Omvärld, säkerhet, försvar : frågor om EU:s andra pelare inför regeringskonferensen 1996 : en rapport från EU 96-kommittén

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Omvärld, försvar säkerhet,

EU:s Frågor om andra pelare inför 1996 regeringskonferensen SW En rapport från EU 96-kommittén

A:

W358

0a, 5 OC

741W

Statens offentliga utredningar sz

WW 1995 1 11 :

w Utrikesdepartementet

Omvärld, säkerhet,

försvar

EU:s

Frågor om andra pelare

inför

regeringskonferensen

En rapport från EU 96-k0mmittén Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Denna skrift, , är kostnadsfri. Den kan även erhållas från sekretariatet för Europainformation Box 161 21, 103 23 Stockholm tel: 08-700 14 98, 020-250 000 fax: 08-20 69 27

Det publicerade materialet får återgeshelt eller delvis, gärna med uppgifter om källan.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20078-3 Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

Förord

Enligt Maastrichtfördragetska EU-ländemaunder 1996sammankalla en konferens med företrädare för medlemsländemasregeringar. Konferensen ska undersöka vilka bestämmelseri fördraget som behöverändrasför att de mål som står angivna där ska kunna uppfyllas. Den här översynen av fördraget ska äga med sikte rum på att EU ska utvidgas med ett antal länder som vill bli medlemmar, främst i Central- och Östeuropa.

Den parlamentariska EU 96-kommittén har tillsatts av regeringen för att arbeta med två huvuduppgifter: dels låta göra utredningar om viktigare sakfrågor som kan komma att behandlasunder regeringskonferensen,dels stimulera den offentliga debatten kring konferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsikter tillfälle att argumentera för sina uppfattningar.

Inom ramen för den senare arbetsuppgiften arrangerar kommittén seminarier och hearingar samt ger ut en skriftserie med information och bakgrundsanalyser av olika frågor inför regeringskonferensen1996.Följande övriga skrifter har getts ut:

"EU:s regeringskonferens en lägesrapport" - - "Röster om EUzs regeringskonferens hearing med organisationsföreträdare, - debattöreroch forskare" SOU 1995:77 "EU om regeringskonferensen1996 institutionemas rapporter och - synpunkter i övriga medlemsländer"SOU 1995:80 "EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s nya medlemmar" SOU 1995:83 - - "Ett utvidgat EU möjligheter och problem. Sammanfattning av en hearing i - augusti 1995" SOU 1995:101 "Medborgarnas EU frihet och säkerhet Frågor om unionens tredje pelare - inför regeringskonferensen1996" SOU 1995:102 "Sverige i EU makt öppenhet,kontroll. Sammanfattning av ett seminarium i - september1995" SOU 1995:130

Denna rapport beskriver samarbetetinom EU:s andra pelare; hur det vuxit fram, hur det fungerar i dag, vilka problem som finns och vilka lösningar som diskuteras inför regeringskonferensen.Skriften ges ut i samband med EU 96-kommitténs seminarium den 18 december 1995 om andra pelaren. Texten har författats av Magnus Rydén, ämnessakkunnig,och departementssekreterarenJens Odlander båda Utrikesdepartementet.Kommitténs sekretariat har redigerat materialet.

Stockholm i december 1995

Björn von Sydow Ordförande i EU 96-kommittén

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Ansiktet utåt: en "herr" eller "fru GUSP" 22 Sambandetmellan första och andra pelaren 22 Försvarspolitiken och försvaret 23

BILA GA.

Avdelning V i Maastrichtlördraget 25 artiklarna J.l J.ll -

INLEDNING

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blev formaliserad i och med Maastrichtfördraget, som trädde i kraft 1993. Samarbetet, förkortat GUSP, utgör den andra av EU:s tre pelare.

Ett samarbete dessa i frågor har emellertid alltid funnits på EG/EU:s dagordning. Fredstanken var älva grundentill att EG bildades.Därefter har flera försök gjorts att skapa ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbeteoch t.0.m. ett gemensamt försvar. Närmast före Maastricht fanns det lösliga EPS, Europeiska politiska samarbetet.

Känsliga frågor

Det rör sig om känsliga frågor. Utrikes- och säkerhetspolitik har traditionellt setts som de enskilda ländernasensak. Därför har det varit svårt för medlemsländerna att enasom ett långtgåendesamarbete.

Inte heller GUSP är ett färdigt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete.Dess artiklar i Maastrichtfordragets kapitel V är en kompromiss. Redan i fördraget förutses enny överläggning om GUSP mellan ländernaunder regeringskonferensen 1996.

Olika utgångspunkter, delade åsikter

Medlemsländernas utgångspunkter är mycket olika: de flesta deltar i försvarsalliansen Nato, somliga är militärt alliansfria. Åsiktema om hur långt GUSP bör utvecklas är mycket delade.

l korthet finns den möjliga utvecklingen inom ett spektrum som sträcker sig från dagens samarbete i huvudsak sådant som normalt kallas utrikespolitik via - utvidgade gemensamma befogenheter för bl.a. fredsskapande aktioner och humanitära insatsertill en gemensam försvarspolitik och ett gemensamt försvar.

Tyngdpunkten i debattenläggsalltmer den mellersta delen av spektrumet ovan. Alla vill i någon mån utveckla det nuvarandesamarbetet;åtminstone göra det mer effektivt. Få tror dock att det inom överskådlig tid finns politiska förutsättningar for att skapa en gemensam försvarspolitik, än mindre ett gemensamt EU-försvar.

Bakgrund

Att undvika krigets gissel

Det fanns ett klart politisk syfte när Kol- och stålgemenskapen skapades1951 och sex år senare Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen: att undvika krigets gissel. Andra världskriget hade varit förödande. Medlet för att säkra freden var ekonomisk integration. Genom att länderna flätades samman allt tätare skulle framtida krig länderna emellan göras otänkbart. Särskilt viktigt var det att Tyskland engageradesig för att EG genom infoga sin politik i en europeisk ram. Arvfiendskapen mellan Tyskland och Frankrike skulle "integreras" bort.

Efter hand slöts även Storbritannien,Irland, Danmark, Grekland, Portugal, Spanien och genom den tyska återföreningen östra Tyskland till EG-kretsen. Den - senaste utvidgningen skeddemed Efta-ländema Finland, Sverige och Österrike.

Nu är det dags igen. Högst EU:s agendastår i dag den fortsatta utvidgningen, i första hand med ett antal nyvunna demokratier i östra och centrala Europa. För bara ett par år sedan stod dessaländers och Sovjetunionens arméer rustade till tänderna mot Västeuropa. I dag förbereds deras inträde i Europeiska unionen. Successivthar fredstankensåledesspritts till nya länder.

Tidiga planer på gemensam utrikespolitik

Trots att målet med EG:s integration var politiskt, ytterst syftande till att säkra freden, var paradoxalt nog medlen i huvudsak ekonomiska. Genom att successivt stärka samarbetet ekonomiskaoch andra samhällsområdenskulle ett aggressivt maktutövande mellan medlemsländerna göras omöjligt.

Gång efter annan presenterades mer eller mindre ambitiösa planer ett utrikes-, säkerhets-,försvarspolitiskt och militärt samarbete. Den s.k. Pleven-planen från 1950 om en europeisk politisk gemenskapoch europeisk försvarsgemenskap var den mest långtgående.

Genomden s.k. Davignon-planen,eller Luxemburgrapporten,infördes ett ambitiöst utrikespolitiskt samarbete i EG. Medlemsländerna skulle regelbundet utbyta information och rådfråga varandra.En sammanjämkning av ländernasåsikter och ställningstagandenskulle uppnås. Där det visade sig möjligt eller önskvärt - skulle man även handla gemensamt.

Grunden hade lagts till EPS, Europeiska politiska samarbetet. Detta var helt mellanstatligt och lades utanför EG.

Utrikesdepartementen samordnade

Inom ramen för EPS möttes EG:s utrikesministrar minst fyra gånger om året. En politisk kommitté, bestående av cheferna för varje lands politiska avdelning vid utrikesdepartementen, bildades. Ansvaret för att samordna arbetet lades på Utrikesdepartementeti ordförandelandet.

En inledande framgång för EPS kan sägas ha varit Förhandlingarnakring och uppföljningen av HelsingforsdokumentetESK, numera utvecklat till OSSE. En annan var EG-låndernas gemensamma uppträdande i samband med kriget i Mellanöstern 1973.

Mellan 1973 och 1977 trampade samarbetet vatten. I samband med Sovjets invasion av Afghanistan 1979-80 fick emellertid den politiska viljan att samarbeta åter en skjuts framåt.

En praktisk och viktig reform var inträttande av COREU, ett fortlöpande utbyte av telexmeddelaitdeni olika utrikespolitiska frågor mellan utrikesdepartementen.

Formellt infört i fördraget

Först i och med Enhetsakten, som trädde i kraft 1987, kom det utrikespolitiska samarbetet att reglerasformellt. EPStillfördes som en egen mellanstatlig "pelare" även om man då ännu inte talade om ett pelarsystem. Uppdelningen mellan det traditionella EG-samarbetetoch EPS var tydlig.

