En enklare hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande

En enklare hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande

Betänkande av utredningen om Vattenfrågor vid planläggning och byggande

Stockholm 2023

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Omslagsfoto: Camilla Adolfsson Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0760-5 (tryck) ISBN 978-91-525-0761-2 (pdf) ISSN 0375-250X

Till statsrådet Andreas Carlson

Regeringen beslutade den 28 oktober 2021 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av de bestämmelser i planoch bygglagen som avser vatten (dir. 2021:92).

Uppdraget skulle ursprungligen ha redovisats senast den 20 juni 2023. Genom tilläggsdirektiv den 19 januari 2023 och den 29 juni 2023 bestämdes att uppdraget i stället skulle redovisas senast den 15 november 2023 (dir. 2023:6 och dir. 2023:103).

Vattenvårdsdirektören och juris doktor Johanna Söderasp utsågs till särskild utredare den 28 oktober 2021.

Utredningen har biståtts av följande sakkunniga: kansliråden Joel Björk-Werner och Linn Gloppestad samt departementssekreterarna Christina Berglind och Marina Fransson.

Christina Berglind entledigades den 12 maj 2022 och i stället förordnades kanslirådet Sara Kymenvaara som sakkunnig i utredningen från och med samma datum. Joel Björk-Werner entledigades med verkan från den 31 december 2022 och i stället förordnandes ämnesrådet Anna Förander som sakkunnig i utredningen från och med den 7 mars 2023.

Utredningen har biståtts av följande experter: handläggaren Pontus Cronholm (Naturvårdsverket), vattensamordnaren Lisa Dahlén (vattenmyndigheterna), experten Love Edenborg (Sveriges Kommuner och Regioner), juristen Ulf Edling (Trafikverket), handläggaren Kester Gibson (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), geoteknikern Ulrika Isacsson (Statens geotekniska institut), juristen Martin Jansson (Havs- och Vattenmyndigheten), vattenhandläggaren Carola Lindeberg (Sveriges geologiska undersökning), juristen Gustaf Mark (Lantmäteriet), miljöjuristen Elin Nilsson (Försvarsmakten), samhällsbyggnadsdirektören Jan Persson (länsstyrelserna), chefsjuristen Caroline Reuterskiöld Wall (Fortifikationsverket), civilingenjören Anders Rimne (Boverket), miljöspecialisten Kristina

Sjödin (Statens fastighetsverk), experten Melle Säve Söderbergh (Livsmedelsverket) och miljöexperten Peter Sörngård (Svenskt Vatten).

Kristina Sjödin entledigades med verkan från den 4 juli 2022. Martin Jansson entledigades med verkan från den 1 september 2022. Från samma dag förordnades verksjuristen Ramona Liveland (Havsoch vattenmyndigheten). Elin Nilsson entledigades med verkan från den 20 januari 2023. Från samma dag förordnades t.f. sektionschefen Malin Höök (Försvarsmakten).

Juristen Camilla Adolfsson anställdes som huvudsekreterare från och med den 10 januari 2022. Juris doktor Henrik Josefsson anställdes som utredningssekreterare från och med den 17 januari 2022. Agronomie doktor Cajsa Lindberg anställdes som utredningssekreterare från och med den 1 mars 2022. Cajsa Lindberg entledigades med verkan från den 1 november 2022.

Betänkandet är skrivet i vi-form. Med detta avses utredaren och utredningssekretariatet. Jag är emellertid ensam ansvarig för samtliga förslag.

Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden.

Härmed överlämnas betänkandet En enklare hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande (SOU 2023:72). Uppdraget är härigenom slutfört.

Stockholm i november 2023

Johanna Söderasp

/ Camilla Adolfsson

Henrik Josefsson

Förkortningar

AL anläggningslagen (1973:1149) Art- och habitatdirektivet Rådets direktiv 92/43/EEG av

den 21 maj 1992 om bevarande

av livsmiljöer samt vilda djur och

växter Badvattendirektivet Rådets direktiv 76/160/EEG av

den 8 december 1975 om kvali-

teten på badvatten BBR Boverkets byggregler

(BFS 2011:6) Bet. betänkande BFS Boverkets författningssamling BL byggnadslagen (1947:385) BS byggnadsstadgan (1959:612) BVL lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk,

m.m. Det äldre grundvattendirektivet Rådets direktiv 80/68/EEG av

den 17 december 1979 om skydd

för grundvatten mot förorening

genom vissa farliga ämnen Dricksvattendirektivet Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2020/2184 av den

16 december 2020 om kvaliteten

på dricksvatten (omarbetning) Ds departementsserien EU Europeiska unionen

EU:s livsmedelsförordning Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 178/2002 av

den 28 januari 2002 om allmänna

principer och krav för livs-

medelslagstiftning, om inrät-

tande av Europeiska myndig-

heten för livsmedelssäkerhet och

om förfaranden i frågor som gäller

livsmedelssäkerhet FBL fastighetsbildningslagen

(1970:988) FMH förordningen (1998:899)

om miljöfarlig verksamhet

och hälsoskydd Fågelskyddsdirektivet Europarlamentets och rådets

direktiv 2009/147/EG av

den 30 november 2009 om beva-

rande av vilda fåglar Grundvattendirektivet Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/118/EG av

den 12 december 2006 om skydd

för grundvatten mot föroreningar

och försämring Havs- och vattenmyndighetens Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om övervakning av föreskrifter (HVMFS 2015:26) ytvatten om övervakning av ytvatten enligt

vattenförvaltningsförordningen

(2004:660) HD Högsta domstolen HVMFS Havs- och vattenmyndighetens

författningssamling IPCC Intergovernmental Panel

on Climate Change JB jordabalken Kap. kapitel KL kommunallagen (2017:725)

LAV lagen (2006:412) om allmänna

vattentjänster LL ledningsrättslagen (1973:1144) LSO lagen (2003:778) om skydd mot

olyckor MB miljöbalken MBF miljöbedömningsförordningen

(2017:966) MKB miljökonsekvensbeskrivning MKB-direktivet Europaparlamentets och rådets di-

rektiv 2011/92/EU av den 13 de-

cember 2011 om bedömning av in-

verkan på miljön av vissa offentliga

och privata projekt, i lydelsen en-

ligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2014/52/EU MMD Mark- och miljödomstol MPF miljöprövningsförordningen

(2013:251) MSB Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap MÖD Mark- och miljööverdomstolen Naturresurslagen lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser m.m. OSL offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400) PBF plan- och byggförordningen

(2011:338) PBL plan- och bygglagen (2010:900) PE personekvivalenter PFAS per- och polyfluorerade alkyl-

substanser

Prioämnesdirektivet Europaparlamentets och rådets

direktiv 2008/105/EG av den

16 december 2008 om miljökvali-

tetsnormer inom vattenpolitikens

område och ändring och senare

upphävande av rådets direk-

tiv 82/176/EEG, 83/513/EEG,

84/156/EEG, 84/491/EEG och

86/280/EEG, samt om ändring

av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/60/EG Prop. proposition RF regeringsformen SFS Svensk författningssamling SGI Statens geotekniska institut SGU Statens geologiska undersökning SMB-direktivet Europaparlamentets och rådets

direktiv 2001/42/EG av den

27 juni 2001 om bedömning

av vissa planers och programs

miljöpåverkan SMHI Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut SOU Statens offentliga utredningar Vattendirektivet Europaparlamentets och rådets di-

rektiv 2000/60/EG av den 23 ok-

tober 2000 om upprättande av en

ram för gemenskapens åtgärder på

vattenpolitikens område VISS Vattenmyndigheternas databas

Vatteninformation Sverige VL vattenlagen (1983:291) VVF vattenförvaltningsförordningen

(2004:660) ÄPBL plan- och bygglagen (1987:10) ÄVL vattenlagen (1918:523)

Översvämningsdirektivet Europaparlamentets och rådets di-

rektiv 2007/60/EG av den 23 ok-

tober 2007 om bedömning och

hantering av översvämningsrisker

Sammanfattning

Vårt uppdrag

Vårt uppdrag har varit att göra en översyn av de bestämmelser i planoch bygglagen som avser vatten. Syftet med utredningen har för det första varit att förenkla och förtydliga på vilket sätt miljökvalitetsnormer för vatten ska få genomslag vid planläggning och prövning enligt plan- och bygglagen på ett sätt som motsvarar kraven i EUrätten och som underlättar kommunernas tillämpning av dessa krav. För det andra har syftet varit att ge kommunerna de verktyg som behövs för att säkerställa att de krav på miljömässigt och ekonomiskt hållbara lösningar för dag- och dricksvatten som ställs vid planläggning och prövning enligt plan- och bygglagen kan genomföras i dag och vid ett förändrat klimat.

Utifrån syftet har uppdraget mer precist varit att analysera kommunernas förutsättningar att säkerställa att miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten följs vid planläggning och vid prövning enligt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen, se över kommunernas möjligheter att hantera dagvatten på ett hållbart sätt vid detaljplaneläggning och vid prövning enligt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen, analysera kommunernas förutsättningar att trygga dricksvattenförsörjning vid planläggning och lämna nödvändiga författningsförslag.

Mot denna bakgrund har vi delat in uppdraget i tre delar: miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering och dricksvattenförsörjning.

Dagens regelverk

Bestämmelser med koppling till frågor om vatten finns i dag i 1–9 och 11 kap. plan- och bygglagen, men också i flera andra författningar med nära koppling till bestämmelserna i plan- och bygglagen,

som exempelvis miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och vattenförvaltningsförordningen.

I plan- och bygglagen avser flera av bestämmelserna bedömningsfrågor om lämplig användning av mark- och vattenområden, men också frågor om främjande av hushållning med vatten, hänsynstagande till vattenförhållanden och förutsättningar att ordna vattenförsörjning vid planläggning och byggande. I lagen finns också ett krav på att följa miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken, eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken, vid planläggning och i andra ärenden enligt plan- och bygglagen. Slutligen finns i plan- och bygglagen flera bestämmelser om hänsynstagande till risken för översvämning.

Reformbehovet

Våra analyser visar att det finns flera utmaningar med dagens reglering om vatten i plan- och bygglagen. För det första uppfattas bestämmelserna om att följa miljökvalitetsnormer för vatten i plan- och bygglagen med hänvisning till 5 kap. miljöbalken som både otydliga och svåra att tillämpa. Det är i denna del också oklart om regleringen uppfyller kraven inom unionsrätten. Vi har konstaterat att problembilden i denna del inte bara hänger ihop med hur hänvisningarna i plan- och bygglagen ser ut till bestämmelserna i 5 kap. miljöbalken. Vi gör även bedömningen att bestämmelserna i både 5 kap. miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen är otydliga och svåra att tillämpa för landets kommuner. Detta gäller särskilt i förhållande till planläggningssituationen. Vid en genomgång av miljökvalitetskraven i 5 kap. miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen har vi också kunnat konstatera att alla de möjligheter till undantag från kraven som återfinns inom EU-rätten inte har genomförts i svensk rätt, vilket försvårar den svenska tillämpningen av kraven vid planläggning, men också vid prövning av verksamheter och åtgärder.

För det andra har vi kunnat konstatera att det i dag i plan- och bygglagen helt saknas bestämmelser om hur dagvatten bör hanteras vid planläggning och byggande. Detta skapar osäkerhet och försämrar kommunernas förutsättningar att ta omhand sådana frågor vid planläggning och byggande. Samtidigt ökar behovet av att hantera skyfall och annat dagvatten, bl.a. som en följd av klimatförändringarna. Pro-

blematiken kan i sin tur även försämra möjligheterna att uppnå de miljökvalitetsnormer som är beslutade för varje vattenförekomst. Även i lagen om allmänna vattentjänster saknas närmare bestämmelser och verktyg för att hantera specifika frågor om dagvatten skilt från hanteringen av avloppsvatten.

Slutligen visar vår genomgång att dagens reglering om hänsynstagande till möjligheterna att ordna vattenförsörjning, inklusive dricksvattenförsörjning, vid planläggning och byggande i stort fungerar bra. I denna del handlar utmaningen framför allt om att säkerställa dricksvattenförsörjningen utifrån ett säkerhets- och vattenbristperspektiv. Flera allmänna vattentäkter saknar i dag ett sådant skydd som behövs både för att säkerställa landets dricksvattenförsörjning i dag och i framtiden och för att uppfylla vattendirektivets krav på erforderligt skydd.

Våra utgångspunkter

Ytterst har vår utgångspunkt varit att förslagen ska lösa de utmaningar som beskrivs i våra utredningsdirektiv, men också de därmed nära sammanhängande utmaningar som vi har identifierat under utredningsarbetet. Samtidigt har vår allmänna utgångspunkt varit att förslagen ska vara hållbara, effektiva och rättssäkra. I enlighet med vad som anges i utredningsdirektiven förhåller sig förslagen också till det kommunala självbestämmandet och till den byggrätt som följer av en detaljplan.

Våra förslag

Förenklade och förtydligade bestämmelser om miljökvalitet för vatten

Vi lämnar flera förslag på förtydliganden av bestämmelserna om miljökvalitet i 5 kap. miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen. Detta gäller i första hand hur frågor om miljökvalitet ska hanteras i planläggningssituationen och vilka undantag som kan göras från krav på viss miljökvalitet för vatten i sammanhanget.

En viktig förändring är att det tydliggörs att den myndighet som planlägger kan klara vattendirektivets s.k. försämrings- och äventyrandeförbud inte bara genom skyddsbestämmelser inom planområdet utan också genom att, som ett komplement till planen, besluta, avtala eller vidta skyddsåtgärder utanför planområdet.

Samtidigt utökas de skyddsåtgärder som är möjliga att bestämma i en detaljplan eller områdesbestämmelser i syfte att motverka sådan otillåten påverkan på vattenmiljön som avses med försämrings- och äventyrandeförbuden.

En annan förändring är att undantagen från miljökvalitetskraven för vattenmiljö utökas för att bättre återspegla de undantag från miljökvalitetskraven som EU-rätten möjliggör. I denna del föreslår vi för det första att s.k. blandningszoner ska utpekas. Syftet med förslaget är bl.a. att öka transparensen kring hur mätningar ska göras för att anses vara representativa för ytvattenförekomster och utsläppspunkter. Gränsvärdesnormer får under vissa förutsättningar överträdas i en sådan zon.

För det andra föreslår vi ett nytt undantag för situationen att en överträdelse av en gränsvärdesnorm beror på en föroreningskälla utanför Sveriges gränser och effektiva åtgärder inte kan vidtas för att uppnå den status som vattnet ska ha enligt normerna.

Ett tredje nytt undantag avser sådana tillfälliga och kortvariga försämringar av vattenmiljön i samband med direkta utsläpp från konstruktions- och byggnadsarbeten och liknande verksamheter på eller i marken som kommer i kontakt med grundvatten. Även sådan kortvarig försämring är tillåten efter beslut av en myndighet eller kommun.

För det fjärde tydliggör vi att den befintliga undantagssituationen till följd av ett allmänintresse av större vikt även omfattar planläggning.

De i vattenförvaltningsförordningen förekommande uttrycken ”orimliga kostnader” respektive ”höga kostnader” ersätts av uttrycket ”kostnader som är högre än värdet av nyttan/målet”. Syftet med ändringen är att bättre återspegla kraven i vattendirektivet och tydliggöra den samhällsekonomiska avvägning som ska göras i dessa situationer.

Vidare tydliggörs att en planläggande myndighet, på motsvarande sätt som i dag gäller för prövningsmyndigheter enligt miljöbalken, i samband med planläggning kan hämta in ett yttrande från berörd vattenmyndighet om utredningen i planärendet ger anledning att anta att något förhållande av betydelse för miljökvalitetsnormgiv-

ningen inte överensstämmer med det som har lagts till grund för en sådan norm och den bristande överensstämmelsen har betydelse för möjligheten att planlägga.

Om det behövs för att uppnå en miljökvalitetsnorm ges en region, en kommun eller några kommuner tillsammans inom ett vattendistrikt en möjlighet att fastställa ett regionalt eller lokalt åtgärdsprogram för regionen, kommunen eller kommunerna med konkreta åtgärder per vattenförekomst utifrån ett vattenavrinningsområdesperspektiv. Syftet med ändringen är att öka sannolikheten både för uppfyllandet av åtgärdsprogrammet för vattendistriktet som helhet och uppnåendet av vattenförekomsters miljökvalitetsnormer. Ett regionalt eller lokalt åtgärdsprogram ska vara förenligt med åtgärdsprogrammet för vattendistriktet. Den som upprättar ett förslag till regionalt eller kommunalt åtgärdsprogram ska ge berörda möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. Ett regionalt eller lokalt åtgärdsprogram ska fastställas av regionfullmäktige eller kommunfullmäktige.

I plan- och bygglagen avgränsas tillämpningen av bestämmelserna om miljökvalitet till planläggningssituationen. Likaså tydliggörs på vilket sätt hänsyn till bestämmelserna om miljökvalitet i 5 kap. miljöbalken behöver tas vid planläggning i regionplan, översiktsplan respektive detaljplan eller områdesbestämmelser. Regleringen i miljöbalken om regeringens roll i hanteringen av frågor om miljökvalitet vid planläggning enligt plan- och bygglagen slopas och ersätts av en möjlighet för regeringen att besluta om ett planföreläggande enligt plan- och bygglagen om det behövs för att tillgodose intresset att bestämmelserna om miljökvalitet enligt 5 kap. miljöbalken inte ska överträdas.

Både i miljöbalken och plan- och bygglagen görs ändringar av de processuella reglerna för att tydliggöra att vattenmyndigheten inte har någon självständig roll i planläggningsprocessen enligt plan- och bygglagen. I stället bevakas de frågor som rör bestämmelserna om miljökvalitet för vatten av berörd länsstyrelse, som i sin tur inhämtar yttrande från vattenmyndigheten om förslaget till en detaljplan eller områdesbestämmelser innefattar en tillämpning av undantag från bestämmelserna om miljökvalitet för vatten.

Förslagen till ändringar i 5 kap. miljöbalken medför behov av följdändringar i flera författningar, bl.a. i väglagen och lagen om byggande av järnväg. Syftet med de samlade förslagen är både att säkerställa att frågor om miljökvalitet tas omhand vid planläggning och att detta görs genom en så effektiv process som möjligt. Sammantaget bör för-

slagen leda till ökad tydlighet och ge bättre förutsättningar både för utökad planläggning och för en hållbar fysisk samhällsplanering.

Förenklade och förtydligade bestämmelser om dagvattenhantering

I plan- och bygglagen förtydligas att möjligheterna att hantera dagvatten är ett sådant allmänt intresse som behöver beaktas vid bedömningen av lämplig utformning och placering av bebyggelse och byggnadsverk. Vidare införs bestämmelser om vilka krav som bör ställas avseende hantering av dagvatten vid planläggning i detaljplan och områdesbestämmelser samt i skälig utsträckning vid bebyggande av en tomt. Bl.a. ges kommunen möjlighet att i en detaljplan bestämma skyddsåtgärder för att motverka en sådan otillåten påverkan på vattenmiljön som strider mot försämrings- och äventyrandeförbuden. Det förtydligas också att ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för dagvattenhantering.

Även i lagen om allmänna vattentjänster förtydligas att dagvattenhantering är en egen vattentjänst skild från avloppshantering. Vidare införs en möjlighet för kommunen att, om det behövs för att bidra till en förbättrad funktion eller ökad säkerhet hos en allmän vaanläggning, förelägga en fastighetsägare inom verksamhetsområdet att vidta eller underhålla sådana dagvattenåtgärder på tomten som framgår av skyddsbestämmelser eller andra planbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om sådana planbestämmelser saknas får kommunen besluta ett motsvarande föreläggande om åtgärderna inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser för området och inte heller oskäligt inskränker fastighetsägarens rätt till användning av den allmänna anläggningen. Vid bedömningen av om det finns förutsättningar för ett sådant föreläggande som avses i den senare situationen ska kommunens vattentjänstplan ge vägledning. Kommunen får förena ett sådant föreläggande med vite. Om de förelagda åtgärderna kan anses gå utöver fastighetsägarens ordinarie ansvar för hantering av dagvatten på tomten, har fastighetsägaren rätt till ersättning för den skada som föreläggandet medför. En anmälan om ersättning behöver lämnas till kommunen inom tre månader från det att föreläggandet har fått laga kraft. Kommunens kostnader för sådana ersättningskrav får täckas av va-avgiften.

Både i plan- och bygglagen och i lagen om allmänna vattentjänster införs en legaldefinition av termen dagvatten. I lagen om allmänna vattentjänster införs också en legaldefinition av termerna avlopp och dagvattenhantering.

Förtydligade bestämmelser om dricksvattenförsörjning, krav på hushållning med vatten och skydd av vattenområden

I plan- och bygglagen förtydligas att en obebyggd tomt ska ordnas så att det på tomten eller i närheten av den går att tillgodose krav på både vattenförsörjning och avlopp. Detsamma gäller när en lov- eller anmälningspliktig åtgärd på en byggnad vidtas på en bebyggd tomt. Bestämmelsen kommer i första hand att bli tillämplig när en lovpliktig åtgärd vidtas i ett område som omfattas av en äldre detaljplan i vilken frågan om vattenförsörjning eller avlopp inte har tagits omhand.

Vidare förtydligas att regionen vid planering i regionplan enligt 7 kap. plan- och bygglagen ska redovisa hur hänsyn har tagits till kommunala vattentjänstplaner. Syftet med ändringen är att koppla ihop planeringen av vattenförsörjningstjänsterna enligt lagen om allmänna vattentjänster med den fysiska planeringen i plan- och bygglagen. Sammantaget kan ändringen medföra att ökad vikt läggs vid vattenförsörjningsfrågan och på frågans samordning på olika planeringsnivåer.

När det gäller frågan om att säkerställa dricksvattenförsörjningen utifrån ett vattenbristperspektiv förtydligas att kommunen i samband med planläggning i detaljplan, om det finns särskilda skäl, kan bestämma skyddsåtgärder för att motverka eller förebygga brist på vatten. Särskilda skäl finns exempelvis om bebyggelse behöver placeras i områden med svag magasinerande förmåga av grundvatten, såsom exempelvis på Gotland och Öland, eller där vattenbrist ofta uppstår av andra geologiska eller klimatrelaterade skäl. Kravet på särskilda skäl innebär att sådana planbestämmelser inte bör beslutas slentrianmässigt i alla detaljplaner. Krav på utförande av sådana skyddsåtgärder kan också uppställas som ett villkor för att få lov eller startbesked. Vid bestämmande om en dagvattenanläggning i en plan får kommunen också bestämma att anläggningen ska ha den placering eller det utförande som behövs för att hantera vattenbrist.

I lagen om allmänna vattentjänster införs ett nytt bemyndigande enligt vilket regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, läns-

styrelsen eller kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om förbud eller begränsningar av användningen av dricksvatten vid vattenbrist eller risk för vattenbrist. Om en fastighetsägare bryter mot sådana föreskrifter om förbud eller om begränsning av användningen av dricksvatten eller ett beslut som har meddelats med stöd av en sådan föreskrift ges huvudmannen en möjlighet att stänga av vattenförsörjningen till en fastighet. Regleringen innebär en skärpning jämfört med de rekommendationer om användningen av dricksvatten som kommuner meddelar i dag med stöd av branschorganisationen Svensk Vattens allmänna bestämmelser (ABVA).

I lagen om allmänna vattentjänster införs också ett krav på landets kommuner att, om det behövs för att säkerställa ett tillräckligt skydd av en allmän vattentäkt som ger mer än tio kubikmeter per dygn i genomsnitt eller som försörjer fler än 50 personer ska kommunen eller va-huvudmannen hos berörd länsstyrelse ansöka om skydd av vattenområdet enligt 7 kap. miljöbalken eller kommunen besluta om skydd av vattenområdet enligt 7 kap. miljöbalken. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa ett tillräckligt skydd av sådana vattentäkter som enligt vattendirektivet ska ha ett erforderligt skydd.

Några andra förslag för att förenkla processerna och öka samordningen mellan miljöbalken och plan- och bygglagen

I plan- och bygglagen införs ett krav på att kommunen i översiktsplanen ska beskriva om översiktsplanen avviker från en havsplan och i så fall på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen. Bestämmelsen ska tillämpas på motsvarande sätt som i dag gäller vid en avvikelse från en regionplan. Syftet med bestämmelsen är att göra kommunerna mer uppmärksamma på vad som gäller enligt havsplanen samt tydliggöra havsplanens vägledande funktion. Tillämpningen av bestämmelsen bör också leda till en ökad samordning av användningen av havsområdena.

I miljöbalken föreslås att strandskydd inte ska återinträda när en detaljplan eller områdesbestämmelser ersätts med en ny detaljplan och ändamålet med planområdet är detsamma som i den äldre planen. Syftet med ändringen är att underlätta processen för ändringar och upphävande av detaljplaner. Av motsvarande skäl föreslås i lagen om införande av miljöbalken att strandskydd inte ska återinträda när en äldre generalplan, stadsplan eller byggnadsplan upphävs eller ersätts

av en ny detaljplan, om frågan om upphävande av strandskyddet sedan tidigare har prövats särskilt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Detta gäller för samtliga ändringar utom den justering som föreslås i lagen (2018:1408) om ändring av miljöbalken som föreslås träda i kraft den 1 januari 2029.

För ändringarna i plan- och bygglagen, miljöbalken, väglagen, lagen om byggande av järnväg, lagen om allmänna vattentjänster, vattenförvaltningsförordningen och plan- och byggförordningen föreslås övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och för mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

Detta gäller med undantag för bestämmelsen om ändrade regler för återinträde av strandskydd i miljöbalken. Denna ändring bör gälla för alla sådana ärenden direkt från ikraftträdandet.

Avseende förslaget till ny föreläggandemöjlighet för kommunen i lagen om allmänna vattentjänster bör denna möjlighet gälla endast i förhållande till detaljplaner och områdesbestämmelser som har beslutats från den 1 januari 2027.

Övriga föreslagna författningsändringar bör gälla direkt vid ikraftträdandet.

Genomförandefrågor

Med våra förslag har vi lagt fokus på att lösa behoven av ändringar i berörda regelverk. För att få till stånd en riktigt effektiv process krävs också att det finns förutsättningar för en god tillämpning av regelverket. För detta krävs både informationsinsatser och arbete med nytt och uppdaterat vägledningsmaterial från berörda myndigheter. Vi har identifierat behov av flera sådana insatser. Detta gäller i första hand vägledning av kommuners och regioners hantering av frågor om miljökvalitet för vatten vid planläggning enligt plan- och bygglagen, men också behov av nytt vägledningsmaterial för vattenmyndigheternas bedömningar av exempelvis förklaring av konstgjorda

och kraftigt modifierade ytvattenförekomster vid urban markanvändning, dvs. vid befintlig bebyggelse och hamnar, med stöd av vattenförvaltningsförordningen.

Förslagens konsekvenser

Vi gör bedömningen att förslagen som helhet bör leda till en enklare och tydligare hantering av vattenfrågor vid plan- och byggprocesser enligt plan- och bygglagen, planläggnings- och tillståndsprocesser enligt exempelvis miljöbalken och väglagen, vattentjänstfrågor enligt lagen om allmänna vattentjänster och vattenförvaltningsfrågor enligt vattenförvaltningsförordningen. Vi bedömer även att förslagen på längre sikt kan leda till besparingsmöjligheter med anledning av den ökade tydligheten som förslagen innebär, när regelförändringarna genomförts och både länsstyrelser, kommuner och andra statliga myndigheter känner sig trygga med vilka krav som ska ställas och på hur reglerna ska tolkas och tillämpas.

Två av förslagen innebär en potentiell inskränkning i det kommunala självbestämmandet. Detta gäller dels förslaget att ge regeringen en möjlighet att förelägga en kommun att inom en viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det behövs för att tillgodose att bestämmelserna om miljökvalitet i 5 kap. miljöbalken inte överträds, dels förslaget att kommunen om det behövs för att säkerställa ett tillräckligt skydd av en allmän vattentäkt som ger mer än tio kubikmeter per dygn igenomsnitt eller som försörjer fler än 50 personer, ska besluta om eller ansöka om skydd av vattentäkten enligt 7 kap. miljöbalken. När det gäller sådana förslag ska en avvägning göras mellan de kommunala självstyrelseintressena och de nationella intressen som den föreslagna lagstiftningen ska tillgodose. Vi gör bedömningen att förslagen inte går längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till vikten av att säkerställa Sveriges skyldigheter enligt EU-rätten.

Några av förslagen kommer att medföra ökade kostnader, särskilt initialt. Inledningsvis kommer ett genomförande av de samlade förslagen att medföra behov av ett tillfälligt tillskott av medel för informations- och utbildningsinsatser samt nytt vägledningsmaterial för Boverket. Kostnaden beräknas uppgå till totalt fyra miljoner kronor fördelade på två år. Även Havs- och vattenmyndigheten och

Sveriges geologiska undersökning bör tillföras medel för framtagande av nytt vägledningsmaterial med motsvarande totalt två respektive en miljon kronor.

Flera av förslagen berör vattenmyndigheternas arbete, exempelvis förslaget att förtydliga möjligheterna att begära omprövning av en miljökvalitetsnorm för vatten respektive förslagen med utökade möjligheter att göra undantag från de s.k. försämrings- och äventyrandeförbuden. Vår bedömning är att de länsstyrelser som är vattenmyndighet, som en följd av förslagen, dels permanent bör tillskjutas medel motsvarande en halv årsarbetskraft för arbete med yttranden och översyn av miljökvalitetsnormer, dels under en inledande treårsperiod bör tillskjutas ytterligare medel motsvarande en halv årsarbetskraft för utpekande av blandningszoner. Samtliga länsstyrelser föreslås därutöver få en tillfällig förstärkning om en miljon kronor, dvs. motsvarande en årsarbetskraft, under två år dels för att vägleda och stötta kommunerna i tillämpningen av de nya regler vi föreslår, dels för att länsstyrelsernas beredningssekretariat ska ha möjlighet att stötta både vattenmyndigheterna och länsstyrelsernas planhandläggare i bedömningar av påverkan på vattenmiljön på grund av de utökade antal ärenden som förslagen bedöms medföra initialt.

I övrigt bedöms behovet av uppdaterade vägledningar från i första hand Boverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning kunna rymmas inom ramen för befintliga ekonomiska ramar.

För landets kommuner bör förslagen som helhet resultera i enklare processer med fler och bättre verktyg. Detta bör i sin tur öka förutsättningarna för planläggning för ny bebyggelse.

Två förslag som dock skulle kunna innebära kostnadsökningar för kommunerna är dels förslaget om att vid behov ta fram ett lokalt åtgärdsprogram enligt vattenförvaltningsförordningen, dels det ovan nämnda förslaget med krav på kommunerna att, om det behövs för att säkerställa uttag av vatten i vissa allmänna vattentäkter, ansöka om eller direkt besluta om skydd av sådana dricksvattentäkter. Kostnaderna för att genomföra sådana åtgärder är svåra att beräkna, men kan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet bli höga. Det första förslaget – att ta fram ett lokalt åtgärdsprogram – är dock frivilligt för kommunen. När det gäller det andra förslaget med krav på skydd av vissa dricksvattentäkter följer detta av vattendirektivet, miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen och av nuvarande åtgärds-

program för vatten. Kravet på kommunerna finns således redan, även om skyldigheten inte i dag framgår av lagen om allmänna vattentjänster. Vi gör därmed bedömningen att de aktuella förslagen egentligen inte bör innebära några nya åtaganden för kommunerna. Eventuella kostnadsökningar förväntas därför bli marginella. När det gäller frågan om skydd av vissa viktiga dricksvattentäkter har också under utredningsarbetet framkommit att denna typ av förebyggande insatser normalt är billigare än att i efterhand rena en förorenad vattentäkt som behövs för dricksvattenförsörjning. För flera skyddsåtgärder för vattenmiljö kan kommunerna också ansöka om delfinansiering med upp till 90 procent av Havs- och vattenmyndigheten enligt förordningen om statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt, s.k. LOVA-bidrag.

Även för byggherrar bör de samlade förslagen medföra både tydligare och mer förutsägbara processer. Samtidigt kan förslagen i vissa delar medföra ökade kostnader för oftare förekommande krav på exempelvis dagvattenutredningar inför ny bebyggelse och dagvattenhantering i syfte att bidra till en förbättrad funktion eller ökad säkerhet hos en allmän va-anläggning. Vi gör dock bedömningen att det får anses ligga i allas intresse att dagvattenhanteringen både inom enskilda fastigheter och inom vattentjänstområden för dagvattenhantering fungerar bra i tider av ökande klimatanpassningsbehov.

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 6 och 10 §§, 3 kap. 4, 5, 10 och 16 §§, 4 kap. 12, 14, 16 och 42 §§, 5 kap. 14 och 22 §§, 6 kap. 40 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 9 § och 11 kap. 10 och 15 §§ plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande lydelse.

1 kap.

4 §

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,

bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,

bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,

byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,

byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,

byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens

uppgifter enligt denna lag,

byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,

1 Senaste lydelse 2019:949.

byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,

dagvatten: regn- eller smältvatten som inte tränger ned i marken eller som avrinner på markyta

eller konstruktion,

exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,

genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21–25 §§,

kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,

markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre

som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,

medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,

miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens

uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,

nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en

tidigare uppförd byggnad till en ny plats,

ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,

omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,

planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,

sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,

tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av

byggnadens volym,

tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,

underhåll: en eller flera åtgär- underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibe- der som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads hålla eller återställa en allmän konstruktion, funktion, använd- plats eller ett byggnadsverks konningssätt, utseende eller kultur- struktion, funktion, användhistoriska värde, och ningssätt, utseende eller kultur-

historiska värde, och

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.

2 kap.

6 §

Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till

1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,

2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,

3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,

4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,

5. möjligheterna att hantera avfall,

6. möjligheterna att hantera

dagvatten,

6. trafikförsörjning och be- 7. trafikförsörjning och be-

hovet av en god trafikmiljö, hovet av en god trafikmiljö,

7. möjligheter för personer 8. möjligheter för personer

med nedsatt rörelse- eller orien- med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda om- teringsförmåga att använda området, och rådet, och

2 Senaste lydelse 2014:477.

8. behovet av framtida för- 9. behovet av framtida för-

ändringar och kompletteringar. ändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.

10 §

Vid planläggning och i andra Vid planläggning enligt denna ärenden enligt denna lag ska mil- lag ska bestämmelserna om miljöjökvalitetsnormerna i 5 kap. mil- kvalitet i 5 kap. 3 a och b §§ miljöbalken eller i föreskrifter som jöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas. 1 eller 6 § miljöbalken tillämpas.

3 kap.

4 §

Kommunen ska i översiktsplanen redovisa de förhållanden som med hänsyn till de allmänna intressena i 2 kap. kan ha en väsentlig betydelse för sådana beslut som avses i 2 § andra stycket. Riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken ska alltid redovisas.

Av planen ska det även framgå hur kommunen anser att 1. riksintressen ska tillgodoses,

2. gällande miljökvalitetsnor- 2. hänsyn har tagits till bestämmer enligt 5 kap. miljöbalken ska melserna om miljökvalitet i 5 kap. följas, och miljöbalken, och

3. förhållanden av väsentlig betydelse i övrigt bör beaktas.

5 § Av översiktsplanen ska även följande framgå

1. hur kommunen avser att tillgodose det långsiktiga behovet av bostäder,

2. hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regio-

3 Senaste lydelse 2020:76. 4 Senaste lydelse 2020:76.

nala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen,

3. sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,

4. kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra,

5. om översiktsplanen avviker 5. om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet, på från en havsplan eller från en vilket sätt den gör det och skälen regionplan, på vilket sätt den gör för avvikelsen, och det och skälen för avvikelsen,

och

6. sådana områden och verksamheter som angår två eller flera kommuner eller är av regional betydelse.

Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen.

10 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt 1. ta till vara och samordna statens intressen,

2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,

3. verka för att riksintressen 3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnor- tillgodoses, att bestämmelserna mer enligt 5 kap. miljöbalken om miljökvalitet i 5 kap. miljöföljs och att redovisningen av balken tillämpas och att redovisområden för landsbygdsutveck- ningen av områden för landsling i strandnära lägen är förenlig bygdsutveckling i strandnära lämed 7 kap. 18 e § första stycket gen är förenlig med 7 kap. 18 e § miljöbalken, första stycket miljöbalken,

4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

5. verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

5 Senaste lydelse 2020:76.

Länsstyrelsen ska dessutom ge råd i övrigt om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag, om det behövs från allmän synpunkt.

16 §

Länsstyrelsen ska under granskningstiden lämna ett granskningsyttrande över planförslaget.

Länsstyrelsen ska i yttrandet enbart ange om

1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

2. förslaget kan medverka till 2. förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt att hänsyn inte tas till bestämmel- 5 kap. miljöbalken inte följs, serna om miljökvalitet i 5 kap.

miljöbalken,

3. redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen inte är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,

4. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, och

5. en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

4 kap.

12 §

I en detaljplan får kommunen bestämma

1. skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion,

2. skyddsåtgärder för att motverka en sådan otillåten påverkan

på vattenmiljön som avses i 5 kap.

3 a § första stycket 1 miljöbalken,

2. skyddsåtgärder för att mot- 3. skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgiv- verka störningar från omgivningen, och ningen,

4. om det finns särskilda skäl för det, skyddsåtgärder för att motverka eller förebygga brist på vatten, och

6 Senaste lydelse 2020:76.

3. om det finns särskilda skäl 5. om det finns särskilda skäl för det, högsta tillåtna värden för för det, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförore- störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller ning, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som omfattas andra olägenheter som omfattas av 9 kap. miljöbalken. av 9 kap. miljöbalken.

14 §

I en detaljplan får kommunen I en detaljplan får kommunen bestämma att lov eller startbe- bestämma att lov eller startsked för en åtgärd som innebär besked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under eller vattenområdets användning förutsättning att endast får ges under förutsätt-

ning att

1. en viss anläggning för tra- 1. en viss anläggning för trafik, energi- eller vattenförsörj- fik, energi- eller vattenförsörjning eller avlopp, som kommu- ning, dagvattenhantering eller avnen inte ska vara huvudman för, lopp, som kommunen inte ska har kommit till stånd, vara huvudman för, har kommit

till stånd,

2. ett visst byggnadsverk på tomten har rivits, byggts om, flyttats eller fått den ändrade användning som anges i planen,

3. utfarten eller en annan utgång från fastigheten har ändrats,

4. markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en markförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten,

5. åtgärder som förebygger olägenheter från omgivningsbuller har vidtagits.

16 §

I en detaljplan får kommunen

1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,

2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,

7 Senaste lydelse 2014:902. 8 Senaste lydelse 2014:900.

3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,

4. bestämma att byggnader 4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och inte får rivas,

5. i fråga om andra ändringar 5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på bygg- bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 nadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag och 5 §§ och bestämma undantag

från sådana krav. från sådana krav, och 6. i fråga om dagvattenanläggningar, bestämma de krav på placering och utförande som behövs för att hantera dagvatten och vattenbrist samt för att inte överträda bestämmelserna om miljökvalitet i

5 kap. miljöbalken.

42 §

Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera

1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

2. användningen och utformningen av mark för gemensam användning,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus,

4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och

5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma

9 Senaste lydelse 2014:900.

a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,

b) om skyddsanordningar för b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar att motverka sådana störningar från omgivningen som avses i från omgivningen som avses i 12 § 1, och 12 § 1 eller sådan otillåten påver-

kan på vattenmiljön som avses i

12 § 2, och

c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5.

5 kap.

14 §

Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt

1. ta till vara och samordna statens intressen,

2. verka för att riksintressen 2. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnor- tillgodoses, att bestämmelserna mer enligt 5 kap. miljöbalken om miljökvalitet i 5 kap. miljöföljs och att strandskydd enligt balken tillämpas och att strand- 7 kap. miljöbalken inte upphävs i skydd enligt 7 kap. miljöbalken strid med gällande bestäm- inte upphävs i strid med gällande melser, bestämmelser,

3. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

4. verka för att en bebyggelse inte blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Under samrådet ska länsstyrelsen också särskilt ge råd om tilllämpningen av 2 kap. Länsstyrelsen ska dessutom ge råd i övrigt om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag, om det behövs från allmän synpunkt.

22 §

Under granskningstiden ska länsstyrelsen yttra sig över planförslaget, om förslaget enligt länsstyrelsens bedömning innebär att

1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,

10 Senaste lydelse 2020:76. 11

Senaste lydelse 2020:76.

2. en miljökvalitetsnorm en- 2. bestämmelserna om miljö-

ligt 5 kap. miljöbalken inte följs, kvalitet i 5 kap. miljöbalken över-

träds,

3. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser,

4. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, eller

5. en bebyggelse annars blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

6 kap.

40 §

Ett exploateringsavtal får Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för an- eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och läggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av an- andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning läggningar för vattenförsörjning, och avlopp samt andra åtgärder. dagvattenhantering och avlopp Åtgärderna ska vara nödvändiga samt andra åtgärder. Åtgärderna för att detaljplanen ska kunna ska vara nödvändiga för att detaljgenomföras. planen ska kunna genomföras.

Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.

Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen.

12 Senaste lydelse 2017:181.

7 kap.

3 §

Av regionplanen ska det framgå

1. hur hänsyn har tagits till 1. hur hänsyn har tagits till allmänna intressen enligt 2 kap., allmänna intressen enligt 2 kap., hur riksintressen enligt 3 och hur riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken har tillgodo- 4 kap. miljöbalken har tillgodosetts och på vilket sätt miljökvali- setts,

tetsnormer enligt 5 kap. miljö-

balken har följts,

2. hur hänsyn har tagits till bestämmelserna om miljökvalitet i

5 kap. miljöbalken,

2. hur hänsyn har tagits till 3. hur hänsyn har tagits till

och hur planen har samordnats och hur planen har samordnats med den regionala utvecklings- med den regionala utvecklingsstrategin, länsplanen för regional strategin, länsplanen för regional transportinfrastruktur, trafik- transportinfrastruktur, trafikförsörjningsprogram och kom- försörjningsprogram, kommumunala riktlinjer för bostadsför- nala vattentjänstplaner och komsörjning samt nationella och munala riktlinjer för bostadsförandra regionala och kommunala sörjning samt nationella och mål, planer och program av bety- andra regionala och kommunala delse för en hållbar utveckling i mål, planer och program av betylänet, och delse för en hållbar utveckling i

länet, och

3. hur planen är avsedd att 4. hur planen är avsedd att

genomföras. genomföras.

Planen ska även ha det innehåll som följer av 3 kap. 6 b §. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla regionplan och det som sägs om kommunen gälla regionen.

Länsstyrelsens granskningsyttrande över planförslaget ska redovisas tillsammans med regionplanen. Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen.

13

Senaste lydelse 2020:76.

8 kap.

9 §

En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till naturoch kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att

1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,

2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,

3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,

4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,

5. personer med nedsatt rö- 5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga relse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till bygg- ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt nadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhål- hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, landena i övrigt inte är orimligt,

och 6. det på tomten eller i närheten av den går att tillgodose krav på vattenförsörjning och avlopp samt i skälig utsträckning hantera dagvatten, och

6. risken för olycksfall be- 7. risken för olycksfall begränsas. gränsas.

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

11 kap.

10 §

När länsstyrelsen enligt 5 kap. 30, 38 eller 39 § har fått ett meddelande om att en kommun beslutat att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, ska länsstyrelsen inom tre veckor besluta om den ska överpröva kommunens beslut eller inte.

Länsstyrelsen ska överpröva kommunens beslut, om beslutet kan antas innebära att

1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. en miljökvalitetsnorm en- 3. bestämmelserna om miljöligt 5 kap. miljöbalken inte följs, kvalitet i 5 kap. miljöbalken

överträds,

4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser, eller

5. en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

15 §

Regeringen får förelägga en Regeringen får förelägga en kommun att inom en viss tid kommun att inom en viss tid anta, ändra eller upphäva en de- anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestäm- taljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om melser (planföreläggande), om det behövs för att tillgodose ett det behövs för att tillgodose ett intresse som avses i 10 § andra intresse som avses i 10 § andra stycket 1 eller 2. stycket 1, 2 eller 3.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

14

Senaste lydelse 2022:929.

1.2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 5 kap. 16 och 17 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 2–7, 9 och 12 §§, 6 kap. 35 §, 7 kap. 18 g och 19 §§, 16 kap. 8 § och 24 kap. 5 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 3 a och 3 b §§ och 19 kap. 3 d §, och närmast före 5 kap. 3 a och 5 §§ nya rubriker av följande lydelse.

5 kap.

2 §

Senaste lydelse 2003:890.

4. de krav i övrigt på kvali- 4. de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av teten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europe- Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. iska unionen (övriga normer). Miljökvalitetsnormer skall Miljökvalitetsnormer ska vid vid behov omprövas. behov omprövas.

3 § Myndigheter och kommuner Myndigheter och kommuner ska ansvara för att miljökvali- ska ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. tetsnormer uppnås.

Miljökvalitet vid planläggning

3 a § Vid planläggning enligt väglagen (1971:948), lagen om byggande av järnväg (1995:1649) och plan- och bygglagen (2010:900) gäller att den i planen utpekade användningen av markoch vattenområden för 1. vattenmiljö inte får antas medföra en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm, och 2. annan miljö än vattenmiljö inte får antas medföra att en

gränsvärdesnorm överträds.

Vid planläggning i vägplan,

järnvägsplan, detaljplan eller områdesbestämmelser ska skyddsåtgärder inom och utanför planom-

2 Senaste lydelse 2010:882.

rådet ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att förbuden i första stycket inte överträds. Sådana skyddsåtgärder ska beslutas, avtalas eller vidtas senast i samband med be-

slutet om planen.

3 b § Vid sådan planläggning som avses i 3 a § andra stycket och som påverkar vattenmiljön får den planläggande myndigheten hämta in ett yttrande från den länsstyrelse som är berörd vattenmyndighet om utredningen i planärendet ger anledning att anta att något förhållande av betydelse för miljökvalitetsnormgivningen inte överensstämmer med det som har lagts till grund för en sådan norm och den bristande överensstämmelsen har betydelse för möjligheten att

planlägga.

I begäran om yttrande ska den planläggande myndigheten redogöra för den bristande överensstämmelsen och de skäl som talar för att ändra miljökvalitetsnor-

men så att bristen avhjälps.

Miljökvalitet vid prövning av verksamheter och åtgärder

4 §

En myndighet eller en kom- En myndighet eller en kommun får inte tillåta att en verk- mun får inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas samhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta, trots åtgär- eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar der för att minska föroreningar eller störningar från andra verk- eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan samheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön för- som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller sämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som den kvalitet som vattnet ska ha vattnet ska ha enligt en miljö- enligt en miljökvalitetsnorm. kvalitetsnorm.

Vid prövning för ett nytt till- Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av till- stånd och vid omprövning av tillstånd ska de bestämmelser och stånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska med- att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett föra en sådan otillåten påverkan sådant äventyr. som avses i första stycket.

5 §

I fråga om miljökvalitetsnor- I fråga om gränsvärdesnormer

mer som avses i 2 § första stycket 1 för annat än vatten ska myndigför annat än vatten ska myndig- heter och kommuner vid prövheter och kommuner vid pröv- ning och tillsyn ställa de krav ning och tillsyn ställa de krav som behövs för att inte överträda som behövs för att följa en sådan en sådan norm. Om det finns ett norm. Om det finns ett åtgärds- åtgärdsprogram som har fastprogram som har fastställts för ställts för att uppnå normen, ska

att följa normen, ska det vara

3 Senaste lydelse 2018:1407. 4 Senaste lydelse 2018:1407.

vägledande för bedömningen av det vara vägledande för bedömbehovet. ningen av behovet.

Vid prövning av tillåtlighet, Vid prövning av en verksamtillstånd, godkännande eller dis- het eller åtgärd som ger en ökad pens för en verksamhet eller åt- förorening eller störning och gärd som ger en ökad förorening kan antas på ett inte obetydligt eller störning och kan antas på sätt bidra till att en gränsvärett inte obetydligt sätt bidra till desnorm för annat än vatten att en miljökvalitetsnorm som av- överträds, får verksamheten eller ses i 2 § första stycket 1 för annat än åtgärden tillåtas om den

vatten inte följs, får verksamheten

eller åtgärden tillåtas om den

1. är förenlig med ett åtgärds- 1. är förenlig med ett åtgärdsprogram som har fastställts för program som har fastställts för att följa normen, att uppnå normen,

2. förenas med villkor om att 2. förenas med villkor om att vidta eller bekosta kompenser- vidta eller bekosta skyddsåtgärder ande åtgärder som ökar möjlig- eller kompenserande åtgärder heterna att följa normen i en ut- som ökar möjligheterna att sträckning som inte är obetydlig, uppnå normen i en utsträckning eller som inte är obetydlig, eller

3. trots att den försvårar möj- 3. trots att den försvårar möjligheterna att följa miljökvalitets- ligheterna att uppnå normen på normen på kort sikt eller i ett kort sikt eller i ett litet geolitet geografiskt område, kan grafiskt område, kan antas ge antas ge väsentligt ökade förut- väsentligt ökade förutsättningar sättningar att följa normen på att uppnå normen på längre sikt längre sikt eller i ett större geo- eller i ett större geografiskt grafiskt område. område.

6 §

Regeringen får meddela före- Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbu- skrifter om undantag från förbuden i 4 § första stycket. Sådana den i 3 a § första stycket och 4 § föreskrifter får endast avse första stycket. Sådana föreskrifundantag för att tillgodose all- ter får endast avse undantag för männa intressen av större vikt att tillgodose allmänna intressen eller som det annars finns sär- av större vikt eller som det anskilda skäl för. nars finns särskilda skäl för.

Författningsförslag

7 §

Den som upprättar ett förslag till åtgärdsprogram ska

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt ge de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare, allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på förslaget, och

2. i en särskild sammanställning redovisa synpunkterna och hur hänsyn tas till dem samt se till att sammanställningen därefter finns tillsammans med de övriga handlingarna i ärendet.

9 §

Programmet ska innehålla

1. uppgifter om den eller de 1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska miljökvalitetsnormer som ska följas eller den eller de risker för uppnås eller den eller de risker dricksvatten som har identi- för dricksvatten som har identifierats, fierats,

2. uppgifter om de åtgärder 2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommu- som myndigheter eller kommuner behöver vidta för att miljö- ner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas eller kvalitetsnormerna ska uppnås för att skydda kvaliteten på eller för att skydda kvaliteten på dricksvatten, vilka myndigheter dricksvatten, vilka myndigheter eller kommuner som behöver eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när åtgär- vidta åtgärderna och när åtgärderna behöver vara genomförda, derna behöver vara genomförda,

3. uppgifter om hur krav på 3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor som påverkar olika typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvali- möjligheterna att uppnå miljötetsnormerna eller skydda kvali- kvalitetsnormerna eller skydda teten på dricksvatten och mellan kvaliteten på dricksvatten och olika åtgärder som avses i 2, mellan olika åtgärder som avses i 2,

4. i fråga om åtgärder för att 4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som uppnå en miljökvalitetsnorm som avses i 2 § första stycket 1, upp- avses i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som gifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att tillsammans bedöms bidra till att normen följs, normen uppnås,

5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, och

6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år.

Författningsförslag

12 §

6 kap.

35 §

Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen,

2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden,

3. uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas,

4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,

5. uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna,

5 Senaste lydelse 2018:1407. Senaste lydelse 2017:955.

till att en miljökvalitetsnorm till att bestämmelserna om miljöenligt 5 kap. inte följs, om sådana kvalitet i 5 kap. överträds, om uppgifter är relevanta med hän- sådana uppgifter är relevanta med syn till verksamhetens art och hänsyn till verksamhetens art omfattning, och omfattning,

7. en icke-teknisk sammanfattning av 1–6, och

8. en redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden.

7 kap.

18 g §

I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) eller för ett område som har avsetts att omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller strandskyddet åter, om

1. området upphör att omfattas av detaljplanen eller områdesbestämmelserna, eller

2. detaljplanen eller områdesbestämmelserna ersätts med en ny detaljplan.

