Förslag till avgörande av generaladvokat Juliano Kokott föredraget den 26 maj 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 63, 2003, s. 29 och följande sidor.

3 Kommissionen mot parlamentet och rådet. Se mitt denna dag föredragna förslag till avgörande (REG 2005, s. I-1111).

4 EUT L 63, s. 1, nedan kallad förordning nr 304/2003.

5 Se till exempel tredje skälet i förordning nr 304/2003 och artikel 1.1 a i förordningen.

6 EUT L 63, 2003, s. 27.

7 Med kemikalier avses enligt artikel 2 a även bekämpningsmedel.

8 Förteckningen kan utvidgas av partskonferensen på rekommendation av undersökningskommittén lör kemikalier. Kemikaller kan också tas bort frän förteckningen (artiklarna 7 och 8 jämförda med artikel 5.5 och 5.6 i konventtonen).

9 I svaret till sekretariatet beträffande importpraxis kan en part medge Import av den berörda kemikalien. medge import på särskilda villkor, inte medge import eller också endast lämna ett interimssvar (artikel 10.4 i konventionen). Utbyte av information om sådana svar sker med hjälp av sekretariatet (artikel 10.7 och 10.10 i konventionen).

10 Denna information sker genom det gemensamma sekretariatet och skall innehålla vissa i bilaga I till konventionen närmare angivna uppgifter om arten av ifrågavarande ämne, särskilt om dess fysikalisk-kemiska, toxikologiska och ekotoxikologiska egenskaper samt om de miljö- och hälsopolitiska skälen för sådana förbud eller restriktioner.

11 Detta gäller inte bara export av kemikalier som enligt bilaga III till konventionen omfattas av PIC-förfarandet, utan även export av kemikalier som inom den exporterande partens territorium är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner. Vidare kan parterna också utvidga denna bestämmelse till att omfatta andra kemikalier som enligt nationell rätt måste märkas.

12 KOM (2001) 802 slutlig (EGT C 126 E, 2002, s. 274). Kommissionen framlade samtidigt förslag till rådets förordning om export och import av farliga kemikalier med stöd av artikel 133 EG (EGT C 126 E, 2002, s. 291).

13 EUT L 63, 2003, s. 47.

14 Se översikt på konventionens hemsida < http://www.pic.int/fr/ViewPage.asp?id='272'>(senast besökt den 1 februari 2005) över de ratifikationer som hittills har skett.

15 Såvitt avser rättspraxis, som tog sin början med dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, AETR (REG 1971, s. 263: svensk specialutgåva, volym 1, s. 537), punkt 22, se särskilt domstolens yttranden 2/91 av den 19 mars 1993 (REG 1993,I-1061; svensk specialutgåva, volym 6, s. 59), punkt 9, och 2/00 av den 6 december 2001, Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (REG 2001, s. I-9713), punkterna 45-47, samt de så kallade Open-Skies-domarna av den 5 november 2002 i målen C-467/98, kommissionen mot Danmark (REG 2002, s. I-9519), punkterna 82-84, C-468/98, kommissionen mot Sverige (REG 2002, s. I-9575) punkterna 78-80, C-469/98, kommissionen mot Finland (REG 2002, s. I-9627), punkterna 82-84, C-471/98, kommissionen mot Belgien (REG 2002, s. I-9681), punkterna 95-97, C-472/98, kommissionen mot Luxemburg (REG 2002, s. I-9741), punkterna 88-90, C-475/98, kommissionen mot Österrike (REG 2002, s. I-9797), punkterna 97-99, och C-476/98, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-9855), punkterna 108-110).

16 Beträffande den då rådande sekundärrätten, se särskilt rådets förordning EEG nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier (EGT L 251, s. 13; svensk specialutgåva, volym 20, s. 3) med vilken gemenskapen bland annat underkastade sig det då ännu frivilliga PIC-förfarandet. Förordningen har ersatts av den nu gällande förordning nr 304/2003.