Konsultationer, sammanjämkning av ståndpunkter och gemensamma aktioner skulle ge ett så effektivt gemensamt inflytande som möjligt. Samarbetetbedrevs ocksåi internationella organisationer,exempelvisFN och ESK. Alla beslut fattades i enhällighet. Försvars- och militära frågor hölls utanför samarbetet, medan politiska och ekonomiska aspekter av säkerhetingick.

Samarbetetberörde ett stort antal områden: krigen i f.d. Jugoslavien, fredsprocessen i Mellanöstern, kriget i Kuwait och demokratiutvecklingen i Sydafrika, Sovjetunionen, Ryssland och östblocket i övrigt.

Ofta åstadkoms bred samstämmighetoch solidaritet, men oenighet kunde också uppstå. Ett exempel på det senare var frågan om sanktioner mot Sydafrikas apartheid-regim.

De enorma omvälvningarna i Europa och världen från och med 1989 ställde emellertid samarbeteti en ny dager. EPS sågs av många som alltför lösligt när "hela havet stormade". Den snabbt förändrade utrikes- och säkerhetspolitiska situationen ställde nya krav på en gemensam politik.

Maastrichtfdrdraget från EPS till GUSP -

Maastrichtfördraget trädde i kraft 1993. Den regeringskonferens som ledde fram till fördraget hölls mot bakgrund av de omvälvningar som ägde rum efter Berlinmurens fall.

Det hade visat sig att kommunismens sammanbrott inte nödvändigtvis gjorde världen mer fredlig och stabil. Kanske tvärtom. Minoritets- och nationalitetsfrågor kom i dagen på ett helt annat sätt än tidigare. Flera regionala konflikter och inbördeskrig bröt ut. Tyskland och flera andra EG-länder ansåg att de tyska staternas enandefordrade ett fördjupat politiskt samarbete.Slutligen såg man att USA:s intresse for Europas problem och säkerhetriskerade att avta.

I detta läge måste EG-ländema själva ta ett större ansvar tör lösningen av de nya säkerhetsproblemen,ansågbl.a. Frankrike och Tyskland. Främsta motor i denna omdaning var Tyskland.

Tre pelare

Slutresultatet av Maastricht liknas vid ett romerskt tempel, vilande på tre pelare: Första pelaren innehåller det traditionella EG-samarbetet. - Andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, förkortad GUSP. Tredje pelaren än samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. - Pelaretvå och tre är mellanstatliga beslutenfattas i enhällighet och leder inte till gemensamma, bindande regler på samma sätt som i det traditionella EGsamarbetet.Helheten kallas Europeiska unionen, EU.

EU:s utrikes- och gemensamma

säkerhetspolitik

En politisk kompromiss

Eftersom EG-länderna i Maastricht inte kunde enas om hur långt det forsvarspolitiska och militära samarbetetskulle blev resultatet en kompromiss. I praktiken innebär denna kompromiss en fördjupning av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete som fanns, medan ett slags viljeyttring om en eventuell framtida försvarspolitik lades därtill. Se vidare kapitel "Försvarsñågan i GUSP".

"Unionen ska hävda sin identitet"

Den övergripande målsättningen for GUSP formuleras i Maastrichtfordragets artikel B. Där framgår att unionen ska "hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik".

Samarbetet andra i pelaren desssyften, omfattning och beslutsformer behandlas - utförligt i Maastrichtfördragets kapitel V, som består av artikel J med underavdelningar.

Ledstjärnor for GUSP är principerna i FN:s stadga, i Helsingfors-konferensens slutakt ESK och i Paris-stadgan från 1990 ESK. De utgör ytterst de folkrättsliga ramar efter vilka EU:s medlemsstater kan agera i GUSP. Målsättningar för GUSP är:

att skydda EU:s gemensamma värden, grundläggandeintressenoch oavhängighet, att stärka EUzs och dessmedlemsstaters säkerhet, att bevara freden och stärka den internationella säkerheteni överensstämmelse med ovan nämnda konventioner, att främja det internationella samarbetet, att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respektenför mänskliga rättigheter och de grundläggandefrihetema.

Omfattar alla områden

GUSP omfattar i princip alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken.EU:s medlemsländerhar givetvis kvar sin egen utrikespolitik, men meningen är att den ska utövas så långt möjligt i samarbetemed de övriga EU-länderna.

Alla beslut inom GUSP fattas med enhällighet, d.v.s. varje medlemsland har vetorätt se dock även under "Gemensammaaktioner" nedan. Det är emellertid ovanligt att formella omröstningar hålls. Alla frågor förbereds noggrant och man går inte till beslut utan att det står klart att alla kommer att stödja det.

Utrikespolitiska inslag på andra områden

EU-samarbetet innehåller också vid sidan om GUSP flera sakområden som har tydliga utrikespolitiska inslag. Det gäller t.ex. utrikeshandelspolitiken och biståndspolitiken, som båda finns i första pelaren.

Ett tydligt samband med första pelaren får GUSP i frågor om ekonomiska sanktioner mot länder utanför EU. Ett sanktionsbeslutfattats enhällighet inom i ramen för GUSP, men därefter kan ett följdbeslut om hur sanktionerna ska genomföras fattas med kvalificerad majoritet inom ramen för första pelaren. Se vidare kapitel Probleminventering infor regeringskonfeerensen.

EU:s institutioner och GUSP

De allmänna riktlinjerna och principerna för GUSP fastställs av Europeiska rådet EU:s regeringscheferoch Frankrikes president som i allmänhet möts två gånger - per år. På grundval av dessa riktlinjer beslutar och verkställer ministerrådet utrikesministrama; det s.k. allmänna rådet om politiken. Besluten förbereds i politiska komittén cheferna för de politiska avdelningarna i medlemsländemas utrikesdepartement och Coreper ländernas permanenta representanter i EU.

EU:s ordförandeland spelar en viktig roll. Det företräder EU utåt, såväl i internationella organ som gentemot andra länder och aktörer, och ansvarar För genomförandet av gemensamma åtgärder.Till sin hjälp har det närmast föregående och närmast följande ordförandeland, och tillsammans bildar de tre den s.k. trojkan. Ordförandeskapetväxlar varje halvår mellan medlemsländerna.

Kommissionen har inte, som i första pelaren, ensamrättatt lägga fram förslag inom GUSP. Men dess initiativrätt är likställd med medlemsländemas. Europaparlamentet har rätt till samrådmed ordförandelandetoch kan ställa frågor och avge rekommendationer om politiken. Parlamentet har också ett visst inflytande över GUSP:s finansiering. Domstolen har inte något inflytande över beslut som fattas i GUSP.

Olika beslutsformer

Det finns tre slags beslut, tre medel för att uppnå målen GUSP: i

gemensamma aktioner, gemensamma ståndpunkter, meddelandendeklarationer. -

Av dessa är gemensamma aktioner och gemensamma ståndpunkter mer förpliktigande än meddelanden. Besluten fattas, som nämnts, alltid med enhällighet, men medlemsländernahar förbundit sig att i möjligaste mån sträva efter att finna gemensamma linjer.

Gemensamma aktioner

Gemensamma aktioner är den mest långtgåendesamarbetsformen.Europeiska rådet drar upp riktlinjerna och avgör vilka frågor som kan omfattas av gemensamma aktioner. Ansvaret för att genomföra aktionema ligger på ministerrådet utrikesministrama. När ministerrådet beslutar om en sådanåtgärd ska den ange aktionens exakta omfattning, målsättningar, villkor för genomförandet, användningsområdeoch varaktighet.

för aktion och under aktionens lopp kan beslut fattas Inom ramen en gemensam med kvalificerad majoritet, vilket innebär att ett eller några länder i princip kan röstas ned. Först måste emellertid ett enhälligt beslut ha fattats om att ett eller flera senare beslut ska fattas med kvalificerad majoritet. Proceduren, som brukar kallas det "dubbla vet0t", har hittills aldrig använts.

Gemensamma aktioner kan aldrig gälla försvarsfrågor.

Gemensamma ståndpunkter

De gemensamma ståndpunkter som EU kan fastställa är ett resultat av det löpande samrådetmellan EU-länderna inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Gemensamma ståndpunkter publiceras ofta, men inte alltid, som gemensamma uttalanden i särskilt viktiga politiska frågor. Medlemsländernaska se till att deras nationella politik överensstämmer med de gemensamt uppnåddariktlinjerna, och de ska hävda dessaEU-ståndpunkter i internationella organisationer, t.ex. FN.

Meddelanden och uttalanden

Meddelanden och uttalanden från EU och från EU:s ordforandeland i aktuella utrikespolitiska frågor Förekommerofta. På så sätt kan EU mycket snabbt reagera på olika händelser i omvärlden. Meddelandenoch uttalanden är vanligare än de gemensamma ståndpunktema. De kan betraktas som första steget i GUSPprocessen.

