Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 16 december 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Malgožata Runevič-Vardyn har uppgett sig tillhöra den polska befolkningsgrupp som bor i Litauen, vilken utgör omkring 7 procent av befolkningen och som huvudsakligen bor i Vilnius stad och län. Hennes föräldrar är nämligen av polskt ursprung, och hon har ingett handlingar som går flera generationer tillbaka och som visar starka kulturella, språkliga och känslomässiga band till den befolkning av polskt ursprung som bor i regionen Vilnius.

3 Förevarande mål avser transkribering av förnamn och efternamn som skrivs med bokstäver från det latinska alfabetet, och inte translitteration utifrån två andra befintliga alfabet i unionens officiella språk, nämligen det kyrilliska alfabetet och det grekiska alfabetet. Angående sistnämnda fråga, se dom av den 30 mars 1993 i mål C-168/91, Konstantinidis (REG 1993, s. I-1191; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-97).

4 En diakrit eller ett diakritiskt tecken är ett grafiskt tecken som används i många språk som använder det latinska alfabetet. Det kan placeras över, under, vid sidan av eller tvärs över en bokstav, vilket ändrar bokstavens uttal eller rent av bildar en ny bokstav. På exempelvis tyska indikerar trema (¨), kallat Umlaut, vilket läggs till en bokstav som A, en förändring i uttalet av bokstaven, medan Ä utgör en egen bokstav på finska.

5 En ligatur består av en sammanskrivning av två grafem för att tillsammans bilda endast ett nytt grafem, vilket kan betraktas som en egen bokstav (till exempel OE blir Œ).

6 EGT L 180, s. 22.

7 Se domen i det ovannämnda målet Konstantinidis, dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello (REG 2003, s. I-11613), och av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul (REG 2008, s. I-7639). Andra mål har rört inskrivningen av ett födelsedatum i en folkbokföringshandling, till exempel dom av den 2 december 1997 i mål C-336/94, Dafeki (REG 1997, s. I-6761).

8 Se, bland annat, artikeln i den brittiska tidskriften The Economist den 23 oktober 2010 och artikeln i den finländska dagstidningen Helsingin Sanomat den 19 november 2010, där det anges att relationerna mellan Republiken Litauen och Republiken Polen har försämrats på grund av att förnamn och efternamn av polskt ursprung transkriberas i litauiska folkbokföringshandlingar.

9 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har således betecknat namnet som den huvudsakliga faktorn för att identifiera en person i samhället (dom av den 9 november 2010 i målet Losonci Rose och Rose mot Schweiz, ansökan nr 664/06, § 51).

10 Se Kangas, U., Ihmisen nimi [Namnet på en person], Lakimiesliiton kustannus, Helsingfors, 1991, s. 5, 6 och 12.

11 Nina Holst-Christensen har konstaterat att sådana avgöranden som domen i det ovannämnda målet Grunkin och Paul kan anses som irriterande ur medlemsstaternas synvinkel, men de ger medborgarna möjlighet att angripa besvärliga eller förlegade nationella bestämmelser. Se Holst-Christensen, N., What’s in a Name? – EU-retten som korrektionsfaktor i forhold til national navnelovgivning [EU-rätten som en korrigerande faktor i förhållande till den nationella namnlagstiftningen], Familieret og engagement – Hilsener til Svend Danielsen, Thomson Reuters Professional A/S, Köpenhamn, 2009, s. 187–197.

12 De stater som är parter i CIEC:s konvention nr 14 är Konungariket Belgien, Republiken Grekland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike och Republiken Turkiet. Varken Europeiska unionen eller de medlemsstater som direkt berörs av förevarande mål, det vill säga Republiken Litauen och Republiken Polen, är bundna av konventionen.

13 Stadgan, som proklamerades i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1), ändrades och blev rättsligt bindande när Lissabonfördraget antogs (EUT C 303, 2007, s. 1).

14 Artiklarna 12 EG och 18 EG, vilka tolkningsfrågorna avser, utgör numera artiklarna 18 FEUF och 21 FEUF. Eftersom målet vid den nationella domstolen avser tillämpningen av bestämmelser i litauisk rätt i deras lydelse före ikraftträdandet av EUF-fördraget kommer det dock att hänvisas till bestämmelserna i EG-fördraget enligt den numrering som var tillämplig före det datumet.

15 Žin., 2008, nr 88-3541.

