Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 9 oktober 1997

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 10 december 1991 i mäl C-179/90 (REG 1991, s. I-5889; svensk specialutgåva, häfte 11, nedan kallat målet Porto di Genova).

3 REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5891. Den offentliga regleringen av hamnar är ett fenomen som troligen återfinns i oc flesta, om inte alla, medlemsstater och som inte i sig kan betraktas som oförenligt med gemenskapsrätten.

4 Kunglig förordning nr 337 av den 30 mars 1942.

5 Se punkt 2 i generaladvokat van Gervens förslag till avgörande; REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5905.

6 Kungörelse nr 328 av republikens president av den 15 februari 1952, nedan kallad förordningen.

7 Det framgår av den förklaring av den italienska lagstiftningen som den nationella domstolen har givit i den promemoria som bifogats begäran om förhandsavgörande (nedan kallad promemorian) att hamnmyndigheterna hade möjlighet att tillåta andra bolag att bedriva hamnverksamhet under hamnkaptenens tillsyn. Det framgår av svaret pä en fråga som ställdes vid den muntliga förhandlingen alt sådana tillstånd beviljades i enlighet med artikel 68 i samma lag och att de företag som Silvano Rasos mcdàtaladc företrädde vid den nationella domstolen alla hade ett sådant tillstånd.

8 Skyldigheten för konecssionshavare enligt artikel 111 i lagen förefaller bara ha gällt tillhandahållandet av arbetskraft eller arbetskraftsintensiva tjänster.

9 Del bör anmärkas att vid tidpunkten för målet Porto di Genova ägdes hamnbolaget i Genuas hamn helt av den offentliga myndighet som förvaltade hamnen. Den myndigheten fastställde således de avgifter som det egna dotterföretaget debiterade; se punkt 2 i generaladvokat van Gcrvcns förslag till avgörande, REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5906.

10 Se förhandlingsrapporten, REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5892.

11 Se punkt 3 i generaladvokat van Gervens förslag till avgörande, REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5906.

12 Parterna var i själva verket överens om att den italienska lagstiftningen var oförenlig med gemenskapsrätten. Som generaladvokat van Gerven påpekade i fotnot 5 i sitt förslag till avgörande var parterna endast oense om de konsekvenser oförenligheten får för Merci i fråga om återbetalning av de belopp som Siderurgica erlagt för tillhandahållandet av hamntjänsterna; se REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5906.

13 Domen i målet Porto di Genova, punkt 13.

14 Ibidem, punkt 15,.

15 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90 (REG 1991, s. I-1979).

16 Dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89 (REG 1991, s. I-2925).

17 Domen i målet Porto di Genova, punkt 19.

18 Se punkt 20.

19 Se punkt 24.

20 Se punkt 3 i generaladvokat Elmers förslag till avgörande inför domen av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361). I punkt 39 i hans senare förslag till avgörande av den 15 maj 1997 i mål C-55/96, Job Centre COOP. a. r. I. en voie de constitution (nedan kallat Job Centre II), där frågan hade väckts huruvida det system som inrättades genom 1949 och 1960 års lagar var förenligt med olika fördragsbcstämmclscr, uttalade generaladvokat Elmer att det är logiskt att betrakta förbudet mot tillhandahavandc av tillfällig arbetskraft enligt 1960 års lag som en del av det offentliga monopolet pä arbetsförmedling, som inrättats genom 1949 års lag, även om han accepterade att ett slutligt fastställande av syftet med nationella bestämmelser är en fråga för den nationella domstolen.

21 GURI, nr 21 av den 4 februari 1994. Enligt den information som kommissionen givit i sitt skriftliga yttrande trädde 1994 ärs lag i kraft den 19 april 1994.

22 Se vidare punkt 17 nedan.

23 Det är emellertid av väsentlig betydelse för det förevarande målet att de ombildade hamnbolagen undantas från detta krav. Se punkt 16 nedan.

24 Både sådana företag som beviljats tillstånd (nedan kallade hamnföretag med tillstånd) och de företag som beviljats koncession att driva utsedda hamnterminaler enligt artikel 18, som behandlas i nästa punkt, skall således föras in i registret.

