Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag

Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag

Volym I

Betänkande av Utredningen om nya regler om krishantering för försäkringsföretag och ändringar i Solvens II-direktivet

Stockholm 2025

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2025

ISBN 978-91-525-1361-3 (tryck) ISBN 978-91-525-1362-0 (pdf) ISSN 0375-250X

Till statsrådet Niklas Wykman

Regeringen beslutade den 29 augusti 2024 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur det nya EU-direktivet om återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och ändringar i Solvens II-direktivet ska genomföras i svensk rätt (dir. 2024:77). Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet, bl.a. sanktionsavgifter och förlagslån.

Som särskild utredare förordnades från och med den 29 augusti 2024 departementsrådet Tord Gransbo.

Som experter att biträda utredningen förordnades från och med den 5 november 2024 seniora juristen Phillip Eldon, verkställande direktören Nils Henriksson, regelverksexperten Gabriella Johansson, enhetschefen Anna Lidberg, head of Public Mattias Munter, head of Regulatory Katarina Rodell Zaar och ekonomen Jonas Söderberg. Phillip Eldon entledigades med verkan från och med den 27 januari 2025 och i stället förordnades seniora juristen Kamilla Atmarsson från och med samma dag.

Till sakkunniga förordnades från och med den 5 november 2024 kanslirådet Johanna Demander och rättssakkunniga Jakob Sindahl. Johanna Demander entledigades från och med den 16 april 2025 och i stället förordnades kanslirådet Johanna Evjen från samma dag.

Som sekreterare anställdes i utredningen från och med den 7 oktober 2024 kanslirådet Alexander Dahlqvist, rådgivaren Ellinor Samuelsson och seniora rådgivaren Karolina Holmberg.

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande Krishantering

och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag (SOU 2025:97). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i september 2025

Tord Gransbo

Alexander Dahlqvist

Ellinor Samuelsson

Karolina Holmberg

Sammanfattning

Inledning

Utredningens uppdrag är i huvudsak tudelat; krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Till det förstnämnda genomförandet knyts även ett uppdrag att analysera det särskilda beslutsorganet resolutionsdelegationen vid Riksgäldskontoret och föreslå en annan effektiv och ändamålsenlig beslutsordning för de frågor som beslutsorganet ansvarar för inom myndigheten samt analysera vilka konsekvenser som följer för Riksgäldskontoret av att myndigheten blir ansvarig resolutionsmyndighet för försäkringsföretag. Dessutom, skilt från övriga uppdrag, ska utredningen göra en översyn av den svenska regleringen av vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet. De två frågor det gäller är sanktionsavgifter och möjligheterna att ta upp förlagslån för att stärka kapitalbasen.

Genomförande av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Inledning

Enligt utredningsdirektiven ska genomförandet anpassas till nationella förhållanden så långt som det är möjligt enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Där sägs också att det även är viktigt att i det arbetet slå vakt om den svenska försäkringsmarknadens associationsformer, där ömsesidiga försäkringsbolag spelar en viktig roll, men även se till att den administrativa bördan minimeras och att föreslaget regelverk är så effektivt som möjligt.

Innehållet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag kan delas upp i en förebyggandefas, en återhämtningsfas och en reso-

lutionsfas. I den förebyggande fasen ska ett försäkringsföretag upprätta en plan för förebyggande återhämtning som förberedelse för åtgärder om det utsätts för påfrestningar. Till förebyggandefasen hör även upprättande av resolutionsplaner. Återhämtningsfasen inträder när planen för förebyggande återhämtning aktiveras.

En resolutionsplan ska beskriva hur ett försäkringsföretag ska hanteras i en fortsatt kris. I första hand gäller detta de åtgärder som en resolutionsmyndighet kan komma att vidta mot företaget efter ett beslut om resolution. Resolutionsfasen inleds med ett sådant beslut. Under den fasen ska resolutionsmyndigheten vidta resolutionsåtgärder (krishanterande arbete).

Krisförebyggande arbete

Förebyggande återhämtningsplaner

De krav på krisförebyggande åtgärder som införs avser både försäkringsföretagen och ansvariga myndigheter. När det gäller försäkringsföretagen består det förebyggande arbetet i första hand av upprättande av en plan för förebyggande återhämtning. Finansinspektionen, den svenska tillsynsmyndigheten, ska bestämma vilka företag som ska upprätta en sådan plan. Minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och motsvarande del av den svenska marknaden för skadeförsäkring ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning.

Arbetet med en plan för förebyggande återhämtning – framtagande, upprättande, översyn och uppdatering – ska utgöra en del av ett företags företagssyrningssystem. En plan ska bland annat innehålla en beskrivning av företaget och den verksamhet som bedrivs och ett antal korrigerande åtgärder som kan bli aktuella att vidta om ett visst scenario inträffar. Planen ska godkännas av företagets styrelse och därefter ges in till Finansinspektionen för granskning.

Finansinspektionen ska bland annat granska om ett genomförande av de korrigerande åtgärder som föreslås i planen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller återställa försäkringsföretagets lönsamhet och finansiella ställning. Inspektionen ska även granska om planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas bli genomförda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress. Denna granskning ska ske i samråd med Riksgäldskontoret, den

svenska resolutionsmyndigheten. Om Finansinspektionen bedömer att det finns väsentliga brister i en plan för förebyggande återhämtning eller hinder för genomförande av en sådan plan gäller ett särskilt förfarande för att komma till rätta med bristerna eller hindren.

En plan för förebyggande återhämtning är inte bindande för de enskilda företagen. Det finns således utrymme för företagen att vidta en annan åtgärd än den som anges i en plan vid ett visst scenario. Det är även möjligt att vidta en åtgärd som anges i en plan även om ett scenario i en plan inte har inträffat. Utgångspunkten bör dock vara att de åtgärder som anges i en plan är de mest lämpliga att vidta vid ett visst scenario och det krävs goda skäl för att inte vidta en åtgärd enligt en plan.

För företag som ingår i en grupp gäller i stället krav på planering för förebyggande gruppåterhämtning. I grunden gäller detsamma för planering för förebyggande gruppåterhämtning som för planering för förebyggande återhämtning av ett enskilt försäkringsföretag. Finansinspektionen ska således, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, också i dessa fall besluta om vilka grupper som ska omfattas av krav om att upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning. En sådan plan ska omfatta gruppen och ange de korrigerande åtgärder som kan bli nödvändiga att genomföra på nivån för moderföretaget och för de enskilda dotterföretagen för att återställa försäkringsföretagens finansiella ställning, om det skett en betydande försämring av denna. Även en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska granskas. Detta ska ske inom tillsynskollegiet och, om möjligt, leda till en överenskommelse mellan berörda tillsynsmyndigheter om granskningen och eventuella åtgärder om det föreligger väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Resolutionsplaner

Den andra delen av det krisförebyggande arbetet består av framtagande av resolutionsplaner. Till skillnad från en plan för förebyggande återhämtning ska en sådan plan upprättas av resolutionsmyndigheten, i Sverige Riksgäldskontoret. På motsvarande sätt som för planering för förebyggande återhämtning ska en viss del av den svenska marknaden omfattas av krav på resolutionsplanering. När det gäller reso-

lutionsplanering ska minst 40 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och minst 40 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring omfattas. Riksgäldskontoret ska först besluta om att en plan ska upprättas för ett visst försäkringsföretag. Därefter ska myndigheten ta fram ett utkast till resolutionsplan och i samband med det, göra en bedömning av möjligheten till resolution. En resolutionsplan ska bland annat innehålla en beskrivning av de olika resolutionsstrategierna med beaktande av de olika möjliga scenarierna samt de tillämpliga tidsramarna. Om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution gäller, liksom för en plan för förebyggande återhämtning, ett särskilt förfarande för att komma till rätta med hindren.

Utgångspunkten är att en resolutionsmyndighet ska vidta de åtgärder som anges i en resolutionsplan om ett försäkringsföretag uppfyller villkoren för resolution. En resolutionsplan är likväl, på motsvarande sätt som en plan för förebyggande återhämtning, inte bindande. Om målen med ett resolutionsförfarande uppnås effektivare med hjälp av andra åtgärder än de som anges i en plan, bör sådana andra åtgärderna vidtas.

Om ett företag ingår i en grupp ska Riksgäldskontoret i stället upprätta en gruppresolutionsplan. En sådan plan ska gälla hela gruppen och ange bland annat de resolutionsåtgärder som en resolutionsmyndighet får vidta mot ett företag i gruppen om åtgärder kommer att krävas för att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls. I huvudsak gäller samma för förfarandet med upprättande av en resolutionsplan som med planen för förebyggande återhämtning, med skillnaden att detta ska ske inom ett resolutionskollegium och, om möjligt, leda till ett gemensamt beslut, dvs. en överenskommelse om upprättande av en plan.

Krishanterande arbete

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Ändamålen med resolution är att skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, upprätthålla finansiell stabilitet, särskilt genom att förebygga spridningseffekter och genom att upprätthålla marknadsdisciplin, säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls samt skydda offentliga medel.

Finansinspektionen efter samråd med Riksgäldskontoret, eller i vissa fall Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, ska pröva om ett försäkringsföretag kommer att fallera eller sannolikt kommer att fallera.

Det ska anses att ett försäkringsföretag fallerar om företaget bryter mot eller sannolikt kommer att bryta mot minimikapitalkravet enligt försäkringsrörelselagen och det saknas rimliga utsikter till att efterlevnaden återställs, företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att tillståndet ska återkallas, värdet på företagets tillgångar underskrider värdet på dess skulder, företaget kan inte betala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betalning, eller företaget behöver statligt stöd. Ett försäkringsföretag ska anses sannolikt fallera om Finansinspektionen på objektiva grunder finner att det inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en av de nyss beskrivna situationerna.

Om Finansinspektionen finner att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, ska inspektionen omgående underrätta Riksgäldskontoret, som ska vidta resolutionsåtgärder gentemot ett försäkringsföretag om Finansinspektionen har fastställt att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och resolution är nödvändigt av hänsyn till allmänintresset.

Resolution ska anses vara i det allmännas intresse om åtgärden är nödvändig för att uppnå ett eller flera av de nyss nämnda ändamålen, åtgärden står i proportion till ändamålen och en avveckling av försäkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå ändamålen i lika hög grad.

När Riksgäldskontoret vidtar en resolutionsåtgärd och fram till dess att den resolutionsåtgärden har avslutats får tillsynsmyndigheten inte vidta åtgärder med avseende på företaget i resolution, såvida inte resolutionsmyndigheten samtycker till sådana åtgärder.

Allmänna tillämpningsprinciper för resolution

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten använder resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter, vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att resolutionsåtgärderna vidtas i enlighet med i huvudsak följande principer:

1. Prioritetsordningen ska upprätthållas genom att aktieägarna i

företaget i resolution ska bära de första förlusterna och borgenärerna ska bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras

fordringars prioritetsordning enligt ett normalt insolvensförfarande,

såvida det inte uttryckligen föreskrivs något annat i direktivet. 2. Styrelsen och den verkställande ledningen i företaget i resolution

ska ersättas, utom när det anses nödvändigt att behålla hela eller delar av det organet eller den verkställande ledningen för att uppnå resolutionsändamålen.

3. Styrelsen och den verkställande ledningen för företaget i resolu-

tion ska ge allt bistånd som krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

4. Om inte annat föreskrivs i direktivet ska borgenärer i samma för-

månsklass behandlas likvärdigt. 5. Ingen aktieägare eller borgenär ska åsamkas större förluster än

vad som skulle ha varit fallet om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensförfarande.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter (se nedan), ta hänsyn till resolutionsändamålen och välja de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de ändamål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ingår i en grupp ska resolutionsmyndigheterna tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på ett sätt som minimerar inverkan på andra gruppenheter och på gruppen som helhet, men även minimerar de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i unionen och i medlemsstaterna.

Värdering

Riksgäldskontoret ska säkerställa att alla resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av företagets tillgångar och förpliktelser. Innan Riksgäldskontoret prövar en fråga om resolution ska den säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda. Efter

ett beslut att försätta ett försäkringsföretag i resolution ska Riksgäldskontoret säkerställa en andra värdering som ska fungera som underlag bland annat för beslutet om vilken resolutionsåtgärd som är lämplig att vidta. Värderingarna klassificeras som preliminära respektive slutliga enligt olika villkor. Om riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering ska den säkerställa att en slutgiltig värdering görs så snart som möjligt.

I syfte att bedöma om det ekonomiska utfallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller i likvidation, ska Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, uppdra åt en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas, att göra en tredje värdering som fastställer vilket ekonomiskt utfall nämnda ägare och borgenärer skulle ha fått om företaget i stället hade försatts i konkurs eller i likvidation vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades. Detta resultat ska jämföras med det ekonomiska utfall som ägarna och borgenärerna faktiskt har fått vid resolutionen av företaget och skillnaden fastställas.

Resolutionsverktygen

Genom de nya krishanteringsreglerna kommer Riksgäldskontoret få tillgång till flera resolutionsverktyg för att kunna hantera olika typer av kriser i försäkringsföretag och under olika omständigheter. Verktygen kan kombineras på det sätt som behövs för att bäst nå resolutionsändamålen.

Vid tillämpningen av resolutionsverktygen är Riksgäldskontoret bundet av ett antal grundläggande principer. Den mest centrala är att de förluster som försäkringsföretaget ådragit sig i första hand ska bäras av innehavare av kapitalinstrument och oprioriterade borgenärer, innan försäkringstagare och andra prioriterade borgenärer påverkas. Det innebär att innan ett resolutionsverktyg får tillämpas på ett sätt som medför att försäkringstagare drabbas av förluster eller får sina fordringar konverterade till aktier, måste Riksgäldskontoret först utöva sin befogenhet att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument

och kvalificerade skulder med lägre prioritet. På så sätt säkerställs att förluster fördelas i enlighet med prioritetsordningen.

Verktygen liknar i stor utsträckning de som Riksgäldskontoret redan har tillgång till för att hantera banker i kris. Ett är dock nytt, verktyget för solvent avveckling, som är särskilt utformat för att tilllämpas på försäkringsföretag. Detta verktyg gör det möjligt för Riksgäldskontoret att låta ett försäkringsföretag i resolution fullgöra sina försäkringsåtaganden i takt med att avtalen löper ut. På så sätt kan försäkringsavtal som är avgörande för individers eller företags ekonomiska trygghet och stabilitet fortsätta att gälla. Redan i dag kan ett försäkringsföretag frivilligt avveckla sin verksamhet genom att gradvis låta försäkringsavtalen löpa ut. En sådan avveckling förutsätter dock att företaget är solvent vid beslutstillfället. Genom resolution ges möjlighet att genomföra en liknande avveckling även om företaget är insolvent när det fallerar, genom att kombinera verktyget för solvent avveckling med skuldnedskrivningsskrivningsverktyget och på så sätt återställa solvensen.

Om försäkringsverksamheten bedöms vara fortsatt bärkraftig efter att förlusterna har absorberats, kan Riksgäldskontoret använda försäljningsverktyget för att sälja hela företaget eller delar av försäkringsbeståndet. Att överlåta verksamheten till en extern aktör kan vara det mest effektiva sättet att säkerställa att samhällsviktig försäkringsverksamhet kan drivas vidare. Användande av försäljningsverktyget förutsätter dock att det finns en lämplig köpare tillgänglig vid tidpunkten för resolutionen. Om en sådan saknas kan broföretagsverktyget användas i stället. Det innebär att företaget eller dess inkråm förs över till ett särskilt bildat broföretag som drivs vidare under Riksgäldskontorets kontroll i väntan på att en försäljning kan genomföras.

Om Riksgäldskontoret beslutar att endast vissa tillgångar och skulder ska föras över till ett livskraftigt företag – antingen en privat aktör eller ett broföretag – ska de delar av företaget som inte förs över normalt avvecklas genom konkurs eller likvidation.

I vissa fall kan det dock finnas särskilda skäl att inte omedelbart sälja vissa tillgångar genom ett vanligt insolvensförfarande, till exempel för att undvika värdeförstöring. I sådana situationer kan Riksgäldskontoret i stället överföra dessa tillgångar till ett tillgångsförvaltningsbolag med stöd av avskiljandeverktyget. Ett tillgångsförvaltningsbolag är ett företag som kontrolleras av Riksgäldskontoret och som har

bildats särskilt för att förvalta svårhanterliga tillgångar tills de kan säljas på ett ordnat och värdebevarande sätt.

Skuldnedskrivningsverktyget ger Riksgäldskontoret befogenhet att fördela företagets förluster på ägare och borgenärer och kapitalisera upp företaget genom att konvertera skulder till aktier.

Huvudprincipen är att alla företagets skulder som har uppkommit före resolutionsbeslutet kan skrivas ned eller konverteras. Försäkringsfordringar får skriva ned, men först efter att Riksgäldskontoret noggrant övervägt konsekvenserna av en eventuell nedskrivning av försäkringsfordringar.

Vissa skulder är dock undantagna, till exempel säkerställda skulder och sådana som är kopplade till tjänster som är avgörande för företagets löpande verksamhet. Riksgäldskontoret får också besluta att undanta skulder under vissa särskilda omständigheter, bland annat om det motiveras av operationella hinder eller om det bedöms som nödvändigt för att undvika systemrisker.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ger medlemsstater möjlighet att ytterligare begränsa skuldnedskrivningsverktygets tillämpningsområde till att inte omfatta försäkringsfordringar som, i enlighet försäkringsrörelselagstiftningen, ska vara täckta av skuldtäckningstillgångar, det vill säga fordringar med särskild förmånsrätt. Försäkringstekniska avsättningar – det vill säga försäkringsfordringar – utgör uppskattningsvis 95 procent av skulderna i svenska försäkringsföretag. Ett generellt undantag för dessa skulle därmed kraftigt begränsa skuldnedskrivningsverktygets effekt, och i praktiken göra det svårt att använda verktyget för att absorbera förluster i företaget. I stället skulle sannolikheten för att finansieringsarrangemanget (se nedan) skulle behöva användas för att täcka förluster öka. En sådan standardmässig användning av externa medel skulle dock stå i strid med en av de bärande idéerna för resolution; att förluster i första hand ska bäras av företagets ägare och borgenärer enligt prioritetsordningen. Utredningen bedömer därför att ett undantag från skuldnedskrivning och konvertering för fordringar som omfattas av särskild förmånsrätt inte bör införas i svensk rätt.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag öppnar dessutom för att införa ytterligare resolutionsverktyg eller anpassa befintliga sådana, så att de blir tillämpliga även på särskilda associationsformer såsom ömsesidiga försäkringsbolag. Den svenska försäkringsmarknaden har en relativt hög andel ömsesidiga försäkringsbolag, inom

både liv- och skadeförsäkringsområdet. Dessa företag drivs utan vinstsyfte och i försäkringstagarnas intresse. Försäkringstagarna är delägare i företaget, men delägarskapet är inte kopplat till överlåtbara äganderättsinstrument.

Denna struktur innebär att ett ömsesidigt försäkringsbolag saknar en mekanism för att emittera äganderättsinstrument, vilket gör det omöjligt att kapitalisera företaget enligt grundprincipen i resolution – det vill säga genom skuldkonvertering till ägarkapital. Detta utgör en väsentlig begränsning för tillämpningen av resolution på denna associationsform och måste särskilt beaktas vid utformning av krishanteringsreglerna.

För att möjliggöra en effektiv hantering av fallissemang i ömsesidiga försäkringsbolag föreslår utredningen att Riksgäldskontoret ges befogenhet att, i samband med resolution, besluta om att ombilda ett ömsesidigt försäkringsbolag till ett försäkringsaktiebolag. Efter en sådan ombildning kan de ordinarie resolutionsverktygen tillämpas på det sätt som gäller för försäkringsaktiebolag.

Utredningen bedömer att en ombildning bör kunna genomföras relativt snabbt inom ramen för resolutionsförfarandet, särskilt eftersom vissa förberedelser kan vidtas redan i normaltid. Väl i resolution har Riksgäldskontoret omfattande befogenheter att styra och kontrollera företaget, vilket bör underlätta en effektiv ombildning utan inflytande från den tidigare ägarstrukturen.

Utredningen har även övervägt möjligheten att anpassa befintliga resolutionsverktyg för att bättre passa andra associationsformer än aktiebolag. Inga sådana anpassningar har dock ansetts möjliga utan att det skulle innebära en oönskad särbehandling av ömsesidiga försäkringsbolag.

Kontroll och styrning vid resolution (resolutionsbefogenheter)

Det finns många skäl till att Riksgäldskontoret ska kunna utöva kontroll över ett försäkringsföretag i resolution. Om den möjligheten skulle saknas kan företagets befintliga ägare driva företaget vidare på ett samhällsekonomiskt icke önskvärt sätt eller vidta åtgärder som gynnar dem på borgenärernas bekostnad. Det måste därför vara möjligt för Riksgäldskontoret att inom ramen för kontrolltagandet förhindra att företaget vidtar åtgärder som motverkar

syftet med resolutionen. Utgångspunkten bör därför vara att Riksgäldskontoret ges de befogenheter som myndigheten kan behöva för att kunna vidta erforderliga resolutionsåtgärder och på det sättet uppnå resolutionsändamålen. Det framgår tydligt av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att ta kontroll över företaget i resolution.

Att utöva kontroll över ett företag innebär att ensam ha beslutanderätt över företaget. Kontrollbegreppet i relation till en juridisk person relaterar vanligtvis till företagets beslutsorgan, exempelvis bolagsstämman och styrelsen. Som en del i kontrolltagandet bör därför såväl aktieägarna, delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag och medlemmarna i försäkringsföreningar som styrelsen och verkställande direktören kunna avskärmas från inflytande över ett företag i resolution. Utredningen gör bedömningen att det inte finns behov av kompletterande befogenheter för Riksgäldskontoret till följd av associationsformen för företaget i resolution. En möjlighet som ges i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Rådrum och kontinuitet vid resolution (resolutionsbefogenheter)

På försäkringsområdet ska resolution göra det möjligt för Riksgäldskontoret att säkerställa att försäkringsskyddet för försäkringstagare, förmånstagare och skadelidande parter upprätthålls, i tillämpliga fall genom att överföra försäkringsföretagets bärkraftiga verksamhet och portföljer (försäkringsbestånd) till något annat livskraftigt företag samt fördela förlusterna på ett rättvist och förutsägbart sätt. Ändamålet med åtgärden är att bidra till att undvika att parterna drabbas av onödiga förluster eller försätts i sociala svårigheter, att dämpa de negativa effekterna på realekonomin, att minimera de negativa effekterna för finansmarknaderna och även kostnaderna för staten.

I de flesta fall är det rationellt för ett företags borgenärer att dra tillbaka sin finansiering och säga upp sina avtal med ett företag när de riskerar att drabbas av förluster. Om ett företags förpliktelser fullgörs enligt en princip om att den borgenär som först framställer ett yrkande får först betalt, kan det resultera i en ojämlik behandling av företagets borgenärer. Dessutom kan det leda till att prioritetsordningen sätts ur spel. I en konkurs förhindras detta genom att gälde-

nären förlorar rådigheten över sina tillgångar och en konkursförvaltare får i uppdrag att avveckla verksamheten för borgenärskollektivets räkning, samtidigt som egendom som tillhör konkursboet i princip inte får utmätas. Under en företagsrekonstruktion är gäldenärens möjligheter att betala skulder reglerade och företaget skyddas mot att avtal sägs upp. Som regel är utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte tillåten under en företagsrekonstruktion.

Att stoppa betalningar i ett företag som bedriver finansiell verksamhet är förenat med stora problem. Frysning av tillgångar och betalningsstopp kan få allvarliga konsekvenser, eftersom skulder i exempelvis banker används som betalningsmedel av hushåll, företag och andra finansiella aktörer. De finansiella kopplingarna, det vill säga att långivarna i stor utsträckning är andra finansiella företag, gör också att ett betalningsstopp i ett företag snabbt kan leda till likviditetsproblem för andra företag. Ett betalningsstopp kan vidare vara förödande för förtroendet för företaget, vilket kan förvärra likviditetsproblemen. Det är alltså mer komplicerat att innehålla betalningar i finansiella företag generellt sett, än i andra former av företag.

I jämförelse kan sägas att det på försäkringsområdet finns en inneboende tröghet i systemet som har sin huvudsakliga grund i att åtagandena till försäkringstagarna i stort sett utgör hela skulden i ett försäkringsföretag. Visserligen kan problem i försäkringsföretaget leda till att försäkringstagare tappar förtroendet och byter försäkringsföretag. Försäkringsavtalen reglerar emellertid hur snabbt försäkringen kan sägas upp. Skadeförsäkringsavtal är normalt ettåriga, med begränsade möjligheter att sägas upp före försäkringstidens utgång. När det gäller individuella livförsäkringar med sparmoment finns det fortfarande vissa begränsningar för återköp och flytt, särskilt vad gäller traditionella livförsäkringar. Om än med viss fördröjning, kan emellertid försäkringstagares agerande leda till likviditetsmässiga utmaningar för försäkringsföretag. Men omfattningen på den här typen av påfrestningar bör generellt vara mindre för försäkringsföretagen än för banker och andra kreditinstitut.

Mot denna bakgrund kan det vara nödvändigt med en möjlighet att stoppa vissa betalningar för att motverka en oordnad avveckling och den ojämlika behandlingen av borgenärer som kan följa av det. För att kunna behålla prioritetsordningen och samtidigt kunna hålla i gång den verksamhet som företaget i resolution bedriver, eller som ska föras över från det, behöver Riksgäldskontoret inledningsvis och

tillfälligt kunna förhindra att motparter säger upp sina avtal om exempelvis leverans av it-tjänster och andra stödfunktioner. Åtgärder i detta syfte behöver också kunna anpassas på lämpligt sätt till vilka avtal som bör fullgöras och vilka avtal där fullgörandet tillfälligt kan skjutas upp.

Skyddsåtgärder

Resolution innebär potentiellt vittgående ingrepp i ägares och borgenärers rättigheter, varför skyddsåtgärder är motiverade för att se till att det aldrig ska bli ett sämre utfall för ägare och borgenärer än det hade blivit vid ett insolvensförfarande. Som tidigare nämnts ska en tredje värdering göras för detta ändamål, efter att resolutionsverktygen har använts. Om den värderingen visar att ägare och borgenärer har fått ett sämre utfall än vad de skulle ha fått i ett normalt insolvensförfarande ska de ersättas från finansieringsarrangemanget med mellanskillnaden. Det införs även andra skyddsregler av mer teknisk natur som rör till exempel olika typer av finansiella avtal.

Finansieringsarrangemang

Utredningen föreslår att ett finansieringsarrangemang i statlig regi för försäkringsföretag i resolution ska upprättas. Finansieringsarrangemanget ska vara efterhandsfinansierat och administrerat av Riksgäldskontoret.

I samband med resolution får Riksgäldskontoret besluta att 1. ersätta ägare eller borgenärer som till följd av resolution har fått

ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation, 2. skjuta till medel till ett broföretag eller ett tillgångsförvaltnings-

bolag, 3. utfärda garantier avseende tillgångar och förpliktelser för ett före-

tag i resolution eller dess dotterföretag, eller ett tillgångsförvalt-

ningsbolag, 4. förvärva tillgångar från ett företag i resolution vid tillämpning av

broföretagsverktyget och avskiljandeverktyget, och

5. lämna medel som kompensation till ett företag i resolution i syfte

att gottgöra den förlust som skulle ha burits av de borgenärer som Riksgäldskontoret beslutar att undanta från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och verktyget för solvent avveckling.

Dessa åtgärder får även beslutas i förhållande till köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

För att i efterhand täcka kostnader som får finansieras av finansieringsarrangemanget och Riksgäldskontorets administrationskostnader, med avdrag för de ersättningar som har erhållits från företagen i resolution vid tillämpning av resolutionsverktygen, ska försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som har tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige betala avgifter. Avgifterna ska tas ut av Riksgäldskontoret.

Finansieringsarrangemanget ska utgöras av ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för förvaltade avgiftsmedel och av olika former av kompensation som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som har vidtagits enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Arrangemanget ska vara uppdelat i en del för livförsäkring och en annan del för skadeförsäkring.

Avgifternas storlek ska baseras på totala försäkringstekniska avsättningar brutto för livförsäkring respektive bruttovärdet av totala inbetalda premier för skadeförsäkring.

Riksgäldskontoret ska bestämma hur stort belopp varje försäkringsföretag ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet, eller den längre tid som Riksgäldskontoret beslutar. Hänsyn till försäkringsföretagens finansiella ställning ska tas vid bestämmandet av betalningstidpunkten, så att den inte hotas som en följd av avgiftsbeslutet.

För att säkerställa att finansieringsarrangemanget har tillräcklig finansiell kapacitet i ett krisläge behöver tillräckliga låneramar etableras. Låneramarna ska knytas till arrangemanget för att säkerställa att staten kan täcka finansieringsbehoven fram till dess att avgifterna har betalats in.

Resolution av gränsöverskridande grupper

Ett försäkringsföretag som omfattas av krav på resolutionsplanering kan ingå i en grupp med andra företag, till exempel ett svenskt försäkringsföretag som är moderföretag till ett annat svenskt försäkringsföretag. Ett svenskt försäkringsföretag kan även ingå i en s.k. gränsöverskridande grupp, till exempel om ett svenskt försäkringsföretag är moderföretag till en EES-försäkringsgivare, det vill säga ett utländskt försäkringsföretag.

Om ett företag inom en grupp fallerar kan även andra företag i gruppen påverkas och det kan finnas ett behov av att vidta åtgärder mot mer än ett företag. I dessa fall bör gruppen beaktas som en helhet och resolutionsarrangemangen ska avse hela gruppen. Om företagen har hemvist i olika medlemsstater ställs höga krav på informationsutbyte och samarbete mellan olika resolutionsmyndigheter. Detta gäller för både det krisförebyggande arbetet och vidtagande av resolutionsåtgärder.

För att underlätta samarbetet mellan resolutionsmyndigheter i olika länder inom EES ska det inrättas särskilda resolutionskollegier. Även andra myndigheter ska ingå i ett resolutionskollegium, till exempel vissa tillsynsmyndigheter. Ett resolutionskollegium ska inrättas för varje grupp som omfattas av krav på resolutionsplanering. Inom ett resolutionskollegium ska det bland annat tas fram en gruppresolutionsplan. Ett resolutionskollegium är inte i sig ett beslutsfattande organ utan enbart ett verktyg för att underlätta de nationella myndigheternas beslutsfattande. Det är fortsatt de nationella myndigheterna som beslutar om såväl krisförberedande åtgärder som resolutionsåtgärder även om det för grupper i första hand ska ske genom överenskommelser mellan berörda resolutionsmyndigheter.

Övrigt

Konsekvenser för Riksgäldskontoret av att bli resolutionsmyndighet för försäkringsföretag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag har stora likheter med det som gäller för banker. Men Riksgäldskontoret behöver anpassa tillämpningen av det nya regelverket utifrån de särskilda förutsättningar som gäller för försäkringsverksamhet. För att på ett

effektivt sätt kunna göra detta behöver myndigheten bygga upp kompetens om det nya regelverket, den svenska försäkringsmarknaden och enskilda försäkringsföretags verksamhet.

EU-rätten ställer vissa krav på att det ska finnas ett operationellt oberoende mellan resolutionsfunktionen och övriga funktioner inom en myndighet. Detta för att undvika intressekonflikter, i synnerhet sådana som kan uppstå om en myndighet har ansvar för både tillsynsoch resolutionsfrågor. Inom Riksgäldskontoret finns redan en avdelning – Finansiell stabilitet – med ansvar för resolutionsfrågor. Det nya resolutionsuppdraget för försäkringsföretag bör naturligt kunna organiseras inom denna avdelning. Avdelningen har separata beslutsvägar från myndighetens övriga verksamhet. Någon ytterligare organisatorisk åtskillnad bedöms inte behövas.

Resolutionsdelegationen på Riksgäldskontoret

Frågor som prövas inom ramen för Riksgäldskontorets uppgifter inom finansiell stabilitet och konsumentskydd fattas av resolutionsdelegationen. Resolutionsdelegationen är ett särskilt beslutsorgan inom myndigheten som inrättades 2016, i samband med att Riksgäldskontoret blev resolutionsmyndighet för kreditinstitut och värdepappersföretag. Ledamöterna utses av regeringen och ska, enligt Riksgäldskontorets instruktion, bestå av myndighetschefen, som är ordförande, och högst sex andra ledamöter. Ledamöterna har i huvudsak varit jurister med höga positioner inom rättsväsendet eller ekonomer med erfarenhet från ledande positioner inom den svenska banksektorn eller inom svensk offentlig förvaltning.

I utredningens uppdrag har ingått att analysera för- och nackdelar med den nuvarande beslutsordningen samt att föreslå en annan effektiv och ändamålsenlig struktur. Som underlag för detta har utredningen genomfört intervjuer med flera personer med god insyn i resolutionsdelegationen och även studerat hur ansvar och beslutsprocesser i resolutionsfrågor är organiserade i några andra europeiska länder.

En utgångspunkt har varit att beslut i resolutionsfrågor även fortsättningsvis bör fattas av ett kollegialt beslutsorgan med externa ledamöter. Detta är motiverat av legitimitetsskäl och för att säkerställa en bred förankring av de beslut som Riksgäldskontoret kan

behöva fatta i en kris – beslut som kan vara mycket ingripande och få betydande konsekvenser för enskilda aktörer och det finansiella systemet i stort. Utredningen har därför avgränsat sin analys till två huvudalternativ: att behålla resolutionsdelegationen, med eller utan justeringar av dess form och funktion, eller att överföra ansvaret för resolutionsfrågor till Riksgäldskontorets styrelse.

Utredningen ser flera fördelar med den nuvarande ordningen. För det första möjliggör ett särskilt beslutsorgan för resolutionsfrågor att ledamöter med den specifika kompetens som uppdraget kräver kan rekryteras. En rättssäker och ändamålsenlig tillämpning av resolutionsregelverket förutsätter både hög juridisk kompetens och god förståelse för de finansiella aktörerna och marknadernas funktionssätt.

