En ny tullag

Regeringens proposition 2015/16:79

En ny tullag

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 januari 2016

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition lämnas förslag till de lagändringar som behövs för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen).

EU är en tullunion med gemensam tullagstiftning. Kärnan i denna gemensamma tullagstiftning har sedan 1992 varit rådets förordning (EEG) nr 2913/92, dvs. gemenskapstullkodexen. Bestämmelser i svensk rätt som kompletterar gemenskapstullkodexen finns främst i tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I och med att gemenskapstullkodexen nu har ersatts av unionstullkodexen har det varit nödvändigt att se över den svenska tullagstiftningen.

Denna proposition innehåller förslag till en ny tullag som ersätter den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Samtidigt föreslås vissa ändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt följdändringar i ett trettiotal lagar.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. tullag, 2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat,

4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

5. lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

7. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

8. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 10. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

11. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 13. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 14. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

15. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

16. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

17. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

18. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

19. lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,

20. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker,

21. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg,

22. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 23. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

24. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,

25. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister, 26. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,

27. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

28. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804), 29. lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd,

30. lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.,

31. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

32. lag om ändring i postlagen (2010:1045),

33. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) , 34. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till tullag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

2 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges.

3 § I denna lag förstås med

tullagstiftning: Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar,

handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel,

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008.

Tillhandahållande av information

4 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket, – Boverket, – Elsäkerhetsverket, – Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för press, radio och tv, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen.

Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall.

5 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om

1. det finns anledning att anta att någon

a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller

b) inte har lämnat eller inte kommer att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och

2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka.

Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet enligt första stycket 1.

6 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål:

1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket.

Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

8 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare som avses i 7 § första stycket, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet.

9 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tullombud

10 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige.

Bevarande av uppgifter

12 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning.

Kostnader för sakkunnig

13 § Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Avgifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och

2. avgiftens storlek.

Tullvärde på vissa lättförstörbara varor

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor och om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull

1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, – mervärdesskattelagen (1994:200), – lagen (1994:1563) om tobaksskatt, – lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och – lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

2 § Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och

1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller

2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln.

Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket.

3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare

meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

Garanti för annan skatt än tull

4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan.

Begränsning av tullskuld

5 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år.

Om en gäldenär har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom.

Om gäldenären har avlidit, får en underrättelse enligt andra stycket ske senast sex månader efter dödsfallet.

6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat.

Betalning av import- eller exporttullbelopp

7 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen.

Ränta vid annan skatt än tull

8 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244).

9 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, om inte ränta tas ut enligt 8 §.

10 § Ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

11 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl.

13 § Ränta som avses i 9 § ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet betalades tillbaka.

Räntesatsen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

14 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 19 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka.

Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

15 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 8 eller 9 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka.

Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 8 eller 9 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 14 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas.

Indrivning

16 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver

begäras för ett ringa belopp.

17 § Det som sägs om indrivning av tull i 16 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje stycket.

18 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 16 §.

Återbetalning och eftergift

19 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116–120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar.

Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket.

Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka.

20 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull.

3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel

1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 15

952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet.

6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda problem.

Bortskaffande av varor

8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög.

Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Övergång till fri omsättning

11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

Frizon

12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

Tullövervakning vid utförsel

13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller 2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning

1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet.

18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel.

Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

4 kap. Tullkontroll Allmän princip för tullkontroller

1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Användning av våld eller tvång

2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § första stycket samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel.

Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 51–53 §§ i detta kapitel.

Tillhandahållande av lokaler

4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för

– kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

– handläggning av resandes tulldeklarationer, – förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och – tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

Anlitande av sakkunnig

5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Tullkontroll av varor och transportmedel

6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till.

I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om – namn, – resrutt, – bagage, – medpassagerare, – betalningssätt, och – bokningssätt.

Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §.

8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges

1. när fordonet finns – i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, – i trakterna vid Sveriges kuster,

– i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

– i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland.

En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som 20 anträffas på en plats enligt första stycket 1.

13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring.

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och

3. bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation.

17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget.

Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

18 § Ett befordringsföretag ska

– göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

– på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. 21

Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9–17 §§.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag.

En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 § får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen.

Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna.

Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske.

Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket.

23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket.

Föreläggande

24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarationseller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan.

Revision

26 § Tullverket får besluta om revision

1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och

2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

27 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll enligt 38 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rättshandlingen.

28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 37 §.

I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

36 § Ett föreläggande enligt 24 eller 25 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

37 § Vid revision får Tullverket inte granska

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller

2. en handling som inte omfattas av revisionen.

Tullverket får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

38 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision undantas från kontrollen.

39 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

40 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 1 kap. 3 § ska undantas, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket.

41 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

42 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen.

43 § Ett beslut i fråga om att undanta en uppgift eller en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter

44 § Uttryck som används i 45–49 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

45 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller

2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den förordningen.

46 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

47 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

48 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

49 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Tullkontroll av kontanta medel

50 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt.

51 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får Tullverket undersöka transportmedel och bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde.

52 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne.

Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

53 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll.

5 kap. Överträdelser och sanktioner

1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tullförseelse

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Tulltillägg

5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull.

Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och 2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1. en lämnad uppgift är felaktig, eller

2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om 27

1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller

2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då

1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tulldeklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller

2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 § första stycket.

9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull.

Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut.

10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull.

Tulltillägget är tjugo procent av den tull som felaktigt har betalats tillbaka eller eftergetts.

11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

12 § Tulltillägg ska inte tas ut

1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller

2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt.

13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, 28 gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller

värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft.

14 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet.

Förseningsavgift

15 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor.

Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift

16 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om gäldenären eller deklaranten begär det eller om det finns andra skäl. Då tillämpas bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull.

17 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha – berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

– berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten,

3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

18 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller en deklarant som har avlidit.

19 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga

uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft.

20 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift:

– artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och

– 2 kap. 4 §, 7 § första stycket, 8 § och 16 §.

21 § Tulltillägg och förseningsavgifter tillfaller staten.

6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet

1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Överklagande av Tullverkets beslut

Vilka beslut får överklagas?

2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen, 2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 19 §.

Tiden för överklagande

3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den

skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre.

Gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne.

Omprövning av det överklagade beslutet

4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan.

Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten

6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning.

Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

Anslutningsöverklagande

8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

Verkställighet av beslut som överklagas

9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas

även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket.

Talan om tulltillägg eller förseningsavgift

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Anslutningsöverklagande

12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet.

När för det allmänna ombudet det allmännas talan?

13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet.

14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part

15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring.

Handläggning vid domstol

Ändring av talan

16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat

1. inskränker sin talan, eller

2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras.

17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om

1. det görs inom den tid som gäller för överklagande, 2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och

3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning.

Deldom

20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar.

Mellandom

21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om

1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller

2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling

22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om tulltillägget eller förseningsavgiften inte kommer att tas ut.

Företrädaransvar

23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren.

Behörig förvaltningsrätt

Frågor om bevissäkring

24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts.

Frågor om betalningssäkring

25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller.

Dröjsmålstalan

26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka

1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta.

En underrättelse enligt första stycket får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket.

2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket.

En handling enligt första stycket får i stället lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg. Handlingen ska vidarebefordras till Tullverket.

Internationell unionsflygplats

3 § Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen.

Delgivning

4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Vite

5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

2. om någon – inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Avrundning av belopp

8 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

9 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3. Den upphävda tullagen gäller dock fortfarande i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet, c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 a § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.

6 kap.

10 a §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1

Senaste lydelse 2000:1286.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat ska ha följande lydelse.

1 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Senaste lydelse 1975:686.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam ska ha följande lydelse.

26 §

För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

För den som är skattskyldig enligt andra stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det

andra EU-landet.

Skatt enligt första stycket ska betalas till Tullverket.

Lagen omtryckt 1984:156. Senaste lydelse 2011:280. Ändringen innebär bl.a. att andra och fjärde styckena tas bort.

12 oktober 1992 om inrättandet av 952/2013 av den 9 oktober 2013 en tullkodex för gemenskapen. om fastställande av en tullkodex för

unionen.

33 §

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen Tullverket gäller tullagen (2000:1281). (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2011:1305.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.

6 §

För ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman)

1. anmoda resande eller annan person att visa pass eller annan legitimationshandling samt att i övrigt lämna de upplysningar och förete de handlingar som bedöms nödvändiga för övervakningsverksamheten,

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1

Senaste lydelse 2000:1284.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146)

om avräkning vid återbetalning av skatter och

avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse.

1 §

Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller

annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

4. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

6. lagen (1972:435) om överlastavgift.

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 §

lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut

som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om belopp som

återbetalas eller annars utbetalas på grund av en bestämmelse i tullagen

Senaste lydelse 2011:1321.

2.7 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs att 25 § strålskyddslagen (1988:220) ska ha följande lydelse.

25 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1

Senaste lydelse 2000:1287.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ska ha följande lydelse.

2 kap.

7 §

Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller

förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får Tullverket

2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan,

kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (2000:1225) om straff

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före

Senaste lydelse 2000:1289.

2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2, 5 och 19 §§, 5 kap. 19 §, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 c kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 6 § och 22 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 1 a–4 e: den som omsätter varan eller tjänsten,

1 a. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster som ska redovisas enligt bestämmelser som motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369a–369k i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt direktiv 2008/8/EG, om den som omsätter tjänsten är en sådan grupp av personer som i ett annat EU-land anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp): mervärdesskattegruppen,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en beskattningsbar person,

– en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller

– en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

1 Lagen omtryckt 2000:500. 2 Senaste lydelse 2014:941.

– en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller

– en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten,

4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

a) om en tullskuld uppkommer i a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av d, inte annat följer av c,

b) om importen avser en b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är deklareras för övergång till fri belagd med tull: den som skulle ha omsättning i Sverige men inte är varit skyldig att betala tullen om belagd med tull: den som skulle ha varan hade varit tullbelagd, om varit skyldig att betala tullen om inte annat följer av d, varan hade varit tullbelagd, om

inte annat följer av c,

c) om skyldighet att betala tull c) om den som är eller skulle ha med anledning av importen varit skyldig att betala tullen enligt uppkommer, eller skulle ha a eller b är ett ombud och uppkommit om varan hade varit Skatteverket är beskattningsmynbelagd med tull, i ett annat EU- dighet: den för vars räkning land till följd av att ett sådant ombudet handlar. enhetstillstånd som avses i 4 kap.

24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet, om inte annat

46 följer av e,

d) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar,

e) om innehavaren av tillståndet enligt c är ett ombud och Skatte-

verket är beskattningsmyndighet:

den för vars räkning ombudet

handlar.

Första stycket 4 b gäller 1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som

kan hänföras till

– mark- och grundarbeten, – bygg- och anläggningsarbeten, – bygginstallationer, – slutbehandling av byggnader, eller – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och 3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i

Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012,

1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204),

2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404), 3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503), 4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602), 5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802), 6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902), 7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002), 8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med

8101–8113), eller

9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810).

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld förstås detsamma Med tullskuld och unionsvara som i rådets förordning (EEG) nr förstås detsamma som i artikel 5 i

2913/92 av den 12 oktober 1992 Europaparlamentets och rådets

om inrättandet av en tullkodex för förordning (EU) nr 952/2013 av gemenskapen. Med unionsvara den 9 oktober 2013 om fast-

förstås detsamma som gemen- ställande av en tullkodex för

skapsvara i den förordningen. unionen.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 47

5 §

Vid import inträder Vid import inträder skattskyldigskattskyldigheten vid den tidpunkt heten vid den tidpunkt då skyldigdå skyldighet att betala tull enligt het att betala tull enligt tullagstifttullagstiftningen inträder eller ningen inträder eller skulle ha skulle ha inträtt om skyldighet att inträtt om skyldighet att betala tull betala tull förelegat. I fall som förelegat.

avses i 2 § första stycket 6 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i

det andra EU-landet.

19 §

Med fri omsättning förstås Med fri omsättning förstås detsamma som i rådets förordning detsamma som i Europaparla-

(EEG) nr 2913/92 av den mentets och rådets förordning

12 oktober 1992 om inrättandet av (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober en tullkodex för gemenskapen. 2013 om fastställande av en

tullkodex för unionen.

5 kap.

19 §

En omsättning av tjänster enligt någon av 4–18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med

a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land,

b) import av varor som omfattas b) import av varor som omfattas av av

– 9 c kap. 1 §, eller – 9 c kap. 1 §, eller

– ett förfarande för temporär – ett förfarande för tillfällig import med fullständig befrielse införsel med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, från tull eller extern transitering,

c) försändelse, transport eller c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna unionens tullområde, om varorna

– förflyttas här i landet under ett – förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unions- förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tull- transitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hän- bestämmelser, om varorna hän-

3 Senaste lydelse 2011:283. 4 Senaste lydelse 2010:1900. 5 Senaste lydelse 2013:368.

fördes till samma förfarande fördes till samma förfarande genom en deklaration när de genom en deklaration när de fördes in i landet samt fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller dem avslutas utanför Sverige, eller

– när de förs in i Sverige hade – när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett förfarande för temporär import förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importtullar, om de hade importerats, eller importerats, eller

d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG,

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning,

4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och

5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskattningsbar person och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU.

7 kap.

8 §

Beskattningsunderlaget vid Beskattningsunderlaget vid import utgörs av varans värde för import utgörs av varans värde för tulländamål, fastställt av tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt rådets förord- Tullverket, enligt Europaparla-

ning (EEG) nr 2913/92 av den mentets och rådets förordning

12 oktober 1992 om inrättandet av (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober en tullkodex för gemenskapen, 2013 om fastställande av en med tillägg av tull och andra tullkodex för unionen, med tillägg statliga skatter eller avgifter, utom av tull och andra statliga skatter skatt enligt denna lag, som tas ut eller avgifter, utom skatt enligt av Tullverket med anledning av denna lag, som tas ut av Tullverket införseln. Sådant tillägg ska inte med anledning av införseln. göras i fall då tullen, skatterna Sådant tillägg ska inte göras i fall eller avgifterna ingår i varans då tullen, skatterna eller avgifterna värde. ingår i varans värde.

I fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e ska varans värde för tulländamål och tillägget enligt första stycket, till den del

6 Senaste lydelse 2014:50. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

detta utgörs av tull och motsvarande avgifter, utgöras av varans värde för tulländamål som fastställts av det andra EU-landets tullmyndighet och motsvarande pålagor som tas ut av den

myndigheten.

I beskattningsunderlaget ska även ingå bikostnader som provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader som uppkommer fram till första bestämmelseorten här i landet. Är det vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde känt att varan ska transporteras till någon annan bestämmelseort här i landet eller till någon bestämmelseort i ett annat EU-land, ska också bikostnaderna fram till den orten ingå i beskattningsunderlaget.

9 §

Om sådana unionsvaror som exporterats temporärt och bearbetats i ett land utanför EU på något annat sätt än genom reparation återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling, ska beskattningsunderlaget beräknas på det sätt som sägs i 8 § men med avdrag för beskattningsunderlaget för mervärdesskatt som tidigare tagits ut i Sverige eller i ett annat EU-land för de temporärt exporterade varorna.

Vad som sägs i första stycket ska också gälla när sådant material som utgör unionsvaror exporterats temporärt samt varor som helt eller delvis tillverkats av detta material i ett land utanför EU återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling.

Med unionsvaror förstås Med unionsvaror, temporärt detsamma som med gemenskaps- exporterade varor och tullförvaror i rådets förordning (EEG) nr farandet passiv förädling förstås 2913/92 av den 12 oktober 1992 detsamma som i Europaparlaom inrättandet av en tullkodex för mentets och rådets förordning gemenskapen. Med temporärt ex- (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober

porterade varor och tullförfar- 2013 om fastställande av en

andet passiv förädling förstås tullkodex för unionen. detsamma som i den förordningen.

9 c kap.

1 §

Från skatteplikt undantas, om inte annat följer av andra stycket,

1. omsättning och import av varor som anges i 9 §, om de är avsedda att placeras i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 §,

2. omsättning av tjänster som avser en sådan omsättning som anges i 1,

3. omsättning av icke-unions- 3. omsättning av icke-unionsvaror och av tjänster, som görs i varor och av tjänster, som görs i en tillfälligt lager, tullager, frizon anläggning för tillfällig lagring,

7 Senaste lydelse 2011:283. 8 Senaste lydelse 2013:1105.

eller frilager inom landet under ett tullager eller en frizon inom den tid varorna är placerade där, landet under den tid varorna är och placerade där, och

4. omsättning av varor som anges i 9 § och av tjänster, som görs i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 § under den tid varorna är placerade i skatteupplaget.

Skattefrihet enligt första stycket gäller endast under förutsättning att omsättningen eller importen inte syftar till slutlig användning eller förbrukning.

Vad som i första och andra styckena sägs om omsättning av varor gäller även vid unionsinterna förvärv av varorna.

2 §

Med tillfälligt lager, tullager, Med icke-unionsvara, anfrizon och frilager förstås vad som läggning för tillfällig lagring, i rådets förordning (EEG) nr tullager och frizon förstås det- 2913/92 av den 12 oktober 1992 samma som i Europaparlamentets om inrättandet av en tullkodex för och rådets förordning (EU) nr

gemenskapen avses med dessa 952/2013 av den 9 oktober 2013

begrepp. Med icke-unionsvara om fastställande av en tullkodex förstås detsamma som med icke- för unionen.

gemenskapsvara i den förord-

ningen.

13 kap.

6 §

Om inget annat följer av 7–15 §§, ska utgående skatt redovisas för den redovisningsperiod under vilken

1. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 omsätter en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört omsättningen,

2. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 2–4 e är skattskyldig för förvärv av en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört förvärvet,

3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller lämnat förskotts- eller a conto-betalning, eller

4. Tullverket eller, i fall som 4. Tullverket har ställt ut en avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c tullräkning eller ett tullkvitto, för eller e, det andra EU-landets en import av varor. tullmyndighet har ställt ut tullräkning, tullkvitto eller motsvar-

ande dokument i enlighet med artikel 221 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den

12 oktober 1992 om inrättandet av

en tullkodex för gemenskapen, för

9 Senaste lydelse 2011:283. 10 Senaste lydelse 2014:50.

en import av varor.

22 kap.

1 §

I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt finns det även bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till För skatt som ska betalas till Tullverket gäller dock tullagen Tullverket gäller dock tullagen (2000:1281). (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

11 Senaste lydelse 2011:1253.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3–6, 8 och 9 §§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

1 §

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och

– rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

1 Senaste lydelse 2010:1019.

– rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import,

– rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och

– rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna.

3 §

Uttryck som används i denna lag Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen har samma innebörd som i tullagen (2000:1281). (2016:000).

4 §

Tullfrihet gäller för varor som Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats deklareras för övergång till fri beskickning eller konsulat eller en omsättning för främmande stats beskicknings- eller konsulatsmed- beskickning eller konsulat eller en lem eller dennes familj enligt beskicknings- eller konsulatsmedlagen (1976:661) om immunitet lem eller dennes familj enligt och privilegier i vissa fall eller lagen (1976:661) om immunitet enligt föreskrifter som har och privilegier i vissa fall eller meddelats med stöd av den lagen. enligt föreskrifter som har

meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell som deklareras för övergång till organisation eller en person som är fri omsättning för en internationell knuten till en sådan organisation, organisation eller en person som är om organisationen eller personen knuten till en sådan organisation, är upptagen i lagen om immunitet om organisationen eller personen och privilegier i vissa fall eller i är upptagen i lagen om immunitet föreskrifter som meddelats med och privilegier i vissa fall eller i stöd av lagen och är berättigad till föreskrifter som meddelats med tullfrihet enligt stadga eller avtal stöd av lagen och är berättigad till som gäller i förhållande till tullfrihet enligt stadga eller avtal Sverige. som gäller i förhållande till

Sverige.

Vidare gäller tullfrihet enligt Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande som deklareras för övergång till stats militära styrka eller dess fri omsättning för en främmande personal, som befinner sig i landet stats militära styrka eller dess

2 Senaste lydelse 2000:1294. 3 Senaste lydelse 2004:1004.

inom ramen för internationellt personal, som befinner sig i landet militärt samarbete eller inter- inom ramen för internationellt nationell krishantering. militärt samarbete eller inter-

nationell krishantering.

5 §

Tullfrihet gäller för markutrus- Tullfrihet gäller för markutrusttning och undervisningsmateriel ning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för materiel, när varorna deklareras en flygskola, ett lufttrafikföretag, för övergång till fri omsättning för en luftfartsmyndighet eller en en flygskola, ett lufttrafikföretag, annan förvaltning för en flygplats. en luftfartsmyndighet eller en

annan förvaltning för en flygplats.

6 §

Tullfrihet i fall som avses i 4 och Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan sådana fall ska detta utan dröjsmål dröjsmål anmälas för Tullverket anmälas för Tullverket och tullen och tullen för varan betalas. för varan betalas.

Detta gäller dock inte om mer än Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då fem år förflutit från den dag då varan anmäldes till förtullning till tulldeklarationen ingavs till Tullden dag varan får annan verket till den dag varan får annan användning. Regeringen får före- användning. Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa skriva om kortare tid för vissa varor. varor.

8 §

Vid kontroll av uppgift som Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 6 kap. 10, 15, 18 bestämmelserna i 1 kap. 13 §, och 25–38 §§ samt 10 kap. 4 § 4 kap. 5, 16, 17 och 24–43 §§ samt tullagen (2000:1281) tillämpliga. 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen

(2016:000) tillämpliga.

4 Senaste lydelse 2010:517. 5 Senaste lydelse 1999:424. 6 Senaste lydelse 2000:1294.

9 §

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databe- med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran handling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databe- medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av handling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap. är även bestämmelserna i 4 kap. 28–38 §§ tullagen (2000:1281) 26–43 §§ tullagen (2016:000) tillämpliga. tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2010:1019.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

dels att 2 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 2, 5 och 11 §§, 3 kap. 9 § och 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

5 §

2 kap.

2 §

Frihet från skatt vid import ska, om inte annat följer av 3 §, medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen.

Första stycket tillämpas också för en vara som får föras in tullfritt enligt internationella överenskommelser om gränsöverskridande renbetning mellan Sverige och Norge.

Frihet från skatt vid import ska medges även i de fall som anges i 3 a, 4 och 5-9 §§ samt i 3 kap.

5 §

Senaste lydelse av 2 kap. 12 § 1999:426. Senaste lydelse 2000:1296. Senaste lydelse 2010:1893. Senaste lydelse 2011:284.

stycket medges endast om varorna stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 185–187 i rådets artiklarna 203–205 i Europaparla-

förordning (EEG) nr 2913/92 av mentets och rådets förordning

den 12 oktober 1992 om inrätt- (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober

andet av en tullkodex för gemen- 2013 om fastställande av en

skapen. Varor som är tullfria enligt tullkodex för unionen. Varor som rådets förordning (EEG) nr är tullfria enligt rådets förordning 2658/87 av den 23 juli 1987 om (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli tulltaxe- och statistiknomenkla- 1987 om tulltaxe- och statistikturen och om Gemensamma tull- nomenklaturen och om Gementaxan ska behandlas som om de samma tulltaxan ska behandlas varit tullbelagda. som om de varit tullbelagda.

Frihet från skatt enligt första stycket medges inte

– om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller

– om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln.

Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln.

I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land.

11 §

Vad som i övrigt sägs om Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning tullfrihet i förordning (EG) nr (EEG) nr 918/83, lagen 1186/2009, lagen (1994:1547) om (1994:1547) om tullfrihet m.m. tullfrihet m.m. och föreskrifter och föreskrifter som har medelats som har medelats med stöd av med stöd av förordningen eller förordningen eller lagen ska gälla lagen skall gälla även i fråga om även i fråga om frihet från skatt frihet från skatt vid import. vid import.

3 kap.

9 §

Av artikel 45 i förordning (EEG) Av artikel 41 i förordning (EG) nr 918/83 framgår att om frihet nr 1186/2009 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestäm- från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även melserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges. frihet från tull medges.

5 Senaste lydelse 2008:1413.

4 kap.

1 §

Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle ha tagits ut om

1. importen inte har kommersiell karaktär,

2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och

3. den som skall betala tullen 3. den som ska betala tullen och och skatten inte vid förtullningen skatten inte begär, när varorna begär att denna bestämmelse inte deklareras för övergång till fri skall tillämpas. omsättning, att denna bestämmelse

inte ska tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

6 Senaste lydelse 2000:1296.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9 c, 15, 20, 34, 37, 39 och 40 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

9 c §

Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som

Senaste lydelse 2012:676.

15 §

Den som avser att i Sverige Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsätt- varornas övergång till fri omning enligt artikel 79 i rådets sättning enligt artikel 201 i förordning (EEG) nr 2913/92, får förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsänd- godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den are. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsän- lämplig att vara registrerad dare med hänsyn till sina ekonom- avsändare med hänsyn till sina iska förhållanden och omständig- ekonomiska förhållanden och heterna i övrigt. omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 11 § första och andra styckena och om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

20 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 8 b och 8 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt 8. den som är skattskyldig enligt 9 c §, vid den tidpunkt då skyl- 9 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullag- dighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha stiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i betala tull.

