lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 18 maj 2001

CELEX
61999CC0268
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Associeringsavtalet skall fylla ut tomrummet mellan handelsavtalet och anslutningsavtalet (Hallstein, W., citerad av Blumann, C, i de allmanna slutsatserna från seminariet Le concept d'association dans les accords passés par la Communauté: essai de clarification, Actes du colloque, Bruylant, 1999, s. 319). Blumann tillägger att associeringsavtalet, i sin ursprungliga form, skulle omfatta allt det som gick utöver handelsavtalets ramar, men som fortfarande omfattades av utvidgningen (ibidem).

3 Flamand-Lévy, B., Essai de typologie des accords externes, se ovannämnda Actes du colloque, s. 66.

4 EGT L 217, 1964, s. 3687; svensk specialutgåva, område 11, volym 36, s. 4, nedan kallat avtalet mellan EEG och Turkiet.

5 Även kallade sökandena i målet vid den nationella domstolen.

6 Nedan kallad statssekreteraren.

7 Nedan kallad IND.

8 EGT L 348, 1993, s. 2, svensk specialutgåva, område 11, volym 26, s. 4, nedan kallat avtalet mellan gemenskaperna och Republiken Polen.

9 EGT L 360, 1994, s. 2, svensk specialutgåva, omräde 11, volym 36, s. 3, nedan kallat avtalet mellan gemenskaperna och Republiken Tjeckien.

10 Andra, tolfte och femtonde skälen.

11 Andra, femtonde och artonde skälen.

12 Nedan kallad utlänningslagen.

13 Nedan kallat utlänningscirkuläret.

14 Det skall dock påpekas att villkoret enligt vilket det krävs att ansökan om uppehållstillstånd skall innebära ett väsentligt ekonomiskt intresse för Nederländerna, enligt den nederländska regeringen inte gäller med avseende på de avtalsslutande parternas medborgare som utövar förvärvsverksamhet [som egenföretagare] (punkt 28 i Nederländernas yttrande).

15 Kapitel B 12, avsnitt 4.2.3.

16 Med hänsyn till likheten mellan de två associeringsavtalen skall de resonemang som i detta förslag til! avgörande gäller avtalet mellan gemenskaperna och Republiken Polen (nedan kallat associeringsavtalet) av rena bekvämlighetsskäl anses i alla avseenden kunna överföras på motsvarande bestämmelser i avtalet mellan gemenskaperna och Tjeckien.

17 Se generaladvokaten Albers förslag till avgörande i följande mål som ännu inte avgjorts av domstolen, nämligen C-63/99, Gloszczuk, i fråga om associeringsavtalet mellan gemenskaperna och Republiken Polen, och C-235/99, Kondova, i fråga om associeringsavtalet mellan gemenskaperna och Bulgarien, och generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i mål C-257/99, Barkoci och Malik, som ännu inte avgjorts av domstolen, i fråga om associeringsavtalet mellan gemenskaperna och Republiken Tjeckien.

18 Se exempelvis dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkt 14, av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 15, av den 5 juli 1994 i mal C-432/92, Anastasiou m.fl. (REG 1954, s. I-3087), punkt 23, av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Räcke (REG 1998, s. I-3655), punkt 31, av den 4 maj 1999 i mål C-262/96, Sürül (REG 1999, s. I-2685), punkt 60, och av den 11 maj 2000 i mål C-37/98, Savas (REG 2000, s. I-2927), punkt 39.

19 Se särskilt dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike (REG 1974, s. 359; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257), i fråga om artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse), av den 21 juni 1974 i mål 2/74, Reyners (REG 1974, s. 631; svensk specialutgåva, volym 2, s. 309), i fråga om artikel 52 i fördraget, och av den 31 januari 1991 i mål C-18/90, Kziber (REG 1991, s. I-199; svensk specialutgåva, volym 11, tillägg, s. 9), om principen om ickediskriminering sådan den återfinns i ett associeringsavtal.

20 Se domen i det ovannämnda malet Sürül, punkt 63.

21 Se som exempel på senare rättspraxis domen i det ovannämnda målet Savas, punkt S3.

22 Se dom av den 8 april 1976 i mål 48/75, Royer (REG 1976, s. 497; svensk specialutgåva, volym 3, s. 73), punkterna 31 och 32, enligt vilken rätten för medborgarna i en medlemsstat att resa in till en annan medlemsstats territorium och att uppehålla sig där i de syften som anges i fördraget, nämligen för att söka anställning eller utöva ett yrke som självständig, utgör en rättighet som följer direkt av fördraget. Se även dom av den 5 februari 1991 i mål C-363/89, Roux (REG 1991, s. I-273), punkt 9, och domen i det ovannämnda målet Savas, punkt 60, om den fria rörligheten för arbetstagare sådan den införts genom avtalet mellan EEG och Turkiet.

