullbeloppet tillämpas, om tull­ taxeringen ej kan ske med tillämpning av bestämmelserna under a eller b. 4. Anges i anmärkning till avdelning eller kapitel att avdelningen eller kapitlet ej omfattar vissa varor och hänvisas samtidigt till annan avdel­ ning eller kapitel eller till visst tulltaxenummer, avser undantaget i an­ märkningen, om ej annat är föreskrivet, samtliga varor som är hänförliga till sistnämnda avdelning, kapitel eller tulltaxenummer, även om den i anmärkningen förekommande uppräkningen av varorna ej är fullständig. 5. Vara som ej motsvarar lydelsen av något tulltaxenummer, tulltaxeras enligt det tulltaxenummer som avser närmast liknande artikel. 6. Vara som inkommer i delar tulltaxeras som hel vara, om delarna in­ kommer samtidigt. Detta gäller även om mindre väsentliga beståndsdelar till varan saknas.

%'i ' '

T

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 6 kap.

06.04 Blad, kvistar och andra växtdelar (med undantag av blommor och blomknoppar) samt gräs, mossa och lav, till buketter eller eljest till prydnad, friska, torkade, blekta, färgade, impreg­ nerade eller på annat sätt preparerade:

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 7 kap.

07.02 Köksväxter (även kokta), frysta: belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tullbelagda 07.03 Köksväxter, tillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra lösningar men icke särskilt beredda för direkt konsumtion: belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tullbelagda 07.04 Köksväxter, torkade, även sönderdelade i stycken eller krossade

07.05 Ärter, bönor och andra baljväxtfrön med huvudsaklig använd­ ning som människo- eller djurföda, torkade, även skalade och

07.06 Maniok-, arrow- och salepsrot, jordärtskockor, batater (söt­ potatis) och andra liknande rötter, stam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin, färska eller torkade även sön­ derdelade i stycken; märg av sagopalm:

XT j V /•.

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1967 27

13 kap. Vegetabiliska råämnen för färgning eller garvning; naturliga

gummiarter och hartser samt andra växtsafter och växtextrakter

Anmärkning

Till nr 13.03 hänföres bl. a. lakritsextrakt, pyrethrumextrakt, humleextrakt, aloeextrakt och opium. Nr 13.03 omfattar icke: a) lakritsextrakt, innehållande mer än 10 viktprocent socker eller utgörande sockerkonfektyrer (nr 17.04); b) maltextrakt (nr 19.01); c) extrakter av kaffe, te eller matte (nr 21.02); d) alkoholhaltiga växtsafter och växtextrakter, utgörande drycker, samt alkoholhaltiga bered­ ningar (s. k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker (22 kap.); e) kamfer (nr 29.13) och glycyrrhizin (nr 29.41); f) medikamenter (nr 30.03); g) garvämnes- och färgämnesextrakter (nr 32.01 och 32.04); h) flyktiga vegetabiliska oljor samt resinoider (nr 33.01); vatten från destillation av flyktiga vegetabiliska oljor samt vattenlösningar av dylika oljor (nr 33.05); ij) naturgummi (kautschuk), balata, guttaperka och liknande naturliga produkter (nr 40.01).

13.01 Vegetabiliska råämnen med huvudsaklig användning för färg­

13.02 Schellack, kornlack, stocklack o. d.; gummi arabicum och dylika

naturliga gummiarter; naturliga gummihartser, hartser och

13.03 Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och

pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, erhållna ur vegetabiliska ämnen:

, i. '!; • :. ' - . .

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 15 kap.

15.12 Animaliska och vegetabiliska fetter och feta oljor, som helt eller delvis hydrerats eller som gjorts fastare eller härdats genom andra processer, även raffinerade men icke vidare bearbetade fri 15.14 Spermaceti (valrav), rå, pressad eller raffinerad, även färgad... fri

15.17 Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller av

'V.' '1:1 ■ V V ’ . :u?'

, • C % , .. i

• "5U uoiV

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967

26 kap. Malm, slagg och aska

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) naturligt magnesiumkarbonat (magnesit), även bränt (nr 25.19); b) thomasslagg, hänförlig till 31 kap.; c) slaggull, stenull och liknande mineralull (nr 68.07); d) produkter, hänförliga till nr 71.11 (guldsmedssopor m. m.); e) koppar-, nickel- och koboltskärsten, erhållna genom smältning av malm (femtonde avd.). 2. Med malm enligt nr 26.01 avses sådana mineral, som användes i metallurgin för utvinning av kvicksilver eller av metaller, hänförliga till nr 28.50 eller till fjortonde eller femtonde avd., även om de i det aktuella fallet icke är avsedda för metallurgiskt ändamål. Till nr 26.01 hänföres dock icke mineral, som underkastats annan bearbetning än som är normalt för malm. 3. Nr 26.03 omfattar endast aska och återstoder av sådana slag, som inom industrin användes antingen för utvinning av metaller eller såsom utgångsmaterial för framställning av kemiska metallföreningar.

26.01 Malm, även anrikad; svavelkis och andra naturliga järnsulfider,

26.02 Slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning fri

26.03 Aska och återstoder, innehållande metaller eller metallföre­

26.04 Annan slagg och aska, aska av havstång härunder inbegripen fri

56 Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 27 kap.

27.14 Petroleumbitumen (asfalt), petroleumkoks och andra återstoder från petroleum eller från oljor, erhållna ur bituminösa mineral fri 27.15 Naturlig bitumen och naturasfalt; bituminösa skiffrar, as­

27.16 Bituminösa blandningar på basis av naturasfalt, naturlig bitumen, petroleumbitumen, mineraltjära eller mineraltjärbeck (t. ex. asfaltmastix, »cut-backs»): A. flytande produkter; fasta produkter, direkt emulgerbara

Kungl. Mctj. ts proposition nr 150 år 1967 57

SJÄTTE AVDELNINGEN

Produkter av kemiska och närstående industrier

Anmärkningar

1. a) Produkter (andra än radioaktiva malmer) av de slag, som anges i tulltaxenumren 28.50 och 28.51, tulltaxeras enligt ifrågavarande nummer, även om de kan hänföras jämväl till annat nummer i tulltaxan. b) Med de inskränkningar, som följer av bestämmelserna i anm. 1 a ovan, tulltaxeras produkter av de slag, som anges i tulltaxenumren 28.49 och 28.52, enligt ifrågavarande nummer, även om de kan hänföras jämväl till annat nummer i denna avdelning. 2. Med de inskränkningar, som följer av bestämmelserna i anm. 1 ovan, tulltaxeras sådana pro­ dukter, som med hänsyn till att de föreligger i avdelade doser eller i sådan form eller för­ packning, som tillhandahålles i detaljhandeln, kan hänföras till något av tulltaxenum­ ren 30.03, 30.04, 30.05, 32.09, 33.06, 35.06, 37.08 eller 38.11, enligt ifrågavarande nummer, även om de i och för sig kan hänföras även till annat nummer i tulltaxan.

28 kap. Kemiska grundämnen; oorganiska kemiska föreningar; oorgani­

ska och organiska föreningar av ädla metaller, av radioaktiva

grundämnen, av sällsynta jordartsmetaller och av isotoper

Anmärkningar

1. Om ej annat är föreskrivet, omfattar detta kapitel endast: a) isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar, även inne­ hållande föroreningar; b) produkter, nämnda i a ovan, lösta i vatten; c) produkter, nämnda i a ovan, lösta i andra lösningsmedel än vatten, under förutsättning att det av säkerhetsskäl eller transporttekniska skäl är brukligt och nödvändigt att för­ vara produkterna i lösning och att lösningsmedlet icke gör varan mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk; d) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, försatta med stabiliseringsmedel, nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter. 2. Förutom ditioniter (hydrosulfiter), stabiliserade med organiska ämnen, och sulfoxylater (nr 28.36), karbonater och peroxikarbonater (nr 28.42), cyanider, enkla eller komplexa (nr 28.43), fulminater, cyanater och tiocyanater (nr 28.44) av metaller och andra oorganiska baser, även­ som organiska produkter, hänförliga till nr 28.49—28.52, samt karbider av metaller och icke­ metaller (nr 28.56), omfattar detta kapitel endast följande kolföreningar: a) koloxider samt hydrogencyanid (cyanväte), fulminsyra, isocyansyra, tiocyansyra och andra enkla eller komplexa cyansyror (nr 28.13); b) karbonylhalogenider (nr 28.14); c) koldisulfid (nr 28.15); d) tiokarbonater, selenokarbonater, tellurokarbonater, selenocyanater, tellurocyanater, tetratiocyanatodiamminkromater (»reineckater») och andra komplexa cyanater av metal­ ler och andra oorganiska baser (nr 28.48); e) hydrogenperoxid i fast form (nr 28.54), karbonylsulfid, tiokarbonylhalogenider, cyan och cyanhalogenider ävensom cyanamid och metallderivat därav (nr 28.58), med undantag av kalciumcyanamid, innehållande högst 25 viktprocent nitrogen, beräknat på torrsub­ stansen (31 kap.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 63

29 kap. Organiska kemiska föreningar Anmärkningar

1. Om ej annat är föreskrivet, omfattar detta kapitel endast: a) isolerade kemiskt definierade organiska föreningar, även innehållande föroreningar; b) blandningar av två eller flera isomerer av en och samma organiska förening (även inne­ hållande föroreningar), med undantag av blandningar av isomerer (andra än stereoisomerer) av mättade eller omättade acykliska kolväten (27 kap.); c) produkter, hänförliga till nr 29.38—29.42, sockeretrar, sockerestrar och deras salter hänförliga till nr 29.43, samt produkter, hänförliga till nr 29.44, även om de icke är kemiskt definierade; d) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, lösta i vatten; e) produkter, nämnda i a, b eller c ovan, lösta i andra lösningsmedel än vatten, under förut­ sättning att det av säkerhetsskäl eller transporttekniska skäl är brukligt och nödvändigt att förvara produkterna i lösning och att lösningsmedlet icke gör varan mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk; f) produkter, nämnda i a, b, c, d eller e ovan, försatta med stabiliseringsmedel, nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter; g) standardiserade diazoniumsalter, standardiserade arylider för koppling till nämnda salter samt standardiserade, beständiga färgbaser för utvecklingsfärgämnen (s. k. naftolfäraämnen). 2. Detta kapitel omfattar icke: a) produkter, hänförliga till nr 15.04, samt glycerol (glycerin) (nr 15.11); b) etanol (etylalkohol) (nr 22.08 och 22.09); c) metan (nr 27.11); d) kolföreningar, upptagna i anm. 2 till 28 kap.; e) karbamid (urinämne), innehållande högst 45 viktprocent nitrogen, beräknat på torrsub­ stansen (31 kap.); f) färgämnen av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung (nr 32.04); syntetiska organiska färgämnen, även utgörande pigment, syntetiska organiska produkter, utgörande s. k. luminoforer, på textilfibrer fixerbara s. k. optiska blekmedel samt naturlig indigo (nr 32.05); lösliga färgämnen i sådan form eller förpackning, som tillhandahålles i detalihandeln (nr 32.09); J g) metaldehyd, hexametylentetramin och dylika ämnen i form av tabletter, stavar o. d., varav framgår varornas användning som bränsle, ävensom flytande bränslen för cigarretttändare eller liknande tändare, i behållare rymmande högst 300 ml (nr 36.08); h) laddningar till brandsläckningsapparater ävensom brandsläckningsbomber’ hänförliga till nr 38.17; bläckborttagningsmedel i förpackningar för detaljhandeln, hänförliga till nr 38.19; ij) optiska element, t. ex. av etylendiamintartrat (nr 90.01). 3. Produkter, som kan hänföras till två eller flera tulltaxenummer i detta kapitel, tulltaxeras enligt det sista av de nummer, som kan ifrågakomma. 4. Vid tillämpning av nr 29.03—29.05, 29.07—29.10 och 29.12—29.21 gäller varje bestämmelse beträffande halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat även beträffande kombinationer mel­ lan dessa derivat (t. ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat). Nitro- och nitrosogrupper betraktas icke som nitrogenfunktioner enligt nr 29.30. 5. a) Estrar, bildade av organiska föreningar med syrafunktion, upptagna i underavdelningarna I—VH till detta kapitel, och organiska föreningar, upptagna i samma underavdelningar, hänföres till tulltaxenumret för den i nämnda underavdelningar sist upptagna föreningen; b) estrar, bildade^ av etanol (etylalkohol) eller glycerol (glycerin) och organiska föreningar med syrafunktion, upptagna i underavdelningarna I—VII till detta kapitel, hänföres till tulltaxenumret för den organiska föreningen med syrafunktion; c) salter av estrar, som avses i a eller b ovan, med oorganiska baser hänföres till tulltaxe­ numret för estern; d) salter, bildade av andra organiska föreningar med syra- eller fenolfunktion, upptagna i underavdelningarna I—VII till detta kapitel, och oorganiska baser hänföres till tulltaxe­ numret för den organiska föreningen med syra- eller fenolfunktion; e) halogenider av karboxylsyror hänföres till tulltaxenumret för karboxylsyran.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1967 30 kap.

30.05 Andra farmaceutiska produkter och artiklar: A. tandcement och andra tandfyllningsmedel; etuier och

-i

•: ri . ■'

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 71

31 kap. Gödselmedel

Anmärkningar

1. Nr 31.02 omfattar endast här nedan angivna produkter, under förutsättning att de icke föreligger i sådan form eller förpackning, som anges i nr 31.05: A. endera av följande produkter: natriumnitrat, innehållande högst 16,3 viktprocent nitrogen; ammoniumnitrat, även kemiskt rent; ammoniumsulfatnitrat, även kemiskt rent; ammoniumsulfat, även kemiskt rent; kalciumnitrat, innehållande högst 16 viktprocent nitrogen; kalciummagnesiumnitrat, även kemiskt rent; kalciumcyanamid, innehållande högst 25 viktprocent nitrogen, även behandlad med olja; karbamid (urinämne), innehållande högst 45 viktprocent nitrogen; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad); C. gödselmedel, utgörande blandningar av ammoniumklorid eller produkter, upptagna under A eller B ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad), med krita, gipssten eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan; D. flytande gödselmedel, utgörande lösningar i vatten eller ammoniak av ammoniumnitrat eller karbamid enligt A ovan eller av blandningar av dessa ämnen. 2. Nr 31.03 omfattar endast här nedan angivna produkter, under förutsättning att de icke före­ ligger i sådan form eller förpackning, som anges i nr 31.05: A. endera av följande produkter: thomasslagg; termiskt uppslutna kalciumfosfater (termofosfater, smältfosfater) och termiskt behandlade naturliga kalciumaluminiumfosfater; superfosfater (även dubbel- och trippelsuperfosfater); kalciumhydrogenfosfat (dikalciumfosfat), innehållande 0,2 viktprocent fluor eller däröver; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad); C. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A eller B ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad), med krita, gipssten eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan. 3. Nr 31.04 omfattar endast här nedan angivna produkter, under förutsättning att de icke före­ ligger i sådan form eller förpackning, som anges i nr 31.05: A. endera av följande produkter: naturliga, råa kaliumsalter (karnallit, kainit, sylvinit m. fl.); råa kaliumsalter, utvunna ur melassaska; kaliumklorid, även kemiskt ren, annan än som avses under anm. 6 c nedan; kaliumsulfat, innehållande högst 52 viktprocent K20; kaliummagnesiumsulfat, innehållande högst 30 viktprocent KaO; B. gödselmedel, utgörande blandningar av produkter, upptagna under A ovan (utan avseende på komponenternas renhetsgrad). 4. Ammoniumfosfater, innehållande per kg 6 mg arsenik (As) eller däröver, hänföres till nr 31.05. 5. De i anm. 1 A, 2 A, 3 A och 4 angivna gränsvärdena hänför sig till produkternas torrsubstans. 6. Detta kapitel omfattar icke: a) djurblod, hänförligt till nr 05.15; b) isolerade kemiskt definierade föreningar, andra än de ovan i anm. 1 A, 2 A, 3 A och 4 upptagna; c) odlade kristaller (ej utgörande optiska element) av kaliumklorid, vägande per styck minst 2,5 g, hänförliga till nr 38.19; optiska element av kaliumklorid (nr 90.01).

31.01 Guano och andra naturliga animaliska eller vegetabiliska

gödselmedel, även blandade med varandra men icke kemiskt

■'V

78 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 34 kap.

34.07 Modelleringsmassor, även inkommande i satser eller utgörande leksaker; s. k. dentalvax samt avtrycksmassor för dentalbruk,

i/n: QTi.t i: •:

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 87

SJUNDE AVDELNINGEN

Plaster (cellulosaetrar och cellulosaestrar, konsthartser och andra plaster)

samt varor därav; naturgummi (kautschuk), syntetiskt gummi

och faktis samt varor därav

39 kap. Plaster (cellulosaetrar och cellulosaestrar, konsthartser och

andra plaster) samt varor därav

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) brons- och färgfolier, hänförliga till nr 32.09; b) konstgjorda vaxer (nr 34.04); c) syntetiskt gummi (enligt definition i 40 kap.) och varor därav; d) sadelmakeriarbeten (nr 42.01), resväskor, handväskor och andra artiklar, hänförliga till nr 42.02; e) korgmakeriarbeten och andra varor av flätningsmaterial, hänförliga till 46 kap.; f) syntetiska och konstgjorda textilfibrer (elfte avd.) samt varor därav; g) skodon, huvudbonader, paraplyer, parasoller, promenadkäppar, piskor och ridspön samt delar därtill, solfjädrar och andra artiklar, hänförliga till tolfte avd.; h) bijouteri varor, hänförliga till nr 71.16; ij) varor, hänförliga till sextonde avd. (maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elek­ trisk materiel); k) delar till transportmedel (sjuttonde avd.); l) optiska element av plast, glasögoninfattningar, ritinstrument och andra artiklar, hänför­ liga till 90 kap.; m) boetter, urfoder och andra artiklar, hänförliga till 91 kap.; n) musikinstrument och delar därtill, samt andra artiklar, hänförliga till 92 kap.; o) möbler och delar därtill (94 kap.); p) borstbinderiarbeten och andra varor, hänförliga till 96 kap.; q) leksaker, spel och sportartiklar (97 kap.); r) knappar, blixtlås, reservoarpennor, stiftpennor och delar därtill, skaft till rökpipor, cigarr- och cigarrettmunstycken, kammar, delar till termosflaskor samt andra artiklar, hänförliga till 98 kap. 2. Till nr 39.01 och 39.02 hänföres endast genom kemisk syntes framställda produkter av följande slag: a) plaster, konsthartser härunder inbegripna; b) silikoner; c) resoler, flytande polyisobuten och liknande syntetiska polykondensations- och polymerisationsprodukter. 3. Nr 39.01—39.06 omfattar endast: a) produkter, flytande eller i pastaform, härunder inbegripet emulsioner, dispersioner och lösningar; b) stycken, korn, flingor eller pulver, press- och sprutmassor härunder inbegripna; c) enfibertråd med ett största tvärmått av mer än 1 mm; sömlösa slangar och rör, stavar, stänger (profilstänger härunder inbegripna), även ytbehandlade men icke på annat sätt bearbetade; d) plattor, duk, folier och band (remsor ej hänförliga till nr 51.02 härunder inbegripna), även ytbehandlade (t. ex. tryckta), samt varor av nämnda slag, med eller utan ytbehandling, nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form (även om de utgör färdiga artiklar) men icke vidare bearbetade; e) avfall och skrot. Med obearbetade produkter i nämnda nummer avses produkter i de under a, b och e upp­ tagna formerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 91

40 kap. Naturgummi (kautschuk), syntetiskt gummi och faktis

samt varor därav Anmärkningar

1. Med gummi avses i tulltaxan, om ej annat är föreskrivet, dels naturgummi (kautschuk), balata, guttaperka och liknande naturliga produkter, syntetiskt gummi, av oljor framställd faktis samt regenerat av dessa, dels vulkade dylika produkter ( mjukgummi eller hårdgummi). 2. Detta kapitel omfattar icke följande varor av gummi och textilmaterial, vilka i allmänhet hänföres till elfte avd.: a) trikåvaror, innehållande gummi (med undantag av driv- och transportremmar, hänförliga till nr 40.10); elastiska vävnader, innehållande gummitrådar, samt varor därav; b) slangar av textilmaterial, invändigt belagda med gummi eller försedda med foder av gummi (nr 59.15); c) vävnader, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi (med undantag av till nr 40.10 hänförliga varor): vägande per m2 högst 1 500 g; eller vägande per m2 mer än 1 500 g och innehållande mer än 50 viktprocent textilmaterial; samt artiklar, tillverkade av sådana vävnader; d) stampad filt, impregnerad eller överdragen med gummi och innehållande mer än 50 vikt­ procent textilmaterial, samt artiklar tillverkade av sådan filt; e) fiberduk med impregnering eller överdrag av gummi eller med gummi som bindemedel, oavsett vikten per m2, samt artiklar, tillverkade av sådan duk; f) vävnadsliknande varor, bestående av parallellt ordnade trådar av textilmaterial, samman­ klistrade med gummi, oavsett vikten per m2, samt artiklar av sådana varor. Till detta kapitel hänföres dock plattor, duk och band av poröst gummi i förening med vävnad, stampad filt, fiberduk eller liknande textilvara samt varor, tillverkade av dylikt material, för så vitt textilvaran utgör endast förstärkning. 3. Detta kapitel omfattar ej heller: a) skodon och delar därtill, hänförliga till 64 kap.; b) huvudbonader och delar därtill, badmössor härunder inbegripna, hänförliga till 65 kap.; c) delar av hårdgummi till maskiner och apparater, mekaniska eller elektriska, ävensom andra artiklar av hårdgummi, för elektrotekniskt ändamål, hänförliga till sextonde avd.; d) varor, hänförliga till 90, 92, 94 eller 96 kap.; e) leksaker, spel och sportartiklar (andra än idrottshandskar samt varor, hänförliga till nr 40.11) (97 kap.); f) knappar, reservoarpennor, skaft till rökpipor, kammar och andra till 98 kap. hänförliga artiklar. 4. Med syntetiskt gummi i anm. 1 till detta kapitel och i nr 40.02, 40.05 och 40.06 avses: a) omättade syntetiska produkter, vilka genom vulkning med svavel, selen eller tellur irreversibelt kan överföras till icke termoplastiska produkter och vilka, sedan de sålunda vulkats under gynnsammaste möjliga betingelser (dock utan tillsats av andra ämnen, såsom mjukningsmedel och fyllmedel, aktiva eller inaktiva, vilka icke är nödvändiga för bildning av bryggbindningar), utgör produkter, som vid en temperatur mellan + 15° och + 20° C kan sträckas till tre gånger sin ursprungliga längd utan att brista och som efter att ha sträckts till två gånger sin ursprungliga längd inom två timmar återgår till en längd av högst en och en halv gång den ursprungliga längden; bland dessa produkter märkes c/.s-polyisopren, polybutadien, polyklorbutadien (GRM), polybutadienstyren (GRS), polyklorbutadienakrylnitril (GRN), polybutadienakrylnitril (GRA) och butylgummi (GRI); b) tioplaster (GRP); c) naturgummi, modifierat genom inympning eller inblandning av plast, under förutsättning att den därvid erhållna produkten med avseende å vulkning, elasticitet och reversibilitet uppfyller i a ovan stadgade villkor. 5. Till nr 40.01 och 40.02 hänföres icke: a) latex (gummimjölk), naturlig eller syntetisk (även förvulkad), försatt med vulkmedel, acceleratorer, fyllmedel (aktiva eller inaktiva), mjukningsmedel, färgämnen (andra än färgämnen, som tillsatts endast i avsikt att underlätta identifieringen) eller andra ämnen;

rv.

i

:■

f-f) ,

Öl'

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 105

45 kap. Kork och varor därav

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) skodon och delar därtill, hänförliga till 64 kap.; b) huvudbonader och delar därtill, hänförliga till 65 kap.; c) leksaker, spel och sportartiklar (97 kap.). 2. Tillskuren naturkork i kvadratiska eller rektangulära stycken samt naturkork med grovsidan avjämnad hänföres till nr 45.02.