2 Senaste lydelse 2009:1501. 3 Senaste lydelse 2013:1070.

9 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i

det andra EU-landet.

Om beskattade tobaksvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen Tullverket gäller tullagen (2000:1281). (2016:000).

37 §

Skyldig att betala skatt Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus (skattskyldig) för import av snus eller tuggtobak från tredje land är, eller tuggtobak från tredjeland är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

2. om importen avser en unions- 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i vara eller om varan ska deklareras Sverige men inte är belagd med för övergång till fri omsättning i tull: den som skulle ha varit Sverige men inte är belagd med skyldig att betala tullen om varan tull: den som skulle ha varit hade varit tullbelagd, skyldig att betala tullen om varan

hade varit tullbelagd.

3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EUland till följd av att ett sådant

enhetstillstånd som avses i 4 kap.

24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavar-

en av tillståndet.

Med tullskuld förstås detsamma Med tullskuld och unionsvara som i rådets förordning (EEG) nr förstås detsamma som i artikel 5 i

4 Senaste lydelse 2013:1071. 5 Senaste lydelse 2012:676.

2913/92 av den 12 oktober 1992 Europaparlamentets och rådets

om inrättandet av en tullkodex för förordning (EU) nr 952/2013 av gemenskapen. Med unionsvara den 9 oktober 2013 om fast-

förstås detsamma som med ställande av en tullkodex för

gemenskapsvara i den förord- unionen. ningen.

Från skattskyldighet enligt första Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i omsättning enligt artikel 201 i rådets förordning (EEG) nr förordning (EU) nr 952/2013, ägs 2913/92, ägs av en godkänd av en godkänd lagerhållare enligt lagerhållare enligt 38 §. 38 §.

39 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är godkänd lagerhållare när

a) snus eller tuggtobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) snus eller tuggtobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus eller tuggtobak som då ingår i hans lager,

2. den som är skattskyldig enligt 36 § 2, när snus eller tuggtobak tillverkas,

3. den som är skattskyldig enligt 36 § 3, när snus eller tuggtobak förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 36 § 4, när snus eller tuggtobak används för annat än avsett ändamål,

5. den som är skattskyldig enligt 5. den som är skattskyldig enligt 37 § när skyldighet att betala tull 37 § när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som att betala tull förelegat.

avses i 37 § första stycket 3 inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i

det andra EU-landet.

40 §

Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 37 § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket.

Bestämmelserna i 30, 31 d och 31 e §§, 32 § första stycket 2 och 3 och

andra stycket och 34 § ska tillämpas även i fråga om snus och tuggtobak. Därvid ska vad som gäller om upplagshavare i stället gälla den som är godkänd lagerhållare.

6 Senaste lydelse 2012:676. 7 Senaste lydelse 2015:889.

En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på 1. tuggtobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och 2. tuggtobak och snus

a) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare,

b) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet,

c) som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,

d) som exporterats till tredje land d) som exporterats till tredjeland eller förts till frizon eller frilager eller förts till frizon för annat för annat ändamål än att förbrukas ändamål än att förbrukas där, eller där, eller

e) som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 8 c, 14, 19 och 34 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt ska ha följande lydelse.

8 c §

Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

Senaste lydelse 2012:677.

14 §

Den som avser att i Sverige Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsätt- varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets ning enligt artikel 201 i förordning förordning (EEG) nr 2913/92, får (EU) nr 952/2013, får godkännas godkännas som registrerad avsänd- som registrerad avsändare. För are. För godkännande krävs att den godkännande krävs att den som som ansöker om att bli godkänd är ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsänd- lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonom- are med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig- iska förhållanden och omständigheterna i övrigt. heterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 10 § första och andra styckena samt i 10 a § och om återkallelse i 11 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

19 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 när

a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 7 b och 7 c §§,

b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats,

c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

d) godkännandet av skatteupplaget återkallas,

2. varumottagare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

5. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och

8. den som är skattskyldig enligt 8. den som är skattskyldig enligt 8 c §, vid den tidpunkt då skyl- 8 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullag- dighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha stiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i betala tull.

2 Senaste lydelse 2012:677. 3 Senaste lydelse 2013:1072.

8 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i

det andra EU-landet.

Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna.

Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

34 §

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen Tullverket gäller tullagen (2000:1281). (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2013:1073.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 b, 8 och 13 §§, 5 kap. 2 §, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

4 kap.

1 b §

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import

av bränslet som avses i 1 kap. 3 a § är,

1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som

Senaste lydelse 2012:678.

3 a kap. 2 och 3 §§. 3 a kap. 2 och 3 §§.

8 §

Den som avser att i Sverige Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bräns- ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning lets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning enligt artikel 201 i förordning (EU) (EEG) nr 2913/92, får godkännas nr 952/2013, får godkännas som som registrerad avsändare. För registrerad avsändare. För godgodkännande krävs att den som kännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad av- lämplig att vara registrerad avsändsändare med hänsyn till sina ekono- are med hänsyn till sina ekonommiska förhållanden och omständig- iska förhållanden och omständigheterna i övrigt. heterna i övrigt.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 4 § första och andra styckena och om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare.

13 § Skattskyldig 1. för energiskatt för import av råtallolja,

2. för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a § samt av bränslen enligt 4 §, och

3. för svavelskatt för import av bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är,

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är deklareras för övergång till fri belagt med tull: den som skulle ha omsättning i Sverige men inte är varit skyldig att betala tullen om belagt med tull: den som skulle ha bränslet hade varit tullbelagt, varit skyldig att betala tullen om

bränslet hade varit tullbelagt.

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av till-

ståndet.

2 Senaste lydelse 2009:1493. 3 Senaste lydelse 2012:678.

Med tullskuld förstås detsamma Med tullskuld och unionsvara som i rådets förordning (EEG) nr förstås detsamma som i artikel 5 i

2913/92 av den 12 oktober 1992 Europaparlamentets och rådets

om inrättandet av en tullkodex för förordning (EU) nr 952/2013 av gemenskapen. Med unionsvara den 9 oktober 2013 om fastförstås detsamma som med gemen- ställande av en tullkodex för skapsvara i den förordningen. unionen.

Från skattskyldighet enligt första Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsätt- varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets ning enligt artikel 201 i förordning förordning (EEG) nr 2913/92, ägs (EU) nr 952/2013, ägs av en av en godkänd lagerhållare enligt godkänd lagerhållare enligt 15 §. 15 §.

5 kap.

2 §

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, vid mottagandet av bränslet,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § 3, när bränslet förs in till Sverige, och

3. för den som är skattskyldig 3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid den tidpunkt då skyldighet att den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull. det funnits skyldighet att betala tull.

I fall som avses i 4 kap. 1 b § första stycket 3 eller 13 § första stycket

3 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha

inträtt i det andra EU-landet.

6 kap.

1 §

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 1 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

För skatt som ska betalas till För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen Tullverket gäller tullagen (2000:1281). (2016:000).

4 Senaste lydelse 2012:678. 5 Senaste lydelse 2014:945.

7 kap.

1 §

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle

1. som av den skattskyldige 1. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller exporterats till tredjeland eller förts till frizon eller frilager för förts till en frizon för annat annat ändamål än att förbrukas där, ändamål än att förbrukas där,

2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.,

3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande,

4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5,

5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2012:837.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

1 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.16 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

2 kap.

14 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1

Senaste lydelse 2014:591.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

4 §

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla

varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett

villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av

ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en

utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den

som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas

av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt

eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund

av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till

ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15

när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen

(2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till

8 §

Senaste lydelse 2014:800. Senaste lydelse 2003:811.

som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på

utväxlingspostkontoret.

En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringster-

minal.

9 §

Beslut om att med stöd av 8 § Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana öppna postförsändelser och förförsändelser som kan antas inne- sändelser förmedlade av kurirhålla förtroliga meddelanden får företag som kan antas innehålla fattas endast av en tjänsteman som förtroliga meddelanden får fattas förordnats för uppgiften av chefen endast av en tjänsteman som för Tullverket. Om en försändelse förordnats för uppgiften av chefen innehåller ett förtroligt meddel- för Tullverket. Om en försändelse ande, skall detta omedelbart till- innehåller ett förtroligt meddelslutas och skickas vidare till ande, ska detta omedelbart tillmottagaren. slutas och skickas vidare till

mottagaren.

11 §

En chefstjänsteman som för- En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för ordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett postförsändelse som kommer från visst postkontor och som kommer ett annat EU-land ska hållas kvar från ett annat EU-land skall hållas av postbefordringsföretaget, om kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och

2. det är nödvändigt för att 2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske. beslag ska kunna ske.

3 Senaste lydelse 2004:208. 4 Senaste lydelse 2004:208.

Ett beslut om kvarhållande skall Ett beslut om kvarhållande ska meddelas att gälla viss angiven, gälla en begränsad, kortare tid. kortare tid. Beslutet får verkställas Beslutet får verkställas omedelomedelbart, men skall snarast bart, men ska snarast prövas av prövas av Tullverkets chef eller av chefen för Tullverket. verkets chefsjurist.

Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket.

13 §

Vid kontroll enligt denna lag Vid kontroll enligt denna lag ska skall den vars uppgifter skall den vars uppgifter ska kontrolkontrolleras, eller för vars räkning leras, eller för vars räkning varan varan införs eller utförs, ge den införs eller utförs, ge den som som verkställer kontrollen tillfälle verkställer kontrollen tillfälle att att undersöka varan och transport- undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhanda- medlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. hålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som lokaler och andra utrymmen som används för den transport, för- används för den transport, förvaring eller verksamhet som varing eller verksamhet som kontrollen avser. kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kon- Den vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som för den transport av varan som behövs samt för uppackning och behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även återinpackning. Samma person ska tillhandahålla någon som hjälper även tillhandahålla någon som till vid provtagning och vägning. hjälper till vid provtagning och Den som åsidosätter dessa vägning. Den som åsidosätter skyldigheter skall enligt beslut av dessa skyldigheter ska enligt beslut Tullverket ersätta staten för dess av Tullverket ersätta staten för kostnader för åtgärderna i fråga. dess kostnader för åtgärderna i Vad som sägs i 5 kap. 23 § fråga. Vad som sägs i 2 kap. 16 § tullagen (2000:1281) om tullagen (2016:000) om indrivning indrivning av tull skall gälla även av tull ska gälla även sådan sådan ersättning. Tullverket får ersättning. Tullverket får besluta besluta om befrielse helt eller om befrielse helt eller delvis från delvis från ersättningsskyldig- ersättningsskyldigheten. heten.

17 §

Tullverket får ta hand om en Tullverket får ta hand om en

5 Senaste lydelse 2000:1301. 6 Senaste lydelse 2000:1232.

vara om det behövs för att vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna före- underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid skriven uppgift. Varan får då läggas upp på tillfälligt lager. De läggas upp på en anläggning för kostnader som Tullverket haft för tillfällig lagring. De kostnader varans uppläggning och förvaring som Tullverket haft för varans skall ersättas av den som för in uppläggning och förvaring ska eller för ut varan. ersättas av den som för in eller för

ut varan.

Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

18 §

Tullverket har rätt att göra Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25–38 §§ och tillämpas 4 kap. 26–43 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281). 7 kap. 5 § tullagen (2016:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2011:468.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter ska ha följande lydelse.

2 kap.

13 §

Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig

vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om

alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska Tullverket

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i

lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på

Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas

av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) som

fattades innan varorna omhändertogs.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför

Senaste lydelse 2011:1255.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714)

om ersättning vid frihetsberövanden och andra

tvångsåtgärder

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska ha följande lydelse.

8 §

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tullkontroller som inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1304.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:445) om exportbutiker ska ha följande lydelse.

2 §

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför

Senaste lydelse 2011:291.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse.

2 §

a) varor som inte har beskattats i Sverige, och

b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt,

EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2011:292.

2.22 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

8 kap.

7 §

Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser

– 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

– 65 kap. 2 §, 4 § tredje stycket samt 16, 17 och 20 §§

9 kap.

8 §

Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte

– 5 kap. 8 § vägtrafikskattelagen (2006:227) eller 8 § lagen (2006:228)

med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

– 65 kap. 2 §, 4 § första stycket, 5–13 och 19 §§ skatteförfarandelagen

Dröjsmålsavgifter och ränta som beräknas enligt lagen (1997:484) om

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som hänför

Lagen omtryckt 2008:803. Senaste lydelse 2011:1256. Senaste lydelse 2013:1106.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att 1–3, 8 och 31 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska ha följande lydelse.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet.

I 19–22, 25 a–27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller lagen om straff för terroristbrott.

Bestämmelserna i 19–22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2–4 §§ skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

1 Senaste lydelse 2014:1500.

2 §

Vid tillämpning av denna lag Vid tillämpning av denna lag ska skall en vara anses ha förts in till en vara anses ha förts in till eller ut eller ut från landet när den har förts från landet när den har förts över över gränsen för svenskt gränsen för svenskt territorium. territorium.

I denna lag förstås med

1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), och

2. tullbehandling: vad som 2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara skall läggas upp på en vara ska läggas upp på en tillfälligt lager eller bli föremål för anläggning för tillfällig lagring, godkänd tullbehandling eller hänföras till ett tullförfarande eller åtgärder enligt 3 kap. 4 § tullagen återexporteras eller åtgärder enligt (2000:1281), då varan förs in till 3 kap. 1 § tullagen (2016:000), då eller ut från landet. varan förs in till eller ut från

landet.

3 §

Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen

1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret,

2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,

3. till landet för in eller från 3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas föranleder att tillstånd meddelas

2 Senaste lydelse 2004:123.

och att varan förs in till eller ut och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, från landet med stöd av tillståndet,

eller

4. förfogar över en vara i strid 4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel i samband med varans införsel eller utförsel, eller eller utförsel.

5. till en tullmyndighet i ett annat land, i strid med 4 kap. 25 § tullagen (2000:1281), genom en notering i bokföringen anmäler en vara för övergång till fri omsättning och därmed ger upphov till fara för att en införsel till Sverige fullföljs i strid med ett

förbud eller villkor.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

8 §

Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att

1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller

3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgiften.

För tullbrott döms också den som vid anmälan av en vara till tullbehandling med stöd av ett enhetstillstånd enligt bestämmelser

som meddelats med stöd av 4 kap.

24 § tullagen (2000:1281)

3 Senaste lydelse 2010:109. Ändringen innebär att tredje och fjärde styckena tas bort.

uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att tull

undandras det allmänna.

När det föreligger en skyldighet

att lämna en anmälan enligt 3 kap.

3 a § tullagen gäller vad som anges i första stycket. Vad som därvid sägs om anmälan till tullbehandling ska i stället gälla en sådan anmälan som avses i

3 kap. 3 a § tullagen.

Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra skatter och avgifter som Tullverket ska besluta.

31 §

Kan brott som avses i

1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller

2. 8 eller 9 § eller försök till 2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 8 kap. 2–4 §§ tulltillägg enligt 5 kap. 5–10 §§ tullagen (2000:1281) påförs tullagen (2016:000) påförs

får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

dels att 2 kap. 8 a § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 a § ska utgå, dels att 2 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

5 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Senaste lydelse av 2 kap. 8 a § 2010:103 rubriken närmast före 2 kap. 8 a § 2010:103.

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

26 §

Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses

2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan

enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för besiktning eller till eller

från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock

brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller

dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre

överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har

ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Senaste lydelse 2009:227.

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse.

16 §

Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om personer och egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning ska kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren ska biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet, om det behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

1

Senaste lydelse 2014:735.

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 23 och 28 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

23 §

28 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.28 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs att 6 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande lydelse.

6 §

Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om

1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet eller utsläppande på marknaden av livsmedel,

2. märkning och presentation av livsmedel, 3. livsmedels beskaffenhet eller beteckning,

4. användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller tillsammans med livsmedel,

5. läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet och om personalhygienen i övrigt inom sådan verksamhet, och

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

4 kap.

3 §

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid

Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av

Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd

person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitetskontroll

får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den

som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska

hamnskyddsorganet biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i

det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

Senaste lydelse 2014:742.

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. ska ha följande lydelse.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för Tullverkets kostnader för förvaring enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska ha följande lydelse.

14 kap.

2 §

Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.32 Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § postlagen (2010:1045) ska ha följande lydelse.

2 kap.

16 §

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före

2.33 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

12 kap.

5 §

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2.34 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt

2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

5. lagen (2004:629) om trängselskatt,

6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och

7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av

Lagen gäller även för belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för

Senaste lydelse 2014:1471.

3 Ärendet och dess beredning

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995 fick Sverige en till stora delar ny tullagstiftning. Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen blev direkt gällande rätt. Merparten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och ersattes av författningar som skulle komplettera dessa förordningar, se vidare regeringens propositioner Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34) och En ny tullag (prop. 1999/2000:126).

Den 1 maj 2016 ska en ny tullkodex börja tillämpas, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

I syfte att utreda behovet av författningsändringar med anledning av unionstullkodexen tillsatte regeringen i mars 2014 en utredning. Utredningen skulle enligt direktiven (dir. 2014:35) lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning, bl.a. förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt anslutande lagändringar. I januari 2015 överlämnade utredningen sitt betänkande En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5) till regeringen. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00700/S3).

I betänkandet SOU 2015:5 berörs frågan om dröjsmålstalan utan att något förslag lämnas. Under remissen av betänkandet efterlyste några remissinstanser en lösning av frågan. Inom Finansdepartementet har en promemoria med ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen upprättats, Dröjsmålstalan enligt den nya tullagen – en kompletterande promemoria till betänkandet SOU 2015:5 (dnr Fi2015/03572/S3). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/03572/S3).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 november 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag och synpunkter.

Vissa av Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitten 6.1, 6.2.1, 6.2.5 och 6.2.7. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har också vissa mindre ändringar av i huvudsak språklig och redaktionell karaktär gjorts.

Lagförslagen i avsnitten 2.2–2.16, 2.18–2.23 och 2.25–34 är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4 Tullunionen

4.1 Europeiska unionen är en tullunion

Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den gemensamma eller, numera, den inre marknaden. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt.

Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då den traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis harmonisering av medlemsstaternas tullagstiftning och den 1 juli 1968 trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella tulltaxorna. Ursprungligen var EU-budgeten beroende av medlemsstaternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april 1970 ersattes medlemsstaternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter. Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. jordbruksavgifter, sockeravgifter och tullar. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera de kostnader som medlemstaterna har för uppbörden av dessa tullar. Denna fördelning kommer att ändras till 80 respektive 20 procent, jfr artikel 2.3 i rådets beslut nr 335/2014/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Rådsbeslutet beräknas kunna träda i kraft under 2016, men det ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014, se regeringens proposition Godkännande av rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering (prop. 2013/14:238) s. 9.

Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullagstiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad. Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens 28 medlemstater. I dag återfinns grunden för tullunionen i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad har den gemensamma tullpolitiken också en stor betydelse för EU:s handel med omvärlden. Det finns ett negativt samband mellan komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. EU utgör i dag en av de största aktörerna i världshandeln och den gemensamma exporten står för ungefär 20 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Att EU:s 28 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av varorna i den internationella handeln gör att förändringar, till exempel

införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export.

4.2 En gemensam tullagstiftning

Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs i dag av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Från att ha funnits i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullagstiftning med de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser som införts på gemenskapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskapstullkodexen hör tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet

Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (den s.k. säkerhetsändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säkerheten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Åtgärderna var följande: 1. analys och elektroniskt utbyte av riskinformation mellan tullmyndigheter och mellan dessa och EUkommissionen inom en gemensam riskhanteringsram, 2. ett krav på att uppgifter ska lämnas till tullmyndigheterna före ankomst respektive före avgång beträffande samtliga varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde och 3. beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör till tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och som kommer att omfattas av förenklingar i enlighet med tullbestämmelserna och lättnader när det gäller tullkontroller.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (det s.k. etullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlemsstaterna förband sig att upprätta system för import- och exportklarering (såväl tullmyndigheterna emellan som mellan dessa och de ekonomiska aktörerna), system för registrering av ekonomiska aktörer (inklusive godkända ekonomiska aktörer) samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den

information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande, dvs. senast den 15 februari 2013, skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att insända tulldeklarationerna centralt (en s.k. ”single access point”), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen ska medlemsstaterna i samarbete med EU-kommissionen upprätta system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävs för importeller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävs enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k. ”single window”).

Den moderniserade tullkodexen

Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln (”e-tull”) som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informationstekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), se KOM(2005) 608 slutlig.

Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verksamhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Den resulterande rättsakten, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex), omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte tillnärmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas databehandlingssystem.

Genom den moderniserade tullkodexen genomfördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare infördes principen om ”centraliserad klarering”, vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig.

Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 2013.

Unionstullkodexen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderniserade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tidsanpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen. För att ta om hand detta lade EU-kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex – en tullkodex för unionen, se COM(2012) 64.

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektroniska

systemen kommer dock att ske stegvis och förväntas vara slutfört senast den 31 december 2020. För att stödja genomförandet av unionstullkodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångsperioder har kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument (”MASP”) och ska uppdateras kontinuerligt, anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016. För att stötta medlemsstaterna ekonomiskt i detta arbete finns åtgärdsprogrammet Tull 2020.

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUFfördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelats genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

I januari 2014 presenterade kommissionen utkast till delegerad förordning och genomförandeförordning avseende unionstullkodexen. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex överlämnades till Europaparlamentet och rådet för synpunkter den 21 augusti 2015. I slutet av oktober 2015 stod det klart att vare sig Europaparlamentet eller rådet invände mot den delegerade förordningen.

Den 24 november 2015 fattade kommissionen beslut om Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

Såväl den delegerade förordningen som genomförandeförordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 29 december 2015.

En sammanfattning av unionstullkodexen finns i avsnitt 5.

4.3 Nationella bestämmelser

Inför Sveriges EU-inträde tillsatte regeringen en utredning med uppgift att ”lämna förslag till utformningen av tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG” (dir. 1993:78). Utredningsarbetet redovisades i betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89). Betänkandet innehöll de förslag till ändringar som ansågs nödvändiga inför anslutningen till EU. Förslagen låg till grund för prop. 1994/95:34. Eftersom såväl betänkandet som propositionen arbetades fram under stor tidspress baserades arbetet till stora delar på den tullagstiftning och de tekniska lösningar som fanns före inträdet i EU.

Vid det svenska EU-inträdet den 1 januari 1995 infördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), och en ny tullförordning, tullförordningen (1994:1558). Dessa författningar kompletterade gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Finansdepartementets ansvarsområde. Samtidigt infördes lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Eftersom 1994 års tullag tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning (dir. 1996:103). Enligt direktiven skulle utredningen se över huvuddelen av den svenska tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde.

Regeringen beslutade 1998 att ge utredningen tilläggsdirektiv (dir. 1998:86). Enligt dessa skulle utredningen lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994:1550) med anledning av den förestående omorganisationen av Tullverket. Utredningen överlämnade i oktober 1998 delbetänkandet Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket (SOU 1998:127).

I april 1999 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny tullag (SOU 1999:54). Genom prop. 1999/2000:126 överlämnade regeringen sitt förslag till ny tullag, vilket byggde på förslagen i utredningens slutbetänkande, till riksdagen. Den nu gällande tullagen (2000:1281) trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförordningen (2000:1306).

5 Den nya tullkodexen för unionen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen) har antagits av Europaparlamentet och rådet med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget), särskilt artiklarna 33, 114 och 207, vilka avser tullsamarbete, tillnärmning av lagstiftning samt den gemensamma handelspolitiken. EUF-fördraget ger EU exklusiv befogenhet på bl.a. den gemensamma handelspolitikens område, se artikel 3.1 i det fördraget. Att en EU-

förordning till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat framgår av artikel 288 i samma fördrag.

Unionstullkodexen består av 59 skäl, 288 artiklar, som är indelade i nio avdelningar, och en bilaga, som innehåller en jämförelsetabell avseende unionstullkodexen och förordning (EG) nr 450/2008 (se avsnitt 4.2). Detta avsnitt innehåller en sammanfattning av unionstullkodexen. Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2.

5.1 Nyheter i unionstullkodexen

En del av de ändringar som har gjorts i unionstullkodexen är av redaktionell och lagteknisk natur men det har också gjorts väsentliga ändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande.

Elektronisk kommunikation (skäl 17). I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I kodexen införs den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av artikel 6.1 framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Centraliserad klarering (skäl 44). Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor, se artikel 179.1. Det motsvarar det förfarande som i gemenskapstullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden. Av skäl 18 framgår att den procedur som nu används för det förfarandet kommer att behållas tills de nödvändiga elektroniska systemen för centraliserad klarering har tagits i drift och EU-kommissionen kommer att specificera närmare hur detta ska ske.