23 Se, som ett senare exempel pä fast rättspraxis, dom av den 1 juli 1993 i mål C-312/91, Metalsa (REG 1993, s. I-3751), punkt 11, och, som exempel på jämförelsen mellan två associeringsavtal, dom av den 2 mars 1999 i mål C-416/96, Eddline El-Yassini (REG 1999, s. I-1209), punkt 61.

24 Artikel 3 c i EG-fördraget (nu artikel 3.1 c EG i ändrad lydelse).

25 Artikel 1.2 i associeringsavtalet.

26 Artikel 8a.1 i EG-fördraget (nu artikel 18.1 EG i ändrad lydelse) och artikel 52 i fördraget. Se dom av den 19 februari 1996 i mål C-193/94, Skanavi och Chryssanthakopoulos (REG 1996, s. I-929).

27 Den nederländska regeringen har påpekat att [v]illkoret enligt vilket det krävs medel för försörjningen är nämligen ett allmänt villkor vid inresa som i princip gäller för alla utlänningar som vill hävda en rätt till inresa för en vanlig vistelse (det vill säga personer som inte ansöker om asyl) (punkt 27 i det skriftliga yttrandet).

28 Punkt 4.4 i beslutet om hänskjutande.

29 Nedan kallat villkoret om tillräckliga medel eller åtgärden.

30 Det skall erinras om att domstolen sedan länge har fastställt rättspraxis på området för den fria rörligheten för arbetstagare, sådan den införts genom fördraget, i frågan om huruvida en stat av en medborgare i gemenskapen kan kräva att denne har medel till sin försörjning. Den medborgare i en medlemsstat som inom en annan medlemsstats territorium utför arbete för en lön som är lägre än det belopp som bedöms som existensminimum i den sistnämnda staten, är en arbetstagare i den mening som avses i artikel 48 i fördraget, med den följden att han kan åberopa denna bestämmelse för att komma i åtnjutande av den fria rörligheten på gemenskapens territorium (dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin, REG 1982, s. 1035; svensk specialutgåva, volym 6, s. 335, punkt 18). Se även dom av den 3 juni 1986 i mål 139/85, Kempf (REG 1986. s. 1741; svensk specialutgåva, volym 8. s. 629), och dom av den 14 december 1995 i mål C-444/93, Megner och Scheffel (REG 1995, s. I-4741). Utsträckningen av tolkningen av en bestämmelse i fördraget till en jämförbar bestämmelse i ett avtal som gemenskapen har ingått med ett tredje land är, i enlighet med de faktorer inom rättstillämpningen som tidigare nämnts (punkt 59 i detta förslag till avgörande), beroende på det syfte som inom den ram som utmärker var och en av dem eftersträvas genom dessa bestämmelser. Jag har redan påpekat å ena sidan de materiella skillnaderna mellan fördraget och associeringsavtalet, som hindrar att tolkningen av fördraget enkelt kan överföras på avtalet, och å andra sidan själva ordalydelsen av artikel 58.1 i associeringsavtalet, av vilken följer att den nationella lagstiftningen i fråga om inresa och vistelse under vissa villkor kan upprätthållas till förmån för medlemsstaterna.

31 Min uppfattning i denna fråga sammanfaller med den som generaladvokaten Alber givit uttryck för i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kondova (punkt 105), och med den som generaladvokaten Mischo givit uttryck för i sitt förslag tifi avgörande i det ovannämnda målet Barkoci och Malik (punkt 84).

32 Punkterna 32 och 33 i dess skriftliga yttrande.

33 Enligt den nederländska lagen kravs av en utländsk medborgare att han skall utföra ett yrkesarbete, att han har upprättat en affärsplan för verksamheten, att han fullgör uppgifterna med driften av verksamheten lika mycket som med genomförandet av denna, att han för att säkerställa företagets fortlevnad har sitt hemvist i Nederländerna, att han genomför investeringar och ingår långsiktiga förpliktelser.

34 Se, som ett exempel pá senare fast rättspraxis om tolkningsmetod, dom av den 23 mars 2000 i mål C-208/98, Berliner Kindl Brauerei (REG 2000, s. I-1741), punkt 18.

35 Alla språkversioner av denna text använder inte som den franska, tyska, danska, engelska, italienska eller finska versionen begreppet oberoende förvärvsverksamhet {activités économiques indépendantes). I dessa andra versioner uppfattas dock begreppet på samma sätt, med närliggande innebörd, nämligen icke avlönad förvärvsverksamhet (den grekiska, nederländska och portugisiska versionen), förvärvsverksamhet för egen räkning (den spanska versionen) eller förvärvsverksamhet som egenföretagare (den svenska versionen).

36 I följande utläggningar som ägnas åt frågan hur prostitutionsverksamhet skall kvalificeras kommer begreppet förvärvsverksamhet och begreppet verksamhet som egenföretagare att tas upp.