16 Bland de handlingar i målet som ingetts till domstolen finns en kopia av den ursprungliga födelseattesten, som utfärdades av myndigheterna i sovjetrepubliken Litauen. Där står det skrivet Maлгожата Mихайловна Pуневич, vilket är en direkt translitteration med kyrilliska bokstäver av den litauiska formen av barnets förnamn, faderns förnamn med feminint suffix och faderns efternamn. I attesten anges även under rubriken Национальность, det vill säga nationalitet, att barnets far och mor är Поляк respektive Полька, det vill säga polack och polska.

17 Vid förhandlingen uppgav dock Łukasz Wardyn att hans maka är litauisk medborgare och att hon inte kan ha dubbelt medborgarskap.

18 Vid förhandlingen uppgav den polska regeringen att födelseattesten och vigselbeviset i fråga hade utfärdats med stöd av ett bilateralt avtal som ingåtts mellan Republiken Litauen och Republiken Polen den 26 april 1994. I artikel 14 i nämnda avtal föreskrivs att avtalsparterna förklarar att de personer som anges i artikel 13 andra stycket har en särskild rätt att använda sitt förnamn och efternamn i den form som är specifik för den etniska minoritet som de tillhör. Nämnda regering angav att det inte var uteslutet att en polsk tjänsteman med ansvar för folkbokföring kan ha ansett att denna bestämmelse var omedelbart tillämplig.

19 Se, bland annat, dom av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG 2003, s. I-14693), punkt 27.

20 Se, bland annat, dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981), punkt 34 och följande punkter, av den 24 juni 2010 i mål C-98/09, Sorge (REU 2010, s. I-5837), punkt 24, och av den 12 oktober 2010 i mål C-45/09, Rosenbladt (REU 2010, s. I-9391), punkt 32.

21 Dom av den 13 januari 2000 i mål C-254/98, TK Heimdienst (REG 2000, s. I-151), punkterna 14 och 15.

22 Se, bland annat, dom av den 19 april 2007 i mål C-444/05, Stamatelaki (REG 2007, s. I-3185,) punkt 23. Angående de betydande skillnader som finns mellan de nationella bestämmelserna om efternamn, och de avgörande faktorerna i en sådan situation, se domen i det ovannämnda målet Dafeki, punkt 14 och följande punkter.

23 Folkbokföring kan definieras som ett sätt att fastställa de viktigaste faktiska uppgifterna avseende personers och familjens rättsliga ställning, såsom födslar, giftermål, namn eller nationalitet. I vidare bemärkelse avses med folkbokföring även den offentliga myndighet som ansvarar för att upprätta de handlingar som fastställer dessa faktiska uppgifter, förrätta vigslar och utfärda utdrag, familjeregister och andra handlingar, enligt en rapport från franska senaten rörande Internationella civilståndskommissionen (nr 277, ordinarie session 2001–2002). Det finns dock inte någon definition av begreppet folkbokföring som är gemensam för samtliga medlemsstater, utan vissa kan använda olika uttryck för de två kategorier av ändamål som anges i detta citat.

24 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Garcia Avello, punkt 25.

25 Jag erinrar om att Sovjetunionens annektering av de baltiska staterna vid denna tidpunkt de facto hade erkänts av alla europeiska stater.

26 Se, för ett liknande resonemang, Ringelheim, J., The Prohibition of Racial and Ethnic Discrimination in Access to Services under EU Law, European Anti-discrimination Law Review, nummer 10, 2010, s. 11, som citerar Bell, M., Anti-Discrimination Law and the European Union, Oxford University Press, 2002, s. 137.

27 Se, bland annat, dom av den 15 maj 2003 i mål C-300/01, Salzmann (REG 2003, s. I-4899).

28 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har uttalat att begreppet etniskt ursprung grundar sig på tanken om samhällsgrupper med en gemensam nationalitet, stamtillhörighet, religion, språk, ursprung, kultur och traditioner (dom av den 13 december 2005 i målet Timichev mot Ryssland (ansökningar nr 55762 och nr 55974/00, Recueil des arrêts et décisions, 2005-XII, § 55)). Se även De Schutter, O., L’interdiction de discrimination dans le droit européen des droits de l’homme – Sa pertinence pour les directives communautaires relatives à l’égalité de traitement sur la base de la race et dans l’emploi, rapport publicerad under ledning av Europeiska kommissionen, Publikationsbyrån, Luxemburg, 2005, särskilt s. 7, 15, 38 och 39.