25 Innehavarna av sådana koncessioner kallas nedan av praktiska skäl tcrminalförctag.

26 De anställda hos hamnbolagen som inte behövs vid bolagens ombildning i enlighet med artikel 21 och som inte pä annat sätt har anställts av hamnföretag med tillstånd och tcrminalförctag skall tydligen behållas av de ombildadc bolagen enligt ett system för tillfällig anställning. Detaljerna i systemets funktion skall fastställas i en förordning, men domstolen har inte tagit del av någon sådan förordning.

27 I de hamnar där inte några bolag eller kooperativ har ombildats i enlighet med artikel 21.1 b i 1994 års lag (som det snart skall redogöras för) bemyndigas, såsom kommissionen har påpekat i sin skriftliga inlaga, de behöriga hamnmyndigheterna, enligt artikel 17.2, att verka för bildandet, återigen med undantag från artikel 1 i 1960 års lag, av en förening för hamnarbete (una associazione del lavoro) som skall hantera variationer i trafiken och garantera alt hamnverksamheten är sa effektiv som möjligt och från vilken terminalföretag kan söka tillfällig arbetskraft. Det förevarande målet, som avser La Spezias hamn, rör emellertid en situation där det, framför allt på grundval av information som framkommit vid den muntliga förhandlingen, förefaller som att ett hamnbolag har ombildats enligt artikel 21.1 b. Den nationella domstolens uttryckliga utelämnande av någon hänvisning till ordalydelsen i artikel 17.2 i sin promemoria talar otvivelaktigt starkt för att någon förening för hamnarbete inte finns i La Spezia.

28 Se punkt 3 ovan.

29 Nedan kallade de ombildade företagen.

30 Av uppgifter som kommissionen och Italien lämnat som svar på en skriftlig fråga från domstolen förefaller det som om fristen den 31 december 1995 ursprungligen utsträcktes till den 30 september 1996 genom förordning nr 322/96 av den 17 juni 1996. Vidare har artikel 17 i 1994 års lag enligt lag nr 647 av den 23 december 1996 (GURI, Serie generale, nr 303 av den 28 december 1996) ersatts av en ny artikel 17 som numera styr varaktigheten av undantaget från förbudet mot privat arbetsförmedling som föreskrivs i artiklarna 17 och 21.1 i 1994 års lag, I avvaktan på en ändring av 1960 års lag, som enligt uppgift nu övervägs, möjliggör den nya bestämmelsen bildandet, på initiativ av de behöriga hamnmyndigheterna, av ett frivilligt kooperativ (un consorzio volontario) i varie hamn, bestående av befintliga hamnföretag med tillstånd, terminalförctag och ombildade bolag. Då ett sådant kooperativ har bildats kan hamnmyndigheten, som undantag från 1960 års lag, bevilja en eller flera av kooperativets presumtiva medlemmar att tillhandahålla tillfälliga arbetsprestationer till andra medlemmar. För det fall att något sådant kooperativ inte bildas möjliggör den nya bestämmelsen upprättandet av en exklusiv agentur för att tillhandahålla tillfälliga arbetprestationer (l'Agenzia per l'erogazione de mere prestazioni di mano d'opera). I avvaktan på inrättandet av antingen ett sådant kooperativ eller agentur förefaller likväl artikel 17.2 för obegränsad tid förbehålla de ombildade bolagen ensamrätten att avvika från bestämmelserna i 1960 års lag om tillhandahållandet av tillfällig arbetskraft i hamnar.

31 Vid den muntliga förhandlingen hävdade de tilltalade vid den nationella domstolen att det ombildade bolaget i La Spezia faktiskt var verksamt som terminalförctag.

32 De tilltalade är ställföreträdare för tcrminalföretaget och fem andra bolag och kooperativ vars verksamhet har ifrågasatts i åtalet. Enligt information som domstolen erhöll vid den muntliga förhandlingen hade de alla ursprungligen tillstånd att bedriva hamnverksamhet enligt artikel 68 i lagen men erhöll senare tillstånd enligt artikel 16 i 1994 års lag (och antagligen även motsvarande bestämmelser i de provisoriska förordningar som föregick antagandet av den lagen). Tcrminalförctagct, La Spezias containerterminal (nedan för enkelhets skull kallad LSCT), som Silvano Raso företräder, har beviljats tcrminalkonccssion med stöd av artikel 18 i 1954 års lag.