17 Yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 5.

18 Se bland annat dom av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet, Kallat godsbefordranmâlet (REG 2003, s. I-8913), punkt 52.

19 Se bland annat domstolens yttrande 1/94 av den 15 november 1994, WTO-avtalet (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233) och yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15).

20 Dom av den 3 december 1996 i mål C-268/94, Portugal mot rådet (REG 1996, s. I-6177), punkt 22, av den 30 januari 2001 i mål C-36/98, Spanien mot rådet, konventionen om skydd av Donau (REG 2001, s. I-779), punkt 58, av den 12 december 2002 i mål C-281/01, kommissionen mot rådet, kallat Energy Star (REG 2002, s. I-12049), punkt 33, och domen i godsbefordranmålet (ovan fotnot 18), punkt 38. Se även yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 22. Principiella synpunkter anfördes redan i dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet, titandioxidmålet (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. 199), punkt 10.

21 Domarna i målen Energy Star (ovan fotnot 20), punkt 34, målet om konventionen om skydd av Donau (ovan fotnot 20), punkt 59, och godsbefordranmålet (ovan fotnot 18), punkt 39, samt yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 23. Principiella synpunkter anfördes redan i dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet, avfallsdirektivsmålet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva. Tillägg, s. 67), punkterna 19 och 21.

22 Dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkterna 17-21. Se också generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 29 januari 1987 i samma mål, punkt 62.

23 Dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94 (Werner REG 1995, s. I-3189), punkt 10, och av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkt 26.

24 Dom av den 29 mars 1990 i mål C-62/88, Grekland mot rådet, kallat Tjernobylmålet (REG 1990, s. I-1527), punkterna 15-19, och domen 1 målet Energy Star (ovan fotnot 20), punkterna 39-43.

25 Se bland annat, även om det i det fallet var fråga om förhållandet mellan bestämmelser för den inre marknaden och halsopolitik, dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419), punkt 88, samt domar av den 14 december 2004 i mål C-434/02, Arnold André (REG 2004, s. I-11823), punkterna 32-34, och C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-11891), punkterna 3I-33. Bedömningarna i dessa domar kan tillämpas även på förhållandet mellan den gemensamma handelspolitiken och hälsopolitik.

26 Fast rättspraxis. Se domstolens yttranden 1/78 av den 4 oktober 1979, naturgummimålet (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527), punkterna 44 och 45, och 1/94 (ovan fotnot 19), punkt 41, samt domen av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 22), punkt 19.

27 Yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15, särskilt punkterna 25 och 40-44. En motsvarande avgränsning har domstolen gjort mellan artikel 95 EG (tidigare artikel 100a i EG-fördragec) och artikel 17 EG (tidigare artikel 130 i EG-fördraget). I enlighet därmed ... räcker emellertid inte enbart det faktum att den inre marknadens inrättande eller funktion påverkas för att artikel 100a skall vara tillämplig. Det framgår nämligen av domstolens rättspraxis att åberopande av artikel 100a som rättslig grund inte är berättigat om den rättsakt som skall antas enbart har som sidoeffekt att harmonisera marknadsvillkoren inom gemenskapen. Se domen i målet om avfallsdirektivet (ovan fotnot 21), punkt 19, och dom av den 28 juni 1994 i mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249), punkt 25.

28 Domen i målet Energy Star (ovan fotnot 20, punkt 40 sista meningen, och punkt 41 sista delen av sista meningen). Samma kriterium hade domstolen redan tidigare tillämpat för gränsdragningen mellan kulturpolitik (tidigare artikel 128 i EG-fördraget) och industripolitik (tidigare artikel 130 i EG-fördraget). Se dom av den 23 februari 1999 i mâl C-42/97, parlamentet mot rådet (REG 1999, s. I-869), punkt 63.

29 Domen i målet Energy Star (ovan fotnot 20), punkterna 40, 41, 43 och 48, och yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkterna 40 och 42—44.

