Förslag till avgörande av generaladvokat Verice Trstenjak föredraget den 16 december 2010

1 Originalspråk: slovenska. Rättegångsspråk: franska.

2 EGT L 266, 1980, s. 1.

3 EUT L 177, s. 6.

4 Det påpekas i doktrinen, i exempelvis Ferrari, F., From Rome to Rome via Brussels: remarks on the law applicable to contractual obligations absent a choice by the parties, i Rabels Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht, nr 4/2009, att syftet med en sådan ny rättsakt inte så mycket är att införa nya regler som att i stället ändra den befintliga konventionen och en förordning. Se exempelvis även Lagarde, P., Tenenbaum, A., De la convention de Rome au règlement Rome I, i Revue critique de droit international privé, nr 4/2008, s. 727 och följande sidor.

5 Se artikel 28 i Rom I-förordningen.

6 Den första dom i vilken domstolen har tolkat Romkonventionen är domen av den 6 oktober 2009 i mål C-133/08, ICF (REG 2009, s. I-9687), avseende tolkningen av artikel 4 i denna konvention, vilken innehåller bestämmelser för att fastställa den lag som i avsaknad av parternas lagval ska tillämpas.

7 Jag tillägger att det den 29 juli 2010 ställdes en fråga till domstolen om tolkningen av artikel 6.2 b i Romkonventionen. Det gäller mål C-384/10, Voogsgeerd. Målet avser främst tolkningen av begreppet det land där det verksamhetsställe genom vilket han anställdes är beläget i den mening som avses i denna artikel, om den anställde inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land. Vid föredragandet av förevarande förslag till avgörande, har domstolen ännu inte avgjort detta mål.

8 Se dom av den 13 juli 1993 i mål C-125/92, Mulox (REG 1993, s. I-4075; svensk specialutgåva, volym 14, s. 285), av den 9 januari 1997 i mål C-383/95, Rutten (REG 1997, s. I-57), av den 27 februari 2002 i mål C-37/00, Weber (REG 2002, s. I-2013), och av den 10 april 2003 i mål C-437/00, Pugliese (REG 2003, s. I-3573).

9 EGT C 27, 1998, s. 47.

10 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (undertecknad den 27 september 1968) (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde (EGT L 304, s. 1, och ändrad text, s. 77; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26), enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43) och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1).

11 Jag vill understryka att det i Brysselkonventionens originalversion inte fanns några särskilda bestämmelser om rättslig behörighet med avseende på anställningsavtal. Sådana bestämmelser infördes först år 1989 genom konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (den så kallade San Sebastián-konventionen) (EGT L 285, 1989, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43).

12 I detta förslag till avgörande används begreppet unionsrätten som ett gemensamt begrepp för gemenskapsrätt och unionsrätt. När det redogörs för bestämmelserna i primärrätten sker hänvisningen till de bestämmelser som är tillämpliga i tidsmässsigt hänseende.

13 EGT L 12, s. 1.

14 I artikel 2 i anställningsavtalet föreskrevs att om ingen av de avtalsslutande parterna har sagt upp avtalet under provtjänstgöringstiden, övergår avtalet till att bli ett avtal om tillsvidareanställning, enligt den luxemburgska lagen om anställningsavtal (Loi du 24 mai 1989 sur le contrat de travail, Journal officiel du Grand-Duché de Luxembourg, nr 35, 5.6.1989, s. 611).

15 Heiko Koelzsch har hänvisat till domen från Bundesarbeitsgericht av den 17 mars 1988 (2 AZR 576/87).

16 Journal officiel du Grand-Duché de Luxembourg, nr 51, 26.9.1988, s. 1000.

17 Heiko Koelzsch har härvid hänvisat till domarna i målen Mulox, punkterna 21–23, Rutten, punkt 18, och Weber, punkt 42 (ovan fotnot 8).

18 Domen i målet Mulox (ovan fotnot 8).

19 Domen i målet Rutten (ovan fotnot 8).

20 Domen i målet Weber (ovan fotnot 8).

21 Se domen i målet ICF (ovan fotnot 6), punkt 22.

22 Jämför även generaladvokaten Y. Bots förslag till avgörande i målet ICF (ovan fotnot 6), punkt 35.

23 Professor Mario Giulianos och professor Paul Lagardes rapport om tillämplig lag på avtalsförpliktelser (EGT C 282, 1980, s. 1) (nedan kallad rapporten av Giuliano och Lagarde om Romkonventionen).