Första stycket 2 gäller inte om ändamålet med området är detsamma i den nya planen som i

den äldre planen.

19 §

Ett större mark- eller vatten- Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen för- område får av regeringen förklaras som miljöskyddsområde, klaras som miljöskyddsområde, om det krävs särskilda före- om det krävs särskilda föreskrifter på grund av att området skrifter på grund av att området eller en del av området är utsatt eller en del av området är utsatt för föroreningar eller på annat för föroreningar eller på annat sätt innebär att en miljökvalitets- sätt innebär att bestämmelserna

norm inte följs. om miljökvalitet i 5 kap. över-

träds.

7 Senaste lydelse 2010:902. 8 Senaste lydelse 2010:882.

16 kap.

8 §

Om två eller flera som bedri- Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva en ver eller avser att bedriva en verksamhet kommer överens om verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att före- att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka olägen- bygga eller motverka olägenheter för människors hälsa och heter för människors hälsa och miljön, får villkor som avses i 2 § miljön, får villkor som avses i 2 § första stycket omfatta två eller första stycket omfatta två eller flera verksamheter. Som förut- flera verksamheter. Som förutsättning för detta gäller att möj- sättning för detta gäller att möjligheterna att följa miljökvali- ligheterna att uppnå miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. ökar tetsnormer enligt 5 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något miljösynpunkt uppnås på något annat sätt. annat sätt.

Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt beslut om tillstånd som innehåller villkor för verksamheterna eller genom skilda beslut med gemensamma villkor.

19 kap.

3 d § Bestämmelserna i 3 a–3 c §§ gäller inte vid planläggning eller andra ärenden enligt plan- och

bygglagen.

24 kap.

5 §

I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd när det gäller en bestämmelse om tillåten produktionsmängd eller annan liknande bestämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana

1. när, från det tillståndsbeslutet fick laga kraft, det förflutit tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges

9 Senaste lydelse 2016:341. 10

Senaste lydelse 2022:1100.

medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

2. om verksamheten med 2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte att bestämmelserna om miljökvaföljs, litet i 5 kap. överträds,

3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,

4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,

5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,

7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik,

8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten,

9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom ett område där förbud råder enligt en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 9 kap. 4. §,

10. för att förbättra en anläggnings säkerhet,

11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8. § eller enligt 6 kap. 5. § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga, eller

12. om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt 9 kap. 6 e §, 15 kap. 35, 36 a eller 37. § eller 16 kap. 3. § inte längre är tillräcklig eller är större än vad som behövs.

I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden.

10 §

Efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27 § ska tillståndsmyndigheten upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den ut-

11 Senaste lydelse 2018:1407.

sträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Bestämmelser och villkor som Bestämmelser och villkor som innebär att verksamheten avse- innebär att verksamheten avsevärt försvåras får dock beslutas värt försvåras får dock beslutas endast om det behövs för att endast om det behövs för att inte följa en miljökvalitetsnorm eller överträda bestämmelserna om milnågon annan bestämmelse som jökvalitet i 5 kap. eller någon följer av Sveriges medlemskap i annan bestämmelse som följer av Europeiska unionen. Sveriges medlemskap i Europe-

iska unionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre bestämmelser, förutom 7 kap. 18 g §, gäller fortfarande för handläggning och prövning av mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3 a och 4 a §§ lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ska ha följande lydelse.

3 a §

Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från konti-

nentalsockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap. miljöbalken.

För verksamheter och åtgärder som ska prövas för ett tillstånd att

genom borrning eller sprängning utforska kontinentalsockeln eller

att utvinna naturtillgångar från den ska

1. bestämmelserna om planer och annat underlag i 3 kap. 11 och

12 §§ och 5 kap. 18 § miljöbalken tillämpas,

2. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en

betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap.

26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23–

25 §§ har gjorts, om annat inte följer av undantagen i 6 kap. 23 §

Senaste lydelse 2018:1410.

3. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och

4. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

4 a §

Ett tillstånd får förenas med Ett tillstånd får förenas med ytterligare eller ändrade villkor, ytterligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten har om det genom verksamheten har uppkommit en olägenhet av nå- uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs gon betydelse som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs. miljöbalken inte uppnås.

Med stöd av denna paragraf får inte meddelas så ingripande villkor att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2 Senaste lydelse 2010:883.

1.4 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 3 a § väglagen (1971:948) ska ha följande lydelse.

3 a §

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden som

har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser

överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess

målet eller ärendet är slutligt avgjort.

Senaste lydelse 2018:1411.

1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs att 4 och 7 §§ lagen (1978:160) om vissa rörledningar ska ha följande lydelse.

4 §

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och används och sökanden är lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

För verksamheter och åtgärder som ska prövas för en koncession ska

1. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23– 25 §§ har gjorts, om annat inte följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

1 Senaste lydelse 2018:1412.

7 §

Uppkommer genom verk- Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession har samhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag en meddelats enligt denna lag en olägenhet av någon betydelse olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när konces- som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller medver- sionen meddelades eller medverkar verksamheten med någon kar verksamheten med någon betydelse till att en miljökvali- betydelse till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbal- tetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs, får regeringen eller ken inte uppnås, får regeringen den myndighet som regeringen eller den myndighet som regerbestämmer föreskriva ytterligare ingen bestämmer föreskriva eller ändrade villkor för att före- ytterligare eller ändrade villkor bygga eller minska olägenheten för att förebygga eller minska för framtiden. olägenheten för framtiden.

Villkor enligt första stycket får inte vara så ingripande att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2 Senaste lydelse 2010:885.

1.6 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 17 § skogsvårdslagen (1979:429) ska ha följande lydelse.

17 §

Tillstånd till avverkning får inte heller ges för att bygga en skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den, eller om vägen inte kan passas in i en vägnätsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1 Senaste lydelse 2018:1413.

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och hamn

Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och hamn ska ha följande lydelse.

1 a §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Senaste lydelse 2018:1414.

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska ha följande lydelse.

5 b §

Ett tillstånd enligt denna lag får inte avse transporter av använt kärnbränsle eller kärnavfall till platser eller länder som anges i 6 kap. 14 § strålskyddslagen (2018:396).

Ett tillstånd enligt 5 a § första stycket 1 får ges endast om det finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses i 12 § inte försvåras. Ett tillstånd enligt 5 a § första stycket 2 får ges endast om det mellan Sverige och det andra landet finns ett avtal om slutförvaring och fördelarna med slutförvaring i det andra landet från kärnsäkerhetssynpunkt tydligt överväger fördelarna med slutförvaring i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1 Senaste lydelse 2018:1415.

1.9 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § minerallagen (1991:45) ska ha följande lydelse.

4 kap.

2 §

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har

2. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att

sökanden får den begärda koncessionen.

Koncession för bearbetning av koncessionsmineral i alunskiffer

får beviljas endast den som visar att den är lämplig att bedriva sådan

Om ett ärende om beviljande av koncession avser en verksamhet

som senare ska prövas även enligt miljöbalken eller andra lagar, ska

3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas endast vid den prövning som sker

I ärenden om beviljande av koncession ska en specifik miljö-

bedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt

Koncessionen får inte strida mot en detaljplan eller områdes-

bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte

motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Senaste lydelse 2022:728.

1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs att 5 a och 6 §§ lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.

5 a §

Med stöd av denna paragraf får inte meddelas så ingripande villkor att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

6 §

För verksamheter och åtgärder som ska prövas för ett tillstånd ska, på samma sätt som om ansökan avser en verksamhet i Sverige,

1. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23–

1 Senaste lydelse 2010:891. 2 Senaste lydelse 2018:1416.

25 §§ har gjorts, om annat inte följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samråd ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

Det som sägs om länsstyrelsen i 6 kap. miljöbalken ska gälla länsstyrelsen i det län där Sveriges sjöterritorium är närmast det område där verksamheten avses att bedrivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 §

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg ska hänsyn tas till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning ska eftersträvas.

4 a §

Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag, ska samordnas med den planläggningen och prövningen, om det lämpligen kan ske.

1 Senaste lydelse 2018:1417. 2 Senaste lydelse 2017:963.

Bestämmelser om planer och Bestämmelser om planer och annat underlag finns i 3 kap. 11– annat underlag finns i 3 kap. 11– 12 §§ och 5 kap. 15 § miljöbalken. 12 §§ och 5 kap. 18 § miljöbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter, förutom 1 kap. 4 a §, gäller fortfarande för mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

1.12 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17 och 2 kap. 35 §§ ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse.

1 kap.

17 §

För en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska

1. frågan om huruvida byggandet eller användandet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket,

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

Trots första och andra styckena behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. Om det i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsärendet.

1 Senaste lydelse 2021:741.

2 kap.

35 §

Vid en omprövning enligt Vid en omprövning enligt 31 § ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 31 § ska 2–4 kap. och 5 kap. 3, 4, och 18 §§ miljöbalken tillämpas. 5 och 18 §§ miljöbalken tilläm-

pas och föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 1 eller

6 §§ miljöbalken.

För den nätkoncession som ska omprövas ska

1. frågan om huruvida en betydande miljöpåverkan kan antas avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket,

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2 Senaste lydelse 2021:741.

1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken ska ha följande lydelse.

10 a §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1

Senaste lydelse 2011:337.

1.14 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.

2 kap.

7 §

För verksamheter och åtgärder som ska prövas för en koncession

1. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en

betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23–

26 §§ har gjorts om annat inte följer av undantagen i 6 kap. 23 §

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och

samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en bety-

dande miljöpåverkan kan antas, och

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 §

miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpå-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Senaste lydelse 2018:1422.

1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

dels att 1, 2, 6, 9, 12, 13, 21, 23, 28, 33, 43, 44 och 51 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 6 e, 22 a och 47 a §§, och närmast före 6 e § en ny rubrik av följande lydelse.

1 §

2 §

vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning,

Senaste lydelse 2010:917.

bortledande av vatten som har eller bortledande av vatten som använts för kylning, har använts för kylning,

vattentjänster: vattenförsörj- vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va), ning, dagvattenhantering och av-

lopp (va),

va-anläggning: en anläggning som har till ändamål att tillgodose behov av vattentjänster för bostadshus eller annan bebyggelse,

allmän va-anläggning: en va-anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt denna lag,

enskild anläggning: en va-an- enskild anläggning: en va-anläggning eller annan anordning läggning eller annan anordning för vattenförsörjning eller av- för vattenförsörjning, dagvattenlopp som inte är eller ingår i en hantering eller avlopp som inte är allmän va-anläggning, eller ingår i en allmän va-anlägg-

ning,

verksamhetsområde: det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän vaanläggning,

huvudman: den som äger en allmän va-anläggning,

fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde eller innehar sådan fast egendom med tomträtt, ständig besittningsrätt, fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande,

va-installation: ledningar och va-installation: ledningar och därmed förbundna anordningar därmed förbundna anordningar som inte ingår i en allmän va- som inte ingår i en allmän vaanläggning men som har ordnats anläggning men som har ordnats för en eller flera fastigheters vat- för en eller flera fastigheters vattenförsörjning eller avlopp och tenförsörjning, dagvattenhanterär kopplade eller avsedda att ing eller avlopp och är kopplade kopplas till en allmän va-anlägg- eller avsedda att kopplas till en ning, allmän va-anläggning,

förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän va-anläggning och en va-installation,

allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) redovisas som allmän plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,

anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad för att ordna en allmän va-anläggning, och

brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän va-anläggning som inte täcks av en anläggningsavgift.

6 §

Om det med hänsyn till skyd- Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller det för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vatten- miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett försörjning, dagvattenhantering större sammanhang för en viss eller avlopp i ett större sammanbefintlig eller blivande bebyg- hang för en viss befintlig eller gelse, ska kommunen blivande bebyggelse, ska kom-

munen

1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och

2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.

Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Skydd av vattentäkt

6 e § Om det behövs för att säkerställa ett tillräckligt skydd av en allmän vattentäkt som ger mer än tio kubikmeter per dygn i genomsnitt eller som försörjer fler än

50 personer ska 1. kommunen eller va-huvudmannen hos berörd länsstyrelse ansöka om skydd av vattenom-

rådet enligt 7 kap. miljöbalken,

eller

2 Senaste lydelse 2022:1249.

2. kommunen besluta om vat-

tenskyddsområde enligt 7 kap.

miljöbalken.

9 §

Om det inom verksamhets- Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller området finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet in- 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar skränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggel- den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av sen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller be- endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenför- byggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen sörjning, dagvattenhantering och kan ordnas genom enskilda an- avlopp lämpligen kan ordnas geläggningar som kan godtas med nom enskilda anläggningar som hänsyn till skyddet för männi- kan godtas med hänsyn till skydskors hälsa och miljön. det för människors hälsa och

miljön.

12 §

Om en allmän va-anläggning Om en allmän va-anläggning innebär att vattentjänster till- innebär att vattentjänster tillhandahålls genom ledningsnät handahålls genom ledningsnät för vattenförsörjning eller av- för vattenförsörjning, dagvatten-

lopp, skall huvudmannen för hantering eller avlopp, ska hu-

varje fastighet inom va-anlägg- vudmannen för varje fastighet ningens verksamhetsområde be- inom va-anläggningens verksamstämma en förbindelsepunkt. hetsområde bestämma en för-

bindelsepunkt.

Förbindelsepunkten skall fin- Förbindelsepunkten ska fin-

nas i fastighetens omedelbara nas i fastighetens omedelbara närhet, om det inte finns sär- närhet, om det inte finns särskilda skäl för en annan pla- skilda skäl för en annan placering. cering.

Huvudmannen skall samråda Huvudmannen ska samråda

med och därefter informera fas- med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelse- tighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som punktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastig- är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna hetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av planera för sin användning av fastigheten. fastigheten.

13 §

Huvudmannen skall för den Huvudmannen ska för den

allmänna va-anläggningen ordna allmänna va-anläggningen ordna

1. ledningar och andra anord- 1. ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till ningar för vattenförsörjning till eller avlopp från varje förbindel- eller dagvattenhantering eller avsepunkt, lopp från varje förbindelsepunkt,

2. anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en förbindelsepunkt, och

3. de anordningar som i övrigt 3. de anordningar som i övrigt behövs för att va-anläggningen behövs för att va-anläggningen skall kunna fylla sitt ändamål och ska kunna fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på sä- tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. kerhet.

Huvudmannens skyldighet enligt första stycket omfattar inte vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som förbinder rännstensbrunnar med den allmänna va-anläggningen.

21 §

En fastighetsägare får inte använda en allmän va-anläggning på ett sätt som innebär

1. att avloppet tillförs väts- 1. att dagvattenanläggningen kor, ämnen eller föremål som eller avloppet tillförs vätskor, kan inverka skadligt på lednings- ämnen eller föremål som kan innätet eller anläggningens funk- verka skadligt på ledningsnätet tion eller på annat sätt medför eller anläggningens funktion eller skada eller olägenhet, på annat sätt medför skada eller

olägenhet,

2. att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på vaanläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla sina skyldigheter enligt lag, annan författning eller avtal, eller 3. andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.

22 a § Om det behövs för att bidra till en förbättrad funktion eller ökad säkerhet hos en allmän va-anläggning får kommunen förelägga en fastighetsägare inom verksamhetsområdet att vidta eller underhålla sådana dagvattenåtgärder på tomten som 1. framgår av skyddsbestämmelser eller andra planbestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser, eller 2. inte strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser för området och inte oskäligt inskränker fastighetsägarens rätt till användning av den allmänna anlägg-

ningen.

Vid bedömningen av förutsättningarna för ett föreläggande med stöd av första stycket 2 ska kommunens vattentjänstplan ge väg-

ledning.

Ett föreläggande enligt första

stycket får förenas med vite.

23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen eller kommunen får meddela

ytterligare föreskrifter om förbud eller begränsningar av användningen av dricksvatten vid vat-

tenbrist eller risk för vattenbrist.

28 §

Avgifter enligt 24–27 §§ som Avgifter enligt 24–27 §§ som avser bortledande av vatten skall avser bortledande av vatten ska även täcka kostnaderna för den även täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs rening av vattnet som behövs med hänsyn till skyddet för med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. människors hälsa och miljön

samt sådana kostnader som uppkommer som en följd av ersätt-

ningskrav enligt 47 a §.

33 §

Brukningsavgifterna skall be- Brukningsavgifterna ska be-

stämmas på beräkningsgrunder stämmas på beräkningsgrunder som är lika oavsett när på året va- som är lika oavsett när på året vaanläggningen används. Om det anläggningen används. Om det med hänsyn till vattenförsörj- med hänsyn till vattenförsörjningen, behovet av en tillfreds- ningen, behovet av dagvattenhanställande avloppsrening eller av tering, behovet av en tillfredsandra skäl behövs särskilda åt- ställande avloppsrening eller av gärder av säsongsbetonad karak- andra skäl behövs särskilda åttär under en viss mindre del av gärder av säsongsbetonad karakåret, får dock brukningsavgifter tär under en viss mindre del av för en sådan tid bestämmas på året, får dock brukningsavgifter beräkningsgrunder som innebär för en sådan tid bestämmas på högre avgifter än under huvud- beräkningsgrunder som innebär delen av året. högre avgifter än under huvud-

delen av året.

43 §

Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet, om

1. fastighetsägaren har åsido- 1. fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en satt sin skyldighet att betala en avgift eller i övrigt försummat avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt denna sina skyldigheter enligt denna lag, lag eller enligt föreskrifter om för-

bud eller begränsning av användningen av dricksvatten som har meddelats med stöd av 23 § andra

stycket, 2. försummelsen är väsentlig, 3. avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,

4. huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen, och

5. fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.

Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

44 §

Om en allmän va-anläggnings Om en allmän va-anläggnings verksamhetsområde inskränks verksamhetsområde inskränks med stöd av 9 §, skall huvudman- med stöd av 9 §, ska huvudmannen ersätta fastighetsägaren eller nen ersätta fastighetsägaren eller ägaren av bebyggelsen för den ägaren av bebyggelsen för den skada som inskränkningen med- skada som inskränkningen medför. När ersättningen bestäms för. När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till åtgärder som ska hänsyn tas till åtgärder som huvudmannen vidtagit för att huvudmannen vidtagit för att tillgodose fastighetens eller be- tillgodose fastighetens eller bebyggelsens fortsatta behov av byggelsens fortsatta behov av vattenförsörjning och avlopp. vattenförsörjning, dagvattenhan-

tering och avlopp.

47 a § Om kommunen med stöd av

22 a § första stycket 2 har meddelat ett föreläggande som innebär

att en dagvattenåtgärd ska vidtas på en fastighet har den som äger fastigheten rätt till ersättning för den skada som föreläggandet medför om åtgärderna kan anses gå utöver fastighetsägarens ordinarie ansvar för hantering av dagvatten

på tomten.

Vid bestämmande av ersätt-

ningen ska bestämmelserna i 4 kap.

expropriationslagen tillämpas.

Den som inte anmäler sina ersättningsanspråk inom tre månader från det att föreläggandet har fått laga kraft förlorar sin rätt till

ersättning.

51 §

Länsstyrelsen utövar till- Länsstyrelsen utövar tillsysynen över att kommunen full- nen över att kommunen fullgör gör skyldigheten enligt 6 § att till- skyldigheterna enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. godose behovet av vattentjänster Länsstyrelsen får förelägga kom- och enligt 6 e § att besluta eller munen att fullgöra skyldigheten. ansöka om skydd av vattentäkt. Ett sådant föreläggande får före- Länsstyrelsen får förelägga komnas med vite. munen att fullgöra skyldighe-

terna. Ett sådant föreläggande

får förenas med vite.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

3. Bestämmelserna i 22 a § första stycket 1 gäller inte om planen beslutats före den 1 januari 2027.

1.16 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 6 § luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.

6 kap.

6 §

Ett tillstånd enligt 5 § får meddelas endast om flygplatsen är

lämplig från allmän synpunkt. Vid prövningen ska hänsyn särskilt

tas till flygsäkerheten, relationen till övrig luftfart och andra trans-

portslag, totalförsvaret samt särskilda störningar.

Ett tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller om-

rådesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte

motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Senaste lydelse 2018:1423.

1.17 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § strålskyddslagen (2018:396) ska ha följande lydelse.

6 kap.

10 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1

Senaste lydelse 2018:1424.

1.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1408) om ändring av miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 22 kap. 25 § lagen (2018:1408) om ändring av miljöbalken ska ha följande lydelse.

22 kap.

25 §

En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska i

förekommande fall innehålla bestämmelser om

1. den tid som tillståndet ska gälla,

2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tek-

3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med

angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,

4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyg-

gande åtgärder samt hur betalningen ska ske,

5. skyldighet att betala avgifter,

6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga

a) behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter om

försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk, om

föreskrifterna medger eller förutsätter en sådan anpassning, eller

b) annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på

7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska produk-

ter i verksamheten, om hanteringen kan medföra olägenheter för den

8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och

återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller återanvänd-

ningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

jön i strid med ett försämringsför-

bud i en sådan norm,

10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,

11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljöskada och ställande av säkerhet,

12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,

13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla naturoch kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada på eller olägenhet för omgivningen,

14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas, och

15. rättegångskostnader.

Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid inom vilken arbetena ska vara utförda anges i domen. Denna tid får vara högst tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska det i domen anges den tid inom vilken verksamheten ska ha satts igång.

Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet att besluta villkor av mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2029.

1.19 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fiskoch musselvatten

Härigenom föreskrivs att förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten ska upphöra att gälla vid utgången av 2025.

1.20 Förslag till förordning om ändring i vattenförvaltningsförordningen (2004:660)

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenförvaltningsförordningen (2004:660)

dels att 6 kap. 2 a § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 4 och 5 §§, 2 kap. 4 §, 3 kap. 1 och 4 §§, 4 kap. 1– 16 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 3 och 6 §§, bilaga 1 och rubrikerna närmast före 4 kap. 1, 4, 4 a, 5, 6 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a §, 4 kap. 12 a § och 6 kap. 10 a och 10 b §§, och närmast före 4 kap. 11 § och 6 kap. 10 a § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

1 §

Förordningen är meddelad med stöd av – 5 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 1–10 §§, – 5 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 11–13 §§, – 5 kap. 10 § första stycket miljöbalken i fråga om 6 kap. 4 §,

– 5 kap. 10 § andra stycket miljöbalken i fråga om 6 kap. 1–3, 5– 8 och 10 §§,

– 5 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 14 §, 5 kap. 1–5 och 7 §§, 6 kap. 1–3, 5–8 och 10 §§ samt 7 kap. 1 och 2 §§, och

– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2018:2103.

4 §

Vid tillämpning av denna förordning för kvaliteten på ytvatten avses med

ytvattenstatus: det tillstånd en ytvattenstatus: den status en ytvattenförekomst har och som ytvattenförekomst har och som bestäms av vattenförekomstens bestäms av vattenförekomstens ekologiska status eller kemiska ekologiska status eller kemiska status, beroende på vilken av status, beroende på vilken av dessa som är sämst, dessa som är sämst,

ekologisk status: kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten, klassificerad i enlighet med bilaga V i direktiv 2000/60/EG och uttryckt såsom ”hög”, ”god”, ”måttlig”, ”otillfredsställande” eller ”dålig”,

kemisk ytvattenstatus: den kemisk ytvattenstatus: den kemiska kvaliteten hos en ytvat- kemiska status hos en ytvattentenförekomst, klassificerad i en- förekomst, klassificerad i enliglighet med bilaga V i direktiv het med bilaga V i direktiv 2000/60/EG och artikel 3, 4 och 2000/60/EG och artikel 3, 4 och 6 samt bilaga I i direktiv 6 samt bilaga I i direktiv 2008/105/EG och uttryckt så- 2008/105/EG och uttryckt såsom ”god” eller ”uppnår ej god”, som ”god” eller ”uppnår ej god”,

ekologisk potential: tillstån- ekologisk potential: statusen

det hos en kraftigt modifierad hos en kraftigt modifierad eller eller konstgjord ytvattenföre- konstgjord ytvattenförekomst, komst, klassificerad i enlighet med klassificerad i enlighet med bilaga V i direktiv 2000/60/EG bilaga V i direktiv 2000/60/EG och uttryckt såsom ”maximal”, och uttryckt såsom ”maximal”, ”god”, ”måttlig”, ”otillfreds- ”god”, ”måttlig”, ”otillfredsstälställande” eller ”dålig”. lande” eller ”dålig”.

5 §

Vid tillämpning av denna förordning för kvaliteten på grundvatten avses med

grundvattenstatus: det till- grundvattenstatus: den status

stånd en grundvattenförekomst en grundvattenförekomst har har och som bestäms av vattnets och som bestäms av vattnets kvantitativa status eller kemiska kvantitativa status eller kemiska

2 Senaste lydelse 2009:1108. 3 Senaste lydelse 2008:983.

status, beroende på vilken av status, beroende på vilken av dessa som är sämst, dessa som är sämst,

kvantitativ status: ett tillstånd kvantitativ status: en status relaterat till direkta och indirekta relaterad till direkta och indivattenuttags påverkan på en rekta vattenuttags påverkan på grundvattenförekomst, klassifi- en grundvattenförekomst, klascerat i enlighet med bilaga V i sificerat i enlighet med bilaga V i direktiv 2000/60/EG och ut- direktiv 2000/60/EG och uttryckt såsom ”god” eller ”otill- tryckt såsom ”god” eller ”otillfredsställande”, och fredsställande”, och

kemisk grundvattenstatus: den kemisk grundvattenstatus: den

kemiska sammansättningen hos kemiska statusen hos en grund-

en grundvattenförekomst, klas- vattenförekomst, klassificerad i sificerad i enlighet med bilaga V i enlighet med bilaga V i direktiv direktiv 2000/60/EG och bilagorna 2000/60/EG och bilagorna I−V I−IV i direktiv 2006/118/EG samt i direktiv 2006/118/EG samt ututtryckt såsom ”god” eller ”otill- tryckt såsom ”god” eller ”otillfredsställande”. fredsställande”.

2 kap.

4 §

Vattenmyndigheterna skall pla- Vattenmyndigheterna ska pla-

nera sitt arbete enligt denna för- nera sitt arbete enligt denna förordning så att det möjliggör och ordning så att det möjliggör och uppmuntrar till deltagande av uppmuntrar till deltagande av alla som berörs av förvaltningen alla som berörs av förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. av kvaliteten på vattenmiljön. Innan vattenmyndigheten fattar Innan vattenmyndigheten fattar beslut om kvalitetskrav, förvalt- beslut om miljökvalitetsnormer, ningsplaner och åtgärdsprogram förvaltningsplaner och åtgärdseller i övrigt handlägger frågor program eller i övrigt handlägger enligt denna förordning av frågor enligt denna förordning större betydelse skall myndig- av större betydelse ska myndigheten samråda med de myndig- heten samråda med de myndigheter, kommuner, organisationer, heter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda verksamhetsutövare och enskilda som berörs av beslutet. som berörs av beslutet.

3 kap.

1 §

Varje vattenmyndighet ska se till att det för vattendistriktet görs

1. en beskrivning och analys av distriktet i enlighet med artikel 5 och bilaga II i direktiv 2000/60/EG,

2. en kartläggning av mänsk- 2. en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på yt- lig verksamhets påverkan på ytvattnets och grundvattnets till- vattnets och grundvattnets status stånd som ska utföras i enlighet som ska utföras i enlighet med med artikel 5 och bilaga II i di- artikel 5 och bilaga II i direktiv rektiv 2000/60/EG och särskilt 2000/60/EG och särskilt beakta beakta sådana ämnen som anges sådana ämnen som anges i i bilaga I i direktiv 2008/105/EG, bilaga I i direktiv 2008/105/EG, och och

3. en ekonomisk analys av vattenanvändningen i enlighet med artikel 5 och bilaga III i direktiv 2000/60/EG.

Beskrivningen, kartläggningen Beskrivningen, kartläggningen och analyserna ska revideras och analyserna ska revideras löpande och vara så uppdaterade löpande och vara så uppdaterade att de kan beaktas i arbetet med att de kan beaktas i abetet med åtgärdsprogram senast den 22 de- åtgärdsprogram vid de tidcember 2009 och vid de tid- punkter som följer av artikel 5 i punkter som följer av artikel 5 i direktiv 2000/60/EG. direktiv 2000/60/EG.

2 a § Vattenmyndigheten ska på sätt som framgår av artikel 4 i direktiv 2008/105/EG ange sådana blandningszoner som finns i närheten av utsläpp från punktkällor med högre föroreningskoncentration

än i ytvattenförekomsten i övrigt.

4 Senaste lydelse 2009:1108.

4 §

Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om hur och när de uppgifter som avses i 1 och 2 §§ ska utföras och redovisas.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur sådana blandningszoner som avses i 2 a § ska anges och för-

valtas.

4 kap.

Fastställande av kvalitetskrav Fastställande för vattendistrikt av miljökvalitetsnormer för vattendistrikt

1 §

Varje vattenmyndighet skall Varje vattenmyndighet ska

fastställa kvalitetskrav för yt- fastställa miljökvalitetsnormer vattenförekomster, grundvat- enligt 5 kap. 2 § miljöbalken för tenförekomster och skyddade ytvattenförekomster, grundvatområden i vattendistriktet. tenförekomster och skyddade

områden i vattendistriktet.

2 §

Kvalitetskraven för ytvatten För att uppfylla målet god vat-

och grundvatten ska fastställas så tenstatus ska miljökvalitetsnoratt tillståndet i vattenförekoms- merna för yt- och grundvattenterna inte försämras. förekomster uppnås.

Miljökvalitetsnormerna för en ytvattenförekomst uppnås när vattenförekomsten har både god kemisk status och god ekologisk status eller potential, om inte annat har bestämts vid tillämpning av

10 §.

5 Senaste lydelse 2011:634. 6 Senaste lydelse 2015:516.

Miljökvalitetsnormerna för en grundvattenförekomst uppnås när vattenförekomsten har både god kemisk status och god kvantitativ status, om inte annat har bestämts

vid tillämpning av 10 §.

3 §

Vattenmyndigheten ska förklara en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad, om den har skapats genom mänsklig verksamhet eller på grund av mänsklig verksamhet har ändrat sin fysiska karaktär på ett väsentligt sätt och

1. de hydromorfologiska förändringar som behövs för att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status kan antas på ett betydande sätt negativt påverka

a) miljön i stort a) urban markanvändning

eller miljön i stort, b) sjöfart eller hamnanläggning, c) rekreationsintressen, d) kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning eller

annan verksamhet som vatten lagras för,

e) verksamhet eller åtgärd för skydd mot översvämning, markavvattning eller annan vattenreglering, eller

f) annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och

2. det av tekniska skäl eller på 2. det av tekniska skäl eller på grund av höga kostnader inte är grund av kostnader som är högre rimligt att på något annat sätt än värdet av nyttan inte är rimligt som är ett väsentligt bättre alter- att på något annat sätt som är ett nativ för miljön åstadkomma den väsentligt bättre alternativ för nytta som följer av att vatten- miljön åstadkomma den nytta förekomsten är konstgjord eller som följer av att vattenförekraftigt modifierad. komsten är konstgjord eller kraf-

tigt modifierad.

7 Senaste lydelse 2018:2103.

Krav för ytvatten Miljökvalitetsnormer för ytvatten

4 §

Kvalitetskraven för ytvatten För ytvatten ska

ska

1. fastställas så att ytvatten- 1. resultatnormer fastställas så förekomsterna senast den 22 de- att ytvattenförekomsterna upp-

cember 2015 uppnår en sådan når en god ekologisk ytvat-

god ytvattenstatus som enligt bi- tenstatus i enlighet med bilaga V laga V till direktiv 2000/60/EG till direktiv 2000/60/EG,

samt artiklarna 3, 4 och 6 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG

ska ha nåtts vid den tidpunkten,

2. senast den 22 december 2015 2. gränsvärdesnormer fastställas fastställas så att ytvattenföre- så att ytvattenförekomsterna komsterna i fråga om ämnena 2, uppnår en god kemisk ytvatten- 5, 15, 20, 22, 23 och 28 i del A i status i enlighet med bilaga V till bilaga I till direktiv 2008/105/EG direktiv 2000/60/EG och artikel 3, senast den 22 december 2021 upp- 4 och 6 samt bilaga I till direktiv når en sådan god kemisk ytvatten- 2008/105/EG.

status som enligt direktivet ska ha nåtts vid den tidpunkten, och

3. senast den 22 december 2018 fastställas så att ytvattenförekomsterna i fråga om ämnena 34–45 i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG senast den 22 december 2027 uppnår en sådan god kemisk ytvattenstatus som enligt direktivet ska ha nåtts vid den tidpunkten.

Första stycket 1 gäller inte ytvattenförekomster som har förklarats som konstgjorda eller kraftigt modifierade.

8 Senaste lydelse 2015:516.

Krav för konstgjorda och Resultatnormer för konstgjorda kraftigt modifierade ytvatten och kraftigt modifierade ytvatten

4 a §

Kvalitetskraven för konst- Resultatnormer för konst-

gjorda och kraftigt modifierade gjorda och kraftigt modifierade ytvattenförekomster ska fast- ytvattenförekomster ska fastställas så att de senast den 22 de- ställas så att de uppnår en god cember 2015 uppnår en sådan ekologisk potential i enlighet med god ekologisk potential och god bilaga V till direktiv 2000/60/EG.

kemisk ytvattenstatus som enligt

bilaga V till direktiv 2000/60/EG

samt artiklarna 3, 4 och 6 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG

ska ha nåtts vid den tidpunkten.

Krav för grundvatten Miljökvalitetsnormer för grundvatten

5 §

Kvalitetskraven för grundvat- För grundvatten ska

ten ska fastställas så att alla

grundvattenförekomster senast den 22 december 2015 uppnår

god grundvattenstatus enligt bestämmelserna i bilaga V till direktiv 2000/60/EG och bilagorna I–IV till direktiv 2006/118/EG.

1. resultatnormer fastställas så att det säkerställs att en god kvantitativ status uppnås i enlighet med

bilaga V till direktiv 2000/60/EG,

och 2. gränsvärdesnormer fastställas så att en god kemisk status uppnås i enlighet med bilaga V till di-

9 Senaste lydelse 2015:516. 10 Senaste lydelse 2015:516.

rektiv 2000/60/EG och artikel 3 samt bilagorna I–III till direktiv

2006/118/EG.

Krav för skyddade områden Miljökvalitetsnormer för vatten i skyddade områden

6 §

Kvalitetskraven för skyddade Miljökvalitetsnormer för vatten

områden skall fastställas så att i skyddade områden ska fastalla normer och mål uppfylls ställas så att alla normer och mål senast den 22 december 2015, om uppnås, om inte annat följer av inte annat följer av den lagstift- den lagstiftning enligt vilken de ning enligt vilken de skyddade skyddade områdena har fastområdena har fastställts. ställts.

6 a §

Kvalitetskraven för skyddade Resultatnormer för skyddade

områden ska i fråga om bad- områden ska i fråga om badvatten fastställas så att vatten fastställas så att

1. badvattnet senast den 22 de- 1. badvattnet har en sådan tillcember 2015 har en sådan till- fredsställande kvalitet som avses i fredsställande kvalitet som avses 7 § badvattenförordningen i 7 § badvattenförordningen (2008:218), och (2008:218), och

2. andelen badvatten i vattendistriktet som har en sådan bra eller utmärkt kvalitet som avses i 7 § badvattenförordningen ökar, om ökningen kan åstadkommas med åtgärder som är rimliga, proportionella och lämpliga.

7 §

Om en vattenförekomst i ett Om en vattenförekomst i ett visst avseende omfattas av olika visst avseende omfattas av olika stränga kvalitetskrav enligt 2–6 a §§ stränga krav enligt 2–6 a §§ eller eller andra bestämmelser, ska det andra bestämmelser, ska det strängaste kravet gälla. strängaste kravet gälla.

11 Senaste lydelse 2008:219. 12

Senaste lydelse 2008:983.

8 §

Havs- och vattenmyndig- Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter heten får meddela föreskrifter om hur kvalitetskraven för ytvat- om hur miljökvalitetsnormer för ten ska bestämmas enligt detta ytvatten ska bestämmas enligt kapitel och bilaga V och X till detta kapitel och bilaga V och X direktiv 2000/60/EG samt artik- till direktiv 2000/60/EG samt larna 3 och 4 i och bilaga I artiklarna 3 och 4 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG. till direktiv 2008/105/EG.

8 a §

Sveriges geologiska under- Sveriges geologiska undersökning får meddela föreskrifter sökning får meddela föreskrifter om hur kvalitetskraven för grund- om hur miljökvalitetsnormer för vatten ska bestämmas enligt detta grundvatten ska bestämmas enkapitel, bilaga V till direktiv ligt detta kapitel, bilaga V till di- 2000/60/EG och bilagorna I–IV rektiv 2000/60/EG och bilagorna till direktiv 2006/118/EG. I–IV till direktiv 2006/118/EG.

8 b §

Vattenmyndigheten får med- Vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om de dela närmare föreskrifter om de kvalitetskrav som ska gälla miljökvalitetsnormer som ska gälla i vattendistriktet. i vattendistriktet.

Kvalitetskrav som avser kemisk ytvattenstatus är miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 §

första stycket 1 miljöbalken.

13 Senaste lydelse 2015:516. 14 Senaste lydelse 2011:634. 15 Senaste lydelse 2015:516.

Avvikelser, undantag och Förlängd tidsfrist och mindre ändringar för att möjliggöra stränga miljökvalitetsnormer rimliga och ändamålsenliga miljövillkor

9 §

Vattenmyndigheten ska be- Miljökvalitetsnormer enligt 2–

sluta att kvalitetskraven ska upp- 6 §§ ska uppnås senast den 22 defyllas vid en senare tidpunkt än cember 2027.

vad som följer av 2–6 §§, om 1. syftet är att vattenmiljön stegvis ska förbättras så att kvalitetskraven blir uppfyllda vid den

senare tidpunkten,

2. det inte är möjligt av tekniska skäl eller med rimliga kostnader att åstadkomma de förbättringar av vattenmiljön som behövs för att uppfylla kvalitetskraven inom den tid som anges i 2–

6 §§, och 3. vattnets kvalitet inte riske-

rar att försämras ytterligare.

Ett beslut enligt första stycket får Miljökvalitetsnormerna får innebära att kvalitetskraven blir uppnås senare än den 22 december uppfyllda senare än den 2027, endast om det på grund av 22 december 2027, endast om det naturliga förhållanden är omöjligt på grund av naturliga förhållanden att åstadkomma nödvändiga är omöjligt att åstadkomma för- förbättringar dessförinnan. bättringarna dessförinnan.

10 §

Vattenmyndigheten ska för Vattenmyndigheten ska för en viss vattenförekomst besluta en viss vattenförekomst besluta om mindre stränga kvalitetskrav om mindre stränga miljökvaliän vad som följer av 2–6 §§, om tetsnormer än vad som följer av

2–6 §§, om

16 Senaste lydelse 2018:2103. 17

Senaste lydelse 2018:2103.

1. det på grund av sådan 1. det på grund av sådan mänsklig verksamhets påverkan mänsklig verksamhets påverkan som avses i 3 kap. 1 § första som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 eller på grund av vat- stycket 2 eller på grund av vattenförekomstens naturliga till- tenförekomstens naturliga tillstånd är omöjligt eller skulle stånd är omöjligt eller skulle medföra orimliga kostnader att medföra kostnader som är högre

uppnå de strängare kraven, än värdet av målet att uppnå de

strängare kraven,

2. de miljömässiga eller sam- 2. de miljömässiga eller samhällsekonomiska behov som verk- hällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orim- samheten fyller inte kan tillgoliga kostnader kan tillgodoses på doses på ett annat sätt som är ett sätt som är väsentligt bättre väsentligt bättre för miljön utan för miljön, att medföra kostnader som är

högre än värdet av nyttan,

3. alla möjliga åtgärder vidtas för att med hänsyn till verksamhetens karaktär eller vattenförekomstens naturliga tillstånd uppnå

a) bästa möjliga ekologiska och kemiska status, om vattenförekomsten är ett ytvatten, och

b) bästa möjliga status, om vattenförekomsten är ett grundvatten, och

4. vattnets kvalitet inte riske- 4. vattnets status eller potrar att försämras ytterligare. ential inte riskerar att försämras

ytterligare.

Undantag från kraven på kvaliteten på vattenmiljön i 5 kap. miljöbalken

11 §

Trots 5 kap. 4 § miljöbalken Trots försämrings- och ävenfår en myndighet eller kommun tyrandeförbuden i 5 kap. 3 a § tillåta en verksamhet eller åtgärd första stycket 1 och 4 § första stycket som miljöbalken får en myndighet

eller en kommun besluta om en plan eller tillåta en verksamhet

eller åtgärd som

18 Senaste lydelse 2018:2103.

1. ändrar en ytvattenförekomsts fysiska karaktär eller en grundvattenförekomsts nivå, eller

2. medför en risk att en ytvat- 2. medför en risk att en ytvattenförekomsts kvalitet försämras tenförekomsts status försämras från hög status till god status och från hög status till god status och verksamheten eller åtgärden är planen, verksamheten eller åtgären hållbar mänsklig utvecklings- den avser en hållbar mänsklig utverksamhet. vecklingsverksamhet.

Beslut enligt första stycket får fattas endast om 1. planläggningen, verksamheten eller åtgärden a) behöver vidtas för att tillgodose ett allmänintresse av större vikt, eller b) innebär att dess fördelar för människors hälsa och säkerhet eller för en hållbar utveckling uppväger nackdelarna med en sådan ändring eller försämring som avses

i första stycket,

2. det av tekniska skäl eller på grund av att kostnaden är högre än värdet av nyttan inte är möjligt att uppfylla syftet med planläggningen, verksamheten eller åtgärden på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön, och 3. alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenföre-

komstens status.

12 §

En verksamhet eller åtgärd får Trots försämringsförbudet i

tillåtas enligt 11 § endast om 5 kap. 3 a § första stycket 1 och 4 §

1. verksamheten eller åtgärden första stycket miljöbalken får en

myndighet eller en kommun til-

19

Senaste lydelse 2018:2103.

a) behöver vidtas för att till- låta en tillfällig och kortvarig förgodose ett allmänintresse av större sämring av vattenmiljön i sam-

vikt, eller band med direkta utsläpp från

b) innebär att dess fördelar för konstruktions- och byggnads-

människors hälsa och säkerhet arbeten och liknande verksam-

eller för hållbar utveckling upp- heter på eller i marken som komväger nackdelarna med en sådan mer i kontakt med grundvatten.

ändring eller försämring som av-

ses i 11 §,

2. det av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader inte är möjligt att uppfylla syftet med verksamheten eller åtgärden på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön, och 3. alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenföre-

komstens status.

12 a § Trots försämringsförbudet i

5 kap. 3 a § första stycket 1 och 4 § första stycket miljöbalken avseende gränsvärdesnormer för ytvattenförekomster får en myndighet eller en kommun besluta om en plan eller tillåta en verksamhet eller åtgärd om överträdelsen av normerna 1. beror på en föroreningskälla utanför Sveriges gränser och effektiva åtgärder inte kan vidtas för att uppnå den status som vattnet ska ha enligt normerna, eller 2. sker i en enligt 3 kap. 2 a § utpekad blandningszon och överträdelsen inte hindrar att normen

uppnås i övriga delar av vatten-

förekomsten.

Vid bedömningen av överträdelsen enligt första stycket 1 ska beaktas vad som föreskrivs om samarbete inom gränsöverskridande vattenförvaltningsområden i

8 kap. 6 §.

Om en sådan blandningszon som avses i 3 kap. 2 a § inte har angetts av vattenmyndigheten får den myndighet som ska besluta om planen eller tillåtelsen av verksamheten eller åtgärden enligt första stycket 2, ansöka om utpekande av blandningszonen hos

berörd vattenmyndighet.

13 §

Den myndighet eller kom- Den myndighet eller kommun som prövar en fråga om att mun som prövar en fråga om att tillåta en verksamhet eller åtgärd tillåta en verksamhet eller åtgärd enligt 11 § ska enligt 11 §, 12 § eller 12 a § första

stycket eller beslutar en plan enligt väglagen eller lagen om byggande av järnväg med stöd av ett sådant undantag ska

1. ge vattenmyndigheten i det 1. ge vattenmyndigheten i det vattendistrikt där verksamheten vattendistrikt där verksamheten ska bedrivas eller åtgärden vidtas ska bedrivas, åtgärden vidtas eller tillfälle att yttra sig innan frågan planområdet ligger tillfälle att avgörs, och yttra sig innan frågan avgörs, och

2. om verksamheten eller åt- 2. om verksamheten eller åtgärden tillåts, snarast informera gärden tillåts eller planen besluvattenmyndigheten om detta. tas, snarast informera vatten-

myndigheten om detta.

20

Senaste lydelse 2018:2103.

14 §

När vattenmyndigheten har När vattenmyndigheten har tagit del av en sådan utredning tagit del av en sådan utredning som avses i 22 kap. 13 § första som avses i 5 kap. 3 b § eller stycket 1 miljöbalken eller infor- 22 kap. 13 § första stycket 1 milmerats om att en verksamhet jöbalken eller informerats om att eller åtgärd har tillåtits enligt en plan har beslutats eller en verk- 11 §, ska vattenmyndigheten fatta samhet eller åtgärd har tillåtits de beslut om förvaltningen av efter undantag enligt 11 eller vattenmiljön som utredningen 12 a § första stycket, ska vatteneller tillåtandet föranleder. myndigheten fatta de beslut om

förvaltningen av vattenmiljön

som utredningen eller tillåtandet

föranleder.

Om vattenmyndigheten finner att det inte finns förutsättningar för att ändra en miljökvalitetsnorm i enlighet med en sådan redogörelse som avses i 22 kap. 13 § andra stycket miljöbalken, ska vattenmyndigheten

1. anmäla detta till regeringen och i anmälan redovisa sin bedömning, det som kommit fram i ändringsfrågan och de skäl som talar för respektive emot en ändring,

2. informera den som har begärt vattenmyndighetens yttrande om att ändringsfrågan har anmälts till regeringen, och

3. avvakta med sitt slutliga yttrande till dess regeringen har beslutat i ändringsfrågan.

15 §

Om en vattenförekomsts Om en vattenförekomsts stakvalitet försämras tillfälligt av tus eller potential försämras tillexceptionella naturliga orsaker fälligt av exceptionella naturliga eller av naturligaorsaker som orsaker eller av naturliga orsaker inte rimligen hade kunnat förut- som inte rimligen hade kunnat ses eller till följd av olyckor som förutses eller till följd av olyckor inte rimligen hade kunnat förut- som inte rimligen hade kunnat ses, ska vattenmyndigheten förutses, ska vattenmyndigheten

1. besluta de åtgärder som, 1. besluta de åtgärder som, utan att äventyra återställandet utan att äventyra återställandet

21 Senaste lydelse 2018:2103. 22 Senaste lydelse 2018:2103.

av vattenförekomstens kvalitet av vattenförekomstens status

när orsaken till försämringen eller potential när orsaken till förinte längre föreligger, behöver sämringen inte längre föreligger, vidtas för att förebygga ytterli- behöver vidtas för att förebygga gare försämringar av kvaliteten ytterligare försämringar av statueller för att inte äventyra upp- sen eller potentialen eller för att nåendet av kvalitetskraven för inte äventyra uppnåendet av miljöandra vattenförekomster, och kvalitetsnormerna för andra vatten-

förekomster, och

2. årligen se över effekterna 2. årligen se över effekterna och, om förhållandena inte är och, om förhållandena inte är sådana som avses i 9 §, se till att sådana som avses i 9 §, se till att alla genomförbara åtgärder vidtas alla genomförbara åtgärder vidtas för att återställa vattenföre- för att återställa vattenförekomstens kvalitet som den var komstens status eller potential innan försämringen inträffade. som den var innan försämringen

inträffade.

16 §

Tillämpningen av 3, 9, 10, 11, Tillämpningen av 3, 9, 10, 11, 12, 13 eller 15 § får inte per- 12, 12 a, 13 eller 15 § får inte permanent hindra eller äventyra manent hindra eller äventyra uppfyllandet av kvalitetskraven uppnåendet av miljökvalitetsför andra vattenförekomster inom normer för andra vattenförevattendistriktet. komster inom vattendistriktet.

6 kap.

1 §

Vattenmyndigheten ska upp- Vattenmyndigheten ska upprätta förslag till och fastställa ett rätta förslag till och fastställa ett åtgärdsprogram för vatten- åtgärdsprogram för vattendistriktet och i det arbetet be- distriktet och i det arbetet beakta de beskrivningar, kartlägg- akta de beskrivningar, kartläggningar och analyser som avses i ningar och analyser som avses i 3 kap. samt artikel 11.3 och 11.4 3 kap. samt artikel 11.3 och 11.4 i direktiv 2000/60/EG. Åtgärds- i direktiv 2000/60/EG. Åtgärdsprogrammet ska ange de åtgär- programmet ska ange de åtgär-

23 Senaste lydelse 2018:2103. 24

Senaste lydelse 2018:2103.

der som behöver vidtas för att der som behöver vidtas för att miljökvalitetsnormerna som av- miljökvalitetsnormerna som avses i 4 kap. ska kunna uppfyllas. ses i 4 kap. ska kunna uppnås. I 5 kap. 7–11 §§ miljöbalken finns bestämmelser om åtgärdsprogram.

Regionalt eller lokalt åtgärdsprogram

10 a § Om det behövs för att uppnå en miljökvalitetsnorm får en region, en kommun eller några kommuner tillsammans inom ett vattendistrikt fastställa ett regionalt eller lokalt åtgärdsprogram för regionen, kommunen eller kommunerna med konkreta åtgärder per vattenförekomst utifrån ett vattenavrinningsområdesper-

spektiv.

Ett sådant åtgärdsprogram ska innehålla den information som krävs enligt 5 kap. 9 § andra stycket 1–3 miljöbalken. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ gäller inte

för åtgärdsprogrammet.

Åtgärdsprogrammet ska vara förenligt med åtgärdsprogrammet

för vattendistriktet.

10 b § Den som upprättar ett förslag till regionalt eller lokalt åtgärdsprogram ska ge berörda möjlighet att lämna synpunkter på förslaget i enlighet med bestämmelserna i

5 kap. 7 § tredje stycket miljöbalken. Bestämmelserna i 1–4 och

7–10 gäller inte för åtgärdspro-

grammet.

Ett regionalt eller lokalt åtgärdsprogram ska fastställas av regionfullmäktige eller kommun-

fullmäktige.

7 kap.

1 §

Varje vattenmyndighet ska se Varje vattenmyndighet ska se till att program för övervakning till att program för övervakning av vattnets tillstånd i vattendi- av vattnets status i vattendistriktet striktet finns och genomförs enligt finns och genomförs enligt artiartikel 8 i direktiv 2000/60/EG och kel 8 i direktiv 2000/60/EG och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. Ett övervakningsprogram ska Ett övervakningsprogram ska revideras minst vart sjätte år. revideras minst vart sjätte år.

Vattenmyndigheten ska se till att övervakningsprogrammet senast den 22 december 2018 omfattar ämnena 34–45 i del A i bilaga I

till direktiv 2008/105/EG.

När vattenmyndigheten genomför programmen ska det ske i samverkan med de myndigheter, kommuner, organisationer och övriga som vattenmyndigheten finner lämpligt.

8 kap.

3 §

Innan vattenmyndigheten be- Innan vattenmyndigheten beslutar de kvalitetskrav, förvalt- slutar de miljökvalitetsnormer, ningsplaner och åtgärdsprogram förvaltningsplaner och åtgärdsför vattendistrikt som avses i program för vattendistrikt som denna förordning för ett inter- avses i denna förordning för ett nationellt vattendistrikt, ska internationellt vattendistrikt, ska myndigheten samråda med den myndigheten samråda med den eller de myndigheter i Norge eller de myndigheter i Norge som har motsvarande uppgifter i som har motsvarande uppgifter i

25 Senaste lydelse 2015:516. 26

Senaste lydelse 2010:1099.

de internationella avrinnings- de internationella avrinningsområden som omfattas av di- områden som omfattas av striktet. Samrådet ska syfta till distriktet. Samrådet ska syfta till att i hela avrinningsområdet att i hela avrinningsområdet åstadkomma en enhetlig tillämp- åstadkomma en enhetlig tillämpning av de norska och svenska ning av de norska och svenska regler som har införts för genom- regler som har införts för genomförandet av direktiv 2000/60/EG. förandet av direktiv 2000/60/EG.