Särskilda förfaranden (skälen 47 och 50). De särskilda förfarandena i unionstullkodexen motsvarar det som i gemenskapstullkodexen benämndes tullförfaranden med ekonomisk verkan. Syftet med de nya bestämmelserna är att fastställa gemensamma och enkla regler som kompletteras med en mindre uppsättning regler för varje särskilt förfarande för att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna. En konkret förändring är att ett enda förfarande för aktiv förädling införs. Det sker genom att aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med bearbetning under tullkontroll och att aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. De fördelar som förut erbjudits inom ramen för dessa tullförfaranden finns kvar men har samlats i det nya förfarandet som enbart benämns aktiv förädling.

Allmänna ursprungsregler (artiklarna 60 och 62). En viktig förändring i unionstullkodexen gäller de allmänna ursprungsreglerna. Genom dessa regler fastställs en varas ursprung, dvs. varifrån varan kommer. Reglerna används för att man ska kunna tillämpa handelspolitiska skyddsinstrument och av handelsstatistiska skäl. En grundläggande regel för att

fastställa en varas ursprung är att en vara som framställts i två eller flera länder får ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen, jfr art 60.2 i unionstullkodexen. Genom gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den fastställdes det för ett fåtal produkter vilka behandlingar som ger ursprung. Unionstullkodexen gör det möjligt att införa produktspecifika urspungsregler för alla produkter, se art 62.

Den fortsatta genomgången av kodexens innehåll följer dess indelning i avdelningar och rubriksättning.

5.2 Allmänna bestämmelser (avdelning I)

Avdelning I innehåller 55 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner (artiklarna 1–5),

– kapitel 2, Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen (artiklarna 6–52), och

– kapitel 3, Valutaomräkning och tidsfrister (artiklarna 53–55).

I unionstullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Kodexen ska tillämpas enhetligt inom hela detta tullområde. Detta framgår av artikel 1.1. I artikel 4 definieras EU:s tullområde. Andra viktiga begrepp, exempelvis ”tullagstiftning”, definieras i artikel 5.

Av artikel 3 framgår att tullmyndigheterna har det primära ansvaret för att övervaka EU:s internationella handel och därigenom bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska vidta åtgärder med särskilt följande syften: a) att skydda EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, b) att skydda EU från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd, c) att säkerställa EU:s och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter och d) att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och att underlätta den lagliga handeln.

I unionstullkodexen införs enligt skäl 17 den rättsliga ram inom vilken Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln genomförs, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt. Principen kommer till uttryck i artikel 6.1 där det sägs att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut, mellan tullmyndigheterna, eller mellan dessa och ekonomiska aktörer (se artikel 5.5), och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, utom i vissa fall som framgår av punkterna 3 och 4 i artikel 6. Som framgår av artikel 16.1 ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissionen samt för lagring av sådan information i enlighet med kodexen.

Alla uppgifter som tullmyndigheterna får vid utövandet av sin verksamhet, och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund, ska enligt artikel 12 omfattas av ett krav på tystnadsplikt. Uppgifterna får i princip inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, såvida inte tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja uppgifterna enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får enligt artikel 13 ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk (se artikel 5.7). Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för utbytet ska vara konfidentiella, såvida inte parterna kommit överens om något annat.

Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska enligt artikel 15, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller. En person, eller ett tullombud (se nedan) för personen i fråga, som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ansvarar för att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga, att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga och, i tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda.

Varje person får enligt artikel 18 utse ett tullombud (se definition i artikel 5.6). Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud enligt artikel 19 uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från personen de företräder.

Med ”beslut” förstås enligt artikel 5.39 varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullagstiftningen (se artikel 5.2) för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Enligt skäl 22 bör alla beslut som avser 107

tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, omfattas av samma regler. I artiklarna 22–37 finns bestämmelser om sådana beslut. Besluten ska vara giltiga i hela unionen (se artikel 26) och kan upphävas (se artikel 27) eller ändras eller återkallas (se artikel 28) om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av denna lagstiftning. Som framgår av artikel 22.7 ska ett beslut som är negativt för den sökande innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44 (se nedan).

Enligt skäl 24 bör pålitliga ekonomiska aktörer som följer bestämmelserna få ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tullförenkling eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en utbredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbaserade kontroller. I artiklarna 38–41 finns bestämmelser om ansökan om och beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör. Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör enligt skäl 25 kunna dra nytta av ett internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter enligt skäl 23 att tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på lämplig nivå på hela den inre marknaden. I artikel 42.1 åläggs varje medlemsstat att fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen.

I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är det enligt skäl 27 nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra denne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver. Rätten att överklaga ett faktiskt beslut kommer till uttryck i artikel 44.1 första stycket. Av artikel 44.1 andra stycket framgår att varje person som hos tullmyndigheterna har ansökt om ett beslut och som inte inom den tidsfrist som anges i artikel 22.3 har fått ett sådant beslut också ska ha rätt att överklaga. I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. En förlängning kan även ske på den sökandes begäran. Enligt artikel 44.4 ska medlemsstaterna se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut 108 som fattats av tullmyndigheterna. Även om denna bestämmelse enligt sin

ordalydelse synes ta sikte enbart på överklagande enligt artikel 44.1 första stycket, så torde man kunna anta att kravet på skyndsamhet också ska gälla för överklagande enligt artikel 44.1 andra stycket.

Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga. Kontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Kontrollerna ska enligt artikel 46.2 främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska enligt artikel 47.1 tullmyndigheterna i nära samarbete med de andra myndigheterna om möjligt göra dessa kontroller vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna, varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för kontrollerna. I syfte att minimera risker och bekämpa bedrägerier får enligt artikel 47.2 informationsutbyte ske mellan tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter och mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen.

I artiklarna 51–55 finns slutligen bestämmelser om bevarande av dokument och andra uppgifter, avgifter och kostnader samt valutaomräkning och tidsfrister.

5.3 Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II)

Avdelning II innehåller 21 artiklar, indelade i tre kapitel:

– kapitel 1, Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan (artiklarna 56–58),

– kapitel 2, Varors ursprung (artiklarna 59–68), och – kapitel 3, Varors värde för tulländamål (artiklarna 69–76). Import- och exporttullar som ska betalas ska enligt artikel 56.1 grunda

sig på Gemensamma tulltaxan. Att Gemensamma tulltaxan ska omfatta bl.a. Kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan framgår av artikel 56.2. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska enligt artikel 57.1 klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras.

Varors ursprung kan vara förmånsberättigande eller ickeförmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så omfattas de av bestämmelser om förmånstull, jfr artikel 56.2 d eller e. I 109

artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma ickeförmånsberättigande ursprung och i artikel 64 fastställs regler för att bestämma förmånsberättigande ursprung.

För tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska enligt artikel 69 varors tullvärde fastställas. Detta ska göras i enlighet med artiklarna 70 och 74. Enligt artikel 70.1 ska grundvalen för varors tullvärde vara transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska enligt artikel 70.2 utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att metoderna i artikel 74 tillämpas.

5.4 Tullskuld och garantier (avdelning III)

Avdelning III innehåller 50 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Uppkomst av en tullskuld (artiklarna 77–88),

– kapitel 2, Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld (artiklarna 89–100),

– kapitel 3, Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av importeller exporttullbelopp (artiklarna 101–123), och

– kapitel 4, Upphörande av tullskuld (artiklarna 124–126).

Med ”tullskuld” förstås enligt artikel 5.18 en persons skyldighet att betala den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

Vid import uppkommer enligt artikel 77 en tullskuld genom att ickeunionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden: övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning, eller tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap (se artikel 18.1) ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Vid export uppkommer enligt artikel 81 en tullskuld genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Bestämmelser om tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad finns i artikel 79 för varor som omfattas av importtull och i artikel 82 för varor som omfattas av exporttull.

Vid import eller export uppkommer enligt artikel 83 en tullskuld även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller

restriktioner vid import eller export. Någon tullskuld uppkommer emellertid inte vid olaglig införsel i EU:s tullområde av falsk valuta eller införsel i EU:s tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de enligt artikel 84 solidariskt ansvara för betalningen av det beloppet. En tullskuld anses enligt artikel 87.1 uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i artiklarna 77 och 81 (se ovan) inges. I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

För att bättre skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti enligt skäl 36 täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. I artiklarna 89–100 finns bestämmelser om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, vilken motsvarar import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor. Enligt artikel 92.1 får en garanti ställas i form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition eller ett åtagande från en borgensman (se artikel 94) eller i någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 98.1 omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska enligt artikel 101.1 fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87 (se ovan), så snart som de har nödvändiga uppgifter. Gäldenären ska enligt artikel 102.1 underrättas om tullskulden. Detta gäller enligt artikel 103.1 inte efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Denna treårsperiod ska förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning, när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, se artikel 103.2.

Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 (se ovan) ska enligt artikel 108.1 betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna. Tidsfristen får inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären. Betalning ska enligt artikel 109.1 ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning. Tullmyndigheterna kan bevilja anstånd i 30 dagar med betalningen, se artiklarna 110 och 111.1. Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna enligt artikel 113 säkerställa betalning av det beloppet med alla medel 111

som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. Dröjsmålsränta kan debiteras för import- eller exporttullbelopp som inte har betalats i tid, se artikel 114.

Att import- eller exporttullbelopp kan återbetalas eller efterges framgår av artikel 116.1. Återbetalning eller eftergift kan ske av något av följande skäl: a) import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp (se artikel 117), b) varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet (se artikel 118), c) de berörda myndigheterna har begått ett fel (se artikel 119), eller d) av rättviseskäl (se artikel 120).

Vilka tidsfrister som gäller för ansökan om återbetalning eller eftergift framgår av artikel 121.

Av artikel 124.1 framgår elva fall som medför att en tullskuld vid import eller export upphör. Det är exempelvis genom betalning av import- eller exporttullbeloppet eller genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

5.5 Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV)

Avdelning IV innehåller 26 artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Summarisk införseldeklaration (artiklarna 127–132), och – kapitel 2, Varors ankomst (artiklarna 133–152).

Varor som förs in i EU:s tullområde (se artikel 4) ska enligt artikel 127.1 omfattas av en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt huvudregeln i artikel 127.3 inges till tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde. Den ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhetsoch skyddsskäl, jfr artikel 128. Någon deklaration behöver enligt artikel 127.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom EU:s tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som förs in i unionens tullområde ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller från och med tidpunkten för införseln. Varorna ska enligt artikel 135.1 utan dröjsmål transporteras via den rutt som tullmyndigheterna angivit, och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna, till någon annan plats som de anvisat eller godkänt eller till en frizon. Omedelbart vid ankomst till någon av dessa platser ska enligt artikel 139.1 införseln av varorna anmälas till tullen.

Vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 anses vara i tillfällig lagring. I den svenska språkversionen står det egentligen ”ska hänföras till tillfällig lagring”. Det synes vara en felöversättning, i exempelvis de engelska och danska språkversionerna har motsvarande fras lydelsen ”shall be in temporary storage” respektive ”skal være under midlertidig opbevaring”. Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom 90 dagar. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas

beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller destinationsland.

5.6 Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V)

Avdelning V innehåller 48 artiklar, indelade i fyra kapitel: – kapitel 1, Varors tullstatus (artiklarna 153–157), – kapitel 2, Hänförande av varor till ett tullförfarande (artiklarna 158– 187), – kapitel 3, Kontroll och frigörande av varor (artiklarna 188–196), och – kapitel 4, Bortskaffande av varor (artiklarna 197–200).

Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska enligt artikel 153.1 antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida inte det fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror. Varorna förlorar sin tullstatus som unionsvaror och blir icke-unionsvaror, om de exempelvis förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är tillämpliga, eller har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen, se artikel 154.

Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga. Tulldeklarationen ska, utom i särskilda fall, inges genom elektronisk databehandlingsteknik, jfr artikel 158.2, till ett behörigt tullkontor, se artikel 159. Tulldeklarationen kan vara en standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, se artiklarna 162–165 respektive 166–169. En tulldeklaration får enligt artikel 170.1 inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person, dvs. deklaranten, ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Deklaranten ska, utom i vissa undantagsfall, vara etablerad i unionens tullområde, se artikel 170.2 och 170.3. Om tulldeklarationen uppfyller villkoren för vad som gäller för hänförande av varor till ett tullförfarande ska den enligt artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som den avser har anmälts till tullen. Att en godtagen tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artikel 173 respektive 174. Andra förenklingar än förenklad tulldeklaration som unionstullkodexen ger utrymme för är centraliserad klarering, se artiklarna 179–181, och registrering i deklarantens bokföring, se artiklarna 182–184.

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska deklarationen och de styrkande handlingarna och begära att deklaranten lämnar andra handlingar samt undersöka varorna och ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna, jfr artiklarna 189 och 190. Resultatet vid en kontroll av en tulldeklaration ska enligt artikel 191.1 användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till

vilket varorna hänförs. Resultatet av kontrollen har enligt artikel 191.3 samma bevisvärde i hela EU:s tullområde.

Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Varor kan enligt unionstullkodexen bortskaffas på tre sätt: förstöring av varor enligt artikel 197, försäljning av varor enligt artikel 198.1 eller överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.

5.7 Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI)

Avdelning VI innehåller nio artiklar, indelade i två kapitel:

– kapitel 1, Övergång till fri omsättning (artiklarna 201 och 202), och – kapitel 2, Befrielse från importtullar (artiklarna 203–209).

Eftersom övergång till fri omsättning är ett av de allra viktigaste tullförfarandena har detta förfarande behandlats i ett eget, om än kort, kapitel i unionstullkodexen. Huvudregeln avseende förfarandet framgår av artikel 201. Icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller är avsedda för privat användning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning. En övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut, att andra eventuella avgifter tas ut i enlighet med gällande bestämmelser för dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder (jfr artikel 202) och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede, samt att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning innebär att icke-unionsvaror får tullstatus som unionsvaror.

I övrigt innehåller avdelning VI i artiklarna 203–209 bestämmelser om befrielse från importtullar för varor som återinförs till unionens tullområde i samma skick som de var i när de exporterades och för produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet.

5.8 Särskilda förfaranden (avdelning VII)

Avdelning VII innehåller 53 artiklar, indelade i fem kapitel:

– kapitel 1, Allmänna bestämmelser (artiklarna 210–225), – kapitel 2, Transitering (artiklarna 226–236), – kapitel 3, Lagring (artiklarna 237–249), – kapitel 4, Särskild användning (artiklarna 250–254), och – kapitel 5, Förädling (artiklarna 255–262).

Varor får enligt artikel 210 hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden: a) transitering, som ska omfatta extern transitering (se artikel 226) och intern transitering (se artikel 227), b) lagring, som ska omfatta lagring i tullager (se artiklarna 240–242) och

frizoner (se artiklarna 243–249), c) särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel (se artiklarna 250–253) och slutanvändning (se artikel 254) eller d) förädling, som ska omfatta aktiv förädling (se artiklarna 256–258) och passiv förädling (se artiklarna 259–262).

Tillstånd från tullmyndigheterna krävs enligt artikel 211.1 vid användning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning samt vid drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då den driftansvarige för anläggningen är tullmyndigheten själv.

Ett särskilt förfarande ska enligt artikel 215.1 avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199 (se avsnitt 5.6). Detta gäller inte för förfarandet för transitering som enligt artikel 215.2 ska avslutas av tullmyndigheterna när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid destinationstullkontoret.

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller lagts upp i en frizon får enligt artikel 220 genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Förfarandet för extern transitering innebär enligt artikel 226 att ickeunionsvaror får transporteras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Transiteringen kan ske bl.a. enligt förfarandet för extern unionstransitering (se artiklarna 233–236), under vissa förutsättningar i enlighet med TIR-konventionen eller i enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum. I artikel 227 finns en motsvarande bestämmelse avseende unionsvaror.

Ett förfarande för lagring, dvs. tullager (se artiklarna 240–242) eller frizon (se artiklarna 243–249), innebär enligt artikel 237 att ickeunionsvaror får lagras i unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Under vissa omständigheter kan också unionsvaror hänföras till ett förfarande för lagring. Varor får enligt artikel 238 kvarstå under ett förfarande för lagring under obestämd tid, såvida inte typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön.

Särskild användning omfattar förfarandena för tillfällig införsel och slutanvändning. Förfarandet för tillfällig införsel (tidigare ”temporär import”) innebär enligt artikel 250.1 att icke-unionsvaror som är avsedda för återexport (jfr avsnitt 5.9) får bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från 115

importtullar, utan att varorna blir föremål för andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. För att förfarandet ska få användas måste vissa villkor vara uppfyllda, bl.a. att varorna inte får vara avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 251 fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till förfarandet måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor enligt artikel 254.1 övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning.

Inom ramen för förfarandet för aktiv förädling får enligt artikel 256 icke-unionsvaror användas i EU:s tullområde i en eller flera förädlingsprocesser (se artikel 5.37) utan att varorna omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Förfarandet får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör. Förfarandet får också användas för varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning samt varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220 (se ovan). Tullmyndigheterna ska enligt artikel 257.1 ange den tid inom vilket förfarandet ska avslutas.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får enligt artikel 259 unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda. Förfarandet får inte tillåtas för vissa typer av unionsvaror, bl.a. varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

5.9 Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII)

Avdelning VIII innehåller 15 artiklar, indelade i sex kapitel:

– kapitel 1, Formaliteter inför utförsel av varor (artiklarna 263–266), – kapitel 2, Formaliteter vid utförsel av varor (artiklarna 267 och 268), – kapitel 3, Export och återexport (artiklarna 269 och 270), – kapitel 4, Summarisk utförseldeklaration (artiklarna 271–273), – kapitel 5, Anmälan om återexport (artiklarna 274–276), och – kapitel 6, Befrielse från exporttullar (artikel 277).

Avdelningen innehåller bestämmelser om formaliteter i samband med export av unionsvaror och återexport av icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde.

Varor som ska föras ut ur tullområdet ska enligt artikel 263.1 omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde. Deklarationen ska enligt artikel 263.3 utgöras av något av följande: en tulldeklaration (jfr artikel 5.12), en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 eller en summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 264. Någon deklaration behöver enligt artikel 263.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom unionens tullområde utan att göra uppehåll.

Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller.

Det framgår av artikel 277 att unionsvaror som exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras.

5.10 Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX)

Avdelning IX innehåller 11 artiklar, indelade i fyra kapitel:

– kapitel 1, Utveckling av elektroniska system (artiklarna 278–281),

– kapitel 2, Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen (artiklarna 282 och 283),

– kapitel 3, Delegering av befogenheter och kommittéförfarande (artiklarna 284 och 285), och

– kapitel 4, Slutbestämmelser (artiklarna 286–288).

Enligt unionstullkodexen är elektronisk kommunikation huvudregeln och pappersbaserad kommunikation undantaget, jfr skäl 17 och artikel 6.1. Den 31 december 2020 ska de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser senast vara i drift. Under tiden som elektroniska system utvecklas och införs finns i artiklarna 278–281 bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik. I det här sammanhanget kan man också notera den möjlighet EU-kommissionen har enligt artikel 282 att låta en eller flera medlemsstater under en begränsad tid särskilt testa it-relaterade förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning.

I artiklarna 284 och 285 finns bestämmelser som rör delegerade akter respektive genomförandeakter. Bestämmelserna i unionstullkodexen om denna typ av rättsakter beskrivs närmare i avsnitt 5.11.

I de återstående tre artiklarna, artiklarna 286–288, framgår när kodexen träder i kraft och från vilka tidpunkter den ska tillämpas samt att vissa rättsakter upphör att gälla respektive ändras med anledning av unionstullkodexen, se också avsnitt 9.

5.11 Förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen

Delegerade akter

För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284.

Befogenheten att anta delegerade akter framgår av artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279. Befogenheten är enligt artikel 284.2 tidsbegränsad. Den ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013 och kan genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Befogenheten får enligt artikel 284.3 när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar dock inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

När kommissionen antar en delegerad akt ska den enligt artikel 284.4 samtidigt lämnas till Europaparlamentet och rådet. Den delegerade akten ska enligt artikel 284.5 träda i kraft endast om varken parlamentet eller rådet har gjort invändningar mot akten inom en period av två månader från den dag då akten lämnades till parlamentet och rådet, eller om både parlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att ha några invändningar. Denna period kan förlängas med två månader på parlamentets eller rådets initiativ.

Genom en särskilt inrättad expertgrupp har medlemsstaterna varit involverade i arbetet med dessa akter.

Genomförandeakter

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unions- 118 tullkodexen har kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i

enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig.

Av artikel 285.1 framgår att kommissionen ska biträdas av den s.k. tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

Befogenheten för kommissionen att anta genomförandeakter framgår av artiklarna 8, 11, 17, 21, 25, 32, 37, 41, 50, 54, 58, 63, 66, 68, 76, 100, 107, 123, 132, 138, 143, 152, 157, 161, 165, 169, 176, 178, 181, 184, 187, 193, 200, 207, 209, 213, 217, 222, 225, 232, 236, 239, 266, 268, 273, 276, 281 och 283.

Av dessa artiklar framgår om genomförandeakten ska antas enligt det rådgivande förfarandet, se artikel 285.2 som hänvisar till artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011, eller granskningsförfarandet, se artikel 285.4 som hänvisar till artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Tre artiklar, nämligen artiklarna 8, 37 och 123, hänvisar till både det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet. Återstående 45 artiklar hänvisar enbart till granskningsförfarandet.

Genom hänvisningen till artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 i artikel 285.3 och 285.5 framgår att genomförandeakten i vissa fall ska kunna tillämpas omedelbart.

6 Förslag till en ny tullag

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016, se artiklarna 287 och 288 i kodexen. Den nya kodexen innehåller flera väsentliga nyheter, se avsnitt 5.1. Med anledning av detta är det nödvändigt att ersätta den nuvarande svenska tullagstiftningen, dvs. tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., med ny lagstiftning. Följande överväganden ligger till grund för förslagen.

6.1 Ingen uppdelning i två lagar

Regeringens förslag: Lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. upphävs och ersätts inte med en ny lag. Relevanta bestämmelser tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ersätts av en ny tullag och en lag om vissa tullbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att man ställer sig tveksam till direktivet att utredningen ska ha ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikedepartementet för olika bestämmelser i den nya tullkodexen i åtanke när den föreslår ny lagstiftning. Swedac menar att en sådan utgångspunkt snarare motverkar en tydlig och enhetlig reglering och föreslår därför att regeringen överväger möjligheten att i mycket större utsträckning slå ihop författningar för att underlätta för såväl myndigheter som ekonomiska aktörer att följa lagstiftningen. Kommerskollegium anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar beroende på huvudman ur ett företagsperspektiv inte är logisk och bidrar till ökat regelkrångel. Kollegiet anser att en sammanhållen lagstiftning hade varit bättre, i syfte att minimera regelkrånglet och underlätta för företagen att tillämpa lagstiftningen. Tullverket anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar utifrån uppdelningen mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet av ansvaret för tullfrågorna inte underlättar för näringslivet utan gör i stället tullagstiftningen mer svårtillgänglig. Tull-Kust anför att det inte är så användarvänligt för vare sig allmänheten eller tulltjänstemannen att även den nya tullagstiftningen är uppdelad i två lagar.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller tullagstiftningen så har Finansdepartementet huvudansvaret och Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Uppdelningen mellan departementen avspeglas i den nuvarande svenska tullagstiftningen bl.a. på så sätt att Finansdepartementet har ansvar för tullagen (2000:1281) och Utrikesdepartementet har ansvar för lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En uppdelning av tullagstiftningen efter dessa linjer är inte ny utan kommer till uttryck i både prop. 1994/95:34 och prop. 1999/2000:126.

I både betänkandet SOU 2015:5 och lagrådsremissen föreslås en motsvarande uppdelning, i form av dels en ny tullag, dels en lag om vissa tullbestämmelser som ska ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna uppdelning är enligt Lagrådet olämplig och onödig och leder till att regleringen blir mer svårtillgänglig, något som vissa remissinstanser också har påpekat. Regleringen bör samlas i den nya tullagen, vilket enligt Lagrådets bedömning kan ske utan några genomgripande förändringar av den lagen.

I ljuset av Lagrådets synpunkter gör regeringen bedömningen att den nuvarande uppdelningen i två lagar inte bör behållas. Regeringen föreslår därför inte att en ny lag om vissa tullbestämmelser införs. Relevanta bestämmelser tas istället in i den nya tullagen (se författningskommentaren till 1 kap. 1 och 15 §§).

6.2 En ny tullag

I detta avsnitt behandlas förslaget till ny tullag.

Regeringens förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Den nya tullagen innehåller främst kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen och bestämmelser om annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket. Det tas in en definition i den nya tullagen som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag till tullag har en något annorlunda utformning. Vidare föreslår utredningen inte någon definition av ”tullagstiftning”.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den nya tullagen.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen (2000:1281) innehåller i huvudsak kompletterande bestämmelser till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen. Gemenskapstullkodexen ersätts från och med den 1 maj 2016 av unionstullkodexen, varvid grunden för den nuvarande tullagen försvinner. En ny tullag som kompletterar unionstullkodexen behöver införas.

