Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 3 maj 2001

1 Originalspråk: spanska.

2 Dom av den 15 juni 1999 i mil T-277/97, Ismeri Europa Srl mot Europeiska revisionsrätten (REG 1999, s. II-1825).

3 Det lokala styret (MED-Urbs), högre utbildning (MEDCampus), media (MED-Media), forskning (MED-Avicena) och affärsverksamhet (MED-Invest).

4 EGT C 240, s. 1.

5 EGT C 286, s. 263.

6 Punkt L.

7 Punkt Q.

8 Punkt AF.

9 Genom punkterna 24—94 förkastas de av revisionsrätten åberopade grunderna fór att avvisa talan.

10 Punkterna 97—105 i den ovannämnda domen Ismeri Europa mot revisionsrätten.

11 Punkterna 106—147 i domen.

12 Punkterna 109 och 110 i domen.

13 Punkterna 112—125 i domen.

14 Punkterna 126—143 i domen.

15 Punkterna 144—147 i domen.

16 Se yttrande 2/94, av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1739), punkt 33, och dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzow (REG 1997, s. I-2629), punkt 14, och av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 21.

17 Se, exempelvis, dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, och av den 14 december 1999 i mål C-346/99 P(R), DSRSenator Lines mot kommissionen (REG 1999, s. I-8733), punkt 45. Se även mitt förslag till avgörande i mål C-119/97 P, i vilket dom avkunnades den 4 mars 1999, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-1341), punkt 41.

18 Den har inte heller uttalat sig om det tredje.

19 Vilket inte skall förväxlas med den förening av mål eller förfaranden som avses i artikel 50 i rättegångsreglerna för förstainstansrärten (se även artikel 43 i rättegångsreglerna för domstolen).

20 Se beslut av den 8 mars 1993 i mål C-123/92, Lezzi Pietro mot kommissionen (REG 1993, s. I-809), punkt 10.

21 Se beslut av den 6 mars 1997 i mål C-303/96 P, Bernardi mot parlamentet (REG 1997, s. I-1239), punkt 45.

22 Revisionsrätten skapades genom Brysselfördraget av den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av ett enda råd och en enda kommissionen för Europeiska gemenskaperna. Enligt Lelong, P., El Tribunal de Cuentas de las Comunidades Europeas: composición y funcionamiento, PGP, nr 20 (1984), s. 181, var dess inrättande en följd av en politisk och teknisk nödvändighet, eftersom det var nödvändigt att svara på uppfattningen hos den europeiska opinion, som bestod av de skattebetalare som genom att bidra med sina resurser direkt understödde gemenskapens budget. Marquez Gutiérrez, J.M., El Tribunal de Cuentas en el marco de las Comunidades Europeas, i det kollektiva verket El Tribunal de Cuentas de las Comunidades Europeas y los Tribunales de Cuentas de los países miembros: competencias y relaciones, Ed. Tribunal de Cuentas, Madrid, 1986, s. 258, framhåller, bland de omständigheter som ledde till upprättandet av revisionsrätten, Europaparlamentets ökade budgetmakt efter undertecknandet av Luxemburgfördraget av den 22 april 1970, och Brysselfördraget av den 22 juli 1975.

23 Sedan den 1 januari 1993 dä Maastrichtfordraget trädde i kraft.

24 Espinosa Fernández, A., El control externo de los ingresos y los gastos comunitarios: El Tribunal de Cuentas de las Comunidades Europeas, i det ovannämnda kollektiva verket El Tribunal ae Cuentas de las Comunidades Europeas y los Tribunales de Cuentas de los países miembros: competencias y relaciones, s. 218; Gómez Sánchez, Y, El Tribunal de Cuentas. El control económico financiero externo en el ordenamiento constitucional español, Ed. Marcial Pons, Madrid-Barcelona, 2001, s. 71, framhåller den institutionella karaktären hos Europeiska gemenskapernas revisionsrätt. Lelong, P., El Tribunal de Cuentas de la Comunidad Económica Europea, i det kollektiva verket La función de los Tribunales de Cuentas en la sociedad democrática, Ed. Tribunal de Cuentas, Madrid, 1985, s. 208, menar att den är av kvasiinstitutionell karaktär. Bautista Pérez Pérez, F., Algunas notas sobre el Tribunal de Cuentas de las Comunidades Europeas, PGP. nr 6 (1980), s. 71, motsätter sig att Europeiska gemenskapernas revisionsrätt ges beteckningen institution.

