Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Regeringens proposition 2012/13:155

Förvaltare av alternativa investeringsfonder Prop. 2012/13:155

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 maj 2013

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den nya lagen innehåller bl.a. bestämmelser som behövs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet).

Direktivet innebär att det införs en harmoniserad reglering inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Direktivet innehåller bestämmelser om tillståndsplikt, verksamhetskrav och tillsyn när det gäller AIFförvaltare. Förvaltarna får rätt att med stöd av tillståndet i hemlandet förvalta alternativa investeringsfonder och marknadsföra andelar till professionella investerare även i andra länder inom EES. Vidare finns bestämmelser som ger AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som är etablerade utanför EES möjlighet att driva verksamhet inom EES.

I den föreslagna nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder regleras även förvaltning av specialfonder. I enlighet med detta föreslås att lagen om investeringsfonder enbart ska reglera förvaltning av fonder som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (UCITS-direktivet).

I propositionen föreslås också vissa andra ändringar än de som är direkt motiverade av AIFM-direktivet. Dessa förslag syftar främst till att reglera marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 22 juli 2013.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 2. lag om ändring i föräldrabalken, 3. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

4. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

7. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 8. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd, 9. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

10. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

11. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),

12. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

13. lag om ändring i lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter,

14. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,

15. lag om ändring i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

16. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

17. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

18. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

19. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

20. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

21. lag om ändring i socialförsäkringsbalken, 22. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 23. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

25. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

26. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas.

I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar.

Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är

– lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.),

– registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

– tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), – svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), – utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.), – svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), – startkapital och kapitalbas (7 kap.), – skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), – förvaringsinstitut (9 kap.), – informationskrav (10 kap.), – särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), – särskilt om specialfonder (12 kap.), – tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), – ingripanden (14 kap.), – bemyndiganden (15 kap.), och – överklagande (16 kap.)

Definitioner

2 § Med alternativ investeringsfond avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU .

Med EES-baserad alternativ investeringsfond avses en alternativ investeringsfond som

1. har tillstånd eller är registrerad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) enligt tillämplig nationell lagstiftning,

2. har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller,

3. om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES.

En alternativ investeringsfond som inte uppfyller villkoren i andra stycket är en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.

3 § Med AIF-förvaltare avses juridiska personer, vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond.

En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person, som förvaltar fonden.

Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare.

4 § Med förvaltning av en alternativ investeringsfond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning eller riskhantering.

5 § Med en alternativ investeringsfonds hemland avses

1. det land inom EES i vilket fonden, i enlighet med det landets lagstiftning, först fick sitt tillstånd eller blev registrerad,

2. om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, det land inom EES där fonden har sitt stadgeenliga säte eller sitt huvudkontor, eller

3. i andra fall än de som anges i 1 och 2, det land inom EES till vilket fonden har starkast anknytning.

6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). 3 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

9 § Med behörig myndighet avses i Sverige Finansinspektionen och i övrigt en utländsk myndighet i ett land inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare eller alternativa investeringsfonder.

Med tillsynsmyndighet avses en utländsk myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare eller alternativa investeringsfonder.

10 § Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om förvaringsinstitutet

1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU : de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU : de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller

4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 5 EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089). 6 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 7 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 § I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen ,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 ,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående före-

8 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29 (Celex 32002L0014). 9 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

tag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn ,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

10 EUT L 83, 22.3.2013, s. 1 (Celex 32013R0231).

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

Lagens tillämpningsområde

12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

Undantag

13 § Denna lag ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den utsträckning de förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder vars enda investerare är AIF-förvaltaren, dess moderföretag eller dotterföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, under förutsättning att inget av dem är en alternativ investeringsfond.

Lagen ska inte heller tillämpas på

1. holdingbolag,

2. tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, i den utsträckning de inte förvaltar alternativa investeringsfonder,

11

EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024). 12

EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 (Celex 32003L0041).

3. överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa förvaltar alternativa investeringsfonder och i den utsträckning sådana fonder agerar i allmänhetens intresse,

4. nationella centralbanker, 5. nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra

institut som förvaltar fonder som är anknutna till system för social trygghet och pensionssystem,

6. program för anställdas andelsägande eller sparande, eller 7. specialföretag för värdepapperisering.

Allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder

14 § En alternativ investeringsfond ska ha endast en AIF-förvaltare.

AIF-förvaltaren ska vara antingen en intern AIF-förvaltare eller en extern AIF-förvaltare.

En intern AIF-förvaltare får inte vara extern AIF-förvaltare för en alternativ investeringsfond.

AIF-förvaltaren ansvarar för att kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten uppfylls.

2 kap. Registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

1 § För svenska AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av alternativa investeringsfonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 § tillämpas endast bestämmelserna i detta kapitel samt 4 kap. 5 § och 6 § andra stycket, om förvaltaren inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. Alternativa investeringsfonder som AIF-förvaltaren förvaltar får marknadsföras till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 3 § får inte förvalta specialfonder eller andra alternativa investeringsfonder som riktar sig till ickeprofessionella investerare i andra fall än de som anges i tredje stycket.

En registrerad AIF-förvaltare får förvalta alternativa investeringsfonder som riktar sig till sådana investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket, om fonderna

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt investeringspolicyn generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Tröskelvärden

2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller för AIF-förvaltare som direkt eller indirekt förvaltar portföljer av alternativa investeringsfonder

1. vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finansiell hävstång, inte överstiger motsvarande 100 miljoner euro, eller

2. vars tillgångar inte överstiger motsvarande 500 miljoner euro, om portföljerna består av alternativa investeringsfonder utan finansiell

hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i fonden.

Registrering

3 § En svensk AIF-förvaltare som avses i 2 § ska, om den inte ansöker om tillstånd enligt 3 kap. 1 §, anmäla sig för registrering hos Finansinspektionen.

En anmälan om registrering ska innehålla uppgifter om 1. AIF-förvaltaren, och

2. de alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta samt investeringsstrategierna för dessa.

Om AIF-förvaltaren ingår i en koncern enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) ska en anmälan om registrering även innehålla uppgifter om ägarförhållandena inom koncernen samt om de alternativa investeringsfonder som förvaltas av företag inom koncernen.

Underrättelseskyldighet

4 § En registrerad AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om de huvudsakliga instrument som de förvaltade alternativa investeringsfonderna handlar med samt om fondernas huvudsakliga exponeringar och viktigaste koncentrationer.

En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen om den inte längre uppfyller villkoren i 2 §.

Tillståndsplikt

5 § En registrerad AIF-förvaltare som inte längre uppfyller villkoren i 2 § ska ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 1 §. En sådan ansökan ska göras inom 30 kalenderdagar från den dag då det tillämpliga tröskelvärdet överskrids, om inte överskridandet är tillfälligt.

Tillsyn

6 § Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Ingripanden

7 § Av bestämmelserna om ingripanden i 14 kap. ska bara 9–18, 23 och 24 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

3 kap. Tillstånd för svenska AIF-förvaltare

Tillståndsplikt och tillståndets innebörd

1 § För att förvalta en alternativ investeringsfond krävs tillstånd av Finansinspektionen, om inte något annat framgår av denna lag. En AIFförvaltare med ett sådant tillstånd ska vid varje tidpunkt uppfylla 20 villkoren för tillstånd enligt denna lag.

Tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond ska omfatta portföljförvaltning och riskhantering. En AIF-förvaltare får inte tillhandahålla portföljförvaltning utan att samtidigt tillhandahålla riskhantering, eller tvärtom.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än den som anges i andra stycket. En extern AIF-förvaltare får dock

1. utföra tjänster enligt 2 §, och

2. förvalta en värdepappersfond eller ett fondföretag efter tillstånd av Finansinspektionen enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra

styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Finansinspektionen ska ge en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i Sverige tillstånd enligt 1 §, om

1. förvaltaren har sitt huvudkontor i Sverige,

2. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,

3. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över AIF-förvaltarens ledning,

4. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Om en AIF-förvaltare avser att förvalta en specialfond, får tillstånd ges bara om förvaltaren är ett aktiebolag.

4 § En AIF-förvaltare som är ett aktiebolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör. Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.

Andra AIF-förvaltare ska ha en ledning som består av minst tre personer.

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

5 § En ansökan om tillstånd enligt 1 § ska innehålla

1. uppgifter om vilka som ingår i ledningen för AIF-förvaltaren,

2. en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

3. en verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruktur, 4. information om AIF-förvaltarens

a) rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 14–18 §§, och

b) ersättningssystem enligt 8 kap. 22 §,

5. information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

6. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, i de fall den förvaltade fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond,

7. fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar, 8. rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, samt 9. ett utkast till informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

Om verksamheten avser förvaltning av specialfonder, ska ansökan också innehålla ett utkast till faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Om AIF-förvaltaren har tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, behöver en ansökan enligt första stycket inte innehålla sådan information som har lämnats in till Finansinspektionen med anledning av ansökan om det tillståndet, om dessa uppgifter fortfarande är aktuella. I sådant fall ska ansökan innehålla en tydlig hänvisning till den informationen och uppgift om vid vilken tidpunkt informationen har lämnats. Motsvarande gäller vid ansökan om tillstånd enligt 2 §.

6 § Finansinspektionen ska innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om AIF-förvaltaren

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har kontroll över en annan AIFförvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

7 § Tillstånd får inte ges om en effektiv tillsyn av AIF-förvaltarens verksamhet förhindras av

1. nära förbindelser mellan förvaltaren och någon annan,

2. lagar eller andra författningar i ett land utanför EES som gäller för den person med vilken förvaltaren har en nära förbindelse, eller

3. svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra författningar.

8 § Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader. AIF-förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Vid tillämpningen av första stycket ska ansökan anses fullständig när AIF-förvaltaren har lämnat in det som anges i 5 § första stycket 1–3, 4 b, 5 och 6.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 § har getts. Om ansökan behöver kompletteras med det som anges i 5 § första stycket 4 a eller 7–9, får verksamheten inledas tidigast en månad efter det att de saknade uppgifterna har lämnats in.

Tillståndets omfattning

9 § Av tillståndet ska omfattningen av AIF-förvaltarens rätt att förvalta alternativa investeringsfonder framgå. Tillståndet får ges en begränsad omfattning i fråga om investeringsstrategier.

Av tillståndet ska det framgå om AIF-förvaltaren har tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och, i förekommande fall, sidotjänster enligt 2 §.

Väsentliga ändringar

10 § En AIF-förvaltare som avser att genomföra en väsentlig ändring avseende sin verksamhet eller organisation, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska inom en månad från det att anmälan togs emot lämna besked till AIF-förvaltaren om ändringen inte godtas eller föranleder en begränsning av tillståndets omfattning. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst en månad. Förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Ändringen får genomföras om Finansinspektionen inte motsätter sig den inom den tid som anges i andra stycket.

4 kap. Svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige

Marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare

Specialfonder

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare i Sverige.

Utländska motsvarigheter till specialfonder etablerade inom EES

2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren

förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till ickeprofessionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

2. fonden tillämpar principen om riskspridning,

3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar,

4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, – lösa in andelar eller aktier, och

– lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och

5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

Utländska motsvarigheter till specialfonder etablerade i ett land utanför

EES

3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till ickeprofessionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. kraven i 2 § är uppfyllda,

3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Alternativa investeringsfonder upptagna till handel på en reglerad

marknad eller motsvarande marknad utanför EES

4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och

2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

Alternativa investeringsfonder som får marknadsföras till vissa icke-

professionella investerare

5 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket.

Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.

7 § Marknadsföring av en matarfond till en alternativ investeringsfond får påbörjas enligt 6 §, om mottagarfonden är etablerad inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring till professionella investerare av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder samt vissa matarfonder

8 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda.

Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.

Underrättelse om marknadsföring

9 § En underrättelse om marknadsföring enligt 6 § ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

10 § Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.

Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta.

Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Väsentliga ändringar

11 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för 26 marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skrift-

ligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts.

Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

EES-baserade AIF-förvaltare

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

Särskilt om förvaltning av en specialfond

2 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en specialfond.

Tillstånd ges i form av godkännande av specialfondens fondbestämmelser. Tillstånd får ges bara om

1. Finansinspektionen från behörig myndighet i förvaltarens hemland har tagit emot en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet,

3. förvaltaren har en rättslig struktur som motsvarar ett aktiebolag, och 4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till andelsägarna, – lösa in andelar, och – lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla.

Vid prövningen enligt andra stycket ska 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket får marknadsföra andelar i specialfonden till professionella och icke-professionella investerare i Sverige.

Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade

alternativa investeringsfonder

3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

4 § Marknadsföring av en matarfond till en alternativ investeringsfond får ske enligt 3 § bara om mottagarfonden är etablerad inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring till professionella investerare av icke EES-baserade

alternativa investeringsfonder och vissa matarfonder

5 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd får ges bara om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samt-

liga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Marknadsföring till icke-professionella investerare av andra alternativa

investeringsfonder än specialfonder

6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena.

7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet eller gränsöverskridande

verksamhet i Sverige

8 § Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Väsentliga ändringar

9 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar, ska inspektionen utan dröjsmål informera behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland om ändringen.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare

Marknadsföring till professionella investerare

10 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 10 kap. 1 och 4–10 §§, 11 kap. samt 13 kap. 2–5 §§,

2. det finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan tillsynsmyndigheten för den icke EES-baserade AIF-förvaltaren, den behöriga myndigheten för en EES-baserad alternativ investeringsfond eller tillsynsmyndigheten för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, och

3. det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Marknadsföring till icke-professionella investerare

11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIF-förvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.

Icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet eller gränsöverskridande verksamhet

13 § Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIFförvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas.

6 kap. Svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIFförvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren

avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

2 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att AIF-förvaltaren och dess verksamhet kommer att uppfylla villkoren i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen med tillhörande handlingar till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland 31

1. inom en månad från det att en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt 1 § andra stycket togs emot, eller

2. inom två månader från det att en underrättelse om filialverksamhet enligt 1 § tredje stycket togs emot.

Finansinspektionen ska även lämna över ett skriftligt intyg om att AIFförvaltaren har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över en underrättelse, ska inspektionen meddela beslut om det

1. inom en månad från det att en underrättelse som avses i första stycket 1 togs emot, eller

2. inom två månader från det att en underrättelse som avses i första stycket 2 togs emot.

Marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES

3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Underrättelsen ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om den marknadsförda fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. information om de arrangemang som har fastställts för marknads-

föringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

4 § Marknadsföring av en EES-baserad matarfond till en alternativ investeringsfond får ske enligt 3 § bara om mottagarfonden, och dess förvaltare, är EES-baserade.

5 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att AIF-förvaltaren och dess verksamhet kommer att uppfylla villkoren i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen med tillhörande handlingar till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse enligt 3 § togs emot.

Finansinspektionen ska även lämna över ett skriftligt intyg om att AIFförvaltaren har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I intyget ska omfattningen av förvaltarens tillstånd anges och uppgift lämnas om huruvida

det finns några begränsningar av vilka investeringsstrategier som får användas.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om den alternativa investeringsfond som ska marknadsföras är etablerad i ett annat land inom EES än Sverige eller AIF-förvaltarens värdland, ska Finansinspektionen även underrätta behörig myndighet i fondens hemland om den avsedda marknadsföringen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över en underrättelse som avses i första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom 20 arbetsdagar från det att underrättelsen togs emot.

Väsentliga ändringar

6 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse enligt 1 eller 3 § efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar, ska inspektionen utan dröjsmål informera behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland om ändringen.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen utan dröjsmål underrätta förvaltaren om detta.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

Verksamhet i ett land utanför EES

7 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett land utanför EES men som inte marknadsförs inom EES, om

1. det finns skäl att anta att förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, och

2. det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad.

Om förvaltaren avser att göra en väsentlig ändring av något som angetts i ansökan om tillstånd, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Tillstånd enligt första stycket får ges även om kraven i 9 kap. och 10 kap. 4–7 §§ inte är uppfyllda.

7 kap. Startkapital och kapitalbas

Startkapital

1 § En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro. 33

En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Kapitalkrav under pågående verksamhet

2 § En AIF-förvaltares kapitalbas får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha enligt 1 §.

3 § En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro, ska utöver det startkapital som anges i 1 § ha ytterligare medel i kapitalbasen.

Dessa ytterligare medel ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som AIFförvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som AIF-förvaltaren förvaltar på uppdrag av någon annan. AIF-förvaltarens kapitalbas, startkapitalet inräknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land inom EES, eller

2. ett sådant kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land utanför EES som står under tillsyn som är likvärdig med den som gäller inom EES.

4 § En AIF-förvaltares kapitalbas får, trots det som anges i 2 och 3 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av dess fasta omkostnader för det föregående året eller, om AIF-förvaltarens verksamhet har pågått kortare tid än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i AIF-förvaltarens verksamhetsplan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet har ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet enligt första stycket.

Ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras i likvida tillgångar och får inte innehålla spekulativa positioner.

5 § För att täcka risker för skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i den verksamhet som en AIF-förvaltare utför med stöd av tillstånd enligt 3 kap. 1 §, ska förvaltaren ha antingen tillräckligt med extra medel i kapitalbasen, eller en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

För en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

Undantag för fondbolag

7 § Med undantag för 4 § tredje stycket samt 5 och 6 §§ gäller detta kapitel inte för AIF-förvaltare som är fondbolag med tillstånd enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

Allmänna krav och principer

1 § När en AIF-förvaltare driver sin verksamhet ska förvaltaren, i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

1. handla hederligt, rättvist, professionellt och på ett sätt som bäst gagnar den alternativa investeringsfonden och dess investerares intressen och upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, samt

2. förfoga över och effektivt använda de resurser och rutiner som är nödvändiga för att verksamheten ska fungera väl.

Organisatoriska krav

2 § En AIF-förvaltare ska ha sunda rutiner för

1. förvaltning av verksamheten och redovisning, 2. drift och förvaltning av sina informationssystem, och 3. intern kontroll. AIF-förvaltaren ska särskilt 1. upprätta och tillämpa regler för anställdas egna transaktioner, 2. upprätta och tillämpa regler för investeringar som görs för förvalta-

rens egen räkning,

3. ha rutiner för att kunna säkerställa att varje transaktion som genomförs för en alternativ investeringsfonds räkning är möjlig att rekonstruera i efterhand med avseende på dess ursprung, art, parter, tidpunkt och plats, samt

4. ha rutiner för att säkerställa att tillgångarna i de alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar investeras i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten eller lagstiftningen i det land där fonden är etablerad samt fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

Likviditetshantering

3 § En AIF-förvaltare ska ha lämpliga system för likviditetshantering och förfaranden för övervakning av likviditetsrisk som gör det möjligt att säkerställa att den alternativa investeringsfondens likviditetsprofil stämmer överens med dess underliggande skyldigheter. En AIF-förvaltare ska göra regelbundna stresstester som gör det möjligt att bedöma varje fonds likviditetsrisk under extraordinära omständigheter.

Första stycket gäller inte slutna alternativa investeringsfonder utan finansiell hävstång.

En alternativ investeringsfonds likviditetsprofil, inlösenpolicy och investeringsstrategi ska stämma överens inbördes.

Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

4 § En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är relevanta för den alternativa investeringsfonden. Riskhanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

1. se till att det införs ett lämpligt och dokumenterat förfarande att tillämpas vid investeringar för den alternativa investeringsfondens räkning i syfte att säkerställa att sådana investeringar överensstämmer med fondens investeringsstrategi, mål och riskprofil,

2. säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, samt

3. säkerställa att fondens riskprofil motsvarar dess investeringsstrategi och mål som de kommer till uttryck i fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

Fastställande av en högsta tillåten nivå för finansiell hävstång

5 § En AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång ska för varje förvaltad alternativ investeringsfond fastställa

1. en högsta tillåtna nivå för sådan hävstång, och

2. i vilken utsträckning förfoganderätt över säkerheter får medges eller garantier får lämnas enligt arrangemanget för finansiell hävstång.

De gränser som AIF-förvaltaren har fastställt enligt första stycket ska vara rimliga och förvaltaren ska följa dem vid varje tidpunkt.

6 § Om det behövs för att minska systemrisker i det finansiella systemet och för att minska riskerna för störningar på marknaden, får Finansinspektionen besluta om

1. begränsningar i den nivå av finansiell hävstång som en AIFförvaltare får använda vid förvaltning av alternativa investeringsfonder, och

2. andra begränsningar för förvaltningen av fonderna.

Finansinspektionen ska, innan beslutet meddelas, utbyta information med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och berörda behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 25 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Värdering

Värderingsförfaranden

7 § En AIF-förvaltare ska för varje förvaltad alternativ investeringsfond säkerställa att det finns lämpliga och konsekventa förfaranden för en korrekt och oberoende värdering av fondens tillgångar.

Värdering av tillgångarna i en alternativ investeringsfond och beräkningen av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska göras i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

Värderingsintervall

8 § En AIF-förvaltare ska värdera tillgångarna i en alternativ investeringsfond och beräkna nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie. Värderingen ska ske med den regelbundenhet som framgår av andra och tredje styckena och minst en gång per år.

För en öppen fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket även genomföras utifrån det som är lämpligt med beaktande av fondens tillgångar och dess emissions- och inlösenintervaller.

För en sluten fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket även genomföras i samband med en ökning eller minskning av kapitalet i fonden.

Den alternativa investeringsfondens investerare ska informeras om resultaten av varje värdering och beräkning i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

9 § För förvaltning av specialfonder gäller, i stället för 8 §, det som följer av 12 kap. 5 §.

Värderingsfunktion

10 § En AIF-förvaltare ska se till att det finns en värderingsfunktion för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar. Värderingsfunktionen får vara internt eller externt organiserad i enlighet med det som anges i 11 och 12 §§.

Värderingen ska utföras opartiskt och professionellt.

Krav vid intern värdering

11 § Vid intern värdering ska AIF-förvaltarens ersättningssystem och andra åtgärder säkerställa att intressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan på de anställda undviks. Den interna värderingen ska organiseras så att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen.

Krav vid extern värdering

12 § Extern värdering får utföras av en fysisk eller juridisk person som är oberoende av den alternativa investeringsfonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära anknytning till fonden eller förvaltaren.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den externa värderaren

1. omfattas av tillståndsplikt eller registreringsskyldighet enligt lag eller andra författningar eller av yrkesetiska regler,

2. kan lämna tillräckliga yrkesmässiga garantier för att värderingen kan utföras effektivt, och

3. har utsetts i enlighet med 14 §. En alternativ investeringsfonds förvaringsinstitut får vara extern värde-

rare om utförandet av dess funktion som förvaringsinstitut hålls åtskild från uppgiften som värderare och eventuella intressekonflikter kan identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för fondens investerare.

En extern värderare får inte uppdra åt någon annan att utföra värderingen.

13 § Bestämmelser om myndighetskontroll av värderingsfunktionen finns i 13 kap. 8 §.

Uppdragsavtal

Allmänna krav på uppdragsavtal

14 § En AIF-förvaltare får genom delegering uppdra åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion (uppdragsavtal), om

1. uppdragsavtalet och AIF-förvaltarens delegeringsstruktur i övrigt kan motiveras på objektiva grunder,

2. uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften eller funktionen och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,

3. uppdragsavtalet inte hindrar a) förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller b) Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och 4. AIF-förvaltaren kan övervaka den delegerade uppgiften eller funk-

tionen och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp uppdragsavtalet, om det är i investerarnas gemensamma intresse.

Delegering får inte ske i sådan omfattning att AIF-förvaltaren i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av den alternativa investeringsfonden.

AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtalet innan uppdragstagaren börjar utföra de uppgifter eller funktioner som avtalet avser.

15 § Vid uppdragsavtal enligt 14 § ska AIF-förvaltaren fortlöpande övervaka de uppgifter eller funktioner som utförs av uppdragstagaren.

Uppdragsavtal avseende portföljförvaltning eller riskhantering

16 § Uppdragsavtal som omfattar portföljförvaltning eller riskhantering får endast ingås under de förutsättningar som anges i 14 § och endast med uppdragstagare som har tillstånd för diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument eller är registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn.

Trots första stycket får uppdragsavtal som avses där ingås med någon annan förutsatt att villkoren i det stycket inte kan uppfyllas, att uppdragstagaren har förutsättningar för att utföra uppgifterna eller funktionerna på ett tillfredsställande sätt och att det även i övrigt är lämpligt att delegering sker. I sådana fall krävs att Finansinspektionen har godkänt upp-

dragsavtalet innan uppdragstagaren börjar utföra de uppgifter eller funktioner som avtalet avser.

Om uppdragstagaren inte är etablerad i ett land inom EES krävs, utöver villkoren i första stycket, att det finns ett samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där uppdragstagaren är etablerad.

17 § Ett sådant uppdrag som avses i 16 § får inte ges till den alternativa investeringsfondens förvaringsinstitut eller till den som genom uppdragsavtal eller vidaredelegering utför någon av förvaringsinstitutets uppgifter.

Om ett sådant uppdrag som avses i 16 § ges till någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med fondens investerares gemensamma intressen, ska uppdragstagaren

1. hålla portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifterna funktionellt och hierarkiskt åtskilda från de oförenliga uppgifterna, och

2. identifiera, hantera och övervaka eventuella intressekonflikter samt redovisa dem för fondens investerare.

Vidaredelegering

18 § En uppdragstagare får vidaredelegera vissa uppgifter och funktioner till någon annan under förutsättning att

1. AIF-förvaltaren på förhand har godkänt en sådan delegering, 2. AIF-förvaltaren har underrättat Finansinspektionen innan de upp-

gifter eller funktioner som ska vidaredelegeras börjar utföras, och

3. uppdragstagaren fortlöpande övervakar utförandet av de vidaredelegerade uppgifterna eller funktionerna.

Vid vidaredelegering tillämpas även 14–17 §§ i fråga om dem till vilka uppgifter eller funktioner har delegerats respektive vidaredelegerats.

Om den till vilken vissa uppgifter eller vissa funktioner har vidaredelegerats i sin tur uppdrar åt någon annan att utföra sådana uppgifter, gäller villkoren i första och andra styckena i förhållande till den som ska utföra uppgifterna eller funktionerna.

Uppföranderegler m.m.

Intressekonflikter

19 § En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att den alternativa investeringsfondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

En investerare i en alternativ investeringsfond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

20 § Om de åtgärder som en AIF-förvaltare har vidtagit enligt 19 § inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att skadas, ska förvaltaren tydligt informera investerarna om arten av eller

orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför några tjänster för deras räkning.

En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att skadas.

Primärmäklare

21 § Om en AIF-förvaltare använder sig av en primärmäklares tjänster, ska villkoren för samarbetet anges i ett skriftligt avtal. I avtalet ska det särskilt anges om det finns möjligheter till överföring av och förfoganderätt över den alternativa investeringsfondens tillgångar. Avtalet får inte stå i strid med fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk och ska innehålla en bestämmelse om att fondens förvaringsinstitut ska få del av innehållet i avtalet.

Ersättningssystem

22 § En AIF-förvaltare ska ha ett ersättningssystem som främjar en sund och effektiv riskhantering.

Särskilda krav för AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär

förvaltning av investeringsportföljer

23 § En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får inte placera en investerares tillgångar i en alternativ investeringsfond som förvaltaren direkt eller på någon annans uppdrag förvaltar, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Tystnadsplikt

24 § Enskildas förhållanden till en alternativ investeringsfond, en AIFförvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Uppgiftsskyldighet

25 § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Meddelandeförbud

26 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 25 § får besluta att AIF-förvaltaren eller förvaringsinstitutet samt förvaltarens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 25 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Ansvarsbestämmelse

27 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 26 §.

Skadeståndsansvar

Skadeståndsansvar i allmänhet

28 § En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda

1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller

3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet.

Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Skadestånd vid finansiell rådgivning

29 § I lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter finns särskilda bestämmelser om skadestånd vid finansiell rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller en konsument och som omfattar placering av konsumentens tillgångar i finansiella instrument.

Skadestånd vid uppdragsavtal

30 § Ett uppdragsavtal enligt 14–18 §§ inskränker inte AIF-förvaltarens ansvar för skada enligt 28 §.

En extern värderare är enligt 31 § andra stycket i vissa fall ansvarig gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren har åsamkats.

Skadestånd vid värdering

31 § En AIF-förvaltare ansvarar enligt 28 § gentemot den alternativa investeringsfonden och dess investerare för att fondens tillgångar

värderas korrekt, för att beräkna fondens nettotillgångsvärde (NAV) samt för att offentliggöra detta värde.

En extern värderare ansvarar gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren har åsamkats till följd av att värderaren uppsåtligen eller av oaktsamhet brustit i utförandet av sina uppgifter.

Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket eller AIF-förvaltarens rätt enligt andra stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

9 kap. Förvaringsinstitut

Allmänna bestämmelser om förvaringsinstitut

1 § En AIF-förvaltare ska för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar se till att det utses ett förvaringsinstitut.

2 § Ett förvaringsinstitut ska handla hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt uteslutande i den alternativa investeringsfondens och investerarnas intresse.

Förvaringsinstitutet ska hålla verksamheten som förvaringsinstitut åtskild från verksamheter som kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens, fondens eller investerarnas intressen.

Förvaringsinstitutet ska identifiera, hantera och övervaka eventuella intressekonflikter. Sådana konflikter ska redovisas för fondens investerare.

Skriftligt avtal

3 § AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och förvaringsinstitutet ska ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna. Avtalet ska bland annat reglera det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet ska kunna utföra sina uppgifter för fondens räkning i enlighet med kraven i denna lag och andra författningar.

EES-baserade alternativa investeringsfonders förvaringsinstitut

4 § Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad alternativ investeringsfond ska vara

1. ett kreditinstitut som a) har stadgeenligt säte inom EES, och

b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG,

2. ett värdepappersföretag som a) har stadgeenligt säte inom EES, b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapital-

krav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU , och

c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv 2006/49/EG, eller

3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i den alternativa investeringsfondens hemland.

Icke EES-baserade alternativa investeringsfonders förvaringsinstitut

5 § Ett förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond ska vara

1. ett kreditinstitut som anges i 4 § första stycket 1, 2. ett värdepappersföretag som anges i 4 § första stycket 2, 3. ett kreditinstitut som är etablerat utanför EES, eller 4. ett värdepappersföretag som är etablerat utanför EES.

Om förvaringsinstitutet är ett sådant institut eller företag som anges i första stycket 3 eller 4, ska kraven i 6 § vara uppfyllda.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i det land utanför EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad eller i hemlandet för den AIFförvaltare som förvaltar fonden.

Särskilda krav på förvaringsinstitut utanför EES

6 § Ett förvaringsinstitut som är etablerat utanför EES ska vid varje tidpunkt

1. omfattas av effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, och effektiv tillsyn av verksamheten med samma verkan som EU-rätten, och

2. enligt avtal vara ansvarigt gentemot den alternativa investeringsfonden eller dess investerare i enlighet med 17–20 §§ samt uttryckligen utfästa sig att uppfylla villkoren i 13–16 §§.

Det ska finnas en skriftlig överenskommelse om samarbete och informationsutbyte mellan förvaringsinstitutets behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i de länder inom EES där andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond avses att marknadsföras samt, om den inte är en av dessa myndigheter, den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland.

Det ska finnas en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan det land där förvaringsinstitutet är etablerat och de länder inom EES där andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investe-

13 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049). 14 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

ringsfond avses att marknadsföras samt, om det inte är ett av dessa länder, AIF-förvaltarens hemland.

Landet där förvaringsinstitutet är etablerat ska också ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förvaringsinstitut för vissa typer av slutna alternativa investeringsfonder

7 § Även andra än sådana som avses i 4 och 5 §§ får utses till förvaringsinstitut för en alternativ investeringsfond, om

1. investerarna i fonden saknar rätt till inlösen under fem år från den första investeringen, och

2. fonden enligt sin investeringspolicy a) generellt investerar i andra tillgångar än sådana som kräver depå-

förvaring, eller

b) generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

En fysisk eller juridisk person får utses till förvaringsinstitut för en sådan alternativ investeringsfond som avses i första stycket, om

1. funktionen som förvaringsinstitut utgör en del av den fysiska eller juridiska personens yrkes- eller affärsverksamhet för vilken gäller registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkesetiska regler, och

2. det finns finansiella och yrkesmässiga garantier för att relevanta förvaringsinstitutsuppgifter och därmed förenade åtaganden kan utföras på ett effektivt sätt.

Begränsningar på grund av intressekonflikter

8 § En AIF-förvaltare får inte utses som förvaringsinstitut.

En primärmäklare som agerar som motpart till en alternativ investeringsfond får inte utses som förvaringsinstitut för fonden, om inte verksamheten som förvaringsinstitut hålls åtskild från tillhandahållandet av tjänster i egenskap av primärmäklare. En sådan primärmäklare ska dessutom ha rutiner för att kunna identifiera, hantera, övervaka och redovisa eventuella intressekonflikter för fondens investerare.

Förvaringsinstitutets uppgifter

Övervakning av penningflöden

9 § Förvaringsinstitutet har till uppgift att övervaka den alternativa investeringsfondens penningflöden.

Förvaringsinstitutet ska särskilt se till att alla betalningar från investerare har tagits emot och att alla likvida medel i den alternativa investeringsfonden har bokförts på likvidkonton som har öppnats i fondens namn eller i AIF-förvaltarens eller förvaringsinstitutets namn för fondens räkning.

Likvidkonton enligt andra stycket ska öppnas hos en sådan enhet som avses i artikel 18.1 a, b eller c i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet . Likvidkonton får även öppnas hos någon annan enhet av samma slag på marknader där sådana konton krävs, om enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten, som har samma verkan som EU-rätten och som upprätthålls i enlighet med principerna i artikel 16 i nämnda direktiv.

Om likvidkontot har öppnats i förvaringsinstitutets namn för fondens räkning, får medel som tillhör förvaringsinstitutet eller sådana enheter som avses i tredje stycket inte finnas på samma konto.

Förvaring av den alternativa investeringsfondens tillgångar

10 § Förvaringsinstitutet ska

1. depåförvara a) alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finan-

siella instrument som har öppnats hos förvaringsinstitutet, och

b) alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet, samt

2. kontrollera AIF-förvaltarens, för den alternativa investeringsfondens räkning, eller fondens äganderätt till övriga tillgångar samt föra och hålla ett uppdaterat register över dem.

Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF-förvaltaren eller fonden förfoga över de tillgångar som avses i första stycket för egen räkning.

11 § För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 1 ska förvaringsinstitutet se till att alla finansiella instrument registreras på ett separat konto hos institutet i den alternativa investeringsfondens namn, eller i AIF-förvaltarens namn för fondens räkning, och i enlighet med principerna i artikel 16 i kommissionens direktiv 2006/73/EG.

För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 2 ska förvaringsinstitutet lägga uppgifter eller handlingar från AIF-förvaltaren eller fonden samt andra tillgängliga handlingar till grund för sin bedömning av äganderätten till tillgångarna.

Förvaringsinstitutets övriga uppgifter

12 § Förvaringsinstitutet ska, utöver det som anges i 9 och 10 §§, verkställa AIF-förvaltarens instruktioner, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller annan författning, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk, samt se till att

1. försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av andelar eller aktier i den alternativa investeringsfonden genomförs enligt denna lag och fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk,

2. värdet av andelarna eller aktierna i fonden beräknas enligt denna lag och fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk,

15 EUT L 241, 2.9.2006, s. 26 (Celex 32006L0073).

3. ersättningar för transaktioner som berör en alternativ investeringsfonds tillgångar betalas in till fonden utan dröjsmål, och

4. fondens intäkter används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk.