Inte bara formalia

Det bör påpekas att det som beskrivs ovan är vad som gäller enligt fördraget. Merparten av arbetet i GUSP handlar emellertid om en politisk dialog, där allmänna utrikespolitiska frågor stöts och blöts. I vissa fall leder diskussionerna till att de formella beslutsforrnemaanvänds, men i många fall är avsikten främst att söka en samsyn mellan länderna.

3.

Försvarsfrågan

i GUSP

Vag formulering

Den numera kända försvarspolitiska kompromisseni Maastrichtfördraget säger att GUSP "skall omfatta alla frågor som gäller unionens säkerhet, inklusive utformningen på sikt av en gemensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar". Alla steg på vägen dit måste fattas i enhällighet.

Formeln ska givetvis ses som en mycket framtida målsättning. Den vaga formuleringen avspeglarde skilda uppfattningar som råder bland EU-ländema om när en gemensam försvarspolitik bör utvecklas, hur omfattande den ska vara och vilken roll olika EU-länder ska spela. Det framgår också av Maastrichtfördraget att unionens politik på detta område inte får "påverka den särskilda karaktären av vissa medlemsstaterssäkerhets-och försvarspolitik".

Olika definition av försvarsbegrepp

Man bör skilja mellan begreppensäkerhetspolitik,försvarspolitik ochförsvar.

Den klassiska definitionen av säkerhetspolitik är att det är den del av utrikespolitiken som handlar om ett lands politiska självständighet, inklusive militärt försvar. I GUSP har densäkerhetspolitiskadefinitionen en annan innebörd. Militära frågor ingår inte. Däremot återfinner man koniliktförebyggande åtgärder, krishantering, nedrustning i Europa, icke-spridning av kärnvapenoch ekonomiska aspekter av säkerhetspolitiken.

Gemensam försvarspolitik anses i GUSP-sammanhangbetyda samarbete kring medlemsstaternas nationella försvarspolitik med t.ex. gemensamma militära övningar. Man läggerdock allt större tonvikt vid de s.k. Petersbergsuppgifternase nedan.

Ett gemensamt försvar, slutligen, avser ett mycket nära samarbetemellan EUländema, där länderna är förpliktade att delta i försvaret av sina territorier.

Säkerhetsgarantier

Enligt Maastrichtfördraget ska de försvarspolitiska aspekterna av GUSP kopplas till den västeuropeiskaförsvarsorganisationen VEU, Västeuropeiskaunionen.VEU ska utgöra "en integreraddel" av unionensutveckling. Detta betyder att VEU kan komma att föras allt närmare EU under förutsättning att EU-ländema med enhällighet så beslutar. dag I är VEU inte på något sätt en egentlig del av EU.

VEU:s stadgarinnehåller liksom Natos säkerhetsgarantier, som innebär att om - en medlemsstatangrips ska de andra medlemsstaternaunderstödja den angripne. Formuleringen i VEU:s stadgar är dessutom mer förpliktande än Natos motsvarighet.

VEU EU:s försvarskomponent -

VEU bildades formellt 1954. Efter att ha haft en mycket undanskymd roll under lång tid fick organisationenunder 80-talet en ökad betydelse.

VEU är i dag en del av Europas säkerhetsstrukturvid sidan av bl.a. Nato och OSSE tidigare ESK. Organisationenhar den dubbla målsättningen att utvecklas till EU:s försvarspolitiska komponent och att stärka Natos europeiska del. Dessutom har det blivit ett europeiskt forum for säkerhetspolitisk debatt.

VEU leds av ett ministerråd bestående av medlemsstaternas utrikes- och försvarsministrar. De två viktigaste inslagen i organisationensregler är dels de ovan nämndasäkerhetsgarantiemaför medlemsstaternaartikel 5 i stadgarna, dels åtaganden om rådgivning vid kris eller hot mot vad som kallas europeiska intressen.

Medlemmar, observatörer och partner

VEU beståri dag av EU:s medlemsländer utom Danmark, Irland, Finland, Sverige och Österrike. Dessa fem länder har i stället valt att vara observatörer, vilket innebär en rätt att närvara och under vissa förutsättningar yttra sig vid möten. - - Alla EU-länder som inte är fullvärdiga medlemmar i VEU har dock en stående inbjudan att bli det.

Det finns även andra anslutningsformer. Island, Norge och Turkiet medlemmar i Nato men inte i EU är associerade medlemmari VEU och som sådanafår de en möjlighet att delta vid vissa möten. En speciell form av associerat partnerskap har skapatsfor ländernafrån Central- och Östeuropa som ocksåmöjliggör ett visst deltagande i VEU:s möten.

De VEU-kretsar man talar om är alltså de 10 medlemmarna, de 15 medlemmarna och observatörema, de 18 medlemmarna, observatöremaoch de associerade medlemmarna samt de 27 medlemmarna, observatörema, de associerademedlemmarna och de associeradepartnema.

Fredsskapande åtgärder

VEU:s framtida riktlinjer har fastslagits i bl.a. Petersbergsdeklarationen. De s.k. Petersbergsuppgiftema handlar om fredsskapandeåtgärder,krishanteringinklusive möjligheten till fredsframtvingandeåtgärder, evakueringsuppdragoch humanitära insatser.

ll

Förhållandet VEU-EU

VEU:s stadgar,Brysselpakten,löper ut 1998.En översyn av VEU:s bestämmelser står alltså för dörren. Detta faktum har i debattenknutits ihop med andraaspekter av EUzs gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen 1996.

Avsikten med den koppling som gjorts i Maastrichtfördraget mellan VEU och EU är att VEU ska kunna utarbeta och genomföra beslut inom det försvarspolitiska området på uppdrag av EU. VEU kan å sin sida inte på eget initiativ fatta beslut eller framföra förslag å EUzsvägnar.

EU och VEU ska närma sig varandrabl.a. genom en samordning av arbetsmetoder och möten. VEU har flyttat sitt säte till Bryssel. Ordförandeskapeti VEU löper på sexmånadersperioder.Avsikten är att även se till att samma land samtidigt är ordförande i både EU och VEU.

GUSP hindrar inte att två eller flera EU-länder har ett särskilt samarbeteinom ramen för VEU eller Nato. Ett exempel på en sådansamverkan är "Eurocorps", en gemensam arméenhet bestående av belgiska, franska, spanska, tyska och luxemburgiska trupper.

Förhållandet VEU-Nato

Den fortsatta utvecklingen av VEU och försvarsfrågani EU präglas av förhållandet till USA och Nato. Det finns en skiljelinje mellan EU-länder som vill bevaraNatokäman i Europas säkerhetsstruktur och de länder som vill att ett eventuellt framtida EU-försvar ska ha en mer oberoendeställning.

Enligt ett beslut vid Natos toppmöte i januari 1994 är Nato och VEU "separerbara men inte separata"organisationer. Med det menas att VEU kan utföra uppgifter på egen hand men att de bör vara inom ramen för den politik som lagts fast i Nato. Nato-toppmötet välkomnade utvecklingen mot vad som kallades en europeisk säkerhets-och försvarsidentitet.

Ett exempelpå framtida samarbetekan vara att VEU, som inte har någonoperativ militär funktion och begränsademilitära resurser, användersig av Natos resurser.

Hur har GUSP

fungerat hittills

Höga förväntningar

Trots att GUSP skrevs i fördraget i Maastricht är det svårt att tala om en fullödig gemensam politik detta område. Det är föga förvånande. Det kommer att ta tid att formulera och lära sig att hantera en gemensam politik, och Maastrichtfördraget har bara varit i kraft i ett par år.

Likväl ställdes höga Förväntningar när GUSP infördes, och när dessainte kunnat infrias har resultatet blivit besvikelse på flera håll i unionen, kanske också i omvärlden. Inte minst EU:s hantering av kriserna och krigen i f.d. Jugoslavienhar setts som ett misslyckande för GUSP.

Förväntningarna på GUSP var emellertid kanske för högt ställda. långa I stycken grundar sig andra pelarenpå det gamla EPS, där praktiska och andra förbättringar som införts sedan Enhetsakten trädde i kraft 1987 helt enkelt kodifierats i Maastrichtfördraget. En viktig förstärkning är dock införandet av gemensamma aktioner. EPS kritiseradesjust for att inte ha haft sådanabindande inslag.

Polisstyrka, valövervakning, stabilitetspakt

SedanGUSP-bestämmelsematrädde i krañ den l november 1993 har EU beslutat om följande gemensamma aktioner:

Bistånd med humanitär hjälp och administration av staden Mostar i Bosnien- - Hercegovina. EU anmodadeockså, i enlighet med Maastrichtfördraget, VEU att upprätta polisstyrka på platsen. Det var första gången VEU användesinom ramen för en EU-aktion. Sverige medverkar.

Övervakning de senaste valen i Ryssland. - av

Förberedelseför och övervakning av de första fria valen i Sydafrika och hjälp med den ekonomiska utvecklingen i landet.