25 Mål 230/81 (REG 1983, s. 255; svensk specialutgåva, volym 7, s. 17).

26 I punkt 20 i domen slog domstolen fast att [elftersom artikel 38 första stycket i EKSG-fördraget är tillämpligt i förevarande fall, behöver inte frågan prövas huruvida principerna om följande av lag och rätt och om den kontroll som domstolen skall utöva i detta syfte — vilka principer kommer till uttryck i artikel 164 i EEG-fördraget och i artikel 136 i Euratomfördraget — kräver att artikel 173 i EEG-fördraget och artikel 146 i Euratomfördraget tolkas på så sätt att parlamentet kan vara part i rättegångar vid domstolen.

27 Mål 294/83 (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529).

28 Se dom av den 3 juli 1986 i mål 34/86, rådet mot parlamentet (REG 1986, s. 2155; svensk specialutgåva, volym 8, s. 673), punkt 5, och av den 23 mars 1993 i mål C-314/91, Weber mot parlamentet (REG 1993, s. I-1093), punkt 8. Se även beslut av den 4 juni 1986 i mål 78/85, Groupes des Droites européennes mot parlamentet (REG 1986, s. 1753), punkt 10.

29 Punkterna 23 och 24. Den citerade meningen motsvarar dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551).

30 Punkterna 24 och 25 i den ovannämnda domen í målet Les Verts mot parlamentet.

31 Se artikel 6 EU.

32 Denna uppfattning gjordes gällande av generaladvokaten Darmon i nans förslag till avgörande i de förenade målen 193/87 och 194/87, i vilka dom avkunnades den 11 maj 1989, Maurissen och Union Syndicale mot revisionsrätten (REG 1989, s. I-1045). I dessa uttalade generaladvokaten att ratio decidendi i domstolens dom avseende domen i målet Les Verts mot parlamentet] fråntar [...] varje diskussion om huruvida revisionsrätten utgör en institution i egentlig mening sitt ändamål. Kraven på laglighetskontroll kan inte vara mindre tvingande i fråga om en rättsakt som härrör från en kvasiinstitution eller ett biträdande organ som tilldelats särskilda privilegier av administrativ natur (punkt 54). Domstolen uttalade sig inte om denna fråga i domen. Samma åsikt som generaladvokaten Darmons företrädde hävdades av generaladvokaten Lenz i hans förslag till avgörande i mål C-416/92, i vilket dom avkunnades den 17 maj 1994, H. mot revisionsrätten (REG 1994, s. I-1741). Inte heller i denna dom uttalade sig domstolen uttryckligen om möjligheten att med stöd av artikel 173 i fördraget väcka talan mot revisionsrättens rättsakter, men faktum är att den biföll yrkandet efter att i inledningen ha slagit fast att det var fråga om en talan som väckts med stöd av nämnda bestämmelse.

33 I den ovannämnda domen av den 31 mars 1971, kommissionen mot rådet, slog domstolen fast att det bör vara möjligt att väcka talan om ogiltigförklaring i (råga om alla sådana åtgärder vidtagna av institutionerna — oavsett dessa åtgärders karaktär eller form — vilka är avsedda att ha rättsuga verkningar (punkt 42).

34 Se den i ovanstående fotnot nämnda domen i målet kommissionen mot rådet.

35 Se dom av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283).

36 Dom av den 10 december 1957 i mål 1/57, Société des usines à tubes de la Sarre mot Höga myndigheten (REG 1957, s. 201).

37 Dom av den 9 februari 1984 i de förenade målen 316/82 och 40/83, Kohler mot revisionsrätten (REG 1984, s. 641). Målet avsåg just ett muntligt beslut från revisionsrätten riktat mot en tjänsteman vid dess språktjänst.

38 Se dom av den 17 juli 1959 i mål 20/58, Phoenix-Rheinrohr mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 163).

39 Se den i ovanstående fotnot nämnda domen i målet Phoenix-Rheinrohr mot Höga myndigheten.

40 Se dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, SNUPAT (REG 1961, s. 105; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95), av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro mot kommissionen (REG 1977. s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431), och av den 25 maj 1993 i mål C-199/91, Foyer culturel du Sart-Tilman mot kommissionen (REG 1993, s. I-2667).

41 Se dom av den 25 februari 1988 i mål 190/84, Les Verts mot parlamentet (REG 1988, s. 1017; svensk specialutgåva, volym 9, s. 381).

