Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 25 februari 2010

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38.

3 Då kommissionens talan grundas på artikel 226 EG och avser åsidosättande från medlemsstatens sida av bestämmelser i EG-fördraget, utgörs den rättsliga ramen för detta förslag till avgörande av dessa bestämmelser i deras lydelse innan Lissabonsfördraget trädde i kraft.

4 Som bekant föreskrivs det i artikel 48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken ersätter artikel 42 EG, att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas på området.

5 Förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1) kommer att ersätta förordning nr 1408/71 från och med den 1 maj 2010, ikraftträdandedatumet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (EUT L 284, s. 1).

6 Artikel 81 a.

7 Artikel 81 c.

8 Artikel 81 d.

9 Vid tiden för de omständigheter som kommissionen bedömde under det administrativa förfarandet bestod denna handling av blankett E 111, vilken senare ersattes av det europeiska sjukförsäkringskortet genom administrativa kommissionens beslut nr 189 av den 18 juni 2003 (2003/751/EG, EUT L 276, s. 1).

10 BOE nr 102, s. 15207.

11 BOE nr 128, s. 20567.

12 BOE nr 222, s. 32650.

13 Kungligt lagstiftningsdekret nr 1/1994 om godkännande av den allmänna lagen om social trygghet, BOE nr 154, s. 20658.

14 Spanien har ingett två avtal som har ingåtts med Frankrike.

15 Cirkulär av den 12 maj 1992, Gemenskapsförordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 om social trygghet. Tillämpning av artikel 34 i förordning nr 574/72. Ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader som en person som är ansluten till det spanska systemet för social trygghet har ådragit sig vid vistelse i en annan medlemsstat i EG.

16 Se exempelvis domstolens dom av den 11 augusti 1995 i mål C-431/92, kommissionen mot Tyskland (REG 1995, s. I-2189), punkt 22.

17 Se exempelvis domstolens dom av den 9 juli 1970 i mål 26/69, kommissionen mot Frankrike (REG 1970, s. 565), punkt 10.

18 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931).

19 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Smits och Peerbooms (REG 2001, s. I-5473).

20 Punkt 53. Hänvisning gjordes till dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), punkt 16, av den 4 oktober 1991 i mål C-159/90, Society for the Protection of Unborn Children Ireland (REG 1991, s. I-4685; svensk specialutgåva, tillägg, s. 19), punkt 18, avseende information om kliniker vid vilka frivilliga aborter utförs, och domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkterna 29 och 51.

21 Punkt 55.

22 Enligt domstolen hade utbetalningarna av sjukförsäkringskassorna i Nederländerna på grundval av avtalssystemet karaktär av ersättning för de avtalsbundna sjukhusinrättningar som bedriver ekonomisk verksamhet.

23 Punkterna 77–80. Vad beträffar de villkor som uppställdes i de aktuella bestämmelserna för beviljandet av nämnda tillstånd, nämligen att den planerade behandlingen skulle betraktas som sedvanlig i de berörda yrkeskretsarna och att den medicinska behandlingen av den försäkrade krävde detta, preciserade domstolen, beträffande det första kravet, att ansökan om tillstånd inte kunde avslås när det framgår att den ifrågavarande behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen. Beträffande det andra kravet preciserade domstolen att en sådan ansökan om tillstånd endast kunde avslås med motiveringen att behandlingen inte är medicinskt nödvändig, när en identisk behandling eller en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid vid en inrättning med vilken den sjukförsäkringskassa som den försäkrade personen tillhör har ingått ett avtal.

24 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel m.fl. (REG 2001, s. I-5363).

25 Punkt 34.

26 Punkt 45.

27 Punkt 52.

28 Punkt 53 och domslutet.

29 Dom av den 13 maj 2003 i mål C-385/99, Müller-Fauré och van Riet (REG 2003, s. I-4509).

30 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2003 i mål C-56/01, Inizan (REG 2003, s. I-12403), och framför allt dom av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts (REG 2006, s. I-4325), punkt 60 och följande punkter, som jag kommer att behandla mer utförligt i nästa punkt.

31 Ovan fotnot 30.

32 Punkt 90.

33 Frågan huruvida patientens sjukförsäkringssystem ersätter kostnader i samband med behandlingar på sjukhus som patienten har fått vid privata inrättningar i utlandet, när det i lagstiftningen i den stat där vederbörande är försäkrad föreskrivs att sådana behandlingar inte ersätts om de utförs vid privata inrättningar i denna stat, behandlades av domstolen i dom av den 19 april 2007 i mål C-444/05, Stamatelaki (REG 2007, s. I-3185).

34 Dom av den 28 april 1998 i mål C-120/95, Decker (REG 1998, s. I-1831), punkt 29, och domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll. Tidigare hade domstolen redan preciserat att bestämmelserna i förordning nr 1408/71 inte utgör hinder för att det i en nationell lagstiftning föreskrivs att de som är anslutna till landets eget system för social trygghet ges ett skydd som är mer omfattande än det som följer av en tillämpning av förordningen, se dom av den 10 januari 1980 i mål 69/79, Jordens-Vosters (REG 1980, s. 75), punkt 11, med hänvisning till artikel 19 i förordningen, och av den 16 mars 1978 i mål 117/77, Pierik (REG 1978, s. 825; svensk specialutgåva, volym 4, s. 85), avseende artikel 22.

