Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 2 april 2009

1 Originalspråk: slovenska.

2 EGT L 340, s. 17.

3 EUT L 3, s. 1.

4 EGT L 340, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 194.

5 Kommissionen har i sina yrkanden och i sin motivering åberopat punkt 7 b) i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628. Denna hänvisning till den aktuella bestämmelsen är dock inte helt exakt, eftersom bestämmelsen införts i punkt 48 i denna bilaga, som har rubriken Intervaller för vattning och utfodring samt transporttidens och vilotidens längd. Det är därför korrekt att hänvisa till denna bestämmelse som till punkt 48.7 b) i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628. Detta sätt att ange den ifrågavarande bilagan förekommer dessutom i domstolens rättspraxis. Se exempelvis dom av den 23 november 2006 i mål C-300/05, ZVK (REG 2006, s. I-11169), punkt 1, och av den 9 oktober 2008 i mål C-277/06, Interboves (REG 2008, s. I-7433), punkt 1. I detta förslag till avgörande ska jag således, i stället för att hänvisa till punkt 7 b), använda den mer exakta hänvisningen till punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628.

6 Skyddet av djur under transport och vid slakt inom ramen för gemenskapsrätten återspeglar gemenskapens allmänna ansträngning för att skydda djuren och för djurens välbefinnande. Av protokoll nr 33 om djurskydd och djurens välfärd, som genom Amsterdamfördraget infördes som bilaga till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, framgår det sålunda att medlemsstaterna som önskar säkerställa ett förbättrat djurskydd och en ökad respekt för välfärd för djuren som kännande varelser enades om följande bestämmelse som fogades till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen: Vid utformning och genomförande av gemenskapens politik i fråga om jordbruk, transport, inre marknad och forskning, skall gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd, samtidigt som gemenskapen och medlemsstaterna skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv. Jag tillägger att gemenskapen inom ramen för sin ansträngning att skydda djur även har anslutit sig till Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter, som antagits av Europarådet. Gemenskapen har anslutit sig till denna konvention genom rådets beslut 2004/544/EG av den 21 juni 2004 om undertecknande av Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter (reviderad) (EUT L 241, s. 21).

7 Wilkins, D. B. (utgivare), Animal Welfare in Europe. European Legislation and Concerns, Kluwer Law International, London, Haag, Boston, 1997, s. 4, har påpekat att transporten av levande djur från en medlemsstat till en annan kan påverka spridningen av sjukdomar i gemenskapen.

8 Jag vill härvidlag tillägga att i den offentliga debatten talas det även ofta om djurens rättigheter och inte endast om skydd av djuren. Se, för ett liknande resonemang, Brooman, S., och Legge, D., Animal transportation, New Law Journal Practitioner, nr 6706/1995, s. 1131.

9 Se kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010, KOM(2006)0013. I handlingsplanen anges bland huvudsakliga insatsområden uppgradering av befintliga miniminormer för djurskydd och djurs välbefinnande, såsom även nya internationella initiativ för att öka kunskapsnivån och skapa större samsyn kring djurs välbefinnande.

10 Se i doktrinen, för ett liknande resonemang, exempelvis Marguenaud, J.-P., Arrêt Danske Svineproducenter: la protection communautaire des animaux transportés, Journal de droit européen, nr 151/2008, s. 206. Även Nentwich, M., Die Bedeutung des EG-Rechts für den Tierschutz, i Harrer, F., och Graf, G. (utgivare), Tierschutz und Recht, Orac, Wien, 1994, s. 87, har hävdat att gemenskapen är mycket aktiv på området för djurskydd, där den har utfärdat många bestämmelser. Caspar, J., Zur Stellung des Tieres im Gemeinschaftsrecht, Nomos, Baden-Baden, 2001, s. 89, har påpekat att gemenskapsrätten reglerar de väsentliga frågorna om djurskydd. Bowles, D., och Fisher, C., Trade Liberalisation in Agriculture: The Likely Implications for European Farm Animal Welfare, i Bilal, S., och Pezaros, P. (utgivare), Negotiating the Future of Agricultural Policies: Agricultural Trade and the Millenium WTO Round, Kluwer Law International, Haag, 2000, s. 202, har gjort gällande att djurskyddsnormerna inom Europeiska unionen vanligen är högre än de djurskyddsnormer som gäller i länder som konkurrerar med den.

