Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 16 juni 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 Se särskilt mälen T-207/04, T-223/04 (tidigare C-401/03), T-345/04, T-443/04, T-26/05, T-82/05, T-83/05 och T-140/05.

3 Beslut av förstainstansrätten av den 16 mars 2005 i mälen T-207/04, T-223/04 och T-345/04.

4 EGT L 161, s. 1, senast ändrad genom bilaga II punkt 15.2 i Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning till fördragen (EUT L 236, 2003, s. 658).

5 EGT L 193, s. 39.

6 EUT L 72, s. 66. En likalydande ändring av regel 1, punkt 2, hade för övrigt redan införts genom kommissionens förordning (EG) nr 1145/2003 av den 27 juni 2003 (nedan kallad förordning nr 1145/2003). Även den ändringen gjordes med retroaktiv verkan frän den 5 augusti 2000. Ändringen var emellertid behäftad med ett förfarandefel, och den måste därför göras om (se skäl 10 i förordning nr 448/2004).

7 För fullständighetens skull skall det anmärkas alt punkt 1.3 genom förordning nr 448/2004 ändrades till punkt 1.4. I alla handlingar i målet åberopas emellertid endast den ursprungliga lydelsen av reglerna om stödberättigande utgifter enligt förordning nr 1685/2000. I det följande hänvisar jag därför uteslutande till den ursprungliga lydelsen och numreringen.

8 Den skrivelse på italienska som generaldirektören för regionalpolitik tillställde Republiken Italiens ständige representant vid Europeiska unionen är registrerad under nr 108098 och internt betecknad med referensnumret Reglo/A2/|\V/cs D (2001) 220852.

9 Se definitionen i artikel 9.1 i förordning nr 1260/1999.

10 Se punkt 1.2 i regel 1 för stödberättigande utgifter.

11 Det är fråga om den kommitté som avses i artiklarna 47.1 a och 48 i förordning nr 1260/1999 och som i egenskap av förvaltningskommitté har medbestämmanderätt bland annat vid antagandet av tillämpningsföreskrifter enligt artiklarna 30.3 och 53.2 i samma förordning (se artikel 47.3 i förordning nr 1260/1999).

12 Promemoria av den 27 november 2002 till medlemmarna i kommittén för utveckling och omställning av regioner, utfärdad av herr Gray, kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik, och internt betecknad med referensnumret Regio/G2/BS D(2002) 821054.

13 Den på italienska avfattade skrivelsen betecknas internt med referensnumret D(2003) — BLB/hk 26777.

14 I svensk översättning: Ett offentligt upphandlingsförfarande som avslutats senast nämnda dag.

15 I svensk översättning: Offentligt upphandlingsförfarande i vilket meddelandet om offentlig upphandling utfärdats senast nämnda dag.

16 Kommissionsledamoten Barniers skrivelse av den 29 juli 2003 till minister Tremoliti var avfattad på engelska och hade följande lydelse: It has come to my attention that there were errors in translation in the letter sent to you dated 14 May 2003 on the eligibility of advances. These errors have now been corrected and the correct version of the letter is enclosed. Please note that the enclosed letter replaces the letter sent on 14 May, although this version still takes effect from 14 May 2003. Följebrevet och bilagan betecknas internt med reférensnuinret D(2003) — 26777 bis - BLB/hk.

17 Se punkt 14 ovan.

18 Se punkt 15 ovan.

19 Vetenskaplig forskning, teknisk utveckling, högskoleutbildning. Detta program, som gäller för perioden 2000-2006, godkändes av kommissionen den 8 augusti 2000 som en del av gemenskapens strukturstödsprogram fór regioner i Italien som omfattas av mål 1, nämligen Kampanien, Kalabrien, Apulien, Basilicata, Sicilien och Sardinien (godkännandet offentliggjordes under aktbeteckningen C(2000) 2343, programmets kännetecken är CCI N.1999 IT 16 1 PO 003).

20 Den på italienska avfattade skrivelsen från den för Italien behörige referenten inom generaldirektoratet för regionalpolitik, Engwegen, är registrerad under nr 100629 och internt betecknad med referensnumret Regio/E2 AP/ed D(2003) 620034.

21 Den på italienska avfattade skrivelsen av den för Frankrike, Italien och Grekland behöriga generaldirektören för regionalpolitik, Meadows, är registrerad under nr 102627 och internt betecknad med referensnumret Regio/E2 ap/gd D (2003) 620198.

