Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 29 mars 2011

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Jag vill redan här klargöra att uttrycket ärekränkning som domstolen använde i domen i målet Shevill i förevarande mål genomgående har använts i allmän bemärkelse och som synonym till uttrycket kränkning av personlighetsskyddet. I detta förslag till avgörande har jag valt att i första hand använda mig av det sistnämnda uttrycket, men vid hänvisningar till domen i målet Shevill har jag använt uttrycket ärekränkning som var det som domstolen ursprungligen använde sig av i nämnda dom.

4 Dom av den 7 mars 1995 i mål C-68/93, Shevill (REG 1995, s. I-415).

5 Artiklarna 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1).

7 Beslut av den 20 november 2009 i mål C-278/09, Martinez och Martinez (REG 2009, s. I-11099).

8 Se härvidlag bland annat dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 21, av den 13 mars 2001 i mål 379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 39, och av den 23 april 2009 i mål C-544/07, Rüffler (REG 2009, s. I-3389), punkt 37.

9 Dom av den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel (REG 2002, s. I-8111), punkterna 46 och 48, och av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, DFDS Torline (REG 2004, s. I-1417), punkterna 26 och 27.

10 Dom av den 30 november 1976 i mål 21/76, Bier, kallat Mines de potasse d’Alsace (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, volym 3, s. 209).

11 Domen i det ovannämnda målet Shevill, punkt 23.

12 Domen i det ovannämnda målet Shevill, punkt 29, min kursivering.

13 Förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon, föredraget den 14 juli 1994, och förslag till avgörande av generaladvokaten Léger, föredraget den 10 januari 1995. Det något ovanliga förhållandet att två olika generaladvokater lade fram ett förslag till avgörande i ett och samma mål berodde på att domstolen beslutade att återuppta det muntliga förfarandet efter det att generaladvokaten Darmons förslag till avgörande hade lagts fram, och att dennes förordnande som ledamot av domstolen hade upphört några dagar före beslutet att återuppta det muntliga förfarandet.

14 Domen i det ovannämnda målet Shevill, punkt 31.

15 Domen i det ovannämnda målet Shevill, punkt 32.

16 Se Magnus, U., och Mankowski, P., Brussels I Regulation, Sellier, European Law Publishers, 2007, München, s. 192 och 193.

17 Se bland annat kommentarerna av Crespo, A., Precisión del forum locus delicti commissi en los supuestos de daños contra la persona causados a través de prensa, La Ley – Comunidades Europeas, 1995, nr 96, sidan 1 och följande sidor; Gardella, A., Diffamazione a mezzo stampa e Convenzione di Bruxelles del 27 settembre 1968, Revista di diritto internazionale privato e processuale, 1997, sidan 657 och följande sidor; Hogan, G., The Brussels Convention, Forum Non Conveniens and the Connecting Factors Problem, European Law Review, 1995, sidan 471 och följande sidor; Huber, P., Persönlichkeitsschutz gegenüber Massenmedien im Rahmen des Europäischen Zivilprozessrechts, Zeitschrift für europäisches Recht, 1996, sidan 300 och följande sidor; Idot, L., L’application de la Convention de Bruxelles en matiêre de diffamation. Des précisions importantes sur l'interpretation de l'article 5.3, Europe, juni 1995, s. 1 och 2.

18 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Shevill, punkterna 39 och 40.

19 Se Sánchez Santiago, J., och Izquierdo Peris, J. J., Difamar en Europa: las implicaciones del asunto Shevill, Revista de Instituciones Europeas, 1996, nr 1, s. 168.

20 Se Ivins Jr., W. M., Prints and Visual Communication, The M.I.T. Press, Cambridge-London, 1969.

21 Beträffande begreppen Internet och World Wide Web och deras rättsliga definition, se bland annat Lloyd, I. J., Information Technology Law, 4 uppl., 2004.

22 Se bland annat Castells, M., La Era de la Informacion. Economia, Sociedad y Cultura. La Sociedad Red, Siglo XXI, 2002.

23 Se bland annat Gigante, A., Blackhole in Cyberspace: the Legal Void in the Internet, Journal of Computer & Information Technology, vol. XV, 1997; Gould, M., Rules in the Virtual Society, International Review of Computers & Technology, vol. 10, 1996; Reidenberg, J. R., Governing Networks and Rule-Making in Cyberspace, Emory Law Review, vol. 45, 1996, och Strömer, T. H., Online-Recht: Juristische Probleme der Internet-Praxis erkennen und vermeiden, 4 uppl., Dpunkt, Heidelberg, 2006.