33 Varaktigheten av denna period (nedan kallad den relevanta perioden) framgår vid en granskning av akten. Kommissionen hävdar att domstolen i syfte alt besvara den första frågan borde utgå ifrån att perioden började i maj 1994, eftersom det är den närmast följande månaden efter ikraftträdandet av 1994 års lag. Eftersom 1994 års lag i praktiken kodifierar bestämmelserna i de tidigare provisoriska förordningarna (se punkt 10 ovan) förefaller detta förslag vara rimligt, oaktat del faktum att den delen av den relevanta perioden (nästan ett och ett halvt år) faktiskt föregår domen i målet Porlo di Genova.

34 Den nationella domstolen hänvisar i detta avseende, utan närmare förklaring, till målet Porto di Genova.

35 För att hävda denna princip gentemot den cena medlemsstaten har de tilltalade särskilt hänvisat till domen av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141).

36 Domen av Jen 18 mars 1980 i mäl 52/79 (REG 1980, s. 833; svensk specialutgåva, häfte 4), punkt 9. ,

37 Ibidem.

38 Se dom av den 14 november 1995 i mal C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955, nedan kallat målet Svensson och Gustavsson), där domstolen, tvärtemot generaladvokat Elmers uttryckliga rekommendation, inte betraktade det faktum att klagandena vid den nationella domstolen vid den aktuella tidpunkten var medborgare i ett tredje land, som något hinder för deras möjlighet att åberopa artikel 59 för att ifrågasätta en luxemburgsk bestämmelse om räntesubvention som i praktiken bara gällde lån som tagits i banker i Luxemburg.

39 I dom av den 7 maj 1997 i de förenade målen C-321/94—C-324/94 Pistre m. fl. (REG 1997, s. I-2343) ogillade domstolen, visserligen med avseende på artikel 30 i fördraget, invändningen att artikeln inte var tillämplig på ett åtal mot ett franskt Dolag i Frankrike för att olagligcn ha märkt vissa franska varor avsedda för försäljning på den franska marknaden såsom härrörande från en viss fransk bergsregion. Domstolen uttalade (punkt 44) att, [ä]vcn om det är riktigt att tillämpningen av en nationell bestämmelse som faktiskt inte har något samband med import av varor inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30 i fördraget ... kan man likväl inte bortse från den senare artikeln endast av det skälet att alla omständigheter i det konkreta mål som är anhängiggjort vid den nationella domstolen inskränker sig till en enda medlemsstat. Även under dessa omständigheter ansåg domstolen (punkt 45) att [tillämpningen av en nationell bestämmelse i ett sådant fall kan nämligen även medföra verkningar för den fria rörligheten av varor mellan medlemsstaterna, särskilt då bestämmelserna i fråga gynnar saluföringen av varor med inhemskt ursprung till förfång för importerade varor.

40 Punkterna 38 och 39 (min kursivering).

41 Fotnot 34 ovan, särskilt punkt 30 i domen.

42 Dom av den 17 maj 1994 i mål C-18/93 (REG 1994, s. I-1783).

43 Dom av den 17 juni 1997 i mål C-70/95 (REG 1997, s. I-3395).

44 Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster pä sjötransportområdel mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (EGT L 378, svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 145). Jag håller med om den åsikt som uttrycktes av generaladvokat van Gerven i punkt 16 i hans förslag till avgörande i målet Porto di Genova att hamnarbete måste särskiljas från sjötransport i egentlig bemärkelse ...; se REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5913. Enligt min uppfattning borde samma distinktion vara tillämplig mutatis mutandis på utförandet av hamntjänstcr och sjötransporttjänsler.

45 Punkt 30. Det skall anmärkas att artikel 1.1 i förordningen uttryckligen anger att [f]rihet att utföra sjötransporter mellan medlemsstater och tredje land skall gälla för medborgare i medlemsstater med hemvist i en annan medlemsstat än den person för vilken sjötransporten utförs.

