Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 4 juli 2002

1 Originalspråk: nederländska.

2 EGT L 33, s.1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130. Direktivet har ändrats ett flertal gånger. Den 20 mars 2000 utfärdade rådet och Europaparlamentet en kodifierad version; direktiv 2000/13/EG, EGT L 109, s. 29.

3 Dom av den 28 januari 1998 i mål C-77/97. Unilever (REG 1999, s. I-431). Se avseende en reglering för kosmetiska produkter mål C-99/01, Linhart dom av den 24 oktober 2002 (REG 2002, s. I-9378, s. I-9377), i vilket jag föredrog mitt förslag till avgörande den 7 mars 2002.

4 För fullständighetens skull skall det påliekas att kommissionen redan är 1981 med stöd av artikel 2.2 i direktiv 79/112 lade fram ett förslag till ett rådsdirektiv om harmonisering av förbjudna och vilseledande påståenden (EGT C 198, 1981, s. 4). Syftet med förslaget var att upprätta en icke uttömmande förteckning över påståenden med de kännetecknen, verkningar eller egenskaper som anges i artikel 2.1 a i direktiv 79/112. Förslaget drogs dock tillbaka år 1985.

5 EGT L 250, s. 17, svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 oktober 1997 (EGT L 290, s. 18) genom vilken användningsområdet har utökats till att även omfatta jämförande reklam.

6 BGBl. 86.

7 Fråga är uppenbarligen om vegetariska champinjon- och örtpastejer.

8 § 51 sjunde stycket VStG har följande lydelse: Om femton månader förflutit sedan ett strafföreläggande överklagats i ett mål där endast den som ådömts straff har talerätt, förlorar strafföreläggandet genom lag automatiskt sin rättsliga betydelse och malet skall avskrivas. Den tid under vilket ett mål handläggs vid författningsdomstolen eller vid Europeiska gemenskapernas domstol skall inte inräknas i denna frist.

9 Verwaltungsgcrichtshof har nämnt följande exempel på beteckningar som har ansetts utgöra förbjudna hälsorelaterade uppgifter: Det sunda alternativet, Endast cirka 105 kcal/100 g håller dig i form och smal, Linusit Gold verkar som fibetmedel vid kostbetingad förstoppning och För att förstärka blasans funktion.

10 Verwaltungsgerichtshof har påpekat att den inte instämmer i den nedan närmare beskrivna, av den österrikiska regeringen i dess yttrande i mil C-221/00 framförda uppfattningen, att 9 § första stycket LMG har större räckvidd än artikel 2.1 b i direktiv 79/112.

11 Andra förfaranden, i vilka österrikiska domstolar har begärt förhandsavgöranden avseende liknande frågor har vilandeförklarats (se mål C-66/01, C-74/01, C-343/01 och C-357/01).

12 Dom av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP (REG 1990, s. I-4695), punkt 15.

13 Sä enligt domstolens dom av den 9 februari 1999 i mål C-383/97, Van der Laan (REG 1999, s. I-731), punkt 37 och följande punkter.

14 Kommissionen har här hänvisat till dom av den 12 mars 1987 i mål 178/84, kommissionen mot Tyskland, renhetskrav (REG 1987, s. 1227; svensk specialutgåva, volym IX, s. 37), punkt 32.

15 Se fotnot 3, punkt 33 och 34.

16 Dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe, kallat Cassis de Dijon (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym IV, s. 377).

17 Se fotnot 3, punkt 34 och 35.

18 Dom av den 6 maj 1986 i mål 304/84, Muller rn.fl. (REG 1986, s. 1511), och dom i målet renhetskrav, ovan fotnot 14.

19 Se ovan punkt 2.

20 Se ovan fotnot 3.

21 Exemplen kommer från J. Kabel, Uw bakker, uw dokterl Gezondheidsclaims bij levensmiddelen, Amsterdams universitet, 1996, s. 30—31.

22 Vid förhandlingen påpekade representanterna från den österrikiska regeringen att kommissionens ansökan var daterad den 31 maj 2000, medan direktiv 2000/13 trädde i kraft redan den 26 mai 2000. I materiellt hänseende motsvarar de omtvistade bestämmelserna i direktiv 79/112 bestämmelserna i direktiv 2000/13, vilket innebär att även genomförandeskyldigheten kvarstår oförändrad. Således har kommissionens försummelse ingen inverkan på tilllåtligheten av talan.