24 Se bland annat Hoeren, T., Internet und Recht – Neue Paradigmen des Informationsrechts, Neue Juristische Wochenschrift, vol. 51, 1998, s. 2852–2854; Katsch, M. E., Law in a Digital World, Oxford University Press, Oxford – New York, 1995, sidan 240 och följande sidor; Levine, N., Establishing Legal Accountability for Anonymous Communications in Cyberspace, Columbia Law Review, vol. 96, 1996, s. 1540–1564; Susskind, R., Transforming the Law: Essays on Technology, Justice and the Legal Marketplace, Oxford University Press, Oxford – New York, 2000, sidan 143 och följande sidor.

25 Se särskilt Determann, L., Kommunikationsfreiheit im Internet. Freiheitsrechte und gesetzliche Beschränkungen, Nomos, Baden–Baden, 1999, sidan 304 och följande sidor.

26 Som Bundesgerichtshof påpekar i sitt beslut att begära förhandsavgörande i mål C-509/09, sprids inte information på Internet utan den görs tillgänglig. Det är Internetanvändarna som, frivilligt eller ofrivilligt, blir spridare.

27 Pichler, R., i Hoeren, T., och Sieber, U. (red.), Handbuch Multimedia-Recht. Rechtsfragen des elektronischen Geschäftsverkehrs, Beck, München, 2009, kapitel 25, punkt 224.

28 För en genomgång av olika aspekter av denna motsättning, se Fernández Esteban, M. L., Nuevas tecnologías, Internet y derechos fundamentales, McGraw Hill, Madrid, 1999; Banisar, D., och Davies, S., Global Trenes in Privacy Protection: An International Survey of Privacy, Data Protection, and Surveillance Law and Developments, Journal of Computer and Information Law, vol. XVIII, 1999; Fleischmann, A., Personal Data Security: Divergent Standards in the European Union and the United States, Fordham International Law Journal, vol. 19, 1995; Geis, I., Internet und Datenschutzrecht, Neue Juristische Wochenschrift, vol. 50, 1997, och Morón Lerma, E., Internet y Derecho penal: hacking y otras conductas ilícitas en la Red, Aranzadi, Navarra, 1999.

29 Se Jerker, D., och Svantesson, B., Private International Law and the Internet, Kluwer Law International, 2007, sidan 324 och följande sidor, samt Roth, I., Die internationale Zuständigkeit deutsche Gerichte bei Persönlichkeitsrechtsverletzungen im Internet, Peter Lang, 2006, s. 283.

30 Domen i det ovannämnda målet Shevill, punkt 31.

31 Generaladvokaten Darmon tog själv upp denna invändning i punkt 72 i sitt förslag till avgörande i målet Shevill.

32 Roth, I., Die internationale Zuständigkeit …, a.a., sidan 310 och följande sidor.

33 Beträffande artikel 11 i stadgan och tillämpningen av rätten till informationsfrihet innan stadgan trädde i kraft, se bland annat domstolens dom av den 30 april 1974 i mål 155/73, Sacchi (REG 1974, s. 409; svensk specialutgåva, volym 2, s. 269), av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-209), av den 13 december 1989 i mål C-100/88, Oyowe och Traore mot kommissionen (REG 1989, s. 4285), av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419), av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Collectieve Antennevoorziening Gouda (REG 1991, s. I-4007; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-331), av den 3 februari 1993 i mål C-148/91, Veronica Omroep Organisatie (REG 1993, s. I-487; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-17) och av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Conolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611). Beträffande artikel 7 i stadgan och rättspraxis dessförinnan, se bland annat domstolens dom av den 8 april 1992 i mål C-62/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-2575; svensk specialutgåva, volym 12, s. I-29), punkt 23, och av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737), punkt 17.

34 Beträffande informationsfriheten eller, för att använda formuleringen i artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, friheten att ta emot och sprida uppgifter och tankar, se bland annat Europadomstolens dom av den 7 december 1976 i målet Handyside mot Förenade kungariket, av den 26 mars 1987 i målet Leander mot Sverige, av den 29 maj 1999 i målet Bladet Tromsø och Stensaas mot Norge, av den 27 februari 2001 i målet Feldek mot Slovakien och av den 7 maj 2002 i målet McVicar mot Förenade kungariket. Beträffande den grundläggande rätten till integritet, vilken införlivats i artikel 8 i konventionen som handlar om respekt för privatlivet och familjelivet, se bland annat Europadomstolens dom av den 26 mars 1985 i målet X och Y mot Nederländerna, av den 16 december 1992 i målet Niemetz mot Tyskland, av den 25 november 1994 i målet Stjerna mot Finland, av den 28 juni 2001 i målet Vertiere mot Schweiz och av den 24 juni 2004 i målet Von Hannover mot Tyskland.

