Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 8 juli 2004

1 Originalspråk: italienska.

2 REG 2002, s. II-1487, II-1613, II-1633, II-1647, II-1681, II-1705 respektive II-1881.

3 EGT L 24, s. 1.

4 EGT nr 13, s. 204; svensk specialutgåvn, områdo 8, volym 1, s.S.

5 EGT C 9, s. 3.

6 I riktlinjerna fastställs på grundval av överträdelsens allvar schablonbelopp som tillsammans med resultatet av bedömningen av överträdelsens varaktighet skall utgöra grundbelopp för beräkningen av böterna. För mindre allvarliga överträdelser går de möjliga beloppen från 1000 till 1 miljon ecu, för allvarliga överträdelser från 1 miljon till 20 miljoner ecu och för mycket allvarliga överträdelser över 20 miljoner ecu (punkt 1 A i riktlinjerna).

7 1 punkt 2 i riktlinjerna föreskrivs att [g]rundbeloppet [för böterna] kan ökas vid särskilda försvårande omständigheter som t.ex.: att ett eller flera företag upprepar överträdelser av samma typ, att företaget vägrar att samarbeta eller till och med försöker hindra undersökningen, att företaget har haft en ledande roll eller uppmuntrat till överträdelsen, att företaget har vidtagit bestraffningsåtgärder mot andra företag i syfte att få dem att respektera de olagliga förfarandena, att det är nödvändigt att öka bötesbeloppet för att överskrida beloppet av de olagliga vinster som erhållits tack vare överträdelsen, om det är objektivt möjligt att uppskatta detta belopp, övrigt.

8 Därvid anges i punkt 3 följande i riktlinjerna:Grundbeloppet kan minskas vid förmildrande omständigheter som t.ex. att företaget har haft en uteslutande passiv eller efterföljande roll i genomförandet av överträdelsen, att företaget i praktiken inte har tillämpat avtal eller förfaranden som utgör överträdelser, att företaget har upphört med överträdelsen vid kommissionens första ingripanden (bland annat kontroller), att det från företagets sida har förekommit rimliga tvivel angående det begränsande förfarandets karaktär av överträdelse, att överträdelsen har begåtts av oaktsamhet och inte med avsikt, att företaget har samarbetat effektivt i förfarandet utanför tillämpningsområdet för kommissionens meddelande av den 18 juli 1996 om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, övrigt.

9 EGT C 207, s. 4.

10 I del B i meddelandet om samarbete föreskrivs följande:Ett företag beviljas en nedsättning med mins. 75% av det bötesbelopp som det skulle ha ålagts om det inte hade valt att samarbeta med kommissionen, eller befrias helt från böter, om följande villkor uppfylls: a) Företaget måste ha anmält den hemliga kartellen till kommissionen innan denna har fattat beslut om och påbörjat en undersökning hos de företag som deltar i kartellen och innan kommissionen har tillräckliga upplysningar för att kunna bevisa förekomsten av den anmälda kartellen. b) Företaget måste vara först med att tillföra bevismaterial som är avgörande för att bevisa att kartellen finns. c) Företaget måste ha upphört med sitt deltagande i den olagliga verksamheten senast då det anmäler kartellen till kommissionen. d) Företaget måste förse kommissionen med alla nödvändiga upplysningar, alla handlingar och allt bevismaterial som det har tillgång till beträffande kartellen och ställa sig till förfogande för löpande och fullständigt samarbete under hela undersökningen. e) Företaget får inte ha tvingat ett annat företag att delta i kartellen, eller ha varit initiativtagare till eller ha haft en bestämmande roll i den olagliga verksamheten.

11 I del C i meddelande om samarbete anges följande: Ett företag som uppfyller villkoren i avsnitt B punkt be ovan åtnjuter en nedsättning av bötesbeloppet med 50-75%, om det anmäler den hemliga kartellen efter det att kommissionen har beslutat om och genomfört en undersökning hos de företag som deltar i kartellen och denna undersökning inte har gett tillräckligt underlag för att inleda ett förfarande i syfte att fatta ett beslut.