För det andra skapar ett mindre och mer specialiserat beslutsorgan bättre förutsättningar för snabb samordning i en kris. Det underlättar också en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad genom träning och deltagande i krisövningar.

Mot detta kan invändas att det generellt är en bra ordning att en styrelse, som ansvarar för verksamhetens övergripande inriktning inom en myndighet, också har befogenhet att fatta beslut i sakfrågor av principiell eller strategisk betydelse inom hela verksamheten. Det finns också, ur ett administrativt perspektiv vissa effektivitetsvinster med att samla beslutsfattandet till ett enda högsta organ.

Utredningens bedömning är dock att fördelarna med att ha ett särskilt beslutsorgan bestående av en mindre grupp med särskild kompetens för resolutionsuppdraget väger tyngre än de fördelar som en enhetlig styrelse med ansvar för hela verksamheten skulle kunna erbjuda. Den nuvarande ordningen har dessutom i allt väsentligt fungerat väl, vilket talar mot genomgripande förändringar. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att resolutionsdelegationen behålls som ett separat beslutsorgan inom Riksgäldskontoret. Däremot ser utredningen skäl att genomföra följande förändringar utan att ändra på den övergripande beslutsstrukturen. 1. Ansvaret för insättningsgarantin och investerarskyddet bör ligga

på styrelsen. Insättningsgarantifrågor är främst administrativa och tekniskt inriktade, med tydliga lagregler och fokus på operativ beredskap. De kräver inte samma strategiska och juridiska överväganden som resolutionsbeslut.

2. Resolutionsdelegationen bör vara fullt bemannad, det vill säga

bestå av sju ledamöter. Då är delegationen beslutsför även om

två ledamöter är frånvarande. En sådan bemanning skapar också

förutsättningar att tillgodose den bredd av kompetens som krävs

för delegationens uppdrag – inklusive de nya frågor som rör för-

säkringssektorn. 3. Jävsreglerna bör tillämpas på ett sätt som inte i onödan försvårar

rekryteringen av ledamöter från finanssektorn.

Genomförande av ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet

Inledning

Inledningsvis bör nämnas att kommissionen hade följande mål för översynen av Solvens II-direktivet. • Att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och

hållbar finansiering av ekonomin. • Att förbättra riskkänsligheten och förmågan att hantera variatio-

ner i volatiliteten i solvensen i försäkringsföretagen. • Att förbättra proportionaliteten i regelverket för att minska kost-

naderna för små försäkringsföretag med mindre komplex verksamhet.

• Att bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av för-

säkringsföretag inom EU och stärka skyddet för försäkringstagare och förmånstagare.

• Att utöka skyddet för att hantera den potentiella uppbyggnaden

av systemrisker i försäkringssektorn på ett bättre sätt.

Det kan konstateras att alla nationella bestämmelser som nu föreslås för att genomför det slutliga ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet kan inordnas i dessa fem kategorier.

Proportionalitet

Sedan tidigare finns en möjlighet för försäkringsföretag att undantas från tillämpningsområdet för Solvens II-direktivet baserat på storlek. Nu föreslås en kraftig höjning av de tröskelvärden som används för att undanta vissa kategorier av försäkringsföretag. De företag som undantas regleras i stället genom en mindre omfattande reglering på nationell nivå.

Genom en grundläggande, principiell bestämmelse i dagens regelverk finns även en proportionalitet i tillämpningen av gällande regler för försäkringsföretag som inte är undantagna på grund av storlek. Proportionalitet utgår från arten, omfattningen och komplexiteten i verksamheten hos varje företag som omfattas av Solvens II-regelverket. Denna proportionalitet beror således på tillämpningen av den grundläggande principen om proportionalitet, inte på företagens storlek, utan på de riskerna i det enskilda försäkringsföretagets verksamhet.

Nu föreslås en ny proportionalitetsklass benämnd små och ickekomplexa försäkringsföretag. För denna kategori införs en rad proportionalitetsåtgärder. Dessa åtgärder rör rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egen risk- och solvensbedömning samt planer för likviditetsriskhantering. Kriterierna för att klassas som litet och icke-komplext är såväl kvantitativa som kvalitativa och utgörs bland annat av kriterier där storleken av olika riskmoduler i beräkningen av kapitalkravet sätts i relation till försäkringstekniska avsättningar och investeringar. Ett försäkringsföretag som uppfyller kriterierna för att klassas som litet och icke-komplext och vill tillämpa proportionalitetsåtgärderna ska anmäla detta till Finansinspektionen och får, om myndigheten inte har några invändningar, därmed tillämpa dessa proportionalitetsåtgärder.

Det föreslås nu även möjlighet för försäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och icke-komplext att tillämpa vissa proportionalitetsåtgärder. Detta sker genom ansökan och tillstånd från Finansinspektionen för respektive proportionalitetsåtgärd.

Tillsyn över gränsöverskridande verksamhet

I gällande försäkringsrörelsereglering finns närmare bestämmelser om försäkringsföretags etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Nu föreslås bland annat begreppet betydande gränsöverskridande verksamhet, vilket påverkar Finansinspektionens tillsyn. Detta gäller både Finansinspektionens tillsyn över ett försäkringsföretags som bedriver gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, det vill säga när Finansinspektionen är hemlandsmyndighet, och inspektionens tillsyn över en EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet i Sverige, det vill säga när inspektionen är värdlandsmyndighet.

Betydande gränsöverskridande verksamhet definieras antingen kvantitativt eller genom att tillsynsmyndigheten i värdlandet anser att den gränsöverskridande verksamheten är relevant på försäkringsmarknaden i det landet. Värdlandsmyndigheten ska, när den anser att en gränsöverskridande verksamhet är betydande på grund av relevans, anmäla detta till hemlandsmyndigheten. Betydande gränsöverskridande verksamhet kan inte bedrivas av små och icke-komplexa företag.

Betydande gränsöverskridande verksamhet föreslås nu omfattas av förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlands- och värdmyndigheten. Det förstärkta tillsynssamarbetet ska åtminstone omfatta företagsstyrning, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering samt konsumentskydd. Det ska stå i proportion till de risker som den gränsöverskridande verksamheten medför. Förstärkt informationsutbyte innebär bland annat att hemlandsmyndigheten ska informera värdmyndigheten om potentiella problem med efterlevnaden av tillämpliga bestämmelser i lag och andra författningar i ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i en annan medlemsstat. Detta rör såväl problem i företagets verksamhet i värdlandet, som verksamheten i hemlandet som påverkar eller sannolikt kan påverka verksamheten i värdlandet.

Med kraven på förstärkt tillsynsamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet följer även en möjlighet till gemensamma platsundersökningar hos ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet.

Kraven på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte ska även tillämpas av de tillsynsmyndigheter som deltar på de så kallade samarbetsplattformar som kan upprättas under vissa förutsättningar.

Med bland annat kraven på förstärkt tillsynssamarbete ökar också möjligheterna för såväl hemlands- som värdlandmyndigheten att begära hjälp från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) då myndigheterna inte kan enas i tillsynssamarbetet.

Nya kvantitativa krav

Ändringarna av de kvantitativa kraven rör främst beräkning av försäkringstekniska avsättningar och solvenskapitalkravet.

Vad gäller beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ändras extrapoleringen av de riskfria räntesatser som används vid beräkningen av bästa skattningen. Dessa ändringar föreslås nu införas på lägre nivå än lag. Eftersom en ändrad extrapoleringmetod kan leda till stora förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna föreslås nu en successiv infasning av en ny extrapoleringsmetod under en övergångsperiod, vilken kräver tillstånd från Finansinspektionen att tillämpa.

Som en del i att hantera variationer i volatilitet i solvensen i försäkringsföretagen föreslås även möjlighet att tillämpa en volatilitetsjusterad eller företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntesats vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa åtgärder kräver tillstånd från Finansinspektionen. Förutsättningarna för tillstånd samt beräkningen av volatilitetsjusteringarna ska framgå på lägre nivå än lag. Tillämpningen av en volatilitetsjustering medför även särskilda krav på företagsstyrning och offentliggörande.

Som en del i att hantera makroekonomiska- och hållbarhetsrisker i gällande regelverk föreslås nu införande av krav på en investeringsstrategi. Ett försäkringsföretag ska i sin investeringsstrategi åtminstone beakta förväntad makroekonomisk utveckling på finansmarknaderna och effekter av hållbarhetsrisker på enskilda investeringar och effekter av företagets investeringar på hållbarhetsfaktorer. Finansinspektionen ges även möjlighet att ställa ytterligare krav med makroekonomisk anknytning både vid utformningen av investeringsstrategin och vid genomförande av enskilda investeringsbeslut.

I beräkningen av solvenskapitalkravet föreslås en särskild beräkning av kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar, vilken syftar till att försäkringsföretagen ska bidra till långsiktig finansiering. Samtidigt fasas undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk i kapitalkravsberäkningen ut.

Vidare görs även ändringar av gällande lagstiftning för att öka proportionaliteten i kapitalkravsberäkningen, bland annat genom att försäkringsföretagen ges möjlighet att beräkna kapitalkravet för icke-betydande risker enligt en förenklad metod.

Företagsstyrning

De bestämmelser som nu föreslås införas på detta område speglar till stor del de övergripande syftena med översynen av Solvens IIdirektivet, framför allt relaterat till makroekonomiska aspekter och hållbarhet samt proportionalitet. Vidare föreslås även vissa ändringar i bestämmelserna om styrdokument, centrala funktioner och styrelsens samlade kompetens.

I riskhanteringssystemet föreslås särskilda krav på att ett försäkringsföretag ska ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera mäta, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt. Företaget ska även upprätta och följa en plan, inklusive kvantifierbara mål, för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer. Detta krav gäller även för grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn. Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn, ska dock inte behöva upprätta en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker om en sådan plan finns på gruppnivå och täcker företagets risker.

Inom ramen för riskhanteringssystemet ska ett försäkringsföretag även utarbeta och uppdatera en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera potentiell likviditetsstress. Företaget ska också upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering som ska lämnas in till Finansinspektionen.

Det föreslås nu införas nya krav på innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen relaterade dels till makroekonomiska aspekter, dels till analyser av klimatförändringsscenarier. Vidare omfattas även

den egna risk- och solvensbedömningen av en högre grad av proportionalitet genom att de makroekonomiska analyserna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i försäkringsföretagets verksamhet. Ett företag som är litet och icke-komplext eller har fått Finansinspektionens godkännande att använda denna proportionalitetsåtgärd, är inte skyldigt att utföra vissa analyser ur makrotillsynssynpunkt på Finansinspektionens begäran.

Rapportering och offentliggörande

I kraven på rapportering och offentliggörande föreslås vissa nya krav, samtidigt som andra krav flyttas från Solvens II-förordningen till direktivet.

De krav som tidigare framgått av Solvens II-förordningen på en regelbunden tillsynsrapport införs i Solvens II-direktivet. Det innebär att det i försäkringsrörelselagen föreslås införas krav på att ett försäkringsföretag ska lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen vart tredje år. Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporteringsperioden. Tidsfristen för att lämna denna rapport till Finansinspektionen ska framgå på lägre nivå än lag.

Även krav på solvens- och verksamhetsrapporten har tidigare i hög grad framgått av Solvens II-förordningen men förs nu in i direktivet. Samtidigt delas rapporten upp i två separata delar; den ena med information riktad till försäkrings- och förmånstagare, den andra med information riktad till yrkesverksamma på den finansiella marknaden.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot försäkrings- och förmånstagare ska innehålla korta beskrivningar av företagets verksamhet och resultat samt solvenssituation och riskprofil, medan den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot yrkesverksamma på den finansiella marknaden ska ha ett innehåll som liknar dagens solvens- och verksamhetsrapport, men med ett utökat fokus på klimatförändrings- och hållbarhetsrisker. Detaljerade krav på innehållet i rapporten samt tidsfrister för när den ska offentliggöras och lämnas till Finansinspektionen, ska framgå av föreskrift på lägre nivå än lag.

En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning som ska vara föremål för revision. Ett litet och icke-komplext företag eller ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring omfattas dock inte av kravet på revision.

Det har tidigare saknats en bestämmelse om periodisk rapportering på kvartals- och årsbasis i försäkringsrörelselagen, vilket nu föreslås införas. Utifrån denna ges Finansinspektionen möjlighet att meddela undantag från skyldigheten att rapportera uppgifter som ska lämnas varje kvartal samt att rapportera uppgifter om tillgångar som ska lämnas post för post och uppgifter som ska lämnas regelbundet.

Tillsyn och ingripanden

Genom nu föreslagna, ändrade bestämmelser förstärks Finansinspektionens befogenheter att vidta åtgärder vid försämring av solvenssituationen i ett försäkringsföretag redan innan företaget bryter mot eller riskerar att bryta solvenskapitalkravet. Genom dessa bestämmelser vidgas också de befogenheter som Finansinspektionen har att förelägga ett företag att vidta åtgärder då företaget bryter eller riskerar att bryta mot antingen solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet. De nya befogenheterna ger Finansinspektionen möjlighet att vidta olika åtgärder beroende på företag och omständigheter.

Nu föreslås även så kallade makrotillsynsverktyg, vilka dels rör företagens likviditetsriskhantering, dels Finansinspektionens tillsyn av likviditetsrisker. Makrotillsynsverktygen ger också Finansinspektionen en rad befogenheter att ingripa då ett försäkringsföretag har likviditetsbrist eller betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet. Dessa befogenheter ska gälla vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden och vid exceptionella sektorsomfattande chocker. Finansinspektionen får då bland annat begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare, begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning samt i vissa särskilda fall tillfälligt upphäva livförsäkringstagares återköpsrätt. Det bör dock särskilt betonas att det är fråga

om tillfälliga ingripanden som Finansinspektionen endast kan tilllämpa under extrema omständigheter.

Grupptillsyn

Enligt Solvens II-regelverket ska tillsyn inte bara utövas över de enskilda företagen. Om ett företag ingår i en grupp ska tillsyn utövas också över gruppen som helhet. Grupptillsynen variera utifrån vilka företag som ingår i respektive grupp. Den mest omfattande grupptillsynen innebär krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, företagsstyrning för gruppen samt tillgång till information och offentliggöranden.

Genom ändringsdirektivet görs det vissa ändringar i Solvens IIdirektivets bestämmelser om grupptillsyn. I flera fall rör det sig om ändringar och förtydliganden för att uppnå en mer enhetlig tillsyn inom hela EES. På motsvarande sätt som för enskilda företag införs bestämmelser om proportionalitetsåtgärder och om lättnader för små och icke-komplexa grupper. Därutöver utvidgas tillämpningsområdet för grupptillsyn till att omfatta också företag som i praktiken är och uppträder som grupp, trots att det saknas kapitalkopplingar mellan företagen, så kallade horisontella grupper. Detta kräver dock en särskild prövning av Finansinspektionen. Flera lagändringar föreslås i försäkringsrörelselagen för att ändringarna i Solvens II-direktivet ska få genomslag i svensk rätt.

Översyn av den svenska regleringen av vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet

Sanktionsavgifter

När det gäller sanktionsavgifter för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag föreslås en ändrad modell för att bestämma en sanktionsavgift mot ett företag. Ändringarna rör i första hand den högsta möjliga sanktionsavgiften, det vill säga den avgift som ska dömas ut som ett alternativ till att återkalla ett rörelsetillstånd. Den föreslagna modellen överensstämmer med vad som gäller enligt flera andra regelverk på finansmarknadsområdet.

En sanktionsavgift för ett försäkringsföretag, specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska fastställas till högst det högsta av 1. 10 procent av företagets omsättning eller, i förekommande fall,

motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöver-

trädelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp motsvarande 5 000 000 euro.

Det föreslås även införas en ny möjlighet att ingripa mot en fysisk eller juridisk person som anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett försäkrings- eller ett tjänstepensionsföretag utan att underrätta Finansinspektionen. Ett sådant ingripande ska ske genom en sanktionsavgift.

Enligt de nu gällande regelverken har Finansinspektionen begränsade möjligheter att ingripa mot företrädare för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. styrelseledamöter och verkställande direktör. Detta avviker från vad som gäller enligt flera andra regelverk på finansmarknadsområdet, till exempel kreditinstitut. För att uppnå ett mer ändamålsenligt regelverk för ingripanden föreslås att Finansinspektionen ges utökade möjligheter att ingripa mot företrädare för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag. Detta ska bland annat gälla om företaget har fått tillstånd att bedriva verksamhet på felaktiga grunder, inte uppfyller de grundläggande kraven för verksamheten eller försvårar tillsynen genom att till Finansinspektionen lämna felaktiga eller inga uppgifter alls. Ett ingripande mot en företrädare ska kunna ske genom ett förbud om att under viss tid inneha en motsvarande ställning eller en sanktionsavgift.

Möjligheter att ta upp förlagslån för att stärka kapitalbasen

Inledning

Ett förlagslån är en efterställd skuld. Det innebär att långivaren har rätt till betalning av såväl kapital som ränta först efter det att andra oprioriterade fordringsägare har fått betalt, vid exempelvis en konkurs. Vid förlagslån upprättas förlagsbevis som är ett räntebärande

skuldebrev. En viktig skillnad mellan förlagslån och till exempel företagsobligationer, är att kreditrisken är högre för långivaren i ett förlagslån. Anledningen är att om företaget går i konkurs, har innehavarna av förlagslånen rätt till betalning från företagets konkursbo efter obligationsinnehavarna. Givetvis gäller detta även i förhållande till försäkringstagarna, som också har särskild förmånsrätt i skuldtäckningstillgångarna.

Försäkringsföretag

Inledning

Om upplåning generellt är tillåten på försäkringsområdet är en rörelserättslig fråga som inte regleras av Solvens II-direktivet eller andra EU-direktiv. Varje medlemsstat styr över dessa regler. Vad som måste beaktas i sammanhanget är dock förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet. Det som däremot tydligt framgår av Solvens II-direktivet och Solvens II-förordningen är om och i så fall hur ett befintligt förlagslån får räknas med i kapitalbasen.

En grundläggande förutsättning för att få ta upp förlagslån är att förlagslånet i sig till art och volym är tillåtet enligt bestämmelsen om upplåning i försäkringsrörelselagen. En sådan bestämmelse finns i 4 kap. 6 § i den lagen. Ett försäkringsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det i övrigt är motiverat av försäkringsrörelsen (första stycket). Det krävs dessutom att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek (andra stycket). Från kravet om ringa betydelse är det möjligt att ansöka om undantag hos Finansinspektionen. För att i ett enskilt fall få undantag krävs särskilda skäl (tredje stycket).

Reglerna infördes i försäkringsrörelselagen den 1 januari 2000. Ett skäl för införandet var att hindra branschglidning mellan olika typer av finansföretag (se även förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet i den lagen). En annan orsak är att lån är skulder. En omfattande upplåning till art eller volym riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen.

Det finns behov av att utöka möjligheten att uppta förlagslån

Utredningen föreslår att det från upplåningsbegränsningen i försäkringsrörelselagen ska införas ett undantag för lån som är efterställda andra borgenärers fordringar (förlagslån) och att sådana lån får tas upp motsvarande högst 8 procent av primärkapitalet i kapitalbasen.

Som skäl för förslaget anför utredningen i huvudsak följande. Det kan konstateras att utformningen av upplåningsbegränsningen och den praxis som är knuten till nu aktuell bestämmelse i försäkringsrörelselagen innebär att försäkringsföretagen visserligen får ta upp lån för att räkna in i kapitalbasen, men att det endast kan ske när det finns en faktisk och konkret risk för att kapitalbasen kommer att bli otillräcklig. Detta får till följd att det i praktiken lämnas små möjligheter att ta upp förlagslån överstigande upplåning som anses vara av ”ringa betydelse”, men även inom ramen för det begreppet, eftersom det även i dessa, sistnämnda situationer krävs att ändamålskriterierna i nu aktuell bestämmelses första stycke är uppfyllda.

Lånebegränsningen i försäkringsrörelselagen är en rörelserättslig reglering som beslutas av varje enskild medlemsstat. Den har inte sitt ursprung i det, näst intill fullharmoniserade Solvens II-direktivet. Begränsningen har i stället sin ursprungliga grund dels i förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet som säkerställer att svenska försäkringsbolag inte bedriver tillståndspliktig verksamhet som kan jämställas med bank- eller finansieringsverksamhet, dels, och numera framför allt, i uppfattningen att en omfattande upplåning riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen. Aktsamhet handlar om att hitta en lagom nivå för risktagande. Dessa skäl för en lånebegränsning är gällande även i dag.

Det kan å andra sidan sägas finnas ett relativt stort behov av lånefinansiering, åtminstone för vissa svenska försäkringsföretag. Detta gäller särskilt nystartade företag, omstrukturerade företag, företag som ingår stora affärer i sin kapitalförvaltning, företag nära en konkurs och företag under avveckling. Försäkringsföretag som befinner sig i dessa situationer kan behöva ta upp lån för att säkerställa fortsatt drift eller för att effektivisera kapitalförvaltningen.

Även stora och finansiellt stabila försäkringsföretag kan ha behov av att ta upp lån och då framför allt förlagslån i syfte att stärka kapitalbasen och skapa en extra buffert, vilket ger ett bättre skydd för försäkringstagarna. Genom att använda förlagslån i stället för eget

kapital i viss utsträckning kan försäkringsföretaget uppnå en lägre finansieringskostnad, vilket i förlängningen kan komma försäkringstagarna till del genom lägre premier. En särskild fördel med förlagslån är att de, till skillnad från traditionella lån, är efterställda andra skulder och därmed inte medför samma krav på omedelbar återbetalning vid finansiella svårigheter. Förlagslån inom vissa, strikta gränser kan därigenom stärka företagets finansiella motståndskraft utan att i samma utsträckning som annan upplåning öka riskerna. Den EUrättsliga regleringen ger även uttryck för ställningstagandet att de förlagslån som får räknas in i kapitalbasen är en finansieringskälla som inte äventyrar ett företags stabilitet eller försäkringstagarnas skyddsintressen.

Det bör även framhållas att en möjlighet för försäkringsföretagen att ta upp förlagslån inte bara är motiverat ur ett nationellt behov av flexibilitet i kapitalförvaltningen, utan även ur ett konkurrensneutralt perspektiv inom EU. I dagsläget befinner sig svenska företag i ett sämre utgångsläge jämfört med sina europeiska motsvarigheter, där förlagslån i genomsnitt utgör cirka 8 procent av kapitalbasen. Att tillåta förlagslån i kapitalbasen i större utsträckning än i dag skulle därmed bidra till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom den inre marknaden.

Det är givetvis viktigt att lån för dessa ändamål kan tas upp innan det är helt nödvändigt, det vill säga vid svag solvens. Generellt är det lätt att förstå att svag kapitalstyrka och ett starkt behov av kapitaltillskott i absolut närtid ger dåliga förutsättningar för att få teckna lån till goda villkor. Svenska försäkringsföretag bör således ges möjlighet att stärka kapitalbasen genom förlagslån även om företaget inte befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge. Försäkringsföretag har behov av att kunna planera och säkerställa en sund finansiering av försäkringsrörelsen löpande över tid.

I sammanhanget bör dock även beaktas att kapitalbasen är den buffert som ska kunna användas vid hastigt uppkomna solvensproblem. Här är det försäkringstagarnas skyddsintresse som gör att lån, varken i stora volymer eller i komplicerade instrument, inte bör ingå i förvaltningen i någon större omfattning. Om så var fallet skulle en alltför liten del av kapitalbasen fylla sitt syfte att i en problemsituation snabbt kunna omvandlas till kontanta medel och användas för betalning, eller att onödig risk tas med företagets medel.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan finns det anledning att – som ett undantag från upplånebegränsningen i försäkringsrörelselagen – införa en bestämmelse om att försäkringsföretag ska få ta upp förlagslån i större utsträckning än enligt den nuvarande tillämpningen av dessa bestämmelser. Bestämmelsen bör innehålla en begränsning innebärande att förlagslån endast får tas upp motsvarande högst 8 procent av primärkapitalet i kapitalbasen. En nivå som speglar EU-genomsnittet för efterställda instrument i kapitalbasen. Denna undantagsnivå är således delvis vald av konkurrensneutralitetsskäl. Den är dock givetvis även vald för att skydda försäkringstagarna; en tillräckligt stor del av kapitalbasen ska kunna fylla sitt syfte i en problemsituation. Upplåningen får inte vara så omfattande att den riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen; något som uppnås med vald nivå.

Tjänstepensionsföretag

Inledning

I artikel 19.3 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstitut ska förbjudas att ta upp lån eller ställa säkerheter för tredje parts vägnar. Tjänstepensionsinstitut får dock, för en begränsad period, ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. När ett lån väl har tagits upp beskriver artikel 16.3 om och hur lånet för räknas med i kapitalbasen.

I 4 kap. 7 § lagen om tjänstepensionsföretag stadgas att ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap. (första stycket). Paragrafens andra och tredje stycke motsvarar helt 4 kap. 6 § i försäkringsrörelselagen (se ovan).

Ingen anledning att ändra gällande upplånebegränsning

Utredningen gör bedömningen att det inte finns anledning att ändra gällande bestämmelser om upplånebegränsning för tjänstepensionsföretag.

Som skäl för bedömningen anför utredningen följande. Tjänstepensionsrörelse i Sverige har sitt ursprung i livförsäkringsrörelse. Det är naturligt att det långa sparande som tjänstepension utgör till stora delar följer en liknande reglering som livförsäkringssparande.

Eiopa har uppmärksammat frågan om att lån i tjänstepensionsrörelse är inkonsekvent reglerad. Enligt artikel 62 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att kommissionen senast den 13 januari 2023 skulle ha gjort en översyn av direktivet och rapporterat om dess tilllämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet. Någon utvärdering har ännu inte gjorts.

I lagen om tjänstepensionsföretag finns redan i dag en bestämmelse som vidgar möjligheten till förlagslån något utöver andra tjänstepensionsdirektivets tydliga lånebegränsning. Det finns därför inte anledning att nu ändra gällande bestämmelser om upplånebegränsning för tjänstepensionsföretag.

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om resolution av försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser och definitioner

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om ett särskilt förfarande under statlig kontroll för återhämtning och resolution av verksamhet som bedrivs av

1. försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i unionen och som omfattas av det tillämpningsområde som anges i artikel 2 i Sovens II-direktivet,

2. moderförsäkrings- och moderåterförsäkringsföretag som är etablerade i unionen,

3. försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i unionen,

4. moderförsäkringsholdingbolag i en medlemsstat och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat,

5. moderförsäkringsholdingföretag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen, och

6. filialer till försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i ett tredjeland och som uppfyller villkoren i artiklarna 75–80 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga lydelsen.

Lagen innehåller också regler och förfaranden för leverantörer av väsentliga tjänster när det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget försätts i resolution.

2 § Med resolution avses enlig denna lag en tillämpning av resolutionsverktyg för att uppnå ett eller flera av de resolutionsändamål som avses i 4 §.

Ansvarig myndighet

3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten).

Resolutionsändamålen

4 § Ändamålen med resolution (resolutionsändamålen) är att

1. skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen,

2. upprätthålla finansiell stabilitet, 3. säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls, och 4. skydda offentliga medel.

Allmänna tillämpningsprinciper

5 § Resolutionsåtgärderna ska tillämpas på ett sätt som medför att företagets

1. aktieägare bär förluster först, och

2. försäkringstagare och andra borgenärer bär, om inte annat anges i denna lag, förluster efter ägarna i den inbördes ordning som hade gällt om företaget hade varit försatt i konkurs eller i likvidation.

6 § Det ekonomiska utfallet för ägare, försäkringstagare och andra borgenärer ska inte bli sämre vid resolution än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation.

Proportionalitet

7 § Ett beslut enligt denna lag eller föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen får fattas bara om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse.

Tillämpningen av denna lag och av föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen ska stå i proportion till arten av företagets verksamhet, dess aktieägarstruktur, juridiska form, riskprofil, storlek, juridiska ställning och graden av sammankoppling med andra företag eller med det finansiella systemet i allmänhet samt till omfattningen av och komplexiteten hos företagets verksamhet.

Definitioner

8 § I denna lag avses med

krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga lydelsen,

Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2,

kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994,

krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU

samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034, och

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

9 § I denna lag betyder

aktieägare: en innehavare av äganderättsinstrument,

avtal om finansiell äganderättsöverföring: avtal om finansiell äganderättsöverföring enligt definitionen i artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG,

avveckling: avveckling av tillgångarna i en enhet som avses i artikel 1.1 a–e,

bankdag: en dag förutom lördag, söndag eller dag som är allmän helgdag i den berörda medlemsstaten,

betydande gränsöverskridande verksamhet: betydande gränsöverskridande verksamhet enligt definitionen i artikel 152aa.1 i Solvens IIdirektivet,

blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i en medlemsstat och som inte självt är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i samma medlemsstat,

blandat finansiellt moderholdingföretag inom unionen: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett företag som är auktoriserat i någon medlemsstat eller till ett annat försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat,

central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,

derivat: ett derivat enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012,

dotterföretag: ett dotterföretag enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

dotterföretag inom unionen: ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor i en medlemsstat och som är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland,

drabbad borgenär: en borgenär vars fordran hänför sig till en skuld som skrivits ned eller konverterats till aktier eller andra äganderättsinstrument genom utövandet av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheten i samband med tillämpning av nedskrivnings- eller konverteringsverktyget,

EES-försäkringsgivare: en EES-försäkringsgivare enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

europeiskt resolutionskollegium: ett kollegium som inrättats i enlighet med artikel 71,

extraordinärt offentligt finansiellt stöd: statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, eller något annat offentligt finansiellt stöd på överstatlig nivå som skulle utgöra statligt stöd om det gavs på nationell nivå, vilket ges för att bevara eller återställa bärkraften, likviditeten eller solvensen hos en enhet som avses i artikel 1.1 a–e, eller hos en grupp vilken en sådan enhet tillhör,

filial: en filial enligt definitionen i artikel 13.11 i Solvens II-direktivet,

finansiella avtal: finansiella avtal enligt definitionen i artikel 2.1.100 i krishanteringsdirektivet,

finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt definitionen i artikel 2.14 i direktiv 2002/87/EG,

finansieringsarrangemang: ett sådant arrangemang som avses i

24 kap. eller motsvarande arrangemang i ett annat land inom EES,

företag i resolution: någon av de enheter som avses i artikel 1.1 a–e och för vilka en resolutionsåtgärd vidtas,

försäkringsfordran: en försäkringsfordran enligt definitionen i artikel 268.1 g i Solvens II-direktivet,

försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att bedriva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen,

försäkringsgivare från tredjeland: en försäkringsgivare från tredjeland enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

försäkringsgarantisystem: ett system som är officiellt erkänt av en medlemsstat och som finansieras genom bidrag från försäkrings- eller

återförsäkringsföretag eller försäkringstagare och som garanterar betalning av godtagbara försäkringsfordringar, helt eller delvis, till berättigade försäkringstagare, försäkrade parter och förmånstagare, eller som säkerställer att försäkringarna upprätthålls, om ett försäkringsföretag inte kan eller sannolikt inte kommer att kunna uppfylla sina skyldigheter och åtaganden enligt sina försäkringsavtal,

försäkringsholdingföretag: ett försäkringsholdingföretag enligt 1 kap. 16 d § försäkringsrörelselagen,

försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt 1 kap. 16 e § försäkringsrörelselagen,

grupp: en grupp enligt definitionen i artikel 212.1 c i Solvens IIdirektivet,

gruppresolution:

– vidtagande av resolutionsåtgärder på moderföretagsnivå eller på nivån för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är föremål för grupptillsyn, eller