37 Punkt 59 och fotnot 29 i detta förslag till avgörande.

38 Jämförelsen av språkversionerna av artikel 52 andra stycket i fördraget och av artikel 44.4 a i i associeringsavtalet visar i det avseendet inte någon särskild tendens i fråga om överensstämmelse mellan eller skillnader i uttryck som används i fördraget och i associeringsavtalet. De termer som används överensstämmer ibland fullständigt {de tyska och danska versionerna som använder begreppet oberoende förvärvsverksamhet) eller är nära överensstämmande (de engelska, nederländska, grekiska, portugisiska, finska och svenska versionerna). Som vi har sett skiljer sig uttrycken pá franska, men även på italienska och spanska. Det skall påpekas att samtliga språkversioner i enlighet med artikel 120 i associeringsavtalet är lika giltiga (artikel 122 i avtalet mellan EG och Tjeckien).

39 Se, som exempel pá senare fast rättspraxis, dom av den 7 december 2000 i mal C-482/98, Italien mot kommissionen (REG 2000, s. I-10861), punkterna 46—49.

40 Tolfte skälet.

41 I asssocieringsavtalet avhandlas även arbetstagarnas rörlighet och tillhandahållandet av tjänster. Det är betecknande att, genom det sätt på vilket dessa principer beskrivs, det denna gång inte finns skäl att betvivla den avsiktligt restriktiva Karaktären på definitionen av dem. Genom bestämmelserna om tillhandahållande av tjänster har till exempel några regler om friheten att tillhandahålla tjänster inte inrättats som motsvarar reglerna i fördraget. Medan det i artikel 44.3 föreskrivs att [v]arje medlemsstat skall från och med avtalets ikraftträdande inte ge en mindre gynnsam behandling preciseras i artikel 55.1 att [pjarterna (förpliktar sig) att vidta nödvändiga åtgärder för att stegvis möjliggöra tillhandahållandet av tjänster. I associeringsavtalet har i ett fall en skyldighet att redovisa resultat (obligation de resultat) införts medan i ett annat regeln snarare liknar en skyldighet för de avtalsslutande parterna att använda vissa medel för att komma fram till ett resultat (obligation de moyens). Om detta har skrivits att Central and Eastern European Countries nationals are entitled to a real right of establishment and none of them benefit from the right to supply services in the Community (Martin, D., Association Agreement with Mediterranean and with Eastern Countries: Similarities and Differences, Assoziiemngsabkommen der EU mit Drittstaaten, Manz Verlag, Wien, 1998, s. 39). Det finns inget i ingressen till associeringsavtalet som anger denna skillnad, så att såväl bestämmelserna om etablering som bestämmelserna om tillhandahållande av tjänster på ett paradoxalt sätt kan anses ge uttryck för samma målsättningar i fråga om tillnärmning, minskade skillnader i utvecklingen och den framtida anslutningen i de avtalsslutande staternas rättsordningar.

42 Punkterna 37—39 i det skriftliga yttrandet.

43 Det kan utan tvivel anses att flera andra yrkesverksamheter inte kräver någon särskild utbildning och således inte kan uppfylla villkoret avseende yrkesarbete i enlighet med den nationella lagstiftningen (kringresande handlare till exempel). Det kan även vara fråga om verksamhet vars utövande inte alltid, med hänsyn till arten av denna, kan göras beroende av en kontroll avseende utbildning, som till exempel viss konstnärlig verksamhet (se exemplet en yrkesutövande konstnär i dom av den 18 juni 1985 i mål 197/84, Steinhauser (REG 1985, s. 1819; svensk specialutgåva, volym 8, s. 235). En sådan verksamhet kräver inte heller någon affärsplan för verksamheten eller några särskilda investeringar.

44 Se särskilt dom av den 12 juli 1984 i mål 107/83, Klopp (REG 1984, s. 2971; svensk specialutgåva, volym 7, s. 653), dom av den 29 oktober 1998 i mål C-114/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-6717), och dom av den 18 januari 2001 i mål C-162/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-541). Särskilt vad gäller prostitution förefaller dock frågan om flera hemvist vara av underordnad betydelse. Det är nämligen tydligt att denna verksamhet, med hänsyn till sin art, inte medger hemvist pä flera platser. Ett fall då en prostituerad inte förlägger sitt huvudsakliga hemvist på den mottagande medlemsstatens territorium, men punktvis beger sig dit, hör snarare logiskt till friheten att tillhandahålla tjänster, i den mening som avses i fördraget. Detta gör att det är motiverat att fundera över motsvarande rättsregler i associeringsavtalet, enligt vilka de avtalsslutande parterna åläggs mindre stränga förpliktelser (se fotnot 40 ovan).