23 Se för ett liknande resonemang bland annat dom av den 5 april 2001 i mål C-123/00, Bellamy och English Shop Wholesale (REG 2001, s. I-2795), och dom av den 4 april 2000 i mål C-465/98, Darbo (REG 2000, s. I-2297).

24 Se ovan fotnot 12, punkt 15. Skillnaden mellan harmoniserade och icke harmoniserade bestämmelser behandlas i det anhängiggjorda målet C-229/01, Müller.

25 Se ovan fotnot 12, punkt 15. Denna gränsdragning är viktig. Artikel 15.2 innehåller en uttömmande uppräkning av de allmänna intressen som kan motivera en överträdelse av förbudet i artikel 15.1.1 motsats härtill har domstolen i målet Cassis de Dijon (ovan fotnot 16) utgått från en inte uttömmande uppräkning av de allmänna hänsyn som kan rättfärdiga importrestriktioner. Det skall uppmärksammas att rådet utfärdade direktiv 79/112 den 18 december 1978 och att domen i målet Cassis de Dijon avkunnades ungefär två månader senare.

26 Se dom av den 12 oktober 2000 i mål C-3/99, Ruwet (REG 2000, s. I-8749), punkt 40 och följande punkter, för ett ytterligare exempel avseende en viss grad av harmonisering. Här prövade domstolen de icke (längre) harmoniserade bestämmelserna mot bakgrund av artikel 28 EG.

27 Om en medlemsstat till exempel vidtar en åtgärd avseende miljömärkning av livsmedel, så skall enligt min uppfattning den nationella åtgärden bedömas mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna i fördraget och eventuella sekundärrättsliga rättsakter, eftersom miljöskydd inte regleras i direktiv 79/112.

28 Se till exempel de tre nyligen avkunnade domarna av den 25 april 2002 avseende rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239). I dessa mål anförde domstolen med avseende på omfattningen av den harmonisering som förverkligats genom direktivet att direktivet, i de frågor som airi behandlas, eftersträvar en fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar, domar av den 25 april 2002, C-52/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2002, s. I-3827), punkt 24, C-154/00, kommissionen mot Grekland (REG 2002, s. I-3879), punkt 20, och C-183/00, Gonzalez Sanchez (REG 2002, s. I-3901), punkt 32. (Författarens kursivering.)

29 Se ovan fotnot 12.

30 Några exempel: I domen i målet Smanor av den 14 juli 1988 undersökte domstolen en nationell bestämmelse avseende försäljningsnamn på djupfryst yoghurt såväl mot bakgrund av artikel 28 EG som direktiv 79/112, och i det senare fallet framför allt med avseende på den särskilda bestämmelsen om försäljningsnamn i artikel 5.1, men också med avseende på artikel 15 (mål 298/87, Smanor (REG 1988, s. 4489)). I en fördragsbrottstalan mot Tyskland uttalade sig domstolen om en nationell bestämmelse, enligt vilken användningen av tillsatser i livsmedel, som inte överensstämde med de nationella sammansättningsbestämmelserna, var tvungna att anges särskilt tillsammans med det namn under vilket produkten såldes, även om den berörda tillsatsen redan hade angivits i innehållsdeklarationen. Kommissionen stödde sin talan på såväl artikel 5.1 i direktiv 79/112 som på artikel 28 EG. Domstolen anförde följande: I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att det krav som uttrycks i artikel 5.1 Í direktivet, att komplement till det namn under vilket en vara säljs skall vara nödvändiga för konsumentinformationen, även följer av artikel [28 EG] och att denna klagopttnkt således saknar självständig betydelse (dom av den 26 oktober 1995 i mål C-51/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1995, s. I-3599), punkt 40, författarens kursivering). I målet Bellamy och English Shop Wholesale frågade en belgisk domstol om artikel 28 EG hindrar en nationell reglering, som förbjuder att en märkning ger intryck av att en märkesprodukt besitter särskilda egenskaper, när alla liknande livsmedel har samma egenskaper och om en sådan reglering i förekommande fall kan rättfärdigas enligt artikel 30 EG. Domstolen slog fast att en sådan nationell bestämmelse innebär ett korrekt genomförande av artikel 2.1 a punkt in i direktiv 79/112 och således inte utgör en förbjuden begränsning av den fria rörligheten av varor i strid mot artikel 28 (dom i mål C-123/00, ovan fotnot 23, punkt 21). Det är anmärkningsvärt att domstolen implicit tolkar primär gemenskapsrätt, när det egentligen är fråga om genomförandet av en direktivsbestämmelse. I domen i malet Darbo (ovan fotnot 23) ombads domstolen att uttala sig om huruvida artikel 2.1 a punkt i i direktiv 79/112 var förenlig med att beteckningen naturrein användes för en jordgubbssylt som innehöll såväl bindemedel som spår och rester av bestämda mängder av bly, kadmium och pesticider. Domstolen begränsade sig till en bedömning inom direktivets ram.