24 Se domen i målet ICF (ovan fotnot 6), punkt 23.

25 Se, exempelvis, dom av den 21 juni 1978 i mål 150/77, Bertrand (REG 1978, s. 1431), punkterna 14–16, av den 19 januari 1993 i mål C-89/91, Shearson Lehman Hutton (REG 1993, s. I-139), punkt 13, av den 3 juli 1997 i mål C-269/95, Benincasa (REG 1997, s. I-3767), punkt 12, av den 11 juli 2002 i mål C-96/00, Gabriel (REG 2002, s. I-6367), punkt 37, och av den 20 januari 2005 i mål C-27/02, Engler (REG 2005, s. I-481), punkt 33.

26 Se, exempelvis, dom av den 13 juli 2006 i mål C-103/05, Reisch Montage (REG 2006, s. I-6827), punkt 29, av den 2 oktober 2008 i mål C-372/07, Hassett och Doherty (REG 2008, s. I-7403), punkt 17, och av den 23 april 2009 i mål C-167/08, Draka NK Cables m.fl. (REG 2009, s. I-3477), punkt 19.

27 Dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239).

28 Domen i målet Köbler (ovan fotnot 27), punkt 1 i domslutet.

29 Se i doktrinen, för ett liknande resonemang, exempelvis Rigaux, F., Quelques problèmes d’interprétation de la Convention de Rome, i L’européanisation du droit international privé (Série de publications de l’Académie de droit européen de Trèves, Vol. 8), 1996, s. 33.

30 Se Första protokollet om tolkningen av Romkonventionen (ovan fotnot 9), och Andra protokollet enligt vilket Europeiska gemenskapernas domstol ges viss behörighet för att tolka konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT C 27, 1998, s. 52).

31 I doktrinen har detta bekräftats exempelvis även av Plender, R., The European Contracts Convention. The Rome Convention on the Choice of Law for Contracts, Sweet & Maxwell, London 1991, s. 42, punkt 2.25.

32 Se ovan fotnot 16.

33 Se punkt 27 i kommissionens skriftliga yttrande.

34 Se domarna i målen Mulox, Rutten, Weber och Pugliese (ovan fotnot 8).

35 Se generaladvokaten Y. Bots förslag till avgörande i målet ICF (ovan fotnot 22), punkt 36.

36 För närmare uppgifter om de tvingande reglerna i Romkonventionen, se Wojewoda, M., Mandatory rules in private international law: with special reference to the mandatory system under the Rome Convention on the law applicable to contractual obligations, i Maastricht journal of European and comparative law, nr 2/2000, s. 183 och följande sidor. Denne författare har i fråga om hänvisningen i artikel 6.1 i Romkonventionen till de tvingande reglerna (s. 201) hävdat att förfarandet för att fastställa att sådana tvingande regler föreligger är mycket komplicerat. Den nationella domstolen ska framför allt fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på anställningsavtalet, om parterna inte har gjort något val, och ska således kontrollera huruvida denna lag innehåller tvingande regler till skydd för arbetstagarnas rättigheter, och ska slutligen tillämpa de bestämmelser som visar sig vara mest gynnsamma för arbetstagaren i förhållande till bestämmelserna i den lag som parterna har valt. Jämför även Fletcher, I.F., Conflict of Laws and European Community Law: With Special Reference to the Community Conventions on private international law, North-Holland, Amsterdam 1982, s. 168, Morse, R.C.G.J., Consumer Contracts, Employment Contracts and the Rome Convention, i International and Comparative Law Quarterly, nr 1/1992, s. 14–16, Salvadori, M.M., La protezione del contraente debole (consumatori e lavoratori) nella Convenzione di Roma, i Sacerdoti, G., Frigo, M. (utgivare), La Convenzione di Roma sul diritto applicabile ai contratti internazionali, Giuffrè Editore, Milano 1993, s. 62 och 63.

37 Rom I-förordningen innehåller en klausul som liknar artikel 8.4. Däremot innehåller varken artikel 5.1 i Brysselkonventionen eller artikel 19 i förordning nr 44/2001 en sådan klausul. I doktrinen har exempelvis Ofner, H., Neuregelung des internationalen Vertragsrechts: Römisches Schuldvertragsübereinkommen, i Recht der Wirtschaft, nr 1/1999, s. 7, hävdat att artikel 6.2 i Romkonventionen på grund av denna klausul har utformats som en presumtion som kan vederläggas om anställningsavtalet har en närmare anknytning till ett annat land.