29 Nämnda regering har inte uttryckligen tagit ställning till frågan, men har gjort uttalanden med innebörden att det föreligger en oförenlighet mellan direktiv 2000/43 och sådana nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

30 Se förslaget till rådets direktiv om genomförandet av principen om likabehandling av enskilda personer oavsett ras eller etniskt ursprung av den 25 november 1999, KOM(1999) 566 slutlig, s. 5: ... [D]et krävs ett omfattande tillämpningsområde om man skall göra en väsentlig insats för att tygla rasism och främlingsfientlighet i Europa. Se även skäl 12 i direktivet.

31 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42). Skillnaden mellan dessa två direktiv är särskilt anmärkningsvärd, eftersom de antogs under samma period och med stöd av samma rättsliga grund, nämligen artikel 13 EG.

32 Det ovannämnda förslaget till direktiv, s. 7.

33 Som anges i skäl 13 i direktiv 2000/43 undantar artikel 3.2 diskriminering på grund av nationalitet från sitt tillämpningsområde.

34 Beträffande detta begrepp, se den ovannämnda artikeln av Ringelheim, J., s. 11 och följande sidor.

35 Det ovannämnda förslaget till direktiv, s. 8.

36 Det ovannämnda förslaget till direktiv, s. 5.

37 Denna ståndpunkt kan vara försvarbar eftersom det viktiga, när det är fråga om diskriminering, snarare är de aktuella bestämmelsernas inverkan än lagstiftarens avsikt. Således avser artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 att personer missgynnas. I dom av den 10 juli 2008 i mål C-54/07, Feryn (REG 2008, s. I-5187), uppehöll sig domstolen på samma sätt vid den konkreta verkan av den omtvistade åtgärden, nämligen dess avskräckande verkan, för att beskriva direkt diskriminering avseende anställning i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/43.

38 Malgožata Runevič-Vardyns polska ursprung står inskrivet i det litauiska pass som utfärdades till henne år 2002, men en sådan uppgift skulle kunna anses utgöra en diskrimineringsgrund i vissa medlemsstater.

39 Enligt exempelvis handling nr 9303 från Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) är de tecken som är tillåtna i det maskinläsbara fältet i resehandlingar begränsade till siffrorna och de versala bokstäverna i det engelska alfabet som finns i bilaga 8 till nämnda handling, medan andra bokstäver eller diakritiska tecken ska transkriberas eller translittereras enligt den standard som finns i bilaga 9 (se Documents de voyage lisibles à la machine på ICAO:s webbplats: www2.icao.int). Flygbolagen tillämpar vanligtvis samma princip vid angivandet av passagerarnamn på flygbiljetter.

40 Angående kombinationen av dessa olika bestämmelser, se dom av den 22 maj 2008 i mål C-499/06, Nerkowska (REG 2008, s. I-3993), punkt 21 och följande punkter, och av den 2 mars 2010 i mål C-135/08, Rottmann (REU 2010, s. I-1449), punkt 43 och följande punkter.

41 Unbeschadet besonderer Bestimmungen der Verträge ist in ihrem Anwendungsbereich jede Diskriminierung aus Gründen der Staatsangehörigkeit verboten (min kursivering).

42 Se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Losonci Rose och Rose mot Schweiz, § 47, vari det framhålls att konsensus börjar ta form bland Europarådets medlemsstater om att valet av makarnas efternamn ska ske på jämställd fot och att, på internationell nivå, utvecklingen inom Förenta nationerna vad beträffar jämställdheten mellan könen rör sig på detta specifika område mot erkännandet av rätten för varje make att behålla sitt ursprungliga efternamn eller att på jämställd fot delta i valet av ett nytt efternamn.

43 Europarådets ministerkommitté antog redan år 1978 en resolution nr (78) 37, i vilken Europarådets medlemsstater uppmanades att undanröja all diskriminering mellan kvinnor och män i de rättsregler som rör efternamn, och senare en rekommendation nr 1271 (1995) (se http://assembly.coe.int).

44 Jag återkommer till Malgožata Runevič-Vardyns situation vad beträffar hennes namn som gift i samband med tolkningen av artikel 18 EG.

45 Jag vill erinra om att det inte kan föreligga någon diskriminering om det inte görs någon differentiering. Se, bland annat, dom av den 14 mars 2000 i de förenade målen C-102/98 och C-211/98, Kocak och Örs (REG 2000, s. I-1287), punkt 52 och följande punkter, rörande uppgiften om ett födelsedatum i folkbokföringsregister.