46 Punkt 37. I fallet betraktades emellertid alla mottagare av tjänsten, fastän de i viss utsträckning inte var italienska, såsom etablerade i Italien där tjänsterna tillhandahölls, se punkt 39.

47 Punkt 22.

48 Se i detta avseende dom av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (REG 1994, s. I-3453), punkt 23—25.

49 De hänvisar även lill den indirekta begränsningen av användarnas rält au erhålla alla de hamntjänstcr som de erfordrar frän ett stälic. De möjliga ogynnsamma konsekvenserna för tjänstemottagarna av en begränsning som inverkar på tillhandahållandet av tjänsterna i fråga kan enligt min åsikt inte åberopas av liänstcutövarcn för alt fastställa en överträdelse av artikel 59 i fördraget, om de inte också påverkar utövandet av den egna verksamheten. I exempelvis det ovannämnda målet Svensson och Gustavsson var del således klart att den inskränkning som härrörde från de ifrågasatta luxemburgska reglerna och som påverkade tillhandahållandet av lån från banker som inte var etablerade i Luxemburg till kunder bosatta i Luxemburg även menligt inverkade på friheten för kärandena vid den nationella domstolen att motta banktjänster. Eftersom jag i det förevarande fallet anser att begränsningen av alt förmedla arbetskraft annat än från ombildade bolag inverkar menligt på tillhandahållandet av tcrminalförctagstjänstcr, är det inte nödvändigt att särskilt undersöka relevansen av den möjliga begränsningen av rätten för icke italienska användare av de italienska hamnarna att fritt motta hamntjänstcr.

50 Dom av den 17 december 1981 i mål 279/80 (REG 1981, s. 3305; svensk specialutgåva, häfte 6).

51 Se särskilt punkt 28 ovan.

52 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Svensson och Gustavsson, punkt 15.

53 Detta spörsmål måste särskiljas från den möjliga överträdelsen av artikel 48 i fördraget, till vilken jag hänvisade i punkt 34 ovan, och den mer hypotetiska möjligheten att etableringsfriheten i Italien för företag från andra medlemsstater som är specialiserade på tillhandahållandet av sådan arbetskraft begränsas, om de ombildade bolagen beviljas monopol på tillhandahållandet av tillfällig hamnarbetskraft.

54 Se domen i det ovan i fotnot 49 nämnda målet Webb, punkt 17.

55 Se exempelvis det ovannämnda målet Alpine Investments och resonemanget i punkt 31 ovan.

56 Punkt 11 i förslaget till avgörande; se även fotnot 19 ovan.

57 I detta avseende räcker det att påminna om att alia de hamnarbetare som var anställda av de före detta hamnbolagen var italienska medborgare och att det är denna grupp av namnarbetare som åtnjuter förtur till anställning enligt de nya reglerna; se punkt 34 ovan.

58 Ovannämnt, punkt 18 i domen.

59 Ibidem, punkt 19.

60 Dom av den 28 mars 1996 i mål C-272/94 (REG 1996, s. I-1905).

61 Se exempelvis dom av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Collectieve Antennevoorziening Gouda (REG 1991, s. I-4007), punkt 15.

62 Det kanske kan vara till hjälp för den nationella domstolen att påpeka att det i förfarandet vid domstolen inte har påståtts att hamnarbetare som tidigare var anställda av hamnbolagen och som sedemera åtcranställts av terminalföretag eller namnföretag med tillstånd skulle ha lidit rättsförlust på grund av detta.

63 Det förefaller inte som om de offentliga arbetsförmedlingarna som är etablerade med stöd av 1949 års lag är verksamma inom hamnsektorn.

64 Det har inte i inlagorna lill domstolen påståtts alt tillhandahållandet av tillfälliga hamnarbetare utgör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den bemärkelse som avses i artikel 90.2 i fördraget. Den bestämmelsen kan mot bakgrund av domstolens avgörande i målet Porto di Genova (se punkt 27) och generaladvokat van Gervens mer rättframma åsikt (se punkt 27 i hans förslag till avgörande, REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5919) inte heller vara tillämplig.

