Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 22 december 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Eftersom begäran om förhandsavgörande framställdes innan Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt trädde i kraft, hänvisas i det följande till bestämmelserna i EG-fördraget.

3 JORF av den 31 december 2003, s. 22530.

4 Bortsett från att de skulle betala en viss kostnadsandel som fastställdes i enlighet med artikel 216 CGI – en artikel som inte är relevant i målet vid den nationella domstolen – och som under den period som målet vid den nationella domstolen avser uppgick till 2,5 procent av de sammanlagda intäkterna från andelsinnehaven, inklusive tillgodohavandena, fram till år 2000, och till 5 procent därav från och med år 2001. Frågan huruvida betalning av en sådan kostnadsandel är förenlig med gemenskapsrätten prövades av domstolen i dess dom av den 3 april 2008 i mål C-27/07, Banque Fédérative du Crédit Mutuel (REG 2008, s. I-2067).

5 Rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25). Detta direktiv ändrades genom rådets direktiv 2003/123/EG av den 22 december 2003 (EUT L 7, 2004, s. 41). De ändringar som infördes genom sistnämnda direktiv gjordes dock efter tiden för de faktiska omständigheterna i förevarande mål och saknar därför relevans.

6 Se dom av den 18 januari 2007 i mål C-313/05, Brzeziński (REG 2007, s. I-513), punkterna 58–60 och där angiven rättspraxis.

7 Ett tredje skäl skulle kunna vara att domstolen redan i flera domar (se, bland annat, dom av den 7 september 2004 i mål C-319/02, Manninen (REG 2004, s. I-7477), dom av den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation (REG 2006, s. I-11753), och dom av den 6 mars 2007 i mål C-292/04, Meilicke m.fl. (REG 2007, s. I-1835)) har preciserat de krav som följer av såväl etableringsfriheten som den fria rörligheten för kapital när det gäller ställningen för fysiska och juridiska personer som har hemvist i en medlemsstat och erhåller utdelning från bolag som inte är hemmahörande i den medlemsstaten samt att domstolen inte begränsat dessa domars rättsverkningar i tiden; se härvidlag domen i det ovannämnda målet Meilicke m.fl., punkterna 36–40 och där angiven rättspraxis. Franska regeringen hävdar dock att den rättspraxis som nämnts i denna fotnot inte nödvändigtvis är relevant när det gäller att besvara den första tolkningsfrågan.

8 Dom av den 12 februari 2009 i mål C-138/07, Cobelfret (REG 2009, s. I-731), punkterna 29–31.

9 Bortsett från den kostnadsandel som nämns i fotnot 4 ovan.

10 Punkt 110.

11 Se, bland annat, dom av den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars (REG 2000, s. I-2787), punkt 22, dom av den 21 november 2002 i mål C-436/00, X och Y (REG 2002, s. I-10829), punkt 37, dom av den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006, s. I-7995), punkt 31, och dom av den 6 december 2007 i mål C-298/05, Columbus Container Services (REG 2007, s. I-10451), punkt 30.

12 I enlighet med den ändring av artikel 145 CGI som infördes genom ordonnance (förordning) nr 2000-912 av den 18 september 2000 (JORF, 21 september 2000, s. 14783).

13 Jag erinrar om att det är Conseil d’État, som jag redan påpekat i punkt 12 i detta förslag, som har att avgöra målet i sak.

14 I likhet, exempelvis, med vad domstolen slog fast i domen i målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkt 80.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 1999 i mål C-222/97, Trummer och Mayer (REG 1999, s. I-1661), punkt 21, av den 4 juni 2002 i mål C-483/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2002, s. I-4781), punkterna 36 och 37, av den 13 maj 2003 i mål C-98/01, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2003, s. I-4641), punkterna 39 och 40, av den 28 september 2006 i de förenade målen C-282/04 och C-283/04, kommissionen mot Nederländerna (REG 2006, s. I-9141), punkt 19, och av den 17 september 2009 i mål C-182/08, Glaxo Wellcome (REG 2009, s. I-8591), punkt 40.

16 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Manninen, punkt 22, och Meilicke m.fl., punkt 23.

17 Detta följer i själva verket av en numera fast rättspraxis, se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Test Claimants in the FII Group Litigation, punkt 62.

18 Se, bland annat, punkt 74 i franska regeringens skriftliga yttrande.

19 Se punkt 82 i samma yttrande.

20 Dom av den 27 januari 2000 i mål C-190/98, Graf (REG 2000, s. I-493), punkterna 24 och 25.

21 Enligt generaladvokaten vid Conseil d’État (s. 14 i förslaget) har bolaget … således bara sig självt att skylla om det inte har minskat beloppet för utdelningen. Med andra ord är det inte lagen som skapar den pålaga som moderbolaget vill få återbetalad, utan det är bolagets egen utdelningspolicy. Denna bedömning har emellertid inte utvecklats mot bakgrund av att det skulle föreligga en restriktion för kapitalrörelserna, utan med anledning av återbetalningen av den förskottsskatt som Accor erlagt.

22 Se, bland annat, domarna i målen Manninen (ovan fotnot 7), punkt 22, och Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkterna 64 och 166.

23 Se, analogt, domen i målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkt 84 och där angiven rättspraxis.

24 Se, bland annat, dom av den 2 oktober 2003 i mål C-147/01, Weber’s Wine World m.fl. (REG 2003, s. I-11365), punkt 93 och där angiven rättspraxis, och domen i målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkt 202.