Uppdragsavtal

Allmänna krav på uppdragsavtal

13 § Förvaringsinstitutet får inte uppdra åt någon annan att utföra andra uppgifter än förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 §.

Delegering enligt första stycket förutsätter att förvaringsinstitutet

1. kan visa att det finns ett objektivt skäl för delegering av uppgifterna och att avsikten inte är att kringgå kraven i denna lag eller annan författning,

2. har handlat med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg vid valet av uppdragstagare, och

3. regelbundet övervakar uppdragstagaren och dennes rutiner avseende delegerade uppgifter.

Övriga villkor för uppdragsavtal

14 § Förvaringsinstitutet ska, utöver det som anges i 13 § och om inget annat följer av 15 §, förvissa sig om att uppdragstagaren

1. har den struktur och den sakkunskap som krävs i förhållande till uppdraget,

2. om uppdraget avser depåförvaringsuppgifter, omfattas av en effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, effektiv tillsyn över verksamheten i den berörda jurisdiktionen och regelbunden extern granskning för att säkerställa att de finansiella instrumenten finns i uppdragstagarens besittning,

3. håller de anförtrodda tillgångarna åtskilda från egna och andras tillgångar så att de alltid går att identifiera,

4. använder den alternativa investeringsfondens tillgångar endast om AIF-förvaltaren eller fonden har gett sitt godkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet, samt

5. uppfyller de allmänna skyldigheter och respekterar de förbud som anges i 1, 2, 10 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser vid uppdragsavtal avseende depåförvaringsuppgifter utanför EES

15 § Om lagstiftningen i ett land utanför EES kräver att vissa finansiella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon sådan enhet som uppfyller kraven i 14 § 2, får förvaringsinstitutet trots det uppdra depåförvaringsfunktioner åt enheten. Detta får dock ske endast i den omfattning som är nödvändig enligt det landets lagstiftning och endast så länge det inte finns lokala enheter som uppfyller dessa krav.

För delegering enligt första stycket krävs dessutom att

1. den alternativa investeringsfondens investerare, innan de gjorde sin investering, har blivit korrekt informerade om att delegeringen är nöd-

vändig enligt det landets lagstiftning och om de omständigheter som motiverar delegeringen, och

2. AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet.

Vidaredelegering

16 § En uppdragstagare får i sin tur uppdra åt någon annan att utföra uppgifter enligt 13 § (vidaredelegering), om samtliga villkor som ställs upp för förvaringsinstitutets delegering är uppfyllda.

Förvaringsinstitutets skadeståndsansvar

Skadeståndsansvar vid förlust av finansiella instrument som depåförvaras

17 § Om förvaringsinstitutet eller en uppdragstagare har förlorat finansiella instrument som depåförvaras enligt 10 § första stycket 1, ska institutet utan onödigt dröjsmål återlämna finansiella instrument av samma slag eller ett belopp motsvarande värdet till den alternativa investeringsfonden eller AIF-förvaltaren för fondens räkning.

Förvaringsinstitutet är inte ansvarigt enligt första stycket om institutet kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöjliga att undvika trots att alla rimliga ansträngningar gjorts. Förvaringsinstitutet är inte heller skadeståndsansvarigt om förutsättningarna enligt 20 eller 21 § är uppfyllda.

Skadeståndsansvar för övriga skador

18 § Om den alternativa investeringsfonden eller dess investerare tillfogats annan skada än sådan som avses i 17 § genom att förvaringsinstitutet eller en uppdragstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska institutet ersätta skadan.

Skadeståndsansvar vid uppdragsavtal

19 § Ett uppdragsavtal avseende förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 § fråntar inte förvaringsinstitutet dess skadeståndsansvar enligt denna lag. Detta gäller även om uppdragstagaren har vidaredelegerat uppgiften enligt 16 §.

20 § Trots det som anges i 19 § får förvaringsinstitutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvarats av en uppdragstagare, om institutet kan visa att

1. samtliga krav för delegering i 13 och 14 §§ är uppfyllda,

2. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren, och

3. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och AIF-förvaltaren eller fonden som uttryckligen tillåter, och fastställer ett objektivt skäl för, ansvarsbefrielse för institutet.

21 § Om förvaringsinstitutet har delegerat depåförvaringsuppgifter enligt 15 §, får institutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument, om

1. den alternativa investeringsfondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk uttryckligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse,

2. fondens investerare, innan de gjorde sin investering, har blivit korrekt informerade om möjligheten till och förutsättningarna för en sådan ansvarsbefrielse,

3. AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet om att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet i det landet,

4. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIFförvaltaren eller fonden som uttryckligen tillåter en sådan befrielse, och

5. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller fonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren för förlust av finansiella instrument.

Skadeståndsansvar för förvaringsinstitut för specialfonder

22 § För förvaringsinstitut för specialfonder gäller, i stället för det som anges i 17–21 §§, att institutet ska ersätta en skada som tillfogats en fondandelsägare eller en AIF-förvaltare genom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna.

Talerätt

23 § Talan om förvaringsinstitutets ansvar får väckas av den alternativa investeringsfonden eller av AIF-förvaltaren, beroende på hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren och investerarna är utformat.

Förvaringsinstitutets informationsskyldighet

24 § Ett förvaringsinstitut ska på begäran av den behöriga myndigheten lämna all information som institutet har fått vid utförandet av förvaringsuppgifter och som den alternativa investeringsfondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter kan behöva. Förvaringsinstitutets behöriga myndigheter ska utan dröjsmål lämna den mottagna informationen till fondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter.

10 kap. Informationskrav

Informationsbroschyr

1 § För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förval- 48 taren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren

marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om

1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras,

2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond,

3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden, 5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleveran-

törer,

6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk,

7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas,

14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och

15. historisk avkastning.

För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Faktablad

2 § För alternativa investeringsfonder som en AIF-förvaltare marknadsför till icke-professionella investerare i Sverige ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska fondens rättsliga ställning framgå.

Tillhandahållande av information om alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige

3 § Informationsbroschyren och faktabladet ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Köparen ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Om AIF-förvaltaren genom marknadsföring erbjuder allmänheten att köpa andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som avses i första stycket, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Om information inte tillhandahålls i enlighet med 2 § samt första och andra styckena denna paragraf, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Årsberättelse

4 § En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje

1. EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar, och

2. alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES. Årsberättelsen ska på begäran lämnas till fondens investerare. Års-

berättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och, om fondens hemland inte är Sverige, den behöriga myndigheten i fondens hemland.

En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG , senast ändrat genom direktiv 2010/78/EU , ska på begäran av fondens investerare lämna den kompletterande information som anges i 5 §, om den inte redan framgår av årsredovisningen.

5 § Årsberättelsen ska innehålla

1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skulder, 2. en resultaträkning, 3. en verksamhetsberättelse, 4. information om väsentliga förändringar i den information som ska

lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och

5. information om ersättningar.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

16

EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 17

EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investeringsfondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

6 § Information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 ska innehålla

1. det sammanlagda ersättningsbeloppet till AIF-förvaltarens anställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal ersättningsmottagare, och

2. totalt ersättningsbelopp till AIF-förvaltarens verkställande ledning och sådana anställda som väsentligt påverkar den alternativa investeringsfondens riskprofil.

Om fonden har betalat ut särskilda vinstandelar, ska information och beloppsuppgifter avseende vinstandelarna lämnas.

7 § AIF-förvaltarens eller den alternativa investeringsfondens revisorer ska granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen. Granskningen ska utföras av auktoriserad eller godkänd revisor eller av någon med behörighet att utföra lagstadgad revision i en annan stat inom EES. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får utföras i enlighet med internationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där fonden är etablerad.

Information om förvaringsinstitutets ansvar

8 § En AIF-förvaltare ska informera investerare innan de investerar i en alternativ investeringsfond, om det finns avtal genom vilket förvaringsinstitutet har friskrivit sig från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvaras av tredje part.

En AIF-förvaltare ska utan dröjsmål informera investerare om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

Information om risk och likviditetshantering

9 § En AIF-förvaltare ska för varje EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES regelbundet lämna information till investerarna om

1. andelen icke likvida tillgångar i fonden, 2. ändringar i fondens likviditetshantering, och 3. fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som

tillämpas.

Information om finansiell hävstång

10 § En AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför alternativa investeringsfonder som använder finansiell hävstång, 51

ska för varje sådan fond regelbundet lämna information till investerarna om

1. det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden använt,

2. förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som förvaltaren får använda för fondens räkning, och

3. rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har lämnats enligt ordningen för finansiell hävstång.

11 kap. Särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter

Kontroll över onoterade företag

1 § En alternativ investeringsfond har kontroll över ett onoterat företag, om fonden innehar mer än fem tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i företaget.

Vid beräkningen av en alternativ investeringsfonds innehav ska följande aktier i det onoterade företaget likställas med fondens egna, nämligen aktier som innehas av

1. andra alternativa investeringsfonder som förvaltas av samma AIFförvaltare som förvaltar fonden, om det finns en överenskommelse mellan dem avseende kontroll över företaget,

2. alternativa investeringsfonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan dem avseende kontroll över företaget,

3. företag som kontrolleras av fonden, och

4. andra, fysiska eller juridiska personer, som innehar aktierna i företaget i eget namn men som agerar för fondens räkning eller för ett företag som kontrolleras av fonden.

Beräkningen av andelen av röstetalet ska göras med utgångspunkt i samtliga aktier som det onoterade företaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas.

Det som avses med kontroll enligt denna paragraf gäller enbart bestämmelserna i detta kapitel.

Kontroll över emittenter

2 § En alternativ investeringsfond har kontroll över en emittent med säte i Sverige om fonden innehar aktier som representerar minst tre tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i emittenten. Vid beräkningen av innehavet ska 1 § andra och tredje styckena tillämpas.

För emittenter med säte i ett annat land inom EES ska kontroll bestämmas enligt de i det landet tillämpliga reglerna.

Det som avses med kontroll enligt denna paragraf gäller enbart bestämmelserna i detta kapitel.

Undantag för vissa företag

3 § Bestämmelserna i detta kapitel om kontroll över onoterade företag ska inte tillämpas på innehav i

1. små eller medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag , eller

2. specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller administrera fastigheter.

Underrättelser och information

4 § En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen när förvärv och avyttringar av aktier i ett onoterat företag som medför att innehavet hos en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar uppnår, överstiger eller faller under 10, 20, 30, 50 eller 75 procent av röstetalet för samtliga aktier i företaget.

5 § När en alternativ investeringsfond har uppnått kontroll över ett onoterat företag ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen, det onoterade företaget och företagets kända aktieägare.

Underrättelsen ska innehålla uppgifter om 1. det röstetal som kontrolleras,

2. hur de förvärv som medfört att kontroll uppnåtts har skett, inbegripet vilka som är de berörda aktieägarna och varje fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva rösträtten för deras räkning samt eventuella kedjor av företag genom vilka rösträtten faktiskt innehas, och

3. vilket datum som kontrollen uppnåddes.

AIF-förvaltaren ska i en underrättelse till ett onoterat företag begära att styrelsen i företaget utan onödigt dröjsmål lämnar den information som avses i andra stycket till arbetstagarrepresentanterna eller, om det inte finns några sådana, de anställda.

6 § En AIF-förvaltare ska skicka en underrättelse enligt 4 eller 5 § så snart som möjligt och senast tio arbetsdagar efter det att innehavet har uppnått, överstigit eller fallit under ett tröskelvärde respektive kontrollen har uppnåtts.

7 § När en alternativ investeringsfond har uppnått kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare.

Underrättelsen ska innehålla uppgifter om 1. vilka AIF-förvaltare som antingen enskilt eller genom en överens-

kommelse mellan dem förvaltar den eller de alternativa investeringsfonder som har uppnått kontroll över företaget,

2. den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intressekonflikter, särskilt mellan AIF-förvaltaren, fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren eller fonden och företaget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor, och

18 EUT L 124, 20.5.2003, s. 36 (Celex 32003H0361).

3. den policy som tillämpas för extern och intern kommunikation som rör företaget, särskilt när det gäller de anställda.

AIF-förvaltaren ska i underrättelsen till företaget begära att styrelsen utan onödigt dröjsmål lämnar den information som avses i första stycket till arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, de anställda.

8 § När en alternativ investeringsfond har uppnått kontroll över ett onoterat företag, ska AIF-förvaltaren informera

1. företaget och företagets kända aktieägare om sina avsikter i fråga om företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren samt begära att styrelsen i företaget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, de anställda om detta, och

2. Finansinspektionen och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats.

Årsberättelse och årsredovisning

9 § Årsberättelsen för en alternativ investeringsfond som har kontroll över ett onoterat företag, ska innehålla en översikt över utvecklingen av det onoterade företagets verksamhet. Översikten ska vara rättvisande och återspegla situationen i slutet av den period som årsberättelsen avser. Årsberättelsen ska även innehålla upplysningar om

1. viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets utgång,

2. den förväntade framtida utvecklingen för det onoterade företaget, och

3. innehav, förvärv och överlåtelse av egna aktier i enlighet med kraven i 6 kap. 1 § andra stycket 6–9 årsredovisningslagen (1995:1554) eller motsvarande lagstiftning i ett annat land inom EES.

AIF-förvaltaren ska begära att styrelsen i det onoterade företaget lämnar den information som avses i första stycket till arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, de anställda, inom den tid som årsberättelsen för den alternativa investeringsfonden ska upprättas.

Kraven i första och andra styckena behöver inte uppfyllas, om kraven i 10 § uppfylls.

10 § Årsberättelsen för en alternativ investeringsfond behöver inte innehålla den information som avses i 9 § första stycket, om informationen ingår i det onoterade företagets årsredovisning och AIF-förvaltaren

1. begär att styrelsen i det onoterade företaget gör företagets årsredovisning tillgänglig för arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, de anställda, inom den tid som årsredovisningen ska upprättas enligt tillämplig lag, och

2. tillhandahåller investerarna i fonden det onoterade företagets årsredovisning inom den tid som årsberättelsen för fonden ska upprättas, om företagets årsredovisning finns att tillgå då eller, om den inte gör det, senast det datum när årsredovisningen för företaget ska vara upprättad enligt tillämplig lag.

Utdelning och förvärv av egna aktier m.m.

11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond som får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande:

1. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger, eller till följd av en sådan utdelning eller annan värdeöverföring skulle understiga, det tecknade kapitalet inklusive de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalda delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

2. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret inklusive balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.

3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det samt aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, om förvärven skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1.

För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b–h i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (omarbetning) vara uppfyllda.

AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana åtgärder som avses i första stycket.

Första stycket gäller inte nedsättning av aktiekapitalet som görs för att täcka förlust eller nedsättning som görs för överföring av medel till reserv som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning, om reserven efter åtgärden inte överstiger tio procent av det tecknade kapitalet efter nedsättningen.

12 kap. Särskilt om specialfonder

Specialfondens rättsliga ställning

1 § En specialfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

19

EUT L 315, 14.11.2012, s. 74 (Celex 32012L0030).

Egendom som ingår i en specialfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ska inte tillämpas på delägar-

skap i en specialfond.

Förvaltningen av en specialfond

2 § AIF-förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör en specialfond. AIF-förvaltaren handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och ska därvid ange fondens beteckning.

AIF-förvaltaren får använda tillgångarna i en specialfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Vid förvaltningen av en specialfond ska AIF-förvaltaren handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

AIF-förvaltaren ska handla oberoende av förvaringsinstitutet.

Fondbestämmelser

3 § För varje specialfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättas av AIF-förvaltaren. För fondbestämmelserna ska 4 kap. 8–9 b §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

4 § I fondbestämmelserna ska det anges om specialfonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om

1. i vilka avseenden specialfonden avviker från det som gäller för värdepappersfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och 3. vilket riskmått som används.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

5 § För andelar i en specialfond och inlösen av sådana andelar ska 4 kap. 10–14 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om

– värdepappersfond ska avse specialfond, – fondbolag ska avse AIF-förvaltare,

– informationsbroschyr ska avse informationsbroschyr enligt 12 kap. 7 § denna lag,

– faktablad ska avse faktablad enligt 12 kap. 8 § denna lag, samt

– årsberättelsen och halvårsredogörelsen ska avse årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 12 kap. 10 § denna lag.

6 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Specialfonder måste vara öppna för inlösen av andelar minst en gång om året.

Information om specialfonder

7 § Informationsbroschyren för en specialfond ska, utöver det som anges i 10 kap. 1 §, innehålla fondbestämmelserna för fonden. Därutöver ska det på en framträdande plats i informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden anges

1. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder AIF-förvaltaren använder sig av, och

2. att fonden är en specialfond.

8 § För specialfonder ska, utöver 10 kap. 2 §, även 4 kap. 16 a § fjärde stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond.

9 § För specialfonder ska 4 kap. 17 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

10 § För specialfonder ska, i stället för 10 kap. 4 § och utöver 10 kap. 5 §, 4 kap. 18 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

11 § För specialfonder ska 4 kap. 20 § första stycket och 21 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond.

Information om kostnader

12 § För specialfonder ska bestämmelserna om information om kostnader i 4 kap. 22 och 23 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Placeringsbestämmelser

13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör ställas på riskspridning.

För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller 5 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § samma lag, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången.

14 § Om medel i en specialfond till minst 85 procent av fondens värde ska placeras i andelar i en värdepappersfond eller i en specialfond tillämpas 5 a kap. 5 § första stycket och andra stycket 1–6, 6 § första

stycket, 8 §, 9 §, 11–16 §§, 18–20 §§, 22–25 §§, 27 § första och andra styckena, 29 §, 30 § 2, 31 §, 33–37 §§, 38 § första stycket 2 och andra stycket, 39 §, 41–46 §§, 49 § första stycket, 50 och 51 §§, 52 § 1, 53 § samt 54 § 1 och 2 lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Det som anges om en värdepappersfond eller en matarfond ska avse specialfonden och det som anges om en mottagarfond ska avse den fond som specialfondens medel placeras i. Hänvisningar till placering enligt 5 a kap. 1 § lagen om värdepappersfonder ska avse en specialfonds placering enligt denna paragraf.

15 § En AIF-förvaltare ska för varje specialfond beräkna och till Finansinspektionen redovisa fondens risknivå.

Fusion av specialfonder

16 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får även ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och en övertagande värdepappersfond.

Bestämmelserna om fusion av värdepappersfonder i 8 kap. 1–16 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder gäller på motsvarande sätt för en fusion som avses i första stycket. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Delning av specialfonder

17 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en specialfond. Tillstånd till delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med investerarnas intressen.

En AIF-förvaltare som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta investerarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos AIFförvaltaren och förvaringsinstitutet. En delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond

18 § För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond ska 9 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Organisation och uppföranderegler för förvaltare av specialfonder

19 § AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska, utöver det som anges i 8 kap., ha interna regler och rutiner för att hantera klagomål från fondens investerare och för att hantera etiska frågor som uppkommer i verksamheten. Reglerna ska fastställas av AIF-förvaltarens styrelse.

Tillsynen och dess omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 eller 5 kap. eller är registrerade enligt 2 kap. och över förvaringsinstitut.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 §, även det som anges i fondbestämmelserna.

Information till Finansinspektionen

2 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om

1. de marknader där förvaltaren är medlem eller bedriver aktiv handel, 2. de instrument som förvaltaren huvudsakligen handlar med, och

3. varje alternativ investeringsfonds huvudsakliga exponeringar och riskkoncentrationer.

AIF-förvaltaren ska för varje EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltas och för varje alternativ investeringsfond som marknadsförs inom EES informera Finansinspektionen om

1. andelen icke likvida tillgångar i fonden, 2. förändringar i fondens likviditetshantering, 3. fondens riskprofil och riskhanteringssystem, 4. de huvudsakliga kategorier av tillgångar som fonden har investe-

ringar i, och

5. resultatet av genomförda stresstester.

3 § På begäran av Finansinspektionen ska en AIF-förvaltare till inspektionen lämna

1. en förteckning, som ska uppdateras vid utgången av varje kvartal, över de alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar, och

2. årsberättelser för dels de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar, dels de alternativa investeringsfonder som förvaltaren marknadsför inom EES.

4 § En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10–12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder.

5 § Om det behövs för att övervaka risker i det finansiella systemet, får Finansinspektionen begära att en AIF-förvaltare lämnar ytterligare information till inspektionen. Finansinspektionen ska i så fall informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

6 § AIF-förvaltare ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

AIF-förvaltare och förvaringsinstitut ska, utöver det som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

7 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens delegerade förordning och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att

1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

Myndighetskontroll av värderingsfunktionen

8 § Om förutsättningarna för extern värdering enligt 8 kap. 12 § andra stycket inte är uppfyllda, får Finansinspektionen kräva att AIFförvaltaren utser en annan värderare.

Utförs värderingsfunktionen av AIF-förvaltaren internt, får Finansinspektionen besluta att förvaltarens värderingar ska kontrolleras av en utomstående värderare eller, om det är lämpligt, en revisor.

Platsundersökning

9 § Finansinspektionen får, när det är nödvändigt, genomföra en undersökning hos

1. en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige, samt 2. ett förvaringsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett före-

tag som har fått i uppdrag av en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av AIF-förvaltaren.

Samarbete mellan behöriga myndigheter m.m.

10 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och 60 utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska

värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden, i den utsträckning som följer av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

11 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den utländska myndigheten får närvara vid kontroll som utförs av inspektionen.

12 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

13 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Sammankallande av styrelse eller stämma

14 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i en svensk AIFförvaltare som förvaltar specialfonder. Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen.

Finansinspektionen får närvara vid en stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Avgifter till Finansinspektionen

15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande .

För Finansinspektionens tillsyn enligt denna lag ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala en årlig avgift.

20 EUT L 115, 25.4.2013, s. 1 (Celex 32013R0345). 21 EUT L 115, 25.4.2013, s. 18 (Celex 32013R0346).

Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare

1 § Om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltarens tillstånd återkallas. Om det är tillräckligt får varning meddelas.

2 § Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 1 § om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om AIF-förvaltaren gör rättelse eller om något annat organ har vidtagit åtgärder mot förvaltaren som bedöms tillräckliga.

3 § Om någon som ingår i ledningen eller styrelsen eller är verkställande direktör eller motsvarande i en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 3 § 4, ska Finansinspektionen återkalla förvaltarens tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för förvaltaren att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i ledningen eller styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en ledningsperson, styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får ha den ställningen. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess förvaltaren har utsett en ny ledningsperson, styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

5 § Om en AIF-förvaltares tillstånd återkallas får Finansinspektionen 62 besluta om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

6 § Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för en AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES, ska inspektionen samråda med den behöriga myndigheten i fondens hemland.

7 § Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där en AIF-förvaltare marknadsför andelar i en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot förvaltaren.

8 § Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om att en AIF-förvaltare överträtt föreskrifter som gäller i det landet för förvaltaren, får inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot förvaltaren, om det råder någon omständighet som avses där. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

9 § Om en AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltaren avregistreras eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig eller om förvaltaren gör rättelse.

10 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. ska avregistreras av Finansinspektionen, om förvaltaren

1. har registrerats genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från registreringen har börjat driva sådan verksamhet som registreringen avser,

3. har förklarat sig avstå från registreringen, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som registreringen avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Om en AIF-förvaltare avregistreras får Finansinspektionen besluta om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om avregistrering får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Straffavgift

11 § Om en AIF-förvaltare har fått anmärkning eller varning, får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en straffavgift. Detta gäller dock inte om varningen bara omfattar fall som avses i 4 § första stycket 2 eller 4 eller 10 § första stycket 2 eller 4.

Avgiften tillfaller staten.

12 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av förvaltarens omsättning under närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

13 § När straffavgiftens storlek beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

14 § Om en AIF-förvaltare inte i tid lämnar de upplysningar som förvaltaren är skyldig att lämna, får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

15 § En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

16 § Finansinspektionens beslut om straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 15 §.

17 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 15 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

18 § En straffavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft.

Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare

19 § Om en EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter tillstånd eller underrättelse enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en specialfond som

förvaltas enligt 5 kap. 2 §, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att göra rättelse.

Om AIF-förvaltaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen

1. förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

2. meddela ett förbud att verkställa beslut, 3. utfärda en anmärkning, 4. förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige, eller 5. besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en alternativ investe-

ringsfond.

Innan en åtgärd enligt tredje stycket vidtas, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland.

20 § Om en EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av 5 kap. har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, får Finansinspektionen genast förbjuda förvaltaren att driva verksamhet i Sverige.

21 § Om Finansinspektionen har skäl att anta att en EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder i annat fall än som avses i 19 §, ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att den berörda alternativa investeringsfondens investerares intressen skadas eller att den finansiella stabiliteten eller allmänhetens förtroende för marknaden hotas, får Finansinspektionen

1. förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

2. meddela ett förbud att verkställa beslut, 3. utfärda en anmärkning, 4. förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige, eller 5. besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en alternativ investe-

ringsfond.

Innan en åtgärd enligt andra stycket vidtas, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland.

22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd m.m.

23 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

Vite

24 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite.

15 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i

1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §, 2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §, 3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,

4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2–5 och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–12 §§,

6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt

7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

16 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 14 § och 14 kap. 23 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före-

läggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta.

Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013. 2. En AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet av denna lag driver verk-

samhet som är tillståndspliktig enligt denna lag ska senast den 22 juli 2014 ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. AIF-förvaltaren får, om en ansökan om tillstånd har getts in till inspektionen senast nämnda dag, fortsätta att driva denna verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt. Om tillstånd vägras, ska AIF-förvaltaren upphöra med verksamheten.

3. En AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av alternativa investeringsfonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 kap. 2 § ska senast den 22 juli 2014 anmäla sig för registrering eller ansöka om tillstånd som AIF-förvaltare hos Finansinspektionen. AIF-förvaltaren får, om en anmälan om registrering eller en ansökan om tillstånd har getts in till inspektionen senast nämnda dag, fortsätta att driva denna verksamhet till dess att anmälan eller ansökan har prövats slutligt. Om registrering vägras, ska AIF-förvaltaren upphöra med verksamheten.

4. Om andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond omfattas av ett prospekt som har godkänts av Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES, och inspektionen har fått ett intyg om detta, och offentliggjorts före den 22 juli 2013, ska 4 kap. 2 och 6– 11 §§ inte tillämpas vid marknadsföring av andelarna eller aktierna under prospektets giltighetstid.

5. Om andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond omfattas av ett prospekt som har utarbetats och offentliggjorts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG före den 22 juli 2013 , ska 6 kap. 1–6 §§ inte tillämpas vid marknadsföring av andelarna eller aktierna under prospektets giltighetstid.

22

EUT L 345, 31.12.2003, s. 64 (Celex 32003L0071), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

6. En AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet av denna lag förvaltar slutna alternativa investeringsfonder, får fortsätta att förvalta fonderna utan tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag, om fonderna inte gör några ytterligare investeringar efter det datumet.

7. En AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet av denna lag förvaltar slutna alternativa investeringsfonder där teckningstiden för investerarna löpte ut före den 22 juli 2011 och som har upprättats för en tidsperiod som löper ut senast tre år efter den 22 juli 2013, får fortsätta att förvalta fonderna utan tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. AIFförvaltaren ska dock tillämpa 10 kap. 4–7 §§ och, i förekommande fall, 11 kap.

8. För en svensk alternativ investeringsfond som inte är en specialfond eller en alternativ investeringsfond som inte är reglerad och förvaltas av en svensk AIF-förvaltare får Finansinspektionen, fram till den 22 juli 2017, tillåta att ett kreditinstitut med säte i ett land inom EES utses som förvaringsinstitut även om fonden är etablerad i ett annat land inom EES än det land där förvaringsinstitutet har sitt säte.

2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 och 19 §§, 14 kap. 5 och 21 §§ samt 16 kap. 10 a § föräldrabalken ska ha följande lydelse.

13 kap.

5 §

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypoteks-

kassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt

bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en

offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller

för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för

förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning

först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke

lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast

egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

19 §

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvalt-

1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank,

kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av

3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värde-

pappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller

ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig

reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för

Balken omtryckt 1995:974. Senaste lydelse 2011:454. Senaste lydelse 2008:910.

4. genom meddelande till en 4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investe- 11 § lagen (2004:46) om värderingsfonder eller den som har pappersfonder eller enligt 12 kap. registrerats som förvaltare av 5 § lagen (2013:000) om förvalfinansiella instrument eller andelar tare av alternativa investeringsi investeringsfonder, begränsa fonder eller den som har registreföräldrars möjlighet att förfoga rats som förvaltare av finansiella över rättigheter som registreras instrument eller andelar i värdeenligt lagen (1998:1479) om pappersfonder eller i specialkontoföring av finansiella instru- fonder, begränsa föräldrars möjligment eller som avses i lagen om het att förfoga över rättigheter som investeringsfonder, och registreras enligt lagen

(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om värdepappers-

fonder eller i lagen om förvaltare

av alternativa investeringsfonder, och 5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige

besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

14 kap.

5 §

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond 3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering underkastat en offentlig reglering

4 Senaste lydelse 2011:454.

som väsentligen stämmer överens som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepap- med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. persfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

21 §

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4. genom meddelande till en 4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investe- 11 § lagen (2004:46) om värderingsfonder eller den som har pappersfonder eller enligt 12 kap. registrerats som förvaltare av 5 § lagen (2013:000) om förvalfinansiella instrument eller andelar tare av alternativa investeringsi investeringsfonder, begränsa fonder eller den som har registreställföreträdarens möjlighet att för- rats som förvaltare av finansiella foga över rättigheter som registre- instrument eller andelar i värderas enligt lagen (1998:1479) om pappersfonder eller i specialkontoföring av finansiella instru- fonder, begränsa ställföreträdarens ment eller som avses i lagen om möjlighet att förfoga över rättiginvesteringsfonder. heter som registreras enligt lagen

(1998:1479) om kontoföring av

finansiella instrument eller som

avses i lagen om värdepappers-

fonder eller i lagen om förvaltare

av alternativa investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

5 Senaste lydelse 2008:910.

16 kap.

10 a §

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepap- kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värdepappers- persbolag, centrala värdepappersförvarare, kontoförande institut, förvarare, kontoförande institut, fondbolag, förvaringsinstitut, före- fondbolag, AIF-förvaltare, förvatag som driver inlåningsverksam- ringsinstitut, företag som driver het enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet enligt lagen inlåningsverksamhet och utländska (2004:299) om inlåningsverksamföretag som driver motsvarande het och utländska företag som verksamhet från en filial i Sverige. driver motsvarande verksamhet

från en filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

6 Senaste lydelse 2008:910.

2.3 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 11 b–12 §§ kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande lydelse.

1 §

Kupongskatt ska betalas enligt denna lag till staten för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) på aktie i svenskt aktiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i Vad som i denna lag sägs om svenskt aktiebolag gäller även aktie i svenskt aktiebolag gäller aktie i europabolag med säte i även aktie i europabolag med säte Sverige och andel i svensk i Sverige samt andel i svensk investeringsfond. värdepappersfond och svensk

specialfond.

I ärenden och mål om kupongskatt gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,

2. bevissäkring och betalningssäkring i 45 kap., 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§, 69 kap. och 71 kap. 1 §, samt

3. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§.

2 §

I denna lag förstås med

AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt

1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa invest-

eringsfonder, avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap.

10 § aktiebolagslagen (2005:551),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,

fondbolag: aktiebolag som fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, (2004:46) om värdepappers-

fonder,

förvaltningsbolag: ett utländskt förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en investe- företag som förvaltar en värderingsfond i Sverige, pappersfond i Sverige,

förvaringsinstitut: en bank eller förvaringsinstitut: ett företag ett annat kreditinstitut som enligt som är förvaringsinstitut enligt

1 Senaste lydelse 2011:1246. 2 Senaste lydelse 2011:935.

lagen om investeringsfonder 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen förvarar tillgångarna i en om värdepappersfonder eller investeringsfond och som sköter 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om

in- och utbetalningar avseende förvaltare av alternativa

fonden, investeringsfonder.

utdelningstillfälle: för avstäm- utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § ningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen avsedda dagen aktiebolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om aktiebolag liksom i fråga om investeringsfond den dag då värdepappersfond eller specialutdelningen blir tillgänglig för fond den dag då utdelningen blir lyftning, tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller

reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen,

2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen,

3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,

4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget,

5. utbetalning av fusions- 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt vederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om investerings- 8 kap. 14 § lagen om värdepapfonder till den del vederlaget persfonder eller 12 kap. 16 § utgörs av annat än andelar i den lagen om förvaltare av alternativa övertagande fonden, och investeringsfonder till den del

vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 §

aktiebolagslagen som avser

a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller

b) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp.

4 §

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av

3 Senaste lydelse 2012:272.

näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för sådan del av utdelningen som motsvarar det belopp som ska beskattas hos delägaren enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid beslut om inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska unionen, om den innehar 10 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater .

Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 2 kap. 5 a § inkomstskattelagen och som motsvarar ett sådant svenskt företag som avses i 24 kap. 13 § 1–4 den lagen, för utdelning på aktie om aktien är en sådan näringsbetingad andel som avses i 24 kap. 14 § första stycket 1 eller 2 samma lag.

Som förutsättning för skattefrihet enligt sjätte stycket gäller att utdelningen skulle ha omfattats av bestämmelserna om skattefrihet i 24 kap. 17–22 §§ eller 25 a kap. 5, 6 och 8 §§ inkomstskattelagen, om det utländska bolaget varit ett svenskt företag. I fråga om innehavstid enligt 24 kap. 20 § samma lag gäller dock att andelen alltid ska ha innehafts minst ett år vid utdelningstillfället.

Skattskyldighet för utdelning föreligger inte heller för handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer om motsvarande utdelning hade varit skattefri enligt femte eller sjätte stycket om delägaren själv hade varit utdelningsberättigad. Vid bedömningen av om utdelningen hade varit skattefri ska aktieinnehavet bestämmas utifrån storleken på delägarens indirekta innehav.

Skattskyldighet föreligger inte Skattskyldighet föreligger inte heller för fondföretag enligt 1 kap. heller för fondföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om investeringsfonder (2004:46) om värdepappersfonder som hör hemma i en stat inom eller utländska specialfonder som Europeiska ekonomiska sam- hör hemma i en stat inom Euroarbetsområdet eller i en stat med peiska ekonomiska samarbetsomvilken Sverige har ingått ett rådet eller i en stat med vilken

EUT L 345, 29.12.2011, s. 8 (Celex 32011L0096).

skatteavtal som innehåller en Sverige har ingått ett skatteavtal artikel om informationsutbyte eller som innehåller en artikel om inforett avtal om informationsutbyte i mationsutbyte eller ett avtal om skatteärenden. informationsutbyte i skatte-

ärenden.