11 Se exempelvis dom av den 29 april 2004 i mål C-387/99, kommissionen mot Tyskland (REG 2004, s. I-3751), punkt 42, av den 26 april 2005 i mål C-494/01, kommissionen mot Irland (REG 2005, s. I-3331), punkt 28, av den 12 maj 2005 i mål C-278/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-3747), punkt 13, och av den 27 april 2006 i mål C-441/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2006, s. I-3449), punkt 47. Se i doktrinen exempelvis Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I., och Bray, R., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, Sweet & Maxwell, London, 2006, s. 132, punkt 5-008, Karpenstein, P., och Karpenstein, U., i Grabitz, E., Hilf, M., och Nettesheim, M. (utgivare), Das Recht der Europäischen Union, Beck, München, 2008, kommentar till artikel 226, punkt 25.

12 Se exempelvis dom av den 29 april 2004 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), punkt 42, domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 11), punkt 28, och dom av den 27 april 2006 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), punkt 50, samt dom av den 12 maj 2005 i mål C-287/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I-3761), punkt 29, och av den 26 april 2007 i mål C-135/05, kommissionen mot Italien (REG 2007, s. I-3475), punkt 21.

13 Se exempelvis domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 11), punkterna 46 och 47, och domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 12), punkt 32.

14 Se artikel 33 i förordning nr 1/2005. I denna artikel föreskrivs bland annat att direktiv 91/628 ska upphöra att gälla från och med den 5 januari 2007 och att hänvisningarna till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till ovannämnda förordning.

15 Se punkt 6 i kommissionens replik, där kommissionen utförligt har angett när den frist för att uppfylla de ifrågavarande skyldigheterna. som fastställts i det motiverade yttrandet, löpte ut. I punkt 11 i repliken har kommissionen dessutom klargjort att punkt 39 i ansökan innehåller ett fel där det i denna anges att fristen för att uppfylla de i det motiverade yttrandet föreskrivna skyldigheterna löpte ut i november 2006.

16 Se dom av den 10 september 1996 i mål C-61/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-3989), punkt 42, av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 32, av den 5 oktober 2006 i mål C-377/03, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-9733), punkt 33. Se i doktrinen exempelvis Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I., och Bray, R., Procedural Law of the European Union (ovan fotnot 11), s. 159, punkt 5-052, Rideau, J., och Picod, F., Code des procédures juridictionnelles de l’Union européenne, andra upplagan, Litec Paris, 2002, s. 175, Karpenstein, P., Karpenstein, U., i Grabitz, E., Hilf, M., och Nettesheim, M. (utgivare), Das Recht der Europäischen Union (ovan fotnot 11), kommentar till artikel 226, punkt 17.

17 Se domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 16), punkt 36, dom av den 12 juni 2003 i mål C-363/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-5767), punkt 22, domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 16), punkt 34. Se även mitt förslag till avgörande av den 11 juni 2008 i mål C-275/07, kommissionen mot Italien (REG 2008, s. I-2005), punkt 73. Se i doktrinen exempelvis Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I., och Bray, R., Procedural Law of the European Union (ovan fotnot 11), s. 158, punkt 5-048.

18 Se domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 17), punkt 22, och domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 16), punkt 34. Se även mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 17), punkt 73.

19 I artikel 13.3 i förordning nr 1/2005 anges dessutom att det är fråga om tillstånd enligt artikel 10.1 eller artikel 11.1 i denna förordning. I artikel 10.1 fastställs kraven för utfärdande av tillstånd till transportörerna. I artikel 11.1 i denna förordning fastställs däremot kraven för utfärdande av tillstånd till transportörer som utför långa transporter.

