Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs den 23 oktober 1997
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43.
3 EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.
4 Rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 om ändring av direktiv 75/442 om avfall (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66).
5 Bilagorna IIA och IIB i direktivet ändrades genom kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 (EGT L 135, s. 32).
6 Flera exempel ges på de former av åtgärder som avses.
7 Artikel 3.2.
8 Artikel 44.
9 Rådets beslut 93/98/EEG av den 1 februari 1993 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om kontroll av gränsövcrskridandc transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall (Baselkonvcntioncn) (EGT L 39, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 202). Konventionstexten finns fogad till rådsbcslutet.
10 Se punkt 23—31.
11 Punkterna 7, 8, 14 och 16.
12 Se ovan punkt 17.
13 Punkt 13 respektive punkt 14.
14 Ursprungligen avdelning VII men numera avdelning XVI på grundav ändringar som fördraget om Europeiska unionen har medfört.
15 Dom av den 9 juli 1992 i mål C-2/90 (REG 1992, s. I-4431; svensk specialutgåva, häfte 13), behandlas nedan i punkt 45— 50.
16 Punkt 34 i domen.
17 Punkt 35 i domen.
18 SEK (89) 934 slutlig. Se Chalmers, Damian, Community Policy on Waste Management — Managing Environmental Decline Gently, Yearbook of European Law, 1994, s. 280.
19 EGT C 122, s. 2.
20 S. 23— 25.
21 Punkt 35 i domen, citerad i punkt 45 nedan.
22 Se ovan fotnot 8.
23 I artikel 2.4 anges att slutligt omhändertagande innebär varje förfarande som specificeras i bilaga 4. Bilaga 4 innehåller bland annat en förteckning över metoder som kan leda till resursåtcrvinning, materialåtervinning, återvinning, direkt åtcrbruk eller alternativa användningsområden.
24 Se artikel 2.3 vari det hänvisas till gränsöverskridandc transport av farligt avfall eller annat avfall. I artikel 2.1 definieras annat avfall som avfall som uppräknas i bilaga 2. De enda avfallstyper som uppräknas däri är hushållsavfall och restprodukter som uppstår genom förbränning av hushållsavfall.
25 Artikel 4.2 d. Se även artonde övervägandet i ingressen, vari det anges att gränsövcrskridandc transporter av farligt avfall och annat avfall bör reduceras till ett minimum.
26 Artikel 4.9.
27 Artikel 4.2 c.
28 Se även åttonde övervägandet i ingressen, vari det anges att farligt avfall och annat avfall bör, så långt detta är förenligt med ur miljövårdshänscende riktig och effektiv hantering, slutligt omhändertas inom den stat där det producerades.
29 Von Wilmowsky, Peter, Waste disposal in the internal market: the state of play after the ECJ's ruling on the Walloon Import Ban, Common Market Law Review, 1993, s. 541, i synnerhet s. 560, fotnot 37.
30 Se ovan fotnot 14.
31 Rådets direktiv 84/631/EEG av den 6 december 1984 om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsövcrskridande transporter av farligt avfall (EGT L 326, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 200).
32 Punkt 34—36 i domen.
33 Se exempelvis Hancher och Sevenster, Case comment on Case C-2/90 Commission v Belgium, Common Market Law Review, 1993, s. 351—367; Stuyck, Jules H. V., Le traitement des déchets dans la (non-)réalisation du marché intérieur, Journal des tribunaux de droit européen, 1994, nr 5, s. 10— 12; Von Wilmowsky, omnämnd ovan i fotnot 28; Chalmers, Damian, omnämnd ovan i fotnot 17; Geradin, Damien, The Belgian Waste Case, European Law Review, 1993, s. 144, och Demiray, David Α., The Movement of Goods in a Green Market, Legal Issues of European Integration, 1994, nr 1, s. 73—110.