Fredsprocesseni Mellanöstern. EU ska nu koordinera hela den internationella övervakningen av de första palestinskavalen, som enligt planernaskahållas under början av 1996.

Initiativet till en stabilitetspakt för att främja fred och stabilitet i Europa. - Europeiska rådet drog 1993 upp riktlinjerna för en konferens som startpunkt för pakten. Den 20 mars 1995 kunde ett avtal om en stabilitetspakt inom ramen för OSSE f.d. ESK slutas. Pakten är i dag ett viktigt instrument för de central- och östeuropeiskaländernasförberedelserför medlemskapeti EU.

Ett beslut om en gemensam aktion det säkerhetspolitiska - området har också fattats. Avsikten har varit att uppnå ett samfällt agerandevid NPT:s konferens fördraget om icke-spridning kärnvapen. av

I fråga om gemensamma aktioner har alltså EU fokuserat på begränsat antal ett regioner och teman. Det gör att GUSP-erfarenhetema är begränsade.

Serbien, Haiti, Rwanda, Ukraina

När det gäller de två andra beslutsformemai GUSP ser facit hittills ut så här:

- Gemensammaståndpunkter. Ett antal ståndpunkterpublicerade under 1994 och 1995har gällt embargot mot bosnien-serbema,hävandet av vissa restriktioner mot Serbien-Montenegro, upphörande av sanktioner mot Haiti, målsättningar och prioriteringar i politiken gentemot Rwanda politik i förhållande samten gemensam till Ukraina.

- Meddelandenoch uttalanden: EU har använt sig av dennaform i rad frågor, en bl.a. angående f.d. Jugoslavien fredssträvanden, humanitärt bistånd, städerna Sarajevooch Mostar och de baltiska ländernaen rad uttalanden om bl.a. de ryska styrkomas utträde.

Outnyttjad potential

En vanlig uppfattning är att GUSP har en outnyttjad potential, att fördraget ger möjlighet till mer samfallt och effektivt agerandei utrikes- och säkerhetspolitiken, men att den politiska viljan har saknatsi medlemskretsenför att göra detta.

Det har förvisso också pekats brister i systemet som sådant. Problem som nämnts är

avsaknadeni många fall av en gemensam analys bas för det vidare - som agerandet, den mödosammabeslutsprocessen, - - koordination mellan andra pelaren och övriga pelare i EU, det som en del medlemsländerkallat demokratisk kontroll över GUSP, d.v.s. - Europaparlamentetsinflytande.

Huvudkritiken mot GUSP har ändå gällt den bristande politiska viljan hos medlemsländerna. Det har visat sig svårt att verkligen kompromissa på detta område, som bitvis rör vid frågor som ytterst sessom de enskilda staternas ensak.

En kritisk observation som gjorts är att medlemsländerna, särskilt de större länderna,valt att använda GUSP frågor i inte direkt berör deras mest vitala som intressen. viktiga I frågor har heller inte EU-kretsen länder räckt till, i av som krigen i f.d. Jugoslavienden särskilda kontaktgruppenmed amerikansk och rysk medverkan bildades utanför GUSP-samarbetet.

Enhällighet krävs för avkall på enhällighet

Bristen på effektivitet i GUSP är alltså i fokus för kritiken. Följaktligen blir en av de stora frågorna under regeringskonferensen 1996 om medlemsländerna är beredda att ge avkall enhälligheten i beslutsfattandet. För att genomföra en sådaneller andra reformer för att öka effektiviteten måstefördraget ändras, vilket i sin tur kräver enhällighet.

Flera av de GUSP-förändringar som diskuterats infor regeringskonferensen1996 kräver dock inte ändringar av fördraget. Redan i Maastrichtfördraget finns utrymme för såväl ett fördjupat samarbete som ytterligare effektivitetshöjande reformer.

5. inför

Rapporter regerings-

konferensen

Reñektionsgrupp förbereder

För att granska och utarbeta idéer för eventuella fördragsändringar under regeringskonferensen1996har en särskild s.k. reflektionsgrupp tillsatts. Den består främst av företrädare för medlemsstaternasutrikesministrar. Som underlag har reflektionsgruppen haft tillgång till EU-institutionernas rapporter om hur Maastrichtfördraget ftmgerat, varav de viktigaste kommit från ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet.

Gruppens egen slutrapport presenteradesinför Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995. Den ger representantemas samladebedömning av frågorna inför regeringskonferensen. de flesta I fall har ingen enhetlig syn kunnat redovisas,utan rapporten anger vanligen vilka ståndpunkter som samlar en majoritet respektive en minoritet bakom sig.

Effektivitet tema i förhandsrapporter

Vi ska här kort sammanfatta huvudlinjema om GUSP i de tre viktigaste institutionsrapportema och i reflektionsgruppensslutrapport.

Ministerrådet

Förväntningarnapå och kritiken mot GUSP har varit överdrivna. Bestämmelser i fördraget kan inte ensammage färdiga lösningar på problemen, utan minst lika viktiga är medlen och den politiska viljan.

Det behövs bättre information från medlemsstaternas huvudstäder och ambassader samt stöd från kommissionen. Beslutsprocessernamåste förbättras; möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet inte har använts.

- Ministerrådets generalsekretariatskulle kunna användas bättre för att på ett effektivt och systematiskt sätt följa upp genomförandet av GUSP-beslut.Ett annat problem vid genomförandet är att EU inte är en juridisk person, vilket gör att unionen ibland måste ageragenom EG första pelaren och/eller medlemsländerna.

l säkerhets- och försvarsfrågor pekar ministerrådet på åtgärder som stabilitetspakten, konferensen för icke-spridningsavtalet och Mostaradministrationen.

Kommissionen

Det har varit mödosamt att sjösättaGUSP, vilket har påverkat effektiviteten i de antagna besluten. Möjligheten att bedöma framsteg är därför begränsade.

Beslutsformema gemensamma aktioner och gemensamma ståndpunkter har blandatsihop. Overhuvud taget har inte gemensamma aktioner spelatden centrala roll som var avsikten i fördraget.

EU:s tre pelare måste föras sammanom unionen som helhet skall fungera. -

VEU:s koppling till EU har fungerat dåligt och resulterat i endast en konkret åtgärd polisstyrkan i Mostar. Det är nödvändigt med en tydligare enighet om vilken roll VEU ska spela.

- Kontinuiteten mellan EU:s ordförandeländerbrister. Ordforandelandetanvänder ibland GUSP som ett komplement till den egna utrikespolitiken, i stället för tvärtom.

Europaparlamentet

- GUSP bör integrerasmed handelspolitiken,biståndspolitiken och den humanitära hjälpen.

- En tydligare definierad säkerhets- och försvarspolitik med en permanent gemensam strategi i internationella organisationer är önskvärd.

Den gemensamma försvarspolitiken bör säkraunionensoch dessmedlemsstaters gränser. EU bör ges VEU:s befogenheter.

- Kvalificerad majoritet bör vara tillräckligt för att fatta beslut om humanitära, diplomatiska eller militära åtgärder. Inget medlemsland ska då tvingas att delta, men inget land får heller förhindra majoriteten att genomföra en åtgärd.

Kommissionen bör fullt ut få delta i utvecklingen av GUSP och ha ansvar för genomförandet. En gemensam planerings- och analysenhet bör inrättas för kommissionen och ministerrådet. Den demokratiska kontrollen ska utföras av Europaparlamentetoch de nationella parlamenten.

Undantaget som finns i fördraget om handel med vapen bör tas bort, eftersom det hindrar kontroll av vapenförsäljning till icke-medlemsstater och förhindrar en gemensam politik rustningsområdet.

Ett första steg mot förebyggande av konflikter kan vara att man inrättar en europeisk civil fredskår. Samtidigt kan man utbilda observatörer, medlare och specialister på konfliktlösning.

Reflektionsgruppens slutrapport

EU måste kunna spela en freds- och stabilitetsfrämjande roll på den internationella scenen. Trots sin ekonomiska styrka fortsätter unionen att vara svag i politiska sammanhang.

Effektiviteten brister i GUSP, och regeringskonferensen måste hitta sätt att förse - EU med större utrikespolitisk handlingsfönnåga.

En gemensam enhet för analys och planering bör inrättas för att förbättra möjligheterna att förberedabeslut inom GUSP. Uppfattningama om var en sådan enhet ska placeras är dock delade inom gruppen. Ett förslag är i ministerrådets generalsekretariat.

Regeringskonferensenbör undersökahur man ska förändra beslutsstrukturerna och finansieringen av GUSP.

Det finns ingen enighet om när man bör kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet, men flertalet representanter har visat sig beredda att diskutera någon form av ändradebeslutsformer.

Några i gruppen har föreslagit att man inrättar en "herr" eller "fru GUSP" för att på så sätt ge EU ett ansikte i utrikespolitiska sammanhang.Enligt gruppen måste regeringskonferensenhitta vägar för att se till att EU:s externa relationer blir synliga för unionens medborgareoch för omvärlden.