65 I domen i det ovannämnda målet Höfner och Elser, punkt 21, uttalade domstolen till exempel att begreppet företag innefattar varje enhet som utövar ekonomisk aktivitet, oavsett enhetens rättsliga status och sättet den finansieras på .... Den uttalade även uttryckligen att arbetsförmedling är en ekonomisk aktivitet.

66 Se exempelvis dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands mot kommissionen (REG 1978, s. 207), särskilt punkt 11, och av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461), punkt 23— 28.

67 Se exempelvis domarna i de ovannämnda målen United Brands mot kommissionen samt Michelin mot kommissionen, punkterna 22 respektive 37, och dom av den 14 november 1996 i mål C-333/94 P, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1996, s. I-5951), punkt 19.

68 Punkt 28 (min kursivering).

69 Se punkt 22—32 ovan.

70 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Höfner och Elser, punkt 32. Generaladvokat Jacobs ansåg faktiskt t sitt förslag till avgörande i det målet (punkt 48) att artikel 86 till och med kunde vara tillämplig i helt interna situationer. Vad avser tillämpningen av artikel 86 har domstolen således att göra med det klandrade uppträdandets samtliga konsekvenser i fråga om konkurrensstrukturen inom den gemensamma marknaden ...; se dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223), punkt 33.

71 Punkt 16.

72 Det relevanta stycket i punkt 19 i domen anges i punkt 8 ovan. Sammanfattningsvis omfattade de påstådda missbruken: i) begäran om betalning för icke efterfrågade tjänster; ii) debitering av oproportionerliga priser; iii) den ogynnsamma kostnaden och tidsmässiga konsekvenser av att vägra använda modern teknik; iv) tillämpning av ett diskriminerande rabaltsystcm.

73 Ovannämnt, punkt 29.

74 Dom av den 19 mars 1991 i mål C-202/88 (REG 1991, s. I-1223), punkt 56.

75 I domen i målet ĽRT hänför sig domstolen således i den engelska versionen (punkt 37) till ... en situation i vilken [ett] företag föranleds att överträda artikel 86 ..., [is led] medan den t målet Porto di Genova (punkt 17 i den engelska versionen av domen) anger punkt 37 i sin dom i målet ERT som stöd för en formulering av den relevanta principen såsom avseende förhållanden under vilka det dominerande företaget förmås [is induced] missbruka sin dominerande ställning (min kursivering). I exempelvis den franska versionen av dessa domar används samma formulering, est amenée, i båda punkterna.

76 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Höfner och Elser, punkt 29. Se även i detta avseende den uppfattning som generaladvokat Jacobs gav uttryck för i punkt 43 i sitt förslag till avgörande.

77 Se bland annat domen i det ovannämnda målet ERT, punkt 35.

78 Se generaladvokat Tesauros förslag till avgörande inför domen av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (REG 1993, s. I-2533), punkterna 11 och 12, där det även i fotnot 11 i hans förslag till avgörande bland annat hänvisas till den kritik som framförts av L. Gyselen i hans rättsfallsreferat avseende målet Porto di Genova, CML Rev 1228 (1992); se särskilt s. 1238—1241.

79 Som ovannämnde L. Gysclcn (s. 1240), träffande anmärkte: [M]an kan lätt första, hur, i denna gestaltning, förekomsten av monopolmaki och missbruket av denna makt blir ett och hur den sanna källan till missbruket ligger i förekomsten och inte i utövandet av monopolmaktcn.

80 Domen i målet Höfner och Elser, punkt 9. Enligt generaladvokat Jacobs förmenande (punkt 45 i hans förslag till avgörande) kunde Bundesanstalt ha dragit större nytta av sina befogenheter att under vissa omständigheter ge organisationer eller andra personer i uppdrag att bedriva arbetsförmedling för enskilda yrkesgrupper eller personer.