22 Den på italienska avfattade skrivelsen av den för Frankrike, Italien och Grekland behörige generaldirektören, Meadows, är registrerad under nummer 106837 och betecknas intert med referensnumret Regio/E/2/— ap/(2003) 620701.

23 Se punkt 14 ovan.

24 Republiken Italiens replik, punkt 16 och följande punkter, särskilt punkt 20.

25 Republiken Italiens replik, punkterna 17 och 19.

26 Dom av den 28 september 2004 i mal T-310/00, MCI mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkterna 55 och 63, av den 14 oktober 1999 i målen T-191/96 och T-106/97, CAS Succhi di Frutta mot kommissionen (REG 1999, s. II-3181). punkt 63, och av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenlhal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkt 32.

27 Dom av den 5 mars 1980 i mål 76/79, Koenecke mot kommissionen (REG 1980, s. 665), punkt 9, och av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375), punkt 74.

28 Detta sägs uttryckligen i domen i målet MCI mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkterna 46 och 61. Ett liknande resonemang låg också till grund för domen i målet CAS Succhi di Frutta mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 63. Grundläggande principer har anförts redan i dom av den 31 mars 1971 i 22/70, kommissionen mot rådet, kallat AETR (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkt 40, enligt vilken talan enligt artikel 230 EG syftar (till att], 1 överensstämmelse med vad som föreskrivs i [artikel 220.1 EG], ... säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget, och dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verls mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 23, enligt vilken varken medlemsstaterna eller gemenskapsinstitutionerna kan undgå kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med gemenskapens grundläggande konstitutionella urkund, dvs. fördraget. Beträffande kravet på domstolskontroll inom en rättslig gemenskap, se frän senare tid även dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores (REG 2002, s. I-6677), punkt 38.

29 Så är fallet i några av de mål som nämns i fotnot 2.

30 Såvitt avser det förhållandet att det saknas anledning att döma i saken när en rättsakt redan har upphävts på annat sätt, se bland annat dom av den 29 april 2004 i mål C-372/97, Italien mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkterna 33-38, samt beslut av den 4 mars 1997 i mål C-46/96, Tysldand mot kommissionen (REG 1997, s. I-1189), särskilt punkte, och av den 8 mars 1993 i mål C-123/92, Lezzi Pietro mot kommissionen (REG 1993, s. I-809), särskilt punkterna 8-11.

31 Beträffande promemorian från år 2001, se punkterna 11 och 12 ovan.

32 Domarna i målen Frankrike m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 27), punkt 62, AETR (ovan fotnot 28), punkt 42, och Les Verts mot parlamentet (ovan fotnot 28), punkt 24. Se även dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 9, av den 5 oktober 1999 i mål C-308/95, Nederländerna mot kommissionen (REG 1999, s. I-6513), punkt 26, av den 11 november 2004 i mål C-249/02, Portugal mot kommissionen (REG 2004, s. I-10717), punkt 35, och av den 9 december 2004 i mål C-123/03 P, kommissionen mot Grcencore (REG 2004, s. I-11647), punkt 44.

33 Domen i målet Frankrike m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 27), punkt 63. Se, för ett liknande resonemang, även de i fotnot 32 angivna domarna i målen IBM mot kommissionen, punkt 9, Portugal mot kommissionen, punkt 35, och kommissionen mot Greencore, punkt 39, domen i målet AETR (ovan fotnot 28), punkt 42, samt beslut av den 28 januari 2004 i mål C-164/02, Nederländerna mot kommissionen (REG 2004, s. I-1177), punkt 19.

34 I enlighet därmed har Republiken Italien yrkat att skrivelsen skall ogiltigförklaras i den mån som den frånkänner förskottsbetalningar som medlemsstaterna inom ramen för statligt stöd har gjort efter den 19 februari 2003 stödberättigande verkan.

35 Grundförordningen och tillämplighetsföreskrifterna med regler om stödberättigande utgifter.

36 Se i detta hänseende redan dom av den 17 juli 1959 i mål 20/58 Phoenix-Rheinrohr mot Höga myndigheten (REG 1959, s. 167, 182 och följande sida) enligt villæn en talan om ogilligförklaring av en skrivelse inte togs upp till prövning i sak, varmed Höga myndigheten endast ville bekräfta principer som enligt dess med rätt eller orätt gjorda antagande logiskt följde av [gällande rätt].