11 b §

Vid utdelning på andel i en Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av värdepappersfond som förvaltas ett fondbolag ska bolaget ansvara av ett fondbolag eller en för de uppgifter som den centrala specialfond som förvaltas av en värdepappersförvararen har enligt svensk AIF-förvaltare ska bolaget 7 §, 8 § första och andra styckena, eller förvaltaren ansvara för de 9–11, 20 och 22 §§. uppgifter som den centrala

värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§. Uppgift enligt 7 § första stycket Uppgift enligt 7 § första stycket

ska lämnas av den som registre- ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) ringen avser enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder. Uppgiften om värdepappersfonder eller ska lämnas på det sätt som lagen (2013:000) om förvaltare av föreskrivs i 7 § andra stycket i alternativa investeringsfonder. samband med registreringen av Uppgiften ska lämnas på det sätt andelsinnehavet samt i övrigt när som föreskrivs i 7 § andra stycket i fondbolaget eller förvaltaren begär samband med registreringen av det. Om utdelning på andel i en andelsinnehavet samt i övrigt när investeringsfond inte har betalats fondbolaget, AIF-förvaltaren eller ut på grund av att andelsägaren förvaltaren begär det. Om utdelinte registrerats, ska skatt inte ning på andel i en värdepappersinnehållas före utbetalning av fond eller i en specialfond inte har utdelningen. betalats ut på grund av att

andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

Det som sägs om fondbolaget i denna paragraf gäller även värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för fondverksamhet enligt 1 kap. 5 §

lagen om investeringsfonder.

Av 1 kap. 1 § första stycket 14 lagen om investeringsfonder framgår att ett förvaringsinstitut sköter in- och utbetalningar avseende en

investeringsfond.

5 Senaste lydelse 2011:935. Ändringen innebär att tredje och fjärde styckena upphävs.

11 c §

Vid utdelning på andel i en Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av värdepappersfond som förvaltas ett förvaltningsbolag ska för- av ett förvaltningsbolag eller en varingsinstitutet ansvara för de specialfond som förvaltas av en uppgifter som den centrala värde- utländsk AIF-förvaltare ska förpappersförvararen har enligt 7 §, varingsinstitutet ansvara för de 8 § första och andra styckena, 9– uppgifter som den centrala 11, 20 och 22 §§. värdepappersförvararen har enligt

7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§. Uppgift enligt 7 § första stycket Uppgift enligt 7 § första stycket

ska lämnas av den som registre- ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) ringen avser enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder. Uppgiften om värdepappersfonder eller ska lämnas på det sätt som före- lagen (2013:000) om förvaltare av skrivs i 7 § andra stycket i sam- alternativa investeringsfonder. band med registreringen av andels- Uppgiften ska lämnas på det sätt innehavet samt i övrigt när förva- som föreskrivs i 7 § andra stycket i ringsinstitutet begär det. Om utdel- samband med registreringen av ning på andel i en investeringsfond andelsinnehavet samt i övrigt när inte har betalats ut på grund av att förvaringsinstitutet begär det. Om andelsägaren inte registrerats, ska utdelning på andel i en värdepapskatt inte innehållas före utbetal- persfond eller i en specialfond inte ning av utdelningen. har betalats ut på grund av att

andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen. Förvaltningsbolaget ska omedel- Förvaltningsbolaget eller den

bart lämna förvaringsinstitutet utländska AIF-förvaltaren ska upplysning om förhållande som är omedelbart lämna förvaringsav betydelse för frågan om inne- institutet upplysning om förhållande av kupongskatt. hållande som är av betydelse för

frågan om innehållande av

kupongskatt.

12 §

Bestämmelserna om central värdepappersförvarare i 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§ denna lag gäller i stället förvaltaren vid förvaltarregistrering enligt

1. 5 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551), 2. 4 kap. 12 § lagen (2004:46) 2. 4 kap. 12 § lagen (2004:46)

om investeringsfonder, eller om värdepappersfonder eller

12 kap. 5 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investe-

ringsfonder, eller

6 Senaste lydelse 2011:935. 7 Senaste lydelse 2011:69.

3. 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

En central värdepappersförvarare eller den som annars ansvarar för innehållande av kupongskatt enligt 11 a eller 11 b § ska vid redovisning enligt 8 § lämna uppgift till Skatteverket om förvaltning enligt första stycket denna paragraf.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013 och tillämpas på utdelning som lämnas efter den 21 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser gäller för utdelning på andel i en specialfond som förvaltas av ett fondbolag, ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut som enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (2013:000) om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder får fortsätta med sådan verksamhet efter den 21 juli 2013 till dess att ansökan om tillstånd har prövats slutligt.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

dels att rubriken närmast efter 6 kap. 1 a § ska utgå, dels att 2 kap. 2 § och 4 kap. 16 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

2 §

Bestämmelserna om prospekt i denna lag tillämpas inte, om de

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

4 kap.

16 §

Lagen omtryckt 1992:558. Senaste lydelse 2007:535. Senaste lydelse 2011:880.

Första stycket ska också tilläm- Första stycket ska också tillämpas på moderföretag till ett sådant pas på moderföretag till förvaltningsbolag som avses i 1. ett sådant förvaltningsbolag 1 kap. 6 § första stycket lagen om som avses i 1 kap. 6 § första investeringsfonder, i fråga om stycket lagen om värdepappersaktier som bolaget förvaltar i fonder, i fråga om aktier som enlighet med bestämmelserna i bolaget förvaltar i enlighet med Europaparlamentets och rådets bestämmelserna i Europadirektiv 2009/65/EG av den 13 juli parlamentets och rådets direktiv 2009 om samordning av lagar och 2009/65/EG av den 13 juli 2009 andra författningar som avser om samordning av lagar och andra företag för kollektiva investeringar författningar som avser företag för i överlåtbara värdepapper (fond- kollektiva investeringar i överlåt-

4 5 företag) . Detsamma gäller aktier bara värdepapper (fondföretag) , som förvaltas av ett motsvarande eller förvaltningsbolag som inte har säte 2. en sådan EES-baserad AIFi en stat inom EES. förvaltare som avses i 5 kap. 1

eller 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, i fråga om aktier som ingår i en specialfond som förvaltaren förvaltar enligt den lagen eller en motsvarande utländsk EES-

baserad fond.

Första stycket ska också tilläm-

pas på aktier som förvaltas av ett

förvaltningsbolag eller en AIF-

förvaltare som inte har säte i en

stat inom EES som motsvarar ett

sådant bolag eller en sådan förvaltare som avses i andra

stycket.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

4 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). 5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 12 §§ lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

3 §

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns

1. för kreditinstitut 4 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2004:297) om bank-

2. för värdepappersföretag 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (2007:528) om

3. för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansie-

4. för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska

försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

5. för börser och clearingorganisationer 12 kap. 9 § och 19 kap. 12 §

6. för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument,

7. för förvaltningsbolag och 7. för förvaltningsbolag och

8. för utgivare av elektroniska pengar 3 kap. 26–28 §§ lagen

9. för företag som driver inlåningsverksamhet 2 § lagen (2004:299) om

12 §

Den verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper ska

granskas av minst en auktoriserad revisor eller godkänd revisor, om

Senaste lydelse 2011:763. Senaste lydelse 2011:763.

verksamheten i Sverige uppfyller mer än ett av de villkor som anges i 2 § andra stycket revisionslagen (1999:1079).

Förvaltningen och räkenskaperna ska, även om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, granskas av minst en revisor, om verksamheten omfattas av

– lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

– lagen (2004:46) om investe- – lagen (2004:46) om värderingsfonder, pappersfonder,

– lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, – lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, – lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, – lagen (2010:751) om betal- – lagen (2010:751) om betal-

tjänster, eller tjänster,

– lagen (2011:755) om elektro- – lagen (2011:755) om elektroniska pengar. niska pengar, eller

– lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investerings-

fonder.

I fall som avses i andra stycket ska revisorn ha den kompetens som enligt lag gäller för revisorn i ett svenskt företag av motsvarande slag som driver angiven verksamhet.

Till revisor får även utses ett registrerat revisionsbolag. Dessutom får en eller flera revisorssuppleanter utses.

Verkställande direktören ska se till att en revisor utses och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931)

om individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna

3 §

fonder. Pensionssparmedlen får (2004:46) om värdepappersfonder

även placeras i ett utländskt eller i en sådan specialfond som

fondföretag som är underkastat avses i lagen (2013:000) om

4 §

eller en motsvarande marknad rad marknad eller en motsvarande

utanför Europeiska ekonomiska marknad utanför Europeiska eko-

Senaste lydelse 2004:60. Senaste lydelse 2004:60. Senaste lydelse 2007:539.

3 kap.

11 §

Pensionssparinstitutet skall år- Pensionssparinstitutet ska årligen ge kontoinnehavaren en ligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvalt- skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pen- ningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen sionssparkontot. I redovisningen skall anges ska anges

1. tillgångarnas ingående och utgående värde, 2. tillgångarnas placering, 3. köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett, 4. belopp som har betalats eller utbetalats, 5. räntor och utdelningar, och 6. skatter och avgifter som dragits från kontot. Om tillgångarna under året varit Om tillgångarna under året varit

placerade i andelar i en sådan placerade i andelar i en sådan investeringsfond som avses i lagen värdepappersfond som avses i (2004:46) om investeringsfonder, lagen (2004:46) om värdepappersskall det i redovisningen dessutom fonder eller i en sådan specialfond anges hur stort belopp av de totala som avses i lagen (2013:000) om kostnader som belastat fonden förvaltare av alternativa investeunder det närmast föregående ringsfonder, ska det i redoviskalenderåret som hänför sig till ningen dessutom anges hur stort andelsinnehavet. Det skall framgå belopp av de totala kostnader som hur stor del av beloppet som avser belastat fonden under det närmast förvaltningskostnader, inklusive föregående kalenderåret som kostnader för förvaring av fondtill- hänför sig till andelsinnehavet. Det gångarna. ska framgå hur stor del av

beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

4 Senaste lydelse 2004:60.

2.7 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.

3 kap.

9 §

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster

samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet,

inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning

1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar,

oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2004:61.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158)

om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 1–4, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20–23, 27–30 och 32 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

1 §

Frågor om investerarskyddet handläggs av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 § I denna lag betyder 1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag 2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första som anges i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om stycket 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder, värdepappersfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant 3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 12 lagen 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om investeringsfonder, som driver om värdepappersfonder, som verksamhet från filial i Sverige driver verksamhet från filial i med stöd av 1 kap. 6 § samma lag, Sverige med stöd av 1 kap. 6 §

samma lag,

4. investerare: den som anlitat 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag bolag, ett förvaltningsbolag eller för utförande av en investerings- en svensk AIF-förvaltare för tjänst eller den för vars räkning utförande av en investeringstjänst tjänsten utförs, eller den för vars räkning tjänsten

utförs,

5. investeringstjänst: en sådan 5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 2 kap. 1 § och tjänst som avses i 2 § första stycket 1 lagen om a) 2 kap. 1 § och 2 § första värdepappersmarknaden, 7 kap. stycket 1 lagen om värdepappers- 1 § andra stycket 9 lagen marknaden, (2004:297) om bank- och b) 7 kap. 1 § andra stycket 9

1 Senaste lydelse 2007:1434. 2 Senaste lydelse 2008:278.

finansieringsrörelse samt 1 kap. lagen (2004:297) om bank- och 4 § såvitt avser diskretionär finansieringsrörelse, portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskre- 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 tionär portföljförvaltning, 3 kap. lagen om investeringsfonder, 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1

och 2 lagen om värdepappers-

fonder samt d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1–3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder,

6. finansiella instrument: det- 6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § samma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värde- första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, och pappersmarknaden,

7. garantimyndigheten: den 7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet. om investerarskyddet, och

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa

investeringsfonder.

3 §

Investerarskyddet omfattar

1. finansiella instrument som 1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag värdepappersinstitut, ett fondeller en filial till ett förvaltnings- bolag, en filial till ett förvaltningsbolag förfogar över i samband bolag eller en AIF-förvaltare förmed att en investeringstjänst ut- fogar över i samband med att en förs, och investeringstjänst utförs, och

2. medel som ett svenskt värde- 2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige pappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappers- till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial institut, ett fondbolag, en filial till till ett förvaltningsbolag har tagit ett förvaltningsbolag eller en AIFemot med redovisningsskyldighet i förvaltare har tagit emot med samband med att en investerings- redovisningsskyldighet i samband tjänst utförs. med att en investeringstjänst ut-

förs.

Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

3 Senaste lydelse 2004:65.

4 §

Ett svenskt värdepappersinstitut Ett svenskt värdepappersinstitut, och ett fondbolag som har fått ett fondbolag eller en AIFtillstånd att tillhandahålla investe- förvaltare som har fått tillstånd att ringstjänster tillhör investerar- tillhandahålla investeringstjänster skyddet enligt denna lag. tillhör investerarskyddet enligt

denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på an- Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepap- sökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag be- persinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna sluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även tillgångar lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES. land utanför EES.

7 §

En investerare har rätt till ersätt- En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett ning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag värdepappersinstitut, ett fondeller ett förvaltningsbolag som bolag, ett förvaltningsbolag eller tillhör skyddet försätts i konkurs en AIF-förvaltare som tillhör och investeraren inte från institutet skyddet försätts i konkurs och eller bolaget kan få ut finansiella investeraren inte från institutet, instrument eller medel som avses i bolaget eller AIF-förvaltaren kan 3 §. få ut finansiella instrument eller

medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndig- ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hem- het i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instru- land förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller ment och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkurs- som sägs i denna lag om konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas beslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt. på motsvarande sätt.

4 Senaste lydelse 2007:1434. 5 Senaste lydelse 2004:65.

9 §

Ersättningen, tillsammans med Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepap- eventuell utdelning i värdepappersinstitutets, fondbolagets eller persinstitutets, fondbolagets, förförvaltningsbolagets konkurs, er- valtningsbolagets eller AIF-förvalsättning genom institutets, fond- tarens konkurs, ersättning genom bolagets eller förvaltnings- institutets, fondbolagets, förvaltbolagets ansvarsförsäkring och ningsbolagets eller AIF-förvalskadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen tarens ansvarsförsäkring och (1998:1479) om kontoföring av skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen finansiella instrument, för en för- (1998:1479) om kontoföring av lust som enligt denna lag är ersätt- finansiella instrument, för en förningsgill, får uppgå till samman- lust som enligt denna lag är ersättlagt högst 250 000 kronor för varje ningsgill, får uppgå till sammaninstitut eller bolag. lagt högst 250 000 kronor för varje

institut eller bolag.

10 §

Om en person har anlitat ett Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag bolag, ett förvaltningsbolag eller helt eller delvis för någon annans en AIF-förvaltare helt eller delvis räkning, skall denne ha rätten till för någon annans räkning, ska ersättning. Rätten till ersättning denne ha rätten till ersättning. skall i sådant fall prövas som om Rätten till ersättning ska i sådant den personen själv har anlitat fall prövas som om den personen institutet eller bolaget. själv har anlitat institutet, bolaget

eller AIF-förvaltaren.

12 §

Andelsägare i en investerings- Andelsägare i en värdepappersfond enligt lagen (2004:46) om fond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder har inte rätt till värdepappersfonder eller en ersättning för tillgångar som ingår specialfond enligt lagen i fonden. (2013:000) om förvaltare av alter-

nativa investeringsfonder har inte rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden. Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen

(1993:931) om individuellt pensionssparande.

13 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag som tillhör investerar- eller en AIF-förvaltare som till-

6 Senaste lydelse 2004:65. 7 Senaste lydelse 2004:65. 8 Senaste lydelse 2004:65. 9 Senaste lydelse 2004:65.

skyddet kan inte få ersättning från hör investerarskyddet kan inte få detta. ersättning från detta.

16 §

Om förvaltaren i ett värdepap- Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts eller ett fondbolags persinstituts, ett fondbolags eller konkurs finner att en investerare en AIF-förvaltares konkurs finner kan ha rätt till ersättning från att en investerare kan ha rätt till investerarskyddet, skall förvalta- ersättning från investerarskyddet, ren genast informera investeraren ska förvaltaren genast informera om detta. Förvaltaren skall också investeraren om detta. Förvaltaren lämna de uppgifter till garanti- ska också lämna de uppgifter till myndigheten som myndigheten garantimyndigheten som myndigbehöver för att kunna ta ställning heten behöver för att kunna ta till en investerares ersättningskrav. ställning till en investerares ersätt-

ningskrav.

20 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag ska informera sina kunder och en AIF-förvaltare ska inforom mera sina kunder om

1. det skydd som gäller hos 1. det skydd som gäller hos institutet eller bolaget för till- institutet, bolaget eller AIF-förvalgångar som avses i 3 §, taren för tillgångar som avses i

3 §, 2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och 3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet. Informationen ska hållas tillgänglig på svenska språket. Om information som anges i första eller andra stycket inte lämnas ska

marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

21 §

I fråga om ersättningar som har I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fond- mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller förvaltningsbolaget bolaget, förvaltningsbolaget eller med företrädesrätt framför investe- AIF-förvaltaren med företrädesrätt raren intill det utgivna beloppet. framför investeraren intill det ut-

givna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot

10 Senaste lydelse 2007:1434. 11 Senaste lydelse 2008:502. 12 Senaste lydelse 2004:65.

värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

22 §

Om en investerare har rätt till Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsför- ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett säkring som har tecknats av ett värdepappersinstitut, ett fondbolag värdepappersinstitut, ett fondeller ett förvaltningsbolag och om bolag, ett förvaltningsbolag eller ersättning har betalats ut enligt en AIF-förvaltare och om ersättdenna lag för de tillgångar som ning har betalats ut enligt denna försäkringsersättningen avser, trä- lag för de tillgångar som försäkder staten in i investerarens rätt till ringsersättningen avser, träder ersättning enligt ansvarsförsäk- staten in i investerarens rätt till ringen med företrädesrätt framför ersättning enligt ansvarsförsäkinvesteraren intill det utgivna ringen med företrädesrätt framför beloppet. investeraren intill det utgivna

beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

23 §

Garantimyndigheten skall un- Garantimyndigheten ska underderrätta Finansinspektionen, om rätta Finansinspektionen, om ett ett värdepappersinstitut eller ett värdepappersinstitut, ett fondbolag fondbolag som tillhör investerar- eller en AIF-förvaltare som tillhör skyddet inte fullgör sina skyldig- investerarskyddet inte fullgör sina heter enligt denna lag. skyldigheter enligt denna lag.

27 §

När garantimyndigheten har be- När garantimyndigheten har beslutat att investerarskyddet inte slutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för tillgångar hos längre ska gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, ett fond- ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag, bolag, ett förvaltningsbolag eller skall institutet eller bolaget en AIF-förvaltare, ska institutet, informera berörda investerare om bolaget eller AIF-förvaltaren beslutet. informera berörda investerare om

beslutet.

28 §

Ett beslut om att skyddet inte Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepap- längre ska gälla hos ett värdepap-

13

Senaste lydelse 2004:65. 14

Senaste lydelse 2007:1434. 15

Senaste lydelse 2007:1434. 16

Senaste lydelse 2006:539.

persinstitut, ett fondbolag eller ett persinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag inverkar inte på förvaltningsbolag eller en AIFskyddet av de tillgångar som om- förvaltare inverkar inte på skyddet fattades av skyddet när beslutet av de tillgångar som omfattades av meddelades. Motsvarande gäller skyddet när beslutet meddelades. när Finansinspektionen återkallat Motsvarande gäller när Finansett tillstånd att driva bankrörelse, inspektionen återkallat ett tillstånd finansieringsrörelse eller värde- att driva bankrörelse, finansiepappersrörelse eller ett tillstånd för ringsrörelse eller värdepappersett fondbolag att förvalta någon rörelse, ett tillstånd för ett annans finansiella instrument. fondbolag att förvalta någon

annans finansiella instrument eller

ett tillstånd för en AIF-förvaltare till diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer.

29 §

De värdepappersinstitut, fond- De värdepappersinstitut, fondbolag och förvaltningsbolag som bolag, förvaltningsbolag och AIFtillhör investerarskyddet ska betala förvaltare som tillhör investeraravgifter till garantimyndigheten. skyddet ska betala avgifter till

garantimyndigheten.

Institutens och bolagens sam- Institutens, bolagens och AIFmanlagda avgifter ska motsvara förvaltarnas sammanlagda avgifter vad som är nödvändigt för en ska motsvara vad som är nödlångsiktig finansiering av skyddet vändigt för en långsiktig finanoch för att täcka garantimyndig- siering av skyddet och för att täcka hetens administrationskostnader. garantimyndighetens administra- Vid beräkningen av avgiften ska tionskostnader. Vid beräkningen beaktas hur stor andel skyddade av avgiften ska beaktas hur stor tillgångar som finns hos institutet andel skyddade tillgångar som eller bolaget jämfört med samtliga finns hos institutet, bolaget eller skyddade tillgångar. Avgift som AIF-förvaltaren jämfört med samtavser myndighetens administra- liga skyddade tillgångar. Avgift tionskostnader får emellertid för- som avser myndighetens adminidelas lika mellan samtliga institut strationskostnader får emellertid och bolag som tillhör investerar- fördelas lika mellan samtliga instiskyddet. tut, bolag och AIF-förvaltare som

tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas.

30 §

Om skyddet för ett värdepap- Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett persinstitut, ett fondbolag, ett förförvaltningsbolag börjar eller valtningsbolag eller en AIF-förvalupphör att gälla under ett löpande tare börjar eller upphör att gälla

17 Senaste lydelse 2007:1434. 18 Senaste lydelse 2007:1434.

kalenderår får garantimyndigheten under ett löpande kalenderår får ta hänsyn till detta när avgiften för garantimyndigheten ta hänsyn till skyddet fastställs. detta när avgiften för skyddet

fastställs.

32 §

Ett värdepappersinstitut, ett Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- fondbolag, ett förvaltningsbolag bolag som omfattas av investerar- och en AIF-förvaltare som omskyddet skall lämna de uppgifter fattas av investerarskyddet ska till garantimyndigheten som myn- lämna de uppgifter till garantidigheten behöver för att fastställa myndigheten som myndigheten institutets eller bolagets avgift och behöver för att fastställa instii övrigt för sin verksamhet enligt tutets, bolagets eller AIF-förvaldenna lag. tarens avgift och i övrigt för sin

verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

19

Senaste lydelse 2007:1434.

2.9 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 3 kap. 19 §, 6 kap. 5, 10 a och 13 §§, 15 kap. 1 §, 17 kap. 15 §, 42 kap. 8, 43 och 44 §§, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§ samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 och 13 §§, 17 kap. 15 §, 42 kap. 43 §, 44 kap. 6 § och 48 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 § Bestämmelserna om juridiska personer ska inte tillämpas på – dödsbon, – svenska handelsbolag, eller

– juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra stycket.

Bestämmelserna om juridiska Bestämmelserna om juridiska personer ska tillämpas också på personer ska tillämpas också på investeringsfonder. värdepappersfonder och special-

fonder.

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §.

3 kap.

19 §

Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapitalvinsten ska tas upp. Skattskyldigheten gäller också belopp som motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar delägarrätter enligt 48 kap. 2 §, andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Skattskyldigheten omfattar dock inte

1. andelar i investeringsfonder, 1. andelar i värdepappersfonder eller och specialfonder, eller

2. delägarrätter som förvaras på ett investeringssparkonto, förutom tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

Undantaget från skattskyldighet Undantaget från skattskyldighet i andra stycket 2 gäller inte kapi- i andra stycket 2 gäller inte kapitalvinster på andra delägarrätter än talvinster på andra delägarrätter än

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2011:1271.

andelar i investeringsfonder som andelar i värdepappersfonder eller anses ha avyttrats enligt 44 kap. specialfonder som anses ha 8 a §. avyttrats enligt 44 kap. 8 a §.

Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att 1. delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i

utlandet delägarbeskattad juridisk person bara omfattas om de förvärvats under tiden som den skattskyldige har varit obegränsat skattskyldig i Sverige, och

2. delägarrätter och andelar som har ersatt delägarrätter eller andelar som avses i 1 ska anses förvärvade vid samma tidpunkt som det ursprungliga förvärvet.

Vad som sägs i fjärde stycket tillämpas inte i fråga om delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som har ersatt svenska delägarrätter och andelar i svenska handelsbolag.

6 kap.

Svenska investeringsfonder Svenska värdepappersfonder och specialfonder

5 §

Svenska investeringsfonder är Svenska värdepappersfonder inte skattskyldiga för inkomst av och specialfonder är inte skatttillgångar som ingår i fonden. skyldiga för inkomst av tillgångar

som ingår i fonden.

10 a §

Utländska investeringsfonder är Utländska värdepappersfonder begränsat skattskyldiga. och specialfonder är begränsat

skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder Utländska värdepappersfonder och specialfonder

13 §

Utländska investeringsfonder är Utländska värdepappersfonder inte skattskyldiga för inkomst av och specialfonder är inte tillgångar som ingår i fonden. skattskyldiga för inkomst av

tillgångar som ingår i fonden.

15 kap.

1 §

Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt.

3 Senaste lydelse 2011:1271. 4 Senaste lydelse 2011:1271. 5 Senaste lydelse 2011:1271. 6 Senaste lydelse 2011:1271.

Utöver bestämmelserna i detta Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om kapitel finns bestämmelser om inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och 44 §§ finns även bestäm- och 44 §§ finns även bestämmelser om schablonintäkt vid melser om schablonintäkt vid innehav av andelar i investerings- innehav av andelar i en värdepapfond. persfond eller en specialfond.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

17 kap.

Fusion, delning eller annan om- Fusion, delning eller annan ombildning av investeringsfonder bildning av värdepappersfonder

och specialfonder

15 §

Fusion eller delning av investe- Fusion eller delning av värderingsfonder enligt 8 kap. 1, 24 och pappersfonder enligt 8 kap. 1 och 25 §§ lagen (2004:46) om investe- 25 §§ lagen (2004:46) om värderingsfonder ska inte leda till att pappersfonder och av specialdelägarna ska ta upp en intäkt. fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§ Detsamma gäller när en special- lagen (2013:000) om förvaltare av fond ombildas till en värdepap- alternativa investeringsfonder ska persfond. Ersättning i pengar ska inte leda till att delägarna ska ta dock tas upp som intäkt det upp en intäkt. Detsamma gäller när beskattningsår fusionen eller en specialfond ombildas till en delningen sker. värdepappersfond. Ersättning i

pengar ska dock tas upp som intäkt det beskattningsår fusionen eller delningen sker. Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsvärde för de nya

andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder. värdepappersfonder.

Första–tredje styckena gäller Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investe- även utländska värdepappersringsfonder som har bildats i fonder, när respektive fond hör enlighet med Europaparlamentets hemma i en stat inom Europeiska och rådets direktiv 2009/65/EG av ekonomiska samarbetsområdet om

7 Senaste lydelse 2011:937. 8 Senaste lydelse 2011:1271.

den 13 juli 2009 om samordning fusionen, den gränsöverskridande av lagar och andra författningar fusionen eller delningen har skett i som avser företag för kollektiva enlighet med lagstiftningen i den investeringar i överlåtbara berörda staten eller de berörda värdepapper (fondföretag), när staterna. respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

42 kap.

8 §

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond som andelar i en värdepappersfond bara innehåller svenska fordrings- eller en specialfond som bara rätter. innehåller svenska fordringsrätter.

Schablonintäkt vid innehav av Schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond andelar i en värdepappersfond eller en specialfond

43 §

Den som vid ingången av ett Den som vid ingången av ett kalenderår har ägt andelar i en kalenderår har ägt andelar i en investeringsfond ska ta upp en värdepappersfond eller en specialschablonintäkt. Intäkten ska fond ska ta upp en schablonintäkt. beräknas till 0,4 procent av Intäkten ska beräknas till kapitalunderlaget enligt 44 §. 0,4 procent av kapitalunderlaget

enligt 44 §.

Första stycket gäller inte an- Första stycket gäller inte andelar i en investeringsfond som vid delar i en värdepappersfond eller kalenderårets ingång förvaras på en specialfond som vid kalenderett investeringssparkonto. årets ingång förvaras på ett

investeringssparkonto.

44 §

Kapitalunderlaget utgörs av Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalender- värdet vid ingången av kalenderåret på de andelar i en investe- året på de andelar i en värderingsfond som vid denna tidpunkt pappersfond eller en specialfond ägs av den skattskyldige. som vid denna tidpunkt ägs av den

9 Senaste lydelse 2011:1271. 10

Senaste lydelse 2011:1271. 11

Senaste lydelse 2011:1271.

skattskyldige.

Vid beräkningen av kapital- Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska andelar i en underlaget ska andelar i en värdeinvesteringsfond som utgör lager- pappersfond eller en specialfond tillgångar och som enligt 17 kap. som utgör lagertillgångar och som 20 § tas upp till det verkliga värdet enligt 17 kap. 20 § tas upp till det inte ingå. verkliga värdet inte ingå.

44 kap.

Upplösning av investeringsfond Upplösning av en värdepappers-

fond eller en specialfond

6 §

Om en investeringsfond upp- Om en värdepappersfond eller löses, anses varje andelsägare ha en specialfond upplöses, anses avyttrat sin andel. varje andelsägare ha avyttrat sin

andel.

48 kap.

2 § Med delägarrätt avses – aktie, – rätt på grund av teckning av aktier, – teckningsrätt, – fondaktierätt, – andel i en investeringsfond, – andel i en värdepappersfond

och en specialfond, – andel i en ekonomisk förening, och – annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas också på

– vinstandelsbevis och kapitalandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

– konvertibel i svenska kronor, – inlösenrätt och säljrätt som avser aktier, – termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller

termin och option som avser aktieindex, och

– annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7 §

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ska beräknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet.

Om en andel i en invest- Om en andel i en värdepaperingsfond är förvaltarregistrerad persfond är förvaltarregistrerad enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46)

12 Senaste lydelse 2011:1271.

om investeringsfonder, ska vid om värdepappersfonder eller en tillämpning av genomsnitts- andel i en specialfond är förvalmetoden enligt första stycket tarregistrerad enligt 12 kap. 5 § bortses från andra andelar i samma lagen (2013:000) om förvaltare av fond som är registrerade i annan alternativa investeringsfonder, ska förvaltares eller andelsinnehav- vid tillämpning av genomsnittsarens eget namn. metoden enligt första stycket bort-

ses från andra andelar i samma fond som är registrerade i annan förvaltares eller andelsinnehavarens eget namn. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska närings-

betingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska bortses från delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som förvaras på ett investeringssparkonto. Detta gäller dock inte tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

I 18 c §, 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller partiella fissioner, andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

Fusion, delning eller annan Fusion, delning eller annan ombildning av investerings- ombildning av värdepappersfonder fonder och specialfonder

18 §

Fusion eller delning av inve- Fusion eller delning av värdesteringsfonder enligt 8 kap. 1, 24 pappersfonder enligt 8 kap. 1 och och 25 §§ lagen (2004:46) om 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder ska inte leda till värdepappersfonder eller av att kapitalvinster tas upp hos specialfonder enligt 12 kap. 16 delägarna. Detsamma gäller när en och 17 §§ lagen (2013:000) om specialfond ombildas till en värde- förvaltare av alternativa investepappersfond. Ersättning i pengar ringsfonder ska inte leda till att ska dock tas upp som kapitalvinst kapitalvinster tas upp hos deldet beskattningsår fusionen eller ägarna. Detsamma gäller när en delningen sker. specialfond ombildas till en värde-

pappersfond. Ersättning i pengar ska dock tas upp som kapitalvinst det beskattningsår fusionen eller delningen sker. Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsutgift för de nya

andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den

13

Senaste lydelse 2011:937. 14

Senaste lydelse 2011:937.

skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder. värdepappersfonder.

Första–tredje styckena gäller Första–tredje styckena gäller även sådana utländska invest- även utländska värdepapperseringsfonder som har bildats i fonder, när respektive fond hör enlighet med Europaparlamentets hemma i en stat inom Europeiska och rådets direktiv 2009/65/EG av ekonomiska samarbetsområdet om den 13 juli 2009 om samordning fusionen, den gränsöverskridande av lagar och andra författningar fusionen eller delningen har skett i som avser företag för kollektiva enlighet med lagstiftningen i den investeringar i överlåtbara berörda staten eller de berörda värdepapper (fondföretag) , när staterna. respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

21 §

Kapitalförluster på marknadsno- Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i investeringsfonder terade andelar i värdepapperssom innehåller bara svenska ford- fonder eller specialfonder som ringsrätter ska dras av i sin helhet. innehåller bara svenska fordrings-

rätter ska dras av i sin helhet.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

15 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35)

om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

2 §

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings-

bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt

kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank-

3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde-

c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

enligt 1 kap. 3 § lagen enligt 1 kap. 3 § lagen

4. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 §

lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan

grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 13 kap.

1 § 33 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp ska

5. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen

(2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2011:765.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2, 7 och 8 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 2 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (APfonder) ska ha följande lydelse.

5 kap.

2 §

Sjunde AP-fonden ska ingå samarbetsavtal enligt 64 kap. 19 § 2 socialförsäkringsbalken med Pensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma paragraf.

Fondbestämmelserna för de Fondbestämmelserna för de fonder som förvaltas av Sjunde fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden får inte tillåta att medel AP-fonden får inte tillåta att medel delas ut till någon annan än delas ut till någon annan än Pensionsmyndigheten. Sjunde AP- Pensionsmyndigheten. Sjunde APfonden får inte heller genom fonden får inte heller genom fonderna utöva sådan fondverk- fonderna utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av samhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 6 kap. lagen specialfonder enligt 12 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder. (2013:000) om förvaltare av alter-

nativa investeringsfonder.

7 §

Följande bestämmelser i lagen Följande bestämmelser i lagen (2004:46) om investeringsfonder (2004:46) om värdepappersfonder ska gälla för förvaltningen av ska gälla för förvaltningen av fonderna: fonderna:

– 2 kap. 18 § om förbud för – 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning vissa personer med insynsställning att handla med en investerings- att handla med en värdepappersfond, fond,

– 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, – 4 kap. 2 § om företrädare för – 4 kap. 2 § om företrädare för

andelsägarna i en investeringsfond andelsägarna i en värdepappersm.m., fond m.m.,

– 4 kap. 8 och 9 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,

– 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar, – 4 kap. 15–23 §§ om infor- – 4 kap. 15–23 §§ om infor-

1 Senaste lydelse 2010:1281. 2 Senaste lydelse 2009:1460.

mation om en investeringsfond, mation om en värdepappersfond,

– 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond m.m., samt

– 10 kap. 8 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska fonderna anses som värdepappersfonder och Pensionsmyndigheten som fondandelsägare. Det som föreskrivs om fondbolag ska avse Sjunde APfonden.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 2 kap. 18 § om utom såvitt avser 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en insynsställning att handla med en investeringsfond och 2 kap. 21 § värdepappersfond och 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, första stycket om skadestånd, meddela föreskrifter om avvikelser meddela föreskrifter om avvikelser från de bestämmelser som anges i från de bestämmelser som anges i första stycket och i ett enskilt fall första stycket och i ett enskilt fall besluta om undantag från dessa besluta om undantag från dessa bestämmelser. bestämmelser.