– den samordnade tillämpningen av resolutionsverktyg och resolutionsmyndigheternas utövande av sina befogenheter med avseende på företag i gruppen,

grupptillsynsmyndighet: en grupptillsynsmyndighet enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

gränsöverskridande grupp: en grupp med företag etablerade i fler än en medlemsstat,

kapitalbas: kapitalbas enligt vad som föreskrivs i artikel 87 i Solvens II-direktivet,

konverteringskurs: den faktor som fastställer det antal aktier eller andra äganderättsinstrument som en skuld i en särskild skuldklass ska konverteras till, med hänvisning antingen till ett enda skuldinstrument i skuldklassen i fråga eller till ett särskilt värde per enhet av en fordran,

kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen,

krisförebyggande åtgärd: ett utövande av befogenheter att instruera ett företag att åtgärda brister eller hinder för möjligheten till återhämtning enligt artikel 6.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, utövande av befogenheter att åtgärda eller avlägsna hinder för möjligheten till resolution enligt artikel 15 eller 16 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, tillämpning av alla eventuella åtgär-

der enligt artiklarna 137, 138.3, 138.5, 139.3 och 140 i Solvens II-direktivet samt tillämpning av en förebyggande åtgärd enligt artikel 141 i Solvens II-direktivet,

kritiska funktioner: aktiviteter, tjänster eller transaktioner som utförs av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för tredje parts räkning och som inte kan ersättas inom en rimlig tidsfrist eller till en rimlig kostnad, i fall där försäkrings- eller återförsäkringsföretagets oförmåga att utföra dessa aktiviteter, tjänster eller transaktioner sannolikt skulle leda till betydande konsekvenser för det finansiella systemet eller realekonomin i en eller flera medlemsstater, inbegripet särskilt de konsekvenser som följer av effekterna på den sociala välfärden för ett stort antal försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande parter, eller som följer av systemstörningar eller en förlust av allmänt förtroende för försäkringstjänster,

kvalificerade skulder: skulder och kapitalinstrument som inte räknas som nivå 1-instrument, nivå 2-instrument eller nivå 3-instrument i en enhet enligt artikel 1.1 a–e, och som inte är undantagna från tillämpningsområdet för nedskrivnings- eller konverteringsverktyget i enlighet med artikel 35.5–35.8,

kvittningsavtal: ett avtal i enlighet med vilket två eller flera ömsesidiga fordringar eller skyldigheter som företaget i resolution och en motpart har kan kvittas mot varandra,

kärnaffärsområden: affärsområden och kringtjänster som utgör materiella källor till inkomst eller vinst eller har ett materiellt franchisevärde för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller för en grupp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillhör,

leverantör av väsentliga tjänster: en enhet som tillhandahåller varor eller tjänster, såsom it-tjänster, försörjningstjänster och uthyrning, förvaltning och underhåll av lokaler, som behövs för att fortlöpande upprätthålla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, eller som behövs för att säkerställa ett upprätthållande av försäkringsskyddet, och som ingår i samma grupp som det företaget,

litet och icke-komplext företag: ett litet och icke-komplext företag enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

livförsäkringsföretag: ett försäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkringsrörelse. Andra försäkringsföretag är skadeförsäkringsföretag,

moderföretag: ett moderföretag enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

moderföretag med det yttersta ägarintresset: detsamma som enligt 1 kap. 12 § försäkringsrörelselagen,

moderförsäkringsholdingföretag i en medlemsstat: ett försäkringsholdingföretag som är etablerat i en medlemsstat och som inte är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i samma medlemsstat,

moderförsäkringsholdingföretag inom unionen: ett moderförsäkringsholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett annat försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat eller etablerat i någon medlemsstat,

mottagande enhet: en enhet till vilken aktier, andra äganderättsinstrument, skuldinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder eller en kombination av dessa poster överförs från ett företag i resolution,

nettningsavtal: ett avtal i enlighet med vilket ett antal fordringar eller skyldigheter kan omvandlas till en enda nettofordran, inklusive nettningsavtal om slutavräkning där fullgörandet av parternas skyldigheter påskyndas när en utlösande händelse inträffar (oavsett hur och var denna definieras) så att de ska fullgöras omedelbart eller avslutas, och i båda fallen omvandlas till eller ersättas av en enda nettofordran, inbegripet slutavräkningsklausuler enligt definitionen i artikel 2.1 n i) i direktiv 2002/47/EG och nettning enligt definitionen i artikel 2 k i direktiv 98/26/EG,

nivå 1-instrument: primärkapitalposter som uppfyller villkoren i artikel 94.1 i Solvens II-direktivet,

nivå 2-instrument: primärkapitalposter och tilläggskapitalposter som uppfyller villkoren i artikel 94.2 i Solvens II-direktivet,

nivå 3-instrument: primärkapitalposter och tilläggskapitalposter som uppfyller villkoren i artikel 94.3 i Solvens II-direktivet,

reglerad marknad: detsamma som enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

relevant myndighet i tredjeland: en myndighet i tredjeland med ansvar för funktioner som är jämförbara med de funktioner som utförs av resolutionsmyndigheter eller tillsynsmyndigheter enligt detta direktiv,

resolutionsförfaranden i tredjeland: en åtgärd enligt rätten i ett tredjeland som syftar till att hantera ett fallissemang i ett försäkrings- eller

återförsäkringsföretag från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland som är jämförbar, i termer av mål och förväntade resultat, med resolutionsåtgärder enligt detta direktiv,

resolutionskollegium: ett kollegium som inrättats i enlighet med artikel 70,

resolutionsmyndighet på gruppnivå: resolutionsmyndigheten i den medlemsstat i vilken grupptillsynsmyndigheten är belägen,

resolutionsverktyg: ett sådant verktyg som avses i 9 kap. 1 § eller motsvarande verktyg i ett annat land inom EES,

skuld med säkerhet: en skuld där borgenärens rätt till betalning eller annan form av fullgörande är säkrad genom inteckning, pantsättning eller panträtt i egendom, eller avtal om säkerheter inklusive skuldförpliktelser till följd av återköpstransaktioner eller andra avtal om säkerheter för överförande av äganderätt,

skuldinstrument: obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser, instrument som skapar eller bekräftar en skuld samt instrument som ger rätt att förvärva skuldinstrument,

tillgångs- och skuldförvaltningsenhet: en juridisk person som uppfyller kraven i artikel 30.2,

tillämpliga kapitalinstrument: nivå 1-instrument, nivå 2-instrument eller nivå 3-instrument,

tredjelandsfilial som har tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige: en sådan försäkringsgivare från tredjeland som har tillstånd enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige att bedriva försäkringsrörelse i Sverige,

unionens regler om statligt stöd: den ram som fastställs genom artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget samt förordningar och alla unionsakter, inbegripet riktlinjer, meddelanden och tillkännagivanden, som utfärdats eller antagits med stöd av artikel 108.4 eller 109 i EUF-fördraget,

unionsfilial till ett företag i tredjeland: en filial till ett försäkringseller återförsäkringsföretag från tredjeland som är belägen i en medlemsstat,

uppsägningsrätt: rätten att säga upp ett avtal, rätten att påskynda, slutavräkna, kvitta eller netta skyldigheter eller liknande bestämmelser som upphäver, modifierar eller utsläcker en avtalsparts skyldighet eller en bestämmelse som hindrar en skyldighet enligt avtalet från att uppkomma som annars skulle uppkomma,

utsett nationellt makrotillsynsorgan: den myndighet som har anförtrotts genomförandet av den politik för makrotillsyn som avses i rekommendation B.1 i rekommendationen från Europeiska systemrisknämnden av den 22 december 2011 om de nationella myndigheternas mandat för makrotillsyn (ESRB/2011/3),

värdepappersföretag: ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen,

återförsäkringsföretag: ett återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i Solvens II-direktivet,

återförsäkringsbolag: ett återförsäkringsbolag enligt 1 kap. 10 § försäkringsrörelselagen, och

äganderättsinstrument: aktier, andra instrument som ger äganderätt, instrument som kan konverteras till eller ge rätt att förvärva aktier eller andra äganderättsinstrument, samt instrument som utgör intressen i aktier eller andra äganderättsinstrument.

Resolutionskollegier

10 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, inrätta ett resolutionskollegium för varje enskild grupp som omfattas av krav på resolutionsplanering.

Riksgäldskontoret ska, om myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, vara ordförande i ett resolutionskollegium.

11 § Riksgäldskontoret behöver inte inrätta ett resolutionskollegium för en grupp om andra grupper eller kollegier utför sådana funktioner och uppgifter som avses i artikel 70.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och uppfyller alla villkor och förfaranden, inbegripet de om medlemskap och deltagande i resolutionskollegier som fastställs i artikel 70 och 72 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. I sådana fall ska det som anges om resolutionskollegier avse de andra grupperna eller kollegierna.

Europeiska resolutionskollegier

12 § Om en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland har dotterföretag som är etablerade i två eller flera länder inom EES, eller har två eller flera unionsfilialer till ett tredje-

landsföretag vilka betraktas som betydande av två eller flera länder inom EES, får Riksgäldskontoret tillsammans med resolutionsmyndigheter i länderna inom EES där dotterföretagen är etablerade eller där unionsfilialerna till ett tredjelandsföretag är belägna inrätta ett europeiskt resolutionskollegium för företagen.

13 § Riksgäldskontoret ska vara ordförande i ett europeiskt resolutionskollegium om det i gruppen bara finns ett moderföretag som har sitt huvudkontor inom EES och det moderföretaget har sitt huvudkontor i Sverige och innehar alla dotterföretag inom EES till en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag i tredjeland.

Om det i gruppen inte i något land inom EES finns ett sådant moderföretag som avses i första stycket, ska Riksgäldskontoret vara ordförande om dotterföretaget som har det högsta värdet av totala tillgångar i balansräkningen har sitt huvudkontor i Sverige.

2 kap. Resolutionsplaner

Upprättande av en resolutionsplan

1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för ett försäkringsföretag om

1. det vid en jämförelse med andra försäkringsföretag, är mer sannolikt att resolutionsåtgärder skulle ligga i allmänhetens intresse om företaget fallerar, eller

2. företaget utför en kritisk funktion.

2 § Vid ett beslut enligt 1 § ska Riksgäldskontoret beakta försäkringsföretagets

1. storlek, 2. affärsmodell, 3. riskprofil, 4. sammankoppling med andra företag, och 5. utbytbarhet

Om försäkringsföretaget bedriver gränsöverskridande verksamhet ska Riksgäldskontoret i synnerhet beakta den verksamheten.

Riksgäldskontoret beakta behovet av att använda resolutionsåtgärder för att uppnå resolutionsändamålen.

3 § En resolutionsplan ska inte upprättas för ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av resolutionsplanering.

En resolutionsplan ska bara upprättas för ett litet och icke-komplext företag om företaget utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå.

4 § Riksgäldskontoret ska se till att minst 40 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 40 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring ska omfattas av krav på resolutionsplanering.

Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna.

Vid beräkningen av marknadstäckningsgraden får dotterföretag i en grupp beaktas om de omfattas av gruppresolutionsplanen.

5 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en resolutionsplan om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution.

6 § En resolutionsplan ska ses över minst vartannat år.

En resolutionsplan ska alltid ses över

1. efter varje väsentlig förändring av försäkringsföretagets juridiska eller organisatoriska struktur eller av företagets affärsverksamhet eller finansiella ställning, om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt skulle nödvändiggöra en revidering av planen,

2. när en väsentlig förändring av försäkringsföretagets finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt nödvändiggör en revidering av planen, blir förutsebar.

Vid behov ska resolutionsplanen uppdateras.

Ett försäkringsföretag ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om varje händelse som kan kräva en uppdatering av resolutionsplanen. Även Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om en sådan händelse.

7 § Riksgäldskontoret ska ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan Riksgäldskontoret beslutar om en resolutionsplan.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, ska Riksgäldskontoret överlämna ett utkast till resolutionsplan till den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs. Riksgäldskontoret ska bemöta synpunkter som den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten i det andra landet lämnar.

8 § Riksgäldskontoret ska överlämna en resolutionsplan och uppdateringar av planen till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter.

Riksgäldskontoret ska informera ett försäkringsföretag om sammanfattningen av huvudinslagen i en resolutionsplan.

9 § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, får Riksgäldskontoret och Finansinspektionen granska om åtgärder i ett utkast till resolutionsplan skulle kunna inverka negativt på försäkringstagarna, realekonomin eller den finansiella stabiliteten i Sverige. Synpunkter ska lämnas till resolutionsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

Vid oenigheter med resolutionsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland, får Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, i enlighet med 31.2 c i förordning (EU) nr 1094/2010, bistår med icke-bindande medling.

10 § Riksgäldskontoret ska beakta och följa de resolutionsplaner som upprättats.

Riksgäldskontoret får avvika från en upprättad plan om myndigheten anser att resolutionsändamålen uppnås mer effektivt med hjälp av andra åtgärder än de som anges i planen.

Bedömning av möjligheten till resolution

11 § I samband med att Riksgäldskontoret upprättar eller uppdaterar en resolutionsplan för ett försäkringsföretag, ska myndigheten bedöma möjligheten till resolution av företaget.

Resolution av ett försäkringsföretag ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att

1. företaget kan avvecklas genom konkurs eller likvidation, eller

2. Riksgäldskontoret kan försätta företaget i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på företaget.

En bedömning får inte förutsätta tillgång till statligt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användning av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang.

12 § Om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsåtgärder kan vara nödvändiga med hänsyn till allmänintresset, eftersom en avveckling genom konkurs eller likvidation inte skulle uppfylla resolutionsändamålen i samma utsträckning som en eller flera resolutionsåtgärder, ska myndigheten:

1. välja den eller de resolutionsåtgärder som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen utifrån försäkringsföretagets struktur och affärsmodell,

2. bedöma om det är möjligt att vidta den eller de resolutionsåtgärder som valts på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera eventuella hinder för genomförande av resolutionsåtgärder, och

3. bedöma trovärdigheten av den eller de resolutionsåtgärder som valts, med beaktande av resolutionens sannolika påverkan på de finansiella systemen eller realekonomierna i Sverige eller EES och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att de kritiska funktioner som utförs av försäkringsföretaget kan utföras utan avbrott.

Innehåll i en resolutionsplan

13 § En resolutionsplan ska ange de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om försäkringsföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution. En resolutionsplan får inte förutsätta att statligt stöd lämnas.

En resolutionsplan ska innehålla: 1. En sammanfattning av huvudinslagen i planen.

2. En sammanfattning av de väsentliga förändringar för försäkringsföretaget som inträffat sedan den senaste resolutionsrelaterade informationen lämnades in.

3. En beskrivning av hur kritiska funktioner och kärnaffärsområden, i den utsträckning som krävs, skulle kunna avskiljas juridiskt och ekonomiskt från övriga funktioner för att säkerställa fortsatt verksamhet efter försäkringsföretagets fallissemang.

4. En sammanställning av de tillgångar som kan förväntas godtas som säkerheter.

5. En uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen.

6. En detaljerad beskrivning av Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten till resolution, inbegripet en bedömning av hur genomförbar och trovärdig en avveckling enligt normala insolvensförfaranden är.

7. En beskrivning av de åtgärder som krävts för att undanröja eller hantera väsentliga hinder för möjligheten till resolution.

8. En förklaring av hur resolutionsalternativen skulle kunna finansieras utan antagande om statligt stöd utöver, i förekommande fall, användningen av finansieringsarrangemang.

9. En detaljerad beskrivning av de olika resolutionsstrategierna med beaktande av de olika möjliga scenarierna samt de tillämpliga tidsramarna.

10. En beskrivning av kritiska ömsesidiga beroenden.

11. En analys av resolutionsplanens effekter på försäkringsföretagets anställda, inbegripet en bedömning av därmed förknippade kostnader, och en beskrivning av planerade förfaranden för samråd med personalen under resolutionsprocessen, i tillämpliga fall med beaktande av nationella system för dialog mellan arbetsmarknadens parter.

12. En plan för kommunikation med media och allmänheten.

13. En beskrivning av försäkringsföretagets grundläggande verksamhet och system för att upprätthålla företagets operativa verksamhet.

Om försäkringsföretaget har yttrat sig över resolutionsplanen ska yttrandet återges i resolutionsplanen.

14 § I resolutionsplanen ska det anges alternativ till att använda resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter.

Vid bestämmande av alternativen för användning av resolutionsverktyg och utövande av resolutionsbefogenheter ska relevanta reso-

lutionsscenarier beaktas, inbegripet ett scenario där försäkringsföretagets fallissemang är en isolerad händelse och ett scenario där det inträffar vid en tidpunkt med mer omfattande finansiell instabilitet eller systemomfattande händelser.

Hinder för möjligheten till resolution

15 § Om Riksgäldskontoret vid upprättande av en resolutionsplan bedömer att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av ett försäkringsföretag, ska Riksgäldskontoret underrätta försäkringsföretaget och Finansinspektionen om hindren.

Riksgäldskontoret ska samtidigt som myndigheten underrättar försäkringsföretaget om hindren, förelägga företaget att inom fyra månader föreslå åtgärder för att undanröja eller hantera hindren och en tidsplan för genomförande av sådana åtgärder. I tidsplanen ska hänsyn tas till orsakerna till hindren.

16 § Om Riksgäldskontoret anser att de åtgärder som ett försäkringsföretag föreslår inte effektivt undanröjer eller hanterar hindren för möjligheten till resolution, ska myndigheten förelägga företaget att vidta någon eller några av de åtgärder som anges i 17 §. Ett försäkringsföretag ska inom en månad föreslå en plan för att genomföra åtgärderna.

Innan Riksgäldskontoret beslutar om ett föreläggande om att vidta åtgärder, ska myndigheten särskilt beakta den potentiella effekten av sådana åtgärder på lönsamheten och stabiliteten för försäkringsföretagets löpande verksamhet och för den inre marknaden. Riksgäldskontoret ska ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan ett beslut.

17 § I enlighet med 16 § får Riksgäldskontoret förelägga ett försäkringsföretag om att vidta följande åtgärder:

1. Att se över gruppinterna finansieringsarrangemang eller ompröva avsaknaden av sådana, eller upprätta serviceavtal, antingen gruppinterna avtal eller avtal med tredje part.

2. Att begränsa företagets maximala enskilda och sammanlagda exponeringar.

3. Att införa särskilda eller regelbundna kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamål.

4. Att avyttra specifika tillgångar eller omstrukturera skulder.

5. Att begränsa eller upphöra med en specifik befintlig eller föreslagen verksamhet.

6. Att begränsa eller förhindra utveckling av nya eller befintliga affärsområden eller försäljning av nya eller befintliga produkter.

7. Att ändra återförsäkringsstrategin.

8. Att ändra den juridiska eller operativa strukturen för företaget eller varje företag i gruppen som direkt eller indirekt står under företagets kontroll så att komplexiteten minskas för att säkerställa att kritiska funktioner juridiskt och operativt kan avskiljas från övriga funktioner genom tillämpning av resolutionsverktygen.

9. Att ett försäkringsföretag eller ett moderföretag ska inrätta ett moderförsäkringsholdingföretag i en medlemsstat eller ett moderförsäkringsholdingföretag inom unionen.

10. Om försäkringsföretaget är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, att försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet inrättar ett separat försäkringsholdingföretag för att kontrollera försäkringsföretaget, om ett inrättande av ett sådant försäkringsholdingföretag är nödvändigt för att underlätta resolutionen av försäkringsföretaget och för att undvika att tillämpningen av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna får negativa konsekvenser för den icke-finansiella delen av gruppen.

18 § När Riksgäldskontoret bestämmer vilken eller vilka åtgärder som ett försäkringsföretag ska vidta, ska myndigheten ange på vilket sätt det som företaget har föreslagit inte skulle kunna undanröja eller hantera hindren för möjligheten till resolution och att de åtgärder som bestäms är proportionerliga. Riksgäldskontoret ska även beakta åtgärdernas inverkan på försäkringsföretagets verksamhet, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin.

Förenklade skyldigheter

19 § Riksgäldskontoret får besluta om undantag från kraven i

– 1 § om när en första plan ska upprättas, – 6 § om när en plan ska uppdateras,

– 11 och 12 §§ om detaljnivån vid bedömningen av om det föreligger hinder för möjligheten till resolution, och

– 13 och 14 §§ om innehållet i en plan.

20 § Vid en prövning enligt 19 § ska Riksgäldskontoret beakta

1. vilken typ av verksamhet som försäkringsföretaget bedriver, 2. försäkringsföretagets ägarstruktur, 3. försäkringsföretagets associationsrättsliga form, 4. försäkringsföretagets riskprofil, 5. försäkringsföretagets storlek och juridiska ställning,

6. försäkringsföretagets grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmänhet, och

7. omfattning och komplexitet i den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver.

Riksgäldskontoret ska även beakta om ett försäkringsföretags fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om vad Riksgäldskontoret ska beakta vid en bedömning av möjligheten till resolution av ett försäkringsföretag enligt 11 och 12 §§.

3 kap. Resolutionsplaner för företag som ingår i en grupp

Upprättande av en gruppresolutionsplan

1 § Riksgäldskontoret får, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, upprätta en gruppresolutionsplan för en grupp.

Riksgäldskontoret ska vid bedömningen av om en gruppresolutionsplan ska upprättas, i tillämpliga delar, beakta de omständigheter som anges i 2 kap. 1–4 §§.

2 § En gruppresolutionsplan ska ses över minst vartannat år.

En gruppresolutionsplan ska alltid ses över

1. efter varje förändring inom gruppen eller hos de enskilda företagen i gruppen av den juridiska eller organisatoriska strukturen, av affärsverksamheten eller av den finansiella ställningen, som kan ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en ändring av planen, eller

2. när en väsentlig förändring av gruppens eller de enskilda företagen i gruppens finansiella ställning som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på planens effektivitet eller på annat sätt nödvändiggöra en revidering av planen, blir förutsebar.

Vid behov ska gruppresolutionsplanen uppdateras.

Moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om varje händelse som kan kräva en uppdatering av gruppresolutionsplanen. Även Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret om en sådan händelse.

3 § Riksgäldskontoret ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att myndigheten har överlämnat eller mottagit uppgifter som ett företag har lämnat in till resolutionsmyndigheten på gruppnivå, försöka komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om en gruppresolutionsplan.

Riksgäldskontoret får begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, i enlighet med 31.2 c i förordning (EU) nr 1094/2010, bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

4 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ge Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett sådant tillsynskollegium som avses i artikel 248.3 i Solvens II-direktivet tillfälle att lämna synpunkter innan en överenskommelse om en gruppresolutionsplan.

Riksgäldskontoret får, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, inhämta synpunkter från en resolutionsmyndighet i tredjeland där gruppen har etablerat ett dotterförsäkrings- eller dotteråterförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller en betydande filial enligt artikel 248.8 i Solvens II-direktivet.

5 § Riksgäldskontoret får inte ingå en överenskommelse om en gruppresolutionsplan om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution.

6 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med en överenskommelse enligt 3 § första stycket.

7 § Om en överenskommelse enligt 3 § första stycket inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, besluta om gruppresolutionsplanen.

Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt. En gruppresolutionsplan ska överlämnas till de berörda resolutionsmyndigheterna. Moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska informeras om sammanfattningen av huvudinslagen i en resolutionsplan.

8 § Om en överenskommelse enligt 3 § första stycket inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen och en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES som är resolutionsmyndighet på gruppnivå inte har beslutat om en gruppresolutionsplan, ska Riksgäldskontoret upprätta en resolutionsplan för ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag.

Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som de andra myndigheterna har uttryckt. En resolutionsplan ska överlämnas till de berörda resolutionsmyndigheterna.

För en sådan plan som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 2 kap.

9 § Om Riksgäldskontoret och berörda resolutionsmyndigheter inte har kommit överens om en gruppresolutionsplan inom den tid som anges i 3 § första stycket får Riksgäldskontoret och andra resolutionsmyndigheter komma överens om en gruppresolutionsplan för företag i gruppen som de ansvarar för.

Riksgäldskontoret får bara ingå en överenskommelse enligt första stycket om den inte har haft något att invända mot ett sådant beslut som avses i 8 § som har fattats av en annan resolutionsmyndighet än Riksgäldskontoret.

10 § Om det har träffats en överenskommelse om att upprätta en gruppresolutionsplan för hela eller delar av en grupp och en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES uppger att en oenighet om gruppresolutionsplanen inkräktar på det landets finanspolitiska ansvar, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, göra en ny bedömning av gruppresolutionsplanen.

Om det, när Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, har träffats en överenskommelse om en gruppresolutionsplan för hela eller delar av en grupp och Riksgäldskontoret anser att en oenighet om gruppresolutionsplanen inkräktar på Sveriges finanspolitiska ansvar, ska myndigheten underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå om det.

11 § Riksgäldskontoret får i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 hänskjuta ett ärende om upprättande av en gruppresolutionsplan till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning.

Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter

1. den tid som anges i 3 § första stycket har löpt ut, eller 2. en överenskommelse har träffats.

12 § Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska Riksgäldskontoret avvakta med ett beslut enligt 7 eller 8 § och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den tid som anges i artikel 17.7 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, ska Riksgäldskontoret fatta ett beslut enligt 7 eller 8 §.

13 § Ett beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES gäller i Sverige om det har fattats efter en sådan överenskommelse som avses i artiklarna 11.4 eller 17.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Detsamma gäller för sådana beslut som avses i artikel 17.2 och 17.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag som har fattats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES på grund av att myndigheterna i resolutionskollegiet inte har kommit överens inom den angivna tiden.

Besluten är bindande för de berörda företagen och Riksgäldskontoret och ska ligga till grund för Riksgäldskontorets uppgifter enligt denna lag.

14 § När Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska Riksgäldskontoret lämna över gruppresolutionsplanen och eventuella ändringar till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter i ett sådant tillsynskollegium som avses i artikel 248.3 i Solvens II-direktivet.

Om en grupp också är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska gruppresolutionsplanen och eventuella ändringar överlämnas till den relevanta resolutionsmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 3 i krishanteringsdirektivet och till den behöriga myndighet som definieras i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen.

15 § Riksgäldskontoret ska beakta och följa de gruppresolutionsplaner som upprättats.

Riksgäldskontoret får avvika från en upprättad gruppresolutionsplan om myndigheten anser att resolutionsändamålen uppnås mer effektivt med hjälp av andra åtgärder än de som anges i planen.

Om det inte finns någon gruppresolutionsplan

16 § Om det inte finns någon gruppresolutionsplan, får Riksgäldskontoret upprätta en resolutionsplan för

1. ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2. ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES om minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag, eller

3. ett moderförsäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat om minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag.

17 § För en sådan plan som avses i 16 § gäller kraven i 2 kap. i tillämpliga delar.

Beaktande av resolutionsstrategier som gäller i tredje land

18 § När Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan för ett försäkringsföretag som är dotterföretag till en försäkringsgivare från tredjeland eller ett moderföretag med huvudkontor utanför EES, får myndigheten beakta en resolutionsstrategi som gäller i tredjeland för gruppen.

Om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsstrategin är trovärdig och rimlig får myndigheten i sin resolutionsplan på lämpligt sätt återspegla resolutionsstrategin och dess eventuella konsekvenser för försäkringsföretaget. Detta får dock inte äventyra uppnåendet av resolutionsändamålen.

Uppgifter från ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp

19 § När Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ska myndigheten överlämna uppgifter från ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp till

– Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten,

– resolutionsmyndigheter som är medlemmar i resolutionskollegiet, och

– Finansinspektionen berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium enligt artikel 248.3 i Solvens II-direktivet.

Bedömning av möjligheten till resolution av en grupp

20 § I samband med att Riksgäldskontoret upprättar eller uppdaterar en gruppresolutionsplan ska myndigheten bedöma möjligheten till resolution av gruppen. Bedömningen ska göras tillsammans med de berörda resolutionsmyndigheterna.

Resolution av en grupp ska anses möjlig om det är rimligt och trovärdigt att

1. företagen i gruppen kan avvecklas genom konkurs eller likvidation eller motsvarande normala insolvensförfaranden i ett annat land inom EES än Sverige där ett företag har sitt huvudkontor, eller

2. Riksgäldskontoret eller en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige kan försätta gruppen i resolution genom att tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter mot de enskilda företagen.

En bedömning får inte förutsätta tillgång till statligt stöd utöver, i förekommande och tillämpliga fall, användning av försäkringsgarantisystem eller finansieringsarrangemang.

21 § Om Riksgäldskontoret och de berörda resolutionsmyndigheterna bedömer att resolutionsåtgärder kan vara nödvändiga med hänsyn till allmänintresset, eftersom en avveckling genom konkurs eller likvidation eller motsvarande normala insolvensförfaranden i ett annat land inom EES än Sverige inte skulle uppfylla resolutionsändamålen i samma utsträckning som en eller flera resolutionsåtgärder, ska Riksgäldskontoret:

1. välja den eller de resolutionsåtgärder som är lämpliga för att uppnå resolutionsändamålen utifrån gruppens struktur och affärsmodell,

2. bedöma om det är möjligt att vidta den eller de resolutionsåtgärder som valts på ett ändamålsenligt sätt inom en lämplig tidsram och identifiera eventuella hinder för genomförande av resolutionsåtgärder, och

3. bedöma trovärdigheten av den eller de resolutionsåtgärder som valts, med beaktande av resolutionens sannolika påverkan på de finansiella systemen eller realekonomierna i Sverige eller EES och skyddet av försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, i syfte att säkerställa att de kritiska funktioner som utförs av företag i gruppen kan utföras utan avbrott.

Innehåll i en gruppresolutionsplan

22 § En gruppresolutionsplan ska

1. ange de resolutionsåtgärder som en resolutionsmyndighet får vidta mot ett företag i gruppen om åtgärder kommer att krävas för att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls,

2. undersöka i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att tilllämpa resolutionsverktygen och utöva resolutionsbefogenheter på ett samordnat sätt och identifiera potentiella hinder för en samordnad resolution,

3. identifiera åtgärder som är nödvändiga för att underlätta gruppresolution, inklusive att juridiskt och ekonomiskt avskilja särskilda funktioner eller affärsområden med beaktande av ömsesidiga beroenden inom gruppen,

4. identifiera tillgängliga finansieringskällor för att finansiera gruppresolutionsåtgärderna och, om försäkringsgarantisystem eller ett finansieringsarrangemang skulle behöva användas, ange principer för att dela upp ansvaret för den finansieringen mellan finansieringskällor i olika länder inom EES, men inte förutsätta något statligt stöd,

5. innehålla de uppgifter som anges i 2 kap. 13 och 14 §§.

Om det i en grupp finns företag från tredjeland, ska gruppresolutionsplanen identifiera lämpliga arrangemang för samarbete och samordning med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer och följderna av detta för resolution inom EES.

Hinder för möjligheten till resolution

23 § Om Riksgäldskontoret och de berörda resolutionsmyndigheterna vid upprättandet av en gruppresolutionsplan har bedömt att det finns väsentliga hinder för möjligheten till resolution av gruppen, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, tillsammans med Finansinspektionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten utarbeta en rapport om hinder för möjligheten till resolution.

En rapport om hinder för möjligheten till resolution ska innehålla

1. en analys av de väsentliga hindren för en ändamålsenlig tillämpning av resolutionsverktyg och ett ändamålsenligt utövande av resolutionsbefogenheter med avseende på gruppen.

2. förslag till proportionella och riktade åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna hindren, med beaktande av effekterna som åtgärderna kan ha på gruppens affärsmodell.

24 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, överlämna en rapport om hinder för möjligheten till resolution till

– moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen,

– dotterföretag i gruppen som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och

– berörda resolutionsmyndigheter.

En rapport om hinder för möjligheten till resolution som överlämnats till Riksgäldskontoret ska överlämnas till dotterföretag i gruppen som myndigheten är resolutionsmyndighet för.

25 § Riksgäldskontoret ska samtidigt som myndigheten överlämnar en rapport till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen, förelägga moderföretaget att inom fyra månader inkomma med synpunkter och föreslå åtgärder för att undanröja eller hantera hindren.

Riksgäldskontoret ska underrätta de berörda resolutionsmyndigheterna om de åtgärder som föreslås av moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen.

26 § Riksgäldskontoret ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp inkommer med synpunkter eller föreslår åtgärder eller den tid som avses i 25 § första stycket löper ut, beroende på vad som inträffar först, försöka komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om

1. vilka väsentliga hinder som föreligger för möjligheten till resolution,

2. en bedömning av de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset har föreslagit, och

3. de åtgärder som kan krävas för att undanröja eller hantera hindren.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, ge Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter ska ges tillfälle att yttra sig innan en överenskommelse.

I samband med en överenskommelse ska Riksgäldskontoret beakta de effekter som åtgärder kan ha i länder inom EES där gruppen är verksam.

Riksgäldskontoret får begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med 31.2 c i förordning (EU) nr 1094/2010 bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

27 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, förelägga moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen att vidta de åtgärder som följer av en överenskommelse enligt 26 § första stycket 3.

28 § Om en överenskommelse enligt 26 § första stycket inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, besluta om de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska vidta för att undanröja eller hantera hindren mot resolution.

Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som andra myndigheter har uttryckt. Riksgäldskontoret ska överlämna ett beslut om åtgärder till

– moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen, – berörda resolutionsmyndigheter, – Finansinspektionen, och – berörda behöriga myndigheter.

29 § Om en överenskommelse enligt 26 § första stycket inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen ska Riksgäldskontoret, när Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå, för dotterföretag som är försäkringsföretag, besluta om

1. vilka väsentliga hinder som föreligger för möjligheten till resolution,

2. en bedömning av de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen har föreslagit, och

3. de åtgärder som dotterföretag ska vidta för att undanröja eller hantera hindren mot resolution.

Riksgäldskontoret ska beakta synpunkter och reservationer som andra myndigheter har uttryckt.

30 § Riksgäldskontoret får i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 hänskjuta ett ärende om hinder för möjligheten till resolution till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning.

Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter

1. den tid som anges i 26 § första stycket har löpt ut, eller 2. en överenskommelse har träffats.

31 § Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigeten ska Riksgäldskontoret avvakta med ett beslut enligt 28 eller 29 § och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den en tid som anges i artikel 17.7 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, ska Riksgäldskontoret fatta ett beslut enligt 28 eller 29 §.

32 § Ett beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES gäller i Sverige om det har fattats efter en sådan överenskommelse som avses i artikel 16.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Detsamma gäller för sådana beslut som avses i artikel 17.2 och 17.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag som har fattats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES på grund av att myndigheterna i resolutionskollegiet inte har kommit överens inom den angivna tiden.

Besluten är bindande för de berörda företagen och Riksgäldskontoret och ska ligga till grund för Riksgäldskontorets uppgifter enligt denna lag.

Förenklade skyldigheter

33 § Riksgäldskontoret får besluta om undantag från kraven i

– 1 § om när en första plan ska upprättas, – 2 § om när en plan ska uppdateras,

– 20 och 21 §§ om detaljnivån vid bedömningen av om det föreligger hinder för möjligheten till resolution, och

– 22 § om innehållet i en plan.

34 § Vid prövningen enligt 33 § ska Riksgäldskontoret, för den enskilda gruppen, beakta

1. vilken typ av verksamhet som försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland bedriver,

2. försäkringsföretags, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjelands ägarstruktur,

3. försäkringsföretags, EES-försäkringsgivares eller försäkringsgivare från tredjelands associationsrättsliga form,

4. försäkringsföretags, EES-försäkringsgivares eller försäkringsgivare från tredjelands riskprofil,

5. försäkringsföretags, EES-försäkringsgivares eller försäkringsgivare från tredjelands storlek och juridiska ställning,

6. försäkringsföretags, EES-försäkringsgivares eller försäkringsgivare från tredjelands grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmänhet, och

7. omfattning och komplexitet i den verksamhet bedrivs av företagen i gruppen.

Riksgäldskontoret ska även beakta om ett försäkringsföretags, EESförsäkringsgivares eller försäkringsgivare från tredjelands fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation eller motsvarande normala insolvensförfaranden sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, EEE-försäkringsgivare eller försäkringsföretag från tredjeland, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Bemyndigande

35 § Regeringen får meddela föreskrifter om vad Riksgäldskontoret ska beakta vid en bedömning av möjligheten till resolution av en grupp enligt 20 och 21 §§.

4 kap. Värdering

Värdering inför beslut om resolution

1 § Riksgäldskontoret ska säkerställa att alla beslut om resolution eller annan resolutionsåtgärd vidtas på grundval av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av företagets tillgångar och förpliktelser.

2 § Innan Riksgäldskontoret försätter ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 i resolution, ska myndigheten säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution enligt 5 kap. 4 eller 6 § är uppfyllda.