12 I del D i meddelandet om samarbete föreskrivs följande:1. Om ett företag samarbetar utan att alla de villkor som anges i avsnitt B eller C är uppfyllda kommer det att beviljas en nedsättning med 10-50% av det bötesbelopp som det skulle ha ålagts om det inte hade samarbetat. 2. Detta kan ske i till exempel följande fall: Ett företag förser kommissionen med upplysningar, dokument eller annat bevismaterial som bidrar till att fastställa att överträdelsen har begåtts, innan ett meddelande om anmärkningar sänds ut. Ett företag informerar kommissionen om att det inte bestrider de faktiska omständigheter som kommissionen grundar sina anklagelser på, efter det att det har tagit emot ett meddelande om anmärkningar.

13 Jag skulle vilja skjuta in att när det gäller beskrivningen av bakgrunden och andra citat från de överklagade domarna kommer jag på grund av att skälen i de överklagade domarna väsentligen är desamma i huvudsak att hänvisa till endast en av dessa, nämligen domen i mål T-23/99, LR AF 1998 A/S mot kommissionen.

14 Punkterna 278-281 i den överklagade domen.

15 Punkterna 286-290 i den överklagade domen.

16 Punkterna 295-298 i den överklagade domen.

17 Punkt 221 i den överklagade domen.

18 Punkt 231 i den överklagade domen.

19 Punkterna 241-243 i den överklagade domen.

20 Punkterna 202-207 i den överklagade domen.

21 Punkt 383 i den överklagade domen.

22 Punkt 384 i den överklagade domen.

23 Förstainstansrätten konstaterade att HFB Holding fur Fernwärmetechnik Bcteiligungsgcscllschaft mbH & Co. KG och HFB Holding fik Fernwärmetechnik Beteiligungsgesellschaft mbH Verwallungsgesellschaft inte existerade när den påtalade överträdelsen ägde rum.

24 Förstainstansrätten satte ned det bötesbelopp som ålagts Sigma till 300000 curo med hänsyn till att Sigma var verksamt endast på den italienska marknaden och inte på hela den gemensamma marknaden.

25 Förstainstansrätten satte ned det bötesbelopp som ålagts ABB Asea Brown Boveri till 65000000 curo eftersom ABB aldrig hade bestridit att det deltagit i överenskommelsen och hade samarbetat med kommissionen och därvid lämnat bevis för kartellen sedan den hade mottagit meddelandet om anmärkningar.

26 Domstolens dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkt 40.

27 Domstolens dom av den 13 Juli 19661 mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen (REG 1966, s. 295, särskilt s. 323).

28 Domstolens dom av den 31 mars 1965 i mål 21/64, Macchiorlati Dalmas e Figli mot Höga myndigheten (REG 1965, s. 227, särskilt s. 238), och av den 10 juni 1986 i de förenade milen 81/85 och 119/85 Usinor mot kommissionen (REG 1986, s. 1777), punkt 13.

29 Domstolens dom av den 18 mars 1975 i de förenade målen 44/74, 46/74 och 49/74, Acton m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 383, punkt 7, och av den 14 februari 1989 i mål 206/87, Lefebvre Frère et Soeur mot kommissionen (REG 1989, s. 275), punkt 13.

30 Dom av den 30 januari 1974 i mål 148/73, Louwage mot kommissionen (REG 1974, s. 81), punkt 12.

31 Dom av den 13 november 1991 i mål C-303/90, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-5315).

32 Dom av den 9 oktober 1990 i mål 366/88, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-3571).

33 Dom av den 17 Juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 33. Min kursivering.

34 Se särskilt dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, SA Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825, svensk specialutgåva volym 7, s. 133), och domstolens dom av den 9 november 1983 I mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351).

35 Domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 121.

36 Till exempel vid beaktandet att det förhållandet att stora företag i flertalet fall förfogar över en juridisk och ekonomisk kunskap och infrastruktur som gör det möjligt för dem att bättre bedöma den olagliga karaktären av deras beteenden och de konsekvenser som dessa får ur konkurrenssynpunkt (punkt 1 del A femte stycket) eller vid ett eventuellt beaktande av den eventuella ekonomiska eller finansiella fördel som den som begått överträdelsen fått samt de aktuella företagens egna kännetecken (punkt 5 b).