30 Se yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 37 sista delen av sista meningen. (Min kursivering.) Handelspolitiska instrument syftar nämligen ingalunda alltid till att främja eller underlätta handeln. Artikel 133 EG tillåter tvärtom även klassiska handelspolitiska (skydds)åtgärder som kan gå ut på att försvåra eller till och med förbjuda import eller export av vissa varor, till exempel införande av en antidumpningstull eller ett handelsembargo (se bland annat domen i målet Centro-Com (ovan fotnot 23).

31 Se särskilt andra, åttonde och nionde skälen i konventionen. Ett liknande resonemang förs för övrigt också i tredje skälet i rådets överklagade beslut 2003/106/EG.

32 Se särskilt första, andra, sjätte, sjunde, åttonde, nionde och elfte skälen i konventionen. Ett liknande resonemang, förs för övrigt också i tredje skälet i rådets överklagade beslut 2003/106/EG.

33 Yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 33.

34 Se punkt 19.33 i Agenda 21 som inleder den avdelning i vilken PIC-förfarandet särskilt framhålls som en viktig åtgärd. Agenda 21 antogs år 1992 vid FN:s konferens om miljö och utveckling, det så kallade världstoppmötet i Rio de janeiro (Brasilien). Texten är tillgänglig bland annat på engelska <http://www.un.org/esa/sustdev/documents/agenda21/index.htm> och det finns en tysk översättning på <http://www.agrar.de/agenda/agd21k00htm> (senast besökt den 2 mars 2005).* [*En svensk översättning av Agenda 21 finns under webadressen www.mls.miljo.gu.se/agenda21/innehall.htm. Övcrs.anm.]

35 Dessa kemikalier är uppräknade i bilaga III till konventionen.

36 I detta hänseende skiljer sig konventionen från avtal som ingår som bilagor i WTO-avtalet, till exempel avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder (Sanitary and Phytosanitary Measures — SPS) och avtalet om tekniska handelshinder (Technical Barriers to Trade — TBT). SPS-avtalet begränsar sig till att ... etablera ett multilateralt regelverk till vägledning för utvecklandet, införandet och upprätthållandet av sanitära och fytosanitära åtgärder i syfie att miltiniem deras inverkan pä handeln, medan bestämmelserna i TBT-avtalet endast syftar till att säkerställa att tekniska föreskrifter och standarder och förfaranden ... inte skapar onödiga hinder för den internationella handeln (yttrandet 1/94 (ovan fotnot 19), punkterna 31 och 33). (Min kursivering.)

37 Ytterligare bestämmelser om ömsesidig information finns i artikel 5 i konventionen.

38 I detta sammanhang kan det hänvisas till punkt 19.35 i Agenda 21 (ovan fotnot 39) där det står följande: Exporten till utvecklingsländerna av kemikalier som har förbjudits i producentländer eller vilkas användning är underkastad stränga restriktioner i vissa industriländer har gett upphov till farhågor, eftersom vissa importländer, på grund av bristande infrastruktur för kontroll av import, distribution, lagring och avfallshantering av, samt receptföreskrifter för, kemikalier saknar förmåga att säkerställa säker användning. (Min kursivering.)

39 Se artikel 7, särskilt artikel 7.1 och 7.7 i förordning nr 304/2003.

40 Förenklat uttryckt: import av farliga kemikalier skall omfattas av samma villkor ellèï förbud oberoende av ursprungsland.

41 Förenklat uttryckt: om importen av farliga kemikalier är underkastad restriktioner mäste sådana restriktioner gälla även för den inbemska industrin.

42 I detta hänseende skiljer sig föreliggande fall frän mălet Energy Star (ovan fotnot 20), särskilt punkt 40, som rörde ett märkningsprogram som i första hand avsäg att möjliggöra för tillverkarna att, med ett förfarande om ömsesidigt erkännande av registreringarna, använda en gemensam logotyp för att gentemot kunderna identifiera vissa produkter.