20 I artikel 13.4 i förordning nr 1/2005 föreskrivs dessutom att transportörens namn och tillståndsnummer under den period som tillståndet är giltigt ska hållas tillgängliga för allmänheten. Med förbehåll för gemenskapsbestämmelser och/eller nationella bestämmelser om integritetsskydd ska medlemsstaterna göra andra uppgifter som rör transportörers tillstånd tillgängliga för allmänheten. I databasen ska det även registreras beslut som anmälts enligt artikel 26.4 c och artikel 26.6.

21 I artikel 10.1 i förordning nr 1/2005 föreskrivs att tillstånd för transportörer ska meddelas av den behöriga myndigheten under förutsättning att sökandena är etablerade eller, i fråga om sökande som är etablerade i ett tredjeland, är företrädda i den medlemsstat där de ansöker om tillstånd, att sökandena har visat att de i tillräcklig utsträckning förfogar över lämplig personal, utrustning och driftsförfaranden, och att sökandena inte har dömts för allvarliga överträdelser av gemenskapslagstiftningen och/eller den nationella lagstiftningen om djurskydd under de tre år som föregår ansökningsdatum. Denna bestämmelse ska inte tillämpas om sökanden för den behöriga myndigheten visar att han vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika ytterligare överträdelser.

22 I artikel 11.1 i förordning nr 1/2005 föreskrivs att tillstånd för transportörer ska meddelas av den behöriga myndigheten förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 10.1, och att de har lämnat in följande handlingar: giltiga kompetensbevis för förare och skötare, giltiga intyg om godkännande för alla vägtransportmedel som kommer att användas för långa transporter, uppgifter om de förfaranden som gör att transportörerna kan spåra och registrera förflyttningar som utförs med vägfordon under deras ansvar och upprätthålla ständig kontakt med förarna i fråga under långa transporter samt beredskapsplaner för nödsituationer.

23 Se exempelvis dom av den 23 oktober 1997 i mål C-157/94, kommissionen mot Nederländerna (REG 1997, s. I-5699), punkt 59, av den 15 mars 2001 i mål C-147/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2387), punkt 27, domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 11), punkt 41, dom av den 18 juli 2007 i mål C-490/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6095), punkt 48, och av den 22 december 2008 i mål C-189/07, kommissionen mot Spanien, punkt 82. Se i doktrinen, i fråga om kommissionens bevisbörda, exempelvis Cremer, W., i Calliess, C., och Ruffert, M. (utgivare), EUV/EGV. Das Verfassungsrecht der Europäischen Union mit Europäischer Grundrechtecharta. Kommentar, tredje upplagan, Beck, München, 2007, s. 1991, punkt 33, vilken har gjort gällande att talan är välgrundad om de faktiska omständigheter som kommissionen har åberopat är sanningsenliga och om det av dessa faktiska omständigheter framgår att svarandemedlemsstaten har åsidosatt gemenskapsrätten. Kommissionen ska visa att dessa faktiska omständigheter föreligger. Eberhard, G., och Riedl, E., i Mayer, H. (utgivare), Kommentar zu EU- und EG-Vertrag, Manz, Wien, 2005, kommentar till artikel 226, punkt 76, har påpekat att enligt fast rättspraxis har kommissionen bevisbördan vad beträffar åsidosättande av gemenskapsrätten.

24 Se härvidlag exempelvis dom av den 22 september 1988 i mål 272/86, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 4875), punkt 21, av den 18 juli 2006 i mål C-119/04, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-6885), punkt 41, av den 14 juni 2007 i mål C-82/06, kommissionen mot Italien (REG 2007, s. I-83), punkt 35. Se även mitt förslag till avgörande av den 13 december 2007 i mål C-265/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-2245), punkt 35.