34 Se i detta avseende professor Jans, J. H., Self-sufficiency in European Waste Law?, First Nordic Conference on EU Environmental Law, 1994, s. 71—78.
35 Punkt 30—32 i domen.
36 Beträffande bestämmelserna i förordningen och direktivet är det uppenbart att medlemsstaterna inte därmed tillåts att åsidosätta fördraget. Se exempelvis dom av den 20 april 1978 i de förenade målen 80/77 och 81/77, Commissionaires Réunis mot Receveur des Douanes (REG 1978, s. 927; svensk specialutgåva, häfte 4), och av den 9 augusti 1994 i de förenade målen C-363/93 och C-407/93—C-411/93, Lancry mot Direction Générale des Douanes (REG 1994, s. I-3957; svensk specialutgåva, häfte 16).
37 Punkt 27.
38 Eftersom domstolen under denna punkt hänvisade till behandling och slutligt omhändertagande och i övrigt endast till slutligt omhändertagande, är det möjligt att domstolen genom att använda ordet behandling avsåg behandling före slutligt omhändertagande, kanske i syfte att minska avfallets farlighet i väntan på eller under det slutliga omhändertagandet.
39 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-422/92 (REG 1995, s. I-1097).
40 Dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91 (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva, häfte 14).
41 Se ovan fotnot 30.
42 Rådets direktiv 86/279/EEG av den 12 juni 1986 om ändring av direktiv 84/631 om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsövcrskndandc transporter av farligt avfall (EGT L 181, s. 13).
43 Punkt 14 i domen.
44 Förordningen trädde i kraft den tredje dagen efter dess offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 6 februari 1993, men blev tillämplig först 15 månader efter offentliggörandet (artikel 44).
45 I sjunde övervägandet i ingressen till förordningen hänvisas till principerna om närhet och tillräcklig egenkapacitet genom en uppräkning av de bestämmelser i direktivet vari hänvisning till dessa principer sker. Ocnna hänvisning avser följaktligen på samma sätt endast avfall för slutligt omhändertagande.
46 KOM (90) 415 slutlig —SYN 305 av den 26 oktober 1990, s. 4.
47 S. 5.
48 Under förutsättning att vissa villkor var uppfyllda, fanns i det ursprungliga förslaget ett särskilt system tillämpligt på avfall för återvinning. Grunderna för att invända mot en transport av avfall för återvinning uppräknades inte, och det var endast den behöriga myndigheten i destinationsstaten som kunde göra invändningar. A andra sidan, beträffande avfall för slutligt omhändertagande, föreskrevs i artikel 4.3 att den behöriga myndigheten i avsändarstaten kunde göra invändningar mot en planerad transport om det fanns en anläggning med tillstånd avsevärt närmare den som valts av anmälaren och som [använde sig av] lämpliga tekniker för att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön och mänsklig hälsa.
49 Punkt 15 i resolutionen.
50 Detta påstående återfinns i en fotnot till femte övervägandet i ingressen till resolutionen, vari anges att ... det är viktigt att gemenskapen som helhet erhåller tillräcklig egenkapacitet för slutligt omhändertagande av avfall, och det är önskvärt att medlemsstaterna var för sig strävar mot en sådan tillräcklig egenkapacitet.
51 Nämligen hänvisningen i punkterna 7 och 11 till främjandet av slutligt omhändertagande av avfall i en av de närmast belägna lämpliga anläggningarna och till en minimering av avfaflstransporterna.
52 Omnämnd i punkt 5. Prioritering av återvinning omnämns också i artikel 4.3 a i i förordningen, se ovan punkt 13.
53 Jämför artikel 4.3 a i beträffande avfall för slutligt omhändertagande.
54 Se ovan punkt 39.
55 Se ovan punkt 41.
56 Se ovan punkt 39.
57 Citerad in extenso ovan, punkt 41.
58 Se diskussionen om artikel 11 i Kummer, Katharina, International Management of Hazardous Wastes, Oxford, 1995, s. 88— 99.