Vattenmyndigheten ska lämna de upplysningar som sådana myndigheter i Norge som avses i första stycket behöver för att fullgöra uppgifter i enlighet med direktiv 2000/60/EG samt bistå dessa myndigheter vid samråd i Sverige som följer av samma direktiv.

6 §

Om god kemisk ytvattenstatus enligt 4 kap. 4 och 4 a §§ inte kan uppnås trots effektiva åtgärder enligt 6 kap. 1 § och det beror på att ett ämne som anges i bilaga I till direktiv 2008/105/EG kommer från en föroreningskälla utanför Sverige, ska vattenmyndigheten underrätta regeringen om detta.

Innan vattenmyndigheten Innan vattenmyndigheten underrättar regeringen ska den underrättar regeringen ska den genomföra ett sådant samråd genomföra ett sådant samråd som avses i 3 § med den eller de som avses i 3 § med den eller de berörda myndigheterna i de in- berörda myndigheterna i de internationella vattendistrikten och, ternationella vattendistrikten och, i tillämpliga fall, besluta om i tillämpliga fall, besluta om sådana kvalitetskrav som avses i förlängd tidsfrist enligt 4 kap. 9 § 4 kap. 9 och 10 §§, eller fastställa eller mindre stränga miljökvalioch vidta sådana åtgärder som tetsnormer enligt 4 kap. 10 §, eller avses i 4 kap. 12 §. fastställa och vidta sådana åtgär-

der som avses i 4 kap. 15 §.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

27 Senaste lydelse 2015:516.

Bilaga 1

Information i förvaltningsplaner för vattendistrikt

1. En allmän beskrivning av vattendistriktet i enlighet med 3 kap. 1 § som

a) för ytvatten innehåller

– en kartläggning av ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser,

– en kartläggning av ekoregioner och typer av ytvattenförekomster,

– en beskrivning av referensförhållanden för typer av ytvattenförekomster, och

b) för grundvatten innehåller en kartläggning av grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser.

2. En sammanfattning av be- 2. En sammanfattning av betydande påverkan och effekter tydande påverkan och effekter på ytvattnets och grundvattnets på ytvattnets och grundvattnets tillstånd orsakade av mänsklig status orsakade av mänsklig verkverksamhet, såsom samhet, såsom

a) en uppskattning av föroreningar från punktkällor,

b) en uppskattning av föroreningar från diffusa källor, inbegripet en sammanfattning av markanvändning,

c) en uppskattning av påverkan på vattenmängden, inbegripet uttag, och

d) en analys av andra konse- d) en analys av andra konsekvenser som mänsklig verksam- kvenser som mänsklig verksamhet har för vattnets tillstånd. het har för vattnets status.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

4. En karta över de nätverk 4. En karta över de nätverk för övervakning som upprättas för övervakning som upprättas för de syften som anges i 7 kap. för de syften som anges i 7 kap. och en redovisning i kartform och en redovisning i kartform över resultaten av de övervak- över resultaten av de övervakningsprogram som genomförts i ningsprogram som genomförts i

28

Senaste lydelse 2016:734.

enlighet med dessa bestämmel- enlighet med dessa bestämmelser ser när det gäller tillståndet för när det gäller ekologisk och ytvatten (ekologisk och kemisk kemisk status för ytvatten, kemisk status), grundvatten (kemisk och och kvantitativ status för grundkvantitativ status) och skyddade vatten och status för skyddade områden. områden.

5. En redovisning av

a) de kvalitetskrav som har a) de miljökvalitetsnormer som

fastställts enligt 4 kap. för ytvat- har fastställts enligt 4 kap. för ten, grundvatten och skyddade ytvatten, grundvatten och skyddade områden, inbegripet de fall då yt- områden, inbegripet de fall då vattenförekomster förklarats som ytvattenförekomster förklarats som konstgjorda eller kraftigt modi- konstgjorda eller kraftigt modifierade eller då undantagsreglerna fierade eller då reglerna i 4 kap. 9, i 4 kap. 9–12 §§ tillämpats, 10, 11, 12 eller 12 a § tillämpats,

b) skälen för att ytvattenföre- b) skälen för att ytvattenförekomster förklarats som konst- komster förklarats som konstgjorda eller kraftigt modifierade gjorda eller kraftigt modifierade eller att undantagsreglerna i 4 kap. eller att reglerna i 4 kap. 9, 10, 11,

9–12 §§ tillämpats, och 12 eller 12 a § tillämpats, och

c) den information som i övrigt krävs enligt 4 kap.

6. Information om hur rikt- 6. Information om hur gräns-

värden för grundvatten har fast- värdesnormer för grundvatten ställts och hur riskbedömningen har fastställts och hur riskbehar gjorts samt den information dömningen har gjorts samt den som i övrigt krävs enligt bilaga II information som i övrigt krävs del C i direktiv 2006/118/EG. enligt bilaga II del C i direktiv

2006/118/EG.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

9. En sammanfattning av

a) det eller de åtgärdsprogram a) det eller de åtgärdsprogram som har fastställts i enlighet med som har fastställts i enlighet med 6 kap., inklusive en beskrivning 6 kap., inklusive en beskrivning av hur åtgärderna avser att bidra av hur åtgärderna avser att bidra till att kvalitetskraven i 4 kap. till att miljökvalitetsnormerna i uppnås, och 4 kap. uppnås, och

b) om kvalitetskraven ska b) om miljökvalitetsnormerna

uppfyllas vid en senare tidpunkt ska uppnås vid en senare tidenligt 4 kap. 9 §, de åtgärder som punkt enligt 4 kap. 9 §, de åtanses nödvändiga för att stegvis gärder som anses nödvändiga för förbättra vattenförekomsternas att stegvis förbättra vattenförestatus, anledningarna till varje komsternas status, anledningarna betydande försening med genom- till varje betydande försening förandet av dessa åtgärder och med genomförandet av dessa åtden förväntade tidtabellen för gärder och den förväntade tidåtgärdernas genomförande. tabellen för åtgärdernas genom-

förande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

15. En sammanfattning av de 15. En sammanfattning av de regleringar som har fastställts för regleringar som har fastställts för punktkälleutsläpp och annan punktkälleutsläpp och annan verksamhet som inverkar på vat- verksamhet som inverkar på tentillståndet och som avses i ar- vattnets status och som avses i artikel 11.3 g respektive 11.3 i i di- tikel 11.3 g respektive 11.3 i i direktiv 2000/60/EG. rektiv 2000/60/EG.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

22. En sammanfattning av de 22. En sammanfattning av de åtgärder som har vidtagits när åtgärder som har vidtagits när övervakningsdata eller andra data övervakningsdata eller andra data indikerat att det är osannolikt att indikerat att det är osannolikt att de kvalitetskrav som fastställts de miljökvalitetsnormer som fastenligt 4 kap. kommer att upp- ställts enligt 4 kap. kommer att fyllas. uppnås.

23. Uppgifter om komplet- 23. Uppgifter om kompletterande åtgärder som har befun- terande åtgärder som har befunnits nödvändiga för att de kva- nits nödvändiga för att de miljölitetskrav som har fastställts kvalitetsnormer som har fastställts för vattendistriktet ska kunna upp- för vattendistriktet ska kunna uppfyllas. nås.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

27. Information om var och hur man kan få tillgång till a) sådana handlingar som avses i 5 kap. 3 §,

b) detaljer om regleringar som b) detaljer om regleringar som har beslutats för punktkälle- har beslutats för punktkälleutsläpp och annan verksamhet utsläpp och annan verksamhet som inverkar på vattentillståndet, som inverkar vattnets status, och och

c) sådana övervakningsdata som samlats in enligt 7 kap.

28. Om förvaltningsplanen är reviderad:

a) en sammanfattning av alla förändringar och revideringar som har gjorts sedan den föregående versionen, inklusive en sammanfattning av de revideringar som har genomförts i enlighet med 3 kap. och 4 kap. 9 §,

b) en bedömning av fram- b) en bedömning av framstegen vad gäller uppfyllande av stegen vad gäller uppnåendet av kvalitetskraven, inklusive en miljökvalitetsnormerna, inklusive redovisning i kartform av re- en redovisning i kartform av resultaten av övervakningen och en sultaten av övervakningen och en förklaring till varför ett eller flera förklaring till varför en eller flera kvalitetskrav inte har uppfyllts, miljökvalitetsnormer inte har

uppnåtts,

c) en sammanfattning av, och förklaring till, varje åtgärd som planerats i den tidigare versionen av förvaltningsplanen men som inte har vidtagits, och

d) en sammanfattning av varje ytterligare övergångsåtgärd som i enlighet med 22 har fastställts sedan den senaste versionen av förvaltningsplanen.

1.21 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:701) om allmänna vattentjänster

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (2007:701) om allmänna vattentjänster ska ha följande lydelse.

2 §

Kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.

3 §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

1

Senaste lydelse 2023:195.

1.22 Förslag till förordning om ändring i luftkvalitetsförordningen (2010:477)

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ luftkvalitetsförordningen (2010:477) ska ha följande lydelse.

8 §

9 §

heterna att inte överskrida för- heterna att inte överträda föroreningsnivån, och oreningsnivån, och

2. att rimliga åtgärder inte 2. att rimliga åtgärder inte vidtagits för att undvika att för- vidtagits för att undvika att föroreningsnivån överskrids. oreningsnivån överträds.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

1.23 Förslag till förordning om ändring i havsmiljöförordningen (2010:1341)

Härigenom föreskrivs att 26 § havsmiljöförordningen (2010:1341) ska ha följande lydelse.

26 §

1. kungörelsen av förslaget innehåller en upplysning om var

handlingarna finns tillgängliga samt inom vilken tid och till vem syn-

2. förslaget görs tillgängligt för allmänheten hos myndigheten

och hos länsstyrelserna och kommunerna inom det område som pro-

3. samrådet genomförs i så god tid att det efter samrådstidens

utgång finns skälig tid för en sådan prövning som avses i 27 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

Senaste lydelse 2011:641.

1.24 Förslag till förordning om ändring i planoch byggförordningen (2011:338)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 10 kap. 9 § plan- och byggförordningen (2011:338) ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

Om förslaget avser en detaljplan eller områdesbestämmelser, behöver länsstyrelsen dock inte underrätta

1. lantmäterimyndigheten och myndigheter som är sakägare och som kommunen ska samråda med enligt 5 kap. 11 § plan- och bygglagen (2010:900), eller

2. andra myndigheter än de som har invänt mot översiktsplanen, utom när förslaget saknar stöd i översiktsplanen eller särskilt berör myndigheten.

10 kap.

9 §

Boverket får i fråga om tom- Boverket får i fråga om tomter, allmänna platser och områ- ter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än den för andra anläggningar än byggnader meddela de föreskrif- byggnader meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen ter som behövs för tillämpningen av 8 kap. 9 § första stycket 2, 3, 5 av 8 kap. 9 § första stycket 2, 3 och 6 samt 12 § första stycket och 5–7 samt 12 § första stycket plan- och bygglagen (2010:900). plan- och bygglagen (2010:900).

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana mål och ärenden till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort.

1.25 Förslag till förordning om ändring i miljöbedömningsförordningen (2017:966)

Härigenom föreskrivs att 5 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) ska ha följande lydelse.

5 §

Vid en undersökning enligt 6 kap. 6 § miljöbalken ska identifieringen av omständigheter som i det enskilda fallet talar för eller emot en betydande miljöpåverkan utgå ifrån

1. i vilken utsträckning planen, programmet eller ändringen

a) anger förutsättningar för verksamheter eller åtgärder när det gäller lokalisering, typ av verksamhet, storlek eller driftsförhållanden eller genom att fördela resurser,

b) har betydelse för de miljöeffekter som genomförandet av andra planer eller program medför,

c) har betydelse för att främja en hållbar utveckling eller för integreringen av miljöaspekter i övrigt, eller

d) har betydelse för möjligheterna att följa miljölagstiftningen,

2. miljöproblem som är relevanta för planen, programmet eller ändringen,

3. de sannolika miljöeffekternas och det påverkade områdets utmärkande egenskaper,

4. i vilken utsträckning det går att avhjälpa de sannolika miljöeffekterna,

5. miljöeffekternas gränsöverskridande egenskaper, 6. miljöeffekternas omfattning,

7. riskerna för människors hälsa eller för miljön till följd av allvarliga olyckor eller andra omständigheter,

normer, dess kulturvärden eller andra utmärkande egenskaper i naturen, och

9. påverkan på områden eller natur som har erkänd skyddsstatus nationellt, inom Europeiska unionen eller internationellt.

Vid undersökningen ska bestämmelserna om miljökvalitet i

5 kap. miljöbalken tillämpas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

2 Inledning

2.1 Kapitlets innehåll

I det här kapitlet redovisas utredningens direktiv, vår avgränsning av uppdraget, våra arbetsformer, andra utredningar m.m. av betydelse och betänkandets disposition.

2.2 Utredningens direktiv

Regeringen beslutade den 28 oktober 2021 kommittédirektiven Vattenfrågor vid planläggning och byggande (dir. 2021:92), se bilaga. Enligt direktiven ska en särskild utredare göra en översyn av de bestämmelser i plan- och bygglagen som avser vatten.

Syftet med uppdraget är för det första att förenkla och förtydliga på vilket sätt miljökvalitetsnormer för vatten ska få genomslag vid planläggning och prövning enligt plan- och bygglagen på ett sätt som motsvarar kraven i EU-rätten och underlättar kommunernas tillämpning av dessa krav. För det andra är syftet att ge kommunerna de verktyg som behövs för att säkerställa att de krav på miljömässigt och ekonomiskt hållbara lösningar för dag- och dricksvatten som ställs vid planläggning och prövning enligt plan- och bygglagen kan genomföras i dag och vid ett förändrat klimat.

Av direktiven framgår att utredaren bl.a. ska analysera kommunernas förutsättningar att säkerställa att miljökvalitetsnormer för ytoch grundvatten följs vid planläggning och vid prövning enligt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen, se över kommunernas möjligheter att hantera dagvatten på ett hållbart sätt vid detaljplaneläggning och vid prövning enligt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen, analysera kommunernas förutsättningar att trygga dricksvattenförsörjning vid planläggning och lämna nödvändiga författningsförslag.

Direktiven är indelade i tre deluppdrag vilka i sin tur är indelade i tre delar. Det första uppdraget är att säkerställa att miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten får genomslag vid planläggning och byggande. Det andra uppdraget är att säkerställa en hållbar dagvattenhantering vid detaljplaneläggning och byggande. Det tredje uppdraget är att trygga dricksvattenförsörjning vid planläggning.

Respektive uppdrag är sedan indelat i tre delar. Varje del innehåller en mer specificerad redogörelse för vad utredaren förväntas utreda. Se den närmare beskrivningen av de olika uppdragen nedan. I samtliga delar ska också nödvändiga författningsförslag lämnas.

Uppdrag 1

Det första uppdraget, att säkerställa att miljökvalitetsnormer för ytoch grundvatten får genomslag vid planläggning och byggande, är indelat i följande delar. • En bättre redovisning av miljökvalitetsnormer för vatten i över-

siktsplanen. • En tydligare koppling mellan plan- och bygglagen och 5 kap. miljö-

balken. • Ökad tydlighet om vilket underlag som behövs i fråga om miljö-

kvalitetsnormer för vatten vid detaljplaneläggning.

Mer specifikt anges i denna del att utredaren ska: – bedöma om den nuvarande utformningen av 2 kap. 10 § plan- och

bygglagen och andra bestämmelser i lagen som hänvisar till be-

stämmelserna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. miljöbalken är ända-

målsenliga, – bedöma om det nuvarande kravet i 3 kap. 4 § andra stycket plan-

och bygglagen om vad som ska framgå av översiktsplanen i fråga

om miljökvalitetsnormer för vatten är ändamålsenligt utformat, – lämna förslag på hur redovisningen i översiktsplanen lämpligen

kan utformas för att underlätta kommunens arbete med efterfölj-

ande planering i förhållande till miljökvalitetsnormer för vatten,

– redovisa vilken påverkan som genomförandet av olika typer av

detaljplaner kan ha på vattenmiljön (vattenförekomstens status), – redovisa vilka undersökningar och analyser som bör göras vid en

påverkan på vattenmiljön vid genomförande av olika typer av detalj-

planeärenden, – ge exempel på hur kommunens redovisning av påverkan på vatten-

miljön kan utformas i olika typfall, – klargöra vilken betydelse ett åtgärdsprogram kan ha för detaljerings-

graden på det underlag som kommunen behöver ta fram, och – bedöma om det finns anledning att förtydliga eller ändra de regler

som anger hur kommunen ska hantera miljökvalitetsnormer för

vatten vid detaljplaneläggning.

Uppdrag 2

Det andra uppdraget, att säkerställa en hållbar dagvattenhantering vid detaljplaneläggning och byggande, är indelat i följande delar. • Förutsättningar för att ställa krav på dagvattenhantering. • Utökade möjligheter att hantera dagvattenfrågor i lov- respektive

byggskedet. • Utökade möjligheter att reglera byggnadsmaterial och liknande.

Mer specifikt anges i denna del att utredaren ska: – bedöma om kommunens möjlighet att ställa krav på utförande och

underhåll av en dagvattenanläggning, t.ex. ett fördröjningsmaga-

sin, ett grönt tak eller annan naturbaserad lösning, behöver utvidgas

i syfte att ta hand om vattenflöden och för att tillgodose miljö-

kvalitetsnormer för vatten, – bedöma i vilka skeden som krav på att anordna och underhålla en

dagvattenanläggning ska kunna ställas, eftersom frågan behöver

kunna hanteras såväl vid detaljplaneläggning och plangenomför-

ande som i drifts- och underhållsskedet,

– klarlägga kommunens respektive va-huvudmannens ansvar enligt

vattentjänstlagen och vid behov lämna förslag som säkerställer att

kommunen i de fall det är lämpligt kan ställa krav på fastighets-

ägaren att ta hand om eller fördröja dagvatten, – bedöma om det är lämpligt att ge kommunen eller va-huvudman-

nen rätt att i både ny och befintlig bebyggelse förelägga fastighets-

ägaren att anordna, underhålla eller byta ut en dagvattenanläggning,

t.ex. när det finns en detaljplanebestämmelse som medger detta, – säkerställa att de förslag som lämnas utformas med hänsyn till

dels behovet av att regleringen ska vara rättssäker för enskilda

fastighetsägare, dels risken att medlemmarna i ett va-kollektiv i

vissa avseenden skulle kunna omfattas av olika villkor för att nyttja

den allmänna va-anläggningen, – bedöma om det är lämpligt att i större utsträckning än i dag pröva

dagvattenfrågor i ärenden om bygglov, förhandsbesked eller start-

besked, dock utan att inskränka den byggrätt som följer av detalj-

planen, och – bedöma om kommunen i en detaljplan behöver kunna reglera fler

förhållanden för att säkerställa att genomförandet av planen inte

medför att en miljökvalitetsnorm överträds.

Uppdrag 3

Det tredje uppdraget, att trygga dricksvattenförsörjning vid planläggning, är indelat i följande delar. • Krav på vattenhushållning i områden med dålig tillgång på vatten. • Förutsättningar att skydda grundvattnet mot föroreningar vid plan-

läggning. • Tydligare krav på hänsyn till dricksvattenfrågor vid planläggning

och byggande.

Mer specifikt anges i denna del att utredaren ska: – analysera om kommunens möjligheter att ställa krav på hushåll-

ning av vatten är tillräckliga med hänsyn tagen till behov av för-

sörjningstrygghet av dricksvatten under fredstid, vid höjd bered-

skap och i krig,

– analysera om kommunens möjligheter att skydda grundvattnet

mot negativ påverkan är tillräckliga vid planläggning, och – bedöma om det finns behov av att förtydliga reglerna om hänsyn

till dricksvattenförsörjningen vid planläggning respektive vid pröv-

ning enligt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen.

Övrigt

Utöver dessa tre uppdrag finns i direktiven också uppdraget att föreslå följdändringar i anslutande regler. Som exempel på sådana anslutande regler nämns miljöbalken och lagen om allmänna vattentjänster.

Utredaren ska också bedöma och redovisa förslagens konsekvenser. Av direktiven framgår i denna del att utredaren bl.a. ska beskriva och om möjligt kvantifiera förslagens samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser för plan- och byggprocessen i stort.

Uppdraget skulle ursprungligen redovisas senast den 20 juni 2023. Efter beslut om förlängning ska förslagen redovisas senast den 15 november 2023.

2.3 Avgränsning av utredningens uppdrag

I utredningsarbetet har vi fokuserat i första hand på de utmaningar som beskrivs i våra utredningsdirektiv. Ytterligare behov har framkommit i takt med att utredningsarbetet fortskridit och synpunkter inkommit. Med hänsyn till tillgängliga resurser och utredningstid, har vi valt att inte fördjupa oss i alla frågor, i vart fall inte i en sådan utsträckning att vi kunnat arbeta fram välgrundade och tillräckligt konsekvensbedömda förslag. Eftersom de frågorna likväl kan vara angelägna att omhänderta, har vi i ett särskilt avsnitt samlat frågor för framtida översyn (se avsnitt 10.12).

Som en följd av omfattningen av identifierade utmaningar inom gällande regelverk avseende frågor om miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering och dricksvattenförsörjning har vi också behövt avgränsa vårt arbete till dessa utmaningar och fokuserat främst på de författningsändringar som behövs. Arbetet med frågor om vilken

1 Se dir. 2023:6, dir 2023:6 och dir. 2023:103.

påverkan som genomförandet av olika typer av detaljplaner kan ha på vattenmiljön, vilka undersökningar och analyser som bör göras vid en påverkan på vattenmiljön vid genomförande av olika typer av detaljplaneärenden, samt att ge närmare exempel på hur kommunens redovisning av påverkan på vattenmiljön kan utformas i olika typfall behöver därför fortsättas av vägledande myndigheter i samband med framtagande av nytt vägledningsmaterial (se avsnitt 10.14).

Under vår utredningstid har regeringen tillsatt Va-beredskapsutredningen (M 022:05) med uppdraget att stärka förmågan att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap och ytterst krig samt utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Mot bakgrund härav och till följd av vattenfrågornas omfattning och komplexitet har vi, efter avstämning med Va-beredskapsutredningen, valt att avgränsa uppdraget på så sätt att vi inte närmare fördjupat oss i specifika beredskapsfrågor (se vår övergripande beskrivning av några utmaningar i denna del i avsnitt 9.4.9).

2.4 Utredningens arbetsformer

2.4.1 Internt arbete

Vårt arbete påbörjades under januari 2022. Sekretariatet har varit bemannat med först tre och därefter två utredningssekreterare. Den sammanlagda arbetstiden inom sekretariatet har över tid varierat mellan ett och drygt två årsarbetskrafter.

Alla möten med expertgruppen och referensgruppen har hållits digitalt. Internt i utredningen har sju fysiska eller delvis fysiska möten ägt rum.

2.4.2 Externt arbete

Expertgrupp och referensgrupp

Av direktiven framgår att vi ska samråda med Boverket, Fortifikationsverket, Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Lantmäteriet, Livsmedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk, Statens geotekniska institut, Sveriges geologiska undersökning,

Trafikverket, länsstyrelserna, vattenmyndigheterna, Sveriges Kommuner och Regioner och Svenskt Vatten.

Samtliga i direktiven uppräknade myndigheter och andra aktörer har av dåvarande Finansdepartementet getts möjlighet att nominera en expert för att bistå utredningen. Eftersom Kemikalieinspektionen avstod från att nominera en expert har totalt 16 experter från dessa myndigheter och andra aktörer förordnats. Vidare har fyra sakkunniga från dåvarande Finansdepartementet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet förordnats för att bistå utredningen. Vilka personer som har förordnats som sakkunniga respektive experter framgår av betänkandets missiv.

De förordnande experterna och sakkunniga har ingått i utredningens expertgrupp. Expertgruppen har träffats vid totalt sju tillfällen.

Utöver expertgruppen har utredningen också knutit en referensgrupp till sig. Syftet med referensgruppen har varit att få del av de kunskaper och erfarenheter som personer med särskilda sakkunskaper om den plan- och byggrättsliga regleringen och dess tillämpning har. Vid val av deltagarna i referensgruppen har, utöver deras goda förståelse för och erfarenhet av plan- och bygglagen respektive dagoch dricksvattenfrågor, även hänsyn tagits till behovet av kunskap om hantering av vattenfrågor på kommunal och regional nivå, liksom för förståelse för forskar-, exploatörs- och fastighetsägarperspektivet. Vid sammansättningen av deltagarna i referensgruppen var vår ambition att, så långt möjligt, uppnå en jämn könsfördelning, en fördelning av deltagarna från olika delar av landet och en fördelning av företrädare mellan stora och små kommuner. Följande personer har deltagit i referensgruppen: samhällsplaneraren Camilla Andersson (Region Skåne), miljöstrategen Helena Björn (Lomma kommun), professorn Godecke-Tobias Blecken (Luleå tekniska universitet), tekniska chefen Jenny Forsberg (Marks kommun), tekniska rådet Johan Hjalmarsson (Mark- och miljööverdomstolen), biträdande bygglovschefen Henrik Höglund (Haninge kommun), miljöhandläggaren Annika Knape (Länsstyrelsen Stockholm), experten Jonathan Lindgren (Villaägarna), chefen Nancy Mattsson (JM), förvaltningsjuristen Albin Ring (Stockholms stad), chefen Rikard Silverfur, (Fastighetsägarna) och regionplanerare Anders Wilandson (Region Stockholm).

Referensgruppen har träffats vid totalt fem tillfällen.

Särskilda samråd/informationsutbyte

Vi har haft informationsutbyte med Klimaträttsutredningen i februari 2022, med Försöksverksamhetskommittén i mars 2023, med Vaberedskapsutredningen i mars, maj och augusti 2023, med utredningen Förstudie för nationell fysisk planering i april och juli 2023 samt med Miljötillståndsutredningen i september 2023.

Vi har också haft särskilda avstämningar med företrädare som arbetar med vattenfrågor i ett antal kommuner, exempelvis Göteborgs kommun, Malmö kommun och Mörbylånga kommun.

Deltagande vid konferenser och seminarier

Vi har deltagit, och i de flesta fall också presenterat utredningens arbete, vid flera konferenser och seminarier i syfte att inhämta kunskap med koppling till vårt uppdrag. Det har handlat om konferenserna Mål 11-veckan 2022 som anordnades av Rådet för hållbara städer och dess samarbetspartners den 26 januari 2022, Juridik och dagvatten som anordnades av VA-guiden den 10 februari 2022, Omställningsforums workshop avseende projektet Samverkan för hållbart omhändertagande av dagvatten på kvartersmark (SODA) den 29– 30 mars 2022, Kunskapsdag för miljökvalitetsnormer för vatten och tillsyn vid Länsstyrelsen Stockholm den 26 april 2022, Boverkets klimatanpassningskonferens den 4 maj 2022, Svenskt Vattens årsstämma den 10–11 maj 2022, Svenskt Vattens Klimatkonferens den 6 september 2022, Naturvårdsverkets miljöbalksdag den 20 september 2022, Länsstyrelsernas nätverk för detaljplanering med tema dagvatten den 27 oktober 2022, SKR:s detaljplanekonferens den 11 november 2022, Hydrotekniska sällskapets vattendag den 1 februari 2023, Va-guidens dagar om vatten, avlopp och kretslopp den 15 mars 2023, Miljösamverkan Stockholms läns seminarium om dagvattenutsläpp den 25 april 2023, Sveriges planerares riksförbunds plankonferens den 23 augusti 2023 och konferensen Vatten2023 den 24 oktober 2023.

Vi deltog också vid offentliggörandet av den första rapporten från Nationella expertrådet för klimatanpassning den 9 februari 2022.

Studiebesök

Den 17 maj 2022 deltog vi vid studiebesök av dagvattenanläggningar i Hammarby Sjöstad i Stockholms kommun och i Sigtuna kommun. Studiebesöket anordnades av Miljösamverkan Stockholms län.

Den 3 juni 2022 gjorde vi studiebesök på Vattenmyndigheten för Södra Östersjön belägen på Länsstyrelsen i Kalmar län.

2.4.3 Analysmetoder

Centralt i vårt arbete har varit att analysera behovet av och föreslå nya eller ändrade bestämmelser om vatten vid planläggning och byggande i plan- och bygglagen.

Vi har delat in arbetet i åtta delar där vi sammantaget har: • kartlagt och analyserat de utmaningar som finns med nuvarande

regelverk och processer för hantering av vattenfrågor vid plan-

läggning och byggande, • studerat gällande rätt, förarbeten och rättspraxis, men också äldre

rätt inom området, • studerat tre andra nordeuropeiska regelverk inom området, • studerat hur arbetet med vattenfrågor är organiserat i Sverige, • studerat vägledningsmaterial från berörda statliga myndigheter, • tagit fram utgångspunkter för våra förslag, • tagit fram förslag till regeländringar, och • utrett konsekvenserna av förslagen.

Kartläggning av utmaningarna

En kartläggning av utmaningarna med nuvarande regelverk och processer för hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande påbörjades direkt i samband med utredningens start och pågick under större delen av utredningstiden.

Syftet med kartläggningen var både att få en bild av nuvarande och framtida utmaningar och att få en god bild av de områden inom vilka nuvarande regelverk behöver förenklas, förtydligas eller kompletteras.

Underlag för kartläggningen av utmaningarna inhämtades via möten med expertgruppen och referensgruppen, men också via andra möten, konferenser, studiebesök och seminarier, se under rubriken Deltagande vid konferenser och seminarier i avsnitt 2.4.2.

Underlag för kartläggningen av utmaningarna inhämtades också genom studier av de senaste årens praxis från i första hand EU-domstolen, Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Vilka avgöranden som omfattas av vår studie framgår i första hand av fotnotshänvisningarna i kapitel 7–9.

Vår samlade bild av utmaningarna stämdes av med både deltagarna i expertgruppen och deltagarna i referensgruppen.

Utmaningarna beskrivs i första hand i kapitel 7–9.

Studie av gällande rätt m.m.

En studie av gällande EU-rätt och svensk rätt med direkt eller nära koppling till vårt uppdrag gjordes tidigt i utredningsarbetet.

Syftet med studien var dels att få en övergripande bild av det nuvarande svenska regelverket för hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande, dels att placera dessa regler i en bredare kontext både internationellt och i förhållande till annan svensk reglering av vattenfrågor.

Studien resulterade i en beskrivning av gällande rätt i kapitel 4.

Under arbetets gång gjorde vi också en studie på övergripande nivå av hur frågor om vattenförsörjning och dagvattenhantering har hanterats och reglerats historiskt i Sverige. Syftet med studien var att undersöka hur lagstiftningen har utvecklats över tid. Studien resulterade i en beskrivning som återfinns i kapitel 3.

Information för beskrivningarna inhämtades i första hand genom studie av regelverken, från aktuella förarbeten och praxis. Ytterligare

viktiga källor var lagkommentarer och rapporter samt annan information på berörda myndigheters webbplatser.

Studie av tre andra länders regelverk

I arbetets inledande skede utförde vi en studie av tre andra nordeuropeiska länders regelverk avseende hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande.

Syftet med studien var både att få en bild av alternativa möjliga regleringar och att få inspiration för våra överväganden och förslag.

Studien beskrivs i kapitel 5.

Informationen för beskrivningen inhämtades i första hand från respektive lands officiella webbplats för de aktuella regelverken.

Studie av Sveriges organisation för arbete med vattenfrågor

En studie av Sveriges organisation för hantering av de vattenfrågor som omfattas av våra direktiv gjordes. Syftet med studien var dels att få en översiktlig bild av fördelningen av ansvaret mellan olika statliga, regionala och kommunala myndigheter, dels att få en bild av de olika myndigheternas roller i plan- och byggprocesserna.

Studien beskrivs i kapitel 6.

Studie av vägledningar

En studie av i första hand Boverkets, Havs- och vattenmyndighetens och Sveriges geologiska undersöknings vägledningar inom området gjordes.

Syftet med studien var att få en bild av hur processen för hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande är tänkt att gå till i de delar där processen inte är författningsreglerad.

Resultatet av studien beskrivs i kapitel 7–9.

2 Se främst Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen (2010:900) (20 december 2022, JUNO), Bengtsson m.fl., Miljöbalken (1 juni 2023, JUNO) Wik, 5 kap. miljöbalken Karnov (JUNO), Kruse, 11 kap. miljöbalken Karnov (JUNO) och Qviström, lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, Karnov (JUNO).

Särskilt om statistik och annat underlag

Under utredningsarbetets gång har vi inhämtat kostnadsunderlag kring bl.a. skydd av vattenområden, framtagandet av lokala åtgärdsprogram och personella resurser för ärendehantering för vattenärenden vid olika myndigheter. Även statistik om i vilken mån avgöranden vid Mark- och miljööverdomstolen inkluderar frågor om exempelvis dagvatten och miljökvalitetsnormer har tagits fram.

Syftet med inhämtande av statistiken har i första hand varit att få till ett gediget underlag för beskrivningen av konsekvenserna av våra förslag.

Statistik har också inhämtats från SCB avseende vattenanvändning och vattenområden.

Statistiken beskrivs i första hand i kapitel 12. Statistiken om vattenanvändning och vattenområden framgår av avsnitt 9.3 och 9.4.2.

Framtagande av utgångspunkter för överväganden och förslag

Under första halvan av utredningsarbetet tog vi fram övergripande utgångspunkter för kommande överväganden och förslag.

Syftet med framtagandet av utgångspunkterna var att beskriva vad vi uppfattar som helt avgörande för valet av överväganden och förslag.

Utgångspunkterna är allmänna och tar i första hand avstamp i de grundläggande mål och den övergripande politik som finns inom området.

Utgångspunkterna stämdes av både med deltagarna i expertgruppen och deltagarna i referensgruppen.

Utgångspunkterna beskrivs i kapitel 10.

Förslag till regeländringar

Som en följd av utredningsarbetet med kartläggning av utmaningar, studie av gällande rätt m.m. har vi tagit fram de författningsförslag som framgår av kapitel 1, de överväganden och förslagsmotiv som framgår av kapitel 10 och den författningskommentar som framgår av kapitel 13.

Samtliga överväganden och förslag har stämts av med expertgruppen.

Utredning av förslagens konsekvenser

Parallellt med utarbetandet av våra överväganden och förslag har konsekvenserna av förslagen analyserats. Analysen har genomförts i enlighet med kraven i kommittédirektiven och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. I arbetet inhämtade vi bl.a. information om kostnads- och intäktskalkyler i kommittéhandbokens avsnitt 7. Vi nyttjade också Tillväxtverkets stöd till utredningar i arbetet med upprättande av konsekvensutredning.

Vår konsekvensbeskrivning återfinns i kapitel 12.

2.5 Andra utredningar och uppdrag av betydelse

2.5.1 Inledning

I detta avsnitt beskriver vi de utredningar och andra uppdrag som vi bedömer har eller har haft närmast koppling till vårt uppdrag. Det handlar både om utredningar och uppdrag med uppgift att se över bestämmelser i plan- och bygglagen och utredningar och uppdrag med en mer generell uppgift att se över regleringar avseende exempelvis dricksvatten eller klimatet. Redovisningen begränsas till de utredningar och uppdrag som antingen har pågått parallellt med denna utredning eller nyligen har avslutat sitt arbete. I några fall redovisas utredningar som har avslutat sitt arbete tidigare än 2021. Detta beror på att dessa utredningars förslag på vattenområdet ännu inte har omsatts i ny reglering.

Vår övergripande bedömning är att ett antal förslag som har lämnats berör vårt uppdrag. Även vissa förslag som inte i någon större utsträckning berör vårt uppdrag bör dock ändå nämnas eftersom de kan påverka förutsättningarna för och genomförandet av våra förslag.

I förekommande fall har, som nämnts ovan i avsnitt 2.4.2, avstämningar hållits med parallella utredningar i syfte att så långt som möjligt beakta varandras pågående arbete och förslag.

2.5.2 Utredningar

Miljömålsberedningen

Den 1 juli 2010 beslutade regeringen kommittédirektiven Parlamentarisk beredning för underlag om hur miljökvalitetsmålen kan nås.

Utredningen tog namnet Miljömålsberedningen. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle slutredovisas senast den 31 januari 2022.

Beredningen har lämnat ett stort antal betänkanden. Av intresse i detta sammanhang är följande betänkanden: Med miljömålen i fokus – hållbar användning av mark och vatten som lämnades i juni 2014 och Havet och människan som lämnades i december 2020.

Ändringar i plan- och bygglagen föreslås i båda betänkandena. I det förstnämnda betänkandet handlar ändringarna i huvudsak om nya krav på redovisning av och hänsyn till brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken i översiktsplan och detaljplan. Beredningens syfte med förslagen är att skydda den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som jordbruket bidrar med. Vid sidan om dessa ändringar nämns att plan- och bygglagstiftningen har tydliga begränsningar när det gäller möjligheten att genomföra större åtgärder för att skydda mark eller bebyggelse mot ett förändrat klimat, t.ex. invallningar av större områden för att förhindra översvämning. Samtidigt konstateras att i den mån skyddsåtgärder går att reglera med stöd av plan- och bygglagen finns det en risk att miljölagstiftningen förhindrar just de åtgärderna. Behovet av samordning med bestämmelserna i miljöbalken, men även med bestämmelserna i lagen om allmänna vattentjänster förs fram. Beredningen för också fram att det saknas en legaldefinition av termen dagvatten. Några författningsförslag för att samordna och förtydliga plan- och bygglagen, miljöbalken och vattentjänstlagen för att åstadkomma en hållbar hantering av dagvatten lämnas dock inte. I stället föreslog beredningen att regleringen av dagvatten borde bli föremål en särskild översyn. För att uppnå en god status i vattenförekomster fördes dock idén fram om en stärkt reglering både i plan- och bygglagen och 6 kap.

3 M 2010:04. 4 Se dir. 2010:74. 5 Se dir. 2020:110. 6 Se SOU 2014:50. 7 Se SOU 2020:83, volym 1 och 2.

miljöbalken, bl.a. innebärande att åtgärdsprogrammen inom vattenförvaltningen ska vara vägledande.

I betänkandet Havet och människan föreslår Miljömålsberedningen i första hand en ny havsmiljölag, två nya etappmål om återföring av växtnäringsämnen och marint områdesskydd, nya författningsförslag för genomförande av EU-rättsakter, en ny samordnande roll för kustlänsstyrelserna i havs- och vattenmiljöarbetet och stärkt kommunalt planeringsansvar för kustvattenområdet.

Tre författningsändringar föreslås i plan- och bygglagen. Den första ändringen är ett tillägg i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen som innebär att kommunen i översiktsplanen ska redovisa hur hänsyn tas till havsplanerna enligt miljöbalken. Syftet med förslaget uppges vara att förmå landets 86 kustkommuner att samordna sina översiktsplaner med havsplanerna, genom att inkludera kustvattenområdena i översiktsplanen. Den andra ändringen är ett tillägg i 4 kap. 12 § planoch bygglagen som innebär att kommunen i en detaljplan får bestämma skyddsåtgärder för att motverka havs- och vattenförorening likväl som negativ påverkan på havs- och vattenmiljön. Syftet med detta förslag är att ge kommunerna ökad möjlighet att ta hänsyn till havs- och vattenmiljön i sin detaljplanering. Slutligen föreslås i 4 kap. 14 § plan- och bygglagen en ny möjlighet för kommunen att i en detaljplan få ställa villkor om att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en havs- eller vattenförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten.

Beredningen för också fram att systemet med miljökvalitetsnormer är oklart och föreslår att Havs- och vattenmyndigheten ser över detta. Beredningen föreslår även en ny bestämmelse i 5 kap. miljöbalken med innebörden att det är regeringen som ska fastställa ett åtgärdsprogram för havs- och vattenmiljön.

Betänkandena har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att flera av de förslag som beredningen har lämnat ligger i linje med de förslag vi lämnar i kapitel 10.

8 Se SOU 2014:50 s. 28, 186 och 313. 9 Se SOU 2020:83 s. 43–47. 10

Se SOU 2020:83 s. 55–57 och 1521 och 1522.

Vattenverksamhetsutredningen

Den 4 april 2012 beslutade regeringen kommittédirektiven Vattenverksamheter.

Utredningen tog namnet Vattenverksamhetsutredningen. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 31 maj 2014.

Vattenverksamhetsutredningen lämnade sitt slutbetänkande I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler i juni 2014. I betänkandet föreslog utredningen bl.a. att prövningsplikten för vattenverksamheter inte längre ska vara generell utan mer likna den differentierade prövning som finns för miljöfarliga verksamheter. Även för prövning av markavvattning föreslog utredningen en uppdelning i tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter. För markavvattning föreslog utredningen också att prövningen delas upp i en miljöprövning enligt miljöbalken och en prövning om inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen. Utredningen föreslog också förtydligade bestämmelser för omprövning av vattenverksamheter i syfte att öka omprövningsfrekvensen per år. Utredningen föreslog en ny lag om vattenrättsliga samfälligheter och ett upphävande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Slutligen föreslog utredningen förtydligade bestämmelser avseende situationer med oklara ansvarsförhållanden, exempelvis utökat ansvar för fastighetsägare när det inte går att fastställa vilken rättighetshavare som är underhållsskyldig för en vattenanläggning. Utredningen föreslog inte några ändringar i plan- och bygglagen. Några förslag om den rättsliga statusen för verksamheter som bedrivs med stöd av urminnes hävd, privilegiebrev eller andra särskilda s.k. äldre rättigheter togs omhand genom regeringens proposition Vattenmiljö och vattenkraft. De flesta av utredningens förslag har dock varken skrivits av eller lett fram till beslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

11 Se dir. 2012:29. 12 Se dir. 2012:60 och dir. 2013:37. 13 Se SOU 2014:35. 14 Se prop. 2017/18:243.

Klimatanpassningsutredningen

Den 12 november 2015 beslutade regeringen kommittédirektiven Ett stärkt arbete för anpassning till ett förändrat klimat.

Utredningen tog namnet Klimatanpassningsutredningen. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 31 maj 2017.

Klimatanpassningsutredningen lämnade sitt betänkande Vem har

ansvaret? i maj 2017. I betänkandet drog utredningen slutsatsen att rådande ansvarsfördelning mellan stat, kommun och fastighetsägare är orimlig, eftersom fastighetsägare kan komma att drabbas hårt och dessutom saknar möjlighet att agera effektivt då åtgärder i många fall kräver samordning. Tre ändringar i plan- och bygglagen och en ändring i lagen om allmänna vattentjänster föreslogs.

Två av förslagen till ändringar i plan- och bygglagen har genomförts med språkliga ändringar. Det tredje förslaget till ändring i planoch bygglagen som avsåg kommunens möjlighet att kunna avslå en ansökan om bygglov med hänsyn till risk för skador på fastigheten eller byggnadsverket på grund av översvämning, ras, skred eller erosion har inte genomförts. Inte heller förslaget till ny bestämmelse i lagen om allmänna vattentjänster, om att kunna ställa krav på en fastighetsägare att ta hand om eller fördröja viss del dagvatten på fastigheten om det ger väsentliga fördelar för ordnandet av vattentjänsten avlopp, har genomförts.

Vår bedömning av utredningens förslag utvecklas i avsnitten 8.3.2, 8.3.4–8.3.7 och 10.6.1.

Utredningen om ekologisk kompensation

Den 17 mars 2016 beslutade regeringen kommittédirektiven En effektivare och mer konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation. Utredningen tog namnet Utredningen om ekologisk kompensation. Av direktiven framgår att utredningen skulle redovisa uppdraget senast den 1 mars 2017.

15

Se dir. 2015:115. 16 Se dir. 2016:90. 17

Se SOU 2017:42. 18 Se SOU 2017:42 s. 18. 19

Se SOU 2017:42 s. 29–31. 20 Se prop. 2017/18:163. 21

Se dir. 2016:23.

Utredningen om ekologisk kompensation lämnade sitt betänkande Ekologisk kompensation i april 2017. I betänkandet konstaterades att kunskapen om behovet av ekologisk kompensation och tillämpningen av lämpliga rutiner och metoder för detta behöver öka. Utredningen föreslog sex ändringar i plan- och bygglagen med koppling till frågan om ekologisk kompensation (ändringar i 2 kap. 3 §, 4 kap. 14 §, 9 kap. 40 §, 10 kap. 23 § och 10 kap. 34 § samt en ny 4 kap. 12 a §).

Betänkandet har remitterats, men har inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

Utredningen om hållbara vattentjänster

Den 11 maj 2017 beslutade regeringen kommittédirektiven Kommunens skyldighet enligt vattentjänstlagen och frågor om små avlopp.

Utredningen tog namnet Utredningen om hållbara vattentjänster. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 31 maj 2018.

Utredningen lämnade sitt betänkande Vägar till hållbara vattentjänster i maj 2018. Av betänkandet framgår att utredningen föreslår en ny styrmedelskedja för att göra vattentjänster hållbara. Förslagen innebär bl.a. att det ska bli flexiblare för kommunerna avseende tillämpningen av 6 § vattentjänstlagen, att Havs- och vattenmyndigheten ska utses till tillsynsvägledande myndighet för hur kommunerna uppfyller sin skyldighet enligt 6 § vattentjänstlagen, att ett krav på långsiktig plan för försörjning av vattentjänster inom kommunen ska föras in i vattentjänstlagen och att en statlig plattform med stöd till kommunerna bör bildas med Naturvårdsverket som koordinator. För fastighetsägare som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet föreslås bl.a. att det införs ett krav på avloppsdeklaration för små avloppsanläggningar. Författningsförslagen omfattar ändringar i bl.a. miljöbalken och lagen om allmänna vattentjänster. Förslag till

22 Se SOU 2017:34. 23 Se SOU 2017:34 s. 15. 24 M 2017:02. 25 Se dir. 2017:54. 26 Se dir. 2017:129. 27 Se SOU 2018:34. 28 Se SOU 2018:34 s. 14–16.

ändringar i plan- och bygglagen föreslås inte. Däremot omnämns plan- och bygglagen ett antal gånger i betänkandet. Beskrivningen handlar då om det hänsynstagande till miljökvalitetsnormer för vatten som kommunerna behöver ta vid översikts- och detaljplaneläggning, men också om att krav på marklov för markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet kan ställas om kommunen har bestämt det i detaljplanen. Vidare handlar beskrivningen om vikten av ny samordnad vägledning för tillsyn och va-frågor reglerade i miljöbalken, vattentjänstlagen och plan- och bygglagen. Av betänkandet framgår att utredningen övervägt att föreslå en samordning av bestämmelserna i vattentjänstlagen och bestämmelserna om planering i plan- och bygglagen. Utredningen hade dock inte tid och resurser för att göra en tillräckligt genomarbetad analys av hur en sådan förändring av vattentjänstlagen skulle kunna utformas och vilka konsekvenser den skulle få.

Utredningens förslag har omhändertagits av regeringen. Efter vissa ändringar av regeringens förslag har riksdagen den 21 juni 2022 beslutat ändringar i miljöbalken och i lagen om allmänna vattentjänster. Ändringarna innebär bl.a. att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan som bl.a. innehåller kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

Vår bedömning är att de gjorda ändringarna påverkar de förslag vi lämnar, se beskrivning i avsnitten 9.4.2, 9.4.4 och 9.4.5 samt våra överväganden i avsnitten 10.3, 10.4.2, 10.4.3, 10.6.1 och 10.6.3.

Utredningen om översyn av miljöövervakningen

Den 1 juni 2017 beslutade regeringen kommittédirektiven Översyn av miljöövervakningen.

Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 30 april 2019.

29 Se SOU 2018:34 s. 54, 69 och 133. 30

Se SOU 2018:34 s. 171. 31 Se prop. 2021/22:208. 32

Se bet. 2021/22:CU29. 33 Se dir. 2017:58. 34

Se dir. 2018:104.

Utredningen lämnade sitt betänkande Sveriges miljöövervakning – dess uppgift och organisation för en god miljöförvaltning i april 2019. Av betänkandet framgår att utredningen gjort en bred kartläggning av den svenska miljöövervakningen och att Naturvårdsverket bistått utredningen med en studie av miljöövervakningen i övriga nordiska länder. Utredningen lämnade inga författningsförslag, men föreslog bl.a. att en strategisk plan för miljöövervakningen bör beslutas av regeringen och uppdateras vart fjärde år och att ett miljöövervakningsråd bör inrättas vid Naturvårdsverket. Vidare föreslogs att regeringen i de instruktioner för myndigheter som bedriver miljöövervakning bör ange detta som en tydlig uppgift, likväl som att ange ansvaret för nationell data. Det föreslogs även att länsstyrelsernas regionala miljöövervakning bör finansieras genom anslag och inte genom bidrag.

Betänkandet har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om proposition.

Vår bedömning är att utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

Vattenförvaltningsutredningen

Den 14 september 2017 beslutade regeringen kommittédirektiven Översyn av vattenförvaltningens organisation.

Utredningen tog namnet Vattenförvaltningsutredningen. Av direktiven framgår att uppdraget skulle redovisas senast den 31 oktober 2019.

Vattenförvaltningsutredningen lämnade sitt betänkande En utvecklad vattenförvaltning – volym 1 och 2 i december 2019. Av betänkandet framgår att utredningens bedömning är att dagens vattenförvaltningsorganisation både är otydlig och inte fullt ut kan säkerställa lokal förankring eller ett arbete på avrinningsområdesnivå. Dagens konstruktion med åtgärdsprogram som beslutas av vattendelegationer bedöms inte heller vara en tillräckligt effektiv styrform. Vattenförvaltningsutredningen gör bedömningen att det är viktigt med en tydlig statlig strategisk styrning där riksdagen och regeringen får

35 Se SOU 2019:22. 36 M 2017:07. 37 Se dir. 2017:96. 38 Se SOU 2019:66.

tydligare roller och där styrsignaler, finansiering och uppföljning hänger tydligare ihop. Vattenförvaltningsarbetet föreslås därför i stället organiseras utifrån ordinarie förvaltningsstruktur. Kommunerna och länsstyrelserna föreslås få tydligare roller. Åtgärdsarbetet hos statliga myndigheter föreslås vidare stärkas med fler konkreta fysiska åtgärder i vatten och arbetet föreslås få förstärkt finansiering.

I betänkandet nämns plan- och bygglagen bland annat i en beskrivning av regleringar som innehåller målkonflikter. I detta sammanhang konstateras konflikten mellan behovet av bostadsbyggande och möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna. Vidare nämns planoch bygglagen i problembeskrivningen av åtgärdsprogrammen. Att åtgärdsprogrammen inte innehåller konkreta åtgärder med information om förväntat åtgärdsresultat, till exempel i tillrinningsområden till vattenförekomster med övergödningsproblem, beskrivs som problematiskt eftersom sådan information behövs för att kommunerna ska kunna uppfylla kravet i plan- och bygglagen på att miljökvalitetsnormer ska följas. Att den kommunala fysiska planeringen saknar stödjande regler för hur miljökvalitetsnormer ska kunna följas beskrivs som en ytterligare utmaning. Vattenförvaltningsutredningens bedömning är att det finns behov av ett tydligare regelverk om hur miljökvalitetsnormer ska hanteras vid planläggning enligt plan- och bygglagen. Vattenförvaltningsutredningen föreslog dock inte något förtydligande i plan- och bygglagen.

Betänkandet har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att utredningens förslag avseende organisation och roller inte påverkar våra förslag. Däremot är vår bedömning att våra förslag bör tillgodose Vattenförvaltningsutredningens önskemål om ett tydligare regelverk avseende hanteringen av miljökvalitetsnormer vid planläggning och byggande.

39 Se SOU 2019:66 s. 22, 24 och 27. 40

Se SOU 2019:66 s. 173, 283, 331, 484 och 571.

Utredningen Samordning för bostadsbyggande

Den 13 december 2017 beslutade regeringen kommittédirektiven Samordning för ökat och hållbart bostadsbyggande.