25 Det framgår dessutom av den ovannämnda punkten i rapporten att den grekiska ministern för landsbygdsutveckling och livsmedel anmodade de behöriga lokala myndigheterna att till honom insända de ifrågavarande listorna före den 20 juni 2005. Det framgår dock inte klart av den fortsatta rapporten, där det anges att dessa listor hade gjorts tillgängliga, huruvida de behöriga lokala myndigheterna uppfyllde denna skyldighet eller inte.

26 Se punkt 8 i den grekiska regeringens svaromål.

27 Se punkt 8 i den grekiska regeringens duplik.

28 Jag påpekar i detta avseende att domstolen vid fastställandet av underlåtenhet att uppfylla en skyldighet enligt gemenskapsrätten mot bakgrund av en administrativ praxis i en viss medlemsstat grundar sig på mycket konkreta uppgifter för att fastställa hur många fall som i praktiken bestämmelserna i gemenskapsrätten har åsidosatts. Se exempelvis dom av den 6 oktober 2005 i mål C-502/03, kommissionen mot Grekland (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 8, och av den 29 mars 2007 i mål C-423/05, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-47), punkt 12.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), punkt 42, domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 11), punkt 28, och dom av den 27 april 2006 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 11), punkt 50, samt domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 12), punkt 29, och domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 12), punkt 21.

30 Se punkt 7 i svaromålet.

31 Se punkt 43 i ansökan.

32 I artikel 8 första stycket a i direktiv 91/628 föreskrivs visserligen en skyldighet att inspektera transportmedlen och djuren under vägtransporten, men kommissionen har med denna grund för talan endast åberopat artikel 8 första stycket b och d i det ovannämnda direktivet. Se punkt 49 i kommissionens ansökan.

33 I artikel 9.1 i direktiv 91/628 föreskrivs dessutom att bestämmelseorten och användningen av slaktkropparna av dessa djur regleras av bestämmelserna i direktiv 64/433/EEG (rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (EGT 121, s. 2012; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 89)). I artikel 9.1 tredje stycket föreskrivs dessutom att alla åtgärder som vidtas i enlighet med andra stycket ska av den behöriga myndigheten anmälas med hjälp av ANIMO-nätverket i enlighet med de förfaranden, inklusive finansiella förfaranden, som ska fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 17 i direktivet.

34 Kommissionen har i sin ansökan inte uttryckligen åberopat denna punkt i rapporten från inspektion nr 7273/2002, men har återgett innehållet i den, eftersom det är relevant för denna grund för talan.

35 Exempelvis hade, i departementet Larissa, i många färdplaner angetts alltför långa transporttider, eller saknades, i departementet Fthiotida, vissa relevanta uppgifter i färdplanerna.

36 Kommissionen har dessutom åberopat punkt 5.3 i rapporten från inspektion nr 7273/2004, av vilken det framgår att en kontroll av färdplanerna endast hade genomförts i ett av fyra departement, det vill säga i departementet Fthiotida. Det som kommissionen har gjort gällande framgår dock inte av denna punkt i rapporten. Det anges däremot i denna rapport att i departementet Fhiotida hade transportörernas åtaganden med avseende på deras normala färdväg kontrollerats. Av denna punkt framgår däremot inte att detta var det enda departement i vilket det hade utförts en kontroll av färdplanerna.

37 Se punkt 77 i detta förslag till avgörande.

38 För ett korrekt sätt att ange punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628, se fotnot 5 i detta förslag till avgörande.

39 Fotnoten berör endast den slovenska versionen av detta förslag till avgörande.

40 Se härvidlag, mer utförligt, punkt 97 i detta förslag till avgörande.

41 I doktrinen har, med hänvisning till de maximala transporttiderna för djur, Radford, M., Animal passions, animal welfare and European policy making, i Craig, P., och Harlow, C. (utgivare), Lawmaking in the European Union, Kluwer Law International, London, 1998, s. 424, påpekat att medlemsstaterna vid den tidpunkt då direktiv 91/628 antogs hade mycket olika ståndpunkter i denna fråga.

42 Se punkt 2 i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628.

43 Beträffande de exakta bestämmelser som reglerar de ytterligare krav som fordonen måste uppfylla, se punkt 3 i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628.