8 §

Sjunde AP-fonden ska stå under Sjunde AP-fonden ska stå under tillsyn av Finansinspektionen. För tillsyn av Finansinspektionen. För tillsynen gäller bestämmelserna i tillsynen gäller bestämmelserna i 10 kap. 1 § första och andra 10 kap. 1 § första och andra styckena, 2, 4, 7, 10 och 11 §§ styckena, 2, 4, 7, 10 och 11 §§ samt 14 kap. 1 § lagen (2004:46) samt 14 kap. 1 § lagen (2004:46) om investeringsfonder. om värdepappersfonder.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska det som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

3 Senaste lydelse 2008:280.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562)

om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

5 kap.

10 §

ringsrörelselagen (2010:2043), ringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru- kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 11 § om värdepappersfonder, 1 kap. lagen (2004:297) om bank- och 11 § lagen (2004:297) om bankfinansieringsrörelse, 6 kap. 8 § och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- tillsyn över finansiella konglomerat, 10 kap. 18 § lagen merat, 10 kap. 18 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 1 kap. och stora exponeringar, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 3 kap. 14 § lagen betaltjänster, 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska (2011:755) om elektroniska pengar. pengar och 8 kap. 25 § lagen

(2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder. I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om

meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

1 Senaste lydelse 2011:766.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:862)

om finansiell rådgivning till konsumenter

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter ska ha följande lydelse.

3 a §

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte finansiell rådgivning som

utländska värdepappersföretag utländska värdepappersföretag

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2007:560.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder

dels att 1 kap. 8 och 9 §§, 6 kap., 8 kap. 24 § samt 12 kap. 18 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 24 § ska utgå,

dels att rubriken till lagen, 1 kap. 1 och 5 §§, 2 kap. 1–3 och 17–19 §§, 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 1–5, 7, 8, 10–11, 13, 15–20 och 22 §§, 5 kap. 15 och 20 §§, 7 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 25 och 26 §§, 9 kap. 1, 2 och 4–6 §§, 10 kap. 1 §, 13 kap. 1 § samt rubrikerna till 4, 8 och 9 kap., närmast före 4 kap. 1 och 2 §§, närmast efter 4 kap. 14 § och närmast före 8 kap. 25 § ska ha följande lydelse.

Lag om investeringsfonder Lag om värdepappersfonder

1 kap.

1 §

I denna lag betyder

1. alternativ investeringsfond:

detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder,

1. behörig myndighet: utländsk 2. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag, förvaltningsbolag,

2. derivatinstrument: optioner, 3. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument, likartade finansiella instrument,

3. EES: Europeiska ekonomiska 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samarbetsområdet,

4. egna medel: detsamma som i 5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värde- investeringar i överlåtbara värde-

1 Senaste lydelse av 1 kap. 8 § 2011:882 1 kap. 9 § 2011:882 6 kap. 3 § 2011:882 6 kap. 4 § 2011:882 8 kap. 24 § 2011:882 12 kap. 18 § 2008:282. 2 Senaste lydelse 2012:191.

3 5 papper (fondföretag) , ändrat papper (fondföretag) , ändrat genom Europaparlamentets och genom Europaparlamentets och

4 6 rådets direktiv 2010/78/EU , rådets direktiv 2010/78/EU ,

5. filial: ett avdelningskontor 6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var- med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett för- vid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföre- valtningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen tags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial, ska anses som en enda filial,

6. finansiellt instrument: överlåt- 7. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, bara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, deri- penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet vatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden, på värdepappersmarknaden,

7. fondbolag: ett svenskt aktie- 8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt bolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet, 4 § att driva fondverksamhet,

8. fondföretag: ett utländskt 9. fondföretag: ett utländskt företag företag

a) som i sitt hemland har till- a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda stånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva inve- syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som steringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket anges i 5 kap. 1 § andra stycket, eller 6 kap. 2 § andra stycket, med med kapital från allmänheten, kapital från allmänheten eller från

en särskilt angiven och avgränsad

krets investerare,

b) som tillämpar principen om b) som tillämpar principen om riskspridning, och riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar, med medel ur företagets tillgångar,

9. fondföretags hemland: det 10. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a, sådant tillstånd som avses i 9 a,

10. fondverksamhet: förvaltning 11. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning av en värdepappersfond, försäljoch inlösen av andelar i fonden ning och inlösen av andelar i samt därmed sammanhängande fonden samt därmed sammanadministrativa åtgärder, hängande administrativa åtgärder,

11. företagsgrupp: grupp för 12. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG rådets sjunde direktiv 83/349/EEG

EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

av den 13 juni 1983 grundat på av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om artikel 54.3 g i fördraget om

7 9 sammanställd redovisning , senast sammanställd redovisning , senast ändrat genom Europaparlamentets ändrat genom Europaparlamentets

8 10 och rådets direktiv 2009/49/EG , och rådets direktiv 2009/49/EG , eller grupp som enligt erkända eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovis- ska lämna motsvarande redovisning, ning,

12. förvaltningsbolag: ett 13. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, fondföretag,

13. förvaltningsbolags hemland: 14. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, det land där bolaget har sitt säte,

14. förvaringsinstitut: en bank 15. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investe- förvarar tillgångarna i en värderingsfond och som sköter in- och pappersfond och som sköter inutbetalningar avseende fonden, och utbetalningar avseende

fonden,

15. investeringsfond: värdepap-

persfond eller specialfond,

16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

19. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina

andelsägare,

b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

7 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349). 8 EUT L 164, 26.6.2009, s. 42 (Celex 32009L0049). 9 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349). 10 EUT L 164, 26.6.2009, s. 42 (Celex 32009L0049).

22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

23. specialfond: en fond vars 23. specialfond: detsamma som i andelar kan lösas in på begäran 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av andelsägare och som består av av alternativa investeringsfonder,

finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas

enligt bestämmelserna i 6 kap.,

24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och

26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis

för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 andelar enligt första stycket 9 och och 25 jämställs att andelarna är 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. tredje stycket.

5 §

Tillstånd för fondverksamhet Ett fondbolag får efter tillstånd som avser specialfonder får ges av av Finansinspektionen enligt Finansinspektionen även till 3 kap. 1 § lagen (2013:000) om värdepappersbolag och svenska förvaltare av alternativa investekreditinstitut som har tillstånd för ringsfonder förvalta en alternativ portföljförvaltning avseende finan- investeringsfond. siella instrument enligt 2 kap.

1 § 4 lagen (2007:528) om värde-

11

Senaste lydelse 2011:882.

pappersmarknaden.

För sådan fondverksamhet som För sådan verksamhet som avses avses i första stycket ska följande i första stycket gäller lagen om

bestämmelser tillämpas: förvaltare av alternativa investe-

– 2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § ringsfonder. tredje stycket, 7 § första stycket, Ett fondbolag som är registrerat 9 §, samt 17 och 17 b–21 §§, som förvaltare av godkända risk-

– 3 kap., kapitalfonder enligt Europaparla- – 4 kap., mentets och rådets förordning – 6 kap., (EU) nr 345/2013 av den 17 april – 8 kap. 24 och 25 §§, 2013 om europeiska riskkapital- – 9 kap., fonder eller av godkända fonder

– 10 kap. 1 § första och andra för socialt företagande enligt

styckena samt 2 §, och Europaparlamentets och rådets – 12 kap. 1–4 samt 7–14 §§. förordning (EU) nr 346/2013 av

Ett värdepappersbolag eller ett den 17 april 2013 om europeiska

svenskt kreditinstitut får inleda sin fonder för socialt företagande fondverksamhet så snart tillstånd får även driva sådan verksamhet enligt första stycket har getts. som avses där.

2 kap.

1 §

Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges bara om

1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige, 2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att

drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag,

4. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

5. fondbestämmelserna godkänts 5. fondbestämmelserna har godför den eller de investeringsfonder känts för den eller de värdepapsom bolaget avser att förvalta, och persfonder som bolaget avser att

förvalta, och

6. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

2 §

Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

12 EUT L 115, 25.4.2013, s. 1 (Celex 32013R0345). 13 EUT L 115, 25.4.2013, s. 18 (Celex 32013R0346). 14 Senaste lydelse 2011:882. 15 Senaste lydelse 2011:882.

1. innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Om förvaringsinstitutet är en i Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspek- land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för till- tionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar ståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en investeringsfond som ingår i en värdepappersfond ska förvaras här i landet. Detta ska förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt ska förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket. tredje stycket.

3 §

För fondbolag gäller det som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om inte annat följer av denna lag.

Ett fondbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör.

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag ska vad som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 1 § 4 om ledningsprövning, 2 kap. 18 § första stycket 1 om 2 kap. 18 § första stycket 1 om

förbud mot att handla med en förbud mot att handla med en investeringsfond, värdepappersfond,

2 kap. 20 a § om meddelandeförbud, och 10 kap. 10 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen

samt närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggningarna.

16

Senaste lydelse 2010:842.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att de i tredje stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Ett fondbolag ska ha minst en revisor.

17 § Ett fondbolag ska ha sunda rutiner för 1. förvaltning av verksamheten och redovisning, 2. intern kontroll, och 3. drift och förvaltning av sina informationssystem. Fondbolaget ska särskilt – upprätta och tillämpa regler för styrelseledamöters och anställdas

egna affärer med finansiella instrument,

– dokumentera samtliga transak- – dokumentera samtliga transaktioner som bolaget har genomfört tioner som bolaget har genomfört för en investeringsfonds räkning för en värdepappersfonds räkning eller för ett sådant fondföretags eller för ett sådant fondföretags räkning som avses i 12 § andra räkning som avses i 12 § andra stycket eller 15 § andra stycket, stycket eller 15 § andra stycket, och och

– ha en organisation som minskar risken för intressekonflikter som kan påverka fondandelsägares eller andra kunders intressen negativt.

18 §

Den som har insyn i ett fond- Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel får inte för bolags dagliga handel får inte för egen räkning förvärva finansiella egen räkning förvärva finansiella instrument från en investerings- instrument från en värdepappersfond som bolaget förvaltar eller fond som bolaget förvaltar eller sälja finansiella instrument till sälja finansiella instrument till fonden eller i övrigt handla med fonden eller i övrigt handla med fonden om han eller hon samtidigt fonden om han eller hon samtidigt är är

1. styrelseledamot eller supp- 1. styrelseledamot eller suppleant, leant,

2. revisor eller revisorssupp- 2. revisor eller revisorssuppleant, eller leant, eller

3. innehavare av en ledande 3. innehavare av en ledande befattning. befattning.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsuppdrag eller liknande har insyn i fondbolagets dagliga handel.

Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen under- Styrelsen ska skriftligen underrätta den som har en sådan ledande rätta den som har en sådan ledande befattning i fondbolaget som befattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 och den nämns i första stycket 3 och den

17 Senaste lydelse 2011:882.

som har insyn i fondbolagets som har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket dagliga handel enligt andra stycket om förbudet. om förbudet.

19 §

Enskildas förhållanden till en Enskildas förhållanden till en investeringsfond, ett fondbolag värdepappersfond, ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut får inte eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas. obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

3 kap.

1 §

För varje investeringsfond skall För varje värdepappersfond ska det finnas ett förvaringsinstitut. det finnas ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitutet skall ha sitt Förvaringsinstitutet ska ha sitt säte säte i Sverige eller, om det är en i i Sverige eller, om det är en i Sverige etablerad filial, i ett annat Sverige etablerad filial, i ett annat land inom EES. land inom EES.

Förvaringsinstitutet skall handla Förvaringsinstitutet ska handla oberoende av fondbolaget och ute- oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemen- slutande i andelsägarnas gemensamma intresse. samma intresse.

2 §

Förvaringsinstitutet skall verk- Förvaringsinstitutet ska verkställa de beslut av fondbolaget ställa de beslut av fondbolaget som avser investeringsfonden om som avser värdepappersfonden om de inte strider mot bestämmelserna de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestäm- i denna lag eller fondbestämmelserna. melserna.

Förvaringsinstitutet skall vidare Förvaringsinstitutet ska vidare ta ta emot och förvara den egendom emot och förvara den egendom som ingår i fonden samt se till att som ingår i fonden samt se till att

1. försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

2. fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

3. tillgångarna i fonden utan dröjsmål kommer institutet till handa, och

4. medlen i fonden används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna.

Om utländska finansiella instrument ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ett sådant uppdrag fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag.

3 §

Förvaringsinstitutet får inte för Förvaringsinstitutet får inte för

18

Senaste lydelse 2009:499.

en investeringsfond ta upp eller en värdepappersfond ta upp eller bevilja lån eller gå i borgen. bevilja lån eller gå i borgen.

4 §

Förvaringsinstitutet ska med fondbolaget ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag .

Avtalet får omfatta flera investe- Avtalet får omfatta flera värderingsfonder. I avtalet ska anges pappersfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som vilka värdepappersfonder som omfattas. omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd enligt 1 kap. 6 b § ska det föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet.

4 kap. Allmänna 4 kap. Allmänna bestämmelser för bestämmelser för investeringsfonder värdepappersfonder

Investeringsfondens rättsliga Värdepappersfondens rättsliga ställning ställning

1 §

En investeringsfond kan inte En värdepappersfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet. någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en investe- Egendom som ingår i en värderingsfond får inte utmätas. pappersfond får inte utmätas.

Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om sam- Lagen (1904:48 s. 1) om sam-

äganderätt skall inte tillämpas på äganderätt ska inte tillämpas på delägarskap i en investeringsfond. delägarskap i en värdepappers-

fond.

19 Senaste lydelse 2011:882. 20 EUT L 176, 10.7.2010, s. 42 (Celex 32010L0043).

Förvaltningen av en Förvaltningen av en investeringsfond värdepappersfond

2 §

Fondbolaget företräder andels- Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör en ägarna i alla frågor som rör en investeringsfond. Fondbolaget värdepappersfond. Fondbolaget handlar vid förvaltningen av handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och skall fonden i eget namn och ska därvid därvid ange fondens beteckning. ange fondens beteckning.

Fondbolaget får använda till- Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för gångarna i en värdepappersfond att fullgöra förpliktelser som för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser. förpliktelser.

Vid förvaltningen av en investe- Vid förvaltningen av en värderingsfond skall fondbolaget handla pappersfond ska fondbolaget uteslutande i fondandelsägarnas handla uteslutande i fondandelsgemensamma intresse. ägarnas gemensamma intresse.

Fondbolaget skall handla obe- Fondbolaget ska handla oberoende av förvaringsinstitutet. roende av förvaringsinstitutet.

3 §

Fondbolaget får inte ha hand om Fondbolaget får inte ha hand om egendom som ingår i en investe- egendom som ingår i en värdepapringsfond som bolaget förvaltar. persfond som bolaget förvaltar.

4 §

I syfte att effektivisera ett fondbolags verksamhet får bolaget uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten eller motsvarande verksamhet som avser fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.

Fondbolaget ska i ett avtal med Fondbolaget ska i ett avtal med uppdragstagaren som avser för- uppdragstagaren som avser förvaltningen av en investeringsfond valtningen av en värdepapperseller av ett fondföretag som har fond eller av ett fondföretag som sådant tillstånd som avses i har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets

21

Senaste lydelse 2011:882.

direktiv 2009/65/EG eller därmed direktiv 2009/65/EG eller därmed sammanhängande administration sammanhängande administration förbehålla sig rätten att övervaka förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp av- omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i talet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma in- andelsägarnas gemensamma intresse. tresse.

5 §

Omfattar ett uppdrag enligt 4 § Omfattar ett uppdrag enligt 4 § att någon för fondbolagets räkning att någon för fondbolagets räkning ska förvalta tillgångarna i en ska förvalta tillgångarna i en investeringsfond eller i ett fond- värdepappersfond eller i ett fondföretag som har sådant tillstånd företag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, och rådets direktiv 2009/65/EG, ska avtalet innehålla riktlinjer för ska avtalet innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen. placering av fondmedlen.

Fondbolaget ska tillförsäkra sig en rätt att regelbundet se över och vid behov ändra dessa riktlinjer.

Ett förvaltningsuppdrag får ges till

1. företag som står under 1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd som har fått inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder att förvalta värdepappersfonder eller att utföra diskretionär port- eller att utföra diskretionär portföljförvaltning avseende finan- följförvaltning avseende finansiella instrument, siella instrument,

2. företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1,

3. annat utländskt företag under förutsättning att a) företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet, b) företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som

avses i 1, och

c) ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i hemlandet.

7 §

Avser ett fondbolag att uppdra åt Avser ett fondbolag att uppdra åt någon annan att för bolagets någon annan att för bolagets räkning förvalta en investerings- räkning förvalta en värdepappersfond eller ett fondföretag som har fond eller ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i sådant tillstånd som avses i

22 Senaste lydelse 2011:882. 23 Senaste lydelse 2011:882.

Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller sköta direktiv 2009/65/EG eller sköta därmed sammanhängande admini- därmed sammanhängande administration ska bolaget anmäla detta stration ska bolaget anmäla detta och ge in uppdragsavtalet till och ge in uppdragsavtalet till Finansinspektionen. Finansinspektionen.

Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, ska inspektionen förelägga fondbolaget att hos motparten begära de ändringar som behövs för att avtalet ska uppfylla lagens krav.

8 §

För varje investeringsfond ska För varje värdepappersfond ska det finnas fondbestämmelser som det finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget. upprättas av fondbolaget.

Fondbestämmelserna ska ange 1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet, 2. grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av

fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel ska placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3. vilka andelsklasser som ska finnas och vilka villkor som är förenade med dem,

4. om utdelning ska ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdelning,

5. grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

6. grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondandelarna,

7. var och hur försäljning och inlösen av fondandelar ska ske, 8. grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets

ersättning från fonden,

9. fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar,

10. hur pantsättning av fondandelar ska gå till, 11. fondens räkenskapsår, 12. när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt

fondens halvårsredogörelse och årsberättelse ska offentliggöras, samt

13. var ändringar av fondbestämmelserna ska tillkännages. För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §,

ska det dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska

24

Senaste lydelse 2011:882.

kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om 1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för

värdepappersfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och

3. vilket riskmått som används.

10 § Andelarna i en investeringsfond Andelarna i en värdepappers-

ska vara lika stora och medföra fond ska vara lika stora och lika rätt till den egendom som medföra lika rätt till den egendom ingår i fonden, om inte annat följer som ingår i fonden, om inte annat av andra stycket. följer av andra stycket.

I en investeringsfond får det I en värdepappersfond får det finnas andelar av olika slag finnas andelar av olika slag (andelsklasser). Andelsklasser i en (andelsklasser). Andelsklasser i en och samma fond får vara förenade och samma fond får vara förenade med olika villkor för utdelning, med olika villkor för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp avgifter, lägsta teckningsbelopp samt i vilken valuta andelarna samt i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses. Andelarna i tecknas och inlöses. Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till den och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet av en fondandel dock bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med andelsklassen.

Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden ska värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget ska fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.

10 a §

Fondbolaget får utfärda en fond- Fondbolaget får utfärda en fondandel bara om det är säkerställt att andel bara om det är säkerställt att betalning tillförs investerings- betalning tillförs värdepappersfonden inom rimlig tid. fonden inom rimlig tid.

11 §

Fondbolaget ska föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell

25 Senaste lydelse 2011:882. 26 Senaste lydelse 2011:882. 27 Senaste lydelse 2012:645.

behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).

Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av en central värdepappersförvarare. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.

Om lagen om kontoföring av finansiella instrument inte är tillämplig på andelarna i fonden, ska den som för registret anteckna inskränkningar enligt 13 kap. 19 § första stycket 4 eller 14 kap. 21 § första stycket 4 föräldrabalken där.

Fondbolaget ska till varje fond- Fondbolaget ska till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att andelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandelsinnehav har dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen ska registrerats. Av bekräftelsen ska det framgå investeringsfondens det framgå värdepappersfondens och, i förekommande fall, andels- och, i förekommande fall, andelsklassens beteckning samt namnen klassens beteckning samt namnen på fondbolaget och förvarings- på fondbolaget och förvaringsinstitutet. Vidare ska det framgå institutet. Vidare ska det framgå var informationsbroschyren enligt var informationsbroschyren enligt 15 §, faktabladet enligt 16 a § samt 15 §, faktabladet enligt 16 a § samt årsberättelsen och halvårsredo- årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå. görelsen enligt 18 § finns att tillgå.

13 §

En fondandel ska, på begäran av En fondandel ska, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för värdepappersfonden. Om medel inlösen behöver anskaffas genom för inlösen behöver anskaffas försäljning av egendom som ingår genom försäljning av egendom i fonden, ska försäljning ske och som ingår i fonden, ska försäljning inlösen verkställas så snart som ske och inlösen verkställas så snart möjligt. som möjligt.

Första stycket gäller dock inte om fondandelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad och det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 10 § tredje stycket.

Under den tid som ett förva- Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investe- ringsinstitut förvaltar en värdepapringsfond enligt 9 kap. 1 § första persfond enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket eller 5 a kap. 34 eller andra stycket eller 5 a kap. 34 eller 42 § får fondandelar inte eller 42 § får fondandelar inte säljas eller lösas in. säljas eller lösas in.

28

Senaste lydelse 2011:882.

Information om Information om investeringsfonder värdepappersfonder

15 §

För varje investeringsfond ska För varje värdepappersfond ska det finnas en aktuell informations- det finnas en aktuell informationsbroschyr. broschyr.

Informationsbroschyren ska innehålla 1. fondbestämmelserna,

2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,

3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil,

4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§,

5. uppgifter om vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras i, och

6. för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil.

16 §

I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1. fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3. om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

Om fonden är en specialfond,

ska detta framgå av informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseen-

de fonden.

16 a §

För varje investeringsfond ska För varje värdepappersfond ska det finnas ett aktuellt faktablad. det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

29 Senaste lydelse 2011:882. 30 Senaste lydelse 2011:882. 31 Senaste lydelse 2011:882.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Bestämmelser om hur fakta- Bestämmelser om hur faktabladet för en värdepappersfond ska bladet för en värdepappersfond ska vara utformat och om dess vara utformat och om dess innehåll finns i kommissionens innehåll finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller varaktigt medium än papper eller

32 33 på en webbplats . Det som anges i på en webbplats .

förordningen ska i tillämpliga delar gälla också för faktablad för en specialfond. Om fonden är en specialfond ska detta framgå av

faktabladet.

17 §

Fondbolaget skall, på begäran av Fondbolaget ska, på begäran av en andelsägare eller den som avser en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en investe- att köpa andelar i en värdepapringsfond, lämna kompletterande persfond, lämna kompletterande information om riskhanteringen information om riskhanteringen för fonden, innehållande de för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för kvantitativa gränser som gäller för placeringen av fondmedlen, de placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvalt- metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utveck- ningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkast- lingen av risknivåer och avkastning från de viktigaste katego- ning från de viktigaste kategorierna av tillgångar som fond- rierna av tillgångar som fondmedlen placeras i. medlen placeras i.

18 §

Fondbolaget skall för varje Fondbolaget ska för varje värdeinvesteringsfond som det förvaltar pappersfond som det förvaltar lämna lämna

1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, och 2. en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom

två månader från halvårets utgång.

Årsberättelser och halvårsredo- Årsberättelser och halvårsredo-

32

EUT L 176, 10.7.2010, s. 1 (Celex 32010R0583). 33

EUT L 176, 10.7.2010, s. 1 (Celex 32010R0583).

görelser skall innehålla den infor- görelser ska innehålla den information som behövs för att man mation som behövs för att man ska skall kunna bedöma varje investe- kunna bedöma varje värderingsfonds utveckling och pappersfonds utveckling och ställning. Handlingarna skall på ställning. Handlingarna ska på begäran kostnadsfritt skickas till begäran kostnadsfritt skickas till andelsägarna och finnas att tillgå andelsägarna och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvarings- hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Fondbolaget skall i sam- institutet. Fondbolaget ska i samband med att bolaget lämnar sådan band med att bolaget lämnar sådan information som avses i 22 § till- information som avses i 22 § tillfråga andelsägarna om de vill ha fråga andelsägarna om de vill ha årsberättelsen och halvårsredo- årsberättelsen och halvårsredogörelsen. görelsen.

19 §

Fondbolagets revisorer ska Fondbolagets revisorer ska granska de räkenskaper som ligger granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för en till grund för årsberättelsen för en investeringsfond. Revisions- värdepappersfond. Revisionsberättelsen, med eventuella berättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen. återges i årsberättelsen.

Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 10 kap. 7 § ska revisorn delta i granskningen.

20 §

Informationsbroschyren, fakta- Informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen bladet, den senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse som publice- halvårsredogörelse som publicerats därefter ska på begäran kost- rats därefter ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som nadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa andelar i en investe- avser att köpa andelar i en värderingsfond. Denne ska, med pappersfond. Denne ska, med undantag för de fall som avses i undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas fakta- utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås. bladet i god tid innan avtal ingås.

Om fondbolaget genom mark- Om fondbolaget genom marknadsföring erbjuder allmänheten nadsföring erbjuder allmänheten att köpa andelar i en investe- att köpa andelar i en värdepapringsfond, ska det av erbjudandet persfond, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå. var dessa finns att tillgå.

34 Senaste lydelse 2010:842. 35 Senaste lydelse 2011:882.

Om information som anges i 16 och 16 a §§, 5 a kap. 24 § samt andra stycket denna paragraf inte lämnas, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

22 §

Fondbolaget skall varje år skrift- Fondbolaget ska varje år skriftligen informera varje andelsägare i ligen informera varje andelsägare i en investeringsfond om hur stort en värdepappersfond om hur stort belopp av de totala kostnaderna belopp av de totala kostnaderna för fonden under det närmast för fonden under det närmast föregående året som hänför sig till föregående året som hänför sig till andelsinnehavet. I informationen andelsinnehavet. I informationen skall det anges hur stor del av ska det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltnings- beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för kostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna. förvaring av fondtillgångarna.

I fråga om fondandelar som I fråga om fondandelar som enligt 12 § lämnats till någon enligt 12 § lämnats till någon annan för förvaltning skall infor- annan för förvaltning ska informationen ges till förvaltaren. mationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett samman- Fondbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla andelar i en lagt belopp för alla andelar i en investeringsfond som lämnats för värdepappersfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare. förvaltning till samma förvaltare.

5 kap.

15 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i 1. andra värdepappersfonder, 2. fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och 3. specialfonder och fond- 3. specialfonder och utländska

företag som uppfyller förut- alternativa investeringsfonder som sättningarna i 1 kap. 9 §, såvida uppfyller förutsättningarna i 4 kap. fonderna och fondföretagen 2 eller 3 § eller 5 kap. 6 § första

stycket 1 eller andra stycket eller

11 § första stycket 1 lagen (2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder, såvida fonderna a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta

kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning, c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt

det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och

d) för varje räkenskapsår lämnar d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredo- årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan görelse som innehåller sådan information som är nödvändig för information som är nödvändig för 124 att man skall kunna bedöma till- att man ska kunna bedöma till-

gångarna, ansvarsfrågor, avkast- gångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat ning och händelser som inträffat under den aktuella rapporterings- under den aktuella rapporteringsperioden. perioden.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

20 §

Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder, fondföretag värdepappersfonder, fondföretag, eller specialfonder, gäller bestäm- specialfonder eller andra altermelsen i första stycket det nativa investeringsfonder, gäller sammanlagda aktieinnehavet i bestämmelsen i första stycket det fonderna och fondföretagen. sammanlagda aktieinnehavet i

fonderna och fondföretagen.

7 kap.

1 §

Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verksamheten

1. ta emot fondandelar för förva- 1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar ring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som ingår i en värdepappersfond, som förvaltas av fondbolaget, ett fondföretag eller en alternativ

investeringsfond som förvaltas av

fondbolaget,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3. lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Medel som tas emot med redo- Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första visningsskyldighet enligt första stycket 2 skall omedelbart avskil- stycket 2 ska omedelbart avskiljas jas från bolagets egna tillgångar. från bolagets egna tillgångar.

2 §

Ett fondbolag får inte placera en Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett en värdepappersfond, en alternativ fondföretag som fondbolaget investeringsfond eller ett förvaltar, direkt eller på uppdrag fondföretag som fondbolaget av någon annan fondförvaltare, om förvaltar, direkt eller på uppdrag

36 Senaste lydelse 2011:882. 37 Senaste lydelse 2007:562.

inte investeraren har godkänt detta av någon annan fondförvaltare, om på förhand. inte investeraren har godkänt detta

på förhand.

8 kap. Fusion och delning av 8 kap. Fusion och delning av investeringsfonder m.m. värdepappersfonder m.m.

Delning av investeringsfonder Delning av värdepappersfonder

25 §

Ett fondbolag får, efter tillstånd Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en av Finansinspektionen, dela en investeringsfond. Tillstånd till en värdepappersfond. Tillstånd till en delning ska lämnas om åtgärden delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fond- kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen. andelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

26 §

En värdepappersfond får inte En värdepappersfond får inte ombildas till en specialfond. ombildas till en specialfond eller

någon annan typ av alternativ

investeringsfond.

9 kap. Upphörande och 9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen överlåtelse av förvaltningen av en investeringsfond av en värdepappersfond

1 §

Ett fondbolags förvaltning av en Ett fondbolags förvaltning av en investeringsfond ska omedelbart värdepappersfond ska omedelbart tas över av fondens förvarings- tas över av fondens förvaringsinstitut om institut om

1. Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet,

2. beslut har fattats om att fondbolaget ska gå i tvångslikvidation, eller 3. fondbolaget har försatts i konkurs.

Om ett fondbolag vill upphöra Om ett fondbolag vill upphöra

38

Senaste lydelse 2011:882. 39

Senaste lydelse 2011:882. 40

Senaste lydelse 2011:882. 41

Senaste lydelse 2011:882. 42

Senaste lydelse 2011:882.

med förvaltningen av en investe- med förvaltningen av en värderingsfond, ska förvaltningen pappersfond, ska förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten den tidpunkt då verksamheten upphör. upphör.

Har en investeringsfond varken Har en värdepappersfond varken andelsägare eller fondförmögenhet andelsägare eller fondförmögenhet får fondbolaget, i stället för det får fondbolaget, i stället för det som anges i andra stycket, efter som anges i andra stycket, efter tillstånd av Finansinspektionen tillstånd av Finansinspektionen avveckla fonden. Fondbolaget ska avveckla fonden. Fondbolaget ska tillsammans med en ansökan om tillsammans med en ansökan om sådant tillstånd lämna ett intyg sådant tillstånd lämna ett intyg från bolagets revisor om att fonden från bolagets revisor om att fonden saknar andelsägare och inte har saknar andelsägare och inte har några tillgångar eller skulder. några tillgångar eller skulder.

Ett fondbolag får efter tillstånd Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta av Finansinspektionen överlåta förvaltningen av en investerings- förvaltningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag. fond till ett annat fondbolag.

Ett övertagande enligt andra eller fjärde stycket får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

2 §

Ett förvaringsinstitut som har Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en övertagit förvaltningen av en investeringsfond från ett fondbolag värdepappersfond från ett fondskall snarast överlåta förvaltningen bolag ska snarast överlåta förvaltav fonden till ett annat fondbolag ningen av fonden till ett annat om Finansinspektionen tillåter det. fondbolag om Finansinspektionen I annat fall skall investerings- tillåter det. I annat fall ska fonden upplösas genom att till- värdepappersfonden upplösas gegångarna i fonden säljs och nom att tillgångarna i fonden säljs nettobehållningen i fonden skiftas och nettobehållningen i fonden ut till fondandelsägarna. skiftas ut till fondandelsägarna.

4 §

Information om följande föränd- Information om följande förändringar i fråga om en investe- ringar i fråga om en värdepapringsfond skall kungöras i Post- persfond ska kungöras i Post- och och Inrikes Tidningar samt finnas Inrikes Tidningar samt finnas att att tillgå hos fondbolaget och tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen att förvaringsinstitutet, nämligen att

1. förvaltningen av fonden skall 1. förvaltningen av fonden ska överlåtas till en annan fondförval- överlåtas till en annan fondförvaltare, tare,

2. förvaltningen av fonden skall 2. förvaltningen av fonden ska övertas av förvaringsinstitutet, och övertas av förvaringsinstitutet, och

3. förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av fonden till en fondförvaltare eller att upplösa fonden. 127

Kungörandet skall i fall som Kungörandet ska i fall som avses i första stycket 1 göras av avses i första stycket 1 göras av det överlåtande fondbolaget och i det överlåtande fondbolaget och i övriga fall av förvaringsinstitutet. övriga fall av förvaringsinstitutet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.

5 §

Om förvaltningen av en Om förvaltningen av en investeringsfond har övertagits av värdepappersfond har övertagits en ny förvaltare, skall denne av en ny förvaltare, ska denne fullgöra de förpliktelser avseende fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare har fonden som tidigare förvaltare har på grund av denna lag. på grund av denna lag.

Ett förvaringsinstitut får inte Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i utöva rösträtt för aktier som ingår i en investeringsfond som institutet en värdepappersfond som instiförvaltar. tutet förvaltar.

6 §

För sin förvaltning med anled- För sin förvaltning med anledning av upphörande eller över- ning av upphörande eller överlåtelse av en investeringsfond har låtelse av en värdepappersfond har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur fonden. Ersättningens ersättning ur fonden. Ersättningens storlek skall bestämmas av Finans- storlek ska bestämmas av Finansinspektionen. inspektionen.

10 kap.

1 §

Finansinspektionen har tillsyn Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 och 8 §§, som avses i 1 kap. 6 §, fondföretag fondföretag som avses i 1 kap. 7 som avses i 1 kap. 7 § samt och 9 §§ samt förvaringsinstitut. förvaringsinstitut.

För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värdepappersfond förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, det som anges i fondbestämmelserna.

43

Senaste lydelse 2011:882.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §, 2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och

11 §§,

3. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

4. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket,

5. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 b §§,

6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappers-

fond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

10. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

11. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

12. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska

lämnas,

15. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §,

16. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risk-

nivå ska utföras enligt 6 kap. 4 §,

18. vilka åtgärder som ett 17. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisnings- emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §, skyldighet enligt 7 kap. 1 §,

19. vilka åtgärder som ett 18. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

20. vad informationen enligt 19. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, bifogas informationen,

44 Senaste lydelse 2011:882.

21. på vilket språk de handlingar 20. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, upprättas,

22. vilka upplysningar som 21. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska och när upplysningarna ska lämnas, och lämnas, och

23. sådana avgifter för tillsyn 22. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §. som avses i 10 kap. 11 §.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013. 2. Fondbolag, värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som vid

ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att driva verksamhet avseende specialfonder får, om en ansökan om tillstånd som AIF-förvaltare enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder har getts in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om tillstånd vägras, ska bolaget eller institutet upphöra med verksamheten.

3. Ett värdepappersbolag eller svenskt kreditinstitut som vid ikraftträdandet av denna lag förvaltar en specialfond får, efter Finansinspektionens tillstånd, överlåta förvaltningen av fonden till en AIF-förvaltare om överlåtelsen sker och AIF-förvaltaren har tillstånd enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder senast den 22 juli 2014 eller, om AIF-förvaltaren är etablerad i ett annat land inom EES, överlåtelsen sker och AIF-förvaltaren har tillstånd enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU senast den 22 juli 2014. För sådana överlåtelser gäller äldre bestämmelser i 9 kap. 4 och 5 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder.

4. Ett förvaltningsbolag som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att driva verksamhet från filial i Sverige enligt 1 kap. 8 § lagen (2004:46) om investeringsfonder får, om en ansökan om tillstånd enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder har getts in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om tillstånd vägras, ska förvaltningsbolaget upphöra med verksamheten.