45.01 Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller måleri; även­

45.02 Naturkork i block, plattor, skivor eller remsor, härunder inbe­

41 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 109

TIONDE AVDELNINGEN

Material för papperstillverkning; papper och papp samt varor därav

47 kap. Material för papperstillverkning

47.02 Avfall av papper eller papp, makulatur härunder inbegripen; förbrukade varor av papper eller papp, användbara uteslutande

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 111

48 kap. Papper och papp samt varor av pappersmassa,

papper eller papp Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) brons- och färgfolier, hänförliga till nr 32.09; b) parfympapper och puderpapper (nr 33.06); c) tvålpapper (nr 34.01), papper, belagt eller impregnerat med ytaktiva rengöringsmedel (nr 34.02), och cellulosavadd, impregnerad med polermedel, putskräm eller liknande pre­ parat (nr 34.05); F d) papper och papp, ljuskänsliga (nr 37.03); e) plast, laminerad med papper eller papp (nr 39.01—39.06), vulkanfiber (nr 39.03) samt varor av dessa material (nr 39.07); f) artiklar, hänförliga till nr 42.02 (reseffekter m. m.); g) varor, hänförliga till 46 kap. (korgmakeriarbeten m. m.); h) pappersgarn och textilvaror därav (elfte avd.); ij) slipmedel, anbragta på papper eller papp (nr 68.06), samt glimmerblad, anbragta på papper (nr 68.15); papper och papp, överdragna med glimmerpulver, hänföres däremot till nr 48.07; k) metallfolier, fästade på papper eller papp (femtonde avd.); l) papper och papp, perforerade, för musikinstrument (nr 92.10); m) varor, hänförliga till 97 kap. (leksaker, spel, sportartiklar o. d.) eller 98 kap. (knappar m. m.). 2. Till nr 48.01 och 48.02 hänföres, om icke anm. 3 föranleder annat, även papper och papp, som glättats (genom kalandrering eller på annat sätt) eller försetts med vattenmärken (även torrstämplade), samt papper och papp, som, oberoende av förfaringssätt, färgats eller marmorerats i massan. Papper och papp, som ytterligare bearbetats (t. ex. genom bestrykning eller impregnering), hänföres däremot icke till dessa nummer. 3. Papper och papp, som med hänsyn till sin beskaffenhet skulle kunna hänföras till två eller flera av nr 48.01 48.07, tulltaxeras enligt det sista av de nummer, som kan ifrågakomma. 4. Till nr 48.01—48.07 hänföres icke papper, papp och cellulosavadd: a) i remsor eller rullar med en bredd, icke överstigande 15 cm; b) i kvadratiska eller rektangulära ark, vilka i ovikt skick icke har någon sida större än 36 cm; c) av annan form än kvadratisk eller rektangulär. Papper och papp, handgjorda, hänföres dock, oberoende av storlek och form, till nr 48.02, för så vitt icke den vid framställningen uppkomna råkanten helt eller delvis bortskurits eller bestämmelserna i anm. 3 annat föranleder. 4:1. Till nr 48.01 A hänföres endast sådant olimmat eller svagt limmat, oglättat eller svagt glättat (maskinglättat) papper med en vikt per m2 av minst 45 g men icke mer än 55 g och en slipmassehalt, ej understigande 70 viktprocent av det i papperet ingående fibermaterialet som är avsett för tryckning av tidningar. 5. Med tapeter i nr 48.11 förstås: a) för beklädnad av väggar eller tak lämpat papper i rullar, under förutsättning att det antingen är försett med en eller två s. k. stadkanter, med eller utan passmärken, eller__ därest det saknar stadkanter — har rätsidan färgad, mönstertryckt, bestruken, stoftad eller försedd med präglade mönster och har en bredd av högst 60 cm; b) tapetbårder, tapetfriser och tapethörn av papper. 6. Till nr 48.15 hänföres bl. a. pappersull, pappersremsor, även vikta och bestrukna, för flätningsändamål eller annan användning, toalettpapper i rullar, även perforerat, eller i buntar eller liknande förpackningar, men icke de i anm. 7 uppräknade varuslagen. 7. Till nr 48.21 hänföres bl. a. kort för statistikmaskiner, perforerade jacquardkort, hyllremsor, pappersspetsar, borddukar, servetter och näsdukar, packningar, tillskärningsmönster samt talllikar och liknande genom pressning eller gjutning framställda varor av pappersmassa, papper eller papp. 8. Papper, papp och cellulosavadd samt varor därav, försedda med tryck, hänföres till detta kapitel och ej till 49 kap., om trycket är av underordnad betydelse med hänsyn tillvarans användning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 117

ELFTE AVDELNINGEN

Textilvaror

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) borst och andra djurhår till borstbinderiarbeten (nr 05.02) samt tagel och avfall därav (nr 05.03); b) människohår och varor därav (nr 05.01, 67.03 och 67.04); filterdukar och grova vävnader av människohår för oljepressning eller liknande ändamål hänföres dock till nr 59.17; c) vegetabiliska material, hänförliga till 14 kap.; d) asbestfibrer (nr 25.24) och varor av asbest (nr 68.13 och 68.14); e) varor, hänförliga till nr 30.04 eller 30.05, såsom vadd, bindor och liknande artiklar för medicinskt eller kirurgiskt bruk, samt steril suturtråd för kirurgiskt bruk; f) ljuskänslig väv (nr 37.03); g) enfibertråd med ett största tvärmått av mer än 1 mm och remsor, såsom konstbast o. d., med större bredd än 5 mm, av plast (39 kap.) samt flätor och vävnader av dylik tråd eller av dylika remsor (46 kap.); h) vävnader, stampad filt och fiberduk, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi, och varor därav, hänförliga till 40 kap.; ij) hudar och skinn med hårbeklädnad (41 och 43 kap.), varor av pälsskinn, hänförliga till nr 43.03, samt konstgjord päls och varor därav, hänförliga till nr 43.04; k) artiklar, hänförliga till nr 42.01 eller 42.02; l) cellulosavadd (48 kap.); m) skodon och delar därtill samt damasker och liknande artiklar, hänförliga till 64 kap.; n) huvudbonader och delar därtill, hänförliga till 65 kap.; o) hårnät (nr 65.05 eller 67.04, alltefter beskaffenheten); p) varor, hänförliga till 67 kap.; q) tråd, snören och vävnader, överdragna med slipmedel (nr 68.06); r) glasfibrer och varor därav samt etsbroderier och andra broderier utan synlig botten, där brodertråden består av glasfibrer (70 kap.); s) artiklar, hänförliga till 94 kap. (möbler, sängkläder o. d.); t) artiklar, hänförliga till 97 kap. (leksaker, spel och sportartiklar). 2. A. Textilvaror, hänförliga till 50—57 kap. och innehållande två eller flera olika slag av textil­ material ( biandvaror ), tulltaxeras sålunda: a) varor, innehållande sammanlagt mer än 10 viktprocent textilfibrer, hänförliga till 50 kap. (natursilke), tulltaxeras enligt detta kapitel och hänföres till det tulltaxe­ nummer, som avser det slag av natursilke, som ingår till största kvantiteten efter vikten räknat; b) andra varor tulltaxeras såsom varor av det textilmaterial, som ingår till största kvan­ titeten efter vikten räknat. B. Vid tillämpningen av dessa regler gäller: a) garn av textilfibrer i förening med metalltråd etc. (nr 52.01) anses med sin hela vikt utgöra ett särskilt textilmaterial; i vävnader ingående metalltråd anses utgöra textil­ material; b) där ett tulltaxenummer avser flera textilmaterial (t. ex. olika slag av natursilke eller kardad fårull och kammad fårull), anses dessa tillsammans utgöra ett enda textil­ material; c) hänsyn skall icke tagas till vikten av andra i varorna ingående beståndsdelar än textil­ material, dock med undantag av sådana fall som avses i B a här ovan. C. Reglerna under A och B här ovan gäller även vid tillämpningen av anm. 3 och 4 här nedan. C:l.a) Däri 58—60 kap. under ett och samma tulltaxenummer olika tullsatser är föreskrivna för varor av olika textilmaterial, äger reglerna under A och B här ovan motsvarande tillämpning (med iakttagande i förekommande fall av reglerna i c här nedan), b) Där i 61 eller 62 kap. särskild tullsats är föreskriven för artiklar av ändlösa synte­ tiska eller konstgjorda textilfibrer, tillämpas denna tullsats endast på artiklar av sådan vävnad eller annan textilvara, för vilken särskild tullsats är föreskriven med hänsyn till innehållet av fibrer av nyssnämnda slag.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

c) Beträffande artiklar, som är tillverkade genom sömnad e. d. av olika material, skall tulltaxeringen grundas på det material, som bildar övertyg eller annars ger varan dess karaktär. 3. A. Såsom bind- och segelgarn, tågvirke och linor tulltaxeras, med i B här nedan nämnda un­ dantag, följande slag av garn, enkelt eller flertrådigt (en eller flera gånger tvinnat): a) garn av natursilke eller konstgjorda textilfibrer (härunder inbegripet garn av två eller flera till 51 kap. hänförliga enfibertrådar), vägande per m mer än 2 g (18 000 denier); b) garn av syntetiska textilfibrer (härunder inbegripet garn av två eller flera till 51 kap. hänförliga enfibertrådar), vägande per m mer än 1 g (9 000 denier); c) garn av mjuk hampa eller av lin: polerat eller glättat, vägande per 7 000 m, efter det enkla garnet räknat, mer än 1 kg; opolerat och oglättat, vägande pr m mer än 2 g; d) garn av kokosfibrer, med minst tre parter; e) garn av andra vegetabiliska fibrer, vägande per m mer än 2 g; f) garn med förstärkning av metall. B. Såsom bind- och segelgarn, tågvirke och linor tulltaxeras icke: a) garn av ull, tagel eller andra djurhår eller av papper, utan förstärkning av metall; b) syntetiska eller konstgjorda textilfibrer i fiberknippen, kam-, kard- och sträckband samt förgarn av dylika fibrer; c) gut; imiterad katgut av natursilke eller av syntetiska eller konstgjorda textilfibrer; enfibertråd, hänförlig till 51 kap.; d) garn i förening med metalltråd etc. (nr 52.01), ej utgörande garn med förstärkning av metall; e) sniljgarn och överspunnet garn, hänförliga till nr 58.07. 4. A. Såsom garn i detaljhandelsuppläggningar anses, med i B här nedan nämnda undantag: a) garn i nystan, på kartor, bobiner eller hylsor eller i liknande uppläggningar, allt för så vitt vikten per styck av uppläggningarna (inklusive eventuellt förekommande in­ lägg) utgör, i fråga om: garn av lin eller rami, högst 200 g; garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer, högst 85 g; annat garn, högst 125 g; b) garn i härvor eller dockor, vägande per styck, i fråga om: garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer, högst 85 g; annat garn, högst 125 g. c) garn i härvor, som genom pasmagarn uppdelats i flera av varandra oberoende lika pasmor, vägande per styck, i fråga om: garn av natursilke eller ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer, högst 85 g; annat garn, högst 125 g. B. Reglerna i A här ovan tillämpas icke på: a) enkelt garn, annat än: oblekt, enkelt garn av ull eller fina djurhår; blekt, färgat eller tryckt enkelt garn av ull eller fina djurhår, vägande per 2 000 m mer än 1 kg; b) flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat), oblekt: av natursilke, oavsett uppläggningens art; av annat textilmaterial (dock icke ull och fina djurhår), i härvor; c) flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat) av natursilke, blekt, färgat eller tryckt, vägande per 75 000 m högst 1 kg; d) enkelt eller flertrådigt garn (en eller flera gånger tvinnat), oavsett textilmaterialet: i härvor, korshasplat; upplagt på spolstommar av sådana slag, som användes inom textilindustrin (t. ex. tvinnspolar, cops eller koniska rullar). 5. a) Med gasvävnader enligt nr 55.07 förstås sådana vävnader, i vilka över hela ytan eller del därav närliggande varptrådar parvis eller gruppvis slingrar sig om varandra ett halvt, ett helt eller mer än ett helt varv, så att slingor bildas, vilka omsluter inslagstrådarna. b) Med tyll , trådgardinsvävnader och nälknytningar, omönsirade, förstås sådana varor, som över hela ytan består av ett enda system av regelbundna maskor av samma form och storlek, utan mönster och utan fyllning i maskorna. Vid tillämpning av denna regel skall hänsyn icke tagas till sådana vid bindpunkterna förekommande mindre öppningar, som samman­ hänger med bildandet av maskorna. 6. Med konfektionerade artiklar förstås: a) varor, tillskurna, av annan än kvadratisk eller rektangulär form; b) varor, som i och med vävningen erhållit sin slutliga form och som omedelbart eller efter isärklippning men utan sömnad eller annan kompletterande bearbetning är färdiga för direkt användning (t. ex. vissa putsdukar, handdukar, borddukar, halsdukar och filtar);

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 119

c) varor, som är fållade (andra än längdvaror som skurits ur bredare stycken och fållats endast till förhindrande av upprispning) eller försedda med knutna fransar (knutna a' vävtrådar eller särskilda trådar) i någon av kanterna; d) varor, som är tillskurna och som undergått bearbetning, bestående i utdragning av trådar; e) varor, som är hopfogade genom sömnad, klistring eller på annat sätt (dock ej längdvaror’ bestående antingen av flera hopskarvade längder av ett och samma material eller av två eller flera på varandra lagda och sammanfogade skikt, även med mellanlägg av vadd). 50—57 kap. omfattar icke artiklar, som enligt anm. 6 anses som konfektionerade; detta gäller även 58—60 kap., om ej annat framgår av dessa kapitel. 50—57 kap. omfattar icke varor, hänförliga till 58 eller 59 kap.

'

i

.L .

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 51 kap.

2 . andra slag med en vikt per m2 av:

b. mindre än 500 g:

a. innehållande minst 85 % ändlöst konstgjort textil­

dock minst 644: — per 100 kg

dockminst 460: — per 100 kg

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 125

52 köp. Textilvaror i förening med metall

52.01 Garn av textilfibrer i förening med metalltråd (garn överspunnet med metalltråd härunder inbegripet) eller överdraget med metall: A. avsett att användas uteslutande för tillverkning av elektriska

52.02 Vävnader av metalltråd eller av till nr 52.01 hänförligt garn, för tillverkning av kläder, för heminredning eller liknande

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 139

59 kap. Vadd och stampad filt; bind- och segelgarn , tågvirke och linor

samt varor därav; vävnader för speciella ändamål; vävnader med

impregnering eller överdrag; textilvaror för tekniskt bruk

Anmärkningar

1. Med vävnader avses i detta kapitel, förutom egentliga vävnader, hänförliga till 50—57 kap. eller nr 58.04, även band, hänförliga till nr 58.05, flätor, snörmakeriarbeten och dylika arbeten, hänförliga till nr 58.07, tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar, hänförliga till nr 58.08 eller 58.09, spetsar och spetsvävnader, hänförliga till nr 58.09, samt trikåväv, hänförlig till nr 60.01. 2. Nr 59.08 och 59.12 tillämpas icke på vävnader, vilkas impregnering eller överdrag icke fram­ träder synbart eller endast medfört en förändring av varans färg. Nr 59.12 tillämpas icke på vävnader med mönster, som åstadkommits genom målning (andra än målade teaterkulis­ ser, ateljéfonder o. d.) eller genom beläggning med stoft, korkpulver e. d., ej heller på väv­ nader med normal appretering av stärkelse eller liknande ämne. 3. Som vävnader enligt nr 59.11 tulltaxeras: a) vävnader, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi: vägande per m2 högst 1 500 g; eller vägande per in2 mer än 1 500 g och innehållande mer än 50 viktprocent textilmaterial; b) vävnadsliknande varor, bestående av parallellt ordnade trådar av textilmaterial, samman­ klistrade med gummi, oavsett vikten per m2; c) plattor, duk och band av poröst gummi i förening med vävnad, andra än varor, som i enlighet med anm. 2 sista stycket till 40 kap. skall hänföras till nämnda kapitel. 4. Till nr 59.16 hänföres icke: a) driv- och transportremmar, som längd vara eller i avpassade längder, med en tjocklek av mindre än 3 mm; b) driv- och transportremmar, impregnerade, överdragna eller laminerade med gummi eller tillverkade av garn av textilmaterial, impregnerat eller överdraget med gummi (nr 40.10). 5. Nr 59.17 tillämpas på följande varor, som skall anses icke hänförliga till annat nummer i elfte avd.: a) följande textilvaror (ej hänförliga till nr 59.14—59.16), nämligen vävnader, stampad filt och vävnader i förening med stampad filt, överdragna eller lamine­ rade med gummi, läder eller annat material, för tillverkning av kardbeslag, samt andra dylika varor för tekniskt ändamål; siktduk; filterdukar och grova vävnader för oljepressning eller liknande tekniskt ändamål, även. av människohår; dubbelvävd filt och slangformig eller ändlös vävd filt (vare sig enkel- eller dubbelvävd), med eller utan impregnering eller överdrag, för användning vid papperstillverkning eller för annat tekniskt ändamål; vävnader med förstärkning av metall, för tekniskt ändamål; vävnader, tillverkade av garn, hänförligt till nr 52.01, för användning vid papperstillverk­ ning eller för annat tekniskt ändamål; snören, flätor och liknande textilvaror, även med impregnering eller överdrag eller med förstärkning av metall, för packnings- eller smörjningsändamål; b) artiklar för tekniskt bruk (ej hänförliga till nr 59.14—59.16), såsom polerskivor, packningar och andra maskindelar.

59.01 Vadd samt varor av vadd; stoft, noppor o. d. av textilmaterial: A. vadd samt varor av vadd:

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 149

63 kap. Begagnade kläder och andra begagnade textilvaror; lump

63.01 Kläder och tillbehör därtill, res- och sängfiltar samt hushållsoch rumsinredningsartiklar, av textilmaterial, ej hänförliga till nr 58.01—58.03, ävensom, oavsett materialet, skodon och huvudbonader, allt för så vitt varorna är synbarligen begagna­ de och inkommer oförpackade eller i balar, säckar eller liknande

63.02 Lump samt avklipp och liknande avfall av textilvaror (även av

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 155

66 kap. Paraplyer, parasoller, promenadkäppar, piskor och

ridspön samt delar därtill

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) mätkäppar och liknande artiklar (nr 90.16); b) promenadkäppar med skjutvapen eller stilett, förtyngda käppar för användning som slagvapen samt liknande käppar (93 kap.); c) artiklar, hänförliga till 97 kap., såsom leksaksparaplyer och leksaksparasoller. 2. Till nr 66.03 hänföres icke tillbehör av textilmaterial, ej heller, oavsett materialet, fodral, övertyg, tofsar o. d. till artiklar, upptagna i nr 66.01 och 66.02. Dylika varor tulltaxeras efter sin beskaffenhet, även om de inkommer samtidigt med de artiklar, för vilka de är avsedda, men icke är anbringade på dessa. 66.01 Paraplyer och parasoller, käpparaplyer, trädgårdsparasoller

dock minst 3: — per styck 66.02 Promenadkäppar (alpstavar och sittkäppar härunder inbe­

66.03 Delar, beslag och tillbehör till varor, hänförliga till nr 66.01 eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1067 165

FJORTONDE AVDELNINGEN

Naturpärlor, ädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av ädel

metall samt varor därav; bijouterivaror; mynt

71 kap. Naturpärlor, ädelstenar, ädla metaller och metaller med

plätering av ädel metall samt varor därav; bijouterivaror

Anmärkningar

*• JVIe<!..de undantag> som stadgas i anm. la till sjätte avd. och i nedanstående anmärkningar hänföres till detta kapitel alla varor, som helt eller delvis består: a) av naturpärlor eller av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar; eller b) av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall. 2. a) Till nr 71.12—71.14 hänföres icke varor, i vilka ädel metall eller metall med plätering av adel metall ingår endast såsom mindre väsentlig beståndsdel (t. ex. initialer, monogram och kantbeslag). b) Till nr 71.15 hänföres endast sådana varor, i vilka ädel metall eller metall med plätering av ädel metall icke ingår eller ingår endast såsom mindre väsentlig beståndsdel. 3. Detta kapitel omfattar icke: a) amalgamer av ädla metaller samt ädla metaller i kolloidal form (nr 28.49); b) steril suturtråd för kirurgiskt bruk samt tandfyllningsmedel och andra varor hänförliga till 30 kap.; ö c) varor, hänförliga till 32 kap. (t. ex. flytande glansmetallpreparat); d) handväskor och andra artiklar, hänförliga till nr 42.02 eller 42.03; e) varor, hänförliga till nr 43.03 eller 43.04; f) varor, hänförliga till elfte avd. (textilvaror); g) varor, hänförliga till 64 kap. (skodon) eller 65 kap. (huvudbonader); h) paraplyer, promenadkäppar och andra artiklar, hänförliga till 66 kap.ij) solfjädrar (nr 67.05); k) mynt (72 och 99 kap.); l) slipskivor och liknande artiklar, hänförliga till nr 68.04—68.06 eller till 82 kap., tillverkade av slipmedel, innehållande stoft eller pulver av naturliga eller syntetiska ädelstenar; verktyg och andra varor, hänförliga till 82 kap., i vilka den verksamma delen består av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar på underlag av oädel metall; maskiner apparater och elektrisk materiel samt delar därtill, hänförliga till sextonde avd. (artiklar’ helt bestående av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar, hänföres dock till detta kapitel); m) artiklar, hänförliga till 90. 91 eller 92 kap. (vetenskapliga instrument, ur och musikinstru­ ment); n) vapen och delar därtill (93 kap.); o) artiklar enligt anm. 2 till 97 kap.; p) artiklar, hänförliga till 98 kap.; artiklar av de slag, som avses i nr 98.01 och 98.12, hänföres dock till 71 kap.; q) originalskulpturer (nr 99.03), föremål för samlingar (nr 99.05) och antikviteter, mer än 100 år gamla (nr 99.06); naturpärlor och ädelstenar hänföres dock till detta kapitel oavsett åldern. 4. a) Kulturpäi-lor anses såsom naturpärlor. b) Med ädla metaller avses silver, guld, platina och andra platinametaller. c) Med andra platinametaller avses iridium, osmium, palladium, rhodium och rutenium. 5. Såsom legeringar av ädel metall anses i detta kapitel endast sådana legeringar (sintrade bland­ ningar härunder inbegripna), som innehåller en eller flera ädla metaller, under förutsättning att halten av någon ädel metall uppgår till minst 2 viktprocent. Legeringar av ädel metall tulltaxeras enligt följande regler: a) legeringar, innehållande minst 2 % platina, tulltaxeras såsom platinalegeringar;

kJ»il ■-‘V

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

72 kap. Mynt

Anmärkning

Detta kapitel omfattar icke mynt för samlingar (nr 99.05).

6f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO

..