37 Republiken Italien har emellertid i sin replik, punkt 5, gjort gällande att det har blivit så.

38 Undantagsbestämmelsen har alltså karaktären av ett beslut. Detta framgår också av ordalydelsen av andra delen av den skrivelse mot vilken talan har väckts: La Commissione ha deciso di considerare ammissibili ... och La presente decisione si riferisce ... (i svensk översättning: Kommissionen har beslutat att godkänna ... och Det föreliggande beslutet rör ...) (min kursivering). Frågan huruvida kommissionen enligt gällande rättsläge överhuvudtaget faktiskt kunde eller måste godkänna förskottsbetalningar som gjorts till och med den 19 februari 2003 som stödberättigande saknar betydelse för bedömningen av frågan om skrivelsen har karaktären av beslut. Även om undantagsbestämmelsen skulle vara rättsstridig kan den nämligen ändå ha karaktären av ett beslut.

39 Se i delta hänseende dom av den 5 maj 1998 I mâl C-180/96, Förenade kungarikel mot rådet (REG 1998, s. I-2265), punkt 28, och av den 6 april 2000 i mâl C-443/97, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-2415), punkt 34. Se även dom av den 27 september 1988 I mål 114/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. I-5289), punkterna 12 och 13.

40 Dom av den 16 juli 1998 i mål T-81/97, Regione Toscana mot kommissionen (REG 1998, s. II-2889), punkterna 22 och 23. Se, för ett liknande resonemang, även de ovan i fotnot 39 angivna domarna i målen Spanien mot kommissionen, punkterna 33 och 34, och Förenade kungariket mot Kommissionen, punkt 13.

41 Såvitt avser kommissionens bundenhet av sina egna meddelanden, riktlinjer och liknande, se bland annat domstolens dom av den 13 juni 2002 i mål C-382/99, Nederländerna mot kommissionen (REG 2002, s. I-5163), punkt 24, och av den 26 september 2002 i mål C-351/98, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-8031), punkt 53. Se även förstainstansrättens dom av den 3 april 2003 i målen T-114/02, Babyliss mot kommissionen (REG 2003, s. II-1279), punkt 143, och T-119/02, Royal Philips Electronics mot kommissionen (REG 2003, s. II-1433), punkt 242, och av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1991, s. II-1711; svensk specialutgåva, volym 11, s. II-83), punkt 53.

42 Dom av den 19 november 1998 i mål C-159/96, Portugal mot kommissionen (REG 1998, s. I-7379), punkt 24, första meningen.

43 Domarna i målen kommissionen mot Greencore (ovan fotnot 32), punkt 39, och Förenade kungariket mot kommissionen (ovan fotnot 39), punkt 28. Se även dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, SNUPAT mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 111, 158; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95), av den 15 december 1988 i de förenade målen 166/86 och 220/86, Irish Cement mot kommissionen (REG 1988, s. 6473), punkt 16, och av den 11 januari 1996 i mål C-480/93 P, Zunis Holding m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1), punkt 14, samt beslut av den 21 november 1990 i mål C-12/90, Infortcc mot kommissionen (REG 1990, I-4265), punkt 10.

44 Beslut av den 4 maj 1998 i mål T-84/97, BEUC mot kommissionen (REG 1998, s. II-795), punkt 52, och av den 7 december 2004 i mål C-521/03 P (Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 47.

45 Se punkterna 11 och 12 ovan.

46 I skrivelsen nr 100629, som är föremål för talan i mål C-138/03 (se punkt 23 ovan), sägs det bland annat att det behöriga generaldirektoratet hade beslutat att vid ansökningar om bidrag i fortsättningen göra avdrag från bidraget med motsvarande belopp.

47 Se punkt 13 ovan.

48 Dom av den 9 mars 1978 i mål 54/77, Herpels mot kommissionen (REG 1978, s. 585), punkterna 11-15.

49 Dom av den 9 oktober 1990 i mål C-366/88 (REG 1990, I-3571), punkterna 7-12 och 23, av den 13 november 1991 i mål C-303/90 (REG 1991, s. I-5315), punkterna 7-11 och 25, av den 16 juni 1993 i mål C-325/91 (REG 1993, s. I-3283; svensk specialutgåva, tillägg, s. 87), punkterna 8-11 och 23, samt av den 20 mars 1997 i mål C-57/95 (REG 1997, s. I-1627), punkterna 6-10 och 23.

50 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro av den 19 september 1991 i mål C-303/90, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-5328), punkt 11. Liknande uttalanden finns även i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i övriga i fotnot 49 angivna domar.