35 Beträffande stadgans betydelse för alla unionens lagstiftningsområden, se Lenaerts, K., och Gutiérrez-Fons, J., The Constitutional Allocation of Powers and General Principles of EU Law, Common Market Law Review, vol. 47, 2010. Beträffande den internationella privaträttens område, se Requejo Isidro, M., Violaciones Graves de Derechos Humanos y Responsabilidad Civil, Thomson-Aranzadi, 2009.

36 Se Knutsen, E. S., Techno-Neutrality of Freedom of Expression in New Media Beyond the Internet, UCLA Entertainment Law Review, nr 8, 2001, s. 95; Koops, B.-J., Should ICT Regulation be Technology-Neutral?, i Koops, B.-J., Lips, M., Prins, C. och Schellekens, M., Starting Points for ICT Regulation: deconstructing prevalent policy one-liners, TMC Asser Press, Haag, 2006, s. 77–79; Escudero-Pascual, A., och Hosein, I., The Hazards of Technology-Neutral Policy: Questioning Lawful Access to Traffic Data, Communications of the Association for Computing Machinery, nr 47, 2004, s. 77.

37 Europeiska kommissionen har upprepade gånger hävdat att principen om teknikneutralitet innebär att det inte får ske någon diskriminering på grund av vilken teknik som används. I sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran (KOM(1999) 657 slutlig, av den 14 december 1999, s. 11) angav kommissionen att [t]eknisk överensstämmelse betyder att tjänster som tidigare överfördes till ett begränsat antal kommunikationsnätverk nu kan föras över till flera konkurrerande. Detta innebär behov av teknisk neutralitet i regleringen. Identiska tjänster bör i princip regleras på samma sätt oavsett hur de överförs. Se härvidlag även meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2006) 334, av den 29 juni 2006, s. 8). Se även slutsatserna från ministerkonferensen om globala informationsnät som hölls i Bonn den 6–8 juli 1997.

38 Se härvidlag Virgós Soriano, M., och Garcimartín Alférez, F. J., Derecho Procesal Civil Internacional. Litigación Internacional, 2 uppl., Civitas, Madrid, 2007, s. 194.

39 Se härvidlag Bundesgerichtshofs dom av den 2 mars 2010 i mål V1 ZR 23/09, punkt 17, samt Roth, I., Die Internationale Zuständigkeit …, a.a., sidan 310 och följande sidor, Dessemontet, F., Internet, la propriété intellectuelle et le droit internacional privé, i Boele-Woelki, K., och Kessedjan, C. (red.), Internet: Which Court Decides? Which Law Applies? Quel tribunal décide? Quel droit s’applique?, Kluwer, Haag, 1998, s. 63, och De Miguel Asensio, P., Derecho Privado de Internet, 2:a uppl., 2001, s. 295 och 296. Vad beträffar internationella konsument- och transportavtal har domstolen förkastat en anknytning som enbart bygger på tillgänglighet i sin dom av den 7 december 2010 i de förenade målen C-585/08 och C-144/09, Pammer och Alpenhof (REU 2010, s. I-12527), punkt 94.

40 Den brist på skydd för den drabbade som den så kallade mosaikprincipen ger upphov till hade tagits upp i doktrinen redan före domen i målet Shevill (se exempelvis Gaudemet-Tallon, H., Revue critique de droit international privé, 1983, s. 674, Heinrichs, J., Die Bestimmung der gerichtlichen Zuständigkeit nach dem Begehungsort im nationalen und internationalen Zivilprozessrecht, Diss., Freiburg, 1984, s. 188–201, och Schwiegel-Klein, E., Persönlichkeitsrechtverletzungen durch Massenmedien im internationalen Privatrecht. Zur Anwendung der lex loci delicti commissi auf Pressedelikte unter besonderer Berücksichtigung der amerikanischen Rechtsprechung, Münster, 1983, s. 68–82). Även efter domen i målet Shevill har bristen på skydd för den vars personlighetsskydd kränkts fortsatt att kritiseras. Se bland annat Fernández Rozas, J. C., och Sánchez Lorenzo, S., Derecho Internacional Privado, 3 uppl., Civitas, Madrid, s. 501.

41 Pichler, R., i Hoeren, T., och Sieber, U. (red.), Handbuch Multimedia-Recht, a.a., kapitel 25, punkt 211 och följande punkter, särskilt punkt 268, Lutcke, J., Persönlichkeitsrechtsverletzungen im Internet. Eine rechtsvergleichende Untersuchung zum deutschen und amerikanischen Recht, Herbert Utz, München, 2000, s. 135.