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 171

FEMTONDE AVDELNINGEN

Oädla metaller och varor därav

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) bronsfolier, färger och andra till nr 32.08—32.10 eller 32.13 hänförliga produkter, beredda av metallpulver eller metallfjäll; b) järncerium (ferrocerium) och andra pyrofora legeringar (nr 36.07); c) huvudbonader och delar därtill av metall, hänförliga till nr 65.06 eller 65.07; d) ställningar och andra delar av metall till paraplyer, parasoller o. d. (nr 66.03); e) varor, hänförliga till 71 kap., såsom legeringar av ädel metall, oädel metall med plätering av ädel metall samt bijouteri varor av oädel metall; f) varor, hänförliga till sextonde avd. (maskiner, apparater och elektrisk materiel); g) sammansatta järnvägs- och spårvägsspår (nr 86.10) samt andra varor, hänförliga till sjuttonde avd.; h) instrument och apparater, upptagna i adertonde avd., urfjädrar härunder inbegripna; ij) hagel (nr 93.07) och andra varor, upptagna i nittonde avd. (vapen och ammunition); k) varor, hänförliga till 94 kap. (möbler, resårbottnar till sängar, o. d.); l) handsiktar (nr 96.06); m) varor, hänförliga till 97 kap. (leksaker, spel och sportartiklar); n) knappar, reservoarpennor, stiftpennor, skrivpennor och andra artiklar, hänförliga till 98 kap. 2. Med delar med allmän användning förstås i tulltaxan: a) varor av järn eller stål, hänförliga till nr 73.20, 73.25, 73.29, 73.31 eller 73.32, samt mot­ svarande varor av annan oädel metall; b) fjädrar, andra än urfjädrar (nr 91.11), samt blad till fjädrar, av oädel metall; c) varor, hänförliga till nr 83.01, 83.02, 83.07, 83.09, 83.12 eller 83.14. Såsom delar i 73—82 kap. anses icke sådana varor, som enligt vad ovan sagts utgör delar med allmän användning. 73—81 kap. omfattar icke varor av de slag, som är hänförliga till 82 eller 83 kap., om icke annat följer av närmast föregående stycke eller anm. till 83 kap. 3. I fråga om tulltaxeringen av legeringar gäller följande bestämmelser: a) legeringar av oädla metaller, som innehåller mer än 10 viktprocent nickel, tulltaxeras såsom nickel, om icke vikten av ingående järn överstiger vikten av var och en av övriga ingå­ ende legeringsmetaller; b) ferrolegeringar hänföres till nr 73.02 och koppartillsatslegeringar till nr 74.02; c) andra legeringar av oädla metaller tulltaxeras såsom den metall vars vikt överstiger vikten av var och en av övriga ingående legeringsmetaller; d) legeringar (andra än ferrolegeringar och koppartillsatslegeringar) av oädla metaller, hän­ förliga till denna avdelning, och andra ämnen tulltaxeras såsom legeringar av oädla metaller enligt denna avdelning, om vikten av ingående oädla metaller är lika med eller större än » vikten av övriga ingående ämnen; e) såsom legeringar anses även sintrade blandningar av metallpulver samt heterogena, hopsmälta blandningar av oädel metall. 4. I alla de fall, då en viss metall omnämnes i tulltaxan, avses, om annat icke är föreskrivet, jämväl sådana legeringar, som enligt anm. 3 skall tulltaxeras såsom metallen i fråga. 5. Varor av oädel metall — härunder inbegripet sådana av olika material bestående varor, som enligt de allmänna reglerna skall tulltaxeras såsom varor av oädel metall — i vilka ingår två eller flera dylika metaller, tulltaxeras, om icke annat är särskilt föreskrivet, såsom varor av den metall, som efter vikten räknat utgör huvudbeståndsdelen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall: a) järn och stål av olika slag anses utgöra en enda metall; b) en legering anses bestå helt av den metall, som är bestämmande för legeringens tulltaxering. 6. Med skrot och avfall av metaller förstås sådana varor, som är användbara endast för åter­ vinning av metall eller för framställning av kemiska produkter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 173

73 kap. Järn och stål

Anmärkningar

1. I detta kapitel förstås med a) Tackjärn (nr 73.01): järn, innehållande minst 1,9 viktprocent kol; varan får därjämte innehålla: mindre än 15 % fosfor, högst 8 % kisel, högst 6 % mangan, högst 30 % krom, högst 40 % volfram och sammanlagt högst 10 % andra legeringsämnen (nickel, koppar, aluminium, titan, vana­ din, molybden m. m.). Sådana järnhaltiga legeringar, innehållande minst 1,9 viktprocent kol, som företer de för stål karakteristiska kännetecknen (s. k. krympfritt stål), tulltaxeras dock som stål. b) Spegeljärn (nr 73.01): produkter, innehållande efter vikten räknat mer än 6 % men icke mer än 30 % mangan och i övrigt motsvarande definitionen i anm. 1 a. c) Ferrolegeringar (nr 73.02): sådana för valsning eller sändning icke lämpade järnhaltiga legeringar, som användes vid järn- och stålframställning och som innehåller ett eller flera legeringsämnen i följande kvan­ titeter, efter vikten räknat, nämligen mer än 8 % kisel, mer än 30 % mangan, mer än 30 % krom, mer än 40 % volfram eller sammanlagt mer än 10 % andra legeringsämnen (aluminium, titan, vanadin, molybden, niob m. in.), dock icke koppar. Halten av andra legeringsämnen än järn får dock icke överstiga 96 % i fråga om ferro­ legeringar, innehållande kisel, 92 % i fråga om ferrolegeringar, innehållande mangan men icke kisel, och 90 % i fråga om övriga legeringar. d) Legerat stål ( nr 73.15): stål, innehållande ett eller flera legeringsämnen i följande kvantiteter, efter vikten räknat nämligen sammanlagt mer än 2 % mangan och kisel, minst 2 % mangan, minst 2 % kisel, minst 0,50 % nickel, minst 0,50 % krom, minst 0,10 % molybden, minst 0,10 % vanadin, minst 0,30 % volfram, minst 0,30 % kobolt, minst 0,30 % aluminium, minst 0,40 % koppar, minst 0,10 % bly, minst 0,12 % fosfor, 1 minst 0,10 % svavel, sammanlagt minst 0,20 % fosfor och svavel eller minst 0,10 % av något annat legeringsämne. e) Kolrikt stål (nr 73.15): stål, innehållande efter vikten räknat minst 0,6 % kol, mindre än 0,04 % fosfor, mindre än 0,04 % svavel, tagna var för sig, och sammanlagt mindre än 0,07 % fosfor och svavel. f) Smältstycken och råskenor (nr 73.06): produkter för valsning, smidning eller omsmältning, som erhållits genom hopsmidning av välljärnssmältor, varigenom slaggen pressats ut, eller genom hopvällning medelst valsning vid hög temperatur av paket av järn- eller stålskrot eller av välljärn.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 73 kap.

g) Göt (nr 73.06): produkter för varning eller smidning, som erhållits genom gjutning i kokiller. h) Blooms och billets (nr 73.07): halvfärdiga produkter med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt, med en tväryta av mer än 1 225 mm3 och med en tjocklek överstigande en fjärdedel av bredden, ij) Slabs och platiner (nr 73.07): halvfärdiga produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en bredd av minst 150 mm och en tjocklek av minst 6 mm, icke överstigande en fjärdedel av bredden. k) Plåtåmnen i ringar eller rullar (nr 73.08): halvfärdiga varm valsade produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en tjocklek av minst 1,5 mm och en bredd av mer än 500 mm, i ringar eller rullar med en styckevikt av minst 500 kg. l) Universaljårn och universalstål (nr 73.09): produkter med rektangulärt tvärsnitt, varmvalsade i längdriktningen i slutna spår eller i universalvalsverk, med en tjocklek av mer än 5 mm men icke mer än 100 mm och med en bredd av mer än 150 mm men icke mer än 1 200 mm. in) Band (nr 73.12): valsade produkter med klippta eller oklippta kanter, med rektangulärt tvärsnitt, med en bredd av högst 500 mm och med en tjocklek av högst 6 mm, icke överstigande en tiondel av bredden, i raka längder eller i ringar, även tillplattade. n) Plåt (nr 73.13): valsade produkter (ej utgörande sådana plåtämnen i ringar eller rullar, som avses i anm. 1 k här ovan), oavsett tjockleken, i fråga om produkter av kvadratisk eller rektangulär form dock endast om bredden överstiger 500 mm. Till nr 73.13 hänföres bl. a. tillskuren plåt av annan form än kvadratisk eller rektangulär samt plåt, perforerad, korrugerad, räfflad, polerad eller försedd med överdrag, under förutsättning att plåten icke genom bearbetningen erhållit karaktär av till annat nummer hänförlig vara. o) Träd (nr 73.14): kalldragna massiva produkter, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 13 mm; vid tillämpning av nr 73.26 och 73.27 anses såsom tråd även valsade produkter av samma dimension. p) Stång, annan än profilstång (nr 73.10): massiva produkter, som icke helt motsvarar någon av definitionerna i h, ij, k, 1, m, n och o här ovan och som har tvärsnitt i form av cirkel, cirkelsegment, oval, likbent triangel, kvadrat, rektangel, regelbunden sex- eller åttahörning eller parallelltrapets med de icke parallella sidorna lika långa. Till nr 73.10 hänföres även stänger för armering av betong, vilka motsvarar ovanstående definition men på vilka finns smärre försänkningar eller upphöjningar (räfflor, kammar o. d.), åstadkomna under valsningen. q) Ihåligt bergborrstål (nr 73.10): ihålig stång, oavsett tvärsnittets form, lämpad för tillverkning av bergborrar, med ett största yttre tvärmått av mer än 15 mm men icke mer än 50 mm och med det största inre tvärmåttet icke överstigande en tredjedel av det största yttre. Ihålig stång av annan beskaffenhet hänföres till nr 73.18. r) Profilstång (nr 73.11): massiva produkter, som icke är hänförliga till nr 73.16 och som icke helt motsvarar någon av definitionerna i h, ij, k, 1, in, n och o här ovan, med tvärsnitt av annan form än sådan som avses under p. 2. Till nr 73.06—73.14 hänföres icke produkter av legerat stål eller kolrikt stål (nr 73.15). 3. Produkter av järn eller stål, hänförliga till nr 73.06—73.15, med plätering av järn eller stål av annat slag än den underliggande metallen tulltaxeras såsom produkter av det slag av järn eller stål, som efter vikten räknat utgör huvudbeståndsdelen. 4. Produkter av järn, vilka framställts på elektrolytisk väg, tulltaxeras allt efter sin form och sina dimensioner såsom motsvarande produkter, framställda på annat sätt. 5. Med högtrycksrör enljgt nr 73.19 förstås nitade, svetsade eller sömlösa rör (rörböjar härunder inbegripna) med runt tvärsnitt och med en inre diameter av mer än 400 mm och en godstjock­ lek av mer än 10,5 mm.

73.02 Ferrolegeringar: A. kiseljärn och kiselmanganjärn, innehållande mer än 15 %

. .

n’r\;

' • i;: •: "i ■

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 83 kap.

83.15 Tråd, stavar, rör, plattor, elektroder och liknande varor av oädel metall eller hårdmetall, belagda med eller innehållande flussmedel, för svetsning eller lödning eller för påsvetsning eller pålödning av metall eller hårdmetall; tråd och stavar av metall­

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 199

SEXTONDE AVDELNINGEN

Maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elektrisk materiel

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke: a) driv- och transportremmar av plast, hänförliga till 39 kap., eller av mjukgummi (nr 40.10) samt andra varor av mjukgummi för tekniskt bruk, såsom packningar och ventiler (nr 40.14); b) varor för tekniskt bruk, av läder eller konstläder (nr 42.04) eller av pälsskinn (nr 43.03); c) bobiner, spolpipor och liknande artiklar (39, 40, 44 eller 48 kap. eller femtonde avd., allt­ efter materialets beskaffenhet); d) perforerade kort av papper eller papp för jacquardmaskiner eller liknande maskiner (nr 48.21); e) driv- och transportremmar av textilmaterial (nr 59.16) samt andra textilvaror för tekniskt bruk (nr 59.17); f) artiklar, helt av naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar, hänförliga till nr 71.02, 71.03 eller 71.15; g) delar med allmän användning enligt anm. 2 till femtonde avd. av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (hänföres i allmänhet till nr 39.07); h) ändlös duk och ändlösa driv- och transportremmar av metalltråd eller metallband (fem­ tonde avd.); ij) varor, hänförliga till 82 eller 83 kap.; k) transportmedel, hänförliga till sjuttonde avd.; l) varor, hänförliga till 90 kap. (mät- och kontrollinstrument m. m.); m) ur och andra varor, hänförliga till 91 kap.; n) utbytbara verktyg, hänförliga till nr 82.05, och maskinborstar, hänförliga till nr 96.02, samt liknande utbytbara verktyg (tulltaxeras efter beskaffenheten av materialet i den verksamma delen, t. ex. 40, 42, 43, 45 eller 59 kap., nr 68.04 eller 69.09); o) varor, hänförliga till 97 kap. (leksaker, spel och sportartiklar). 2. Med de inskränkningar, som följer av bestämmelserna i anm. 1 och 3 till denna avdelning,anm. 1 till 84 kap. och anm. 1 till 85 kap., tulltaxeras delar till maskiner, med undantag av delar till artiklar, hänförliga till nr 84.64, 85.23, 85.24, 85.25 eller 85.27, enligt följande regler: a) om delarna utgör varuslag, som är särskilt upptaget i visst tulltaxenummer i 84 eller 85 kap. (med undantag av nr 84.65 och 85.28), hänföres de till detta nummer, oavsett för vilket slag av maskiner de är avsedda; b) om delarna icke utgör varuslag som nyss nämnts, men är igenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för visst slag av maskiner eller för flera slag av maskiner, hänförliga till ett och samma tulltaxenummer (även nr 84.59 eller 85.22), tulltaxeras de enligt tulltaxenumret för maskinerna i fråga; delar, igenkännliga såsom huvudsakligen avsedda för varor, hänförliga till nr 85.13 eller 85.15 och lika användbara för båda dessa slag av varor, tulltaxeras enligt nr 85.13; c) om delarna icke kan tulltaxeras enligt ovan angivna bestämmelser, hänföres de till nr 84.65 eller 85.28. 3. I de fall, då skillnad göres mellan maskiner av visst slag och delar till sådana maskiner, anses även icke kompletta maskiner såsom maskiner, för så vitt de företer de väsentliga känneteck­ nen på de kompletta maskinerna. 4. Maskiner (härunder inbegripet sådana icke kompletta maskiner, som enligt anm. 3 skall tulltaxeras såsom kompletta), inkommande i delar, tulltaxeras såsom motsvarande samman­ satta maskiner. 4:1 Anm. 4 gäller även om delarna inkommer med skilda lägenheter, om varuhavaren yrkar det eller det annars är uppenbart att delarna tillsammans utgör en artikel, som tulltaxeras såsom maskin. 5. Kombinationer av olika maskiner, som skall arbeta tillsammans och som bildar en enhet, ävensom maskiner, som kan utföra mer än ett slags arbete, tulltaxeras, om icke annat är föreskrivet, efter den funktion, som ger kombinationerna eller maskinerna deras karaktär.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

6. Motorer, anbragta på maskiner eller inkommande lösa tillsammans med maskiner, på vilka finns särskilt utrymme eller aptering (konsol e. d.) för anbringande av motorerna, tulltaxeras tillsammans med maskinerna. Vad nu sagts gäller i tillämpliga delar även för driv- och tran­ sportremmar. 7. Med maskiner avses i ovanstående anmärkningar alla maskiner, apparater och redskap, hän­ förliga till sextonde avd.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 84 kap.

84.63 Vevaxlar, kamaxlar och andra transmissionsaxlar, glidlager, lagerhus, kugghjul (friktionshjul härunder inbegripna), kuggväxlar och andra växlar för överföring av kraft eller rörelse, svänghjul, rem- och linskivor (blockskivor och block härunder

84.64 Packningar av metallplåt i förening med annat material (t. ex. asbest, stampad filt och papp) eller av flera skikt metallfolier; satser av packningar av skilda material, för maskiner, transport­ medel eller rörledningar, i påsar, kuvert eller liknande för­

84.65 Delar till maskiner, apparater eller mekaniska redskap, icke försedda med elektriska kontaktelement, isolatorer, spolar eller andra elektriska anordningar och ej hänförliga till annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 211

SJUTTONDE AVDELNINGEN

Transportmedel

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar icke artiklar, hänförliga till nr 97.01, 97.03 eller 97.08, ej heller sportkälkar, bobbar o. d. (nr 97.06). 2. Enligt de nummer i denna avdelning, som avser delar och tillbehör till transportmedel, tull­ taxeras icke följande varor, även om de är igenkännliga som avsedda för transportmedel: a) packningar, tätningar o. d. (tulltaxeras efter materialets beskaffenhet eller enligt nr 84.64); b) delar med allmän användning enligt anm. 2 till femtonde avd. av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (hänföres i allmänhet till nr 39.07); c) varor, hänförliga till 82 kap. (verktyg); d) varor, hänförliga till nr 83.11; e) maskiner, apparater och andra artiklar, hänförliga till nr 84.01—84.59, 84.61 eller 84.62, samt till nr 84.63 hänförliga delar till motorer; f) elektriska maskiner och apparater samt elektrisk materiel (85 kap.); g) instrument och apparater, hänförliga till 90 kap.; h) ur (91 kap.); ij) vapen (93 kap.); k) borstar, utgörande delar till transportmedel (nr 96.02). 3. Med delar och tillbehör avses i 86—88 kap. icke sådana artiklar, som ej uteslutande eller huvudsakligen användes för varor, hänförliga till nämnda kapitel. Delar och tillbehör, som kan hänföras till två eller flera tulltaxenummer i dessa kapitel, tulltaxeras efter den huvud­ sakliga användningen av artiklar av ifrågavarande slag. 4. Flygmaskiner, konstruerade för användning även såsom vägfordon, tulltaxeras som flygma­ skiner. Motordrivna amfibiefordon tulltaxeras som motorfordon. 5. Icke kompletta eller icke färdiga varor, hänförliga till denna avdelning, tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga varor, om de företer de väsentliga kännetecknen på de kompletta eller färdiga varorna. 6. Om icke annat är föreskrivet, tulltaxeras till denna avdelning hänförliga varor (kompletta eller färdiga varor och sådana icke kompletta eller icke färdiga varor, som enligt anm. 5 skall tulltaxeras såsom kompletta eller färdiga), inkommande i delar, såsom motsvarande sammansatta varor. 6:1. Anm. 6 gäller även om delarna inkommer med skilda lägenheter, om varuhavaren yrkar det eller det annars är uppenbart att delarna tillsammans utgör en artikel hänförlig till denna avdelning.

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 87 kap.

87.10 Cyklar (trehjuliga transportcyklar härunder inbegripna), utan 87.11 Invalidvagnar med mekanisk drivanordning, även med motor fri 87.12 Delar och tillbehör till fordon, hänförliga till nr 87.09—87.11 . . 12 % 87.13 Barnvagnar samt invalid- och sjukvagnar utan mekanisk 87.14 Andra fordon (släpfordon härunder inbegripna) utan mekanisk

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 221

ADERTONDE AVDELNINGEN

Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och

apparater för mätning eller kontroll, medicinska och kirurgiska instrument

och apparater; ur; musikinstrument samt apparater för upptagning eller

återgivning av ljud eller för upptagning eller återgivning på magnetisk

väg av bilder och ljud för television

90 kap. Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater,

instrument och apparater för mätning eller kontroll, medicinska

och kirurgiska instrument och apparater Anmärkningar feifej

. U sm

1. Detta kapitel omfattar icke: a) artiklar för tekniskt bruk, av mjukgummi (nr 40.14), läder eller konstläder (nr 42.04) eller textilmaterial (nr 59.17); b) eldfasta varor av keramiskt material (nr 69.03); artiklar av keramiskt material för kemiskt eller annat tekniskt bruk, hänförliga till nr 69.09; c) speglar av glas, icke optiskt bearbetade, hänförliga till nr 70.09, och speglar av oädel eller ädel metall, icke utgörande optiska element (nr 83.12 och 71 kap.); d) artiklar av glas, hänförliga till nr 70.07, 70.11, 70.14, 70.15, 70.17 eller 70.18; e) delar med allmän användning enligt anm. 2 till femtonde avd. av oädel metall (fem­ tonde avd.) samt motsvarande varor av plast (hänföres i allmänhet till nr 39.07); f) med mätanordningar försedda pumpar, hänförliga till nr 84.10; räkne- och kontrollvågar samt särskilt inkommande vikter (nr 84.20); hissanordningar o. d. (nr 84.22); delningsdockor och andra till nr 84.48 hänförliga anordningar för inställning av arbetsstycke eller verktyg i verktygsmaskiner, även försedda med optiska avläsningsanordningar (t. ex. optiska delningsdockor), dock med undantag av optiska instrument, såsom inställningsmikroskop; ventiler och andra artiklar, hänförliga till nr 84.61; g) elektrisk belysningsutrustning för motorfordon (nr 85.09) och apparater för radionavigering e. d., radarapparater härunder inbegripna (nr 85.15); h) kinoapparater för upptagning eller återgivning av ljud helt på magnetisk väg (nr 92.11); magnetiska tontillsatser (nr 92.13); ij) artiklar, hänförliga till 97 kap.; k) mätkärl (tulltaxeras efter sin beskaffenhet). 2. Icke kompletta eller icke färdiga instrument och apparater tulltaxeras såsom motsvarande kompletta eller färdiga instrument och apparater, om de företer de väsentliga känneteck­ nen på de kompletta eller färdiga instrumenten eller apparaterna. 3. Med de inskränkningar, som följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2, gäller i fråga om tull­ taxeringen av delar och tillbehör till maskiner, apparater, instrument eller andra till detta ka­ pitel hänförliga artiklar följande: a) sådana delar och tillbehör, som utgör artiklar, upptagna i visst tulltaxenummer i detta kapitel eller i 84, 85 eller 91 kap. (med undantag av nr 84.65 och 85.28) hänföres till numret i fråga; b) andra delar och tillbehör, vilka är igenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för visst slag av artiklar, hänförliga till detta kapitel, tulltaxeras enligt tulltaxenumret för ifrågavarande slag av artiklar eller enligt nr 90.29. 4. Till nr 90.05 hänföres icke astronomiska tuber (nr 90.06), ej heller kikarsikten för vapen, periskop för ubåtar eller stridsvagnar samt kikare för instrument eller apparater, hänförliga till detta kapitel (nr 90.13). 5. Optiska instrument och apparater för mätning eller kontroll, vilka enligt ordalydelsen kan hänföras till såväl nr 90.13 som nr 90.16, tulltaxeras enligt nr 90.16.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 231

TJUGONDE AVDELNINGEN

Diverse varor

94 kap. Möbler, madrasser, sängtäcken, kuddar o. d.

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: a) madrasser, dynor och kuddar, avsedda att fyllas med luft eller vatten, hänförliga till 39, 40 eller 62 kap.; b) golv- och bordlampor samt andra liknande belysningsartiklar, vilka tulltaxeras efter sin beskaffenhet (nr 44.27, 70.14, 83.07 m. fl.); c) stolar, soffor, bord och pelare av sten eller keramiskt material, av de slag, som användes i parker, trädgårdar, vestibuler e. d. (68 och 69 kap.); d) speglar (nr 70.09); e) delar med allmän användning enligt anm. 2 till femtonde avd. av oädel metall (femtonde avd.) och motsvarande varor av plast (hänföres i allmänhet till nr 39.07) samt kassaskåp, hänförliga till nr 83.03; f) möbler, speciellt konstruerade för kylskåp eller andra kylapparater, hänförliga till nr 84.15; möbler, speciellt konstruerade för symaskiner (nr 84.41); g) möbler, speciellt konstruerade för radioapparater, radiogrammofoner eller televisionsapparater (nr 85.15); h) spottkoppar till tandläkarstolar (nr 90.17); ij) urfoder och andra artiklar, hänförliga till 91 kap.; k) möbler, speciellt konstruerade för grammofoner, dikteringsapparater eller andra till nr 92.11 hänförliga apparater (nr 92.13); l) leksaksmöbler (nr 97.03) samt biljardbord och andra för spel speciellt konstruerade möbler (nr 97.04); möbler för trollerikonster (nr 97.05). 2. Såsom möbler enligt nr 94.01—94.03 anses icke sådana föremål, som ej är avsedda att place­ ras på golvet eller marken. Dessa gäller dock icke beträffande: a) köksskåp och dylika skåp; b) stolar, soffor och sängar, fällbara eller avsedda för upphängning; c) bokhyllor och dylika möbler, bestående av flera sammanhörande delar, avsedda att hängas upp eller att placeras på varandra. 3. Möbler, inkommande i delar, även med skivor eller andra delar och tillbehör av glas, marmor eller annat material, tulltaxeras som motsvarande möbler i sammansatt skick, om delarna inkommer samtidigt. 4. a) Såsom delar till varor, hänförliga till detta kapitel, anses icke särskilt inkommande skivor av glas (speglande metallbelagt glas samt speglar härunder inbegripna) eller av marmor eller annan sten, utan förening med annat ämne, även om de är tillskurna, b) I nr 94.04 avsedda artiklar, särskilt inkommande, tulltaxeras icke såsom delar till möbler enligt nr 94.01—94.03.

94.01 Sittmöbler, ej hänförliga till nr 94.02, bäddsoffor o. d. härunder

94.02 Möbler för medicinskt eller kirurgiskt bruk (även för tandläkareller veterinärbruk), såsom operationsbord, undersökningsbord och liknande bord samt sjukhussängar med mekaniska anord­ ningar; tandläkarstolar och liknande stolar med mekanisk anordning för vridning och höjning; delar till dylika artiklar ... 6,4 %

94.04 Resårbottnar till sängar; sängkläder och liknande artiklar, för­ sedda med resårer, stoppning eller inlägg eller tillverkade av

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 95 kap.

95.08 Varor, gjutna eller genom snidning eller på annat sätt formade av vax (animaliskt, vegetabiliskt, mineraliskt eller konstgjort), paraffin eller stearin, av gummi arabieum eller dylika naturliga gummiarter, av naturliga hartser (kolofonium, kopal o. d.) eller av modelleringsmassa; andra gjutna eller genom snidning eller på annat sätt formade varor, ej hänförliga till annat nummer; icke härdat gelatin, bearbetat (ej hänförligt till nr 35.03), samt

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)

Härigenom förordnas, att rubriken till tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 och 1 § förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Tulitaxeförordning Tulltaxeringsförordning

Varor som införas till riket skola, Vid tulltaxering skola bestäm för så vitt icke annat stadgas, belåg- melserna i denna förordning tilläm gas med tull enligt gällande tulltaxa, pas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 243

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 13 oktober 1967.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , K ling , J ohansson , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tulländringar i anledning av handelsförhandlingarna i Kennedijronden m. m. och anför.

Inledning

De år 1963 inledda förhandlingarna inom ramen för det allmänna tulloch handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and Trade, GATT), den s. k. Kennedyronden, avslutades vid halvårsskiftet detta år. Den slutakt som upprättades över förhandlingarna godkändes för Sveriges del av Kungl. Maj :t den 30 juni 1967. Akten undertecknades samma dag i Geneve av de länder som deltagit i förhandlingarna. Till slutakten har fogats ett antal protokoll och andra handlingar, vari förhandlingsresultatet närmare redovi­ sas. Förhandlingsresultatet har, såvitt det avser tullar, sammanställts i

Genéveprotokollct (1967) till det allmänna tull- och handelsavtalet med till­

hörande varulistor. Detta protokoll har ännu inte godkänts för svensk del.