Gruppen anser att regeringskonferensenkan utreda möjligheterna att utveckla en europeisk identitet på det säkerhets-och försvarspolitiska området inom ramen för de bestämmelser som slagits fast i Maastrichtfordraget. En sådanutveckling bör stärka den europeiskadelen av Nato.

Nato fortsätter att garantera den kollektiva säkerhetenför sina medlemmar och spelar en viktig roll för säkerheteni Europa. De länder som inte är medlemmar i Nato ska dock inte hindras att fatta egna försvarsbeslut.

Reflektionsgruppen anger olika lösningar för förhållandet mellan EU och VEU. - En lösning är ett partnerskapmellan de båda organisationerna,där VEU behåller sin autonomi. En annan är att EU beslutar över VEU när det gäller de s.k. Petersbergsuppgiñema se kapitel F örsvarsfrågan i GUSP, alternativt att dessa uppgifter skrivs i EU:s fördrag. En gradvis integration av VEU i EU är en tredje lösning, som förordats av några representanter i gruppen.

Probleminventering inför regeringskonferensen

Utvidgningen av EU

Ett huvudsyfte för regeringskonferensentorde vara att förberedautvidgningen med ett antal öst- och centraleuropeiska stater och två sydeuropeiska, Cypern och Malta.

De två sistnämnda länderna har utlovats medlemskapsförhandlingarsenast sex månader efter regeringskonferensensslut. Från flera länders sida, bl.a. Sveriges, utgår man ifrån att förhandlingar kan inledas samtidigt också med kandidatländema i Central- och Östeuropa. Detta innebär att EU inom inte en alltför avlägsen framtid kan ha utökats från 15 till uppemot 27 länder.

Utvidgningen är i sig en säkerhetspolitisk fråga av första rang. Utvidgningen väntas på ett avgörande sätt bidra till stabiliteten och säkerheteni Europa. Redan utsikterna till medlemskap har väsentliga effekter säkerheteni Europa. Det finns ett tryck på de länder som kandiderar att hanterautvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi på ett bra sätt.

Avgörande dimension 1996

Utvidgningen ställer dock flera frågor om EU-samarbetetpå sin spets. Hur kan man åstadkomma ett fortsatt effektivt samarbetei en union som på bara några år kan ha mer än fördubblat sitt medlemsantal

Man kan utgå ifrån att utvidgningen blir en avgörandedimension också när den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken diskuterasvid regeringskonferensen. Hur ska någon effektivitet kunna upprätthållasi GUSP när viljorna blir så många samtidigt som beslutsordningarnakvarstår oförändrade

Det är emellertid osäkert hur långt medlemsländernaverkligen kommer att gå i dessaförberedelser redan innan medlemskapsförhandlingarnabörjat.

E ffektiviteten

De flesta tycks vara överens om att effektiviteten i GUSP måste öka. första I hand åstadkomsdetta genom att lojaliteten mellan medlemsländernablir starkare en lojalitet som växer fram genom den successivaintegrationen på olika områden. Denna process tar emellertid lång tid.

Det finns många faktorer som påverkar effektiviteten, bl.a. följande:

Bristande kapacitet och resurser i fråga om gemensam analys, förberedelse och genomförande av beslut. Bristande samordning mellan GUSP och andra politikområden, främst handels- och biståndspolitiken. Ordförandeskapetsoch andra institutioners oklara roll som "ansiktet utåt". - Den otydliga rättsliga grunden för GUSP-beslut. Att EU inte är en juridisk person anses också skapa oklarheter vid ingående av avtal med tredje land. Oklarheter angående finansieringen av GUSP-åtgärder. -

Särskild uppmärksamhet riktas mot de blockeringar som uppstår p.g.a. kravet på enhällighet. Vetorätten anses prägla samarbetet genom dess blotta existens. GUSPbesluten får ofta karaktären av medlemsstaternasminsta gemensamma nämnare. En del menar att vetorätten måsteavskaffas för att höja effektiviteten.

Enhällighetsprincwen

Utrikes- och säkerhetspolitiken har traditionellt betraktats som nationalstatemas egen angelägenhet.EU-ländemas ökade samarbetepå området har därför måst paras med behovet av att ändå behålla den nationella suveräniteten.

Ämnet har bl.a. diskuteratsrätt utförligt i den särskilda reflektionsgruppen se även kapitel Rapporter infor regeringskonferensen. Även om det finns en allmän beredvillighet att lätta något på kraven om enhällighet, kommer medlemsländerna av allt att döma under överskådlig tid att vilja behålla sin rätt att inte "påtvingas" beslut som rör vitala nationella utrikes- eller säkerhetspolitiskaintressen.

Ingen given koppling till effektiviteten

Påstâendet att majoritetsbeslut automatiskt skulle främja effektiviteten är inte oomtvistat. När enskilda länder blockerar beslut rör det sig ofta om frågor de ser som av vitalt nationellt intresse.Trovärdigheten skulle kunna försämras av att inte alla länder stöder ett beslut.

Å andra sidan har inom själva EG, första pelaren, visat att det inom en process dessa frågor sällan uppstår sådana motsättningar. Den s.k. Luxemburgkompromissen, som innebär att ett land under vissaomständigheterkan lägga in sitt veto mot ett beslut inom första pelaren,har använts mycket sällan. De utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna intar visserligen ofta en särställning, men långt ifrån alltid.

Den begränsadeöppning för kvalificerad majoritet inom ramen för en gemensam aktion som introducerades i Maastricht, har ännu inte kommit till användning. Detta visar dels på det politiska problemet om att verkligen enas om en sådan beslutsprocedur, men kanske än mer på att dess verkliga föremål istället borde vara att bereda vägen för beslut princip-, inte detaljplanet. När väl beslutet om

politiken i sig fattas i enhällighet, är sällan den praktiska uppföljningen så kontroversiell att den behöver följas av majoritetsomröstningar.

Flera modeller diskuteras

I debatten har bl.a. följande modeller för avvikelser från enhällighetsprincipen i GUSP förts fram:

- "Konsensus minus ett" alla länder utom ett räcker för att få igenom ett beslut. "Konsensus minus två" alla länder utom två räcker. - - Dubbel majoritet en majoritet av länderna som samtidigt representerar en majoritet av befolkningen krävs. - Avvikelse från enhälligheten inom vissa väl definierade områden. En möjlighet för ett land att avstå från att lägga in sitt veto mot att inte tvingas delta i genomförandet av en gemensam aktion. - Avvikelse från enhällighet i allmänhet, men en möjlighet för enskilda länder att lägga in sitt veto om synnerligen vitala nationella intressen står på spel. - Avvikelse från enhällighet i de frågor som har anknytning till första pelaren och som där behandlasmed kvalificerad majoritet.

Finansieringen

Frågan om GUSP:s finansiering handlar ytterst om graden överstatlighet. av Ministerrådet kan besluta att GUSP-åtgärderfinansieras genom den gemensamma budgeten som hör till första pelaren, över vilken kommissionen och Europaparlamentethar visst inflytande. Parlamentetkan ytterst blockera beslut om budgeten.

Ministerrådet kan också besluta om mellanstatlig finansiering enligt särskild en nyckel for fördelning mellan länderna.För närvarandegäller ett slagskompromiss, som innebär att man beslutar om finansieringssätt i sambandmed varje enskilt beslut om gemensam aktion eller ståndpunkt. Hittills har de flesta åtgärder finansierats genom budgeten.

Frågan om finansiering kan komma under regeringskonferensen.Somliga upp länder menar att en finansiering över budgeten är naturlig, eftersom det innebär en solidaritet: samtliga medlemsländer bidrar till genomförandet ett beslut. av Kärnan i frågan är vilken roll Europaparlamentet, med sitt budgetinflytende, ska spela i GUSP.

Analyskapaciteten

En allmän tanke är att en gemensam och fast sammanhållen utrikes- och säkerhetspolitik bara kan uppnås om medlemsländemas syn sammanfaller. Utgångspunkten måste därför vara en gemensam analys och värdering av

relationerna med omvärlden. Därför råder enighet om behovet av att skapa en särskild funktion för analys och planering. Frågan är var den ska placeras.

I den mellanstatliga andra pelaren spelar EU:s gemensamma institutioner inte samma roll som i det traditionella EG-samarbetet.GUSP leds i första hand av medlemsstaternasregeringar och deras utrikesdepartement. Kommissionen har emellertid fått ökade resurser på GUSP-området. Ministerrådets sekretariat, som tog över det gamla EPS-sekretariatets funktion, har byggts ut något.

De flesta förslag som ventilerats pekar följaktligen ut kommissionen och ministerrådets sekretariat som lämpliga att ta hand om denna funktion även i någon form kombination dem emellan. Flertalet länder, inte minst de stora, av lutar rådssekretariatet. En placering där skulle understryka samarbetets mellanstatlighet. Somliga menar att funktionen också skulle kunna föreslå olika handlingsalternativ för ministerrådet.