31 Detta är tydligt i rättspraxis angående de språkliga krav som en medlemsstat har rätt att ställa vid märkning av livsmedel. I domen i målet Piagame Ï uttalade domstolen att artikel 28 EG och den dåvarande språkbestämmelsen i artikel 14 i direktiv 79/112 hindrade en nationell reglering, som föreskrev att ett enda språk fick användas vid märkningen av livsmedel och inte föreskrev någon annan informationsmöjlighet för köparen (dom av den 18 juni 1991 i mål C-369/89 (REG 1991, s. 2971)). I motsats härtill fattade domstolen i Piagame II ett beslut beträffande samma nationella reglering genom att bara hänvisa till artikel 14 (dom av den 12 oktober 1995 i mål C-85/94 (REG 1995, s. I-2955). Inte heller i domen i det snarlika målet Goerres finns någon hänvisning till artikel 28 EG. Kanske beror detta dock på att den hänskjutande domstolen inte frågade om detta {domstolens dom av den 14 juli 1998 i mål C-385/86 (REG 1998, s. I-4431)1.1 den senare domen i målet Geoffrey prövade domstolen dock en nationell bestämmelse, enligt vilken märkningen för det första inte fick vilseleda köparen beträffande livsmedlets egenskaper och vilken för det andra föreskrev användningen av ett särskilt språk vid märkningen av livsmedel, såväl mot bakgrund av direktivet som enligt artikel 28 EG. Denna dubbla prövning skedde endast på grund av en hänvisning till de tre nämnda domarna i målen Piagame I och II och Goerres (dom av den 12 september 2000 i mål C-366/98 (REG 2000, s. I-6579), punkt 24—28).

32 Se domstolens nyligen avkunnade dom av den 13 december 2001 i mål C-324/99, DaimlerChrysler AG (REG 2001, s. I-9847), punkt 32. Se beträffande den fullständigt harmoniserade regleringen i direktiv 76/768/EEG avseende kosmetiska produkter även mitt förslag till avgörande i målet Linhart (ovan fotnot 3), punkterna 27 och 28.

33 Här torde en hänvisning till domstolens dom av den2 februari 1994 i mål C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb, kallat Clinique (REG 1994, s. I-317; svensk specialutgåva XV, s. I-13), punkt 11, vara tillräcklig.

34 Ovan fotnot 16.

35 Se domen i målet SARPP, ovan fotnot 12.

36 Se även mitt förslag till avgörande i målet Linhart (ovan fotnot 3), punkt 29.

37 Rådets direktiv 65/65/EEG av den 30 januari 1965 om tillnärmning av bestämmelser som fastställs genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT 22, s. 369; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 67), numera ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67). Definitionen av läkemedel är oförändrad.

38 På detta sätt har domstolen således ansett att en kosmetisk produkt som har läkemedelsliknande egenskaper skall anses omfattad av den strängare gemenskapsrättsliga regleringen för läkemedel. Se dom av den 21 mars 1991 i mål 369/88, Delattre (REG 1991, s. I-1487), punkterna 20—22.

39 Se framför allt domstolens dom av den 28 januari 1999 i mål C-303/97, Sektkellerei Kessler (REG 1999, s. I-513), punkt 33.

40 Härvid mästc uppmärksammas att en sann uppgift inte nödvändigtvis är liktydig med en icke vilseledande uppgift. Även en sann uppgift kan vilseleda en köpare. Om det till exempel finns angivet pa en produkt att den inte innehåller ett visst tillsatsämne, vilket ända är förbjudet enligt lag, sd tillskrivcs denna produkt en egenskap som alla likartade livsmedel besitter. Sådana pistienden är förbjudna enligt artikel 2.1 a punkt iii i direktiv 79/112, eftersom de är vilseledande.

