Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 3 september 2015

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 23 januari 2014, SKW Stahl-Metallurgie Holding och SKW Stahl-Metallurgie/kommissionen, T‑384/09, EU:T:2014:27, (nedan kallad den överklagade domen).

3 Kommissionens beslut av den 22 juli 2009 (K(2009) 5791 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i [avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 3) (nedan kallat EES-avtalet)] (Ärende COMP/39.396 – Kalciumkarbid och magnesiumbaserade reagenser för stål- och gasindustrin, EUT C 301, s. 18) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 I förevarande mål avser jag med förhör inom stängda dörrar ett möte mellan en part och den beslutsfattande myndigheten, utan närvaro av andra parter (ex parte inom stängda dörrar), snarare än ett förhör som inte är offentligt.

5 Rådets förordning nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1), i ändrad lydelse.

6 Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 362, 2006, s. 1), i ändrad lydelse.

7 Se punkterna 1–4 i den överklagade domen (som endast är tillgänglig på tyska och franska).

8 Dessa omständigheter omfattade bland annat att i) SKW utgjorde en del av SKW Holdings pulver- och granulatenhet, ii) SKW Holding medverkade i sina dotterbolags löpande affärsförbindelser, iii) SKW Holding ansvarade för SKW:s strategiska utveckling, iv) SKW Holding fattade beslut angående personal, rekrytering och finansiering, v) SKW översände månatligen ekonomiska uppgifter till SKW Holding, vi) SKW kunde inte ingå avtal med banker utan en underskrift från en styrelseledamot i SKW Holding och vii) SKW:s intäkter bidrog till SKW Holdings ekonomiska resultat. Kommissionen ansåg inte att det fanns stöd för uppfattningen att SKW Holding endast var en försäljningsrepresentant för Evonik Degussa GmbH (nedan kallat Degussa) eller en finansiell investerare.

9 Se punkterna 24–33 i den överklagade domen.

10 Det ska anmärkas att förhörsombudet, i skrivelsen av den 6 november 2008, faktiskt nämnde att informationen om Degussas uppträdande kunde vara relevant för att befria [klagandena] från ansvar eller som en förmildrande omständighet (min kursivering). Skrivelsen innehåller inte något uttalande som bekräftar att förhörsombudet endast såg klagandenas argumentation som ett argument om förmildrande omständigheter (se nedan punkt 31).

11 EUT C 301, s. 16 och 17.

12 Dom Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel/kommissionen, C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2007:52, punkt 46. Se även dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 335.

13 Se mitt förslag till avgörande i mål Total/kommissionen, C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkt 133.

14 C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, genom vilken domstolen upphävde domen Siemens och VA Tech Transmission & Distribution/kommissionen, T‑122/07–T‑124/07, EU:T:2011:70.

15 Se punkterna 19–63 i den överklagade domen.

16 Se dom Elf Aquitaine/kommissionen, C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkterna 113 och 115.

17 Lagstiftningen i detta hänseende har varierat med tiden. I artikel 7.1 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT 127, s. 2268; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32) föreskrevs att kommissionen skall lämna personer, som i sina skriftliga yttranden begärt att få framföra sina synpunkter muntligen, tillfälle att göra detta, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken eller om kommissionen avser att ålägga dem böter eller viten. Senare angavs i artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 2842/98 av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget endast att kommissionen får, där detta är lämpligt, bereda de sökande eller de klagande tillfälle att utveckla sina synpunkter muntligt, om de begär det i sina skriftliga yttranden.

18 Se dom Thyssen Stahl/kommissionen, C‑194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 30 och där angiven rättspraxis.

19 Se, bland annat, Europadomstolens dom nr 3127/09 i mål Flisar mot Slovenien, Recueil des arrêts et décisions 29 september 2011, § 33 till 35. Vidare är det inte alltid obligatoriskt med muntliga förhandlingar i samtliga domstolsförfaranden där det kan bli fråga om straffrättsliga påföljder. Se, bland annat, Jussila mot Finland [GC] i mål nr 73053/01, Recueil des arrêts et décisions 2006‑XIII, § 43.