Utredningen tog namnet Samordning för bostadsbyggande. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle slutredovisas senast den 31 december 2020.

Utredningen lämnade delbetänkandet Bebyggelse- och transportplanering för hållbar stadsutveckling i mars 2019 och slutbetänkandet Stärkt planering för en hållbar utveckling i mars 2021. I delbetänkandet redovisade utredaren för- och nackdelar med att införa en möjlighet till krav på transportplaner i detaljplanering för nyetablering av bostäder. I slutbetänkandet föreslog utredningen en ny lag om mobilitetskartläggning, men också 12 olika ändringar i 1, 2, 4, 6 och 8 kap. plan- och bygglagen i syfte att stärka förutsättningarna för transporteffektivitet. Utredningen föreslog bl.a. en definition av termen mobilitetstjänst i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen. Utredningen föreslog också att uttrycket ”utrymme för parkering, lastning och lossning” i plan- och bygglagen ersätts av termen ”mobilitetsåtgärder”.

Betänkandena har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

Klimaträttsutredningen

Den 17 december 2019 beslutade regeringen kommittédirektiven Översyn av relevant lagstiftning för att uppnå Sveriges klimatmål.

Utredningen tog namnet Klimaträttsutredningen. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 15 maj 2022.

Klimaträttsutredningen lämnade delbetänkandet En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden i mars 2021 och slutbetänk-

41 Se Fi N 2017:08. 42 Se dir. 2017:126. 43 Se dir. 2020:15. 44 Se SOU 2019:17. 45 Se SOU 2021:23. 46 M 2019:05. 47 Se dir. 2019:101. 48 Se dir. 2020:87. 49 Se SOU 2021:21.

andet Rätt för klimatet i maj 2022. Delbetänkandet innehåller förslag för att få miljöbalken att bli ett effektivare verktyg för att bidra till att klimatmålen nås. Exempelvis föreslås att det i miljöbalkens portalparagraf ska förtydligas att den omfattar klimat, att principen om bästa möjliga teknik även bör gälla växthusgaser och att det ska finnas ett tydligare klimatperspektiv i hushållningsprincipen.

Delbetänkandet innehåller ett förslag till ändring av plan- och bygglagen. Ändringen avser 4 kap. 34 § plan- och bygglagen som handlar om innehåll i den miljökonsekvensbeskrivning som kommunen ska ta fram om en detaljplan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Ändringen innebär ett tydliggörande av vilka bestämmelser i miljöbalken som redovisningen av miljökonsekvenserna behöver uppfylla. Tydliggörandet innebär att nya krav som utredningen föreslår i miljöbalken inte ska tillämpas, utan att redovisningen av detaljplanens miljökonsekvenser ska se ut som tidigare.

Slutbetänkandet innehåller förslag till författningsändringar inom områdena främja bidrag till klimatomställningen, underlätta byggande av elnät och ett transporteffektivt samhälle. I slutbetänkandet lämnade utredningen förslag till ändringar i bl.a. miljöbalken (2, 7, 19 och 22 kap. MB) och plan- och bygglagen (3, 4 och 5 kap. PBL).

Betänkandena har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att de förslag utredningen har lämnat inte påverkar de förslag vi lämnar.

Bygglovsutredningen

Den 23 januari 2020 beslutade regeringen kommittédirektiven Ett förenklat och effektivt regelverk för bland annat bygglov.

Utredningen tog namnet Bygglovsutredningen. Av direktiven framgår att uppdraget skulle redovisas senast den 31 maj 2021.

Bygglovsutredningen lämnade sitt betänkande Ett nytt regelverk för bygglov i juni 2021. I betänkandet föreslår utredningen ett helt nytt regelverk för bygglov i 9 kap. plan- och bygglagen.

50 Se SOU 2022:21. 51

Se SOU 2021:21 s. 14. 52 Se SOU 2021:21 s. 46 och 357. 53

Fi 2020:01. 54 Se dir. 2020:4. 55

Se SOU 2021:47.

Vattenfrågor nämns i betänkandet, bl.a. att problem med grundvatten och metod för omhändertagande av dagvatten måste beaktas tidigt i planläggningsprocessen som en följd av regleringen i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. Det nämns också att frågor om grundvatten kan behöva hanteras i bygglovsskedet, eftersom exempelvis en olämplig placering eller grundläggning kan medföra betydande olägenheter för omgivningen i form av fuktskador, sättningar och ogynnsamma växtbetingelser. På motsvarande sätt anges att frågor om vatten och avlopp är sådana grundläggande förutsättningar som bör vara klarlagda innan ett positivt förhandsbesked kan ges. Bygglovsutredningen föreslår att kommunerna inte längre ska få reglera lovplikt i en detaljplan. Nuvarande möjlighet för kommunerna att i en detaljplan ställa krav på lov för grundvattentäkt föreslås därmed slopas. Bygglovsutredningen föreslår inte att generell lovplikt för grundvattentäkt borde införas eftersom det finns en möjlighet att kräva anmälan eller tillstånd för grundvattentäkt enligt 9 kap. 10 § andra stycket eller 11 kap. 11 § miljöbalken. Kommunen har också möjlighet att meddela föreskrifter om skydd för grundvattentäkt enligt 40 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). För att undvika dubbelprövning föreslår Bygglovsutredningen vidare att anmälningsplikten för va-anläggning endast bör omfatta anläggningen i en byggnad och inte på tomten eftersom va-anläggningen på tomten redan prövas enligt miljö- och vattenlagstiftningen (jfr främst 9 kap. 7 § miljöbalken, 12–16 §§ FMH och 19–21 §§ lagen om allmänna vattentjänster).

Betänkandet har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

2020 års dricksvattenutredning

Den 16 juli 2020 beslutade regeringen kommittédirektiven Genomförande av det nya EU-direktivet om kvaliteten på dricksvatten och om bättre tillgång till dricksvatten för alla i unionen.

56 Se SOU 2021:47 s. 341, 407, 569 och 660. 57 N 2020:05. 58 Se dir. 2020:76.

Utredningen tog namnet 2020 års dricksvattenutredning. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 15 oktober 2021.

Utredningen lämnade sitt betänkande En säker tillgång till dricksvatten av god kvalitet i oktober 2021. Av betänkandet framgår att utredningens bedömning är att vissa förändringar i svensk rätt behövs för genomförandet av 2020 års dricksvattendirektiv . Det handlar om att införa en s.k. riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet, krav på material som kommer i kontakt med dricksvatten, bedömning av vattenläckagenivåer, övervakning av dricksvattnets kvalitet, förbättrad tillgång till dricksvatten, rapportering om dricksvatten, information till allmänheten och sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna. Två ändringar föreslås bl.a. i plan- och bygglagen. Den första ändringen innebär att en definition av dricksvatten förs in i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen. Definitionen förs även in i miljöbalken och i livsmedelslagen (2006:804). Den andra ändringen innebär att ett nytt bemyndigande förs in i 16 kap. 6 § plan- och bygglagen. Bemyndigandet ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om vissa material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med dricksvatten. Därutöver föreslås nya bestämmelser i plan- och byggförordningen, bl.a. att det i 3 kap. 9 § ska föras in en bestämmelse som tydliggör vilka krav som ska vara uppfyllda när det gäller material som kommer i kontakt med dricksvatten och som används i installationer för uttag, beredning, lagring eller distribution av dricksvatten vid uppförande, ändring eller underhåll av ett byggnadsverk. Vidare föreslås Boverket ansvara för dels marknadskontrollen över produkter som omfattas av artikel 11 i 2020 års dricksvattendirektiv, dels samordningen av frågor om material och produkter som kommer i kontakt med dricksvatten.

Med anledning av utredningens förslag beslutade regeringen den 14 september 2023 lagrådsremissen Genomförande av EU:s nya dricksvattendirektiv. Utredningens förslag om definition av termen dricksvatten finns inte med. Däremot föreslås i plan- och bygglagen en bestämmelse om marknadskontroll och ett bemyndigande att med-

59

Se dir. 2021:55. 60 Se SOU 2021:81. 61

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning). 62

Se SOU 2021:81 s. 20–26, 51–54, 254 och 255.

dela föreskrifter om villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter avsedda att komma i kontakt med dricksvatten på marknaden. Även i miljöbalken och livsmedelslagen införs nya bemyndiganden om skyldighet att lämna uppgifter med koppling till dricksvattenuttag och dricksvattenkvalitet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2024. I skrivande stund har propositionen inte hunnit beslutas.

Vår bedömning är att förslagen i lagrådsremissen inte påverkar våra förslag.

Miljöprövningsutredningen

Den 20 augusti 2020 beslutade regeringen kommittédirektiven En modern och effektiv miljöprövning.

Utredningen tog namnet Miljöprövningsutredningen. Genom tilläggsdirektiv bestämdes att uppdraget skulle redovisas senast den 31 maj 2022.

Miljöprövningsutredningen lämnade sitt betänkande Om pröv-

ning och omprövning – en del av den gröna omställningen i juni 2022. Av betänkandet framgår att utredningens bedömning är att det finns förutsättningar att göra vissa prövningsprocesser både snabbare och enklare utan att miljöskyddet försämras.

Utredningen har lämnat förslag inom sex områden bl.a. avseende regelbunden omprövning av tillstånd och villkor, tydligare och mer samordnande myndigheter, mer aktiva prövningsmyndigheter och ett särskilt stöd till klimatprojekt. Författningsändringar föreslås i första hand i miljöbalken (6, 9, 16, 17, 22, 24 och 25 kap. MB).

I vårt uppdrag och för våra förslag är det i första hand det utredningen skriver om prövningsprocessen för vattenverksamheter och uttag av vatten som är av intresse.

Betänkandet har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om lagrådsremiss.

Vår bedömning är att utredningens förslag inte påverkar våra förslag.

63 M 2020:06. 64 Se dir. 2020:86. 65 Se dir. 2021:57. 66 Se SOU 2022:33. 67 Se SOU 2022:33 s. 20 och 21. 68 Se SOU 2022:33 s. 196, 242 och 243.

Utredningen Ändamålsenliga undantag från strandskyddet för de areella näringarna

Den 17 mars 2022 beslutade regeringen kommittédirektiven Ändamålsenliga undantag från strandskyddet för de areella näringarna. Syftet med uppdraget är att säkerställa att regleringen tar tillräcklig hänsyn till de varierande förutsättningar som i dag råder för olika näringsidkare inom de areella näringarna och att den ser till behoven av att förbättra förutsättningarna för näringarnas utveckling, särskilt för småskaliga lantbrukare.

Av tilläggsdirektiv framgår att uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2023.

Regeringsprövningsutredningen

Den 7 april 2022 beslutade regeringen kommittédirektiven Regeringens roll som prövningsmyndighet i en modern och effektiv miljöprövning. Syftet med uppdraget är att åstadkomma en prövningsordning som innebär att regeringen endast är överinstans om frågan som ska prövas rymmer tydliga politiska avvägningar. Den särskilda utredaren ska även, till viss del, se över processen för ärenden som får tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken i syfte att åstadkomma snabba prövningsprocesser.

Av tilläggsdirektiv framgår att uppdraget ska redovisas senast den 5 februari 2024.

Utredningen En ändamålsenlig statlig samverkan med kommuner och regioner

Den 30 juni 2022 beslutade regeringen kommittédirektiven En ändamålsenlig statlig samverkan med kommuner och regioner. Syftet med uppdraget är att främja en ändamålsenlig samverkan och dialog inom den offentliga förvaltningen och att möjliggöra att såväl distans-

69

Se dir. 2022:18. 70 Se dir. 2022:138. 71

Se dir. 2022:26. 72 Se dir. 2023:69 och dir. 2023:118. 73

Se dir. 2022:89.

deltagande som digitala sammanträden kan genomföras på ett demokratiskt, rättssäkert och praktiskt sätt.

Av direktiven framgår att uppdraget ska redovisas senast den 20 juni 2024.

Va-beredskapsutredningen

Den 18 augusti 2022 beslutade regeringen kommittédirektiven Ökad beredskap för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster.

Utredningen tog namnet Va-beredskapsutredningen.

Syftet med uppdraget är att stärka förmågan att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap och då ytterst krig samt utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat.

Utredaren ska bl.a. klarlägga behovet av förändringar av de olika aktörernas uppgifter och ansvarsfördelningen dem emellan samt vid behov lämna förslag på sådana förändringar för att säkerställa de grundläggande förutsättningarna för en kontinuerlig leverans av vattentjänster i hela landet, även vid händelse av kris, höjd beredskap och då ytterst krig. Utredaren ska vidare klarlägga behovet av krav på planering, förberedelseåtgärder och kontinuerlig leverans av vattentjänster samt vid behov lämna förslag på sådana krav för att stärka va-huvudmännens beredskap att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap och då ytterst krig. Därutöver ska utredaren klarlägga omfattningen av behovet av en försörjningsberedskap avseende vattentjänster och lämna förslag för att säkerställa robusthet och kontinuitet i hela landet av försörjningen av kritiska material.

Av direktiven framgår att uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2024.

Vi gör bedömningen att Va-beredskapsutredningens och vårt uppdrag är delvis överlappande. Mot denna bakgrund har vi valt att avgränsa vårt uppdrag i de delar som avser beredskapsfrågor, se avsnitt 2.3.

74 Se dir. 2022:127.

Miljötillståndsutredningen

Den 8 juni 2023 beslutade regeringen kommittédirektiven Förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Syftet med uppdraget är att säkra näringslivets konkurrenskraft, öka investeringsviljan och främja en effektiv industriell klimatomställning, vilket ska bidra till att klimat- och miljömålen kan nås.

Utredningen tog namnet Miljötillståndsutredningen.

Utredaren ska bl.a. utreda hur det svenska regelverket kan förändras i syfte att Sverige inte ska ställa högre eller överlappande krav i förhållande till vad de relevanta EU-regelverken kräver, särskilt i fråga om processuella krav och i fråga om möjligheten att nyttja de undantag från ordinarie krav som finns. Utredaren ska också utreda om tillståndsprövningen enligt miljöbalken bör delas upp på andra sätt än i dag samt utreda och ta fram förslag på hur förutsebarheten kan öka i tillståndsprocessen, genom bl.a. tydligare regler för innehållet i ansökan och hur prövningen ska avgränsas.

Av direktiven framgår att uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2024.

Vi gör bedömningen att vissa av de utmaningar som har framkommit i vårt utredningsarbete, men där antingen tiden inte har funnits för en djupare analys eller frågan varit alltför perifer för vårt uppdrag, skulle en fortsatt analys och bedömning i stället kunna göras inom ramen för Miljötillståndsutredningens uppdrag, se exempelvis frågan om dubbelprövning av lokalisering av verksamhet i avsnitt 10.12.8.

2.5.3 Pågående arbete i Regeringskansliet

I Regeringskansliet pågår löpande arbete med förslag till ändringar i plan- och bygglagen, miljöbalken m.fl. författningar. De lagstiftningsarbeten med koppling till vårt uppdrag som pågår när betänkandet lämnas beskrivs nedan.

75

Se dir. 2023:78.

Lagrådsremiss med anledning av förslagen från 2020 års

dricksvattenutredning (se beskrivning i avsnitt 2.5.2).

Departementsuppdraget att genomföra en förstudie om nationell fysisk planering

Finansdepartementet beslutade den 7 juli 2022 att ge f.d. generaldirektören vid Trafikverket Lena Erixon i uppdrag att genomföra en förstudie om nationell fysisk planering.

Studien redovisades i departementsskrivelsen Nationell fysisk planering i september 2023. Kopplingarna mellan resultatet av förstudien och våra förslag framgår i kapitel 10.

2.5.4 Uppdrag hos Boverket

Boverket är ansvarig förvaltningsmyndighet för frågor inom planoch bygglagens område, men också för samordning av de statliga myndigheternas arbete med att ta fram underlag för tillämpningen av 3–5 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen samt för att samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön (jfr 1–3 §§ förordningen [2012:546] med instruktion för Boverket). I det följande beskrivs dels ett urval av uppdrag med koppling till vårt uppdrag som Boverket har eller har haft i närtid, dels ett urval av andra Boverksrapporter med koppling till vårt uppdrag.

Regeringsuppdrag 13 Dricksvatten

I regleringsbrevet för 2018 gav regeringen Boverket uppdraget att genomföra en kartläggning av vilka åtgärder som är genomförda respektive behöver genomföras för att säkerställa en trygg dricksvattenförsörjning i frågor om fysisk planering. Uppdraget skulle redovisas senast den 30 november 2018.

Boverket redovisade uppdraget i rapporten Fysisk planering för en trygg dricksvattenförsörjning – behov och möjligheter i november 2018. Rapporten innehöll tre huvudförslag. För det första en nationell plan

76 Se Fi2022/02246. 77 Se Ds 2023:28. 78 Se Boverkets rapport 2018:35.

och strategi för vattenförsörjning. För det andra en tydligare roll för dricksvattenförsörjning vid fysisk planering och för det tredje en översyn av regleringen kring dagvatten. Rapporten innehåller inte några författningsförslag.

Utvärdering av God bebyggd miljö 2019

Som en del i Boverkets uppgift att utvärdera miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har Boverket i januari 2019 publicerat rapporten Fördjupad utvärdering av God Bebyggd Miljö 2019 . I rapporten gör Boverket bedömningen att det finns förutsättningar att nå målet, men att fler insatser behövs. Framför allt handlar det om insatser för att förbättra förutsättningar att planera för en mer hållbar byggd miljö. Verket konstaterar att med stärkandet av den strategiska och fysiska planeringen och kopplingen till genomförande och uppföljning blir det lättare att styra samhällsutvecklingen utifrån en helhetssyn på vad som konstituerar en god bebyggd miljö. Vidare sägs att den pågående urbaniseringen ökar behovet av att ta tillvara våra markresurser på ett mer effektivt sätt. En minskad biltrafik gör det dessutom möjligt att förtäta befintlig bebyggelse och samtidigt bevara och utveckla natur- och grönområden i staden, eftersom kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik tar mindre plats än personbilar. Boverket lyfter fram att vägledning, underlag och medel behövs för att öka satsningar på att minska hälsorisker och främja hälsosamma miljöer inom- och utomhus, och för att kunna prioritera de mest effektiva åtgärderna i byggnader. Slutligen sägs att det behövs mer åtgärder för att införa ett livscykelperspektiv i byggandet.

Rumsliga förutsättningar för ekosystemtjänster i den byggda miljön

Som en del i Boverkets arbete med miljömålen, Agenda 2030 och uppdraget att följa upp etappmålet om ekosystemtjänster och stadsgrönska på nationell, regional och lokal nivå har Boverket publicerat rapporten Rumsliga förutsättningar för ekosystemtjänster i den byggda miljön i mars 2019. Rapporten innehåller förslag på metod för upp-

79

Se Boverkets rapport 2019:2. 80 Se Boverkets rapport 2019:2 s. 8 och 9. 81

Se Boverkets rapport 2019:12.

följning, indikatorer och dataunderlag. Innehållet utgör ett kunskapsoch diskussionsunderlag för kommande arbete med uppföljningen av etappmålet. Rapporten innehåller inga författningsförslag.

Regeringsuppdrag 5 Internationell förstudie av nationella anspråk

i fysisk planering

I regleringsbrevet för 2020 gav regeringen Boverket i uppdrag att ta fram en förstudie som visar hur nationella anspråk hanteras i fysisk planering i ett urval länder i Norden och övriga Europa.

Boverket redovisade uppdraget i rapporten Internationell förstudie av nationella anspråk i fysisk planering i december 2020. Rapporten innehåller en beskrivning av svensk nationell planering och en historisk beskrivning av nationella värden och anspråk. Den innehåller också en beskrivning av planeringssystemen i övriga länder i Norden samt en studie av planeringssystemen i Irland, Nederländerna, Skottland, Österrike, Estland, Frankrike, Polen och Slovenien.

Kunskapsportaler för klimatanpassning

Som en del i Boverkets arbete med att samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön har Boverket i mars 2021 publicerat rapporten Kunskapsportaler för klimatanpassning . Rapporten innehåller en internationell jämförelse av klimatanpassningsportaler med fokus på byggd miljö. Med uttrycket ”byggd miljö” avses en helhet som omfattar bebyggelse, anläggningar samt vegetation, parker och andra grönområden såväl i detaljplanelagt område som utanför, dvs. inom hela kommunens översiktplaneområde. Både befintlig och nytillkommande bebyggelse omfattas av uttrycket. I termen ”grönområden” ingår ”blåområden” dvs. vattenområden. Klimatanpassningsportaler i Sverige, Nederländerna, Skottland och Tyskland jämförs. Den nederländska kunskapsportalen uppges vara särskilt bra, bl.a. då den är mer omfattande, tydlig, konkret och praktiskt tillämpbar än de övriga portalerna.

82 Se Boverkets rapport 2020:29. 83 Se Boverkets rapport 2021:2. 84 Se Boverkets rapport 2021:2 s. 18.

Nationell kartläggning av trädtäckning i städer och tätorter

Som en del i Boverkets uppdrag att dels följa upp etappmålet för ekosystemtjänster i den byggda miljön inom miljömålssystemet, dels samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön har Boverket i juni 2021 publicerat rapporten Nationell kartläggning av trädtäckning i städer och tätorter . Rapporten beskriver en pilotstudie som har gjorts gemensamt av Boverket och Statistikmyndigheten, SCB. Studien avser i första hand lämplig metod för kartläggning och inte kartläggning i sig.

Verktyg för minskad klimatpåverkan vid planläggning

År 2020 gav regeringen Boverket i uppdrag att undersöka möjligheterna att ta fram ett ändamålsenligt och användarvänligt verktyg för att kunna bedöma planförslags klimatpåverkan vid planläggning enligt plan- och bygglagen. Om Boverket bedömde att det var lämpligt skulle myndigheten lämna förslag på hur ett sådant verktyg skulle kunna utformas. Verktyget skulle ge stöd vid beaktandet av de hänsyn som ska tas vid planläggning enligt 2 kap. 3 § plan- och bygglagen. Det skulle även kunna vägleda berörda parter vid hanteringen av frågor på både en mer strategisk nivå, som vid framtagandet av en region- eller en översiktsplan, och på en mer lokal nivå, som vid framtagandet av en detaljplan. Uppdraget skulle redovisas senast den 14 juni 2021. Boverket redovisade uppdraget i rapporten Verktyg för minskad klimatpåverkan vid planläggning i juni 2021. I rapporten anges att regleringen i 7 kap. plan- och bygglagen uttryckligen ger stöd för att regionplanen ska verka för insatser som kan bidra till att minska regionens klimatpåverkan. Regleringen uppges dock inte vara lika tydlig när det gäller översiktsplanen och detaljplanen. I rapporten finns ett fokus på de fyra områdena: transporteffektivt samhälle, markanvändning, energianvändning för bebyggelse och mark- och grundläggningsarbete. Det anges att ett verktyg skulle kunna hantera det som är mätbart, men att planeringen också omfattar kvalitativa värden som är svårare att mäta, såsom exempelvis trygghet, tillgänglighet och komfort. Avslutningsvis anger Boverket att de

85

Se Boverkets rapport 2021:12. 86 Fi 2020/04070. 87

Se Boverkets rapport 2021:11.

under uppdraget studerat flera verktygsprojekt, men att dessa saknar tillräckligt detaljerade data. Boverkets bedömning är att det behövs ett utvecklingsarbete där akademin, dataförsörjande myndigheter och Boverket deltar. Boverket uppger också att det behövs en nationell samsyn i markanvändningsfrågor när det gäller schablonberäkningar av kolsänkor och kolinlagring.

Klimatanpassning – kostnader och finansiering

Som en del i Boverkets arbete med att samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön har Boverket tagit fram en förstudie över kostnader och finansiering kopplade till översvämningar och erosion. Rapporten heter Klimatanpassning – kostnader och finansiering och publicerades i november 2021. En av slutsatserna i förstudien är att det offentliga och försäkringsbolagen i framtiden borde ta ett utökat ansvar för finansiering av förebyggande åtgärder mot skador relaterade till klimatförändringar. Motivet bakom ett större offentligt engagemang uppges vara att klimatrelaterade skador som drabbar enskilda fastighetsägare ofta även hotar allmänna intressen. Om det allmänna (kommunen) i dag skulle välja att agera utifrån ett sådant allmänt intresse finns dock en risk att kommunens agerande skulle anses komma i konflikt med likställighetsprincipen i kommunallagen. Detta då de berörda fastighetsägarna skulle kunna anses vara otillbörligt gynnade av kommunens agerande.

Ramverk för nationell planering – förslag till utvecklad nationell

planering i Sverige

Miljömålsrådet initierade våren 2020 att programområdet Ramverk för nationell planering skulle lägga fram ett förslag på nationell planering i Sverige. Som en följd av detta arbete föreslår Boverket i rapporten Ramverk för nationell planering – förslag till utvecklad nationell planering i Sverige i mars 2022 en grundstruktur till ramverk för nationell planering. Ramverket föreslås bestå av ett råd för samhällsplanering, en arena för samverkan mellan statliga myndigheter och ett forum för dialog mellan planeringsaktörer.

88 Se Boverkets rapport 2021:22. 89 Se Boverkets rapport 2021:22 s. 8.

Uppdrag att påskynda klimatomställningen i byggoch fastighetssektorn

Den 24 februari 2022 gav regeringen Boverket i uppdrag att utreda och lämna förslag på åtgärder som ytterligare ska minska klimatpåverkan från bygg- och fastighetssektorn. Inom uppdraget ska Boverket bl.a. se över hur införandet av gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan kan påskyndas samt hur tillämpningen av klimatdeklarationer kan utvidgas.

Uppdrag om fler lösningar som främjar en enhetlig tillämpning

av plan- och bygglagen i en digital miljö

Den 21 april 2022 gav regeringen Boverket i uppdrag att fortsatt verka för en effektiv och enhetlig tillämpning av plan- och bygglagen (2010:900) i en digital miljö. Inom uppdraget ska Boverket bl.a. ta fram en teknisk lösning för att tillhandahålla sådana befintliga termer, uttryck och definitioner som behöver hanteras på ett enhetligt sätt inom samhällsbyggnadsområdet, påbörja framtagandet av en teknisk lösning för digitala översiktsplaner och ytterligare analysera och redovisa vilka resurser som behövs för att digitalisera befintliga detaljplaner.

2.5.5 Övriga myndighetsuppdrag m.m.

Myndigheternas arbete med klimatanpassning 2019

I SMHI:s rapport Myndigheternas arbete med klimatanpassning 2019 , som är SMHI:s sammanfattande analys till regeringen enligt förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete, lyfts att flera myndigheter fört fram att flera hinder återstår i arbetet med klimatanpassning. Det handlar om bristande resurser, otillfredsställande kunskapsläge och kunskapsunderlag samt otillräcklig eller otydlig lagstiftning. Ansvarsfördelningen upplevs också som otydlig och det finns även problem kring bristande rådighet. Därtill behöver den kunskap som finns tillgängliggöras och ny kunskap tas fram.

Områden som nämns är bland annat fastighetsbildning, planerad reträtt, aktualisering av detaljplaner, hantering av dagvatten och för-

90 Se SMHI:s rapport Klimatologi nr 54/2020. 91

Se SMHI:s rapport Klimatologi nr 54/2020 s. 6.

yngring av skog. Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelser, regioner och kommuner lyfts också fram som otydlig. Några länsstyrelser har lyft att länsstyrelserna åläggs att rapportera om kommunernas arbete, medan kommunerna inte har någon skyldighet att rapportera till länsstyrelserna, vilket gör det svårt att få fram information. Det anses också finnas brister i kommunens rådighet över markanvändning och över befintlig bebyggelse.

Första rapporten från Nationella expertrådet för klimatanpassning

I februari 2022 lämnade Nationella expertrådet för klimatanpassning sin första rapport till regeringen med förslag på inriktning av det nationella arbetet för klimatanpassning, prioritering av anpassningsåtgärder utifrån en bedömning av risk, kostnad och nytta, en sammanfattande analys av klimatförändringens effekter på samhället, och uppföljning och utvärdering av det nationella arbetet med klimatanpassning.

I rapporten beskrivs utmaningar bl.a. avseende vattenfrågor med koppling till plan- och bygglagen. Expertrådet konstaterar exempelvis att förändringarna i plan- och bygglagen från 2018 har möjliggjort för kommunerna att i detaljplaneringen ange bestämmelser som bland annat syftar till att höja beredskapen genom hållbar dagvattenhantering, men att genomslaget av dessa regler går långsamt. Anledningen uppges vara att kommuner i många fall inte har rådighet över mark där klimatanpassningsåtgärder behöver vidtas. Expertrådet menar att ett kommunalt samordningsansvar skulle öka möjligheten till klimatanpassning av den bebyggda miljön. Vidare anges att många kommuner upplever att byggprojektörer inte gör nödvändiga investeringar i klimatanpassningsåtgärder. Incitamenten för byggaktörerna att klimatanpassa fastigheter vid nybyggnation uppges behöva stärkas. Rådet föreslår att utredningar tillsätts för att se över behovet av författningsändringar, bl.a. avseende plan- och bygglagen.

92 Se SMHI:s rapport Klimatologi nr 54/2020 s. 41. 93 Se Expertrådets första rapport s. 22.

Utvecklande av en standardiserad metod för skyfallskartering i tätorter

Regeringen gav i juli 2022 MSB i uppdrag att utveckla en standardiserad metod för skyfallskartering i tätorter. I uppdraget ingår att tillämpa metoden på redan genomförda skyfallskarteringar och att tillgängliggöra resultaten så att de blir jämförbara ur ett nationellt perspektiv. Inom ramen för uppdraget ska också förslag lämnas på hur en nationell samordning av skyfallskarteringar kan utvecklas och förvaltas.

Uppdraget ska genomföras i samverkan med länsstyrelserna. MSB ska inhämta de underlag som behövs för att genomföra uppdraget från Boverket, SMHI och andra berörda myndigheter. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2023.

2.6 Betänkandets disposition

Betänkandet innehåller totalt 13 kapitel och följer den mall som finns för utformning av betänkanden. Inledningsvis finns en lista över de förkortningar som används i betänkandet och en sammanfattning av förslagen.

Därefter följer kapitel 1 med våra författningsförslag.

Kapitel 2 innehåller en redogörelse för våra direktiv, avgränsningen av vårt uppdrag, våra arbetsformer och andra utredningar och uppdrag av betydelse för vårt arbete.

I kapitel 3 finns en kortfattad beskrivning av hur frågor om vattenförsörjning och dagvattenhantering har hanterats och reglerats historiskt i Sverige.

I kapitel 4 finns en redovisning av gällande rätt. Beskrivningen omfattar både EU-rätt och svensk rätt.

I kapitel 5 redogör vi för vår nordiska utblick mot tre andra länders regelverk inom de områden vi utreder.

Kapitel 6 innehåller en övergripande beskrivning av organisationen för hantering av vattenfrågor i Sverige samt en redogörelse för de pågående klimatförändringarna och dessas påverkan på de vattenfrågor vi utreder. Vidare beskriver vi kortfattat det miljöarbete som pågår internationellt, inom EU och i Sverige med koppling till dessa vattenfrågor.

94

Se Regeringsbeslut Ju2022/01976.

Kapitel 7, 8 och 9 innehåller en närmare beskrivning av de utmaningar vi har identifierat avseende hanteringen av och regleringen för miljökvalitetsnormer för vatten, dagvatten respektive dricksvattenförsörjning.

I kapitel 10 återfinns våra överväganden och förslag.

I kapitel 11 behandlas frågor om ikraftträdande och övergångsbestämmelser för våra förslag.

Kapitel 12 innehåller vår konsekvensbeskrivning av förslagen. Även förslag som har övervägts, men avfärdats redovisas och motiveras.

Slutligen återfinns författningskommentaren i kapitel 13.

Till betänkandet finns bifogat två särskilda yttranden och våra utredningsdirektiv.

3 Vattenfrågor i ett historiskt perspektiv

3.1 Kapitlets innehåll

I detta kapitel redovisar vi på en övergripande nivå hur frågor om vattenförsörjning, dagvattenhantering och kvalitet på vattenförekomster har hanterats och reglerats historiskt i Sverige. Syftet med redovisningen är att visa hur lagstiftningen har utvecklats över tid.

Redovisningen innehåller en beskrivning av äldre regelverk för vattenfrågor. All tidigare reglering är inte redovisad, utan ett urval har gjorts dels för att skapa överblick, dels utifrån ett fokus på de bestämmelser som är mest relevanta i förhållande till vårt uppdrag.

Vid beskrivningen av äldre bestämmelser har vissa äldre termer ersatts med modernare för en ökad förståelse vid jämförelse med senare reglering.

3.2 Vattenförsörjning, dagvattenhantering och kvaliteten på vattenmiljön

3.2.1 Övergripande historisk beskrivning

Vattenförsörjning är en förutsättning för att vi ska kunna leva och fungera i moderna samhällen. Även historiskt har förutsättningarna för vattenförsörjning haft stor betydelse för människors levnadsförhållanden och det finns rester av äldre vattenledningsnät i Sveriges städer. Ett sådant exempel är de primitiva vattenledningsnät i trä från 1580-talet som försörjde Stortorget och gårdarna i Malmö med vatten. Ett annat exempel är Uppsala slott som blev först i landet med att få sin vattenförsörjning via ledningsnät av järn 1642. Renhållningen av avloppen sköttes manuellt genom tömning av dass-

tunnor nattetid. Innehållet tömdes på gatorna och rann ut i sjöar och vattendrag.

Även frågor om avledande av dagvatten för att motverka översvämning har historiskt handlat om att på effektivaste sätt avleda regn till närmaste vattendrag eller sjö utan hänsyn till vattenkvalitet.

Vatten- och avloppsledningsnäten började byggas ut systematiskt i de större svenska städerna under senare delen av 1800-talet. Motivet för utbyggnaden var framför allt folkhälsan. Via vattenledningsnäten kunde stadsborna förses med rent dricksvatten och avloppsvattnet forslades bort via underjordiska kloaker, vilket bl.a. bidrog till att stävja spridningen av allvarliga sjukdomar.

Vattenledningsnäten skapade även förutsättningar för att förbättra brandsäkerheten i städerna, vilket i sig utgjorde en betydande drivkraft för utbyggnaden av ledningssystemet. Först byggdes vattenverk, vatten och avloppsledningar och så småningom även avloppsreningsverk. Sveriges första vattenverk invigdes 1861 vid Skanstull i Stockholm.

Framemot 1920 fanns allmänt och ledningsdistribuerat dricksvatten i flertalet svenska städer. Försörjningen vilade relativt jämnt fördelat på yt- och grundvatten. Både vattenproduktionen och vattenförbrukningen steg sedan under hela 1900-talet fram till 1970-talet. År 1970 registrerades den högsta genomsnittliga förbrukningen i landet, cirka 400 liter per person och dygn. Siffran omfattade även den industriella förbrukningen, allmän service, vattenförluster m.m. Räknas detta bort uppgick förbrukningen till cirka 221 liter per person och dygn. Sedan dess har förbrukningen successivt minskat och utgjorde 2021 cirka 129 liter per person. Även den producerade volymen dricksvatten från de kommunala vattenverken var som störst i mitten av 1970-talet med en produktion på 986 miljoner kubikmeter dricksvatten ner till cirka 874 miljoner kubikmeter 2020.

Först under 1950- och 60-talen genomfördes en storskalig utbyggnad av ledningsnätet för vatten och avlopp. Även mindre orter omfattades nu av utbyggnaden. År 1960 var cirka hälften av landets befolkning ansluten till vatten- och avloppsnätet, men bara tio år senare hade anslutningsgraden ökat till strax över 75 procent.

1 https://www.naturvardsverket.se/contentassets/34e231a6ea91468ba0168816d8e3abd1/bila ga-1-dagvattenhanteringen-idag.pdf. 2 Se SCB Vattenanvändningen i Sverige 2020 s. 19 och 20. 3 Se SOU 2007:60 s. 277 och SOU 2016:32 s. 692 och 693–696 och SCB 2022. 4 Se Svenskt Vattens resultatrapport för VASS Drift 2021, rapport R2022-02 s. 6.

Från och med 1980-talets början avtog takten i utbyggnaden. Under 20-årsperioden 1985–2005 låg anslutningsgraden stabilt på 86 procent. Därefter har den ökat med cirka en procentenhet per femårsperiod, för att nå 89 procent år 2020.

Inledningsvis ägdes samtliga allmänna va-anläggningar av kommunerna. Under 1990-talet skedde dock en omfattande bolagisering av kommunernas va-verksamhet. Flera kommuner har dock fortsatt att driva va-verksamheten i egen regi.

Frågor om tillståndsplikt för vattenverksamheter har historiskt varit något den enskilde gavs stort utrymme att själv bedöma behovet av. Det var alltså upp till markägaren att bedöma hur långt dennes rättigheter sträckte sig och denne hade ett strikt skadeståndsansvar för skador som uppkom på annans mark. Den första egentliga tillståndslagstiftningen för vattenverksamhet tillkom i slutet av 1800-talet. Det handlade då om tillstånd för det vi i dag kallar för markavvattning. Först på 1980-talet infördes generell tillståndsplikt för samtliga vattenverksamheter.

I samband med miljöbalkens ikraftträdande 1999 kom krav på att följa miljökvalitetsnormer för bl.a. vatten. År 2000 enades EU:s medlemsländer om att skapa en likartad förvaltning av sina vatten genom vattendirektivet (se övergripande beskrivning av vattendirektivet i avsnitt 4.2). Vattendirektivet genomfördes i svensk rätt 2004 genom bestämmelser i bl.a. miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen. Efter EU-domstolens avgörande i Weserdomen 2015 (läs mer om domen i avsnitt 7.2.2) infördes 2019, i enlighet med bestämmelser i vattendirektivet, specifika bestämmelser i miljöbalken om försämrings- och äventyrandeförbud avseende vattenförekomsters status vid prövning av verksamheter och åtgärder (se närmare beskrivning av regleringen avseende miljökvalitetsnormer för vatten i kapitel 7).

Vi kan konstatera att Sverige länge har varit gynnat ur vattenförsörjningssynpunkt. Det har varit relativt lätt att finna bra vattentäkter med tillräcklig kapacitet och kvalitet. Under senare år har denna situation dock förändrats. En anledning till detta är det förändrade klimatet. Klimatförändringarna innebär stigande luft- och vattentemperaturer och mera nederbörd i större delen av landet, att antalet tillfällen med kraftig nederbörd och översvämningar ökar generellt,

5 Se SCB Vattenanvändningen i Sverige 2020 s. 20. 6 Se SOU 2004:64 s. 65 och 66. 7 Se von Seth, Nytt Juridisk Arkiv, avd. II – Tidskrift för lagskipning m.m. 1903 nr 7, P.A. Norstedts & Söner, Stockholm s. 2.

att havsnivån höjs i södra delarna av Sverige, men också att risken för torka och vattenbrist ökar till följd av de ökande lufttemperaturerna. Dessa förändringar medför, av olika skäl, att vattenkvaliteten i landets vattenförekomster försämras, vilket påverkar vattentillgången och ställer ökade krav på den normala dricksvattenproduktionen. Även risken för akuta störningar på grund av extremväder ökar.

En annan anledning till att vattenförsörjningssituationen har förändrats på senare år är att nya föroreningar, såsom exempelvis perfluorerade alkylsubstanser (PFAS), som man tidigare inte kände till, har upptäckts i befintliga vattentäkter. Detta har lett till att vissa vattentäkter har behövts tas ur bruk eftersom de inte längre är lämpliga för dricksvattenuttag.

Den förändrade situationen för vattenförsörjningen är också en följd av både befolkningstillväxt och urbanisering.

Sammantaget kan vi konstatera att det pågår en mängd förändringar som leder till nya utmaningar inom vattenområdet.

3.2.2 Äldre regelverk

Inledning

Precis som i dag har vattenfrågor historiskt förekommit inom ramen för olika regelverk.

Vattenfrågor med koppling till planläggning och byggande har i första hand funnits i 1734 års byggningabalk, 1874 års byggnadsstadga och hälsovårdsstadga, 1907 års stadsplanelag, 1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga, 1947 års stadsplanelag och byggnadsstadga, 1959 års byggnadsstadga och 1987 års plan- och bygglag (den äldre plan- och bygglagen), innan den nuvarande plan- och bygglagen trädde i kraft 2011.

Vattenfrågor med koppling till renhållning, avlopp och vattenförsörjning har i första hand funnits i 1734 års byggningabalk, 1868 års renhållningsstadga, 1874 års hälsovårdsstadga, 1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten, 1955 års lag om allmänna vattenoch avloppsanläggningar och 1970 års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, innan den nuvarande lagen om allmänna vattentjänster trädde i kraft 2007.

Övriga vattenrättsliga frågor som i dag återfinns i miljöbalken har funnits i 1734 års byggningabalk, 1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten, 1880 års vattenrättsförordning, 1918 års vattenlag, 1983 års vattenlag och 1987 års naturresurslag, innan miljöbalken trädde i kraft 1999.

Nedan återfinns en kort beskrivning i kronologisk ordning av de äldre regelverken. De nu gällande reglerna beskrivs i första hand i kapitel 4.

1734 års byggningabalk

År 1734 beslutades den lag som kan sägas ligga till grund för nuvarande rättsordning i Sverige. Lagen bestod av nio balkar varav byggningabalken var en. I byggningabalken fanns bl.a. bestämmelser om hur avloppsdiken och andra diken i en by ska läggas och hur diken ska grävas (4 och 6 kap.). Det fanns också bestämmelser om husesyn och vilka böter som gäller om det vid husesynen står klart att exempelvis vatten läcker genom tak (27 kap. 2 §).

1868 års renhållningsstadga

I 1868 års renhållningsstadga fanns bl.a. bestämmelser om förbud mot utkastande av sopor och avfall från industrier och hantverkare samt annan orenlighet i vattendrag eller på gator eller andra allmänna platser.

1874 års byggnadsstadga respektive hälsovårdsstadga

År 1874 beslutades den första gemensamma byggnadsstadgan för rikets städer. Syftet med stadgan var att ta fram grundläggande bestämmelser om städers planläggning och bebyggande med nya byggnader. Stadgan gällde inte bara städer utan också för köpingar, hamnar, fiskelägen och andra ”ställen med större sammanträngd befolkning” (50 §). Byggnadsstadgan innehöll vissa bestämmelser om vatten, bl.a. reglerades att källare skulle byggas så att de i möjligaste mån skulle hålla sig vattenfria (31 §) och att hänsyn skulle tas till vattenavloppet vid bestämmande av en tomts höjd i förhållande till en gata eller

8 Se SOU 1963:29 s. 20.

allmän plats (39 §). Byggnadsnämnden ansvarade för bestämmelsernas efterlevnad.

Samma år beslutades den första hälsovårdsstadgan. I denna bestämdes sanitära krav på bostäder som var tvungna att uppfyllas om de skulle få vara bebodda. Att bestämmelserna uppfylldes övervakades av hälsovårdsnämnden (tidigare sundhetsnämnden). Ansvaret gällde både i städer och på landsbygden, även om ansvaret på landsbygden var mer begränsat. Nämndens uppgift var bl.a. att se till att staden hade god tillgång på vatten och att verka för att avloppsvatten från bebyggelse togs omhand. Nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att förhindra uppkomst av stank och förorening av vatten. Hälsovårdsstadgan förnyades 1919 och 1958.

1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten

År 1879 beslutades lagen om dikning och annan avledning av vatten (dikningslagen). Lagen var, tillsammans med den ett halvår senare beslutade förordningen om jordägares rätt över vattnet å hans grund, första steget mot den vattenreglering som senare följde i 1918 års vattenlag. Lagen innehöll bestämmelser om de privaträttsliga förhållandena mellan jord- och strandägare eller andra som berördes av avledande och nyttjande av vatten, i syftet att undanröja sådana skadliga verkningar och hinder mot jordbruk som uppkom till följd av vattenansamlingar på eller nära invid jordytan.

1880 års vattenrättsförordning

År 1879 beslutades förordningen om jordägares rätt över vattnet å hans grund (ofta kallad vattenrättsförordningen). Förordningen var, tillsammans med 1879 års dikeslag, det första steget mot den vattenreglering som senare följde i 1918 års vattenlag och som ersatte bl.a. delar av 17 och 20 kap. byggningabalken. Samtidigt med vattenrättsförordningens tillkomst beslutades bl.a. förordningarna om allmän flottled och allmän farled. Vattenrättsförordningen innehöll bl.a. bestämmelser om att den som ville bygga en kvarn eller annat vattenverk på sin del av ett vattendrag inte fick göra detta på ett sätt som skulle innebära en inskränkning av andras rätt till vattnet (2 §).

9 Se prop. 1879:3.

Vidare gällde bl.a. att där det fanns en sågkvarn ålåg det ägaren att se till att avfallet från kvarnen inte släpptes ut i vattnet. Om detta ändå skedde hade den som lidit skada rätt till ersättning (14 §). Det var inte tillåtet att ta upp en ny rännil från en sjö eller annat vattendrag eller att ändra ett vattens djup eller läge om detta skulle förändra en led eller ådra (kungsådra) eller innebära en olägenhet för dem som bodde nedströms (16 §).

Vattenrättsförordningen var den första vattenrättsliga lagstiftningen som innebar att en samhällsekonomisk avvägning skulle göras vid en tillståndsprövning (6 §).

1907 års stadsplanelag

År 1907 antogs lagen (1907:67) om stadsplan och tomtindelning. Stadsplanelagen innehöll bestämmelser om krav på stadsplan, innehåll i stadsplan, genomförande av stadsplan etc. Stadsplanelagen gällde tillsammans med 1874 års byggnadsstadga. Genom stadsplanelagen stärktes det kommunala planinstrumentet och stadsplanerna blev rättsligt bindande för de berörda fastighetsägarna. Planerna skulle fortsatt godkännas av Kungl. Majt, men denna instans fick inte längre ändra innehållet i dem. Med 1907 års stadsplanelag påbörjades det som senare kom att kallas för det kommunala planmonopolet. Lagen innehöll inte några bestämmelser med koppling till vatten.

1918 års vattenlag

Flera av dagens bestämmelser om vatten i miljöbalken härstammar från 1918 års vattenlag. Denna lag ersatte bl.a. 1879 års dikeslag och 1880 års vattenrättsförordning.

Det fanns två huvudsakliga syften med den nya vattenlagen, dels eftersträvades en sammanhållen lagstiftning på det vattenrättsliga området, dels ville man möjliggöra en exploatering av Sveriges vattenkraftstillgångar för att tillgodose det ökade behovet av vattenkraft för elproduktion till följd av den snabba industrialiseringen som landet genomgick.

10

Se Granath, Ordning, lag och stadga – Om byggnadsordningar och maktfördelning, Nordisk arkitekturforskning 2001:4 s. 21. 11

Justitiedepartementets betänkande med förslag till vattenlag m.m., Stockholm 1917 s. 115 ff.

Vattenlagen innehöll bestämmelser om exempelvis jordägares rätt till vatten å hans grund och om jordägares rätt att ha brygga m.m. vid strand även om han eller hon inte var vattenområdets ägare. Lagen innehöll också bestämmelser om vattenkraft, om byggande i vatten och om bortledande av vatten ur vattenområde. Av bestämmelserna framgick att byggande i vatten, som huvudregel, inte fick medföra att en större fabrik eller annan anläggning behövde läggas ned eller förorsaka bestående ändring av naturförhållandena. Det senare berodde på att det då kunde befaras medföra en väsentligt minskad trevnad för närboende eller leda till en betydande förlust för landets djur- eller växtvärld. Genom lagen infördes vattendomstolar som specialdomstolar för att pröva de vattenrättsliga målen. Vid miljöbalkens införande övertogs verksamheten av miljödomstolar. Deras verksamhet övertogs i sin tur 2011 av dagens mark- och miljödomstolar.

Vattenlagen innehöll inte några allmänna bestämmelser om dricksvattenförsörjning och inte heller några specifika bestämmelser om dagvattenhantering. Däremot fanns bestämmelser om avloppsföretag och hur reglerade avloppsledningar i vissa avseenden skulle vara utförda.

1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga

År 1931 reformerades plan- och byggregleringen genom stadsplanelagen (1931:142) och byggnadsstadgan (1931:364).

I den nya stadsplanelagen nämndes för första gången att ändamål och gränser för bl.a. vattenområden skulle anges i stadsplanen (1 §). I övrigt reglerades endast sådana vattenfrågor som kopplade till anordnande av avlopp på tomt.

Flera ändringar gjordes i byggnadsstadgan. En ändring innebar att byggnadsstadgans tillämpningsområde vidgades till att avse både stad och landsbygd. Bestämmelserna i byggnadsstadgan delades upp i tre avdelningar för stad, för stadsliknande samhällen på landet respektive för den egentliga landsbygden. Även de lokala byggnadsordningarna kunde efter ändringarna i byggnadsstadgan meddelas för vissa områden utanför städerna.

Fler bestämmelser om vatten fördes in, bl.a. förtydligades att stadsplanebestämmelser med erforderliga föreskrifter om vidmakthållande och anordnande av vattenområde skulle meddelas (17 §). Det

förtydligades också att en fastställd stadsplan skulle följas av antagande av en avloppsplan med syftet att visa hur avledande av vatten eller flytande orenlighet från både gator och andra allmänna platser som byggnadsmark och andra områden skulle ske. Avloppsplanen skulle verkställas om det behövdes (22 §). Vid framtagande av en byggnadsplan skulle särskilt iakttas bl.a. att ledningar för tillförsel av vatten och avlopp tillgodosågs (88 §). Byggnadsnämnden skulle särskilt verka för att bl.a. vattenavloppet inom området ordnades enhetligt på det sätt att dagvattnet lätt kunde avrinna från vägar och allmänna platser och ledas från tomtplatserna ut till de allmänna avloppen, samt att spillvatten och annan flytande orenlighet kunde avlägsnas från området utan att vålla olägenhet. Om det inte gick att ordna tillgången till vatten för hushållsändamål och för eldsläckning på annat sätt skulle en vattenledning anläggas (96 §).

1947 års byggnadslag och byggnadsstadga

På 1940-talet genomfördes ett antal ändringar i plan- och byggregelverket; bl.a. beslutades en byggnadslag (1947:385) (som ersatte den tidigare stadsplanelagen) och följdändringar genomfördes genom byggnadsstadgan (1947:390). Syftet var att hantera den snabba utvecklingen inom bebyggelseområdet. En sådan fråga var behovet av tidsenliga anläggningar för vattenförsörjning och avlopp till rimliga kostnader.

I byggnadslagen infördes inledningsvis nya översiktliga bestämmelser av principiell natur i syfte att göra lagen så överskådlig och lättillgänglig som möjligt. En sådan bestämmelse var att bebyggelse under vissa förutsättningar ska föregås av planläggning (1 §). Planinstituten förändrades något jämfört med de tidigare, genom att bestämmelser om regionplan för första gången infördes för kommuners gemensamma planläggning (3 §). Vid all planläggning skulle hänsyn tas till allmänna och enskilda intressen (4 §). Det tydliggjordes att markägare var skyldiga att följa lagen och att mark fick användas för tätbebyggelse endast efter prövning av att den från allmän synpunkt var lämpad för ändamålet (5 och 107 §§). En del i lämpligheten var

12 Se prop. 1947:131 s. 72 och 73. 13

Se Kungliga byggnadsstyrelsens meddelande 1947:1 s. 1.

möjligheten att ordna vattenförsörjning och avlopp (jfr 26, 117 och 157 §§ byggnadsstadgan).

Om en bebyggelse var att anse som tätbebyggelse var inte längre beroende av antalet hus på en viss areal, utan styrdes av behovet av gemensamma anläggningar. Så länge varje fastighet självständigt kunde ordna sin vatten- och avloppsfråga utan olägenhet för grannarna samt att gemensamma vägar inte behövdes, kunde därmed flera små bostadsfastigheter eller bebyggelse för industriändamål placeras nära varandra utan att tätbebyggelse ansågs föreligga eller att en plan behövde tas fram. Behovet av en gemensam brunn eller ett gemensamt avloppsdike för angränsande fastigheter ändrade inte detta förhållande (jfr 26 och 119 §§ byggnadsstadgan).