Värdering efter beslut om resolution

3 § Efter ett beslut om resolution för ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5, ska Riksgäldskontoret säkerställa att en andra värdering görs, som ska ligga till grund för myndighetens beslut om

1. vilken eller vilka resolutionsåtgärder som är lämplig att vidta,

2. omfattningen av indragning eller utspädning av äganderättsinstrument,

3. omfattningen av nedskrivningen eller konverteringen av skulder utan säkerhet, inklusive skuldinstrument,

4. vilka tillgångar och förpliktelser eller äganderättsinstrument som får överföras till ett broföretag och värdet av ersättning som får betalas ut till företaget i resolution eller till innehavarna av äganderättsinstrument, om broföretagsverktyget tillämpas,

5. vilka tillgångar och förpliktelser eller ägandeinstrument som får överföras till en förvärvande tredje part och bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor vid tillämpningen av bestämmelserna som reglerar verktyget för försäljning av verksamheten.

Värderingen ska även säkerställa att eventuella förluster hos ett företag fullt ut erkänns vid den tidpunkt då resolutionsverktygen tillämpas.

4 § En andra värdering ska vara förenlig med 5 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Värderingen får om det är lämpligt justeras för att återspegla att antagandet att företaget fortsätter sin verksamhet inte uppfylls och även beakta de särskilda omständigheterna i samband med tillämpningen av resolutionsverktyg.

Slutlig och preliminär värdering

5 § En värdering enligt 2 eller 3 § ska utföras av en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas. Den ska baseras på försiktiga antaganden och inte bygga på antaganden om statligt stöd från den tidpunkt då resolutionsåtgärder vidtas.

6 § En värdering enligt 2 eller 3 § ska innehålla en indelning av borgenärerna, med angivande av respektive fordrans prioritet enligt förmånsrättslagen (1970:979). Värderingen ska också innehålla en uppskattning av det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer, om företaget försätts i konkurs eller i likvidation.

7 § Tillsammans med värderingen enligt 2 eller 3 § ska följande information lämnas, såsom den framgår av företagets information i enlighet med Solvens II-direktivet:

1. en uppdaterad finansiell rapportering och ekonomisk värdering av företaget,

2. en rapport om enhetens finansiella ställning och vid behov, en utvärdering av enhetens försäkringstekniska avsättningar, utförd av en oberoende aktuariefunktion, och

3. all ytterligare information om marknaden och det redovisade värdet på tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder.

8 § När de krav som framgår av 5–7 §§ har uppfyllts är värderingen slutlig.

9 § Om det inte är möjligt att uppfylla kraven i 5–7 §§, ska en preliminär värdering genomföras av Riksgäldskontoret.

En preliminär värdering ska innehålla en buffert för ytterligare förluster och en lämplig motivering till denna buffert.

10 § Om Riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering ska myndigheten säkerställa att en slutlig värdering görs så snart som möjligt.

11 § Om den slutliga värderingens uppskattning av nettotillgångsvärdet för ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5, är högre än den preliminära värderingens uppskattning av det värdet, får Riksgäldskontoret

1. öka värdet på fordringar från drabbade borgenärer som har skrivits ned eller omstrukturerats, och

2. begära att ett broföretag gör ytterligare en ersättningsbetalning med avseende på tillgångar och förpliktelser till företaget i resolution eller, i tillämpliga fall, till ägarna till äganderättsinstrumenten.

12 § Riksgäldskontoret ska säkerställa att den slutliga värderingen som avses i 10 § ska

1. möjliggöra ett fullständigt erkännande av eventuella förluster för försäkringsföretaget eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5, i dess bokföring, och

2. fungera som underlag för ett beslut om att återföra borgenärers fordringar eller öka värdet av den ersättning som betalas i enlighet med 11 §.

Värdering när resolutionsåtgärder vidtagits

13 § I syfte att bedöma om det ekonomiska utfallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller i likvidation, ska Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, uppdra åt en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas, att göra en värdering som fastställer

1. vilket ekonomiskt utfall aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha fått om företaget i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades,

2. vilket ekonomiskt utfall aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer faktiskt har fått vid resolutionen av företaget, och

3. vilken skillnaden är mellan det ekonomiska utfallet enligt 1 och 2.

14 § Vid värderingen enligt 13 § ska den oberoende värderaren

1. utgå från att försäkringsföretaget eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 i resolution, i stället hade försatts i konkurs eller gått i likvidation, vid den tidpunkt då beslutet att försätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution fattades,

2. beakta en kommersiellt rimlig uppskattning av ersättningskostnaderna för redan återköpta försäkringar för lämpliga grupper av försäkringstagare, vid den tidpunkt då beslutet att försätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution fattades, och

3. inte beakta statligt stöd till försäkringsföretaget eller företaget i resolution.

5 kap. Inledande av resolution

Fastställande av fallissemang

1 § Finansinspektionen, efter samråd med Riksgäldskontoret, eller Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen ska pröva om ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

Finansinspektionen ska, på begäran av Riksgäldskontoret, utan dröjsmål lämna all den relevanta informationen som Riksgäldskontoret behöver för att kunna utföra sin prövning.

Om Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret finner att försäkringsföretaget eller företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, ska den myndighet som har utfört prövningen omgående underrätta alla relevanta myndigheter.

2 § Ett försäkringsföretag ska anses fallera om Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret på objektiva grunder finner att

1. försäkringsföretaget bryter mot eller kommer sannolikt att bryta mot minimikapitalkravet i 8 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) och det saknas rimliga utsikter till att efterlevnaden återställs,

2. försäkringsföretaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att tillståndet ska återkallas,

3. värdet på försäkringsföretagets tillgångar understiger värdet på dess skulder,

4. försäkringsföretaget inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning, eller

5. försäkringsföretaget behöver extraordinärt statligt stöd.

Ett försäkringsföretag ska anses sannolikt fallera om Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret på objektiva grunder finner att det inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en situation som avses i första stycket 1–4.

Beslut om resolution

3 § Riksgäldskontoret ska efter fastställande av fallissemang enligt 1 § pröva om försäkringsföretaget eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 ska försättas i resolution enligt 4–7 §§.

Om Riksgäldskontoret finner att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i försäkringsföretaget eller företaget, ska Riksgäldskontoret omgående underrätta Finansinspektionen och andra relevanta myndigheter.

Även utan en sådan underrättelse som avses i första stycket får Riksgäldskontoret besluta om resolution av ett holdingföretag enligt 6 § om resolutionsförutsättningarna konstateras vara uppfyllda för ett av dotterförsäkringsföretagen till holdingföretaget.

Förutsättningar för resolution

Försäkringsföretag

4 § Riksgäldskontoret ska försätta ett försäkringsföretag i resolution om

1. Finansinspektionen eller Riksgäldskontoret har fastställt att försäkringsföretaget fallerar eller att det är sannolikt att företaget kommer att fallera,

2. det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, och

3. resolution är nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse.

Resolutionen ska anses vara i det allmännas intresse, om

1. åtgärden är nödvändig för att uppnå ett eller flera av ändamålen i 1 kap. 4 §,

2. åtgärden står i proportion till ändamålen, och

3. en avveckling av försäkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå ändamålen i samma utsträckning.

Prövning av villkoren i första stycket 2 ska föregås av samråd med Finansinspektionen.

Moderförsäkringsföretag och holdingföretag

5 § Riksgäldskontoret får försätta ett moderförsäkringsföretag och ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 3–5 i resolution om företaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 4 §, i tillämpliga delar.

6 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 3–5 i resolution, även om företaget inte uppfyller förutsättningarna som anges i 4 §, om

1. ett av dotterförsäkringsföretagen till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna som anges i 4 §,

2. dotterförsäkringsföretagets fallissemang hotar ett annat försäkringsföretag i gruppen eller gruppen som helhet eller insolvensrätten kräver att gruppen behandlas som en helhet, och

3. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolution av dotterförsäkringsföretagen eller för resolution av hela gruppen.

7 § Riksgäldskontoret får inte försätta ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet i resolution med stöd av 5 eller 6 §, om dotterförsäkringsföretaget innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande försäkringsholdingföretag. I sådana fall får i stället försäkringsholdingföretaget försättas i resolution.

Resolution och åtgärder i samband med resolutionsförfarande i tredjeland

8 § Riksgäldskontoret får försätta ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 och som är moderföretag till ett försäkringsföretag i tredjeland i resolution, om

1. relevant myndighet i det land där dotterförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor har beslutat att det försäkringsföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution enligt lagstiftningen i det landet, och

2. det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset enligt 4 § andra stycket.

9 § Om ett försäkringsföretag från tredjeland, som bedriver verksamhet från en filial i Sverige, inte omfattas av ett resolutionsförfarande i tredjeland eller om Riksgäldskontoret inte har erkänt resolutionsförfarandet enligt 23 kap. 2 §, får Riksgäldskontoret vidta åtgärder mot filialen enligt 6 kap. 8, 11, 13 och 14 §§ lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, om det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset enligt 4 § andra stycket och om

1. filialen inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla villkoren för filialtillståndet och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle återställa filialens efterlevnad av villkoren eller förhindra att den fallerar,

2. försäkringsföretaget från tredje land saknar vilja eller förmåga, eller sannolikt kommer att sakna förmåga, att på förfallodagen fullgöra sina förpliktelser mot borgenärer inom EES, och det är utrett att resolutions- eller annat insolvensförfarande mot försäkringsföretaget inte har inletts eller kommer att inledas inom rimlig tid i det land där det har sitt huvudkontor, eller

3. relevant myndighet i det land där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor har inlett ett resolutionsförfarande mot försäkrings-

företaget eller underrättat Riksgäldskontoret att den avser att inleda ett sådant förfarande.

Riksgäldskontoret ska underrätta den relevanta myndigheten i det land där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Offentliggörande och registrering

10 § Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt offentliggöra ett beslut att försätta ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 i resolution.

11 § Om ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 försätts i resolution, ska Riksgäldskontoret genast anmäla beslutet till Bolagsverket för registrering. Detsamma gäller för Riksgäldskontorets beslut att avsluta resolutionen. Riksgäldskontoret ska även för registrering underrätta Bolagsverket när allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett beslut att försätta försäkringsföretaget eller företaget i resolution.

Bemyndigande

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om när och var ett beslut om resolution enligt 10 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla.

6 kap. Resolution av gränsöverskridande grupper

Resolution av ett dotterföretag i en gränsöverskridande grupp

Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet på gruppnivå

1 § Riksgäldskontoret ska utan dröjsmål underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå, grupptillsynsmyndigheten och de andra medlemmarna i resolutionskollegiet om Riksgäldskontoret

1. har fastställt att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

2. har fått information från Finansinspektionen om att ett beslut har fattats om att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp fallerar eller sannolikt kommer att fallera, eller

3. har fastställt att ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 som är dotterföretag i en gränsöverskridande grupp uppfyller förutsättningarna för resolution.

En underrättelse ska innehålla information om

1. beslutet där det fastställs att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

2. beslutet om att ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 uppfyller förutsättningarna för resolution, och

3. resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som Riksgäldskontoret anser lämpliga att vidta mot ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5.

2 § Om resolutionsmyndigheten på gruppnivå bedömer att de åtgärder som Riksgäldskontoret har lämnat en underrättelse om sannolikt inte skulle leda till att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen, får Riksgäldskontoret vidta de åtgärder som anges i underrättelsen.

Om resolutionsmyndigheten på gruppnivå inte gör en bedömning inom fem dagar efter att ha tagit emot en underrättelse, eller den längre tid som Riksgäldskontoret godkänt, får Riksgäldskontoret vidta de åtgärder som anges i underrättelsen.

Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet på gruppnivå

3 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå och har fått del av en sådan underrättelse som avses i artikel 73.1 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag från en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige, bedöma

1. de sannolika effekterna av de åtgärder som anges i underrättelsen för gruppen och för företag i gruppen i andra länder inom EES än företaget som avses i underrättelsen, och

2. huruvida de åtgärder som anges i underrättelsen sannolikt skulle leda till att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i

gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen.

Riksgäldskontoret ska ge de andra medlemmarna i resolutionskollegiet tillfälle att yttra sig.

4 § Om Riksgäldskontoret bedömer att de åtgärder som föreslås i en underrättelse skulle göra det sannolikt att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen, ska myndigheten ta fram ett förslag till gruppresolutionsordning.

Ett förslag till gruppresolutionsordning ska tas fram och överlämnas till de andra medlemmarna i resolutionskollegiet inom fem dagar efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse eller den längre tid som har godkänts av resolutionsmyndigheten som lämnade underrättelsen.

Resolution av ett moderföretag i en gränsöverskridande grupp

5 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och de andra medlemmarna i resolutionskollegiet om Riksgäldskontoret beslutar om att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en gränsöverskridande grupp som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för uppfyller förutsättningarna för resolution.

En underrättelse ska innehålla information om

1. beslutet om att moderföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, eller

2. resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som Riksgäldskontoret anser lämpliga att vidta mot moderföretaget.

6 § Resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder enligt 5 § får omfatta genomförande av en gruppresolutionsordning om

1. de resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som föreslås i underrättelsen gör det sannolikt att förutsättningarna för resolution uppfylls för ett företag i gruppen i ett annat land inom EES än företaget som avses i underrättelsen,

2. resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder enbart mot moderföretaget inte är tillräckliga för att stabilisera situationen eller sannolikt inte kommer att leda till ett optimalt resultat,

3. en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige har fastställt att ett dotterföretag som den ansvarar för uppfyller förutsättningarna för resolution, eller

4. resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder på gruppnivå kommer att gynna dotterföretag i gruppen på ett sätt som gör att en gruppresolutionsordning lämplig.

7 § Om Riksgäldskontoret, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, föreslår andra åtgärder än en gruppresolutionsordning ska Riksgäldskontoret ge de andra medlemmarna i resolutionskollegiet tillfälle att yttra sig innan beslut om sådana andra åtgärder.

Gruppresolutionsordning

8 § En gruppresolutionsordning ska

1. beskriva resolutionsåtgärder som berörda resolutionsmyndigheter bör vidta mot moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen eller andra företag i gruppen för att uppnå resolutionsändamålen och följa de allmänna tillämpningsprinciperna för resolution,

2. ange hur resolutionsåtgärder bör samordnas, och 3. innehålla en finansieringsplan som tar hänsyn till gruppreso-

lutionsplanen och de principer om ansvarsdelning som anges i gruppresolutionsplanen.

9 § Riksgäldskontoret ska, om möjligt, komma överens med berörda resolutionsmyndigheter om en gruppresolutionsordning.

Riksgäldskontoret får begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, i enlighet med 31.2 c i förordning (EU) nr 1094/2010, bistår med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

10 § Om Riksgäldskontoret har invändningar mot ett förslag till gruppresolutionsordning eller anser att myndigheten, för att skydda det kollektiva intresset för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten, behöver vidta särskilda resolutionsåtgärder

eller andra åtgärder än de som föreslås i en gruppresolutionsordning mot ett sådan företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 ska myndigheten

1. utförligt ange skälen för sina invändningar eller för att avvika från förslaget till gruppresolutionsordning,

2. underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och berörda resolutionsmyndigheter om skälen, och

3. underrätta resolutionsmyndigheten på gruppnivå och berörda resolutionsmyndigheter om resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder som Riksgäldskontoret har för avsikt att vidta.

Om gruppresolutionsordningen rör ett dotterföretag ska Riksgäldskontoret beakta

– gruppresolutionsplanen,

– de potentiella effekterna av de resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som myndigheten kommer att vidta för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i de berörda länderna inom EES, och

– de potentiella effekterna av dessa resolutionsåtgärder eller andra åtgärder för andra delar av gruppen.

Om gruppresolutionsordningen rör ett moderföretag ska Riksgäldskontoret beakta

– gruppresolutionsplanen,

– potentiella effekter av separata resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som myndigheten kommer att vidta för finansiell stabilitet, offentliga finanser, försäkringsgarantisystem och finansieringsarrangemang i de berörda länderna inom EES, och

– de potentiella effekterna av resolutionsåtgärderna eller de andra åtgärderna för andra delar av gruppen.

11 § Om de berörda resolutionsmyndigheterna inte har kommit överens om en gruppresolutionsordning och Riksgäldskontoret inte har några invändningar mot ett förslag till gruppresolutionsordning, får Riksgäldskontoret komma överens med andra resolutionsmyndigheter som inte heller har haft invändningar om ett sådant förslag, om en gruppresolutionsordning som omfattar företag i gruppen som Riksgäldskontoret och de andra resolutionsmyndigheterna är resolutionsmyndigheter för.

12 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten är resolutionsmyndighet på gruppnivå, fatta ett beslut i enlighet med en överenskommelse enligt 9 eller 11 §§.

13 § Ett beslut om en gruppresolutionsordning som har fattats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES gäller i Sverige om det har fattats efter en sådan överenskommelse som avses i artikel 73.8 eller 73.10 eller 74.3 eller 74.5 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Detsamma gäller för sådana beslut om resolutionsåtgärder eller andra åtgärder som avses i artikel 73.9 eller 74.4 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Besluten är bindande för de berörda företagen och Riksgäldskontoret och ska ligga till grund för Riksgäldskontorets uppgifter enligt denna lag.

14 § Riksgäldskontoret ska vidta resolutionsåtgärder och andra åtgärder enligt detta kapitel så snart som möjligt.

Beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES

15 § En överföring som har beslutats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige har verkan och ska genomföras i Sverige om överföringen avser aktier eller andra äganderättsinstrument, tillgångar, eller förpliktelser som finns i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på.

16 § Om en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES än Sverige utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter avseende instrument eller förpliktelser som svensk lag är tillämplig på eller skulder till borgenärer som är hemmahörande i Sverige, har beslutet verkan och ska genomföras här.

17 § En talan som gäller ett sådant beslut av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES som avses i 15 eller 16 § får inte föras i Sverige.

7 kap. Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning

Riksgäldskontoret tar kontroll

1 § När Riksgäldskontoret har beslutat att ett företag ska försättas i resolution, övertar myndigheten ägarnas rätt att rösta för aktierna vid stämman. Myndigheten övertar även delägarnas rösträtt vid bolagsstämman i ett ömsesidigt försäkringsbolag och medlemmarnas rösträtt vid föreningsstämman i en försäkringsförening.

I syfte att uppnå resolutionsändamålen får Riksgäldskontoret utöva kontroll över företaget genom att ta över ägarnas, styrelsens och den verkställande direktörens rättigheter och befogenheter i den utsträckning som myndigheten anser nödvändigt.

Föreläggande att vidta resolutionsåtgärder

2 § Riksgäldskontoret får förelägga företaget i resolution att vidta en eller flera resolutionsåtgärder.

Ledningen i ett företag i resolution

3 § Riksgäldskontoret ska utse en ny styrelse och verkställande direktör för ett företag i resolution. Detta gäller inte om det är nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen att en eller flera styrelseledamöter eller den verkställande direktören behåller sina uppdrag. Styrelsen och den verkställande direktören ska ge allt bistånd som krävs för att uppnå dessa ändamål.

8 kap. Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution

Hinder mot exekutiva åtgärder

1 § Under den tid resolution pågår får utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot företaget. Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte ske.

Under den tid som resolution pågår, får inte heller beslut om kvarstad eller betalningssäkring meddelas mot företaget.

Vilandeförklaring av rättsprocesser

2 § När ett företag har försatts i resolution, får Riksgäldskontoret ansöka om att en domstol eller motsvarande organ vilandeförklarar en rättsprocess som företaget i resolution är part i.

Domstolen, eller det motsvarande organet, får vilandeförklara rättsprocessen om det krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar

3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte

1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkor i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget,

4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning),

6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller

7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget.

Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

Första och andra styckena gäller endast om

1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller

2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 10 kap. 2, 7 eller 8 §.

4 § Ett avtalsvillkor i strid med 3 § är ogiltigt.

5 § Ett förbud enligt 3 § gäller även för en motpart till

1. ett dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5, om ett företag inom gruppen svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, eller

2. ett annat företag inom gruppen, om motpartens rätt grundar sig på ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd som riktar sig mot något annat företag inom gruppen eller på en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut.

6 § Om Riksgäldskontoret har erkänt ett resolutionsförfarande i tredje land i enlighet med 23 kap. 2 §, ska ett sådant förfarande betraktas som ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd vid tillämpning av 3–5 §§.

7 § Bestämmelserna i 3–6 §§ ska anses vara internationellt tvingande regler i den mening som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), i den ursprungliga lydelsen.

9 kap. Resolutionsåtgärder

Vad som är resolutionsåtgärder

1 § När ett företag har försatts i resolution, får Riksgäldskontoret använda sig av följande resolutionsåtgärder:

1. Vidta åtgärder som anges i 7 kap. 2 §, 10 kap. 1, 2, 7, 8, 11 och 12 §§, 11 kap. 2–4 §§, 13 kap. 1 och 3 §§, 14 kap. 8 och 9 §§, 16 kap. 7 och 9 §§, 17 kap. 8 och 10 §§, 18 kap. 7 och 9 §§, 19 kap. 1 och 4 §§, 20 kap. 15 och 18 §§ samt 25 kap. 1 §.

2. Tillämpa följande resolutionsverktyg: a) verktyget för solvent avveckling enligt 14 kap., b) försäljningsverktyget enligt 16 kap., c) broföretagsverktyget enligt 17 kap., d) avskiljandeverktyget enligt 18 kap., eller e) skuldnedskrivningsverktyget enligt 20 kap. 3. Tillsätta en särskild förvaltare enligt 12 kap. 1 §.

Riksgäldskontoret får tillämpa resolutionsverktygen var för sig eller i kombination, med undantag för avskiljandeverktyget, som endast får tillämpas i kombination med ett annat resolutionsverktyg.

Tillämpningsprinciper

2 § Riksgäldskontoret ska vidta de resolutionsåtgärder som är nödvändiga med hänsyn till det allmänna intresset som bäst uppfyller resolutionsändamålen i det enskilda fallet.

När Riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder ska myndigheten sträva efter att minimera resolutionskostnaderna och undvika onödig värdeförstörelse.

Om resolutionsåtgärder leder till konflikt mellan två eller flera resolutionsändamål, ska Riksgäldskontoret, om inte annat framgår av denna lag, väga ändamålen mot varandra med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

3 § Om Riksgäldskontoret beslutar att tillämpa ett resolutionsverktyg som innebär att borgenärer påförs förluster eller får sina fordringar konverterade till kapitalinstrument ska myndigheten, innan eller i samband med resolutionsåtgärden, skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder och kapitalinstrument.

Försäkringsfodringar får konverteras till kapitalinstrument endast om Riksgäldskontoret bedömer att resolutionsändamålen inte kan uppnås med hjälp av andra resolutionsverktyg, eller att det leder till ett bättre skydd för försäkringstagarna jämfört med ett annat resolutionsverktyg.

Intäkter som uppkommer i samband med vidtagna resolutionsåtgärder ska, efter avräkning för Riksgäldskontorets kostnader, för egen eller för finansieringsarrangemangets räkning, tillfalla försäkringstagare och andra borgenärer som har fått sina fordringar nedskrivna utan att ha fått full ersättning.

4 § När resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer tillämpas ska aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden inte tillämpas i de delar som motsvarar

– artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1,

– Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnote-

rade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1,

– artiklarna 49, 58.1, 68.1–68.3, 70.2 första stycket, 72–75 och 79–81 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1,

– avdelning II, kapitel -I–II och IV i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i lydelsen enligt i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1.

Offentliggörande

5 § Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt offentliggöra ett beslut om att vidta resolutionsåtgärder.

Om Riksgäldskontoret fattar beslut enligt 10 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §, ska myndigheten även offentliggöra villkoren för åtgärden och den tidsperiod som åtgärden gäller.

Resolutionsåtgärder beträffande ett företag i en grupp

6 § Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp, ska Riksgäldskontoret utforma de resolutionsåtgärder som vidtas mot företaget på ett sätt som minimerar

1. inverkan på andra företag i gruppen och på gruppen som helhet, och

2. de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten inom EES, särskilt i de länder där gruppen är verksam.

Anställda och deras representanter

7 § Riksgäldskontorets beslut om resolutionsåtgärder ska inte påverka de anställdas rätt till arbetstagarrepresentanter i styrelsen enligt lagen om styrelserepresentation för privatanställda.

8 § När Riksgäldskontoret vidtar en resolutionsåtgärd som berör de anställda, bör myndigheten informera och samråda med representanter för de anställda.

Det ekonomiska utfallet

9 § När försäljningsverktyget, broföretagsverktyget eller avskiljandeverktyget används för att överföra bara en del av tillgångarna och förpliktelserna från ett företag i resolution, ska Riksgäldskontoret sträva efter att det ekonomiska utfallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer vars fordringar inte har överförts inte blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation vid tidpunkten då beslutet om resolution fattades.

10 § När skuldnedskrivningsverktyget används, ska Riksgäldskontoret sträva efter att det ekonomiska utfallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer vars fordringar har skrivits ned eller konverterats till aktier eller andra äganderättsinstrument inte blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation vid tidpunkten då beslutet om resolution fattades.

Egendom i tredjeland

11 § Om Riksgäldskontoret har beslutat att vidta en resolutionsåtgärd som avser tillgångar i tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller förpliktelser som styrs av lagstiftningen i ett sådant land, ska myndigheten antingen

1. förvalta aktierna, de andra äganderättsinstrumenten, tillgångarna eller rättigheterna och uppfylla skyldigheterna för mottagarens räkning, till dess beslutet får verkan, eller

2. upphäva sitt beslut om det visar sig högst osannolikt att åtgärden kommer att få avsedd verkan.

Om ett beslut upphävs enligt första stycket 2, ska transaktioner eller andra åtgärder som vidtagits för att verkställa det upphävda beslutet återgå eller återställas.

12 § För att underlätta åtgärder enligt 11 §, ska ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 i avtal genom vilken aktieägare, borgenärer eller parter i det avtal som ger upphov till skulden, ta in villkor som innebär att parterna godkänner att skulden kan komma att omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och att de är bundna av alla minskningar av kapitalbeloppet eller det utstående beloppet, konverteringar eller upphävanden som är en följd av Riksgäldskontorets utövande av sådana befogenheter.

Riksgäldskontoret får kräva att ett företag som omfattas av bestämmelserna i första stycket, ska lämna ett rättsligt utlåtande till myndigheten som bekräftar rättslig verkställbarhet och verkan för sådana avtalsbestämmelser som avses i första stycket.

Bemyndigande

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om när och var ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla.

10 kap. Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att företa vissa rättshandlingar

Ändring av löptider och räntevillkor

1 § I fråga om kvalificerade skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag har försatts i resolution, får Riksgäldskontoret besluta att ändra

1. löptid för skulden, 2. den ränta som ska betalas för skulden, eller 3. dagen då räntan förfaller till betalning.

Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser

2 § Riksgäldskontoret får besluta att ett företag som är försatt i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal med företaget.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten utövar en befogenhet enligt första stycket, beakta effekten av beslutet.

Om Riksgäldskontoret fattar ett beslut enligt första stycket, behöver inte heller motparten fullgöra sin betalnings- eller leveransförpliktelse enligt avtalet.

3 § Ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 2 § första stycket gäller från offentliggörandet av beslutet enligt 9 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

4 § Om en betalnings- eller leverantörsförpliktelse skulle ha fullgjorts under den tid som Riksgäldskontoret beslutat om enligt 3 §, ska förpliktelsen fullgöras så snart tiden har gått ut.

5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse

1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller

2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter, auktoriserade inom EES eller godkända från tredjeland.

6 § Om ett företag i resolution fullgör en betalnings- eller leveransförpliktelse i strid med ett beslut enligt 2 § första stycket, ska betalningen eller leveransen ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav motparten skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

Förbud mot att ta i anspråk säkerheter

7 § Riksgäldskontoret får besluta att en borgenär till ett företag i resolution inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget.

Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 9 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

8 § Om Riksgäldskontoret har beslutat att försätta något annat företag inom samma grupp som företaget enligt 7 § i resolution eller att vidta en sådan åtgärd som anges i 9 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 mot ett sådant företag, ska Riksgäldskontoret fatta ett särskilt beslut om förbud mot att ta i anspråk säkerheter med avseende på det företaget. Innehållet i beslutet ska motsvara innehållet i det beslut som fattas enligt 7 §.

9 § Ett beslut enligt 7 eller 8 § får inte avse en marginalsäkerhet eller annan panträtt som har ställts ut i samband med deltagande i ett anmält avvecklingssystem eller som innehas av en central motpart.

10 § Om en borgenär tar i anspråk en säkerhet i strid med ett beslut enligt 7 eller 8 §, ska rättshandlingen ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att borgenären kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav borgenären skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

Förbud mot att utöva vissa rättshandlingar

11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får

1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse mot företaget,

4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,

5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om

1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten, eller

2. företaget inte kan fullgöra dessa förpliktelser enligt 2, 7 eller 8 §.

Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 9 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om

1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och

2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt.

Vid beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket 1 och tredje stycket.

13 § När Riksgäldskontoret har beslutat om en överföring enligt 16 kap. 2 §, 17 kap. 1 § eller 18 kap. 1 §, får myndigheten fatta ett beslut enligt 12 § endast om

1. samtliga dotterföretagets tillgångar och förpliktelser som är hänförliga till avtalet har överförts till mottagaren, eller

2. myndigheten ser till att avtalsförpliktelserna säkerställs på annat sätt.

14 § Ett beslut enligt 11 eller 12 § får inte avse avtal som

1. är hänförliga till ett anmält avvecklingssystem, eller 2. företaget i resolution har ingått med centrala motparter.

15 § En motpart till ett företag i resolution eller ett dotterföretag till ett företag i resolution får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket före utgången av den tid som Riksgäldskontoret beslutar om enligt 11 § tredje stycket, om myndigheten underrättar motparten om

1. att de rättigheter och förpliktelser som omfattas av avtalet inte ska överföras till en mottagare, eller

2. att de skulder som omfattas av avtalet inte ska skrivas ned eller konverteras enligt skuldnedskrivningsverktyget.

16 § Om de rättigheter och förpliktelser som omfattas av avtalet har överförts till en mottagare, får motparten efter utgången av den tid som Riksgäldskontoret beslutat om enligt 11 § tredje stycket vidta

en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket endast om mottagaren vid eller efter mottagandet inte fullgör väsentliga avtalsförpliktelser.

17 § Om en motpart till ett företag i resolution vidtar en åtgärd i strid med ett beslut enligt 11 eller 12 §, ska åtgärden ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav motparten skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.

Avtalsenligt erkännande av befogenheter vad gäller tillfälligt upphävande i samband med resolution

18 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att parterna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskontorets utövande av sina befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser enligt 2, 7 och 11 §§ och erkänner att de är bundna av kraven i 8 kap. 3 §, om avtalet

1. medför en ny skyldighet eller en väsentlig ändring av en befintlig skyldighet,

2. föreskriver uppsägningsrätt eller rätt att ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut, som 2, 7 och 11 §§ samt 8 kap. 3 § skulle vara tillämplig på om det finansiella avtalet reglerades av svensk rätt.

19 § Ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp ska säkerställa att ett dotterföretag i tredjeland, som är ett företag som avses i artikel 1.1 a–e i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, i finansiella avtal som avses i 18 §, tar in villkor som innebär att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskontorets utövande av befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser enligt 2, 7 och 11 §§ samt 8 kap. 3 §.

20 § Att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5, i finansiella avtal som avses i 18 §, inte tar in villkor som innebär att parterna erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för Riksgäldskontorets utövande av sina befogenheter att tillfälligt upphäva eller begränsa rättigheter och förpliktelser enligt 2, 7 och 11 §§ samt 8 kap. 3 §, hindrar inte Riksgäldskontoret från att tillämpa befogenheterna.

Förbud mot återköp

21 § Riksgäldskontoret får besluta att tillfälligt begränsa eller upphäva försäkringstagares återköpsrätt enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104) avseende livförsäkringsavtal som har ingåtts av försäkringsföretaget i resolution, förutsatt att de väsentliga skyldigheterna enligt avtalen fullgörs, även fortsatt.

Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 9 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.

11 kap. Kompletterande befogenheter

1 § När Riksgäldskontoret beslutar om resolution eller vidtar en resolutionsåtgärd, får myndigheten vidta åtgärder som anges i 2–4 §§, om det är nödvändigt för att säkerställa verkställigheten av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd eller för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål.

2 § Riksgäldskontoret får besluta att en innehavare av aktier i ett företag i resolution eller av andra äganderättsinstrument som har getts ut av företaget inte får förvärva ytterligare sådana aktier eller äganderättsinstrument.

3 § Riksgäldskontoret får begära att

1. en börs ska avslå en begäran om upptagande till handel på en reglerad marknad av ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution eller besluta att ett sådant finansiellt instrument inte längre ska vara upptaget till handel enligt 15 kap. 11 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. en börs med tillstånd enligt 13 kap. 12 § andra stycket i lagen om värdepappersmarknaden eller ett värdepappersinstitut med tillstånd enligt 2 kap. 1 § 8 eller 9 samma lag ska avslå en ansökan om att ett finansiellt instrument som har getts ut av ett företag i resolution ska handlas på en handelsplattform eller besluta att ett sådant finansiellt instrument inte längre ska handlas på en handelsplattform enligt 11 kap. 11 a § samma lag.

3. Finansinspektionen utför en prövning enligt 22 kap. 2 a § lagen om värdepappersmarknaden.

Riksgäldskontoret får även begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES fattar motsvarande beslut.

4 § Riksgäldskontoret får besluta att ett avtal som ett företag i resolution är part i ska sägas upp med omedelbar verkan eller att villkoren i avtalet ska ändras.

12 kap. Särskild förvaltare

1 § Riksgäldskontoret får utse en särskild förvaltare i ett företag som är försatt i resolution. När en särskild förvaltare har utsetts, ska Riksgäldskontoret anmäla detta för registrering hos Bolagsverket.

2 § Den särskilda förvaltaren ska inom sitt uppdrag vidta alla de åtgärder som främjar de relevanta resolutionsändamålen och genomföra resolutionsåtgärder i enlighet med de instruktioner som Riksgäldskontoret har gett.