38 Se dom av den 15 januari 1987 i mål 266/85, Shenavai (REG 1987, s. 239; svensk specialutgåva, volym 9, s. 1), punkt 16.

39 Se domarna i målen Mulox, punkt 18, Rutten, punkt 22, Weber, punkt 40, och Pugliese, punkt 18 (ovan fotnot 8). Se även domen i målet Ivenel (nedan fotnot 44), punkt 14, i vilken domstolen har hänvisat till artikel 6 i Romkonventionen för att argumentera till förmån för detta skyddssyfte vid tolkningen av artikel 5.1 i Brysselkonventionen.

40 Se rapporten av Giuliano och Lagarde om Romkonventionen (ovan fotnot 23), kommentar till artikel 6 i Romkonventionen (punkt 1). I doktrinen se, exempelvis, Rudisch, B. och Czernich, D., Heiss H., EVÜ. Das Europäische Schuldvertragsübereinkommen, Orac, Wien 1999, s. 155, Plender, R., Wilderspin, M., The European Contracts Convention. The Rome Convention on the Choice of Law for Contracts, Sweet & Maxwell, London 2001, s. 159, punkt 8-01, Clerici, R., Quale favor per il lavoratore nel Regolamento Roma I?, i Venturini, G., Bariatti, S., Liber Fausto Pocar, Volym 2, Giuffrè Editore, Milano 2009, s. 216 och 217, Knez, R., Rimska konvencija o uporabi prava pri pogodbenih obligacijskih razmerjih in njen pomen za Republiko Slovenijo, i Pravnik, nr 1–3/1994, s. 52 och 53. Se även, såvitt avser skyddet för arbetstagaren, såsom den svaga avtalsparten, i Rom I-förordningen, Lein, E., The New Rome I / Rome II / Brussels I Synergy, i Yearbook of Private International Law, 2008, s. 187.

41 Plender, R., Wilderspin, M., The European Private International Law of Obligations, Thomson Reuters, London 2009, s. 316, punkt 11-043.

42 För en kommentar om denna rättspraxis i doktrinen se, exempelvis, Pataut, É., L’office du juge communautaire dans le contentieux international du travail, i Procès du travail, travail du procès, L.G.D.J., Paris 2008, s. 326 och följande sidor, Gaudemet-Tallon, H., Compétence et exécution des jugements en Europe: Règlement 44/2001, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1988 et 2007), i Librairie générale de droit et de jurisprudence, Paris 2010, s. 305 och följande sidor.

43 De allmänna behörighetsreglerna med avseende på anställningsavtal har domstolen utvecklat i två domar, nämligen dom av den 6 oktober 1976 i mål 14/76, De Bloos (REG 1976, s. 1497; svensk specialutgåva, volym 3, s. 187), och av den 6 oktober 1976 i mål 12/76, Tessili (REG 1976, s. 1473; svensk specialutgåva, volym 3, s. 177). I målet De Bloos (punkt 13) slog domstolen däremot fast att begreppet förpliktelse i den mening som avses i denna artikel hänvisar till den avtalsförpliktelse som svarar mot den avtalsrättighet sökanden åberopar som grund för sin talan, således den omtvistade förpliktelse som är föremål för det pågående förfarandet mellan avtalsparterna. I målet Tessili (punkt 13) slog domstolen däremot fast att den ort där den omtvistade förpliktelsen ska uppfyllas ska avgöras på grundval av den lag som ska tillämpas på det aktuella avtalsförhållandet i enlighet med den internationella privaträtt som gäller vid den domstol där talan väckts.

44 Se dom av den 26 maj 1982 i mål 133/81, Ivenel (REG 1982, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 6, s. 441), domslutet och punkt 20.

45 Domen i målet Mulox (ovan fotnot 8). Jag påpekar att domstolen i själva verket redan år 1989, i dom av den 15 februari 1989 i mål 32/88, Six Constructions (REG 1989, s. 341) uttalade sig med avseende på ett fall där en arbetstagare utförde sitt arbete i flera stater. Det var dock inte fråga om stater som är parter i Brysselkonventionen (punkt 4 i domen). Domstolen slog således fast att artikel 5.1 i konventionen inte kunde tillämpas och att domstolens behörighet i det fallet avgjordes i förhållande till den plats där svaranden hade sitt hemvist, i enlighet med artikel 2 i konventionen (punkt 2 i domslutet).