Närbesläktad är frågan om s.k. early warning, tidig förvarning. En av bristerna i EG/EU:s hantering av krigen i f.d. Jugoslavien anses ha varit bristen på samlad analys, just med syñet att vama tidigt för uppkommande problem. Det har sagts att "early warning" skulle kunna bli en av de viktigaste uppgifterna för en analysoch planeringsfunktion.

Ansiktet utåt: "herr" eller "fru GUSP"

en

Det finns tankar att inrätta ett slags gemensamt och permanent ansikte utåt om representerar EU. Denna funktion har i debatten fått benämningen "Mr X" som eller "herr/fru GUSP".

Två alternativ har förekommit i reflektionsgruppen: Analys- och planeringsfunktionen se ovan förläggs till ministerrådets sekretariat och dess generalsekreterare blir ansiktet utåt. En "High Permanent representative for CFSP" en permanent representant för - GUSP utpekas av Europeiska rådet och representerar och leder unionens politik gentemot omvärlden.

Flera obesvaradefrågor omgärdar förslagen. Vilken roll mera exakt skulle denna politiska befattningshavareha Vilken skulle relationen vara till ministerrådet Vilka ämensområden ska täckas

Sambandet mellan första och andra pelaren

De utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna kan sällan helt avgränsas till andra pelaren i EU. Ofta berörs ekonomiska, handels-, miljö- och biståndspolitiska aspekter, vilka alla hör hemma i första pelaren.

Sambandetmellan första och andrapelarenblir särskilt tydligt när avtal ska slutas med länder utanför EU. Sådana avtal kan innehålla frågor hör till såväl första som som andra pelaren. Det är då EG, eller EG plus medlemsländerna, som ingår avtalet För medlemsländernasräkning. EG är en juridisk person, till vilken medlemsländerna vissa områdenhar överlåtit sin rätt att ingå avtal. Detta gäller inte EU. Därför måstemedlemsländerna vara avtalsparterinom andrapelarområdet.

Också när det gäller exportövervakning av varor som kan användasbåde militärt och civilt s.k. dual use, blandas pelama samman. EU har antagit dels en gemensam aktion inom ramen för GUSP, dels en EG-forordning. De båda antagna beslutenhänvisar till varandra. Ett annat fall är beslut om ekonomiska sanktioner mot ett land utanför EU. De fattas inom ramen för GUSP, men kan följas av beslut inom första pelaren.

Vem företräder EU

Sambandetmellan frågor i första och andra pelaren får också konsekvenserför unionens samladepolitik gentemot omvärlden. EU företräds i vissa fall av både kommissionen och ordförandelandet. Röster har höjts för att EU borde bli en juridisk person för att råda bot problemet.

Svårighetemauppstår ofta när ministerrådet försöker skapa en bred politik med anknytning till samtliga tre pelare gentemot ett visst land eller en region. Allt som oftast har en del medlemsländerförsökt användadet mellanstatliga GUSPsamarbetets metoder för att fatta beslut inom den första pelaren med sina överstatliga inslag.

Färsvarspolitiken och försvaret

Den säkerhets-och försvarspolitiska delan av GUSP kan bli en av huvudfrågoma under regeringskonferensen1996.

Den kompromiss som ingicks i Maastricht innebar att den försvarspolitiska frågan sköts på framtiden. närmast till just regeringskonferensen.Fördraget VEU om löper dessutom ut 1998, och det samarbetetkan därför också omförhandlas.

Bakom diskussionen om förhållandet mellan EU och VEU, också mellan men VEU och Nato, låg inför Maastricht mycket olika nationella uppfattningar. Grovt uttryckt fanns å ena sidan de som ville se ett veritabelt europeiskt alternativ till Nato med dessberoende av USA och Kanada,och å andra sidande som sågrisker i detta, främst att Nato därmed kunde försvagas. Ett argument for dem som propageradeför ett starkt VEU var också att USA:s intresseför Europas säkerhet efter det kalla krigets slut sågs avta i styrka.

Situationen är delvis annorlunda i dag. Vid Natos toppmöte i januari 1994 gav USA en europeiskförsvarsidentitet sin politiska välsignelse. I Nato inleddes också en diskussion om kombinerade aktioner: insatser av VEU-länder och andra

intresserade i främst fredsbevarande och under vissa omständigheter kanske fredsframtvingande operationer där Nato USA/Kanada ger visst bistånd. Se även kapitel Färsvarsfågan i GUSP.

Alternativ för VEU-EU-relation

Olika uppfattningar dröjer dock kvar om vilket förhållandet mellan EU och VEU ska vara. Det finns flera alternativ i debatten:

Att inte längre än vad Maastrichtfördraget stipulerar. En sådan minimilösning ter sig dock mindre sannolik. Att EU ges ökade möjligheter att ge VEU direktiv att utföra olika - Petersbergsuppgifter se kapitel Försvarsfrågan i GUSP, och nedan. Att den del av VEU-samarbetet som har beröring med Petersbergsuppgiftema inkorporeras i EU med bibehållen mellanstatlighet, men utan säkerhetsgarantin. Ett särskilt protokoll för denna skulle kunna läggas utanför EU-samarbetettill vilket dagensfulla VEU-medlemmar och eventuella kommande kunde foga sig. Att EU och VEU helt går samman. Förefaller helt orealistiskt. -

Gemensamt försvar i bakgrunden

När frågan om säkerhets- och försvarspolitiken aktualiseras infor regeringskonferensen är en viktig utgångspunktvilka säkerhetsutmaningar EU och Europa faktiskt kan tänkas stå inför. De torde i första hand handla om inre stabilitet i länderna nära EU:s yttre gränser. De kan fortsätta att handla om etniska och nationella konflikter. Kriserna och krigen i f.d. Jugoslavien spelar en viktig roll i denna debatt.

Diskussionernahar, som framgått, mer och mer kommit att fokusera på VEU:s s.k. Petersbergsuppgifter: konfliktförebyggande åtgärder, fredsbevarande eller fredsframtvingande samt humanitära operationer.Ett brittiskt förslag har ytterligare understrukit vikten av en sådankommande roll for VEU.

Frågan om att inrätta ett gemensamt försvar som bygger på säkerhetsgarantier medlemsstaternaemellan har därmed i praktiken kommit något i bakgrunden jämfört med tidigare, då hotet från främst Sovjetunionen sågssom överhängande. Likväl lever visionen, såsom den formulerades i Maastrichtfördraget, kvar i flera ledande EU- och VEU-länder.

AVDELNING V

Bestämmelser

om en

gemensam

utrikes- och

säkerhetspolitik

Artikel

En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik skall införas regleras

som av följande bestämmelsen

Artikel 1

Unionen och dess medlemsstater skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik regleras bestämmelsersom av na i denna avdelning och omfattar alla områden inom utrikessom och

säkerhetspolitiken.

2. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall ha mål

som att skydda unionens värden, grundläggande intressen - gemensamma och oavhängighet,

att på alla sätt stärka unionens och dess medlemsstaters säkerhet, - - att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i Över-

ensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga, principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet, och utveckla och - att befästa demokratin och rättsstatsprincipen respekten för de samt mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

b Unionen skall sträva efter förverkliga dessa mål

. att genom att i enlighet med artikel J 2 upprätta systematiskt - ett samarbete mellan medlemsstaterna deras politik, om genom att i enlighet med artikel J 3 gradvis genomföra - gemensamma åtgärder på de områden där medlemsstaterna har viktiga

gemensamma intressen.

4. Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i anda lojalitet och ömsesidig solidarien av tet. De skall avstå från varje handling strider unionens insom mot tressen eller kan minska dess effektivitet sammanhållande kraft som en

ide internationella relationerna. Rådet skall säkerställa att dessa princiföljs. per

Artikelj2

Medlemsstaterna skall informera och samråda med varandra inom rådet om alla utrikes- och säkerhetspolitiska frågor allmänt intresse av för att säkerställa att deras samlade inflytande utövas så effektivt som möjligt ett konvergent uppträdande. genom

2. Så snart rådet anser att det behövs skall rådet fastställa en gemensam ståndpunkt. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik överensstämmed de ståndpunkterna. mer gemensamma

Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom intemationella organisationer och på internationella konferenser. De skall där hävda de ståndpunkterna. gemensamma Inom internationella organisationer och på internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater deltar skall de deltagande medlemsstatema hävda de ståndpunkterna. gemensamma

Artikel 3

Följande ordning skall gälla för beslut åtgärd inom om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitiken.

Rådet skall på grundval allmänna riktlinjer från Europeiska rådet av besluta att fråga skall bli föremål för åtgärd. om en en gemensam När rådet beslutar att tillämpa principen åtgärd om en gemensam skall rådet åtgärdens exakta räckvidd, de allmänna och särskilda ange mål som unionen vill uppnå med åtgärden, det behövs hur länge om den skall pågå samt med vilka medel, enligt vilka förfaranden och på vilka villkor den skall genomföras.