44 Se punkt 4 b och c i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628.

45 Se punkt 4 d i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628.

46 I praktiken måste det dessutom beaktas att det ibland är svårt att säkerställa en viloperiod just när den maximala transporttiden för den enskilda djurarten löper ut. Om exempelvis sjötransporten av svin varar 23 timmar och avlastningen varar en halvtimme måste djurens viloperiod säkerställas i närheten av hamnen. Såsom domstolen har slagit fast i dom av den 23 november 2006 i mål C-300/05, ZVK (REG 2006, s. I-11169), måste det dessutom beaktas att transporten inbegriper lastning och avlastning av djuren. Den totala transporttiden förlängs på så sätt ytterligare.

47 Dom av den 9 oktober 2008 i mål C-277/06, Interboves (REG 2008, s. I-7433).

48 Se domen i målet Interboves (ovan fotnot 47), punkt 30. Se även generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Interboves, punkt 33, varav det framgår att viloperioden på en timme inte har någon betydelse vid sjötransport.

49 Se domen i målet Interboves (ovan fotnot 47), punkt 32.

50 Det är fråga om följande beslut om att tillämpa sanktioner: nr 1537 av den 17 mars 2006, nr 2324 av den 19 april 2007, nr 5505 av den 24 september 2007, nr 1556 av den 23 augusti 2006, nr 16 av den 8 januari 2007 och nr 2961 av den 2 oktober 2006. De handlingar som visar att förfaranden för ömsesidigt bistånd har inletts med andra medlemsstater är följande: nr 308252 av den 25 september 2006, nr 308313 av den 14 november 2006, nr 261133 av den 7 mars 2007, nr 304840 av den 12 juni 2007, nr 304908 av den 24 juli 2007 och nr 304856 av den 25 juni 2007.

51 I denna artikel föreskrivs dessutom att de behöriga myndigheterna ska utföra denna kontroll i enlighet med de principer och kontrollregler som fastställs i direktiv 90/425/EEG (rådets direktiv 90/425/EG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 146)).

52 I artikel 27.1 föreskrivs dessutom att detta antal ska fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 i samma förordning.

53 Artikel 27.2 i förordning nr 1/2005 kunde vara motsvarigheten till artikel 8 tredje stycket i direktiv 91/628. Kommissionen har dock inte åberopat den förstnämnda artikeln.

54 Det framgår inte av punkt 5.5 i rapporten från inspektion nr 7273/2004 vilka dessa åtgärder är.

55 Se punkt 16 i den grekiska regeringens svaromål.

56 Se punkt 118 i detta förslag till avgörande.

57 I fråga om att talan inte kan vinna bifall på den delgrund som avser Republiken Greklands underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 första stycket b i direktiv 91/628, se punkt 83 i detta förslag till avgörande. I fråga om att talan inte kan vinna bifall på den delgrund som avser Republiken Greklands underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 första stycket d i direktiv 91/628, se i stället punkt 84 i detta förslag till avgörande.

58 Jag vill härvidlag tillägga att den grekiska regeringens argument inte kan godtas. Enligt denna regering måste det, för att det ska föreligga ett åsidosättande av artikel 8 första stycket i direktiv 91/628, visas att det helt saknats inspektioner av transportmedlen och av djuren. Vidare har de behöriga myndigheterna enligt den grekiska regeringen ett vidsträckt utrymme att företa en skönsmässig bedömning när de fastställer på vilket sätt och på vilka platser dessa inspektioner ska utföras. De typer av kontroll som föreskrivs i artikel 8 första stycket a–d i direktiv 91/628 är kumulativa och inte alternativa, varför medlemsstaterna vid utförandet av kontroller av en viss typ inte uppfyller alla de skyldigheter som följer av artikel 8 första stycket i direktiv 91/628.

59 Se Wilkins, D. B. (utgivare), Animal Welfare in Europe. European Legislation and Concerns (ovan fotnot 7), sidorna 3 och 4.