46 Se domen i målet Mulox (ovan fotnot 8), domslutet. Se även punkterna 24 och 26 i denna dom. På franska, som i detta mål även var rättegångsspråk, definierades kriteriet enligt följande: lieu où ou à partir duquel le travailleur s’acquitte principalement de ses obligations à l’égard de son employeur.

47 Se domen i målet Rutten (ovan fotnot 8), domslutet. Se även punkterna 23, 26 och 27 i denna dom.

48 Se domen i målet Rutten (ovan fotnot 8), punkt 23. På franska har kriterierna enligt domen i målet Rutten formulerats enligt följande: lieu où le salarié a établi le centre effectif de ses activités professionnelles et où ou à partir duquel il s’acquitte en fait de l’essentiel de ses obligations à l’égard de son employeur. På rättegångsspråket (nederländska) heter det däremot följande: de plaats waar de werknemer het werkelijke centrum van zijn beroepswerkzaamheden heeft gevestigd en waar of van waaruit hij e feite het belangrijkste deel van zijn verplichtingen jegens zijn werkgever vervult.

49 Se domen i målet Weber (ovan fotnot 8), punkt 2 i domslutet och punkt 58. På franska är det fråga om följande kriterium: l’endroit où, ou à partir duquel, compte tenu de toutes les circonstances du cas d’espèce, il s’acquitte en fait de l’essentiel de ses obligations à l’égard de son employeur. På rättegångsspråket (nederländska) har kriteriet följande lydelse: de plaats is waar of van waaruit hij, rekening houdend met alle omstandigheden van het concrete geval, feitelijk het belangrijkste deel van zijn verplichtingen jegens zijn werkgever vervult.

50 Ibidem.

51 Se domen i målet Pugliese (ovan fotnot 8), punkt 20.

52 Se domen i målet Pugliese (ovan fotnot 8), punkt 1 i domslutet och punkt 26. På franska är det fråga om följande kriterium: le lieu où le salarié s’acquitte de ses obligations vis-à-vis d’un second employeur peut être considéré comme le lieu où il accomplit habituellement son travail, dès lors que le premier employeur … a lui-même, au moment de la conclusion du second contrat, un intérêt à l’exécution de la prestation à fournir par le salarié au second employeur dans un lieu décidé par ce dernier. På rättegångsspråket (tyska) heter det däremot der Ort, an dem der Arbeitnehmer seine Verpflichtungen gegenüber einem zweiten Arbeitgeber erfüllt, als der Ort angesehen werden kann, an dem er gewöhnlich seine Arbeit verrichtet, wenn der erste Arbeitgeber … zum Zeitpunkt des Abschlusses des zweiten Vertrages selbst ein Interesse an der Erfüllung der vom Arbeitnehmer für den zweiten Arbeitgeber an einem von diesem bestimmten Ort zu erbringenden Leistung hatte.

53 Se, exempelvis, Wurmnest, W., i Basedow, J., Hopt, K.J., Zimmermann, R., Handwörterbuch des Europäischen Privatrechts, Band I, Mohr Siebeck, Tübingen 2009, s. 93. Junker, A., Gewöhnlicher Arbeitsort und vorübergehende Entsendung im internationalen Privatrecht, i Lorenz, S., Festschrift für Andreas Heldrich zum 70. Geburtstag, Beck, München 2005, s. 722, har påpekat att Romkonventionen antogs som en kompletterande konvention till Brysselkonventionen och att domstolens rättspraxis avseende tolkningen av artikel 5.1 i Brysselkonventionen även kan överföras på lagvalsreglerna i fråga om anställningsavtal. Se, exempelvis, även Deinert, O., Neues internationales Arbeitsvertragsrecht, i Recht der Arbeit, nr 3/2009, s. 145.

54 Min kursivering. Den franska versionen av artikel 6.2 a i Romkonventionen talar om loi du pays où le travailleur … accomplit habituellement son travail, den engelska versionen om law of the country in which the employee habitually carries out his work, den tyska versionen om Recht des Staates, in dem der Arbeitnehmer … gewöhnlich seine Arbeit verrichtet, den spanska versionen om país en que el trabajador … realice habitualmente su trabajo och den italienska versionen om paese in cui il lavoratore … compie abitualmente il suo lavoro.