Vidare föreligger en överenskommelse om grunderna för förhandling om eii världsvitt spannmålsarrangemang samt en överenskommelse om tillämp­ ningen av GATT:s artikel VI angående åtgärder mot dumping, vilka för

Sveriges del undertecknats med förbehåll för riksdagens godkännande. Förhandlingsåtagandena innebär för Sverige liksom för övriga länder be­

tydande tullsänkningar. Generaltullstyrelsens tullbehandlingsbijrå har i två

promemorior den 8 och 14 augusti 1967 förelagt Kungl. Maj :t vissa förslag med avseende på genomförandet av de nu påkallade ändringarna i den svens­

ka tulltaxan. Över promemoriorna har, efter remiss, yttranden avgetts av ge­

neraltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och kom­ merskollegium. Kollegiet har överlämnat yttranden från Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges mekanförbund, Sveriges bil­ industri- och bilgrossistförening, Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges färgfabrikanters förening, Svenska glasex­

244 Knngl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

portföreningen, Svenska glasbruksföreningen, Sveriges grafiska industriför­ bund, Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen, Svenska skofabrikantför­ eningen, Svenska garveriidkareföreningen, Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a., Svenska bryggareföreningen, Svenska im-

portföreningen för färsk frukt u. p. a., AB Vin- & spritcentralen, Svenska

tobaksaktiebolaget, Kooperativa förbundet, Stockholms handelskammare, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Kol­ legium har också redovisat uttalanden som framförts av Jernkontoret, Svenska wallboardföreningen, Svenska plywoodföreningen samt Sveriges bageriidkareförening.

Överenskommelserna i Keimedyronden

Bakgrunden

GATT-avtalet tillkom år 1947 som ett led i arbetet på reorganisationen av världshandeln efter andra världskriget. I GATT-arbetet deltar numera ett åttiotal stater, det stora flertalet som s. k. avtalsslutande parter och övri­ ga som provisoriskt anslutna. Tillsammans svarar dessa länder för drygt fyra femtedelar av världshandeln. Sverige har deltagit i GATT-arbetet se­ dan år 1949 och inträdde år 1950 som avtalsslutande part (se prop. 1950: 52, BevU 26, rskr 88; prop. 1956: 74, BevU 4,3, rskr 250). GATT-avtalets syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen bl. a. genom undanröjande av olika binder för den internationella handeln. Av­ talet ger detaljerade föreskrifter för GATT-ländernas uppträdande på det handelspolitiska området såvitt avser tullar, kvantitativa restriktioner och subventioner. Det innehåller vidare regler för förhandlingar om sänkning av den allmänna tullnivån, m. m. Inom GATT har under åren 1947—1962 förts fem allmänna tullförhandlingsomgångar, av vilka Sverige deltagit i fyra (se prop. 1950: 53, BevU 33, rskr 103; prop. 1951: 209, BevU 57, rskr 288; prop. 1951: 210, BevU 58, rskr 289; prop. 1956: 191, BevU 60, rskr 414; prop. 1962: 186, BevU 63, rskr 417). De deltagande länderna har därvid gjort ömsesidiga åtaganden om tull­ sänkningar. Förhandlingarna fördes enligt metoden vara för vara, dvs. varje deltagarland förhandlade med övriga länder för att söka uppnå tullsänk­ ningar beträffande varor för vilka landet var huvudleverantör eller hade betydande exportintresse i utbyte mot egna tullsänkningar av motsvarande värde. De tullsänkningar ett land genomfört har i enlighet med den i GATT fastslagna mest-gynnad-nationsprincipen blivit tillämpliga på handeln med alla de övriga GATT-länderna. De genom överenskommelserna bundna tul­ larna får inte höjas utan kompensation till de länder som förhandlat om de varor tullhöjningarna avsett eller varit viktiga leverantörer av varorna i fråga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 245

Resultatet av förhandlingarna liar varit betydande. Som exempel kan nämnas att den genomsnittliga tullnivån i USA under åren 1948—1962 en­

ligt amerikanska beräkningar kunde sänkas från 50 % till 11 %. Dessa

tullsänkningar torde bl. a. ha bidragit till att förbättra balansen i handeln mellan USA och Europa efter andra världskriget och underlättat avveck­ lingen av det s. k. dollargapet under den ekonomiska återuppbyggnadsperioden i Europa. De problem som funnits i fråga om jordbruksvaror och på råvaruom­ rådet har ofta varit av sådan art att enbart tullsänkningar inte varit tillräck­ liga för att förbättra handelns villkor. I GATT-arbetet har man därför jäm­ sides med tullförhandlingarna studerat metoder att öka handeln med jord­ bruksprodukter samt åtgärder för att stabilisera prisutveckling och avsättningsförhållanden för råvaror. Uppmärksamheten riktades också tidigt på u-ländernas problem. I en sär­ skild kommitté behandlades möjligheten att avskaffa handelshinder för uländernas exportvaror, bl. a. tropiska produkter. I detta arbete tog Sverige aktiv del. Vissa resultat uppnåddes också (se prop. 1963: 187, BevU 61, rskr 376). År 1965 infördes i GATT-avtalet ett särskilt kapitel om u-landshandeln (prop. 1965: 152, BevU 51, rskr 395). Under den sista av de förut nämnda tullförhandlingsomgångarna, den s. k. Dillonronden, blev det allt mer påtagligt att vara-för-vara-metoden inte kunde väntas leda till ytterligare resultat av större betydelse. Utbytet av Dillonförhandlingarna blev sålunda tullreduktioner som uppskattats till endast 6—7 % av den genomsnittliga tullnivån hos de förhandlande länder­ na, medan målsättningen varit reduktioner med 20 % av tullnivåerna. Ge­ nom att förhandlingarna kommit att avse främst varor för vilka en bety­ dande handel redan etablerats kom tullsänkningarna att spridas ojämnt över de olika varuomradena. Länder som inte hade en dominerande posi­ tion i världshandeln fick svårt att hävda sina speciella exportintressen i förhandlingarna. Dessa länder måste därför göra oproportionerligt stora egna förhandlingsuppoffringar för att uppnå önskvärda tullkoncessioner hos de större länderna. Det blev också allt svårare för myndigheterna i olika länder att gentemot hemmaindustrins representanter försvara tull­ sänkningar i utbyte mot förmåner som gynnade andra industrigrenar än de som utsattes för tullsänkningarna. På flera håll tog man därför upp diskussioner om hur man skulle nå fram till en mer omfattande liberalisering av världshandeln. En sådan libe­ ralisering föreslogs bl. a. som en viktig punkt i det handlingsprogram som president Ivennedy år 1961 lade fram i USA vid början av sin presi­ dentperiod. Den metod som användes i det europeiska integrationsarbetet, dvs. samtidiga och procentuellt lika stora s. k. linjära tullsänkningar för alla varor hos deltagarländerna, ansågs böra prövas också i ett världsomfattan­ de sammanhang. Vid ett ministermöte i GATT i november 1961 föreslogs

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

bl. a. från svensk sida att samtliga GATT-länder skulle försöka genomföra en halvering av sina tullar med sikte på en framtida fullständig liberalise­ ring. I det svenska inlägget erinrades bl. a. om att en formel för allmänna tullsänkningar diskuterats redan i början av 1950-talet för den europeiska handelns del. Man rekommenderade nu en liknande metod för tullsänk­ ningar inom GATT och föreslog som första målsättning 50 % reduktion av tullarna under en femårsperiod. Ministrarna enade sig om att närmare pröva möjligheten att uppta tullförhandlingar efter dessa riktlinjer. För­ handlingarna skulle omfatta även jordbruksprodukter och särskild upp­ märksamhet borde ägnas avvecklingen av handelshinder för varor från uländerna. Av stor betydelse för de kommande förhandlingarna blev att den ameri­ kanska kongressen i oktober 1962 genom den s. k. Trade Expansion Act bemyndigade USA:s president att genomföra handelsförhandlingar efter de i GATT angivna riktlinjerna. Trade Expansion Act, som erhöll giltig­ het t. o. m. första halvåret 1967, möjliggjorde sänkningar av USA:s tullar

med 50 % för flertalet varor. Tullar under 5 % fick helt avskaffas, liksom

också tullar på tropiska produkter, om länderna i den Europeiska Ekono­ miska Gemenskapen, EEC, medgav tullfri införsel för sådana produkter. De amerikanska tullarna för jordbruksprodukter fick elimineras, om här­ igenom kunde erhållas förbättrade villkor för exporten av amerikanska jordbruksvaror. Vissa varor var dock undantagna från tullreduktioner, bl. a. varor vars tullskydd betingades av säkerhetsskäl. Undantag föreskrevs vidare för fall då särskilda åtgärder påkallats för att skydda den ameri­ kanska industrin mot skada på grund av en stark importökning. Trade Expansion Act medgav också att tullarna slopades för varuområden där

USA och EEC tillsammans svarade för mer än 80 % av världsexporten.

Denna förutsättning kunde emellertid inträda endast om EEG utvidgades att omfatta Storbritannien och ytterligare andra länder. Vid ett ministermöte i Geneve i maj 1963 kunde GATT-länderna besluta

om upptagandet av en ny världsomfattande förhandlingsomgång, Kennedyrondcn. I den resolution som antogs den 21 maj 1963 uttalades bl. a.

1. Förhandlingar syftande till en betydande liberalisering av världshan­ deln, förda på basis av reciprocitet och med iakttagande av mest-gynnadnationsprincipen, skall påbörjas i Geneve den 4 maj 1964. 2. Förhandlingarna skall avse alla slag av varor, även jordbruksvaror. 3. Förhandlingarna skall avse såväl tullar som andra handelshinder. 4. Som grund för förhandlingarna skall läggas en plan för substantiella linjära tullreduktioner. Endast ett minimum av undantag skall få göras och dessa skall försvaras vid särskilda konsultationer härom. De linjära reduktionerna skall vara lika stora. I de fall där för handeln betydande disparitet föreligger mellan tullnivåer i olika länder skall reduktionerna baseras på särskilda, generella och automatiskt tillämpliga regler. 5. I förhandlingarna skall alla länder ha rätt att begära ytterligare kon­ cessioner eller modifiera sina erbjudanden för att balans skall kunna upp­ nås mellan förmåner länderna mellan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 247

6. Under förhandlingarna kan särskilda reciprocitetsproblem uppstå för länder vars tullnivå är avsevärt lägre än andra länders. 7. Förhandlingarna skall säkra tillfredsställande avsättningsförhållanden för jordbruksvaror. 8. Alla ansträngningar skall vid förhandlingarna göras för att minska handelshindren för u-ländernas varor. Industriländerna skall dock icke begära reciprocitet från u-ländernas sida. Under förberedelserna för ministermötet hade enighet nåtts om vissa ytterligare riktlinjer för förhandlingarna. Sålunda skulle bland de icketariffära handelshindren, behandlas frågor såsom tullvärderegler, märkningsbestämmelser, åtgärder mot dumping, kvantitativa restriktioner och förhållanden sammanhängande med statshandel. På jordbruksområdet av­ såg man att förhandla om världsvida avtal för spannmål, kött och mejeri­ produkter. För övriga livsmedelsprodukter avsåg man att så långt som möj­ ligt följa samma principer som beträffande industrivaror. I fråga om ulandsvaror borde industriländerna undvika att göra undantag från den linjära tullsänkningen. U-länderna åtog sig själva att definiera vilka varor som för dem var av särskilt intresse. De tidigare inledda diskussio­ nerna om tullfrihet för tropiska produkter skulle fortsättningsvis ingå som ett led i förhandlingskomplexet. U-landsproblemen skulle tas upp med an­ knytning till ett särskilt handlingsprogram för u-länderna, vilket också antogs vid ministermötet. Innan förhandlingarna kunde komma i gång, måste åtskilliga tekniska frågor utredas, vilket skedde i särskilda kommittéer och arbetsgrupper. Särskilt intresse tilldrog sig det s. k. disparitetsproblemet. Bl. a. EEC häv­ dade att en sänkning av en mycket hög tull i ett land inte kunde väntas få samma värde för handeln som en procentuellt lika stor sänkning i ett annat land där tullen var låg. Det land som hade den lägre tullen borde därför inte behöva göra eu lika stor procentuell sänkning som högtullandet. Inom EEC syftade man då främst på de i USA och Storbritannien förekom­ mande mycket höga tullarna för vissa varor. Olika förslag till disparitetsregler lades fram men någon enighet kunde inte nås och problemet fick sin lösning först i förhandlingarnas slutfas.

Förhandlingsförloppet

Kennedyronden öppnades formellt den 4 maj 1964. I förhandlingarna deltog 49 länder, däribland samtliga industriländer i västvärlden, några statshandelsländer och de mer betydande u-länderna. EEC-länderna upp­ trädde som en enhet och representerades av kommissionen i Bryssel. För­ handlingarna med EEC avsåg reduktioner i EEC-ländernas gemensamma tulltaxa. Beträffande Argentina, Island, Irland och Polen avsåg förhand­ lingarna anslutning till GATT. Som arbetshypotes för förhandlingarna antogs en 50-procentig linjär

248 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967

tullsänkning och till grund för arbetet lades de tidigare redovisade allmän­ na riktlinjerna. Förhandlingarna leddes av en särskilt tillsatt förhand­ lingskommitté, TNC (Tariff Negotiations Committee). Under denna sorte­ rade specialkommittéer och undergrupper för jordbruksvaror, icke-tariffära handelshinder, u-ländernas problem osv. Deltagarländerna redovisade i november 1964 i enlighet med den fast­ ställda tidtabellen den närmare innebörden av erbjudandena om tullsänk­ ningar på industrivaruområdet. Flertalet industriländer presenterade mer eller mindre omfattande listor över undantag från den 50-procentiga tull­ sänkningen. USA redovisade för sin del ett relativt litet antal undantag, främst avseende varor där tidigare medgivna GATT-koncessioner medfört problem för de inhemska tillverkarna. Undantag som huvudsakligen moti­ verades av skyddsskäl lades också fram av länder som Storbritannien, Japan och Finland. Den undantagslista som presenterades av EEC kom att bli särskilt be­ tydelsefull. Som skäl för undantagen hänvisade EEC bl. a. till höga råvaru­ kostnader och höga anläggnings- och utvecklingskostnader, särskilt för vissa specialindustrier. Tullreduktioner ansågs vidare svåra att genomföra för branscher som mötte konkurrens från mycket stora industrier i andra länder eller från lågprisländer, statshandelsländer och länder som sålde till dumpingpriser. En tullavveckling kunde slutligen i vissa fall medföra regionala svårigheter hos EEC-länderna eller rubba preferensförhållandena för de med EEC associerade u-länderna. De undantag som redovisades av EEC och andra länder var totala endast för ett mindre antal varor. I flertalet fall rörde det sig om partiella undan­

tag, vilket innebar möjlighet till en tullsänkning med mindre än 50 %.

Vissa länder, bl. a. u-länder samt Canada, Australien och Nya Zeeland, anslöt sig inte till principen om 50 % linjär tullreduktion. Som en följd härav lade de i stället fram listor över sina erbjudanden. De nordiska länderna, med undantag av Finland, valde för sin del att på detta stadium inte anmäla några undantag från det generella erbjudandet om 50-procentiga tullsänkningar. De förklarade sig sålunda beredda att genomföra en halvering av alla industrivarutullar under förutsättning av likvärdiga uppoffringar från andra industriländers sida. Konsultationerna om undantagen kom att pågå under större delen av åren 1965 och 1966. Vid bilaterala överläggningar mellan de förhandlan­ de parterna behandlades problem som kunde uppstå i olika länder som en följd av undantagen. Multilaterala diskussioner ägde rum beträffande vissa varusektorer, bl. a. kemikalier, järn och stål samt massa och papper. Vid diskussionerna sökte man också få klarhet i hur stora erbjudanden som kunde påräknas för sådana varor som var föremål för partiella undantag. Erbjudanden på jordbruksområdet lades fram i september 1965 av fler­ talet av de i förhandlingarna deltagande länderna, bl. a. Sverige. Erbjudan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 249

dena var dock i de flesta fall allmänt hållna i avvaktan på att EEC skulle presentera sina erbjudanden. För EEC var det på grund av interna svårig­ heter, sammanhängande bl. a. med frågan om fastställande av den gemen­ samma jordbrukspolitiken, inte möjligt att lägga fram erbjudandena förr­ än närmare ett år senare. Därefter följde kompletterande erbjudanden från vissa länder. Sålunda lade Sverige i september 1966 fram ett preciserat erbjudande för andra varor än de jordbruksreglerade. Anledningen till att något erbjudande för sistnämnda varor ej kunde lämnas var att jordbruksregleringen då ännu befann sig under omprövning. Slutskedet i förhandlingarna inleddes den 30 november 1966. Till denna dag hade GATT:s generaldirektör inbjudit de förhandlande länderna att presentera sin bedömning, »assessment», av förhandlingsläget. Därvid skulle anges vilka förbättringar som var särskilt önskvärda i andra länders er­ bjudanden, vilka förbättringar som kunde ställas i utsikt och vilka återtaganden av erbjudanden som kunde komma i fråga om inte krav gent­ emot andra länder uppfylldes. Sådana bedömningar gjordes av många av de förhandlande länderna, bl. a. de nordiska länderna, USA, Storbritan­ nien och Japan, huvudsakligen med hänsyn till förhandlingarna med EEC. Inför det avslutande skedet av förhandlingarna slöt sig de fyra nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige samman om en gemensam förhandlingsdelegation. Viktiga nordiska exportvaror, bl. a. jordbruksvaror, skogsprodukter, järn och stål samt andra metaller, hade i hög grad blivit föremål för undantag i erbjudandena från viktiga avsättningsländer. Det­ ta gällde särskilt i fråga om erbjudanden från EEC, som framstod som den för Nordens del viktigaste motparten i förhandlingarna. För att de sammanfallande nordiska intressena bättre skulle kunna hävdas och ba­ lans uppnås mellan nordiska erbjudanden och förmåner i andra länder ansågs en samordning av förhandlingsansträngningarna böra komma till stånd och kunna få avgörande betydelse. En överenskommelse om gemen­ samt uppträdande undertecknades i Stockholm den 21 november 1966. Bi­ trädande kabinettssekreteraren ambassadör Nils Montan inträdde som ge­ mensam chefsförhandlare och de olika ländernas beskickningschefer i Ge­ neve blev biträdande förhandlare. Samarbetet förbereddes vid genomgångar på expertplanet mellan repre­ sentanter för de fyra länderna. På grundval av en omfattande statistisk ana­ lys sökte man definiera gemensamma intressen vara för vara för att kunna koncentrera förhandlingsansträngningarna och öka effekten av det gemen­ samma uppträdandet. Till belysning av den betydelse som samordningen av de nordiska förhandlingarna i Kennedyronden hade kan nämnas att Norden som enhet är den största marknaden över huvud taget för export från EEC. Norden tog sålunda år 1965 emot 13,5 % av Gemenskapens totala export medan 12,6 % gick till USA och 8,7 % till Storbritannien. Den nor­ diska importen från EEC utgjorde 3,8 miljarder dollar och exporten 2,6

250 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967

miljarder dollar, varav Sverige svarade för ungefär hälften både i utförsel och införsel. Det sammanlagda importöverskottet om 1,2 miljarder dollar accentuerar den nordiska tullpolitikens betydelse vid förhandlingar med EEC. I den nordiska bedömning av förhandlingsläget som gemensamt lades fram den 30 november 1966 redovisades krav mot EEC, USA och Japan på förbättrade erbjudanden. Samtidigt presenterades en gemensam nordisk lista över varor som de nordiska länderna kunde bli tvungna att ta undan från den 50-procentiga tullsänkningen om förbättringar inte uppnåddes i andra länders erbjudanden. Det snabbt skiftande förhandlingsläget krävde för svensk del löpande överväganden om hur förhandlingsintressena bäst skulle tas till vara. Detta gällde såväl exportintressena som utformningen av erbjudandena om egna åtaganden. Löpande kontakt hölls därför genom berörda myndigheter, när­ mast kommerskollegium och jordbruksnämnden, med företrädare för nä­ ringslivets olika branscher. Viktiga avvägningsfrågor anmäldes för kom­ merskollegiets handelspolitiska råd där såväl industri och handel som ar­ betsmarknadens parter är företrädda. Slutskedet i Kennedyronden blev intensivt med förhandlingar såväl mul­ tilateralt som bilateralt och i grupper av länder med särskilt intresse för enskilda varuområden. I stor utsträckning rörde diskussionerna möjligheten att uppnå förbättrade bud för de varor som undantagits från det linjära 50-procentiga sänkningserbjudandet. De mest svårlösta frågorna, som ock­ så blev av avgörande betydelse för förhandlingarnas utgång, uppkom be­ träffande spannmål, kemikalier och stål. En uppgörelse mellan nyckellän­ derna USA, EEC, Storbritannien, Japan och Norden kunde dock nås i hu­ vudfrågorna den 15 maj 1967. Den 30 juni 1967, den sista dag USA:s förhandlingslagstiftning ägde giltighet, undertecknades i Geneve slutakten med redovisning av den samlade förhandlingsuppgörelsen.

Förhandlingsresultatet i stort

Till belysning av Kennedyrondens betydelse för världshandeln har GATTsekretariatet redovisat vissa beräkningar över innebörden av de åtaganden på tullområdet som gjorts av några av de viktigaste industriländerna, näm­ ligen EEC, USA, Storbritannien, Japan, Schweiz och Sverige. Enligt beräkningarna uppgick importen, med undantag för spannmål, kött och mejerivaror, år 1964 för dessa länder till sammanlagt 60 miljarder dollar. Härav avsåg 23 miljarder dollar varor som redan tidigare infördes tullfritt. Importvärdet av de varor som omfattas av koncessioner i Kennedy­ ronden uppgick till 32 miljarder dollar. För varor om 26 miljarder dollar eller 70 % av ländernas tullbelagda import har gjorts åtaganden om tull­ sänkningar. Koncessionerna för återstående varor om 6 miljarder dollar

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 251

avser bindning av gällande tullfrihet. Tullsänkningar som innebär en hal­ vering av tullarna har gjorts för varor med ett importvärde av 18 miljarder dollar. Sänkningar för övriga varor kommer i allmänhet att ske med mellan 20 och 30 % av den ursprungliga tullnivån. Importvärdet för de varor som undantagits från tullsänkningar uppgår till 11 miljarder dollar. Den ge­ nomsnittliga sänkningen beräknas i EEC uppgå till 36 %, i USA till 41%, i Storbritannien till 38 % och i Japan till 35 % av hittills gällande tullar. Beträffande de viktigaste varusektorerna på industrivaruområ­ det kan nämnas att handeln med maskiner, transportmedel och instru­ ment till största delen täcks av den 50-procentiga tullsänkningen. På kemi­ kalieområdet har också i stor utsträckning en 50-procentig tullreduktion ställts i utsikt. Uppgörelsen på detta område, som sammanfattats i en sär­ skild överenskommelse mellan de länder som har störst handel med kemi­ kalier, är emellertid beroende av att en i USA tillämpad princip för tull­ värdering av kemikalier avvecklas genom beslut av kongressen. Kan ett så­ dant beslut inte genomdrivas kommer övriga länder att genomföra endast en del av den totala tullsänkningen. Resultatet beträffande skogsprodukter innebär i stort sett en halvering av tullarna för trävaror och pappersmassa i den mån handeln med dessa varor inte redan är tullfri. För papper sker tullsänkningar som visserligen i regel inte innebär en halvering men likväl får anses vara betydelsefulla för de berörda industrierna. På järn- och stål­ området har en målsättning varit harmonisering av tullnivån i de viktigare länderna. Den riktpunkt man enat sig om för tullharmoniseringen ligger för flertalet stålprodukter vid en nivå om 6—8 % av värdet. Omfattande un­ dantag från de 50-procentiga tullsänkningserbjudandena förekommer på textilområdet. De koncessioner som lämnats beträffande bomullsvaror har av vissa länder även gjorts beroende av att det internationella bomullstextilavtalet förblir gällande. Förhandlingarna rörande jordbruksvaror, dvs. i detta samman­ hang varor som är hänförliga till 1—24 kap. i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475), fördes med en metodik som delvis skilde sig från den som tillämpades för övriga varor. Sålunda ägde multilaterala överläggningar rum i särskilda grupper för spannmål, kött och mejeriprodukter. Övriga jordbruksvaror var föremål för bilaterala förhandlingar. För kött och meje­ riprodukter nåddes ingen uppgörelse i de multilaterala förhandlingarna. På spannmålsområdet ingicks en principöverenskommelse enligt vilken de i gruppen deltagande staterna, däribland Sverige, förband sig att ingå i för­ handlingar om ett treårigt spannmålsarrangemang på vidast möjliga bas, vilket skulle innehålla vissa i överenskommelsen angivna bestämmelser. Dessa avsåg bl. a. maximi- och minimipriser för handeln med vete samt ett program för livsmedelshjälp till u-länderna omfattande en årlig kvantitet av 4,5 miljoner ton spannmål för konsumtion. Principöverenskommelsen har lagts till grund för ett spannmålsarrangemang om vilket uppgörelse nåddes

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

vid den i anledning av principöverenskommelsen sammankallade vetekonfe­ rensen i Rom den 12 juli—den 18 augusti 1967. Förhandlingarna om icke-tariffära handelshinder kom att koncentreras till bl. a. två frågor, dels den redan nämnda avvecklingen av den amerikanska tullvärderingsmetoden för kemikalier, dels GATT-ländernas åtgärder mot dumping. På det senare området enade sig deltagarländer­ na om en s. k. antidumpingkod, innehållande vissa regler för tillämpningen av artikel VI i GATT-avtalet om antidumpingtullar. Reglerna torde komma att få betydelse med avseende på handläggningen av dumpingärenden bl. a. i USA och Canada. För u-länderna innebär resultatet av Ivennedyronden vissa fördelar

främst i fråga om fullbelagda industrivaror. Tullsänkningar om 50 % eller

mer uppnåddes för hälften av de varor för vilka u-länderna anmält export­ intresse. Reduktioner av mindre omfattning skall ske för ytterligare en fjär­ dedel av de varor som angetts som intressanta. De undantag som förekom­ mer i fråga om bl. a. textilvaror blir dock särskilt kännbara för u-länderna, vilka i stor utsträckning exporterar sådana varor. Den stora andelen av re­ dan tidigare tullfria råvaror i u-ländernas export bidrar också till att det samlade värdet av Kennedyronden för dessa länder ter sig mer begränsat än för industriländerna. Fn särskild fråga i detta sammanhang bar som tidiga­ re nämnts varit genomförandet av tullfrihet för tropiska produkter. På svenskt initiativ framlades ett gemensamt nordiskt förslag till förhandlingsprocedur för sådana varor (se prop. 1966: 14, BevU 3, rskr 89) och vissa re­ sultat kunde också uppnås. Emellertid kvarstår fortfarande tullar eller im­ portskatter på vissa tropiska produkter, bl. a. kaffe, på åtskilliga håll i den industrialiserade världen. En orsak torde vara svårigheten att på lämpligt sätt kompensera vissa u-länder för de tullpreferenser som skulle gå förlo­ rade om tullarna avskaffades mot samtliga u-Iänder. Beträffande vissa tullkoncessioner av intresse för u-länderna har industri­ länderna åtagit sig att genomföra tullsänkningarna i ett steg, utan att av­ vakta den avtrappning år för år som i övrigt kommer att följas för tullav­ veckling. Dessa åtaganden har bl. a. i fråga om de nordiska länderna för­ tecknats i särskilda anmärkningar till koncessionslistorna.

