Förslag till yttrande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 8 september 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Förslag till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om överföring och behandling av PNR-uppgifter, COM(2013) 528 final.

3 Se rådets beslut 2012/381/EU av den 13 december 2011 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till den australiska tull- och gränsbevakningsmyndigheten (EUT L 186, 2012, s. 3).

4 Se rådets beslut 2012/472/EU av den 26 april 2012 om ingående av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om användning och överföring av passageraruppgifter till Förenta staternas Department of Homeland Security (EUT L 215, 2012, s. 4).

5 Se Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 april 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/… om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EP PETC1‑COD(2011)0023).

6 Se nedan punkterna 66–135. Det ska även påpekas att det, efter beslut av domstolen, är första gången som domstolen kommer att kunna grunda sig på ett förslag till yttrande som föredras och offentliggörs innan domstolen avger sitt yttrande.

7 Se rådets beslut 2006/230/EG av den 18 juli 2005 om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om behandling av API- och PNR-data (EUT L 82, 2006, s. 14).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

9 Kommissionens beslut av den 6 september 2005 om adekvat skydd av de personuppgifter i de PNR (Passenger Name Record) för flygpassagerare som överförs till den kanadensiska gränsmyndigheten (Kanada Border Services Agency – CBSA) (EUT L 91, 2006, s. 49).

10 I enlighet med artikel 7 i beslut 2006/523 upphörde beslutet att gälla tre år och sex månader efter det att det hade delgetts. Det kunde ha förlängts enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 31.2 i direktiv 95/46, vilket emellertid inte skedde.

11 Se artikel 5 i 2006 års avtal.

12 EUT C 81 E, 2011, s. 70.

13 Se punkterna 7 och 9 i resolutionen.

14 SEK(2010) 1082, SEK(2010) 1083 respektive SEK(2010) 1084.

15 Se ovan fotnot 3 respektive 4.

16 Den fullständiga texten till Europeiska datatillsynsmannens yttrande finns på engelska, franska och tyska på följande webbadress: https://secure.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Opinions/2013/13–09–30_Kanada_FR.pdf.

17 Även om detta inte har bestritts på något sätt, vill jag påpeka att föremålet för begäran om yttrande är ett planerat avtal i den mening som avses i artikel 218.11 FEUF, eftersom avtalet i fråga – även om det redan hade undertecknats av rådet när begäran ingavs till domstolen – fortfarande inte har ingåtts till dags dato: se, för ett liknande resonemang, yttrande 3/94 av den 13 december 1995 ( EU:C:1995:436, punkterna 18 och 19).

18 Se, bland annat, yttrande 1/75 av den 11 november 1975 ( EU:C:1975:145), yttrande 1/08 av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739, punkterna 108 och 109) och yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 43).

19 Utan att det har bestritts ska det för fullständighetens skull tilläggas att domstolen redan har slagit fast att den omständigheten att det inte har väckts någon talan om ogiltigförklaring mot akten om undertecknande av avtalet inte medför att en begäran om yttrande över huruvida ett planerat avtal är förenligt med unionens primärrätt ska avvisas: se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkt 11).

20 Se yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664) och yttrande 1/08 av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739).

21 Yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkt 5) och yttrande 1/08 av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739, punkt 110).

22 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkt 5) och yttrande 1/08 av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739, punkt 110).

23 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 ( EU:C:2001:664, punkt 6).

24 Se yttrande 1/75 av den 11 november 1975 ( EU:C:1975:145, s. 1362).

25 Se dom av den 11 juni 2014, kommissionen/rådet ( C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, dom av den 6 november 2008, parlamentet/rådet ( C‑155/07, EU:C:2008:605, punkt 36), dom av den 19 juli 2012, parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkt 44), dom av den 24 juni 2014, parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 43), och dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet ( C‑263/14, EU:C:2016:453, punkt 44). Det ska påpekas att domstolens praxis på denna punkt inte är fullständigt enhetlig, utan att domstolen i vissa domar märkligt nog har begränsat sig till att nämna att en rättsakt har flera målsättningar som är oskiljaktigt förbundna med varandra, utan att hänvisa till rättsaktens beståndsdelar: se, exempelvis, dom av den 29 april 2004, kommissionen/rådet ( C‑338/01, EU:C:2004:253, punkt 56), och dom av den 11 juni 2014, kommissionen/rådet ( C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkt 34).