5. Ett fondföretag som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att marknadsföra andelar i företaget i Sverige enligt 1 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder får, om en ansökan om tillstånd enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder har getts in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om tillstånd vägras, ska fondföretaget upphöra med verksamheten.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:405)

om försäkringsförmedling

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska ha följande lydelse.

5 kap.

7 §

Om försäkringsförmedlaren Om försäkringsförmedlaren uppsåtligen eller av oaktsamhet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt åsidosätter sina skyldigheter enligt 4 §, skall förmedlaren ersätta ren 4 §, ska förmedlaren ersätta ren förmögenhetsskada som på grund förmögenhetsskada som på grund av detta drabbar en kund, en av detta drabbar en kund, en försäkringsgivare, ett fondbolag, försäkringsgivare, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag, ett fond- ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller någon som härleder företag, en förvaltare av sin rätt från kunden. alternativa investeringsfonder

eller någon som härleder sin rätt från kunden.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.16 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 §, 21 kap. 4 och 7 §§ samt rubrikerna närmast före 21 kap. 4 och 7 §§ aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

5 kap.

6 §

skall såväl aktieägaren som ska såväl aktieägaren som

rättighetsinnehavaren föras in i rättighetsinnehavaren föras in i

ringsnummer samt postadress. ringsnummer samt postadress.

Dessutom skall i aktieboken Dessutom ska i aktieboken

antecknas vad som gäller om antecknas vad som gäller om

rättigheten. När det styrks att rättigheten. När det styrks att

rättigheten har förändrats eller rättigheten har förändrats eller

förordnande enligt 11 kap. 3 § förordnande enligt 11 kap. 3 §

valtar aktier för en blivande valtar aktier för en blivande

aktieägares räkning, skall den aktieägares räkning, ska den

den gode mannen föras in i den gode mannen föras in i

6 kap.

2 §

1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,

2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller

3. nummer på de aktier som avses med brevet, 4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av

olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut. I det fall som avses i 5 kap. 6 § I det fall som avses i 5 kap. 6 §

tredje stycket skall aktiebrevet i tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange stället för fondandelsägarna ange det fondbolag som förvaltar fondens förvaltare liksom fondens fonden liksom fondens beteckning. beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

21 kap.

Innehav i investeringsfond Innehav i värdepappersfond eller specialfond

4 §

Den som innehar en andel i en Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid värdepappersfond eller specialtillämpningen av 1 och 2 §§ inte fond anses vid tillämpningen av som aktieägare. 1 och 2 §§ inte som aktieägare.

Innehav i investeringsfond Innehav i värdepappersfond eller specialfond

7 §

Den som förvärvar eller innehar Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond en andel i en värdepappersfond anses vid tillämpningen av 5 § inte eller specialfond anses vid som förvärvare av aktier. tillämpningen av 5 § inte som

förvärvare av aktier.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531)

om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 §

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud-

sakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla

datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med

den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värde-

pappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndig-

het inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett

reglerat företag med huvudkontor inom EES,

3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett

reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst

ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag

4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värde-

pappersbolag eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansierings-

rörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag

a) kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag eller motsvarande

utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank-

b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska

återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkrings-

c) blandade finansiella holdingföretag,

Senaste lydelse 2012:195.

8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag,

10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU ,

12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell

företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat,

b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller

c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag,

17. utländskt återförsäkringsföretag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2 EUT L 35, 11.2.2003, s. 1 (Celex 32002L0087). 3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371)

om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 9 kap. 6 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om kapitaltäckning och stora expo-

neringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa

bestämmelser i denna lag gäller även för betalningsinstitut.

9 kap.

6 §

finansiell företagsgrupp som finansiell företagsgrupp som

1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvalt-

ningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller

som institutet har ägarintresse i, eller

2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de

utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land

utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holding-

utländskt företag som i sitt utländskt företag som i sitt

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

Senaste lydelse 2010:763.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 och 5 §§, 6 kap. 6 §, 8 kap. 2, 19, 22 a, 22 b och 25 §§, 13 kap. 4 § och 16 kap. 3 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 8 kap. 21 a §, samt närmast före 8 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse.

1 kap.

4 §

1. finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument,

2. överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, till exempel:

a) aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och

c) andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått,

3. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,

4. fondandelar: andelar i 4. fondandelar: andelar i värdeinvesteringsfonder, fondföretag pappersfonder, fondföretag, alteroch andra företag för kollektiva nativa investeringsfonder och investeringar, andra företag för kollektiva

investeringar,

5. finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan hänföras till någon av följande kategorier:

a) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,

b) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,

c) optioner, terminskontrakt, swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,

d) optioner, terminskontrakt, swappar, terminskontrakt som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (forwards) och varje annat derivatkontrakt som

– avser råvaror, – kan avvecklas fysiskt, – inte omnämns i c och som inte är för kommersiella ändamål, och – som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella

instrument, med utgångspunkt från bland annat om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav,

e) derivatinstrument för överföring av kreditrisk, f) finansiella kontrakt avseende prisdifferenser, g) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje

annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter, utsläppsrätter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som

– avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och

– anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav.

Ytterligare bestämmelser om vilka derivatinstrument som omfattas av första stycket 5 d och g finns i artiklarna 38 och 39 i genomförandeförordningen.

2 kap.

4 §

I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmelser om rätt för värdepappersinstitut att driva pensionssparrörelse.

I lagen (2004:46) om investeringsfonder finns bestämmelser om rätt för värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning enligt 2 kap. 1 § 4 denna lag att driva fondverksamhet som avser

specialfonder.

5 § Tillstånd enligt 1 § behövs inte för 1. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet, 2. anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 5 § 1,

1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 2 Senaste lydelse 2010:2075.

3. börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

5. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7. fysiska och juridiska personer som inte tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet utom handel för egen räkning, såvida de inte

a) är marknadsgaranter, eller

b) handlar för egen räkning utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt genom att tillhandahålla ett system som är tillgängligt för någon utomstående i syfte att handla med denne,

8. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

9. företag som tillhandahåller både a) investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program

som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b) andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltnings- 10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får bolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, (2004:46) om värdepappersfonder

samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering

enligt 2 kap. den lagen,

11. företag som handlar med finansiella instrument för egen räkning eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång eller sådana derivatkontrakt som avses i 1 kap. 4 § första stycket 5 g till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, och

b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning till kund inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än

sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av handel för egen räkning med råvaror eller derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång, om företaget inte ingår i en koncern vars huvudsakliga verksamhet utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14. företag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet

a) som uteslutande består i handel för egen räkning på marknader för finansiella terminer, optioner eller andra derivatinstrument och på avistamarknader bara i syfte att skydda derivatpositioner, eller

b) som dels handlar på uppdrag av andra medlemmar på marknaderna som anges i a eller ställer priser för dem, dels garanteras av clearingdeltagare på dessa marknader, om ansvaret för att avtal som ingås av företagen fullgörs bärs av clearingdeltagarna, och

15. verksamhet enligt 1 § 1 och 5 som drivs av den som är registrerad för förmedling av alla slag av försäkringar eller bara livförsäkringar enligt 2 kap. 3 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, om

a) verksamheten bara är en sido- a) verksamheten bara är en sidoverksamhet till försäkringsför- verksamhet till försäkringsförmedlingen och bara avser mot- medlingen och bara avser mottagande och vidarebefordran av tagande och vidarebefordran av order avseende andelar i investe- order avseende andelar i värderingsfonder eller sådana fond- pappersfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 och företag som avses i 1 kap. 7 § 9 §§ lagen om investeringsfonder lagen om värdepappersfonder samt investeringsrådgivning till eller andelar i specialfonder eller kund avseende sådana andelar, sådana utländska fonder som

avses i 4 kap. 2 eller 3 § eller

5 kap. 6 § första stycket 1 eller andra stycket eller 11 § första stycket 1 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

samt investeringsrådgivning till kund avseende sådana andelar, b) kunders order vidarebe- b) kunders order vidarebe-

fordras bara direkt till fondbolag, fordras bara direkt till fondbolag, förvaltningsbolag samt fondföre- förvaltningsbolag, fondföretag, tag som avses i a, och samt AIF-förvaltare som avses i a,

och

c) försäkringsförmedlaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

6 kap.

6 §

Ett svenskt värdepappersinstitut Ett svenskt värdepappersinstitut 140 eller ett utländskt värdepappers- eller ett utländskt värdepappers-

företag som hör hemma inom EES företag som hör hemma inom EES skall fortlöpande se till att ska fortlöpande se till att anknutna anknutna ombud som det har ombud som det har anmält för anmält för registrering enligt 1 registrering enligt 1 eller 2 § eller 2 § uppfyller uppfyller

1. kraven på kunskaper, kvalifikationer och lämplighet enligt 1 § första stycket, och

2. det som enligt 8 kap. 1 och 2. det som enligt 8 kap. 1 och 22–27 §§ gäller för värdepappers- 21 a–27 §§ gäller för värdepapinstitut. persinstitut.

8 kap.

2 §

Av bestämmelserna om värde- Av bestämmelserna om värdepappersinstitut i detta kapitel skall pappersinstitut i detta kapitel ska bara det som anges i 1, 12 och 22– bara det som anges i 1, 12 och 33 §§ tillämpas på utländska 21 a–33 §§ tillämpas på utländska företag som driver värdepappers- företag som driver värdepappersrörelse i Sverige enligt 4 kap. 1 § rörelse i Sverige enligt 4 kap. 1 § första stycket 1. första stycket 1.

19 §

Ett värdepappersinstitut får behandla en enhet som ingår i någon av följande grupper som en jämbördig motpart:

1. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag, 2. kreditinstitut, 3. försäkringsföretag, 4. värdepappersfonder som av- 4. värdepappersfonder som av-

ses i 1 kap. 1 § första stycket 25 ses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om investerings- lagen (2004:46) om värdepappersfonder och fondföretag som avses fonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag samt fond- meningen samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag som bolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem, förvaltar dem,

5. pensionsfonder och förvaltningsbolag som förvaltar dem, 6. andra finansiella företag än sådana som avses i 1–5 som har tillstånd

att driva verksamhet enligt lagstiftningen i det land där de hör hemma eller som regleras i lagstiftning i det landet,

7. företag som är undantagna från tillståndsplikt enligt 2 kap. 5 § första stycket 13 och 14,

8. nationella regeringar och därmed sammanhängande organ, inklusive offentliga organ som har hand om statsskuld, centralbanker och överstatliga organisationer, samt

9. andra företag än sådana som avses i 1–8, om de ska betraktas som professionella kunder enligt 16 § första stycket 1–3.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som inte ingår i någon av grupperna i första stycket som en jämbördig motpart, om företaget

3 Senaste lydelse 2011:885.

1. begär att bli behandlat som en jämbördig motpart, och 2. får behandlas som en professionell kund enligt 17 § första stycket.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som en jämbördig motpart enligt andra stycket bara om företaget får behandlas som en professionell kund enligt 17 § för sådana tjänster och transaktioner.

Andelar och aktier i alternativa investeringsfonder

21 a §

Ett värdepappersinstitut får,

direkt eller indirekt, erbjuda andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder till eller placera andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder hos kunder inom EES enbart om andelarna eller aktierna får marknadsföras till den aktuella kategorin investerare enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra tillämpliga nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr

1095/2010 .

22 a §

Ett värdepappersinstitut som för- Ett värdepappersinstitut som förmedlar fondandelar enligt 2 kap. medlar andelar i värdepappers- 1 § 1 och 2 eller ger råd enligt fonder eller i sådana fondföretag 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan som avses i 1 kap. 7 § lagen att kunden begär det, tillhanda- (2004:46) om värdepappersfonder hålla kunden faktablad i god tid eller i specialfonder eller i andra innan avtal ingås. alternativa investeringsfonder som

marknadsförs till ickeprofessionella investerare enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger

4 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061). 5 Senaste lydelse 2011:885.

råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

22 b § Ett värdepappersinstitut ska till Ett värdepappersinstitut ska till

varje kund skyndsamt lämna sådan varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i 4 kap. information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde mening- 12 § första stycket fjärde meningen lagen (2004:46) om investe- en lagen (2004:46) om värdepapringsfonder och som institutet får persfonder och som institutet får från ett fondbolag, förvaltnings- från ett fondbolag, förvaltningsbolag eller annat värdepappers- bolag, en AIF-förvaltare eller institut. annat värdepappersinstitut.

25 §

Ett värdepappersinstitut får tillhandahålla investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order i fråga om ett eller flera finansiella instrument och utförande av order avseende finansiella instrument på kunders uppdrag utan att uppfylla kraven i 24 §, om

1. tjänsten avser a) aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller på en

motsvarande marknad utanför EES,

b) penningmarknadsinstrument, c) obligationer eller andra former av skuldförbindelser utan derivat-

inslag,

d) andelar i en värdepappers- d) andelar i en värdepappersfond fond som avses i 1 kap. 1 § första som avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett värdepappersfonder eller i ett fondföretag som avses i 1 kap. 7 § fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen första stycket första meningen samma lag, eller samma lag, eller

e) andra okomplicerade finansiella instrument, 2. tjänsten tillhandahålls på kundens initiativ, samt

3. kunden klart och tydligt har informerats om att institutet inte kommer att bedöma om instrumentet eller tjänsten passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

13 kap.

4 §

Överlåtbara värdepapper som har getts ut eller utfärdats av någon som enligt öppenhetsdirektivet har möjlighet att välja hemmedlemsstat får inte tas upp till handel på en reglerad marknad förrän emittenten har valt en stat inom EES som hemmedlemsstat.

Första stycket gäller inte i fråga om

6 Senaste lydelse 2011:885. 7 Senaste lydelse 2011:885.

1. andelar i en investeringsfond 1. andelar i eller i ett sådant fondföretag som a) en värdepappersfond eller i avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen ett sådant fondföretag som avses i (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om eller värdepappersfonder, eller

b) en specialfond eller i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 4 kap. 2 eller 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

16 kap.

3 §

Bestämmelserna i detta kapitel ska inte tillämpas i fråga om

1. andelar i en investeringsfond 1. andelar eller i ett sådant fondföretag som a) i en värdepappersfond eller i avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen ett sådant fondföretag som avses i (2004:46) om investeringsfonder, 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om

värdepappersfonder, eller b) i en specialfond eller i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 4 kap. 2 eller 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder,

2. penningmarknadsinstrument med en kortare löptid än ett år, eller

3. obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som var och en har ett nominellt värde motsvarande minst 100 000 euro och som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1.

11 §

En emittent som inte har säte i en stat inom EES får tillämpa sådana bestämmelser om års- och koncernredovisning samt halvårsrapport som finns i en offentlig reglering i en stat utanför EES, om dessa bestämmelser motsvarar de krav som ställs på sådan regelbunden finansiell information i öppenhetsdirektivet. Emittenten får även tillämpa ett tredjelands bestämmelser om kvartalsrapport, om dessa bestämmelser motsvarar de krav på sådan rapport som ställs i de bestämmelser om delårsrapport som anges i 8 § och som skulle ha varit tillämpliga om emittenten hade haft sitt säte i Sverige.

En emittent som inte har säte i En emittent som inte har säte i en stat inom EES får även tillämpa en stat inom EES får även tillämpa sådana bestämmelser om koncern- sådana bestämmelser om koncernredovisning och halvårsrapport för redovisning och halvårsrapport för koncernen som finns i en offentlig koncernen som finns i en offentlig reglering i en stat utanför EES, om reglering i en stat utanför EES, om villkoren i artikel 1 i kommis- villkoren i artikel 1 i kommissionens beslut nr 891/2006/EG av sionens beslut nr 961/2008/EG av

8 Senaste lydelse 2012:382.

den 4 december 2006 om tillämp- den 12 december 2008 om tredjeningen av internationella redovis- landsemittenters användning av ningsstandarder för tredjeland- vissa tredjeländers redovisningsemittenter av värdepapper är standarder och internationella uppfyllda. redovisningsstandarder vid upp-

rättandet av sina koncernredovis-

ningar är uppfyllda. Om ett tredjelands bestämmelser Om ett tredjelands bestämmelser

enligt första stycket inte anses enligt första stycket inte anses likvärdiga eller om villkoren enligt likvärdiga eller om villkoren enligt andra stycket inte är uppfyllda, andra stycket inte är uppfyllda, ska skall emittenten upprätta års- och emittenten upprätta års- och koncernredovisning, halvårs- koncernredovisning, halvårsrapport respektive kvartalsrapport rapport respektive kvartalsrapport i enlighet med de bestämmelser i enlighet med de bestämmelser som anges i 8 § och som gäller för som anges i 8 § och som gäller för en emittent av motsvarande slag. en emittent av motsvarande slag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

9 EUT L 343, 8.12.2006, s. 96 (Celex 32006D0891). 10 EUT L 340, 19.12.2008, s. 112 (Celex 32008D0961).

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62)

om åtgärder mot penningtvätt och finansiering

av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank-

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528)

4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finans-

inspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss

finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkrings-

förmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven

av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen

8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering

enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat

11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller

revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att

påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på

advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 §

14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i

13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster

som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan

Senaste lydelse 2011:1051.

16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro,

17. verksamhet med att som 17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, eller (2010:751) om betaltjänster,

18. verksamhet med att till- 18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt handahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut. betalningsinstitut, eller

19. förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.21 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 64 kap. 19–21 §§ socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

64 kap.

19 §

Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till fonder som har

anmälts för registrering hos Pensionsmyndigheten och som förvaltas av

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,

5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut

avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla

kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag,

dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per

fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltnings-

kostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

20 §

– fonder som, enligt de för fonden gällande bestämmelserna, kan dela

ut medel till andra än andelsägarna, eller

– andra fondföretag än som – andra fondföretag än som

21 §

att ha inhämtat yttrande från att ha inhämtat yttrande från

Finansinspektionen, medge att Finansinspektionen, medge att

Senaste lydelse 2011:886. Senaste lydelse 2011:886.

medlen placeras i fondföretag som medlen placeras i icke EESavses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46) baserade alternativa investeringsom investeringsfonder om fond- fonder som får marknadsföras till företaget uppfyller krav mot- icke-professionella investerare i svarande dem som ställs i Sverige enligt 4 kap. 3 § eller Europaparlamentets och rådets 5 kap. 6 § andra stycket eller 11 § direktiv 2009/65/EG av den 13 juli första stycket 1 lagen (2013:000) 2009 om samordning av lagar och om förvaltare av alternativa andra författningar som avser investeringsfonder om fonden företag för kollektiva investeringar uppfyller krav motsvarande dem i överlåtbara värdepapper (fond- som ställs i Europaparlamentets företag) . och rådets direktiv 2009/65/EG av

den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) .

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

3 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). 4 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)

om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § och 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

1 kap.

7 §

Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar,

kuponger, resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter

inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalnings-

mottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handels-

7. avser förvaltning, inlösen 7. avser förvaltning, inlösen eller

eller försäljning av finansiella försäljning av finansiella

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett

moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och

samma moderföretag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett

företag i samma grupp medverkar som mellanhand.

3 kap.

2 §

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som

motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat

enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det

Senaste lydelse 2011:775.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som tillhör Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kredit- betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, institut, ett värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsföretag eller ett fondbolag, ett försäkringsinstitut för elektroniska pengar får företag, en AIF-förvaltare som inte vid beräkning av kapitalbasen förvaltar specialfonder eller ett ta med sådana poster som ingår i institut för elektroniska pengar får beräkningen av något av dessa inte vid beräkning av kapitalbasen företags kapitalbas. ta med sådana poster som ingår i

beräkningen av något av dessa

företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.23 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § samt 6 kap. 3 och 12 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

2 kap.

12 §

Tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse ska avse en eller flera av

följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

– I. a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp

eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera

personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III,

– I. b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt

– II. a) försäkring som utfaller vid giftermål,

– II. b) försäkring som utfaller vid födelse,

– III. försäkring som avses i – III. försäkring som avses i

fondverksamhet enligt lagen fondverksamhet enligt lagen

– IV. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid

än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en

viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsföretaget eller får

sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkrings-

6 kap.

3 §

För skuldtäckning som avses i 1 § får, med de begränsningar som

anges i 4–9 och 12–18 §§, följande tillgångar användas:

1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en

svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen

eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun

eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in

Senaste lydelse 2011:461.

4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsföretag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som företag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt skulle ha betalats för mer än tre månader sedan, får den dock inte användas för skuldtäckning.

6. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premieperioder har avtalats och fordringarna avser premier som ännu inte ska betalas för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet ska sägas upp vid dröjsmål med betalningen.

7. Skuldförbindelser med säkerhet i företagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

8. Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

9. Obligationer och andra skuld- 9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut förbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag och kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. Svenska skeppshypotekskassan.

10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

11. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 13.

13. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 15.

14. Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag.

15. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

16. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet. Panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde.

17. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet.

18. Kassa.

19. Andelar i investerings- 19. Andelar i värdepappers- 153

fonder och i sådana fondföretag fonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, (2004:46) om värdepappersfonder om de förvaltade tillgångarna samt i specialfonder som avses i huvudsakligen består av tillgångar 1 kap. 11 § 23 lagen (2013:000) som får användas för skuld- om förvaltare av alternativa täckning. Vid tillämpningen av investeringsfonder, om de förvaldenna punkt krävs inte en sådan tade tillgångarna huvudsakligen anmälan från fondförvaltaren som består av tillgångar som får avses i den nämnda paragrafen. användas för skuldtäckning. Vid

tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder. 20. Beslutad överskjutande skatt. 21. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsföre-

taget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

12 § Av det belopp som ska skuldtäckas får en andel om högst 1. 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 8–11, varav

högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 11,

2. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 12, 3. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 13, 15 och 16, 4. 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 17, och 5. 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 18. Andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 3 § 19 och 4 §

första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning.

Vid tillämpningen av första Vid tillämpningen av första stycket ska även beaktas ett stycket ska även beaktas ett försäkringsföretags indirekta försäkringsföretags indirekta ägande av tillgångar genom dess ägande av tillgångar genom dess innehav av andelar i investe- innehav av andelar i värdepapringsfonder eller placeringar i persfonder eller specialfonder fondföretag som används för eller placeringar i fondföretag som skuldtäckning. används för skuldtäckning.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)

om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

3 kap.

2 §

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska 1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, kreditinstitut, betalningsinstitut, ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag ett värdepappersföretag, ett fondeller försäkringsföretag får vid bolag, en AIF-förvaltare som beräkning av kapitalbasen inte ta förvaltar specialfonder eller ett med sådana poster som ingår i försäkringsföretag får vid beräkningen av något av dessa beräkning av kapitalbasen inte ta företags kapitalbas. med sådana poster som ingår i

beräkningen av något av dessa företags kapitalbas. 2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i

enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2.25 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att 1 kap. 1 §, 20 kap. 1, 3 och 4 §§, 22 kap. 1, 17 och 19 §§, 23 kap. 5 § och 34 kap. 9 §, rubriken till 20 kap. samt rubrikerna närmast före 22 kap. 17 § och 34 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 21 kap. ska lyda ”Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och vissa andra delägarrätter”.

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER

3 kap. – Definitioner och förklaringar

AVDELNING II. FÖRETRÄDARE

4 kap. – Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning

5 kap. – Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare

AVDELNING III. REGISTRERING

AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT

8 kap. – Preliminärskattesystemets grunder

10 kap. – Skatteavdrag för preliminär skatt

11 kap. – Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt

AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT

13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER

14 kap. – Syftet med kontrolluppgifter

15 kap. – Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

16 kap. – Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget

17 kap. – Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på

18 kap. – Kontrolluppgift om ränteutgifter

19 kap. – Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter 20 kap. – Kontrolluppgift om 20 kap. – Kontrolluppgift om

avyttring av andelar i avyttring av andelar i vissa fonder investeringsfonder och fondföretag och fondföretag

21 kap. – Kontrolluppgift om 21 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och avyttring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i vissa andra delägarrätter

investeringsfonder och fondföretag

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden 23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden 24 kap. – Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter 25 kap. – Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet 26 kap. – Skattedeklaration 27 kap. – Skalbolagsdeklaration 28 kap. – Preliminär inkomstdeklaration 29 kap. – Syftet med inkomstdeklaration 30 kap. – Vem ska lämna en inkomstdeklaration? 31 kap. – Vad ska en inkomstdeklaration innehålla? 32 kap. – När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 33 kap. – Särskilda uppgifter 34 kap. – Informationsuppgifter 35 kap. – Periodiska sammanställningar 36 kap. – Anstånd med att lämna deklaration och särskilda uppgifter 37 kap. – Föreläggande 38 kap. – Formkrav

AVDELNING VII. DOKUMENTATION

39 kap. – Dokumentationsskyldighet

AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL

40 kap. – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera 41 kap. – Revision 42 kap. – Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING

43 kap. – Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning

AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER

44 kap. – Vitesföreläggande

45 kap. – Bevissäkring

46 kap. – Betalningssäkring

AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. – Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER

48 kap. – Förseningsavgift

49 kap. – Skattetillägg

50 kap. – Kontrollavgift

51 kap. – Befrielse från särskilda avgifter 157

52 kap. – Beslut om särskilda avgifter

AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER

53 kap. – Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

54 kap. – Beslut om särskild inkomstskatt 55 kap. – Beslut om preliminär skatt 56 kap. – Beslut och besked om slutlig skatt 57 kap. – Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter 58 kap. – Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. – Ansvar för skatter och avgifter

60 kap. – Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. – Skattekonton 62 kap. – Betalning av skatter och avgifter 63 kap. – Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. – Återbetalning av skatter och avgifter 65 kap. – Ränta

AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. – Omprövning 67 kap. – Överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal

AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET

68 kap. – Besluts verkställbarhet 69 kap. – Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalnings-

säkring

70 kap. – Indrivning 71 kap. – Övriga bestämmelser om verkställighet.

20 kap. Kontrolluppgift om 20 kap. Kontrolluppgift om avyttring av andelar i avyttring av andelar i vissa investeringsfonder och fonder och fondföretag fondföretag

1 §

Kontrolluppgift ska lämnas om Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en avyttring av andelar i investeringsfond eller i ett sådant 1. en värdepappersfond, fondföretag som driver 2. ett sådant fondföretag som verksamhet i Sverige enligt 1 kap. driver verksamhet i Sverige enligt 7 eller 9 § lagen (2004:46) om 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder. värdepappersfonder,

3. en specialfond, eller 4. en utländsk specialfond som

158 marknadsförs i Sverige enligt

lagen (2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

3 §

Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av

1. sådana fondbolag som avses i 1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett förvaringsinstitut, om eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investerings- förvaltningen av värdepappersfonden eller fondföretaget har fonden eller fondföretaget har övergått till institutet, övergått till institutet,

2. värdepappersbolag och kre- 2. AIF-förvaltare som förvaltar ditinstitut som förvaltar special- sådana fonder som avses i 1 § 3 fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om och 4, eller av ett förvaringsinvesteringsfonder, institut, om förvaltningen av

fonden har övergått till institutet,

3. förvaltningsbolag som driver 3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om investerings- 6 § lagen om värdepappersfonder, fonder, och och

4. fondföretag som driver 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen om investerings- 7 § lagen om värdepappersfonder. fonder.

Om ett förvaltningsbolag eller Om ett förvaltningsbolag, ett ett fondföretag har slutit avtal med fondföretag eller en utländsk AIFett värdepappersinstitut om att förvaltare har slutit avtal med ett ombesörja försäljning och inlösen värdepappersinstitut om att ombeav andelar, ska kontrolluppgiften i sörja försäljning och inlösen av stället lämnas av värdepappers- andelar, ska kontrolluppgiften i institutet. stället lämnas av värdepappers-

institutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

4 §

Kontrolluppgift om annan Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en avyttring än inlösen av andelar i investeringsfond eller i ett sådant sådana fonder och fondföretag fondföretag som avses i 1 kap. 7 som avses i 1 § ska lämnas av eller 9 § lagen (2004:46) om förvaltare, om andelarna är investeringsfonder ska lämnas av förvaltarregistrerade. förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad, ska eller i en utländsk specialfond inte

1 Senaste lydelse 2011:1289.

kontrolluppgift lämnas av ett är förvaltarregistrerad, ska konvärdepappersinstitut i det fall detta trolluppgift lämnas av ett medverkar vid avyttringen. värdepappersinstitut i det fall detta

medverkar vid avyttringen.

22 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om

– överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag (2 och 3 §§),

– upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyresrätt (4 §),

– samfällighet (5 och 6 §§), – räntebidrag (7 §), – pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§), – avskattning av pensionsförsäkring (10 §), – tjänstepensionsavtal (11 §), – underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §), – skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §), – elcertifikat (14 §), – utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläpps-

minskningar (15 §),

– schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §), – schablonintäkt vid innehav av – schablonintäkt vid innehav av

andelar i investeringsfonder och andelar i värdepappersfonder, fondföretag (17–21 §§), och fondföretag, specialfonder och

utländska specialfonder (17– 21 §§), och – gåva (22 §).

Schablonintäkt vid innehav av Schablonintäkt vid innehav av andelar i investeringsfonder och andelar i vissa fonder och fondföretag fondföretag

17 §

Kontrolluppgift ska lämnas om Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav av schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond eller andelar i sådana fonder och i ett sådant fondföretag som driver fondföretag som avses i 20 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 1 §.

7 eller 9 § lagen (2004:46) om

investeringsfonder.

2 Senaste lydelse 2011:1289. 3 Senaste lydelse 2011:1289. 4 Senaste lydelse 2011:1289.

19 § Kontrolluppgift ska lämnas av 1. sådana fondbolag som avses i 1. sådana fondbolag som avses i

1 kap. 1 § första stycket 7 lagen 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett förvaringsinstitut, om eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investerings- förvaltningen av värdepappersfonden eller fondföretaget har fonden eller fondföretaget har övergått till institutet, övergått till institutet,

2. värdepappersbolag och 2. AIF-förvaltare som förvaltar kreditinstitut som förvaltar sådana fonder som avses i 20 kap.

specialfonder enligt 1 kap. 5 § 1 § 3 och 4, eller av ett

lagen om investeringsfonder, förvaringsinstitut om förvalt-

ningen av fonden har övergått till

institutet, 3. förvaltningsbolag som driver 3. förvaltningsbolag som driver

verksamhet i Sverige enligt 1 kap. verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om investerings- 6 § lagen om värdepappersfonder, fonder, och och

4. fondföretag som driver verk- 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 samhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § eller 9 § lagen om investerings- lagen om värdepappersfonder. fonder.

Om ett förvaltningsbolag eller Om ett förvaltningsbolag, ett ett fondföretag har slutit avtal med fondföretag eller en utländsk AIFett värdepappersinstitut om att förvaltare har slutit avtal med ett ombesörja försäljning och inlösen värdepappersinstitut om att ombeav andelar, ska kontrolluppgiften i sörja försäljning och inlösen av stället lämnas av värdepappers- andelar, ska kontrolluppgiften i institutet. stället lämnas av värdepappers-

institutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

23 kap.

5 §

Utländska företag som driver Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappers- bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansie- rörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkrings- ringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att verksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finans- skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna inspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. bestämmelserna i denna lag.

5 Senaste lydelse 2011:1289.

Detsamma gäller en utländsk AIFförvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investe-

ringsfonder. Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt

företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

34 kap.

Uppgifter om anskaffningsutgift Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i investeringsfonder för andelar i värdepappersfonder

och specialfonder

9 §

Fondbolag och förvaltnings- Fondbolag, förvaltningsbolag bolag som ska föra eller låta föra och AIF-förvaltare som ska föra ett register över andelsinnehavare i eller låta föra ett register över en investeringsfond ska, då en andelsinnehavare i en värdepapförvaltare ska föras in i registret persfond eller en specialfond ska, enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) då en förvaltare ska föras in i om investeringsfonder, lämna registret enligt 4 kap. 12 § lagen förvaltaren uppgifter om den (2004:46) om värdepappersfonder genomsnittliga anskaffnings- eller 12 kap. 5 § lagen (2013:000) utgiften för de andelar i en om förvaltare av alternativa investeringsfond som tillhör en investeringsfonder, lämna andelsägare och som har registre- förvaltaren uppgifter om den rats på förvaltaren i stället för genomsnittliga anskaffningsandelsägaren. utgiften för de andelar i en

värdepappersfond eller en

specialfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren. Vid byte av en förvaltare eller Vid byte av en förvaltare eller

om förvaltaren inte längre ska vara om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i investe- förvaltare som andelarna i värderingsfonden flyttas från lämna den pappersfonden eller specialfonden nya förvaltaren, fondbolaget eller flyttas från lämna den nya förvalförvaltningsbolaget uppgifter om taren, fondbolaget, förvaltningsden genomsnittliga anskaffnings- bolaget eller AIF-förvaltaren upp-

6 Senaste lydelse 2011:1289.

utgiften för de andelar som flyttas. gifter om den genomsnittliga

anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas. Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller

inte andelar i en investeringsfond inte andelar i en värdepappersfond efter det att andelarna har eller i en specialfond efter det att förtecknats på ett investerings- andelarna har förtecknats på ett sparkonto. investeringssparkonto.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande andelar i specialfonder gäller för värdepappersbolag och kreditinstitut som förvaltar specialfonder och som enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (2013:000) om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder får fortsätta med sådan verksamhet efter den 21 juli 2013.

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268)

om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs att 6, 13 och 22 §§ lagen (2011:1268) om investeringssparkonto ska ha följande lydelse.

6 §

1. finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad

marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska

2. finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

13 §

Investeringstillgångar får överföras till ett investeringssparkonto från

någon annan än kontoinnehavaren bara om tillgångarna överförs till

kontot i samband med kontoinnehavarens förvärv av tillgångarna och om

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

utfärdats om förvärvet avser utfärdats om förvärvet avser

3. från den som har emitterat tillgångarna om förvärvet grundades på

tillgångar som vid förvärvet förvarades på kontot,

4. från investeringsföretaget som vid förvärvet förde investerings-

5. från övertagande bolag om tillgångarna avsåg ersättning till aktie-

ägarna vid en fusion eller delning av aktiebolag och om tillgångarna

förvärvades på grund av aktier som vid förvärvet förvarades på kontot,

6. från köpande företag om förvärvet var ett led i ett förfarande om

andelsbyte och om tillgångarna förvärvades på grund av andelar som vid

7. från en annan kontoinnehavare om tillgångarna vid förvärvet

förvarades på dennes investeringssparkonto, eller

8. genom utdelning på tillgångar som vid förvärvet förvarades på

Investeringstillgångar som har förvärvats på grund av konto-

främmande tillgångar som avses i 7 § eller kontofrämmande tillgångar

som förvaras på ett investeringssparkonto med stöd av 18 § får inte

22 §

Finansiella instrument får överföras till någon annan än kontoinnehavaren om kontoinnehavaren har överlåtit tillgångarna genom försäljning, byte eller liknande överlåtelse av tillgångarna

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

2. på så sätt att fondandelarna 2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överföringen löses in i fonden, om överföringen avser andelar i en investerings- avser andelar i en värdepapfond, persfond eller en specialfond,

3. till den som har emitterat tillgångarna,

4. till investeringsföretaget som vid överlåtelsen förde investeringssparkontot,

5. till budgivaren om överlåtelsen var ett led i ett offentligt uppköpserbjudande,

6. till köpande företag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om andelsbyte,

7. till majoritetsaktieägaren i ett bolag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om inlösen av minoritetsaktier i samma bolag, eller

8. till en annan kontoinnehavare om tillgångarna förs över till förvärvarens investeringssparkonto.