Om styrelsen eller den verkställande direktören i ett företag som är försatt i resolution fattar ett beslut eller vidtar en åtgärd utan samtycke från förvaltaren, inverkar detta inte på rättshandlingens giltighet.

3 § Den särskilda förvaltaren ska ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Förvaltaren får inte stå i sådant förhållande till någon ägare, borgenär eller någon annan som kan rubba förtroendet för förvaltarens opartiskhet vid utförandet av uppdraget. Det får inte heller i övrigt finnas någon omständighet som medför att förtroendet kan rubbas.

Förvaltaren ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om omständigheter som kan medföra jäv.

Om förvaltaren begär att få bli entledigad och visar skäl till det, ska Riksgäldskontoret entlediga förvaltaren.

4 § Den särskilda förvaltaren ska upprätta och till Riksgäldskontoret lämna in en skriftlig rapport i samband med att förvaltarskapet inleds och avslutas. Riksgäldskontoret får ange när förvaltaren ska lämna in skriftliga rapporter under pågående uppdrag.

5 § Den särskilda förvaltaren får utses för en period av högst ett år. Riksgäldskontoret får förlänga uppdraget, om det finns skäl för det.

Riksgäldskontoret får, med omedelbar verkan, skilja förvaltaren från sitt uppdrag.

13 kap. Åtgärder mot ägare

1 § Om ett företag i resolution är ett aktiebolag, ska Riksgäldskontoret, innan eller i samband med att myndigheten vidtar en resolutionsåtgärd som kan leda till att någon borgenär drabbas av förluster eller får sin fordran helt eller delvis konverterad, besluta att bolagets aktiekapital ska minskas i proportion till bolagets förluster enligt en värdering enligt 4 kap.

2 § Om företaget i resolution har ett positivt värde, ska Riksgäldskontoret besluta att innehavare av skuldförbindelser eller relevanta kapitalinstrument som företaget har ingått ska byta sina fordringar mot aktier (konvertering). Konverteringen ska ske till en omräkningskurs som väsentligt minskar ägarnas andel i företaget.

3 § Riksgäldskontoret ska i samband med beslut om att minska aktiekapitalet enligt 1 § besluta att

1. dra in befintliga aktier, eller

2. överföra befintliga aktier till en borgenär som har fått sin fordran helt eller delvis nedskriven.

14 kap. Verktyget för solvent avveckling

Definition och tillämpningsområde

1 § Med verktyget för solvent avveckling avses

1. en begränsning av verksamheten i ett försäkringsföretag till förvaltning av den befintliga portföljen av försäkringsåtaganden till dess att alla åtaganden är fullgjorda och det som återstår av företaget avvecklas enligt normala insolvensförfaranden, och

2. ett förbud för företaget att ingå nya försäkrings- och återförsäkringsavtal.

2 § Riksgäldskontoret får använda verktyget för solvent avveckling för att avsluta ett försäkringsföretags verksamhet och förbjuda företaget i resolution att bedriva ny verksamhet.

Verkan av återkallelse av tillstånd

3 § Ett försäkringsföretag, för vilket tillståndet är återkallat, som försätts i resolution genom verktyget för solvent avveckling, ska uppfylla minimikapitalkravet enligt 8 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043), i samband med tillämpning av det verktyget.

4 § Om Finansinspektionen har återkallat tillståndet för ett försäkringsföretag på vilket verktyget för solvent avveckling tillämpas, ska företaget fortsatt omfattas av bestämmelserna om tillsyn i 17 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043), fram till dess att företagets verksamhet avslutas enligt 9 §.

Beslut vid kapitalbrist

5 § Om verktyget för solvent avveckling används och nettotillgångsvärdet för försäkringsföretaget i resolution har blivit negativt ska Riksgäldskontoret bedöma om företaget ska avvecklas enligt ett normalt insolvensförfarande eller om ett annat resolutionsverktyg ska användas.

Om minimikapitalkravet enligt 8 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) inte uppfylls, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedöma om företaget ska avvecklas enligt ett normalt insolvensförfarande eller om ett annat resolutionsverktyg ska användas

Kompetens under avvecklingsprocessen

6 § Riksgäldskontoret ska säkerställa att ett försäkringsföretag i resolution genom verktyget solvent avveckling kan behålla den kompetens som behövs under avvecklingsprocessen.

Granskning

7 § Riksgäldskontoret ska, i nära samarbete med Finansinspektionen, för ett försäkringsföretag i resolution genom solvent avveckling

1. övervaka kassaflödet, kostnaderna och utgifterna samt återförsäkringsarrangemang,

2. utvärdera planerade förändringar i tillgångarnas sammansättning, och

3. åtminstone kvartalsvis låta genomföra oberoende försäkringstekniska granskningar av försäkringstekniska avsättningar och reserver.

Begränsning eller förbud mot ersättning

8 § Riksgäldskontoret får, vid tillämpningen av verktyget för solvent avveckling, begränsa eller förbjuda all ersättning i form av

1. aktier eller aktieutdelning och annan ersättning som är relaterad till aktier eller andra äganderättsinstrument, och

2. utbetalningar av rörlig ersättning och diskretionära pensionsförmåner.

Avveckling av verksamheten

9 § Riksgäldskontoret ska avveckla verksamheten i ett företag i resolution genom solvent avveckling, när

1. alla tillgångar i företaget har avvecklats och dess förpliktelser har fullgjorts, eller

2. om alla eller i princip alla tillgångar eller förpliktelser dessförinnan säljs till en förvärvande tredje part.

15 kap. Principer för tillämpningen av avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverktyget

Tillämpningsprinciper

1 § Riksgäldskontoret har rätt att tillämpa avskiljandeverktyget, försäljningsverktyget och broföretagsverktyget utan att aktieägare, delägare eller medlemmar till företaget i resolution, eller annan tredje part

än köpare eller broföretaget, ger sitt medgivande. Inga andra förfarandekrav än de som anges i denna lag ska iakttas.

2 § Ersättning som betalas av köparen eller broföretaget ska, efter avdrag för de kostnader som Riksgäldskontoret haft, för sin egen eller för finansieringsarrangemangets räkning i samband med resolutionsförfarandet, och eventuell kompensation till borgenärer som fått sina fordringar nedskrivna utan att ha fått full ersättning, tillfalla

1. ägarna av aktierna eller andra äganderättsinstrument som har emitterats av företaget i resolution, om äganderättsinstrumenten har överförts från innehavarna till köpare eller broföretaget, och

2. företaget i resolution, om tillgångar eller förpliktelser i företaget i resolution har överförts till köparen eller broföretaget.

3 § Ersättning som betalas av ett tillgångsförvaltningsbolag för överförda tillgångar och förpliktelser ska, efter avdrag för de kostnader som Riksgäldskontoret har haft för egen eller för finansieringsarrangemangets räkning och eventuell kompensation till borgenärer som fått sina fordringar nedskrivna utan att ha fått full ersättning, tillfalla företaget i resolution. Denna ersättning kan vara i form av skuldförbindelser som tillgångsförvaltningsbolaget utfärdar.

4 § Vid överföringar som görs med tillämpning av verktygen för avskiljande, försäljning och broföretag ska de skyddsåtgärder som framgår av 21 kap. tillämpas.

5 § För aktieägare, delägare, medlemmar eller borgenärer i företaget i resolution, vars tillgångar och förpliktelser inte har överförts med tillämpning av verktygen för avskiljande, försäljning och broföretag, har rätten upphört till de tillgångar och förpliktelser som har överförts. De kan inte heller ställa krav på styrelsen eller verkställande ledningen i broföretaget eller tillgångsförvaltningsbolaget.

6 § Medlemskap eller rätt att delta i betalnings-, clearing- och avvecklingssystem, handelsplattformar eller reglerade marknader får överföras till köparen eller broföretaget vid tillämpning av i kapitlet aktuella resolutionsverktyg, om förvärvaren uppfyller kraven för medlemskap eller deltagande i sådana system.

Om förvärvaren inte har ett tillräckligt kreditbetyg, ska det dock inte utgöra hinder för överföring av medlemskap eller en rätt att delta i sådana system.

Riksgäldskontoret får besluta att förvärvaren får utöva rättigheter enligt andra stycket i högst 24 månader från det att rättigheten överförts, även om förvärvaren inte uppfyller kraven för medlemskap eller deltagande. På begäran av förvärvaren får Riksgäldskontoret förlänga tiden.

Villkor och försäljningsprocess vid tillämpning av försäljningsverktyget och broföretagsverktyget

7 § Om Riksgäldskontoret avser att tillämpa försäljningsverktyget eller att sälja ett broföretag eller dess tillgångar och förpliktelser, ska företaget i resolution, broföretaget eller de berörda tillgångarna och förpliktelserna eller aktierna och andra äganderättsinstrument bjudas ut till försäljning i enlighet med de krav som framgår av 8–10 §§. Grupper av tillgångar och förpliktelser får bjudas ut till försäljning separat.

8 § En överföring ska ske på affärsmässiga villkor. Vid bedömningen av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som har gjorts enligt 4 kap. beaktas.

9 § När försäljningsverktyget används, ska Riksgäldskontoret bjuda ut äganderättsinstrument som getts ut av företaget i resolution eller dess tillgångar eller förpliktelser till försäljning på marknaden.

Ett erbjudande om försäljning 1. ska vara öppet för insyn, 2. ska ge en rättvisande bild av företaget och dess tillgångar och för-

pliktelser samt av äganderättsinstrument som har getts ut av företaget,

3. får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna potentiella köpare,

4. får inte ge upphov till intressekonflikter, 5. ska beakta behovet av att uppnå ett snabbt resolutionsförfa-

rande, och

6. ska syfta till att få högsta möjliga pris vid försäljningen.

10 § Riksgäldskontoret får använda försäljningsverktyget utan att iaktta kraven i 9 §, om ett förfarande enligt 9 § första stycket eller uppfyllande av krav enligt 9 § andra stycket, förhindrar eller försvårar att resolutionsändamålen uppnås.

16 kap. Försäljningsverktyget

Definition av försäljningsverktyget

1 § Med försäljningsverktyget avses en sådan överföring som anges i 2 §, från ett företag i resolution eller från någon annan än företaget, till en förvärvare som inte är ett broföretag enligt 17 kap. 2 § eller ett tillgångsförvaltningsbolag enligt 18 kap. 2 §.

Generellt om överföring

2 § Riksgäldskontoret får använda försäljningsverktyget för att

1. från företaget överföra tillgångar eller förpliktelser, eller

2. från någon annan än företaget överföra aktier och andra äganderättsinstrument som företaget har gett ut.

Överföring av återförsäkringsrättigheter

3 § Riksgäldskontoret får överföra återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäkringsföretagets medgivande, om myndigheten helt eller delvis överför tillgångar och förpliktelser kopplade till dessa återförsäkringsrättigheter i företaget i resolution till ett annat företag.

Villkor

4 § En överföring ska ske på affärsmässiga villkor. Vid bedömningen av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som har gjorts enligt 4 kap. beaktas.

Återföring

5 § Riksgäldskontoret får, med köparens medgivande, föra tillbaka överförda tillgångar eller förpliktelser till företaget i resolution eller den förra ägaren eller innehavaren, om omständigheterna motiverar ett sådant förfarande.

6 § Den som har fått ersättning vid en överföring ska betala tillbaka ersättningen om en återföring sker.

Den som är mottagare vid en återföring är skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka.

Tillstånd

7 § En förvärvare ska ha tillstånd att bedriva den verksamhet som förvärvas när en sådan överföring som avses i 1 och 2 §§ görs. Finansinspektionen ska säkerställa att en ansökan om ett sådant tillstånd behandlas skyndsamt.

Förvärvarens rättsliga ställning efter en överföring

8 § Vid en överföring övertar förvärvaren de rättigheter och förpliktelser som följer med det som har överförts. Förvärvaren går in som part i stället för företaget i resolution i de avtal som överförs. Detta gäller även vid gränsöverskridande verksamhet och etablering inom EES.

Samarbetsskyldighet

9 § Riksgäldskontoret får förelägga företaget i resolution och förvärvaren att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder.

Prövning av ägares lämplighet

10 § Om försäljningsverktyget används för att överföra aktier i sådan omfattning att förvärvet kräver tillstånd enligt 15 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska Finansinspektionen handlägga ett sådant ärende skyndsamt.

11 § Om aktier överförs utan att Finansinspektionen har prövat frågan om tillstånd för förvärvet, ska rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska skriftligen meddela Riksgäldskontoret och förvärvaren så snart som möjligt efter det att inspektionen har fattat beslut avseende tillstånd för förvärvet.

Om Finansinspektionen beslutar att ge tillstånd till förvärvaren, ska förvärvaren utöva rösträtten för aktierna från det att han eller hon och Riksgäldskontoret har tagit emot ett sådant meddelande som avses i andra stycket.

12 § Om Finansinspektionen beslutar att inte ge tillstånd till förvärvaren, får Riksgäldskontoret förelägga förvärvaren att avyttra aktierna inom en frist som fastställs av myndigheten.

Under denna frist får Finansinspektionen inte vidta några åtgärder enligt 18 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) mot förvärvaren.

17 kap. Broföretagsverktyget

Definitioner och tillämpningsområde

1 § Med broföretagsverktyget avses att Riksgäldskontoret till ett broföretag överför

1. från ett företag i resolution: tillgångar eller förpliktelser, eller

2. från någon annan än ett företag i resolution: aktier och andra äganderättsinstrument som företaget har gett ut.

2 § Med ett broföretag avses ett aktiebolag som

1. ägs helt eller delvis av staten, och

2. har bildats för att ta emot tillgångar eller förpliktelser från företag i resolution och aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av företag i resolution, i syfte att uppnå resolutionsända-

målen och sälja företaget i resolution eller dess tillgångar eller förpliktelser.

3 § När Riksgäldskontoret tillämpar broföretagsverktyget ska myndigheten säkerställa att det totala värdet av de skulder som överförs till broföretaget inte överstiger det totala värdet av de tillgångar som har överförts från företaget i resolution.

4 § Efter tillämpning av broföretagsverktyget får Riksgäldskontoret överföra tillgångar och förpliktelser från broföretaget till en förvärvande tredje part.

Överföring av återförsäkringsrättigheter

5 § Riksgäldskontoret får överföra återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäkringsföretagets medgivande, om myndigheten helt eller delvis överför tillgångar och skulder kopplade till dessa återförsäkringsrättigheter i företaget i resolution till ett broföretag.

Återföring

6 § Riksgäldskontoret får, när omständigheterna motiverar det, föra tillbaka överförda tillgångar eller förpliktelser till företaget i resolution eller den förra ägaren eller innehavaren, om

1. möjligheten att de specifika tillgångarna eller förpliktelserna kan komma att återföras anges uttryckligen i det instrument genom vilket överföringen gjordes, och

2. de specifika tillgångarna eller förpliktelserna inte omfattas av de klasser av tillgångar eller förpliktelser som anges i relevant instrument och inte heller uppfyller villkoren i instrumentet för överföring av dessa.

7 § En återföring får ske när som helst och ska uppfylla de villkor som anges i relevant instrument.

Den som har fått ersättning vid en överföring ska betala tillbaka ersättningen om en återföring sker.

Den som är mottagare vid en återföring är skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka, om omständigheterna motiverar detta.

Broföretagets rättsliga ställning efter en överföring

8 § Vid en överföring övertar broföretaget de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Broföretaget ska gå in som part i stället för företaget i de avtal som överförs.

Samarbetsskyldighet

9 § Riksgäldskontoret får förelägga företaget i resolution och förvärvaren att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder.

Tillstånd

10 § Broföretaget ska ha tillstånd att bedriva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

11 § Finansinspektionen får ge ett broföretag tillstånd att bedriva försäkringsrörelse utan att broföretaget uppfyller de krav som gäller för att få bedriva sådan verksamhet. Finansinspektionen ska handlägga ett sådant ärende skyndsamt.

Ett tillstånd enligt första stycket gäller under den tid som bestäms av Finansinspektionen. Perioden får inte överstiga 24 månader.

12 § Bestämmelserna i 11 § gäller endast om Riksgäldskontoret har

1. bedömt att ett sådant tillstånd krävs för att uppnå resolutionsändamålen, och

2. lämnat in en begäran till Finansinspektionen om att ett beslut enligt 11 § bör fattas.

Riksgäldskontorets kontroll

13 § Riksgäldskontoret ska företräda aktierna vid bolagsstämman i broföretaget.

Verksamhet i ett broföretag

14 § Ledningen i ett broföretag ska se till att verksamheten bedrivs i syfte att uppnå resolutionsändamålen.

15 § Ledningen i ett broföretag ska sträva efter att sälja företaget i resolution eller de tillgångar och förpliktelser som överförts till broföretaget. En försäljning ska ske vid lämplig tidpunkt.

Styrning av ett broföretag

16 § Riksgäldskontoret får besluta att sälja tillgångar, förpliktelser eller äganderättsinstrument som överförts till ett broföretag.

17 § Riksgäldskontoret ska godkänna

1. broföretagets bolagsordning,

2. styrelsen i broföretaget,

3. ersättningen till styrelseledamöterna och ledamöternas ansvarsområden, och

4. broföretagets strategiska mål och riskstrategi.

Avveckling av ett broföretag

18 § Riksgäldskontoret ska avveckla verksamheten i ett broföretag, om

1. broföretaget slås samman med ett annat företag, 2. broföretaget inte längre uppfyller kraven i 2 §,

3. samtliga, eller i stort sett samtliga, broföretagets tillgångar eller förpliktelser säljs till en förvärvande tredje part, eller

4. broföretagets tillgångar avvecklas helt och dess förpliktelser fullgörs fullt ut.

19 § Inkomster som uppkommer i samband med avvecklingen av verksamheten ska, efter avdrag för de kostnader som Riksgäldskontoret haft, för sin egen eller för finansieringsarrangemangets räkning i samband med resolutionsförfarandet, och eventuell kompensation till borgenärer som fått sina fordringar nedskrivna utan att ha fått full ersättning tillfalla aktieägarna i broföretaget.

18 kap. Avskiljandeverktyget

Definitioner och tillämpningsområde

1 § Med avskiljandeverktyget avses att Riksgäldskontoret till ett tillgångsförvaltningsbolag överför tillgångar eller förpliktelser från ett eller flera broföretag eller företag i resolution.

Avskiljandeverktyget får användas, om

1. förhållandena på marknaden för de tillgångar eller förpliktelser som överförs är sådana att en omedelbar avyttring av dem skulle få negativa effekter på någon finansiell marknad,

2. en överföring är nödvändig för att verktyget för solvent avveckling ska kunna användas eller för att företaget i resolution eller ett broföretag ska kunna fungera väl, eller

3. överföringen är nödvändig för att intäkterna från avvecklingen av företaget ska bli så stora som möjligt.

Avskiljandeverktyget får endast användas i förening med ett annat resolutionsverktyg.

2 § Med ett tillgångsförvaltningsbolag avses ett aktiebolag som

1. ägs helt eller delvis av staten,

2. har bildats för att ta emot tillgångar eller förpliktelser från företag i resolution eller broföretag, och

3. avser att förvalta det som överförts i syfte att uppnå högsta möjliga värde vid en framtida försäljning eller avveckling.

3 § Efter tillämpning av broföretagsverktyget får tillgångsförvaltningsbolaget förvärva tillgångar och förpliktelser från broföretaget.

Överföring av återförsäkringsrättigheter

4 § Riksgäldskontoret får överföra återförsäkringsrättigheter som omfattar överförda försäkrings- eller återförsäkringsfordringar utan återförsäkringsföretagets medgivande, om myndigheten helt eller delvis överför tillgångar och förpliktelser kopplade till dessa återförsäkringsrättigheter i företaget i resolution till ett tillgångsförvaltningsbolag.

Återföring

5 § Riksgäldskontoret får föra tillbaka överförda tillgångar eller förpliktelser från tillgångsförvaltningsbolag till företaget i resolution eller till ett broföretag, om

1. möjligheten att de specifika tillgångarna eller förpliktelserna kan komma att återföras anges uttryckligen i relevant instrument, och

2. de specifika tillgångarna eller förpliktelserna inte omfattas av de klasser av tillgångar eller förpliktelser som anges i relevant instrument och inte heller uppfyller villkoren i instrumentet för överföring av dessa.

En återföring får ske när som helst och ska uppfylla de villkor som anges i relevant instrument.

6 § Den som har fått ersättning vid en överföring ska betala tillbaka ersättningen om en återföring sker.

Den som är mottagare vid en återföring är skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka.

Tillgångsförvaltningsbolagets rättsliga ställning efter en överföring

7 § Vid en överföring övertar tillgångsförvaltningsbolaget de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Tillgångsförvaltningsbolaget ska gå in som part i stället för företaget i resolution i de avtal som överförs.

Samarbetsskyldighet

8 § Riksgäldskontoret får förelägga företaget i resolution och förvärvaren att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder.

Villkor

9 § En överföring ska ske på affärsmässiga villkor. Vid bedömningen av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjorts enligt 4 kap. beaktas.

Riksgäldskontorets kontroll

10 § Riksgäldskontoret ska företräda aktierna vid bolagsstämman i tillgångsförvaltningsbolaget.

Styrning av ett tillgångsförvaltningsbolag

11 § Riksgäldskontoret ska godkänna

1. tillgångsförvaltningsbolagets bolagsordning, 2. styrelsen i tillgångsförvaltningsbolaget,

3. ersättningen till styrelseledamöterna och ledamöternas ansvarsområden, och

4. tillgångsförvaltningsbolagets strategiska mål och riskstrategi.

19 kap. Kompletterande befogenheter vid överföring

1 § Om verksamhet har överförts enligt 16 kap. 2 §, 17 kap. 1 § eller 18 kap. 1 §, får Riksgäldskontoret besluta att företaget i resolution ska tillhandahålla mottagaren de tjänster eller resurser som är nödvändiga för att mottagaren ska kunna driva den överförda verksamheten effektivt.

Ett sådant beslut som avses i första stycket får också riktas mot företag som ingår i samma grupp som företaget i resolution.

2 § Bestämmelserna i 1 § gäller även om det företag som ska tillhandahålla tjänsterna eller resurserna har försatts i konkurs eller gått i likvidation.

3 § Om företaget innan det försattes i resolution ingått ett avtal om att det ska tillhandahållas tjänster eller resurser som avses i 1 §, ska tjänsterna eller resurserna tillhandahållas på samma villkor som gällde när företaget försattes i resolution.

Om det inte finns något sådant avtal, ska tjänsterna eller resurserna tillhandahållas på skäliga villkor.

4 § Riksgäldskontoret får besluta att de varor och tjänster som en leverantör av väsentliga tjänster direkt eller indirekt tillhandahåller ett företag i resolution ska fortsätta att tillhandahållas av en sådan leverantör efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, om

1. tillgångarna för leverantören av väsentliga tjänster underskrider dess skulder, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att tillgångarna för leverantören inom den närmaste framtiden kommer att underskrida dess skulder, eller

2. leverantören av väsentliga tjänster inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betalning, eller det föreligger objektiva faktorer till stöd för fastställandet av att leverantören inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en sådan situation.

5 § Riksgäldskontoret får, efter ansökan av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES, förklara att ett beslut enligt nationell lagstiftning i det landet som genomför artikel 45 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska gälla i Sverige.

6 § Om tillgångarna finns i tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller skyldigheter som omfattas av lagstiftningen i tredjeland överförs till en mottagare, får Riksgäldskontoret begära att mottagaren vidtar åtgärder för att se till att överföringen eller någon annan resolutionsåtgärd som har beslutats får verkan.

Riksgäldskontoret får förelägga den som inte vidtar de begärda åtgärderna att göra det.

Mottagaren har rätt till skälig ersättning för kostnader för arbete och utlägg som uppkommit i samband med vidtagna åtgärder.

20 kap. Skuldnedskrivningsverktyget

Definition och tillämpningsområde

1 § Med skuldnedskrivningsverktyget avses

1. nedskrivning av det i resolution försatta företagets skulder, eller

2. konvertering av det i resolution försatta företagets skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument i det företaget eller dess moderföretag, ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag.

2 § Riksgäldskontoret får använda skuldnedskrivningsverktyget för att

1. kapitalisera ett företag i resolution i tillräcklig utsträckning för att kunna tillämpa verktyget för solvent avveckling och för att bibehålla dess tillstånd,

2. konvertera skulder som överförs till ett broföretag till aktier eller andra äganderättsinstrument eller minska skuldernas kapitalbelopp i syfte att tillhandahålla kapital till broföretaget, eller

3. inom ramen för försäljningsverktyget eller avskiljandeverktyget konvertera skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument eller minska skuldernas kapitalbelopp.

3 § När Riksgäldskontoret tillämpar skuldnedskrivningsverktyget på försäkringsfordringar, får myndigheten ändra villkoren i de relaterade försäkringsavtalen för att uppnå resolutionsändamålen på ett mer effektivt sätt. Innan Resolutionsmyndigheten beslutar om en sådan åtgärd ska försäkringstagarnas kollektiva intressen beaktas.

Ombildning av ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening

4 § När Riksgäldskontoret tillämpar skuldnedskrivningsverktyget får myndigheten besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening ska ombildas till ett aktiebolag.

Ombildningen ska genomföras genom att det ömsesidiga försäkringsbolagets eller försäkringsföreningens rörelse överlåts till ett försäkringsaktiebolag.

Utformningen av nedskrivning och konvertering

5 § Innan Riksgäldskontoret använder skuldnedskrivningsverktyget ska myndigheten, med beaktande av värderingen enligt 4 kap., fastställa det belopp med vilket kapitalinstrument, skuldinstrument och andra kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras för de ändamål som anges i 2 §.

Undantag från nedskrivning eller konvertering

6 § Riksgäldskontoret ska undanta följande skulder från nedskrivning och konvertering:

1. Skulder som är säkerställda, till den del skulden täcks av säkerhet.

2. Skulder till kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsföretag som inte ingår i samma grupp och som har en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

3. Skulder med en kortare återstående löptid på mindre än sju dagar som hänför sig till antingen

a) system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, eller

b) centrala motparter.

4. En skuld till anställda avseende intjänad lön, intjänade pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för rörlig del av ersättningen som inte är reglerad i kollektivavtal.

5. En skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att företaget i resolution har tillhandahållits varor eller tjänster som är nödvändiga för att upprätthålla dess verksamhet, eller som behövs för att försäkringsskyddet ska upprätthållas.

6. En skuld till en skatte- eller socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att skulden har förmånsrätt.

7. Skulder till följd av obligatorisk ansvarsförsäkring i enlighet med motorfordonsförsäkringsdirektivet.

7 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering, om

1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den nedskrivningsbara skulden inom rimlig tid,

2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet,

3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet,

4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas, eller

5. det är nödvändigt och proportionellt till insatserna för att säkerställa att tredje part får ersättning för sina personskador och sakskador som täcks av försäkringsavtal som rör skadeståndsansvar som är obligatoriska.

Åtgärder mot ägare av aktier och andra äganderättsinstrument

8 § När Riksgäldskontoret tillämpar skuldnedskrivningsverktyget ska myndigheten besluta att

1. dra in existerande aktier eller andra äganderättsinstrument eller överföra dem till borgenärer vars fordringar har skrivits ned helt eller delvis,

2. om företaget i resolution har ett positivt nettovärde, minska ägandet för existerande ägare genom att konvertera relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument som emitterats av företaget i resolution eller andra kvalificerade skulder i företaget i resolution, till aktier eller andra äganderättsinstrument.

Konverteringen enligt första stycket 2 ska göras till en omräkningskurs som väsentligt minskar existerande aktieinnehav eller innehav av andra äganderättsinstrument.

9 § När Riksgäldskontoret överväger vilken av åtgärderna enligt 8 § som myndigheten ska vidta, ska myndigheten beakta värderingen av företaget enligt 4 kap. och behovet av att skriva ned eller konvertera primärkapitalposter (nivå 1-instrument), liksom behovet av att skriva ned eller konvertera relevanta kapitalinstrument enligt 13 §.

Konverteringskurs

10 § Den konverteringskurs som används när skulder konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument, ska ge borgenärerna kompensation för den minskning av deras fordringar som konverteringen innebär. Om det är möjligt ska konverteringskursen bestämmas så att den motsvarar det fulla värdet av borgenärens fordran enligt värderingen och minst motsvarar det fulla värdet av det belopp som borgenären skulle ha fått vid en konkurs eller likvidation.

11 § Om det behövs för att uppnå resolutionsändamålen och principen om att ingen borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att olika konverteringskurser ska gälla för borgenärer med olika prioritet enligt förmånsrättsordningen.

Om Riksgäldskontoret beslutar att olika konverteringskurser ska gälla, ska efterställda skulder ges en lägre konverteringskurs än övriga skulder.

Prioritetsordning vid nedskrivning och konvertering

12 § Efter det att Riksgäldskontoret har vidtagit någon av åtgärderna i 8 §, ska myndigheten skriva ned eller konvertera relevanta kapitalinstrument i följande ordning:

1. övriga nivå 1-instrument,

2. nivå 2-instrument,

3. nivå 3-instrument,

4. resterande del av kvalificerade skulder i enlighet med förmånsrättslagen (1970:979), i omvänd ordning.

Riksgäldskontoret får inte konvertera eller skriva ned en viss klass av skulder förrän klasser av skulder som är efterställda denna klass har skrivits ned eller konverterats.

13 § Riksgäldskontoret ska tillämpa skuldnedskrivningsverktyget enligt prioritetsordningen i 12 §, på ett sätt som ger följande resultat:

1. nivå 1-poster minskas först så långt möjligt i proportion till förlusterna och resolutionsmyndigheten vidtar en eller båda åtgärderna enligt 8 § gentemot innehavarna av nivå 1-instrument.

2. kapitalbeloppet för nivå 2-instrument skrivs ned eller konverteras till nivå 1-instrument i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen eller upp till relevanta kapitalinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

3. kapitalbeloppet för nivå 3-instrument skrivs ned eller konverteras till nivå 1-instrument i den utsträckning som krävs för att uppfylla resolutionsändamålen eller upp till relevanta kapitalinstrumentens kapacitet, beroende på vilket som är lägst.

4. resterande del av kapitalbeloppet för kvalificerade skulder skrivs ned eller konverteras till nivå 1-instrument i enlighet med förmånsrättsordningen, i den utsträckning som krävs för att uppnå resolutionsmålen.

14 § Om den slutliga värderingen enligt 4 kap. 8 § visar att det föreligger ett mindre behov av nedskrivning eller konvertering än vad den preliminära värderingen enligt 4 kap. 9 § visade, får en uppvärderingsmekanism tillämpas för att ersätta borgenärerna och därefter aktieägarna i den utsträckning som det är nödvändigt.

Principerna vid nedskrivning och särskilda villkor vid konvertering

15 § Om kapitalbeloppet för ett relevant kapitalinstrument eller en kvalificerad skuld skrivs ned ska följande gälla:

1. nedskrivningen till följd av tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget ska vara permanent, utom i fall som avses i 14 §,

2. inga skulder till innehavaren av de relevanta instrumenten eller annan kvalificerad skuld ska kvarstå efter skuldnedskrivningen, med undantag för upplupna skulder och skulder till följd av skadestånd efter överklagande av lagenligheten av ett beslut att tillämpa skuldnedskrivningsverktyget,

3. ingen ersättning ska betalas till innehavaren av de relevanta instrumenten eller annan kvalificerad skuld, annat än i enlighet med 16 §.

16 § För att genomföra en konvertering av kapitalinstrument, skuldinstrument eller andra kvalificerade skulder i enlighet med 13 § 2 och 3, får Riksgäldskontoret kräva att ett försäkringsföretag eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 emitterar nivå 1-instrument till innehavarna av instrumenten eller skulderna.

Konvertering enligt första stycket får endast ske om följande villkor är uppfyllda:

1. nivå 1-instrumenten emitteras av försäkringsföretaget eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 eller av moderföretaget med Riksgäldskontorets samtycke,

2. nivå 1-instrumenten emitteras innan försäkringsföretaget eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2–5 emitterar aktier eller äganderättsinstrument i syfte att anskaffa kapital från staten eller ett offentligt organ,

3. nivå 1-instrumenten tilldelas och överförs utan dröjsmål efter konverteringen, och

4. den konverteringskurs som avgör antalet nivå 1-instrument som ska tillhandahållas för varje relevant instrument eller skuld överensstämmer med 10 och 11 §§.

Resolutionsmyndigheten får kräva att företag som emitterar nivå 1instrument enligt första stycket har förhandsgodkännande för emissionerna.

17 § Innan Riksgäldskontoret skriver ned eller konverterar en skuld som hänför sig till ett derivat, ska myndigheten avsluta derivatavtalet.

När ett avtal enligt första stycket avslutas, ska Riksgäldskontoret fastställa skuldens storlek. Om det finns ett nettningsavtal mellan företaget i resolution och motparten, ska Riksgäldskontoret tillämpa det för att fastställa skuldens nettobelopp.

18 § Riksgäldskontoret får förelägga ett företag i resolution eller dess moderföretag att ge ut nya aktier eller andra äganderättsinstrument.

Fastställande av Riksgäldskontorets beslut

19 § De beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 11–18 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer.

En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalökning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller försäkringsregistret.

Prövning av ägares lämplighet

20 § Om skuldnedskrivningsverktyget används för att konvertera skulder i sådan omfattning att det leder till ett förvärv som kräver tillstånd enligt 15 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska Finansinspektionen handlägga ett sådant ärende skyndsamt.

21 § Om ett sådant förvärv av aktier som avses i 20 § sker utan att Finansinspektionen har fattat beslut i ärendet om tillstånd för förvärvet, ska rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska skriftligen meddela Riksgäldskontoret och förvärvaren så snart som möjligt efter det att inspektionen har fattat beslut i ärendet om tillstånd för förvärvet.

Om Finansinspektionen beslutar att ge tillstånd till förvärvaren, ska förvärvaren utöva rösträtten för aktierna från det att han eller hon och Riksgäldskontoret har tagit emot ett sådant meddelande som avses i andra stycket.