I byggnadsstadgan förtydligades dessutom att det till en plan skulle fogas en erforderlig motivering och utredning angående bl.a. grundförhållandena, vattenförsörjning, avlopp och motverkande av vattenförorening – för bedömande av planens lämplighet (19, 30, 45 och 120 §§ byggnadsstadgan).

1955 års va-lag

1955 års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar var Sveriges första va-lag. I lagen samlades och kompletterades bestämmelser som tidigare fanns i 1918 års vattenlag, 1947 års byggnadslag och 1919 års hälsovårdsstadga. Den nya lagen innebar att en samlad reglering skedde av rättsförhållandet mellan den som hade att svara för vattentjänsterna och de fastighetsägare som skulle bruka den allmänna vaanläggningen. Ansvaret lades på kommunen att se till att en allmän va-anläggning kom till stånd för område där va-försörjningen, med hänsyn till förebyggande av sanitär olägenhet, behövde ordnas i ett större sammanhang (s.k. verksamhetsområde). En allmän va-anläggning utfördes och drevs i regel av kommunen som huvudman för anläggningen. Dock öppnade lagstiftningen möjligheten för att efter särskild prövning förklara en anläggning med enskild huvudman för allmän. Lagen innehöll även regler om rätt för fastighetsägare att ansluta sig till den allmänna va-anläggningen samt skyldighet för dessa att betala avgifter, vare sig de rent faktiskt brukade anläggningen

14 Se Kungliga byggnadsstyrelsens meddelande 1947:1 s. 3. 15 Se prop. 1955:121 s. 1.

eller inte. Avgifterna skulle tas ut enligt taxa och fick högst motsvara anläggningens självkostnader. De skulle fördelas mellan fastigheterna, som huvudregel efter den nytta dessa hade av anslutningen. Huvudmannen fick även besluta närmare bestämmelser för brukandet av anläggningen. Tvister i sådan fråga som avsågs i lagen skulle tas upp av allmän underrätt.

1959 års byggnadsstadga

År 1959 ändrades byggnadslagen och samtidigt beslutades om en ny byggnadsstadga (1959:612, BS). Huvudsyftet var att förenkla och förkorta förfarandet i planläggnings- och byggnadsärenden samt minska regelverkets omfattning. Ändringarna innebar i huvudsak att beslutanderätten i plan- och byggfrågor decentraliserades till regionala och lokala organ, att bestämmelserna för land och stad gjordes enhetliga, att vissa bestämmelser om administrativ kontroll mjukades upp eller slopades och att detaljbestämmelser och bestämmelser av teknisk karaktär upphävdes för att i stället regleras genom föreskrifter och anvisningar av Byggnadsstyrelsen och Lantmäteristyrelsen. De lokala byggnadsordningarna upphörde att gälla och ersattes med generella bestämmelser i byggnadsstadgan.

När det gäller vattenfrågorna tillkom att kommunen vid utarbetande av en stadsplan (nu detaljplan) och vid regleringen av planområdets bebyggande samt användning i övrigt skulle ta med stadganden om bevarande av vattenområden och andra naturförhållanden (12 § BS). I ett område som inte omfattades av en plan fick en byggnad inte uppföras om dess användande kunde antas orsaka behov av anordning för vattenförsörjning eller för bortledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet, om det inte förelåg möjlighet att tillgodose dessa behov (29 § BS).

1970 års va-lag

Dagens lag om allmänna vattentjänster bygger i stort på den äldre lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. I den äldre lagen var dock inte kommunernas ansvar för tillhanda-

16 Se SOU 2004:64 s. 55 och 56. 17

Se prop. 1959:168 s. 1 och 2.

hållande av de allmänna vattentjänsterna lika tydligt som i dagens reglering och gällde egentligen enbart när en sådan allmän anläggning behövdes av hälsoskäl och inte av miljöskäl. Däremot fanns i 1970 års va-lag, precis som i 1955 års va-lag, en möjlighet att förklara enskilda vattenanläggningar som allmänna. Denna möjlighet finns inte längre kvar. Termen dagvatten förekom inte i lagen.

I lagen infördes en ny och för hela landet central prövningsmyndighet för va-frågor, Statens va-nämnd. Syftet var att Statens vanämnd skulle avgöra tvister mellan fastighetsägare och vattenleverantörer. Myndigheten lades ner vid årsskiftet 2015/2016 då uppgiften övertogs av mark- och miljödomstolarna.

Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar upphörde 2007 i samband med ikraftträdandet av lagen om allmänna vattentjänster. Lagen om allmänna vattentjänster beskrivs närmare i avsnitt 4.12.

1983 års vattenlag

Vattenlagen (1983:291) ersatte 1918 års vattenlag. Den nya lagen innebar en systematisk omarbetning av de äldre bestämmelserna och en förenkling och modernisering av regelsystemet, främst genom att gemensamma bestämmelser – så långt det var möjligt – föreslogs för de olika vattenföretag som lagen var tillämplig på. I lagen infördes för första gången en generell tillståndsplikt för vattenverksamheter.

En av nyheterna var att det infördes en möjlighet att bilda bevattningssamfälligheter för att lösa de vattenfördelningsproblem som den ökade jordbruksbevattningen hade medfört. En annan nyhet var att länsstyrelserna skulle utöva tillsyn enligt vattenlagen och ges möjlighet att förordna om särskilda skyddsområden till skydd för ytoch grundvatten. Vidare vidgades möjligheten att ompröva villkoren i givna tillstånd till förmån för allmänna intressen.

Vattenlagen upphävdes 1999 och ersattes av bestämmelser i miljöbalken och i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lagen, liksom tidigare vattenreglering, tillämpas dock fortfarande i mål om lagligförklaring av en vattenanläggning, dvs. när ägaren inte på annat sätt kan visa att något tillstånd finns eller att någon prövning gjordes vid vattenanläggningens tillkomst (jfr 17 och

18 Se prop. 1981/82:130 s. 1 och 2.

18 §§ lagen [1998:811] om införande av miljöbalken och rättspraxis ). Flera vattenkraftverk och regleringsdammar har tillstånd enligt äldre rätt. Anläggningar och verksamheter som fortfarande saknar tillstånd drivs vanligen med stöd av äldre rättigheter, såsom urminnes hävd eller privilegiebrev.

År 2018 hade endast cirka 78 av totalt cirka 7 400 vattenverksamhetsanläggningar prövats enligt miljöbalken och cirka 3 800 anläggningar saknade fortfarande helt tillstånd enligt någon författning. Vid en sökning i Domstolsverkets s.k. Miljöbok i juli 2023 var det möjligt att få fram uppgift om att totalt 36 799 vattenverksamheter har prövats av en vattendomstol eller mark- och miljödomstol. Av dessa avser 5 744 vattenverksamhet och vattenanläggningar för tillgodogörande av vatten såsom drivkraft samt dammbyggnader, 1 540 vattenverksamhet och vattenanläggningar för allmänna farleder, allmänna hamnar och allmänna flottleder, 2 901 vattentäkter för tillgodogörande av grundvatten eller ytvatten samt bortledande av grundvatten samt 26 614 annan vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

1987 års naturresurslag

Lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. innehöll de första grundläggande bestämmelserna om hushållning med markoch vattenområden. Genom bestämmelserna kom också den första indelningen i olika riksintressen i lagstiftningen.

Lagen upphävdes 1999 i samband med miljöbalkens ikraftträdande. Bestämmelserna i lagen överfördes, i princip oförändrade, till 3 och 4 kap. miljöbalken. Miljöbalken beskrivs närmare i avsnitt 4.11.

1987 års plan- och bygglag

Den 1 juli 1987 trädde plan- och bygglagen (1987:10, ÄPBL) i kraft. Lagen ersatte både byggnadslagen, byggnadsstadgan, lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och lagen (1976:296) om kriskoppling. Den äldre plan- och bygglagen byggde

19 Se MÖD 2012:27. 20

Se prop. 2017/18:243 s. 64 och 177.

i stora delar på tidigare gällande principer, men innebar samtidigt en genomgripande systematisk omarbetning av lagstiftningen och en förenkling och modernisering av regelsystemet. Ett genomgående drag var decentralisering av beslutsfattandet och en större frihet och ansvar för den enskilda människan. Nyheter var att det infördes en skyldighet för alla kommuner att ha en översiktsplan som omfattade hela kommunens yta, en möjlighet för kommunerna att meddela områdesbestämmelser samt att de tidigare stadsplanerna och byggnadsplanerna ersattes av en plan, detaljplanen.

När det gäller vattenfrågorna infördes krav på främjande av hushållning med vatten vid planläggning och i andra ärenden enligt lagen (2 kap. 2 och 4 §§ ÄPBL). Det tydliggjordes också att bebyggelse skulle lokaliseras till mark som var lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. vattenförhållandena och till möjligheterna att förebygga vattenföroreningar (2 kap. 3 § ÄPBL). Det reglerades att det av översiktsplanen och även av en regionplan skulle framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden (4 kap. 1 § och 7 kap. 4 § ÄPBL). Planprocesserna styrdes upp och länsstyrelsens roll blev tydligare. Länsstyrelsen fick bl.a. i uppgift att under samrådet om en plan tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Länsstyrelserna skulle även verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angick två eller flera kommuner samordnades på ett lämpligt sätt (4 kap. 5 och 9 §§ och 5 kap. 22 § ÄPBL). Länsstyrelsens skyldighet att överpröva detaljplaner infördes (12 kap. 1 § ÄPBL). Det tydliggjordes vilka vattenfrågor som kunde regleras genom planbestämmelser i en detaljplan och att villkor om viss vatten- eller avloppsanläggning i vissa fall fick ställas i en detaljplan för att bygglov skulle kunna ges (5 kap. 3 och 8 §§ ÄPBL). Bestämmelser om miljökvalitetsnormer infördes år 1999 i samband med ikraftträdandet av miljöbalken (2 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1, 5 och 22 §§ och 12 kap. 1 § ÄPBL), se mer om bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i avsnitten 4.11.3 och 4.11.4.

Den äldre plan- och bygglagen upphörde i samband med ikraftträdandet av den nuvarande plan- och bygglagen. Regleringen i den nuvarande plan- och bygglagen beskrivs närmare i avsnitt 4.10.

21 Se prop. 1985/86:1 s. 1 och 2.

4 Gällande rätt för vattenfrågor

4.1 Kapitlets innehåll

I det här kapitlet redogör vi för gällande rätt avseende sådana vattenfrågor som omfattas av våra direktiv. Redogörelsen avser både svensk rätt, EU-rätt och annan internationell rätt. Inom den internationella rätten beskriver vi relevanta bestämmel-

1 2 3

ser i vattendirektivet , grundvattendirektivet , prioämnesdirektivet,

4 5

dricksvattendirektivet , översvämningsdirektivet , avloppsvattendirek-

6 7

tivet , havsmiljödirektivet och Europaparlamentets och rådets för-

ordning om minikrav för återanvändning av vatten . I nationell rätt beskriver vi relevanta bestämmelser i plan- och bygglagen (2010:900), miljöbalken och lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster samt vissa föreskrifter som är meddelade med stöd av dessa.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, se även Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område. Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker. Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. 7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område. 8 Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten.

Gällande rätt för vattenfrågor

Därutöver finns bestämmelser med koppling till de frågor vi har att utreda i följande internationella rätt: Förenta nationernas havs-

9 10 11

rättskonvention , klimatkonventionen , landskapskonventionen ,

12 13

Europakonventionen , EU:s livsmedelsförordning , EU:s byggpro-

14 15

duktförordning , EU:s taxonomiförordning , EU:s klimatförord-

16 17 18

ning , havsplaneringsdirektivet , SMB-direktivet , och Seveso-direk-

tivet . I svensk rätt finns bestämmelser med koppling till de frågor vi har att utreda även i följande regelverk: jordabalken, fastighetsbildningslagen (1970:988), väglagen (1971:948), ledningsrättslagen (1973:1144), anläggningslagen (1973:1149), skogsvårdslagen (1979:429), minerallagen (1991:45), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ellagen (1997:857), lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, livsmedelslagen (2006:804) och klimatlagen (2017:720). Vi avslutar detta kapitel med en beskrivning av kravet på regionala vattenförsörjningsplaner.

Förenta nationernas havsrättskonvention Montego Bay den 10 december 1982 och avtalet om genomförande av Del XI i denna konvention New York den 28 juli 1994. Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. 11 Europeisk landskapskonvention. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. 14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag). 17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering. 18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. 19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.

4.2 Vattendirektivet

4.2.1 Inledning

Vattendirektivet är ett ramdirektiv för vattenförvaltning. Flera av bestämmelserna består av grundläggande principer för hur unionens vattenrätt ska kunna säkerställa en ekologiskt hållbar förvaltning, ett skydd för vattenresursen och att kvaliteten hos unionens vattenresurser förbättras. I svensk rätt har direktivets bestämmelser genomförts i första hand genom bestämmelserna om miljökvalitet i 5 kap. miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen, förordningen om vattendelegationer samt myndigheters föreskrifter (se mer om dessa bestämmelser i avsnitt 4.12.3). I detta avsnitt beskriver vi vattendirektivets bestämmelser, med utgångspunkt från den svenska officiella språkversionen.

I detta sammanhang är särskilt direktivets bestämmelser om definitioner, miljömål, kvalitetskrav, åtgärdsprogram, skydd av områden, kostnadstäckning för vattentjänster samt övervakning av ytvattenoch grundvattenstatus aktuella (artikel 2, 4, 6–11 och bilaga IV). Dessa bestämmelser beskrivs därför närmare nedan. Vi avslutar med en allmän beskrivning av hur frågor om vattenförsörjning omnämns i direktivet.

4.2.2 Miljömålen och krav på kvalitet

Vattendirektivets miljömål beskrivs i artikel 4.1. Målen ska nås vid genomförandet av de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna. Målen är uppdelade beroende på om fråga är om yt- eller grundvatten. Det finns också miljömål för s.k. kraftigt modifierat eller konstgjort ytvatten.

För naturliga ytvatten ska medlemsstaterna (artikel 4.1 a): • genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en

försämring av statusen i alla ytvattenförekomster, • skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster i syfte

att uppnå en god ytvattenstatus (god ekologisk status och god ke-

misk ytvattenstatus) i enlighet med bestämmelserna i direktivets

bilaga V, och

• genomföra nödvändiga åtgärder i syfte att gradvis minska föroren-

ing från prioriterade ämnen och för att utsläpp och spill av prio-

riterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras.

Medlemsstaterna får enligt artikel 4.3 definiera en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad, när de förändringar i förekomstens hydromorfologiska egenskaper (dvs. vattenförekomstens fysiska processer och strukturer) som vore nödvändiga för att uppnå en god ekologisk status skulle få en betydande negativ inverkan på: • miljön i stort, • sjöfart, inklusive hamnanläggningar eller rekreation, • verksamheter för vilka vatten lagras (t.ex. dricksvattenförsörj-

ning, kraftproduktion eller bevattning), • vattenreglering, skydd mot översvämning, markdränering, eller • andra, lika viktiga, hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter.

För att få definiera en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad ska även de nyttiga mål som uppnås genom de konstgjorda eller förändrade egenskaperna hos vattenförekomsten, på grund av teknisk genomförbarhet eller oproportionerligt höga kostnader inte rimligen kan uppnås på något annat sätt som utgör ett bättre alternativ för miljön (artikel 4.3).

För sådana ytvattenförekomster är miljömålet att medlemsstaten ska skydda och förbättra alla konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster i syfte att uppnå en god ekologisk potential och en god kemisk ytvattenstatus i enlighet med bestämmelserna i bilaga V (artikel 4.1 a).

När det gäller grundvatten ska medlemsstaterna (artikel 4.1 b): • genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga eller

begränsa att föroreningar kommer ut i grundvattnet samt före-

bygga en försämring av statusen i alla grundvattenförekomster, • skydda, förbättra och återställa alla grundvattenförekomster samt

säkerställa en balans mellan uttag och grundvattenbildning i syfte

att uppnå en god grundvattenstatus (god kvantitativ status och

god kemisk grundvattenstatus) i enlighet med bestämmelserna i

bilaga V, och

• genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att motverka varje

eventuell betydande tendens till ökning av koncentrationen av

alla föroreningar som orsakas av mänsklig verksamhet för att grad-

vis minska föroreningen av grundvattnet.

Kvantitativ status i punkten 2 avser i vilken grad en grundvattenförekomst är påverkad av direkta och indirekta uttag (artikel 2.26 vattendirektivet). En god kvantitativ status motsvarar en grundvattennivå där den tillgängliga grundvattenresursen inte överskrids av den långsiktiga genomsnittliga uttagsnivån per år, vilket innebär att även flödet av ytvatten till grundvatten är relevant.

När det gäller vattenförekomster som ingår i områden som är skyddade av annan EU-rätt än vattendirektivet ska medlemsstaterna åstadkomma överensstämmelse med alla normer och mål inom unionslagstiftningen (artikel 4.1 c). Om fler än ett av miljömålen omfattar samma vattenförekomst ska det strängaste målet gälla (artikel 4.2).

Medlemsstaterna har sedan möjlighet att göra avsteg från miljömålen om rätt förutsättningar finns. Ofta benämns avstegen som undantag från direktivets krav, men värt att notera är att även om undantagen i artikel 4.4–4.7 tillämpas resulterar de allt som oftast i ett miljömål eller krav som medlemsstaterna ska uppnå. Dessutom gäller enligt artikel 4.8 att tillämpningen av artikel 4.3–4.7 inte får medföra ett permanent hindrande eller äventyr av vattendirektivets miljömål i andra vattenförekomster. Enligt artikel 4.9 ska tillämpningen resultera i åtminstone samma skyddsnivå som tidigare unionslagstiftning.

Avseende miljömålen för grundvatten i punkten 1 och 2 ovan gäller kraven om inte annat följer av tillämpningen av artikel 11.3 j (se artikel 4.1 b). Enligt artikel 11.3 j är det en grundläggande åtgärd för medlemsstaterna att införa ett förbud mot direkta utsläpp av förorenande ämnen till grundvatten. Förbudet gäller inte för bl.a. konstruktions- och byggnadsarbeten och liknanden verksamheter som kommer i kontakt med grundvattnet, förutsatt att utsläppen från dessa aktiviteter inte äventyrar uppnåendet av de miljömål som har fastställts för den grundvattenförekomsten (se mer om tillämpningen av denna punkt i avsnitt 7.2.8).

20 ‑

Se mål C 559/19 Kommissionen mot Spanien p. 49, 70 och 71.

Bestämmelserna i artikel 4.1 och 4.4 reglerar tidsfristen för att uppnå miljömålen. Den första förvaltningscykeln med åtgärder avslutades 2015 och den andra 2021. Vi är nu i den tredje förvaltningscykeln med åtgärdsarbete som avslutas 2027. År 2027 följer av direktivet att alla miljömål ska ha uppnåtts, förutom i de fall där naturliga förhållandena är sådana att målen inte kan nås till 2027. Förutsättningarna för att förlänga tidsfristen bortom 2027 är att ingen ytterligare försämring inträffar och bl.a. att en sammanfattning av de åtgärder som krävs enligt artikel 11 i vattendirektivet för att progressivt höja vattenförekomstens status och uppnå miljömålen redovisas i förvaltningsplanen.

Enligt artikel 4.5 får medlemsstaterna inrikta sig på att uppnå mindre stränga miljömål än de som har nämnts ovan för särskilda vattenförekomster när dessa är så påverkade av mänsklig verksamhet eller när deras naturliga tillstånd är sådant att det skulle vara omöjligt eller oproportionerligt dyrt att uppnå god status. Detta undantag är förknippat med ett antal villkor. • De miljömässiga och samhällsekonomiska behov som verksam-

heten uppfyller kan inte tillgodoses på något annat sätt som skulle

vara ett bättre alternativ för miljön utan att medföra oproportio-

nerliga kostnader. • Bästa möjliga ekologiska och kemiska status ska uppnås. • Grundvattnets status som gott vatten ska förändras så lite som

möjligt. • Ingen fortsatt försämring av den påverkade vattenförekomstens

status får inträffa. • De mindre stränga miljömål, och skälen för dessa, ska anges sär-

skilt i förvaltningsplanen och ses över vart sjätte år.

I artikel 4.7 finns en generell undantagsregim för nya modifieringar av vattenförekomster som innebär att medlemsstaterna inte gör sig skyldiga till överträdelse av direktivet i två situationer. Den första situationen gäller om god grundvattenstatus respektive god ytvattenstatus inte uppnås eller att en försämring av statusen hos en yt- eller grundvattenförekomst inte förebyggs. Förutsättningen för undan-

21 Se EU-domstolens dom i mål C-346/13 Kommissionen mot Österrike.

tag är då att situationen är en följd av nya modifieringar i en ytvattenförekomsts fysiska karakteristika eller förändringar i nivån hos grundvattenförekomster.

Den andra situationen handlar om att en försämring från hög status till god status hos en ytvattenförekomst inte förebyggs och att detta är en följd av nya hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter.

Det finns ett antal villkor för att få nyttja undantagssituationerna i artikel 4.7. • Alla genomförbara åtgärder behöver vidtas för att mildra de nega-

tiva konsekvenserna för vattenförekomstens status. • Skälen för ändringarna ska anges särskilt och förklaras i förvalt-

ningsplanen samtidigt som målen ska ses över vart sjätte år. • Skälen för modifieringarna eller förändringarna är ett allmän-

intresse av större vikt, och/eller fördelarna för miljön och samhället

med att uppnå målen enligt artikel 4.1 uppväger inte fördelarna

med de nya modifieringarna eller förändringarna för människors

hälsa, för vidmakthållandet av människors säkerhet eller för en

hållbar utveckling. • De nyttiga mål som modifieringarna eller förändringarna av vatten-

förekomsten ska medföra kan, av tekniska skäl eller på grund av

orimliga kostnader, inte uppnås på något annat sätt som skulle

vara ett betydligt bättre alternativ för miljön.

I vattendirektivet görs en åtskillnad mellan miljökvalitetsnormer och miljömål. När de övergripande miljömålen i artikel 4 bryts ned till enskilda vattenförekomster definieras dessa enligt vattendirektivets bilaga som miljökvalitetsmål, kvalitetsmål eller kvalitetsnorm (se exempelvis artikel 2.27, artikel 10.3, punkten 1.5 i bilaga II eller bilaga IX). Systematiken följer en indelning mellan gränsvärden och miljökvalitetsmål som fanns i tidigare vattenrelaterade direktiv. I dessa definierades gränsvärden som utsläppsnormer för industrier och kvalitetsmål som statusen på den vattenmiljö som påverkas av utsläpp av ämnena. En miljökvalitetsnorm utgör ett gränsvärde för utvalda

22 Se exempelvis rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/4646/EEG. 23 Se exempelvis rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp.

ämnen enligt vattendirektivet och ett miljömål utgör ett kvalitetsmål som ska uppnås. Det medför att god ekologisk status, god ekologisk potential och god kvantitativ status eller den status som ska uppnås i skyddade områden inte definieras som miljökvalitetsnormer i vattendirektivet. Med termen miljökvalitetsnorm avses koncentrationen av ett visst förorenande ämne eller en viss grupp av förorenande ämnen i vatten, sediment eller biota, som för att skydda människors hälsa och miljön, inte ska eller bör överskridas (jfr artikel 2.35 i vattendirektivet, artikel 3 i prioämnesdirektivet och artikel 2.1 i grundvattendirektivet). Med termen biota avses i detta sammanhang fiskar, kräftdjur och blötdjur som kan utgöra indikator för föroreningar (jfr del A fotnot 12 i bilaga I till prioämnesdirektivet). Samtidigt definieras exempelvis uttrycket ”ekologisk status” som ”kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten” (artikel 2.21 i vattendirektivet). Vad som i sin tur avses med detta i förhållande till hög eller god ekologisk status utvecklas i bilaga V till vattendirektivet.

I grundvattendirektivet definieras uttrycket ”kvalitetsnorm för grundvatten” som en miljökvalitetsnorm uttryckt som den koncentration av ett särskilt förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator i grundvatten som inte bör överskridas för att människors hälsa och miljön ska skyddas (artikel 2.1). Termen tröskelvärde definieras som en kvalitetsnorm för grundvatten som har fastställts av medlemsstaterna (artikel 2.2). En miljökvalitetsnorm för grundvatten är på så sätt en miljökvalitetsnorm i linje med vattendirektivets definitioner.

Grundvattendirektivet beskrivs närmare i avsnitt 4.3. I avsnitt 4.12.3 beskrivs Sveriges implementering av vattendirektivet och grundvattendirektivet.

4.2.3 Skyddade områden

I artikel 6 i vattendirektivet finns en skyldighet för medlemsstaterna att hålla ett register över sådana skyddade områden som omfattas av bilaga IV till vattendirektivet. Av artikel 6 och bilaga IV till vattendirektivet framgår att det handlar om områden som enligt artikel 7 har fastställts för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten, områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt

betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter, vattenförekomster som har fastställts som rekreationsvatten (inklusive områden som har fastställts som badvatten enligt badvattendirektivet ), områden som har fastställts som känsliga områden och områden som är känsliga för näringsämnen (inklusive områden som har fastställts som sårbara

25 26 enligt nitratdirektivet och avloppsvattendirektivet ), samt områden som har fastställts för skydd av livsmiljöer eller arter där bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för deras skydd, inklusive relevanta Natura 2000 områden som fastställts enligt direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet ) och direktivet om bevarande av vilda fåglar (fågelskyddsdirektivet ).

Artikel 6 och 7 i vattendirektivet innebär vidare att medlemsstaten ska föra ett register över de vattenförekomster där det förekommer ett befintligt uttag av vatten samt de förekomster som är avsedda för produktion av dricksvatten för 50 personer alternativt ett uttag på mer än 10 kubikmeter per dygn. För sådana dricksvattenförekomster gäller också särskilda lagkrav beträffande identifiering, registrering, övervakning, miljökvalitetsnormer och åtgärder.

Skyldigheten enligt artikel 6 i vattendirektivet är genomförd i svensk rätt genom att vattenmyndigheterna har ålagts en skyldighet att se till att det för vattendistriktet finns ett uppdaterat register över sådana skyddade områden. Att det är områdena enligt bilaga IV till vattendirektivet som är att se som skyddade områden vid tillämpningen av förordningen framgår av definitionen i 1 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen. Se mer om det svenska genomförandet av artiklarna 6 och 7 i avsnitt 4.12.7.

24 Se rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten. 25

Se rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. 26

Se rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. 27 Se rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. 28 Se Europarlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar.

4.2.4 Övervakning av vattenmiljön

Av vattendirektivet framgår att alla vattenförekomster ska omfattas av övervakningsprogram för att möjliggöra regelbunden klassificering av ekologisk och kemisk status för ytvatten och kemisk status samt kvantitativ status för grundvatten (artikel 8).

För ytvattenförekomster ska övervakning för att följa ekologisk status omfatta biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska parametrar och kvalitetsfaktorer, bl.a. särskilda förorenande ämnen (jfr 8 § i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter [HVMFS 2015:26] om övervakning av ytvatten enligt vattenförvaltningsförordningen). För kemisk status ska alla prioriterade ämnen som släpps ut i ytvattenförekomsten övervakas.

Beträffande de ytvattenförekomster för dricksvattenuttag som anges i artikel 7 i vattendirektivet och som ger mer än 100 kubikmeter per dygn i genomsnitt gäller att de, utöver de grundläggande kraven som gäller alla ytvattenförekomster, också ska övervakas med avseende på alla prioriterade ämnen som släpps ut och alla andra ämnen som släpps ut i betydande mängd, vilka kan påverka vattenförekomstens status och vilka regleras enligt bestämmelserna i dricksvattendirektivet.

För skyddade områden på grund av dricksvattenuttag gäller särskilda bestämmelser (se avsnitt 1.3.5 i bilaga V till vattendirektivet).

4.2.5 Kostnadstäckning för vattentjänster

Av artikel 9 i vattendirektivet framgår att medlemsstaterna ska beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster inberäknat miljö- och resurskostnader, med beaktande av den ekonomiska analys som utförs enligt bilaga III och i enlighet med framför allt principen att förorenaren betalar. Kravet på kostnadstäckning får anses vara en del i att nå en god hushållning med vattnet.

Artikel 9 i vattendirektivet är endast tvingande om det visar sig att en bristande kostnadstäckning för vattentjänster leder till att målen med direktivet äventyras.

I svensk rätt är artikel 9 genomförd genom bestämmelserna om va-avgifter i lagen om allmänna vattentjänster (24–38 §§ LAV). Se mer om de svenska bestämmelserna om va-avgifter i avsnitt 4.13.6.

29 Se EU-domstolens dom i mål C-525/12, kommissionen mot Tyskland p. 57.

4.2.6 Åtgärdsprogrammen

I vattendirektivets systematik är åtgärdsprogrammen i centrum (se artiklarna 4 och 11). Detta följer en tradition av att knyta miljömål till åtgärdsprogram inom EU-rätten. Enligt vattendirektivet ska miljömålen uppnås genom åtgärdsprogram, ett eller flera, som ska resultera i att det genomförs åtgärder som medför att målen uppnås (se artikel 4.1 och artikel 11.1). Tanken är att medlemsstaterna utifrån upprättandet av åtgärdsprogram ska kunna visa att de lever upp till EU-rätten och genomför de grundläggande och kompletterande åtgärder som vattendirektivet föreskriver (se artikel 11.3 och 11.4 i vattendirektivet).

I svensk rätt är kraven på åtgärdsprogram genomförda genom bestämmelser i 5 kap. miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen (se mer om detta i avsnitt 4.12.3).

4.2.7 Allmänna bestämmelser om dricksvattenförsörjning

Termen vattenförsörjning nämns vid ett tillfälle i vattendirektivet (skäl 15). Av detta framgår att vattenförsörjning är en tjänst i allmänhetens intresse enligt kommissionens meddelande ”Tjänster i allmänhetens intresse i Europa” (10).

I ett annat av direktivets skäl talas om att god vattenkvalitet kommer att bidra till att säkerställa försörjningen av dricksvatten till befolkningen (skäl 24).

Termen dricksvattenförsörjning nämns i artikel 4.3 a. Enligt bestämmelsen får medlemsstaterna definiera en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad när de förändringar i förekomstens hydromorfologiska egenskaper som vore nödvändiga för att uppnå en god ekologisk status skulle få en betydande negativ inverkan på bl.a. dricksvattenförsörjning.

Slutligen talas om långsiktiga försörjnings- och behovsprognoser avseende vattnet i ett avrinningsdistrikt i den ekonomiska analys som ska göras enligt direktivets bilaga III.

Den specifika bestämmelsen i artikel 4.3 a om undantag från bestämmelserna om god ekologisk status för att undvika en negativ inverkan på dricksvattenförsörjning är genomförd i svensk rätt genom en bestämmelse i vattenförvaltningsförordningen (4 kap. 3 § VFF). Se mer om kraven i vattenförvaltningsförordningen i avsnitt 4.12.3.

4.3 Grundvattendirektivet

4.3.1 Inledning

Grundvattendirektivet är ett dotterdirektiv till vattendirektivet som bl.a. förtydligar vilka former av kvalitetsnormer och krav som ska uppnås för att grundvattnet ska nå en god kemisk status. I svensk rätt har direktivets bestämmelser genomförts i första hand genom bestämmelserna om miljökvalitet i 5 kap. miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen och Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter (se mer om dessa bestämmelser i avsnitt 4.12.3).

Vad som utgör ett kvalitetskrav för grundvatten enligt EU-rätten har i grunden fastslagits i vattendirektivet och sedermera utvecklats i grundvattendirektivet. Centralt i båda direktiven är att förebygga och begränsa mänsklig förorening av grundvatten.

Grundvattnets status består i grunden av två delar, dess kvantitativa status och dess kemiska status, vilka klassas som antingen god eller otillfredsställande (artikel 2.20 och punkterna 2.2.4 och 2.4.5 i bilaga V till vattendirektivet). Kemisk status delas enligt grundvattendirektivet upp i två miljökvalitetsnormer: kvalitetsnormer för grundvatten och tröskelvärden (artikel 2.1 och 2.2 i grundvattendirektivet). Kvantitativ status har beskrivits i avsnitt 4.2.2 ovan.

4.3.2 Kvalitetsnormer för grundvatten

Kemisk grundvattenstatus definieras i artikel 2.25 och punkten 2.3.2 i bilaga V till vattendirektivet (se avsnitt 4.2.2). I grundvattendirektivet definieras uttrycket ”kvalitetsnorm för grundvatten” som en miljökvalitetsnorm uttryckt som den koncentration av ett särskilt förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator i grundvatten som inte bör överskridas för att människors hälsa och miljön ska skyddas (artikel 2.1 i grundvattendirektivet). Tröskelvärde definieras som en kvalitetsnorm för grundvatten som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 3 (artikel 2.2 i grundvattendirektivet). Enligt artikel 3.1 a och b är kriterier för bedömning av kemisk grundvattenstatus de kvalitetsnormer för grundvatten som avses i bilaga I och de tröskelvärden som ska fastställas av medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som finns i grundvattendirektivets bilaga II.

Kvalitetsnormer och tröskelvärden utgör kvalitetsfaktorer (se punkten 2.3.2 i bilaga V till vattendirektivet). EU-domstolen menar att överskridandet av en enda kvalitetsnorm eller ett enda tröskelvärde anses utgöra ett åsidosättande av skyldigheten att förebygga försämring av en grundvattenförekomsts status. Varje efterföljande ökning av koncentrationen av ett förorenande ämne som redan överskrider en kvalitetsnorm eller ett tröskelvärde utgör också en försämring.

Centralt i grundvattendirektivet är att förhindra försämring av grundvattnets status. Enligt artikel 5 ska medlemsstaterna identifiera alla betydande och ihållande uppåtgående trender i koncentrationen av förorenande ämnen, grupper av förorenande ämnen eller föroreningsindikatorer i de grundvattenförekomster eller grupper av grundvattenförekomster som konstateras befinna sig i riskzonen och fastställa utgångspunkter för vändning av dessa trender.

Till skillnad från vattendirektivet (jfr artikel 7) finns inte någon bestämmelse med krav på formellt skydd av grundvattenförekomster i grundvattendirektivet. Medlemsstaterna ska dock enligt artikel 3 i grundvattendirektivet vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra eller begränsa tillförseln till grundvattnet av vissa ämnen.

Det finns inte heller tilläggskrav för övervakning av grundvattenförekomster som motsvarar övervakningskraven för ytvatten (jfr ovan under rubriken Vattendirektivet).

4.4 Prioämnesdirektivet

Enligt prioämnesdirektivet utgör en kemisk förorening av ytvatten ett hot mot såväl vattenmiljön som ekosystem (skäl 1). I och med detta är det, enligt skäl 11, i unionens intresse att etablera en effektivare kontroll av ytvattenskyddet genom att miljökvalitetsnormer upprättas på unionsnivå för föroreningar som har klassificerats som prioriterade ämnen, medan medlemsstaterna vid behov får fastställa nationella regler för återstående föroreningar (s.k. särskilt förorenande ämnen), om inte annat följer av relevanta unionsregler.

30 Se EU-domstolens dom i mål C-535/18, Land Nordrhein-Westfalen, p. 107–110 och 119. 31

Se prop. 1997/98:45 Del 2, s. 93.

Syftet med direktivet tydliggörs i artikel 1 där det anges att direktivet fastställer miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen enligt artikel 16 i vattendirektivet, i syfte att uppnå en god kemisk ytvattenstatus och i enlighet med målen och bestämmelserna i artikel 4 i det direktivet. De ämnen som har valts ut som miljökvalitetsnormer finns enligt artikel 3 i bilaga 1 del A och B och omfattar i dag 45 ämnen, inklusive metaller såsom kadmium.

Direktivet delegerar i artikel 8.b till EU-kommissionen att upprätta en bevakningslista. Listan innehåller ämnen för vilka unionsomfattande övervakningsdata ska samlas in och kompletterar den översyn och analys som följer av vattendirektivet. De ämnen som ska inkluderas i bevakningslistan ska väljas utifrån att det finns tillgänglig information som tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för, eller via, vattenmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga. På bevakningslistan finns bl.a. antibiotika och antidepressiva ämnen samt pesticider.

4.5 Dricksvattendirektivet

År 2020 trädde ett omarbetat dricksvattendirektiv (här kallat dricksvattendirektivet) i kraft och ersatte då det tidigare direktivet om dricksvatten. Åtgärderna som dricksvattendirektivet föreskriver är grundläggande åtgärder under vattendirektivet. Som för andra vattenrelaterade direktiv som har upprättats sedan vattendirektivet trädde i kraft, tydliggörs det i artikel 9 att dricksvattendirektivets tillämpning inte är ämnad att påverka tillämpningen av vattendirektivet.

Av dricksvattendirektivets inledande målbestämmelse framgår att målet med dricksvattendirektivet är att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten genom att säkerställa att det är hälsosamt och rent samt att förbättra tillgången till dricksvatten (artikel 1).

Bestämmelser om vatten- respektive dricksvattenförsörjning finns exempelvis i artiklarna 3.5, 14 och 15. Direktivet innehåller också bestämmelser om vattenförsörjningsområde, vattenförsörjningssystem och vattenförsörjningskedja.

32 Se Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1161. 33 Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten.

De krav och den process som uppställs avseende vatten- respektive dricksvattenförsörjning handlar i första hand om säkerställande av vattenförsörjning utifrån ett hälsoperspektiv (skäl 27, 31, 32 och artikel 14 och 15). En del i detta är att ge medlemsstaterna möjlighet att begränsa eller förbjuda användningen av biocidprodukter i dricksvattenförsörjningen (skäl 27). En annan att ställa krav på medlemsstaterna att säkerställa att all dricksvattenförsörjning som utgör en potentiell fara för människors hälsa förbjuds, eller att användningen av sådant vatten begränsas och att andra avhjälpande åtgärder vidtas som är nödvändiga för att skydda människors hälsa (artikel 14). Det anges också vilka möjligheter som finns att göra undantag från direktivets krav (skäl 32 och artikel 15). Slutligen framgår av artikel 13 att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa regelbunden övervakning av kvaliteten på dricksvatten. Prov på dricksvatten ska tas på ett sådant sätt att de är representativa för dess kvalitet under året.

Artikel 16 i dricksvattendirektivet handlar om tillgång på dricksvatten. Av artikeln framgår att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbättra eller upprätthålla tillgången till dricksvatten för alla, särskilt utsatta och marginaliserade grupper. En del i detta är att medlemsstaterna ska säkerställa att utomhus- och inomhusutrustning installeras på allmän plats när så är tekniskt möjligt och på ett sätt som står i proportion till behovet av sådana åtgärder och med beaktande av särskilda lokala förhållanden, såsom klimat och geografiska förhållanden.

Kravet på tillgång till dricksvatten på allmän plats är en del i EU:s nya handlingsplan om cirkulär ekonomi i syfte att nå ett renare och mer anpassat Europa. Tanken är att sådan tillgång till dricksvatten ska minska beroendet av vatten på flaska och därmed också minska förpackningsavfall.

I Sverige har det tidigare direktivet om dricksvatten från 1998 genomförts i nationell rätt i första hand genom bestämmelser i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten. Även i Boverkets föreskrifter finns dock bestämmelser med koppling till dricksvatten. Hur det omarbetade dricksvattendirektivet från 2020 ska genomföras har utretts av 2020 års dricksvattenutredning. Betän-

34

Se https://ec.europa.eu/environment/circulareconomy/pdf/new_circular_economy_action_plan.pdf s. 12. 35

Se SOU 2021:81.

kandet har remitterats och den 14 september 2023 beslutade regeringen lagrådsremissen Genomförande av EU:s nya dricksvattendirektiv. I skrivande stund har ännu inte någon proposition beslutats (se ytterligare beskrivning i avsnitt 2.5.2).

4.6 Översvämningsdirektivet

Syftet med översvämningsdirektivet är enligt artikel 1 att upprätta en ram för bedömning och hantering av översvämningsrisker i syfte att minska de ogynnsamma följderna för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet i samband med översvämningar i unionen.

I översvämningsdirektivet finns en definition av termen översvämning (artikel 2). Enligt definitionen är det en översvämning när mark som normalt inte står under vatten tillfälligt täcks med vatten. Detta ska inbegripa översvämningar som härrör från floder, bergsforsar, tillfälliga vattendrag i Medelhavsområdet och översvämningar från havet i kustområden. Översvämningar från avloppsvattensystem kan uteslutas.

Eftersom arbetet med bedömning och hantering av översvämningsrisker är nära kopplat till förvaltningen av vattenförekomster finns ett nära samband mellan översvämningsdirektivet och vattendirektivet. Översvämningsdirektivets genomförande ska också samordnas med genomförandet av vattendirektivet (artikel 9).

I svensk rätt är översvämningsdirektivet genomfört genom bestämmelser i förordningen (2009:956) om översvämningsrisker och Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2013:1) om länsstyrelsens planer för hantering av översvämningsrisker (riskhanteringsplaner).

4.7 Avloppsvattendirektivet

Avloppsvattendirektivet från 1991 omfattar hopsamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt rening och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer. Syftet med direktivet är

36 Se https://environment.ec.europa.eu/topics/water/floods_en.

att skydda miljön från skadlig inverkan till följd av utsläpp av avloppsvatten (artikel 1).

Direktivet innehåller definitioner av ett antal termer och uttryck bl.a. avloppsvatten från tätbebyggelse, hushållsspillvatten och industrispillvatten (artikel 2).

Av direktivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att avloppsvatten från tätorter med minst 10 000 personekvivalenter (pe) leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening (artikel 4). I fråga om utsläpp i sötvatten eller flodmynningar finns motsvarande krav om utsläppen härrör från tätorter med minst 2 000 pe.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska säkerställa att utsläpp av avloppsvatten från reningsverk omfattas av på förhand fastställda regleringar och/eller särskilda tillstånd (artikel 12.2, se även artikel 12.3 och bilaga 1 B). Regleringarna/tillstånden ska ses över (artikel 12.4).

Medlemsstaterna ska peka ut känsliga områden enligt bilaga 2 A (artikel 5.1). Enligt bilagan ska en vattenmassa (sötvatten, flodmynningar och kustvatten) utpekas som känslig om den konstateras vara eutrofierad eller om den kan bli eutrofierad inom en nära framtid om inte förebyggande åtgärder vidtas. För dessa känsliga områden ska avloppsvattnet undergå mer långtgående rening av kväve och fosfor före utsläpp vid reningsverk med 10 000 pe eller mer (se bilaga 2 till direktivet). Strängare krav än de som återfinns i tabell 1 och 2 ska tillämpas om det behövs för att säkerställa att recipienten uppfyller kraven i andra tillämpliga direktiv (bilaga 1 B till direktivet). Utpekandet av känsliga områden ska ses över med högst 4 års mellanrum (artikel 5.6).

Medlemsstaterna kan peka ut mindre känsliga områden. Medlemsstaterna får för dessa områden ställa lägre krav än vad som följer av artikel 4 för avloppsvatten som kommer från tätorter med mellan 10 000–150 000 pe och som sker till kustvatten (artikel 6.2, se även bilaga 2 B till direktivet). För flodmynningar är undantaget från artikel 4 begränsat till utsläpp från tätorter mellan 2 000 och 10 000 pe (artikel 6.2). Vad som avses med mindre känsliga områden kan vara en marin vattenmassa eller ett marint område som kan anses som mindre känsligt, om utsläpp av spillvatten inte påverkar miljön negativt till följd av morfologiska, hydrologiska eller särskilda hydrauliska förhållanden i området. Områden som kan utgöra mindre känsliga

områden är bl.a. öppna bukter, flodmynningar och andra kustvatten med god vattenomsättning som inte drabbats av eutrofiering eller syrebrist och som sannolikt inte kan eutrofieras eller utveckla syrebrist till följd av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (bilaga 2 B till direktivet).

I svensk rätt är avloppsvattendirektivet i första hand genomfört genom bestämmelser i 9 kap. miljöbalken och Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse.

Under 2022 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till omarbetat avloppsvattendirektiv. Det ändrade direktivet ingår som en del i EU:s handlingsplan för nollförorening av luft, vatten och mark. Handlingsplanen är i sin tur ett led i att genomföra den s.k. europeiska gröna given. Förslaget innehåller ändringar för att öka direktivets förenlighet med de strategier om nollutsläpp, klimat, energi och cirkulär ekonomi som ingår i den gröna given.

Av intresse i detta sammanhang är främst att förslaget innehåller två nya definitioner (”urban runoff” och ”storm water overflows”) med koppling till dagvatten och skyfall (artikel 2). Förslaget innebär även att gränsen för när en tätort bedöms som en riskfaktor när det gäller förorening av dagvatten och därmed också utgör en risk för människors hälsa och miljön sänks från 2 000 pe till 1 000 pe. Sådana tätorter som bedöms som en riskfaktor ska därför upprätta en avloppsvattenplan. Avloppsvattenplanerna (som liknar svenska vattentjänstplaner) ska vara lokalt anpassade och vägleda mot användning av bästa tillgängliga teknik eller metod. Planen ska innehålla en nulägesanalys av situationen inom avloppsplanens avrinningsområde samt mål för minskad föroreningsbelastning orsakad av spridning via utsläpp av dagvatten och bräddning (artiklarna 4–6). Avloppsplaneringen ska innehålla differentierade krav för rent och förorenat dagvatten. Regeringens bedömning är att minskade utsläpp och förbättrad vattenkvalitet är positivt för långsiktiga hälsoeffekter och naturupplevelser.

Av förslaget framgår också att krav på övervakning av dagvatten från tätorter och bräddat avloppsvatten föreslås och att provtagningsfrekvensen utökas (artikel 21). Nuvarande krav på rapportering ersätts med ett krav på att medlemsstaterna ska tillhandahålla information om övervakningen tillgänglig för kommissionen och

37 Se Regeringskansliets faktapromemoria 2022/23:FPM21 s. 1, 4, 5 och 11.

Europeiska miljöbyrån (EEA). Informationen ska bl.a. innehålla uppgifter om huruvida reningsverken uppfyller direktivets reningskrav och utgående koncentrationer och mängder för renat avloppsvatten (artikel 22).

Utöver de nya kraven kopplat till övervakning föreslås även nya krav på information till allmänheten i fråga om insamling och rening av avloppsvatten från tätorter. Kraven innebär bl.a. att informationen ska göras tillgänglig online. Vidare föreslås särskilda krav på information till de personer som är anslutna till ett ledningsnät (artikel 24).

4.8 Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är tillämpligt på alla marina vatten. Direktivet syftar enligt artikel 1 till att fastställa en ram inom vilken medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå eller behålla god miljöstatus i den marina miljön till år 2020.

Medlemsstaterna ska, enligt artikel 10, fastställa en allsidig uppsättning miljömål och tillhörande indikatorer för sina marina vatten som vägledning för de framsteg som ska uppnås beträffande en god miljöstatus i den marina miljön. Ett miljömål är enligt artikel 3.7 ett kvalitativt eller kvantitativt påstående om det eftersträvade tillståndet för olika delar av, och belastningar och påverkan på, marina vatten för varje marin region eller delregion. Medlemsstaterna ska för varje berörd region eller delregion identifiera de åtgärder som behöver vidtas för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus (artikel 13.1). Dessa åtgärder ska samlas i ett åtgärdsprogram (artikel 13.2).

I svensk rätt är havsmiljödirektivet genomfört genom bestämmelser i havsmiljöförordningen (2010:1341) och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (se mer om dessa i avsnitt 4.12.4). Bestämmelserna är meddelade med stöd av bemyndigandena i 5 kap. 1 § miljöbalken för upprättandet av miljökvalitetsnormer och i 5 kap. 10 § miljöbalken för upprättandet av åtgärdsprogram.

38

Se Regeringskansliets faktapromemoria 2022/23:FPM21 s. 8.

4.9 Havsplaneringsdirektivet

Ett annat direktiv av relevans för vårt uppdrag är havsplaneringsdirektivet , eftersom det hanterar det ökade trycket på Europas havsområden, den tillkommande konkurrensen mellan exempelvis fiske och energiproduktion och de konflikter som riskerar att följa när samma område ska nyttjas för olika aktiviteter.

Enligt artikel 1 är syftet med direktivet att inrätta en ram för havsplanering och på så sätt främja hållbar tillväxt i havsrelaterade ekonomier, hållbar utveckling i havsområden och hållbar användning av marina resurser. Inom ramverket ska medlemsstaterna upprätta och genomföra havsplanering i syfte att bidra till de mål som anges i artikel 5, med beaktande av samspelet mellan land och hav och ett ökat gränsöverskridande samarbete.

Tillämpningsområdet bestäms av artikel 2.1 som säger att direktivet ska tillämpas på medlemsstaternas marina vatten utan att det påverkar annan unionslagstiftning. Det ska inte tillämpas på kustvatten eller delar av kustvatten som omfattas av en medlemsstats fysiska planering, förutsatt att detta anges i dess havsplaner. Avsikten är därför, enligt skäl 17, att direktivet inte ska påverka medlemsstaternas behörighet avseende fysisk planering, inklusive eventuella system för stads- och bebyggelseplanering som används för att planera hur mark och kustzoner bör användas. Direktivet fastställer på så sätt en skyldighet att inrätta en process för havsplanering, som resulterar i en eller flera havsplaner.

Enligt skäl 16 kan havsplaneringen vara mycket användbar för att lägga fast riktlinjer för hållbar och integrerad förvaltning av mänsklig verksamhet till havs, bevarande av den levande miljön, kustekosystemens känslighet, erosion och sociala och ekonomiska faktorer. Detta inkluderar den maritima dimensionen av vissa kustbaserade användningsområden och verksamheter och deras effekter.

Med en integrerad havspolitik avses enligt artikel 3.1 en unionspolitik som syftar till att främja ett samordnat och konsekvent beslutsfattande för att maximera hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och social sammanhållning i medlemsstaterna. Havsplanering definieras i artikel 3.2 som en process där de berörda medlemsstaters myn-

39 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering.

digheter analyserar och organiserar mänsklig verksamhet i havsområden för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål.

Den processuella skyldigheten att upprätta och genomföra havsplanering uttrycks i artikel 4, vilken anger att varje medlemsstat ska upprätta och genomföra havsplanering och i samband med detta beakta samspelet mellan land och hav. Målet med planerna framgår av artikel 5.1, innebärande att när medlemsstaterna upprättar och genomför havsplanering ska de beakta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter för att stödja hållbar utveckling och tillväxt i den havsrelaterade sektorn, genom att tillämpa en ekosystemansats och främja samexistens mellan relevanta verksamheter och användningsområden. Havplanering ska enligt artikel 5.2 medföra att medlemsstaterna strävar efter att bidra till hållbar utveckling i sektorerna för energi till havs, sjötransport, fiske och vattenbruk samt bevarande, skydd och förbättring av miljön, inklusive motståndskraft mot effekterna av klimatförändringar.

Det finns flera minikrav för havsplaneringen som uttrycks i artikel 6. Bl.a. ska planerna beakta miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter, främja samstämmighet mellan havsplanering och den eller de planer och andra processer som följer därav, såsom integrerad förvaltning av kustområden och säkerställande av ett gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater. Havsplanerna ska ses över när så är lämpligt, men minst vart tionde år, enligt artikel 6.3.

Medlemsstater ska för angränsande marina vatten samarbeta i syfte att säkerställa att havsplanerna är enhetliga och samordnade i hela den berörda marina regionen, enligt artikel 11.1. För marina regioner med angränsande tredjeländer ska, där så är möjligt, enligt artikel 12 ett samarbeta om åtgärder vidtas.

Sverige har genomfört havsplaneringsdirektivet genom bestämmelserna i 4 kap. 10 § miljöbalken och havsplaneringsförordningen (2015:400), se vidare avsnitt 4.12.5.

4.10 Europarlamentets och rådets förordning om minikrav för återanvändning av vatten

De senaste åren har Europa drabbats av rekordvärme med svår torka och minskad vattentillgång som följd. Detta har bl.a. slagit hårt mot det europeiska jordbruket.