Kontofrämmande tillgångar får inte överföras från ett investeringssparkonto med tillämpning av första stycket 8.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Därefter har Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet, se bilaga 2. Denna rättsakt är kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn (i de följande benämnd kommissionens delegerade förordning).

Under förhandlingarna om AIFM-direktivet har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2008/09:FPM130).

Regeringen beslutade den 8 september 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet AIF-förvaltarutredningen.

Utredningen har avgett betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 3 och 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3710).

I bilaga 10 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför AIFM-direktivet i svensk rätt.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 april 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i författningskommentaren och i avsnitt 6.1. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten.

Under det att lagrådsremissen behandlades upprättade Finansdepartementet en promemoria i vilken föreslogs ett tillägg till förslagen i lagrådsremissen. Förslaget i promemorian innebär att Finansinspektionen ska ha rätt att ta ut avgifter även för prövning av underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europarlamentets och

1 EUT L 174, 01.07.2011, s.1 (Celex 32011L0061). 2 EUT L 83, 22.3.2013, s. 1 (Celex 32013R0231). 3 EUT L 115, 25.4.2013, s. 1 (Celex 32013R0345).

rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande . Lagförslaget i promemorian finns i bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2013/1705). Förslaget i denna del är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4 EUT L 115, 25.4.2013, s. 18 (Celex 32013R0346).

4 Bakgrund

4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet) reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder (fortsättningsvis benämnt AIF:er, se avsnitt 5.3). Genom AIFM-direktivet införs en harmoniserad EU-rättslig reglering av AIF-förvaltare. AIF:er definieras i direktivet som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet).

AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade AIF:ernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund, genom trustlagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade investeringsfonder (specialfonder) av definitionen av AIF. Andra fonder som förekommer i Sverige och som omfattas av direktivets definition är dock inte föremål för någon särskild reglering. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder , såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder. För närvarande finns således inte något svenskt regelverk som omfattar alla de former av förvaltare som regleras i AIFM-direktivet.

4.2 Kommissionens genomförandeåtgärder

I AIFM-direktivet finns ett antal bestämmelser som ger kommissionen i uppdrag att anta s.k. genomförandeåtgärder med närmare detaljer kring direktivets ramregler (delegerade akter ska antas enligt artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 i AIFM-direktivet).

Genomförandeåtgärderna till AIFM-direktivet antas på nivå två i enlighet med den s.k. Lamfalussymodellen (se bl.a. prop. 2006/07:115 s. 242 f.) som syftar till att effektivisera lagstiftningsförfarandet inom EU och tillämpas för lagstiftningen på det finansiella området. Lamfalussymodellen delar in lagstiftningsförfarandet i fyra nivåer där nivå ett utgörs av ramregler som antas enligt den normala ordningen för lagstiftningen

1 Begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid.

inom EU, med direktiv eller förordningar som föreslås av kommissionen och antas av rådet och Europaparlamentet. På nivå två antar kommissionen genomförandeåtgärder som preciserar och närmare anger detaljerna för lagstiftningen på nivå ett. Kommissionen kan anta genomförandeåtgärder som direktiv eller som förordning. Förfarandet på nivå två har nyligen förändrats i samband med antagandet av Lissabonfördraget och beskrivs närmare nedan. Nivå tre utgörs av gemensamma riktlinjer och rekommendationer. Slutligen ansvarar kommissionen på nivå fyra för att säkerställa att medlemsstaterna genomför lagstiftningen på ett likartat sätt.

Genom antagandet av Lissabonfördraget har som nyss nämnts förfarandet för kommissionens genomförandeåtgärder på nivå två ändrats. Den nya ordningen gör skillnad på delegerade akter och genomförandeakter (delegerade akter och genomförandeakter regleras i artikel 290 respektive 291 i Lissabonfördraget). Enligt AIFM-direktivet har Europaparlamentet eller rådet rätt att när som helst återkalla kommissionens bemyndigande att anta delegerade akter (artikel 57). Europaparlamentet och rådet har också rätt att invända mot de delegerade akter som antagits av kommissionen under en period på tre månader efter antagandet (artikel 58). Denna period kan på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med tre månader. För genomförandeakter gäller att de ska beredas i den Europeiska värdepapperskommittén (European Securities Committee, ESC), som är en kommitté under kommissionen med representanter från medlemsstaterna (artikel 59 i AIFM-direktivet).

Genomförandeakter och delegerade akter kallas i vissa fall tekniska standarder. I de fallen har Esma (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ) getts i uppdrag att ta fram förslag till genomförandeåtgärder i enlighet med den s.k. Esma-förordningen (artiklarna 10–14). Esma har ersatt den tidigare s.k. nivå tre-kommittén CESR (Committee of European Securities Regulators). Esmas förslag till tekniska standarder antas av kommissionen, antingen som delegerade akter eller genomförandeakter i enlighet med det förfarande som beskrivits ovan. Esma-förordningen ger även Esma rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer till dels behöriga myndigheter, dels finansiella företag, dvs. sådana åtgärder på nivå tre som beskrivits ovan. Även detta är en uppgift som Esma övertagit från CESR.

4.3 Skäl för reglering av fonder och fondsparande

Huvudskälet bakom reglering på finansmarknadsområdet är normalt sett samhällets behov av att hantera systemrisker i syfte att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och att sörja för ett gott investerarskydd.

2 En: European Securities and Markets Authority. 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84, Celex 32010R1095).

Konsumentskyddet har utpekats som det avgörande motivet bakom den svenska regleringen av fondsparandet (se exempelvis prop. 2002/03:150 s. 125 f.). Fondsparandet kan ha stor privatekonomisk betydelse för den enskilde spararen. Samtidigt är fondprodukterna ofta komplexa och resultatet av fondförvaltningen svårt att utvärdera. Den kollektiva sparformen gör dessutom att det finns ett behov av reglering av fondandelsägarnas och fondbolagets inbördes rättigheter så att vissa investerare inte gynnas på bekostnad av andra och så att fondbolaget handlar i fondandelsägarnas bästa intresse.

Frågan om i vilken utsträckning fonder och fondsparande kan ge upphov till systemrisker, och därför bör regleras även från en sådan utgångspunkt, har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden (se SOU 2002:56 s. 240 f. samt prop. 2002/03:150 s. 126 f.). Då konstaterades bl.a. att fondsparandet har liten påverkan på betalningssystemet och kreditgivningen och att fondsparandet därigenom inte påverkar de systemrisker som är motiv till reglering av den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar och leverera krediter. Fondbolagen bedömdes inte heller ha självförstärkande kopplingar till vare sig varandra eller till andra aktörer i det finansiella systemet. Med hänsyn till att tillgångarna i den förvaltade fonden hålls separerade från fondbolagets tillgångar så får finansiella svårigheter i ett fondbolag dessutom inte några konsekvenser för investerarnas möjlighet att få ut sina tillgångar. Vidare konstaterades att tidigare exempel på fonder som påverkat det finansiella systemets funktion främst berodde på brister i portföljförvaltning och kreditgivning, faktorer som bättre regleras i andra sammanhang än i fondlagstiftningen. Fondsparandet i sig bedömdes slutligen inte heller kunna förstärka ett förlopp med snabbt fallande tillgångspriser på de finansiella marknaderna. Slutsatsen var därför att konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Skälen bakom AIFM-direktivet

Efter finanskrisen konstaterade Europeiska rådet och kommissionen att alla relevanta aktörer på finansmarknadsområdet bör omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Detta överensstämde även med de slutsatser som deltagarna på det globala G20-möte som hölls i november 2008 kom fram till. I kommissionens konsekvensanalys till förslaget till AIFMdirektiv utpekas AIF-förvaltarna visserligen inte som någon orsak till finanskrisen . Kommissionen menade dock att krisen tydliggjort den roll som AIF-förvaltarna spelar på finansmarknaden. Kommissionen pekade även på en rad risker som AIF-förvaltares verksamhet innebär för placerare och motparter samt för stabiliteten och effektiviteten på finansmarknaderna. Dessa risker kan sammanfattas i nedanstående tabell.

4 Commission Staff Working Document Accompanying the proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2004/39/EC and 2009/…/EC – Impact Assessment, COM(2009) 207, SEC (2009) 576.

Tabell 1 Översikt över de centrala riskområdena

Makroprudentiella  Direktexponering av systemrelevanta banker (som (system-) risker, tillhandahåller hävstångseffekter) till AIF-sektorn

framför allt i samband med hävstångseffekter

 Konjunkturförstärkande effekt av flockbeteende, riskkoncentrationer inom vissa marknadssegment och forcerad neddragning av belåningsgraden som överförs till motparterna genom tillgångspriser och marknadslikviditet

Mikroprudentiella  Eventuella svagheter i interna riskhanteringssystem risker vad avser likviditetsrisker, marknadsrisker,

motpartsrisker (kreditrisker och avvecklingsrisker) och operativa risker

Investerarskydd  Luckor i informationen till placerare om

investeringspolicy, riskhantering, interna rutiner och processer osv. som utgör hinder för effektiv genomlysning  Intressekonflikter och bristfällig fondförvaltning, framför allt i samband med ersättningar, värdering och förvaltning

Marknadseffektivitet  Effekter av dynamisk handel och blankningstekniker på och integritet marknadens funktion

 Risk för marknadsmissbruk i samband med vissa

tekniker, till exempel blankning Påverkan på  Bristande insyn vid företagsaffärer avseende noterade marknaden för företag (t.ex. genom aktielån, CFD-kontrakt) eller vid företagskontroll samagerande genom aktiviststrategier AIF-förvaltares  Risk för felaktiga incitament vid förvaltning av kontroll över företag portföljföretag, framför allt i samband med

skuldfinansiering  Bristande insyn och bristande offentlig granskning av s.k. buy-outs

I konsekvensanalysen konstaterades att det befintliga europeiska regelverk som omfattar AIF-förvaltare är fragmenterat och till stora delar bygger på nationell rätt. Samtidigt är AIF-förvaltarnas verksamhet i många fall internationell och gränsöverskridande. Det fragmenterade regelverket ansågs därför vara ett hinder för effektiv reglering, tillsyn och övervakning på makronivå. Det ansågs också begränsa marknadsintegrationen och utvecklingen av den inre marknaden för de finansiella produkter som marknadsförs av AIF-förvaltare. De mål som kommissionen ställde upp för det nya direktivet var följande :

Kommissionens konsekvensanalys, s. 7. Kommissionens konsekvensanalys, s. 26 f.

 Säkerställa att AIF-förvaltare uppfyller lämpliga krav på auktorisation

och registrering.  Skapa en ram för övervakning av makroprudentiella risker.  Tillgodose en fullgod tillsyn och begränsning av mikroprudentiella

risker.  Ge en samstämd syn på skyddet för professionella investerare i

AIF:er.  Ökat ansvar för AIF-förvaltare som har kontroll över och förvaltar

företag.  Utveckling av den inre marknaden för AIF:er.  Säkerställa att de vidtagna åtgärderna står i proportion till riskerna

och tar tillräcklig hänsyn till AIF-förvaltarnas olika affärsmodeller.

Motiven bakom AIFM-direktivet kan således för det första summeras som ett behov av ett harmoniserat regelverk för att bättra på förutsättningarna för övervakning av fondförvaltare vars verksamhet på olika sätt befaras kunna påverka risker i det finansiella systemet. Det rör sig främst om förvaltare av fonder som tillämpar finansiell hävstång (se bl.a. skäl 49 i AIFM-direktivet). I konsekvensanalysen omnämns även råvarufonder i denna kategori. Direktivet innehåller därför bestämmelser som möjliggör för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att påvisa, övervaka och vid behov bemöta systemrisker. Genom direktivets bestämmelser kan behöriga myndigheter samla in information om användandet av finansiell hävstång och vidarebefordra den informationen till andra behöriga myndigheter, till Esma och till den s.k. Europeiska systemrisknämnden, ESRB (European Systemic Risk Board) .

För det andra finns en vilja att öka den offentliga insynen i och inflytandet över fonder som agerar på marknaden för företagskontroll, eller s.k. riskkapitalfonder (se bl.a. skäl 53 i AIFM-direktivet). Direktivet innehåller därför bestämmelser om hur AIF-förvaltare som förvaltar AIF:er som förvärvar kontroll över företag ska agera, exempelvis bestämmelser om information till anställda i sådana företag.

Ett tredje motiv till regleringen är att skapa en inre marknad för AIFförvaltare. På samma sätt som förvaltare av UCITS-fonder ska AIFförvaltare kunna erhålla ett s.k. marknadsföringspass som innebär att de genom ett enkelt registreringsförfarande ska kunna marknadsföra andelar i AIF:er i hela EU (se bl.a. skäl 4 i AIFM-direktivet).

4.4 Övrig harmoniserad lagstiftning med relevans för fondområdet

I december 2011 presenterade kommissionen ett förslag till harmoniserat regelverk för investeringar i riskkapitalfonder. Regelverket ska omfatta de förvaltare av venture capital-fonder som med hänsyn till förvaltat

7 Den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) är inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1, Celex 32010R1092).

kapital faller under AIFM-direktivets tröskelvärde och som frivilligt väljer att omfattas. Sådana fonder ska fritt få marknadsföras till bl.a. vissa professionella investerare i EU med hjälp av ett marknadsföringspass liknande det som gäller för förvaltare av UCITS-fonder enligt UCITS-direktivet och för AIF-förvaltare enligt AIFM-direktivet . Samtidigt med förslaget om regelverk för riskkapitalfonder lämnade kommissionen även ett förslag till harmoniserat regelverk för marknadsföring av fonder för s.k. socialt företagande . De båda förslagen har förhandlats parallellt i Europaparlamentet och rådet. Den 17 april 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande .

Ytterligare ett förslag till förordning på finansmarknadsområdet presenterades i juli 2012 , där kommissionen föreslår ett harmoniserat regelverk om standardiserad information som ska lämnas vid erbjudande av investeringar i vissa finansiella produkter till konsumenter, s.k. Packaged Retail Investment Products, PRIPs. Enligt förslaget ska bl.a. fonder (såväl UCITS-fonder som AIF:er), s.k. strukturerade produkter innehållande derivatkomponenter samt vissa typer av försäkringskontrakt av investeringskaraktär omfattas av informationskraven i förordningen.

Samtidigt med PRIPs presenterades ett förslag till ändringar i UCITSdirektivet, det s.k. UCITS V . Förslaget innehåller främst förtydliganden angående förvaringsinstitutens uppgifter och ansvar, bestämmelser om ersättningssystem för fondförvaltare samt harmoniserade sanktionsbestämmelser.

För en närmare genomgång av övrig harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet hänvisas till kapitel 2 i utredningens betänkande (SOU 2012:67).

4.5 Fondsparandets organisation och kategorier

4.5.1 Inledning

I avsnitt 4.5 beskrivs kortfattat fondsparandets organisation och kategorier. För en mer detaljerad redogörelse hänvisas till avsnitt 2.5 i utredningens betänkande (SOU 2012:67).

8 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska riskkapitalfonder, KOM(2011) 860 slutlig, 2011/0417 (COD) (Celex 52011PC0860). 9

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska fonder för socialt företagande, KOM(2011) 862 slutlig, 2011/0418 (COD) (Celex 52011PC0862). 10 EUT L 115, 25.4.2013, s. 1 (Celex 32013R0345). 11 EUT L 115, 25.4.2013, s. 18 (Celex 32013R0346). 12 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om faktablad för investeringsprodukter, KOM(2012) 352 slutlig, 2012/0169 (COD) (Celex 52012PC0352). 13 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner, KOM(2012) 350 slutlig, 2012/0168 (COD) (Celex 52012PC0350).

Sedan början på 1990-talet är den svenska lagstiftningen på fondområdet harmoniserad med EU:s UCITS-direktiv. Regleringen finns sedan 2004 i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Investeringsfonder delas i lagstiftningen upp i dels värdepappersfonder, dels specialfonder. Tillsyn och tillståndsprövning enligt LIF handhas av Finansinspektionen.

Värdepappersfonder och specialfonder har det gemensamt att de är kontraktsrättsliga fonder som inte utgör självständiga rättssubjekt (4 kap. 1 § LIF). De kan inte förvärva rättigheter eller ådra sig skyldigheter. De kan inte heller bli föremål för konkursförfarande. Fondandelsägarnas rätt till fonden är beskuren och begränsar sig till rätten att få sin andel i fonden inlöst och att i vissa fall erhålla utdelning. För värdepappers- och specialfonder gäller även vissa gemensamma regler i LIF om förvaltning, fondbestämmelser, information till fondandelsägarna m.m. Medlen i värdepappers- och specialfonder får placeras i finansiella instrument och på konto i kreditinstitut (5 kap. 1 § LIF). Råvaruderivat är tillåtna som placeringar enbart för specialfonder (6 kap. 2 § andra stycket LIF).

Värdepappersfonder är harmoniserade fonder som uppfyller UCITSdirektivets krav och som efter notifiering får marknadsföras fritt inom EU. Värdepappersfonder kallas även UCITS-fonder. En UCITS-fond måste vända sig till allmänheten. Det är således inte möjligt att begränsa kretsen av investerare i en UCITS-fond. Eftersom UCITS-fonder vänder sig till allmänheten gäller särskilda placeringsbestämmelser som syftar till att tillvarata investerarnas behov av riskspridning. Placeringsbestämmelserna innebär begränsningar av vilka tillgångsslag fondens medel får placeras i och begränsningar av vilka riskkoncentrationer som en UCITSfond får ha. Utöver placeringsbestämmelserna gäller särskilda skyddsregler för UCITS-fonder, t.ex. att andelar i fonden måste kunna lösas in eller återköpas på fondandelsägarens begäran, att fondandelsägarna ska få tillgång till viss information om fonden och att tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett förvaringsinstitut.

Ett viktigt syfte med den gemensamma regleringen för UCITS-fonder är att skapa en gemensam fondmarknad inom EU. Därför innehåller UCITS-direktivet regler om vad som gäller för UCITS-fonder vars andelar marknadsförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten.

Specialfonder är nationellt reglerade och behöver därför inte följa UCITS-direktivets regler. De kallas ibland för icke-harmoniserade fonder och får endast marknadsföras i en medlemsstat i den mån det är förenligt med nationell lagstiftning i den medlemsstaten.

Till skillnad mot vad som gäller för värdepappersfonder får en specialfond vända sig till en begränsad krets investerare. En specialfond behöver inte erbjuda samma likviditet som en värdepappersfond men måste vara öppen för inlösen minst en gång per år. Placeringar av fondmedel i en specialfond behöver inte heller följa de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder. Undantag från placeringsreglerna prövas av Finansinspektionen och grundar sig på förhållandena i det enskilda fallet. Inspektionen prövar också, vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond, om fondens placeringsstrategi är förenlig med de krav som ställs på riskspridning.

Utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav får, efter att det anmälts till Finansinspektionen, fritt marknadsföras i Sverige. LIF tillåter även, efter Finansinspektionens godkännande, marknadsföring i Sverige av andra utländska fonder än UCITS-fonder, under förutsättning att dessa fonder uppfyller krav motsvarande dem som ställs på specialfonder. Den rättsliga formen och strukturen på utländska fonder skiljer sig i många fall från den svenska. Utländska fonder som marknadsförs i Sverige kan således vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund eller på annat sätt. Termen fondföretag används i LIF för att beteckna utländska fonder, både UCITS-fonder och andra fonder.

Svenska aktiebolag som har tillstånd att driva fondverksamhet, dvs. förvalta en investeringsfond och handha försäljning och inlösen av andelar, benämns fondbolag. Tillstånd för fondverksamhet avseende specialfonder får även beviljas svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Termen förvaltningsbolag används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare som förvaltar UCITS-fonder och andra fonder.

Tillgångarna i en investeringsfond ska förvaras av ett förvaringsinstitut som även på fondbolagets instruktion utför in- och utbetalningar i fonden. Förvaringsinstitut kan vara banker eller andra kreditinstitut. Syftet med att hålla förvaltningen och förvaringen av fondens tillgångar åtskilda på detta sätt är bl.a. att förvaringsinstitutet ska vara en extra kontrollfunktion som ser till att fondbolaget använder fondens medel i enlighet med fondbestämmelserna.

Ansvarsfördelningen, förvaltningen och administrationen av investeringsfonder kan beskrivas med följande skiss:

Figur 1 Ansvarsfördelning mellan fondbolag och förvaringsinstitut

Investeringsfonden som juridisk struktur är särskilt lämplig för att ordna den typ av kollektiva investeringar som riktar sig till konsumenter. Genom investeringsfonden kan enkelt och rimligt kostnadseffektivt en önskvärd kombination av avkastning och risk uppnås, som enskilda sparare annars skulle ha begränsad möjlighet att åstadkomma. Konsumentskyddet har också tidigare angetts som det främsta motivet bakom reglering av fondsparande (prop. 2002/03:150 s. 125). Investeringsfonden som placeringsform utnyttjas dock även av andra investerare än konsumenter. Det finns exempelvis specialfonder som främst riktar sig till professionella investerare.

4.5.3 Andra icke-harmoniserade fonder som inte är specialfonder

Definitionen av AIF i AIFM-direktivet omfattar – utöver specialfonder – även andra fonder som inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen. Det gäller sådana fonder som investerar i andra typer av tillgångar än vad LIF medger att medlen i en investeringsfond investeras i, exempelvis riskkapitalfonder, fastighetsfonder eller råvarufonder.

Riskkapitalfonder

Termen riskkapital är ett samlingsnamn för alla investeringar i företags ägarkapital, dvs. investeringar i sådana andelar som ger innehavaren äganderätt i ett företag. Riskkapitalfonder används emellertid ofta som beteckning på bolag med en begränsad livstid som specialiserat sig på investeringar i onoterade företag eller noterade företag som avnoteras efter att de förvärvats av bolaget. En sådan riskkapitalfond bildas ofta av ett s.k. riskkapitalbolag som sköter administrationen av fonden och kontakten med investerarna. Kännetecknande för riskkapitalfonder är att de är slutna till formen på så sätt att andelarna är begränsade till antalet och inte kan lösas in på begäran. Kapitalet investeras i stället utifrån en i förväg bestämd tidshorisont och fonden likvideras när denna period har löpt ut. Det kapital som investeras i fonden är dessutom i regel avtalat på förhand.

Till skillnad från andra fonder som placerar i aktier tar riskkapitalfonder ofta ägarkontrollen över portföljbolagen. Det innebär att fondförvaltaren eller riskkapitalbolagets s.k. management team tar ett aktivt ansvar för förvaltningen av bolagen och deltar i den långsiktiga styrningen av bolagens verksamhet genom att de direkt utser styrelse och därmed även indirekt påverkar ledningsgruppens sammansättning. De portföljbolag som fondkapitalet sedan investeras i kan antingen vara onoterade mindre företag med tillväxt- och utvecklingspotential (venture capital) eller etablerade företag med behov av ny ledning eller annan organisationsförändring (buy-out).

Trots att riskkapitalfonder till vissa delar kan sägas likna investeringsfonder föreligger vissa väsentliga skillnader. Riskkapitalfonder är till skillnad från investeringsfonder slutna till formen i den meningen att de baseras på ett i förväg begränsat kapital och det saknas rätt till inlösen 176 under fondens livslängd, som normalt är ca 10 år. Livslängden beror bl.a.

på mognadsfasen i de bolag fondens investeringsstrategi är inriktad mot. Riskkapitalfonder riktar sig inte heller till allmänheten utan vanligtvis endast till en begränsad krets institutionella investerare eller personer vars professionella verksamhet inbegriper investeringar i riskkapital. Det är även vanligt att förvaltaren eller till förvaltaren närstående personer parallellt med fondens övriga investerare själva investerar i en viss andel av fondens totala kapital. Utöver avkastningen på sådana investeringar tar förvaltaren arvode i form av en i förväg avtalad andel av eventuell vinst vid avveckling av fonden. Den del som tillfaller förvaltaren brukar kallas carried interest (särskild vinstandel) och är i regel förvaltarens huvudsakliga källa till avkastning.

Riskkapitalfonder som är baserade i Sverige är bildade på associationsrättslig grund, som kommanditbolag eller som aktiebolag. I andra jurisdiktioner förekommer dock att riskkapitalfonder har en annan rättslig struktur. Exempelvis är det vanligt förekommande att riskkapitalfonder bildas på kontraktsrättslig grund som s.k. limited partnerships på Jersey.

Fastighetsfonder

Fastighetsfonder som begrepp kan användas för att beteckna fonder som direktinvesterar i fastigheter, själva investerar i andra fastighetsfonder som i sin tur direktinvesterar i fastigheter (s.k. fond-i-fond) eller ger investerarna exponering mot fastighetsmarknaden genom att investera i aktier i noterade fastighetsbolag.

Många länder har tillskapat skatteregler för s.k. REITS (Real Estate Investment Trusts) efter en amerikansk förebild. En REIT kan beskrivas som en sluten fond vars främsta syfte är investeringar i fastigheter. En REIT kan vara bildad som aktiebolag eller som stiftelse och är befriad från inkomstskatt under vissa förutsättningar. Skattskyldigheten har i stället överförts till fondens investerare. Möjligheten att införa en svensk motsvarighet till REITS har varit föremål för diskussion i ett flertal tidigare reformförslag och motioner utan att ha lett till någon lagstiftningsåtgärd .

Fastighetsfonder som direktinvesterar i fastigheter och är etablerade i Sverige är i regel bildade på associationsrättslig grund som aktiebolag eller kommanditbolag. Svenska fastighetsfonder liknar riskkapitalfonder på så sätt att de är slutna till formen och främst riktar sig till en begränsad grupp professionella och institutionella investerare.

Infrastrukturfonder

Infrastrukturfonder är fonder som placerar i infrastruktur såsom broar, vägar, kollektivtrafik och energiförsörjning. Att stater helt eller delvis väljer att finansiera investeringar i kollektiva nyttigheter genom försäljning till privata investerare har blivit allt vanligare. Med hänsyn till att investeringar i infrastruktur kräver en ansenlig mängd kapital, organiseras privat finansiering av infrastruktur ofta så att ett flertal investerare går in med var sin andel. Infrastrukturfonder placerar i sådana

14 Se bl.a. 2000/01:SkU19, 2001/02:SkU15 och 2008/09:SkU285.

infrastrukturandelar alternativt arrenderar infrastruktur under en viss avtalad period.

Infrastrukturfonder är vanligen organiserade på ett liknande sätt som riskkapitalfonder, och förvaltningen sköts ofta av bolag vars verksamhet även omfattar förvaltning av riskkapitalfonder. Precis som med riskkapitalfonder är infrastrukturfonder även ett sätt att organisera offentliga och privata saminvesteringar i infrastruktur.

Råvarufonder

Råvarufonder används som beteckning på fonder som på olika sätt är exponerade mot marknaden för olika råvaror. Sådan exponering skapas som regel inte genom direktinvesteringar i råvaror utan genom investeringar i råvaruderivat (vanligen s.k. futures) eller aktier i bolag vars värde i sin tur är starkt beroende av priset på en eller flera råvaror, exempelvis gruvindustri, oljebolag, skogs- och massaindustri.

Hedgefonder

Hedgefonder kallas ofta sådana fonder vars investeringsstrategier är utformade i syfte att skapa positiv avkastning oavsett utvecklingen på aktiemarknaden. Investeringsstrategin i en hedgefond kan dock även vara konstruerad för att förstärka eller neutralisera marknadsrörelser. För att uppnå sådana effekter utnyttjar hedgefonder i regel någon form av s.k. finansiell hävstång. Finansiell hävstång skapas med hjälp av belåning, derivatinstrument, blankningsaffärer eller på annat sätt och innebär att korrelationen mellan värdeförändringen på en viss investering och fondens avkastning påverkas så att exempelvis små rörelser i marknaden för en viss tillgång eller en viss tillgångsportfölj ger stora effekter i fondens avkastning och tvärtom. Hedgefonder kan konstrueras med olika riskprofil. Många hedgefonder vänder sig till professionella investerare och kräver att ett visst minimikapital investeras, vilket kan uppgå till ett väsentligt belopp. Det finns dock hedgefonder som vänder sig till konsumenter och tillåter mindre investeringar. Förvaltare av hedgefonder tar vid sidan av förvaltningsavgiften i regel ut en prestationsbaserad avgift som en andel av avkastningen över en viss nivå.

Med hänsyn till att placeringsreglerna för värdepappersfonder i LIF endast medger exponeringar som hänför sig till derivatinstrument och belåning i begränsad utsträckning, är sådana hedgefonder som är etablerade i Sverige specialfonder enligt definitionen i LIF. Sådana specialfonder måste uppfylla det generella kravet på riskspridning i 6 kap. 2 § LIF. Andra hedgefonder som förvaltas av svenska förvaltare är etablerade utomlands och vänder sig till professionella investerare. Marknadsföring i Sverige av hedgefonder som är etablerade utomlands, är endast möjligt efter tillstånd från Finansinspektionen (1 kap. 9 § LIF).

4.6 Den svenska fondmarknaden

4.6.1 Inledning

I avsnitt 4.6 beskrivs kortfattat den svenska fondmarknaden. För en mer detaljerad redogörelse hänvisas till avsnitt 2.6 i utredningens betänkande (SOU 2012:67).

Det privata fondsparandet är i dag en väl etablerad sparform på den svenska marknaden. Sparandet i fonder sker både direkt och indirekt genom fondförsäkring, inklusive fall då tjänstepension tryggas genom sådan försäkring, samt genom s.k. individuellt pensionssparande (IPS). Ytterligare en stor andel av fondsparandet sker genom det statliga premiepensionssystemet. Inräknat både direkt och indirekt sparande är fondsparandet en dominerande sparform bland svenska hushåll.

Vid utgången av 2012 uppgick fondförmögenheten i svenska investeringsfonder till 1 605 miljarder kronor.

Den största ägarkategorin på den svenska fondmarknaden är svenska finansiella företag, som äger fondandelar genom bl.a. fondförsäkringsavtal och premiepensionssystemet. Denna andel har successivt ökat under de senaste tio åren och var vid utgången av 2011 större än den andel som ägdes direkt av hushållen.

Vid utgången av 2012 fanns 538 svenska värdepappersfonder registrerade hos Finansinspektionen. Den allra största andelen av dessa förvaltas av de svenska storbankernas fondbolag. Den förvaltade förmögenheten i dessa värdepappersfonder uppgick vid samma tidpunkt till 1 282 miljarder kronor .

Vid utgången av 2012 var antalet specialfonder med tillstånd från Finansinspektionen 355. Den förvaltade förmögenheten i de specialfonder som fått tillstånd från Finansinspektionen uppgick vid samma tidpunkt till totalt 324 miljarder kronor. Intresset för icke-UCITS-fonder har generellt sett ökat under de senaste 15 åren. Som andel av den totala fondförmögenheten stod specialfonder för 3 procent vid utgången av 1998. Vid utgången av 2012 var motsvarande andel 20 procent .

4.6.2 Fondförvaltare

I Sverige hade 75 fondbolag tillstånd att driva fondverksamhet vid utgången av 2012. Svenska fondbolag varierar i storlek och förvaltar allt från en enstaka fond till 100 fonder eller fler. De största aktörerna på den svenska marknaden är storbankernas fondbolag som genom tillgången till bankkontor har ett etablerat distributionsnät och tillgång till ett befintligt kundunderlag. Detta har gynnat skapandet av en massmarknad för fondsparande. De fondbolag som etablerats av livförsäkringsbolag står för ytterligare en stor andel av den svenska fondmarknaden.

Den svenska fondlagstiftningen tillåter att Finansinspektionen beviljar kreditinstitut och värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning

15 Uppgifter från Finansinspektionen. 16 Fondförmögenhet i specialfonder i relation till total fondförmögenhet, uppgifter från Finansinspektionen.

avseende finansiella instrument tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder. Vid utgången av 2012 hade 23 värdepappersbolag tillstånd att driva fondverksamhet avseende specialfonder. Något kreditinstitut med motsvarande tillstånd fanns inte. Den vanligaste distributionskanalen för fondandelar är bankernas och värdepappersbolagens internettjänster, varifrån kunderna i regel ges möjlighet att köpa andelar i både sådana fonder som förvaltas av ett fondbolag inom samma koncern som banken eller värdepappersbolaget och fonder som förvaltas av andra aktörer. Försäljning av andelar i fonder som förvaltas av andra aktörer sker vanligen mot provision.

Fondandelar som ägs indirekt via fondförsäkring kan distribueras av försäkringsbolag eller förmedlare. Även sådan försäljning sker ofta mot provision. Fondförsäkring kan också väljas inom ramen för premiebestämda tjänstepensionsavtal. För kollektivavtalade tjänstepensioner sker dessa val via valcentraler.

4.6.3 Utländska aktörer på den svenska fondmarknaden

UCITS-direktivet tillåter gränsöverskridande marknadsföring av UCITSfonder i EU. Utländska förvaltare kan därför med stöd av LIF marknadsföra UCITS-fonder etablerade utomlands till svenska investerare efter ett visst underrättelseförfarande (1 kap. 7 §). Vid utgången av 2012 fanns 709 sådana utländska UCITS-fonder registrerade hos Finansinspektionen. Dessa fonder ska följa de regler som gäller i fondens hemland. Regelverket är dock i stora delar harmoniserat genom UCITSdirektivets minimiregler. UCITS-direktivet medger inte att det i nationell rätt ställs högre krav på gränsöverskridande aktörer vad avser sådant som faller inom direktivets tillämpningsområde. Regleringen av bl.a. fondens rättsliga struktur varierar dock mellan olika länder.

Enligt LIF får även andra fonder än UCITS-fonder marknadsföras i Sverige (1 kap. 9 §) . Sådana fonder måste dock först ha tillstånd från Finansinspektionen. För dessa fonder saknas harmoniserade verksamhetsregler, regler om investerarskydd och tillsyn varför Finansinspektionen från fall till fall avgör om fonden uppfyller de krav som ställs i LIF och därmed ska beviljas tillstånd för marknadsföring i Sverige. Vid utgången av 2012 hade 36 utländska fonder ett sådant godkännande från Finansinspektionen.

Någon tillförlitlig uppgift om hur stor fondförmögenheten är i de utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av LIF finns inte att tillgå.

Den svenska fondmarknaden kännetecknas sammanfattningsvis av att ett stort antal utländska fonder marknadsförs i Sverige. En andel av dessa fonder förvaltas av bolag som ingår i en svensk koncern, men som av olika skäl lagt verksamheten utanför Sverige (se SOU 2010:78 s. 602).

17

Möjligheten att marknadsföra andra utländska fonder än UCITS-fonder i 1 kap. 9 § LIF omfattar fondföretag enligt 1 kap.1 § 8 samma lag. Utländska fonder som inte träffas av definitionen av fondföretag (exempelvis slutna fonder vars andelar inte kan återköpas eller lösas in på begäran) omfattas inte av LIF. Utländska slutna fonder kan därför marknadsföras i Sverige utan Finansinspektionens godkännande. Sådana slutna fonder kan dock omfattas av prospektkrav.

