Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 juni 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Se med avseende på fastställelsetalan inom ramen för artikel 272 FEUF mitt förslag till avgörande i målet Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2014:2352, punkterna 18 och följande punkter), och dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 26).

3 EGT L 253, 2000, s. 42.

4 EUT L 163, 2007, s. 17.

5 EGT L 130, 2000, s. 1.

6 EUT L 352, 2004, s. 1.

7 EUT L 36, 2009, s. 1.

8 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

9 Enligt artikel 4.19 i förordning (EEG) nr 2913/92 avses med uppvisande av varor för tullen anmälan i föreskriven form till tullmyndigheterna om att varor har anlänt till tullkontoret eller till någon annan plats som angetts eller godkänts av tullmyndigheterna.

10 New Computerised Transit System (nya datoriserade transiteringssystemet).

11 Nr BUDG/B/3/MV D(2014) 2351197, bilaga nr 2 till överklagandet i mål C‑593/15 P.

12 Nr BUDG/B/3/MV D(2014) 3139078, bilaga nr 2 till överklagandet i mål C‑594/15 P.

13 Nr BUDG/B/3/MV D(2014) 3079038, bilaga nr 1 till överklagandet i förfarandet vid tribunalen i mål C‑599/15 P.

14 Se särskilt punkt 44 i dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414).

15 Enligt artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.

16 Beslut av den 14 september 2015, Slovakien/kommissionen ( T-678/14, ej publicerat, EU:T:2015:661), beslut av den 14 september 2015, Slovakien/kommissionen ( T-779/14, ej publicerat, EU:T:2015:655), och beslut av den 14 september 2015, Rumänien/kommissionen ( T‑784/14, ej publicerat, EU:T:2015:659).

17 Enligt artikel 130.1 i domstolens rättegångsregler i deras nya version som trädde i kraft den 4 mars 2015.

18 Det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 27–40 och 43–46, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 26–39 och 42–45, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 23–36 och 39–42.

19 Det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 41, 42, 47 och 48, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 40, 41, 46 och 47, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 37, 38, 43 och 44.

20 Det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 50–59, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 49–58, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 46–56.

21 Fast rättspraxis sedan dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9).

22 Beslut av den 13 juni 1991, Sunzest/kommissionen ( C‑50/90, EU:C:1991:253, punkt 12), dom av den 31 mars 1998, Frankrike m.fl./kommissionen ( C‑68/94 och C‑30/95, EU:C:1998:148, punkt 63), dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 58); se även tribunalens beslut av den 8 mars 2012, Octapharma Pharmazeutika/EMA ( T-573/10, ej publicerat, EU:T:2012:114, punkt 30).

23 Se, exempelvis, dom av den 27 mars 1980, Sucrimex och Westzucker/kommissionen ( 133/79, EU:C:1980:104, punkt 16), beslut av den 17 maj 1989, Italien/kommissionen ( 151/88, EU:C:1989:201, punkt 22), beslut av den 13 juni 1991, Sunzest/kommissionen ( C‑50/90, EU:C:1991:253, punkt 13), och beslut av den 27 januari 1993, Miethke/parlamentet ( C‑25/92, EU:C:1993:32, punkterna 15 och 16), och dom av den 1 december 2005, Italien/kommissionen ( C‑301/03, EU:C:2005:727, punkt 28); se även domstolens beslut av den 12 februari 2010, kommissionen/CdT ( T-456/07, EU:T:2010:39, punkterna 59 och följande punkter), samt tribunalens dom av den 31 mars 2011, Italien/EESK ( T-117/08, EU:T:2011:131, punkt 32). Se, i samband med ansvaret för akter, tribunalens dom av den 21 oktober 2010, Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA ( T-439/08, ej publicerad, EU:T:2010:442, punkterna 34 och följande punkter).

24 Se dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen ( C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 55): De bindande rättsverkningarna av en rättsakt ska bedömas med beaktande av objektiva kriterier, såsom rättsaktens innehåll, i förekommande fall med beaktande av det sammanhang i vilket den antagits och den antagande institutionens befogenheter (min kursivering).

25 Se, för ett relevant beaktande av det berörda organets befogenhet i förening med föremålet för den angripna rättsakten, exempelvis beslutet av den 27 januari 1993, Miethke/parlamentet ( C‑25/92, EU:C:1993:32, punkterna 13 och följande punkter); se, för beaktande av befogenhet att utfärda beslut i samband med prövning av andra kriterier, exempelvis dom av den 1 december 2005, Italien/kommissionen ( C‑301/03, EU:C:2005:727, punkterna 19 och följande punkter).

26 Se, exempelvis, beslutet av den 17 maj 1989, Italien/kommissionen ( 151/88, EU:C:1989:201, punkterna 22 och 23); se även den belysande dom av den 31 mars 2011, Italien/EESK ( T‑117/08, EU:T:2011:131, punkt 32).

27 Se det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 27–34 och 43, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 26–33 och 42, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 23–30 och 39.

28 Se det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 35–37 och 43, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 34–36 och 42, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 31–33 och 39.

29 Se det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 38–40 och 45–47, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 37–39 och 44–46, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 34–36 och 41–43.

30 Se det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 41, 42 och 48, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 40, 41 och 47, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 37, 38 och 44.

31 Beslut av den 17 maj 1989, Italien/kommissionen ( 151/88, EU:C:1989:201, punkt 22), och beslut av den 13 juni 1991, Sunzest/kommissionen ( C‑50/90, EU:C:1991:253, punkt 13).