43 Som kommissionen med rätta har påpekat kan miljöpolitiska åtgärder också vara hämmande för handeln och skall då, exempelvis inom ramen för bestämmelserna i det Allmänna tull och handelsavtalet (GATT), prövas med hänsyn till sin lagenlighet. Detta fråntar dock inte berörda åtgärder i sig deras miljöpolitiska karaktär.

44 Tredje skälet i konventionens preambel.

45 Rio-deklarationen om miljö och utveckling finns på engelska på Internet <http://wlvw.un.org/esa/sustdev/documents/agenda21/index.htm> (senast besökt den 2 mars 2005) som bilaga I till Rapport från FN:s miljö- och utvecklingskonferens (dokument A/CONF.151/26 [Vol. I]).

46 Kapitel 19 i Agenda 21 (se ovan fotnot 34) har rubriken Miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier och åtgärder mot den olaeliga internationella handeln med giftiga och farliga produkter. I kapitlets avdelning C, som har rubriken Utbyte av information om giftiga kemikalier och kemiska risker, framhävs PIC-förfarandet särskilt (punkterna 19.36 och 19.37).

47 Andra skälet i konventionens preambel.

48 Punkt 23 a i handlingsprogrammet finns på Internet <http://www.johannesburgsummit.org> (senast besökt den 2 mars 2005) som en del av Rapport från världstoppmötet om hållbar utveckling (dokument A/CONF.199/20).

49 EGT L 242, s. 1.

50 Se bland annat programmets bestämmelser avseende riskbedömningen och risken vid hanteringen av kemikalier och om information till allmänheten (artikel 7.2 b i sjätte miljöhandlingsprogrammet).

51 Artikel 7.2 d första strecksatsen i sjätte miljöhandlingsprogrammet.

52 Sävitt avser kriteriet direkt (och omedelbar) och indirekt (och långsiktig) verkan, se punkt 30 ovan.

53 Cartagenaprotokollet behandlades i yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15). Bara som exempel kan nämnas att ifrågavarande kapitel i Agenda 21 (kapitlen 15 och 19), som både Cartagenaprotokollet och den här omtvistade Rotterdam-konventionen står i samband med, tillhör avsnitt II i Agenda 21, som har rubriken Att bevara och förvalta resurser för utveckling.

54 Se domen i målet Energy Star (ovan fotnot 20).

55 I den mån som konventionen ocksä avser skydd av människors hälsa behövs det inte nägon särskild rättslig grund utöver artikel 175.1 EG, eftersom det av artikel 174.1 EG andra strecksatsen framgår att gemenskapens miljöpolitik ocksä skall bidra till att skydda människors hälsa.

56 Se redan punkt 18 ovan. Att gemenskapen kan ha exklusiv behörighet i fråga om yttre förbindelser inom miljöpolitiken har domstolen också konstaterat i yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkterna 45 och 46.

57 Yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkt 23 sista meningen, och domarna i målet Energy Star (ovan fotnot 20), punkterna 35 och 39, samt godsbefordranmålet (ovan fotnot 18), punkt 40. Se också redan domen i titandioxidmålet (ovan fotnot 20), punkterna 13 och 17.

58 Till stöd för denna tanke skulle i första hand till exempel åttonde skälet i konventionen och tredje skälet i det överklagade beslutet kunna åberopas, i vilka handelspolitik och miljöpolitik nämns i ett enda sammanhang och till synes jämställda.