27 Se, bland annat, dom av den 6 november 2008, parlamentet/rådet ( C‑155/07, EU:C:2008:605, punkterna 76–79), och dom av den 19 juli 2012, parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkterna 45–49).

28 Den rättsliga grund som valts för förfarandet, det vill säga artikel 218.6 a v FEUF, enligt vilken rådet inte kan anta ett beslut om ingående av ett internationellt avtal utan att först ha inhämtat parlamentets godkännande när avtalet gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet …, är inte föremål för parlamentets begäran om yttrande och är inte heller föremål för några meningsskiljaktigheter mellan de berörda parterna. Denna bestämmelse förefaller nämligen vara den korrekta rättsliga grunden för förfarandet avseende akten om ingående av det planerade avtalet.

29 Se dom av den 30 maj 2006, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑317/04 och C‑318/04, EU:C:2006:346, punkterna 57–59).

30 EUT L 288, 2011, s. 1.

31 Dom av den 6 maj 2014, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑43/12, EU:C:2014:298, punkt 42).

32 I den andra meningen i denna artikel i det planerade avtalet anges att [e]tt lufttrafikföretag som överför PNR-uppgifter till Kanada enligt detta avtal ska anses uppfylla EU:s lagstadgade krav för överföring av uppgifter från EU till Kanada.

33 I artikel 20 i det planerade avtalet anges bland annat att de avtalsslutande parterna ska se till att lufttrafikföretagen överför PNR-uppgifter till den behöriga kanadensiska myndigheten uteslutande genom sändmetoden (push method) … (min kursivering).

34 I artikel 21.1 i det planerade avtalet rörande överföringstakten för PNR-uppgifter anges att Kanada ska se till att den behöriga kanadensiska myndigheten ålägger lufttrafikföretag att överföra PNR-uppgifter … (min kursivering).

35 Se ovan punkt 21.

36 Se även, analogt, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 28 oktober 2015 i målet parlamentet/rådet ( C‑263/14, EU:C:2015:729, punkt 67), som ännu inte avgjorts av domstolen.

37 Se dom av den 6 maj 2014, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑43/12, EU:C:2014:298, punkterna 48 och 49).

38 Se, analogt, dom av den 30 maj 2006, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑317/04 och C‑318/04, EU:C:2006:346, punkt 56).

39 I artikel 23.2 i det planerade avtalet bekräftas den vikt som fästs vid unionsmedborgarnas säkerhet, genom att det betonas att de avtalsslutande parterna ska samarbeta för att uppnå samstämmighet mellan sina system för behandling av PNR-uppgifter på ett sätt som stärker skyddet för medborgarna i Kanada [och] EU ….

40 Se, för ett liknande resonemang, analogt, dom av den 30 maj 2006, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑317/04 och C‑318/04, EU:C:2006:346, punkt 59).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2009, Irland/parlamentet och rådet ( C‑301/06, EU:C:2009:68, punkt 83).

42 Min kursivering.

43 Se beaktandeleden i beslut 2012/381/EU och beslut 2012/472/EU, vilka det hänvisas till ovan i fotnot 3 respektive 4.

44 Se, bland annat, dom av den 10 januari 2006, kommissionen/rådet ( C‑94/03, EU:C:2006:2, punkt 50), dom av den 24 juni 2014, parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 48), och dom av den 18 december 2014, Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 36).

45 EUT L 350, 2008, s. 60.

46 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 22 november 2005 i de förenade målen parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑317/04 och C‑318/04, EU:C:2005:710, punkt 160).

47 Se dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkterna 28 och 45 och där angiven rättspraxis).

48 Se ovan i fotnot 27 angiven rättspraxis.

49 Vid förhandlingen medgav rådets företrädare således, som svar på en rad frågor från domstolen, att de tre berörda medlemsstaterna inte kan rösta om antagandet av en rättsakt som inte är bindande för dem. Det tycks mig även vara inkonsekvent av denna institution att, såsom det framgått ovan, hävda att den andra frågan i begäran om yttrande inte kan tas upp till prövning av det skälet att det inte har någon inverkan huruvida artikel 16 FEUF väljs som materiell rättslig grund för akten om ingående av det planerade avtalet, eftersom förfarandet för antagande av åtgärder grundade på denna bestämmelse är det samma som det förfarande som föreskrivs i artikel 82.1 a respektive artikel 87.2 d FEUF, och samtidigt, när det gäller prövningen i sak av denna fråga, hävda att dessa samma förfaranden är oförenliga med varandra.