35 Se domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 25.

36 Min kursivering.

37 Min kursivering.

38 Enligt en uttrycklig bestämmelse i artikel 22.1 i ska längden på den period under vilken förmåner utges bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

39 Denna tolkning tycks för övrigt ha tillämpats av domstolen i punkt 55 i domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, där domstolen slog fast att det framgår av själva lydelsen av artikel 36 i förordning nr 1408/71 att den återbetalning i sin helhet mellan institutioner som det hänvisas till i denna bestämmelse enbart avser vårdförmåner som utges av en institution i en vistelsemedlemsstat för den behöriga institutionens räkning enligt bestämmelserna i kapitel 1 i avdelning III i denna förordning. ... [H]ärav [följer] att den ovannämnda återbetalningen endast avser de vårdförmåner som institutionen på vistelseorten ersätter enligt den lagstiftning som den sistnämnda tillämpar och i exakt den proportion som föreskrivs för denna ersättning. Min kursivering.

40 EUT L 376, s. 36.

41 Artikel 2.2 f.

42 KOM(2008) 414 slutlig.

43 Dom av den 7 februari 1984 i mål 238/82, Duphar m.fl. (REG 1984, s. 523; svensk specialutgåva, volym 7, s. 505), punkt 16, av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Poucet och Pistre (REG 1993, s. I-637; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-27), punkt 6, och av den 17 juni 1997 i mål C-70/95, Sodemare m.fl. (REG 1997, s. I-3395), punkt 27.

44 Dom av den 12 juli 1979 i mål 266/78, Brunori (REG 1979, s. 2705; svensk specialutgåva, volym 4, s. 499), punkt 6, av den 24 april 1980 i mål 110/79, Coonan (REG 1980, s. 1445), punkt 12, och av den 4 oktober 1991 i mål C-349/87, Paraschi (REG 1991, s. I-4501), punkt 15.

45 Dom av den 30 januari 1997 i de förenade målen C-4/95 och C-5/95, Stöber och Piosa Pereira (REG 1997, s. I-511), punkt 36.

46 Domen i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkterna 19 och 20.

47 Se särskilt domarna i det ovan i punkt 20 nämnda målet Society for the Protection of Unborn Children Ireland, punkt 18, och i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 29.

48 Domarna i det ovan i punkt 24 nämnda målet Vanbraekel, punkt 41, i de ovan i punkt 19 nämnda förenade målen Smits och Peerbooms, punkt 53, i de ovan i punkt 29 nämnda förenade målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 38, och i det ovan i punkt 30 nämnda målet Inizan, punkt 16.

49 Punkt 103.

50 Punkt 89.

51 Detta förhållande framgår dock inte klart i de mål som utmynnade i domarna i de ovan i punkt 30 nämnda förenade målen Müller-Fauré och van Riet samt i det ovan i punkt 33 nämnda målet Stamatelaki.

52 Se domen i det ovan i punkt 30 nämnda målet Watts, punkt 90.

53 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. I-4221), punkt 12, av den 20 februari 2001 i mål C-205/99, Analir m.fl. (REG 2001, s. I-1271), punkt 21, av den 9 november 2006 i mål C-433/04, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-10653), punkt 28, och av den 11 januari 2007 i mål C-208/05, ITC (REG 2007, s. I-181), punkt 55.

54 Domen i de ovan i punkt 20 nämnda förenade målen Luisi och Carbone.

55 I det fallet föreskrivs det nämligen i den spanska lagstiftningen att samtliga kostnader ska ersättas av det nationella hälso- och sjukvårdssystemet.

56 Punkt 45.

57 Domarna i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 41, i de ovan i punkt 19 nämnda förenade målen Smits och Peerbooms, punkt 72, samt de ovan i punkt 29 nämnda förenade målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 73.

58 Domarna i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 42, och det ovan i punkt 24 nämnda målet Vanbraekel, punkt 52.

59 Domarna i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 50, i de ovan i punkt 19 nämnda förenade målen Smits och Peerbooms, punkt 73, samt de ovan i punkt 29 nämnda förenade målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 67.

60 Domarna i det ovan i punkt 18 nämnda målet Kohll, punkt 51, i de ovan i punkt 19 nämnda förenade målen Smits och Peerbooms, punkt 74, samt de ovan i punkt 29 nämnda förenade målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 67.

61 Punkterna 76–80 i domen i det ovannämnda målet Smits och Peerbooms.

62 I målet Keller (dom av den 12 april 2005 i mål C-145/03, Keller, REG 2005, s. I-2529) hade klaganden i målet vid den nationella domstolen, vilken hade fått diagnostiserat en tumör under en vistelse i Tyskland, ansökt om och erhållit blankett E 112 vid Instituto Nacional de la Salud innan hon genomgick operationen (tolkningsfrågan avsåg dock huruvida kostnaderna för sjukhusvård som erhållits på en schweizisk klinik skulle ersättas enligt reglerna i förordning nr 1408/71).