För att säkra tillgången till vatten och för att minska trycket på vattendragen har EU därför 2020 beslutat förordningen om minimikrav för återanvändning av vatten. Syftet med förordningen är att garantera att återvunnet vatten är säkert för bevattning inom jordbruket för att därigenom, på ett samordnat sätt i hela unionen, säkerställa en hög skyddsnivå för miljön och för människors och djurs hälsa, främja den cirkulära ekonomin, stödja klimatanpassningen och bidra till målen i vattendirektivet genom att motverka vattenbrist och det resulterande trycket på vattenresurser (artikel 1.2).

Bestämmelserna i förordningen fastställer bl.a. minimikrav för vattenkvalitet, riskhantering och övervakning för att säkerställa säker vattenåteranvändning. Förordningen ska tillämpas från den 26 juni 2023.

Med bevattning inom jordbruket avses bevattning av livsmedelsgrödor som konsumeras råa, bearbetade livsmedelsgrödor och andra grödor än livsmedelsgrödor (avsnitt 1 i bilaga 1). Utan att det påverkar tillämpningen av annan relevant unionsrätt på områdena för miljö och hälsa, får medlemsstaterna använda återvunnet vatten inom fler användningsområden, t.ex. inom industrin, och service- och miljöändamål (avsnitt 1 i bilaga 1).

Enligt artikel 2.1 är förordningen tillämplig när renat avloppsvatten från tätbebyggelse återanvänds (jfr artikel 12.1 i avloppsvattendirektivet). Operatören av återvinningsanläggningen ska säkerställa att det återvunna vattnet uppfyller ett antal minimikrav som återfinns i bilaga 1, avsnitt 2 (artikel 4.1).

En medlemsstat får dock besluta att det inte är lämpligt att återanvända vatten för bevattning inom jordbruket i ett eller flera av dess avrinningsdistrikt eller i delar därav, med beaktande av ett antal kriterier, bl.a. belastningarna och statusen på andra vattenresurser, inbegripet den kvantitativa statusen hos grundvattenförekomster, och belastningarna och statusen på de ytvattenförekomster i vilka renat avloppsvatten från tätbebyggelse släpps ut (artikel 2.2).

För produktion, tillhandahållande och användning av återvunnet vatten ska den behöriga myndigheten säkerställa att det upprättas en riskhanteringsplan för återanvändning av vatten. En sådan plan får omfatta ett eller flera system för återanvändning av vatten (se vidare bilaga 2) (artikel 5.1).

40 Se Europaparlaments och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten.

Produktion och tillhandahållande av återvunnet vatten som är avsett för bevattning inom jordbruket kräver tillstånd enligt förordningen (artikel 6.1). Finns det ytterligare ansvariga i systemet för återanvändning av vatten, inbegripet slutanvändaren där så är relevant i enlighet med nationell rätt, ska dessa lämna in en ansökan om ett tillstånd eller om en ändring av ett befintligt tillstånd (artikel 6.1). Dessa tillstånd ska ses över regelbundet och vid behov uppdateras i ett antal fall, exempelvis när det har skett förändringar i klimatförhållanden eller i andra förhållanden som betydligt påverkar ytvattenförekomsters ekologiska status (artikel 6.6).

Kommissionen ska, senast den 26 juni 2028, göra en utvärdering av förordningen (artikel 12.1). Som en del av utvärderingen ska kommissionen bl.a. bedöma huruvida det är genomförbart att utvidga förordningens tillämpningsområde till att även omfatta återvunnet vatten avsett för ytterligare specifika användningsområden, däribland återanvändning inom industrin (artikel 12.3 a).

EU-förordningen är en del i EU:s nya handlingsplan om cirkulär ekonomi i syfte att nå ett renare och mer anpassat Europa.

Som en följd av EU-förordningen har Naturvårdsverket i maj 2022 föreslagit dels en tillståndsplikt för de nya återanvändningsanläggningarna i miljöprövningsförordningen, dels ett nytt tillståndsförfarande för slutanvändaren i en ny förordning. I miljöbalken föreslog Naturvårdsverket i första hand nya bemyndiganden. Naturvårdsverkets förslag har remitterats, men har ännu inte lett fram till regeringsbeslut om proposition.

4.11 Plan- och bygglagen

4.11.1 Inledning

I detta avsnitt beskriver vi de krav på och den process för vattenfrågor som finns i plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler. Beskrivningen avser de vattenfrågor som ingår i vårt uppdrag, dvs. regleringen av miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering och dricksvattenförsörjning. Eftersom termen dricksvattenförsörjning inte används i plan- och bygglagen används i detta avsnitt i stället termen vattenförsörjning. Vid beskriv-

41 Se new_circular_economy_action_plan.pdf (europa.eu). 42

Se Naturvårdsverkets skrivelse den 23 maj 2022 med ärende nr NV-02172-21.

ningen av regleringen i Boverkets byggregler utgår vi från gällande rätt i juni 2023. Boverkets förslag till nya föreskrifter om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt om hushållning med vatten och avfall var då inte beslutade.

I kapitel 7–9 följer en beskrivning av de utmaningar som vi har identifierat kopplade till regleringen av dessa vattenfrågor.

Vi inleder med en övergripande genomgång av i vilka paragrafer de aktuella vattenfrågorna omnämns.

Bestämmelser om miljökvalitetsnormer finns i åtta paragrafer i planoch bygglagen (2 kap. 10 §, 3 kap. 4, 10 och 16 §§, 5 kap. 14 och 22 §§, 7 kap. 3 § och 11 kap. 10 § PBL) och i en paragraf i plan- och byggförordningen (2 kap. 4 b § andra stycket 6 PBF). Även Boverkets byggregler innehåller bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Dessa bestämmelser avser dock endast miljökvalitetsnormer för luft (avsnitt 6:22 BBR).

Specifika bestämmelser om dagvatten saknas i plan- och bygg-

lagen och plan- och byggförordningen. Däremot finns bestämmelser i avsnitt 6:5321 och 6:642, 6:643 samt ett allmänt råd till regleringen om avloppsvatten i avsnitt 6:962 i Boverkets byggregler. Hanteringen av dagvatten ingår ofta som en del i tillämpningen av bestämmelserna om avlopp (2 kap. 5 §, 4 kap. 14 §, 6 kap. 20 och 40 §§ PBL och 3 kap. 9 §, 6 kap. 5 §, 9 kap. 13 och 24 §§ PBF) respektive översvämning (2 kap. 5 §, 3 kap. 5, 10 och 16 §§, 4 kap. 12 §, 5 kap. 14 och 22 §§ och 11 kap. 10 § PBL). Även lagens bestämmelser om hushållning med vatten (se beskrivning i nästa stycke) inkluderar ofta hantering av dagvatten.

Bestämmelser om vattenförsörjning finns i tre paragrafer i planoch bygglagen (2 kap. 5 §, 4 kap. 14 § och 6 kap. 40 § PBL) och i en paragraf i plan- och byggförordningen (6 kap. 5 § PBF). Därutöver finns bestämmelser om hushållning med vatten och vattenområden som har nära koppling till bestämmelserna om vattenförsörjning. Sådana hushållningsbestämmelser finns i fyra paragrafer i plan- och bygglagen (2 kap. 2, 3 och 6 §§ och 8 kap. 4 § PBL) och i tre paragrafer i plan- och byggförordningen (3 kap. 20 och 27 §§ och 10 kap. 3 § PBF). Boverkets byggregler innehåller inga specifika bestämmelser om vattenförsörjning och vattenhushållning. Däremot finns bestämmelser med koppling till dessa frågor, exempelvis bestämmelser om installation av tappvatten i avsnitt 6:612 och 6.6.2 samt bestämmelser om installation av s.k. övrigt vatten i avsnitt 6:63.

Innehållet i och förarbetena till de aktuella bestämmelserna beskrivs närmare nedan. I några fall beskrivs även relevant praxis. Annars redovisas praxis närmare i kapitel 7–9.

4.11.2 Allmänna och enskilda intressen

Inledning

I 2 kap. plan- och bygglagen anges de allmänna och enskilda intressen som ska beaktas vid planläggning, men också vid prövningen av andra ärenden enligt plan- och bygglagen, såsom exempelvis ärenden om bygglov, förhandsbesked eller tillsyn.

Inledningsvis finns två generella utgångspunkter för planläggning och i ärenden om lov eller förhandsbesked (2 kap. 2 och 3 §§ PBL).

För det första ska planläggning respektive prövning syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1–8 §§ miljöbalken ska tillämpas (2 kap. 2 § PBL).

Av förarbeten framgår att med uttrycket ett områdes beskaffenhet menas bl.a. markens känslighet för påverkan. Vidare anges att mark- och vattenområdens ekologiska förutsättningar ingår i kravet att hänsyn alltid ska tas till det berörda områdets beskaffenhet vid beslut om markanvändningsförändringar. Med uttrycket markens användning avses även användningen av marken under markytan.

För det andra får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet (2 kap. 4 § PBL). Med detta avses inte bara den specifika platsen för en enskild byggnad utan hela området som tas i anspråk för bebyggelse. De aspekter som särskilt bör bedömas är de som räknas upp i 2 kap. 3 § plan- och bygglagen, dvs. bl.a. främjandet av en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och goda miljöförhållanden i övrigt. Allmänna intressen som innebär en precisering av lämplighetskravet finns också i andra bestämmelser i 2 kap. plan- och bygglagen.

43 Se prop. 1985/86:1 s. 48 och 530. 44

Se prop. 1985/86:1 s. 464 och 465 och prop. 2009/10:170 s. 414 och 415.

På vilket sätt de vattenfrågor som omfattas av vårt uppdrag utgör allmänna intressen beskrivs närmare i det följande. Beskrivningen är indelad i områdena miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering, vattenförsörjning och vattenhushållning.

Miljökvalitetsnormer för vatten

Enligt 2 kap. 10 § plan- och bygglagen ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas vid planläggning och i andra ärenden enligt plan- och bygglagen.

Regeln är allmängiltig och omfattar alla former av miljökvalitetsnormer. Förutom vattenrelaterade normer brukar luft- samt bullernormer nämnas i plansammanhang.

Vad som avses med att miljökvalitetsnormer ska följas är inte helt tydligt i förarbetena. Bestämmelsen infördes ursprungligen i den äldre plan- och bygglagen i samband med införandet av miljöbalken (2 kap. 3 § ÄPBL). I bestämmelsens ursprungliga lydelse angavs att planläggning inte får medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds. Enligt förarbetena innebar lydelsen att varken planer eller andra beslut enligt plan- och bygglagen får strida mot miljökvalitetsnormer. Vidare angavs att avsikten med bestämmelsen var att miljökvalitetsnormer skulle få direkt inverkan på beslut om detaljplaner och bygglov avseende åtgärder som ska vidtas utanför områden med detaljplan (se vidare avsnitten 7.2.3 och 7.2.12).

Samtidigt infördes en bestämmelse, i linje med dåvarande 5 kap. 3 § miljöbalken, att miljökvalitetsnormer ska iakttas vid planläggning (se 2 kap. 1 § andra stycket ÄPBL). Enligt förarbetena till miljöbalken innebar det uttrycket att planering och planläggning ska göras på ett sådant sätt att möjligheterna att uppfylla normerna underlättas. Med uttrycket att normerna ska iakttas avsågs också att de miljökvalitetsnormer som gällde i en kommun skulle redovisas i eller

45 Se även https://www.boverket.se/sv/PBLkunskapsbanken/planering/detaljplan/lamplighetsbedomning/mkn/vattenrelaterademkn/vattenforvaltningen/folja/. 46 Se prop. 1997/98:90 s. 163. 47 Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 259.

i vart fall ingå i underlaget för kommunens översiktsplan (se vidare

48 49 avsnitt 4.11.4). Detta har tydliggjorts även i senare förarbeten.

Utformningen av de båda bestämmelserna har ändrats vid tre tillfällen efter det. Av förarbetena framgår att ändringarna har gjorts för att få ett mer modernt språkbruk (se mer om ändringarna i avsnitt 7.2.3).

I praxis har frågan om att inte överträda respektive följa miljökvalitetsnormer enligt plan- och bygglagen i huvudsak omfattat luftkvalitetsnormer enligt luftkvalitetsförordningen (2010:477) och inte miljökvalitetsnormer för vatten.

Dagvattenhantering

I 2 kap. 3 § första stycket 3 plan- och bygglagen anges att planläggning enligt lagen ska ske med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden och främja bl.a. en långsiktigt god hushållning med vatten. Av andra stycket i samma bestämmelse framgår att dessa hänsyn även ska tas i andra ärenden enligt plan- och bygglagen.

Som vi beskrev ovan avser uttrycket hushållning med vatten inte bara vatten för konsumtion utan också dagvatten. Av förarbetena till aktuell bestämmelse framgår i denna del att hårdgörning av markytan ofta motverkar möjligheten att behålla en god vattenbalans inom ett bebyggelseområde, men att det finns teknik som medger ett s.k. lokalt omhändertagande av dagvatten. Det påtalas att kommunerna med stöd av planbestämmelser dels kan avsätta mark för anläggningar för bl.a. vattenförsörjning och avlopp, dels kan reglera användningen av tomter så att utrymme reserveras för sådana anläggningar som behövs för lokalt omhändertagande av dagvattnet. I sådana fall anges att genomförandebeskrivningen kan innehålla en redogörelse för systemets tekniska utförande.

Frågan om dagvattenhantering påverkas också av den lokaliseringsprövning som ska göras enligt 2 kap. 5 § första stycket 2, 3 och 5 plan- och bygglagen.

48 Se prop. 1997/98:90 s. 163. 49

Se prop. 2019/20:52 s. 83 och 86. 50 Se prop. 2006/07:122 s. 63, 64, 66 och 67, prop. 2009/10:170 s. 519 och prop. 2009/10:184 s. 39. 51

Se MÖD:s domar den 21 september 2012 i mål nr P 10254-11 och den 3 december 2018 i mål nr P 11888-17. 52

Se prop. 1985/86:1 s. 475 och 476.

Av 2 kap. 5 § första stycket 2 plan- och bygglagen framgår att byggnadsnämnden vid lokaliseringsprövningen för ny bebyggelse och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked ska göra en bedömning av om marken är lämplig för ändamålet med hänsyn till jord-, berg- och vattenförhållandena.

Bestämmelsen infördes med den äldre plan- och bygglagen (2 kap. 3 § första stycket 1 ÄPBL). Flera av kraven återfanns dock redan i 9 § byggnadsstadgan.

Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att kommunerna, vid lämplighetsbedömningen utifrån jord-, berg- och vattenförhållandena, i underlaget till planen lämpligen bör redovisa geotekniska och andra undersökningar som har utförts och som har betydelse för att bedöma markens lämplighet för bebyggelse. Av särskild vikt är då att redovisa områden som kan bedömas vara olämpliga på grund av t.ex. risk för jordskred, bergras, stora sättningar, onormal förändring av grundvattennivån och stora lerdjup.

För att tydliggöra att bestämmelsen i denna del både avser ytvatten- och grundvattenförhållanden ersattes termen ”grundvattenförhållanden” av termen ”vattenförhållanden” 1989. Av förarbetena till ändringen framgår att markens lämplighet för bebyggelse också ska bedömas med hänsyn till risken för översvämningar med anledning av den bebyggelse som planeras. Översvämningsrisken gäller både reglerade och oreglerade sjöar och vattendrag. Det kan alltså röra sig om händelser till följd av stora naturliga flöden, men också till följd av stora flöden på grund av dammbrott eller annan olyckshändelse. I förarbetena anges också att frågan om en säker lokalisering av bebyggelse inte enbart är en kommunal fråga, utan även något som bör uppmärksammas av länsstyrelsen (se mer om länsstyrelsens tillsyn över kommunala beslut i avsnitt 7.10).

Av 2 kap. 5 § första stycket 3 plan- och bygglagen framgår att byggnadsnämnden vid lokaliseringsprövningen för ny bebyggelse och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked ska göra en bedömning av om marken är lämplig för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna avlopp.

Som en del i avloppsfrågan ingår ofta en bedömning av möjligheterna att omhänderta dagvatten (se närmare om kopplingen mellan termerna avlopp och dagvatten i avsnitt 8.3.2). Kommunen behöver

53 Se prop. 1985/86:1 s. 473. 54 Se prop. 1988/89:116 s. 42.

visa att en dagvattenutredning har gjorts och att denna kan ligga till grund för bedömningen av hur dagvattenhanteringen ska lösas inom en plan genom planbestämmelser eller direkt i ett ärende om bygglov eller förhandsbesked om åtgärden ska vidtas utanför ett område med detaljplan.

Av 2 kap. 5 § första stycket 5 plan- och bygglagen framgår att byggnadsnämnden vid lokaliseringsprövningen för ny bebyggelse och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked också ska göra en bedömning av om marken är lämplig för ändamålet med hänsyn till risken för översvämning.

Kravet på hänsyn till risken för översvämning fördes in i bestämmelsen 2008. Detta dels eftersom långsamt inträffade översvämningar och erosion inte omfattas av bestämmelserna om olyckor enligt lagen om skydd mot olyckor, dels som en följd av att tillräcklig hänsyn till denna typ av naturhändelser inte hade tagits vid tillämpningen av 2 kap. 5 § första stycket 2 så som ursprungligen var tänkt enligt förarbetena.

Enligt 2 kap. 6 § första stycket 4 plan- och bygglagen ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bl.a. behovet av hushållning med vatten.

Som vi beskrev ovan tillkom detta krav vid införandet av den äldre plan- och bygglagen (jfr 2 kap. 4 § första stycket 3 ÄPBL) och avser inte bara hushållning av vatten för konsumtion utan också hantering av dagvatten.

Vattenförsörjning

I 2 kap. 5 § första stycket 3 plan- och bygglagen ställs krav på hänsynstagande till möjligheterna att ordna vattenförsörjning vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked. Hänsynstagandet ska göras i samband med lämplighetsbedömningen av om bebyggelse eller byggnadsverk bör lokaliseras till viss mark i kommunen. Syftet är att den mark som avses bli använd för bebyggelse ska vara lämpad för det. I lämplighetsbedömningen ingår bl.a. att

55 Se MÖD:s dom den 26 juni 2020 i mål nr P 4168-19. 56

Se prop. 2006/07:122 s. 67.

bedöma om marken har naturliga förutsättningar för att uppfylla kraven på bl.a. vattenförsörjning.

Vid en tillbakablick på äldre plan- och byggregler kan konstateras att kravet på hänsynstagande till möjligheten att ordna vattenförsörjning vid planläggning och byggande har funnits sedan lång tid tillbaka, jämför exempelvis 9 § byggnadsstadgan, dock utan att innebörden av termen vattenförsörjning närmare har definierats eller förklarats i författning eller i förarbetsuttalanden.

Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår dock att det handlar om att bedöma markens naturliga förutsättningar för bebyggelse och att extraordinära åtgärder inte ska behöva vidtas för att kraven ska kunna uppfyllas. Vidare framgår att bestämmelsens krav i stor utsträckning inrymmer ekonomiska överväganden.

När byggnadsnämnden bedömer om ett område är lämpligt för bebyggelse med hänsyn till möjligheterna att ordna t.ex. vattenförsörjning och avlopp, handlar det i huvudsak om att beräkna investerings- och driftskostnaderna för erforderliga anläggningar. Visar beräkningarna att kostnaderna skulle bli onormalt höga bör området inte användas för bebyggelse.

Vikten av att ta hänsyn till förutsättningarna för vattenförsörjning vid ny bebyggelse har prövats flera gånger i praxis. Målen avser oftast förhandsbesked för uppförande av bostadshus i ett område som inte omfattas av en detaljplan, men det finns också mål om vattenförsörjning i planärenden. I målen beskrivs vanligen vilket utredningsunderlag som bör finnas för att möjligheterna att ordna vattenförsörjning ska anses uppfyllda. Exempel på sådant utredningsunderlag kan vara en hydrogeologisk utredning, för att kunna bedöma om vattentillgången kan ordnas på ett tillfredsställande sätt utan att det påverkar grannars vattentillgång negativt.

Ett annat sådant allmänt intresse med koppling till vattenförsörjning är det som framgår av 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. Regeln innebär att planläggning av mark- och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar inte får ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär

57 Se prop. 1985/86:1 s. 472 och 473. 58 Se MÖD:s domar den 25 maj 2020 i mål nr P 7133-19 och den 12 juni 2020 i mål nr P 5207-19.

fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.

I den äldre plan- och bygglagen var bestämmelsen uppdelad i två paragrafer (3 kap. 2 och 14 §§ ÄPBL). Syftet med bestämmelserna i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen är att ge kommunerna möjlighet att ställa de krav på en byggnad eller annan åtgärd, dess placering eller avsedda användning som behövs för att den inte inverkar menligt på exempelvis grundvattnet.

De olägenheter som normalt åsyftas i bestämmelsen är luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra liknande störningar som inte är helt tillfälliga. Av praxis framgår att betydande olägenhet kan vara bl.a. skymd sikt, sämre ljusförhållanden, insyn, påverkan av elektromagnetisk störning eller buller och skuggrörelser från vindkraftverk.

När det gäller frågan om skadlig påverkan på grundvattnet framgår av förarbetena att det som avses är inverkan både på grundvattnets kvantitet och på dess kvalitet. Problem som rör grundvatten och metoder för omhändertagande av dagvatten m.m. måste därför beaktas tidigt i planläggningsprocessen. Men det kan även i ett enskilt bygglovsärende finnas anledning att bevaka problem som kan uppstå i dessa avseenden. Exempelvis kan en olämplig placering eller grundläggning av en byggnad medföra betydande olägenheter för omgivningen i form av fuktskador, sättningar eller ogynnsamma växtbetingelser. Vidare framgår att vid bedömningen av vilka krav som är möjliga att ställa måste en avvägning ske mellan kostnaderna för att undvika skadan och kostnaderna för att reglera den i efterhand. Att strikt hävda bestämmelsen skulle kunna medföra att vissa områden inte är möjliga att bebygga. Överväganden om sådana områden ska exploateras bör i första hand göras i översiktsplanen.

59

Se prop. 1985/86:1 s. 483 och 484. 60 Se RÅ 1990 ref. 52, RÅ 1991 ref. 46, MÖD 2013:1, MÖD:s dom den 26 april 2016 i mål nr P 7798-15, MÖD 2017:54 och MÖD 2022:3 samt regeringens beslut i ärendena Fi 2020/03240 och M 95/2488/9. 61

Se prop. 1985/86:1 s. 484.

Vattenhushållning

I 2 kap. 2 § plan- och bygglagen anges att planläggning och prövning i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt lagen ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Därutöver anges att bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1–8 §§ miljöbalken ska tillämpas.

Bestämmelsen i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen har funnits sedan den äldre plan- och bygglagen tillkom 1987 (jfr 2 kap. 1 och 2 §§ ÄPBL). Bestämmelserna i den äldre plan- och bygglagen motsvarade delvis 9 § byggnadsstadgan. En motsvarande bestämmelse som den i 2 kap. 1 § i den äldre plan- och bygglagen fanns också i 2 kap. 1 § naturresurslagen. Bestämmelsen i naturresurslagen överfördes senare till 3 kap. 1 § miljöbalken.

Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att bestämmelsen om lämplig användning av mark- och vattenområden bör återfinnas inte bara i naturresurslagen utan också i plan- och bygglagen, eftersom regeln är av central betydelse för fysisk planläggning. Av samma förarbeten framgår vidare att kommunen vid bedömningen av den lämpligaste användningen av ett område alltid bör beakta möjligheterna till kombinerad verksamhet, eftersom ett och samma område ofta kan användas samtidigt för skilda verksamheter och intressen.

I senare förarbeten till bestämmelsen i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen framgår att användningen av termen hushållning i paragrafens andra mening var en följd av ambitionen att ge bestämmelsen samma innehåll som i 3 kap. 1 § miljöbalken (dåvarande 2 kap. 1 § naturresurslagen).

Enligt 3 kap. 1 § miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

62 Se prop. 1985/86:1 s. 470. 63 Se prop. 1997/98:90 s. 306.

Av förarbetena till 3 kap. 1 § miljöbalken framgår i sin tur följande avseende tillämpningen av bestämmelsen om hushållning med mark- och vattenområden och därmed också vad som menas med uttrycket hushållning med vattenområden.

En avvägning måste göras mellan å ena sidan intresset av att bevara

mark- och vattenområden för framtiden och å den andra sidan värdet av

att ta dem i anspråk för olika ändamål. Beslut om ianspråktagande av

områden innebär ofta att den tillämpande myndigheten måste göra av-

vägningar mellan olika, ofta motstående intressen. Som framgår av miljö-

balkens mål i 1 kap. 1 § andra stycket skall balkens bestämmelser tillämpas

så att mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används på ett sätt som tryggar

en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt

långsiktigt god hushållning. Vid bedömningen av den lämpligaste an-

vändningen av ett område bör alltid möjligheten att samtidigt utnyttja

ett område för olika verksamheter undersökas. Utgångspunkten för be-

dömningen bör vara balkens övergripande mål i 1 kap. 1 § första stycket

att främja en hållbar utveckling.

När det gäller frågan om vad som avses med uttrycket ett områdes beskaffenhet i bestämmelsens första mening i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen, anges i förarbetena till den äldre plan- och bygglagen att uttrycket avser både markens känslighet för påverkan, områdets kulturella förutsättningar, terrängens utseende, grundförhållanden och andra liknande förhållanden.

Av förarbetena till naturresurslagen framgår att mark- och vattenområdens ekologiska förutsättningar ingår i kravet att hänsyn alltid ska tas till det berörda områdets beskaffenhet vid beslut om markanvändningsförändringar.

Genom hänvisningen till hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken i 2 kap. 2 § tredje meningen plan- och bygglagen framgår också att exempelvis skyddsregeln för naturmiljön i 3 kap. 3 § miljöbalken, som tar sikte på mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt, ska tillämpas.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen är tillämpliga vid planläggning och vid prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked. Kravet på hushållning av vattenområden har i första hand betydelse vid översiktsplanering (jfr 3 kap. 3–5 §§ PBL), men gäller också vid detaljplaneläggning och områdesbestämmelser. Kravet ska

64

Se prop. 1997/98:45 s. 30. 65 Se prop. 1985/86:1 s. 470. 66

Se prop. 1985/86:3 s. 48.

också tillämpas vid lokaliseringsprövningen i ärenden om bygglov och förhandsbesked för åtgärd utanför ett område med detaljplan (se mer om dessa processer i avsnitt 4.11.3, 4.11.5 och 4.11.8).

Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att den tidsaspekt som avses vid bedömningen av användningen är 20 år.

I 2 kap. 3 § första stycket 3 plan- och bygglagen anges vidare att planläggning enligt lagen ska ske med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden och främja bl.a. en långsiktigt god hushållning med vatten. Av andra stycket i samma bestämmelse framgår att dessa hänsyn även ska tas i andra ärenden enligt plan- och bygglagen.

Uttrycket hushållning med vatten tillkom vid införandet av den äldre plan- och bygglagen (2 kap. 4 § första stycket 3 ÄPBL). Av förarbetena framgår att uttrycket inte bara avser vatten för konsumtion utan också dagvatten (se mer om regleringen avseende dagvattenhantering i avsnitt 8.3.2).

Slutligen följer av 2 kap. 6 § första stycket 4 plan- och bygglagen att bebyggelse och byggnadsverk ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bl.a. behovet av hushållning med vatten.

Även detta krav tillkom vid införandet av den äldre plan- och bygglagen (jfr 2 kap. 4 § första stycket 3 ÄPBL). Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att bestämmelsen innebär en utveckling av det övergripande kravet i portalparagrafen om en från social synpunkt god bostads, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Bestämmelsen ska ses som ett uttryck för att bebyggelsemiljöns utformning bör tillmätas central betydelse vid den allmänna lämplighetsprövningen av markanvändningsfrågorna. Ambitionen bör vara att ny bebyggelse och förändringar i befintliga bebyggelseområden får en från allmän synpunkt lämplig utformning. Bestämmelsen omfattade inledningsvis endast sammanhållen bebyggelse. Med införandet av den nuvarande plan- och bygglagen utökades bestämmelsens tillämpningsområde så att den numera avser all bebyggelse, men också enstaka byggnadsverk. Motivet för detta var att samma krav är relevanta för de olika situationerna.

67 Se prop. 1985/86:1 s. 530. 68 Se prop. 1985/86:1 s. 475. 69 Se prop. 1985/86:1 s. 474. 70 Se prop. 2009/10:170 Del 1 s. 165.

Bestämmelserna i 2 kap. 6 § plan- och bygglagen ska tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov. Sedan 2014 gäller att bestämmelsen ska tillämpas även för åtgärder avseende byggnader som inte omfattas av krav på bygglov, exempelvis för anmälningspliktiga komplementbostadshus.

4.11.3 Regional fysisk planering

Inledning

Regler om regional fysisk planering i en regionplan har funnits i svensk rätt sedan 1947 års byggnadslag (1947:385). Inledningsvis byggde regionplaneringen på principen att sådan planering är en kommunal angelägenhet som normalt kan antas komma till stånd i tillräcklig omfattning utan annan medverkan från statens sida än den samordning som länsstyrelserna ska verka för. Från 1987 blev regionplanering obligatoriskt i Stockholms län genom lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

Från den 1 januari 2019 ersattes det tidigare 7 kap. om regionplanering i plan- och bygglagen med ett nytt 7 kap. om regional fysisk planering. Samtidigt upphävdes den särskilda lagen om regionplanering för kommunerna i Stockholms län. Från samma datum är regional fysisk planering obligatorisk i Stockholms län och i Skåne län. Sedan den 1 januari 2023 är regional fysisk planering obligatorisk även i Hallands län.

Av förarbetena till ändringen 2019 framgår att regeringens förhoppning, i syfte att åstadkomma mer enhetlighet över landet, är att regional planering ska införas i fler län så fort behov av och förutsättningar för sådan planering finns. För att sådan planering ska kunna ske i ytterligare län förutsätts dock en lagändring.

Det är alltså regionen som ansvarar för den regionala fysiska planeringen i länet (7 kap. 1 § PBL). Planeringen sker i en icke rättsligt bindande regionplan. I regionplanen ska regionen ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden och de riktlinjer för lokaliseringen av bebyggelse och byggnadsverk som har betydelse för länet. Avsikten är att planen ska ge vägledning för kommunala

71

Se Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen (2010:900) (20 december 2022, JUNO), kommentaren till 7 kap. 72

Se prop. 2017/18:266 s. 40.

beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser (7 kap. 2 § PBL). Minst en gång per mandatperiod ska regionfullmäktige pröva om regionplanen är aktuell (7 kap. 6 § PBL).

Med fysisk planering avses således planering av frågor av betydelse för den fysiska miljön, i vilket bl.a. ingår att ange grunddragen för användning av mark- och vattenområden och riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och byggnadsverk. För att reglerna om fysisk planering i regionplan ska vara tillämpliga krävs att frågorna angår minst två kommuner.

Av förarbetena framgår vidare att regional planering inte är avsedd att inskränka den kommunala planeringen. I stället är avsikten att planeringen ska underlätta den kommunala översiktsplaneringen, planeringen för bostadsförsörjning och planeringen av övriga regionala planeringsslag genom att bidra med underlag och regionala bedömningar samt avvägningar mellan olika nationella, regionala och lokala intressen. Det kan handla om exempelvis övergripande fysiska strukturer för bebyggelse och tillhörande anläggningar, huvudstråk, regionala kärnor, natur- och grönområden, kulturmiljöer, infrastruktur för transporter, energi- och vattenförsörjning, avloppssystem och strukturer som minskar länets klimatpåverkan och dess effekter. Bebyggelsestrukturer och tillhörande anläggningar kan exempelvis avse områden och byggnader för bostäder, näringsverksamhet, offentlig verksamhet, kulturverksamhet, idrott och friluftsliv. Regionplanen bör även ha ett landsbygdsperspektiv som beaktar tillgången till lokal service, vård och omsorg i hela länet.

Även om regionplanen endast är vägledande framgår av tidigare förarbeten att regionens mening bör tillmätas stor betydelse vid utarbetande av både den kommunala översiktsplanen och kommunala detaljplaner och områdesbestämmelser.

I förarbetena framhålls även att en miljökonsekvensbeskrivning avseende ett förslag till detaljplan ska innehålla en redogörelse för hur planen förhåller sig till bl.a. relevanta planer (jfr 4 kap. 34 § PBL och 6 kap. 11 § 1 MB). Till sådana planer får regionplanen räknas. För översiktsplaner gäller också uttryckligen att det ska framgå om översiktsplanen avviker från en regionplan och, om så är fallet, på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen (3 kap. 5 § 8 PBL).

73 Se prop. 2017/18:266 s. 23. 74 Se prop. 2017/18:266 s. 36 och 37. 75 Se prop. 1985/86:1 s. 669.

Länsstyrelsen ska ta till vara och samordna statens intressen vid utarbetandet av regionplanen (7 kap. 5 § PBL). Dialogen mellan länsstyrelsen och regionerna bör kunna resultera i att bl.a. miljökvalitetsnormer så långt som möjligt behandlas i regionplanen. Genom tidiga diskussioner kring de statliga intressena och fysisk planering kan regionplanprocesserna bidra till att den fortsatta planeringen enligt plan- och bygglagen fungerar mer effektivt. Om regionen begär det, ska exempelvis länsstyrelsen och de kommuner som berörs lämna det underlag som behövs för att regionen ska kunna fullgöra sina uppgifter (7 kap. 1 och 11 §§ PBL).

Miljökvalitetsnormer för vatten

Av en regionplan ska bl.a. framgå på vilket sätt miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken har följts (7 kap. 3 § första stycket 1 PBL).

Enligt förarbetena avses de miljökvalitetsnormer som har aktualiserats i arbetet med att ta fram regionplanen och inte alla normer som finns inom planens geografiska område. Av förarbetena framgår också att regionplanen kan skapa förutsägbarhet och långsiktighet för kommunal planering genom att det bl.a. ska framgå hur olika allmänna intressen såsom miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken har följts. Genom tydliga och tidiga ställningstaganden kring miljökvalitetsnormer kan förutsättningarna för kommunerna att planera stärkas och förutsättningar att hantera målkonflikter mellan normerna och andra intressen förbättras. Regionplanen kan därför verka för effektiva och strategiska lösningar.

Vid införandet av planinstrumentet fanns det farhågor om att hänvisningen till bl.a. miljökvalitetsnormer i 5 kap. miljöbalken skulle medföra en belastning med en stor mängd detaljerade frågor och resultera i ett förlorat fokus på övergripande strategiska frågor. I förarbetena anges att regionplanering om exempelvis miljökvalitetsnormer kan resultera i ett system där bedömningar avseende nationella intressen kan göras i ett tidigare skede än vid detaljplaneläggning och översiktsplanen. Detta kan stärka förutsägbarheten för den efterföljande planeringen genom att eventuella konflikter syn-

76 Se prop. 2017/18:266 s. 83. 77

Se prop. 2017/18:266 s. 97. 78 Se prop. 2017/18:266 s. 59, 60 och 96. 79

Se prop. 2017/18:266 s. 56.

liggörs tidigt. Detta kan i sin tur bidra till att förebygga fördröjningar i kommunernas efterföljande planering. Vissa avvägningar är förvisso svåra att förutse på en alltför övergripande nivå på grund av brist på konkretion, samtidigt som samordning och avvägningar på en strategisk regional nivå kan underlätta kommunal planering.

Till skillnad från vad som gäller för översiktsplanen, i vilken kommunen ska visa hur den följer miljökvalitetsnormer, ska det av regionplanen framgå på vilket sätt miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken har följts (7 kap. 3 § första stycket 1 och 3 kap. 4 § andra stycket 2 PBL). Länsstyrelsens roll är dock densamma för regionplanen som för översiktsplanen, dvs. att verka för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs (3 kap. 10 § första stycket 3 och 7 kap. 5 § PBL). Varför redovisningen av miljökvalitetsnormer ska ha olika perspektiv i översiktsplanen respektive regionplanen motiveras inte i förarbetena.

Vid planläggning i regionplan ska regionen precis som en kommun vid planläggning i översiktsplan, inom ramen för samrådet, pröva om planen kan medföra en betydande miljöpåverkan. Om så är fallet ska regionen redovisa miljökonsekvenser i regionplanen på ett sätt som uppfyller kraven i 6 kap. 11, 12 och 16 §§ miljöbalken. Även om planen inte bedöms medföra en betydande miljöpåverkan ska regionen i planen redovisa skälen för denna bedömning (7 kap. 3 § PBL).

Vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering

Av regionplanen ska bl.a. framgå hur hänsyn har tagits till allmänna intressen enligt 2 kap. plan- och bygglagen och hur riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken har tillgodosetts (7 kap. 3 § första stycket 1 PBL).

Bestämmelsen trädde i kraft 2019. Av förarbetena framgår att syftet med bestämmelsen är att tidigt få till stånd bedömningar och avvägningar utifrån bl.a. de allmänna intressena på en regional nivå. Bedömningarna och avvägningarna ska i sin tur utgöra underlag för den kommunala översikts- och detaljplaneringen samt upprättande av områdesbestämmelser och därigenom underlätta den kommunala planeringen. På så sätt ska förutsättningar skapas för att regionen och kommunerna får ta del av statens intressen i ett tidigt skede.

80 Se prop. 2017/18:266 s. 59 och 60.

Regeringen ansåg inte att det var lämpligt att på förhand peka ut vilka allmänna intressen som är relevanta vid planläggning på regional nivå. Detta då den regionala fysiska planeringen kommer att utgå från olika förutsättningar och därmed aktualisera ställningstaganden i fråga om olika allmänna intressen. Avsikten var i stället att regionplaneringen skulle kunna bidra med samordning och avvägningar på en strategisk nivå i ett tidigt skede.

Bestämmelsen avser alltså sådana allmänna intressen som har aktualiserats i arbetet med att ta fram regionplanen. Av förarbetena framgår vidare att ställningstagandet till vilka delar av 2 kap. som har relevans för den regionala nivån får göras inom ramen för respektive regionplanering.

Eftersom vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering är sådana allmänna intressen som på olika sätt omfattas av bestämmelserna i 2 kap. plan- och bygglagen, men som också kopplar till riksintresset för anläggning för vattenförsörjning (jfr 3 kap. 8 § MB), kan de därmed komma att omfattas av regionplaneringen om regionen bedömer frågorna som relevanta för planeringen.

4.11.4 Översiktsplanering

Inledning

Alla kommuner ska ha en översiktsplan som omfattar hela kommunen (3 kap. 1 § PBL).

Av 3 kap. 2 § plan- och bygglagen framgår att syftet med översiktsplanen är att ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Planen ska även ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och om hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande.

Vad som ska redovisas i översiktsplanen framgår av bestämmelserna i 3 kap. 3–6 b §§ plan- och bygglagen. Enligt dessa bestämmelser ska kommunen i översiktsplanen bl.a. redovisa grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden för hela kommunen (3 kap. 3 § första stycket PBL). Vad kommunen ska redovisa i översiktsplanen avseende miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering och vattenförsörjning framgår nedan.

81

Se prop. 2017/18:266 s. 59 och 60.

Även länsstyrelsen har en viktig roll i processen med att ta fram en översiktsplan. Det handlar bl.a. om att tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Länsstyrelsen ska också verka för att bl.a. miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs, att frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, samt för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion (3 kap. 10 § PBL). Länsstyrelsen ska också yttra sig över planförslaget under granskningstiden och då specifikt yttra sig om dessa intressen (3 kap. 16 § PBL). Slutligen ska länsstyrelsen minst en gång per mandatperiod i ett underlag till kommunen redovisa sådana statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet (3 kap. 26 § PBL).

Miljökvalitetsnormer för vatten

Enligt 3 kap. 4 § andra stycket plan- och bygglagen ska det av översiktsplanen alltid framgå hur kommunen anser att gällande miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken ska följas. I och med att översiktsplanen är vägledande utgör kommunens avväganden kring miljökvalitetsnormer för vatten i översiktsplanen ett viktigt underlag för den fortsatta detaljplaneringen.

Kravet om miljökvalitetsnormer infördes genom en lagändring i den äldre plan- och bygglagen den 1 januari 1999. Då föreskrevs att det i översiktsplaner ska redovisas hur kommunerna avser att iaktta miljökvalitetsnormer (4 kap. 1 § andra stycket 3 ÄPBL). Länsstyrelsen skulle vid samråd verka för att miljökvalitetsnormerna iakttas och i sina granskningsyttranden ange om förslagen kunde medverka till att miljökvalitetsnormer överträds (4 kap. 5 § första stycket 4, 4 kap. 19 § andra stycket 2 och 5 kap. 22 § första stycket 22 ÄPBL.

Av äldre förarbeten, från tiden innan vattendirektivets införande i svensk rätt, framgår att avsikten med bestämmelserna om miljökvalitetsnormer var att kommunen skulle redovisa sin ambition att tillgodose normerna. Regeringen bedömde dock att det inte behövdes någon bestämmelse om att kommunen i översiktsplanen skulle redo-

visa sin ambition att tillgodose de åtgärdsprogram som hade upprättats för att uppfylla en miljökvalitetsnorm. Enligt förarbetena var det i stället tillräckligt att införa bestämmelser om att normerna skulle iakttas vid planläggning och beslut enligt plan- och bygglagen, samt att beslut inte fick medverka till att miljökvalitetsnormer överträddes. Övergången från termen iaktta och termen överträda till termen följa motiverades med att språket i bestämmelsen behövde moderniseras (se närmare beskrivning i avsnitt 7.2.3).

Av de senaste förarbetena framgår att det alltid ska framgå hur kommunen anser att gällande miljökvalitetsnormer ska följas. Enligt förarbetena innebär det att kommunen även ska ange hur sådana normer ska följas som inte behöver redovisas i planen, dvs. sådana normer som enligt kommunens bedömning inte kan antas ha en väsentlig betydelse för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas, eller för hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

Av tidigare förarbeten framgår att det får anses naturligt att de miljökvalitetsnormer som gäller i en kommun redovisas i eller i vart fall ingår i underlaget för kommunens översiktsplan. Översiktsplaneringen blir härigenom ett viktigt instrument för att synliggöra vilka mark- och vattenområden som omfattas av normerna, även när miljökvalitetsnormen omfattar ett större geografiskt område än kommunens yta.

I propositionen En utvecklad översiktsplanering tolkas tidigare förarbeten så att redovisningen inte bara ska omfatta hur kommunen avser att följa gällande miljökvalitetsnormer, utan även hur andra aktörer bör agera för att miljökvalitetsnormerna följas. Trots detta anges det också i propositionen att en norm bör kunna utelämnas, exempelvis för en viss vattenförekomst, om det framstår som sannolikt att normen kommer att följas eller om den inte heller i övrigt kan förväntas ha någon väsentlig betydelse för de beslut som översiktsplanen ska ge vägledning för.

När det fördes in att översiktsplaner antagna före den 1 januari 2004 ska upphöra att gälla vid utgången av 2025 var en av anledningarna att det inte är lämpligt att det i flera kommuner finns äldre planer

82

Se prop. 1997/98:90 s. 162, 163 och 302. 83 Se SOU 2019/20:52 s. 86. 84

Se prop. 1997/98:90 s. 163. 85 Se prop. 2019/20:52 s. 159. 86

Se prop. 2019/20:52 s. 83.

som inte utformats med tillräcklig hänsyn till miljökvalitetsnormer. Att kommunen har en aktuell översiktsplan som följer gällande miljökvalitetsnormer för vatten har bedömts vara en förutsättning för att tillämpa standardförfarandet och samordnade förfaranden vid detaljplaneläggning.

Boverket har en vägledning om miljökvalitetsnormer inom vattenförvaltningen på webbplatsen: PBL Kunskapsbanken – en handbok till plan- och bygglagen. Enligt Boverkets vägledning finns det olika sätt på vilket översiktsplaneringen kan bidra till att en miljökvalitetsnorm följs. Exempelvis ger översiktsplaneringen en möjlighet att bedöma konsekvenser för vattenmiljön utifrån vattenförekomsternas avrinningsområden och planlägga så att mark- och vattenanvändningen är lämplig med hänsyn till möjligheten att följa miljökvalitetsnormer för berörda vattenförekomster. Vidare kan tillräckligt fysiskt utrymme för eventuella utrymmeskrävande åtgärder som behövs för att göra marken lämplig för önskad användning beaktas likväl som att peka ut områden där pågående användning och befintliga miljöproblem medför behov av att avsätta utrymme för miljöförbättrande åtgärder. Boverket gör bedömningen att konsekvenserna av enskilda utbyggnadsområden kan analyseras i ett större sammanhang i översiktsplaneringen. Boverket har utifrån detta tagit fram ett antal planeringsfrågor där särskilda överväganden kan behövas för att miljökvalitetsnormer ska kunna följas. Nedan ges några exempel. • Finns möjlighet att lösa vattenförsörjning och avlopp för den

mark- och vattenanvändning som planeras? Finns det en lämplig

recipient som kan ta emot tillkommande avloppsvatten och dag-

vatten? • Redovisas att det finns behov av ytor för dagvattenrening i till-

räcklig utsträckning? • Reserveras ytor för hydromorfologiska återställningsåtgärder, t.ex.

anläggningar för faunapassager? • Planeras utbyggnadsområden där genomförandet kan antas med-

föra byggnation av kajkanter, pirar, bryggor, utfyllnader eller

muddringar?

87 Se prop. 2019/20:52 s. 124. 88 Se prop. 2019/20:52 s. 53. 89 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/oversiktsplan/allmannaintressen/miljokvalitetsnormer/vattenrelaterade-mkn/vattenforvaltningen/.

• Hanterar översiktsplanen åtgärder med relevans för fysisk planering

som föreslås i eventuella planer, program, policys eller strategier

som rör vatten i kommunen? • Redovisas utrymmeskrävande åtgärder som behövs för att miljö-

kvalitetsnormer ska kunna följas? • Finns behov av att ange områden med särskilt värdefulla eller

sårbara vattenförekomster där det behövs särskild hänsyn? Exem-

pelvis vattenförekomster som används för vattenförsörjning, eller

vattenförekomster med dålig status. • Innebär utbyggnadens lokalisering och markanspråk att en åtgärd

som behövs för att miljökvalitetsnormer ska kunna följas för-

hindras? • Hur medverkar planen till att statusen för olika vattenförekomster

förbättras?

Om översiktsplanen genomgår en miljöbedömning (se 3 kap. 9 och 9 a §§ PBL och 2 § 2 c MBF) ska miljökonsekvensbeskrivningen i den strategiska miljöbedömningen innehålla uppgifter om bl.a. olika aspekter av miljöförhållanden och vilka betydande miljöeffekter som genomförandet av planen kan antas medföra (6 kap. 11 § 4 MB). För miljökvalitetsnormer kan det enligt Boverket vara relevant att inkludera: • uppgifter om aktuell status i vattenförekomster som antas på-

verkas negativt, • uppgifter om befintliga miljöproblem som är relevanta för planen,

till exempel vattenförekomster som inte når kvalitetskraven en-

ligt miljökvalitetsnormer, • identifiering, beskrivning och bedömning av befintlig eller planerad

mark- och vattenanvändning som kan försvåra möjligheterna att

uppfylla gällande miljökvalitetsnormer, • uppgifter om åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller

motverka försämrad kvalitet med hänsyn till miljökvalitetsnormer

för vatten,

• en redogörelse för de åtgärder som planeras för uppföljning och

övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomföran-

det av planen medför.

Vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering

Precis som gäller för regionplanen ska kommunen i översiktsplanen redovisa de förhållanden som med hänsyn till de allmänna intressena i 2 kap. plan- och bygglagen kan ha en väsentlig betydelse för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas, hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras, samt för vilka riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken som finns i kommunen och hur dessa ska tillgodoses (3 kap. 4 § PBL).

Frågor om vattenförsörjning och vattenhushållning nämns inte särskilt, men ingår i och med hänvisningen till allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen och genom kopplingen till riksintresset för anläggning för vattenförsörjning (jfr 3 kap. 8 § MB). Värt att notera är dock att det endast är de förhållanden som med hänsyn till de allmänna intressena i 2 kap. plan- och bygglagen kan ha en väsentlig betydelse för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas, som omfattas av kravet på redovisning. Kommunen kan således avstå från att redovisa sådana förhållanden som har en begränsad eller liten betydelse för sådana beslut.

Vidare gäller för översiktsplanen – till skillnad från regionplanen – bl.a. att kommunen i den ska ge sin syn på risken för klimatrelaterade skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion, samt redovisa hur sådana risker kan minska eller upphöra (3 kap. 5 § första stycket 4 PBL). Bortsett från som en del av översvämningsproblematiken nämns inte hantering av dagvattenfrågor närmare i samband med planläggning i översiktsplan.

Av de ursprungliga förarbetena framgår att översiktsplanens översiktliga karaktär bör innebära en schematisk redovisning för att ge överblick över de viktigaste dragen i markens användning. Som exempel anges att det kan vara lämpligt att redovisa förändrings- och bevarandeområden liksom vilka områden som är av strategisk betydelse, men som ännu inte har bestämd användning. Vidare anges att översiktsplanen lämpligen bör innehålla riktlinjer avseende vatten-

90 Se prop. 1985/86:1 s. 529.

områdenas användning om det behövs för att säkerställa en från kommunal synpunkt lämplig samhällsutveckling och förordnanden enligt annan lagstiftning, t.ex. för skydd av vattentäkt.

Det anges även att översiktsplanens innehåll avseende användning av vattenområden inte på samma sätt som när det gäller markens användning kan bygga på erfarenheter. Det viktiga är att tillgången på vatten, efterfrågan och anspråk från olika intressenter samt problem när det gäller användningen behandlas i planen. Det är endast grunddragen i den avsedda användningen som behöver anges. Många gånger är det tillräckligt att redovisa vattenområdet med den mångsidiga användning det oftast i praktiken har. Obligatoriskt är dock att vattenresurserna behandlas som en del i det ekologiska sammanhanget och att deras samband med markanvändningens utveckling beaktas.

Vissa vattenområden kan behöva anvisas för speciella ändamål. Eftersom översiktsplanen bör ha ett långt tidsperspektiv på cirka 20 år, bör endast de större och strukturellt betydelsefulla dragen i användningen av mark- och vatten tas upp. Samtidigt anges att det inte är meningen att kommunen ska behöva ta ställning till markanvändning på lång sikt i de delar man är osäker och vill ha handlingsfrihet. I det kortare tidsperspektivet på 3–5 år och i det medellånga perspektivet på 5–10 år bör planeringsunderlaget däremot vara bättre och mark- och vattenanspråken lättare att precisera och motivera. I dessa delar kan översiktsplanen därför ha en mer preciserad och åtgärdsinriktad utformning. Det är också en fördel om kommunen i sin redovisning kan ange vad som ligger nära i tiden och vad som är av långsiktig betydelse.

Det ursprungliga kravet på att kommunen i översiktsplanen skulle redovisa sin bedömning av hur skyldigheten att ta hänsyn till allmänna intressen enligt 2 kap. plan- och bygglagen vid beslut om användningen av mark- och vattenområden skulle komma att tillgodoses, begränsades från den 1 april 2020. Begränsningen innebar, som nämndes ovan, att skyldigheten att redovisa hänsyn till de allmänna intressena i 2 kap. plan- och bygglagen nu endast gäller för sådana allmänna intressen som har en väsentlig betydelse för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och om hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

91 Se prop. 1985/86:1 s. 531. 92

Se prop. 1985/86:1 s. 530 och 531.

Av förarbetena till ändringen framgår varför bestämmelsen begränsades på detta sätt. Ett skäl var att vissa allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen, såsom exempelvis hur enskilda byggnader ska utformas och placeras i detalj eller var lekplatser bör placeras inom sammanhållen bebyggelse, var svåra att ta ställning till i den kommunomfattande planens skala. Ett annat skäl var att kravet på redovisning av hur samtliga allmänna intressen ska kunna tillgodoses försvårade möjligheten att hålla översiktsplanen aktuell. Samtidigt angavs att kravet på väsentlighet syftar till att kommunen ska kunna avstå från att redovisa förhållanden som har begränsad eller liten betydelse för beslut om användningen av mark- och vattenområden.