22 § Om Finansinspektionen beslutar att inte ge tillstånd till förvärvaren, får Riksgäldskontoret förelägga förvärvaren att avyttra aktierna inom en frist som fastställs av myndigheten.

Fram till utgången av den fristen får Finansinspektionen inte vidta några åtgärder enligt 18 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) mot förvärvaren.

23 § Om en konvertering av skulder leder till ett förvärv som kräver tillstånd för försäkringsrörelse, ska Finansinspektionen handlägga tillståndsärendet skyndsamt.

Kompletterande åtgärder

24 § För att genomföra en nedskrivning eller konvertering får Riksgäldskontoret

1. kräva ändring av alla relevanta register, och

2. förelägga ett företag i resolution att ansöka om att uppta aktier, andra äganderättsinstrument eller skuldinstrument till handel på en reglerad marknad.

För skuldinstrument som omedelbart före en nedskrivning har varit upptagna till handel på en reglerad marknad gäller inte kravet på upprättande av prospekt vid en ansökan om upptagande till handel.

Förberedande åtgärder

25 § Riksgäldskontoret ska, när myndigheten tar fram en resolutionsplan, granska att försäkringsföretaget har tillräckligt emissionsutrymme för aktier eller andra nivå 1-instrument, så att konverteringen av skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument kan genomföras på ett effektivt sätt.

26 § Om det behövs för att underlätta konvertering av skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument får Riksgäldskontoret förelägga försäkringsföretaget att ändra bolagsordningen eller stadgarna.

21 kap. Skyddsåtgärder

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med

1. arrangemang om strukturerad finansiering: avtal eller annat arrangemang i enlighet med svensk eller utländsk rätt som omfattar

a) finansiella instrument som ger innehavaren av instrumentet säkerhet i en viss avskild underliggande säkerhetsmassa, eller

b) sådana finansiella instrument som används för att minimera ränte- och valutarisker i arrangemanget,

2. arrangemang om säkerheter: avtal eller annat arrangemang i enlighet med svensk eller utländsk rätt som medför panträtt eller annan säkerhetsrätt i sådan egendom som överförs, oavsett om säkerhetsrätten

a) gäller i viss egendom, eller

b) avser en andel i den överförda förmögenhetsmassan eller bestäms på annat liknande sätt,

3. arrangemang om säkerhetsöverlåtelser: avtal eller annat arrangemang i enlighet med svensk eller utländsk rätt enligt vilket en äganderätt till, eller en rätt att förfoga över en finansiell tillgång överförs, för att säkerställa eller på annat sätt täcka fullgörandet av vissa för-

pliktelser på villkor att äganderätten återgår om dessa förpliktelser fullgörs,

4. kvittningsarrangemang: avtal eller annat arrangemang i enlighet med svensk eller utländsk rätt som innebär att två eller flera ömsesidiga fodringar eller förpliktelser som ett företag i resolution och en motpart har kan kvittas mot varandra,

5. nettningsarrangemang: avtal eller annat arrangemang i enlighet med svensk eller utländsk rätt som innebär att ett antal fordringar eller förpliktelser kan omvandlas till en enda nettofordran eller nettoförpliktelse, inklusive slutavräkningsklausuler, och

6. partiell överföring: överföring av vissa, men inte alla, tillgångar eller förpliktelser i ett företag i resolution.

Tillämpningsområde

2 § Bestämmelserna i 3–6 §§ ska tillämpas när Riksgäldskontoret

1. beslutar om partiell överföring enligt 16 kap. 2 § (försäljningsverktyget), 17 kap. 1 § (broföretagsverktyget) eller 18 kap. 1 § (avskiljandeverktyget), eller

2. utövar de befogenheter som anges i 11 kap. 4 §.

Första stycket gäller även för partiella överföringar som sker från ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag till en annan mottagare, om överföringen sker genom användningen av ett resolutionsverktyg. Det som anges om företag i resolution i 3–6 §§ ska då vara tillämpligt på broföretag eller tillgångsförvaltningsbolag.

Skydd för arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer

3 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en sådan överföring som avses i 2 § första stycket 1 eller andra stycket, ska samtliga tillgångar och förpliktelser som följer av ett arrangemang som avses i 1 § 1 eller andra separata portföljer överföras samtidigt.

Riksgäldskontoret får inte utöva befogenheter som anges i 11 kap. 4 § beträffande ett finansiellt instrument som avses i 1 § 1 eller andra separata portföljer. Riksgäldskontoret får inte heller utöva de befogenheter beträffande ett engagemang som avses i 1 § 1 eller andra sepa-

rata portföljer om det får till följd att säkerheten för de finansiella instrumenten försämras.

Skydd för arrangemang om säkerheter

4 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en sådan överföring som avses i 2 § första stycket 1 eller andra stycket, får myndigheten inte beträffande sådana arrangemang som avses i 1 § 2 överföra

1. en tillgång som utgör säkerhet för en viss förpliktelse om inte den förpliktelsen och säkerhetsrätten också överförs,

2. en förpliktelse för vilken säkerhet har ställts om inte säkerhetsrätten också överförs, eller

3. en säkerhetsrätt om inte förpliktelsen för vilken säkerhetsrätten har ställts också överförs.

Riksgäldskontoret får inte utöva befogenheter som anges i 11 kap. 4 § beträffande ett arrangemang som avses i 1 § 2, om det får till följd att säkerheten upphör.

Skydd för arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning, nettning och återförsäkring

5 § När Riksgäldskontoret beslutar om en sådan överföring som avses i 2 § första stycket 1 eller andra stycket, får myndigheten inte överföra tillgångar eller förpliktelser som följer av ett arrangemang som avses i 1 § 3, 4 eller 5 eller återförsäkringsarrangemang om det innebär att en motpart till företaget i resolution inte får

1. kvitta en fordran som företaget i resolution har på motparten, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget i resolution,

2. omvandla en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller

3. tillämpa en slutavräkningsklausul.

Riksgäldskontoret får inte utöva befogenheter som anges i 11 kap. 4 § beträffande sådana arrangemang som avses i 1 § 3, 4 eller 5 eller

återförsäkringsarrangemang, om det innebär att rättigheter eller förpliktelser som följer av arrangemanget upphävs eller ändras.

Skydd för anmälda avvecklingssystem

6 § En sådan överföring som avses i 2 § första stycket 1 eller andra stycket eller utövande av en sådan befogenhet som anges i 11 kap. 4 §, får endast ske om det inte påverkar användningen av ett anmält avvecklingssystem eller de regler som gäller för sådana system.

Undantag från skyddsreglerna

7 § Om det är nödvändigt för att bättre skydda försäkringstagarna genom att säkerställa att försäkringar som överförs fortsätter att uppfylla relevanta rättsliga krav med avseende på obligatoriska lägsta täckningsnivåer, får Riksgäldskontoret trots 4 och 5 §§

1. överföra de avtalsportföljer som omfattas av ett arrangemang som anges i 1 § 2–5 samt arrangemang för återförsäkring, utan att samtidigt överföra andra tillgångar eller förpliktelser som omfattas av samma arrangemang, och

2. överföra, ändra eller säga upp dessa tillgångar, rättigheter och andra skulder utan att överföra avtalsportföljerna.

8 § Om det är nödvändigt för att bättre uppnå resolutionsändamålen i 1 kap. 4 § och i synnerhet för att säkerställa ett bättre skydd för försäkringstagarna, får Riksgäldskontoret trots 3 § överföra, ändra eller säga upp tillgångar och förpliktelser som omfattas av samma arrangemang om strukturerad finansiering och andra separata portföljer.

Ersättning vid sämre ekonomiskt utfall

9 § Om det vid en värdering enligt 4 kap. 12 § framgår att det ekonomiska utfallet för någon aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare eller andra borgenärer hade blivit sämre vid resolution än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs

eller likvidation, har en sådan ägare eller borgenär rätt till ersättning ur finansieringsarrangemanget för mellanskillnaden.

Om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget tillsammans med något annat resolutionsverktyg, har aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare, fordringsägare och andra borgenärer endast rätt till ersättning till följd av myndighetens användning av skuldnedskrivningsverktyget.

22 kap. Konkurs, likvidation och avslutande av resolution

Konkurs

1 § Inkommer en ansökan om konkurs till tingsrätten avseende ett företag som omfattas av denna lag, ska rätten underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om ansökan.

Om Riksgäldskontoret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot underrättelsen meddelar rätten att företaget är försatt eller ska försättas i resolution, ska konkursansökan avvisas.

2 § Bestämmelsen i 1 § gäller inte om Riksgäldskontoret ansöker om att ett företag ska försättas i konkurs.

Likvidation

3 § Bestämmelser om förfarandet vid likvidation av ett företag som omfattas av denna lag finns i

– 12 kap. 78 a § försäkringsrörelselagen (2010:2043), – 25 kap. 4 a och 10 a §§ aktiebolagslagen (2005:551), och

– 17 kap. 46 och 47 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Avslutande av resolution

4 § När det inte längre finns behov av resolutionsåtgärder, ska Riksgäldskontoret avsluta resolutionen.

Riksgäldskontoret ska inom rimlig tid efter att resolutionen har avslutats ansöka om att företaget ska försättas i konkurs eller gå i likvidation. Detta gäller dock inte om syftet med resolutionsåtgärderna är att företaget ska drivas vidare.

En konkursansökan av Riksgäldskontoret enligt andra stycket ska vid prövningen behandlas som en ansökan av gäldenären enligt 2 kap. konkurslagen (1987:672).

Återvinning vid efterföljande konkurs

5 § Bestämmelserna om återvinning i 4 kap. konkurslagen (1987:672) ska inte tillämpas på tillgångar eller förpliktelser som genom en resolutionsåtgärd överförts från ett företag i resolution eller ett broföretag till någon annan.

Ersättning för kostnader och utlägg

6 § Riksgäldskontoret har rätt till ersättning för skäliga kostnader och utlägg som har uppkommit i samband med beslut om att försätta företaget i resolution och i övrigt vidtagande av resolutionsåtgärder. Ersättningen ska betalas

1. i form av avdrag från ersättning som en motpart betalar till företaget i resolution,

2. från företaget i resolution, såsom prioriterad borgenär, och

3. från inkomster som uppkommer när verksamheten i broföretag, tillgångsförvaltningsbolag eller försäkringsföretag i solvent avveckling avslutas, såsom prioriterad borgenär.

23 kap. Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland

1 § Detta kapitel ska tillämpas på resolutionsförfaranden i ett tredjeland, om inte annat följer av ett gällande avtal mellan Europeiska unionen och det landet.

2 § Riksgäldskontoret får erkänna ett resolutionsförfarande i tredjeland för ett företag eller moderföretag i tredjeland som har ett dotterföretag eller en filial i Sverige.

Vid beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret beakta intressen i varje land inom EES där ett försäkringsföretag eller moderföretag i tredjeland verkar.

3 § När Riksgäldskontoret har erkänt ett resolutionsförfarande som avses i 2 §, får myndigheten verkställa förfarandet genom att

1. vidta resolutionsåtgärder beträffande

a) tillgångar som ett försäkringsföretag eller ett moderföretag i tredjeland har i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på,

b) rättigheter eller förpliktelser som ett försäkringsföretag i tredjeland har bokfört i en filial i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på eller om fordringar som hänför sig till sådana rättigheter eller förpliktelser som kan göras gällande i Sverige,

2. vidta eller förelägga någon annan att vidta åtgärder för att överföra aktier eller äganderättsinstrument i ett dotterföretag i Sverige till försäkringsföretaget eller moderföretaget i tredjeland,

3. vidta en åtgärd enligt 10 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 § gentemot en motpart till en enhet som avses i 2 § första stycket, om det är nödvändigt för att verkställa resolutionsförfarandet, och

4. förbjuda att rättshandlingar som anges i 10 kap. 11 § vidtas såvitt avser avtal som ingåtts av och avtalsrättigheter som tillkommer en enhet som avses i 2 § första stycket eller andra företag i gruppen, om rätten att vidta sådana rättshandlingar är en följd av att resolutionsåtgärder har vidtagits mot ett försäkringsföretag i tredjeland, sådana enheters moderföretag eller andra gruppföretag och väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten fortfarande fullgörs.

4 § Riksgäldskontoret får vägra att erkänna eller att verkställa ett resolutionsförfarande i tredjeland, om

1. resolutionsförfarandet skulle ha negativ effekt på den finansiella stabiliteten i Sverige eller i ett annat land inom EES,

2. det är nödvändigt att vidta separata åtgärder mot en EES-filial enligt 5 kap. 9 § för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål,

3. borgenärer inte skulle få samma behandling som borgenärer med liknande rättigheter i det tredjeland där resolutionsförfarandet beslutas,

4. erkännandet eller verkställigheten skulle få avsevärda budgetkonsekvenser för Sverige, eller

5. effekterna av erkännandet eller verkställigheten skulle strida mot svensk rätt.

24 kap. Finansiering av resolution

Åtgärder som får täckas av finansieringsarrangemanget

1 § I samband med resolution får Riksgäldskontoret besluta att

1. ersätta ägare eller borgenärer som till följd av resolutionen har fått ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation,

2. skjuta till medel till ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag,

3. utfärda garantier avseende tillgångar och förpliktelser för ett företag i resolution eller dess dotterföretag, ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag,

4. förvärva tillgångar från ett företag i resolution vid tillämpning av broföretagsverktyget och avskiljandeverktyget,

5. lämna medel som kompensation till ett företag i resolution i syfte att gottgöra den förlust som skulle ha burits av de borgenärer som Riksgäldskontoret beslutar att undanta från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget.

Åtgärderna i första stycket får även beslutas i förhållande till en köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

Finansieringsarrangemang

2 § För att finansiera de åtgärder som anges i 1 § ska ett finansieringsarrangemang upprättas. Finansieringsarrangemanget ska utgöras av ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för förvaltade avgiftsmedel och av andra tillgångar som anges i 3 § 2.

3 § Till finansieringsarrangemanget ska föras

1. avgifter enligt 4 §, och

2. tillgångar, återbetalningar, ersättning, ränta eller annan kompensation som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som har vidtagits enligt denna lag.

Avgifter

4 § För att i efterhand täcka Riksgäldskontorets kostnader för åtgärder enligt 1 § och myndighetens administrationskostnader, med avdrag för de ersättningar som har erhållits från företagen i resolu-

tion enligt 22 kap. 6 §, ska försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som har tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige betala avgifter. Avgifterna ska tas ut av Riksgäldskontoret.

Avgiften för ett livförsäkringsföretag och tredjelandsfilialer som bedriver livförsäkringsrörelse får endast täcka kostnader som uppkommer vid resolution av livförsäkringsföretag och filialer som bedriver livförsäkringsrörelse. Avgiften för ett skadeförsäkringsföretag och tredjelandsfilialer som bedriver skadeförsäkringsrörelse får endast täcka kostnader som uppkommer vid resolution av ett skadeförsäkringsföretag och filialer som bedriver skadeförsäkringsrörelse.

Avgifternas storlek ska baseras på totala försäkringstekniska avsättningar brutto för livförsäkringsföretaget eller tredjelandsfilialen som bedriver livförsäkringsrörelse respektive bruttovärdet av totala inbetalda premier för skadeförsäkringsföretaget eller tredjelandsfilialen som bedriver skadeförsäkringsrörelse.

5 § Riksgäldskontoret ska bestämma hur stort belopp varje försäkringsföretag ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet, eller den längre tid som Riksgäldskontoret beslutar. Riksgäldskontoret ska bestämma tiden så att den finansiella ställningen för de försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som betalar avgiften inte hotas.

Säkerställande av utbetalningar

6 § Riksgäldskontoret får, med högst det belopp som riksdagen har beslutat i ett särskilt bemyndigande, ta upp lån för de åtgärder som anges i 1 § och för att täcka myndighetens administrationskostnader vid tillämpningen av resolutionsverktygen. Lånen ska betalas tillbaka efter hand som avgifter enligt 5 § betalas till Riksgäldskontoret.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas enligt 4 § tredje stycket.

25 kap. Uppgiftsskyldighet, samarbete och informationsutbyte

Uppgiftsskyldighet och samarbete med Riksgäldskontoret

1 § Ett försäkringsföretag ska samarbeta med Riksgäldskontoret och till myndigheten lämna de uppgifter som den behöver för att utföra uppgifter enligt denna lag. Detsamma gäller för ett annat företag som omfattas av denna lag.

Innan Riksgäldskontoret begär att ett företag ska lämna in uppgifter ska myndigheten kontrollera om uppgifterna finns tillgängliga hos Finansinspektionen. Finansinspektionen ska, även utan begäran från Riksgäldskontoret, kontrollera om uppgifter som Riksgäldskontoret behöver för att utföra uppgifter enligt denna lag finns tillgängliga hos myndigheten. Om uppgifter finns tillgängliga hos Finansinspektionen ska inspektionen överlämna uppgifterna till Riksgäldskontoret.

Information som behövs för att förbereda eller fatta beslut om resolutionsåtgärder

2 § För att kunna förbereda och fatta beslut om resolutionsåtgärder får Riksgäldskontoret begära att

1. företaget i resolution eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken lämnar sådana upplysningar på tid och plats som myndigheten bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Riksgäldskontoret får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

Tystnadsplikt

3 § Den som deltar eller har deltagit i verksamhet enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon genom sitt deltagande fått veta om enskilds affärs- eller driftsförhållanden, ekonomiska eller personliga förhållanden eller planering och förberedelse för eller hantering av fredstida krissituationer

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter

4 § Finansinspektionen ska på Riksgäldskontorets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver för sin verksamhet enligt denna lag. Inom Riksgäldskontoret gäller motsvarande uppgiftsskyldighet för den del av myndigheten som inte bedriver verksamhet enligt denna lag, gentemot den del av myndigheten som bedriver den verksamheten.

5 § Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med varandra, motsvarande myndigheter inom EES, medlemmar i ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet och Europeiska försäkrings och tjänstepensionsmyndigheten.

Riksgäldskontoret ska lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet enligt denna lag.

Upplysningar till konkursförvaltare och likvidator

6 § Om ett företag som har varit föremål för resolution försätts i konkurs, ska Riksgäldskontoret på begäran av konkursförvaltaren för företaget lämna de upplysningar som konkursförvaltaren behöver för att upprätta konkursbouppteckningen enligt 7 kap. 13 § konkurslagen (1987:672) och berättelsen enligt 7 kap. 15 § samma lag.

Om ett företag som har varit föremål för resolution går i likvidation, ska Riksgäldskontoret på begäran av likvidatorn för företaget lämna de upplysningar som likvidatorn behöver för att genomföra likvidationen.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 1 §, och

2. att vissa uppgifter som enligt 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finansinspektionen.

26 kap. Överklagande, verkställighet och vite

Överklagande

1 § Riksgäldskontorets och Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 § En värdering som utförs enligt 4 kap. får endast överklagas i samband med överklagande av det beslut om åtgärd för vilken värderingen ligger till grund.

Beslut som ska gälla omedelbart

3 § Följande beslut av Riksgäldskontorets gäller omedelbart

– beslut om resolution enligt 5 kap. 4–7 §§ eller

– beslut om sådana resolutionsåtgärder som anges i 9 kap. 1 § första stycket.

Riksgäldskontoret och Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart

– beslut om krisförebyggande åtgärder enligt denna lag, eller

– beslut om föreläggande, förbud eller beslut om återkallelse som har meddelats med stöd av lagen.

Skyndsamhet

4 § Mål som gäller resolution enligt 5 kap. 4–7 §§ eller resolutionsåtgärder som anges i 9 kap. 1 § första stycket ska handläggas skyndsamt.

Inhibition

5 § Endast om det är förenligt med det allmännas intresse, får den domstol som ska pröva ett överklagat beslut om resolution enligt 5 kap. 4–7 §§ eller om resolutionsåtgärder som anges i 9 kap. 1 § första stycket, besluta att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla.

Vite

6 § Ett beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Denna lag träder i kraft den 30 januari 2027.

1.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 2 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)

dels att 1 kap. 16 b § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 16 a och 18 kap. 24 §, ska betecknas 1 kap. 16 b och 19 kap. 64 §,

dels att 1 kap. 12, 16 b, 19, 19 b och 19 d §§, 2 kap. 16 §, 3 kap. 21 och 22 b §§, 4 kap. 5 §, 5 kap. 9, 14 och 18 §§, 7 kap. 10 och 13 §§, 8 kap. 11, 12 och 22 §§, 10 kap. 1, 2, 5, 7, 8, 11, 12 och 26 §§, 16 kap. 2, 3, 8 c och 9 §§. 17 kap. 3, 3 a, 3 b, 18, 24, 25 och 30 §§, 18 kap. 1, 2 a, 3, 3 a, 4, 8, 10, 16, 17, 17 b, 18 och 18 a §§, 19 kap. 1, 2, 4, 6, 11, 16, 17, 18, 19, 20, 22, 23 a, 30, 32, 33, 35–37, 40–42, 43, 54–56, 63, 72–74 och 104 §§, 20 kap. 16, 17, 18 och 20–23 §§ och 21 kap. 1 och 5 §§ och rubrikerna närmast före 19 kap. 22 § och 20 kap. 16 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 16 a § ska sättas närmast före nya 1 kap. 16 b §,

dels att rubriken närmast före 14 kap. 16 § ska lyda ”Särskilda bestämmelser om överlåtelse av livförsäkringsbestånd vid likvidation, konkurs eller resolution”,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 2 a, 10 a och 19 a kap., 155 nya paragrafer, 1 kap. 2 a, 12 a, 16 a, 16 c–16 f och 22 a §§, 2 kap. 18 a §, 3 kap. 22 c och 22 d §§, 4 kap. 6 a §, 5 kap. 6 a och 14 a §, 6 kap. 10 a och 10 b §§, 8 kap. 8 a–8 c och 12 a §§, 10 kap. 2 a, 5 a, 5 b, 7 a–7 g, 11 a–11 c §§, 12 kap. 78 a §, 14 kap. 18 §, 15 kap. 18 a §, 16 kap. 2 a–2 d, 3 a–3 c §§, 17 kap. 3 c–3 m, 5 b, 6 a–6 h, 9 a, 16 a, 16 b, 16 c, 16 d, 17 b, 17 c och 28 a §§, 18 kap. 1 c, 1 d, 3 b–3 g, 15 a, 17 c, 18 b–18 e §§, 19 kap. 1 a–1 e, 2 a–2 c, 3 b–3 g, 11 a, 11 b, 12 a–12 h, 20 a, 22 a–22 e, 28 a–28 g, 37 a, 37 b, 42 a–42 h, 43 a–43 c, 56 a–56 c, 57 a–57 g §§ och 20 kap. 11 a, 12 a–12 c, 17 a, 17 b och 18 a–18 e §§, och närmast före

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av 1 kap. 16 b § 2015:700 rubriken närmast före 1 kap. 16 a § 2015:700.

1 kap. 16 a och 16 c §§, 8 kap. 12 a §, 10 kap. 7 f och 11 c §§, 17 kap. 3 c, 3 d, 3 f, 3 l, 3 m, 6 a, 6 c, 16 a–16 c och 28 a §§, 18 kap. 3 b, 3 e, 3 f och 15 a §§, 19 kap. 3 b, 3 g, 12 a, 12 b, 20 a, 22 b, 28 a, 28 c, 28 d, 28 g, 43 b, 43 c och 57 a §§ och 20 kap. 12 b och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse,

1 kap.

12 §

Senaste lydelse 2021:461.

företag enligt artikel 212.1 c i Solvens II-direktivet eller ett ickefinansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är

en del av,

dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den

26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1306, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5

eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

3. EES: Europeiska ekonomiska EES: Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet, samarbetsområdet,

4. EES-försäkringsgivare: en ut- EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hem- ländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som om- land hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, fattas av Solvens II-direktivet,

5. externt kreditvärderingsinsti- externt kreditvärderingsinstitut: tut: ett kreditvärderingsinstitut som ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certi- har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets fierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr och rådets förordning (EG) nr

1060/2009 av den 16 september 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte om- kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, fattas av den förordningen,

finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt definitionen i artikel 2.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december

2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av

rådets direktiv 73/239/EEG,

79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/ 96/EEG, 93/6/EEG och 93/ 22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2023/2864,

6. försäkringsholdingföretag:

ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller för-

säkringsgivare från tredjeland,

7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland,

ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotter-

företag som är försäkringsföretag,

8. försäkringsgivare från tredje- försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkrings- land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till givare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hem- Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, land hörde till EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den grupptillsynsmyndighet: den

myndighet som enligt 19 kap. 6 § myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, ansvarar för grupptillsynen,

gränsöverskridande grupp: en grupp med företag etablerade i fler

än en medlemsstat,

hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer definieras enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november

2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den

finansiella tjänstesektorn,

hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad

händelse eller omständighet som,

om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skul-

dens värde,

litet och icke-komplext företag:

ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2 a kap. 2–5 §§ och som har klassificerats som ett

sådant enligt 2 a kap. 10 §,

liten och icke-komplex grupp:

en grupp som uppfyller villkoren i

19 kap. 3 c eller 3 d § och som har

klassificerats som en sådan av grupp-

tillsynsmyndigheten enligt 19 kap. 3 f §,

moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5

eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

moderföretag med det yttersta ägarintresse i en grupp: ett moderföretag i en medlemsstat i en grupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a eller b i Solvens II-direktivet och som inte är ett dotterföretag till ett annat försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat och etablerat inom

EES,

plan för förebyggande återhämtning: en plan för förebyggande återhämtning som utarbetas och upprätthålls i enlighet med bestäm-

melserna i 10 a kap.,

plan för förebyggande gruppåterhämtning: en plan för förebyggande gruppåterhämtning som utarbetas och upprätthålls i enlighet

med bestämmelserna i 19 a kap.,

reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföre-

tag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om änd-

ring av rådets direktiv 73/239/EEG,

79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/ 96/EEG, 93/6/EEG och 93/ 22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864, eller ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2023/2864,

10. Solven II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings och återför-

säkringsverksamhet (Solvens II),

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2019/2177,

11. specialföretag: ett aktiebolag specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkrings- utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäk- företag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkrings- ringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag risker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan lik- skuldebrev eller någon annan lik-

nande form av finansiering, för nande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldig- underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om risköver- heter enligt avtal om riskövertagande, tagande,

12. tillsynskollegium: en perma- tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för nent men flexibel struktur för samarbete, samordning och be- samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspek- slutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga tionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och över en grupp enligt 19 kap.,

13. tjänstepensionsföretag: ett tjänstepensionsföretag: ett föreföretag som har tillstånd att driva tag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepen- lagen (2019:742) om tjänstepen-

sionsföretag. sionsföretag, och transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare,

en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna

grupp, för att fullgöra ett åtagande,

oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det inne-

bär en betalning eller inte.

12 a § I denna lag avses med Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings och återför-

säkringsverksamhet (Solvens II),

i lydelsen enligt Europaparlamentets

och rådets direktiv (EU) 2025/2,

redovisningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2, och krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkringsoch återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/ 47/EG, 2004/25/EG, 2007/ 36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och

(EU) 2017/1129.

Företag med ägarintresse

16 a § Ett företag med ägarintresse är ett företag som är

1. ett moderföretag,

2. ett annat företag som har ett ägarintresse i ett företag eller 3. ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i

redovisningsdirektivet.

16 a § 16 b §

Ett anknutet företag är ett företag som är 1. ett dotterföretag,

2. ett företag som annars är 2. ett annat företag som är

föremål för ägarintresse, eller föremål för ägarintresse, eller 3. ett företag som har gemen- 3. ett företag som är knutet till sam eller i huvudsak gemensam led- ett annat företag genom ett sådant ning enligt 16 b § med ett annat förhållande som avses i artikel 22.7 företag. i redovisningsdirektivet.

Olika typer av holdingföretag

16 c § Med blandat finansiellt holdingföretag avses ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

16 d § Med försäkringsholdingföretag avses ett företag som

1. är ett moderföretag,

2. inte är

– ett kreditinstitut,

4 Senaste lydelse av tidigare 1 kap. 16 a § 2015:700.

– ett utländskt kreditinstitut, – ett försäkringsföretag, – en EES-försäkringsgivare, – ett värdepappersföretag, – ett tjänstepensionsföretag,

– en pensionsstiftelse, eller – ett utländskt tjänstepensions-

institut,

3. inte är – ett blandat finansiellt holdingföretag, eller – ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012,

4. har åtminstone ett dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare, och 5. har som huvudsaklig verksamhet, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål, antingen – att förvärva och ha ägarintressen i försäkringsföretag eller

EES-försäkringsgivare,

– att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkringsföretags eller EES-försäkringsgivares huvudsakliga verksamhet, eller – att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU

av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/790, med avseende på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I

till samma direktiv.

Utöver det som anges i första stycket ska mer än 50 procent av åtminstone en av följande indikatorer vara stadigvarande förenad med dotterföretag som är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller

flera försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotter-

företag som är försäkringsföretag,

EES-försäkringsgivare, eller försäkringsgivare från tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkringsföretag eller EES-försäk-

ringsgivare:

– företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade

ställning,

– företagets tillgångar på grund-

val av dess konsoliderade ställning,

– företagets intäkter på grund-

val av dess konsoliderade ställning,

– företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning, och – varje annan indikator som den nationella tillsynsmyndigheten

anser vara relevant.

16 e § Med försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkrings-

företag.

16 f § Med holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkringsgivare från

tredjeland.

19 §

Ett försäkringsföretag får be- Ett försäkringsföretag får beviljas undantag från 5–9, 16 och viljas undantag från 5–9, 10 a, 16 19 kap. om och 19 kap. om

1. företagets årliga tecknade 1. företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte över- bruttopremieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar stiger ett belopp som motsvarar 5 400 000 euro, 15 000 000 euro,

2. företagets totala försäkrings- 2. företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, in- tekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan åter- klusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal vinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte över- och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar stiger ett belopp som motsvarar 26 600 000 euro, 50 000 000 euro,

3. företaget ingår i en grupp, 3. företaget ingår i en grupp, om gruppens totala försäkrings- om gruppens totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive tekniska avsättningar, inklusive belopp som kan återvinnas belopp som kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte över- och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar stiger ett belopp som motsvarar 26 600 000 euro, 50 000 000 euro,

4. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker kredit- och borgensförbindelser,

5 Senaste lydelse 2023:724.

5. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker ansvarsförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker,

6. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring

a) med premier som överstiger ett belopp som motsvarar 600 000 euro eller tio procent av bruttopremieinkomsterna, eller

b) där försäkringstekniska avsättningar brutto, för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 2 700 000 euro eller tio procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

7. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 6 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller förväntas göra detta inom de följande fem åren.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering.

19 b §

Ett företag får beviljas undan- Ett företag får beviljas undantag från 5–9, 16 och 19 kap. tag från 5–9, 10 a, 16 och 19 kap. i samband med att det får till- i samband med att det får tillstånd att bedriva försäkrings- stånd att bedriva försäkringsrörelse, om företagets tecknade rörelse, om företagets tecknade bruttopremieinkomster eller för- bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsättningar säkringstekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan brutto, inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte avtal och från specialföretag, inte förväntas överskrida något av de förväntas överskrida något av de belopp som anges i 19 § första belopp som anges i 19 § första stycket 1–3 och 6 inom de föl- stycket 1–3 och 6 inom de följande fem åren. jande fem åren.

19 d §

En försäkringsförening som En försäkringsförening som uppfyller villkoren i 19 § får i sam- uppfyller villkoren i 19 § får i samband med att den ges tillstånd att band med att den ges tillstånd att

6 Senaste lydelse 2023:111. 7 Senaste lydelse 2021:1322.

driva försäkringsrörelse beviljas driva försäkringsrörelse beviljas undantag från 4 kap. 2 och 4 §§ undantag från 4 kap. 2 och 4 §§ och 5–10, 16 och 19 kap., om för- och 5–10, 10 a, 16 och 19 kap., om eningen föreningen

1. vid tidpunkten för ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar,

2. inte meddelar annan tjänstepensionsförsäkring än sådan som avses i 1 kap. 4 § andra stycket 1 lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och

3. inte väsentligen ändrat inriktningen eller utökat omfattningen av sin verksamhet i förhållande till den verksamhet som drevs enligt lagen om understödsföreningar.

En försäkringsförening som beviljats undantag enligt första stycket anses vara en mindre förening om dess genomsnittligt beräknade försäkringsförmåner per medlem eller annan ersättningsberättigad understiger 50 procent av det prisbasbelopp som fastställs enligt 2 kap. 7 § socialförsäkringsbalken.

2 kap.

16 §

Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om företaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet.

Om samråd ska ske med flera behöriga myndigheter, får varje berörd tillsynsmyndighet inom en månad från den dag då begäran

8 Senaste lydelse 2013:456.

mottogs, begära att få delta vid bedömningen av ansökan om tillstånd. Finansinspektionen ska, när myndigheten fattar sitt slutliga beslut, beakta slutsatserna av den

gemensamma bedömningen.

Anmälan till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid avslag

18 a § Finansinspektionen ska vid avslag på en ansökan enligt 4 § anmäla detta till Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten.

Anmälan ska inkludera det sökande företagets namn samt skälen för

avslag.

2 a kap. Proportionalitet

Förutsättningar för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

1 § Ett försäkringsföretag får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om företaget under de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§. Om företaget har blivit auktoriserat inom det senaste året före en klassificering, ska bedömningen av huruvida villkoren är uppfyllda baseras på verksamhetsplanen.

2 § Ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga teck-

nade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör mindre än 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. undergruppen ränterisk utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro,

b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

3. Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamheten brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. Det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

5. Den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

6. Solvenskapitalkravet är uppfyllt.

För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med undantag för punkterna 2 och 5.

3 § Ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör mindre än 20 procent av företagets totala försäkringstekniska avsätt-

ningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, får klassificeras som ett litet och icke-komplext företag om

1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro,

b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

3. De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet inte överstiger 100 000 000 euro,

4. Det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten,

5. Det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

6. Den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

7. Solvenskapitalkravet är uppfyllt.

För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med undantag för punkterna 2 och 6.

4 § Ett försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars

årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om

1. undergruppen ränterisk utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamheten brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet inte överstiger 100 000 000 euro,

5. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro,

b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

6. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten,

7. det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

8. den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

9. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med undantag för punkterna 5 och 8.