Genomförandet

De tullsänkningar man nu kommit överens om skall enligt avtalets hu-. vudregel genomföras i fem lika steg nämligen den 1 januari åren 1968, 1969, 1970, 1971 och 1972. De länder som så önskar kan också få genomföra de första två avvecklingsstegen den 1 juli 1968 och de övriga stegen den 1 ja­ nuari åren 1970, 1971 och 1972. Enligt de uppgifter som nu är tillgängliga kommer bl. a. EEC, Danmark, Finland, Norge och Storbritannien att inleda tullavtrappningen den 1 juli 1968 och följa den metod som därvid anvisats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 253

En avtrappning i fem lika steg med början den 1 januari 1968 kommer att tillämpas av USA och enligt uppgift också av Canada och Schweiz. Protokollet om tullåtagandena står öppet för godkännande t. o. m. den 30 juni 1968. GATT:s råd har dock rätt att besluta om möjlighet för del­ tagarländerna att godkänna protokollet efter nämnda dag, men inte senare än den 31 december 1968. För de länder som godkänt protokollet före den 1 december 1967 skall det träda i kraft den 1 januari 1968 och för övriga länder på dagen för un­ dertecknandet. Om de länder, som den 1 december 1967 godkänt eller är beredda att godkänna protokollet, inte finner att tillräckligt många länder godkänt detta för att det skall vara berättigat att genomföra tullsänkningar­ na i förutsedd ordning, kan dock de förhandlande länderna överväga situa­ tionen på nytt för att söka uppnå största möjliga antal godkännanden så snart som möjligt. Av rapporteringen framgår, att USA slutligt godkänt protokollet den 30 juni 1967 liksom även Canada och Turkiet. Finland, Norge, Schweiz och Danmark har låtit förstå att de kommer att slutligt godkänna protokollet omkring årsskiftet 1967—1968 och Storbritannien i maj 1968 under förut­ sättning att nödvändiga parlamentariska åtgärder för godkännandet då hun­ nit vidtas. Mot bakgrunden av vad som framkommit rörande genomföran­ det i olika länder torde de amerikanska tullsänkningarna dock komma att genomföras i förutsedd ordning och bli giltiga gentemot GATT-länderna vad gäller första steget i tullavtrappningen den 1 januari 1968, oavsett hur många länder som då godkänt protokollet.

Förhandlingsresultatet för Sveriges del

I den följande redogörelse som lämnas för resultatet av Kennedyronden hänför sig uppgifterna om export- och importvärden genomgående till han­ delsstatistiken för år 1965, vilken i stort sett låg till grund för övervägande­ na under förhandlingarna. Fördelar för exporten. Exporten från Sverige uppgick till 20 540 milj. kr. Härav gick varor för 8 740 milj. kr. eller ca 43 % till länderna i EFTA in­ klusive Finland. I förhållandet mellan Sverige och dessa länder har tullarna på industrivaruområdet nu i stort sett avvecklats. Av exporten avsåg vidare

1,7 miljarder kr. eller 8 % länder, som inte deltagit i förhandlingarna, bl. a.

vissa östeuropeiska statshandelsländer. Återstoden av exporten, 10,1 miljar­

der kr. eller 49 %, gick till länder som deltagit i den nu träffade överens­

kommelsen om lättnader för handeln. De genomsnittliga tullsänkningarna hos de industriländer som deltog i förhandlingarna har beräknats till 35—40 %. Värdet för den svenska expor­ ten av de uppnådda fördelarna växlar emellertid för olika länderområden och branscher. Allmänt kan sägas att närmare en tredjedel av den svenska

254 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 ur 1067

totalexporten omfattar varor, vilka redan förut varit tullfria eller belagda med mycket låg tull i de flesta länder. Detta gäller t. ex. järnmalm, trä, pap­ persmassa och fartyg. I fråga om jordbruksvaror (1—24 kap. i tulltaxan), vilka utgör 3,5 % av den svenska totalexporten, har förhandlingarna förts i särskild ordning och gett förhållandevis begränsat resultat. Om man bortser från de fördelar som kan vara förknippade med spannmålsöverenskommelsen är förhandlingsresultatet således av betydelse främst för den fullbelagda exporten inom industrivaruområdet (25—99 kap. i tulltaxan). Den svenska exporten till den i förhandlingen viktigaste marknaden, EEC, utgjorde 6,4 miljarder kr. varav 300 milj. kr. avsåg jordbruksvaror. Expor­ ten på industrivaruområdet åtnjöt tidigare GATT-bunden tullfrihet till ett värde av 1 770 milj. kr. Återstoden, 4,3 miljarder kr., anger sålunda storleken av den export som maximalt kunde bli föremål för koncessioner. För 55 % härav eller 2,4 miljarder kr. har erhållits koncessioner som innebär minst halvering av tullarna eller bindning av tidigare icke bunden tullfrihet. För ytterligare 42 % motsvarande 1,8 miljarder kr., har uppnåtts tullsänkning om genomsnittligt 20 % eller bindning av gällande tull. Endast 130 milj. kr. eller ca 3 % av den svenska exporten till EEC av sådana industrivaror som kunnat göras till föremål för erbjudanden har således helt undantagits. Den totala exporten till USA utgjorde år 1965 1 230 milj. kr. (jordbruks­ varor 18 milj. kr.). Tidigare GATT-bunden tullfrihet omfattade 210 milj. kr. och återstoden, 1 020 milj. kr., kunde således maximalt göras till före­ mål för erbjudanden. Tullsänkningar om 50 % eller mer erhölls för en export om 810 milj. kr., mindre tullreduktioner för 130 milj. kr. och bind­ ning av tullfrihet för 2 milj. kr. De totala undantagen berör endast en ex­ port om 78 milj. kr. Även för exporten till bl. a. Japan, Canada och Israel är uppgörelsen av betydelse. Hos övriga länder, bl. a. u-länderna, har erhållits koncessioner av varierande värde.

Svenska åtaganden. Av Sveriges import år 1965 om 22 645 milj. kr. kom 7 360 milj. kr. från EFTA-länderna, inklusive Finland. Denna import är i stort sett numera tullfri på industrivaruområdet. Importen från de länder som deltog i Kennedyförhandlingarna (utom EFTA) utgjorde drygt 13 mil­ jarder kr., motsvarande 57 % av totalimporten. Härav kom 8,5 miljarder kr. från EEC, 2 150 milj. kr. från USA, 315 milj. kr. från Japan och något över 1 miljard kr. från u-länder. Som redan nämnts hade man på svensk sida vid inledandet av förhand­ lingarna erbjudit en halvering av tullarna på industriprodukter. Utgångs­ punkt för erbjudandena, bastullar, blev i princip de tullar som tillämpades den 1 juli 1964 och vilka för flertalet varor tidigare bundits i GATT. Avsteg från denna princip gjordes om tullsatsen bundits i GATT vid en högre nivå än utgående tull, s. k. takbindning, i vilket fall takbindningen anmäldes som

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 255

bastull. Detta var förhållandet bl. a. för vissa kemikalier, textilvaror och lätta personbilar. Erbjudandena gjordes med den uttryckliga förutsättningen att också andra länder skulle åta sig motsvarande uppoffringar. Det visade sig emel­ lertid som redan nämnts att många av de största handelsländerna undan­ tog betydande varuområden från erbjudandet om en halvering av tullarna. Dessa undantag var i vissa fall totala. För de flesta undantagsvarorna er­ bjöds dock en viss tullsänkning som var mindre än 50 %. När det blev klart att ett maximalt resultat för exporten inte var att vänta ansåg sig Sverige, liksom de övriga nordiska länderna, böra ta sina erbjudanden under om­ prövning för att om möjligt uppnå ett balanserat avtal. De undantag från de ursprungliga erbjudandena som de nordiska länderna därvid gemensamt presenterade var utvalda främst med hänsyn till den förhandlingsmässiga effekten. I det avslutande förhandlingsskedet gjordes undantagen på svensk och nordisk sida mer nyanserade. Dessa undantag, som var antingen partiel­ la eller totala till sin karaktär, baserades bl. a. på en bedömning av de öns­ kemål om tullskydd som framförts av näringsorganisationerna i de olika länderna. Man tog också hänsyn till förhandlingsförhållandena och de er­ bjudanden som för motsvarande varor lämnats av övriga länder i förhand­ lingarna, främst EEC. Förhandlingarna kom i slutskedet i hög grad att avse möjligheterna att vara för vara och land för land uppnå förbättrade erbju­ danden för de produkter som undantagits från tullhalveringen. Samord­ ningen de nordiska länderna emellan spelade härvidlag en betydelsefull roll. För importen från EEC innebär de slutliga åtagandena på industrivaru­ området för Sveriges del 50-procentiga tullsänkningar eller bindning av nu gällande tullfrihet för varor om 4,1 miljarder kr., vilket motsvarar 53 % av den import från EEC som maximalt kunde bli föremål för nya tullkonces­ sioner. Mindre tullsänkning eller bindning av utgående tullar har medgetts för en import om 3,1 miljarder kr. eller 41 % av utrymmet för åtaganden. En import om 446 milj. kr., 6 %, har helt undantagits. Procentuellt sett ansluter sig detta resultat i huvudsak till vad som uppnåtts för exporten till EEC-området av industrivaror. I

I förhållande till hela den svenska importen, inklusive jordbruksvaror, in­ nebär uppgörelsen att tullarna sänks med 50 % eller mer för en import om drygt 5,5 miljarder kr., dvs. 25 % av importen. Mindre tullsänkningar än

50 % berör en import om 5,2 miljarder kr. eller 23 %. Helt undantagen från

tullkoncessioner är en import av tullbelagda varor om 1 225 milj. kr., 5 % av totalimporten. Gällande tull har bundits vid oförändrad nivå för en im­

port om 2,1 miljarder kr., 10 %. För varor med en import om 6,8 miljarder kr., 30 %, har nu rådande tullfrihet bundits. 1 650 milj. kr., 7 %, avsåg bl. a.

vissa jordbruksreglerade varor samt varor där tullfriheten redan tidigare bundits.

256 Kungl. niaj:ts proposition nr 150 år 1967

Av totalt 1 634 positioner i tulltaxan berörs 1 410 eller 86 % av åtagande­ na i Kennedyronden. Genomförandet av tullsänkningarna har på grundval av beräkningar som utförts av generaltullstyrelsen bedömts kunna medföra ett tullbortfall om 300 milj. kr. av en total tulluppbörd om drygt t miljard kr. för import från länder utanför EFTA. Sveriges åtaganden enligt spannmålsöverenskommelsen medför skyldig­ het att importera och exportera vete till priser inom de överenskomna grän­ serna. I överskottssituationer innebär detta en möjlighet att sälja till ett pris som är ca 14 % högre än det pris som gällde enligt 1962 års internationella veteavtal. I svårare bristsituationer är Sverige skyldigt att till deltagande importländer leverera vissa kvantiteter till ett pris som inte överstiger rnaximipriset. Enligt överenskommelsen skall Sverige vidare årligen tillhanda­ hålla som livsmedelshjälp 54 000 ton vete eller motsvarigheten i kontanter, räknat efter minimipriset för överenskommelsens baskvalité, Hard Red Winter No. II. Detta pris är 1.73 dollar per bushel och motsvarar ungefär 33 kr. per dt. Åtagandet för Sveriges del skulle då motsvara ett bidrag om 18 milj. kr. Härtill kommer bl. a. fraktkostnader. Överenskommelsen i engelsk text jämte svensk översättning som gjorts

inom jordbruksdepartementet torde få läggas som bilaga 3 till statsrådspro­

tokollet i detta ärende. I fråga om varor av intresse för u-länderna skulle industriländerna be­

akta möjligheterna till tullsänkningar utöver 50 %. Tullavvecklingen för så­

dana varor borde också genomföras snabbare än tullavvecklingen i övrigt. För svensk del genomfördes under ett tidigare förhandlingsskede en tull­ avveckling för tropiska produkter samt tullsänkning för kaffe, kakaopul­ ver och kakaosmör (se prop. 1966: 14, BevU 3, rskr 89). I slutuppgörelsen har man nu på begäran av bl. a. Indien gjort vissa åtaganden om tullfrihet eller tullsänkningar för varor som tagel, linolja, förgarvade hudar, vissa silkesvävnader och mattor. Tullsänkningarna för dessa varor liksom för bl. a. juteväv och elfenbensartiklar avses skola genomföras i ett steg. Åtaganden om snabbare tullavveckling som gjorts med särskild hänsyn till u-länderna har förtecknats i en särskild anmärkning till den lista över svenska tullåta­ ganden som fogats till förhandlingsprotokollet över Kennedyronden. Under förhandlingarna framförde Indien vid skilda tillfällen önskemål om tullfrihet för handvävda textilier. För att endast handvävda alster skulle komma i åtnjutande av denna tullfrihet föreslogs samtidigt att varorna vid importen skulle vara åtföljda av särskilt upprättade handlingar, certifikat, som utvisade varornas egenskaper. Under förhandlingarnas slutskede för­ klarade sig samtliga nordiska länder beredda att införa tullättnader för handvävda textilier på sådana villkor. För närvarande pågår förhandlingar med Indien rörande de tekniska problem som är förenade med införande av de nu nämnda tullättnaderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967 257

På grundval av den till Genéveprotokollet 1967 anknutna svenska koncessionslistan har hos generaltullstyrelsen utarbetats en sammanställning över de i Kennedyronden nytillkomna eller ändrade svenska tullkonces­ sionerna i GATT. Vissa koncessioner av betydelse för svensk export till olika länder har redovisats i en av kommerskollegium utförd sammanställning. Sammanställningarna torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga 1 och 2.

Resultatet för viktigare varuområden. Förhandlingarna på jordbruksom­ rådet (1—24 kap. i tulltaxan) skedde, utom i fråga om spannmål, kött och

mejeriprodukter, huvudsakligen vid bilaterala kontakter mellan intresse­ rade länder, däribland även mellan EFTA-länder. För flertalet produkter nåddes endast marginella sänkningar av gräns­ skyddet. Mera betydande tullsänkningar eller åtgärder med motsvarande verkan kunde uppnås blott i ett fåtal fall. I den svenska exporten omfattar jordbruksvarorna en förhållandevis li­ ten del och utgjorde år 1965 med ett värde om 740 milj. kr. 3,5 % av total­ exporten. EFTA-ländernas andel av exporten var 285 milj. kr. Importen om

3 miljarder kr. var mer betydande, 12 % av totala importvärdet. Av impor­

ten kom 700 milj. kr. från EFTA-länderna. För jordbruksprodukter av svenskt exportintresse blev resultatet av för­ handlingarna varierande. Beträffande fisk och fiskkonserver kan nämnas att våra nordiska grannländer binder tullfrihet eller halverar utgående tullar. EEC sänker tullen för lax, ål, rökt fisk, frysta fiskfiléer och vissa fiskkonserver. För sill gäller ett treårsavtal, enligt vilket EEC sänker tullen — vilken utgår endast under en del av året — från 20 till 15 %. Även under denna tid är dock viss del av EEC:s import tullfri inom en s. k. tullkontin­ gent, som för närvarande uppgår till 32 000 ton. Denna ökas nu till 46 000 ton men samtidigt införs krav på iakttagande av vissa minimipriser, refe­ renspriser. USA minskar gränsskyddet för ett antal fiskslag liksom också för sillkonserver. På trädgårds- och fruktområdena, där svensk export endast förekom­ mer i ringa omfattning, har några tullsänkningar av betydelse inte upp­ nåtts. Nämnas bör emellertid att Österrike sänker tullen för frysta grön­ saker från 28 till 20 %. För knäckebröd binder Danmark gällande tullfrihet medan Japan halverar tullen. EEC genomför viss reduktion av gränsskyd­ det. Tullen på knäckebröd hos EEC kompletteras dock med en rörlig im­ portavgift, om vilken man inte förhandlat men vilken i hög grad påverkar exportmöjligheterna. Vad beträffar konfektyrer genomför USA en markerad sänkning av gränsskyddet medan EEC:s åtaganden är av mindre om­ fattning. Tullskyddet för Öl sänks av EEC, USA och Japan. Spritdrycker blir föremål för tullsänkningar i de nordiska länderna, EEC, USA och Ja- 9 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 150

258 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967

pan. EEC och USA kommer också att sänka tullen för tobaksvaror, USA dock ej för cigarretter. För Sveriges del har de bilaterala jordbruksöverläggningarna medfört bl. a. bindning eller reduktion av gränsskyddet för vissa produkter inom trädgårds- och fruktområdena. Den tullfria perioden för bl. a. äpplen och päron, tomater, dill och persilja samt jordgubbar blir sålunda något för­ längd. Vissa tullsänkningar genomförs också för vindruvor, körsbär och persikor. En mera markerad sänkning av gränsskyddet eller bindning av gällande tullfrihet har medgetts för ett antal varor som inte är föremål för svensk produktion såsom citroner, mandlar och nötter. Vidare har tull­ sänkningar med 50 % gjorts för fruktpulp och vissa fruktkonserver. För jordbruksreglerade varor har i regel inte gjorts någon sänkning av gräns­ skyddet, liksom inte heller för fisk. För fiskkonserver har i princip med­ getts halvering av gränsskyddet. För andra produkter som framställs av den svenska livsmedelsindustrin sänks manufaktureringsskyddet i regel med hälften. För vissa varor som är föremål för råvaruprisutjämning såsom choklad och konfektyrer samt biscuits och wafers sker en halvering av tullen. För tropiska jordbruksvaror har Sverige som förut nämnts redan sänkt eller borttagit tullarna med verkan fr. o. m. den 1 juli 1966. För vin och sprit och för tobaksvaror halveras nu gällande tull medan tullnivån binds för maltdrycker. Sveriges åtaganden enligt spannmålsöverenskommelsen har tidigare re­ dovisats.

Mineraliska ämnen, malmer och bränslen (25—27 kap.). Av den svenska

exporten av dessa varor om 1 430 milj. kr. gick drygt 500 milj. kr. till EFTA. Av återstoden gick huvuddelen, 850 milj. kr., till EEC. Varorna inom mi­ neralområdet har redan tidigare till allra största delen varit tullfria såväl i EEC som andra länder. Tullfriheten i EEC har nu GATT-bundits bl. a. för järnmalm, med ett exportvärde om 750 milj. kr. Minst en halvering av tul­ larna för bl. a. kvarts, steatit och en något mindre sänkning för marmor har erhållits hos EEC. Den svenska importen om nära 3 miljarder kr. utgörs till största delen av kol, koks och olja samt malmer. Åtagandena avser bindning av rådande tullfrihet och i övrigt halvering av tullen bl. a. för malen krita, cement, vissa tjärprodukter samt smörj fetter.

Kemiska produkter och plaster (28—39 kap.). Förhandlingarna på kemi­

kalieområdet försiggick som redan omtalats i en särskild förhandlings­ grupp. I denna deltog EEC, USA, Storbritannien, Japan och Schweiz, men inte de nordiska länderna. Uppgörelsen, som var av central betydelse för hela Kennedyronden, innebär som nämnts att åtagandena av de länder som deltagit i gruppen uppdelas i två avsnitt, s. k. découpage. Det första avsnit­ tet omfattar den del av tullsänkningarna som länderna utan villkor åtagit

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 259

sig att genomföra, hos EEC i stort sett 40 % av de totala tullsänkningarna.

Genomförandet av det senare avsnittet görs beroende av att det särskilda tullvärdeberäkningssystemet i USA på kemikalieområdet, American Selling Price System (ASP), avskaffas. Om detta villkor uppfylls — för vilket sär­ skilt kongressbeslut erfordras — kommer bl. a. EEC att halvera tullen för flertalet varor inom kemikalieområdet. Motsvarande åtaganden har gjorts av Storbritannien. USA:s åtaganden innebär också i stort sett en halvering av tullarna. För varor som omfattas av ASP, bl. a. läkemedel och färger, innebär de nuvarande tullvärdebestämmelserna att tull uttas med högre be­ lopp än som står i tulltaxan. Åtagandet att avskaffa ASP-systemet innebär

att de berörda varorna blir föremål för betydande tullreduktioner, 50 %

eller mer, i förhållande till de tidigare faktiskt utgående tullarna, som i vissa

fall motsvarade 115 %. De nya tullarna har maximerats till 20 % samt till

30 % för vissa färger. Den svenska exporten på kemikalieområdet uppgick till 800 milj. kr., var­ av 370 milj. kr. gick till länder utanför EFTA. Bland viktiga expanderande exportvaror kan nämnas plaster och läkemedel. Exporten till EEC uppgick till 170 milj. kr. och avser till största delen varor för vilka tullarna kom­ mer att halveras, om ASP-systemet i USA avskaffas. Detta gäller bl. a. vita­ miner, antibiotika, åtskilliga andra organiska kemikalier samt vidare läke­ medel, lacker, ytaktiva ämnen samt plaster och plastvaror där de nya tul­ larna i regel ligger vid 7—11,5 %. Om ASP-systemet inte avskaffas, genom­

för EEC som nämnts endast en de! av tullsänkningen, i allmänhet 40 %.

Den svenska exporten till USA, 35 milj. kr., berörs endast till viss del, 8 milj. kr., direkt av åtagandet om ASP. Övriga varor kommer i regel att bli delaktiga av en halvering av nu gällande tullar. Också i Japan genomförs en tullhalvering för stora delar av kemikalieområdet. Importen till Sverige av kemiska produkter uppgick till nära 2 miljarder kr., varav 1,2 miljarder kr. kom från länder utanför EFTA. En allmän svensk strävan i förhandlingen på kemikalieområdet har varit att minska skillnaden i tullnivå mellan Sverige och EEC. EEC-tullarna har ofta legat högre än de svenska och tullsänkningarna på kemikalieområdet har därige­ nom för svensk del i stor utsträckning blivit mindre än 50 %. Inom en stor del av kemikalieområdet har de svenska tullarna varit bundna vid högre nivå än gällande tullsats. I fråga om oorganiska kemikalier sker för flertalet fullbelagda varor en halvering av nu utgående tullar. Tullbelagda organiska kemikalier har nu

i stor utsträckning 12 % tull, och i många fall förekommer takbindningar vid 15 %. Som regel innebär åtagandena sänkning av tullen till 9 %. För

färger och lacker sker tullsänkningar till 9, 6 eller 4 % från vanligen

13, 9 eller 6 %. Tvättmedel avses bli föremål för tullsänkning från 10 till

9 %. På plastområdet blir de nya tullarna i regel 9 % för de varor som nu

260 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967

har en tull på 10 %, främst basplaster, samt 11 % för varor som plattor,

duk, folier, slangar och rör, vilka nu har en tull om 13 och 15 %. För färdigvaror av plast sker tullsänkning från 15 till 11 %. Anknytningen av de svenska tullarna till tullnivån i EEC har medfört att också de svenska åtagandena i stor utsträckning ansetts böra bli beroende av villkoret om ASP-systemets avskaffande. Skulle detta inte uppfyllas, kommer de svenska tullsänkningarna för vissa kemiska produkter att be­ gränsas efter i huvudsak samma princip som gäller i fråga om EEC. De tullsänkningar som i sådant fall endast delvis skall genomföras avser bl. a. flertalet oorganiska och organiska kemiska produkter, färger och lacker, parfym och tvål samt plaster och plastvaror. För de varor som berörs härav inom 28—39 kap. i tulltaxan, har de alternativa tullsatserna angetts inom parentes i den som bilaga 1 bifogade förteckningen över åtagandena på tull­ området.