55 Det ska understrykas att formuleringarna av artikel 6.2 i Romkonventionen och artikel 5.1 i Brysselkonventionen skiljer sig på grund av att Romkonventionen talar om land, medan Brysselkonventionen talar om den ort där arbetet vanligtvis utförs. Denna skillnad innebär enligt min mening dock inte att det för att tolka artikel 6.2 a i Romkonventionen skulle vara omöjligt att överföra rättspraxis avseende artikel 5.1 i Brysselkonventionen. I doktrinen se, i fråga om denna skillnad, exempelvis Junker (ovan fotnot 53), s. 724.

56 Se punkterna 53–57 i detta förslag till avgörande.

57 Rapporten av Giuliano och Lagarde om Romkonventionen (ovan fotnot 23).

58 Rapporten av Giuliano och Lagarde om Romkonventionen (ovan fotnot 23), kommentar till artikel 6 i Romkonventionen (punkt 3).

59 Det ska dessutom påpekas att den tolkning av en viss regel som endast grundas på den historiska metoden inte kan väga tyngre än den tolkning som grundas på andra metoder. Se, analogt, i fråga om unionsrätten Pechstein, M., Drechsler, C., Die Auslegung und Fortbildung des Primärrechts, i Riesenhuber, K., Europäische Methodenlehre: Handbuch für Ausbildung und Praxis, de Gruyter Recht, Berlin 2006, s. 172 och 173. Trots antagandet att den historiska tolkningen minskat väsentligt förekommer det att den används i domstolens rättspraxis. Så har domstolen exempelvis i dom av den 7 oktober 2010 i mål C-162/09, Lassal (REU 2010, s. I-9217), punkt 55, använt denna tolkningsmetod.

60 Rapport om San Sebastián-konventionen som utarbetats av M. Almeida Cruz, M. Desantes Real och P. Jenard (EGT C 189, 1990, s. 35) (nedan kallad rapporten av Cruz, Real och Jenard om San Sebastián-konventionen).

61 Ovan fotnot 11.

62 Det angavs inte heller i den rapport om Brysselkonventionen som utarbetats av P. Jenard (EGT C 59, 1979, s. 18) (nedan kallad rapporten av Jenard om Brysselkonventionen) – således den första rapporten om denna konvention – att en sådan tolkning av artikel 5.1 i konventionen var möjlig. Brysselkonventionen innehöll vid denna tidpunkt nämligen ännu inte någon särskild bestämmelse för att fastställa behörigheten med avseende på anställningsavtal.

63 Domen i målet Mulox (ovan fotnot 8), punkt 26.

64 Konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (ovan fotnot 10).

65 Konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (ovan fotnot 10).

66 Se domen i målet Ivenel (ovan fotnot 44).

67 Se domen i målet Ivenel (ovan fotnot 44), punkt 13.

68 Se domen i målet Ivenel (ovan fotnot 44), punkt 20.

69 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

70 Ovan fotnot 11.

71 Se i doktrinen, i fråga om denna utveckling, exempelvis Junker (ovan fotnot 53), s. 722 och 723, Sinay-Cytermann, A., La protection de la partie faible en droit international privé: les exemples du salarié et du consommateur, i Le droit international privé: mélanges en l’honneur de Paul Lagarde, Dalloz, Paris 2005, s. 739 och 740. Jämför även rapporten av Cruz, Real och Jenard om San Sebastián-konventionen (ovan fotnot 60), punkt 23, Gaudemet-Tallon (ovan fotnot 42), s. 302 och följande sidor.

72 I doktrinen se, exempelvis, Mankowski, P., i Ferrari, F., Leible, S., Rome I Regulation. The Law Applicable to Contractual Obligations in Europe, Sellier, München 2009, s. 177, som hävdar att det handlar om den viktigaste ändringen av artikel 6.2 a i Romkonventionen.