Unionstullkodexens struktur har beaktats vid utformningen av förslaget till ny tullag, men vissa avvikelser har varit nödvändiga för att ge förslaget en logisk disposition. Förslaget består av följande kapitel:

– 1 kap. Allmänna bestämmelser, – 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier, – 3 kap. Införsel och utförsel av varor, – 4 kap. Tullkontroll, – 5 kap. Överträdelser och sanktioner, – 6 kap. Överklagande, och – 7 kap. Särskilda bestämmelser.

Följande bestämmelser i unionstullkodexen ligger till grund för bestämmelserna i förslaget till ny tullag:

– artiklarna 1–55, dvs. allmänna bestämmelser, – artiklarna 77–126, dvs. bestämmelser om tullskuld och garantier,

– artiklarna 127–152, dvs. bestämmelser om införsel av varor i unionens tullområde,

– artiklarna 158–200, dvs. bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor,

– artiklarna 201–209, dvs. bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar,

– artiklarna 237–249, dvs. bestämmelser om lagring,

– artiklarna 263–277, dvs. bestämmelser om varor som förs ut ur unionens tullområde, och

– artiklarna 278–288, dvs. bestämmelser om elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, och kommittéförfarande samt slutbestämmelser.

Unionstullkodexen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat, jfr artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget. Nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen. Bestämmelserna i den nuvarande tullagen har granskats utifrån dessa förutsättningar och endast de bestämmelser som har bedömts komplettera unionstullkodexen och fortfarande vara relevanta har införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelsernas innehåll beskrivs närmare i författningskommentaren, se avsnitt 11.1.

I vissa delar innehåller dock unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner (artikel 42), överklaganden (artiklarna 43–45) och kontroll av varor (artiklarna 46–49). Där är utrymmet för kompletterande nationella bestämmelser något större. Bestämmelserna om överklaganden och kontroll av varor har sina motsvarigheter i gemenskapstullkodexen medan bestämmelsen om sanktioner är ny i förhållande till den kodexen. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap., överklaganden i 9 kap. och kontroll av varor i 6 kap. Enligt regeringens bedömning är bestämmelserna om kontroll av varor i den nuvarande tullagen i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och har därför införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelserna om överklaganden och sanktioner diskuteras närmare i avsnitten 6.2.9 och 6.2.10.

Med undantag för artikel 44.1 andra stycket om dröjsmålstalan har inte några bestämmelser i unionstullkodexen identifierats som motiverar helt nya bestämmelser i den nya tullagen. Om kommissionens förordningar med delegerade akter och genomförandebestämmelser föranleder några helt nya bestämmelser i tullagen kan avgöras först när dessa förordningar föreligger i slutligt skick och har kunnat analyseras. Som framgår av avsnitt 4.2 har kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 kommit på plats först helt nyligen och någon fullständig analys har inte kunnat göras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen kan få anledning att återkomma i frågan.

Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om förfarandet rörande annan skatt än tull som ska tas ut vid import och som ska betalas till Tullverket. Även den nya tullagen bör innehålla sådana bestämmelser. Utgångspunkten är att det som sägs i lagen om tull också ska gälla annan skatt, om inte något annat uttryckligen anges i lagen.

I 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen finns en definition av ”tullagstiftning”: med tullagstiftning avses EU:s tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar. Utredningen har inte föreslagit någon definition av ”tullagstiftning” i den nya tullagen. Den definition som finns i artikel 5.2 i unionstullkodexen har ansetts vara tillräcklig. Enligt den 122 definitionen utgörs tullagstiftningen bl.a. av unionstullkodexen och de

bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Lagrådet anser att det behövs en reglering för att undvika osäkerhet kring huruvida unionstullkodexens definition omfattar det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import. Lagrådet föreslår därför att det i 1 kap. 3 § (numera 2 §) i den nya tullagen ska tas in en andra mening med lydelsen ”Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull”. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det behövs en tydligare reglering. En sådan reglering bör tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”. Den lösning som Lagrådet föreslår uppnår inte detta syfte. Regeringen föreslår därför i stället att det i 1 kap. 3 § i den nya tullagen tas in en definition, som anger att med ”tullagstiftning” avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. Även annan relevant lagstiftning har beaktats.

Den nya tullagen ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

I avsnitten 6.2.2–6.2.12 och 7 beskrivs närmare vilka överväganden som ligger till grund för förslagen.

Lagförslag

Förslaget om en definition av ”tullagstiftning” genomförs genom 1 kap. 3 § i den nya tullagen.

En ändrad hänvisningsteknik

I den nuvarande tullagen är hänvisningarna till rättsakter genomgående utformade på så sätt att de avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamiska hänvisningar. Förslaget till ny tullag innehåller liksom den nuvarande tullagen bl.a. bestämmelser om fysiska kontroller, sanktioner och vite. I förslaget till ny tullag bör därför vissa hänvisningar avse rättsakterna i en viss angiven lydelse, s.k. statiska hänvisningar. De utformas enligt nya anvisningar för författningsskrivning. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om rättsakterna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen.

6.2.2 Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration

Regeringens förslag: Bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration införs inte i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 2 § om att tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning ska tas bort. Den är inte relevant eftersom ansvaret för att lämna deklarationen regleras i överordnad lagstiftning. Den är inte heller modern i förhållande till elektroniskt uppgiftslämnande. Transportindustriförbundet anför att utredningens uttryck i 4 kap. 2 § är ytterst otidsenligt då det i dagens anställningsformer inte alltid är så att den som lämnar en deklaration helt givet är ”anställd” av deklaranten eller ombudet utan ofta kan vara inhyrd eller på annat sätt representera deklaranten eller ombudet utan att vara anställd av denne.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 4 kap. 2 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget.

Som påtalats ovan (se avsnitt 6.2.1) är unionstullkodexen bindande och direkt tillämplig i medlemstaterna och nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen.

Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration finns i artikel 170 i unionstullkodexen. Där sägs bl.a. att en tulldeklaration får inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen.

Inga krav på formell anställning eller förtroendeställning synes ställas i denna bestämmelse. Att då ha en nationell bestämmelse som ställer sådana krav skulle gå utöver bestämmelsen i unionstullkodexen. Regeringen gör därför bedömningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen inte ska införas i den nya tullagen.

6.2.3 Internationell unionsflygplats

Regeringens förslag: En bestämmelse om att regeringen fattar beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inget författningsförslag i denna del utan överlämnar frågan till den fortsatta hanteringen av lagstiftningsärendet.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen meddelar regeringen beslut om att en flygplats ska utgöra internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen, dvs. en flygplats som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland.

I betänkandet SOU 2015:5 finns inget förslag till en motsvarande bestämmelse i den nya tullagen. Utredningen konstaterar (s. 119) att i utkasten till föreskrifter meddelade med stöd av unionstullkodexen finns det bestämmelser om flygplatser som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland, i utkasten benämnda internationella unionsflygplatser, men eftersom dessa bestämmelser ger upphov till flera frågor, som utredningen inte har möjlighet att besvara, överlämnas frågan om hur beslut om internationell unionsflygplats ska hanteras till den fortsatta hanteringen av det här lagstiftningsärendet.

Bestämmelsen i 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen infördes genom prop. 1999/2000:126. I författningskommentaren till bestämmelsen (s. 142) sägs att regeringen redan i dag [dvs. vid tidpunkten för propositionens antagande] fattar beslut om att en flygplats ska utgöra en internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen. Något uttryckligt lagstöd för detta finns emellertid inte. Därför föreslås att en sådan bestämmelse införs i 12 § andra stycket.

För att också framöver kunna underlätta resandet och möjliggöra för svenska flygplatser att upprätthålla och utöka sina internationella förbindelser bör enligt regeringens bedömning en motsvarande bestämmelse införas i den nya tullagen. Såvitt regeringen kan bedöma torde det inte vara aktuellt med någon stor mängd ansökningar framöver, eftersom flertalet av de flygplatser som vill bedriva flygtrafik med tredjeland sannolikt redan har beviljats tillstånd att göra det. En ansökan om att få bedriva flygtrafik med tredjeland bör precis som för närvarande göras till regeringen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 7 kap. 3 § i den nya tullagen.

6.2.4 Enhetstillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen införs inte i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i tullagen lyfts ut ur den lagen och regleras i en egen separat övergångsbestämmelse eftersom EUkommissionen enligt uppgift till Tullverket kommer att lyfta in dagens bestämmelser om enhetstillstånd i en särskild delegerad akt.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i 3 kap. 3 a § och 5 § andra stycket samt 4 kap. 24–30 §§ i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen och motiverar det i betänkandet SOU 2015:5 på följande sätt (s. 175). Paragraferna överförs i sin helhet till förslaget till ny tullag då unionstullkodexens regler om centraliserad klarering inte kommer att börja tillämpas förrän år 2020. Enligt skäl 18 i unionstullkodexen behålls det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden till dess.

Frågan om hur förfarandet för enhetstillstånd för förenklade förfaranden övergångsvis ska användas i stället för förfarandet centraliserad klarering är för närvarande föremål för diskussion mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna. Så länge frågan inte är löst är det enligt regeringens bedömning inte lämpligt att i den nya tullagen införa bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen eller motsvarande bestämmelser. Det finns anledning för regeringen att återkomma i denna fråga.

6.2.5 Omprövning av beslut om tull, annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om omprövning av beslut om tull i den nuvarande tullagen bör inte införas i den nya tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i unionstullkodexen.

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om omprövning av beslut om annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift införs i den nya tullagen.

Utredningens bedömning och förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen gör bedömningen att 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen utgör dubbelreglering.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför följande i fråga om utredningens förslag att ta bort 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen. JO är tveksam till de skäl utredningen anför för denna ståndpunkt. I motsats till utredningen är JO inte övertygad om att bestämmelsen motsvaras av bestämmelserna i unionstullkodexen om möjligheten att ansöka om återbetalning och eftergift. JO kan inte heller se att den möjlighet som tullmyndigheterna har att i särskilda fall ompröva ett beslut enligt artikel 23.4 i unionstullkodexen motsvarar den generella rätt till omprövning som i dag ges den enskilde genom 5 kap. 3 § tullagen.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: I 5 kap. i den nuvarande tullagen finns bestämmelser om tulltaxering och betalning av tull m.m. I 5 kap. 2 § regleras deklarantens eller gäldenärens skyldighet att begära rättelse av en uppgift som är oriktig eller ofullständig. Av 5 kap. 3 § framgår när Tullverket ska ompröva ett beslut som kan ha

betydelse för tulltaxeringen. Bestämmelserna om omprövning i 5 kap. 3 § omfattar även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Enligt 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen ska en deklarant eller gäldenär som finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, utan dröjsmål anmäla detta till Tullverket och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. Skyldigheten att anmäla en oriktig eller ofullständig uppgift torde omfattas av artikel 15.2 i unionstullkodexen som anger att en deklarant är ansvarig för att uppgifter som lämnats är riktiga och fullständiga. Artikel 173 ger deklaranten en möjlighet att ändra uppgifter i en tulldeklaration. Bestämmelserna om rättelse i 5 kap. 2 § får anses motsvara artiklarna 15.2 och 173 i unionstullkodexen. Någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen behövs därför inte i den nya tullagen.

Enligt 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen ska Tullverket enligt första stycket ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen, om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse, dvs. att den innebär en möjlighet till omprövning, antingen på deklarantens initiativ eller på myndighetens initiativ. Bestämmelsen innehåller dock inga materiella bestämmelser om vad som kan utgöra grund för en omprövning. I gemenskapstullkodexen finns bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas i artikel 220 och artiklarna 235–242. Unionstullkodexen innehåller motsvarande bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut kan omprövas efter ansökan av deklarant eller gäldenär eller på tullmyndighetens initiativ. I artiklarna 22 och 23 i unionstullkodexen finns allmänna bestämmelser om bland annat beslut som tullmyndighet fattar på ansökan från en enskild. Av artikel 23.4 framgår även att tullmyndigheterna i särskilda fall ska ompröva ett beslut. Enligt artiklarna 27 och 28 i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna i vissa fall upphäva, återkalla eller ändra ett förmånligt beslut. Upphävande, återkallelse eller ändring av beslut kan ske på tullmyndighetens eget initiativ eller efter ansökan av innehavaren av beslutet. Att artiklarna 27 och 28 också gäller beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen framgår av artikel 29. I artiklarna 116–123 i unionstullkodexen finns också specifika bestämmelser om återbetalning och eftergift. I enlighet med de förutsättningar som anges i dessa bestämmelser ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttullbelopp. Återbetalningen eller eftergiften kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Enligt utredningens bedömning tycks vad som sägs i 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen därför utgöra en dubbelreglering och att någon motsvarande bestämmelse därför inte behövs i den nya tullagen, en bedömning som JO är tveksam till.

Regeringen instämmer i utredningens slutsats att någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen inte behövs i den nya tullagen. Dock inte för att det handlar om en 127

dubbelreglering, eftersom 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse och inte innehåller några materiella bestämmelser, utan för att bestämmelsen helt enkelt är överflödig. Att ta bort bestämmelsen skulle inte innebära att deklaranten eller gäldenären går miste om någon möjlighet till omprövning, utan endast att man går direkt på aktuella bestämmelser i unionstullkodexen utan omvägen via en bestämmelse i tullagen. Man skulle därmed slippa den oklarhet som den nuvarande ordningen synes skapa och Sverige skulle också kunna slippa kritik från EU-kommissionen för att i omprövningsbeslut avseende tull hänvisa till nationella bestämmelser i stället för relevanta bestämmelser i EU:s tullagstiftning.

Som framgår ovan omfattar bestämmelserna i gemenskapstullkodexen och unionstullkodexen endast tull. Förfarandet beträffande annan skatt än tull regleras i nationell lagstiftning. Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Därav följer att unionstullkodexens bestämmelser om rättelser och omprövning av beslut blir tillämpliga även beträffande annan skatt än tull när det gäller fastställande och betalning av skatten. Därmed behövs inte någon omprövningsbestämmelse i denna del i den nya tullagen. Däremot torde det finnas behov av en bestämmelse som rör sådan omprövning av beslut om annan skatt än tull som ska ske när det görs en ansökan om återbetalning eller eftergift, samt när återbetalning eller eftergift av skatt ska ske på Tullverkets eget initiativ. En sådan bestämmelse finns i 2 kap. 19 § i förslaget till ny tullag. Lagrådet anför att det inte kan finna att 2 kap. 20 § (numera 19 §) ger något lagstöd för omprövning men att detta möjligen i stället följer av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket. Som framgår ovan är avsikten att lagstödet för omprövning ska följa av 2 kap 1 § andra stycket när det är fråga om fastställande och betalning av skatten. När det är fråga om återbetalning eller eftergift av annan skatt än tull, ska däremot den föreslagna 2 kap. 19 § utgöra lagstödet för omprövning.

Mot bakgrund av den förändrade hanteringen av mervärdesskatt vid import från och med den 1 januari 2015 som innebär att mervärdesskatt vid import redovisas till Skatteverket i de flesta fall då deklaranten (eller om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar) är registrerad till mervärdesskatt i Sverige, kommer bestämmelsen i 2 kap. 19 § vara tillämplig i färre situationer än tidigare.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen omfattar också omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Det torde enligt regeringens bedömning fortsatt finnas ett behov av att kunna ompröva även sådana beslut. Omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift omfattas inte av unionstullkodexens bestämmelser om omprövning. Sådan omprövning får således regleras i nationell lagstiftning. I förslaget till ny tullag har en bestämmelse om omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift tagits in i 5 kap. 16 §. Lagrådet konstaterar att unionstullkodexens omprövningsbestämmelser har gjorts tillämpliga i fråga om tull och annan skatt än tull men inte i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift. Lagrådet anför därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör 128 analyseras om den föreslagna regleringen i 5 kap. 18 § (numera 16 §) är

tillräcklig. Regeringen gör följande bedömning. Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket har en tydlig koppling till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning. En sådan koppling framgår inte av den nya bestämmelsen i 5 kap. 16 §. Eftersom någon ändring i sak inte är avsedd, föreslår regeringen att bestämmelsen förtydligas i denna del.

I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen finns en bestämmelse som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull om det finns synnerliga skäl. Med anledning av artikel 120 om återbetalning och eftergift av rättviseskäl i unionstullkodexen har den bestämmelsen inte införts i förslaget till ny tullag i lagrådsremissen. Lagrådet anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket.

Regeringen gör följande bedömning när det gäller frågan om den nuvarande dispensregeln kan anses ersättas av artikel 120 i unionstullkodexen. Enligt dispensregeln får nedsättning eller befrielse medges om det föreligger synnerliga skäl. Enligt artikel 120 ska återbetalning eller eftergift göras av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdlöshet kan tillskrivas gäldenären. Särskilda omständigheter ska anses föreligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat. Även om en del talar för att man kan jämställa synnerliga skäl med rättviseskäl, är det tveksamt om detta låter sig göras fullt ut. Regeringen föreslår därför att dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i förslaget till tullag. Bestämmelsen finns i 2 kap. 20 § i förslaget till ny tullag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 19 och 20 §§ och 5 kap. 16 § i den nya tullagen.

6.2.6 Ett tullombuds skyldighet att hålla medel avskilda

Regeringens förslag: Bestämmelsen om ett ombuds skyldighet att hålla medel avskilda i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot förslaget. Transportindustriförbundet anför att efterlevnad av bestämmelsen leder till en orimligt stor administrativ börda för tullombuden och yrkar därför att paragrafen stryks. För att till fullo efterleva föreslagen lagtext krävs att tullombuden håller isär deklarantens medel från sina egna medel på separata bankkonton. I förlängningen innebär detta att tullombudens kunder ska betala den del 129

av fakturorna som avser avgifter och skatter till ett av tullombudets bankkonton för att sedan betala deklarationsarvoden, transporttjänster, lagringskostnader samt andra logistiktjänster till ett annat av tullombudets bankkonton.

Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 1 kap. 13 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget. Frågan om avskiljande av medel för tullskuld diskuterades däremot utförligt i prop. 1999/2000:126 s. 96 f. Där återges bl.a. vad som sades när en bestämmelse om att hålla medel avskilda infördes i samband med ikraftträdandet av 1987 års tullag. Då sades att bestämmelsen var angelägen då den bl.a. klargjorde att den tullskyldige [numera gäldenären] hade separationsrätt i sitt ombuds konkurs för förskottsbetalning som gjorts till ombudet. Den trygghet och de fördelar i övrigt som detta gav de tullskyldiga [dvs. gäldenärerna] borde väl uppväga det praktiska merarbete som det innebar för ombuden. Det påpekades också att liknande bestämmelser gäller för bl.a. advokater och fastighetsmäklare. Regeringen gör bedömningen att de skäl som låg till grund för att bestämmelsen infördes i tullagen fortfarande torde vara relevanta. Någon anledning att göra den ändring i förslaget till ny tullag som Transportindustriförbundet föreslår finns därför inte. Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att en bestämmelse som motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 10 § i den nya tullagen.

6.2.7 Bestämmelser om ränta

Regeringens förslag: Bestämmelserna om ränta i den nuvarande tullagen införs delvis i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den nuvarande utformningen av tullagens räntebestämmelser innebär en dubbelreglering som blir mycket svår att tillämpa när det gäller ränta på skatt. Ett vägval bör göras så att regelverket antingen hänvisar till reglerna för tull eller till reglerna för skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Det är för Tullverket betungande att i varje ärende där ränta aktualiseras behöva tillämpa två skilda regelverk för beräkningen av räntan. En sådan ordning ökar risken för att felaktiga beslut fattas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen (s. 121) är den nuvarande tullagens ränteregler inte helt enkla att förstå. Till viss del hänvisar reglerna till gemenskapstullkodexens bestämmelser om 130 kompensationsränta och kreditränta, då dessa bestämmelser ska tillämpas

även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Därutöver finns också andra regler om ränta som hänvisar till bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det har under utredningens gång inte gått att utreda om dessa regler kompletterar varandra eller om det kan vara fråga om en dubbelreglering. Utredningen har därför valt att föra in de nuvarande räntereglerna (med nya hänvisningar till unionstullkodexens artiklar) i förslaget till ny tullag.

Såvitt regeringen kan bedöma skapar räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen viss osäkerhet. Det är därmed nödvändigt att se över bestämmelserna. Den fortsatta diskussionen utgår från räntebestämmelserna i betänkandets förslag till ny tullag, dvs. 2 kap. 12–19 §§, eftersom dessa bestämmelser har anpassats till unionstullkodexen.

Frågan om dubbelreglering aktualiseras främst i fråga om 2 kap. 13 §. Enligt första stycket i den paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas 1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller 2. i fall som avses i artikel 79 i unionstullkodexen, när andra skatter än tull undrandragits genom förfarandet. Enligt andra stycket i paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull om en underrättelse enligt artikel 102.1 i unionstullkodexen har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid. Enligt 2 kap. 12 § ska bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 114 i unionstullkodexen tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut vid import. I artikel 114.2 regleras dröjsmålsränta när tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79, vilket innebär att 13 § första stycket 2 redan täcks av det som regleras i 12 §. Punkten 2 kan därför tas bort. Frågan är därmed om det finns skäl att behålla bestämmelserna i 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket.

Lagrådet anser att det framstår som oklart om de särskilda regleringarna i de förslagna 2 kap. 10 och 14 §§, dvs. 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket och 17 § i betänkandets lagförslag, överhuvudtaget har någon funktion. Regeringen gör följande bedömning. I 2 kap. 13 § första stycket 1 anges att ränta ska tas ut när Tullverket i ett omprövningsbeslut fastställer att ett visst skattebelopp ska betalas, alternativt att en allmän förvaltningsdomstol beslutar att ett sådant belopp ska betalas. En sådan situation kan uppstå om deklaranten med stöd av artikel 173 i unionstullkodexen ansöker om att få göra en ändring i tulldeklarationen och ändringen medför att tullmyndigheten fastställer ett högre tullbelopp än det som tidigare fastställts. Man kan notera att artikel 114 inte säger något om dröjsmålsränta när en rättelse har gjorts med stöd av artikel 173. Därmed torde bestämmelsen i 13 § första stycket 1 ha en funktion. Den synes inte innebära någon dubbelreglering och bestämmelsen bör därför kunna vara kvar. Därmed behövs även bestämmelser som i sak motsvarar de delar av 17 § som kompletterar 13 § första stycket 1.

2 kap. 13 § andra stycket tar sikte på att en kompletterande tulldeklaration har lämnats in för sent vid tillämpning av ett förenklat förfarande. Detta utesluter alla fall där Tullverket uppbär tobaksskatt och alkoholskatt från resande. De fall av import av varor som medför skattskyldighet enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen 131

(1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi och som omfattas av uppskovsförfarandet är inte heller aktuella eftersom Tullverket då inte är beskattningsmyndighet. Annan beskattningsbar import kan omfattas av andra stycket, under förutsättning att importen har skett med ett förenklat förfarande. Samma gäller vid import där reklamskatt ska tas ut. Det kan emellertid ifrågasättas om bestämmelsen bör föras över till den nya tullagen. Enligt den motsvarande bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen tas ränta ut på annan skatt än tull om utfärdande av tullräkning har försenats till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande deklaration i tid. Det har funnits en liknande bestämmelse i de svenska tullagarna sedan 1974. Före EUinträdet omfattade den dock även ränta på tull och tog sikte på det så kallade hemtagningsförfarandet. Den ursprungliga bestämmelsen, i 20 § tredje stycket tullagen (1973:670), infördes enligt förslag som lämnades i Kungl. Majt:s proposition med förslag till ändring i tullagen (1973:670), m.m.; given den 25 oktober 1974 (nr 180). Av propositionen, s. 31, framgår att bestämmelsen om att ränta skulle utgå när tullräkning inte kunnat utfärdas inom föreskriven tid infördes för att det inte ansågs vara rimligt att den som inte lämnade sin deklaration i tid skulle kunna få kredit under längre tid än den som kom in med sin deklaration inom föreskriven tid. Bakgrunden till förslaget var bl.a. att Generaltullstyrelsen funnit att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning ingavs för sent. Regeringen konstaterar att situationen är en annan i dag. Hemtagningsförfarandet har ersatts av EU-rättens bestämmelser om förenklade förfaranden. Det finns utförliga bestämmelser om krav och villkor för tillstånd till att använda förenklade förfaranden. Att kompletterande deklarationer lämnas in för sent är en sådan brist som kan leda till en återkallelse av ett tillstånd. Vidare påförs förseningsavgift om en kompletterande deklaration lämnas in för sent. Det kan enligt regeringens mening ifrågasättas om ränteregeln behövs i ljuset av att det finns andra påtryckningsmedel. Till saken hör att det enligt uppgift från Tullverket är ytterst sällsynt att räntebestämmelsen tillämpas. Regeringen noterar också att Tullverket förordar att bestämmelsen utgår.