41 Se rättspraxis avseende tillsatser, som följer av domarna i målen Müller m.fl. (ovan fotnot 24) och Reinheitsgebot (ovan fotnot 14).

42 Se för ett exempel på en allmän reglering artikel 3 i rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet (EGT L 228, s. 24; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 169). Detta direktiv kommer den 15 januari 2004 att ersättas av Europaparlamentets och rädets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 2002, s. 4). Den 1 januari 2005 träder artikel 14 I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten föt livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gällci livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1). Enligt denna artikels första stycke är saluförande av livsmedel som inte är säkra generellt förbjudet. Denna regeln skall gälla parallellt med specifika gcmcnskapsrättsliga bestämmelser om livsmedelssäkerhet.

43 Dom i målet Darbo (ovan fotnot 23), punkt 22.

44 Detta motsvarar regleringen i artikel 6 a i direktiv 84/450. Så även domstolens dom i målet Unilever (ovan fotnot 3). punkterna 34 och 35. Enligt denna bestämmelse skall medlemsstaterna tilldela domstolarim eller förvaltningsmyndigheterna befogenhet att i förfaranden angående vilseledande reklam Kräva av annonsören att han lägger fram bevis för riktigheten av de faktiska påståenden han framför i sin reklam.

45 Den österrikiska regeringen har inte anfört någonting till stöd för påståendet att dåliga erfarenheter har gjorts med denna typ av självkontroller i Förenta staterna.

46 Dom i målet Unilever (ovan fotnot 3). I det ännu inte avgjorda målet Linhart (ovan fotnot 3) skall domstolen i en begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof uttala sig om huruvida uppgiften dermatologiskt testad på schampo och tvål är förenlig med gemenskapsrätten.

47 Se den träffande beskrivningen i dom av den 13 januari 2000 i mål C-220/98, Estée Lauder (REG 2000, s. I-117), vilken i likhet med domen i målet Unilever (ovan fotnot 3) handlar om kosmetiska produkter och där domstolen i punkt 27 hänvisar till dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gut Springenheide och Tusky (REG 1998, s. I-4657), i vilken fråga var om livsmedel (ägg).

48 Av handlingarna i mälet framgår att P.D. Haug befunnits vara skyldig till att den frän Tyskland importerade produkten Renatura Castcrcnum-kapslar distribuerats pä marknaden. Det skulle inte förväna mig om de hänskjutna frägorna på visst sätt sammanhänger med det straffrättsliga förfarandet mot P.D. Haug i mål C-16/01. Detta kan dock inte säkert avgöras utifrån de refererade faktiska omständigheterna.

49 Se dom av den 1 april 1982 i målen 141/81—143/81, Holjdik (REG 1982, s. 1299; svensk specialutgåva, volym VI, s. 359), punkt 6, och domstolens beslut av den 28 juni 2000 i mål C-116/00, Laguillame (REG 2000, s. I-4979), punkt 16.

50 Dom i målet Darbo (ovan fotnot 23), punkt 20.

51 Dom i målet Darbo (ovan fotnot 23), punkt 20.

52 Dom i målet Darbo (ovan fotnot 23), punkt 28,

53 Dom i målet Sektkellerei Kessler (ovan fotnot 39), punkt 33.

54 Se i detta sammanhang domen i målet Darbo (ovan fotnot 23), punkt 28. Den i österrikiskrättspraxis rådande uppfattningen, nämligen att risken för vilseledande av genomsnittskonsumenten föreligger om han efter ett flyktigt betraktande kan få intrycket att konsumtion av livsmedel märkt på ett visst sätt skulle ha ett positivt inflytande på hälsan, kan således inte godtas.

55 Jämför ovan, punkt 69.

56 Det kan inte uteslutas att pumpfrökapslar istället omfattas av det gemenskapsrättsliga livsmedelsbegreppet, eller att det är ett särskilt livsmedel, vilket omfattas av de gemenskapsrättsliga bestämmelser som reglerar särskild kost eller nya livsmedel (novel foods). För dessa grupper av livsmedel gäller särskilda märkningsbestämmelser.