50 Se dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, punkt 73), och dom av den 18 december 2014, Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 37).

51 Se dom av den 19 juli 2012, parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkt 80).

52 Beträffande den sistnämnda artikeln, se ovan fotnot 28.

53 Parlamentet har härvid dragit en parallell till resonemanget i domen av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 37).

54 Europadomstolen, 1 juli 2008, Liberty m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2008:0701JUD005824300, § 63).

55 Dessa uttryck har använts av Irland respektive Förenade kungarikets regering i deras svar på domstolens skriftliga frågor.

56 Även för att kontrollera graden av oberoende hos den tillsynsmyndighet som inrättats genom det planerade avtalet är det nödvändigt att beakta den kanadensiska lagstiftningen: se nedan punkterna 311–316.

57 Det ska erinras om att enligt artikel 6.1 FEU har stadgan samma rättsliga värde som fördragen.

58 Beträffande detta kriterium för tillämpning av artiklarna 7 och 8 i stadgan, se dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 52), dom av den 24 november 2011, Asociación Nacional de Establecimientos Financieros de Crédito ( C‑468/10 och C‑469/10, EU:C:2011:777, punkt 42), och dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 26).

59 Se, bland annat, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 47), och dom av den 24 november 2011, Asociación Nacional de Establecimientos Financieros de Crédito ( C‑468/10 och C‑469/10, EU:C:2011:777, punkt 41).

60 Enligt förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) motsvarar de rättigheter som garanteras genom artikel 7 i stadgan dem som garanteras genom artikel 8 i Europakonventionen, medan artikel 8 i stadgan har grundats på såväl artikel 8 i Europakonventionen som Europarådets konvention (nr 108) om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter av den 28 januari 1981, vilken har ratificerats av samtliga medlemsstater.

61 Dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 74).

62 Dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkterna 34 och 35).

63 Dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkterna 29 och 36).

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 284 och 285).

65 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 75), dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 33), och dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 87).

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 75), dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 33), och dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 87).

67 Enligt de uppgifter som har lämnats till domstolen använde 28 miljoner passagerare flygförbindelserna mellan Kanada och Europeiska unionen mellan april 2014 och mars 2015.

68 Det ska påpekas att domstolen i domen av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 37), ansåg att det vid bedömningen av allvaret i ett ingrepp i de grundläggande rättigheter som garanteras genom artiklarna 7 och 8.1 i stadgan är av viss betydelse vilket intryck eller känsla bestämmelserna om behandling och lagring av personuppgifter väcker hos den berörda allmänheten.

69 Som jag redan har påpekat, nämns i artikel 11.1 i det planerade avtalet endast att information ska tillhandahållas på den behöriga kanadensiska myndighetens webbplats och i artikel 11.2 nämns en relativt vag skyldighet att främja öppenhet, helst i samband med bokningen, vilken består i att passagerarna ska informeras om bland annat skälen till insamlingen och användningen av PNR-uppgifter.

70 Se, bland annat, Europadomstolen, 24 april 1990, Kruslin mot Frankrike (CE:ECHR:1990:0424JUD001180185, A, § 27), och Europadomstolen, 1 juli 2008, Liberty m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2008:0701JUD005824300, § 59).

71 Se Europadomstolen, 1 december 2015, Brito Ferrinho Bexiga Villa-Nova mot Portugal (CE:ECHR:2015:1201JUD006943610, § 47).

72 Se Europadomstolen, 2 augusti 1984, Malone mot Förenade kungariket (CE:ECHR:0802JUD000869179, § 66).

73 Se Europadomstolen, 6 juli 2010, Neulinger och Shuruk mot Schweiz (CE:ECHR:2010:0706JUD004161507, § 99), och Europadomstolen, den 12 juni 2014, Fernández Martínez mot Spanien (CE:ECHR:2014:0612JUD005603007, § 118).

74 Dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 66).

75 Dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 35).

76 Se, bland annat, dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 42), och dom av den 13 januari 2015, rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkt 52).

77 Se, bland annat, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 12 juni 2014, Fernández Martínez mot Spanien (CE:ECHR:2014:0612JUD005603007, § 117 och där angiven rättspraxis).