42 Trots beteckningen -rätten har den inte några rättsskipande uppgifter.

43 Se artiklarna 188a, 188c, 209 och 209a (nu artiklarna 246, 248, 279 och 280 EG i ändrad lydelse).

44 Se artiklarna 83 och följande i budgetförordning av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 356, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 3) i dess lydelse enligt råders förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 610/90 av den 13 mars 1990 (EGT L 70, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 49). Se även kapitel III i revisionsrättens interna regler, som antogs vid ett sammanträde den 29 april 1999. Av dessa bestämmelser framgår att revisionsrättens förfarande för att utarbeta och anta en rapport kännetecknas av en fortlöpande dialog med den reviderade parten. Sedan fältarbetet har avslutats skrivs ett utkast med preliminära iakttagelser som tillställs den granskade institutionen och som skall besvaras skriftligen av denna. Härefter inleds det kontradiktoriska förfarandet som gör det möjligt att bekräfta de fastställda omständigheterna och justera de slutsatser som nåtts. Förfarandet kulminerar i antagandet av den definitiva rapporten, som skall åtföljas av institutionens svar. Rapporten kan — och skall i fråga om den årliga rapporten — offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

45 Som har kommit att kallas gemenskapens ekonomiska samvete.

46 Se artikel 188c i EG-fördraget (nu artikel 248 EG i ändrad lydelse), särskilt punkt 4.

47 Se artikel 206 i fördraget.

48 Detta stämmer inte. Det räcker att läsa artikel 173 andra stycket i EG-fördraget (nu artikel 230 EG fjärde stycket) och den rättspraxis som tolkar denna för att slå fast att den omtvistade rättsakten skall ha egenskapen an direkt påverka utomståendes rättsliga sfär. På annat sätt kan man inte uppfatta kravet på talerätt — avseende vanliga, icke privilegierade sökande — bestående i att vara direkt och personligen berörd av den rättsakt som klandras. Se exempelvis dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkt 4, och av den 5 maj 1998 i mål C-404/96 P, Glencore Grain mot kommissionen (REG 1998, s. I-2435), punkt 41.

49 Även om den skrivelse som Ismeri riktade till revisionsrätten med begäran om rättelse av rapporten skulle tillerkännas effekten att avbryta fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring, skulle talan ha väckts för sent eftersom mer än de föreskrivna två månaderna hade förflutit när ansökan inkom (den 31 januari 1997).

50 Se mitt förslag till avgörande i mål C-310/97 P, i vilket dom avkunnades den 14 september 1999, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), punkt 82 ff.

51 Se punkterna 83 och 84 det i ovanstående fotnot nämnda förslaget till avgörande.

52 Punkterna 115—120 i domen.

53 Punkterna 117 och 118 i domen.

54 Punkterna 121 och 122 i domen.

55 Minst ett tilldelades Ismeri.

56 Ett avsnitt i den skrivelse genom vilken överklagandet formulerades är betecknande: Klaganden är övertygad om att förstainstansrätten, med all respekt, har bortsett från och blandat samman betydelsen av dessa dokument [avseende det dokument som förstainstansrätten granskade i punkterna 135 och 136 i sin dom] samt från de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa (punkt 126).

57 Den distinktion som Ismeri gör mellan sammanblandning av intressen och intressekonflikt är en för tvistens lösning onödig och ovidkommande ordlek. Faktum är att den franska versionen av domen talar om sammanblandning och den spanska om konflikt.

58 Principen om likabehandling vid offentlig upphandling, kravet på en sund ekonomisk förvaltning av gemenskapens medel och bedrägeribekämpningen innebär att det starkt kan kritiseras, och är brottsligt i flera medlemsstater, om en person som deltar i bedömningen och urvalet av anbuden avseende ett offentligt kontrakt tilldelas kontraktet.

59 Härav följer att sökanden kunde utöva en inflytande på beslutsförfarandet och därmed genom sin och sin chefs ställning gynna sina privata intressen. Sökanden befann sig därför i en intressekonflikt.

60 Se exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EGT L 331, s. 1), rådets direktiv 98/81/EG av den 26 oktober 1997 om ändring av direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT L 330, s. 13), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1).

61 Se dom av den 26 juni 1980 i mål 136/79, National Panasonic mot kommissionen (REG 1980, s. 2033; svensk specialutgåva, volym 5, s. 253), till vilken Ismeri hänvisar i sin talan, och den senare domen av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92 P, x mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737).

62 Se punkterna 138 och 140 í revisionsrättens rapport.

63 Se artikel 248 EG.

64 Se dom av den 13 juni 1958 i mål 9/56, Meroni mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 11; svensk specialutgåva, volym 1, s. 21).