25 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 94. Begreppet obehörig vinst förefaller i detta sammanhang ligga nära begreppet restitutio indebiti (återställande av prestation som skett i den felaktiga tron att en förpliktelse förelåg), som i vissa medlemsstater kan ses som ett specialfall av obehörig vinst.

26 Se domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 98 och där angiven rättspraxis.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 1997 i de förenade målen C-192/95-C-218/95, Comateb m.fl. (REG 1997, s. I-165), punkterna 29, 31 och 32, och domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 99.

28 Se domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 96.

29 Se dom av den 10 april 2008 i mål C-309/06, Marks & Spencer (REG 2008, s. I-2283), punkt 41, och av den 18 juni 2009 i mål C-566/07, Stadeco (REG 2009, s. I-5295), punkt 49.

30 Se domen i målet Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 103.

31 Se dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, s. 389), punkt 14, och dom av den 21 september 2000 i de förenade målen C-441/98 och C-442/98, Michaïlidis (REG 2000, s. I-7145), punkt 36.

32 Se domen i målet Comateb m.fl. (ovan fotnot 27), punkt 25.

33 Den franska regeringen har för övrigt preciserat att även denna överflyttning av bevisbördan på skattemyndigheterna följer av rättspraxis från de franska domstolarna Conseil d’État och Cour de cassation i situationer som uteslutande regleras i inhemsk rätt. En sådan regel borde därför, i enlighet med likabehandlings- och likvärdighetsprinciperna, gälla även för tvister där de franska skattemyndigheterna motsätter sig återbetalning av skatt som betalats i strid med unionsrätten.

34 Se domarna i målen Weber’s Wine World m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 100, och Marks & Spencer (ovan fotnot 29), punkt 43.

35 Conseil d’États dom av den 30 juni 2004, Sté Freudenberg.

36 Domen i målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkt 207 (min kursivering).

37 Idem, punkt 208.

38 Denna fråga låg bakom mål C-513/04, Kerckhaert och Morres (REG 2006, s. I-10967), där domstolen meddelade sin dom den 14 november 2006. Avskaffandet av skattegottgörelsen från och med den 1 januari 2005, och det därav följande avskaffandet av återbetalningen av skattetillgodohavandet till aktieägare som saknar hemvist i landet, låg i sin tur bakom mål C-128/08, Damseaux (REG 2009, s. I-6823), där domstolen meddelade sin dom den 16 juli 2009. Den fråga som ställdes gällde emellertid bara skyldigheterna för den medlemsstat där aktieägaren har sitt hemvist (i det aktuella fallet Konungariket Belgien).

39 I målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7) ställdes frågan huruvida unionsrätten utgör hinder för att en medlemsstat skattebefriar utdelning från ett bolag med hemvist i landet till ett moderbolag som också har hemvist där samtidigt som man med hjälp av ett avräkningssystem undviker kedjebeskattning av nämnda utdelning när den lämnas av ett bolag utan hemvist i landet till ett moderbolag med hemvist i landet. Domstolen fann att ett sådant avräkningssystem är förenligt med unionsrätten om, för det första, utländska utdelningar inte i den ifrågavarande medlemsstaten beskattas efter en skattesats som är högre än den skattesats som tillämpas på inhemska utdelningar och, för det andra, kedjebeskattning av utländska utdelningar avräknas från den skatt som det utdelande bolaget utan hemvist i landet erlagt på det beskattningsunderlag som är tillämpligt för det utdelningsmottagande bolaget med hemvist i landet, upp till sistnämnda belopp. Detta innebär att, som domstolen påtalar i punkterna 51 och 52 i domen, när skatten på den vinst som ligger till grund för den utländska utdelningen är lägre i den stat där det utdelande bolaget har sitt hemvist än i den stat där det utdelningsmottagande bolaget har sitt hemvist, måste den sistnämnda staten medge en avräkning som totalt sett motsvarar den skatt som det utdelande bolaget erlagt i den medlemsstat där det har sitt hemvist. När skatten på denna vinst är högre i det utdelande bolagets hemvistmedlemsstat än i den medlemsstat där det utdelningsmottagande bolaget har sitt hemvist, är den sistnämnda staten däremot inte skyldig att medge avräkning med mer än vad det utdelningsmottagande bolaget har att erlägga i inkomstskatt för juridiska personer. Den staten behöver således inte återbetala den del som överstiger skillnaden mellan de båda beloppen.

40 EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2009 i mål C-318/07, Persche (REG 2009, s. I-359), punkterna 54 och 60 och där angiven rättspraxis.

42 Idem, punkt 61.

43 Idem, punkterna 62, 64 och 65.

44 Punkt 1 andra stycket i domslutet i nämnda dom (min kursivering).

45 I punkt 53 i nämnda dom fastställde domstolen att … skattetillgodohavandet i den finska rätten alltid motsvarar det skattebelopp som verkligen inbetalats i form av inkomstskatt för juridiska personer av det bolag som lämnar utdelningen.

46 Domen i det ovannämnda målet Test Claimants in the FII Group Litigation (ovan fotnot 7), punkterna 53–56.

47 Se, bland annat, dom av den 28 oktober 2010 i mål C-72/09, Établissements Rimbaud (REU 2010, s. I-10659), punkt 34 och där angiven rättspraxis.