Gummi och gummivaror (40 kap.). Den svenska exporten var 170 milj.

kr., varav till EFTA 100 milj. kr., och till EEC 43 milj. kr. I EEC genom­ förs en halvering av tullarna för en stor del av de varor som är av svenskt intresse. Så sker för bl. a. bildäck och slangar tullsänkning från 18 till 9 %. För vissa transportremmar av mjukgummi görs en mindre reduktion, från 12 till 10 %. Även i USA sker en halvering av tullen för bilgummi. Expor­ ten till USA av gummivaror uppgick till 11 milj. kr. Importen till Sverige utgjorde 400 milj. kr. De svenska tullarna har vid förhandlingarna i stort sett anpassats till tullnivån hos EEC. Rågummi är redan nu tullfritt. Halvfabrikat av mjukgummi, såsom tråd, band, plattor samt rör och slangar, görs till föremål för tullsänkningar med mindre än

50 % och får därigenom en tull om 6—10 %. För driv- och transportrem­

mar sänks tullen från 10 till 9 %. I fråga om bildäck blir tullen liksom hos EEC 9 % mot nuvarande tullsats 13 %. Nu gällande minimitull om 85 öre per kg sänks till 70 öre per kg. För övriga färdigvaror av gummi, såsom gummihandskar och hygieniska artiklar, sker halvering av nu gällande tullar.

Hudar, skinn och läder (41—43 kap.). Den svenska exporten som totalt

uppgick till 270 milj. kr. utgörs främst av oberedda pälsskinn, som redan tidigare varit tullfria i EEC och i USA (minkskinn). Exporten från Sverige av sådana skinn utgjorde till EEC 46 milj. kr. och till USA 63 milj. kr. Tull­ sänkningar för läder och lädervaror sker i EEC, i vissa fall med mindre än 50 % av utgående tull. Sverige har i förhandlingar med Indien åtagit sig att införa tullfrihet för s. k. förgarvade hudar, vilka här används som råvara i garveriindustrin. Åtagandena på läderområdet innebär i övrigt mindre tullsänkningar, bl. a.

för läder från 7 till 6 %, för resväskor från 13 till 10 % och för handskar

från 12 till 11 %.

Trävaror m. m. (44—46 kap.). Av exporten om 1 670 milj. kr. gick 700

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 261

milj. kr. till EEC. Huvuddelen härav utgörs av rundvirke och sågat virke, som redan förut är tullfritt. Den tullbelagda exporten, ca 40 milj. kr., omlattar bl. a. hyvlade bräder och monteringsfärdiga trähus för vilka tullarna halveras. Fanér, plywood, spånskivor och lådbräder blir föremål för endast mindre tullsänkningar. Exporten till USA uppgick till 11 milj. kr. Tullarna halveras i USA för varor till ett värde om 8 milj. kr. Detta gäller bl. a. för klädnypor, verktygsskaft och prydnadsartiklar. Den svenska importen av trä och trävaror är redan förut i stor utsträck­ ning tullfri. De tullar som förekommer blir halverade.

Pappersmassa och papper (47—49 kap.). De avgörande förhandlingarna

på massa- och pappersområdet inom Kennedyronden fördes bilateralt mel­ lan EEC och de skandinaviska länderna. Övriga länder med export av dessa varor, såsom USA och Canada, godtog i stort sett de uppgörelser som nåd­ des. Det skandinaviska samarbetet i GATT-förhandlingarna i fråga om massa och papper har gamla traditioner. Liknande samarbete förekom re­ dan i GATT-förhandlingar i mitten av 1950-talet och var därigenom val etablerat i Kennedyronden långt innan beslutet om en nordisk gemensam förhandlingsdelegation kom till stånd, just där motståndet i kontinentaleuropa mot tullsänkning var särskilt utpräglat. Den svenska massaexporten, 2,2 miljarder kr., gick främst till Storbritan­ nien och EEC-länderna. Exporten till EEC omfattade 1 miljard kr. Som resultat av tullförhandlingsuppgörelsen år 1961 vid införandet av den ge­ mensamma tulltaxan i EEC blev massaimporten där till stor del tullfri ge­ nom GATT-bundna tullkontingenter. Den nu föreliggande uppgörelsen in­

nebär en halvering, från 6 till 3 9 c för den icke tullfria importen. Sänk­

ningen får betydelse för den svenska exporten av bl. a. sulfitmassa, som inte i samma utsträckning som annan massa kunnat ske inom ramen för de tullfria kontingenterna. Av den svenska pappersexporten om 1 945 milj. kr. gick en betydande del till EFTA-länder som Storbritannien och Danmark. Till EEC, främst Tyskland och Nederländerna, gick papper för 860 milj. kr. I EEC fanns tidi­ gare tullkoncessioner på pappersområdet och dessa var särskilt värdefulla för den svenska exporten till Tyskland och Nederländerna. Dessa koncessio­ ner gick delvis förlorade i samband med införandet av den gemensamma tull­ taxan i EEC. För tidningspapper, varav svensk export till EEC omfattade 150 milj. kr., har autonoma tullfria kontingenter funnits i Tyskland och Frankrike. Nu införs GATT-bundna tullfria importkontingenter för tid­

ningspapper för en kvantitet om 625 000 ton per år, motsvarande 85 % av

EEC:s import från länder utanför gemenskapen. Exporten av annat papper, för Sveriges del i främsta rummen kraftpapper och kraftliner, uppgick till 650 milj. kr. För bl. a. kraftpapper hade vid förhandlingarna om införandet av EEC:s gemensamma tulltaxa erhållits tullbindning vid 16 %. Nu sänks denna tull till 12 %, vilket för dessa kvaliteter innebär ett närmande till

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

nivån i Tyskland före tillkomsten av EEC. Tullarna för greaseproof och

pergamyn sänks från 17 till 13 %. För wallboard, som är föremål för en

svensk export till EEC om 57 milj. kr., sker tullsänkning från 15 till 11 %. Den svenska exporten till USA av pappersmassa som redan tidigare är tullfri uppgick till drygt 110 milj. kr. Tullfriheten är också GATT-bunden.

För papper sker tullsänkningar om 50 % eller mera och visSa tullar elimi­

neras helt. Wallboard, som nådde ett exportvärde om 31 milj. kr., har i USA vid upprepade tillfällen drabbats av olika åtgärder på tullområdet på grund av klagomål från amerikanska tillverkare som menat att deras produktion skadats av stor import. Nu har wallboard i begränsad utsträckning gjorts till föremål för tullsänkningar. Tullnivån kommer i stort sett att ligga vid 7,5 %, vilket för kvaliteter av svenskt exportintresse i huvudsak innebär oförändrad tull. De svenska tullarna på pappersområdet avses genomgående skola bli halverade. Importen uppgick till 280 milj. kr.

Textilvaror (50—63 kap.). Av den svenska exporten om 506 milj. kr. gick

320 milj. kr. till EFTA-länderna och 90 milj. kr. till EEC. Praktiskt taget hela textilområdet bär hos EEC undantagits från den 50-procentiga tull­ sänkningen. Tullarna för bomullsvaror sänks sålunda med genomsnittligt

20 %. En förutsättning för koncessionen var att en förlängning kunde upp­

nås av det internationella långtidsavtalet för handeln med bomullsvaror. Detta reglerar främst ökningstakten för exporten av bomullsvaror från Japan samt u-länderna. Avtalet har nu förlängts för en treårsperiod. EEC:s tullkoncessioner har med hänsyn härtill getts en motsvarande begränsad giltighetstid. Övriga tullsänkningar på textilområdet hos EEC är också hu­ vudsakligen i storleksordningen 20 %. De nya tullarna för garn blir i regel

7—It % och för vävnader 13—16 %. På underkläder blir tullarna 13 eller

17 % och på överkläder 10,5—18 %. Vissa varor, såsom ull, ullgarn och

ylleväv, har helt undantagits från tullsänkningar. Bland varor för vilka

tullen halverats märks linoleummattor med sänkning från 16 till 8 % samt

vävd maskinfilt av ull som blir föremål för tullsänkning från 12 till 6 %. Också i USA har ylleområdet i stor utsträckning undantagits från tull­ sänkningar. På bomullsområdet sänks tullarna med omkring 20 %. Även USA har begränsat tiden för giltigheten av koncessionerna på bomullsom­ rådet. Textilvarorna har också av andra länder såsom Storbritannien och Schweiz samt de nordiska länderna gjorts till föremål för omfattande un­ dantag. Sveriges totalimport av textilvaror inklusive textilfibrer och konfektion, omfattade 2 130 milj. kr. Härav kom 876 milj. kr. från EFTA-området och 700 milj. kr. från EEC. U-länderna svarade för 180 milj. kr. De svenska åtagandena innebär tullsänkningar för bl. a. vissa rayonsilkevävnader, cordgarn och cordväv samt syntet- och rayonull. Vissa garntullar sänks

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 263

någon procentenhet, bl. a. bomullsgarn från 8 till 7 %. Däremot har tull­

sänkningar inte medgetts för varor som ullgarn och ren ylleväv, sytråd, ren bomullsväv, väv av syntetull och vissa rayonullvävnader samt nylonstrum­ por. Genom att tullarna tidigare varit GATT-bundna på nivåer som legat högre än gällande tull har dock för flera av dessa varor gjorts sänkningar av GATT-bindningar, som inte påverkar nu utgående tullar. På konfektionsområdet har i stor utsträckning de nuvarande tullarna bundits.

Skor och hattar in. m. (64—67 kap.). Ingen nämnvärd svensk export på

detta varuområde berörs av tullmedgivandena i förhandlingarna. EEC ge­ nomför tullsänkningar om 50 % för bl. a. läderskor men däremot ej för gummiskor som helt undantagits från åtagandena. Importen uppgick till

220 milj. kr. I Sverige binds tullen för läderskor vid utgående nivå, 14 %. För hattar sänks tullen genomgående från 12 till 10 %. För paraplyer sänks

värdetullen från 15 till 12 % men minimitullen blir oförändrad, 3 kr. per st.

Sten, keramik och glas (68—70 kap.). I fråga om varor av intresse för

den svenska exporten till EEC, 40 milj. kr., sker en halvering av tullarna för vissa varor av naturlig monument- och byggnadssten, för slipmateriel samt för glasflaskor och belysningsglas. För keramiska produkter utgår hos EEC i regel minimitullar, vilka antingen förblir oförändrade eller — såsom i fråga om sanitetsporslin — sänks med mindre än 50 %, medan värdetul­ len halveras. För golv- och väggplattor kommer en halvering av den tidigare värdetullen att kombineras med införandet av minimitull. Den svenska exporten till USA uppgick till 15 milj. kr. Varor i denna sek­ tor blir endast i ringa omfattning föremål för 50-procentiga tullsänkningar i USA. Mindre reduktioner görs för dyrare hushålls- och prydnadsglas. Plan­ glas och keramiska golvplattor samt billigare hushålls- och prydnadsglas är undantagna från tullsänkningar. Importen till Sverige av hithörande varor omfattade 375 milj. kr. varav 235 milj. kr. avsåg länderna utanför EFTA. För slipskivor sänks tullen från 10 till 7,5 %. Utgående tull på sandpap­ per halveras, liksom också tullen på mineralull, varor av asbestbetong och bromsbelägg. På glas- och porslinsområdet sänks tullarna i regel med mind­ re än 50 %. Hushållsporslin blir sålunda föremål för en tullsänkning från 13 till 10 %, med oförändrade minimitullar för dekorerade varor. Tullen för hushållsglas sänks från 15 till 12 %. För planglas går tullarna ned från

15 till 8 eller 9 %. Järn och stål, samt varor därav (73 kap.). Den svenska exporten uppgick

år 1965 till 1 930 milj. kr. Härav avsåg 1 210 milj. kr. länder utanför EFTA. De viktigaste avsättningsområdena är EEC, USA, Storbritannien och Nor­ den. Exporten av handelsfärdigt järn och stål, inklusive rör, utgjorde år 1965 1 468 milj. kr. Härav avsåg 961 milj. kr. länder utanför EFTA och därav gick 484 milj. kr. till EEC. Den sammanlagda exporten av specialstål och

264 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967

rör uppgick till 1 193 milj. kr. under det att exporten av ordinärt stål ut­ gjorde 275 milj. kr. Förhandlingarna på stålområdet har som nämnts förts med syfte att nå en harmonisering av ståltullarna mellan viktigare stålproducerande länder. Förhandlingarna ägde rum dels i en särskild sektorsgrupp dels bilateralt mellan viktigare länder. Sverige deltog i dessa förhandlingar till­ sammans med USA, Storbritannien, Österrike, Japan och EEC-länderna. De sistnämnda förhandlade dels genom EEC-kommissionen dels genom den Europeiska kol- och stålgemenskapen, CECA. Uppgörelsen blev liksom kemi­ överenskommelsen av central betydelse för Ivennedyronden i dess helhet. I slutskedet knöts intresset bl. a. till Storbritannien, som gick med på att

reducera tullskyddet med i allmänhet 20 %.

Resultatet av förhandlingarna innebär att tullarna i viktigare producent-

länder i flertalet fall kommer att ligga under 10 %. CECA-tullarna, som nu

i motsats till vad som förut var fallet blir enhetliga hos de sex medlems­ länderna, reduceras från tidigare bastullnivåer. EEC-tullarna för sådant stål som ej omfattas av CECA reduceras med någon eller några procentenheter. För rör, som var föremål för en svensk export till EEC om 140 milj. kr., blir

tullarna sålunda 9—10 %. Tullarna på ferrolegeringar är i stor utsträck­

ning undantagna från tullsänkningar. Däremot sker vissa ökningar av tull­ fria kontingenter bl. a. för ferrokisel, viss ferrokrom och ferrokiselmangan vilket är av betydelse för svenska och framför allt norska exportintressen. USA:s tullar sänks i princip till EEC—CECA-nivån om de tidigare legat över denna nivå. Andra tullar blir i stort sett oförändrade, bortsett från att i vissa fall halvering av s. k. legeringstillägg sker. Tullsänkningar av viss betydelse för svensk stålexport har också erhållits i andra länder, bl. a. Japan. Importen, sammanlagt 1 585 milj. kr. kommer företrädesvis från Stor­ britannien samt från EEC-länderna och har traditionellt dominerats av handelsjärn. 1 075 milj. kr. kom från länder utanför EFTA. För Sveriges del har förhandlingarna endast medfört mindre ändringar av tullarna på stålområdet. Sålunda sänks exempelvis tullarna för kallbe-

arbetat material i form av stänger, profiler och band från 7 till 6 c/c. Vissa rostfria band och visst bergborrstål får en tull om 5 %. Tullen för valstråd och rostfri plåt blir oförändrat 5 % och för annan plåt 6 %. För rör förblir tullarna 7—8 %.

För järnmanufaktur var exporten till EEC 80 milj. kr. I stort sett sker en halvering av tullarna. Mindre tullsänkning sker dock för bl. a. skruvar och bultar från 13 och 14 % till 10 och 11 %. Den svenska importen av järn­ manufaktur uppgick till 237 milj. kr., varav 134 milj. kr. avsåg länder utan­ för EFTA. Tullarna för järnmanufaktur kommer i viss utsträckning att

anpassas till ståltullarna. Sålunda blir tullen 6 % för exempelvis järn och

stålkonstruktioner, cisterner, fat och cylindrar, stängseltråd och kätting.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967 265

Koppar, nickel, aluminium och andra oädla metaller samt varor därav

(74—81 kap.)- Huvuddelen av den svenska exporten till EEC om 125 milj. kr. av en totalexport om 475 milj. kr. bestod av koppar i obearbetat skick. Dessa varor var redan tidigare tullfria. Av de tullbelagda varorna har bl. a. kopparplåt helt undantagits från tullsänkningar, medan mindre sänkningar görs för tråd, stänger och rör av koppar och nickel. I fråga om obearbetad aluminium sker vissa tullreduktioner inom tullkontingenter. I USA, dit varor för 55 milj. kr. exporterades, kommer tullen att halveras för bl. a. kopparfolier samt för plåt, band och rör av koppar. Tullsänkning­ arna för aluminium är mindre. Den svenska importen av oädla metaller uppgick till 1 130 milj. kr., var­ av drygt 720 milj. kr. kom från länder utanför EFTA. För obearbetade me­ taller och vissa halvfabrikat gäller redan tullfrihet. Plåt, band och linor får i allmänhet en tull av 3 %, vilket innebär oförändrade tullar för vissa kop­ par- och aluminiumvaror men en halvering för exempelvis aluminium­ linor.

Verkstadsprodukter (82—89 kap.). Verkstadsområdet kom i Ivennedy-

ronden genomgående att bli föremål för omfattande tullsänkningar, och undantag härifrån förekom relativt sparsamt. Koncessioner av värde har lämnats också av de mindre länderna i förhandlingen. Även de svenska undantagen från 50-procentserbjudandena är fåtaliga. Den svenska exporten av verkstadsprodukter om 7,5 miljarder kr. inklu­ sive fartyg men exklusive instrument samt vissa järn- och metallvaror, har

varit starkt expanderande såväl absolut som relativt och utgjorde 1965 37 %

av totalexporten mot 25 % vid mitten av 1950-talet. Leveranserna går till hela världen, men givetvis främst till Europa och USA.

Av importen som uppgick till 6,9 miljarder kr., kom från EEC 51 %, från EFTA 33 % och från USA 13 %.

För verktyg och diverse metallvaror (82—83 kap.) som var föremål för svensk export om 418 milj. kr., varav 268 milj. kr. gick till län­ der utanför EFTA, har flera betydelsefulla koncessioner erhållits. Hos EEC halveras tullen för bl.a. hårdmetallverktyg och -plattor, för vissa handverk­ tyg samt för lås, beslag, belysningsarmatur och vissa svetselektroder. Mindre tullsänkningar sker för bl. a. sågar och skiftnycklar. Bordsbestick av rost­ fritt stål har helt undantagits. I USA, dit exporten omfattade 55 milj. kr., sker en tullhalvering för huvuddelen av varorna, med undantag för bl. a. vissa billigare bordsbestick. Importen på detta varuområde var 238 milj. kr. och därav kom 158 milj. kr. från länder som inte ingår i EFTA. De svenska

tullarna för hand- och maskinverktyg blir 4—6 % mot nu 5—8 %, knivar

får en tull om 7 % och lås 6—8 %. I övrigt avses flertalet tullar bli halve­ rade. Av den svenska totalexporten av icke-elektriska maskiner (84 kap.) om 3 220 milj. kr. gick 1 175 milj. kr. till EFTA och 800 milj. kr 9f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 150

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

till EEC. För den allra största delen av de svenska exportprodukterna läm­

nas hos EEC 50 % tullsänkning till en nivå om i allmänhet 5—9 %. Detta

gäller bl. a. ångmaskiner, centrifuger, djupborrmaskiner, lantbruksmaski­ ner, pappers- och textilmaskiner, pneumatiska verktyg, skriv- och räkne­ maskiner, kullager och vevaxlar. Undantag som innebär tullsänkningar av mindre omfattning har gjorts för vissa motorer, bl. a. båtmotorer, vissa grävmaskiner, metall- och träbearbetningsmaskiner, transmissioner samt vissa maskindelar. Tullarna kommer för dessa varor dock i allmänhet att

ligga i nivån 7—It %.

I USA kommer de varor som är av intresse för den svenska exporten, som uppgick till 220 milj. kr., praktiskt taget utan undantag att bli föremål för tullhalvering. För varor på maskinområdet har betydande och för svensk export vik­ tiga tullsänkningar erhållits också i Japan, där tullarna med endast få un­ dantag halveras, samt i Canada, Nya Zeeland och vissa u-länder, bl. a. Indien. Den svenska importen uppgick till 2 770 milj. kr. 1 miljard kr. kom från EFTA. En 50-procentig tullsänkning från 10 till 5 % sker för flertalet varor. Undantag sker för symaskiner samt för träbearbetningsmaskiner med tull­ sänkning till 8 %. Den svenska exporten av elektriska maskiner och a p p a r ater (85 kap.) var 990 milj. kr., varav 335 milj. kr. avsåg EFTA-länderna. Exporten till EEC var 125 milj. kr. och härav kommer varor för 100 milj. kr. att beröras av tullhalvering. För radio- och TV-mottagare sker tullsänk­

ningar från 22 till 14 % samt för kabel och ledningstråd från 17 respektive

14 % till 11 %. För exporten till USA, 33 milj. kr., kommer tullarna att halveras med mycket få undantag. Importen år 1965 var 1 280 milj. kr., varav 890 milj. kr. kom från länder utanför EFTA. De svenska tullarna om 10 % kommer i regel att halveras. För hushålls­

maskiner och strykjärn sker tullsänkningar från 10 till 6 % och för mikro­

foner, radiosändare och viss installationsmateriel från 10 till 7 %. För radio-

och TV-apparater sänks tullen från 17 till 11 % och elektronrör från 10 till

5 %.

Eftersom fartyg och flygplan traditionellt i stor utsträckning är tullfria i de viktigaste handelsnationerna, kom förhandlingen om transpor tmedel (86—89 kap.) att koncentreras till den återstående stora handels­ varan, nämligen motorfordon. Den svenska exporten av motorfordon, dvs. personbilar, bärgningsbilar, traktorer, bussar och lastbilar, samt delar och tillbehör till motorfordon, uppgick år 1965 till sammanlagt 1250 milj. kr. Härav svarade person­ bilarna för hälften, bussar och lastbilar för 380 milj. kr. och traktorer för

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 267

72 milj. kr. Personbilsexporten år 1965 fördelade sig med 245 milj. kr. till EFTA-länderna, 65 milj. kr. till EEC, inbegripet omonterade bilar för sam­ mansättning, och 205 milj. kr. till USA. Motsvarande värden för exporten av bussar och lastbilar var för EFTA 205 milj. kr. och för EEC ca 70 milj. kr., inbegripet omonterade lastbilar för sammansättning. Den svenska lastbilsexporten har en bredare geografisk spridning än personbilsexporten. Importen till Sverige uppgick för bilar av olika slag till 1,4 miljarder kr. och för traktorer till ett värde av 90 milj. kr. Delar och tillbehör till motor­ fordon importerades för 440 milj. kr. Av den samlade införseln till Sverige

svarade EFTA för 27 %, EEC för 64 % och USA för 8 %. Tullen för bilar är i Sverige i stort sett 15 %, för traktorer och vissa truckar dock 10 %.

Sedan tidigare GATT-förhandlingar har tullen i Sverige för mindre per­ sonbilar bundits vid 24 %. För övriga bilar har bindning funnits av utgå­ ende tull om 15 %. De redovisade handelssiffrorna bidrar till att förklara att förhandlingen för svensk del kom att koncentreras till EEC och USA. EEC har nu en enhet­ lig tullsats, nämligen 22 %, för alla bilar, såväl personbilar som bussar och lastbilar. För chassier till bilar utgår likaledes tull med 22 %, för karosserier med 29 % samt för bildelar och bilmotorer med 14 %. Den amerikanska

personbilstullen är 6,5 % och lastbilstullen 25 % för lastbilar värda mer

än 1 000 dollar per styck. Uppgörelsen i Kennedyronden innebär i stort sett en halvering av per­ sonbilstullen i de bilproduceranae länderna. Sluttullen blir alltså 11 % i EEC och 3 % i USA. Däremot kunde EEC:s undantag för lastbilar och bus­ sar som tillkännagavs redan år 1964 inte rubbas. EEC-tullen sänks således inte för bussar och lastbilar med explosionsmotorer vars cylindervolym är 2,8 liter eller större, eller med dieselmotorer vars cylindervolym är 2,5 liter eller större. Undantaget gäller även chassier och bilmotorer till sådana stör­ re fordon, medan för karosserier och bildelar tullen sänks något. Storbri­ tannien och USA har gjort motsvarande undantag. Den svenska personbilstullen har i förhandlingen satts till 10 %. Sverige har alltså inte, såsom EEC, Storbritannien, USA och Japan, halverat den utgående tullen. Svenska åtaganden om tullsänkning har inte skett för bussar och lastbilar.

Instrument m. in. (90—92 kap.). EEC genomför tullsänkningar med

mindre än 50 % för bl. a. kameror, navigationsinstrument, medicinska in­ strument samt icke-elektriska mät- och kontrollinstrument. Däremot hal­ veras tullen för elektriska mätinstrument, med undantag för elektroniska mätinstrument, samt för vissa musikinstrument. Den svenska exporten till EEC utgjorde 60 milj. kr. och totalexporten 235 milj. kr. Tullreduktioner av betydelse för svensk export har också erhållits i bl. a. USA och Japan.