65 Se, exempelvis, dom av den 1 oktober 1985 i mål 125/83, Corman (REG 1985, s. 3039), punkt 36, och av den 16 december 1999 i mål C-101/98, UDL (REG 1999, s. I-8841), punkt 30.

66 Azione penale och procedimento penale.

67 Den spanska versionen av rapporten använder i båda fallen uttrycket iniciar acciones legales, den franska använder uttrycket engager des poursuites. Den engelska versionen hänvisar till legal action och den tyska till rechtlicher Schritte.

68 Se punkt 57 i rapporten.

69 Jag använder den italienska versionen av rapporten.

70 Europaparlamentet förklarade i sitt beslut (punkt Q) att cheferna för byråerna för tekniskt bistånd, som i sin tur var styrelsemedlemmar i ARTM, kom att befinna sig i en eventuellt brottslig situation. Även förstainstansrätten har yttrat sig i frågan. I punkt 112 i dess dom slår den fast att sådana situationer som den som avses i revisionsrättens rapport är brottsliga i flera medlemstater.

71 Utanför ramen för förfarandet vid revisionsrätten har kommissionen en sista möjlighet att avge förklaringar under ansvarsfrihetsförfarandet inför Europaparlamentet (se artikel 276.2 EG).

72 Domstolen har slagit fast att iakttagandet av rätten till försvar är en grundläggande gemenskapsrättslig princip som skall säkerställas i varje förfarande som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot. Se dom av den 10 juli 1986 i mal 234/84, Belgien mot kommissionen (REG 1986, s. 2263; svensk specialutgåva, volym 8, s. 691), punkt 27. Angående rätten till försvar i gemenskapens rättsordning rekommenderas det intressanta arbetet av O. Due, före detta ordförande för domstolen, Le respect des droits de la défense dans le droit administratif communautaire, publicerat i Cahiers de Droit Européene, 1987, nr 1 och 2, s. 383.

73 Se exempelvis, och bland de mer aktuella, dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 76.

74 Se, exempelvis, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21, och de där nämnda domarna.

75 Det kan tyckas föreligga en motsägelse här. Jag har tidigare tillbakavisat att revisionsrättens rapporter skulle ha förmåga att direkt och personligen påverka rättssubjektens samlade rättigheter och skyldigheter, och förkastade därmed varje möjlighet till ifrågasättande med stöd av artikel 230 EG. Genom dessa rader förklarar jag dock att rapportens innehåll kan påverka berättigade intressen hos dem som kritiskt omnämns av revisionsrätten, som motiv för ett hörande. Motsägelsen är dock endast skenbar. Jag talar om olika grader av intervention i den utomståendes rättsliga sfär och olika grader av försvar. I det senare skapas inte skyldigheter för adressaten, men denne berörs direkt eftersom de åsikter som uttrycks av revisionsrätten kan diskreditera denne. Således är det lämpligt att ge denne tillfälle att försvara sig och ge sin version av omständigheterna eller, åtminstone, sina motiveringar. Här bör dock partens försvar stanna, eftersom den rapport som omnämner honom i kritiska ordalag inte ålägger skyldigheter. Dessa rapporter är, som jag tidigare harhaft anledning att påpeka, inte rättsakter som direkt kan skapa effekter ad extra.

76 Se artikel 33.6 i revisionsrättens interna regler.

77 Man bör påminna sig att det är fråga om ett yrkande som inte kan tas upp till prövning, eftersom det anfördes för sent i förstainstansrätten, och som därför bör avvisas direkt. Beaktas bör även att förstainstansrättens underlåtenhet att uttala sig om detta yrkande av samma skäl saknar betydelse.

78 Som i förbigående sagt är mycket svaga. Att förklara att beslutet, med tanke på hur de anklagelser som Ismeri formulerade efter det att detta hade antagits besvarades, skulle ha blivit detsamma även om Ismeri hade beretts tillfälle att yttra sig innan det antogs är att bortse från institutionernas psykologi och dessas ovilja att ändra sig och innebär, vilket är viktigare, ett förnekande av effekten av varje hörande. Om svaret blir detsamma oavsett om hörandet sker före eller efter beslutet, varför då alls förordna om ett hörande i förväg?

79 Detta förklarades av revisionsrätten i svaret på den ansökan som ingavs till förstainstansrätten (punkterna 44 och 74), och har inte bestridits av Ismeri.

80 Se de domar från förstainstansrätten som nämns i punkt 100 i den överklagade domen.