2. När rådet beslutar den åtgärden och under varje om gemensamma skede av dennas förlopp, skall rådet avgöra i vilka frågor beslut som skall fattas med kvalificerad majoritet. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet enligt första stycket skall rösterna i rådet vägas enligt artikel 148.2 i Fördraget om

upprättandet av Europeiska gemenskapen; för ett beslut krävs det minst 62 röster från minst tio medlemmar

Om förhållandena ändras på ett sätt är väsentlig betydelse som av för fråga är föremål för gemensam åtgärd, skall rådet över en som en se principerna och målen för åtgärden och fatta de nödvändiga besluten. Så länge rådet inte har fattat beslut skall den åtgärden gemensamma bestå.

Gemensamma åtgärder skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden och handlande.

5. Information skall lämnas varje nationellt ställningstagande eller om nationell åtgärd planeras inom ramen för åtgärd; som en gemensam informationen skall lämnas i så god tid att föregående samråd kan ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation skall inte gälla åtgärder endast innebär att beslut rådet förs som av över till nationell nivå.

Om situationens utveckling gör det absolut nödvändigt och i brist beslut rådet får medlemsstaterna med beaktande de allmänna av - av målen för åtgärden vidta de brådskande åtgärder den gemensamma behövs. De berörda medlemsstaterna skall genast underrätta rådet som om sådana åtgärden

Om genomförandet en gemensam åtgärd medför allvarliga svåav righeter för medlemsstat, skall denna lägga fram saken för rådet som en skall överväga frågan och söka lämpliga lösningar. Sådana lösningar får inte strida målen för den åtgärden eller minska mot gemensamma dennas effektivitet.

Artikelj4

utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla Den gemensamma frågor gäller unionens säkerhet, inklusive utformningen på sikt av som försvarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett en gemensam gemensamt försvar.

2. Unionen anmodar Västeuropeiska unionen VEU som är en inte-

Artikeln sådan den ändrats artikel 15 AF. genom

grerad del Europeiska unionens utveckling, utarbeta och av att genomföra de beslut och åtgärder unionen berör försvaret. Rådet skall av som i samförstånd med VEUzs institutioner besluta de nödvändiga prakom tiska arrangemangen.

De frågor berör försvaret och behandlas i denna artikel som som

skall inte handläggas enligt ordningen i artikel

Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären vissa medlemsstaters säkerhets- och

av försvarspolitik; den

skall respektera vissa medlemsstaters förpliktelser enligt Nordatlantis-

ka fördraget och förenlig med den utrikes- och

vara gemensamma

säkerhetspolitik som har upprättats inom den

ramen. 5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare samarbete mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom för VEU och Atlantpakten, förutsatt sådant ramen att ett samarbete inte strider mot eller stör det samarbete föreskrivs i som denna avdelning.

För att främja målen för detta fördrag och med beaktande av tidpunkten 1998 i samband med artikel XII i Brysselpakten, kan bestämmelserna i denna artikel revideras enligt artikel N 2 på grundval av en rapport som rådet år 1996 skall lägga fram för Europeiska rådet och som skall innefatta en utvärdering de framsteg har gjorts och de av som erfarenheter har vunnits fram till dess. som

Artikel 5

Presidiet skall företräda unionen i frågor inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

2. Presidiet skall för att åtgärder genomförs; ansvara gemensamma presidiet skall därför i princip uttrycka unionens ståndpunkt inom internationella organisationer och på internationella konferenser.

I uppgifterna enligt punkterna 1 och 2 skall presidiet vid behov biträdas den medlemsstat har utövat ordförandeskapet av som senast och av den medlemsstat står närmast i utöva detta. Kornsom tur att missionen skall fullt ut delta i dessa uppgiften

4. Utan att det påverkar tillämpningen artikel J 2.3 och av artikel J 3.4 skall de medlemsstater är företrädda inom internationella som organisationer och på internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater deltar, hålla de informerade alla frågor senare om av gemensamt intresse. Medlemsstater också är medlemmar Förenta som av nationernas säkerhetsråd skall samråda med varandra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater är medlemmar som permanenta av säkerhetsrådet skall då de fullgör sina uppgifter till se att unionens ståndpunkter och intressen tillvaratas, dock utan att detta skall påverka deras enligt bestämmelserna i Förenta nationernas stadga. ansvar

Artikel J 6

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och kom-

missionens delegationer i tredje land och vid internationella konferen-

ser samt deras representationer vid internationella organisationer skall samarbeta för att säkerställa rådet beslutade ståndatt av gemensamma punkter och åtgärder följs och genomförs. gemensamma De skall intensifiera samarbetet utbyta information, genom att göra

gemensamma bedömningar och bidra till att genomföra de bestämmel-

ser som avses i artikel 8c i Fördraget upprättandet Europeiska om av gemenskapen.

Annan

Presidiet skall höra Europaparlamentet de viktigaste aspekterna om och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och till vederbörlig hänsyn se att tas till Europaparlamentets synpunkter. Presidiet och kommissionen skall

regelbundet hålla Europaparlamentet informerat utvecklingen om av unionens utrikes- och säkerhetspolitik. Europaparlamentet får ställa frågor eller lämna rekommendationer till rådet. En gång om året skall Europaparlamentet hålla debatt en om de framsteg har gjorts för genomföra den utrikessom att gemensamma och säkerhetspolitiken.

ArtikelJ8 Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. 2. Rådet skall fatta de beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer Europeiska rådet har antagit. Rådet skall som säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens handlande. Rådet skall besluta enhälligt utom i procedurfrågor och i de fall som

avses i artikel 3.2.

Varje medlemsstat eller kommissionen får hänskjuta frågor den om gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till rådet och lägga fram förslag för rådet. 4. I sådana fall kräver ett snabbt beslut skall presidiet eget som initiativ eller på begäran av kommissionen eller en medlemsstat kalla till ett extra rådssammanträde inom fyrtioåtta timmar eller, i nödsien tuation, inom kortare tid. 5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151 i Fördraget om upprättandet Europeiska gemenskapen skall politisk kommitté av en som består av de politiska direktörerna övervaka den internationella situationen på de områden som omfattas av den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken och bidra till att utforma politiken genom att avge yttranden till rådet på begäran av detta eller på eget initiativ. Kommittén skall också övervaka genomförandet den beslutade poliav tiken, dock utan att detta påverkar presidiets och kommissionens befogenheter.

Artikel 9

Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Artikel J 10

Vid översyn av de säkerhetspolitiska bestämmelserna

enligt artikel 4

skall den konferens sammankallas som för det ändamålet också pröva

om några ytterligare ändringar behövs i bestämmelserna

om den ge-

mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Artikel 11

Artiklarna 137, 138, 139-142, 146, 147, 150-153, 157-163 och

217 i Fördraget upprättandet Europeiska om av gemenskapen skall

tillämpas bestämmelserna de områden om som avses i denna av-

delning.

Institutionernas förvaltningsutgifter till följd

av bestämmelserna om den utrikes- och

gemensamma säkerhetspolidken skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.

