Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 21 april 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).

3 Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, s. 12).

4 GURI nr 68 av den 22 mars 2007.

5 GURI nr 147 av den 26 juni 2012.

6 GURI nr 91 av den 18 april 2013.

7 Neologismen energislukande återfinns i beslutet att begära förhandsavgörande och jag anser att det är en mycket talande beteckning på företag vars verksamhet kräver en hög energiförbrukning.

8 I beslutet att begära förhandsavgörande (s. 17/24) har Consiglio di Stato påpekat att de så kallade allmänna kostnaderna för elsystemet är kostnader som har identifierats i lag för att främja allmänintresset och som påförs användarna, även företag, proportionellt genom att de förs in på elräkningen.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (EGT L 27, s. 20).

10 De syften som anges är följande: avveckling av kärnkraftverk och slutning av kärnbränslecykeln, energiproduktion från förnybara energikällor, finansiering av system med särskilda taxor, finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet, elkuponger för mindre gynnade kunder, lättnader för energiintensiva företag, ersättning till mindre elföretag, åtgärder för att främja energieffektivitet, ersättning till lokala enheter där det finns kärnkraftverk, ersättning för obalanser i transport- och distributionskostnader samt åtgärder för att återställa kvaliteten på tjänsterna.

11 Kommissionens beslut C(2004) 4333/8 av den 1 januari 2004.

12 EUT C 200, 2004, s. 1.

13 Inom området punktskatt kombineras särskilda direktiv som harmoniserar beskattningsunderlag och minimiskattesatser för punktskattepliktiga varor (bland annat direktiv 2003/96 för mineraloljor och elektricitet), med ett allmänt direktiv som innehåller gemensamma regler för produktion, innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor (direktiv 2008/118). Se Maitrot de la Motte, A., Droit fiscal de l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2012, s. 386 och följande sidor; Becker, F; Cazorla, L.M; Martínez-Simancas, J., Los tributos del sector eléctrico, Aranzadi, Pamplona, 2013; Rozas Valdés, J.A., El modelo español de sistema financiero eléctrico a la luz del derecho comunitario, Quincena fiscal, 2015, nr 3, s. 55–84.

14 Denna bestämmelse är otydlig, enligt den juridiska doktrinen. Se exempelvis Berlin, D., Politique fiscale, vol. I, Commentaire J. Mégret, Éditions de l’Université de Bruxelles, 2012, s. 561.

15 Av detta skäl nämns i artikel 39.3 i 2012 års ministerdekret och i 2013 års ministerriktlinjer lättnaderna för energiintensiva företag beträffande de allmänna kostnaderna för elsystemet, utöver den skattenedsättning som den italienska staten kan bevilja dem enligt artikel 39.2 i 2012 års ministerdekret, men de varken utvecklades eller tillämpades.

16 Dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 107 och där angiven rättspraxis). Domstolen har även slagit fast att bestämmelserna om skattebefrielse i direktiv 2003/96 ska ges en självständig tolkning på grundval av deras lydelse och direktivets ändamål (dom Systeme Helmholz, C‑79/10, EU:C:2011:797, punkt 19, och dom de Nul, C‑391/05, EU:C:2007:126, punkterna 20–23).

17 Dom Kernkraftwerke Lippe-Ems ( C5/14, EU:C:2015:354, punkt 56).

18 Den elavgift som tillämpades av huvudstadsregionen Bryssel bedömdes utgöra en indirekt skatt, eftersom den utformats och införts i syfte att övervältras på slutförbrukaren, och elleverantörerna inkluderade den i fakturorna till konsumenterna, i det här fallet till unionsinstitutionerna (dom kommissionen/Belgien, C‑163/14, EU:C:2016:4, punkterna 39 och 48).

19 Mål C‑5/14 ( EU:C:2015:354, punkterna 58 och 59), och, analogt, dom kommissionen/Frankrike ( C434/97, EU:C:2000:98, punkterna 18 och 19).