Kravet på väsentlighet klargör enligt regeringens mening även att det i första hand är förhållanden som är knutna till bestämmelserna i 2 kap. 2–5 och 10 §§ PBL som behöver redovisas i översiktsplanen, givet den skala som översiktsplanen vanligtvis har. Det utesluter inte att även förhållanden som är knutna till andra allmänna intressen i 2 kap. PBL kan behöva redovisas i de fall översiktsplanen avser en s.k. fördjupning för ett visst område. Vad som utgör förhållanden av väsentlig betydelse måste bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Exempelvis bör behovet av att redovisa förutsättningar som har betydelse för att bebygga marken vara begränsat, om marken ändå inte kan bebyggas till följd av att området skyddas som nationalpark, naturreservat eller liknande.

Även om förhållandena måste bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet bör kommunens uppfattning tillmätas stor betydelse när det gäller vilka förutsättningar som ska anses vara av väsentlig betydelse. Regeringen konstaterade samtidigt att de centrala myndigheterna kan behöva ta fram vägledning för att underlätta kommunens arbete med att bedöma vilka förhållanden som kan anses ha väsentlig betydelse i det enskilda fallet. Vi kan konstatera att frågorna om vattenförsörjning och dagvattenhantering inte beskrivs närmare i förarbetena.

93 Se prop. 2019/20:52 s. 81–83.

I PBL Kunskapsbanken har Boverket en vägledning för kommunernas arbete med att ta fram en översiktsplan. Av vägledningen framgår i huvudsak följande i fråga om vattenförsörjning och översvämning.

Boverket för fram att det är viktigt att ta hänsyn till miljö- och klimataspekter i översiktsplanen, exempelvis genom att anpassa lokaliseringen av ny bebyggelse till klimatförändringarna och i detta sammanhang bedöma risken för översvämning, ökad nederbörd, högre temperaturer och risk för ras och skred. Kommunerna behöver också ta hänsyn till mellankommunala och regionala förhållanden i översiktsplanen. I denna del kan det bl.a. handla om vattenfrågor som behöver hanteras över större geografiska områden. I vägledningen anger Boverket vidare att översiktsplanen är kommunens mest betydelsefulla planeringsverktyg för att bidra till en långsiktigt trygg vattenförsörjning. För en långsiktigt trygg vattenförsörjning behöver både vattentillgång, vattenkvalitet och påverkansrisker från markanvändning beaktas vid fysisk planering. Genom välgrundade avvägningar om lämplig mark- och vattenanvändning kan kommunen undvika framtida problem ur ett vattenförsörjningsperspektiv. En översiktsplan som behandlar vattenförsörjning på ett bra sätt ger också gott stöd vid lovprövning i områden utanför detaljplan. Lämplig lokalisering är den grundläggande principen vid all fysisk planering.

4.11.5 Detaljplaneläggning

Inledning

Detaljplaneinstrumentet kan kommunen använda för att inom ett visst geografiskt begränsat område närmare reglera rättigheter och skyldigheter i plan- och byggrättsligt hänseende, inte bara mellan fastighetsägare och det allmänna utan också fastighetsägare emellan. Kommunen är inte skyldig att detaljplanelägga alla områden i kommunen. Däremot krävs att kommunen prövar ett mark- eller vattenområdes lämplighet för vissa typer av åtgärder med en detaljplan, det s.k. detaljplanekravet (4 kap. 2 och 3 §§ PBL).

94 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/oversiktsplan/allmannaintressen/hansyn/.

Detaljplanen är bindande både för myndigheter och enskilda. Även om detaljplanen ger en byggrätt innebär den dock inte att tillstånd för bedrivande av viss verksamhet eller åtgärd beviljas. För sådan verksamhet och åtgärd som omfattas av krav på tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken, lov eller startbesked enligt 9 kap. planoch bygglagen eller tillstånd enligt annan författning, krävs alltid först att sådant tillstånd beviljas innan planen kan verkställas.

I detaljplanen behöver kommunen bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden, bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för och bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden (4 kap. 5 § PBL).

Vilket innehåll detaljplanen i övrigt kan ha ankommer på den enskilda kommunen att inom vissa gränser själv bestämma. Gränserna för vad kommunen kan reglera i detaljplanen framgår av bestämmelser i 4 kap. plan- och bygglagen (4 kap. 6–18 a §§ PBL). Planbestämmelser kan t.ex. handla om markreservat, placering, utformning och utförande av byggnader, fastighetsindelning och om skydd för vissa särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser. Planbestämmelser kan också handla om krav på lov exempelvis för grundvattentäkter (9 kap. 8 § 5 PBL). Regleringen i 4 kap. plan- och bygglagen är uttömmande, vilket innebär att detaljplanen inte får innehålla bestämmelser om andra förhållanden. Boverkets föreskrifter (2020:5) om detaljplan preciserar de närmare planbestämmelser som kan användas, vad som ingår i dem och ibland även hur de ska formuleras. Bestämmelserna handlar bl.a. om vilken information som rent digitalt ska kopplas till planområdet. Boverket har också tagit fram allmänna råd (2020:6) om redovisning av reglering i detaljplan.

Kommunen kan också reglera användningen av mark- och vattenområden med områdesbestämmelser. Denna regleringsmöjlighet är dock något begränsad jämfört med möjligheterna att reglera i en detaljplan (4 kap. 42 § PBL). När vi beskriver regelverket för hantering av vattenfrågorna i en detaljplan nedan gäller beskrivningen dock normalt även för områdesbestämmelser.

Liksom vid planläggning i översiktsplan ska kommunen vid planläggning i detaljplan eller områdesbestämmelser beakta alla de allmänna intressen som framgår av 2 kap. plan- och bygglagen.

95 Se prop. 1985/86:1 s. 573.

Vilket underlag som ska finnas vid reglering med detaljplan framgår av 5 kap. 8 § plan- och bygglagen. Utöver grundkartor och en fastighetsförteckning handlar det om underlag som kommunen bedömer behövs.

Precis som vid framtagande av översiktsplanen har länsstyrelsen en viktig roll vid framtagande av en detaljplan. De frågor som länsstyrelsen särskilt ska verka för är också desamma som i översiktsplanearbetet (5 kap. 14 och 22 §§ PBL).

Nedan beskriver vi i vilken utsträckning det finns specifika bestämmelser om reglering av vattenfrågor i detaljplan och områdesbestämmelser.

Miljökvalitetsnormer för vatten

Miljökvalitetsnormer ska följas vid planläggning enligt 2 kap. 10 § plan- och bygglagen. För översiktsplaner finns ett särskilt krav på kommunerna att redovisa i planen hur gällande miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. ska följas (3 kap. 4 § andra stycket 2 PBL). Något motsvarande krav på redovisning i detaljplaner finns inte.

Detaljplanereglering möjliggör en viss användningen av markoch vattenområden för olika ändamål, men inte att användning verkligen kommer till stånd. Därför kan en detaljplan aldrig ensam säkerställa att en miljökvalitetsnorm följs.

Enligt Boverket är det också många gånger svårt att bedöma hur en enskild detaljplan påverkar en eller flera vattenförekomster och vilken åtgärd som ger vilken effekt. Den enskilda detaljplanen behöver därför bedömas utifrån ett bredare perspektiv som inte bara beaktar påverkan från det område som planläggs. Boverket anger att det är miljökvalitetsnormen i den enskilda vattenförekomsten och som riskerar att påverkas av planen, som ska följas och att hänsyn behöver tas till vattenförekomstens nuvarande status, övriga påverkanskällor och planerade åtgärder i och utanför planområdet. För detaljplanering kan kravet om att följa miljökvalitetsnormer för vatten avse att kommunen prövar om den mark eller vattenanvändning som

96

Se prop. 1997/98:90 s. 162.

föreslås överhuvudtaget är lämplig i relation till den påverkan som planen kan medverka till.

En detaljplan kan inte fullt ut reglera all påverkan från en användning eller en verksamhet på samma sätt som ett tillstånd enligt miljöbalken. Det finns exempelvis inte författningsstöd för att meddela planbestämmelser om utsläpp. Enligt Boverket bör kommunen dock med detaljplanebestämmelser kunna skapa de fysiska förutsättningar som behövs för att följa miljökvalitetsnormerna, genom att exempelvis reservera ytor för reningsanläggningar. Om dessa anläggningar förläggs till allmän platsmark som kommunen är ansvarig för, finns också ett kommunalt ansvar för både iordningställandet och att åtgärderna underhålls (6 kap. 18 och 21 §§ PBL).

När kommunen bedömer om en detaljplan kan medföra betydande miljöpåverkan ska de omständigheter som i det enskilda fallet talar för eller emot en sådan påverkan utgå ifrån om det bl.a. finns överskridna miljökvalitetsnormer inom detaljplaneområdet (6 kap. 5–6 §§ MB och 5 § 8 MBF).

I 4 kap. 2 § plan- och bygglagen regleras i vilka situationer detaljplanekravet slår till. En sådan situation är då ett antal, i bestämmelsen, uppräknade bygglovspliktiga åtgärder ska vidtas. Det handlar om anläggande av exempelvis ett industriområde, ett köpcentrum, en campingplats eller ett hotellkomplex.

När kommunen tar fram en detaljplan som medger att planområdet får tas i anspråk för exempelvis ovan nämnda åtgärder, ska kommunen vid sin bedömning av om planen medför en betydande miljöpåverkan ta hänsyn till det som anges i 10 § 1–3 och 11–13 §§ miljöbedömningsförordningen (se 4 kap. 34 § PBL och 2 kap. 5 § PBF, se även 6 kap. 10 § PBF). Nämnda regler i miljöbedömningsförordningen anger att det vid lokalisering av åtgärden ska tas särskild hänsyn till naturresursernas, naturmiljöns och kulturmiljöns tålighet i det område som kan antas bli påverkat. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid påverkan som avser ett område där miljökvalitetsnormer inte följs eller riskerar att inte kunna följas (12 § 3 j MBF).

Ett antal av åtgärderna i 4 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen ska inte antas medföra en betydande miljöpåverkan om ytan på det område som berörs av åtgärden understiger 5 000 kva-

97 Se https://www.boverket.se/sv/PBLkunskapsbanken/planering/detaljplan/lamplighetsbedomning/mkn/vattenrelaterademkn/vattenforvaltningen/folja/.

dratmeter (2 kap. 4 b § första stycket PBF). Det finns flera avsteg från undantaget varav ett är att åtgärden har betydelse för möjligheten att följa en miljökvalitetsnorm (2 kap. 4 b § andra stycket 6). Ett annat avsteg från undantaget är om det finns behov av att pröva åtgärdens miljöpåverkan tillsammans med miljöpåverkan från åtgärder som sedan tidigare är beslutade eller genomförda (2 kap. 4 d § PBF). Då ska en betydande miljöpåverkan antas och en miljöbedömning genomföras, i vilken det ska beskrivas om åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs (4 kap. 34 § PBL och 6 kap. 35 § 6 MB). Under en detaljplans genomförandetid får inte detaljplanen ändras eller upphävas om någon fastighetsägare som berörs motsätter sig det (4 kap. 39 § första stycket PBL). Trots detta får en ändring eller upphävande ske om det behövs på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt som inte har kunnat förutses vid planläggningen (4 kap. 39 § andra stycket PBL). I propositionen till följdlagstiftningen till miljöbalken har antagits att överträdelsen av en miljökvalitetsnorm kan vara ett förhållande av stor allmän vikt. Om genomförandetiden har löpt ut kan planen upphävas och ändras utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas.

Vid utarbetandet av detaljplanen kan även åtgärdsprogram för vatten vara relevanta. Boverket anger att de krav som åtgärdsprogrammen för vatten ställer på kommunen enligt miljöbalken (se 5 kap. 3 och 11 §§ MB), att bl.a. ta fram en förvaltningsövergripande planering som visar hur kommunen avser att följa miljökvalitetsnormerna, kan utgöra underlag för den kommunala detaljplaneläggningen (se vidare avsnitt 7.2.12).

Enligt Boverket är detaljplaneringens huvudsakliga syfte när det kommer till att följa miljökvalitetsnormer för vatten exempelvis: • att pröva om den markanvändning som föreslås överhuvudtaget

är lämplig och att mark- eller vattenområdet har naturliga förut-

sättningar för att planen ska kunna genomföras så att miljökvali-

tetsnormer i berörda vattenförekomster kan följas, • att skapa de fysiska förutsättningar som krävs för att miljökvali-

tetsnormer ska kunna följas,

98 Se prop. 1997/98:90 s. 163. 99

Se https://www.boverket.se/sv/PBLkunskapsbanken/planering/detaljplan/lamplighetsbedomning/mkn/vattenrelaterademkn/vattenforvaltningen/folja/.

• att skapa fysiska förutsättningar, såsom reningsanläggningar eller

dagvattenåtgärder som krävs för att planen ska kunna genom-

föras på ett sätt så att normerna följs.

Vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering

På motsvarande sätt som gäller vid planläggning i regionplan och översiktsplan behöver kommunen vid bestämmande av användningen av mark- och vattenområden i en detaljplan eller områdesbestämmelser ta hänsyn till bestämmelserna om allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen och till möjligheterna att ordna exempelvis vattenförsörjning. En beskrivning av vilka bestämmelser om allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen som är tillämpliga vid planläggning och förarbetena till dessa bestämmelser finns i avsnitt 4.11.2.

Av de specifika bestämmelserna i 4 kap. plan- och bygglagen om vad som ska framgå av en detaljplan finns tre paragrafer med koppling till vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering. Det handlar om bestämmelserna i 4 kap. 12, 14 och 16 §§ plan- och bygglagen. I 3 kap. plan- och byggförordningen finns ytterligare en bestämmelse med koppling till frågan om vattenhushållning i detaljplan (3 kap. 20 § PBF).

Enligt 4 kap. 12 § 1 plan- och bygglagen får kommunen i en detaljplan bestämma skyddsåtgärder för att motverka bl.a. översvämning. Av förarbetena framgår att det i denna bestämmelse handlar om att kommunen behöver ett stöd för att kunna garantera genomförandet av erforderliga säkerhetshöjande och skadeförebyggande åtgärder som kan vara en förutsättning för att ett markområde ska kunna bebyggas. Detta görs genom att kommunen ges möjlighet att i detaljplanen ange att bygglov inte får ges förrän en viss skydds- eller säkerhetsanläggning på fastigheten har genomförts (se 4 kap. 14 § 4 PBL). En förutsättning för att det i en detaljplan ska gå att medge bebyggelse under sådana villkor bör dock vara att det redan vid planläggningen kan visas att marken med den föreslagna skydds- eller säkerhetsanläggningen är lämplig att bebygga. Vidare förutsätts att de villkorade åtgärderna är så preciserade och effektbeskrivna att det står klart att de är genomförbara. Vid planläggningen ska kom-

100

Se prop. 2009/10:170 Del 1 s. 428 och 429.

munen också ta ställning till behovet av uppställande av ett villkor om uppförande av en viss anläggning för vattenförsörjning eller avlopp som kommunen inte ska vara huvudman för (jfr 4 kap. 14 § 1 PBL). Se mer om denna bestämmelse nedan.

Enligt 4 kap. 12 § 2 plan- och bygglagen får kommunen bestämma skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen. Enligt 4 kap. 12 § 3 plan- och bygglagen får kommunen, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplan bestämma högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som omfattas av 9 kap. miljöbalken. Dessa två bestämmelser har, med språkliga ändringar, funnits i regelverket sedan den äldre plan- och bygglagens tillkomst (5 kap. 7 § första stycket 11 ÄPBL).

Av förarbetena anges inte något om avrinnande vatten eller andra frågor med koppling till vatten. I stället anges att avsikten är att kommunen genom den fysiska planläggningen ska kunna bidra till att förebygga risker för ohälsa och störningar av olika slag. Detta bör ske genom bestämmelser i detaljplan om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen. Om det finns särskilda skäl, bör det också vara möjligt att föreskriva vilka högsta tillåtna värden som ska gälla för sådana störningar från omgivningen som prövas enligt miljöskyddslagen (numera 9 kap. MB).

Av förarbetena framgår vidare att denna typ av planbestämmelser bör få preventiv effekt på framtida miljöförändringar av olämplig art i omgivningen. Man kan också uttrycka det så att en med omsorg prövad lokalisering av viss verksamhet på detta sätt ska kunna få trygghet för framtiden. I förarbetena tas buller upp som exempel. När det gäller punkten 3 får planbestämmelser om störnings- eller föroreningsgränser inte innebära att sådana miljökvalitetsnormer som avses i 5 kap. miljöbalken överträds. Av praxis framgår att de aktuella bestämmelserna inte ger stöd för planbestämmelser om att t.ex. endast tvättmedel utan fosfat får användas inom planområdet.

I 4 kap. 14 § 1 plan- och bygglagen ges kommunen en möjlighet att i en detaljplan ställa krav på att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att exempelvis en viss anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, som kommunen inte ska vara huvudman

101 Se prop. 1985/86:1 s. 586. 102

Se Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen (2010:900) (20 december 2022, JUNO), kommentaren till 4 kap. 12 §. 103

Se RÅ 1999 not. 195.

för, har kommit till stånd. Bestämmelsen, som fanns i den äldre planoch bygglagen (5 kap. 8 § 1 i ÄPBL) och även i byggnadslagen (110 § BL), avser villkor om tillkomst av en viss anläggning för vattenförsörjning eller avlopp som kommunen inte ska vara huvudman för.

Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att det av planen ska framgå vilken anläggning villkoret avser och att villkoret behöver ha ett naturligt samband med planens övriga bestämmelser om t.ex. exploateringsrätt och ändamål. Det innebär att en detaljplan som huvudsakligen avser att reglera befintliga förhållanden inte kan innehålla denna typ av villkorade bestämmelser. Vidare framgår av förarbetena att uttrycket väsentlig ändring av markens användning innefattar åtgärder som kan leda till permanentning av fritidshus genom exempelvis tillbyggnader i områden där va-anläggningar inte är utbyggda.

Enligt 4 kap. 16 § 1 plan- och bygglagen får kommunen bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter.

Enligt 3 kap. 20 § plan- och byggförordningen får kommunen, inom områden där det är eller kan uppkomma brist på vatten, i en detaljplan eller områdesbestämmelser också meddela de hushållningsbestämmelser som situationen inom området kräver. Av förarbetena till den äldre plan- och bygglagen framgår att kommunen redan vid planläggningen av ett område bör ge besked om byggnader ska medge god hushållning med vatten. Det bör alltså av detaljplanen framgå i vilka områden som t.ex. ett krav på lokalt omhändertagande av dagvatten ska ställas eller i vilka byggnader snålspolande armaturer ska installeras.

Av Boverkets föreskrifter om detaljplan framgår bl.a. att planbestämmelser om tekniska anläggningar får avse bl.a. dagvattenanläggningar och dagvattendammar (tabell 5.8). Vidare framgår att allmänna platser får utformas som område för dagvatten (tabell 7.1). Bestämmelsen om villkor för lov eller startbesked (4 kap. 14 § PBL) får på både på allmän plats och kvartersmark avse anläggning för vattenförsörjning (tabell 7.28–7.31).

Enligt Boverkets vägledning är avsikten att detaljplanens utformning ska säkra att bebyggelse blir lämplig ur bl.a. ett vattenförsörjningsperspektiv. Vilka planbestämmelser som kan behöva användas för att markens användning ska bli lämplig sett ur ett vattenförsörj-

104 Se prop. 1985/86:1 s. 589. 105

Se prop. 1985/86:1 s. 579.

ningsperspektiv varierar med förutsättningarna på platsen. Vad som behöver säkerställas skiljer sig åt beroende på exempelvis hur vattenförsörjningen ska ordnas, vilken mark- och vattenanvändning som anges och vilka risker som behöver hanteras. Reglering kan exempelvis behövas i syfte att bygga ut dricksvattennätet, skydda dricksvattenresursen eller hushålla med dricksvatten.

Det kan finnas flera olika underlag kopplat till vattenförsörjning som är användbara när kommunen ska detaljplanera ett område. Enligt Boverkets vägledning är de viktigaste utgångspunkterna om det finns ställningstaganden i kommunens översiktsplan som rör vattenförsörjningen och om det finns en kommunal vatten- och avloppsplan (va-plan) som beskriver förutsättningarna för det aktuella området. Övriga relevanta underlag kan vara regionala och kommunala vattenförsörjningsplaner, regionplan och regional utvecklingsstrategi. En beskrivning av den regionala vattenförsörjningsplaneringen finns i avsnitt 4.15.

När en detaljplan antas ska det vara utrett och säkerställt att marken blir lämplig för det som har planerats. Under detaljplanarbetet är det därför viktigt att försäkra sig om att kapaciteten på vattenverk, pumpar och ledningsnät är tillräckligt stor och att det finns förutsättningar för att vid behov upprätta nya ledningsnät och annan infrastruktur. Om bebyggelsen inte planeras anslutas till kommunalt vatten och avlopp behöver kommunen bedöma om det finns lokala vattenresurser med tillräcklig kvalitet och kapacitet för enskild vattenförsörjning. Om vattenförsörjningen inte går att lösa är marken sannolikt inte lämplig för den föreslagna bebyggelseutvecklingen.

Av detaljplanens plankarta ska framgå hur planområdet delas upp för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden (4 kap. 30 § PBL). Planbeskrivningen ska i sin tur innehålla en redovisning av bl.a. planeringsförutsättningarna och hur planen är avsedd att genomföras. Av redovisningen av hur planen är avsedd att genomföras ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt (4 kap. 33 § PBL). Detta avser exempelvis nödvändiga anläggningar för vatten

106 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelardetaljplan/vattenforsorjning/forutsattningarna/.

och avlopp och vilka tjänster som ska omfattas av en allmän vaanläggning.

När det gäller vattenhushållning framgår av Boverkets vägledning att det genom planläggning av exempelvis dagvattendammar och andra dagvattenlösningar går att skapa förutsättningar för återanvändning av vatten. Med stöd av 3 kap. 20 § plan- och byggförordningen går det också att reglera en byggnads tekniska egenskapskrav med egenskapsbestämmelser om utförande i planen. I detta sammanhang är det viktigt att säkerställa att den tekniska lösning som regleras fungerar i praktiken och får avsedd effekt, annars är det inte lämpligt att reglera den i planen. Planbestämmelser som reglerar tekniskt utförande av byggnader kan snabbt bli föråldrade i takt med att tekniken utvecklas. En detaljplan får heller inte vara mer detaljerad än vad som krävs utifrån syftet med planen. Med tanke på att många detaljplaner gäller i flera decennier innan de ändras, behöver kommunen noga överväga om det finns behov av att införa en reglering av tekniskt utförande. Det behöver också säkerställas att det är möjligt att följa upp ett genomförande av bestämmelserna vid prövning av lov eller startbesked. Sådana bestämmelser är därför normalt olämpliga att använda inom en befintlig bebyggelse.

När det gäller frågan om reglering av hantering av dagvatten framgår av Boverkets vägledning att det är viktigt att kommunen med planbestämmelser skapar de förutsättningar som behövs för att genomföra en viss dagvattenlösning. Beroende på om planområdet omfattas av ett verksamhetsområde för dagvatten enligt lagen om allmänna vattentjänster eller inte kan det finnas olika behov av reglering med planbestämmelser.

De tekniska anläggningar eller de tekniska installationer som ingår i en allmän va-anläggning och som inte ska vara allmänt tillgängliga, ska lokaliseras till kvartersmark avsedd för annat än enskilt bebyggande. I en detaljplan betecknas användningen av sådan mark för tekniska anläggningar med beteckningen stora E och användningen preciseras så att det framgår vilken typ av teknisk anläggning eller installation som avses. Det kan handla om fördröjningsmagasin, infiltrationsbädd, brunn, pumpstation osv.

107

Se exempelvis MÖD:s dom den 30 mars 2020 i mål nr P 10194-18. 108 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelardetaljplan/vattenforsorjning/reglering/hushalla/.

I den mån en anläggning kan tillföra kvaliteter som kan vara till nytta för allmänheten kan också sådana allmänna anläggningar lokaliseras till allmän plats. Vattenspeglar i form av dammar, ytor eller diken där vatten samlas tillfälligt efter kraftiga regn är exempel som kan vara miljöskapande inslag i en park. Även naturliga eller anlagda våtmarker kan vara inslag i en park- eller ett naturområde som tillför värden utan att begränsa allmänhetens användning av dessa områden. I gatumiljö kan infiltrationsbäddar och fördröjningsmagasin anläggas och antingen döljas eller synliggöras med växtlighet. Dessa anläggningar regleras med egenskapsbestämmelser för utformning av allmän plats.

I den mån det behövs kan kommunen i detaljplan också reservera mark för allmännyttiga dagvattenledningar inom kvartersmark. Ett markreservat för en ledning kan säkras genom ledningsrätt vilket regleras med bestämmelser i ledningsrättslagen.

Bestämmelser om vattenflöden eller bestämmelser som anger vilken teknik som ska användas för att reglera dagvattnet kan inte användas. Genom att ange anläggningens fysiska utbredning, exempelvis dammens eller fördröjningsmagasinets utbredning och djup kan förutsättningarna för att klara ett visst dagvattenflöde dock regleras indirekt. Kommunen kan också reglera markens höjd och lutning och på så sätt reglera markförhållandena så att dagvattenhanteringen kan lösas.

Vid behov kan planbestämmelser också användas för att reglera i vilken mån marken ska vara genomsläpplig. Detta kan exempelvis anges med att marken inte får hårdgöras eller att minst 50 procent av ytan ska vara genomsläpplig. Inom allmän plats betecknas detta på plankartan i klartext som infiltration. Även förekomsten av vegetation kan regleras med planbestämmelser. Denna typ av bestämmelser bör emellertid användas med viss försiktighet. Anledningen till detta är bl.a. att planen kan komma att gälla under lång tid och då vegetation är något föränderligt blir bestämmelserna i praktiken därmed svåra att tillämpa och ha tillsyn över.

Senast i samband med antagandet av en detaljplan bör det finnas en dagvattenutredning som anger hur dagvattnet ska hanteras.

109

Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelardetaljplan/dagvatten-i-detaljplan/dagvatten-vid-detaljplanelaggning/. 110

Se MÖD 2013:20.

Markreservat

Enligt 4 kap. 6 § plan- och bygglagen får en kommun bestämma markreservat för sådana trafik- och väganläggningar, energianläggningar, anordningar för elektroniska kommunikationsnät och ledningar som behövs för allmänna ändamål.

Med stöd av bestämmelserna i paragrafen kan markreservat för olika nyttigheter skapas på kvartersmark. Motsvarande regleringsmöjlighet för allmänna platser följer av bestämmelserna i 4 kap. 5 och 8 §§ plan- och bygglagen. Med stöd av detaljplanen kan kommunen reservera mark för att utföra t.ex. en vägslänt eller för att lägga upp snö på vintern. Med energianläggningar avses bl.a. fjärrvärmeledningar, undercentraler, värmeväxlare och markförlagda anläggningar för värmelagring och värmeproduktion. Bestämmelserna om markreservat medför ingen rätt att nyttja marken, men sådan rätt kan säkerställas med stöd av t.ex. expropriationslagen, fastighetsbildningslagen, ledningsrättslagen eller anläggningslagen. I 14 kap. 18 § plan- och bygglagen finns bestämmelser som ger fastighetsägaren rätt att begära att kommunen eller annan huvudman för anläggningen förvärvar nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken.

En bestämmelse om markreservat för gemensamhetsanläggning genomförs genom att en gemensamhetsanläggning inrättas enligt anläggningslagen.

4.11.6 Genomförande av detaljplan

En detaljplans genomförande kan avse frågor om t.ex. byggande av gator, anläggande av vatten och avlopp samt fastighetsrättsliga åtgärder såsom fastighetsbildning och inrättande av gemensamhetsanläggningar.

Hur detaljplanen är avsedd att genomföras ska framgå av planbeskrivningen (4 kap. 31 § PBL). Planbeskrivningen ska finnas tillsammans med planen och ska innehålla en redovisning av de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda (4 kap. 33 § första stycket 3 och andra stycket PBL).

111

Se prop. 1985/86:1 s. 585.

Av förarbetena framgår att planbeskrivningen exempelvis bör innehålla nödvändiga anläggningar för vatten och avlopp och vilka tjänster som ska omfattas av en allmän va-anläggning.

I 6 kap. plan- och bygglagen finns bestämmelser om vad som gäller för genomförande av en detaljplan avseende allmänna platser när kommunen är huvudman, dvs. kommunens rätt att lösa in fastigheter, mark och andra utrymmen, ordnandet och underhållet av allmänna platser, och fastighetsägares skyldighet att betala för gatukostnader m.m.

Enligt 6 kap. 18 och 21 §§ plan- och bygglagen ska kommunen ordna och underhålla gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för i takt med att planen genomförs. Vid enskilt huvudmannaskap kan det i stället handla om inrättande av en gemensamhetsanläggning med stöd av bestämmelserna i anläggningslagen.

I 6 kap. plan- och bygglagen finns också bestämmelser om genomförande av en detaljplan genom ingående av ett s.k. exploateringsavtal. Vad ett exploateringsavtal får avse framgår av 6 kap. 40 § planoch bygglagen. Av bestämmelsen framgår att ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Sådana avtalade åtgärder behöver vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras och byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen inte bara avser åtgärder inom ett specifikt detaljplaneområde. För att en bebyggelse ska kunna komma till stånd enligt planen kan det också vara nödvändigt att vidta åtgärder utanför det område som den aktuella detaljplanen avser. Ett exploateringsavtal ska kunna omfatta alla ekonomiska mellanhavanden mellan kommunen och en byggherre eller fastighetsägare. Hit hör exploatörens bidrag till kostnaderna för exempelvis ordnandet av vattentjänster.

Vad som avses med nytta och att åtgärderna ska stå i rimligt förhållande till byggherrens eller fastighetsägarens åtagande framgår av förarbetena från införandet av plan- och bygglagen.

112

Se exempelvis MÖD:s dom den 30 mars 2020 i mål nr P 10194-18. 113 Se prop. 2013/14:126 s. 303 och 304. 114

Se prop. 2009/10:170 s. 250 och 251.

Boverket sammanfattar på PBL-Kunskapsbanken att exploateringsavtal är ett alternativt sätt att reglera sådant som har stöd i lag. Avtalsvillkoren får således inte gå utöver det som medges i plan- och bygglagen eller lagen om allmänna vattentjänster.

Boverket har tagit fram föreskrifter och allmänna råd (2020:8) om planbeskrivning. Av dessa framgår bl.a. att kommunen i planbeskrivningen ska redovisa om den gör bedömningen att genomförandet av detaljplanen kan antas medföra prövningar enligt annan lagstiftning (12 §). Att en detaljplan eller ett givet bygglov inte innebär att en markägare fritas ansvaret att skaffa tillstånd enligt andra författningar framgår av äldre förarbeten. Enligt förarbetena till miljöbalken kan förhållandet beskrivas så att planenligheten är en nödvändig, men ofta inte en tillräcklig, förutsättning för att få bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd.

Av 2 kap. 11 § plan- och bygglagen framgår samtidigt att planläggning och annan prövning enligt plan- och bygglagen som avser användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag, ska samordnas med det arbetet om det lämpligen kan ske. Bestämmelsen i 2 kap. är generell, men följs upp av andra mer specifika samordningsbestämmelser exempelvis i 4 kap. 35 § om redovisningen i miljökonsekvensbeskrivning och i 5 kap. om kungörande.

4.11.7 Utformnings- och tekniska egenskapskrav på byggnadsverk

Inledning

I 8 kap. plan- och bygglagen finns specifika krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser. Vissa krav gäller alltid. Andra krav gäller specifikt i samband med exempelvis prövning av bygglov. Vissa krav är s.k. utformningskrav (8 kap. 1 § PBL). Dessa prövas i första hand i samband med prövning av bygglov. Andra krav är s.k. tekniska egenskapskrav (8 kap. 4, 6 och 7 §§ PBL). Förutsättningarna för att uppfylla de tekniska egenskapskraven bedöms i anmälningsärenden samt inför startbesked i lovärenden.

115 https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelardetaljplan/dagvatten-i-detaljplan/forutsattningar-for-genomforande/. 116 Se prop. 1985/86:1 s. 107 och 108. 117

Se prop. 1997/98:90 s. 157.

Närmare bestämmelser om vad som krävs för att kraven ska vara uppfyllda framgår av 3 och 4 kap. plan- och byggförordningen samt Boverkets byggregler (BFS 2011:6, BBR).

Dagvattenhantering

Som vi har beskrivit tidigare finns inga specifika bestämmelser om dagvatten i plan- och bygglagen eller plan- och byggförordningen.

Plan- och byggregelverket innehåller således inte något särskilt tekniskt krav avseende anläggningar för dagvattenhantering. Däremot finns i 8 kap. generella bestämmelser med krav på anläggningar och tomter som kan vara relevanta för dagvattenhantering.

Av 8 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen framgår att ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bl.a. bärförmåga, stadga och beständighet (punkten 1), skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön (punkten 3), lämplighet för det avsedda ändamålet (punkten 7) och hushållning med vatten och avfall (punkten 9).

Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla kraven framgår av bestämmelser i 3 kap. plan- och byggförordningen.

I 3 kap. 9 § plan- och byggförordningen anges exempelvis att för att uppfylla kravet på skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, ska ett byggnadsverk vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att det inte medför en oacceptabel risk för användarnas eller grannarnas hygien eller hälsa. Detta särskilt inte som följd av exempelvis förorening eller förgiftning av vatten eller mark (punkten 4), bristfällig hantering av avloppsvatten, rök eller fast eller flytande avfall (punkten 5), respektive förekomst av fukt i delar av byggnadsverket eller på ytor inom byggnadsverket (punkten 6).

Av 3 kap. 16 § plan- och byggförordningen framgår vidare att ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som behövs för att göra byggnadsverket lämpligt för sitt ändamål.

I 8 kap. 9 § första stycket plan- och bygglagen anges att en obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. I detta sammanhang är av intresse att tomten ska ordnas så att naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara (punkten 1), att betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken

inte uppkommer (punkten 2) respektive att risken för olycksfall begränsas (punkten 6).

Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer med bestämmelserna i 3 kap. 15 § i den äldre plan- och bygglagen. Av 1 kap. 4 § planoch bygglagen framgår vidare att med tomt avses ett område som inte är en allmän plats, men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader, likväl som mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål.

Av förarbetena framgår att bedömningen av vad som är betydande olägenheter enligt andra punkten (8 kap. 9 § första stycket 2 plan- och bygglagen) måste göras med urskiljning, med hänsyn bl.a. till de förhållanden som råder på platsen. I kraftigt sluttande terräng är det t.ex. naturligt att dagvatten från en högre belägen tomt i viss utsträckning rinner ner över lägre belägna tomter.

Samtidigt framgår av 8 kap. 15 § plan- och bygglagen att en tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i 8 kap. 9 § plan- och bygglagen (exempelvis krav på att betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer), ska anordningen i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Byggnadsnämnden får också besluta att det ska planteras på tomten och att befintlig växtlighet på tomten ska bevaras, om det behövs för att uppfylla kraven.

I 8 kap. 14 § plan- och bygglagen finns en generell bestämmelse med krav på att byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. En anordning för ett syfte som avses i 8 kap. 4 § första stycket 2–4, 6 eller 8 plan- och bygglagen, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att underhållet och skicket inte bara avser byggnadsverkets yttre utan också dess inre.

118 Se prop. 1985/86:1 s. 517. 119

Se prop. 2009/10:170 Del 1 s. 464.

Av 1 kap. 4 § plan- och bygglagen framgår att med termen underhåll avses en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.

Det kan många gånger vara svårt att ange var gränsen går mellan vad som är underhåll och vad som är standardhöjande åtgärder. Som huvudprincip gäller att till underhåll hänförs sådana åtgärder som behövs för att byggnadens egenskaper och funktioner ska bevaras. Detta innebär givetvis inte att alla delar i en byggnad ständigt måste hållas i skick som nya. Avsikten är i stället att byggnadens funktioner i olika hänseenden inte påtagligt ska försämras i förhållande till vad som ursprungligen krävdes. Med stöd av bestämmelserna om underhåll kan däremot inte krävas åtgärder som innebär att en byggnad tillförs nya egenskaper och funktioner eller att dess standard höjs.

Föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet hos bärande konstruktioner finns i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder), EKS. Boverkets byggregler avser i första hand krav på byggnader, men i avsnitt 8.9 som handlar om skydd mot olyckor på tomter finns också krav på andra anläggningar än byggnader, exempelvis avseende dammar och brunnar.

I Boverkets byggregler finns också ett antal specifika bestämmelser om dagvatten. I avsnitt 6.5321 anges att för att en byggnad inte ska kunna skadas av fukt ska marken invid denna ges en lutning för avrinning av dagvatten eller förses med anordningar för uppsamling och avledning av dagvattnet, såvida byggnaden inte är utformad för att klara vattentryck.

Som allmänt råd till bestämmelsen gäller att markytan invid byggnaden bör luta från byggnaden med en lutning om 1:20 inom 3 meters avstånd. Om en sådan lutning inte går att åstadkomma bör ett avskärande dike finnas. Vidare anges att för byggnader som inte är utformade för att klara vattentryck bör dränerande skikt invid och under byggnader samt kring dräneringsledningar vara så genomsläppliga att tillförda vattenmängder kan samlas upp och avledas till dräneringsledningar eller motsvarande (allmänt råd i avsnitt 6.5322 om dränering).

120 Se Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen (2010:900) (20 december 2022, JUNO), kommentaren till 8 kap. 14 §.

I avsnitt 6:642 regleras att dagvatteninstallationer ska kunna avleda regnvatten och smältvatten så att risken för översvämning, olycksfall eller skador på byggnader och mark begränsas. Vidare anges att dagvatteninstallationer ska ha anordningar för avskiljning eller behandling av sådana ämnen som kan störa funktionen eller medföra skador på installationen, avloppsanläggningen eller recipienten.

Som allmänt råd gäller att avskiljare bör anordnas om dagvattnet kan innehålla mer än obetydliga mängder av petroleumprodukter, slam eller fasta partiklar.

I avsnitt 6:643 anges att dräneringsvatten ska avledas antingen med självfall direkt till marken, om detta kan ske utan att dräneringen försämras, eller till dagvattenförande ledningar. Ledningar för dräneringsvatten ska förses med en brunn med slamsamlingsanordning som placeras före ledningens anslutning till dagvattenledningen.

I det allmänna rådet i avsnitt 6:952 om fuktsäkerhet anges att förändringar i omgivning och klimat kan medföra behov av andra tekniska utformningar vid en ändring av en byggnad än de som finns i den befintliga byggnaden. Sådana förändringar kan vara högre grundvattennivå och ökad risk för översvämningar från vattendrag.

I avsnitt 6:962 om avloppsvatten anges att om ett helt eller delvis nytt system installeras ska detta dimensioneras och utföras så att motsvarande kravnivå som i avsnitt 6:64 uppfylls. Rör som inte längre används ska demonteras eller proppas. I avsnitt 6:962 om avloppsvatten nämns också i det allmänna rådet att den förundersökning som ska göras inför installation av ett nytt eller delvis nytt va-system bör omfatta en bedömning av risken för översvämning i byggnaden. Med nyinstallation avses även utbyte av ett befintligt system eller delar av ett befintligt system. Möjligheten till lokalt omhändertagande av dagvatten bör beaktas.

I Boverkets byggregler finns också andra bestämmelser om avlopp och avloppsvatten. Dessa återfinns i första hand i avsnitt 6:6, men också i avsnitt 6:5334 och 6:5335.

Vattenförsörjning

Plan- och bygglagen innehåller inte något särskilt tekniskt krav avseende anläggningar för vattenförsörjning. Precis som beskrivs ovan under rubriken Dagvattenhantering finns i 8 kap. plan- och bygg-

lagen däremot generella bestämmelser med krav på byggnadsverk. Dessa bestämmelser gäller även anläggningar för vattenförsörjning.

Till skillnad från vad som gäller för dagvattenhantering innehåller Boverkets byggregler inte några specifika krav avseende anläggningar för vattenförsörjning. Däremot finns, som vi angav inledningsvis, bestämmelser med koppling till vattenförsörjningsfrågan genom bestämmelserna om installation av tappvatten i avsnitt 6:612 och 6.6.2.

Vattenhushållning

I 8 kap. 4 § första stycket 9 plan- och bygglagen anges att ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om bl.a. hushållning med vatten.

Kravet tillkom vid införandet av den äldre plan- och bygglagen (jfr 3 kap. 3 § första stycket ÄPBL).

Av förarbetena framgår att kravet på hushållning med vatten i byggnader (3 kap. 3 § första stycket ÄPBL) inledningsvis var ett krav som endast ställdes i områden där knapphet på vatten rådde eller befarades uppkomma. År 1995 flyttades bestämmelserna om tekniska egenskapskrav på byggnader från ÄPBL till – den då nya men numera upphävda – lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL). I samband härmed fick kravet på hushållning med vatten i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen sin nuvarande utformning (jfr 2 § BVL).

Förarbetena till lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. innehåller dock inte någon förklaring till vad som avses med hushållning med vatten eller till varför kravet ändrades till att ställas generellt på byggnadsverk i alla områden.

Av 3 kap. 20 § plan- och byggförordningen framgår dock att för att en byggnad ska anses uppfylla kravet på hushållning med vatten i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen ska den vara projekterad och utförd på sådant sätt att den medger god hushållning med vatten.

Det finns ett bemyndigande för Boverket att meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 20 § plan- och byggförordningen (10 kap. 3 § 10 PBF). Några sådana specifika föreskrifter har dock inte meddelats. Däremot finns bestämmelser med koppling till vattenhushållningsfrågan i avsnitten 6:623 om rätt temperatur på

121

Se prop. 1985/86:1 s. 486.

tappvarmvatten och 6:63 om användning av s.k. övrigt vatten (exempelvis regnvatten) för andra ändamål än dricksvatten i Boverkets byggregler.

Boverkets föreskrifter om bl.a. dricksvatten, grundvatten och dagvatten (se ovan under rubriken Dagvattenhantering) är meddelade med stöd av 10 kap. 3 § 3 plan- och byggförordningen och avser sådana egenskapskrav som behövs avseende skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö enligt bl.a. 3 kap. 9 § 4 plan- och byggförordningen (jfr 8 kap. 4 § första stycket 3 PBL).

Kraven i förordningen handlar om att ett byggnadsverk ska vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att det inte medför en oacceptabel risk för användarnas eller grannarnas hygien eller hälsa som följd av förorening eller förgiftning av vatten eller mark. Detta krav är i sin tur en specificering av det tekniska krav på skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö som anges i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen och som ska uppfyllas för att byggnadsnämnden ska kunna ge start- respektive slutbesked för ett byggprojekt.

I avsnitt 2:4 i Boverkets byggregler finns bestämmelser om att för det fall schaktning, fyllning, pålning, sprängning eller andra markarbeten kan komma att påverka byggnaden eller andra närbelägna byggnader, vägar och markanläggningar, ledningar i mark eller andra anläggningar under mark negativt ska skaderiskerna förebyggas. I det allmänna råd som finns till bestämmelsen anges att en undersökning av grundvattenförhållandena kan klarlägga riskerna för sättningsskador och tillfällig eller permanent grundvattensänkning samt därmed sammanhängande sekundära effekter, t.ex. vattenbrist och biologisk nedbrytning. Bevakning av förändringar i befintliga nivåer kan göras genom avvägning av beständiga referenspunkter. Kemiska, fysikaliska och bakteriella risker bör också utredas.

I avsnitt 6.6. i Boverkets byggregler finns föreskrifter om krav på dricksvatten och material som kommer i kontakt med dricksvatten. Av bestämmelserna i Boverkets byggregler framgår bl.a. att det finns särskilda krav på installation och flöde samt temperatur och kvalitet på s.k. tappkallvatten (vatten av dricksvattenkvalitet). Ett krav är att tappvatteninstallationer ska utföras av sådana material att inte ohälsosamma koncentrationer av skadliga ämnen kan utlösas i tappvattnet. Installationerna får inte heller avge lukt eller smak till tappvattnet. Som tillhörande allmänt råd gäller att mängden upplöst bly i vattnet

vid tappställe i kök och tvättställ inte bör överstiga visst värde vid testning (6:62 BBR).

Som allmänt råd gäller också att man vid idrifttagande av tappvatteninstallationer i flerbostadshus, sjukhus, hotell, sporthallar, simhallar och särskilda boendeformer för äldre bör inventera, värdera och dokumentera riskerna för tillväxt av legionellabakterier (6.626 BBR).

Av Boverkets föreskrifter framgår vidare att s.k. övrigt vatten (sådant som inte uppfyller kraven för tappvatten, men som kan användas till uppvärmning, kylning, toalettspolning, tvättmaskiner m.m.) inte får kopplas samman med installationer för tappvatten (6:63 BBR).

Kraven avseende dricksvatten i Boverkets föreskrifter är i första hand en följd av de krav på undvikande av utsläpp av farliga ämnen till dricksvatten eller av ämnen som på annat sätt kan ha en negativ inverkan på dricksvatten enligt punkt 3 e i bilaga I till byggproduktförordningen. Hur plan- och byggregelverket behöver ändras för att uppfylla även de minimikrav för hygien avseende material som kommer i kontakt med dricksvatten som finns i artikel 11 i dricksvattendirektivet har utretts av 2020 års dricksvattenutredning. Som en följd av utredningens förslag beslutade regeringen den 14 september 2023 lagrådsremissen Genomförande av EU:s nya dricksvattendirektiv. I skrivande stund har ännu ingen proposition beslutats. Parallellt med detta arbete har Boverket gjort en översyn av byggreglerna i denna del.

I förordningen (1994:99) om vatten- och värmemätare finns särskilda bestämmelser om bl.a. vattenmätare för att mäta hushållsförbrukning av vatten.

4.11.8 Bygglov, startbesked och slutbesked

Inledning

Tillstånd (bygglov, rivningslov respektive marklov) krävs för att få utföra vissa byggnads-, rivnings- och markarbeten. Vilka dessa åtgärder är framgår i första hand av bestämmelserna i 9 kap. plan- och bygglagen. Även av detaljplanebestämmelser kan lovplikt framgå. En åtgärd som kommunen i detaljplanen kan ställa krav på bygglov för är exempelvis att anordna eller väsentligt ändra en anläggning för grundvattentäkt (9 kap. 8 § första stycket 5 PBL, jfr 9 kap. 10 § MB).

Ett skäl för att ställa krav på bygglov för att anordna eller väsentligt ändra en anläggning för grundvattentäkt är om det finns problem med grundvattenförsörjningen i form av t.ex. knapphet, risk för saltvatteninträngning eller risk för förorening. Sådan bygglovsplikt kan begränsas till vissa åtgärder, t.ex. så att det inte krävs lov för att gräva en brunn utan enbart för att borra.

Åtgärder som inte omfattas av krav på lov kan i stället omfattas av krav på anmälan. Vilka åtgärder som omfattas av ett krav på anmälan framgår av 6 kap. plan- och byggförordningen. Av 6 kap. 5 § första stycket 5 plan- och byggförordningen framgår exempelvis att en anmälan krävs vid installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt.

Vilka krav som ska vara uppfyllda för att byggnadsnämnden ska kunna ge lov framgår av bestämmelser i 9 kap. plan- och bygglagen. Vid lovprövningen bedöms i första hand åtgärdens förenlighet med detaljplanen eller områdesbestämmelserna, men också om åtgärden uppfyller vissa krav såsom exempelvis utformningskraven i 8 kap. 1 § plan- och bygglagen.

Om den som avser vidta en bygglovspliktig åtgärd vill veta om åtgärden kan tillåtas på en viss plats kan han eller hon begära att byggnadsnämnden lämnar besked om detta i ett förhandsbesked (9 kap. 17 § PBL). Byggnadsnämndens prövning i ärenden om förhandsbesked ska alltså i första hand avse frågan om åtgärden kan tillåtas på den avsedda platsen, dvs. närmast en prövning av markens lämplighet för den avsedda åtgärden enligt bestämmelserna om allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen. Detta innebär att om exempelvis frågan om vattenförsörjning/vattentillgång inte är tillräckligt utredd bör ett negativt förhandsbesked ges.

Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan tillåtas är bindande vid den kommande bygglovsprövningen, om ansökan om bygglov görs inom två år från den dag då förhandsbeskedet fick laga kraft (9 kap. 18 § PBL). Syftet med förhandsbeskedet är alltså att den som planerar att utföra ett byggprojekt, där möjligheterna att få lov är svårbedömda, ska kunna undvika onödig projektering genom att få tillåtligheten i stort prövad i ett första skede. Om sökanden får ett positivt förhandsbesked, innebär alltså detta att han eller hon kommer att vara säker på att den aktuella åtgärden kommer att tillåtas på

122 Se prop. 1990/91:146 s. 56. 123

Se MÖD:s dom den 25 maj 2020 i mål nr P 7133-19.

den avsedda platsen. Förhandsbeskedets bindande verkan innebär bl.a. att prövningen i bygglovsärendet får avse enbart sådana frågor som inte har avgjorts genom förhandsbeskedet.

Förutsättningarna för att ge bygglov framgår av bestämmelserna i 9 kap. 30–32 a § plan- och bygglagen. Om en åtgärd ska vidtas inom ett område med detaljplan får åtgärden inte strida mot planen. Om en åtgärd ska vidtas utanför ett område med detaljplan får åtgärden inte strida mot områdesbestämmelserna. I båda situationerna ska kommunen, precis som vid planläggning, beakta bestämmelserna om allmänna intressen i 2 kap. plan- och bygglagen. Ska åtgärden vidtas inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser är dock detta hänsynstagande begränsat till sådana intressen som inte redan anses vara avgjorda i planen.

Vid avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen vid prövning av en åtgärd som ska vidtas utanför ett område med plan ska enligt förarbetena översiktsplanen vara vägledande.

I vissa situationer får bygglov ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan. Dessa bestämmelser med förarbeten beskrivs närmare i avsnitt 8.3.9.

Som vi har beskrivit ovan framgår av 4 kap. 14 § plan- och bygglagen därutöver att kommunen i en detaljplan får bestämma om vissa krav för att lov eller startbesked ska kunna ges. Ett sådant krav är att en viss anläggning för vattenförsörjning eller avlopp som kommunen inte ska vara huvudman för har kommit till stånd (4 kap. 14 § 1 PBL).

Innan en lov- eller anmälningspliktig åtgärd får vidtas krävs dels att lovbeslutet är verkställbart, dels att byggnadsnämnden har gett ett startbesked (9 kap. 40 § respektive 10 kap. 3 och 23 §§ PBL). Med startbeskedet godkänner byggnadsnämnderna att en lov- eller anmälningspliktig åtgärd får påbörjas. Ett villkor för att nämnden ska kunna ge ett startbesked är att åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt plan- och bygglagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I första hand handlar det om en bedömning av om de tekniska egenskapskraven i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen kommer att kunna uppfyllas. För att byggnadsnämnden ska kunna göra denna bedömning krävs att byggherren inför beslut om startbesked har tagit fram en kontrollplan som bl.a. säkerställer

124

Se Adolfsson m.fl., Plan- och bygglagen (2010:900) (20 december 2022, JUNO), kommentaren till 9 kap. 17 och 18 §§.

att alla väsentliga tekniska egenskapskrav i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen uppfylls. För åtgärder som endast omfattas av krav på anmälan, såsom exempelvis vid uppförande av ett komplementbostadshus, gör kommunen dessutom en bedömning av om vissa av de allmänna intressena i 2 kap. plan- och bygglagen kommer att kunna uppfyllas.

När en byggåtgärd har vidtagits får byggnadsverket inte tas i bruk förrän byggnadsnämnden har gett ett slutbesked (10 kap. 4 § PBL). Byggnadsnämnden ger slutbesked först när byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda (10 kap. 34 § PBL).

Bygglovsutredningen har föreslagit ett nytt regelverk för bygglov i plan- och bygglagen. I skrivande stund har förslagen ännu inte genomförts. Läs mer om Bygglovsutredningens förslag i avsnitt 2.5.2.

Miljökvalitetsnormer för vatten

I praktiken uppkommer frågor om miljökvalitetsnormer sällan vid prövning av förhandsbesked eller lov.