Rådet får också

antingen enhälligt besluta driftsutgifterna för

- att att genomföra de

nämnda bestämmelserna skall belasta Europeiska gemenskapernas

budget; i så fall skall budgetförfarandet

enligt Fördraget om upprättandet Europeiska gemenskapen tillämpas, av eller

bestämma sådana utgifter skall belasta

- att medlemsstaterna, i före-

kommande fall enligt

en fördelningsnyckel skall fast-

som senare ställas.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ettrenodlatnäringsförbud. N. 40. Ãlvsäkerhet. K. . Arbetsföretag - En 11y möjlighet för arbetslösa. A. 41.Allmänbehörighet för högskolestudier. U. . Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.Fi. - 42.Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. . Lángtidsutredningen 1995.Fi. 43.Sambandet RedovisningBeskattning. Ju. - Vârdenssvåraval. .Aktiebolagets organisation. Ju. SlutbetänkandePrioriteringsutredningen. av S. 45.Gnmdvattenskydd. M. Muskövarvets framtid.Fö. 46.Effektivarestyrningochrättssäkerhet Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheter ochbodelning. Jul 4I .Tvángsmedel enligt27och28kap.RB . Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen. Ju. .Oversyn skattebrottslagen. av Fi. 48.EG-anpassade körkortsregler. K. Nyakonsumentregler. Ju. 49.Prognoser över statens inkomster ochutgifter.Fi. . -F MervärdesskattNyatidpunkterför 50.Kunskapslägetkämavfallsområdet 1995.M. redovisning ochbetalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred.N. Analys Försvarsmaktens av ekonomi.Fö. 52.Godtrosförvärv stöldgodsJu. av Ny Elmarknad Bilagedel.N. + 53.Samverkan för fred.Den rättsligaregleringen. Fö. Könshandeln. S. 54 Fastighetsbildning engemensam uppgiftfor stat . - Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.S. ochkommun.M. Homosexuell prostitution.S. 55.Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden. A. Konst offentlig i miljö. Ku. 56.Förmånerochsanktioner Ettsäkraresamhälle. Fö. utgifterför administration. Fi. - Utan stannar Sverige.Fö. 57.Förslag om ett internationellt flygsäkerhets- Staden vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruki Skåne.Fö. 58.Kompetens ochkunskapsutveckling om yrkes- - Bristpåelektronikkomponenter. Fö. rollerocharbetsfältinomsocialtjänsten. S. .GasmolnlamslárUppsala.Fö. 5 O.Ohälsoförsäkring ochsamhällsekonomi 25.Samordnad ochintegrerad tågtrafikpå olikaaspekter pâmodeller,finansiering - Arlandabanan i och Mälardalsregionen. K. ochincitament. 2O.Underhållsbidrag ochbidragsförskott, 60.Kvinnofrid.DelA+B. S. DelA ochDel B. S. .Myndighetsutövning vid medborgarkontor. C. 27. Regional framtid + bilagor.C. 62. renat Skåne.M. 28.Lagen om vissainternationella sanktioner 63.Översyn skattereglerna av för stiftelserochideella - en översyn.UD. föreningar.Fi. 29.Civilt bruk av försvarets 64.Klimatförändringar i trañkpolitiken. K. resurserregelverken, erfarenheter, helikoptrar.Fö. 65 Näringslivets tvistlösning. Ju. . 30.AlkylatochMiljöklassning bensin.M. av 66.Polisensanvändning övervakningskameror av vid 31.Ettvidareutvecklat miljöklassystem i EU. M. förundersökning. Ju. 32.IT ochverksamhetsförnyelse inomrättsväsendet. 67.Naturgrusskatt, m.m. Fi. Förslagtill nya samverkansformer. Ju. .IT-kommissionens arbetsprogram 1995-96.SB. 33.Ersättning för ideellskadavidpersonskada. Ju. 69.Betaltjänster. Fi. 34.Kompetens för strukturomvandling. A. 70.Allmännakommunikationerför alla K. - 35.Avgifter inom handikappomrâdet. S. 71.Behörighet ochUrval.Förslagtill nya reglerför 36.Förmånerochsanktioner en samladredovisning. antagning till Universitet högskolor. och U. - Fi. 72.Svenska insatser för internationell katastrof-och 37.Vårtdagligablad stödtill svenskdagspress. Ku. Kartläggning, analysochförslag.

- gyktinghjälp.

38.YrkeshögskolanKvalificeradeftergymnasial - o. yrkesutbildning. U. 73.Ettaktiebolag för servicetill universitet och 39.Somereflections SwedishLabourMarket on högskolor m.m. U. Policy.A. 74.Lägenhetsdata. Fi. Någrautländska forskares pásvensk syn 75 Svenskflyktingpolitiki globaltperspektiv.A. . arbetsmarknadspolitik. A. 76.Arbetetill invandrare. A.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

77.Röster om EU:sregeringskonferens 108.Nyellag.N. hearingmedorganisationsföreträdare, 109.Likvärdigutbildning lika villkor. U. debattörer forskare. och UD. 110.Viljan attveta ochviljan att förstå - 78.Den svenskarymdverksamheten. N. Kön,kompetens ochdenkvinnovetenskapliga 79.Vårdnad,boende och umgänge. JU. utmaningen i högreutbildning. U. 80.EU om regeringskonferensen 1996 11 Omvärld,säkerhet, försvar. - institutionemas rapporter Frågor om EU:sandrapelareinförregeringssynpunkter i övrigamedlemsländer. UD. konferensen 1996.UD, 8 Ny rättshjälpslag och andrabestämmelser om . rättsligtbistånd.Ju. 82.Finansieringslösningar för Göteborgs- och Dennisöverenskommelsema. K. 83.EUkandidater 12länder som kanbli EU:s 4 nya medlemmar. UD. 84.Kulturpolitikens inriktning.Ku. 84.Kulturpolitikens inriktning i korthet.Ku. - 85.Tjugoårskulturpolitik1974-1994. Ku. Dokumentation ochsocialtjänstregister. S. . 87.Försäkringsrörelse i förändring Fi. 88.Denbrukademångfalden. Del l+2. Jo. 89.SvenskarEU-tjänst. i Fi. 90.KärnavfallochMiljö. M. 91.Ettreformerat straffsystem. DelI-lll. Ju. 92.EGzsarbetstidsdirektiv ochdesskonsekvenser för detsvenska regelsystemet. A. .Omprövning statligaåtaganden. av Fi. .Personalavveckling utbildningochbeskattning. F1

.Halsodataregister

Vârdregister. S. v Jordensklimatförändras. Enanalys hotbild av ochglobalaätgärdsstrategier. M. 97.Miljöklassning snöskotrar. av M. 98.1990-talets bostadsmarknad en förstautvärdering. N. - 99.SMHl:sverksamhetsform K. 100.Hållbarutvecklingilandetsfjällomráden. M. 101.Ettutvidgat EU möjligheter ochproblem. - Sammanfattning aven hearingi augusti1995. UD. 102.Medborgarnas EU frihetochsäkerhet - Frågor om unionens tredjepelareinförregeringskonferensen 1996.UD. 103.Föräldrari självförvaltande skolor.U. 104.Skattereformen 1990-1991. Enutvärdering.Fi. 105.Konkurrens i balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentligprissättning m.m. N. 106.Rapporteringsskyldighet för revisoreri finansiella företag.Fi. 107.Avbytarverksarnhetens organisation och finansiering. Jo.

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen GasmolnlamslárUppsala,24

Civilt bruk av försvarets resurser lT-kommissionens arbetsprogram 1995-96.68 regelverken, erfarenheter, helikoptrar.29

Justitiedepartementet Samverkan för fred. Denrättsligaregleringen. 53

Svenska insatserför internationell katastrof-och Pensionsrättigheter ochbodelning.8 llyktinghjälp,Kartläggning, analys och förslag, 72 Nyakonsumentreglcr. l l

lT ochvcrksamhetsförnyelse inomrättsväsendet. Socialdepartementet

Förslagtill nya samverkansformer. 32 Ersättning för ideellskadavid pcrsonskada. Várdenssvåraval. 33 Sambandet SlutbetänkandePrioriteringsutredningen. av 5 RedovisningBeskattning43 - Könshandeln. 15 Aktiebolagets organisation. 44 Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.16 Tvángsmedel enligt27och28kap.RB polislagen. 47 Homosexuell prostitution.17 samt Godtrosförvärv stöldgods52 Underhállsbidrag ochbidragsförskott, av Näringslivets tvistlösning.65 Del ochDel A B. 26 Avgifterinomhandikappomrádet, 35 Polisens användning övervakningskameror av vid förundersökning. Kompetens ochkunskapsutveckling yrkes- om 66 - Vårdnad.boende ochumgänge.79 rollerocharbetsfältinomsocialtjänsten, 58 Ohälsoförsäkring ochsamhällsekonomi Ny rättshjälpslag ochandrabestämmelser om rättsligtbistånd.81 olikaaspekter modeller,finansiering - Ett reformerat straffsystem. ochincitament.59 Dell-lll. 91 Kvinnofrid.DelA l-B. 60

Utrikesdepartementet Dokumentation ochsocialtjänstregister. 86 Hälsodataregister Várdregister. 95 Lagen om vissainternationella sanktioner -

- en översyn. 28 Kommunikationsdepartementet Röster om EU:sregeringskoiiferens hearingmedorganisationsföreträdare, Samordnad ochintegrerad tågtrafik - debattörer ochforskare.77 Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. 25 Älvsäkerhet. 40 EU om regeringskonferensen 1996 institutionernas Framtidsanpassad Gotlandstrañk. 42 - rapporter synpunkter i övrigamedlemsländer. EG-anpassade körkortsregler. 48 - 80 EU-kandidater12länder kanbli EU:s Klimatförändringar i trafikpolitiken.64 - som medlemmar. 83 Allmännakommunikationerför alla 70 nya - Finansieringslösningar för Göteborgs- och EttutvidgatEU möjligheterochproblem. - Sammanfattning Dennisöverenskommelserna. 82 aven hearingi augusti1995.101 Medborgarnas SMHl:sverksamhetsform 99 EU frihetochsäkerhet - Frågor om unionens tredjepelareinförregerings- Finansdepartementet konferensen 1996.102 Omvärld,säkerhet. försvar. Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.3 -

Frågor EU:sandrapelareinför regerings- Lângtidsutredningen 1995.4 om konferensen 1996.111 Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. 9 Översyn skattebrottslagen. av 10

Försvarsdepartementet MervärdesskattNyatidpunkterför - Muskövarvets framtid.6 redovisning ochbetalning.12

Analys Försvarsmaktens ekonomi.13 Förmåner ochsanktioner en samladredovisning. 36 av - Ettsäkraresamhälle. 19 Prognoser över statens inkomster ochutgifter.49 Utan Förmånerochsanktioner stamiar Sverige.20 Staden utgifterför administration. 56 vatten utan vatten. 21 - Radioaktiva slår jordbruk Översyn skattereglerna av för stiftelserochideella ämnen ut i Skåne.22 Brist elektronikkomponenter. 23 föreningar.63