Sammantaget innebär detta att regeringen anser att några bestämmelser motsvarande 2 kap. 13 § andra stycket i betänkandets förslag och de delar av 2 kap. 17 § i betänkandets förslag som kompletterar den bestämmelsen inte bör tas in i den nya tullagen.

Tullverket har lyft fram att det är betungande för verket att behöva tillämpa två olika regelverk för beräkningen av ränta. Regeringen har viss förståelse för detta och konstaterar att det för Tullverket vore smidigare om ränteberäkningen avseende annan skatt än tull kunde ske enligt bestämmelserna i unionstullkodexen även när det är fråga om dröjsmålsränta och de fall som avses i 2 kap. 13 § första stycket 1. Regeringen konstaterar dock också att dröjsmålsränta enligt artikel 114 i unionstullkodexen skulle bli betydligt lägre än räntenivåerna för kostnadsränta vid skönsbeskattning och kostnadsränta vid för sen betalning enligt skatteförfarandelagen. Därför bedömer regeringen att det inte är lämpligt att föreslå någon ändring av bestämmelserna om beräkning av dröjsmålsränta samt ränta som ska betalas enligt beslut vid

omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 2 kap. 8–15 §§ i den nya tullagen.

6.2.8 Bestämmelser om vissa tullkontroller

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel tas in i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens

förslag eller har inget att invända mot förslaget. Ekobrottsmyndigheten anför att det är olyckligt att utredningen inte föreslår någon ändring rörande reglerna om tullkontroll av kontanta medel, dels med hänsyn till att de rättsliga förutsättningarna förändrats sedan de nuvarande reglerna infördes, dels för att de nuvarande reglerna lämnar en lucka i Sveriges penningtvättssystem.

Skälen för regeringens förslag: I utredningens uppdrag ingick att göra en bedömning av om bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 kap. respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen kunde lyftas ut ur tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning i syfte att åstadkomma en mer renodlad tullag.

Utredningen instämde i de skäl som framfördes i prop. 1999/2000:126 och propositionen Tullkontroll av kontanta medel, m.m. (prop. 2006/07:68) när bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel infördes i den nuvarande tullagen. Dessa skäl var följande. Tullagen, som får antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör vara den författning som innehåller hänvisningar till de normerande EGrättsakterna, t.ex. EU:s bestämmelser om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. De åtgärder som ska vidtas vid tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter respektive tullkontroll av kontanta medel skiljer sig inte nämnvärt från de kontroller av deklarations- och uppgiftsskyldighet som utfördes med stöd av 6 kap. tullagen. Därför landade utredningen i slutsatsen att dessa bestämmelser ska behållas i den nya tullagen. Av systematiska skäl föreslog utredningen att bestämmelserna inarbetas i kapitlet om kontroll av varor. Därmed får man ett sammanhållet kapitel som behandlar olika kontrollfrågor.

Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen i denna fråga, vilket bl.a. innebär att bestämmelserna om tullkontroll av kontanta medel är materiellt oförändrade. Det ligger utanför ramen för det här lagstiftningsärendet att föreslå ändringar i dessa bestämmelser, såsom Ekobrottsmyndigheten efterfrågar. Eftersom EUkommissionen har signalerat att det kan vara aktuellt att se över EU:s lagstiftning avseende tullkontroll av kontanta medel kan det av det skälet, 133

liksom på grund av andra förändringar i de rättsliga förutsättningarna, finnas anledning för regeringen att återkomma i fråga om dessa bestämmelser.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 44–53 §§ och 5 kap. 2 § i den nya tullagen.

6.2.9 Bestämmelser om överklagande i tullagen

I det här avsnittet behandlas bestämmelserna om överklagande i tullagen och frågan om dröjsmålstalan.

Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför att inte heller den nuvarande utredningen har funnit utrymme att analysera frågan om s.k. dröjsmålstalan. I stället lämnar utredningen frågan till den fortsatta hanteringen av ärendet. JO instämmer i utredningens bedömning att frågan bör tas om hand i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Tullverket anför att det finns ett behov av att nationellt fastställa en ordning för hur rätten till dröjsmålstalan enligt förordning (EU) nr 952/2013 kan utövas. Om inte en sådan ordning fastställs i en svensk författning blir det i stället en fråga för de allmänna förvaltningsdomstolarna att utveckla en rättspraxis. Tullverket anser att en sådan utveckling vore olycklig. Det är betydligt bättre att författningsreglera frågan och därigenom åstadkomma en förutsebarhet i fråga om tillgängliga rättsmedel för den som anser sig drabbad av en för långsam handläggning. Sveriges advokatsamfund anför att utredningen framhåller att den nuvarande tullagen saknar en bestämmelse om dröjsmålstalan. Något förslag lämnas dock inte i betänkandet med anledning av tidsbrist, vilket varit fallet även i tidigare lagstiftningsarbete. Advokatsamfundet anser att dröjsmålstalan är en fråga som snarast behöver bli föremål för lagstiftningsåtgärder, särskilt i ljuset av Tullverkets många gånger långa handläggningstider.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om överklagande i 9 kap. Enligt utredningens bedömning är dessa bestämmelser i huvudsak i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och utredningen föreslår därför att bestämmelserna införs i förslaget till ny tullag.

Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning och föreslår, liksom utredningen, att bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i förslaget till ny tullag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 6 kap. 1–25 §§ i den nya tullagen.

En bestämmelse om dröjsmålstalan

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i tullagen kompletteras med en bestämmelse om dröjsmålstalan.

Den nya bestämmelsen innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inga författningsförslag i dessa delar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Justitiekanslern (JK) anför att man delar bedömningen i promemorian att ett förslag i den riktning som nu föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare kommit fram till, men att konsekvenserna av förslaget bör beredas ytterligare innan förslaget leder till lagstiftning. Det är exempelvis tveksamt om förslaget leder till några egentliga tidsvinster. Sveriges advokatsamfund anför att man avstyrker promemorians förslag till bestämmelse om dröjsmålstalan, främst eftersom förslaget inte är i överensstämmelse med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen.

Riksdagens ombudsmän (JO) och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den föreslagna bestämmelsen om dröjsmålstalan.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen finns en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan. Bestämmelsen säger att varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 också ska ha rätt att överklaga. Mot bakgrund av denna bestämmelse finns det skäl att i den nya tullagen fastställa en ordning för hur rätten till talan vid dröjsmål ska kunna utövas. Det finns två modeller för hur detta skulle kunna lösas.

Den första modellen tillämpas främst på finansmarknadsområdet. I flera svenska lagar har det införts en rättsfigur för att motverka att handläggningsfrister som framgår av EU-rättsakter överskrids. Innebörden av rättsfiguren är att en sökande, om ett beslut inte meddelas inom en viss tid från det att dennes ansökan getts in, ska underrättas om skälen för detta. Den sökande kan då begära en förklaring av en allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Domstolen ska då i första hand endast pröva om ärendet är färdigt för avgörande, om samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats till myndigheten och om, i förekommande fall, alla nödvändiga samrådsförfaranden har iakttagits. Om ett beslut inte har

meddelats inom en viss tid från det att en sådan förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Som exempel på denna konstruktion kan nämnas 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Den andra modellen diskuteras i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) s. 253 f. Den lösningen bygger på att det finns ett faktiskt beslut att överklaga. Det förslaget är föremål för beredning och har inte lett till lagstiftning än.

För att den enskilde ska kunna utnyttja den rättssäkerhetsgaranti som bestämmelsen om dröjsmålstalan i unionstullkodexen innebär, behöver det finnas en kompletterande nationell bestämmelse på plats när bestämmelsen i unionstullkodexen ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Förslaget i den här propositionen är därför baserat på den första modellen, med beaktande av vad som redan framgår av unionstullkodexen.

I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Eftersom dessa omständigheter framgår av unionstullkodexen behöver de inte framgå av den nya bestämmelsen i tullagen. I förslaget till bestämmelse anges därför, att om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i unionstullkodexen, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls.

Innebörden av förslaget till bestämmelse är att domstolens prövning avser frågan om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om ett beslut har överskridit den tidsfrist för att fatta ett beslut som avses i artikel 22.3 första stycket i unionstullkodexen och eventuell förlängning av tidsfristen enligt andra stycket i den artikeln, och om så bedöms vara fallet, om skälen för att något beslut inte har fattats i tid kan anses vara godtagbara eller inte.

Sveriges advokatsamfund anför att en oklarhet med förslaget i promemorian är vad de allmänna förvaltningsdomstolarna egentligen ska pröva. I promemorian anges i denna del att domstolarna ska bedöma om skälen för att något beslut inte har fattats kan anses vara godtagbara (”giltiga skäl”) eller inte. Enligt promemorian ska giltiga skäl vara sådana som Tullverket inte råder över. Advokatsamfundet anför vidare att det av promemorian inte framgår vad rättsföljden blir om en allmän förvaltningsdomstol skulle finna att Tullverket inte onödigt uppehållit ett ärende, med andra ord att Tullverket har giltiga skäl att inte fatta ett beslut. Om den allmänna förvaltningsdomstolen avslår en sådan ansökan om förklaring, kommer inte heller någon enmånadsfrist efter domstolens avgörande börja löpa. Rättsföljden blir då att Tullverket kan fortsätta handlägga ärendet så länge som det giltiga skälet består. Detta kan enligt advokatsamfundet inte stå i överensstämmelse med de uttryckliga lydelserna av artiklarna 22.3 och 44.4 i unionstullkodexen, de fasta 136 tidsfrister som anges däri och syftet med artiklarna.

Regeringen gör följande bedömning. Domstolen ska pröva om ärendet är färdigt för beslut. Är så fallet och något beslut inte har fattats i tid ska domstolen avge en förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Då finns det inte något skäl för Tullverket att ytterligare dröja med beslutet. Gör domstolen bedömningen att ärendet inte är färdigt för beslut och att denna omständighet inte beror på Tullverket, kan den sökande begära en ny förklaring om att ärendet onödigt uppehålls. Detta är dock en situation som egentligen inte ska behöva uppstå. Enligt artikel 22.3 andra stycket i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Skulle situationen ändå uppstå, ska Tullverket så snart domstolen har förklarat att ärendet inte onödigt uppehålls tillämpa artikel 22.3 andra stycket och kontakta den sökande och meddela den tid som verket bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Självklart ska Tullverket i en sådan situation eftersträva att fatta beslut så snart som möjligt.

JO anför att tidsfristerna av tydlighetsskäl bör framgå direkt av bestämmelsen i tullagen, i likhet med hur bestämmelserna på finansmarknadsområdet är utformade, och inte bara genom en hänvisning till aktuella artiklar i unionstullkodexen. Regeringen gör bedömningen att det i nuläget inte är möjligt. Tidsfristerna kommer inte enbart att framgå av unionstullkodexen. Kompletterande bestämmelser till artikel 22.3 om tidsfrister och förlängning av tidsfrister har diskuterats på EU-nivå. Enligt regeringens bedömning är det först när dessa bestämmelser har kunnat analyseras som det går att bedöma om bestämmelsen om dröjsmålstalan kan förtydligas på det sätt som JO förordar.

I förslaget till bestämmelse anges även att om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits, dvs. att om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett faktiskt beslut av Tullverket, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande. Eftersom domstolen i det läget redan har prövat om ärendet är färdigt för beslut, torde det vara möjligt för domstolen att tämligen omgående avgöra ärendet.

JK anför att den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa ärenden i praktiken blir första instans att handlägga ärendet eftersom det till följd av dröjsmålet aldrig har prövats i sak av myndigheten. JK saknar här en analys av vilken sorts ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt. Utan en sådan analys går det inte att bedöma om det är lämpligt att en domstol handlägger dessa ärenden som första instans. I vart fall torde det, enligt JK, krävas att domstolen i samtliga dessa fall begär in ett yttrande från myndigheten innan beslut fattas.

Som JK konstaterar blir den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa fall den första instans som prövar ärendet i sak. De ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt rör ansökan om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen, se artikel 22.1 i unionstullkodexen. Det kan exempelvis avse en ansökan om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör, se artikel 38 i den kodexen. Behovet att begära in yttrande från Tullverket får avgöras från fall till fall.

Regeringen tror inte att det kommer att vara nödvändigt för domstolen att i samtliga fall begära in yttrande.

JK anför vidare att det inte finns några skäl till varför Tullverket ska vara skyldigt att fatta sitt beslut inom en månad från det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt fördröjts. I de andra liknande regleringarna som promemorian hänvisar till har myndigheten i de allra flesta fall en längre tid att agera efter det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt uppehållits. Tullverket anför att det kan finnas ett behov av en viss ökad flexibilitet i fråga om inom vilken tid myndigheten ska fatta ett beslut efter det att domstolen har lämnat en förklaring. Det kan finnas situationer där myndigheten kan avsluta ärendet och fatta ett beslut, men det behövs en något längre tid än en månad för att det ska vara möjligt. Tullverket föreslår därför ett tillägg i den föreslagna paragrafen: ”eller inom den längre tidsfrist som domstolen har fastställt”. Regeringen gör följande bedömning. Fristen för Tullverket att fatta ett beslut, från det att en domstol har lämnat en förklaring att ett ärende onödigt uppehålls, har gjorts relativt kort för att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 i unionstullkodexen ska uppfyllas. Att förlänga fristen, antingen uttryckligen eller genom domstolsbeslut, skulle öka risken för att det kravet inte längre anses uppfyllt. En annan risk med att förlänga tidsfristen genom ett domstolsbeslut är att förutsebarheten för den enskilde minskar. Ett sådant domstolsbeslut skulle öka domstolarnas arbetsbörda ytterligare och i många fall innebära ställningstaganden som varken är möjliga eller lämpliga för domstolen att göra. Av dessa skäl är det inte aktuellt att ändra bestämmelsen på det sätt som JK eller Tullverket förordar.

Förslaget till bestämmelse innebär att domstolen i första skedet inte ska göra någon sakprövning av ansökan. Visserligen anges i både första och andra styckena i artikel 44.1 att det ska finnas en "rätt att överklaga", men det betyder inte att det inte skulle finnas utrymme att behandla dessa två situationer på olika sätt. Artikel 44 ger EU:s medlemsstater ett visst utrymme att reglera förfarandet för överklaganden och den ordning som inrättas behöver inte nödvändigtvis se ut på samma sätt avseende artikel 44.1 första respektive andra stycket, så länge kravet på skyndsamhet i artikel 44.4 inte efterges. Utformningen av den föreslagna bestämmelsen i den nya tullagen innebär inte att rätten att överklaga enligt artikel 44.1 andra stycket begränsas, utan bara att den materiella domstolsprövningen skjuts upp.

Sveriges advokatsamfund anför att det är mycket tveksamt om ett sådant uppskjutande av en materiell domstolsprövning står i överensstämmelse med den rätt att överklaga som följer av artikel 44.1 andra stycket, när tidsfristerna i artikel 22.3 har passerats. Beroende på hur de allmänna förvaltningsdomstolarna, som är relativt ovana vid tullmål, handlägger en begäran om förklaringar, är det enligt advokatsamfundet också tveksamt om den föreslagna bestämmelsen står i överensstämmelse med skyndsamhetskravet i artikel 44.4. Som framgår ovan har regeringen i den här propositionen valt att basera förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan på den lösning som används på finansmarknadsområdet. Regeringen har gjort bedömningen att den lösningen är i överensstämmelse med artikel 44 i unionstullkodexen.

Med den föreslagna bestämmelsen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en relativt kort tid – en månad – ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Sammantaget torde detta innebära att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 iakttas och att förfarandet möjliggör rättelse inom rimlig tid.

JK anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. JK anför vidare att i promemorian anges att effekten av bestämmelsen förväntas bli förkortade handläggningstider hos Tullverket. Promemorian ger dock inget svar på frågan om tyngdpunkten i beslutsfattandet istället kommer att förskjutas till allmän förvaltningsdomstol och i vilken mån reformen verkligen leder till ett mer effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid för sektorn som sådan.

Regeringen gör följande bedömning med anledning av JK:s synpunkter. Regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Redan den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning hos Tullverket. Tanken med bestämmelsen är inte att förskjuta tyngdpunkten i beslutsfattandet till allmän förvaltningsdomstol. Endast i sällsynta undantagsfall ska en domstol p.g.a. dröjsmål hos Tullverket fatta ett beslut i verkets ställe. Regeringens förhoppning med bestämmelsen om dröjsmålstalan är att den ska leda till ett effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid hos Tullverket och att den ska ge den enskilde ett effektivt verktyg när Tullverket inte fattar beslut i tid.

I samband med att vissa ändringar avseende dröjsmålstalan föreslogs i ett antal lagar på finansmarknadsområdet i propositionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (prop. 2012/13:45) anförde regeringen dels att första domstolsinstansen för en dröjsmålstalan i linje med principen om tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen bör vara en förvaltningsrätt, dels att en dröjsmålstalan bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt, se a. prop. s. 83 f. Detta har beaktats vid utformningen av förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 6 kap. 26 § i den nya tullagen.

Regeringens förslag: Bestämmelser om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift motsvarande de som finns i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anför att det är anmärkningsvärt att utredningen inte föreslagit några ändringar eller gjort några överväganden vad gäller tulltillägg och förbudet mot dubbelbestraffning i Europakonventionen. Kammarrätten anser att det är otillfredsställande att frågan om dubbelprövningsförbudet inte berörs överhuvudtaget i betänkandet. Att reglerna i nuvarande tullag står i överensstämmelse med unionstullkodexen spelar i det här sammanhanget ingen roll, utan frågan är hur reglerna förhåller sig till Europakonventionen. Ekobrottsmyndigheten anför att det finns en konkret risk för dubbelbestraffning vid talan om företagsbot mot företag som ålagts tulltillägg. Bedömningen av dessa svåra frågor lämnas i avsaknad av lagförslag till enskilda åklagare och tulltjänstemän. Mot bakgrund av de konsekvenser som kan uppstå vid en felaktig tillämpning av Europakonventionen, anser Ekobrottsmyndigheten att det är otillfredsställande att betänkandet inte innefattar något förslag till hur dessa frågor ska lösas.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap. (Tulltillägg och förseningsavgift respektive Ansvarsbestämmelser). Eftersom artikel 42 om sanktioner i unionstullkodexen är ny i förhållande till gemenskapstullkodexen behöver det göras en bedömning av om den nuvarande tullagens sanktionsbestämmelser är i överensstämmelse med unionstullkodexen.

I artikel 42 sägs att varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Eventuella administrativa sanktioner kan vara antingen en penningavgift eller ett återkallande, en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av sanktionen. Medlemsstaterna ska vidare senast 180 dagar från kodexens tillämpningsdag till kommissionen anmäla dessa nationella bestämmelser.

Bestämmelserna om tulltillägg och förseningsavgift finns i 8 kap. i den nuvarande tullagen. Tulltillägg är en sanktion som i huvudsak riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen och tillämpas endast i det kommersiella flödet, jfr propositionen Tulltillägg (prop. 1985/86:41 s. 22 f.). Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha påförts om en oriktig uppgift hade godtagits. Om det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen ska beräkningen av tillägget i stället ske efter 10 procent (8 kap. 2 §). Tulltillägg påförs vidare när tull tas ut på grund av olaga införsel och andra olagliga förfaranden (8 kap. 3 §).

Förseningsavgift kan enligt 8 kap. 9 § tullagen påföras den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning genom att använda ett förenklat deklarationsförfarande eller ett lokalt klareringsförfarande och inte i tid har inkommit med en kompletterande tulldeklaration. Förseningsavgiften är 400 kronor. Om en påminnelse har skickats och den kompletterande deklarationen trots detta inte inkommit inom föreskriven tid uppgår förseningsavgiften dock till 800 kronor.

Bestämmelserna om tullförseelse finns i 10 kap. i den nuvarande tullagen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a kap. 2 § tullagen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande. Detta gäller även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar (10 kap 1 §).

I 10 kap. 2 § tullagen anges att ansvar för tullförseelse inte ska inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Med den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2) infördes ett krav på medlemsstaterna att ha sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, detta krav infördes därefter i unionstullkodexen. Det finns i den nuvarande tullagen bestämmelser om sanktioner som ska vara tillämpliga när någon inte iakttar sina skyldigheter enligt tullagstiftningen. Dessa sanktioner har dock utformats utifrån de skyldigheter som läggs fast i den nuvarande tullagstiftningen. Utifrån vad som kan bedömas i nuläget torde de sanktionerna vara tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs också i fortsättningen. En slutlig bedömning av denna fråga kan dock göras först då lagstiftningen kommit på plats i sin helhet, och såväl delegerade akter som genomförandeakter till unionstullkodexen hunnit analyseras. Därför föreslår regeringen i nuläget inte några större förändringar av sanktionsbestämmelserna, utan att de nuvarande bestämmelserna införs i den nya tullagen. För att i möjligaste mån följa unionstullkodexens struktur föreslås att bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift förs samman i ett gemensamt kapitel i den nya tullagen. Regeringen föreslår vidare att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Avgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag.

I december 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner, se COM (2013) 884. Förslaget innehåller en gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen och lägger också fast 141

gemensamma sanktionsskalor. I förslaget finns även vissa processuella frågor reglerade. Förslaget är för närvarande föremål för diskussion i ministerrådet. Flera medlemsstater, bl.a. Sverige, har föreslagit att förslaget dras tillbaka, eftersom det rör frågor som faller under nationell rätt. Det är därför oklart om förslaget resulterar i lagstiftning. Om det antas torde en översyn av tullagens sanktionsbestämmelser vara nödvändig.

När det gäller frågorna om tulltillägg och brottspåföljder i relation till Europakonventionen, som berörs av Kammarrätten i Stockholm och Ekobrottsmyndigheten, så har utredningen inte behandlat dessa. Frågorna diskuteras dock i propositionen Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor (prop. 2014/15:131 s. 65 f.). Då frågan om sanktioner på unionsnivå ännu inte är klar, gör regeringen samma bedömning som görs där, dvs. att sanktionerna på tullområdet bör ses över, men i ett senare sammanhang. När det gäller frågan om tulltillägg och företagsbot, som tas upp av Ekobrottsmyndigheten, hänvisar regeringen till de bedömningar som görs om skattetillägg och företagsbot i den nämnda propositionen, se s. 64 f.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis således inte i detta lagstiftningsärende några förändringar i sak avseende sanktioner, utöver höjningen av förseningsavgiften, men kommer att få anledning att återkomma i frågan.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 5 kap. i den nya tullagen.

6.2.11 Utlämnande av uppgifter

Regeringens förslag: Bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att även Strålsäkerhetsmyndigheten och Inspektionen för vård och omsorg bör föras in i bestämmelsen. Alla de svenska marknadskontrollmyndigheter som finns med i bilagan till förordningen (2014:1039) om marknadskontroll och annan näraliggande tillsyn bör finnas i denna förteckning. Bestämmelsen i tullagen har tidigare uppdaterats med anledning av ändringar i denna bilaga. Transportstyrelsen anför med hänvisning till bestämmelserna om marknadskontroll att t.ex. Strålsäkerhetsmyndigheten bör omfattas av listan i tullagen. Nya myndigheter med marknadskontrollansvar tillkommer efterhand och Transportstyrelsen menar därför att man i regleringen, i stället för att lista marknadskontrollmyndigheterna, borde skriva att Tullverket ska tillhandahålla de myndigheter som i lag eller förordning utpekats som myndighet med ansvar för marknadskontroll uppgifter som rör import och export.

Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande tullagen finns 142 bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i 11 kap. 6 §. I betänkandet

SOU 2015:5 föreslås att bestämmelsen efter viss redaktionell bearbetning för att öka dess tydlighet tas in i den nya tullagen. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen.

När det gäller Swedacs och Transportstyrelsens förslag till ändringar i bestämmelsen konstaterar regeringen att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till om bestämmelsen bör ändras på föreslaget sätt, eftersom det inte finns tillräckligt beslutsunderlag.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 1 kap. 4 § i den nya tullagen.

6.2.12 Övriga frågor

Regeringens förslag: Tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked.

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i svensk lag för att Tullverket ska kunna hänföra varor som transiteras till tillfällig lagring.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag

och bedömning. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Vidare föreslår utredningen en bestämmelse om tillfällig lagring av varor som transiteras.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tullverket påpekar att utredningens förslag angående möjligheten för myndigheten att begära ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked innebär en inskränkning jämfört med gällande rätt. Bestämmelsen bör enligt Tullverket utformas på samma sätt som i gällande lagstiftning. Regeringen konstaterar att Tullverket enligt 5 § i den nuvarande tullförordningen har möjlighet att begära ersättning från en sökande i de fall då en sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Det framgår inte av bestämmelsen under vilka förutsättningar Tullverket får besluta om att ta ut ersättning. Nämnda regel om ersättning för sakkunnig vid bindande besked står även i kontrast till den allmänna bestämmelsen i 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen enligt vilken Tullverket får ta ut ersättning för sakkunnig från enskilda endast under vissa förutsättningar. För att göra regelverket mer stringent och klargöra i vilka situationer ersättning får tas ut vid anlitande av sakkunnig föreslår regeringen att tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked. Det innebär att Tullverket kan besluta att sökanden ska ersätta kostnaden för den sakkunnige i de fall då sökanden har lämnat en felaktig uppgift eller när en uppmaning att lämna uppgift inte har följts.