73 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (KOM(2005) 650 slutlig), kommentar till artikel 6. Se, för ett liknande resonemang, i doktrinen exempelvis Wurmnest (ovan fotnot 53), s. 94, Plender och Wilderspin (ovan fotnot 41), s. 315, punkt 11-041, Gaudemet-Tallon, H., Le principe de proximité dans le Règlement Rome I, i Revue hellénique de droit international, 2008, s. 195, Marquette, V., Le Règlement Rome I sur la loi applicable aux contrats internationaux, i Revue de droit commercial belge, nr 6/2009, s. 532, fotnot 91, Kenfack, H., Le règlement (CE) no. 593/2008 du 17 juin 2008 sur la loi applicable aux obligations contractuelles (Rome I), navire stable aux instruments efficaces de navigation?, i Journal du droit international, nr 1/2009, s. 65.

74 I doktrinen se Magnus, U., Die Rom I-Verordnung, i Praxis des internationalen Privat- und Verfahrensrechts (IPRax), nr 1/2010, s. 40 och 41, Mauer, R., Die Kündigung komplexer grenzüberschreitender Arbeitsverhältnisse nach der EG-Verordnung ROM I, i Recht der internationalen Wirtschaft, nr 2/2007, s. 93, Boskovic, O., La protection de la partie faible dans le règlement Rome I, i Recueil Dalloz, nr 31/2008, s. 2175 och följande sidor, Corneloup, S., La loi applicable aux obligations contractuelles: transformation de la Convention de Rome en règlement communautaire Rome I, i La semaine juridique. Édition générale, nr 44/2008, s. 26, fotnot 34, Zilinsky, M., Rome I en arbeidsovereenkomst, i Weekblad voor privaatrecht, notariaat en registratie, nr 6824/2009, s. 1034.

75 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis Boskovic (ovan fotnot 74), s. 2175 och följande sidor, Hansen, L.L., Applicable employment law after Rome I: the draft Rome I Regulation and its importance for employment contracts, i European business law review, nr 4/2008, s. 768.

76 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (ovan fotnot 73), kommentar till artikel 6. Se, för ett liknande resonemang, även Magnus (ovan fotnot 74), s. 41.

77 Se Mankowski (2009) (ovan fotnot 72), s. 177, som definierar denna regel som base rule, eftersom den anger den bas eller det centrum från vilket arbetstagaren utför sin verksamhet.

78 I artikel 24.1 i Rom I-förordningen fastställs att denna förordning ska ersätta Romkonventionen i medlemsstaterna, utom för de territorier i medlemsstaterna som faller inom den konventionens territoriella tillämpningsområde och där denna förordning inte gäller.

79 I artikel 24.2 i Rom I-förordningen anges att i den mån förordningen ersätter bestämmelserna i Romkonventionen ska alla hänvisningar till den konventionen anses vara hänvisningar till denna förordning. Se även doktrinen (ovan fotnot 4).

80 När det gäller samordningen mellan behörig domstol och rättsordning (forum och ius), se, exempelvis, Esplugues Mota, C., Palao Moreno, G. i Magnus, U., Mankowski, P.(utgivare), Brussels I Regulation, Sellier, München 2007, s. 334, punkt 7, Mankowski, P., i Rauscher, T. (utgivare), Europäisches Zivilprozeβrecht. Kommentar, andra upplagan, Sellier, European Law Publishers, München 2006, s. 319, punkt 4. Se även rapporten av Jenard om Brysselkonventionen (ovan fotnot 62), s. 24, där det anges att i tvister om anställningsavtal ska, om möjligt, domstolen i det land vars rätt är tillämplig på avtalet avgöra lagvalet.

81 I fråga om användningen av detta begrepp, se, exempelvis, Salvadori (ovan fotnot 36), s. 66, Gamillscheg, F., Conflitti di leggi nei contratti di lavoro e nelle relazioni industriali, i Biagi, M., Blanpain, R., Diritto del lavoro e relazioni industriali nei paesi industrializzati ad economia di mercato, Vol. I, Maggioli Editore, Rimini 1991, s. 544.

82 I doktrinen jämför, exempelvis, Van Eeckhoutte, W., The Rome Convention on the Law Applicable to Contractual Obligations and Labour Law (1980), i Blanpain, R., Freedom of services in the European Union, Kluwer, Haag 2006, s. 170.