Av bestämmelserna i 9 kap. plan- och bygglagen följer att kravet på att miljökvalitetsnormer, genom kravet i 2 kap. 10 § plan- och bygglagen, ska följas i vissa situationer. En sådan situation är när en ansökan om bygglov eller förhandsbesked avser en åtgärd som ska vidtas utanför ett område med detaljplan (9 kap. 31 § 3 PBL). Detta gäller dock inte om fråga är om en sådan mindre åtgärd som avses i 9 kap. 31 a § plan- och bygglagen.

Även vid prövning av en åtgärd som avviker från en detaljplan kan bestämmelserna om miljökvalitetsnormer bli aktuella om åtgärden antas medföra en betydande miljöpåverkan (9 kap. 31 e § PBL).

Vidare kan vid prövning av förutsättningarna för marklov bestämmelsen i 2 kap. 10 § plan- och bygglagen bli tillämplig (9 kap. 35 § första stycket 5 b). Ett skäl för detta är att markåtgärder kan försämra markens genomsläpplighet, t.ex. om tomtmark som inte tidigare varit asfalterad ska asfalteras eller om naturgräs ersätts med konstgräs. Ett annat skäl är att en åtgärd som avsevärt ändrar höjdläget inom en tomt eller för mark inom en allmän plats kan vara

126 Se SOU 2021:47. 127

Se prop. 2017/18:163 s. 89.

avgörande för dagvattnets avrinning från detaljplanområdet och hur höjdläget bestäms kan på så sätt påverka hur stor mängd dagvatten som avrinner till vattenmiljön.

Vid lovprövning av en åtgärd som också kräver en anmälan eller tillstånd enligt miljöbalken är det vidare viktigt att byggnadsnämnden upplyser den sökande om behovet av miljöprövning (10 kap. 22 § PBL).

Vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvattenhantering

Frågor om ordnande av vattenförsörjning uppkommer ofta i ärenden om förhandsbesked. Skälet för detta är att prövningen vid en ansökan om förhandsbesked avser frågan om den sökta åtgärden kan tillåtas på den avsedda platsen och platsen i dessa fall normalt inte omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser.

För att kunna tillåtas på den avsedda platsen behöver åtgärden uppfylla de allmänna intressen om bl.a. lämplig markanvändning med hänsyn till möjligheten att ordna vattenförsörjning som kommer till uttryck i 2 kap. 5 § första stycket 3 plan- och bygglagen. För att ett positivt förhandsbesked ska kunna ges behöver alltså grundläggande förutsättningar för markens lämplighet för den avsedda åtgärden vara klarlagda. En sådan grundläggande förutsättning är att vattenförsörjningen på den tilltänkta platsen går att ordna. Det är således inte lämpligt att hänskjuta frågan om vattenförsörjning till bygglovsskedet. Om frågan om vattenförsörjning inte är tillräckligt utredd bör ett negativt förhandsbesked ges.

I kommunens utredning om möjlighet att ordna vattenförsörjning behöver också ingå hur den sökta åtgärden påverkar grannfastigheternas vattentäkter och om åtgärden föranleder krav på kommunen att inrätta eller utöka ett verksamhetsområde för en allmän va-anläggning. I praxis har fastslagits att det är byggnadsnämnden som ska se till att vattenutredningen får ett sådant innehåll att det är möjligt att bedöma om vattenförsörjningen på den tilltänkta platsen går att ordna.

Vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked är den bedömning som gjorts avseende vatten och avlopp i översiktsplanen vägledande.

128 Se exempelvis MÖD:s domar den 25 maj 2020 i mål nr P 7133-19, den 12 juni 2020 i mål nr P 5207- 19, den 17 december 2020 i mål nr P 6079-19 och den 30 september 2021 i mål nr P 9576-20.

Hanteringen av frågor om vattenförsörjning, vattenhushållning och dagvatten i lovärenden ser olika ut beroende på om fråga är om lov för en åtgärd inom eller utanför ett område med detaljplan.

Om fråga är om lov för en åtgärd som ska vidtas inom ett område med detaljplan hanteras frågorna i första hand beroende på hur de har reglerats i detaljplanen (9 kap. 30 § PBL). Vilka planbestämmelser uppföljningen i bygglovet kan avse beskrivs närmare i avsnitten 8.3.6, 8.3.8, 9.4.5 och 9.4.7.

Byggnadsnämnden ska också pröva om åtgärden uppfyller vissa krav i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen. Det kan handla om krav på att lokaliseringen, placeringen och utformningen av byggnadsverk inte får ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt (2 kap. 9 § PBL).

Det kan också handla om att en obebyggd tomt ska ordnas så att betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer (8 kap. 9 § PBL).

Som vi beskrev ovan ska byggnadsnämnden, innan en lov- eller anmälningspliktig åtgärd får vidtas, ge ett startbesked.

I det här sammanhanget är det intressant att det för åtgärder som inte kräver lov krävs en anmälan för installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning i en byggnad eller inom en tomt (6 kap. 5 § PBF).

Detta krav finns för att byggnadsnämnden ska kunna göra en bedömning av om installationen eller ändringen av anläggningen kommer att kunna uppfylla sådana föreskrivna tekniska krav som innebär att startbesked kan ges (jfr 10 kap. 23 § PBL). Kravet på anmälan gäller dock endast för sådana åtgärder som inte omfattas av krav på lov.

Inför beslutet om startbesked, oavsett om åtgärden är lov- eller anmälningspliktig ska byggherren se till att det finns en kontrollplan som bl.a. säkerställer att alla väsentliga tekniska egenskapskrav i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen uppfylls, dvs. bl.a. krav på hushållning med vatten.

Slutligen ska byggnadsnämnden ge slutbesked först när byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda, exempelvis krav på skyddsåtgärder för att motverka översvämning.

4.11.9 Tillsyn

Inledning

Slutligen finns i plan- och byggregelverket en tillsynsprocess för att säkerställa att kraven i plan- och byggregelverket uppfylls (11 kap. PBL och 8 kap. PBF).

Tillsynen omfattar efterlevnaden av regelverkets föreskrifter, men också efterlevnaden av domar och andra beslut som har meddelats med stöd av regelverket (11 kap. 2 § PBL).

Tillsynen utövas av regeringen, länsstyrelsen och den eller de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer och av byggnadsnämnden (11 kap. 3 § första stycket PBL).

Tillsynsmyndigheten ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i regelverket (11 kap. 5 § PBL).

Byggnadsnämndens tillsyn

Byggnadsnämndens ansvar avser tillsynen över att byggherren fullgör sina skyldigheter enligt plan- och bygglagen och föreskrifter i anslutning till lagen, men också generellt efterlevnaden av bestämmelserna i 8 kap. 1–18 och 24–26 §§ samt 9 och 10 kap. plan- och bygglagen med anslutande föreskrifter (8 kap. 2 § PBF). Kommunens hänsynstagande till vattenförsörjning vid planläggning enligt 2 kap. plan- och bygglagen ingår alltså inte i denna tillsyn. Däremot ingår byggherrens uppfyllande av de krav på tekniska egenskaper på byggnadsverk som framgår exempelvis av Boverkets byggregler.

Om byggnadsnämnden, oftast efter en anmälan, får kännedom om att en byggherre eller fastighetsägare inte har följt någon av de aktuella bestämmelserna har byggnadsnämnden en möjlighet att besluta om lovföreläggande, föreläggande om underhållsutredning, åtgärdsföreläggande, rättelseföreläggande, rivningsföreläggande, föreläggande för ökad trafiksäkerhet eller föreläggande om stängsel beroende på omständigheterna i det enskilda fallet (11 kap. 17–24 §§ PBL). Byggnadsnämnden har också en möjlighet att vid vissa omständigheter besluta om förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd eller förbud mot användning av byggnadsverk. Slutligen ska byggnads-

nämnden ta ut en byggsanktionsavgift om någon bryter mot en bestämmelse i 8–10 kap. plan- och bygglagen eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2–10 §§ plan- och bygglagen (11 kap. 51 § PBL). Se mer om byggnadsnämndens tillsyn i avsnitten 8.3.10 och 9.4.5.

Länsstyrelsens tillsyn

Länsstyrelsen ska i vissa fall överpröva en kommuns beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (11 kap. 10 och 11 §§ PBL). Detta gäller om planbeslutet kan antas innebära att 1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses, 2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten-

områden som angår flera kommuner inte samordnas på ett lämp-

ligt sätt, 3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs, 4. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gäll-

ande bestämmelser, eller 5. en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med

hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för

olyckor, översvämning eller erosion.

Om kommunen medger det, får ett planbeslut upphävas i en viss del.

Länsstyrelsens överprövning kan begränsas av innehållet i ett planeringsbesked. Exempelvis kan länsstyrelsen ha givit ett planeringsbesked som säger att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken kommer att följas. Överprövningen får då inte gälla denna fråga (5 kap. 10 f § och 11 kap. 10 a § PBL). Om länsstyrelsen under arbetet med att ta fram planen har bedömt att det finns en risk att planen kommer att kunna medföra att en miljökvalitetsnorm inte kommer att följas får länsstyrelsen förena ett planeringsbesked med villkor. Har dessa villkor iakttagits av kommunen får överprövningen av planen inte heller avse den fråga som villkoren omfattar (11 kap. 10 a § PBL). Om åtgärden eller förutsättningarna för planeringen har ändrats väsentligt i förhållande till den eller de frågor som planeringsbeskedet avser, återinträder dock överprövningsmöjligheten (11 kap. 10 a § PBL).

Väsentligt ändrade planeringsförhållanden som kan medföra att planeringsbeskedets rättskraft bryts kan enligt förarbetena vara ny lagstiftning, ny kunskap till följd av en upprättad miljökonsekvensbeskrivning inom ramen för en strategisk eller specifik miljöbedömning (se 6 kap. 11 § 4 och 6 kap. 35 § 6 MB), nya miljökvalitetsnormer och substantiella förändringar i omgivningen, om lång tid har förflutit sedan planeringsbeskedet meddelades.

Under perioden 2019–2022 överprövade länsstyrelsen totalt 129 detaljplaner, varav 71 upphävdes. I genomsnitt överprövades således cirka 32 detaljplaner och upphävdes cirka 18 detaljplaner per år. Det vanligaste skälet till att en detaljplan överprövas är att den antas bli olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Under 2022 överprövades endast fyra detaljplaner och upphävdes endast en detaljplan utifrån ingripandegrunden att en miljökvalitetsnorm inte följs.

I likhet med situationen för detaljplan får regeringen eller länsstyrelsen för ett vist geografiskt område (förordnandeområde), om det finns särskilda skäl, besluta att det som enligt 11 kap. 10 och 11 §§ plan- och bygglagen gäller för länsstyrelsens prövning av kommunens beslut också ska tillämpas i fråga om byggnadsnämndens beslut om lov eller förhandsbesked enligt 9 kap. (11 kap. 12 § första stycket PBL).

Om länsstyrelsen beslutar att överpröva ett lov eller förhandsbesked inom ett sådant utpekat område, får länsstyrelsen besluta att lovet eller förhandsbeskedet inte ska gälla förrän prövningen har avslutats (11 kap. 12 § andra stycket PBL).

Sammantaget innebär det att om en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs eller en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till exempelvis risken för översvämning, kan länsstyrelsen överpröva lovet eller förhandsbeskedet.

Vid utgången av 2022 fanns det totalt 57 förordnandeområden för lov och förhandsbesked. Länsstyrelserna fick under år 2022 in 17 kommunala beslut om lov eller förhandsbesked som omfattas av ett utpekat tillsynsområde. Av dessa överprövades tre beslut och upphävdes två beslut helt eller delvis av länsstyrelserna. Jämfört med

129

Se prop. 2016/17:151 s. 31–32 och 34. 130 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/Allmant-om- PBL/uppfoljning/Statistik/statistik-detaljplaner/overprovade-detaljplaner/.

föregående år ligger antalet överprövade och upphävda beslut på ungefär samma nivå.

För att markera en restriktiv tillämpning av 11 kap. 12 § plan- och bygglagen har det föreskrivits att det måste finnas särskilda skäl för att ett förordnande enligt första stycket ska kunna utfärdas. Ett särskilt skäl enligt förarbetena kan vara att länsstyrelsen av erfarenhet vet att en viss byggnadsnämnd inte tillräckligt beaktar riksintressena enligt miljöbalken inom ett visst område. Särskilda skäl i den meningen kan därmed baseras på att en kommun exempelvis antar en översiktsplan mot länsstyrelsens invändningar i dess granskningsyttrande (se avsnitt 4.11.4).

Länsstyrelsens beslut enligt bestämmelsen att helt eller i en viss del upphäva en kommuns beslut om detaljplan, områdesbestämmelser, lov eller förhandsbesked får överklagas hos regeringen (13 kap. 5 § PBL). Se mer om länsstyrelsens tillsyn i avsnitt 7.2.3 och 8.3.10.

Regeringens tillsyn

Regeringen får förelägga en kommun att inom en viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande) (11 kap. 15 och 16 §§ PBL). Denna möjlighet har regeringen dock endast om det behövs för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller för att samordna regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner.

Om miljökvalitetsnormer inte följs eller en bebyggelse blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till exempelvis risken för översvämning utgör däremot inte skäl för att utfärda ett planföreläggande.

Se mer om regeringens tillsynsmöjligheter i avsnitt 7.2.12.

131 Se https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/Allmant-om- PBL/uppfoljning/Statistik/statistik-lov-bygg/statlig-tillsyn-av-lov-och-forhandsbesked/. 132 Se prop. 1985/86:1 s. 803. 133

Se prop. 1985/86:1 s. 804.

4.12 Miljöbalken

4.12.1 Inledning

I detta avsnitt beskriver vi de krav på och den process för vattenfrågor som finns i miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen. Även några av föreskrifterna från Havs- och vattenmyndigheten respektive Sveriges geologiska undersökning omnämns. Beskrivningen avser bestämmelser med koppling till de vattenfrågor som ingår i vårt uppdrag, dvs. regleringen av miljökvalitetsnormer för vatten, dagvattenhantering och dricksvattenförsörjning.

I kapitel 7–9 följer en beskrivning av de utmaningar som vi har identifierat kopplade till regleringen av dessa vattenfrågor.

Vi inleder med en övergripande genomgång av var i regelverket de aktuella vattenfrågorna omnämns.

Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer för vatten finns i 5 kap. miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen och Havs- och vattenmyndighetens respektive Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter.

Bestämmelser med koppling till dagvattenhantering finns i första hand i 9 och 11 kap. miljöbalken.

Bestämmelser med koppling till dricksvattenförsörjning finns i första hand i 3 och 9 kap. miljöbalken (3 kap. 8 § och 9 kap. 6 f § MB). Termen vattenförsörjning ingår också i definitionen av termen vattentäkt i 11 kap. 5 § miljöbalken.

Bestämmelser med koppling till frågan om hushållning med vatten finns i nio paragrafer i miljöbalken (1 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1, 10– 13 §§, 6 kap. 2 § och 22 kap. 25 § MB).

I miljöbalken finns också bestämmelser med krav på hushållning med vattenområden och krav på skydd av vattenområden (7 kap. 21 och 22 §§ MB) eller skydd av områden som är särskilt lämpliga för anläggning för vattenförsörjning (3 kap. 8 § MB).

I miljöbalken finns också bestämmelser om krav på tillstånd för vattenuttag och vattentäkter (11 kap. 9 § MB) och skydd av vattenområden (3 kap. 8 § och 7 kap. 21 och 22 §§ MB).

Innehållet i och förarbetena till de aktuella bestämmelserna beskrivs närmare nedan. I några fall beskrivs praxis. Annars redovisas praxis närmare i kapitel 7–9.

4.12.2 Hushållningsbestämmelserna

Bestämmelser med krav på hushållning med vatten liksom om återanvändning, återvinning och annan hushållning med material, råvaror och energi förekommer i miljöbalken (1 kap. 1 § och 3 kap. 10 och 11 §§ MB). Dessa bestämmelser har sitt ursprung i den tidigare lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

I 1 kap. 1 § miljöbalken finns balkens portalparagraf som redovisar balkens mål och hur dessa ska tillämpas. Enligt 1 kap. 1 § första stycket miljöbalken syftar bestämmelserna i balken till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Av andra stycket 5 i samma paragraf framgår att miljöbalken ska tillämpas så att bl.a. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

Bestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket 5 miljöbalken preciseras närmare i 2 kap. 5 § miljöbalken och ligger till grund för tillstånds- och tillsynsmyndigheternas prövning av olika verksamheter. Vid prövningen ska myndigheterna beakta möjligheterna för verksamhetsutövare att inom ramen för den sökta verksamheten iaktta möjligheterna till resurshållning i skilda avseenden.

Av 1 kap. 2 § miljöbalken framgår att balkens bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden ska tillämpas även på Sveriges kontinentalsockel utanför territorialgränsen.

Enligt 3 kap. 1 § miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Se mer om bestämmelsen och dess förarbeten i avsnitt 3.2.2.

Enligt 3 kap. 10 § miljöbalken ska, om ett område enligt 3 kap. 5– 8 §§ miljöbalken är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret ska försvarsintresset ges företräde.

Bestämmelsen är en avvägningsbestämmelse mellan oförenliga riksintressen och intressant i detta sammanhang är att utgångspunkten vid avvägningen är att företräde ska ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

Av förarbetena framgår att avvägningen är mycket fri och i princip densamma som gäller enligt 3 kap. 1 § miljöbalken. Av senare förarbeten framgår att det långsiktiga tidsperspektivet har betydelse liksom lösningar som tillgodoser flera intressen. Bedömningen ska i enlighet med balkens mål innefatta ekologiska, kulturella och samhällsekonomiska hänsynstaganden. Även Sveriges internationella åtaganden ska beaktas i prioriteringen av riksintresse.

Tillämpningen av hushållningsbestämmelserna i 3 kap. miljöbalken och avvägningen mellan olika riksintressen sker ofta i beslut om regionplan, översiktsplan, detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. I 3 kap. 11 § miljöbalken finns därför också en bestämmelse som anger att den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt miljöbalken ska se till att sådana planer enligt planoch bygglagen och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa (se också 3 kap. 12 och 13 §§ MB).

Av 22 kap. 25 § första stycket 10 miljöbalken framgår att en dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet i förekommande fall ska innehålla bestämmelser om bl.a. villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser (se mer om regleringen av vattenverksamheter i avsnitt 4.12.9).

4.12.3 Miljökvalitet i vattenmiljön

Bestämmelser om miljökvalitet finns i 5 kap. miljöbalken. En del av dessa bestämmelser handlar om miljökvalitetsnormer och vissa av bestämmelserna om miljökvalitetsnormer gäller specifikt för vatten. Bestämmelserna om miljökvalitet och miljökvalitetsnormer infördes i svensk rätt i samband med införandet av miljöbalken 1999.

134 Se prop. 1985/86:3 s. 78. 135

Se prop. 1997/98:45 Del 2 s. 35.

Av förarbetena framgår att den svenska regleringen av miljökvalitetsnormer för vatten var det svenska tillvägagångsättet för genomförande av miljömålen i vattendirektivets artikel 4.1 (jfr artikel 11.1). Det framgår dock inte om uttrycket ”miljökvalitetsnormer för vatten” är avgränsat till miljömålen som följer av artikel 4.1 eller också inbegriper de miljömål som följer av tillämpningen av artikel 4.4, 4.5 och 4.7.

Definition av uttrycket miljökvalitetsnormer för vatten

Trots omnämnande av uttrycket ”miljökvalitetsnorm för vatten” i förarbetena finns ingen definition av detta uttryck i svensk rätt. Den legaldefinition som finns avser termen miljökvalitetsnormer (5 kap. 1 § miljöbalken). Enligt definitionen avses med termen miljökvalitetsnormer föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Av förarbetena framgår att avsikten med det då nya instrumentet miljökvalitetsnormer var att komma till rätta med rådande miljöproblem och hjälpa till med att undvika framtida miljöproblem. När bestämmelserna om miljökvalitetsnormer infördes som styrmedel var många remissinstanser positiva. Det fanns också remissinstanser som ansåg att det saknades svar på flera viktiga punkter om hur miljökvalitetsnormer skulle fungera i praktiken, däribland Boverket, Sveriges kommuner och regioner (då Sveriges kommuner och landsting) och länsstyrelserna. Naturvårdsverket, bland andra, ansåg att miljökvalitetsnormer även borde inbegripa biologisk mångfald i större utsträckning. Verket föreslog att en punkt skulle införas med innebörden att högsta eller lägsta förekomst i miljön av fysiska eller biologiska eller andra förutsättningar för biologisk mångfald skulle kunna anges.

Regeringen ansåg tvärtom att miljökvalitetsnormer skulle ange föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas

136 Se prop. 2017/18:243 s. 141 och 147. 137

Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 255. 138 Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 245. 139

Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 252.

för eller miljön eller naturen kan belastas med utan fara. Ställningstagandet innebar att regeringen inte ansåg det lämpligt att föreskriva om habitat- eller artrelaterade normer vid detta tillfälle. I stället bedömde regeringen att förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden uppnås genom att föroreningsnivåer och störningsnivåer hålls på en för dessa ofarlig nivå.

I 5 kap. 2 § miljöbalken finns fyra kategorier av miljökvalitetsnormer som enligt förarbetena definieras som gränsvärdesnormer, målsättningsnormer, indikativa normer och andra normer. De två första kategorierna avser förorenings- och störningsnivåer, medan indikativa normer avser organismer som kan visa på föroreningar eller andra störningar. Den fjärde kategorin har ingen tydlig avgränsning utan inkluderar de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i EU.

Krav på att följa miljökvalitetsnormer för vatten

Av 5 kap. 3 § miljöbalken framgår att myndigheter och kommuner ska ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. Kravet återkommer på flera platser i balken, se exempelvis 24 kap. 5 § miljöbalken. Kravet gäller oavsett vilken punkt i 5 kap. 2 § första stycket miljöbalken som normen faller inom. Den ursprungliga lydelsen att säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls ersattes av ”följa” 2010 eftersom dessa normer, enligt förarbetena, ska följas. Avsikten i förarbetena är att, i och med att normerna ska följas, har de rättsverkan.

Enligt 5 kap. 4 § miljöbalken får en myndighet eller en kommun inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Vid prövning för ett nytt tillstånd och vid omprövning av till-

140

Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 256. 141 Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 256 och 257. 142

Se prop. 2009/10:184 s. 40. 143 Se prop. 2003/04:2 s. 22. 144

Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 258 och prop. 2009/10:184 s. 37.

stånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett sådant äventyr.

Enligt 5 kap. 6 § miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 4 §. Sådana föreskrifter får endast avse undantag för att tillgodose allmänna intressen av större vikt eller som det annars finns särskilda skäl för.

Bestämmelserna i 5 kap. 4 och 6 §§ miljöbalken infördes 2019. Av förarbetena framgår att bestämmelserna tillkom som en följd av EUdomstolens Weserdom (läs mer om denna i avsnitt 7.2.2.). Av förarbetena framgår också vad som avses med att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller ett äventyrande inträffar (se vidare avsnitt 7.2.4).

Fastställande av miljökvalitetsnormer för ytvatten

Enligt 4 kap. 1 § vattenförvaltningsförordningen ska varje vattenmyndighet fastställa kvalitetskrav för ytvattenförekomster, grundvattenförekomster och skyddade områden i vattendistriktet.

För ytvatten ska kvalitetskraven fastställas så att ytvattenförekomsterna uppnår en god ytvattenstatus (4 kap. 4 § VFF) och säkerställa att nuvarande status inte försämras (4 kap. 2 § VFF).

För att kunna föreskriva om kvalitetskrav ska vattenmyndigheten först klassificera ytvattenförekomstens ekologiska och kemiska status. Detta görs utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.

Ekologisk status klassificeras med hjälp av kvalitetsfaktorer som delas in i grupperna biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska. Statusen bedöms utifrån en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. För särskilda förorenande ämnen finns bestämmelser i 2 kap. 4 § Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.

Biologiska kvalitetsfaktorer består av parametrarna fisk, plankton, klorofyll och bottenfauna. Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer består av närsalter (de kemiska parametrarna fosfor och kväve) och parametrarna pH, syrehalt, siktdjup och särskilda förorenande ämnen.

145

Se prop. 2017/18:243 s. 154. 146 Havs- och vattenmyndigheten, Miljögifter i vatten – klassificering av ytvattenstatus, Rapport 2016:26, s. 21.

Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer rör vattenförekomstens konnektivitet, hydrologi och morfologi (se mer om detta i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten).

Kvalitetskrav för en ytvattenförekomsts kemiska status avser gränsvärden för prioriterade kemiska ämnen. Regleringen i Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter sker med utgångspunkt i ämnen som anges i en lista i prioämnesdirektivets bilaga I–II, men Havs- och vattenmyndigheten har också tagit fram några kompletterande gränsvärden. Ämnen som omfattas är exempelvis kadmium och kvicksilver.

Kravet avseende kemisk status är mindre komplicerat än för ekologisk status genom att delas in i god och ej god status, dvs. god kemisk ytvattenstatus uppnås när halterna av prioriterade ämnen i en vattenförekomst inte är högre än en viss omfattning (se bilaga 6 till Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificeringen och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten).

I 4 kap. 8 b § vattenförvaltningsförordningen tydliggörs också att kvalitetskrav som avser kemisk ytvattenstatus är miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 miljöbalken, dvs. gränsvärdesnormer.

Varje ytvattenförekomst har på så sätt en statusbedömning och en kravnivå avseende ett antal kvalitetsfaktorer som ska ha uppnåtts 2015 eller 2021 alternativt 2027. Om uppnåendet av normen förhindras av naturliga förhållanden får normen uppnås bortom 2027 (4 kap. 9 § VFF), förutsatt att bl.a. alla förbättringar som behövs och som kan åstadkommas innan 2027 redovisas (4 kap. 8 § VFF).

I och med klassificeringen är tanken att skillnaden mellan vad som har definierats som god ekologisk status eller potential och god kemisk status för vattenförekomsten och den nuvarande statusen ska ha synliggjorts. Bedömningen av den nuvarande statusen får också betydelse för tillämpningen av icke-försämrings- och äventyrandeförbuden (se mer om detta i avsnitt 7.2.4).

Fastställande av miljökvalitetsnormer för grundvatten

Vattenmyndigheterna ska fastställa miljökvalitetsnormer för grundvatten (4 kap. 1–2 och 5 §§ VFF). Processen för att göra detta är inte densamma som för ytvatten (4 kap. 8 a § VFF). Samtidigt finns vissa

likheter i och med att kvalitetskrav för grundvatten också ska fastställas så att tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras (4 kap. 2 § VFF) och förlängd tidsfrist samt mindre stränga krav kan tillämpas (4 kap. 9 och 10 §§ VFF). Enligt 4 kap. 5 § vattenförvaltningsförordningen ska kvalitetskraven för grundvatten fastställas så att alla grundvattenförekomster uppnår god grundvattenstatus enligt bestämmelserna i bilaga V till vattendirektivet och bilagorna I–IV till grundvattendirektivet. Sveriges geologiska undersökning är den myndighet som utfärdar föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten.

Med grundvattenstatus menas det tillstånd en grundvattenförekomst har och som bestäms av vattnets kvantitativa eller kemiska status, beroende på vilken av dessa som är sämst (1 kap. 5 § VFF). Enligt vattenförvaltningsförordningen avser kvantitativ status ett tillstånd relaterat till direkta och indirekta vattenuttags påverkan på en grundvattenförekomst och uttrycks såsom ”god” eller ”otillfredsställande”, klassificerad i enlighet med bilaga V i vattendirektivet (1 kap. 5 § VFF). Kemisk grundvattenstatus avser den kemiska sammansättningen hos en grundvattenförekomst och uttrycks såsom ”god” eller ”otillfredsställande”, klassificerad i enlighet med bilaga V i vattendirektivet och bilagorna I–IV i grundvattendirektivet (1 kap. 5 § VFF). I vissa sammanhang får grundvattnets status också inverkan på den ekologiska statusen hos ytvattnet, i och med att statusen på det grundvattenberoende ekosystemet i ytvattnet är beroende av att grundvattnet har en god status (se exempelvis 4 kap. 5 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter [SGU-FS 2023:1] om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten och punkten 2.1.2 i bilaga V till vattendirektivet). I och med att det strängaste kravet ska gälla (4 kap. 7 § VFF) kan på så sätt den ekologiska statusen hos ytvattnet påverka vad som avses med en god grundvattenstatus.

Miljökvalitetsnormer för grundvatten är riskbaserade föreskrifter som ska säkerställa att risk för försämrad kvalitet eller kvantitet åtgärdas. I och med att miljökvalitetsnormer för grundvatten endast har två statusnivåer skiljer de sig från miljökvalitetsnormer för ekologisk status som har flera statusnivåer men liknar gränsvärdena för kemisk ytvattenstatus.

147 ‑

Se EU-domstolens mål C 559/19 Kommissionen mot Spanien.

Enligt Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter ska vattenmyndigheten fastställa miljökvalitetsnormer för grundvattenförekomster baserat på information framtagen enligt Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten och information framtagen enligt 6 kap. vattenförvaltningsförordningen (2 kap. 1 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter [SGU-FS 2023:2] om miljökvalitetsnormer för grundvatten).

Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter gäller för grundvattenförekomster som används för uttag större än 10 kubikmeter/dygn eller uttag för dricksvattenförsörjning till fler än 50 personer, eller som medger framtida användning till dessa ändamål (1 kap. 1 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten). Föreskrifterna gäller även för grundvattenförekomster där mänskliga verksamheter kan medföra miljökonsekvenser på grundvattenanslutna ytvattenförekomster eller grundvattenberoende terrestra ekosystem (1 kap. 1 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten).

För varje grundvattenförekomst ska vattenmyndigheten bedöma om mänskliga verksamheter (såsom urban markanvändning) ensamt eller tillsammans ger sådana miljökonsekvenser som leder till att grundvattenförekomsten riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk grundvattenstatus respektive god kvantitativ status (3 kap. 1 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten).

Vattenmyndigheterna ska för varje grundvattenförekomst även fastställa tröskelvärden för kemisk status (3 kap. 4–5 §§ Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten). Vattenmyndigheten ska dessutom fastställa ett ”vända trend-värde” för de grundvattenförekomster där det finns risk för att inte uppnå eller bibehålla god kemisk grundvattenstatus. Dessa värden ska fastställas för förorenande ämnen och indikatorer som riskerar att överskrida ett tröskelvärde (3 kap. 7 § Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten). Ett sådant värde ska generellt utgöra cirka 75 procent av tröskelvärdet (3 kap. 8 § Sveriges geologiska undersöknings före-

skrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten).

En grundvattenförekomst ska klassificeras till god kemisk grundvattenstatus respektive god kvantitativ status om den efter genomförd riskbedömning bedömts att utan risk kunna bibehålla god kemisk grundvattenstatus respektive god kvantitativ status (se 4 kap. 2–5 §§ Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten).

Beslut om miljökvalitetsnorm för vatten

När vattenmyndigheten har slutfört klassificeringen sätts miljökvalitetsnormer för varje yt- och grundvattenförekomst i vattendistriktet genom en förskrift som upprättas av den länsstyrelse som är utsedd att vara vattenmyndighet och som beslutas av särskilda vattendelegationer (se 4 kap. 8 b § VFF och 1 § förordningen om vattendelegationerna). I föreskrifterna definieras i 2 § två sätt att beskriva miljökvalitetsnormer för vatten. • Kvalitetskrav: den ekologiska status, kvantitativa status eller eko-

logiska potential och kemiska status som ska uppnås i en vatten-

förekomst (miljökvalitetsnorm). • Övergripande kvalitetskrav (miljökvalitetsnorm) för ekologisk

status/potential: den sammanvägda ekologiska kvaliteten som ska

uppnås i en vattenförekomst.

För kemisk status definieras det övergripande kvalitetskravet för sig i myndigheternas föreskrifter och avser kvaliteten som ska uppnås för varje ämne, utom för vattenförekomster med mindre strängt krav enligt 4 kap. 10 § vattenförvaltningsförordningen. I övrigt framgår det övergripande kvalitetskravet för ytvatten och grundvatten av föreskrifterna och deras bilagor. Där framgår även tidsfristen och om ett mindre strängt krav har nyttjats.

Av 5 kap. 2 § andra stycket miljöbalken framgår att miljökvalitetsnormer vid behov ska omprövas. Från januari 2019 ska vattenmyndigheten, under vissa förutsättningar, pröva om en miljökvali-

148

Se exempelvis Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt föreskrifter: Länsstyrelsen i Västernorrlands läns (Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikts) föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i Bottenhavets vattendistrikt (22FS 2021:5).

tetsnorm ska ändras under löpande förvaltningscykel, efter begäran om yttrande från en prövningsmyndighet i ett pågående miljöbalksärende. Detta följer av 19 kap. 5 § 7 och 22 kap. 13 § miljöbalken, tillsammans med 4 kap. 14 § vattenförvaltningsförordningen.

Förvaltningsplan

Varje vattenmyndighet ska besluta om en förvaltningsplan som ska innehålla en sammanfattande redogörelse för vattenförhållandena och förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i distriktet, på det sätt som är lämpligt med hänsyn till förhållandena i olika avrinningsområden inom distriktet (5 kap. 1 § VFF). Vid behov får vattenmyndigheten besluta om delförvaltningsplaner som beaktar särskilda aspekter på vattenmiljöförvaltningen (5 kap. 2 § VFF). Vid revidering av förvaltningsplanen ska vattenmyndigheten, senast tre år innan den nya planen ska träda i kraft, upprätta en tidtabell och ett arbetsprogram för utarbetandet av planen samt en redogörelse för vilka samråd som planeras (5 kap. 3 § 1 VFF). Senast två år innan ikraftträdande ska en preliminär översikt över väsentliga frågor som rör förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön tas fram och senast ett år innan ikraftträdande ska ett förslag till förvaltningsplan presenteras och samrådas (5 kap. 3 § 2 och 3 VFF). Arbetet med vattenförvaltning sker i förvaltningscykler om sex år. Efter en cykel börjar arbetet om igen med samma moment, men med utgångspunkt i de kunskaper som ackumulerats.

Enligt 5 kap. 1 § sista stycket vattenförvaltningsförordningen framgår det av bilaga 1 till förordningen vilken information som ska finnas i förvaltningsplanen. Informationen är omfattande, men för att ta några exempel med koppling till utredningens fokusområden kan nämnas att: • det ska uppskattas föroreningar från diffusa källor, inbegripet en

sammanfattning av markanvändningen i distriktet, • det ska göras en uppskattning av påverkan på vattenmängden,

inbegripet uttag av vatten, • det ska finnas en sammanfattning av de åtgärder som behövs för

att genomföra unionslagstiftningen för vattenskydd,

• det ska det finnas en sammanfattning av de åtgärder som har

vidtagits för att uppfylla kraven i fråga om uttag av dricksvatten i

artikel 7 i vattendirektivet, • det ska finnas en sammanfattning av de åtgärder som har vidtagits

när övervakningsdata eller andra data indikerat att det är osanno-

likt att de kvalitetskrav som fastställts enligt 4 kap. kommer att

uppfyllas, och • det ska finnas en bedömning av framstegen och en förklaring till

varför ett eller flera kvalitetskrav inte har uppfyllts.

Åtgärdsprogram

I vattendirektivets systematik är åtgärdsprogrammen i centrum (se artikel 4 och 11). Detta följer som nämnt en tradition av att knyta miljömål till åtgärdsprogram inom EU-rätten. Enligt vattendirektivet ska miljömålen uppnås genom åtgärdsprogram, ett eller flera, som ska resultera i att det införs åtgärder som medför att målen uppnås (se artikel 4.1 och artikel 11.1). Tanken är att medlemsstaterna utifrån upprättandet av åtgärdsprogrammen ska kunna visa att de lever upp till EU-rätten och genomför de grundläggande och kompletterande åtgärder som vattendirektivet föreskriver (se artikel 11.3 och 11.4 i vattendirektivet och 6 kap. 1 § och punkterna 13– 15 i bilaga 1 till VFF).

Åtgärdsprogramsregleringen i 5 kap. miljöbalken är i grunden generell och det särskiljs inte mellan olika typer av åtgärdsprogram, såsom för luft, vattenmiljön, havsmiljön etc., utan detta görs först på förordningsnivå som mer precist inför de olika EU-direktiven om bl.a. miljömål och åtgärdsprogram.

Enligt 5 kap. 7 § miljöbalken ska åtgärdsprogram upprättas om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm. Enligt 5 kap. 11 § miljöbalken ska myndigheter och kommuner inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett fastställt åtgärdsprogram. Vad som avses med ansvarsområde är inte helt klarlagt, men i förarbetena uttalas att myndigheter och kommuner inom sina respektive kompetensområden, ska vidta de åtgärder som behövs enligt programmet.

149

Se prop. 2003/04:2 s. 34.

Åtgärdsprogrammen får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer (5 kap. 9 § MB). Enligt samma lagrum ska ett åtgärdsprogram innehålla: 1. uppgifter om den eller de miljökvalitetsnormer som ska följas, 2. uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner be-

höver vidta för att miljökvalitetsnormer ska följas, vilka myndig-

heter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när

åtgärderna behöver vara genomförda, 3. uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika

typer av källor som påverkar möjligheterna att följa miljökvali-

tetsnormerna och mellan olika åtgärder som avses i 2, 4. i fråga om åtgärder för att följa en miljökvalitetsnorm som avses

i 2 § första stycket 1, uppgifter om den förbättring som var och

en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans

bedöms bidra till att normen följs, 5. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap

i EU, och 6. en analys av programmets konsekvenser från allmän och enskild

synpunkt och hur åtgärderna enligt 2 är avsedda att finansieras.

Ett åtgärdsprogram ska omprövas vid behov, dock minst vart sjätte år (5 kap. 9 § MB).

Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram ska prövas av regeringen och får även meddela ytterligare föreskrifter om hur åtgärdsprogram ska upprättas, vad sådana program ska innehålla och hur samråd ska ske (5 kap. 10 § MB).

Enligt förarbetena till 5 kap. MB är åtgärdsprogrammen det övergripande planeringsinstrument som ska ligga till grund för myndigheters och kommuners vidare överväganden och handlande vid tillämpningen av de olika styrmedel som behövs för att följa miljökvalitetsnormer. Åtgärdsprogram ska ange de närmare styrmedel som behövs för att uppfylla normerna och fördela kraven mellan olika typer av källor som bidrar till att normerna inte kan följas. Programmen ska på så sätt ge en bild av de områden där särskilda

150 Se prop. 2009/10:184 s. 52 och 53. 151

Se prop. 2009/10:184 s. 38 och 46.

insatser krävs för att följa normerna och vilka myndigheter eller kommuner som är ansvariga för insatserna. Fördelningen av krav på olika källor som medför att normerna inte följs och vilka styrmedel som ska användas för att säkerställa att normerna följs, är enligt förarbetena centralt för alla typer av åtgärdsprogram. När det gäller påverkan från många mindre verksamheter ses åtgärdsprogrammen som viktiga underlag för att kunna reglera flertalet verksamheter genom generella föreskrifter och, om så behövs för att uppfylla normerna, förklara ett område som miljöskyddsområde (något som har ägt rum två gånger).

I 6 kap. vattenförvaltningsförordningen framgår den närmare regleringen av åtgärdsprogram för vatten (se även avsnitt 7.2.12). Där framgår bl.a. att programmet ska ange de åtgärder som behöver vidtas för att miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten samt skyddade områden i vattendistriktet ska kunna uppfyllas (6 kap. 1 § VFF). I 6 kap. 5 § vattenförvaltningsförordningen anges vidare att ett åtgärdsprogram för vatten bl.a. ska innehålla: • åtgärder för inrättande av vattenskyddsområden eller för att på

annat sätt skydda dricksvatten, • åtgärder för att hindra eller reglera diffusa utsläpp av förorenande

ämnen, • åtgärder för att förebygga eller begränsa att föroreningar indirekt

tillförs grundvatten, • åtgärder för att motverka alla andra betydande negativa konse-

kvenser för vattenmiljön, särskilt de åtgärder som behövs för att

nödvändig ekologisk status eller god ekologisk potential ska kunna

nås när det gäller vattenförekomsters hydromorfologiska förhåll-

anden, och • de föreskrifter eller förslag till föreskrifter som behövs för att

övriga åtgärder ska kunna genomföras.

Uppräkningen bygger på vattendirektivets artikel 11. Utöver dessa åtgärder ska programmet också innehålla sådana åtgärder och hänvisningar till övrig lagstiftning som avses i artikel 11.3, 11.4 och 11.6 i vattendirektivet (6 kap. 5 § VFF).

152 Se prop. 2009/10:184 s. 52 och 53. 153

Se prop. 1997/98:45 Del 1 s. 261.

Regeringen har angett i olika beslut att åtgärdsprogram för vatten ska beskriva vilka administrativa åtgärder som ska vidtas och inte de faktiska eller tekniska åtgärder som måste vidtas för att följa normerna.

I tre situationer ska regeringen pröva ett förslag till åtgärdsprogram för vatten. För det första om förslaget rör ett annat allmänt intresse av synnerlig vikt än de som avses i 1 kap. 1 § miljöbalken. För det andra om Havs- och vattenmyndigheten eller Sveriges geologiska undersökning har funnit att förslaget allvarligt avviker från vattenförvaltningsförordningen och myndigheten därför har begärt att regeringen ska pröva förslaget. För det tredje om en annan myndighet eller en kommun har funnit att de åtgärder som den föreslås vidta strider mot annan lagstiftning eller allvarligt avviker från bestämmelserna i vattenförvaltningsförordningen eller vattendirektivet och därför har begärt att regeringen prövar förslaget (6 kap. 4 § VFF).

För perioderna 2010–2015, 2016–2021 och 2022–2027 har vattenmyndigheterna arbetat fram åtgärdsprogram. Det finns ett antal åtgärder i åtgärdsprogrammen för perioden 2022–2027 som berör plan- och bygglagen samt fysisk planering. För att tydliggöra hur vattenmyndigheterna ser på kommunernas roll, i relation till planoch bygglagen, i processen att uppfylla miljökvalitetsnormerna för vatten kommer dessa åtgärder att sammanfattas här.

Enligt vattenmyndigheterna baseras åtgärderna, vid sidan av analysen av mänsklig påverkan och bedömningen av nuvarande status och åtgärdsbehov, bl.a. på tidigare rapportering av det föregående åtgärdsprogrammets genomförande, som föregick det nya åtgärdsprogrammet. Där framgick exempelvis att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten inte har följts i den fysiska planeringen i den omfattning som krävs för att nå och upprätthålla god status.

Enligt åtgärdsprogrammet ska Boverket (åtgärd 1) vägleda kommuner, länsstyrelser och berörda regioner om fysisk planering och andra ärenden som regleras i plan- och bygglagen, i syfte att miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten ska kunna följas. Av åtgärden framgår bl.a. att Boverket särskilt behöver följa upp och utveckla vägledning rörande hanteringen av mellankommunala frågor för att stötta kommunerna att ta hänsyn till avrinningsområdes-

154 Se regeringsbeslut den 7 juni 2022 i ärendena M2021/01783(delvis), M2022/00641 (delvis) och M2022/00906.

perspektivet, samt i hur vattenförsörjningsplaner och andra planeringsunderlag kan användas vid fysisk planering.

Programmet anger också att länsstyrelserna (åtgärd 1 av 12) ska genomföra en sektorsövergripande planering för åtgärdernas genomförande inom myndighetens ansvarsområden. Planeringen ska bedrivas utifrån ett avrinningsområdesperspektiv och säkerställa att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten beaktas i alla tillämpliga delar av länsstyrelsens verksamhet, bl.a. vid tillsyn av kommunernas detaljplaner och vid vägledning av kommunernas översikts- och detaljplanering samt regional fysisk planering.

Länsstyrelserna ska även (åtgärd 5 av 12) prioritera arbetet med långsiktigt skydd av vattentäkter. Exempelvis ska länsstyrelserna utarbeta regionala vattenförsörjningsplaner i samverkan med kommunerna.

Precis som för Boverket anger åtgärdsprogrammet att länsstyrelserna (åtgärd 7 av 12) ska vägleda kommuner och berörda regioner vid regional fysisk planering, översikts- och detaljplanering och i andra plan- och bygglagsärenden. Därutöver ska de utöva tillsyn över kommunala beslut rörande detaljplaner och därigenom verka för att det framgår av region-, översikts- och detaljplaner hur miljökvalitetsnormerna för vatten kommer att följas, att frågor om användning av mark- och vattenområden som avser två eller fler kommuner samordnas på ett lämpligt sätt ur ett avrinningsområdesperspektiv och att kommuner och berörda regioner i sin region-, översikts- och detaljplanering använder aktuellt underlag från bl.a. databasen VISS i sin planering.

För Region Stockholm och Region Skåne anger åtgärdsprogrammen för norra respektive södra Östersjön att de ska genomföra sin regionplanering så att det bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska kunna följas. Regionen ska särskilt verka för att regionplanen baseras på aktuella planeringsunderlag, från bl.a. VISS, och säkerställa att miljökvalitetsnormerna för vatten kan följas. Åtgärden ska genomföras utifrån ett avrinningsområdesperspektiv och i samråd med berörda Länsstyrelser och kommuner. Kontinuerlig samverkan bör också ske med vattenråd, andra regioner och Boverket. En viktig del i regionplanen är att redovisa vatten som en resurs och tydliggöra miljökvalitetsnormerna för vatten som en planförutsättning.

Kommunernas åtgärder är kommunövergripande och träffar alla kommuner. Kommunerna ska bl.a. (åtgärd 1 av 6) genomföra en förvaltningsövergripande planering för åtgärdsprogrammets genomförande utifrån ett avrinningsområdesperspektiv, med fokus på de yt- och grundvattenförekomster där det behövs åtgärder för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Syftet med den förvaltningsövergripande planeringen är att identifiera förutsättningar som gäller för samtliga vattenmiljöer, inom de av- och tillrinningsområden som finns inom kommunen, för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten.

Den förvaltningsövergripande planeringen ska säkerställa att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten beaktas i alla tillämpliga delar av kommunens verksamhet. Åtgärden är ny för perioden 2022– 2027 och motiveras av att kommunerna har en central roll för att genomföra de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Kommunerna behöver därför ha en helhetsbild av miljösituationen i vattnet inom kommunen, vilket förutsätter att den fysiska planeringen sker ur ett avrinningsområdesperspektiv och inte kan stanna vid kommungränsen. Enligt åtgärdsprogrammet kan planeringen också visa hur kommunen avser att följa miljökvalitetsnormerna i förhållande till såväl översiktsplaner som enskilda detaljplaner. Enligt programmet behöver planeringen inte nödvändigtvis resultera i ett nytt planeringsdokument, utan snarare i en ny eller förändrad process inom den ordinarie verksamheten. Som stöd för genomförande av åtgärden har Vattenmyndigheten tillgängliggjort ett digital avrinningsområdesindelat underlag baserat på miljökvalitetsnormerna i databasen VISS och dess underliggande bedömningar. Utöver detta underlag kan kommunen behöva nyttja annan kompletterande information i sitt genomförande av åtgärden.

Kommunernas åtgärd 4 (av 6) anger att de ska genomföra översikts- och detaljplanering samt prövning och tillsyn enligt plan- och bygglagen på ett sådant sätt att den bidrar till att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten följs. Åtgärden motiveras av att det är viktigt att kontinuerligt följa upp att översiktsplaneringen och detaljplanerna och att åtgärder genomförs på ett sådant sätt att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Enligt programmet kan det vara nödvändigt att se över gamla detaljplaner och vid behov ersätta

155 https://ext-geoportal.lansstyrelsen.se/arcgis/apps/storymaps/collections/4b2c652f971e4618a8b e3a6b0ea63158.

dessa med nya för att säkerställa att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Detta kan vara aktuellt när flera mindre detaljplaner ger en kumulativ påverkan på en eller flera vattenförekomster. Kommunerna kan även behöva tydliggöra hur miljökvalitetsnormerna för vatten ska nås genom fördjupad översiktsplanering i form av tematiska tillägg till översiktsplanen, vanligen kallade ”vattenplaner” eller ”blå planer”. För kustkommuner ska havsmiljöförvaltningens normer och underlag för kustzonen inkluderas.

Kommunernas åtgärd 5 (av 6) anger att kommunerna ska upprätta eller revidera sina planer för dricksvatten, spillvatten och dagvatten (va-plan) och genomföra åtgärder i enlighet med planen så att miljökvalitetsnormerna för yt- och grundvatten ska följas.

Övervakning av vattenmiljön

Av vattendirektivet framgår vidare att alla vattenförekomster ska omfattas av övervakningsprogram för att möjliggöra regelbunden klassificering av ekologisk och kemisk status för ytvatten och kemisk status samt kvantitativ status för grundvatten (artikel 8).

För ytvattenförekomster ska övervakning för att följa ekologisk status omfatta biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska parametrar och kvalitetsfaktorer, bl.a. särskilda förorenande ämnen (jfr 8 § i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om övervakning av ytvatten). För kemisk status ska alla prioriterade ämnen som släpps ut i ytvattenförekomsten övervakas.

Beträffande de ytvattenförekomster för dricksvattenuttag som anges i artikel 7 i vattendirektivet och som ger mer än 100 kubikmeter per dygn i genomsnitt, gäller att de, utöver de grundläggande kraven som gäller alla ytvattenförekomster, också ska övervakas med avseende på alla prioriterade ämnen som släpps ut och alla andra ämnen som släpps ut i betydande mängd, vilka kan påverka vattenförekomstens status och vilka regleras enligt bestämmelserna i dricksvattendirektivet. Särskilt för övervakningskraven i skyddade områden för dricksvattenuttag är att dessa förekomster inte får grupperas. Dessutom är frekvensen för övervakningen kopplad till antalet personer som försörjs med vatten från förekomsten (se avsnitt 1.3.5 i bilaga V till vattendirektivet).

4.12.4 Miljökvalitet i havsmiljön

Det finns inga specifika bestämmelser om miljökvalitetsnormer för havsmiljön i 5 kap. miljöbalken. Sådana bestämmelser finns i stället i havsmiljöförordningen. Bestämmelserna i havsmiljöförordningen har dock beslutats med stöd av 5 kap. miljöbalken och av 5 § havsmiljöförordningen framgår att med miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram i förordningen avses detsamma som i 5 kap. miljöbalken.

Till skillnad från hur vattendirektivet är genomfört där vattenmyndigheterna utfärdar miljökvalitetsnormer för vattenmiljön, är havsmiljödirektivet genomfört på så sätt att det är Havs- och vattenmyndigheten som utfärdar miljökvalitetsnormerna för havsmiljön.

I 17 § havsmiljöförordningen fastslås att havsmiljöförvaltningen ska innebära att en god miljöstatus upprätthålls eller nås i Nordsjön och Östersjön och att detta utgör en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 miljöbalken. Denna övergripande miljökvalitetsnorm ska därefter brytas ned i mer detaljerade normer som fungerar som verktyg eller delmål för att uppnå en god miljöstatus i Nordsjön och Östersjön. Vad som kännetecknar dessa mer detaljerade normer har fastställts av Havs- och vattenmyndigheten (19 § havsmiljöförordningen) och har utmynnat i elva underliggande miljökvalitetsnormer för havsmiljön (se Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter [HVMFS 2012:18] om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön).

Av övergångsbestämmelserna till 17 § havsmiljöförordningen framgår att kravet på god miljöstatus ska vara uppfyllt senast vid utgången av 2020 (punkten 4). Endast om det på grund av ett naturligt förhållande inte är möjligt att förbättra havsmiljön till dess får god miljöstatus nås vid en senare tidpunkt (se punkten 5).

För kustvatten, där både havsmiljödirektivet och vattendirektivet är tillämpligt, ska miljökvalitetsnormer för havsmiljön endast omfatta de aspekter på kustvattnets kvalitet som inte redan omfattas av vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer eller annan relevant EUlagstiftning (19 § 4 havsmiljöförordningen). När Havs- och vattenmyndigheten meddelar miljökvalitetsnormer ska de dessutom för varje norm ange vilken kategori den tillhör (20 § havsmiljöförordningen), något som inte krävs av vattenmyndigheterna enligt vattenförvaltningsförordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.