60 De angivna fallen är följande: 1) administrativ påföljd om 2935 euro för åsidosättande av direktiv 91/628, som ålades den 17 mars 2006 i departementet Achaia på grund av att ett fordon var överbelastat och på grund av att det saknades tillräckligt utrymme för att djuren skulle kunna stå i sin naturliga ställning, och 2) administrativ påföljd om 1000 euro på grund av åsidosättande av direktiv 91/628, som ålades den 23 augusti 2006 på grund av att vattningssystemet för nötkreatur var otillfredsställande och på grund av att utrustningen för vattningen av får var bristfällig.

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 maj 2000 i mål C-384/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-3823), punkt 35, av den 10 maj 2001 i mål C-152/98, kommissionen mot Nederländerna (REG 2001, s. I-3463), punkt 21, av den 17 januari 2002 i mål C-423/00, kommissionen mot Belgien (REG 2002, s. I-593), punkt 14, av den 24 juni 2004 i mål C-350/02, kommissionen mot Nederländerna (REG 2004, s. I-6213), punkt 31, av den 7 juni 2007 i mål C-254/05, kommissionen mot Belgien (REG 2007, s. I-4269), punkt 39, av den 17 januari 2008 i mål C-152/05, kommissionen mot Tyskland (REG 2008, s. I-39), punkt 15, och av den 10 april 2008 i mål C-265/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-2245), punkt 25.

62 Se fotnot 60 i detta förslag till avgörande.

63 Republiken Grekland gjorde vid förhandlingen gällande att åsidosättandena i själva verket hade konstaterats innan den i det motiverade yttrandet angivna fristen för att uppfylla skyldigheterna hade löpt ut. Republiken Grekland har dock inte lämnat någon uppgift till stöd för denna uppfattning som enligt min mening således inte kan godtas.

64 Den grekiska regeringen har åberopat de sanktionsbeslut som angetts i fotnot 50 i detta förslag till avgörande.

65 I denna artikel föreskrivs dessutom att medlemsstaterna senast den 5 juli 2006 ska anmäla dessa bestämmelser samt tillämpningsföreskrifterna för artikel 26 och att de utan dröjsmål ska underrätta kommissionen om alla eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser.

66 I denna artikel föreskrivs dessutom att detta förbud endast är möjligt under förutsättning att alla möjligheter inom ramen för det ömsesidiga bistånd och informationsutbyte som avses i artikel 24 i denna förordning är uttömda. I artikel 24.1 föreskrivs att de regler och informationsförfaranden som anges i rådets direktiv 89/608/EEG (rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor (EGT L 351, s. 34; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 216)) är tillämpliga på denna förordning. I artikel 24.2 föreskrivs att varje medlemsstat inom tre månader från denna förordnings ikraftträdande till kommissionen ska översända uppgifter om samt eventuell e-postadress till en kontaktpunkt för de syften som avses med denna förordning, samt alla ändringar av sådana uppgifter. Kommissionen ska vidarebefordra uppgifterna om kontaktpunkten till övriga medlemsstater inom ramen för Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

67 Böter på 3000 till 15000 euro föreskrivs för åsidosättande av bestämmelserna om skydd av djur under transport samt tillfälligt upphävande eller indragning av transporttillståndet. Böter på 1500 till 3000 euro föreskrivs däremot vid åsidosättande av bestämmelserna om skydd av djur vid slakt.

68 Dessa oegentligheter omfattade exempelvis en last av 2345 svin från Nederländerna vid vars ankomst 184 djur var döda, medan 150 djur befann sig i dåligt tillstånd. De behöriga lokala myndigheterna informerade den grekiska ministern för landsbygdsutveckling och livsmedel härom. Denne informerade i sin tur de behöriga nederländska myndigheterna och kommissionen.

69 Det framgår härvidlag inte av punkt 5.4.3 i rapporten från inspektion nr 8402/2006 vilken typ av påföljder det är fråga om.