20 Dessa grundläggande regler rör bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning (men de innefattar inte bestämmelser om undantag från skatteplikt).

21 Se dom kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 19), dom EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 31), och dom Hermann ( C‑491/03, EU:C:2005:157, punkt 16).

22 Mål C‑82/12 ( EU:C:2014:108, punkterna 20 och 21). Se även dom EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 30), och dom kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 26). I den förstnämnda domen rörde tvisten den regionala delen av skattesatsen, som lades på den statliga delen, för den spanska skatten på försäljning av vissa mineraloljor, vilken syftade till att finansiera vissa befogenheter som överförts till de autonoma regionerna.

23 Dom EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 33), och dom Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 25).

24 Dom Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 30–32), samt generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i samma mål (C‑82/12, EU:C:2013:694, punkterna 28–30).

25 Enligt den italienska regeringen är det bara en procentuell andel av komponent A2 av de allmänna kostnaderna för elsystemet som går in i statsbudgeten och den syftar till att täcka kostnaderna för avvecklingen av kärnkraftverk.

26 Det räcker med liknande egenskaper, egenskaperna behöver inte vara identiska, eftersom det enligt domstolens praxis endast krävs att den är förenlig med den allmänna systematiken i de beskattningsmetoder som föreskrivs i unionsrätten. Se, beträffande detta, dom EKW och Wein & Co ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 47).

27 Detta villkor innebär att den ska uppvisa likheter med punktskatterna eller med mervärdesskatten, men inte med båda, eftersom det rör sig om indirekta skatter med särpräglade drag. Domstolen påpekade i domen i målet EKW och Wein & Co ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 44), att [m]ervärdesskatten och punktskatterna har … vissa oförenliga särdrag. Den förstnämnda skatten är således proportionell mot priserna på de varor som den påförs medan de sistnämnda skatterna i första hand beräknas på varans volym. Dessutom uppbärs mervärdesskatten i varje fas av produktions- och distributionsprocessen (eftersom den skatt som erlagts i tidigare omsättningsled i princip är avdragsgill), medan punktskatter tas ut när de beskattade varorna släpps för konsumtion (utan att en liknande avdragsmekanism inträder). Slutligen kännetecknas mervärdesskatten av att den är allmängiltig, medan punktskatten enbart uttas på bestämda varor.

28 Mål C‑262/12 ( EU:C:2013:851), punkterna 28 och 37.

29 Mål C‑275/13 ( EU:C:2014:2314, punkt 31). Tribunal Supremo (högsta domstolen) i Spanien hade i detta mål uttryckt tvivel om huruvida de medel som Elcogás uppbar kunde anses härröra från staten, eftersom finansieringsmekanismen inte kunde hänföras till kategorierna skatt, skatteuttag eller skatteliknande avgift i egentlig mening, utan till kategorin ytterligare kostnad för elsystemet.

30 Den spanska mekanismen i målet Elcogás liknar i hög grad det italienska systemet för de allmänna kostnaderna för elsystemet, eftersom den slutliga taxa som tillämpades på elkonsumenterna och användarna av transport- och distributionsnäten, utgjordes av en post som tillsammans med energipriset skulle utgöra ersättning för såväl den energi som levererats och utnyttjandet av de berörda elföretagens nät som de övriga fasta kostnaderna för systemet, i vilka avgiften till Elcogás ingick. Dessutom fördelades den gemensamma fond som finansierades av elkonsumenterna och nätanvändarna i efterhand genom en mekanism för fastställande av betalningar, vilken handhades av ett statligt organ, som tog emot dessa medel och beräknade och fastställde, i enlighet med de lagstadgade kriterierna, och utan något utrymme för skönsmässig bedömning, de belopp som de olika stödmottagarna i systemet skulle erhålla (beslut Elcogás, C‑275/13, EU:C:2014:2314, punkterna 15 och 16). Se även beslut Alcoa Transformazioni/kommissionen ( C‑604/14 P, EU:C:2016:54), vilket meddelades senare.