46 Beträffande medlemsstaternas skyldighet att skydda de grundläggande rättigheterna när de tillämpar unionsrätten, se dom av den 11 oktober 2007 i mål C-117/06, Möllendorf och Möllendorf-Niehuus (REG 2007, s. I-8361), punkt 78 och där angiven rättspraxis.

47 EUT C 303, 2007, s. 20.

48 Se punkterna 9 och 10 i generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i mål C-208/09, Sayn-Wittgenstein.

49 Europadomstolens dom av den 22 februari 1994 i målet Burghartz mot Schweiz (serie A nr 280-B, § 24), av den 25 november 1994 i målet Stjerna mot Finland (serie A nr 299-B, § 37), av den 24 oktober 1996 i målet Guillot mot Frankrike (Recueil des arrêts et décisions 1996-V, § 21) och av den 1 juli 2008 i målet Daróczy mot Ungern (ansökan nr 44378/05, § 32). Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Konstantinidis, och i det ovannämnda målet Garcia Avello.

50 Europadomstolens dom av den 7 december 2004 i målet Kuharec alias Kuhareca mot Lettland (ansökan nr 71557/01).

51 Europadomstolens dom av den 2 februari 2010 i målet Kemal Taşkin m.fl. mot Turkiet (ansökningar nr 30206/04, nr 37038/04, nr 43681/04, nr 45376/04, nr 12881/05, nr 28697/05, nr 32797/05 och nr 45609/05, § 49).

52 I det avseendet ska det påpekas att Republiken Litauens författningsdomstol den 21 oktober 1999 fattade ett avgörande, enligt vilket förnamn och efternamn ska avfattas på nationalspråket i pass som utfärdas till medborgare i Republiken Litauen, av det skälet att införandet av utländska bokstäver skulle skada nationella intressen, genom att äventyra inte bara den konstitutionella principen om landets officiella språk, utan även funktionen av institutioner, företag samt statliga, kommunala och övriga organisationer. Senare, i ett avgörande som meddelades den 6 november 2009 i vilket det föregående avgörandet tolkades, preciserade nämnda domstol att det är tillåtet att ange namnet i dess ursprungliga form under rubriken övriga uppgifter i det litauiska passet, om en av landets medborgare så önskar.

53 Förslag till lag om stavning av förnamn och efternamn i officiella handlingar (Vardų ir pavardžių rašymo dokumentuose įstatymo projektas), framlagt den 14 januari 2009 (nr XIP-1644). Det litauiska parlamentet har avslagit förslaget. Däremot fortsätter arbetet med ett lagförslag (nr XIP-1668) som lagts fram av en grupp parlamentsledamöter. Innehållet i detta lagförslag är mindre liberalt (se webbplatsen www.lrs.lt).

54 Internationella civilståndskommissionen är en mellanstatlig organisation som bildades år 1950 och som består av 16 europeiska stater. Den har särskilt till uppgift att utarbeta konventioner som har bindande verkan och som syftar till att harmonisera gällande bestämmelser i de deltagande staterna rörande personers rättsliga ställning och rättskapacitet, familjerätt eller medborgarskap.

55 I ingressen till konventionen anges att den har till syfte att säkerställa att förnamn och efternamn anges enhetligt i folkbokföringsregister.

56 Dom av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091), punkt 94.

57 För fler detaljer, se generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Sayn-Wittgenstein, punkt 11 och följande punkter samt där angiven rättspraxis.

58 På samma sätt har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna slagit fast att de olägenheter som uppstår på grund av namnbestämmelser måste vara av ett visst allvar eller av viss betydelse för att det ska kunna föreligga en kränkning av rätten till respekt för privatlivet (domen i det ovannämnda målet Stjerna mot Finland, § 42).

59 Förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Garcia Avello, punkt 66 och följande punkter.

60 Dom av det 11 juli 2002 i mål C-224/98, D’Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkterna 28–31: Eftersom en unionsmedborgare har rätt att i samtliga medlemsstater få samma behandling i rättsligt hänseende som de medborgare i dessa medlemsstater som befinner sig i motsvarande situation, är det oförenligt med rätten till fri rörlighet när en person i den medlemsstat där han är medborgare behandlas på ett mindre förmånligt sätt än vad som skulle ha varit fallet om han inte hade använt sig av de rättigheter i fråga om fri rörlighet som han har enligt fördraget. Dessa rättigheter kan nämligen inte få full verkan om en medborgare i en medlemsstat kan avskräckas från att utöva dem på grund av att hinder, bestående av regler som är till nackdel för honom på grund av att han utövat dessa rättigheter, uppställs när han återvänder till sitt ursprungsland...