5 § Om ett captivebolag för försäkring inte uppfyller villkoren i 2–4 §§, får bolaget ändå klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget ingår eller är fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

2. de försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget inte avser en obligatorisk ansvarsförsäkring.

6 § Ett försäkringsföretag får inte klassificeras som ett litet och ickekomplext företag om

1. företaget använder en intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet,

2. företaget är moderföretag i ett finansiellt konglomerat eller i en grupp på vilken grupptillsyn tillämpas enligt artikel 213.2a eller 213.2b i Solvens II-direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten och icke-komplex grupp,

3. företaget är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1a–e i Solvens II-direktivet, eller

4. företaget förvaltar sådana pensionsfonder som avses i artikel 2.3b iii och 2.3b iv i Solvens II-direktivet, om värdet av pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000 euro.

Förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

7 § Ett försäkringsföretag som uppfyller de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§, får anmäla till Finansinspektionen att företaget ämnar klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

8 § En anmälan enligt 7 § ska innehålla:

1. Belägg för att alla villkor som är relevanta för försäkringsföretaget är uppfyllda,

2. En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att någon av de för företaget relevanta villkoren inte uppfylls under de närmaste tre åren, och

3. Uppgifter om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda, särskilt om det avser åtgärder beträffande bästa skattningen och beräkningen av försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 77.8 i Solvens II-direktivet.

9 § Finansinspektionen får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan enligt 7 § motsätta sig att försäkringsföretaget klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag om

1. de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§ inte har uppfyllts,

2. solvenskapitalkravet inte har uppfyllts, vid en bedömning utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall, artikel 111.1 andra stycket i Solvens II-direktivet, eller

3. företaget har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skadeförsäkring som överstiger 5 procent, beräknad i enlighet med artikel 35a.1 andra stycket i Solvens II-direktivet.

10 § Ett beslut av Finansinspektionen om att motsätta sig klassificering av ett försäkringsföretag som ett litet och icke-komplext företag ska innehålla skälen till beslutet. Beslutet ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

Om Finansinspektionen inte motsätter sig klassificeringen inom den i 9 § stadgade fristen, ska företaget anses vara klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med utgången av den fristen.

Om Finansinspektionen före utgången av den i 9 § stadgade fristen fattar ett beslut om att de för företaget relevanta villkoren är uppfyllda, ska företaget anses vara klassificerat som ett litet och ickekomplext företag från dagen för ett sådant beslut.

11 § En klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska upphöra att gälla från och med det påföljande räkenskapsåret, om de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§ inte uppfylls

under två på varandra följande år, eller om något av villkoren i 9 § är tillämpliga.

Om något av villkoren i första stycket är uppfyllda ska försäkringsföretaget informera Finansinspektionen om detta utan dröjsmål.

Användningen av proportionalitetsåtgärder för ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

12 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag får använda alla proportionalitetsåtgärder som framgår av denna lag.

Inom ett år från det att företaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska företaget rapportera till Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som används. Om företaget avser att ändra förteckningen över proportionalitetsåtgärder som ska användas, ska det omedelbart underrätta Finansinspektionen om detta.

13 § Finansinspektionen får, om myndigheten hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag, begära att företaget avstår från att använda en eller flera av proportionalitetsåtgärderna. En sådan begäran ska motiveras skriftligen med hänvisning till specifika farhågor om företagets riskprofil.

Allvarliga farhågor enligt första stycket ska anses föreligga om

1. solvenskapitalkravet inte är uppfyllt eller det finns risk att det inte uppfylls under de kommande tre månaderna, vid en bedömning utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall, artikel 111.1 andra stycket i Solvens II-direktivet,

2. företagets företagsstyrningssystem inte är ändamålsenligt, eller

3. väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt bristande uppfyllelse av villkoren i 2–5 §§.

Förfarande och användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

14 § Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag får, efter godkännande från Finansinspektionen, använda de proportionalitetsåtgärder som avses i 5 kap. 14 §, 10 kap. 5 b, 7 c, 11 b och 12 §§ samt 17 kap. 6 b §. Detta gäller även proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade akter som har antagits enligt det direktivet och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag enligt 12 § och på företag som inte har klassificerats som ett sådant företag, enligt nämnda artiklar i Solvens II-direktivet.

15 § Ett försäkringsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att få använda de proportionalitetsåtgärder som framgår av 14 §. Ansökan ska innehålla:

1. En förteckning över de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda och skälen till att de är motiverade med tanke på arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

2. Övrig väsentlig information om företagets riskprofil,

3. En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle inverka på företagets riskprofil under de närmast kommande tre åren.

16 § Finansinspektionen ska inom två månader från mottagandet av en ansökan enligt 15 § pröva saken. Inspektionen får begära in ytterligare nödvändig information inför beslut. Vid en första sådan begäran ska tvåmånadersfristen upphöra att löpa från och med dagen för myndighetens begäran till dagen för företagets svar.

17 § Finansinspektionen ska informera det försäkringsföretag som har ansökt om godkännande av proportionalitetsåtgärder om innehållet i beslutet. Om inspektionen godkänner användningen av proportionalitetsåtgärder på vissa villkor, ska villkoren motiveras.

Ett beslut av Finansinspektionen om att motsätta sig användningen av en eller flera av de proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget har begärt, ska innehålla skälen till beslutet. Skälen ska ha an-

knytning till företagets riskprofil. Beslutet ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

18 § Om ett försäkringsföretag beslutar att sluta använda godkända proportionalitetsåtgärder enligt 16 §, ska företaget omedelbart underrätta Finansinspektionen om det beslutet.

19 § Om försäkringsföretagets riskprofil förändras, kan Finansinspektionen upphäva eller ändra beslutet om proportionalitetsåtgärder. Ett sådant beslut ska innehålla skälen för avgörandet. Det ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

3 kap.

21 §

Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse enligt 15 §, efter det att den gränsöverskridande verksamheten har inletts, ska 15–20 §§ tillämpas.

Om ett försäkringsföretag vid gränsöverskridande verksamhet ändrar verksamheten så att det väsentligt påverkar företagets riskprofil eller företagets försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES ska försäkringsföretaget omedelbart underrätta Finans-

inspektionen.

Vid en underrättelse enligt andra stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera de berörda be-

höriga myndigheterna.

22 b §

Finansinspektionen ska på be- Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- gäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myn- eller en berörd behörig myndighet digheten behöver för att en sam- lämna de uppgifter som den myn-

9 Senaste lydelse 2015:700. 10

Senaste lydelse 2021:461.

arbetsplattform ska fungera väl. digheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

22 c § När Finansinspektionen deltar i en samarbetsplattform, ska bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöver-

skridande verksamhet enligt 17 kap.

3 d–3 k §§ tillämpas. Relevant information ska delas med Europeiska försäkrings- och tjänstepensions-

myndigheten.

22 d § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten,

inom ramen för en samarbetsplattform, genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag för vilket det finns allvarliga farhågor för negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater och tecken på allvarliga brister i försäkringsföretaget, utan att tillräckliga korrigerande till-

synsåtgärder har vidtagits.

Finansinspektionen ska bjuda in Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter till en

sådan platsundersökning.

Finansinspektionen ska tillämpa bestämmelserna om platsundersökning vid förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte en-

ligt 17 kap. 3 j–3 k §§.

4 kap.

5 §

Bestämmelserna i 5–10, 17 Bestämmelserna i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas propor- och 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, tionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkrings- av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet. företags verksamhet. Vid den be-

dömningen ska särskilt beaktas om företaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag en-

ligt 2 a kap.

6 a § Utan hinder av 6 § får ett försäkringsföretag ta upp eller ta över lån som är efterställda övriga borgenärers fordringar (förlagslån) motsvarande högst 8 procent av

primärkapitalet i kapitalbasen.

5 kap.

6 a § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en infasning

av riskfria räntesatser.

9 §

Ett försäkringsföretag får an- Finansinspektionen får i ett

vända en volatilitetsjusterad risk- enskilt fall besluta att ett försäkfri räntestruktur vid beräkningen ringsföretag får använda en volaav de försäkringstekniska avsätt- tilitetsjusterad eller företagsspecifik

ningarna. volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den

bästa skattningen.

11

Senaste lydelse 2015:700. 12

Senaste lydelse 2018:1982. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den

rättsakten.

14 §

Vid beräkningen av de för- Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna säkringstekniska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av garan- ska hänsyn tas till värdet av finantier och optioner i ingångna för- siella garantier och optioner i insäkringsavtal. gångna försäkringsavtal.

Ett försäkringsföretag ska använda en stokastisk metod vid värderingen av finansiella optioner och garantier i beräkningen av

försäkringstekniska avsättningar.

Ett försäkringsföretag som är litet och icke-komplext eller ett företag som har fått tillstånd från

Finansinspektionens enligt 2a kap.

14 § att tillämpa denna proportionalitetsåtgärd får använda en aktsam deterministisk värdering av finansiella optioner och garantier

som inte är väsentliga.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6, 11 och 13–16 §§,

2. infasningen av riskfria ränte-

satser enligt 6 a §,

13 Senaste lydelse 2015:700. 14 Senaste lydelse 2015:700.

2. vilka krav som ska vara upp- 3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföre- fyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda tag ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 7 §, matchningsjustering enligt 7 §,

4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspe-

cifik volatilitetsjustering enligt 9 §,

3. hur en volatilitetsjustering 5. hur en volatilitetsjustering enligt 9 § ska beräknas, enligt 9 § ska beräknas,

4. villkoren för undantag en- 6. villkoren för undantag en-

ligt 10 § och beräkningen av en ligt 10 § och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri ränte- tillfälligt justerad riskfri ränte-

struktur, och struktur, och 5. villkoren för undantag en- 7. villkoren för undantag en-

ligt 12 § och beräkningen av det ligt 12 § och beräkningen av det tillfälliga avdraget. tillfälliga avdraget.

6 kap.

10 a § Ett försäkringsföretag ska i sin investeringsstrategi åtminstone beakta 1. förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna, och 2. effekter av hållbarhetsrisker på enskilda investeringar och långsiktiga effekter av företagets inve-

steringar på hållbarhetsfaktorer.

Förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna ska ha samma betydelse som i 10 kap. 11 § andra

stycket 4.

10 b § På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag både vid utformningen av investeringsstrategin och igenomförandet av enskilda investeringsbeslut 1. beakta förhållanden som är

oroande ur makrotillsynssynpunkt,

och 2. bedöma i vilken utsträckning deras investeringsstrategi kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna samt ge upp-

hov till systemrisk.

Förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt ska ha

samma betydelse som i 10 kap.

11 b § första stycket 1 och förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna ska ha samma betydelse

som i 10 kap. 11 § andra stycket 4.

10 c § Finansinspektionen ska inför en begäran enligt första stycket från ett dotterföretag som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket beakta om motsvarande bedömning utförs på gruppnivå av försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotter-

företagets särdrag.

7 kap.

10 §

Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (överskottsmedel) får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§.

En post i tilläggskapitalet får klassificeras som nivå 2 om den avser

1. kreditutrymme hos bank 1. kreditutrymme hos bank och garantier som förvaras som och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende för- borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kredit- valtare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade en- institut som är auktoriserade enligt Europaparlamentets och rådets ligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den direktiv 2013/36/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta 26 juni 2013 om behörighet att och driva verksamhet i kredit- utöva verksamhet i kreditinstitut

institut, och och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG,

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, och

2. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt under de kommande tolv månaderna som kan ställas på delägare eller medlemmar i ömsesidiga försäkringsföretag.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. primärkapitalet enligt 3 §,

1. de krav som ska gälla för 2. de krav som ska gälla för

godkännande av poster som till- godkännande av poster som tillläggskapital och grunder för vär- läggskapital och grunder för vär-

15

Senaste lydelse 2015:700. 16

Senaste lydelse 2015:700.

dering av poster i tilläggskapi- dering av poster i tilläggskapitalet enligt 5 §, talet enligt 5 §,

2. vilka egenskaper och krite- 3. vilka egenskaper och kri-

rier som ska beaktas vid indel- terier som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §, ning i nivåer enligt 7 §,

3. vilka egenskaper och krite- 4. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassifi- rier som ska beaktas vid klassiceringen av kapitalbasposter en- ficeringen av kapitalbasposter en-

ligt 9 §, och ligt 9 §, och

4. vilka egenskaper och krite- 5. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassifi- rier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapi- cering av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket. talet enligt 10 § andra stycket.

8 kap.

8 a § Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet ska ett försäkringsföretag tillämpa infasningen av ränterisk upp till fem

år efter ändringen har trätt i kraft.

8 b § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar för en specificerad del av företags innehav i aktier, som en del i kapitalkravet för marknads-

risk.

Ett försäkringsföretag som tilllämpar ett kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar för en specificerad del av företagets innehav i aktier enligt första stycket får inte återgå till en beräkning av

kapitalkravet än den för långsik-

tiga aktieinvesteringar.

8 c § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller villkoren för användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar. Av underrättelsen ska det framgå när vill-

koren inte längre var uppfyllda.

11 §

Ett försäkringsföretag får göra Ett försäkringsföretag får göra förenklade beräkningar av kapital- förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk om kravet.

1. det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som företaget är utsatt för, och 2. det är oproportionerligt betungande att göra beräkningar en-

ligt standardformeln.

12 §

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Ett försäkringsföretag som Ett försäkringsföretag som tillämpar 5 kap. 10 eller 12 § ska tillämpar 5 kap. 6 a ,5 kap. 10 §, omedelbart underrätta Finans- 5 kap. 12 § eller 8 kap. 8 a § ska inspektionen, om företaget inte omedelbart underrätta Finansskulle uppfylla solvenskapitalkra- inspektionen, om företaget inte vet utan en tillämpning av dessa skulle uppfylla solvenskapitalkrabestämmelser. vet utan en tillämpning av dessa

bestämmelser.

17

Senaste lydelse 2015:700. 18

Senaste lydelse 2015:700.

Åtgärder vid bristande solvenskapitalkrav

12 a § Ett försäkringsföretag som inte

uppfyller solvenskapitalkravet ska,

om det är lämpligt, vidta korrigerande åtgärder i enlighet med företagets plan för förebyggande åter-

hämtning.

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda företagsspecifika parametrar enligt 7 §,

3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 §,

4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar enligt 8 b § och hur

detta kapitalkrav ska utformas,

4. hur kapitalkravet för opera- 5. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, tiv risk ska beräknas enligt 9 §,

och 5. hur justeringsbeloppet ska 6. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §. beräknas enligt 10 §, och 7. förenklade beräkningar av

kapitalkraven enligt 11 §.

19 Senaste lydelse 2015:700.

10 kap.

1 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Systemet ska ses över regel- Systemet ska ses över regelbundet av företaget. bundet av företaget. Översynen

ska innefatta en bedömning av styrelsens sammansättning, styrning och effektivitet med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i riskerna i företagets verk-

samhet.

2 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för 1. riskhantering, 2. internkontroll, 3. internrevision, 4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5. uppgiftslämnande till Finans- 5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll inspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och av uppgifterna,

6. ändring av företagets interna 6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell an- modell, om en sådan modell an-

vänds. vänds, och 7. mångfald i styrelsens sam-

mansättning.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

2 a § Ett försäkringsföretag som är litet och icke-komplext ska utvärdera och se över sina styrdoku-

ment minst vart femte år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett litet och

20

Senaste lydelse 2015:700. 21

Senaste lydelse 2015:700.

icke-komplext företag ska utvärdera och se över sina styrdoku-

ment oftare än vart femte år.

5 §

Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.

Försäkringsföretaget ska säkerställa att styrelsen sammantaget har de insikter och den erfarenhet som krävs för att kunna utföra sina

uppgifter.

Försäkringsföretaget ska sna- Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektio- rast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som nen anmäla och uppge skälen för ingår i dess ledning enligt första ändringar av vilka som ingår i stycket eller som ansvarar för en dess ledning enligt första stycket central funktion i företaget. eller som ansvarar för en central

funktion i företaget.

Försäkringsföretaget ska underrätta Finansinspektionen om någon av de personer som avses i första stycket inte längre uppfyller lämp-

lighetskraven.

Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

5 a § Uppgifterna inom en central funktion ska utföras oberoende från andra centrala funktioner och på ett sätt som undviker intresse-

konflikter.

22 Senaste lydelse 2020:400.

Ett försäkringsföretag ska säkerställa att det är olika personer som ansvarar för de centrala funk-

tionerna.

5 b § I ett litet och icke-komplext företag, eller i ett företag som har fått Finansinspektionens godkännande enligt 2 a kap. 14 §, får den som ansvarar för en central funktion även ansvara för andra centrala funktioner, ingå i försäkringsföretagets styrelse eller vara verkställande direktör om 1. företaget på ett lämpligt sätt kan hantera de intressekonflikter som kan uppstå, och 2. om kombinationen av uppgifter inte riskerar att påverka personens förmåga att fullgöra sina

uppdrag.

Första stycket gäller inte den som ska ansvara för internrevisions-

funktionen.

7 § Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta. Systemet ska omfatta 1. försäkringsrisker, 2. matchningsrisker, 3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden, 4. likviditets- och koncentrationsrisker,

23 Senaste lydelse 2015:700.

5. operativa risker,

6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, och

7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering enligt 2 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–6.

I ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska styrdokument för riskhantering också innehålla

riktlinjer för volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag ska inom ramen för riskhanteringssystemet ha strategier, riktlinjer, processer

och system för att identifiera mäta,

hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång

sikt.

Likviditetsriskindikatorer

7 a § Ett försäkringsföretag ska utarbeta och uppdatera en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och han-

tera potentiell likviditetsstress.

Plan för likviditetsriskhantering

7 b § Ett försäkringsföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering. Planen ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och där inkommande och utgående kassaflöden beräknas i

förhållande till företagens tillgångar

och skulder.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om att en plan för likviditetsriskhantering även ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och lång sikt. Finansinspektionen ska motivera en så-

dan begäran.

En plan för likviditetsriskhantering ska årligen ges in till Finans-

inspektionen.

7 c § Ett litet och icke-komplext företag eller ett företag som har fått tillstånd enligt 2 a kap. 14 § att använda denna proportionalitetsåtgärd behöver inte upprätta en

plan för likviditetsriskhantering.

7 d § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket behöver inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering om en sådan plan inom en grupp täcker försäkringsföretagets likviditetshantering och likviditets-

behov.

Ett sådant försäkringsföretag som avses i första stycket ska till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för likviditetsriskhanterings som omfattar hela gruppens situation och deras egen

situation.

7 e § Finansinspektionen får besluta att ett sådant försäkringsföretag som avses i 7 d § ska upprätta och uppdatera en plan för likviditets-

riskhantering enligt 7 b §.

Ett beslut enligt första stycket får fattas om Finansinspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet eller om en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå inte innehåller lämplig information som inspektionen får kräva att jämförbara försäkringsföretag tillhandahåller för övervakning av

företagets likviditetsposition.

Plan för att övervaka och beakta finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer

7 f § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa en plan, inklusive kvantifierbara mål, för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbar-

hetsfaktorer.

7 g § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket, behöver inte upprätta en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker om en sådan plan finns på

gruppnivå och täcker företagets

risker.

8 §

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska

1. upprätta en likviditetsplan, och 2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Om ett försäkringsföretag använder volatilitetsjustering enligt

5 kap. 9 §, ska styrdokument för riskhantering innehålla riktlinjer

för volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § får upprätta en gemensam likviditetsplan och

plan för likviditetsriskhantering.

11 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efter- 2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om levnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkra- solvens- och minimikapitalkraven, eller ett kapitalkrav som ska ven, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt försäkrings- 19 eller 19 b §, samt försäkringstekniska avsättningar, och tekniska avsättningar,

3. hur betydande skillnaderna 3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och är mellan företagets riskprofil och

24

Senaste lydelse 2015:700. 25

Senaste lydelse 2015:700.

de antaganden om risker som har de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen legat till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet eller ett av solvenskapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undan- ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §,

4. den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna, och 5. företagets samlade förmåga att fullgöra sina betalningar av fodringar under stressade mark-

nadsförhållanden.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.

Ett försäkringsföretag som an- Analyserna av makroekono-

vänder matchningsjustering enligt misk utveckling och utveckling på 5 kap. 7 §, volatilitetsjustering en- finansmarknaderna enligt andra ligt 5 kap. 9 §, en tillfälligt justerad stycket 4 ska stå i proportion till riskfri räntestruktur enligt 5 kap. arten omfattningen och komplexi- 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid teten av riskernas i försäkringsberäkningen av de försäkringstek- företagets verksamhet. niska avsättningarna enligt 5 kap.

12 §, ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av match-

ningsjustering, volatilitetsjustering,

justerad riskfri räntestruktur eller tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt-

ningarna.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

11 a § Ett försäkringsföretag som använder infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 §, ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 12 § eller en infasning av ränterisk enligt 8 kap. 8 a § ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning infasning av riskfria räntor, matchningsjustering, volatilitetsjustering, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller en infasning av ränte-

risk.

Ett försäkringsföretag får i den

egna risk- och solvensbedömningen,

för en specifik valuta, under vissa förutsättningar avstå från att göra en bedömning av den fortlöpande efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minikapitalkraven såväl med som utan användning av infasning av riskfria ränte-

satser.

Ett förtag som tillämpar en volatilitetsjustering ska i sin egen risk- och solvensbedömning göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för

volatilitetsjusteringen.

11 b § I ett enskilt fall får Finansinspektionen begära att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen gör en bedömning av 1. förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som

kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi,

försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut, samt det totala solvensbehovet, och 2. hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna på ett sätt som

ger upphov till systemrisk.

Finansinspektionen ska motivera sin begäran om bedömning

enligt första stycket.

Ett företag som är litet och ickekomplext eller har fått Finansinspektionens godkännande att använda denna proportionalitetsåtgärd enligt 2 a kap. 14 § är inte skyldigt att på Finansinspektionens begäran utföra särskilda analyser ur makro-

tillsynssynpunkt.

11 c § Finansinspektionen ska inför en begäran enligt första stycket från ett dotterföretag som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå av försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotter-

företagets särdrag.

Analyser av klimatförändringsscenarier i den egna risk- och solvensbedömningen

11 d § Inom ramen för ett försäkringsföretags processer för den egna riskoch solvensbedömningen ska företaget identifiera och bedöma om företaget är eller kan komma att bli exponerade för några väsentliga klimatförändringsrisker. Bedömningen ska avse såväl kort som

lång sikt.

Om ett försäkringsföretag har identifierat väsentliga klimatförändringsrisker ska företaget beakta dessa i den egna risk- och solvens-

bedömningen.

Ett litet och icke-komplext företag ska endast identifiera och bedöma om företaget är exponerat mot väsentliga klimatförändringsrisker och om så är fallet redogöra

för detta i den egna risk- och solvens-

bedömningen.

12 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Ett försäkringsföretag får under vissa förutsättningar genomföra den egna risk- och solvensbedöm-

ningen minst vartannat år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall kräva att bedömningen

enligt andra stycket sker årligen.

26 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i styrdokumentet om mångfald i styrelsens samman-

sättning enligt 2 § första stycket 7,

1. vad ett system för riskhan- 2. vad ett system för riskhantering enligt 6 § ska innehålla när tering enligt 6 § ska innehålla när ett försäkringsföretag fått tillstånd ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller full- att använda en partiell eller fullständig intern modell, ständig intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för 3. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i volatilitetsjustering som avses i 7 § fjärde stycket, 7 § fjärde stycket,

4. innehållet i ett företags plan för likviditetsriskhantering enligt

7 b §,

5. innehållet i planen för övervaka och beakta finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer en-

ligt 7 f §,

26 Senaste lydelse 2015:700. 27 Senaste lydelse 2015:700.

3. innehållet i en sådan likvi- 6. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 8 § 1, ditetsplan som avses i 8 § 1,

4. kraven på regelbundna ut- 7. kraven på regelbundna ut-

värderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjus- matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 8 § 2, tering enligt 8 § 2,

5. kraven på regelbundna ut- 8. kraven på regelbundna ut-

värderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de an- företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för taganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta risk- fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 9 §, fria räntestrukturen enligt 9 §,

6. hur en sådan egen bedöm- 9. hur en sådan egen bedöm-

ning som avses i 10 § ska genom- ning som avses i 10 § ska genomföras, föras,

10. innehåll i analyser av makroekonomisk utveckling och utveckling på de finansiella markna-

derna enligt 11 § andra stycket 4,

11. förutsättningar tillämpa

undantaget i 11 a § andra stycket,

12. förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt enligt

11 b §,

13. hur och hur ofta klimatförändringsrisker ska beaktas i den egna risk- och solvensbedömningen

enligt 11 d § andra stycket,

14. villkoren för att tillämpa

undantaget enligt 12 § andra stycket,

7. rapportering av resultat av 15. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedöm- den egna risk- och solvensbedömning enligt 13 §, ning enligt 13 §,

8. vad funktionen för risk- 16. vad funktionen för risk-

hantering enligt 15 § ska ansvara hantering enligt 15 § ska ansvara för när ett försäkringsföretag fått för när ett försäkringsföretag fått

tillstånd att använda en partiell tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell, eller fullständig intern modell,

9. villkor för behörighet för 17. villkor för behörighet för

den som ska ansvara för eller ut- den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktio- föra uppgifter i aktuariefunktionen enligt 18 §, nen enligt 18 §,

10. innehållet i försäkringstek- 18. innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräknings- niska riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 23 §, och underlag som avses i 23 §, och

11. vilka uppgifter som rikt- 19. vilka uppgifter som rikt-

linjer för hantering av intresse- linjer för hantering av intressekonflikter enligt 24 § ska omfatta. konflikter enligt 24 § ska omfatta.

10 a kap. Plan för förebyggande återhämtning för försäkringsföretag

Upprättande en plan för förebyggande återhämtning

1 § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Vid ett beslut enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta försäkringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sammankoppling och utbytbarhet, företagets betydelse för ekonomin i de medlemsstater där det verkar och dess gränsöverskridande verksamhet, särskilt betydande gränsöverskridande verksamhet.

2 § Ett försäkringsföretag som omfattas av en resolutionsplan ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Ett litet och icke-komplext företag ska bara upprätta en plan för förebyggande återhämtning om ett sådant företag utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå.

3 § Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av krav om planering för förebyggande gruppåterhämtning ska bara i särskilda fall upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

4 § Finansinspektionen ska se till att minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 60 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåter-

försäkring ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning.

Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna.

Vid beräkningen av marknadstäckningsgraden får dotterförsäkringsföretag i en grupp beaktas om dessa dotterföretag ingår i en grupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset ska upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

5 § En plan för förebyggande återhämtning ska godkännas av försäkringsföretagets styrelse och lämnas in till Finansinspektionen.

6 § En plan för förebyggande återhämtning ska uppdateras minst vartannat år.

En plan för förebyggande återhämtning ska alltid uppdateras

1. efter en ändring av försäkringsföretagets juridiska eller organisatoriska struktur, av företagets affärsverksamhet eller av dess finansiella ställning om ändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en väsentlig ändring av planen för förebyggande återhämtning, eller

2. när det går att förutse en väsentlig förändring av försäkringsföretagets finansiella ställning, om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på effektiviteten av planen för förebyggande återhämtning, eller på annat sätt nödvändiggöra en översyn av planen.

7 § En plan för förebyggande återhämtning ska utgöra en del av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem.

Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga arrangemang för att övervaka de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Innehåll i en plan för förbyggande återhämtning

8 § En plan för förebyggande återhämtning ska ange korrigerande åtgärder som kan vidtas av försäkringsföretaget för att återställa dess finansiella ställning om det skett en betydande försämring av denna. En plan får inte förutsätta att statligt stöd lämnas.

En plan för förebyggande återhämtning ska innehålla:

1. En sammanfattning av de viktigaste delarna av planen, inbegripet väsentliga ändringar av den senast inlämnade planen.

2. En beskrivning av försäkringsföretaget, och i förekommande fall, gruppen, inbegripet en sammanfattning av eventuella väsentliga förändringar sedan den senast inlämnade planen.

3. En beskrivning av hur planen för förebyggande återhämtning har utarbetats och hur den kommer att uppdateras och tillämpas.

4. Ett antal korrigerande åtgärder. 5. En kommunikationsstrategi.

En plan för förebyggande återhämtning ska också innehålla en ram med kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

9 § Om försäkringsföretaget någon gång under de senaste tio åren har lämnat in en åtgärdsplan i enlighet med 18 kap. 4 §, ska planen för förebyggande återhämtning innehålla den inlämnade åtgärdsplanen och en bedömning av de åtgärder som företaget har vidtagit för att åter uppfylla solvenskapitalkravet.

10 § Ett försäkringsföretag ska bedöma trovärdigheten i och möjligheten till att genomföra företagets plan för förebyggande återhämtning, särskilt den ram med indikatorer som avses i 8 § andra stycket och de korrigerande åtgärderna. Bedömningen ska göras utifrån scenarier med allvarlig makroekonomisk och finansiell stress som är relevanta för företagets specifika förhållanden, inbegripet systemomfattande händelser, isolerade stresshändelser som sannolikt väsentligt påverkar företagets tillgångs- och skuldprofil samt kombinationer av sådana stresshändelser.

Granskning av en plan för förebyggande återhämtning

11 § Finansinspektionen ska, inom nio månader från det att en plan för förebyggande återhämtning har lämnats in, granska om

1. planen uppfyller kraven i 8 § om vad en plan ska innehålla,

2. ett genomförande av de korrigerande åtgärder som föreslås i planen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller återställa försäkringsföretagets lönsamhet och finansiella ställning,

3. planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas bli genomförda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress, och

4. planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas i största möjliga utsträckning undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet, inbegripet i scenarier som skulle leda till att andra försäkringsföretag genomför planer för förebyggande återhämtning under samma period.

12 § Finansinspektionen ska lämna över en plan för förebyggande återhämtning till Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret får granska en plan för förebyggande återhämtning i syfte att identifiera korrigerande åtgärder som skulle kunna inverka negativt på möjligheten till resolution av det berörda försäkringsföretaget. Eventuella synpunkter ska lämnas till Finansinspektionen inom den tid som avses i 11 §.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen efter begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, överlämna en plan för förebyggande återhämtning till den behöriga myndigheten för synpunkter. Finansinspektionen ska bemöta synpunkter som den behöriga myndigheten har lämnat.

Väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan för förebyggande återhämtning

13 § Finansinspektionen ska underrätta försäkringsföretaget om utfallet av en granskning av en plan för förebyggande återhämtning.

Om Finansinspektionen bedömer att det finns väsentliga brister i en plan för förebyggande återhämtning eller hinder för genomförande av en sådan plan, ska inspektionen förelägga försäkringsföretaget att inom två månader lämna in en reviderad plan som visar hur bristerna eller hindren åtgärdas. Finansinspektionen får, efter begäran från försäkringsföretaget, förlänga tiden med en månad.

14 § Om bristerna eller hindren inte åtgärdas i en reviderad plan, får Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att göra specifika ändringar av planen för förebyggande återhämtning.

15 § Om ett försäkringsföretag inte lämnar in en reviderad plan eller om Finansinspektionen bedömer att en reviderad plan inte åtgärdar bristerna eller hindren, och att dessa inte kan undanröjas genom specifika ändringar i planen, ska inspektionen förelägga företaget att inom rimlig tid ange vilka ändringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren.

16 § Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag om att vidta åtgärder för att komma till rätta med bristerna eller hindren i en plan för förebyggande återhämtning om

1. företaget inte följer ett föreläggande enligt 15 § om att identifiera de ändringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren, eller

2. inspektionen anser att bristerna eller hindren inte skulle åtgärdas genom de åtgärder som företaget har föreslagit.

Vid ett föreläggande enligt första stycket ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarliga bristerna eller hindren är och vilken effekt som åtgärderna skulle ha på försäkringsföretagets affärsverksamhet. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionella.

Underrättelse om att ett företag har vidtagit eller avstått från att vidta en åtgärd som anges i en plan för förebyggande återhämtning

17 § Ett försäkringsföretag ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om företaget

1. vidtar en korrigerande åtgärd i enlighet med företagets plan för förebyggande återhämtning, eller

2. avstår från att vidta en korrigerande åtgärd enligt företagets plan för förebyggande återhämtning, trots att en indikator i ramen med kvalitativa och kvantitativa indikatorer har identifierat att korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Förenklade skyldigheter

18 § Finansinspektionen får besluta om undantag från kraven i

1. 1 § om när en första plan ska upprättas, 2. 6 § om när en plan ska uppdateras, och 3. 8 och 9 §§ om innehållet i en plan.

19 § Vid ett beslut om undantag enligt 18 § ska Finansinspektionen beakta

1. vilken typ av verksamhet som försäkringsföretaget bedriver, 2. försäkringsföretagets aktieägarstruktur, 3. försäkringsföretagets associationsrättsliga form, 4. försäkringsföretagets riskprofil, 5. försäkringsföretagets storlek och juridiska ställning,

6. försäkringsföretagets grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmänhet, och

7. verksamhetens omfattning och komplexitet.

Finansinspektionen ska även beakta om ett försäkringsföretags fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Bemyndigande

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. arrangemang för övervakning av kvalitativa och kvantitativa

indikatorer enligt 7 §, och

2. de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som i en plan för förebyggande återhämtning ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas enligt 8 §.

12 kap.

Om det ömsesidiga försäkringsbolaget är försatt i resolution eller om Riksgäldskontoret underrättar styrelsen om att det ömsesidiga försäkringsbolaget ska försättas i resolution, får kallelse till en bolagsstämma där frågan om likvi-

dation ska prövas inte utfärdas.

14 kap.

18 § Bestämmelserna i 1–15 §§ gäller inte för en överlåtelse av försäkringsbestånd som sker genom användning av försäljningsverktyget enligt 16 kap. lagen (2026:000)

om resolution av försäkringsföretag.

15 kap. Sanktionsavgift

18 a § Finansinspektionen får besluta att en ägare som inte följer bestämmelserna om förvärvstillstånd i 1 eller 2 § eller om anmälningsskyldighet vid avyttring i 11 § ska be-

tala en sanktionsavgift.