De utländska fonder som marknadsförs i Sverige är till största andelen sådana fonder som omfattas av UCITS-direktivet och kan därmed utnyttja rätten till gränsöverskridande marknadsföring. Endast ett fåtal utländska fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet har fått tillstånd av Finansinspektionen för marknadsföring i Sverige i enlighet med LIF.

4.7 Den svenska riskkapitalmarknaden

4.7.1 Inledning

I avsnitt 4.7 beskrivs kortfattat den svenska riskkapitalmarknaden. För en mer detaljerad redogörelse hänvisas till avsnitt 2.7 i utredningens betänkande (SOU 2012:67).

I Sverige har aktörerna på riskkapitalmarknaden traditionellt utgjorts av statliga aktörer och större riskkapitalbolag. Många av de större aktörerna driver gränsöverskridande verksamhet och förvaltar riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige eller fungerar som rådgivare åt förvaltare av riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige. En stor andel av kapitalet i sådana fonder kommer från utländska investerare. Det finns även mindre svenska aktörer som främst verkar nationellt och förvaltar fonder som huvudsakligen vänder sig till svenska investerare.

Grovt indelat förekommer huvudsakligen tre kategorier av riskkapitalaktörer i Sverige: privata riskkapitalbolag, koncernägda riskkapitalföretag (captives) samt statliga institutioner och företag. Utöver dessa kategorier verkar även enskilda privata aktörer, s.k. affärsänglar, som hjälper nystartade företag med rådgivning och finansiering.

4.7.2 Statliga institutioner och företag

Som namnet antyder ägs statliga riskkapitalföretag till huvuddelen av statliga stiftelser och företag. Alltsedan Företagskapital startade i mitten av 1970-talet har svenska staten varit en aktiv aktör på riskkapitalmarknaden. Två stora statliga aktörer är Industrifonden och ALMI Företagspartner, vars verksamhet består i att stimulera det svenska näringslivet genom investeringar och aktivt ägande i onoterade bolag. Härtill kommer bl.a. Sjätte AP-fonden, som förvaltar allmänna pensionsmedel med uppdraget att nå långsiktigt hög avkastning genom placeringar på riskkapitalmarknaden (se 3 kap. 1 § lagen [2000:193] om Sjätte AP-fonden).

Under senare år har statliga venture capital-insatser allt oftare utgjorts av saminvesteringsprojekt där staten investerar i privata venture capitalfonder. Exempel på sådana statliga venture capital-bolag är Fouriertransform, som agerar på fordonsmarknaden, samt Inlandsinnovation, som investerar i tillväxtbolag baserade i Norrlands inland. Även på europeisk och nordisk nivå förekommer riskkapitalaktörer med statlig anknytning, t.ex. European Investment Fund och Nordiska Investeringsbanken.

Koncernägda riskkapitalföretag ingår i regel i en koncern vars huvudsakliga verksamhet inte är riskkapitalverksamhet. Att ett riskkapitalföretag är koncernägt innebär att ägarbolaget har mer än 50 procent av aktierna eller på annat sätt innehar ett bestämmande inflytande över företaget. Ett sådant riskkapitalföretag får normalt sett sina investeringsmedel från moderbolaget. Det kan vara fråga om dotterbolag till banker, försäkringsbolag eller investmentbolag. Inom industrin är det vanligt att stora koncerner har ett dotterbolag som investerar i företag inom koncernens verksamhetsområde, ofta mindre, innovativa företag som befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium. Svenska exempel på koncernägda riskkapitalföretag är Volvo Technology Transfer och SEB Venture Capital.

4.7.4 Privatägda riskkapitalföretag och riskkapitalfonder

Privatägda riskkapitalbolag med gränsöverskridande verksamhet är de dominerande aktörerna på den svenska riskkapitalmarknaden. Sett till antalet fonder/antal investeringar verkar de flesta privata aktörer inom venture capital-området. Sett till fondförmögenheten och investerade belopp dominerar dock de aktörer som är verksamma inom buy-out. Fondernas kapital kommer huvudsakligen från internationella investerare och investeras till stor del utanför Sverige. Inom venture capital är det som ovan nämnts vanligt med saminvesteringar där svenska staten av näringspolitiska skäl går in som delfinansiär i privata fonder. Detta och det förhållandet att det förvaltade kapitalet ofta är mindre omfattande gör marknaden för venture capital mer nationellt förankrad.

Tidigare var det vanligt att riskkapitalfonder etablerades i Sverige genom svenska kommanditbolag på grund av att vinsterna i fonden därigenom som huvudregel beskattas hos investerarna. Kommanditbolagskonstruktionen innebär också att kommanditdelägarnas ekonomiska ansvar för fondens åtaganden är begränsat, på ett liknande sätt som aktieägarnas i ett aktiebolag. För internationella fonder med en stor andel utländskt kapital är det emellertid numera vanligast att fonderna etableras utanför EES på exempelvis kanalöarna och struktureras som den engelska motsvarigheten till kommanditbolag, Limited Partnerships. Valet av jurisdiktion och associationsform styrs främst av juridiska hänsynstaganden, effektivitets- och skatteskäl och investerarnas hemvist.

Vid sidan av riskkapitalbolag som förvaltar riskkapitalfonder finns oberoende riskkapitalföretag som i regel drivs i form av aktiebolag. Liksom för andra typer av riskkapitalföretag är affärsidén att investera i onoterade bolag och utveckla verksamheten för att sedan avyttra bolagen. I motsats till vad som gäller för riskkapitalfonder finansieras dock förvärven i oberoende riskkapitalföretag direkt med medel från den egna verksamheten, dvs. genom ägarkapital och banklån. Ägarna till oberoende riskkapitalföretag är vanligtvis privatpersoner eller andra investerare utan någon närmare anknytning till företaget, och deras mål med aktieägandet är normalt endast att få god avkastning på sin investering. Många svenska oberoende riskkapitalföretag är upptagna till

handel på en reglerad marknad, exempelvis Ratos och Bure som är upptagna till handel på en reglerad marknad som drivs av Nasdaq OMX Stockholm AB .

Riskkapitalverksamhet eller förvaltning av riskkapitalfonder är i dag inte förenat med tillståndsplikt i Sverige. Några enhetliga definitioner på riskkapitalområdet finns därför inte. Förvaltad förmögenhet i riskkapitalfonder som investerar i onoterade företag är dessutom betydligt svårare att mäta än i fonder som investerar i noterade värdepapper. Den statistik som finns att tillgå om branschen är därför begränsad.

Antalet investerande medlemmar, dvs. företag som direkt eller indirekt investerar i onoterade bolag, i svenska riskkapitalbolagens branschorganisation, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA) var 118 vid utgången av 2012 . De investerande medlemmarna i SVCA är av olika inriktning och storlek och omfattar såväl AP-fonder som noterade investeringsbolag samt rådgivare till riskkapitalfonder eller deras förvaltare.

SVCA publicerar sedan ett antal år tillbaka regelbundet statistik över aktiviteten på den svenska riskkapitalmarknaden. Statistiken omfattar bl.a. information om investeringar i svenska portföljbolag, antalet investeringar och avyttringar inom buy-out respektive venture capital samt anskaffat kapital inom buy-out och venture capital.

Trenden på riskkapitalmarknaden på senare år har präglats av den internationella finansoron som lett till minskad aktivitet och kapitalanskaffning. I synnerhet har marknaden för venture capital, dvs. investeringar i mindre tillväxtbolag, avtagit kraftigt. Av det kapital som totalt investeras i venture capital-företag har de statliga och offentliga medlen ökat stadigt under de senare åren.

Vid sidan av offentlig sektor är pensionsfonder, banker, försäkringsbolag och andra fonder som genom fond-i-fond lösningar investerar i riskkapital de dominerande investerarna på riskkapitalmarknaden. Som tidigare nämnts görs investeringar i riskkapital typiskt sett inte av privatpersoner. Av de investeringar som gjordes 2011 på den svenska riskkapitalmarknaden stod privata placerare endast för två procent .

18 Andra oberoende riskkapitalföretag som är upptagna till handel på en reglerad marknad som drivs av Nasdaq OMX Stockholm AB är CapMan, East Capital Explorer, Naxs och Novestra. 19 Uppgifter från SVCA. SVCA har även andra medlemskategorier; individuella medlemmar (privatpersoner som investerar i onoterade företag med ett aktivt ägarengagemang), associerade medlemmar (medlemmar som är tjänsteleverantörer till riskkapitalbolag och entreprenörer) samt affärsängelnätverk (förmedlare mellan affärsänglar och företag/projekt med finansieringsbehov). 20 Källa SVCA.

5 Allmänna utgångspunkter

5.1 Förhållandet mellan AIFM-direktivet och den nationella regleringen

Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna bör inte utan

starka skäl gå längre än AIFM-direktivets regler.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Tredje AP-fonden framför att det är av vikt att svenska AIF-förvaltare kan driva verksamhet och svenska AIF:er organiseras på villkor likvärdiga med de som gäller i andra länder och att det därför är av central vikt att den svenska regleringen, särskilt när det gäller fonder som vänder sig till professionella investerare, inte utan starka skäl går utöver de minimikrav som anges i direktivet. Andra och Fjärde AP-fonden anser att inga av de svenska reglerna bör vara mera långtgående eller strängare än miniminivån i direktivet när det gäller verksamhet riktad till professionella investerare. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Ett viktigt syfte bakom AIFMdirektivet är att uppnå harmoniserade krav för tillståndsgivning och tillsyn över AIF-förvaltare och att skapa ett gemensamt regelverk för att hantera de risker som investerare i AIF:er utsätts för (skälen 2 och 3 i direktivet). Direktivet syftar också till att skapa en gemensam marknad för förvaltare av AIF:er. En förutsättning för den eftersträvade harmoniseringen är att de nationella regelverken i länderna inom EES inte ställer upp ytterligare eller annorlunda krav än dem som följer av det gemensamma regelverket. En utgångspunkt vid genomförandet av direktivet bör därför vara att de svenska lagbestämmelserna ska ansluta sig till den nivå på krav som AIFM-direktivet ställer. Avvikelser bör endast förekomma i de fall som det finns starka skäl för det, och direktivet ger utrymme för nationella särregler (se t.ex. artikel 43).

För specialfonder finns i dag investerarskyddsregler i LIF. Det finns inte några skäl att avskaffa dessa regler, utan de bör behållas och endast AIF:er som uppfyller vissa krav bör få marknadsföras till icke-professionella investerare. På detta område bör det därför uppställas nationella krav som går utöver direktivet, se avsnitt 9. Detta bör inte betraktas som s.k. goldplating, eftersom reglerna i direktivet gäller för marknadsföring till professionella investerare och varje land inom EES får reglera det som ska gälla för marknadsföring till icke-professionella investerare på det egna territoriet.

I likhet med Tredje och Fjärde AP-fonderna, anser regeringen att för AIF:er som marknadsförs endast till professionella investerare finns inga skäl att ställa krav som går utöver dem i AIFM-direktivet. En sådan reglering skulle dessutom riskera att bli verkningslös, eftersom direktivets regler om rätten att driva verksamhet över gränserna förhindrar att det i Sverige ställs några andra krav än dem som följer av direktivet (artiklarna 31–33) på utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avser

att vara verksamma här i landet. Reglerna ger AIF-förvaltare som har tillstånd i sitt hemland en ovillkorlig rätt att marknadsföra de fonder som de förvaltar till professionella investerare i Sverige efter ett särskilt anmälningsförfarande (se om verksamhet över gränserna i avsnitt 15).

5.2 Fondernas och förvaltarnas juridiska form

Regeringens bedömning: Med undantag för specialfonder bör AIF:ers och AIF-förvaltares juridiska form inte regleras i det nya svenska regelverket.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Fondbolagens förening och Svenska Bankföre-

ningen menar att då AIFM-direktivet innebär helt nya förutsättningar för den svenska fondmarknaden bör en översyn av svensk fondreglering nu göras. Föreningarna framför att avsaknaden av ett svenskt ramverk för andra fondtyper än specialfonder kommer att medföra nackdelar för svenska AIF-förvaltare och att det därför finns behov att införa reglering av sådana fonder som är vanligt förekommande i andra länder, särskilt fastighetsfonder, associationsrättsliga fonder och fonder som får ha andra placeringstillgångar än specialfonderna. Föreningarna förordar därför att regeringen låter utreda frågan om nya reglerade former för fonder i Sverige. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: AIFM-direktivet reglerar inte AIF:ernas eller AIF-förvaltarnas rättsliga ställning, med det undantaget att en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b förutsätts vara en juridisk person. Tvärtom ska reglerna i direktivet tillämpas oavsett fondens eller förvaltarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet .

Detsamma bör vara utgångspunkten vid genomförandet i svensk rätt, dvs. ett aktiebolags, ett kommanditbolags eller en utländsk fonds rättsliga ställning ska inte påverkas av de bestämmelser som införs för att genomföra AIFM-direktivet. Ett aktiebolags rättshandlingsförmåga, behandling i skatterättsligt hänseende m.m. ska vara densamma oavsett om bolaget faller in under definitionen av AIF eller AIF-förvaltare i AIFM-direktivet. Den rättsliga ställningen ska inte heller påverka tillämpningen av reglerna, dvs. en förvaltare måste leva upp till samtliga krav oavsett i vilken rättslig form denne har valt att organisera sig själv eller fonden.

Denna grundprincip bör gälla även för specialfonder. Specialfondernas rättsliga ställning är i dag reglerad i LIF. Regleringen hänger samman med dagens investerarskyddsregler och bör därför behållas i sak oförändrad (se avsnitt 9.3).

Den nya svenska reglering som föreslås kommer att omfatta såväl AIF:er som är bildade på kontraktsrättslig grund som de som är bildade på associationsrättslig grund. Däremot kommer specialfonder och

1 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2 b och 2.2 c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2 b fondens legala form och artikel 2.2 c förvaltarens legala struktur.

liknande fonder med regelbunden möjlighet för andelsägare att köpa och lösa in andelar (öppna fonder), av praktiska skäl troligtvis att vara begränsade till den kontraktsrättsliga formen, även om något förbud mot den associationsrättsliga formen inte finns. Av de associationsrättsliga formerna är troligtvis aktiebolaget den i utlandet mest förekommande och fonden blir då ett rättssubjekt. Problemet med en sådan konstruktion är att ett aktiebolag har ett fixerat aktiekapital, vars storlek visserligen kan ändras, men bara efter särskilt beslut i den ordning som föreskrivs i 11 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Den konstruktionen lämpar sig därför inte för regelbundna köp och inlösen av andelar. Frågan har berörts i tidigare lagstiftningsärenden och då gjordes bedömningen att tillskapandet av en aktiebolagsform med rörligt aktiekapital skulle innebära alltför genomgripande förändringar i den bolagsrättsliga lagstiftningen (se t.ex. prop. 1974:128 s. 95 ff. samt prop. 2002/03:150 s. 115, 249 och 255 ff.).

Regeringen är medveten om att avsaknaden av möjlighet att etablera associationsrättsliga, öppna fonder i Sverige, som Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen har påpekat, eventuellt utgör en konkurrensnackdel för den svenska fondbranschen i förhållande till andra europeiska aktörer. Den associationsrättsliga formen är vanlig i branschen, bl.a. är många fonder, inklusive sådana som huvudsakligen marknadsförs i Sverige, etablerade i Luxemburg som s.k. SICAV:er (Société d’Investissement à Capital Variable). Avsaknaden av ett svenskt ramverk för andra typer av fonder, såsom fastighetsfonder och fonder med andra investeringstillgångar än specialfonder kan också utgöra en konkurrensnackdel. Det saknas emellertid utrymme att inom ramen för detta lagstiftningsärende utreda frågan om associationsrättsliga öppna fonder eller fastighetsfonder och fonder med andra investeringstillgångar än finansiella instrument.

5.3 Terminologi

Regeringens bedömning: De nya begrepp och termer som införs i samband med genomförandet av AIFM-direktivet bör så nära som möjligt ansluta sig till de begrepp och termer som används i direktivet.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med rege-

ringens. Utredningen föreslår dock att begreppet AIF-fond, som används i den svenska versionen av AIFM-direktivet, används i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Remissinstanserna yttrar sig inte i frågan.

Skälen för regeringens bedömning: I AIFM-direktivet införs och används en rad facktermer och begrepp, t.ex. alternativa investeringsfonder, professionella investerare, finansiell hävstång och prime broker. Vissa av begreppen finns även i andra EU-direktiv på värdepappersmarknadsområdet och vissa är nya i och med AIFM-direktivet. Vid genomförandet kan man antingen anpassa begrepp och termer så långt det är möjligt till ett språkbruk som ligger närmare svensk lagstiftningstradition

eller gå i motsatt riktning och sträva efter att följa den terminologi som används i AIFM-direktivet.

Eftersom AIFM-direktivet kommer att kompletteras av delegerade akter och genomförandeakter som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och som kan förmodas innehålla hänvisningar till många av begreppen i direktivet, skulle det kunna medföra problem om man i svensk lagstiftning skulle avvika alltför mycket från dessa begrepp. Detta i sig är ett skäl att följa terminologin i AIFM-direktivet. Både förvaltare av fonder och behöriga myndigheter agerar i hög utsträckning över gränserna och behöver därför tillämpa lagstiftningen i flera länder inom EES i sin verksamhet. En enhetlig terminologi skulle underlätta detta. Övervägande skäl talar således för att terminologin i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder så långt det är möjligt bör stämma överens med terminologin i AIFM-direktivet.

Begreppet AIF-fond används i den svenska versionen av AIFMdirektivet (se artikel 4.1 a) och är en förkortning av ”alternativ investeringsfond”. Begreppet är en tautologi ”alternativ investeringsfond-fond” och det bör därför undvikas av rent språkliga skäl. Då begreppet och förkortningen AIF även överensstämmer med det engelska begreppet torde det heller inte föreligga någon risk för att begreppet ska missuppfattas trots att det avviker från det som används i den svenska versionen av AIFM-direktivet. Det begreppet används därför i brödtexten i denna proposition. Till skillnad från utredningen anser regeringen emellertid att begreppet alternativ investeringsfond bör användas i den svenska lagstiftningen, trots att det begrepp som används i direktivet är AIF-fond.

En närliggande fråga är användningen av begreppen EES och EU. AIFM-direktivet är enligt EES-avtalet tillämpligt även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU. Rätten att driva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-förvaltare i länder som inte är medlemsstater. Det är dock EU som är utgångspunkten i texten i AIFMdirektivet. Detta får till följd att benämningar och definitioner i direktivet innehåller begreppet EU i stället för EES. En AIF-förvaltare med hemvist i en medlemsstat kallas t.ex. EU-baserad AIF-förvaltare, inte EESbaserad. För att inte skapa onödig förvirring avseende de förslag som diskuteras i betänkandet och de föreslagna lagreglerna kommer därför begreppen EES och EES-baserad att användas genomgående i de kommande avsnitten.

5.4 En ny lag

Regeringens förslag: De nya bestämmelser som följer av AIFMdirektivet genomförs huvudsakligen i en ny lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Regleringen av specialfonder överförs till den nya lagen.

2 Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av direktiv 2004/39/EG (MiFID) i svensk rätt, se prop. 2006/07:115 s. 276.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att då något samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder inte längre behövs, bör begreppet värdepappersfond ersättas med investeringsfond och begreppet värdepappersfond utmönstras.

Remissinstanserna: Konsumentverket anser att reglering rörande fonder, så långt det är möjligt bör ske i en och samma lag för att främja rättsäkerheten för konsumenter. Skatteverket anser att man bör behålla namnet värdepappersfonder för UCITS-fonder och samlingsbeteckningen investeringsfonder för hela gruppen värdepappersfonder och specialfonder. Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen menar att en begreppsförändring kan bli förvirrande för konsumenter och att det finns ett värde i att behålla begreppet värdepappersfond för att i högre grad särskilja dessa konsumentfonder från andra investeringsfonder. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Det är mot bakgrund av strävan att både i sak och terminologiskt utforma den svenska lagstiftningen så direktivnära som möjligt man bör ta ställning till hur genomförandet av AIFM-direktivet ska ske rent lagtekniskt. Valet står mellan att skapa en helt ny lag eller att göra justeringar i LIF. Ytterligare en faktor som påverkar bedömningen är det arbete som pågår inom EU med att ändra UCITS-direktivet, vilket kommer att påverka LIF. Det är i och för sig möjligt att genomföra AIFM-direktivets regler genom justeringar av de befintliga bestämmelserna i LIF, såsom Konsumentverket har föreslagit. En fördel med en sådan lösning skulle vara att all reglering av fonder skulle vara samlad i en och samma lag. Samtidigt skulle det leda till sämre överensstämmelse med AIFM-direktivet, åtminstone när det gäller terminologin. LIF gäller till största delen förvaltare och fonder som omfattas av UCITS-direktivet, och dessa delar av lagen kan inte anpassas till AIFM-direktivet. Regleringen skulle också bli sämre anpassad till de AIF:er som i dag inte omfattas av fondlagstiftningen. Ett begrepp som ”fondbolag” t.ex. passar inte särskilt bra för ett riskkapitalbolag. Ett bättre alternativ är därför att införa en helt ny lag.

Nästa fråga är hur den nya lagen ska förhålla sig till LIF när det gäller specialfonderna. Utredningen har övervägt främst två alternativ. Ett av dem är att låta regleringen avseende fonderna i sig vara kvar i LIF, varvid den nya lagen endast skulle innehålla bestämmelser avseende AIFförvaltarna. Problemet med den lösningen är att den inte går att genomföra konsekvent. Det finns ingen klar skiljelinje varken i AIFMdirektivet eller i LIF mellan regler som rör fonderna och regler som rör den som förvaltar fonderna. I många fall är det visserligen tydligt att en regel rör förvaltarna, t.ex. reglerna om tillståndsplikt och kapitalkrav, men det är mindre tydligt i andra fall, t.ex. reglerna om förvaringsinstitut och användningen av finansiell hävstång. Samma problem finns i LIF. Bestämmelserna om fondbestämmelser i 4 kap. 8 § LIF kan sägas röra fonderna men i samma paragraf åläggs fondbolaget att upprätta fondbestämmelserna. Bestämmelserna om fondandelar och inlösen av fondandelar i 4 kap. 10–14 §§ LIF kan också sägas röra fonderna. Men i dessa paragrafer åläggs fondbolaget att värdera andelarna och föra register över andelsägarna m.m. Det finns fler exempel på regler i både 188 AIFM-direktivet och LIF som kan sägas röra både fonderna och den som

förvaltar fonderna. Att under dessa förutsättningar reglera specialfonderna delvis i LIF och delvis i en ny lag riskerar att leda till en ologisk lagstiftning som är svår att tillämpa. Regeringen har därför i likhet med utredningen valt alternativet att lagstiftningen bör renodlas så att specialfonderna helt och hållet regleras i den nya lagen och LIF ändras så att den lagen enbart reglerar värdepappersfonder (UCITS-fonder). På så sätt samlas all lagstiftning avseende AIF:er – både sådana regler som följer av AIFM-direktivet och nationella regler – i en enda lag. Flera av dagens regler, t.ex. om fondernas rättsliga ställning och information om fonderna, bör dock vara identiska för både värdepappersfonder och specialfonder. I många fall bör det därför rent lagtekniskt finnas hänvisningar i den nya lagen till bestämmelser i LIF. Hänvisningarna bör dock utformas så att det anges vilka regler som också ska tillämpas på specialfonder.

Utredningen har föreslagit att då samlingsbegreppet investeringsfond i LIF inte längre behövs, bör det i stället användas som beteckning för dagens värdepappersfonder och att begreppet värdepappersfond i stället utmönstras ur lagstiftningen. Utredningen menar att det skulle vara logiskt att begreppet investeringsfonder används för de fonder som omfattas av UCITS-direktivet och att AIF:er ska avse de fonder som ryms under definitionen i AIFM-direktivet. I förkortningen AIF:er ligger att fonderna är ”alternativa”, och av definitionen av AIF:er framgår att de är alternativa i förhållande till just de fonder som omfattas av UCITSdirektivet (artikel 4.1 a i AIFM-direktivet). Regeringen anser, i likhet med Skatteverket, Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen, att resonemanget om investeringsfond respektive alternativa investeringsfond visserligen är logiskt i förhållande till AIFM-direktivet men att begreppet värdepappersfond ger en tydlig bild av vilka tillgångar som medlen i fonden placeras i. Begreppet värdepappersfond är också väl inarbetat på den svenska fondmarknaden och det utgör ett skäl mot att göra någon ändring i detta avseende. Regeringen anser därför att begreppet värdepappersfond ska kvarstå, samtidigt som samlingsbegreppet investeringsfonder bör utmönstras ur lagstiftningen då detta blir överflödigt. Detta innebär också att LIF bör byta rubrik till lagen om värdepappersfonder.

5.5 Behörig myndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen utses till behörig myndighet

enligt AIFM-direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna yttrar sig inte frågan.

Skälen för regeringens förslag: Varje land inom EES ska utse en behörig myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som anges i AIFMdirektivet (artikel 44). Den behöriga myndigheten (eller myndigheterna om ett land vill utse flera) ska vara en offentlig myndighet.

Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som i dag är behörig myndighet enligt andra EU-direktiv (bl.a. UCITS-direktivet) och ger

tillstånd till och har tillsyn över företag på värdepappersmarknaden. Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna samarbeta på det sätt som krävs enligt direktivet (artikel 50). Finansinspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

6 Tillämpningsområde

6.1 Definitionen av alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: En AIF är ett företag för kollektiva investe-

ringar som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i

enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa

investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen efterlyser ett tydligare resonemang om vilka kriterier som bör spela stor roll vid bedömningen av om ett företag faller inom eller utom tillämpningsområdet för den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Inspektionen anser att den vida definitionen av vilka företag som omfattas i kombination med de undantag som föreslås i vissa fall innebär stora svårigheter att avgränsa vilka företag som träffas av regelverket. Detta riskerar att leda till betydande rättsosäkerhet. Vidare anser Finansinspektionen att ett bolags syfte bör bedömas med utgångspunkt i den faktiska verksamheten, inte utifrån bolagsordningen samt att begreppen ”investeringsstrategi” och ”till förmån för investerarna” bör utvecklas i förarbetena. Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anser att det bör klargöras vad som avses med ”ett antal investerare” och huruvida två investerare räcker för att uppfylla detta kriterium. Föreningarna anser att en genomlysning bör ske för att inkludera innehav som är förvaltarregistrerade. Svenska Riskkapitalföreningen och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter slutsatsen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte ska betraktas som AIF:er då alla aktiebolag enligt sin bolagsordning bedriver någon form verksamhet och att den verksamhet som åsyftas och som innebär att ett bolag inte omfattas av direktivet måste närmare bestämmas. Riskkapitalföreningen och Advokatsamfundet påpekar också att vid en bedömning av bolagets syfte är det osannolikt att bolagsordningen kan ge en tydlig bild av bolagets verksamhet. De båda organisationerna påpekar också att det saknas en diskussion om hur andra associationsformer än aktiebolag förhåller sig till avgränsningen av tillämpningsområdet. Fastighetsägarna Sverige anser att det är viktigt att det i propositionen förs ett resonemang om vilka företag som inte ska omfattas av regelverket. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: AIFM-direktivets regler är tillämpliga på förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF). Både begreppet AIF-förvaltare och begreppet AIF definieras i direktivet. AIFförvaltare definieras som den som förvaltar en AIF. För att förstå tillämpningsområdet är det därför enklast att börja med definitionen av vad en AIF är.

Enligt direktivet ska, enkelt beskrivet, följande rekvisit vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en AIF (artikel 4.1 a): 191

 Ett företag för kollektiva investeringar, som  tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlig-

het med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

 inte kräver tillstånd enligt UCITS-direktivet.

Definitionen täcker ett flertal olika företeelser, dels sådana som enligt gällande lagstiftning betraktas som fonder, t.ex. specialfonder enligt LIF, dels sådana som i dag betraktas som bolag, t.ex. riskkapitalfonder i form av kommanditbolag. Ett aktiebolag som omfattas av definitionen är dock fortfarande ett aktiebolag även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Användningen av begreppet AIF för aktiebolaget är enbart ett sätt att betrakta bolaget för tillämpningen av de regler som följer av AIFMdirektivet och ändrar inte vad som i övrigt gäller för bolaget. På samma sätt förhåller sig begreppet AIF till t.ex. specialfonder. En specialfond är en AIF. Det är dock av de nationella bestämmelserna i LIF som specialfondens rättsliga ställning och placeringsbegränsningar framgår, och inte av bestämmelserna som genomför AIFM-direktivet. I direktivet regleras i huvudsak AIF-förvaltarens skyldigheter och detta påverkar inte specialfondens egenskaper.

Lagrådet har anfört att den oklarhet som råder kring den vida definitionen av alternativ investeringsfond inte är godtagbar, men att förhållandet på grund av direktivets innehåll förefaller vara ofrånkomligt. Enligt Lagrådet bör oklarheten i vart fall föranleda en restriktiv snarare än en extensiv tolkning av begreppet.

Definitionen av alternativ investeringsfond är vid och det är därför svårt att i dagsläget överblicka alla de företeelser som kan komma att omfattas av begreppet. Syftet med AIFM-direktivet – att inte bara skydda investerare, utan även att skydda marknadens stabilitet och andra marknadsaktörer – borde därför tala för en extensiv snarare än en restriktiv tolkning av begreppet (se t.ex. skälen 3 och 8). Oavsett detta kan gränsdragningen bli problematisk. För att uppnå den eftersträvade harmoniseringen kan det emellertid inte finnas utrymme för nationella tolkningar i länderna inom EES. AIFM-direktivet är ett av de direktiv där Esma har ett uppdrag att verka för en gemensam tolkning och tillämpning. Regeringen instämmer i vad Lagrådet har anfört och anser därför att definitionen av alternativ investeringsfond bör tolkas restriktivt, åtminstone till dess ytterligare vägledning finns tillgänglig i form av rekommendationer från Esma (se artikel 16 i Esma-förordningen).

En definition av AIF motsvarande den i AIFM-direktivet bör tas in i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Definitionen i lagen bör då inbegripa eventuella delfonder utan att detta behöver anges uttryckligt som i direktivet.

Flera remissinstanser har efterfrågat förtydliganden beträffande tillämpningsområdet. Huruvida ett företag omfattas av regelverket eller inte, får avgöras med utgångspunkt i de definitioner som anges i lagen, den vägledning som ges här samt med stöd av eventuell ytterligare vägledning på EU-nivå. En sådan bedömning måste ske från fall till fall. I det följande ges en beskrivning av de rekvisit som ska vara uppfyllda för att en konstruktion ska klassificeras som en AIF.

Företag för kollektiva investeringar

En första förutsättning för att det ska röra sig om en AIF är att syftet med konstruktionen i fråga är att göra kollektiva investeringar i avsikt att skapa avkastning till förmån för investerarkollektivet. Det bör dock inte krävas att investerarna får avkastning på sin investering på lika villkor. Det bör inte heller vara relevant på vilket sätt avkastningen skapas: om det är genom att köpa och sälja tillgångarna eller genom att förvalta dem. Däremot bör investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna. Med det menas att de generellt inte bör ha någon daglig kontroll över verksamheten, även om det inte hindrar att investerare godkänner eventuella ändringar av eller påverkar den allmänna inriktningen av verksamheten.

Ta emot kapital från ett antal investerare

För att betraktas som en AIF ska konstruktionen ta emot kapital från ett antal investerare. Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen har framfört att det bör klargöras vad som avses med ”ett antal investerare” och om två investerare räcker för att uppfylla detta kriterium. Någon uttrycklig gräns för hur många investerare det åtminstone ska vara finns inte angett i direktivet. Antagligen är antalet investerare i sig inte särskilt relevant. I så fall borde något annat uttryck, t.ex. ”allmänheten”, ha valts i direktivet (se t.ex. om användningen av begreppet ”allmänheten” i prop. 2004/05:158 s. 63–65). Däremot står det klart, ur ett rent språkligt perspektiv, att det ska vara minst två investerare för att det ska vara en AIF. Regeringen anser i likhet med Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen att en genomlysning bör ske för att beakta eventuellt bakomliggande investerare (som t.ex. genom förvaltarregistrering, matar- och mottagarfonder samt fond-i-fond strukturer får exponering mot konstruktionen). Detta för att undvika att regelverket kringgås.

Ytterligare en fråga blir om bedömningen av antalet investerare ska grunda sig på det faktiska antalet investerare eller det tilltänkta antalet investerare. Om man väljer att grunda bedömningen på det faktiska antalet investerare kan man hamna i en situation där en förvaltare som har etablerat och ansökt tillstånd för en konstruktion avsedd att fungera som en AIF faktiskt inte blir en AIF förrän det finns två investerare. En sådan situation skulle inte vara önskvärd. I stället bör bedömningen grunda sig på om huruvida konstruktionen enligt lag, bolagsordning, fondbestämmelser eller motsvarande regelverk är förhindrad att ta emot kapital från fler än en investerare. Föreligger inget sådant hinder bör konstruktionen anses ta emot kapital från fler än en investerare.

Ytterligare ett krav för att en AIF ska föreligga är att det kapital som tas emot är externt (se skäl 7 i AIFM-direktivet). Där anges att s.k. family office-konstruktioner, som investerar privatpersoners förmögenhet utan att hämta in externt kapital, inte ska anses vara AIF:er. Av detta kan man dra slutsatsen att en företeelse som endast rör en begränsad krets personer, som också har någon annan relation till varandra än den aktuella investeringen, t.ex. arbetskamrater som bildar en aktiesparklubb och har en samägd värdepappersdepå, inte är en AIF.

Det bör även noteras att trots att det svenska begreppet ”ta emot kapital” ur ett rent språkligt perspektiv indikerar att det skulle handla om

ett passivt mottagande av kapital, så ger den engelska motsvarigheten, ”raising capital”, snarare det motsatta intrycket – att ett aktivt uppsökande av medel skulle krävas. Det fordras alltså någon typ av aktivitet av AIF:en eller den som företräder AIF:en för att på så vis frammana en investering. Det kan t.ex. vara att AIF-förvaltaren eller AIF:en söker kapital i syfte att investera det.

Investera enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för

investerarna

Avsikten med konstruktionen ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna. Finansinspektionen har framfört att begreppen ”investeringsstrategi” och ”till förmån för investerarna” bör utvecklas i förarbetena.

En grundläggande plan eller målsättning som är beslutad och dokumenterad och som binder förvaltarens handlingsförmåga i förhållande till det förvaltade kapitalet bör anses utgöra en fastställd investeringspolicy. Men en fastställd investeringspolicy kan föreligga även i andra situationer.

Syftet med investeringen måste vara att ge avkastning till dem som investerar. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av AIF av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. För det första har stiftelsen bildats för att trygga pensionsutfästelser, se 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser. För det andra sker utbetalningar visserligen till den ursprunglige investeraren – företaget – men bara under vissa i lagen angivna förutsättningar, t.ex. om företaget gjort en pensionsutbetalning. Man kan därför inte säga att kapitalet i så fall har investerats till förmån för investerarna (i den mån en stiftelse också är ett tjänstepensionsinstitut är den dessutom uttryckligen undantagen enligt artikel 2.3 b i AIFM-direktivet, se avsnitt 6.3).