59 Parterna har enligt konventionen möjlighet att förbjuda export av avfall för återvinning med stöd av artikel 4.11 i konventionen, vari föreskrivs att ingenting i konventionen skall hindra en part från att införa ytterligare krav som är förenliga med bestämmelserna i konventionen och är i överensstämmelse med reglerna i internationell rätt i avsikt att bättre skydda människors hälsa och miljön.
60 Såsom Ekonomiska och sociala kommittén noterade, i punkt 3.2.2 i sitt yttrande om meddelandet från kommissionen om revidering av gemenskapens strategi för avfallshantering, risken som följer med giftiga ämnen... ökar med transportens längd och antalet områden och personer som utsätts för föroreningarna (EGT C 89, 1997, s. 2).
61 Punkt 46— 49.
62 Punkt 24.
63 Dom av den 14 juli 1981 i mål 155/80 (REG 1981, s. 1993; svensk specialutgåva, häfte 6). Se även dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81, 142/81 och 143/81, Holdijk m. fl. (REG 1982, s. 1299; svensk specialutgåva, häfte 6), punkt 11, av den 10 mars 1983 i mål 172/82, Inter-Huiles m. fl. (REG 1983, s. 555), punkt 12, av den 7 februari 1984 i mål 237/82, Jongeneel Kaas m. fl. (REG 1984, s. 483; svensk specialutgåva, häfte 7), punkt 22, och av den 9 juni 1992 i mål C-47/90, Delhaize och Le Lion (REG 1992, s. I-3669), punkt 12.
64 Se ovan punkt 31 för en beskrivning av den nya politiken.
65 Dom av den 20 februari 1978 i mål 120/78, Rcwc-Zcntral (REG 1978, s. 649; svensk specialutgåva, häfte 4). Beträffande miljöhänsyn se exempelvis dom av den 20 september 1988 i mål 302/86, kommissionen mot Danmark (REG 1988, s. 4607; svensk specialutgåva, häfte 9), punkt 8.
66 Se i detta avseende även Oliver, Peter, Free Movement of Goods in the European Community, tredje upplagan, 1996, Sweet & Maxwell, s. 122.
67 Se exempelvis de mål som omnämns av Peter Oliver på sidorna 112 och 113: dom av den 17 juni 1981 i mål 113/80, kommissionen mot Irland (REG 1981, s. 1625; svensk specialutgåva, häfte 6), av den 13 mars 1984 i mål 16/83, Prantl (REG 1984, s. 1299; svensk specialutgåva, häfte 7), av den 2 februari 1989 i mål 274/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 229) och av den 13 december 1990 i mål C-238/89, Pall (REG 1990, s. I-4827).
68 Peter Oliver, s. 113.
69 Se ovan fotnot 62, punkt 14 i domen.
70 Dom av den 6 oktober 1987 i mål 118/86 (REG 1987, s. 3883), punkt 16.
71 Se exempelvis domen i det i fotnot 69 omnämnda målet Nertsvoederfabrick Nederland, i vilken domstolen ansåg att en implicit begränsning av exporten av hönsslakteriavfall inte föreföll nödvändig i hälsoskyddshänsccndc.
72 Se exempelvis dom av den 19 december 1961 i mål 7/61, kommissionen mot Italien (REG 1961, s. 635) och av den 28 mars 1995 i mål C-324/93, Evans Medical och Macfarlan Smith (REG 1995, s. I-563).
73 Dom av den 10 juli 1984 i mål 72/83, Campus Oil m. fl. (REG 1984, s. 2727; svensk specialutgåva, häfte 7), punkt 35. I domen i målet Ncrtsvocdcrfabrick Nederland, omnämnt ovan i fotnot 69, punkt 15, citerade domstolen domen i målet Campus Oil och slog fast att tillämpningen av artikel 36 utesluts inte enbart genom det förhållandet att nationella regler, berättigade utifrån objektivt fastställda omständigheter som uppfyller kraven i artikel 36, gör det möjligt att uppnå andra mål av ekonomisk natur. Detta gäller i än högre grad när målsättningen av ekonomisk natur av nödvändighet tidrar till att uppnå målet som avser hälsoskydd.