I utredningens förslag till lag om vissa tullbestämmelser föreslås en bestämmelse som gör det möjligt för Tullverket att tillfälligt lagra varor som transiteras med stöd av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Tullverket anför att den 143

föreslagna bestämmelsen blir en onödig dubbelreglering och att den bör strykas. Enligt regeringen utgör artikel 144 i unionstullkodexen rättslig grund för att varor som transiteras ska kunna hänföras till tillfällig lagring. Regeringen delar därför Tullverkets synpunkt att den föreslagna bestämmelsen är överflödig.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Transportstyrelsen anför att det i 1 kap. 1 § i förslaget till ny tullag också bör hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Swedac anför att också 7 kap. 15 § (numera 4 kap. 16 §) i den nya tullagen bör hänvisa till förordning (EG) nr 765/2008. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till de ändringar i förslaget till ny tullag avseende förordning (EG) nr 765/2008 som Swedac och Transportstyrelsen föreslår. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser som kompletterar förordning (EG) nr 765/2008. Sådana bestämmelser finns däremot i den nuvarande tullförordningen. I betänkandet SOU 2015:5 föreslås att bestämmelserna behålls i förslaget till ny tullförordning.

Swedac anför också att det bör utredas om det bör finnas en hänvisning till 29 § produktsäkerhetslagen (2004:451) i förslaget till ny tullag. Bestämmelsen innebär att en tillsynsmyndighet får förbjuda näringsidkare att föra ut en vara till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller att exportera varan, om den är särskilt farlig. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser om produktsäkerhet eller hänvisningar till bestämmelser om produktsäkerhet. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag avseende 29 § produktsäkerhetslagen som Swedac föreslår.

Transportstyrelsen anför följande. Produkter som importeras från tredje land och som saknar CE-märkning, men där importören har för avsikt att låta prova för att CE-märkas, stoppas i dag i tullen och Tullverket erbjuder endast möjligheterna att återexportera varan eller att varan förstörs. Detta är inte i överensstämmelse med kraven i förordning (EG) nr 765/2008. Av artikel 29.3 i den förordningen framgår att en produkt som stoppats ska kunna anmälas för annat tullförfarande än övergång till fri omsättning. Något av dessa tullförfaranden måste medge att varan kan tillåtas tas ut från ett tullager innan den övergått i fri cirkulation för att kunna provas och CE-märkas. Transportstyrelsen anser därför att Tullverket bör ges möjlighet att ta ut en form av depositionsavgift så att produkter kan lämnas ut för provning utan att de har förtullats. Uttag av depositionsavgift görs redan nu i t.ex. Finland. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag som Transportstyrelsen föreslår.

Transportindustriförbundet anför att det i fråga om Tullverkets befogenheter att kontrollera deklarationer, varor, transportmedel o dyl. i tullagen saknas lydelser eller andra indikationer på att detta kan eller helst bör ske ”skyndsamt”, ”inom viss tid efter beslut” eller som ett 144 absolut minimum att beslut om vilken typ av kontroll som ska ske

meddelas deklaranten/ombudet inom viss specifik och tydligt angiven tidsram, för att undvika onödig tidsutdräkt. Enligt regeringens mening är detta inget som behöver framgå av tullagen. Det framgår av 7 § förvaltningslagen (1986:223) att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

Både Sjöfartsverket och Transportstyrelsen berör i sina yttranden avseende betänkandet SOU 2015:5 frågan om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, Sveriges nationella system för rapporteringsformaliteter för fartyg (”Maritime Single Window”) och kopplingen till den nya tullagstiftningen. Frågan om genomförandet av direktiv 2010/65/EU har beretts inom Regeringskansliet i ett annat sammanhang och diskuteras därför inte närmare i det här lagstiftningsärendet.

6.3 Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen

Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna till unionstullkodexen bör inte beaktas i det här lagstiftningsärendet eftersom bestämmelserna inte har antagits slutligt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Instämmer i betänkandets bedömning eller har inget att invända mot bedömningen. Tullverket föreslår att verket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om övergångsbestämmelser. Vissa delar av Tullverkets nu gällande föreskrifter kan komma att behöva tillämpas under en övergångsperiod. De övergångsbestämmelserna bör vara kopplade till EU-kommissionens övergångsbestämmelser och till den tid som de ska gälla.

Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i unionstullkodexen jämfört med gemenskapstullkodexen är utgångspunkten att i princip all tullhantering ska vara elektronisk. För att detta ska vara möjligt måste det finnas ett väl utbyggt IT-stöd. Parallellt med lagstiftningsarbetet pågår därför på EU-nivå ett omfattande arbete med att ta fram IT-system. Det så kallade e-tullprojektet följer en flerårsplan, som för närvarande löper fram till och med år 2020.

Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att unionstullkodexen ska börja tillämpas den 1 maj 2016. Med hänsyn till det pågående etullarbetet finns det dock i artikel 278 en övergångsbestämmelse, som anger att andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik får användas på övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av unionskodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. I artikel 279 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet

att anta delegerade akter för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278.

Kommissionen har den 28 juli 2015 antagit en delegerad förordning som kompletterar unionstullkodexen. Denna delegerade förordning innehåller inte några övergångsbestämmelser enligt artikel 278 i unionstullkodexen. Dessa finns i stället i en delegerad förordning som kommissionen antagit den 17 december 2015 och som överlämnats till EU-parlamentet och rådet för granskning. Publicering av denna förordning beräknas ske i februari eller mars 2016.

Eftersom det ännu inte finns någon slutligt antagen delegerad förordning med övergångsbestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende bedöma om det finns behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt. Det kan finnas anledning för regeringen att återkomma i denna fråga när den delegerade förordningen har antagits slutligt.

7 Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kontroll av postförsändelser ska även omfatta motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. Ändringen görs i både tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför i fråga om postspärr att det är angeläget för verket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och förordar därför att frågan om spärrar tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Tull-Kust anför att man instämmer med Tullverket i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad skydd mot bland annat undersökning av brev eller annan försändelse som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande. För begränsning av de frioch rättigheter som anges i 2 kap. regeringsformen krävs lagstöd. Enligt 21 § i samma kapitel får begränsning göras endast för att tillgodose ändamål, som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett begränsningen och inte heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning kan till exempel ske i syfte att beivra brott. I artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna finns även bestämmelser av betydelse i detta avseende.

Tullkontroll av postförsändelser

I 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen anges att för sådan kontroll som avses i 6 kap. 10 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts. Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen anges vidare att en postförsändelse som öppnats med stöd av 6 kap. 11 § inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kommit fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren ska så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl talar emot det.

I 8 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättningsvis inregränslagen) anges att en tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt under förutsättning att försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret.

I 9 § inregränslagen anges att beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren.

I 10 § inregränslagen anges att en försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

Tullverket har enligt 6 kap. 13 § i den nuvarande tullagen rätt att besluta om så kallad postspärr. När ett beslut om postspärr fattats av Tullverket innebär detta att en postförsändelse som väntas anlända till ett specifikt postkontor kommer att hållas kvar där, av postbefordringsföretaget, så att Tullverket ska kunna utföra sina kontroller i enlighet med 6 kap. 10 §. Ett beslut om postspärr får fattas om det finns anledning 147

att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och om det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Postspärren läggs vid det lokala brevbärarkontoret, dvs. det utväxlingskontor eller annat utdelningsställe, dit en internationell försändelse väntas komma från utväxlingskontoret. En motsvarande bestämmelse finns i 11 § inregränslagen.

Med postförsändelser avses i både tullagen och inregränslagen paket, brev och liknande försändelser. Med brev avses enligt 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst två kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser. Enligt samma lagrum utgör en postförsändelse en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. I begreppet postförsändelse ingår förutom brev exempelvis även böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt paket. Postverksamhet är enligt postlagen regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev, mot betalning. För att få bedriva postverksamhet krävs tillstånd enligt 2 kap. 1 § postlagen.

Tullkontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag

I betänkandet Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) konstateras att kurirföretagen transporterar liknande saker som postföretagen, dvs. brevförsändelser och paket. Eftersom kurirföretagens verksamhet inte sker med regelbundenhet, det vill säga enligt ett förutbestämt schema, krävs dock inget tillstånd enligt postlagen och de försändelser som kurirföretagen förmedlar betraktas inte heller som postförsändelser i den lagens bemärkelse. Även kurirföretagens försändelser kan dock innehålla förtroliga meddelanden. Försändelser förmedlade av kurirföretag skickas i dag via olika center som finns runt om i Europa. Vid dessa center sorteras försändelserna för att sedan skickas vidare, oftast med flyg, till t.ex. Sverige där försändelserna sedan går till olika sorteringsterminaler för olika kurirföretag i landet. Sådana anläggningar finns på flera platser, de flesta i anslutning till Arlanda, Landvetter och Malmö flygplatser.

Tullkontrollen av varor i kurirflödet sker med stöd av allmänna bestämmelser om tullkontroll enligt 6 kap. 10 § i den nuvarande tullagen. Till skillnad från s.k. paketföretag, som distribuerar paket innehållande varor, så kan dock kurirföretagen även distribuera försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden. Tullverkets rätt att öppna sådana försändelser omfattas inte av lagtexten i 6 kap. 11 § tullagen som begränsas till ”postförsändelser”.

Vid kontroller av försändelser förmedlade av kurirföretag kan det i en del fall finnas förtroliga meddelanden bipackat med varor. I dessa fall öppnas inte det förtroliga meddelandet men själva försändelsen kontrolleras för att eftersöka narkotika eller andra varor som är belagda med restriktion eller förbud. Om en försändelse misstänks innehålla ren skriftväxling öppnas denna inte annat än efter ett beslut om husrannsakan fattat av åklagare i enlighet med rättegångsbalkens regler.

Överväganden och förslag

Det finns goda skäl för en ändring av bestämmelserna om Tullverkets 148 kontroll av postförsändelser, såsom paket, brev och liknande

försändelser, så att bestämmelserna även omfattar motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag.

En tydlig reglering motiveras av samhällets intresse av att bekämpa brottslighet, särskilt sådan allvarlig brottslighet som narkotikasmuggling, och det grundläggande skyddet för den personliga integriteten, eftersom även kurirföretagen kan distribuera försändelser som kan innehålla förtroliga meddelanden.

Eftersom skillnaderna mellan kurirföretagens verksamhet och övrig postverksamhet har minskat är det också ur ett konkurrensperspektiv motiverat att jämställa kurirföretagens verksamhet avseende förmedling av brev, paket och liknande försändelser med övrig posthantering när det gäller öppning av brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden.

Regeringen föreslår därför att reglerna om Tullverkets möjligheter att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande i tullagen och inregränslagen utvidgas till att omfatta även motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag. Tullverkets möjligheter att öppna sådana försändelser bör dock endast omfatta kontroll på de platser där försändelserna först sorteras vid ankomst till Sverige.

När det gäller frågan om att lägga postspärr även i kurirföretagens verksamhet har Tullverket anfört att det är angeläget för Tullverket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och har därför förordat att frågan tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Regeringen gör bedömningen att det inte finns beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning i frågan. Förslaget får övervägas i annat sammanhang.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom 4 kap. 19–21 §§ i den nya tullagen samt genom ändringar i 8 och 9 §§ inregränslagen.

8 Uppgiftsbehandling och sekretess

I det här avsnittet behandlas frågor om det utbyte av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen i relation till bestämmelser om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och sekretess.

8.1 Gällande rätt

8.1.1 Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen

Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav på att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske

elektroniskt (artikel 6.1). Vidare ska gemensamma uppgiftskrav upprättas för utbyte och lagring av uppgifter enligt punkt 1 (artikel 6.2). I artikel 6.3 föreskrivs undantag från kraven i artikel 6.1. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter får användas på permanent basis endast när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna, samt på tillfällig basis, vid tillfälliga fel i tullmyndigheternas eller andra berördas informationssystem. Kommissionen får vidare i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Undantagen är emellertid begränsade och den nationella regleringen får inte hindra elektroniskt utbyte och elektronisk lagring av uppgifter i enlighet med unionstullkodexen (artikel 6.4).

Exempel på uppgifter som är aktuella att utbyta är, vad gäller deklarationer: deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer och avgifter. Vidare handlar det om olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor.

Genom genomförandeakter och delegerade akter kommer närmare bestämmelser om hur den elektroniska hanteringen ska fungera. Genom artikel 7 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att bl.a. fastställa de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2. Genom artikel 8 ges kommissionen i uppgift att genom genomförandeakter specificera bl.a. format och koder för de gemensamma uppgiftskraven i artikel 6.2.

Genom unionstullkodexen ställs således krav på att hantering och informationsutbyte ska ske elektroniskt. Det elektroniska utbytet ska ske mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat. Önskvärt är att uppgifterna bara ska behöva lämnas en gång och kunna återanvändas i ett senare led (jfr skäl 17–20 i unionstullkodexen).

Det finns också bestämmelser i unionstullkodexen om samarbete mellan myndigheter, som inte tar sikte på sättet för uppgiftsutbyte. I artikel 47 anges bl.a. att tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen får utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning m.m.

8.1.2 Bestämmelser om personuppgiftsbehandling

På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter i detta sammanhang genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet. Dataskyddsregleringen på unionsnivå är för närvarande föremål för översyn.

Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204) och genom de registerförfattningar som specifikt reglerar olika myndigheters personuppgiftsbehandling.

När det gäller Tullverket regleras skyddet av den enskildes personliga integritet bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförordningen). Denna reglering gäller vid behandling av personuppgifter i Tullverkets verksamhet (i annan verksamhet än den brottsbekämpande och den som äger rum i samband med interna och administrativa åtgärder), om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (1 kap. 1 § tulldatalagen).

Bestämmelserna i 1 kap. 4–6 och 8 §§ samt 2 kap. tulldatalagen gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (1 kap. 1 § andra stycket). Av tulldatalagen följer vidare att vissa av bestämmelserna i personuppgiftslagen gäller (1 kap. 3 §).

Tillåtna ändamål för behandling av uppgifter regleras i 1 kap. 4, 4 a och 5 §§ tulldatalagen. Enligt 1 kap. 4 § första stycket får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och avgifter (1), övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet (2), fullgörande av åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande (3), och tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten (4). Nyss nämnda ändamål är så kallade primära ändamål. Enligt samma paragraf andra stycket får uppgifter som behandlas enligt första stycket även behandlas för tillhandahållande av information som behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Av 1 kap. 4 a § följer vidare att uppgifter får behandlas för att informera allmänheten om tillstånd och om certifikat för godkända ekonomiska aktörer. Härutöver följer av 1 kap. 5 § att Tullverket får behandla uppgifter för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller avgifter, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och utsökning och indrivning. Detta är så kallade sekundära ändamål.

Ändamålen har således delats in i dels sådana som är direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av Tullverket, dvs. primära ändamål (1 kap. 4 § första stycket och 4 a §), dels sådana som kan hänföras till andra myndigheters eller enskildas verksamhet eller en annan del av Tullverkets verksamhet, dvs. sekundära ändamål (1 kap. 5 § och 4 § andra stycket). Beträffande gränsdragningen mellan dessa olika typer av ändamål framgår av förarbetsuttalanden att även utlämnande av uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga, arbetsgivare och borgenärer, omfattas av de primära ändamålen, eftersom ett sådant utlämnande utgör ett normalt led i 151

myndighetens verksamhet, se propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 99).

Bestämmelser om tulldatabasen och dess innehåll finns i 2 kap. 1–4 §§ tulldatalagen. I Tullverkets verksamhet ska det enligt 2 kap. 1 § finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4–5 §§ angivna ändamålen (tulldatabas). Av 2 kap. 2 § följer att uppgifter om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–3 får behandlas i tulldatabasen samt att uppgifter om andra personer också får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende. Enligt 2 kap. 3 § får för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § följande uppgifter behandlas i tulldatabasen: en fysisk persons identitet och bosättning, en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare, identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar, tulltaxor, registrering för skatter och avgifter, underlag för tull, annan skatt och avgifter, bestämmande av tull, annan skatt och avgifter, revision och annan kontroll av tull, annan skatt och avgifter, tillstånd och licenser som krävs för import eller export av varor, yrkanden och grunder i ett ärende, och beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende. I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 4 § tulldataförordningen framgår att Tullverket i vissa fall har en skyldighet att lämna ut uppgifter som rör import eller export, jfr 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281). 11 kap. 6 § tullagen föreslås föras över till 1 kap. 4 § i den nya tullagen, jfr avsnitt 6.2.11.

I 2 kap. 5–8 §§ tulldatalagen samt 5–7 §§ tulldataförordningen finns bestämmelser om utlämnande på medium för automatiserad behandling och om direktåtkomst. Enligt 2 kap. 5 § tulldatalagen får uppgifter i tulldatabasen lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. I 5 § tulldataförordningen föreskrivs att uppgifter i tulldatabasen om den enskilde själv får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling, om det inte finns hinder mot det enligt någon författning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 f. Med den enskilde själv har, i detta sammanhang, även intolkats dess ombud utifrån artikel 5 i gemenskapstullkodexen som föreskriver en ovillkorlig rätt att anlita ett ombud i tullsammanhang.

När det gäller myndigheter får utlämnande till en svensk myndighet av uppgifter i tulldatabasen ske på medium för automatiserad behandling utan att detta särskilt har medgetts i lag eller förordning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 och 223. Av 6 § tulldataförordningen följer att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller en författning. Enligt 2 kap. 7 § tulldatalagen får Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ha direktåtkomst till vissa närmare angivna uppgifter i tulldatabasen. I 2 kap. 8 § första stycket samma lag föreskrivs vidare att en enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i tulldatabasen, som får lämnas ut till denne, om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringen har i 7 § första stycket tulldataförordningen föreskrivit dels att en enskild 152 får ha sådan direktåtkomst till uppgifter om sig själv som avses i 2 kap.

8 § första stycket tulldatalagen, dels att Tullverket meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av enskilds direktåtkomst. Av Tullverkets föreskrifter (TFS 2014:5) om enskilds direktåtkomst till uppgifter i tulldatabasen om sig själv följer att en sådan åtkomst får avse vissa där närmare angivna uppgifter, jfr prop. 2000/01:33 s. 113 f.

8.1.3 Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt

Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatteområdet m.m. för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag gäller sekretess vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen. Sekretessen är absolut. Av 27 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att med skatt menas i 27 kap. OSL även tull och annan indirekt skatt. Sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för bestämmande av skatt m.m. som tredje man, vilkens förhållanden är berörda.

Enligt 27 kap. 3 § första stycket samma lag gäller sekretessen enligt ovan för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är här begränsad till ett omvänt skaderekvisit, dvs. att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Eftersom regeln innebär en presumtion för sekretess för uppgifter hos Tullverket, blir utrymmet att lämna ut uppgifter därifrån begränsat. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt tulldatalagen för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse, som är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen, innebär att uppgifter som andra myndigheter än Tullverket har tillgång till genom direktåtkomst till tulldatabasen omfattas av sekretess även hos en sådan myndighet, se propositionen Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling (prop. 2004/05:164 s. 107).

Enligt 27 kap. 6 § OSL gäller sekretessen enligt 1 och 3 §§ bl.a. inte beslut varigenom skatt, vilket inbegriper tull, bestäms. 27 kap. 7–9 §§ innehåller bestämmelser som bl.a. bryter sekretessen enligt 27 kap. 1 och 3 §§.

I unionstullkodexen finns en bestämmelse om tystnadsplikt, artikel 12. Av artikeln följer att alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem. Undantag gäller om myndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja sådan uppgift enligt gällande bestämmelser, i samband med

rättsliga förfaranden eller vid tullsamarbete. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 15 i gemenskapstullkodexen.

I föreslagna 1 kap. 7 och 9 §§ nya tullagen finns också bestämmelser om tystnadsplikt, som riktar sig till privata aktörer. 1 kap. 7 § gäller förmedling av uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (1 kap. 7 § andra stycket). 1 kap. 9 § handlar om lagring. Enligt bestämmelsen får den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I båda bestämmelserna anges också att i det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i OSL. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak befintliga regler (2 kap. 4 §, 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § tullagen).

En uppgift för vilken sekretess gäller får som huvudregel inte röjas för enskilda eller andra svenska myndigheter (8 kap. 1 § OSL). I 8 kap. 3 § OSL regleras lagens tillämpning i förhållande till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer. En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Detta gäller dock inte om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (1), eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (2).

I vissa fall måste myndigheter kunna utbyta information för att kunna utföra sina uppgifter. För att inte sekretess ska hindra detta, innehåller sekretessregleringen särskilda sekretessbrytande bestämmelser. Dessa har utformats efter en intresseavvägning mellan myndigheternas behov av att utbyta uppgifter och det intresse som den aktuella sekretessbestämmelsen ska skydda.

Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. OSL och gäller med de begränsningar som anges där (se 10 kap. 1 § OSL). Enligt 12 kap. 1 § gäller sekretess till skydd för en enskild inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL, och av 2 § samma kapitel följer att en enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i den lagen. När det gäller sekretess som även gäller i förhållande till tredje man krävs, för att sekretessen ska kunna hävas i förhållandet till utomstående, att samtycke ges av samtliga enskilda som skyddas av sekretessbestämmelsen.

10 kap. 2 § OSL reglerar s.k. nödvändigt utlämnande. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Enligt 10 kap. 3 § första stycket OSL hindrar sekretess inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett 154 mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av

sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet.

I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen. Där anges att utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15–26 §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

Enligt 10 kap. 28 § OSL gäller att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. T.ex. innehåller den föreslagna nya tullagen en bestämmelse om att Tullverket på begäran ska tillhandahålla i paragrafen uppräknade myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor (1 kap. 4 §). Bestämmelsen motsvarar befintlig reglering (11 kap. 6 § tullagen). Även tulldataförordningen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet, som avser uppgiftslämnande till Skatteverket och Tullverkets brottsbekämpande enheter.

Vidare kan lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete nämnas, som kan komma att aktualiseras vid tillämpning av tullagstiftningen. Enligt 2 kap., som handlar om åtgärder i Sverige för annan stats räkning, får enligt 6 § behörig svensk myndighet, när det är nödvändigt för genomförande av internationellt tullsamarbete enligt den lagen, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter till behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt OSL. 2 kap. 7 § anger att sådant utlämnande kan få förenas med villkor och 2 kap. 8 § innehåller regler om information till den enskilde.

8.2 Överväganden och förslag

8.2.1 Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen är tillräckliga

Regeringens bedömning: Befintliga ändamålsbestämmelser rymmer den behandling av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen. Av den redogörelse som lämnas i betänkandet framgår emellertid enligt Datainspektionen inte med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall, varför det i det fortsatta lagstiftningsarbetet måste klargöras vilka specifika ändamålsbestämmelser i tulldatalagen som ger stöd för Tullverket att lämna ut personuppgifter till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med unionstullkodexen eller om det finns behov av författningsreglering.

Skälen för regeringens bedömning: Unionstullkodexen utgör kärnan i tullagstiftningen och reglerar således i hög grad Tullverkets verksamhet. Den föranleder vidare utbyte av uppgifter såsom av deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt lagring av uppgifter (se ovan om artikel 6 som dessutom kräver att detta ska ske elektroniskt).

Tulldatalagens primära ändamålsbestämmelser i 1 kap. 4 §, som redogörs för ovan, är anpassade för den del av Tullverkets verksamhet som inte är brottsbekämpande. Eftersom unionstullkodexen är kärnan i tullagstiftningen kan den behandling av uppgifter som blir aktuell med anledning av unionstullkodexen komma att ske med stöd av flera av ändamålsbestämmelserna. Detta är fallet även med den gällande gemenskapstullkodexen.

Utredningen bedömer att föreskrivna ändamål rymmer den behandling av uppgifter som Tullverket behöver utföra vid sitt informationsutbyte med andra aktörer, och lyfter därvid fram ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje punkten, att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Regeringen delar utredningens bedömning. Bestämmelsen inbegriper förpliktelser som följer av unionsrätten och unionstullkodexen är ett sådant bindande åtagande. Då unionstullkodexen kräver att uppgifter tas emot och lämnas ut, sker behandlingen således för fullgörandet av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande. Regeringen vill också lyfta fram att den behandling av uppgifter som kan bli aktuell även kan ske med direkt stöd av andra primära ändamål eftersom det handlar om behandling av uppgifter i Tullverkets huvudsakliga verksamhet. Uppgifterna kan således komma att behandlas för t.ex. bestämmande eller betalning av tull (första punkten), eller för revision eller kontrollverksamhet (andra punkten).

Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen och anser att det av utredningens redogörelse inte framgår med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall. Regeringen vill göra följande förtydliganden. Som framgår ovan kommer den nu aktuella behandlingen inte att ske med stöd av sekundära ändamålsbestämmelser utan med stöd av någon eller några av de primära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 4 § tulldatalagen. Att det är fråga om utlämnande gör inte att de sekundära ändamålsbestämmelserna aktualiseras utan även det nödvändiga utlämnandet kommer att ske med stöd av de primära ändamålsbestämmelserna. Det är fråga om att lämna ut uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, ett led i myndighetens verksamhet (se också prop. 2000/01:33 s. 99).

Sammanfattningsvis bedömer således regeringen att de befintliga ändamålsbestämmelserna rymmer den behandling som Tullverket

behöver utföra vid sitt utbyte av uppgifter med andra aktörer med anledning av unionstullkodexen.

8.2.2 Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande i tulldatalagen justeras

Regeringens förslag: Möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgas i lag till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag hänvisar till vad som följer av en bindande internationell överenskommelse i stället för till vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen.

Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget.

Riksdagens ombudsmän instämmer i utredningens bedömning att reglerna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas och att det av nationell lagstiftning tydligt bör framgå att utlämnande får ske om detta följer av unionstullkodexen, men anser att en mer precis hänvisning till aktuella bestämmelser i unionstullkodexen bör införas. Datainspektionen anger att utredningens förslag möjliggör inte bara utlämnanden som sker med stöd av unionstullkodexen utan öppnar också upp för andra utlämnanden som har sin grund i befintliga eller framtida bindande internationella åtaganden. Utredningen redovisar emellertid inte vilka behov som motiverar sådana omfattande möjligheter att lämna ut information elektroniskt och analyserar inte heller vilka integritetskonsekvenser förslaget medför. Mot bakgrund av de omfattande möjligheter att lämna ut information som författningsförslaget medför och de oklarheter i integritetshänseende som det ger upphov till kan Datainspektionen inte tillstyrka förslaget. Bestämmelsen bör i stället utformas så att det tydligt framgår att utlämnanden är tillåtna om det följer av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämns ovan införs genom artikel 6 i unionstullkodexen krav, med vissa begränsade undantag, på att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt. Med ekonomisk aktör avses enligt artikel 5.5 i unionstullkodexen person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är avsändare, deklarant, mottagare, gäldenär, exportör, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, skeppsmäklare, rederier, befälhavare, hamnar, flygplatser och tillståndshavare. Av artikel 18 i unionstullkodexen följer att varje person får utse ett tullombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Alla dessa aktörer är att bedöma som enskilda.

Kravet på elektronisk hantering avser alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Ovan har nämnts exempelvis uppgifter i deklarationer (deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer, avgifter m.m.), olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor.

I nuvarande registerlagstiftning är elektroniskt utlämnande till enskild på medium för automatiserad behandling begränsat till uppgifter till den enskilde om den enskilde själv, se 2 kap. 5 § tulldatalagen jämförd med 5 § tulldataförordningen. Med enskild avses såväl privatpersoner som företag och organisationer, se prop. 2000/01:33 s. 113.

Då möjligheten till elektroniskt utlämnande till enskild bara gäller till enskild om den enskilde själv, saknas för närvarande författningsstöd för elektroniskt utlämnande av uppgifter till alla enskilda som enligt unionstullkodexen behöver kunna få uppgifter på det sättet. Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste därför anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas. Det bör tydligt framgå av tulldatalagen att utlämnande på medium för automatiserad behandling får ske om detta följer av unionstullkodexen. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om utlämnande av uppgift till enskild bör därför så som utredningen angett anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. Utredningens förslag innehåller en hänvisning till ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Såväl Riksdagens ombudsmän som Datainspektionen anser att denna hänvisning är för vid. Regeringen anser att det för närvarande saknas skäl att ge bestämmelsen en större räckvidd vad avser internationella förpliktelser än vad som följer av unionstullkodexen.

Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull vid import ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Detta innebär att det elektroniska förfarande som ska användas för tull också ska användas för dessa skatter. Därför behöver bestämmelsen om elektroniskt utlämnande av uppgift till enskild omfatta även annan skatt än tull vid import.

Av avsnitt 6.2.1 framgår att regeringen föreslår en definition av begreppet ”tullagstiftning” i 1 kap. 3 § i den nya tullagen som, utöver en hänvisning till artikel 5.2 i unionstullkodexen, innehåller en hänvisning till svenska tullförfattningar. Syftet är att tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet ”tullagstiftning”.

I konsekvens härmed föreslår regeringen att bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen justeras på så sätt att begränsningen att uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det, inte ska gälla för vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i den nya tullagen. Genom hänvisningen till den nya tullagens definition av tullagstiftning innefattas artikel 5.2 i unionstullkodexen, 158 varigenom inte enbart unionstullkodexen utan även andra akter

innefattas. Enligt artikel 5.2 är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Genom att även svenska tullförfattningar innefattas säkerställs att det inte finns hinder för det förfarande som avser annan skatt än tull vid import, se mer i avsnitt 6.2.1.

Utvidgningen innebär ingen ändring i regleringen om utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling i övrigt.

Unionstullkodexen kräver vidare elektroniskt utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheter, vilket innefattar utländska myndigheter. Då 6 § tulldataförordningen anger att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller författning, finns det författningsstöd för att möjliggöra ett elektroniskt utlämnande på medium för automatiserad behandling till utländska myndigheter. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att några justeringar avseende utländska myndigheter därför inte behöver göras.

Vad gäller utlämnande genom direktåtkomst, se nästa avsnitt.

Lagförslag

Förslaget genomförs genom en ändring i 2 kap. 5 § tulldatalagen.

8.2.3 Övriga bestämmelser i tulldatalagen ändras inte

Regeringens bedömning: Det bör i detta lagstiftningsärende inte göras några andra ändringar i tulldatalagen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att noggranna överväganden fortgående görs för att se till att uppgifter inte utbyts och görs tillgängliga i annan omfattning än vad som är nödvändigt.

Datainspektionen anser att först när de kompletterande kommissionsförordningarna och de tekniska systemen som behövs för tillämpningen av unionstullkodexen är på plats, kan kodexens effekter på den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter bedömas närmare. Innan dess går det inte heller att avgöra vilket behov det kan finnas av ändringar i tillämpligt nationellt regelverk rörande behandling av personuppgifter. Datainspektionen delar utredningens uppfattning att det bör göras en ordentlig genomgång av den svenska tullagstiftningen, inbegripet tulldatalagen med tillhörande förordning, när de aktuella kommissionsförordningarna antagits och de tekniska systemen är definierade.

Datainspektionen anger vidare att Informationshanteringsutredningen numera har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 2015:39) vari det även fortsättningsvis bedöms finnas behov av att skilja mellan utlämnanden i 159

form av direktåtkomst och andra former av elektroniska utlämnanden. Då begreppet direktåtkomst även fortsättningsvis föreslås finnas kvar i den svenska begreppsapparaturen vad avser reglering i registerförfattningar av elektroniskt utlämnande och då denna typ av utlämnanden kan komma att aktualiseras till följd av unionstullkodexen bör det enligt Datainspektionen i det fortsatta lagstiftningsarbetet utredas vilka konsekvenser detta kan få och vilken författningsreglering som kan komma att krävas.

Datainspektionen anser vidare att betydelsen av artikel 13 i unionstullkodexen måste klargöras. Bestämmelsen är enligt Datainspektionen otydlig och reser åtskilliga frågor, såsom vad för slags situationer som kan aktualisera ett informationsutbyte av aktuellt slag, hur utbytet är tänkt att gå till och vilka slags uppgifter som kan komma att utbytas, hur utbytet förhåller sig till bestämmelserna i tulldatalagen med tillhörande förordning, vad som gäller i fråga om sekretess, om det kan bli fråga om behandling av personuppgifter i myndigheternas brottsbekämpande verksamheter och hur detta i så fall förhåller sig till lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet med tillhörande förordning. Artikel 13 möjliggör enligt Datainspektionen till synes med mycket små begränsningar ett utbyte av personuppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Det finns en risk att integritetskänslig information kan komma att utbytas i stor omfattning på oklara grunder med stöd av den aktuella bestämmelsen och det är därför angeläget att den närmare innebörden av bestämmelsen klargörs i det fortsatta lagstiftningsärendet och det måste också analyseras hur den personliga integriteten kan komma att påverkas och det aktuella informationsutbytet förhåller sig till tillämpliga dataskyddsbestämmelser.

Tullverket bedömer att elektroniskt utbyte kan behöva ske genom direktåtkomst och delar utredningens bedömning att behovet av utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst kan behöva hanteras ytterligare och anger att verket genomför en genomlysning av frågan.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) vill uppmärksamma att det pågår diskussioner på EU-nivå om tullmyndigheternas direktåtkomst till de europeiska informationsutbytessystemen ICSMS och RAPEX. Det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna på samma sätt skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitten ovan behandlas regeringens bedömning avseende tulldatalagens ändamålsbestämmelser och regeringens förslag avseende utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild. Utredningen har efter en genomgång av tulldatalagen och tulldataförordningen inte funnit behov av andra författningsändringar än dem som redovisats men anger att frågan kan behöva utredas på nytt med anledning av Informationshanteringsutredningens resultat. Som exempel nämns frågor om direktåtkomst.

Regeringen anser att utredningen haft fog för sin bedömning och vill tillägga följande. Lagstiftningen på unionsnivå består av såväl unionstullkodexen som en delegerad förordning och en genomförandeförordning. 160 Till dessa kommer ytterligare reglering, såsom ett arbetsprogram för

utveckling och införande av de elektroniska systemen (se artikel 280 i unionstullkodexen). Först när dessa är på plats kan, som Datainspektionen påpekar, en fullständig analys göras. Den delegerade förordningen (EU) 2015/2446 antogs av kommissionen den 28 juli 2015, men det var först i slutet av oktober 2015 som det stod klart att varken Europaparlamentet eller rådet invände mot förordningen. Genomförandeförordningen (EU) 2015/2447 beslutades av kommissionen den 24 november 2015. Både den delegerade förordningen och genomförandeförordningen publicerades den 29 december 2015. Arbetsprogrammet ska uppdateras kontinuerligt och detaljerna för de elektroniska systemen är ännu inte fastslagna. Därför har det inte varit möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en fullständig analys av regelverket på unionsnivå. Analysen är därför baserad på vad som bedöms som nödvändigt med det underlag som finns vid tidpunkten för lagstiftningsärendets genomförande.

Såväl utredningen som Tullverket har hänvisat till Informationshanteringsutredningen. Utredningen har lämnat sitt betänkande, Myndighetsdatalag (SOU 2015:39), vilket nyligen har remissbehandlats. Förslagen i betänkandet är således ännu inte föremål för lagstiftning. Tullverket har vidare i sitt remissyttrande angett att det genomför en genomlysning av frågor om direktåtkomst m.m. Tullverket har med anledning av detta i juli 2015 hemställt om kompletterande ändringar i bl.a. tullagen, tulldatalagen och tulldataförordningen (Framställan om ändring i tullagen m.m., Finansdepartementets dnr Fi2015/03657/S3). Även den hemställan har nyligen remissbehandlats.

Vad som sägs ovan innebär att ytterligare ändringar kan bli aktuella, men att detta inte kan tas om hand i detta lagstiftningsärende.

Regeringen vill vidare framhålla följande. Precis som den tullkodex som tillämpas nu, utgör unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och styr en stor del av Tullverkets verksamhet. Det är fråga om unionslagstiftning, men även på unionsnivå är dataskydd ett prioriterat område. En utgångspunkt bör därför vara att de regler som EU skapar tar hänsyn till andra regler på unionsnivå såsom dataskyddsregler. Vidare, på samma sätt som den nationella tullagstiftningen är anpassad till den unionsrättsliga, är den nationella dataskyddsregleringen anpassad till den unionsrättsliga. En generell utgångspunkt får således vara att proportionerlig hänsyn är tagen till dataskydds- och integritetsfrågor, när regler om uppgiftsutbyte fastställs.

Vidare bör nämnas att det uppgiftsutbyte som är aktuellt till stor del handlar om typiskt sett ej direkt integritetskänsliga uppgifter. När det gäller uppgifter i tulldatabasen har ca 99 procent av alla uppgifter av Tullverket bedömts avse näringsidkare, varav 97 procent juridiska personer och ca två procent enskilda näringsidkare (se prop. 2004/05:164 s. 100). Det gäller således i mycket begränsad omfattning uppgifter om enskilda personer. Uppgifterna i tulldatabasen rör sådan behandling som krävs för att uppfylla tullagstiftningen, se uppräkningen av uppgifter i avsnitt 8.1.2 (2 kap. 3 § tulldatalagen).

Datainspektionen anser att betydelsen av en annan bestämmelse i unionstullkodexen, artikel 13, behöver behandlas närmare. I bestämmelsen föreskrivs följande. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i 161

tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem (artikel 13.1). Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat (artikel 13.2).

Som framgår av artikelns lydelse handlar detta om ett frivilligt uppgiftsutbyte. Informellt eller frivilligt informationsutbyte är ingen nyhet och kan ske på många olika grunder och tekniska sätt. Det finns internationella överenskommelser som innehåller bestämmelser om såväl obligatoriskt som spontant uppgiftsutbyte, se också avsnitt 8.2.1 om ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen som ger utrymme för behandling av uppgifter för fullgörande av bindande internationella åtaganden. Dessa bestämmelser innefattar inte heller någon skyldighet att lämna ut uppgifter, men möjliggör såväl utlämnande som insamling, jfr propositionen Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete (prop. 2012/13:73 s. 81). Regeringen bedömer att artikel 13 inte medför något behov av ändrad lagstiftning.

Swedac anger att det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen. Sådana frågor har inte behandlats av utredningen och regeringen har inte för avsikt att föreslå några sådana ändringar i detta lagstiftningsärende.

Sammantaget bedömer regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå några andra ändringar i tulldatalagen.

8.2.4 Bestämmelser om sekretess ändras inte

Regeringens bedömning: Varken unionstullkodexen eller den i tulldatalagen föreslagna ändringen medför för närvarande ändringar av gällande bestämmelser om sekretess.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Datainspektionen anser att utredningens redogörelse är mycket knapphändig och att många viktiga frågor lämnas obesvarade, t.ex. avseende vad som gäller i fråga om överföring av sekretess mellan olika myndigheter när uppgifter utbyts på annat sätt än genom direktåtkomst, vilka sekretessbrytande regler utöver de sekretessbrytande reglerna om samtycke i 12 kap. OSL som aktualiseras, hur tystnadsplikt säkerställs för uppgifter om enskilda som hanteras av privata aktörer inom ramen för det informationsutbyte som unionstullkodexen aktualiserar och vad som gäller då uppgifter överförs till andra länder.

Skälen för regeringens bedömning: Som nämns ovan är unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och den ersätter i princip den nuvarande tullkodexen. Redan idag sker uppgiftsutbyte mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och olika aktörer som ett 162 naturligt led i tullförfarandet, t.ex. lämnandet av deklarationer,

anmälningar av varor etc. Unionstullkodexen handlar inte om att nya slag av uppgifter ska lämnas eller att helt nya aktörer ska få del av uppgifterna. Det får förutsättas att det uppgiftsutbyte som sker med stöd av dagens lagstiftning är förenlig med sekretesslagstiftningen, se även övervägandena i avsnitt 8.2.3. Utgångspunkten är därmed att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen också är förenligt med sekretesslagstiftningen.

I avsnitt 8.2.2 lämnas förslag på ändring avseende kretsen som kan få uppgifter utlämnade på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på detta sätt jämfört med på ett icke-elektroniskt sätt medför ingen skillnad i sekretesshänseende. I motsats till vad som gäller för direktåtkomst krävs inte att eventuell sekretess bryts i förväg för att möjliggöra utlämnandet, utan en sekretessprövning kan göras i varje enskilt fall. Regeringens förslag innebär således inte att bestämmelserna om sekretess påverkas.

Datainspektionen anser att sekretessfrågorna behandlas alltför knapphändigt och även Riksdagens ombudsmän anser det angeläget att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Regeringen har i avsnitt 8.1.3 redogjort för bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt som kan bli aktuella. Då utgångspunkten är att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen är förenligt med sekretesslagstiftningen och då inte heller regeringens förslag innebär att bestämmelserna om sekretess påverkas, ser regeringen inte skäl att i detta lagstiftningsärende behandla sekretessfrågorna mer ingående.

Som nämns ovan är ännu inte samtliga akter som reglerar det kommande uppgiftsutbytet antagna. Det kan inte uteslutas att dessa kan innehålla bestämmelser som kan kräva att sekretessreglerna ses över på nytt. Sådana analyser låter sig dock inte göras i detta lagstiftningsärende utan kan göras först när akterna är på plats. Regeringen kan således få skäl att återkomma i frågan.

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska också träda i kraft den 1 maj 2016.

Den upphävda tullagen ska fortfarande gälla i fråga om

a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet,

b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet,

c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och

d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet.

Bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Några övergångsbestämmelser behövs inte.

De föreslagna bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningens förslag till ny tullag innehåller inga övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att det möjligen skulle kunna finnas behov av övergångsbestämmelser beträffande tulltaxeringsbeslut. Något motsvarande behov finns inte beträffande tulltillägg, enligt Tullverkets bedömning. Transportindustriförbundet anför att man finner skäl att ifrågasätta utredningens slutsats att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga med tanke på de övergångsbestämmelser som nu på EU-nivå utarbetas för att kunna hantera den planerade stegvisa implementeringen av unionstullkodexen.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Förordningen publicerades i EUT den 10 oktober 2013 och trädde i kraft den 30 oktober det året.

Två tillämpningstidpunkter gäller enligt artikel 288 för förordningen. Merparten av artiklarna ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Detta gäller dock inte för de artiklar som ger EU-kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter. Dessa artiklar ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

I och med unionstullkodexen upphör enligt artikel 286 också vissa EUförordningar att gälla. Det gäller

– den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2),

– rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen,

– gemenskapstullkodexen (se avsnitt 4.2), och

– rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera som godkända exportörer.

De tre sistnämnda förordningarna ska upphöra att gälla från och med den 1 maj 2016. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses

som hänvisningar till unionstullkodexen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till den förordningen.

Den nya tullagen bör träda i kraft när unionstullkodexen i huvudsak ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

Utredningen har gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att ha några övergångsbestämmelser i den nya tullagen. Regeringen gör följande bedömning. I förslaget till ny tullag finns, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och andra skatter, bestämmelser om ränta samt bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter (tulltillägg och förseningsavgift) och straffbestämmelser (tullförseelse). Det finns också, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som ger Tullverket befogenheter att utföra olika former av tullkontroller och att besluta om förelägganden. Vidare finns det i förslaget till ny tullag, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003.

Vid införandet av den nuvarande tullagen upphävdes tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Den nuvarande tullagen innehåller dock övergångsbestämmelser som innebär att de upphävda lagarna fortfarande ska tillämpas i fråga om

1. varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, och

2. ansökningar enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet.

Motsvarigheten till artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 finns numera närmast i artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013.

Syftet med den första punkten i övergångsbestämmelserna är att säkerställa att förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen efterlevs. Enligt denna bestämmelse gäller som huvudregel att skatt eller statlig avgift inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldighet.

Som nämns ovan innehåller förslaget till ny tullag bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut för varor vid import. Det är svårt att se att dessa bestämmelser skulle medföra att skatt eller statlig avgift tas ut i vidare mån än som följer av motsvarande bestämmelser i den nuvarande tullagen. Samtidigt innebär den koppling som finns till bakomliggande bestämmelser i unionstullkodexen att detta inte helt kan uteslutas. Därför finns det behov av en övergångsbestämmelse. Av denna bör framgå att den upphävda lagen ska tillämpas i fråga om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut vid

import som avser varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om ränta. Dessa bestämmelser avser ränta som tas ut på andra skatter än tull som tas ut för varor vid import. Även när det gäller ränta bör en övergångsbestämmelse tas in. Denna bör ange att den upphävda lagen fortfarande gäller i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om kontroll av postförsändelser även ska omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen föreslås i både tullagen och inregränslagen. I övrigt överförs enligt regeringens förslag bestämmelserna om tullkontroller i princip utan ändring i sak från den nuvarande tullagen till den nya tullagen. De nya bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i tullagen och inregränslagen bör bli tillämpliga på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Detsamma bör gälla beträffande övriga bestämmelser om tullkontroll i tullagen. Det innebär, att om tullkontroll har inletts före den 1 maj 2016 ska bestämmelserna i den nuvarande tullagen gälla för den fortsatta handläggningen och eventuella beslut till följd av kontrollen, som t.ex. förelägganden.

I begreppet tullkontroll inbegrips såväl kontroller beträffande intrång i immateriella rättigheter som kontroller av kontanta medel. Någon särskild övergångsbestämmelse beträffande ansökningar enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013 behövs därför inte.

Bestämmelsen om tullförseelse i den nuvarande tullagen föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Det behövs inte någon övergångsbestämmelse i denna del. I fråga om straffansvar ska, förutom 2 kap. 10 § regeringsformen, de allmänna principer som kommer till uttryck i 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas.

Även bestämmelserna om tulltillägg föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Någon övergångsbestämmelse behövs därför inte.

När det gäller förseningsavgift föreslås en höjning. De nya bestämmelserna om förseningsavgift bör tillämpas beträffande deklarationer som ska lämnas efter ikraftträdandet. Därför behövs en övergångsbestämmelse som anger detta.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen bör träda i kraft samtidigt som de andra bestämmelserna i den lagen, dvs. den 1 maj 2016. När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir omedelbart gällande. Det innebär att sådana regler ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. Det finns inte någon anledning att här frångå denna huvudregel. Några övergångsbestämmelser behövs därmed inte med anledning av bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Några övergångsbestämmelser behövs inte heller beträffande övriga bestämmelser om överklagande i förslaget till ny tullag.

Den fråga som Transportindustriförbundet tar upp behandlas i avsnitt 6.3.

10 Konsekvenser

Regeringens bedömning: Lagförslagen bedöms inte innebära några kostnader för myndigheter eller företag. Däremot medför unionstullkodexen och övergången till en helt elektronisk tullhantering kostnader för främst Tullverket och företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Förslaget om dröjsmålstalan i den nya tullagen bedöms medföra vissa kostnadsökningar för de allmänna förvaltningsdomstolarna, men dessa kostnader bedöms rymmas inom Sveriges Domstolars anslag.

Förslagen bedöms inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att man delar utredningens bedömning avseende de kostnader som unionstullkodexen kommer att innebära. Man delar också bedömningen att den nationella lagstiftning som utredningen föreslår i sig inte kommer att öka företagens administrativa börda. Elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Men eftersom vi i Sverige under lång tid haft en hög grad av elektronisk hantering av tullärenden och den utveckling som unionstullkodexen kommer att kräva är förenad med stora kostnader initialt, menar Kommerskollegium att vinsterna inte kommer att synas på kort sikt. Tillväxtverket anför att man hade velat se en tydligare beskrivning av hur företagens belastning kan komma att se ut i och med behovet av systemutveckling och nya rutiner samt att kostnadsmässiga konsekvenser för berörda företag överlag borde utretts ytterligare. Regelrådet anför att man är väl medvetet om att kraven på konsekvensutredning vid regelgivning inte omfattar EU-lagstiftning som är direkt tillämplig i medlemsstaterna i de fall det inte finns ett legalt utrymmer för nationella särbestämmelser eller undantag. Regelrådet konstaterar emellertid att det i betänkandet finns uppgifter om att unionstullkodexen föreskriver möjligheter till vissa undantag från tillämpningen om den elektroniska tullhanteringen. Rådet saknar ett utförligt resonemang i konsekvensutredningen om vilka möjligheter som i detta sammanhang eventuellt har övervägts av utredningen. Rådet finner det därmed inte klarlagt i vilken mån det eventuellt hade varit möjligt att få till stånd undantag, vilket till exempel sannolikt skulle kunna vara av betydelse för de små företagens konkurrensvillkor. Regelrådet finner med anledning av det anförda att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att utredningens redovisning av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch är godtagbar. Rådet anser även att utredningens redovisning av förslagets kostnadsmässiga konsekvenser är godtagbar, och att några kostnader till följd av de föreslagna ändringarna i nationell lagstiftning inte har kunnat identifieras. Regelrådet konstaterar att den delen av förslaget som följer av EU:s förordning om unionstullkodexen, medför

materiella kostnader för företagen för att dessa ska kunna möta kraven på elektronisk tullhantering. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om utredningen hade beräknat eller i vart fall uppskattat denna kostnad. Regelrådet anför också att det inte går att slå fast att övergången till ett elektroniskt förfarande medför minskade administrativa kostnader för företagen. Vidare anser Regelrådet att utredningens redovisning av behovet av informationsinsatser är bristfällig. Bil Sweden anför att det är väsentligt att de anpassningar av elektroniska system etc. som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt och samordnat sätt som möjligt för att minimera de initialkostnader som uppstår för en anpassning till den nya unionstullkodexen. Livsmedelsföretagen anför att det måste säkerställas att eventuella investeringar hos företagen går hand i hand med motsvarande investeringar i system och kompetens hos ansvariga myndigheter. Det finns ingen anledning för näringslivet att genomföra en kostnadsdrivande systemutveckling om inte denna är fullt kompatibel med myndigheternas system. Det finns anledning för regeringen att noga ge akt på utvecklingen framöver, eftersom tekniska krav och en risk för bristande kompabilitet mellan affärssystemen kan medföra direkta problem från myndigheternas sida gentemot företagen, alternativt leda till kostsamma investeringar för företagen utan motsvarande nytta. Sveriges handelskamrar anför att det är en förenklad bild av verkligheten som framförs i betänkandet när man anger att de kostnader som uppkommer för näringslivet enbart beror på reglerna i unionstullkodexen. Sveriges handelskamrar anser att införandet av en ny svensk tullagstiftning också kommer att medföra kostnader. Uppdatering av befintliga datasystem eller införandet av nya elektroniska system kommer att krävas för att uppfylla de nationella kraven. Därför borde någon form av uppskattning av förmodade kostnadsökningar för näringslivet ha presenterats av utredaren. I betänkandet anges att några särskilda informationsinsatser inte bedöms vara nödvändiga. Detta påstående ställer sig Sveriges handelskamrar frågande till, tvärtom anser man att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen kan börja tillämpas.

Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Justitiekanslern anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. De beslut från JO och JK som promemorian hänvisar till rör endast Tullverkets handläggningstider när det gäller myndighetens skyldighet att meddela obligatoriska omprövningsbeslut men tar inte upp Tullverkets handläggningstider i stort. Domstolsverket anför att bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp. I konsekvensanalysen görs 168 bedömningen att förslaget medför en viss ökning av arbetsbelastningen

för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen gör bedömningen att ökningen inte blir större än att de ökade kostnaderna kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag. Domstolsverket vill emellertid framhålla att det årligen genomförs ett antal reformer inom olika områden som påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I den mån dessa reformer innebär en ökad måltillströmning utgör de en belastning på organisationen som sammantaget kan komma att kräva resurstillskott till Sveriges Domstolar.

Skälen för regeringens bedömning En ny svensk tullagstiftning

Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unionstullkodexen ska ersätta gemenskapstullkodexen, som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016.

I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera gemenskapstullkodexen inom Finansdepartementets ansvarsområde. 1994 års tullag har ersatts av den nu gällande tullagen (2000:1281). Tullagen innehåller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde och trädde i kraft den 1 januari 2001. Vid EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna författning kompletterar gemenskapstullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta gemenskapstullkodexen den 1 maj 2016 har det varit nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen, som kompletterar gemenskapstullkodexen. Det finns skäl att ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. med en ny tullag, som kompletterar unionstullkodexen.

Bland de nyheter som unionstullkodexen innehåller bör särskilt elektronisk kommunikation nämnas. I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I unionstullkodexen införs nu den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av kodexen framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen.

Övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte kommer att vara kostnadsdrivande för både företag och myndigheter då stora omställningar kommer att krävas och IT-system kommer att behöva byggas om under en period fram till 2020. Det är av vikt att påtala att dessa kostnader uppkommer med anledning av den nya unionstullkodexen och inte med anledning av förslaget till ny svensk tullag, som innehåller kompletterande bestämmelser till kodexen.

Regelrådet anför att utredningens redovisning av alternativa lösningar och effekter om ingen reglering kommer till stånd är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat huruvida det har funnits ett legalt utrymme för nationella undantag samt redogjort för sina överväganden när det gäller behovet av dessa samt, avseende ändringarna i den nationella lagstiftningen, redogjort för alternativa lösningar och effekter av om ingen nationell reglering kommer till stånd.

Enligt regeringens bedömning hade det inte varit något alternativ att inte komplettera unionstullkodexen med nationella bestämmelser. Syftet med unionstullkodexen är visserligen att så uttömmande som möjligt fastställa de regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde men det ligger i sakens natur att det behövs en viss flexibilitet, även om denna flexibilitet kommer att vara mindre än den är enligt den nuvarande tullkodexen. Det behöver finnas ett visst utrymme för nationella anpassningar och unionstullkodexen lämnar också ett sådant utrymme. Dessutom innehåller unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner, överklaganden och kontroll av varor. Det är bestämmelser som behöver kompletteras med nationella bestämmelser i lag. När det gäller frågan om nationella undantag från tillämpningen av bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen kan regeringen konstatera att det inte finns något utrymme för medlemstaterna att på egen hand besluta om undantag. Däremot får kommissionen enligt artikel 6.4 i unionstullkodexen i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Enligt vad regeringen erfar har det så här långt inte identifierats något behov av att begära något sådant undantag för Sverige.

Offentligfinansiella effekter

I avsnitt 6.2.10 föreslår regeringen att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Förseningsavgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen på 25 procent motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag. Förseningsavgifterna har för åren 2012–2014 varit i genomsnitt 1,25 miljoner kronor per år. En höjning på 25 procent skulle kunna innebära en offentligfinansiell förstärkning på lite drygt 300 000 kronor per år. Eftersom utgångspunkten är att tulldeklarationer ska lämnas i tid, får det ses som en osäker förstärkning, i praktiken närmast försumbar. Övriga lagförslag bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Sammantaget bedöms lagförslagen inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter

I samband med att EU-kommissionen presenterade sitt förslag till moderniserad tullkodex 2005 gjorde kommissionen en uppskattning av kostnaderna. Uppskattningen då var att det skulle krävas investeringar i ”lättillgängliga och driftskompatibla system för tullklarering” på mellan 40 och 50 miljoner euro per år för kommissionen och medlemsstaterna tillsammans under en period om åtta år. Vinsten skulle emellertid kunna

bli 2 500 miljoner euro per år när systemet var fullt funktionsdugligt. När förslaget till unionstullkodex presenterades 2012 hade kommissionen inte gjort någon ny kalkyl utan hänvisade till beräkningarna för den moderniserade tullkodexen.

I Sverige kommer genomförandet av den nya unionstullkodexen att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium. De nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket under perioden fram till 2020. Tullverkets verksamhet är dock redan i dag präglad av automatiserad handläggning och automatiserade beslut till den enskilde. Totalt under 2014 hanterade Tullverket ca 6 miljoner tulldeklarationer och andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick till 99,5 procent. De kostnader som uppstår med anledning av den nya unionstullkodexen är snarare relaterade till ombyggnad av de befintliga IT-systemen än till utvecklingen av nya. Tullverket har uppskattat kostnaden för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen till 626 miljoner kronor fram till år 2020. I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1) tillfördes Tullverket tillfälliga medel t.o.m. 2017 för arbetet med införande av unionstullkodexen. Tullverkets anslag ökades engångsvis med 10 miljoner kronor enligt propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Dessutom ökades myndighetens anslag tillfälligtvis med 16 miljoner kronor 2014, 16 miljoner kronor 2015, 34 miljoner kronor 2016 och 26 miljoner kronor 2017. Vidare ökades anslaget engångsvis med 75 miljoner kronor enligt propositionen Höständringbudget för 2014 (prop. 2014/15:2). Tullverket har därmed kompenserats för ökade kostnader till följd av den nya unionstullkodexen.

Enligt tullagens bestämmelser ska Polismyndigheten och Kustbevakningen medverka i Tullverkets kontrollverksamhet. Enligt regeringens bedömning har de nya bestämmelserna inte någon inverkan på dessa myndigheter.

Konsekvenser för företagen

De nya reglerna kommer att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Enligt uppgift från Tullverket bedriver 15 504 företag exportverksamhet och 18 710 företag bedriver importverksamhet. Utöver dessa import- och exportföretag berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är gäldenär enligt tullagstiftningen, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, rederier, hamnbolag och tillståndshavare.

Utredningen har gjort bedömningen att de kostnader som kommer att uppstå på grund av genomförandet av den nya unionstullkodexen inte härrör från de förslag som lämnas beträffande ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan från unionstullkodexen och särskilt övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte. Regeringen delar denna bedömning. Sveriges handelskamrar lyfter fram att det kan antas uppkomma kostnader för kompetensutveckling med anledning av

de förändrade rutinerna och systemen, samt att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Regeringen instämmer i detta, men vill framhålla att dessa kostnader inte uppstår på grund av regeringens förslag till ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan på grund av unionstullkodexen och genomförandet av e-tull.

Regelrådet framför att det hade varit önskvärt om utredningen beräknat eller åtminstone uppskattat företagens kostnader för att möta kraven på elektronisk tullbehandling. Även Tillväxtverket efterlyser en tydligare beskrivning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag. Regeringen vill i det här sammanhanget lyfta fram följande. Erfarenheterna av att införa system för elektronisk uppgiftslämning på tullområdet har visat att det är mycket komplext. Skiftet från pappersbaserad tullhantering till elektronisk tullhantering som ska ske i och med unionstullkodexen kommer att medföra kostnader för företagen. I stor utsträckning är detta skifte redan genomfört i Sverige. Andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick 2014 till 99,5 procent. Svenska företag, oberoende av storlek, agerar således redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta bör innebära att svenska företag har en förhållandevis god beredskap för genomförandet av e-tull. Å andra sidan kan detta, som Kommerskollegium påpekar, innebära att vinsterna med genomförandet av e-tull kommer att synas först på längre sikt. Som Kommerskollegium lyfter fram medför en övergång till elektronisk tullhantering en effektiv handelsprocedurförenkling, men de verkliga vinsterna uppstår först sedan förändringarna har genomförts fullt ut.

Då unionstullkodexen gäller för alla företag som är involverade i import- eller exportverksamhet kan enligt utredningen ingen särskild hänsyn tas till små företag. Regelrådet anser redovisningen av särskilda hänsyn till små företag är bristfällig, eftersom det saknas ett resonemang om behovet av att hitta lösningar för små företag, för att kompensera för de konkurrensnackdelar som bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen i unionstullkodexen sannolikt innebär. Kommerskollegium påtalar å sin sida att elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Regeringen gör följande bedömning. Som framgår ovan agerar svenska företag, oberoende av storlek, redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta vore inte möjligt om inte Tullverket tillhandahöll tekniska lösningar som passar företag av olika storlek och med olika behov. Det finns ingen anledning att tro detta kommer att förändras till det sämre p.g.a. EU:s nya tullagstiftning.

Bil Sweden och Livsmedelsföretagen lyfter fram behovet av samordning så att de anpassningar av elektroniska system som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt sätt som möjligt. Näringslivets systemutveckling måste vara fullt kompatibel med myndigheternas system. Regeringen instämmer och utgår ifrån att Tullverket bereder dessa frågor med näringslivet inom ramen för de samrådsförfaranden som myndigheten upprättat för genomförandet av unionstullkodexen.

En bestämmelse om dröjsmålstalan

Om bestämmelsen i artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen ska kunna tillämpas i Sverige från och med den 1 maj 2016 behöver bestämmelsen kompletteras med preciserande nationell lagstiftning. För att kunna ha en bestämmelse i tullagen på plats till det datumet har det bedömts lämpligt att som förebild använda den konstruktion som redan finns på finansmarknadsområdet.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.

Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen införs tydliga tidsfrister för att Tullverkets handläggning av en ansökan ska ske inom skälig tid. Det har skapats ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning av ärenden hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament att organisera verksamheten för en snabb ärendehandläggning. Enligt regeringens bedömning torde Tullverket ha goda förutsättningar att leva upp till de nya bestämmelsernas krav. För den händelse åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att Tullverket ska kunna iaktta handläggningstiderna ska eventuella merkostnader hanteras inom Tullverkets anslag.

Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp, men regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Förslaget bedöms medföra en viss ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ökningen bedöms dock inte bli större än att de ökade kostnader som förslaget medför kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag.

Konsekvenser för företag

Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Effekten av bestämmelserna torde bli kortare handläggningstider hos Tullverket och sannolikt lägre kostnader som en följd av det. Bestämmelserna torde därmed vara något som i grunden är i huvudsak positivt för företagen.

Övriga bedömningar

Några sociala och miljömässiga konsekvenser förutses inte. Den föreslagna regleringen bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå utöver dessa skyldigheter. 173

Utredningen har gjort bedömningen att några särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen till ny svensk tullagstiftning inte är nödvändiga. Regelrådet anför att utredningens redovisning av behovet av speciella informationsinsatser är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat sina överväganden angående bedömningen av behovet av informationsinsatser, med tanke på de omställningar som utvecklandet av nya rutiner och IT-system kommer att innebära för företagen. Sveriges handelskamrar ställer sig frågande till utredningens bedömning och anför att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen börjar tillämpas. Regeringen instämmer i dessa synpunkter. Ett gott samarbete mellan Tullverket och näringslivet är av största vikt för att förändringsarbetet ska kunna genomföras på ett bra sätt. En viktig del i detta är informationsinsatser av Tullverket. Tullverket tillhandahåller allmän information om förändringarna med anledning av unionstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter på sin webbplats (www.tullverket.se). Vidare har Tullverket inrättat ett särskilt samrådsförfarande i form av ett dialogforum för näringslivet.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till tullag

I den nuvarande tullagen finns många upplysningsbestämmelser, dels sådana av upplysande karaktär som innehåller information om innehållet i gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter samt andra författningar, dels upplysningsbestämmelser om verkställighetsföreskrifter. I förslaget till ny tullag har upplysningsbestämmelserna begränsats till ett minimum. I huvudsak har endast sådana upplysningsbestämmelser som innehåller information om annan nationell lagstiftning behållits. Upplysningsbestämmelserna om verkställighetsföreskrifter har tagits bort, eftersom dessa bestämmelser synes misstas för faktiska bemyndiganden.

I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt.

Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskapstullkodexen i den nuvarande tullagen har ändrats till hänvisningar till unionstullkodexen i förslaget till ny tullag kommenteras inte särskilt.

1 kap. Allmänna bestämmelser

10 och 11 §§

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier

8–15 §§

3 kap. Införsel och utförsel av varor

4 kap. Tullkontroll

Kapitlet motsvarar 6 kap. i den nuvarande tullagen. I syfte att få ett renodlat och sammanhängande kapitel med i huvudsak kontrollbestämmelser har bestämmelser som närmast avser tullövervakning, jfr art. 5.27 i unionstullkodexen, placerats i 3 kap. Vidare har bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen inarbetats i kapitlet.

För att tydliggöra innehållet och underlätta orienteringen har kapitlet fått fler mellanrubriker än vad nuvarande 6 kap. har.

Vid utformningen av bestämmelserna om föreläggande, revision samt uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll har skatteförfarandelagen använts som förebild.

6 och 7 §§

9 och 10 §§

19 och 20 §§

22 och 23 §§

36–38 §§

44–49 §§

50–53 §§

5 kap. Överträdelser och sanktioner

Se avsnitt 6.2.10.

3 och 4 §§

5–7 §§

6 kap. Överklagande

Se avsnitt 6.2.9.

6–11 §§

12–15 §§

16–25 §§

7 kap. Särskilda bestämmelser

11.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

6 kap.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

11.7 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

2 kap.

11.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

1 kap.

5 kap.

7 kap.

9 c kap.

13 kap.

22 kap.

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

4 och 5 §§

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

1 kap.

2 kap.

3 kap.

4 kap.

11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

4 kap.

5 kap.

6 kap.

7 kap.

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

11.16 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

2 kap.

11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

2 kap.

11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

11.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker

11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

11.22 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8 kap.

9 kap.

11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

2 kap.

11.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

11.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd

11.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

11.28 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

11.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

4 kap.

11.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

11.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

14 kap.

11.32 Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

2 kap.

11.33 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

12 kap.

11.34 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

2 kap.

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 952/2013

av den 9 oktober 2013

om fastställande av en tullkodex för unionen

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar ANTAGIT DENNA FÖRORDNING i denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbe­ med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

te, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den sätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att rele­

vanta handlingar översänds samtidigt till Europaparla­

mentet och rådet och att detta sker så snabbt som möj­ med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, ligt och på lämpligt sätt.

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

(4) Kommissionen bör då den förbereder och utarbetar de­

legerade akter särskilt säkerställa öppna samråd med

medlemsstaternas experter och näringslivet. med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och (5) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter för att närmare ange format och av följande skäl: koder för de gemensamma uppgiftskraven för utbyte av

uppgifter mellan tullmyndigheterna och mellan ekono­

miska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av så­

dana uppgifter och förfaranderegler om det utbyte och (1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr den lagring av uppgifter som kan ske med andra metoder

450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en än elektronisk databehandlingsteknik; för att anta beslut

tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) ( 3 ) om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda

behöver ändras på ett flertal punkter. Av tydlighetsskäl andra metoder för utbyte och lagring av information

bör den förordningen omarbetas. än elektronisk databehandlingsteknik; för att närmare

ange de tullmyndigheter som ansvarar för registrering

av ekonomiska aktörer och av andra personer; för att (2) Det är lämpligt att se till att förordning (EG) närmare ange de tekniska arrangemangen för utveckling,

nr 450/2008 är förenlig med fördraget om Europeiska underhåll och användning av elektroniska system; för att

unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna närmare ange förfaranderegler om beviljande och styr­

290 och 291. Det är även lämpligt att förordningen kande av rätten för ett tullombud att tillhandahålla tjäns­

beaktar utvecklingen av unionsrätten och att anpassa ter i en annan medlemsstat än den där han eller hon är

vissa bestämmelser i förordningen så att de blir enklare etablerad, förfaranderegler om inlämnande och godkän­

att tillämpa. nande av en ansökan om beslut med avseende på till­

lämpningen av tullagstiftningen och om antagande och 1 övervakning av ett sådant beslut, förfaranderegler om ( ) EUT C 229. 31.7.2012, s. 68. ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2013 (ännu ej upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga be­

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 september 2013. slut, förfaranderegler om utnyttjande av ett beslut som ( 3 ) EUT L 145, 4.6.2008, s. 1. rör bindande besked sedan dess giltighet upphört eller

Bilaga 1

L 269/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 10.10.2013

det återkallats, förfaranderegler om anmälan till tullmyn­ av styrkande handlingar, förfaranderegler om ingivande

digheterna om att antagande av sådana beslut tillfälligt av en förenklad deklaration och en kompletterande de­

upphör och om återkallelse av sådant tillfälligt upphöran­ klaration, förfaranderegler om ingivande av en tulldekla­

de; för att anta beslut om att begära att medlemsstaterna ration före anmälan av varor till tullen, godkännande av

återkallar beslut som rör bindande besked; för att anta tulldeklarationen och ändring av tulldeklarationen efter

former för tillämpning av kriterierna för att bevilja status det att varorna frigjorts; för att anta åtgärder för faststäl­

som godkänd ekonomisk aktör; för att anta åtgärder för lande av undernummer enligt tulltaxan för de varor som

att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, in­ omfattas av den högsta import- eller exporttullsatsen i de

begripet utbyte av riskinformation och riskanalys, fall varor som omfattas av olika undernummer ingår i en

sändning; för att närmare ange förfaranderegler om cen­

traliserad klarering och om undantag från kravet på att

varorna ska anmälas i samband därmed, förfaranderegler

om registrering i deklarantens bokföring, förfaranderegler

om de tullformaliteter och tullkontroller som ska genom­ gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontroll­ föras av tillståndshavaren inom ramen för egen bedöm­

åtgärder och prioriterade kontrollområden; för att fast­ ning; för att anta åtgärder för kontroll av att uppgifterna

ställa förteckningen över de hamnar och flygplatser där i en deklaration är riktiga, undersökning och provtagning

tullkontroller och -formaliteter ska tillämpas på handba­ av varor och resultat av kontrollerna,

gage och incheckat bagage; för att fastställa reglerna för

valutaomräkning; för att anta åtgärder för enhetlig för­

valtning av tullkvoter och tulltak och övervakning av

varors övergång till fri omsättning eller export; för att

anta åtgärder för fastställande av varors klassificering en­

ligt tulltaxan; för att närmare ange förfaranderegler om

förfaranderegler om bortskaffande av varor, förfarande­ bestämmelser för och kontroll av intyg om icke-förmåns­

regler om tillhandahållande av uppgifter av vilka det berättigande ursprung, regler om förfaranden för att un­

framgår att villkoren för befrielse från importtullar för derlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande

återinförda varor är uppfyllda och om tillhandahållande ursprung för varor; beviljandet av ett tillfälligt undantag

av bevisning som styrker att villkoren för befrielse från från reglerna om förmånsberättigande ursprung för varor

importtullar för produkter från havsfiske och andra pro­ som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt

dukter som hämtats ur havet är uppfyllda, förfarande­ av unionen; för att fastställa f särskilda varors ursprung;

regler om undersökning av de ekonomiska villkoren för att närmare ange förfaranderegler om bestämning av

inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler varors tullvärde, för att närmare ange förfaranderegler

om avslutande av särskilda förfaranden, förfaranderegler om ställande av en garanti, bestämning av garantibelop­

om överföring av rättigheter och skyldigheter och för­ pet och dess övervakning och frisläppande samt återkal­

flyttning av varor inom ramen för särskilda förfaranden, lelse och uppsägning av en borgensmans åtagande, för att

förfaranderegler om användning av likvärdiga varor inom närmare ange förfaranderegler för tillfälligt förbud mot

ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om till­ användning av samlade garantier; för att anta åtgärder för

lämpning av bestämmelserna i internationella transite­ säkerställande av ömsesidigt bistånd mellan tullmyndig­

ringsinstrument i unionens tullområde, förfaranderegler heterna i samband med uppkomst av en tullskuld; för att

om hänförande av varor till förfarandet för unionstran­ närmare ange förfaranderegler om återbetalning och ef­

sitering och om ändamålet med detta förfarande, om den tergift av ett import- eller exporttullbelopp och de upp­

förenklade tillämpningen av det förfarandet och om tull­ gifter som ska lämnas till kommissionen; för att anta

övervakningen av varor som passerar genom ett land beslut om återbetalning eller eftergift av import- och

eller ett territorium utanför unionens tullområde inom exporttullbelopp; för att närmare ange förfaranderegler

ramen för förfarandet för extern unionstransitering, för­ om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av en sum­

faranderegler om hänförande av varor till tullagerför­ marisk införseldeklaration; för att närmare ange tidsfris­

farandet eller förfarandet för frizoner; för att fastställa ten inom vilken en riskanalys ska genomföras på grund­

den tidsfrist inom vilken riskanalys ska genomföras på val av den summariska införseldeklarationen; för att när­

grundval av deklarationer före avgång; för att närmare mare ange förfaranderegler om anmälan av ett havs­

ange förfaranderegler om utförsel av varor, gående fartygs eller ett luftfartygs ankomst och om trans­

port av varor till avsedd plats;

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförkla­

för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av ring av den summariska utförseldeklarationen, förfaran­

varor till tullen, förfaranderegler om ingivande, ändring deregler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av

och ogiltigförklaring av deklaration för tillfällig lagring anmälan om återexport; för att anta ett arbetsprogram

och om befordran av varor i tillfällig lagring, förfarande­ som stöder utvecklingen av relaterade elektroniska sy­

regler om tillhandahållande och kontroll av bevis på tull­ stem och reglerar fastställandet av övergångsperioder;

status för unionsvaror, förfaranderegler om bestämning för att anta beslut om att ge medlemsstaterna tillåtelse

av behöriga tullkontor och om ingivandet av tulldeklara­ att testa förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning,

tioner i de fall då andra metoder än elektronisk databe­ särskilt när dessa förenklingar är relaterade till infor­

handlingsteknik används, förfaranderegler om ingivande mationsteknologi (it). Dessa befogenheter bör utövas i

av en standardiserad tulldeklaration och tillhandahållande enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

Bilaga 1

10.10.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 269/3

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­ (10) I syfte att säkerställa effektiv administrativ förenkling bör

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­ vederbörlig hänsyn tas till de ekonomiska aktörernas syn­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­ punkter vid ytterligare modernisering av tullagstiftningen. nomförandebefogenheter ( 1 ).

(6) Med tanke på det samarbete som behövs mellan med­ (11) I enlighet med kommissionens meddelande av den 9 au­

lemsstaterna och kommissionen för att utveckla, under­ gusti 2004 med titeln Skydd av gemenskapens ekonomiska

hålla och använda de elektroniska system som krävs för intressen – Bedrägeribekämpning – Handlingsplan

att genomföra unionens tullkodex (nedan kallad kodexen), 2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för

bör kommissionen inte anta arbetsprogrammet som stö­ skyddet av unionens ekonomiska intressen anpassas.

der denna utveckling och reglerar fastställandet av över­

gångsperioder om inget yttrande avges av kommittén

som granskar utkastet till genomförandeakt.

(12) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober

1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( 2 ) (7) Det rådgivande förfarandet bör användas på följande om­

hade som syfte att integrera tullförfaranden som hade råden: beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att

tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under använda andra metoder för utbyte och lagring av infor­

1980-talet. Sedan den infördes har den förordningen mation än elektronisk databehandlingsteknik, med tanke

upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu på att dessa beslut inte berör samtliga medlemsstater;