En sanktionsavgift enligt första stycket ska bestämmas i enlighet

med bestämmelserna i 18 kap. 17, 17 b och 18 §§.

28 Tidigare 18 § ändrad beteckning genom 2015:700.

16 kap.

2 §

Solvens- och verksamhetsrap- Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskriv- porten ska innehålla två skilda ning av försäkringsföretagets delar med information riktad till

1. verksamhet och resultat, 1. försäkrings- och förmånstagare, respektive 2. företagsstyrningssystem, 2. yrkesverksamma på den finan-

siella marknaden. 3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § ska i rapporten beskriva denna och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används samt kvantifiera effekterna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska i rapporten kvantifiera effekterna av en slopad volatilitetsjustering på

företagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretag får helt Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten är riktade mot yrkesverksamma genom hänvisning till uppgifter på de finansiella marknaderna som företaget offentliggjort för genom hänvisning till uppgifter att uppfylla andra rättsliga eller som företaget offentliggjort för administrativa krav, om dessa upp- att uppfylla andra rättsliga eller gifter är likvärdiga till art och om- administrativa krav, om dessa uppfattning. gifter är likvärdiga till art och om-

fattning.

29

Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

2 a § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot försäkrings- och förmånstagare ska innehålla korta beskrivningar av företagets 1. verksamhet och resultat, samt 2. solvenssituation och riskpro-

fil, inklusive hållbarhetsrisker.

2 b § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot yrkesverksamma på den finansiella marknaden ska innehålla en beskrivning av

1. verksamhet och resultat, 2. företagsstyrningssystem, 3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för sol-

vensändamål,

5. solvenssituation, och 6. väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd

av hållbarhetsrisker.

Ett försäkringsföretag som tilllämpar en matchnings- eller volatilitetsjustering ska beakta detta i

beskrivningen enligt första stycket 5.

2 c § Solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning. Den ska vara föremål för

revision.

Ett litet och icke-komplext företag eller ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring om-

fattas inte av kravet på revision

enligt första stycket.

2 d § Revisionen enligt 2 c § första stycket ska göras enligt de standarder som har antagits med stöd av artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande

av rådets direktiv 84/253/EEG,

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864, samt med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som

framgår av 17 kap. 12 §.

Revisorn ska utarbeta en rapport med en beskrivning av revi-

sionen och dess resultat.

Försäkringsföretaget ska lämna in rapporten enligt andra stycket till Finansinspektionen tillsammans med solvens- och verksam-

hetsrapporten.

3 § Finansinspektionen får i ett Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offent- ringsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § liggöra uppgifter som anges i första stycket 1–4, om ett offent- 2 a § 1 samt 2 b § första stycket 1–4, liggörande skulle innebära att om ett offentliggörande skulle innebära att

30 Senaste lydelse 2015:700.

1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller 2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till. Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

3 a § Ett captivebolag för försäkringeller återförsäkring är inte skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt

2 a §.

Ett captivebolag för försäkring- eller återförsäkring är endast skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt 2 b § om de kvantitativa data som krävs enligt tekniska stan-

darder.

3 b § Ett återförsäkringsbolag är inte skyldigt att offentliggöra uppgifter

enligt 2 a §.

3 c § Ett litet och icke-komplext företag är endast skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt 2 b § om de kvantitativa data som krävs enligt

tekniska standarder.

Ett litet och icke-komplext företag ska offentliggöra fullständiga

uppgifter enligt 2 b § vart tredje år.

8 c § Den information som avses i 8 a och 8 b §§ ska hållas tillgänglig utan kostnad på livförsäkringsföretagets webbplats. Om försäkringsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

31 Senaste lydelse 2019:210.

Informationen ska uppdateras varje år. Försäkringsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Försäkringsföretaget får lämna informationen i den solvens- och verksamhetsrapport som avses i 2 §.

Ett försäkringsföretag ska årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i planen för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av håll-

barhetsfaktorer enligt 10 kap. 7 f §.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och 1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 §, verksamhetsrapporten enligt

2–2 b §§,

2. när solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 § ska offentliggöras och lämnas till Finans-

inspektionen,

2. vilka uppgifter en ansökan 3. vilka uppgifter en ansökan

om undantag från kravet på om undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska offentliggörande enligt 3 § ska innehålla, och innehålla,

4. förutsättningar för undantag enligt 3 a §, och 3. innehållet i informations- 5. innehållet i informations-

och rapporteringssystem och styr- och rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §. dokument enligt 8 §.

32

Senaste lydelse 2015:700.

17 kap.

3 §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– behöriga myndigheter,

– Europeiska kommissionen,

– Europeiska försäkrings- och – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och tjänstepensionsmyndigheten,

– Europeiska centralbanken. – Europeiska centralbanken,

och – myndigheter som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersföretag.

3 a §

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om

1. inspektionen konstaterar 1. inspektionen konstaterar

försämringar av de ekonomiska försämringar av de finansiella

förhållandena eller andra fram- förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkrings- växande risker, inklusive risker företag som driver gränsöverskri- för konsumentskyddet, i ett fördande verksamhet eller verksamhet säkringsföretag som driver gränsfrån en sekundäretablering i det överskridande verksamhet i det landet, och landet, och

2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

3 b §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.

Finansinspektionen får även Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska hänskjuta frågor till Europeiska

33 Senaste lydelse 2021:461. 34 Senaste lydelse 2021:461. 35 Senaste lydelse 2021:461.

försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som fram- myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II- går av artikel 152a, 152aa och 152ab direktivet. i Solvens II-direktivet.

Betydande gränsöverskridande verksamhet

3 c § Om Finansinspektionen har tagit emot en sådan anmälan som avses i artikel 152aa i Solvens IIdirektivet och inte delar den behöriga myndighetens bedömning att ett försäkringsföretags verksamhet i värdlandet är relevant, ska Finansinspektionen anmäla detta till den behöriga myndigheten i värdlandet inom en månad och

ange skälen till detta.

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet

3 d § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionens samarbeta med den behöriga myndigheten i det landet om åtminstone

1. företagsstyrning,

2. uppdragsavtal och distribu-

tionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, samt

4. konsumentskydd.

Samarbete ska stå i proportion till de risker som den gränsöver-

skridande verksamheten medför.

3 e § Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i landet kan komma att brista i efterlevnaden av denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet eller har väsentliga brister i de avseenden som

framgår av 3 d § första stycket 1–4,

som påverkar verksamheten i det

landet.

3 f § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen årligen till den behöriga myndigheten i det landet lämna uppgifter om 1. solvens- och minimikapital-

krav,

2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och minimikapitalkravet, samt

3. tvivel beträffande korrektheten i företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna

eller uppgifterna enligt 1 och 2.

Finansinspektionen ska lämna uppgifterna enligt första stycket oftare på begäran av den behöriga

myndigheten.

3 g § Finansinspektionen ska, utan dröjsmål, underrätta den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet 1. får en försämrad finansiell ställning, eller 2. om det inom tre månader finns risk för att företaget inte uppfyller solvens- eller minimikapital-

kravet.

3 h § Finansinspektionen ska, efter begäran och utan onödigt dröjsmål, till en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utöver det som anges i 3 d–3 f §§, lämna information om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gräns-

överskridande verksamhets solvens,

företagsstyrningsstyrningssystem

och affärsmodell.

3 i § Om Finansinspektionen får en begäran enligt artikel 152ab.4 i Solvens II-direktivet om gemen-

sam platsundersökning ska inspektionen inom en månad från mot-

tagandet pröva denna begäran.

Om Finansinspektionen godtar en begäran om gemensam platsundersökning ska inspektionen bjuda in Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten till

att delta i undersökningen.

Om Finansinspektionen inte godtar en begäran ska inspektionen underrätta den behöriga myn-

digheten om skälen för det.

3 j § Finansinspektionen ska, om möjligt, inom två månader efter en gemensam platsundersökning försöka komma överens med den behöriga myndigheten om gemensamma slutsatser, ingripet mest

lämpliga tillsynsåtgärder.

Finansinspektionen ska beakta dessa slutsatser när inspektionen

fattar beslut om tillsynsåtgärder.

3 k § Finansinspektionen ska besluta i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut i det fall ett ärende har hänskjutits till den myndigheten

enligt artikel 152ab.5 tredje stycket.

Begäran från den behöriga myndigheten i värdlandet om information

3 l § Finansinspektionen ska lämna de uppgifter som en behörig myndighet i ett annat inom EES där ett försäkringsföretag bedriver verk-

samhet begär.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter enligt första stycket inom

20 arbetsdagar på det landets officiella språk eller ett annat språk som den behöriga myndigheten anger. Om informationen inte är lätt tillgänglig för Finansinspektionen och om den är svår att samla in, får denna tidsfrist förlängas

med 20 arbetsdagar.

Information till Riksgäldskontoret och andra resolutionsmyndigheter

3 m § Finansinspektionen ska omedelbart informera Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter om inspektionen har tagit emot en underrättelse enligt

8 kap. 12 eller 16 § eller 5 b, 9 a

eller 16 a § detta kapitel.

5 b § Ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företaget fallerar eller sannolikt kom-

mer att fallera.

Periodisk rapportering

6 a § Ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspek-

tionen på kvartals- och årsbasis.

6 b § Ett försäkringsföretag ska lämna en regelbunden tillsynsrapport till

Finansinspektionen vart tredje år.

Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och solvenssituation under

rapporteringsperioden.

Ett litet och icke-komplext företag får efter godkännande från Finansinspektionen lämna in till-

synsrapporten högst vart femte år.

Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska lämna in tillsynsrapporten oftare än vart

tredje år.

Undantag från periodisk rapportering

6 c § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten för ett försäkringsföre-

tag att rapportera uppgifter som ska lämnas varje kvartal, om 1. rapporteringen av uppgifterna är onödigt betungande i förhållande till arten omfattningen och komplexiteten hos riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, och 2. försäkringsföretaget

rapporterar uppgifterna årligen.

Ett undantag enligt första stycket omfattar inte rapportering av

minimikapitalkravet.

6 d § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten för ett försäkringsföretag att rapportera uppgifter om tillgångar som ska lämnas post för post och uppgifter som ska lämnas regelbundet, om 1. rapporteringen om uppgifterna är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i

försäkringsföretagets verksamhet,

2. uppgifterna är inte nödvändiga för en ändamålsenlig tillsyn

av försäkringsföretaget,

3. undantaget påverkar inte den finansiella stabiliteten i det finansiella systemet, och 4. försäkringsföretaget kan till-

handahålla uppgifterna på begäran.

6 e § När Finansinspektionen fastställer vilka försäkringsföretag som ska få undantag enligt 6 c och

6 d §§, ska små och icke-komplexa

företag prioriteras.

Andelen försäkringsföretag som har fått undantag enligt 6 c och

6 d §§ får inte vardera överstiga

20 procent av den svenska marknaden för livförsäkring respektive

skadeförsäkring.

Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de

tecknade premierna.

6 f § I bedömningen av om rapporteringen enligt 6 c eller 6 d § är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska Finansinspektionen beakta åtminstone 1. de marknadsrisker som före-

tagets investeringar ger upphov till,

2. riskkoncentrationsnivån,

3. möjliga effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten, och 4. företagets system och strukturer för att lämna uppgifter för tillsynsändamål och det styrdoku-

ment som avses i 10 kap. 2 § 5.

6 g § I bedömningen av om rapporteringen är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen

och komplexiteten hos riskerna i ett försäkringsföretag som inte är litet och icke-komplext ska Finansinspektionen beakta åtminstone

1. kriterier i 6 f § 1–4,

2. volymen av företagets premier, försäkringstekniska avsätt-

ningar och tillgångar,

3. volatiliteten i de anspråk och

förmåner som företaget täcker,

4. det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för

vilka auktorisation beviljats,

5. lämpligheten hos företagets

företagsstyrningssystem,

6. storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, och 7. huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker förknippade med den industri- eller handelsgrupp som

det tillhör.

6 h § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett captivebolag ska undantas från den kvartalsvisa rapporteringen av tillgångar post för post om 1. de försäkrade och förmånstagarna antingen är juridiska personer i den grupp där captivebolaget ingår eller att mindre än fem procent av de försäkringstekniska avsättningarna härrör från försäkringsavtal för fysiska personer, och

2. de försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget inte avser obliga-

torisk ansvarsförsäkring.

9 a § Ett sådant företag som avses i

1 kap. 1 § första stycket 3–5 lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företaget fallerar eller sannolikt kommer att

fallera.

Underrättelse från ett försäkringsföretag om försämring av finansiell ställning

16 a § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har

försämrats väsentligt.

Förebyggande tillsynsåtgärder vid försämring av ett försäkringsföretags solvenssituation

16 b § När ett försäkringsföretag, efter en anmälan enligt 16 a § eller efter att Finansinspektionen på annat sätt har påvisat att företaget har en försämrad finansiell ställning, så att företagets solvenssituation har

påverkats får Finansinspektionen förelägga företaget att 1. uppdatera den förebyggande

återhämtningsplanen enligt 10 a kap.

1 §, om omständigheterna skiljer sig från de antaganden som anges i

planen,

2. vidta de åtgärder som anges i den enligt första punkten uppdaterade förebyggande återhämt-

ningsplanen,

3. om företaget saknar en förebyggande återhämtningsplan, ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att leva upp till lagstadgade krav samt ange åtgärder och en tidsram för att genomföra dessa åtgärder, eller 4. tillfälligt stoppa eller begrän-

sar rörliga ersättningar och bonusar,

utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter, eller 5. vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkrings-

tagarnas intresse.

Åtgärder enligt andra stycket 1–4 ska stå i proportion till risken och betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. Åtgärder enligt andra stycket 5 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av före-

tagets finansiella ställning.

Tillsyn av likviditetsrisk

16 c § Finansinspektionen ska övervaka ett försäkringsföretags likvi-

ditetssituation och likviditetsrisker.

16 d § Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag med likviditetsbrist eller en betydande risk för likviditetsbrist att vidta åtgärder för att stärka sin likviditets-

situation.

Ett föreläggande enligt första stycket ska omprövas minst var sjätte månad. Föreläggandet ska upphöra då företaget vidtagit ända-

målsenliga åtgärder.

17 b § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller kraven för tillstånd för att tillämpa en volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra att tillämpa volatilitetsjus-

teringen.

17 c § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller kraven för att tillämpa det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar enligt

8 kap. 8 §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta

en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen, och 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla kraven för att tillämpa det särskilda kapitalkravet för lång-

siktiga aktieinvesteringar.

Om bristerna inte har åtgärdats inom sex månader från dagen då bristen konstaterades, ska företaget föreläggas att omedelbart upphöra med användningen av det särskilda kapitalkravet för lång-

siktiga aktieinvesteringar.

Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande att omedelbart upphöra med användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar, får inte använda ett sådant kapitalkrav inom två och ett halvt år från

föreläggandet.

18 §

På begäran av Finansinspek- Ett försäkringsföretag som

tionen ska ett försäkringsföretag använder en intern modell ska som använder en intern modell lämna in en uppskattning av sollämna in en beräkning av solvens- venskapitalkravet beräknat med kapitalkravet med användning av standardformeln vartannat år. standardformeln.

Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska lämna in en uppskattning av solvenskapitalkravet beräknat med stan-

dardformeln oftare än vartannat år.

36 Senaste lydelse 2015:700.

24 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och

a. ett beslut om användning av en intern modell enligt 23 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller

b. en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder match- 3. företaget använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, ningsjustering enligt 5 kap. 7 § volatilitetsjustering enligt 5 kap. eller volatilitetsjustering enligt 9 §, en tillfälligt justerad riskfri 5 kap. 9 § och företagets riskräntestruktur enligt 5 kap. 10 § profil avviker väsentligt från de eller ett tillfälligt avdrag vid be- antaganden som ligger till grund räkningen av de försäkringstekniska för justeringarna,

avsättningarna enligt 5 kap. 12 §

och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna,

eller 4. företaget använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 12 § och företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan dessa, och a) företaget har inte lämnat in

en infasningsplan enligt 18 kap.

6 § första stycket, eller

37 Senaste lydelse 2015:700.

b) den årliga rapporten enligt

18 kap. 6 § andra stycket, eller

4. företagets företagsstyrnings- 5. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kra- system avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som ven i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervak- identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering ning, hantering och rapportering av de risker som företaget expo- av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli neras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osanno- exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas likt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. inom skälig tid.

25 §

Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 3 ska vara proportionellt till 24 § 3 eller 4 ska vara proporde väsentliga risker som uppstår tionellt till de väsentliga risker till följd av de avvikelser som har som uppstår till följd av de avföranlett kapitaltillägget. vikelser som har föranlett kapital-

tillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 4 ska vara proportionellt 24 § 5 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrnings- av bristerna i företagsstyrningssystemet. systemet.

38

Senaste lydelse 2015:700.

Makrotillsyn

28 a § Finansinspektionen ska dela sina makrotillsynsbedömningar av företagens egna risk- och solvensbedömningar med Riksbanken och Riks-

gäldskontoret.

Finansinspektionen ska, för att identifiera förhållanden där försäkringsföretag kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna samt identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt, samarbeta med Riksbanken

och Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som Finansinspektionen bedömer som oroande ur makrotillsynssynpunkt och grun-

derna för denna bedömning.

30 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 29 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett för- 1. vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till säkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 § samt Finansinspektionen enligt 6 b § när och hur de ska lämnas, och samt när och hur de ska lämnas, och 2. när och hur en försäkringsförening ska upprätta och ge in en försäkringsteknisk utredning enligt 17 a §.

39 Senaste lydelse 2020:660.

18 kap.

1 §

Finansinspektionen ska ingripa Finansinspektionen ska ingripa om mot ett försäkringsföretag om

1. ett försäkringsföretag har 1. företaget har åsidosatt sina åsidosatt sina skyldigheter enligt skyldigheter enligt denna lag, denna lag, andra författningar andra författningar som reglerar som reglerar företagets verksam- företagets verksamhet, företagets het, företagets bolagsordning eller bolagsordning eller stadgar eller stadgar eller företagets försäk- företagets försäkringstekniska ringstekniska riktlinjer, beräk- riktlinjer, beräkningsunderlag, ningsunderlag, riktlinjer för han- riktlinjer för hantering av intering av intressekonflikter eller tressekonflikter eller sådana styrsådana styrdokument som har sin dokument som har sin grund i grund i författningar som regle- författningar som reglerar förerar företagets verksamhet, tagets verksamhet,

2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.

Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som regle-

rar företagets verksamhet.

Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan ett ingripande enligt andra stycket om en åtgärd påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än

Sverige.

40

Senaste lydelse 2015:700.

Om Riksgäldskontoret eller en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES har vidtagit en

resolutionsåtgärd mot ett företag,

får Finansinspektionen till dess att åtgärden har avslutats bara ingripa mot företaget om resolutionsmyn-

digheten samtycker till det.

1 c § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller ersättare för någon av dem, om företaget 1. i strid med 10 a kap. 1 § låter bli att upprätta eller lämna in en

plan för förebyggande återhämtning,

2. i strid med 19 a kap. 1 § låter bli att upprätta eller lämna in en plan för förebyggande grupp-

återhämtning,

3. i strid med 25 kap. 1 § lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag låter bli att lämna sådana uppgifter som Riksgäldskontoret begärt och behöver för att upprätta eller uppdatera en resolutionsplan eller en gruppresolutionsplan, eller 4. i strid med 17 kap. 5 b eller

9 a § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att företaget fallerar eller sannolikt kommer att

fallera.

Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

1 d § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett försäkringsföretag eller ersättare för någon av dem, om företaget 1. har fått tillstånd att bedriva försäkringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otill-

börligt sätt,

2. inte uppfyller de grundläggande kraven för försäkringsrörelse i 4 kap. 1–4, 5–7, 9–13 eller 17 a–

17 c eller i föreskrifter som har med-

delats med stöd av 4 kap. 18 §,

3. låter bli att upprätta en sol-

vensbalansräkning enligt 5 kap. 1 §,

4. låter bli att göra försäkrings-

tekniska avsättningar enligt 5 kap. 3 §,

5. förvarar företagets tillgångar

i strid med 6 kap. 4 §,

6. inte för ett sådant register

som avses i 6 kap. 11 §,

7. inte uppfyller kraven på

kapitalbas enligt 7 kap. 1 §,

8. i strid med 8 kap. 12 § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att företaget inte upp-

fyller solvenkapitalkravet,

9. inte lämnar en sådan under-

rättelse som avses i 8 kap. 16 §,

10. i strid med 9 kap. 7 § inte ansöker om tillstånd för större änd-

ringar av en intern modell,

11. inte uppfyller kraven på dokumentation om en intern modell

enligt 9 kap. 18 §,

12. inte uppfyller kraven om företagsstyrning i 10 kap. 1–25 § eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av 9 kap. 26 §,

13. i strid med 15 kap. 12 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på inne-

haven,

14. i strid med 15 kap. 12 § andra stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv

och avyttringar som avses där,

15. låter bli att offentliggöra eller lämnar ofullständig eller felaktig information i en solvens- och

verksamhetsrapport enligt 16 kap.

1, 2 och 4 §§ eller föreskrifter som

meddelats med stöd av 16 kap.

9 § 1, eller 16. inte uppfyller kraven på informations- och rapporteringssystem och styrdokument i 16 kap. 8 § eller föreskrifter som meddelats

med stöd av 16 kap. 9 § 3.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 15 kap. 1, 2 eller 11 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i företaget, ska första

stycket 13 och 14 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier

eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

2 a §

Ett ingripande enligt 1 a eller Ett ingripande enligt 1 a, 1 b, 1 b § får ske genom en eller båda 1 c eller 1 d § får ske genom en av följande sanktioner: eller båda av följande sanktioner:

1. beslut att personen i fråga 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla högst tio år, inte får vara styrelseen funktion som avses i 1 a § första ledamot eller verkställande direkstycket och 1 b § första stycket i ett tör, eller ersättare för någon av försäkringsföretag, eller dem, i ett försäkringsföretag, ett

försäkringsholdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag,

eller

2. beslut om sanktionsavgift.

3 §

Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. försäkringsföretaget gör rät- 2. företaget gör rättelse eller telse eller om den fysiska perso- om den fysiska personen verkat nen verkat för att företaget gör för att företaget gör rättelse, eller rättelse, eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

41

Senaste lydelse 2024:1287. 42

Senaste lydelse 2017:653.

3 a §

I försvårande riktning ska det I försvårande riktning ska det beaktas om försäkringsföretaget beaktas om företaget tidigare har tidigare har begått en överträdelse begått en överträdelse eller om eller om den fysiska personen den fysiska personen tidigare tidigare orsakat en sådan över- orsakat en sådan överträdelse. trädelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet

3 b § När ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, får Finansinspektionen efter granskning besluta om att tillfälligt 1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra

efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och 3. begränsa eller stoppa bonusar

eller annan rörlig ersättning.

43 Senaste lydelse 2017:653.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket

minst var tredje månad.

3 c § När ett försäkringsföretag under exceptionella omständigheter som påverkar företaget står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller

det finansiella systemets stabilitet,

får Finansinspektionen efter granskning besluta att tillfälligt upphäva livförsäkringstagares återköpsrätt enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtals-

lagen (2005:104).

Finansinspektionen får fatta ett beslut enligt första stycket om 1. ett beslut enligt 3 b § har saknat verkan, och 2. det ligger i det kollektiva intresset för försäkringsföretagets för-

säkringstagare och förmånstagare.

Vid ett beslut enligt första stycket ska Finansinspektionen även besluta om åtgärder enligt 3 b § första

stycket 1–3.

Finansinspektionen ska offentliggöra skälen för ett beslut enligt

första stycket.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket

minst var tredje månad.

3 d § Finansinspektionens granskning inför beslut enligt 3 b och

3 c §§ ska omfatta företagets framtida solvens och finansiella ställning enligt 10 kap. 11 § första

stycket 1 och 2.

När Finansinspektionen fattar ett beslut enligt 3b och 3c §§ ska åtgärderna stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i

försäkringsföretagets verksamhet,

särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-

komplexa företag.

Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker under exceptionella omständigheter som påverkar hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden

3 e § Vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden får Finansinspektionen fatta beslut om tillfälliga åtgärder enligt 3 b § och

3 c §.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket

minst var tredje månad.

Tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker

3 f § Finansinspektionen får vid exceptionella sektorsomfattande chocker, med syfte att upprätthålla ett den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil, besluta att försäkringsföretaget ska 1. begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och

andra efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, samt 3. begränsa eller tillfälligt stoppa

bonusar eller annan rörlig ersättning.

Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. får Finansinspektionen bara begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande trans-

aktion inom gruppen enligt 19 kap.

38 § om transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå eller mot solvenseller likviditetssituationen i minst

ett företag i gruppen.

När Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig inför ett beslut

enligt första stycket.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket

minst var tredje månad.

3 g § Finansinspektionens granskning av om ett försäkringsföretag har en särskilt sårbar riskprofil inför beslut enligt 3 f § ska omfatta företagets framtida solvens och finansiella ställning enligt 10 kap. 11 §

första stycket 1 och 2.

Åtgärder enligt 3 f § ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag samt om företaget i dess riskhanteringssystem har beslutade risk-

toleransgränser och tröskelvärden.

4 § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen enligt första stycket 2 med tre månader.

Åtgärderna enligt första stycket 2 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning.

44 Senaste lydelse 2015:700.

6 §

Finansinspektionen ska före- Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att lägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan upp- säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan fylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt juste- tillämpning av en infasning av rad riskfri räntestruktur enligt riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt av- en tillfälligt justerad riskfri räntedrag enligt 5 kap. 12 § senast den struktur enligt 5 kap. 10 § eller 1 januari 2032 och att inom två ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. månader från dagen då bristen 12 § senast den 1 januari 2032 konstaterades överlämna en plan och att inom två månader från för infasning till inspektionen. dagen då bristen konstaterades

överlämna en plan för infasning

till inspektionen.

Finansinspektionen ska före-

lägga ett försäkringsföretag att

vidta nödvändiga åtgärder för att

säkerställa att företaget kan upp-

fylla solvenskapitalkravet utan

tillämpning av en infasning av ränterisk enligt 8 kap. 8 a § senast fem år efter infasningen har trätt i kraft och att inom två månader

från dagen då bristen konstate-

rades överlämna en plan för in-

fasning till inspektionen.

Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

7 §

Finansinspektionen ska åter- Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att använda en kalla ett tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri ränte- infasning av riskfria räntor enligt struktur enligt 5 kap. 10 § eller 5 kap. 6 a §, en tillfälligt justerad ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 12 §, om den lägesrapport som av- 10 § eller ett tillfälligt avdrag en-

45

Senaste lydelse 2020:400. 46

Senaste lydelse 2015:700.

ses i 6 § andra stycket visar att före- ligt 5 kap. 12 §, om den lägesraptaget inte kommer att kunna upp- port som avses i 6 § andra stycket fylla solvenskapitalkravet senast visar att företaget inte kommer den 1 januari 2032. att kunna uppfylla solvenskapital-

kravet senast den 1 januari 2032.

8 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande.

Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som företaget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla minimikapitalkravet eller det kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.

Finansinspektionen får förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla

minimikapitalkravet.

Åtgärderna enligt tredje stycket ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning.

10 §

Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet och det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller 3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapi- minimikapitalkravet och ett beslut

47 Senaste lydelse 2015:700. 48 Senaste lydelse 2020:660.

talkrav som ska uppfyllas av ett om likvidation inte har fattats inom företag som har beviljats undan- två månader från mottagandet av tag enligt 1 kap. 19, 19 b eller en underrättelse enligt 8 kap. 16 § 19 d §, eller eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19,

19 b eller 19 d § inte uppfylls, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Underrättelse till Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter

15 a § När Finansinspektionen har anledning att ingripa mot ett försäkringsföretag enligt 17 kap. 16 b § eller 18 kap. 2, 4, 5 eller 9–14 § och överträdelserna är av sådan art eller omfattning att det finns skäl att anta att företaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag, ska Finansinspektionen underrätta Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigeter om

detta.

Om ett försäkringsföretag har lämnat in åtgärdsplan enligt 4 § eller en finansiell saneringsplan enligt 8 § ska Finansinspektionen överlämna en plan tillsammans med ett eventuellt godkännande

till Riksgäldskontoret och andra

berörda resolutionsmyndigheter.

16 §

Om Finansinspektionen har Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärk- meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett försäk- ning eller varning mot ett företag, ringsföretag, får inspektionen be- får inspektionen besluta att föresluta att företaget ska betala en taget ska betala en sanktionssanktionsavgift. avgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 §

Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett företill lägst 5 000 kronor och högst tag ska fastställas till högst det

50 miljoner kronor. högsta av 1. 10 procent av företagets om-

sättning eller, i förekommande fall,

motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räken-

skapsår,

2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp som per den

28 januari 2025 i svenska kronor

motsvarade 5 000 000 euro.

Avgiften får inte överstiga tio Sanktionsavgiften får inte beprocent av försäkringsföretagets om- stämmas till ett lägre belopp än sättning närmast föregående räken- 5 000 kronor.

skapsår. Om överträdelsen har skett under försäkringsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen

uppskattas.

49 Senaste lydelse 2017:653. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 50 Senaste lydelse 2017:653.

Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen upp-

skattas.

Avgiften får inte vara så stor Avgiften får inte vara så stor att försäkringsföretaget därefter att ett försäkringsföretag därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §. 1 §.

17 b §

En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som den 1. ett belopp som per den

fysiska personen gjort till följd av 28 januari 2025 i kronor motsvaregelöverträdelsen, om beloppet går rade 5 000 000 euro, eller

att fastställa, eller

2. ett belopp som per den 25 juni 2. två gånger den vinst som den 2015 i kronor motsvarade fem fysiska personen har gjort till följd

miljoner euro. av regelöverträdelsen, om beloppet

går att fastställa. Avgiften tillfaller staten.

17 c §

Sanktionsavgifter tillfaller staten.

18 §

När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som till sådana omständigheter som anges i 3 § första stycket och 3 a § anges i 3 § första stycket och 3 a § samt till försäkringsföretagets eller samt till företagets eller den fysiska den fysiska personens finansiella personens finansiella ställning och, ställning och, om det går att fast- om det går att fastställa, den vinst ställa, den vinst som gjorts till följd som gjorts till följd av regelöverav regelöverträdelsen. trädelsen.

51

Senaste lydelse 2017:653. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort. 52

Senaste lydelse 2017:653.

18 a §

Frågor om ingripanden mot Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdel- fysiska personer för överträdelser enligt 1 a eller 1 b § tas upp av ser enligt 1 a, 1 b, 1 c eller 1 d § Finansinspektionen genom sank- tas upp av Finansinspektionen tionsföreläggande. genom sanktionsföreläggande.

Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 15 kap. 9 a–

9 d §§ lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse.

18 b § Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 2 a §

som är bestämt till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är

utan verkan.

18 c § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som före-

läggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känne-

teckna den,

3. de bestämmelser som är tilllämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs

personen.

53 Senaste lydelse 2024:1287. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finans-

inspektionen anger.

18 d § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot före-

taget för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

18 e § Ett sanktionsföreläggande är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 18 d § första stycket

beslutas.

19 kap.

1 §

I en grupp ingår ett företag, dess En grupp består av dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotter-

företaget har ett ägarintresse i.

54 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

1. ett företag med ägarintresse,

dess dotterföretag, företag i vilka företaget med ägarintresse eller dess

dotterföretag har ett ägarintresse,

företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen och företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras

anknutna företag,

2. företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser om a) ett av företagen genom centraliserad samordning utövar ett bestämmande inflytande över be-

sluten, inklusive finansiella beslut,

i de andra företagen som ingår i gruppen, och b) ett ingående och avbrytande av sådana förbindelser kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten, eller

3. en kombination av 1 och 2.

I en grupp ingår även företag Det företag som enligt första

som förenas av starka och varak- stycket 2 utövar centraliserad samtiga finansiella förbindelser på ordning ska betraktas som modergrund av avtal eller på annat sätt, företag och de andra företagen ska under förutsättning att ett av före- betraktas som dotterföretag.

tagen genom att samordna beslutsfattandet i företagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moderföretag och

övriga företag som dotterföretag.

Andra stycket gäller endast om det för att upprätta och avsluta sådana finansiella förbindelser som avses där krävs tillstånd av grupp-

tillsynsmyndigheten.

1 a § Finansinspektionen får besluta att ett företag som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag ska anses som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det

andra företagets beslut.

Finansinspektionen får besluta att ett företag ska anses som ett dotterföretag om ett moderföretag i praktiken utövar ett bestämmande

inflytande över företaget.

Finansinspektionen får besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas, ska anses som ett ägar-

intresse.

1 b § Finansinspektionen får besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp enligt 1 § första stycket om företagen anses stå under ge-

mensam ledning.

Om ett företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen ge berörd behörig myndighet

tillfälle att yttra sig innan ett beslut.

1 c § Finansinspektionen får bara fatta ett beslut enligt 1 a eller 1 b § första stycket om inspektionen är eller blir grupptillsynsmyndighet

för en grupp med sådana företag.

1 d § Vid bedömningen enligt 1 a § eller 1 b § första stycket ska Finansinspektionen beakta 1. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag, i synnerhet om det är en följd av

innehav av kapital eller rösträtter,

representation i företagets styrelse eller motsvarande organ eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett före-

tag eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner,

2. ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella transaktioner eller väsentlig finansiell eller icke-finansiell verksamhet, inbegripet uppdragsavtal och gemensam personal mellan

företag,

3. omständigheter till stöd för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna företag, samordnas mellan två eller flera företag, och

4. omständigheter till stöd för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, kommunikation eller

marknadsföring.

1 e§ Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om ett beslut enligt 1 a eller

1 b § första stycket och om skälen

för det.

2 §

Särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ ska utövas 42–64 och 74–103 §§ ska utövas

över om en grupp omfattar 1. försäkringsföretag som är 1. försäkringsföretag med ägar-

moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkintresse i åtminstone ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare givare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och från tredjeland,

2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och