70 Uppgifterna har hämtats från rapporten om förslag till rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, KOM(2008) 0533, s. 3.

71 Se punkt I A i bilaga C till direktiv 93/119.

72 Exempelvis Wilkins, D. B. (utgivare), Animal Welfare in Europe. European Legislation and Concerns (ovan fotnot 7), s. 7, har påpekat att man på grundval av forskning om bedövningsmetoder vet mycket mer exempelvis om den mängd elström som krävs för att djuret ska förlora medvetandet, om tillverkningen av bultpistoler och om användningen av koldioxid för bedövning av svin.

73 Förslag till rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (ovan fotnot 70).

74 Närmare bestämt saknades i detta slakteri fasthållningsanordningar för bedövning av djuren, skärmar som anger volten eller strömmen och reservutrustning för bedövning. Dessutom var tängerna för elchocker inte rengjorda på ett tillfredsställande sätt.

75 Bland dessa oegentligheter förekom ineffektiv bedövning av nötkreaturen, otillräckligt underhåll och otillräcklig rengöring av anordningarna för fasthållning, otillräckligt underhåll av utrustningen för bedövning av alla djurarter, en dåligt fungerande bultpistol och en icke fungerande elapparat för bedövning av får. Därtill kom att reservutrustningen för bedövning inte fanns tillgänglig.

76 I ett av de tre slakterier som besöktes i departementet Serres var utrymmet för sjuka djur olämpligt och där fanns en icke täckt kloakbrunn. Dessutom fungerade inte anläggningarna för vattningen. I ett andra slakteri var utrustningen för bedövning av små idisslare olämplig. I ett slakteri för fjäderfä påträffades inhuman och olämplig utrustning för att hålla fast fjäderfä. Vattnet i vattenkaret för bedövning av fjäderfä svämmade över. Vid själva bedövningen var strömmen alltför låg varför fjäderfäna inte bedövades effektivt.

77 I två besökta slakterier i departementet Thesprotia påträffade FVO:s inspektörer en olämplig bedövningsanläggning och upptäckte vidare att det saknades reservutrustning för bedövningen, att viloutrymmena för djuren var dåligt underhållna och att det saknades anläggningar för vattning av djuren. I ett av slakterierna hade slakten registrerats senare än när den faktiskt genomfördes, eftersom det inte fanns något tillstånd för slakten den dag då den faktiskt genomfördes.

78 I departementet Messenien fann FVO:s inspektörer att tiderna mellan bedövningen och slakten var alltför långa samt att det saknades reservutrustning för bedövningen.

79 I ett nybyggt slakteri i departementet Lakonien fann FVO:s inspektörer att tiderna mellan bedövningen och slakten var alltför långa, att underhållet av bultpistolen var dåligt och att mätapparaten för den elektriska bedövningen av djuren inte fungerade.

80 I ett slakteri i departementet Ilia konstaterades att intervallen mellan bedövningen och avblödningen var alltför lång och att skärmen för att mäta strömmen angav felaktiga uppgifter.

81 En sådan skyldighet till samarbete kan på sin höjd följa av artikel 14.3 i direktiv 93/119. I denna artikel föreskrivs att den medlemsstat på vars område kontrollen genomförs ska ge experterna all nödvändig hjälp i deras tjänsteutövning. Eftersom kommissionen inte har påtalat någon underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 14.3 i direktiv 93/119 kan denna bestämmelse dock inte beaktas vid bedömningen av grunderna för talan.

82 Det ska dessutom påpekas att kommissionen i sitt motiverade yttrande visserligen har åberopat ett åsidosättande av artikel 10 EG i förhållande till de grekiska myndigheternas bristande samarbete men i sin ansökan inte längre har påtalat något åsidosättande av denna artikel. Slutsatsen kan följaktligen dras att kommissionen har begränsat den rättsliga grunden i sin ansökan i förhållande till den rättsliga grunden i det motiverade yttrandet. Vid bedömningen av grunderna för talan kan därför inte heller artikel 10 EG beaktas.