74 Enligt den nederländska regeringen är den delen av planen inte relevant, eftersom den rör eldfarligt, förpackat avfall som inte har någonting att göra med den aktuella tvisten. Oljefiltcr behandlas i områdesplan 19. Planens natur diskuteras ovan under punkt 23—31.
75 Relevant rättspraxis diskuteras i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande av den 26 november 1996 i de förenade målen C-157/94, C-158/94, C-159/94 och C-160/94, kommissionen mot Nederländerna, Italien, Frankrike och Spanien, punkt 86— 90.
76 Se exempelvis dom av den 13 november 1975 i mål 26/75, General Motors mot kommissionen (REG 1975, s. 1367) och av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (REG 1993, s. I-2533; svensk specialutgåva, häfte 14), punkt 9.
77 Se exempelvis dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, häfte 7), punkt 28, och av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, häfte 11), punkt 31.
78 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfncr och Elser (REG 1991, s. I-1979; svensk specialutgåva, häfte 11), punkt 29.
79 Dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands mot kommissionen (REG 1978, s. 207; svensk specialutgåva, häfte 4), punkt 250— 254, och av den 4 maj 1988 i mål 30/87, Bodson (REG 1988, s. 2479), punkt 31.
80 Se generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande av den 9 oktober 1997 i mål C-163/96, Silvano Raso m. fl. (REG 1998, s. I-533), punkt 57—66.
81 Se dom av den 30 januari 1974 i mål 127/73, BRT (REG 1974, s. 51; svensk specialutgåva, häfte 2), punkt 22, och generaladvokaten Da Cruz Vilaças förslag till avgörande i det i fotnot 78 omnämnda mälet Bodson, punkt 81.
82 Se generaladvokaten Rozes förslag till avgörande i det i fotnot 62 omnämnda målet Inter-Huiles, s. 581, vari hon ansåg att franska företag med tillstånd att samla in och slutligt omhänderta oljeavfall kunde anses utgöra företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 90.2.
83 Dom i det i fotnot 80 nämnda målet BRT och dom av den 17 juli 1997 i mål C-242/95, GT-Link (REG 1997, s. I-4449), punkt 50.
84 Dom av den 11 april 1989 i mål 66/86, Ahmed SaeedFlugreisen och Silver Line Reisebüro (REG 1989, s. 803; svensk specialutgåva, häfte 10), punkt 55.
85 Domen i det i fotnot 75 nämnda målet Corbeau, särskilt punkt 15.
86 Dom av den 13 december 1991 i mål C-18/88, GB-Inno-BM (REG 1991, s. I-5941; svensk specialutgåva, häfte 11), punkt 16.
87 Dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Almelo m. fl. (REG 1994, s. I-1477; svensk specialutgåva, häfte 15), punkt 48
88 Domarna i dc i fotnot 75 respektive 86 nämnda målen Corbeau, punkt 20, och Almelo, punkt 50. Dessa domar låter antyda att den nationella domstolen inte bara kan sii fast att artikel 90.2 inte skall tillämpas, utan också att den kan tilllämpas så att en viss praxis inte omfattas av fördragets konkurrensregler.
89 Se ovan fotnot 86, punkt 49 i domen.
90 Dom av den 30 april 1974 i mål 155/73 (REG 1974, s. 409; svensk specialutgåva, häfte 2).
91 Dom av den 3 oktober 1985 i mål 311/84 (REG 1985,s 3261).
92 Se ovan fotnot 75.
93 Punkt 16 i domen.
94 Punkt 17 i domen.
95 Punkt 19 i domen.