81 Ibidem, punkt 31.

82 Missbruken räknas upp av domstolen i punkt 19 i domen, som citeras i punkt 8 ovan och sammanfattas i fotnot 71 ovan.

83 Se punkt 22 i hans förslag till avgörande i målet Porto di Genova (REG 1991, s. I-5889, i synnerhet s. I-5916).

84 Dom av den 5 oktober 1994 i mål C-323/93 (REG 1994, s. I-5077).

85 Ibidem, punkt 20 (min kursivering). På Irland ifrågasattes ett liknande regionalt semincringsmonopol i målet O'Neill mot The Minister for Agriculture and Food, Ireland and llic Attorney General [1995] ICLR 494 (High Court). Sökanden hade nekats licens att tillhandahålla en omfattande semincringstjänst på grund av alt ministerns policy var att bara bevilja en sådan licens för vart och ett av de nio områden som landet hade indelats i. O'Neill ville få fastställt alt det regionala monopolsystemet var oförenligt med bland annat artiklarna 85, 86 ocn 90 i fördraget. Domaren Budd vägrade alt bifalla yrkandet eftersom han, vid en noggrann granskning av domstolens rättspraxis, särskilt målen Höfner och Elser och La Crespelle, inte ansåg det styrkt att de exklusiva licensinnchavarna hade missbrukat sin dominerande ställning som en direkt följd av att de hade beviljats licens eller alt de, genom att enbart utöva sina exklusiva rättigheter, var oförmögna atl undvika sådant missbruk; se [1995] ICLR 494, s. 548—556. Denna dom ändrades den 14 maj 1997 av Supreme Court på en rent nationell rättslig grund.

86 Domen i målet La Crespelle, punkterna 20 och 21. Fastän generaladvokat Gulmann i sitt förslag till avgörande i målet La Crespelle ansåg att ett missbruk i den mening som avses i artikel 86 skulle uppstå, om betalning krävdes för fiktiva utgifter, ansåg han inte att risken för missbruk var av sådan natur att den skulle göra rätten att begära betalning för extrautgifter i sig oförenlig med medlemsstatens skyldigheter enligt fördraget (se punkt 36). Tvärtom ansåg han att [d]ct inte [fanns] något i de franska reglerna som skulle föranleda centrumen att agera på det sättet (se punkt 43). Om oberättigade extrautgifter debiterades skulle således det berörda centrumet ensamt vara potentiellt ansvarigt enligt artikel 86.

87 I begäran om förhandsavgörande i målet Porto di Genova beskrev den nationella domstolen vissa omständigheter som skulle kunna utgöra missbruk av särskilt Compagnia: se punkt 19 i domen och punkt 18 i generaladvokat van Gervens förslag till avgörande. I det förevarande fallet är det, å andra sidan, enbart i den andra frågan som den nationella domstolen hänför sig (se punkt 49 ovan) till ett möjligt missbruk hos LSCT av dess ställning som terminalförctag i La Spezias hamn.

88 Del ombildade bolaget kan fortfarande ha tillräckligt mänga anställda, på permanent eller tillfällig basis, för att snabbt kunna tillfredsställa efterfrågan pä arbetskraft från terminalföretag eller hamnföretag med tillstånd, närhclst den uppslår och på icke diskriminerande grund. Domstolen har emellertid inte erhållit någon information avseende det system med tillfällig anställning som avses i artikel 23 i 1994 års lag; se fotnot 25 och punkt 38 ovan.

89 Det skall emellertid anmärkas att domstolen inte har erhållit någon information om det pris som det ombildade bolaget i La Spczias hamn faktiskt uttagit, eller metoden för dess beräkning. Till exempel har domstolen således inte informerats (såsom anmärkts i punkt 71 ovan) om huruvida artikel 112 i lagen och artikel 203 i förordningen fortfarande är tillämpliga eller är tillämpliga i ändrad form: se punkt 4 och fotnot 8 ovan.

90 Den ovannämnda domen, punkt 37. Domstolen uttalade på liknande sätt, i punkt 51 i domen i målet Frankrike mot kommissionen, nämnt i fotnot 73 ovan, att om en ekonomisk aktör fick i uppgift att typgodkänna utrustning som skulle användas av denne själv och dennes konkurrenter skulle del innebära att aktören gavs en uppenbar fördel framför sina konkurrenter.