78 Se mitt resonemang nedan i punkterna 217–320.

79 Se dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 42).

80 Se, bland annat, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 74), och dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 46).

81 Se dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 48).

82 Se dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 78).

83 Se, analogt, dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 49).

84 Enligt de berörda parterna är det endast Air Kanada som trafikerar flyglinjer mellan Danmark och Kanada.

85 Konungariket Danmark deltar inte i det planerade avtalet och ska således betraktas som ett tredjeland enligt avtalet, vilket innebär att samarbetet mellan den behöriga kanadensiska myndigheten och de danska myndigheterna regleras av artikel 19 i det planerade avtalet.

86 Se, analogt, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 77).

87 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 54), och dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 91).

88 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2010, Volker und Markus Schecke och Eifert ( C‑92/09 och C‑93/09, EU:C:2010:662, punkt 86), och dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 46).

89 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 53).

90 Se dokument 9944, vilket har godkänts av Icaos generalsekreterare och har offentliggjorts med dennes bemyndigande. Dokumentet finns på engelska på följande webbadress: www.iata.org/iata/passenger-data-toolkit/assets/doc_library/04-pnr/New Doc 9944 1st Edition PNR.pdf.

91 Se punkt 3.8 i Guidelines on Advance Passenger Information (API), vilka utarbetades 2010 av Världstullorganisationen, International Air Transport Association (IATA) och Icao och som är tillgängliga på följande webbadress: http://www.icao.int/Security/FAL/Documents/2010%20API%20Guidelines%20Final%20Version.ICAO.2011%20full%20x2.pdf. I Europeiska unionen regleras insamlingen av API genom rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (EUT L 261, 2004, s. 24).

92 Se, bland annat, informationen på webbplatsen för det kanadensiska ministeriet för medborgarskap och invandring (Citizenship and Immigration Kanada): www.cic.gc.ca/francais/visiter/demande-qui.asp.

93 EUT L 105, 2006, s. 54.

94 Se ovan punkt 236.

95 Jag kommer att behandla dessa båda bestämmelser närmare nedan, se punkterna 292–294 respektive punkterna 274–290.

96 Se, beträffande artikel 18 i det planerade avtalet, nedan punkterna 295–304.

97 Europadomstolen har, inom ramen för tillämpning av artikel 8 i Europakonventionen, slagit fast att förekomsten av en skälig misstanke är ett kriterium som kan motivera avlyssning av personers privata kommunikationer i syfte att skydda den allmänna säkerheten. Se Europadomstolen, 4 december 2015, Zakharov mot Ryssland (CE:ECHR:2015:1204JUD004714306, § 260).

98 Beträffande denna myndighet se nedan punkterna 311–313.

99 Beträffande denna myndighet, se nedan punkterna 311–313.

100 Se Europadomstolen, 12 januari 2016, Szabó och Vissy mot Ungern (CE:ECHR:2016:0112JUD003713814, § 77 och där angiven rättspraxis).

101 Se nedan punkterna 306–321.

102 Dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 68).

103 Dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkterna 62–64).

104 Se nedan punkterna 306–316.

105 Det ska emellertid påpekas att det i artikel 16.5 b i det planerade avtalet föreskrivs att lagringstiden kan förlängas med ytterligare en tvåårsperiod, dock uteslutande för att säkerställa ansvar för eller utöva tillsyn över den offentliga förvaltningen, på ett sådant sätt [att] uppgifterna kan lämnas ut till en berörd passagerare om denne skulle begära det. Denna förlängning av lagringsperioden, som de berörda parterna inte har haft några synpunkter på, föranleder som sådan inga särskilda problem, eftersom den uteslutande syftar till att skydda rättigheterna för passagerare vars PNR-uppgifter är föremål för behandling.

106 Se ovan punkt 224.

107 Det vill säga [a]ndra namn i PNR-uppgifterna, inbegripet uppgifter om antalet resenärer i PNR-uppgifterna, [a]ll tillgänglig kontaktinformation (inbegripet uppgifter om beställaren), [a]llmänna anmärkningar, inbegripet annan kompletterande information (OSI), SSI (Special Service Information) och SSR (Special Service Request Information), i den mån de innehåller någon information som kan identifiera en fysisk person respektive eventuell förhandsinformation om passagerare (API) som samlats in för bokningsändamål, i den mån den innehåller några upplysningar som gör det möjligt att identifiera en fysisk person.