20 Icke desto mindre hindrade detta inte kommissionen från att upprepa, för det första, att klagandena hade bekräftat att Degussa måste ha känt till att klagandena hade yttrat sig om meddelandet om invändningar på ett för Degussa ofördelaktigt sätt och, för det andra, att Degussa måste ha känt till anledningen till att klagandena påstod att Degussa kontrollerade SKW på distans, vilket kastade tvivel över informationens konfidentiella natur i förhållande till Degussa.

21 Av den anledningen finns det inte heller någon rätt att inte höras inom stängda dörrar.

22 Se artikel 31 i stadgan, artikel 79.1 i domstolens rättegångsregler, artikel 109 i tribunalens rättegångsregler och artikel 63.2 i personaldomstolens rättegångsregler.

23 Se regel 63 i reglerna för Europadomstolen från den 1 juni 2015. Se även regel A1.5.

24 Se dom ZZ, C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 56.

25 Se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 200.

26 Se, i detta avseende, dom LG Display och LG Display Taiwan/kommissionen, T‑128/11, EU:T:2014:88, punkt 110 och där angiven rättspraxis (som fastställdes genom dom LG Display och LG Display Taiwan/kommissionen, C‑227/14 P, EU:C:2015:258).

27 Det står dock klart att frågan huruvida motiveringsskyldigheten har uppfyllts skiljer sig från frågan huruvida de skäl som angetts i motiveringen är välgrundade, se exempelvis dom Nederländerna/kommissionen, C‑159/01, EU:C:2004:246, punkt 65 och där angiven rättspraxis.

28 Se artikel 339 FEUF, artikel 28 i förordning nr 1/2003 (Sekretess) och artikel 16 i förordning nr 773/2004 (Identifiering och skydd av konfidentiella uppgifter).

29 Detta belyses av det faktum att klagandena, i sin skrivelse av den 28 januari 2009 (se ovan punkt 13), nämnde att det förblev affärsmässigt omöjligt för våra klienter att diskutera Degussas roll under ett offentligt sammanträde.

30 I enlighet med den princip som fastställdes i domen Adams/kommissionen, 145/83, EU:C:1985:448.

31 Jämför, avseende i) rätten att göra framställning till Europaparlamentet, domen Schönberger/parlamentet, C‑261/13 P, EU:C:2014:2423, punkterna 23 och 24, ii) klagomål angående påstått konkurrensbegränsande uppträdande som avslagits av kommissionen, domen Automec/kommissionen, T‑24/90, EU:T:1992:97, punkterna 71–79 och iii) talan om ogiltighet av kommissionens beslut att inte väcka talan om fördragsbrott, beslut Ruipérez Aguirre och ATC Petition/kommissionen, C‑111/11 P, EU:C:2011:491, punkterna 11–13 och där angiven rättspraxis.

32 Se dom FIAMM m.fl./rådet och kommissionen, C‑120/06 P och C‑121/06 P, EU:C:2008:476, punkt 187 och där angiven rättspraxis.

33 Se artikel 12.4 i beslut av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (EUT L 275, s. 29).

34 Se dom Thyssen Stahl/kommissionen, C‑194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

35 Se, exempelvis, dom SGL Carbon/kommissionen, C‑308/04 P, EU:C:2006:433, punkterna 97 och 98, rörande ett åberopande av otillräcklig insyn i akten.

36 Se ovan anförd dom, punkterna 95 och 96.

37 I dom Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/kommissionen, C‑141/08 P, EU:C:2009:598, där domstolen inte delade generaladvokaten Sharpstons uppfattning (EU:C:2009:307), upphävde domstolen tribunalens dom som, trots kommissionens åsidosättande av en tidsfrist på minst 10 dagar för att inkomma med synpunkter, hade uteslutit möjligheten att ett antidumpningsförfarande hade kunna leda till ett annat resultat (se särskilt punkterna 88, 94, 96 och 102–104). Det förhållandet att kommissionen inte avvaktade utgången av tidsfristen innan den lade fram ett förslag om definitiva åtgärder inför rådet var att likställa med att kommissionen över huvud taget inte hade hört företaget.

38 För en instämmande åsikt, se Craig, Paul, EU Administrative Law, 2:a uppl, Oxford, 2012, s. 333.

39 Se, exempelvis, dom Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–P och C‑254/99 P, EU:C:2002:582, punkterna 649–688.

40 I detta avseende liknar därför situationen den i domen Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet, C‑141/08 P, EU:C:2009:598.