37 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française punkt 106.

38 Min kursivering.

39 Se den överklagade domen, punkterna 454-458.

40 Punkt 2 femte strecksatsen i riktlinjerna.

41 Dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem SA mot kommissionen (REG 1989, s, 3283; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217).

42 Domen i det ovannämnda målet Orkem, punkt 35.

43 Domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C-298/98 P, Finnboard mot kommissionen, (REG 2000, s. I-10157).

44 Ibidem, punkt 58.

45 Domen i det ovannämnda målet SA Musique Diffusion française.

46 Domstolens dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe GmbH mot kommissionen, REG 1998, s. I-8417, punkt 128, och av den 29 april 2004 i mål C-359/01 P, British Sugar plc mot kommissionen, REG 2004, s. I-4933, punkt 47.

47 Domen i de ovannämnda milen Sentenze Ferriere Nord, punkt 31, och Baustahlgewebe, punkt 128.

48 Domen i de ovannämnda målen Baustahlgewebe och British Sugar, punkt 48.

49 Domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P, C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 365.

50 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 119.

51 Förstalnstansrältcns dom i det ovannämnda mälet Brugg Rohrsysteme GmbH, punkt 155.

52 En annan fråga som lag skall behandla nedan (se punkt 113 ff.) avser de följder som ett överskridande av den övre gränsen om 10 procent kan ha 1 fråga om lagenligheten av de böter for vilka kommissionen skulle ha tillämpat en nedsättning för att iaktta gränsen.

53 Domstolens dom av den 8 juli 1999 1 mal C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissioncn,(REG 1999, s. I-4235), punkt 110. Se även dom av den 16 december 1975 I de förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663, punkt 623), och domen I det ovannämnda mälet Aalborg Portland, punkt 92.

54 Domstolens dom av den 13 december 1984 I mal 106/83, Scrmldc (REG 1984, s. 4209), punkt 28, och av den 28 Juni 1990 i mal C-174/89, Hoche (REG 1990, s. I-2681), punkt 25.

55 Dock inte beträffande Dansk Rørindustri fór vilket bolag förstainstansrätten beslutade att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning när den lade sökanden till last att den hade deltagit i kartellen under perioden från april till augusti 1994. Trots detta bekräftade förstainstansrätten det bötesbelopp som kommissionen ålagt.

56 Domen i det ovannämnda målet Sentenza LR AF 1998 A/S mot kommissionen, punkt 296.

57 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet LR AF 1998 A/S mot kommissionen, punkt 304, i vilken förstainstansrätten beträffande fastställandet av grundbeloppet för de företag som ingick i den andra kategorin uttalade att mot bakgrund av de kriterier som kommissionen lade till grund för sin bedömning av vart och ett av företagens betydelse på den relevanta marknaden ... gjorde kommissionen en riktig bedömning då den fastställde att sökandens utgångsbelopp i vart fall skulle vara två gånger så stort som de utgångsbelopp som fastställdes för företagen i den tredje kategorin .

58 Se domen i det ovannämnda målet LR AF 1998, punkt 288.

59 I detta avseende skall det påpekas att just av dessa skäl (ringleks uttryckligen i de riktlinjer (Sr fastställande av böter som antagits av Nederlandse Mededingingsautoriteit (nederländsk konkurrensmyndighet) den linje som kommissionen följt: With regard to fines for infringements of the Competition Act, the Director-General of NMa is of the opinion that the Guidelines drawn up by the European Commission cannot be taken as the point of departure without adaptation. The European Commission uses categories of infringements, in accordance willi the aforementioned Guidelines, to which fixed fines apply. A disadvantage of a system of fixed fines is that small undertakings are affected relatively more harshly than larger undertakings (which often operate internationally). The policy of the Director-General of NMa with regard to fines must be applicable both to (very) large undertakings and to small and medium-sized undertakings, without losing the intended preventive effect, on the one hand, and generating disproportionate results, on the other. (Richtsnoeren boetctoemcting — met betrekking tot het opleggen van boetes ingevolge artikel 57 van dc Mededingingswet, den 19 december 2001, punkt 5).