59 En kumulation av olika rättsliga grunder är enligt rättspraxis emellertid utesluten om de förfaranden som föreskrivs i de båda grunderna inte överensstämmer med varandra. Se domen i titandioxidmälet (ovan fotnot 20), punkt 17-21, samt dom av den 25 februari 1999 i de förenade målen C-164/97 och C-165/97, parlamentet mot rädet (REG 1999, s. I-1139), punkterna 14 och 29, och dom av den 29 april 2004 i mål C-338/01, kommissionen mot rådet (REG 2004, s, I-4829) punkt 57. Av denna rättspraxis kan man dra slutsatsen att en kumulation av två rättsliga grunder på sin höjd kan komma i fråga, om båda grunderna föreskriver identiska, eller i varje fall med. varandra förenliga, lagstiftningsförfaranden. Se dom av den 9 september 2004 i de förenade målen C-184/02 och C-223/02, Spanien och Finland mot Europaparlamentet och rådet (REG 2004, s. I-7789), punkterna 42-44.

60 Så var fallet vid godkännandet av Ramavtal av den 5 juli 2000 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Kommissionen. Se särskilt bilaga 2 som liar rubriken Meddelande till och hörande av Europaparlamentet beträffande internationella avtal och utvidgningen (EGT C 121, 2001, s. 122 och följande sidor, särskilt s. 128).

61 Se beträffande andra rättsliga grunder till exempel dom av den 27 september 1988 i mål 165/87, kommissionen mot rådet (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 721), punkt 20, enligt vilken det inte kan anses rättsstridigt att höra parlamentet, vilket rådet alltid är berättigat att göra, även om det inte är obligatoriskt. Av dom av den 2 mars 1994 i mål C-316/91, kommissionen mot rådet (REG 1994, s. I-625; svensk specialutgåva, volym 15, s. 47), punkt 16, andra meningen, framgår inte något annat i detta hänseende. Domstolen har i sistnämnda dom visserligen konstaterat att fenomförandet av ett fakultativt hörande av parlamentet inte an ersätta det obligatoriska hörandet men också fastställt att delta inte hindrar möjligheten till ett fakultativt hörande i de fall då det inte finns någon bestämmelse i fördraget om (obligatoriskt) hörande.

62 I den nyligen meddelade domen i målet Swedish Match (ovan fotnot 25), punkt 44, konstaterade domstolen att den felaktiga hänvisningen till artikel 133 EG som en andra rättslig grand inte medförde att rättsakten som sådan blev ogiltig. Se även dom av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkt 98.

63 Såvitt avser en felaktig hänvisning till två rättsliga grander se domen i målet Swedish Match (ovan fotnot 25), punkt 44. Se även dom av den 9 september 2004, Spanien och Finland mot parlamentet (ovan fotnot 59), punkt 44, av den 27 september 1988, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 61), punkt 19, av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 22) punkterna 12 och 22, och i titandioxidmålet (ovan fotnot 20), punkterna 18—20 och 25.

64 Se också punkt 51 ovan.

65 Artikel 133.3 EG jämförd med artikel 300.1 andra meningen EG.

66 Domstolens yttrande 1/75 av den 11 november 1975, målet lokala omkostnader (REG 1975, s. 1355, 1363 och följande sida; svensk specialutgåva, volym 2, s. 511), dom av den 15 december 1976 i mål 41/76, Donckerwolde (REG 1976, s. 1921), punkt 32, yttrandet 2/91 (ovan fotnot 15), punkt 8, och yttrandet 1/94 (ovan fotnot 19), punkt 34.

67 l enstaka fall kan emellertid även inom detta område föreligga en exklusiv behörighet, särskilt vid tillämpning av rättspraxis enligt domen i målet AETR (ovan fotnot 15). Att gemenskapen kan ha en exklusiv behörighet har domstolen också konstaterat i yttrandet 2/00 (ovan fotnot 15), punkterna 45 och 46.

68 Se till exempel yttrandet 1/94 (ovan fotnot 19), som när det gäller bildandet av WTO skiljer mellan delområdena GATT, GATS (allmänna handels- och tjänsteavtalet) och TRIPS (avtal om handelsreglerade aspekter av immaterialrättigheter) och hänför dessa till olika rättsliga grunder.