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

Importen omfattade 730 milj. kr., varav 485 milj. kr. kom från länder utanför EFTA. De svenska tullarna på detta område, oftast 10 %, kommer i stor ut­ sträckning att halveras. För vissa varor sker dock mindre tullsänkningar, bl. a. för mätinstrument och kontrollinstrument, från 10 till 7 %, och för grammofoner och bandspelare, från 10 till 8 %.

Övriga varor (93—99 kap.). Ett stort antal tullreduktioner av intresse

för den svenska exporten har erhållits hos EEC, bl. a. för vapen, möbler, sportartiklar och leksaker. I USA är tullsänkningarna på dessa områden som regel 50 %, vilket är av betydelse beträffande bl. a. möbler och sport­ fiskeutrustningar. Tullarna i Sverige för varor av denna art kommer med ett fåtal undantag att bli föremål för halvering. Bland undantagen kan nämnas sängkläder och madrasser, där tullarna anpassas efter motsvarande textiltullar, plastknap­ par, sänkning från 12 till 10 %, blixtlås, från 12 till 10 %, färgband, från

10 till 8 % och termosflaskor, från 15 till 8 %.

Överenskommelsen om antidumpingkod

Vid förhandlingarna i Kennedyronden om icke-tariffära handelshinder behandlades särskilt åtgärder till skydd mot dumping. Föreskrifter härom återfinns i artikel VI i GATT-avtalet och möjlighet att vidta åtgärder av detta slag finns normalt hos GATT-länderna. I Sverige har Kungl. Maj :t sedan länge haft riksdagens bemyndigande att ta ut antidumpingtull. F. n. gäller förordningen den 9 juni 1967 (nr 237) om antidumping- och utjämningstull. I prop. 1967:66 med förslag till denna förordning redogjordes närmare för de internationella och svenska bestämmelserna på detta område och deras tillämpning. Det framhölls bl. a. att åtgärder mot dumping i Sverige liksom i flertalet andra industriländer endast sällan förekom. I vissa länder, bl. a. i USA och Canada, har emeller­ tid undersökningar om dumping och även åtgärder till skydd häremot vid­ tagits oftare. Den praxis som utformats i dessa länder har av näringslivet ansetts medföra störande och i många fall onödiga ingrepp i handeln. För att enhetliga och liberala regler om åtgärder mot dumping skulle uppnås hos GATT-länderna togs förhandlingar upp i en särskild förhand­ lingsgrupp med deltagande av de viktigare handelsländerna, även de nor­ diska länderna. Förhandlingarna ledde till en överenskommelse om till-

lämpningen av reglerna om dumping, en s. k. antidumpingkod, vilken som

nämnts ingår som en del av uppgörelsen i Kennedyronden. För länder som i likhet med Sverige redan har en liberal praxis i fråga om åtgärder mot dumping medför koden inte några väsentliga förpliktelser utöver nu gällan­ de ordning. I vissa andra länder, såsom USA och Canada, föranleder där­ emot antagandet av den nya överenskommelsen ändringar av nuvarande bestämmelser i liberaliserande riktning.

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1967 269

GATT :s bestämmelser i artikel VI om åtgärder till skydd mot dumping är i korthet följande. Antidumpingtullar, avsedda att uppväga eller hindra skadlig verkan av dumping, får under vissa angivna omständigheter tas ut för importerade va­ ror med belopp som inte får vara högre än dumpingmarginalen, dvs. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i exportlandet. Vid bedömningen av dumping skall vederbörlig hänsyn tas till olikheter i försäljningsvillkor, beskattning och andra förhållanden, som påverkar pri­ sernas jämförbarhet (priskriteriet). Som förutsättning för att införa anti­ dumpingtullar gäller att dumpingen skall förorsaka eller hota att förorsaka väsentlig skada på en befintlig industri eller avsevärt försena upprättandet av en ny industri (skadekriteriet).

I antidumpingkoden fastställs när dumping skall anses föreligga och hur en uppkommen skada skall bedömas. Vidare ges föreskrifter om proceduren vid undersökningar i dumpingfrågor och vid uttagandet av antidumpingtull. Särskilda regler ges för åtgärder vid skada som drabbar tredje land. Koden innehåller också bestämmelser om konsultationer och internationella åtgärder. Dumping anses enligt koden kunna föreligga om en vara säljs för export till ett pris under sitt normala värde, dvs. billigare än hemmamarknads­ priset i exportlandet. Säljs varan via ett annat land skall jämförelsen i första hand ske med priset i detta land. Jämförelsen kan dock också ske med priset i ursprungslandet. Finns det inte något hemmamarknadspris för liknande varor i exportlandet kan jämförelsen slutligen få ske med ett representativt pris för export till annat land, eller med produktionskostna­ den. Vid sådana jämförelser skall de myndigheter som utför dumpingundersökningen ta hänsyn till de olika kostnadsfaktorer som rimligen bör be­ lasta varan liksom också till normal vinstmarginal. Jämförelsen skall avse varor av samma slag och priserna skall jämföras vid samma stadium i marknadsföringsprocessen. Olika kostnadselement som påverkar priset skall beaktas. Vid det moment i undersökningen som syftar till att fastställa om skada inträffat till följd av dumping bör myndigheterna i importlandet övertyga sig om att den påstådda skadan verkligen har sin grund i dumpingen. Dumpingeffekten skall därför vägas mot alla andra faktorer som är ägnade att påverka en viss industri i negativ riktning. Skadan skall bedömas med hänsyn till förhållandena inom industrin i fråga. Därvid skall beaktas bl. a. omsättning, marknadsandel och vinst för denna industri, samt också dess prispolitik, exportmöjligheter och sysselsättning. Hänsyn skall tas till om­ fattningen av den dumpade importen liksom också till konkurrensförhållan­ den i importlandet, till volym och priser på icke dumpad import av samma vara samt till efterfrågeutveckling och andra faktorer som påverkar avsätt­

270 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

ningsmöjligheterna för industrin. Med industri förstås i detta sammanhang all slags produktion, således även jordbruk, och vid jämförelser skall be­ aktas läget för hela den berörda produktionen i landet av samma varor. Jämförelsen kan dock ske med utgångspunkt från läget inom endast en del av ett land, om transportförhållanden och liknande faktorer medför att landet i realiteten är uppdelat i flera skilda marknadsområden. Undersökningar om dumping skall i första hand ske efter framställning härom av den industri som anser sig utsatt för skada. Myndigheterna kan också ta upp undersökning på eget initiativ men då endast om det föreligger klara tecken både på dumping och på därav orsakad skada. Om det visar sig att omständigheterna inte motiverar vidare åtgärder skall en påbörjad dumpingundersökning genast läggas ner. Så skall också ske om dumpingen eller skadan är ringa. Frivilliga åtaganden från exportörens sida att anpassa sin prispolitik kan under vissa förhållanden leda till att en undersökning skall avskrivas. Undersökningen får inte ske på sådant sätt att tullklareringen hindras. Vid en dumpingundersökning skall förutom den berörda industrin såväl importörerna som producenter och exportörer i leverantörlandet få möjlig­ het att lägga fram sina synpunkter i frågan och ta del av de uppgifter som kommer fram. Affärshemligheter o. d. skall dock behandlas med sekretess av de myndigheter som utför undersökningen. Beslut som fattas på grund av undersökningar i dumpingfrågor skall publiceras, antingen de innebär att begäran om åtgärd mot dumping avslås eller att antidumpingtull in­ förs. Beslut om uttagande av antidumpingtull och om tullens belopp medde­ las av vederbörande myndigheter i importlandet. Tullen skall vara icke-diskriminerande, dvs. den skall tas ut på all import som befunnits vara dum­ pad och förorsaka skada. Om endast en eller några exportörer säljer varan till dumpingpris skall tnllen tas ut endast på import från dessa leverantö­ rer. Finns flera exportörer kan tullen också tas ut på all import av varan i fråga från det eller de länder som dumpar. Antidumpingtullen får inte vara högre än dumpingmarginalen, dvs. skillnaden mellan importpriset och varans normala värde, men i koden har det uttalats som önskvärt att tullen begränsas till det belopp som krävs för att hindra skadeverkningar. Om i enskilda fall för mycket tull tas ut, måste överskottet lämnas tillbaka till importören. Detta är betydelsefullt särskilt när ett s. k. basprissystem används, dvs. om tullen beräknas med utgångspunkt från ett i en författ­ ning angivet jämförelsepris som antas utgöra varans normala värde. Ett sådant system har bl. a. tillämpats i Sverige i fråga om antidumpingtull på nylonstrumpor och väteperoxid. Exportörerna skall också få möjlighet att undgå antidumpingtull genom att höja sina priser till en nivå där dum­ ping inte längre föreligger. Bestämmelser om uttagande av antidumpingtull på en viss import skall inte förbli i kraft längre än som krävs för att motverka skadlig dum-

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967 271

ping. Myndigheterna skall därför tid efter annan pröva om sådan tull fort­ farande behövs i de enskilda fallen. Provisoriska åtgärder som innebär att andidumpingtull skall tas ut får vidtas i avvaktan på fullständig utredning, när myndigheterna är övertyga­ de om att läget motiverar åtgärderna. Dessa får då inte förbli i kraft längre än absolut nödvändigt och inte mer än allra högst sex månader. Varken definitiv antidumpingtull eller provisoriska åtgärder får normalt ha tillbakaverkande kraft. Vissa begränsade undantag har dock gjorts från denna huvudregel. Antidumpingtull kan också komma i fråga, om dumping skadar närings­ livet i annat land än det där importen äger rum. Det land som drabbas av skadan måste då visa importlandet att skadan uppstått på grund av dum­ pingen. Vidare skall skadan avse inte enbart exporten till det land där im­ porten till dumpingpris sker utan hela den berörda industrin. Beslut om åtgärder förbehålls myndigheterna i det importerande landet. Tillämpningen av antidumpingkoden skall övervakas av en särskild GATT-kommitté. Medlemsländer skall till kommittén rapportera om för­ ändringar i sin lagstiftning om åtgärder mot dumping. Beslut i anledning av dumpingfall skall också rapporteras och problem rörande medlemslän­ dernas praxis i dessa frågor kan tas upp till diskussion i denna kommitté. Överenskommelsen i engelsk text, jämte svensk översättning som gjorts

inom finansdepartementet, torde få läggas som bilaga 4 till statsrådsproto­

kollet i detta ärende. I samband med förhandlingarna om antidumpingkoden avgavs från svensk sida en förklaring att svenska myndigheter vid tillämpningen av de särskilda sekretessföreskrifterna i koden måste handla i överensstämmel­ se med interna svenska lagbestämmelser om sekretess. Förklaringen god­ togs utan invändning av övriga förhandlande länder.

Förslag och yttranden om ändringar i tulltaxan

Tidtabellen. De åtaganden Sverige gör genom Kennedyronden på tull­ området innebär att högre tullsatser inte får tillämpas för enskilda varor än som anges i förhandlingsprotokollet (se bilaga 1). Som redan nämnts skall anpassningen av tullarna till den nya nivån vara helt genomförd se­ nast den 1 januari 1972 och ske antingen i fem lika steg med början den 1 januari 1968 eller med två femtedelar av sänkningen den 1 juli 1968 och återstoden i tre lika steg den 1 januari 1970, 1971 och 1972. Om något land väljer en annan avvecklingsmetod är detta tillåtet. Den återstående tullen får dock inte vid någon tidpunkt vara högre än den skulle ha varit om endera av de angivna metoderna tillämpats.

Det förslag till tullavtrappning som utarbetats av generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå i promemorian den 8 augusti 1967 innebär att av-

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

trappningen av tullarna sker med två femtedelar den 1 juli 1968 och en femtedel den 1 januari 1970 resp. den 1 januari 1971 och 1972. Vid re­ missbehandlingen har denna tidtabell för tullanpassningen förordats av-

övervägande antalet remissinstanser. Sålunda har bl. a. kommerskolle­ gium, Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare föror­

dat denna tidtabell främst med hänsyn till att våra viktigaste handels­

partners väntas komma att följa samma takt. Också Sveriges grossistför­ bund förordar att tullsänkningarna inleds den 1 juli 1968 men föreslår

att de två sista stegen i avvecklingen slås samman och genomförs på en gång den 1 januari 1971 för att man därigenom skall nå en enklare och

snabbare procedur. Landsorganisationen och Sveriges hantverks- och in­ dustriorganisation föreslår för sin del att tullsänkningarna påbörjas den

1 januari 1968.

AB Vin- & spritcentralen föreslår att avtrappningen för vin och sprit sker

med 40 % den 1 juli 1968, 40 % den 1 januari 1970 och 20 % den 1 janu­ ari 1972 för att undvika allför ofta återkommande tulländringar på des­ sa varor.

Takbindningarna. Tullbehandlingsbgråns förslag förutsätter att som ut­

gångspunkt för tullavtrappningen tas den nu utgående tullsatsen. I by­ råns promemoria den 14 augusti 1967 erinras om att tullsänkningarna kunde ske också med utgångspunkt från de takbindningar som för vissa

varor gällt som bastullar i förhandlingen. Generaltullstyrelsen framhål­

ler att en direkt överföring av åtagandena till gällande nomenklatur ofta inte är möjlig, eftersom takbindningarna hänför sig till den för år 1959 gäl­ lande tullnomenklaturen. Ett användande av takbindningarna som utgångs­ punkt för tullavtrappningen skulle medföra en betydande uppsplittringav enskilda tulltaxenummer. Dessutom skulle en tillämpning av takbindningarna medföra starkt differentierade tullsatser för likartade va­ ror, vilket enligt styrelsens uppfattning skulle medföra komplikationer. Styrelsen understryker vikten av att nu utgående tullsatser blir utgångs­ punkt för tullsänkningarna utom möjligen i rena undantagsfall. Denna

uppfattning delas av kommerskollegium, som funnit sakliga skäl inte i nå­ got fall föreligga att utnyttja takbindningarna. Inte heller jordbruks­ nämnden har ansett sig böra förorda något avsteg från nämnda princip. Endast Svenska skofabrikantföreningen och Svenska garveriidkareför­ eningen har framfört önskemål om att man vid tullsänkningarna skall

utgå från existerande takbindningar.

Säsongtullar. För vissa varor på jordbruksområdet förekommer tullar endast under en del av året. Förhandlingsåtagandena innebär för sådana

varor i regel en utsträckning av den tullfria periodens längd. Tullbehandlingsbyrån har för sin del av praktiska skäl förordat att sådana åtagan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 273

den sätts i kraft på en gång den 1 juli 1968. Stegvis avtrappning av tull­ satsen eller förlängning av den tullfria perioden har byrån inte ansett böra

ske. Förslaget har fått stöd vid remissbehandlingen. Stockholms handels­ kammare, grossistförbundet och Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a. förordar dock att de ändrade bestämmelserna om tullfria

perioder träder i kraft redan den 1 januari 1968, eftersom de annars inte

skulle kunna få full effekt före år 1969. Lantbruksstyrelsen, som särskilt

yttrat sig om åtagandena för trädgårdsprodukter, anser emellertid att tullawecklingen vad beträffar tomater, dill och persilja samt äpplen och pä­ ron bör ske på samma sätt som rekommenderas för tullarnas nedskrivning i övrigt. Styrelsen åberopar att tulleftergifterna kan medföra ytterligare påfrestningar för trädgårdsnäringen, som redan nu har ett ofördelaktigt gränsskydd jämfört med förhållandena i grannländerna och i flertalet

övriga europeiska länder. Jordbruksnämnden, som förordat att åtagandena

för säsongtullar sker i ett steg, anser att en eventuell avtrappning av dessa bör ske genom en stegvis nedskrivning av tullsatser på samma sätt som för andra produkter.

Avrundning av brutna tal. T ullbehandling sby rån har framhållit att i nu­

varande tulltaxa tullsatserna anges endast i hela procenttal utan deci­ mal. De åtaganden som nu gjorts kommer emellertid att medföra att tull även kan få tas ut med procenttal som uttrycks i decimalbråk. Ofta blir sänkningarna förhållandevis små, i vissa fall bara en procentenhet. Byrån anser det varken med hänsyn till tillämpningen av tulltaxan eller från skyddssynpunkt vara av intresse att utsträcka en så liten tullsänkning över en tidrymd av flera år. Inte heller av statsfinansiella skäl synes detta påkallat. Byrån föreslår därför, att varje tullsänkning skall ske med avrundning nedåt till närmaste hela procenttal. Härigenom skulle för många varor sluttullen komma att uppnås fortare än om tullarna under avvecklingsperioden anges i brutna tal. Det praktiska handhavandet av tulltaxan skulle med en sådan avrundning inte obetydligt förenklas. Av­ rundning föreslås också få ske då specifika tullar vid avtrappningen ut­ går med brutna öretal per kg samt då de överenskomna sluttullarna inne­ håller brutna tal. Bortfallet av tullintäkter vid ett avrundningsförfarande beräknas av byrån till omkring 40 milj. kr. per år. Till förslaget om

avrundning av decimaler och brutna öretal ansluter sig generaltullsty­ relsen samt de remissinstanser som företräder konsumtions- och importintressen, såsom Landsorganisationen, Kooperativa förbundet och gros­ sistförbundet. Industriförbundet understryker emellertid att tullsänk-

ningsåtagandena under förhandlingarna varit föremål för ingående dis­ kussioner mellan näringslivets organisationer och myndigheterna. Det har därvid från industrins sida förutsatts att tullskyddet inte skall reduce­ ras mer än nödvändigt. Förbundet yrkar därför bestämt att tullavtrapp-

274 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967

ningen inte sker i snabbare takt och tullsänkningarna inte görs större än som påkallas av Genéveöverenskommelsen. Att vissa tullsatser kommer att fastställas till brutna tal anser förbundet inte motivera snabbare eller större reduktioner än som överenskommits. Liknande synpunkter framförs av and­

ra organisationer på industrisidan såsom Sveriges kemiska industrikontor, Textilrådet, Jernkontoret och Sveriges mekanförbund. Även Stockholms han­ delskammare delar denna mening men anser att sluttullar i form av brutna

tal i sinom tid efter förhandlingar med andra länder borde kunna avrundas.

Kommerskollegium anför för sin del att en avrundning till hela procenttal

eller ören sannolikt inte har avgörande betydelse från skyddssynpunkt. Det kan dock inte uteslutas, anser kollegiet, att ogynnsamma effekter kan upp­ stå i enstaka fall. En nedjustering av tullarna synes dessutom inte helt sak­ na finansiell betydelse. Kollegiet förordar därför, att den mest objektiva me­ toden väljs. Vid en strikt matematisk avtrappning behandlas alla lika och bedömningar som är svåra att objektivt underbygga kan undvikas fram­ håller kollegiet. Kollegiet ifrågasätter även om denna metod kan vara för­ enad med några avgörande olägenheter vid det praktiska handhavandet av tulltaxan och hänvisar bl. a. till erfarenheterna från tullavtrappningen i EFTA. Skulle emellertid, framhåller kollegiet, skälen för en avrundning befinnas väga över det av kollegiet framförda önskemålet om en så objek­ tiv avtrappningsmetod som möjligt, vill kollegiet av skydds- eller handels­

politiska skäl inte motsätta sig tullbehandlingsbyråns förslag. Jordbruks­ nämnden anser att en sådan marginell tullsänkning som en avrundning

innebär torde sakna reell betydelse för det stora flertalet varuslag. För vissa varuslag kan dock en sådan åtgärd medföra att mycket starka skyddsintressen sätts åsido och tillräckligt underlag för en bedömning härav torde ej föreligga. Dessa tullsänkningar kan också ha visst förhandlingsvärde som om möjligt bör tas till vara.

Låga tullar. Tullbehandlingsbyrån har vidare framhållit att nuvarande

tulltaxa inte har lägre tullsatser än 3 %. Tullåtagandena innebär att ett

mindre antal varor skulle komma att få en tullsats om 2,5 % eller därunder

eller åsättas specifika tullsatser av motsvarande höjd. Byrån ifrågasätter

om inte dessa låga tullar helt kan slopas. Generaltullstijrelsen tillstyrker

förslaget och meddelar, att tullintäkterna för år 1966 för här berörda varor uppgick till omkring 7 milj. kr. Beträffande detta förslag har vid remiss­ behandlingen anförts synpunkter motsvarande dem som förekom i fråga

om avrundningen av tullsatserna. Kommerskollegium erinrar om vad som

framförts av de närmast berörda organisationerna på industrivaruområdet, nämligen att det är tullen på förädlingskostnaden som är avgörande för skyddets omfattning för eu viss produktionsgren. En nominellt låg tull kan ha samma skyddseffekt för en vara som en högre tullsats för andra varor. Ett förhållandevis omfattande utredningsarbete bedöms av kollegiet vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 275

nödvändigt för ett ställningstagande i frågan och kommerskollegiet för­ ordar därför att ett avgörande får anstå till dess sådan utredning kunnat göras.

U-landsvaror. Som nämnts har Sverige i förhandlingarna åtagit sig att genomföra tullåtgärderna för vissa varor av intresse för u-länderna i ett

steg den 1 juli 1968. Tullbehandlingsbijrån föreslår nu att motsvarande får

gälla beträffande ytterligare ett antal varor av visst u-landsintresse för vilka skyddsintresse i Sverige saknas. Förslaget avser citroner, fikon, nötter, mandlar m. m. samt vissa vävnader av kokosfibrer. Det har vid remissbe­ handlingen tillstyrkts av vederbörande remissinstanser. Vidare har lullbehandlingsbyrån föreslagit att tullsänkningar också för en del andra varor får genomföras den 1 juli 1968, nämligen för vissa andra stenfrukter än körsbär, persikor in. m. samt för torkad cikoriarot. Importen av dessa varor är, framhåller byrån, obetydlig och förslaget har tillstyrkts vid re­ missbehandlingen. Som en konsekvens av tullnedsättningarna för vävnader innehållande natursilke föreslår tullbehandlingsbyrån vidare att viss sam­ ordning sker av tullarna för de till tulltaxenr 50.09 och 50.10 hänförliga

vävnaderna av silke. Textilrådet motsätter sig för sin del att en sådan an­

passning görs då detta inte krävts under förhandlingen.

Andra frågor. Tullbehandlingsbgrån framhåller i sin promemoria att tull­

frihet enligt reglerna i 13 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) nu kan åtnjutas för varor som inte framställs i Sverige. Byrån anser att frå­ gan om att göra tullfriheten för vissa av dessa varor mera permanent genom att de tas upp som tullfria i tulltaxan bör prövas. Byrån föreslår sålunda

att permanent tullfrihet införs för silvernitrat. Kemikontoret anser för sin

del att en generell prövning av möjligheten till permanentning av tullfri­ heten enligt 13 § tulltaxeförordningen inte nu är lämplig. Liknande syn­

punkter framförs av andra representanter för industrin och av kommerskollegium. Varken kemikontoret eller kommerskollegium vill dock avstyr­

ka att tullfrihet för silvernitrat införs i tulltaxan.

Tullbehandlingsbgrån har slutligen erinrat om att tullsatsen för socker­

fria konfektyrer vid tullavvecklingen bör anpassas till vad som gäller för

övriga konfektyrer, vilket också tillstyrkts av kommerskollegium och ve­

derbörande branschorganisationer.

Vid remissbehandlingen av förslaget om ändringar i tulltaxan har fram­ förts åtskilliga andra förslag i fråga om tullbeläggningen av olika varor.

Sålunda framhåller generaltullstyrelsen i sitt yttrande, att fruktpulp ge­

nom förhandlingsuppgörelsen kommer att beläggas med högre tull än tullen för andra beredningar av ananas, aprikoser, persikor samt blandade fruk­ ter, och föreslår nu att fruktpulp, som torde vara den billigare produkten,

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

får samma tull som fruktberedningarna. Vidare föreslår styrelsen, att väv­

nader av syntetull, som innehåller minst 40 % rayonsilke, från tullsynpunkt

jämställs med motsvarande vävnader av rayonnll. Styrelsen anser också, att tullsänkningen för motorcyklar från 10 till 5 %, som enligt vad som fastställdes under förhandlingen skulle avse motorcyklar med större kolv­ motorer, bör avse även motorcyklar med annat system för framdrivning. Styrelsen föreslår vidare, att den tullfrihet som redan gäller för agglomererade diamantslipmedel bör avse även diamantslipverktyg, i vilka slip­ medlet bundits genom exempelvis elektrolytiskt förfarande. Dessutom föreslår styrelsen ändring av bestämmelsen i 5 § 2 mom. tulltaxeförordningen om tull för delar, tillbehör och material för tillverkning av bilar samt av bestämmelsen i 6 § 2 mom. samma förordning om tull vid återinförsel av vara som undergått reparation i utlandet. Generaltullstyrelsen föreslår slutligen att de tullar som intagits i kun­ görelsen den 12 december 1958 (nr 615) angående tull å vissa fettemulsioner, kungörelsen den 19 december 1958 (nr 616) angående uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag samt kungörelsen den 30 december 1958 (nr 647) angående särskild tullavgift å vissa artiklar av porslin in. m. förs in i tulltaxan och att nämnda författningar upphör att gälla.