42 Se härvidlag Bundesgerichtshofs ovannämnda dom av den 2 mars 2010, punkt 20, High Court of England and Wales dom av den 22 maj 2003 i målet Harrods mot Dow Jones, punkt 32 och följande punkter, Scottish Court of Sessions dom av den 1 juli 2002 i målet Bonner Media Limited, punkt 19, samt High Court of Australias dom av den 10 december 2002 i målet Dow Jones & Company Inc., punkt 154.

43 Domstolen har uttalat sig om den särskilda dimensionen av denna speciella behörighetsregel då den tillämpas på transport- och konsumentavtal som ingåtts via Internet i domen av den 18 maj 2010 i de ovannämnda förenade målen Pammer och Alpenhof. Beträffande detta angav domstolen i den domen att [b]land de omständigheter som kan visa att en verksamhet är riktad till den medlemsstat där konsumenten har hemvist ingår alla tydliga uttryck för en vilja att bedriva hemförsäljning till konsumenterna i den medlemsstaten (min kursivering). Här är generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i ovannämnda mål särskilt belysande. Hon anger där, liksom domstolen senare gjorde, att frågan huruvida ett Internetinnehåll är riktat till ett visst område inte bara handlar om huruvida det är tillgängligt i detta område eller om det finns ett objektivt intresse för det där (se punkt 78 och följande punkter).

44 Se Bundesgerichtshofs ovannämnda dom av den 2 mars 2010, punkt 18.

45 Se situationen i USA, där regeln om single-publication som återfinns i Uniform Single Publication Act och i Restatement (Second) of Torts § 577A (1977), ger upphov till stora problem när det gäller Internet. Se dom meddelad av United States Court of Appeals for the Fourth Circuit den 13 december 2002 i målet Stanley Young mot New Haven Advocate m.fl. (nr 01-2340), enligt vilken det krävs en tydlig avsikt från mediets sida att rikta informationen till en viss stat för att den statens domstolar ska vara behöriga. Se härvidlag Borchers, P.J., Internet Libel: The Consequences of a Non-Rule Approach to Personal Jurisdiction, Northwestern University Law Review, 98, 2004, samt det monografiska numret Cyberspace Regulation and the Discourse of State Sovereignty, Harvard Law Review, 1999, sidan 1697 och följande sidor.

46 Se domen i de ovannämnda förenade målen Pammer och Alpenhof, i vilken domstolen utgick från domännivån beträffande den särskilda behörighetsregeln i artikel 15.1 c (punkt 83).

47 Se återigen domen i de ovannämnda förenade målen Pammer och Alpenhof, punkt 84.

48 Pichler, R., i Hoeren, T., och Sieber, U. (red.), Handbuch Multimedia-Recht, a.a., kapitel 25, punkt 224, och Roth, I., Die internazionale Zuständigkeit …, a.a., s. 283.

49 Se bland annat domstolens dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral, kallat Cassis de Dijon (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), av den 10 november 1982 i mål 261/81, Rau Lebensmittelwerke (REG 1982, s. 3961), samt av den 14 juli 1988 i mål 407/85, Glocken m.fl. (REG 1988, s. 4233; svensk specialutgåva, volym 9, s. 567) och i mål 90/86, Zoni (REG 1988, s. 4285). Mer specifikt beträffande området etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, se bland annat domstolens dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb (REG 1981, s. 3305; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741), och av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. I-4221).

50 Se härvidlag Martiny, D., i Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, vol. 10, TMG § 3 Herkunftslandprinzip, 5 uppl., Beck, München, 2010, punkt 36.

51 Samma sak framgår av skäl 23 till direktiv 2000/31, vilket har följande lydelse: Detta direktiv syftar inte till att införa några nya regler inom internationell privaträtt avseende lagval och berör inte heller domstolars behörighet. Bestämmelser om tillämplig lag som utpekas enligt regler i internationell privaträtt får inte begränsa friheten att tillhandahålla informationssamhällets tjänster enligt vad som föreskrivs i detta direktiv.

52 Så är fallet med Österrike, Frankrike, Luxemburg, Tjeckien, Polen, Portugal och Slovakien.

53 Exempelvis Tyskland, Belgien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Spanien, Sverige, Rumänien och Förenade kungariket.

54 Så är fallet med i första hand Tyskland.

55 Artikel 1.2 [g] i förordning (EG) nr 864/2007.

56 Álvarez Rubio, J. J. (red.), Difamación y Protección de los Derechos de la Personalidad: Ley Aplicable en Europa, Aranzadi, 2009.

57 Se Sánchez Lorenzo, S., Derecho Privado Europeo, Comares, Granada, 2002, s. 137 och 138, och Sonnenberger, H. J., Europarecht und Internationales Privatrechts, Zeitschrift für Rechtsvergleichung, Internationales Privatrecht und Europarecht, 1996, sidan 3 och följande sidor.