108 Se ovan punkt 267.

109 Se nedan punkterna 306–316.

110 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 73).

111 Se artikel 18.1 a–d respektive artikel 19.1 a–d i det planerade avtalet. Av artiklarna 18.2 och 19.3 i det planerade avtalet framgår att de garantier som föreskrivs i dessa bestämmelser även är tillämpliga på överföring av analytisk information som innehåller PNR-uppgifter.

112 Se, analogt, Europadomstolen, 12 januari 2016, Szabó och Vissy mot Ungern (CE:ECHR:2016:0112JUD003713814, § 77).

113 Det ska för fullständighetens skull påpekas att det i artikel 19.1 h i det PNR-avtal som ingåtts med Australien föreskrivs att överföring av PNR-uppgifter till en myndighet i tredjeland endast kan utföras från fall till fall och endast om den australiska tull- och gränsbevakningsmyndigheten har försäkrat sig om att den mottagande myndigheten samtycker till att inte föra PNR-uppgifterna vidare.

114 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike ( C‑614/10, EU:C:2012:631, punkterna 36 och 37), dom av den 8 april 2014, kommissionen/Ungern ( C‑288/12, EU:C:2014:237, punkterna 47 och 48), och dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 68).

115 Denna skrivelse utgör i enlighet med artikel 30.2 b i det planerade avtalet den anmälan på diplomatisk väg av de båda myndigheter som avses i artiklarna 10 och 14.1 i avtalet.

116 L.R.C., 1985, kap. P-21. Den konsoliderade versionen av denna lag per den 16 mars 2016 finns på det kanadensiska justitieministeriets webbplats: http://lois-laws.justice.gc.ca.

117 Europadomstolen har, med avseeende på tillämpningen av artikel 8 i Europakonventionen, insisterat på att tillsynsmyndigheten måste vara oberoende gentemot den verkställande makten: se, beträffande tillsynen av avlyssning av privata kommunikationer, Europadomstolen, 4 december 2015, Zakharov mot Ryssland (CE:ECHR:2015:1204JUD004714306, § 278 och 279).

118 Av bestämmelserna i lagen om Kanadas gränsförvaltning (L.C 2005, kap. 38) framgår att ministeriet ansvarar för CBSA (artikel 6.1), att ordföranden för CBSA ansvarar för dess förvaltning under ministeriets ledning (artikel 8.1) och att CBSA ska utföra sina lagstadgade gränsförvaltningsuppgifter med iakttagande av eventuella instruktioner från ministeriet (artikel 12.1). Överklagandenämnden omnämns inte i någon bestämmelse i lagen och har således inte heller tilldelats någon särskild ställning inom CBSA genom denna lag. Lagtexten i dess lydelse per den 16 mars 2016 är tillgänglig på det kanadensiska justitieministeriets webbplats: http://lois‑laws.justice.gc.ca.

119 Det ska tilläggas att när det planerade avtalet väl har ingåtts, ska parterna enligt artikel 26 i avtalet gemensamt utvärdera avtalet ett år efter det att det trätt i kraft, och därefter med regelbundna intervall, och i vart fall fyra år efter ikraftträdandet. Även om genomförandet av artikel 14.2 i avtalet skulle föranleda svårigheter kan dessa således utvärderas av de avtalsslutande parterna och vid behov regleras i enlighet med artikel 25.1 i avtalet, eller också kan unionen säga upp avtalet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 25.2 i det planerade avtalet. När avtalet väl har införlivats i unionens rättsordning hindrar inget av dessa förfaranden, enligt min mening, att en nationell domstol i en medlemsstat, eventuellt till följd av en tvist om hur avtalet ska tillämpas, vänder sig till EU-domstolen med en giltighetsfråga avseende beslutet om ingående av avtalet, med beaktande av artikel 5 i avtalet och omständigheter som har inträffat efter antagandet av beslutet, analogt med vad domstolen medgav i punkt 77 i domen av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650), beträffande giltighetsprövningen av ett kommissionsbeslut om adekvat skyddsnivå. Frågan om hur domstolens yttrande i förevarande ärende kommer att påverka svaret på en sådan begäran om förhandsavgörande av en giltighetsfråga faller utanför ramen för detta förslag till yttrande.