Kommer skollegium föreslår att, som följd av den tullfrihet för oblekt

linolja som införs på grund av avtal med bl. a. u-länderna, tullfrihet införs för linoljefettsyra och därmed jämställda fettsyror. Samtidigt bör tullen på blekt linolja, kokt, oxiderad eller på annat sätt modifierad linolja, träolja, oiticicaolja och ricinolja sättas till 3 öre per kg. Vidare ifrågasätter kollegiet om inte tullen för de tvålkvaliteter som nu är belagda med värde­ tull om 10 % även i framtiden bör ha samma tull som de tvätt- och ren­ göringsmedel, som genom förhandlingen beläggs med 9 % tull.

Vidare har Svenska importföreningen för färsk frukt lagt fram förslag

om att den i förhandlingen överenskomna tullsänkningen om 5 öre per kg för färska körsbär, inkommande under tiden den 16 juni—den 31 juli, genomförs i ett steg. Kommerskollegium avstyrker förslaget. Den av generaltullstyrelsen väckta frågan om vävnader av syntetull inne­

hållande minst 40 % rayonsilke tas även upp av kommerskollegium som

tillstyrker att dessa varor får samma tull som vävnader av rayonull. Kom­ merskollegium tillstyrker också de av generaltullstyrelsen föreslagna åt­ gärderna i fråga om fruktpulp och motorcyklar.

Kemikontoret avstyrker utvidgningen av tullfriheten för vissa diamant­

slipverktyg.

Under remissbehandlingen har vidare från flera håll aktualiserats frågan

om närmare utredning av olika tullförhållanden. Sålunda anser grossistförbundet att en allmän översyn bör göras av manufaktureringsskyddet för

olika varor för att uppnå en så jämn fördelning av tullskyddet som möjligt.

Kungl. Majrts proposition nr 150 år 1967 277

Kommerskollegium, som yttrat sig över förslaget, anser att en sådan ut­

redning bl. a. mot bakgrunden av de osäkra handelspolitiska förutsättning­ ar som nu råder inte bör sättas i gång. Dock framhåller kollegiet att tullförhållandena för vissa enskilda varor bör bli föremål för utredning. Kolle­ giet erinrar sålunda om att tullförhållandena på kemikalieområdet kan be­ höva ses över, om tullarna på detta område inte sänks i avsedd omfattning med anledning av att USA inte ändrar sitt tullvärdesystem. Ett eventuellt bifall till vissa föreliggande framställningar om tullfrihet för syntetull och vissa rör och delar till TV- och radiomottagare kan också enligt kollegiet motivera en översyn av tullförhållandena för produkter där sådana varor ingår. Konsekvenser i snedvridande riktning uppkommer även, enligt vad kollegiet påpekar, för vissa delar till personbilar, vilka i förhandlingen fått en tull på 11 %, medan personbilar fått en tull på 10 %. Vidare tar kolle­ giet liksom generaltullstyrelsen upp frågan om avtrappning av den tull om 10 % som nu enligt 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen skall tas ut vid repa­ ration utomlands.

Över förslaget till antidumpingkod har under förhandlingarna yttranden

avgetts av generaltullstyrelsen och kommerskollegium. Kollegiets yttrande

har utformats efter samråd med berörda näringslivsorganisationer.

Departementschefen

På det handelspolitiska området har vi sedan länge följt en fast frihandelsvänlig linje i förvissningen om att en sådan politik i längden erbjuder den bästa grunden för den ekonomiska utvecklingen. Med den utgångs­ punkten har vi aktivt deltagit i arbetet på en frigörelse av den internatio­ nella handeln. Vi har våra närmaste ekonomiska förbindelser med de industrialiserade länderna i Norden och Västeuropa. Det har därför varit naturligt för oss att medverka i det ekonomiska samarbetet i Europa både under återuppbyggnadsskedet efter det andra världskriget och senare. Ett uttryck för denna strävan har varit vårt deltagande i EFTA-samarbetet liksom vår begäran om förhandlingar med EEC. I det arbete som på världsvid bas bedrivits inom GATT i syfte att frigöra handeln har Sverige också tagit verksam del. En serie av handelsförhand­ lingar har under efterkrigstiden genomförts inom GATT fram till 1960talets början. Betydande resultat nåddes därvid i form av fastare normer för handelspolitiken, sänkningar av tullnivåerna och större stabilitet på tullområdet. Av stor betydelse var även det arbete som utförts för att främja u-ländernas ekonomiska utveckling. Det framstod som angeläget att fullfölja dessa strävanden och tillsammans med andra länder söka

278 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967

utnyttja GATT som instrument för att angripa de handelshinder som för industriländerna tenderade att bromsa de ekonomiska utvecklingsmöjlig­ heterna. U-ländernas ekonomiska situation gjorde det vidare angeläget att minska protektionismen hos industriländerna på de varuområden som var av särskilt intresse för u-länderna. Den i GATT traditionella vara-för-varametoden kunde emellertid inte väntas leda till ytterligare resultat av bety­ delse och därför behövdes nya förhandlingsmetoder som kunde erbjuda större möjligheter. Ett förslag att nya handelsförhandlingar skulle inledas i GATT framlades för sex år sedan vid ett möte på ministernivå mellan de avtalsslutande par­ terna. Det ursprungliga initiativet togs av framlidne presidenten i USA, John F. Kennedy. Initiativet stöddes av flera länder, däribland Sverige. De mål för förhandlingarna, som slutligen fastställdes, var en generell reduk­ tion av industritullarna med halvering av tullarna som arbetshypotes, öka­ de avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter och avlägsnande av han­ delshinder för u-ländernas export till industriländerna utan krav på lik­ värdiga åtaganden av u-länderna själva. Den förhandlingsmetod man enade sig om beträffande tullarna, en s. k. linjär metod med procentuellt lika stora tullsänkningar för samtliga varor i alla länder, var ny i GATT-förhandlingarna men hade med framgång prövats i det europeiska integrationsarbetet. Man var dock samtidigt ense om att man borde söka metoder för att i viktigare fall utjämna höga och låga tullar i olika länder. Genomförandet av de mycket omfattande förhandlingarna ställde stora anspråk på förhandlingsledningen och på den politiska viljan till uppgörelse hos nyckelländerna. Den gemensamma nordiska insatsen i slutskedet torde inte ha varit utan betydelse när det gällde att brygga över motsättningarna mellan de länder vilkas ställningstaganden var avgörande för förhandlingsutgången. Förhandlingsutgången innebär utan tvekan ett betydande bidrag till frigörelsen av handeln mellan industriländerna. Inom industrivaruom­ rådet berör tullsänkningarna mer än 75 % av handeln mellan de viktigare handelsländerna. Genomsnittligt uppgår tullsänkningarna till 35—40 % av de tidigare tullsatserna och mer än hälften av alla tullar har halverats. På vissa varuområden har tullarna nu bringats ned till eu nivå där de inte längre i mer betydande utsträckning torde motverka en rationell internatio­ nell arbetsfördelning. Förhandlingsresultatet har även medfört att skillna­ derna mellan tullnivåerna i olika länder blivit mindre. Detta förhållande kan medföra en viss utjämning också av konkurrensvillkoren industrilän­ derna emellan. Viktiga varuområden har dock helt eller delvis undantagits från tullsänk­ ningarna. De produktionsområden där de protektionistiska intressena star­ kast gjort sig gällande har i allmänhet också den högsta skyddsnivån. För dessa områden medför sänkningen av tullnivåns allmänna höjd ett relativt

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967 279

sett förstärkt tullskydd. Också för varor som i och för sig gjorts till före­ mål för tullsänkningar kan emellertid de återstående tullarna ha en avse­ värt handelshindrande effekt. Tullarnas betydelse för handeln växlar mel­ lan olika varuområden och i många fall kan även mycket låga tullar ha sådan effekt. Det kan också nämnas att vissa av de varuområden där några större resultat inte vunnits berör sådan industri som bygger på högt ut­ vecklad teknik och forskning och som är av stor betydelse för den framtida utvecklingen. Uppgörelsen i Kennedyronden är för de industrialiserade länderna i Väst­ europa av särskild betydelse med hänsyn till de problem som hänger sam­ man med Europas uppdelning i olika handelsblock. De genom Kennedy­ ronden uppnådda tullsänkningarna kan bidra till att minska sådana svårig­ heter för det europeiska näringslivet som orsakas av den rådande mark­ nadsuppdelningen. Detta förhållande gör inte en slutlig lösning av de euro­ peiska marknadsproblemen mindre angelägen. Som jag redan sagt återstår även på det rena tullområdet handelshinder som ibland kan vara betydande. Arbetet med undanröjandet av handelshindren bör därför självfallet fort­ sätta. Erfarenheterna talar för att man i detta sammanhang också söker ut­ nyttja de möjligheter till lösningar på världsvid bas som GATT erbjuder. Sverige kommer med all kraft att stödja en sådan politik. För de nordiska ländernas del har uppgörelsen i Kennedyronden karak­ teriserats som en betydande framgång. Det nordiska samarbetet torde ha haft en avgörande betydelse för ländernas möjlighet att hävda sina intres­ sen. Norden som enhet är sålunda EEC-ländernas största avsättningsom­ råde och har ett betydande importöverskott i handeln med EEC-länderna. Detta har skänkt tyngd åt förhandlingsuppträdandet och bidragit till resul­ tat som knappast kunnat uppnås av de nordiska länderna om de uppträtt vart och ett för sig. För Sveriges del innebär uppgörelsen i Kennedyronden på industrivaru­ området generellt sett avsevärt förbättrade villkor. Det är särskilt verkstads­ industrin som kommer att få fördel av lägre tull på exportmarknaderna. Utvecklingsmönstret för den svenska verkstadsindustrin ger fog för ett an­ tagande om att effekterna av tullsänkningarna blir gynnsamma. Även för näringar som skogsindustrin, järn- och stålhanteringen och den kemiska industrin torde uppgörelsen medföra förbättrade villkor. Inom jordbrukssektorn är det viktigaste förhandlingsresultatet den över­ enskommelse som nåtts på spannmålsområdet. Denna innebär bl. a. höjda minimipriser för världshandeln med vete samt bidrag till livsmedelshjälpen åt u-länderna. Däremot lyckades man inte nå uppgörelse om världsvida av­ tal för kött- och mejerivaror. De tullreduktioner som avtalades på jord­ bruksområdet får i stort sett anses blygsamma, även om de för vissa varu­ slag kan vara av betydelse. För u-länderna blir uppgörelsen i Kennedyronden av betydelse särskilt

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967

i fråga om exporten av bearbetade varor. Enligt GATT-sekretariatets beräk­ ningar har sålunda tullsänkningarna medfört att andelen varor som hos industriländerna möter lägre tull än 10 % ökat från 32 till 62 % av de pro­ dukter för vilka u-länderna i förhandlingen anmält intresse. De bearbetade varorna utgör visserligen ännu en ganska liten del av u-ländernas totala export men ökningstakten för dessa varor är förhållandevis hög och reduk­ tionen av handelshindren får därför ökande betydelse för u-ländernas ex­ port.

På råvaruområdet har det inte varit möjligt att i något större antal län­ der nå den eftersträvade tullfriheten för bl. a. tropiska produkter. Arbetet att avskaffa handelshindren för u-landsvarorna kommer att fortsätta såväl inom GATT som vid nästa världshandelskonferens som skall äga rum år 1968 i New Delhi. Då kommer också andra frågor att behandlas, såsom pre­ ferenser på tullområdet för u-landsvaror, möjligheten att genom råvaruavtal skapa förbättrade avsättningsvillkor för u-landsprodukter samt meto­ der att genom finansiellt bistånd kompensera u-länder för bortfall av export­ intäkter.

För att uppnå de betydande förmåner som uppgörelsen i Ivennedyronden innebär krävdes svenska förhandlingsåtaganden som innebär minskat tull­ skydd. De svenska ställningstagandena i förhandlingens olika skeden har, som jag redan redovisat, gjorts efter hörande av berörda myndigheter och i nära samråd med representanter för de skilda branscherna samt i vikti­ gare fall efter föredragning för kommerskollegiets handelspolitiska råd. Mitt intryck är att man i det svenska näringslivet i stort sett anser den upp­ görelse som träffats på tullområdet förmånlig även om givetvis på enstaka punkter ett annat resultat kunde ha varit önskvärt. Jag anser det avtal som ingåtts vara väl balanserat i fråga om förmåner och uppoffringar och rimligt med hänsyn till de förutsättningar under vilka det tillkommit. Jag förordar därför att Genéveprotokollet med tillhörande varulistor avseende resultatet av Kennedyronden godkänns för svensk del och att detta protokoll slutligt undertecknas. I enlighet med den traditio­ nella svenska tullpolitiken blir åtagandena om tullsänkning för Sveriges del tillämpliga på importen från alla länder, således även mot länder som inte är anslutna till GATT. De nu gjorda förhandlingsåtagandena medför minskade tullinkomster om 300 milj. kr. per år, sedan tullsänkningarna genomförts helt den 1 januari 1972. Fördelningen av inkomstminskningen under olika budgetår blir givet­ vis beroende av takten för genomförandet av tullsänkningarna och jag åter­ kommer senare till denna fråga. Principöverenskommelsen i fråga om spannmål har för Sveriges del un­ dertecknats med förbehåll för riksdagens godkännande. Överenskommelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967 281

är en del av uppgörelsen i Kennedyronden och jag förordar att överens­ kommelsen föreläggs riksdagen för godkännande. Sedan förhandlingarna i Kennedyronden slutförts har principöverens­ kommelsen på spannmålsområdet lett till reguljära avtal i form av två kon­ ventioner, den ena rörande vetehandel, den andra rörande livsmedelshjälp. Chefen för jordbruksdepartementet avser att senare anmäla fråga om god­ kännande av dessa konventioner. Vid förhandlingarna har överenskommelse också träffats om regler för åtgärder mot skadlig dumping. Denna har för svensk del undertecknats med förbehåll för riksdagens godkännande. Överenskommelsen innehåller föreskrifter om hur GATT-länderna skall förfara vid tillämpningen av GATT-avtalets regler om skydd mot dumping. Härigenom har uppnåtts bättre förutsättningar för att åtgärder mot dumping inte förorsakar onö­ digt intrång i den normala handeln. Risken för oväntade och godtyckliga ingrepp har gjorts mindre. Vidare har möjligheterna förbättrats för de par­ ter som träffats av åtgärder mot dumping att få sina intressen beaktade vid undersökningar om dumping. De nya regler om antidumpingåtgärder som antogs av riksdagen tidigare i år ansluter sig väl till bestämmelserna i koden. Av särskilt intresse är att man i överenskommelsen uttryckligen godtagit det system för åtgärder mot dumping med tillämpning av fastställda baspriser som i Sverige tillämpats i fråga om väteperoxid och nylonstrumpor. Även i övrigt har svenska in­ tressen kunnat tillgodoses. Som tidigare nämnts har vid överenskommel­ sens undertecknande från svensk sida framhållits, att de krav på sekretess som uppställs i koden kan tillgodoses endast i den utsträckning detta är för­ enligt med gällande svensk lagstiftning. Jag förordar att överenskommelsen godkänns för svensk del.

När det gäller genomförandet av tullsänkningarna är det flera frågor som kräver ställningstagande. För nedskrivningen av tullsatserna har i avtalet anvisats två olika möjligheter. Antingen kan tullarna sänkas med fem lika steg med början den 1 januari 1968 och de följande stegen vid vart och ett av de närmast följande fyra årsskiftena eller också med två femtedelar av sänkningen den 1 juli 1968 och återstoden i tre lika steg, den 1 januari 1970, 1971 och 1972. EEC-länderna samt Storbritannien, Danmark, Finland och Norge väntas komma att använda den sistnämnda metoden. De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar denna metod också för Sve­ riges del. Även jag finner att övervägande skäl talar härför. Jag förordar sålunda att tullsänkningen sker med två femtedelar den 1 juli 1968 och en femtedel den 1 januari vart och ett av åren 1970, 1971 och 1972. För åtskilliga varupositioner i den svenska tulltaxan har tullarna varit bundna i GATT vid högre nivå än den tull som nu tas ut. Dessa s. k. tak­ bindningar har kunnat åberopas i förhandlingarna. Det vore i och för sig

282 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1967

möjligt att låta tullsänkningarna verkställas med utgångspunkt från tak­ bindningarna. Även om de slutliga tullarna inte härigenom skulle bli an­ norlunda skulle som generaltullstyrelsen påpekat ett sådant förfarande medföra vissa problem bl. a. av teknisk art. I likhet med flertalet remiss­ instanser däribland kommerskollegium och generaltullstyrelsen förordar jag därför att tullavtrappningen sker med nu gällande tullar som utgångs­ punkt. För vissa varor på jordbruksområdet, främst frukt och grönsaker, tilllämpas s. k. säsongtullar, vilket innebär att tull utgår endast under viss del av året. Genom överenskommelsen kommer den tullbelagda perioden i vissa fall nu att förkortas. Generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå har före­ slagit att dessa förkortningar genomförs på en gång med verkan fr. o. m. den 1 juli 1968. De hörda remissinstanserna har i stort sett anslutit sig till förslaget. Lantbruksstyrelsen har för sin del hemställt att ändringen i tull­ förhållandena för äpplen, päron, dill, persilja och tomater sker i etapper. Jag ansluter mig till lantbruksstyrelsens förslag. Jag förordar att tullsänk­ ningen för dessa varor sker genom en gradvis utökning av den tullfria pe­ rioden i samma takt som gäller för sänkningarna av tullarna. Vad beträffar övriga säsongtullar bör förkortningen av de perioder då tull utgår kunna genomföras på en gång från den 1 juli 1968. Tullbehandlingsbyrån har förordat, att vid tullsänkningarna en avrundning till närmast lägre hela tal skall ske av brutna procenttal eller öretal. Härigenom skulle tullbehandlingen i viss mån underlättas och hänsyn inte behöva tas till mycket små och betydelselösa tullskillnader. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts bl. a. av de instanser som närmast före­ träder handelns och konsumenternas intressen. Industrins talesmän mot­ sätter sig emellertid förslaget. De anser att tullavtrappningen inte bör ske snabbare eller med större sänkningar än som förutsätts i avtalet. Fn avrundning av brutna tullsatser skulle i viss utsträckning kunna förenkla tullproceduren. De förändringar av tullskyddet detta skulle medföra torde dock som kommerskollegium även framhållit kräva särskilda bedömningar. Den snabbare tullavveckling som avrundningen skulle innebära kan beräk­ nas medföra ett extra tullbortfall per år under övergångstiden med 40 milj. kr. och är således inte utan statsfinansiell betydelse. Jag förordar att tull­ sänkningarna genomförs på det sätt kommerskollegium föreslagit utan avrundningar av brutna procent- och öretal. Tullbehandlingsbyrån har även föreslagit att mycket låga tullar slopas. Detta torde inte böra ske utan föregående utredning. Jag är därför inte nu beredd föreslå en sådan åtgärd. Under förhandlingarna har Sverige åtagit sig att omedelbart genomföra tullsänkningar på vissa varor av intresse för u-länderna. Dessutom har tull­ behandlingsbyrån föreslagit att en sådan omedelbar sänkning skall ske även av tullarna för ytterligare ett antal varor av intresse för dessa länder, bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1967 283

citroner, mandlar och nötter, samt för vissa frukter och torkad cikoriarot. Förslaget har lämnats utan erinringar vid remissbehandlingen. Jag för­ ordar att dessa tullsänkningar genomförs. I detta sammanhang vill jag, som tidigare anförts, erinra om de överläggningar som på nordisk bas f. n. förs med Indien om vissa tullmedgivanden för handvävda bomullstextilier. Förslag i anledning av dessa överläggningar kommer att föreläggas riksda­ gen så snart slutlig överenskommelse föreligger. De vid ärendets behandling framförda förslagen till vissa justeringar i tulltaxan biträder jag i vad avser linolja och linoljeprodukter m. m., frulctpulp, sockerfria konfektyrer, silvernitrat, vissa tvålkvaliteter, silkevävnader, vissa vävnader av syntetull samt motorcyklar. Generaltullstyrelsen har föreslagit att de tullar som nu tas ut med stöd av kungörelserna angående tull å vissa fettemulsioner, angående uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag och angående särskild tullavgift å vissa artiklar av porslin m. in., skall införas i tulltaxan. Eftersom härige­ nom vissa förenklingar uppnås och detta kan ske utan att tullarna förlorar sin speciella karaktär förordar jag att förslaget genomförs. Ändring av de tullar som avser resandes införsel av vin och sprit samt tobaksvaror påkallas inte av GATT-överenslcommelsen. De tullsatser, som vid en tullavtrappning i enlighet med vad jag bär förordat kommer att gälla för varje tullposition vid varje särskild tidpunkt, redovisas i en sammanställning som utförts inom finansdepartementet, vil­

ken som bilaga 5 torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. De

tullsatser som avses skola gälla fr. o. m. den 1 juli 1968 har upptagits i ett inom finansdepartementet upprättat förslag till ny tulltaxa. Härvid har även vissa redaktionella ändringar i förhållande till den nuvarande tull­ taxan vidtagits. Den ändrade utformningen av tulltaxan har gjort en änd­ ring av 1 § tulltaxeförordningen påkallad. Samtidigt föreslås en ändring av förordningens rubrik. Vad beträffar de tullsatser som avses bli gällande fr. o. in. den 1 januari vart och ett av åren 1970, 1971 och 1972 och som redovisas i kol. 5, 6 och 7 i nyssnämnda sammanställning (bilaga 5) torde det vara lämpligt att riks­ dagen nu ger Kungl. Maj :t fullmakt att sätta dessa tullsatser i kraft på det sätt som framgår av sammanställningen. Genomförandet av tullsänkningarna på kemikalieområdet har för vissa varor delvis gjorts beroende av att också andra länder uppfyller sina åta­ ganden på detta varuområde, bl. a. att USA ändrar sina särskilda tullvärde­ regler. I nyssnämnda sammanställning redovisas två alternativ för tullsänk­ ningar när det gäller ifrågavarande varor. 1 förslaget till tulltaxa att gälla fr. o. in. 1 juli 1968 har i förekommande fall införts de högre av de alter­ nativa tullsatserna. Riksdagens fullmakt för Kungl. Maj :t att genomföra tulländringarna torde även få innehålla ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att samtidigt med andra länder införa de lägre tullsatserna och genomföra den fortsatta tullavtrappningen enligt detta alternativ.

284 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1967

För budgetåret 1968/69 har inkomstminskningen vid genomförandet av åtagandena i Kennedyronden i den takt jag nu föreslagit uppskattats till 120 milj. kr. Under remissbehandlingen har från olika håll påpekats att de tullsänk­ ningar som blivit resultatet av Kennedyronden i vissa fall medfört föränd­ ringar i tullskyddets avvägning mellan olika varor. Samtidigt har framhål­ lits att dessa förändringar kunde motivera en fullständig genomgång och överarbetning av tulltaxan och en ny avvägning av tullskyddet på olika varuområden. Under remissbehandlingen har även aktualiserats tulländ­ ringar som inte står i samband med GATT-förhandlingarna. Även dessa kräver i vissa fall närmare utredning. Jag anser inte att det f. n. finns an­ ledning att göra en fullständig revision av tulltaxan, bl. a. med hänsyn till osäkerheten om utvecklingen på det handelspolitiska området. Till de punkt­ visa ändringar i tulltaxan som kan visa sig önskvärda torde jag få åter­ komma i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t i pro­ position föreslår riksdagen att

dels godkänna

1) Genéveprotokollet (1967) till det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), 2) överenskommelse om grunderna för förhandling om ett världsvitt spannmålsarrangemang, 3) överenskommelse om tillämpning av artikel VI i det allmänna tulloch handelsavtalet,

dels anta förslag till 1) tulltaxa, 2) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391), dels bemyndiga Kungl. Maj :t att den 1 januari vart och ett av åren 1970,

1971 och 1972 genomföra de ändringar i tulltaxan som framgår av kol. 5, 6 och 7 till bilaga 5 till statsrådsprotokollet i detta ärende samt att under de förutsättningar som tidigare angivits genomföra de ändringar av tullsat­ serna för vissa kemiska produkter som redovisas i bilagan.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

med en alkoholhalt över­ stigande 14 volympro­ cent:

10f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 150

med en alkoholhalt över­ stigande 14 volympro­ cent: 310 på kärl rymmande högst 10 liter . . . 100 1 135: — 135: — 67: 50 390 på andra kärl ... 100 1 100: — 100: — 50: — 22.08 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkohol­ halt av minst 80 volympro­ cent; alkohol (etanol, etyl­ alkohol), denaturerad, oavsett 12 % fri; 12 % 6 % 22.09 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alko­ holhalt av mindre än 80 volymprocent; brännvin, likör och andra alkoholhaltiga dryc­ ker; alkoholhaltiga beredning­ ar (s. k. koncentrerade ex­ trakt) för framställning av drycker: 210, 290 likör, bitter och liknande

andra drycker; odenature­ rad alkohol med en alko­ holhalt av mindre än 80 volymprocent: 101, 610, på kärl rymmande högst

410, 860, 510

390, 780, 490, 880, 590

Tullen beräknas efter en alkoholhalt av 50 volymprocent vid 15° C.