32 Se beslut av den 17 maj 1989, Italien/kommissionen ( 151/88, EU:C:1989:201, punkterna 22 och 23), och beslut av den 13 juni 1991, Sunzest/kommissionen ( C‑50/90, EU:C:1991:253, punkterna 5 och 13).

33 Se särskilt det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkt 10, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkt 10, samt det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkt 7.

34 Enligt artikel 10 i förordning nr 1150/2000 ska egna medel krediteras senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken anspråket fastställdes enligt artikel 2 i denna förordning, det vill säga har bokförts enligt tullföreskrifterna, och för anspråk som redovisas särskilt enligt artikel 6.3 b i nämnda förordning ska krediteringen göras senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken de belopp uppbars som motsvarar anspråken; se motsvarande bestämmelser under punkterna 16, 17 och 19 i detta förslag till avgörande.

35 De omtvistade skrivelserna fastställer förfallodagen för de begärda beloppen till den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter skrivelsernas avsändande.

36 Det är till exempel fråga om notes de débit (debetnotor) i domen av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen, C‑506/13 P, EU:C:2015:562 och i artikel 80.3, artikel 83.3, artikel 88.1 och artikel 93.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

37 Se dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkterna 23–25), samt beslut av den 29 september 2016, Investigación y Desarrollo en Soluciones y Servicios IT/kommissionen ( C‑102/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:737, punkterna 53–61).

38 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:110, punkterna 46 och följande punkter).

39 Se i detta avseende dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkterna 45 och följande punkter), och förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:110, punkterna 105, 106 och 112–115).

40 Se ovan punkterna 51 och 52.

41 Se ovan punkt 52.

42 Se det angripna beslutet i mål T‑678/14, punkterna 50–53, det angripna beslutet i mål T‑779/14, punkterna 49–52, och det angripna beslutet i mål T‑784/14, punkterna 46–49.

43 Rumänien stöder uttryckligen sin argumentation i detta avseende på ett åsidosättande av bestämmelserna om hinder mot att ta upp talan till prövning i tribunalens rättegångsregler (artikel 130.7 och 130.8 i rättegångsregler för tribunalen av den 4 mars 2015). Republiken Slovakiens argumentation leder också till en invändning med innebörden att tribunalen hade behövt besvara invändningen om upptagande till prövning i samband med ett materiellt avgörande, eftersom tribunalen inte inledningsvis (d’emblée) får klassificera de begärda beloppen som egna medel, utan att pröva huruvida bestämmelserna som avser egna medel är tillämpliga (se punkterna 19 och 23 i ansökningarna i målen C‑593/15 P och C‑594/15 P).

44 Se dom av den 14 maj 1998, rådet/De Nil och Impens ( C‑259/96 P, EU:C:1998:224, punkterna 32 och 33), dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 82), och dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl. ( C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 61).

45 Se, med avseende på upptagande till prövning mot bakgrund av förhållandet mellan olika former för talan i en annan fallkonstellation som dock inte blir tillämplig här, dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkt 19).

46 I övrigt har Republiken Slovakien, även om den i sina överklagandeskrifter enbart har yrkat att domstolen själv ska slå fast att talan i första instans kan tas upp till prövning och återförvisa målen till tribunalen för ett avgörande i sak, inte heller angett grunderna i den mening som avses i artikel 170.2 i domstolens rättegångsregler till att tvisten inte är klar för avgörande vad beträffar den bristande motiveringen i de omtvistade skrivelserna.

47 Se ovan punkterna 50–56.

48 Se i detta avseende punkt 53 ovan.

49 Se dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkterna 50–54 och där angiven rättspraxis).

50 Nr BUDG/B/3/MV D(2014) 2351197, bilaga nr 2 till överklagandet i mål C‑593/15 P.

51 Nr BUDG/B/3/MV D(2014) 777983, bilaga nr 20 till överklagandet i mål T‑678/14.

52 Nr 1400100/1/230330/2014, bilaga nr 21 till överklagandet i mål T‑678/14.

53 Dom av den 3 april 2014, kommissionen/Nederländerna och ING Groep ( C‑224/12 P, EU:C:2014:213, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

54 Eftersom båda skrivelserna fastställer betalningsfristen till den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter deras avsändande, fastställer de båda en ny frist.

55 Se ovan punkterna 50–56.

56 Dom av den 7 juli 2005, Le Pen/parlamentet ( C‑208/03 P, EU:C:2005:429, punkt 46).

57 Se dom av den 26 mars 1987, kommissionen/rådet ( 45/86, EU:C:1987:163, punkt 9), dom av den 1 oktober 2009, kommissionen/rådet ( C‑370/07, EU:C:2009:590, punkt 56), och dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 66).

58 Se mitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C‑75/08, EU:C:2009:32, punkterna 29 och 30), och mitt förslag till avgörande i målet LS Customs Services ( C‑46/16, EU:C:2017:247, punkterna 82 och 83).

59 Dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67), dom av den 2 december 2009, och kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 34).

60 Dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 54), dom av den 3 december 2015, Italien/kommissionen ( C‑280/14 P, EU:C:2015:792, punkt 24).

61 Dom av den 17 december 2009, omprövning av domen i mål M/EMEA ( C‑197/09 RX-II, EU:C:2009:804, punkt 30).

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 1982, Tyskland och Bundesanstalt für Arbeit/kommissionen ( 44/81, EU:C:1982:197, punkt 6).

63 Se dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen ( C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkterna 44–50).

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 58).

65 Se, i detta avseende, dom av den 15 januari 2014, kommissionen/Portugal ( C‑292/11 P, EU:C:2014:3, punkt 54).