83 Jämför, för ett liknande resonemang, i doktrinen Mankowski, P., Internationale Zuständigkeit und anwendbares Recht: Parallelen und Divergenzen, i Lorenz, S., Festschrift für Andreas Heldrich zum 70. Geburtstag, Beck, München 2005, s. 868 och 869, Lüttringhaus, J.D., Weber, J., Aussonderungsklagen an der Schnittstelle von EuGVVO und EuInsVO, i Recht der internationalen Wirtschaft, nr 1-2/2010, s. 49, Max Planck Institute for Comparative and International Private Law: Comments on the European Commission’s Proposal for a Regulation of the European Parliament and the Council on the law applicable to contractual obligations (Rome I), i Rabels Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht, nr 2/2007, s. 238, Lein (ovan fotnot 40), s. 196, Kropholler, J., Internationales Privatrecht: einschließlich der Grundbegriffe des internationalen Zivilverfahrensrechts, Mohr Siebeck, Tübingen 2006, s. 612.

84 Se även mitt förslag till avgörande av den 27 januari 2009 i målet Falco Privatstiftung (dom av den 23 april 2009 i mål C-533/07, REG 2009, s. I-3327), vari jag framhöll gränserna för en enhetlig tolkning av de begrepp som används i olika rättsakter, och särskilt att det endast delvis är möjligt med en analogi mellan begreppet tjänster i förordning nr 44/2001 och detta begrepp i primärrätten (punkt 60 och följande punkter) samt att det inte kan fastställas en analogi mellan detta begrepp i förordning nr 44/2001 och unionsbestämmelserna om mervärdesskatt.

85 Dom av den 27 november 2007 i mål C-435/06, C (REG 2007, s. I-10141).

86 Rådets förordning (EG) nr 2201 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, s. 1).

87 Jämför Lüttringhaus, J., Der Direktanspruch im vergemeinschafteten IZVR und IPR nach der Entscheidung EuGH VersR 2009, 1512 (Vorarlberger Gebietskrankenkasse), i Versicherungsrecht, nr 4/2010, s. 189. Se även Lein (ovan fotnot 40), s. 186 och 187, som talar om skyddet för den svagare avtalsparten (således även för arbetstagaren) i Rom I-förordningen och i förordning nr 44/2001.

88 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri (REG 2007, s. I-11767), punkt 45, av den 22 oktober 2009 i de förenade målen C-261/08 och C-348/08, Zurita García m.fl. (REG 2009, s. I-10143), punkt 34, och av den 16 juli 2009 i mål C-537/07, Gómez-Limón Sánchez-Camacho (REG 2009, s. I-6525), punkt 24.

89 Se domarna i målen Mulox, punkt 25, Rutten, punkt 25, Weber, punkt 55, och Pugliese, punkt 25 (ovan fotnot 8). Se i doktrinen, i fråga om bedömningen av varje särskilt fall på grundval av det analoga kriteriet i den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete i den mening som avses i förordning nr 44/2001, Mankowski (2006) (ovan fotnot 80), s. 320, punkt 4.

90 Se domen i målet Mulox (ovan fotnot 8), punkt 3.

91 Se domen i målet Mulox (ovan fotnot 8), punkt 25.

92 Se domen i målet Rutten (ovan fotnot 8), punkt 2.

93 Se domen i målet Rutten (ovan fotnot 8), punkt 5.

94 Se domen i målet Rutten (ovan fotnot 8), punkt 25.

95 Se domen i målet Weber (ovan fotnot 8), punkterna 17–21.

96 Se domen i målet Weber (ovan fotnot 8), punkt 48.

97 Se domen i målet Weber (ovan fotnot 8), punkt 58.

98 Se domen i målet Pugliese (ovan fotnot 8), punkterna 4, 5 och 7.

99 Se domen i målet Pugliese (ovan fotnot 8), punkt 13.

100 Se domen i målet Pugliese (ovan fotnot 8), punkt 26.

101 Se, exempelvis, Van Eeckhoutte (ovan fotnot 82), s. 169 och 170.

102 Se Plender och Wilderspin (ovan fotnot 41), s. 315, punkt 11-039.

103 Se, exempelvis, Van Eeckhoutte (ovan fotnot 82), s. 170. I fråga om artikel 8.2 i Rom I-förordningen, se Mankowski (2009) (ovan fotnot 72), s. 178.

104 Se Wurmnest (ovan fotnot 53), s. 93.

105 Se punkt 63 i detta förslag till avgörande.

106 Såsom klart framgår av beslutet om hänskjutande var på var och en av dessa orter tre lastbilar parkerade. Heiko Koelzschs lastbil var parkerad i Osnabrück.

107 Så även Junker (ovan fotnot 53), s. 733.