51 Se punkt 50 ovan.

52 Se i detta hänseende punkterna 48-63 ovan.

53 Dom av den 19 september 1985 i de förenade målen 172/83 och 226/83, Hoogovens Groep mot kommissionen (REG 1985, s. 2831), punkt 9, av den 27 oktober 1987 i de förenade målen 146/85 och 431/85, Diezler mot WSA (REG 1987, s. 4283), punkterna 13-16, och av den 22 september 1988 i de förenade målen 358/85 och 51/86, Frankrike mot parlamentet (REG 1988, s. 4821; svensk specialutgåva, volym 9, s. 607), punkt 12. Se även redan dom av den 26 maj 1971 i de förenade målen 45/70 och 49/70, Bode mot kommissionen (REG 1971, s. 465), punkt 11, och av den 17 maj 1973 i de förenade målen 58/72 och 75/72, Perinciolo mot rådet (REG 1973, s. 511), punkt 5.

54 Yrkandena avser i båda målen ogiltigförklaring av den del i skrivelsen i vilken det anges att de förskottsbetalningar som medlemsstaterna inom ramen för statligt stöd har gjort efter den 19 februari 2003 inte är stödberättigande. Republiken Italien har i båda målen åberopat två grunder för ogiltighet, nämligen bristfällig motivering (artikel 253 EG) samt åsidosättande av artikel 32 i förordning nr 1260/1999 och punkterna 1 och 2 i regel 1 för stödberättigande utgifter.

55 Även mål C-138/03, i vilket det saknades anledning att döma i saken, avsåg denna rättsfråga.

56 Angående begreppet slutlig stödmottagare, se artikel 9 1 i förordning nr 1260/1999.

57 Detta framgår särskilt tydligt av artikel 32.1 tredje stycket första meningen i förordning nr 1260/1999. Denna bestämmelse rör visserligen kommissionens utbetalningar, inte utbetalningar av nationella organ, men terminologin är densamma.

58 Vad som avses är ersättning i efterskott för kostnader.

59 För övrigt beviljar även kommissionen regelbundet sådana förskottsbetalningar i den män som den själv utbetalar direkt stöd till företag, exempelvis när det gäller forskningspolitik eller jordbrukspolitik. Se bland annat, beträffande forskningspolitiken, dom av den 17 mars 2005 i mål C-294/02, kommissionen mot AMI Semiconductor m.fl. (REG 2005, s. I-2175), punkt 33, och av den 24 februari 2005 i mål C-279/03, kommissionen mot Implants, (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 13. Såvitt avser jordbrukspolitiken, se också mitt förslag till avgörande av den 3 mars 2005 i mål C-240/03 P, Comunità montana della Valumina mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkterna 12 och 14.

60 Artikel 9 1 första meningen jämförd med artikel 9 k i förordning nr 1260/1999.

61 Artikel 9 j i förordning nr 1260/1999.1 stället för att själva genomföra insatser eller projekt kan de slutliga stödmottagarna (nationella organ) nöja sig med att medfinansiere vissa projekt inom ramen för nationella stödordningar varvid ansvaret för projekten fortfarande åvilar tredje man, den så kallade enskilda mottagaren. Pä sä sätt kan exempelvis universitet eller privata forskningsinstitutioner erhålla bidrag fór sina forskningsprojekt som de bedriver under eget ansvar.

62 Den nya lydelse som regel 1 för stödberättigande utgifter, punkt 2, erhållit genom förordning nr 448/2004 har innehållsmässigt inte medfört någon ändring i detta hänseende. Visserligen är den tyska ordalydelsen i den nya lydelsen vilseledande (die von den Endbegünstigten als Zwischenzahlungen und Restzahlungen getätigten Zahlungen [löpande betalningar och slutbetalningar som gjorts av slutliga stödmottagarel), eftersom den ger intryck av att det (fortfarande) endast är av de slutliga stödmottagarna gjorda löpande betalningar och slutbetalningar som måste styrkas genom kvitterade fakturor eller bokföringsunderlag med motsvarande bevisvärde och inte längre de slutliga stödmottagarnas förskottsbetalningar till enskilda mottagare. Av flertalet övriga språkversioner framgår det dock tydligt alt kvitterade fakturor och bokföringsunderlag med motsvarande bevisvärde i fortsättningen skall företes för alla utgifter som de slutliga stödmottagarna har gjort, alltså även för förskottsbetalningar, när sådana utbetalningar anmäls till kommissionen för löpande betalningar eller slutbetalningar från strukturfonderna. Detta framgår särskilt tydligt av den franska språkversionen: les paiements effectués par les bénéficiaires finals et déclarés au titre des paiements intermédiaires et de solde.