60 Meddelandet om samarbete, punkterna A.1-A.3.

61 Domstolens dom av den 12 november 1987 I mål 344/85, Ferriere San Carlo mot kommissionen (REG 1987, s. 4435).

62 Domstolens dom av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl. mot Minister for Agriculture, Food and Forestry, Irland och Attorney General (REG 1997, s. I-1809), punkt 2. Se även domstolens dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jürgens mot kommissionen (REG 1987, s. 1155), punkt 44.

63 So dom av den 14 februari 1990 i mil 350/88, Delacre (REG 1990, s. I-395), punkt 33.

64 Domen 1 det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 109.

65 Domen 1 det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 22.

66 XXI:a rapporten om konkurrenspolitiken, s. 120.

67 Domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 21. Se även domen i det ovannämnda målet Michelin mot kommissionen, punkterna 19 och 20.

68 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet LR AF 1998 A/S, punkterna 201-203.

69 Domen i de ovannämnda målen Musique Diffusion Française, punkt 21, och Michelin, punkt 19.

70 Domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française, punkt 22.

71 Domstolens dom av den 16 november 2000 i mil C-291/98 P, Sarrió mot kommissionen (REG 2000, s. I-9991), punkt 73, och i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkt 43, samt av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P, C-252/99 P, C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij NV (LVM) m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-375), punkt 463.

72 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet LR AF 1998 A/S, punkt 378.

73 Domstolens beslut av den 25 mars 1996 I mål C-137/95 P, SPO m.n. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54.

74 Se förstainstansrättens dom i de ovannämnda milen Lögslör Rör GmbH, punkt 372, Ke-Kelit, punkt 203, och LR AF 1998 A/S, punkt 383.

75 Förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet LR AF 1998 A/S, punkt 385. Min kursivering.

76 Domstolens dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen (REG 1966, s. 457, särskilt s. 517; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277).

77 Domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 90, och i det ovannämnda målet Aalborg Portland m.fl., punkt 86.

78 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Anic Partecipazioni, punkt 90.

79 Domstolens dom av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage (REG 2001, s. I-6297), punkt 35.

80 Domen i det ovannämnda målet Anic Partecipazioni, punkt 87.

81 Domen i det ovannämnda malet Aalborg Portland m.fl., punkt 81 och följande punkter.

82 Domen i det ovannämnda målet LR AF 1998 A/S, punkt 339.

83 I punkt 3 i meddelandet anges nämligen att förmildrande omständigheter som kan motivera en minskning av böterna är alt företaget har haft en uteslutande passiv eller efterföljande roll i genomförandet av överträdelsen, alt företaget i praktiken inte har tillämpat avtal eller förfaranden som utgör överträdelser, att företaget har upphört med överträdelsen vid kommissionens första Ingripanden (bland annat kontroller), alt det från företagets sida har förekommit rimliga tvivel angående det begränsande förfarandets karaktär av överträdelse, att överträdelsen har begåtts av oaktsamhet och inte med avsikt, att företaget har samarbetat effektivt i förfarandet utanför tillämpningsområdet för kommissionens meddelande av den 18 Juli 1996 om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, och övrigt.

84 Se kommissionens beslut av den 7 juni 2000, Acido amminico (EGT L 152, s. 24), och av den 21 november 2001, Vitamine (EGT L 6, s. 1).

85 Dom av den 21 december 1954 i mål 2/54, Italien mot Höga myndigheten (REG 1954, s. 75), punkt 6, av den 30 september 1982 i mål 108/81, Amylum mot rådet,(REG 1982, s. 3107), punkt 25, och av den 4 februari 1997 i de förenade målen C-71/95, C-155/95 och C-271/95, Belgien mot kommissionen (REG 1997, s. I-687).