31 C‑194/09 P, EU:C:2011:497, punkt 14.

32 C‑333/07, EU:C:2008:764.

33 Se exempelvis generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Essent Netweerk Noord ( C‑206/06, EU:C:2008:33, punkterna 40–44), i vilket ett nederländskt pristillägg, som under en övergångsperiod påförs elkonsumtionen och som tas ut av nätoperatörerna, vilka betalar dessa intäkter till ett bolag som är det gemensamma dotterbolaget till de nationella elproducenterna, betecknas som en skatteliknande avgift (som omfattas av begreppet avgift med motsvarande verkan som en tull eller intern skatt). Bolaget är enligt denna bestämmelse skyldigt att hålla inne en del av dessa intäkter för att täcka de strandade kostnader som följer av investeringar som detta bolag eller producerande företag har gjort innan marknaden öppnades för konkurrens, men som även är skyldigt att betala det eventuella överskottet till staten. Enligt generaladvokaten Mengozi företer det ifrågavarande tillägget kännetecken som gör att det skiljer sig från en klassisk avgift (punkt 41 i hans förslag till avgörande).

34 Se bidragen av Lavilla Rubira, J.J., Prestaciones patrimoniales públicas no tributarias impuestas a las empresas que operan en el sector eléctrico, s. 69–102; och Gómez-Ferrer Rincón, R., Las prestaciones patrimoniales de carácter público y naturaleza no tributaria, s. 31–67, i López Ramón, F. (koordinator), Las prestaciones patrimoniales públicas no tributarias y la resolución extrajudicial de conflictos, Instituto Nacional de Administración Pública, Madrid, 2015.

35 I domen i målet Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 143), slog domstolen med avseende på unionens system för handel med utsläppsrätter fast att till skillnad från skatter, tullar och avgifter som uttas på förbrukning av bränsle, innebär det system som genomförts genom direktiv 2003/87, i dess lydelse enligt direktiv 2008/101, förutom att det inte syftar till att skapa en intäkt för det offentliga, inte någon möjlighet att, på grundval av en i förväg fastställd kvantitet och avgiftsnivå, fastställa ett belopp som ska betalas per ton förbrukat bränsle för samtliga flygningar som genomförs under ett kalenderår (utan kursivering i originalet). Av detta uttalande följer motsatsvis att för att det ska föreligga en skatt, krävs det enligt unionsrätten att det ger upphov till en offentlig intäkt.

36 I domen i målet CIBA ( C‑96/08, EU:C:2010:185, punkt 23), prövade domstolen en avgift för fortbildning som bolagen skulle erlägga på grundval av deras lönekostnader. Intäkterna från denna avgift gick till en avdelning i den fond för arbetsmarknaden som tillhandahöll stöd till anstalter för fortbildning i Ungern. Enligt domstolen kan den omständigheten att avgiften betalas till en fond som avskilts från den centrala statsbudgeten och öronmärkts för ett särskilt ändamål emellertid inte i sig utesluta att den omfattas av beskattningens område. De medel som erhölls genom avgiften var i det fallet offentliga intäkter som uppburits av de ungerska myndigheterna, enbart med det särdraget att de användes till en särskild post i budgeten.

37 Beträffande energiprodukter som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2003/96, har domstolen slagit fast att medlemsstaterna i princip är behöriga att beskatta dem, förutsatt att de iakttar unionsrätten när de utövar sin behörighet (dom Fendt Italiana, C‑145/06 och C‑146/06, EU:C:2007:411, punkterna 38 och 41, och dom X, C‑426/12, EU:C:2014:2247, punkt 30).

38 Närmare bestämt när det rör sig om en företagsenhet som avses i artikel 11, där antingen energiprodukternas och elektricitetens inköpskostnad uppgår till minst 3,0 % av produktionsvärdet, eller den nationella erlagda energiskatten uppgår till minst 0,5 % av förädlingsvärdet.