Likaså innebär denna del av definitionen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte bör betraktas som AIF:er när verksamheten utgörs av något annat än att investera bolagets kapital. Svenska Riskkapitalföreningen och Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt slutsatsen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte ska betraktas som AIF:er då alla aktiebolag per definition faktiskt bedriver någon form verksamhet och att den verksamhet som åsyftas och innebär att ett bolag inte omfattas av AIFM-direktivet måste närmare bestämmas. Begreppet ”verksamhetsdrivande aktiebolag” bör i detta sammanhang förstås som ett aktiebolag som driver någon annan verksamhet än att investera investerares kapital enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Sådana bolag har inte som huvudsakligt verksamhetsföremål att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan verksamhetsföremålet är normalt att använda kapitalet för att driva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Kapitalet används även i sådana fall ofta för att införskaffa tillgångar men då i syfte att använda dessa för att exempelvis producera

varor eller tjänster eller för att sälja vidare så snart som möjligt i en rörelse som består i att sälja sådana tillgångar. Ett verksamhetsdrivande aktiebolag tar in kapital från investerare och drivs i vinstsyfte, dvs. typiskt sett för att utveckla verksamheten och ge avkastning till aktieägarna. Men bolagsstämman i ett sådant bolag kan i viss mån välja hur vinsten ska hanteras och fördelas – om den ska användas för att expandera verksamheten eller delas ut till aktieägarna. Vinst i ett verksamhetsdrivande aktiebolag innebär därför inte per automatik avkastning för aktieägarna. Detta torde utgöra en väsentlig skillnad i förhållande till en AIF.

Regeringen anser i likhet med Finansinspektionen att bedömningen av om ett bolag omfattas av definitionen främst bör avgöras utifrån bolagets faktiska agerande, som framgår av t.ex. årsredovisningen. Vägledning bör dock också kunna fås av bolagsordningen och hur verksamhetsföremålet är angett där.

Ingen UCITS-fond

Det sista rekvisitet är att företaget inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet. Enligt det direktivet krävs tillstånd för kollektiva investeringskonstruktioner som investerar i vissa finansiella instrument och andra likvida tillgångar samt tillämpar principen om riskspridning. Nyckelbegreppet i sammanhanget är ”principen om riskspridning”. Med detta avses de placeringsrestriktioner som följer av UCITS-direktivet. Det finns t.ex. begränsningar i hur stor andel av tillgångarna i en UCITSfond som får vara utgivna av en och samma emittent och i vilken omfattning derivatinstrument får finnas i fonden. En fond där tillgångarna inte placeras i enlighet med dessa begränsningar får inte ha tillstånd enligt UCITS-direktivet. Placeringsreglerna i UCITS-direktivet innebär också att medlen i en värdepappersfond (det svenska namnet på UCITS-fonder, se 1 kap. 1 § 25 LIF) endast får placeras i finansiella instrument och i ett begränsat urval av andra likvida tillgångar (t.ex. medel på konto hos ett kreditinstitut). Detta innebär att fonder där medlen placeras i helt andra tillgångar, t.ex. fastigheter och råvaror, inte får vara värdepappersfonder. Sådana fonder kan i stället omfattas av AIFM-direktivet.

Befintliga fonder och företag som omfattas av AIFM-direktivet En svensk specialfond är en sådan företeelse som träffas av AIFM-direktivets definition av en AIF. En specialfond tar emot kapital från allmänheten eller en begränsad krets investerare, kapitalet placeras enligt vissa riktlinjer för andelsägarnas bästa och fonden har inte tillstånd enligt UCITS-direktivet. Definitionen av specialfond i LIF är utformad så att en specialfond visserligen ska följa principerna om riskspridning, men Finansinspektionen får medge undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. LIF (dessa genomför UCITS-direktivets placeringsregler i svensk rätt).

Även olika bolagsformer (t.ex. aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag) kan träffas av AIFM-direktivets definition av AIF. Som nämnts ovan blir frågan om sådana bolag ska anses vara AIF:er till stor del avhängigt bolagets verksamhetsföremål. De allra flesta bolag har som verksamhetsföremål att driva någon annan typ av verksamhet än att

investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy. Det innebär därför att de faller utanför direktivets definition. Företag som har som verksamhetsföremål att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy för att gynna aktie- eller andelsägarna träffas dock av definitionen. Det kan vara fråga om riskkapitalbolag som har som verksamhetsföremål att investera i andra företag för att vid en senare tidpunkt, t.ex. genom en börsintroduktion, sälja företagen. Även om ett sådant riskkapitalbolag under sitt ägande utvecklar verksamheten och genomför omstruktureringar i de företag bolaget äger bör riskkapitalbolaget ändå betraktas som en AIF. Denna del av verksamheten, rådgivning till företag om kapital- och företagsstruktur, om affärsstrategi m.m., är enligt AIFM-direktivet sådan verksamhet som ingår i det som en AIFförvaltare normalt kan ägna sig åt (punkten 2 c i bilaga I).

AIFM-direktivet reglerar AIF-förvaltare och inte fonderna i sig. Det innebär att tillstånd i Sverige krävs för de förvaltare som har sitt säte i Sverige (artikel 4.1 q). De AIF:er som förvaltaren förvaltar kan vara svenska bolagskonstruktioner (t.ex. aktiebolag och kommanditbolag) eller utländska motsvarigheter eller specialfonder (eller fonder enligt utländsk nationell rätt).

6.2 Definitionen av AIF-förvaltare

6.2.1 Begreppet förvaltare

Regeringens förslag: En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF:er. Med förvaltning avses portföljförvaltning eller riskhantering.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag innebär att med förvaltning avses portföljförvaltning och riskhantering.

Remissinstanserna: Finansinspektionen efterlyser ett tydligare resonemang om vilka kriterier som bör spela stor roll för bedömningen av om ett företag faller inom eller utom tillämpningsområdet för den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Inspektionen efterlyser även ett förtydligande avseende vilket bolag inom en riskkapitalstruktur som bör anses som AIF-förvaltare. Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anser att begreppen i lagen borde ansluta närmare till dem i direktivet och att förvaltning därför borde definieras som portföljförvaltning eller riskhantering. Föreningarna menar att definitionen främst handlar om att ringa in de möjliga förvaltarna i en AIF-struktur. FAR efterlyser ett förtydligande avseende skillnaden mellan direktivet och utredningens förslag när det gäller om förvaltning bör definieras som portföljförvaltning och riskhantering eller som portföljförvaltning eller riskhantering.

Skälen för regeringens förslag: En AIF-förvaltare är enligt AIFMdirektivet en juridisk person vars normala verksamhet är att förvalta en eller flera AIF:er (artikel 4.1 b). Förvaltning av AIF:er är i sin tur definierat som att utföra portföljförvaltning eller riskhantering för en 196 eller flera AIF:er (artikel 4.1 w samt punkterna 1 a och 1 b i bilaga I till

AIFM-direktivet). Enligt artikel 6.5 d är det dock en förutsättning för tillstånd att en förvaltare ägnar sig åt både portföljförvaltning och riskhantering. Att förvaltning av AIF:er är definierat som åtminstone riskhantering eller portföljförvaltning är, som Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen har påpekat, troligtvis främst ett sätt att identifiera vilka bolag inom en struktur som kan vara AIF-förvaltaren. Detta blir särskilt relevant när både portföljförvaltning och riskhantering har delegerats. I sådana fall ska, om inte AIF:en anses vara självförvaltande (se artikel 5.1 b), antingen det bolag som ansvarar för portföljförvaltningen eller det bolag som ansvarar för riskhanteringen, utses till AIF-förvaltare. Det bolag som är AIF-förvaltare ansvarar för att AIFMdirektivet efterlevs, även i fråga om de uppgifter som delegerats, se avsnitt 6.2.2.

I vissa fall kan det vara svårt att bedöma vilket av bolagen inom en struktur som bör anses vara AIF-förvaltare, särskilt i de fall då omfattande delegering av funktioner förekommer. Finansinspektionen har efterlyst vägledning särskilt beträffande riskkapitalstrukturer. Enligt regeringens uppfattning är frågan om vilket bolag som bör anses vara AIF-förvaltare generell och kriterierna bör kunna appliceras på alla typer av fondstrukturer. AIF-förvaltaren är ansvarig i förhållande till tillsynsmyndigheter och investerare för att samtliga krav i regelverket är uppfyllda. En utgångspunkt för identifieringen av AIF-förvaltaren bör därför vara vem som bär det juridiska ansvaret mot investerare och myndigheter. Man bör även beakta vem som är ansvarig för eventuell delegering av uppgifter. Reglerna om delegering i AIFM-direktivet och kommissionens delegerade förordning säkerställer att AIF-förvaltare inte delegerar funktioner i sådan utsträckning att de är att betraktas som brevlådeföretag (skäl 9 och artikel 20.3 i direktivet, skälen 91–93 och artikel 82 i förordningen samt avsnitt 11.3).

Det finns inga uttryckliga definitioner av begreppen portföljförvaltning och riskhantering i AIFM-direktivet. Portföljförvaltning bör anses innebära att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen. När det gäller riskhantering finns det dessutom angett vad en AIF-förvaltare ska göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras (artikel 15).

Definitioner av begreppen AIF-förvaltare och förvaltning motsvarande dem i direktivet bör tas in i den nya lagen. I lagen bör därför definitionen av förvaltning utformas så att det framgår att med förvaltning avses antingen portföljförvaltning eller riskhantering.

6.2.2 En enda AIF-förvaltare – intern och extern förvaltning

Regeringens förslag: En AIF ska ha en enda AIF-förvaltare som

ansvarar för förvaltarens skyldigheter.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad AIF.

En extern AIF-förvaltare är en från AIF:en fristående juridisk

person.

En intern AIF-förvaltare får inte vara extern AIF-förvaltare för en

alternativ investeringsfond.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: En AIF ska ha en enda förvaltare som ansvarar för efterlevnaden av reglerna i direktivet (artikel 5.1), dvs. för en AIF ska det finnas en AIF-förvaltare med tillstånd som ansvarar för förvaltningen, kontakten med den behöriga myndigheten m.m. Ansvaret får alltså inte delas upp så att en AIF-förvaltare ansvarar för portföljförvaltningen och en annan för riskhanteringen. Detta hindrar inte att en AIF-förvaltare anlitar uppdragstagare för att utföra vissa arbetsuppgifter (artikel 20). Det är dock fortfarande en enda AIF-förvaltare som har tillstånd och som ansvarar fullt ut för att direktivet efterlevs.

Reglerna i AIFM-direktivet ska tillämpas oavsett AIF:ens eller AIFförvaltarens legala form eller struktur (se artikel 2.2) . En AIF-förvaltare kan vara antingen en extern eller en intern förvaltare. Med extern förvaltare avses en juridisk person som är en annan än AIF:en själv och som har utsetts till förvaltare av AIF:en eller för AIF:ens räkning och därigenom är ansvarig för AIF:ens förvaltning, t.ex. som den svenska konstruktionen med fondbolag och specialfond (artikel 5.1 a). Med intern förvaltare avses en AIF vars legala struktur är sådan att den själv kan sköta förvaltningen och som väljer att inte utse en extern AIF-förvaltare utan själv ansöker om tillstånd som AIF-förvaltare, t.ex. ett aktiebolag som är en AIF (artikel 5.1 b).

I den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in en bestämmelse motsvarande artikel 5.1 i AIFM-direktivet som innebär att en AIF ska ha en förvaltare som ensam ansvarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen. Även bestämmelser som definierar begreppen intern och extern förvaltning på motsvarande sätt som i artikel 5.1 i direktivet bör tas in i den nya lagen.

6.3 Generella undantag

Regeringens förslag: Den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska inte tillämpas på

1. holdingbolag,

2. tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, i den mån de inte förvaltar AIF:er,

3. överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller organisationer förvaltar AIF:er och i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse,

4. nationella centralbanker,

1 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2 b och 2.2 c ut att handla om fondernas legala form eller struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2 b fondens legala form och artikel 2.2 c förvaltarens legala struktur.

5. nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller

andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till system för

social trygghet och pensionssystem,

6. program för anställdas andelsägande och program för anställdas

sparande,

7. specialföretag för värdepapperisering, och

8. AIF-förvaltare som förvaltar en eller fler AIF:er vars enda inve-

sterare är den som förvaltar fonden, eller moder-, dotter- eller syster-

bolag till förvaltaren, förutsatt att investeraren själv inte är en AIF.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svensk Försäkring menar att det mot bakgrund av otydligheten i skäl 8 i AIFM-direktivet och svenska omständigheter vore önskvärt med ett förtydligande i förarbetena att försäkringsbolag inte omfattas av direktivet. Swedfund International AB påpekar att det i artikel 2.3 c i den engelska versionen av AIFM-direktivet finns en hänvisning till ”the European Development Finance Institutions”. Swedfund, som är en del av nätverket European Development Finance Institutions, ser gärna att undantagen i direktivet anges i den nya lagen och helst att Swedfund nämns uttryckligen.

Skälen för regeringens förslag: Undantag motsvarande dem i AIFMdirektivet bör tas in i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (artiklarna 2.3 a–2.3 g och 3.1). Utgångspunkten bör vara att bestämmelserna i den nya lagen så långt som det är möjligt ges en utformning i nära anslutning till dem i direktivet.

Holdingbolag

AIFM-direktivet ska inte tillämpas på holdingbolag (artikel 2.3 a). Ett holdingbolag är ett företag som äger andelar i andra företag och vars syfte är att genomföra en affärsstrategi genom dessa företag för att bidra till deras värde på lång sikt (artikel 4.1 o). Vidare ska ett holdingbolag för att omfattas av undantaget antingen handla för egen räkning och ha sina aktier upptagna till handel på en reglerad marknad inom EU eller så ska bolaget ha ett annat huvudsakligt syfte än att generera avkastning genom att sälja de företag bolaget äger.

Pensionsfonder

Enligt AIFM-direktivet är tjänstepensionsinstitut, inklusive de som förvaltar dem som omfattas av tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG) undantagna (artikel 2.3 b) . Det är i Sverige fråga om tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser (se prop. 2004/05:165). Försäkringsbolag, som också kan erbjuda tjänstepensionsförsäkring, undantas inte uttryckligen i artikel 2.3 b i AIFM-direktivet. Svensk Försäkring har framfört att skäl 8 är otydligt formulerat och att det därför bör klargöras

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT L 235, 23.09.2003, s. 10, Celex 32003L0041).

att försäkringsbolag inte omfattas av AIFM-direktivet. Enligt regeringens uppfattning innebär skäl 8 att AIFM-direktivet inte heller ska tillämpas på försäkringsföretagens försäkringsverksamhet.

Överstatliga institutioner och centralbanker m.fl.

I AIFM-direktivet undantas även överstatliga institutioner, såsom Europeiska Centralbanken och Europeiska Investeringsbanken (artikel 2.3 c). Enligt den svenska versionen av AIFM-direktivet är europeiska finansiella institut för utveckling undantagna. I den engelska versionen däremot står det klart att det som åsyftas är European Development Finance Institutions (EDFI). EDFI är en sammanslutning med för närvarande 15 medlemmar vars syfte är att stödja hållbar utveckling och motverka fattigdom. Swedfund International AB ingår i EDFI och omfattas därför av undantaget. Enligt regeringens uppfattning finns det dock inte skäl för att ta in en uttrycklig hänvisning till Swedfund International AB i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Enligt direktivet är också nationella centralbanker, t.ex. Riksbanken, undantagna (artikel 2.3 d).

I direktivet undantas även nationella, regionala och lokala myndigheter och organ samt andra institutioner som förvaltar fonder för socialförsäkrings- och pensionssystem (artikel 2.3 e). Genom detta undantag framgår att direktivet inte tillämpas på t.ex. AP-fonderna, som är statliga myndigheter.

Sparprogram för anställda och specialföretag för värdepapperisering

I AIFM-direktivet är sparprogram för anställda undantagna (artikel 2.3 f). Företags aktiesparprogram för anställda är ofta konstruerade så att de anställda köper eller får aktier i företaget med villkor att den anställde får ytterligare aktier efter en viss tid (i de flesta fall ställs även krav på att den anställde fortfarande är anställd, att ett visst resultat har uppnåtts m.m.). Programmen är många gånger utformade så att den enskilde anställde har äganderätten till aktierna. I sådana fall blir AIFM-direktivet över huvud taget inte tillämpligt. Men i de fall programmet utformats så att anställda samäger aktier eller har del i en fondliknande konstruktion faller sådana företeelser utanför tillämpningsområdet med stöd av detta undantag. Någon närmare definition av vilka sparprogram för anställda som avses finns inte i direktivet. Oavsett om sparprogrammet tillhandahålls direkt av arbetsgivaren eller genom en tredje part bör det omfattas av undantaget. Huvudsaken bör vara att det riktar sig till anställda i ett visst företag, en viss myndighet eller liknande.

Enligt artikel 2.3 g är specialföretag för värdepapperisering undantagna. Definitionen av sådana företag i artikel 4.1 an hänvisar till definitionen i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransak-

tioner . Med den definitionen avses att en viss tillgångsmassa, t.ex. en del av en banks låneportfölj, överförs till ett separat bolag. Detta bolag emitterar sedan värdepapper, t.ex. obligationer. Den som investerar i värdepapperen tar då risk på just den värdepapperiserade tillgången och inte på den ursprungliga innehavaren av tillgången (banken i exemplet). AIFM-direktivet ska enligt undantaget i artikel 2.3 g inte tillämpas på sådana företag.

Koncerninterna fonder

En AIF-förvaltare som förvaltare en AIF vars enda investerare är AIFförvaltaren, eller moder-, dotter- eller systerbolag till förvaltaren, är undantagen från tillämpningsområdet enligt artikel 3.1. En ytterligare förutsättning är att förvaltaren (eller koncernbolag som investerat i fonden) inte själv är en alternativ investeringsfond. Ett företag som investerar i fonden får alltså inte självt ha hämtat in kapital från investerare utanför koncernen för att investera i enlighet med en viss investeringsstrategi. Undantaget innebär att en koncern kan samla investeringar i t.ex. värdepapper och fastigheter i ett dotterbolag vars enda verksamhet är att äga dessa tillgångar utan att arrangemanget är att betrakta som tillståndspliktig förvaltning av en AIF.

6.4 Partiellt undantag för förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

Regeringens förslag: Endast bestämmelserna om registrering och rapportering i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska tillämpas på AIF-förvaltare som

1. direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF:er vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt inte överstiger ett tröskelvärde på motsvarande 100 miljoner euro, eller

2. direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF:er vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger ett tröskelvärde på motsvarande 500 miljoner euro, om fondportföljerna består av AIF:er utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i respektive AIF.

En sådan AIF-förvaltare får dock ansöka om tillstånd enligt den nya lagen. Om förvaltaren får tillstånd gäller den nya lagen i dess helhet för förvaltarens verksamhet.

3 EUT L 15. 20.1.2009, s.1 (Celex 32009R0024).

En AIF-förvaltare som omfattas av undantaget får inte förvalta eller marknadsföra specialfonder eller andra AIF:er som riktar sig till ickeprofessionella investerare i andra fall än de som är tillåtna.

En AIF-förvaltare som omfattas av undantaget får marknadsföra AIF:er till professionella investerare. En sådan AIF-förvaltare får marknadsföra AIF:er även till icke-professionella investerare som utfäster sig att investera motsvarande minst 100 000 euro i en och samma fond samt skriftligen bekräftar att de är medvetna om riskerna med investeringen, om AIF:erna

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt investeringspolicyn investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en ansökan om registrering.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att en AIF-förvaltare som omfattas av undantaget inte får marknadsföra AIF:er till icke-professionella investerare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. FAR efterlyser dock ett förtydligande av begreppet ”utan rätt till inlösen”.

Skälen för regeringens förslag: För fonder som i och för sig träffas av definitionen av AIF finns en lättnadsregel som innebär att bara delar av reglerna i AIFM-direktivet ska tillämpas om fondernas värde inte överstiger vissa tröskelvärden (se artikel 3.2). För att undantaget ska vara tillämpligt krävs att värdet av samtliga AIF:er som förvaltaren, direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar inte överstiger

– 100 miljoner euro, eller

– 500 miljoner euro och AIF:en eller AIF:erna saknar finansiell hävstång och saknar rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i respektive AIF.

Undantagsregeln innebär en valmöjlighet för medlemsstaterna som ska se till att sådana AIF-förvaltare åtminstone uppfyller skyldigheterna i artikel 3.3, dvs. förvaltarna ska registreras hos den behöriga myndigheten i hemlandet. Förvaltarna ska vid registreringen lämna uppgifter om sin identitet och de AIF:er de förvaltar. Om AIF-förvaltaren ingår i en koncern, ska en anmälan om registrering även innehålla uppgifter om ägarförhållandena inom koncernen samt om de alternativa investeringsfonder som förvaltas av företag inom koncernen. AIF-förvaltarna ska vidare informera den behöriga myndigheten om de investeringsstrategier som används för AIF:erna samt regelbundet förse den behöriga myndigheten med information om de instrument de huvudsakligen handlar med och AIF:ernas huvudsakliga exponeringar och positioner. AIF-förvaltarna är också skyldiga att underrätta den behöriga myndigheten, om förutsättningarna för denna begränsade tillämpning av AIFMdirektivet inte längre är uppfyllda, t.ex. om värdet av AIF:erna har kommit att överstiga tröskelvärdena.

FAR har efterlyst ett förtydligande av begreppet ”utan rätt till inlösen”. Regeringen anser att det tar sikte på huruvida inlösen direkt ur fondförmögenheten är möjligt enligt det avtal som reglerar investerarnas rättigheter i förhållande till AIF:en. Är sådan inlösen inte möjlig så föreligger en situation som innebär ”utan rätt till inlösen”.

Om en AIF-förvaltares fonder skulle komma att överstiga tröskelvärdena ska förvaltaren inom 30 kalenderdagar ansöka om tillstånd enligt huvudregeln för AIF-förvaltare.

Förvaltare av fonder som inte överstiger tröskelvärdena får, enligt artikel 3.4, inte utnyttja rätten att driva gränsöverskridande verksamhet enligt AIFM-direktivet. En sådan AIF-förvaltare får dock, enligt samma artikel, frivilligt låta sig omfattas av direktivet i dess helhet, och får då också utnyttja möjligheten i direktivet att driva gränsöverskridande verksamhet. AIF-förvaltare som inte överstiger tröskelvärdena kan dock få tillstånd att marknadsföra utländska AIF:er till både professionella och icke-professionella investerare i enlighet med de nationella regler om gränsöverskridande marknadsföring som regeringen föreslår, se avsnitten 15.2.1, 15.3.2 och 15.3.3.

Hur beräkningen av det totala tillgångsvärdet och hävstången ska ske preciseras i kommissionens delegerade förordning (artikel 2). I förordningen finns också regler om tillfälliga överskridanden av tröskelvärdena och om information som ska lämnas till behöriga myndigheter vid registrering (artikel 4).

För att undvika att i onödan införa administrativa bördor och då det inte är motiverat av systemriskskäl bör några andra eller strängare krav inte införas för förvaltare av fondförmögenheter som inte överstiger tröskelvärdena. Bestämmelserna i den nya lagen bör utformas så att en AIF-förvaltare kan välja att inte utnyttja undantaget, dvs. en förvaltare vars fonder i och för sig inte överstiger tröskelvärdena kan i stället ansöka om tillstånd som AIF-förvaltare. Bestämmelser motsvarande artikel 3.3 a–3.3 e i direktivet bör tas in i den nya lagen (för att tillämpas på AIF-förvaltare som omfattas av undantaget). I syfte att upprätthålla ett starkt investerarskydd bör undantaget dock inte gälla för AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller andra fonder som riktar sig till ickeprofessionella investerare. Förvaltare av riskkapitalfonder får dock marknadsföra AIF:er till en snäv krets av icke-professionella investerare som definieras i EU-förordningen om europeiska riskkapitalfonder (se avsnitten 4.4 och 9.4). De investerare som avses där är sådana som utfäster sig att investera motsvarande minst 100 000 euro i en och samma fond samt skriftligen bekräftar att de är medvetna om riskerna med investeringen. Tillämpningsområdet för den förordningen är begränsat till fonder som frivilligt uppfyller förordningens krav.

7 Tillstånd och kapitalkrav

7.1 Förutsättningar för tillstånd

7.1.1 Regler om tillståndsplikt och kärnverksamheten

Regeringens förslag: För förvaltning av AIF:er krävs tillstånd enligt den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En AIF-förvaltare ska vid varje tidpunkt uppfylla kraven för tillstånd.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF:er. En extern AIF-förvaltare får dock förvalta en värdepappersfond eller ett fondföretag, om förvaltaren har tillstånd för sådan förvaltning enligt lagen om värdepappersfonder. En extern AIFförvaltare får, efter tillstånd, även förvalta investeringsportföljer och tillhandahålla sidotjänster.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen efterfrågar ett klargörande i fråga om när tillståndsplikt uppstår och vilka handlingar som då ska ges in. Inspektionen påpekar att frågan blir särskilt komplicerad avseende förvaltare av riskkapitalfonder som ofta kontaktar investerare innan de kan sammanställa samtliga dokument som behövs för att ansöka om tillstånd. Inspektionen anser att, för att kunna frångå de krav som i normalfallet gäller för tillståndsansökan, krävs att det finns ett uttryckligt undantag i lag. Även Svenska Riskkapitalföreningen erinrar om svårigheten för förvaltare av riskkapitalfonder att ge in de dokument som ska ingå i en tillståndsansökan, innan man börjat förhandla med investerarna, dvs. innan marknadsföringen har påbörjats. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt AIFM-direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att endast AIF-förvaltare med tillstånd enligt direktivet får förvalta AIF:er och att förvaltare som har tillstånd alltid uppfyller kraven för tillstånd (artikel 6.1).

En AIF-förvaltare får enligt direktivet inte ägna sig åt någon annan verksamhet än den som avses i bilaga I till direktivet (artikel 6.2 och 6.3). En extern AIF-förvaltare, alltså en förvaltare som är en från AIF:en fristående juridisk person, får dock förvalta UCITS-fonder, om förvaltaren har tillstånd för det, och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer samt vissa sidotjänster (se avsnitt 7.1.2). Bilaga I till AIFMdirektivet innehåller en uppräkning av olika verksamheter. I punkten 1 i bilagan anges två verksamheter som en AIF-förvaltare måste ägna sig åt: portföljförvaltning och riskhantering. Att en förvaltare måste ägna sig åt båda dessa verksamheter följer av artikel 6.5 d. I punkten 2 i bilagan räknas verksamheter upp som förvaltaren därutöver får ägna sig åt. I uppräkningen ingår administrativa åtgärder och marknadsföring avseende de AIF:er som förvaltas samt funktioner eller tjänster relaterade till de tillgångar som AIF:erna har investerat i. Sådana övriga funktioner eller tjänster är begränsade till vad som behövs för att iaktta AIF:ens och investerarnas intressen. En AIF-förvaltare som förvaltar en fastighets-

fond får t.ex. ägna sig åt administration av fastigheterna och en förvaltare av en AIF som investerat i företag får t.ex. ägna sig åt rådgivning avseende företagens kapitalstruktur och strategier.

I den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in en bestämmelse som, liksom artikel 6.1 i AIFM-direktivet, anger att verksamhet som förvaltare av AIF:er endast får drivas efter tillstånd från Finansinspektionen. Bestämmelsen bör kompletteras av regler om sanktioner mot den som driver verksamhet utan tillstånd (se avsnitt 16.2).

Frågan om tillståndsplikt är relativt okomplicerad för AIF-förvaltare som redan i dag står under tillsyn av Finansinspektionen, t.ex. den som förvaltar en specialfond enligt LIF. I dessa fall bildas AIF:en på förvaltarens initiativ, fondbestämmelser m.m. färdigställs, och först efter det att relevanta tillstånd har getts och underrättelser m.m. är färdigbehandlade inleds verksamheten.

Såsom Finansinspektionen och Svenska Riskkapitalföreningen har påpekat kan dock processen för andra fondkonstruktioner, t.ex. riskkapitalfonder, se annorlunda ut. AIF-förvaltaren tar när det gäller riskkapitalfonder normalt sett fram ett förslag till avtal som presenteras för några institutionella investerare. I avtalet regleras bl.a. hur mycket kapital investerarna åtar sig att investera och fondens inriktning, dvs. vilka investeringar som ska göras. Avtalet är föremål för förhandlingar mellan förvaltaren och investerarna och i ett senare skede när parterna är överens sker en s.k. ”first closing” då fonden de facto startas, dvs. ett kommanditbolag eller någon utländsk motsvarighet bildas, och investeringar kan genomföras. I sådana situationer är det mer tveksamt att fastslå när i processen det är fråga om tillståndspliktig verksamhet, dvs. när AIFförvaltaren måste ansöka om tillstånd. I ett första skede är det knappast fråga om förvaltning eller marknadsföring av en AIF eftersom det varken finns något som kan klassificeras som en AIF eller några tillgångar att förvalta. Det handlar snarare om att söka utröna om något intresse finns för en eventuell framtida investering i en AIF. Det är först efter det att kontakt tagits med ett antal potentiella investerare som det är möjligt att avgöra om tillräcklig finansiering kommer att finnas och således också om det är meningsfullt att bilda en AIF. Det som avses med marknadsföring i AIFM-direktivet och således även enligt den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, torde inte vara möjligt förrän en AIF faktiskt existerar. Detta får avgöras från fall till fall.

Innan marknadsföringen påbörjas måste även AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen (se avsnitt 8.4). Ansökningsprocessen beskrivs närmare i avsnitt 7.2.

När det gäller begränsningarna av vilka övriga verksamheter en AIFförvaltare får ägna sig åt har de stora likheter med det som i dag gäller för fondbolag enligt 1 kap. 4 § LIF. I den bestämmelsen i LIF genomförs reglerna i artikel 6.2 i UCITS-direktivet. Reglerna i artikel 6 i AIFMdirektivet är utformade efter förebild av artikel 6 i UCITS-direktivet. Enligt artikel 6.2 i sistnämnda direktiv får ett fondbolag inte ägna sig åt annan verksamhet än förvaltning av UCITS-fonder och andra fonder samt de verksamheter av administrativ natur som framgår av bilaga II till det direktivet. Vid det svenska genomförandet gjordes bedömningen att det inte var nödvändigt att räkna upp de administrativa verksamheterna som ansågs vara ett förtydligande av vad som ingår i ett fondbolags verk- 205

samhet (prop. 2002/03:150 s. 143). Regeringen gör samma bedömning i fråga om genomförandet av motsvarande regler för AIF-förvaltare. Uppräkningen i punkt 2 i bilaga I till AIFM-direktivet bör, i stället för att tas in i den nya lagen, utgöra tolkningsunderlag för vad som får anses ingå i förvaltningen av en AIF. Uppräkningen i AIFM-direktivet är dock, till skillnad från motsvarande uppräkning i UCITS-direktivet , uttömmande (se artikel 6.2 och 6.3 i AIFM-direktivet). En AIF-förvaltare får alltså inte, med undantag av externa AIF-förvaltare som har tillstånd att förvalta en värdepappersfond eller ett fondföretag enligt LIF, ägna sig åt någon annan verksamhet än den som avses i bilaga I till AIFM-direktivet. När det gäller punkt 1 i bilagan bör det dock anges i lagen att en förvaltare måste ägna sig åt både portföljförvaltning och riskhantering.

En bestämmelse motsvarande artikel 6.2 och 6.3 i AIFM-direktivet bör således tas in i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelsen bör utformas så att den täcker in kraven i artikel 6.5 d att en AIF-förvaltare måste ägna sig åt både portföljförvaltning och riskhantering.

7.1.2 Förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster

Regeringens förslag: En AIF-förvaltare med tillstånd enligt den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska kunna få tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer ska kunna få tillstånd för att

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för

kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instru-

ment, och

4. lämna investeringsråd.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det av lagtexten bör framgå att sidoverksamheterna endast får utföras som ett led i verksamheten, på samma sätt som 7 kap. 1 § LIF, eftersom det annars öppnar för möjligheten att utföra sidotjänsterna utan att de har något samband med den diskretionära förvaltningen av investeringsportföljerna. Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen efterfrågar ett klargörande att det inom ramen för de sidotillstånd en AIF-förvaltare kan ha är möjligt för förvaltaren att utföra valutatjänster som har samband med de tjänster som i övrigt utförs, t.ex. när AIF-förvaltaren ska vidarebefordra en order avseende en fondandel som är noterad i annan valuta än svenska kronor. Föreningen efterlyser även ett klargörande att sidotillståndet att vidarebefordra order omfattar möjlighet för AIF-förvaltaren

1 I artikel 5 i UCITS-direktivet anges uttryckligen att det inte var fråga om en uttömmande uppräkning.

att placera order hos ett fondbolag eller en annan AIF-förvaltare för kunders räkning utan att behöva anlita ett värdepappersbolag för detta.

Skälen för regeringens förslag: Enligt AIFM-direktivet får tillstånd ges till en extern AIF-förvaltare för förvaltning av investeringsportföljer och vissa sidotjänster (artikel 6.4). De sidotjänster som avses är investeringsrådgivning, förvaring och administration av fondandelar samt mottagande och vidarebefordran av order avseende finansiella instrument. När dessa tjänster utförs ska artiklarna 2.2, 12, 13 och 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (MiFID) tillämpas (artikel 6.6 i AIFM-direktivet). AIF-förvaltare kan dock inte få tillstånd för att enbart erbjuda dessa tjänster (artikel 6.5 a i AIFM-direktivet). Vidare är det en förutsättning för tillstånd för sidotjänster att förvaltaren har tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer (artikel 6.5 b). En förvaltare måste alltså ha tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer för att få tillstånd för någon av tjänsterna investeringsrådgivning, förvaring eller mottagande och vidarebefordran av order. Slutligen får tillstånd enligt AIFM-direktivet inte ges enbart för de administrativa verksamheterna som avses i punkt 2 i bilaga I till direktivet (artikel 6.5 c).

Bestämmelser som reglerar möjligheterna för en AIF-förvaltare att få tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänsterna i enlighet med artikel 6.4–6.6 bör tas in i den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det faktum att vissa artiklar i MiFID ska tillämpas på denna verksamhet innebär för svensk del att hänvisning ska ske till de bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som genomför de aktuella artiklarna i MiFID (se prop. 2006/07:115 s. 674 beträffande motsvarande regler i artikel 6.3 och 6.4 i UCITS-direktivet).

För förvaltning av investeringsportföljer finns motsvarande möjlighet till tillstånd för fondbolag enligt UCITS-direktivet, dock med den skillnaden att förvaltningen enligt AIFM-direktivet inte måste avse endast finansiella instrument (artikel 6.3 a respektive 6.4 a). Verksamheten motsvarar också investeringstjänsten diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument som värdepappersinstitut kan tillhandahålla, men även här med den skillnaden att förvaltningen enligt AIFM-direktivet inte måste avse endast finansiella instrument (2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden, som genomför punkt 4 i avsnitt A i bilaga I till MiFID). En AIF-förvaltare kan förvalta AIF:er som investerar i helt andra tillgångar än finansiella instrument. Det är därför logiskt att en AIF-förvaltare med tillstånd att förvalta AIF:er som investerar i en viss typ av tillgångar också får ägna sig åt individuell portföljförvaltning avseende samma typ av tillgångar.

Finansinspektionen har framfört att det av lagtexten bör framgå att sidotjänsterna endast får utföras som ett led i verksamheten, eftersom det annars öppnar för möjligheten att utföra sidotjänsterna utan att de har något samband med den diskretionära förvaltningen av investerings-

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex 32010L0078).