45 Det säger sig självt att gränsen mellan prostitution och människohandel inte alltid är lätt att dra, mot bakgrund av svårigheten att försäkra sig om att personer som ägnar sig åt prostitution verkligen samtycker därtill. Koppleri står dessutom, på samma sätt som sexuellt utnyttjande av barn, oftare i centrum för verksamheten hos de myndigheter som svarar för den allmänna ordningen i medlemsstaterna. Prostitutionsmiljön är slutligen ofta förknippad med narkotikakretsar.

46 I motsats till vad den hänskiutande domstolen har angett är prostitution inte förbjuden i de flesta associeringsländerna. Enligt tillgänglig information är det individuella utövandet av prostitution i åtminstone tio medlemsstater i gemenskapen inte brottsligt (Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland). Det är ett speciellt förhållande i Sverige, där de prostituerades kunder men inte de prostituerade själva straffas (Le régime juridique de la prostitution féminine, Les documents de travail du Sénat, série: Législation comparée, nr LC 79, 11 oktober 2000, Paris).

47 Dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92, Schindler (REG 1994, s. I-1039; svensk specialutsåva, volym 15, s. 199), punkt 32. Europeiska unionens rad beslutade den 24 februari 1997 om en gemensam åtgärd på grundval av artikel K3 i Fördraget om Europeiska unionen om åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn (EGT L 63, s. 2).

48 Commerce: [a]crivité qui consiste en l'achat, la vente, l'échange de marchandise, de denrées, de valeurs, en la vente de services: [F]aire du commerce [Le Petit Larousse Grand Format, Dictionnaire encyclopédique, Éditions Larousse, Paris, 1993); [o]pération, activité d'achat et de revente... d'un produit, d'une valeur; [p]ar extension], prestation de certains services [Le Petit Robert, Dictionnaire de la lancile française, éditions Dictionnaires Le Robert, Paris, 1999). Handel: [v]crksamhet som består i köp, försäljning, utbyte av varor, livsmedel, värdepapper. Vid försäljning av tjänster: göra affärer ([f]aire du commerce), [t]ransaktion, verksamhet för köp och äterförsäljning av en produkt, ett värdepapper; i förlängningen tillhandahållande av vissa tjänster.

49 Dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Berkholz (REG 1985. s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 19.

50 Dom av den 5 oktober 1988 i mål 196/87, Steymann (REG 1988, s. 6159; svensk specialutgåva, volym 9, s. 751), punkterna 3 och 4.

51 Definitionen av näringsverksamhet i den mening som avses i artikel 2 i fördraget är allmän. Den är inte förbehållen den fria rörligheten, oavsett om det gäller personer eller tjänster (dom av den 11 april 2000 i de förenade målen C-51/96 och C-191/97, Delicge, REG 2000, s. I-2549, punkt 53). Samma resonemang gäller särskilt, med stöd av artikel 60 första stycket i EG-fördraget (nu artikel 50 första stycket EG), i fråga om definitionen av tillhandahållande av tjänster, eftersom alla prestationer som normalt utförs mot ersättning i enlighet med denna bestämmelse anses som tjänster (domen i de ovannämnda målen Deliége, punkt 55). Samma krav i samband med utbetalning av en ersättning gäller tjänsteverksamhet som omfattas av etableringsfriheten (dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard, REG 1995, s. I-4165), punkt 20, och domen i de ovannämnda målen Deliège, punkt 55).

52 Se, som senare exempel på fast rättspraxis, dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 31.

53 I den ovannämnda rapporten från franska senaten åberopas sex av åtta stater, vars lagstiftning har studerats, och som fördömer alla former av koppleri. Till dessa sex stater tillkommer Republiken Frankrike och Storhertigdömet Luxemburg.

54 Den tredje tolkningsfrågan.

55 Se fotnot 34 ovan.

56 Se bland annat dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkterna 25 och 26, och dom av den 8 juni 1999 i mål C-337/97, Meeusen (REG 1999, s. I-3289), punkt 15.

57 Artikel 48 i fördraget.

58 Samma gäller artikel 38 i associeringsavtalet mellan gemenskaperna och Republiken Tjeckien.

59 Domen i det ovannämnda målet Asscher, punkt 25.

60 Se domen i det ovannämnda målet Schindler, punkt 60, och dom av den 21 september 1999 i mål C-124/97, Läärä m.fl. (REG 1999, s. I-6067), punkt 13.

61 Se punkt 119 i detta förslag till avgörande och fotnot 44 ovan.

62 Domen i det ovannämnda målet Schindler, punkt 61, och domen i det ovannämnda målet Läärä m.fl., punkt 14.

63 Dom av den 18 maj 1982 i de förenade målen 115/81 och 116/81, Adoui och Cornuaille (REG 1982, s. 1665; svensk specialutgåva, volym 6, s. 421), punkt 7.

64 Ibidem.

65 Ibidem, punkt 8.