Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 11 maj

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets rambeslut av den du 13 juni 2002, EGT L 190, s. 1.

3 Rådets rambeslut av den 26 februari 2009, EUT L 81, s. 24.

4 Eftersom den utfärdande rättsliga myndigheten inte angav att kravet på dubbel straffbarhet skulle gälla, har den hänskjutande domstolen framhållit att gärningarna enligt nederländsk rätt avser I) stöld, som föregåtts av våld mot person, utfört i syfte att förbereda stölden, II) medhjälp till: skadegörelse, genom att skada uppsåtligt och olagligen orsakats egendom som helt eller delvis tillhör annan, och III) hot om brott mot annans liv.

5 Motsvarande den sats i artikel 4a.1 i rambeslutet i vilken anges följande: i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, Wolzenburg, C‑123/08, EU:C:2009:616, punkt 58 och följande punkter, och dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge, C‑42/11, EU:C:2012:517, punkterna 32–35 och 52.

7 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2006, dom Van Esbroeck, C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 35, dom av den 16 november 2010, Mantello, C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 38, dom av den 14 november 2013, Baláž, C‑60/12, EU:C:2013:733, punkt 26, och dom av den 27 maj 2014, Spasic, C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586, punkt 79.

8 Se skälen 4 och 11 i rambeslut 2009/299.

9 Se dom av den 26 februari 2013, Melloni, C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 40.

10 Se skäl 4 i rambeslut 2009/299.

11 Denna slutsats stärks genom förarbetena, där en diskussion fördes om att låta ordet ytterligare utgå. Se rådets dokument 6501/08 av den 26 februari 2008, not 24 och rådets dokument 8074/08 av den 8 april 2008, s. 5. Detta förslag antogs inte, och därför finns ordet ytterligare med i alla språkversioner.

12 På samma sätt betonas i skäl 14 att de nationella bestämmelserna om förnyad prövning inte är harmoniserade.

13 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/13 av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 191.

14 Se, bland annat, dom av den 16 juli 2015, Lanigan, C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

15 Se, bland annat, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru, C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 80.

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2008, Kozłowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 43), och dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 37). Domstolen har analogt dragit slutsatsen, beträffande rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, s. 16), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24), att [s]kälen för att vägra erkännande eller verkställighet ska ... tolkas restriktivt, dom av den 14 november 2013, Baláž ( C‑60/12, EU:C:2013:733, punkt 29).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 41).

18 Dom av den 28 juni 2012, West ( C‑192/12 PPU, EU:C:2012:404, punkt 64 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Radu ( C‑396/11, EU:C:2013:39, punkt 37).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2008, Weiss und Partner ( C‑14/07, EU:C:2008:264, punkt 72).

21 Se artikel 1 i rambeslut 2009/299. Se även dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 51).

22 Se, bland annat, Europadomstolen, 12 februari 1985, Colozza mot Italien, CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 27.

23 Se bland annat, Europadomstolen, 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (stora avdelningen), CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, §§ 82, 86–88 och 99.

24 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 44).

25 Se dom av den 28 juni 2012, West ( C‑192/12 PPU, EU:C:2012:404, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

26 Se även, analogt, dom av den 14 november 2013, Baláž ( C‑60/12, EU:C:2013:733, punkt 31).

27 Se, beträffande tolkningen av denna bestämmelse, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 97).

28 Se, bland annat, Europadomstolen, 12 oktober 1992, T. mot Italien, CE:ECHR:1992:1012JUD001410488, § 28, Europadomstolen, 18 maj 2004, Somogyi mot Italien, CE:ECHR:2004:0518JUD006797201, § 75, och Europadomstolen, 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (stora avdelningen), CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 99.

29 Se, bland annat, Europadomstolen, T. mot Italien, ovan, § 28, Europadomstolen, Somogyi mot Italien, ovan, § 75, Europadomstolen, 12 juni 2007, Pititto mot Italien, CE:ECHR:2007:0612JUD001932103, §§ 68 och 70, Europadomstolen, 6 oktober 2015, Coniac mot Rumänien, CE:ECHR:2015:1006JUD000494107, § 53. Se även Europadomstolen, 23 maj 2006, Kounov mot Bulgarien, CE:ECHR:2006:0523JUD002437902.

30 Se, bland annat, Europadomstolen, 8 juni 2006, Kaya mot Österrike, CE:ECHR:2006:0608JUD005469800, § 30, och Europadomstolen, 27 maj 2004, Yavuz mot Österrike, CE:ECHR:2004:0527JUD004654999, § 49.

31 Se, bland annat, Europadomstolen, Sejdovic mot Italien (stora avdelningen), ovan, § 99. Se även Europadomstolen, 28 februari 2008, Demebukov mot Bulgarien, CE:ECHR:2008:0228JUD006802001, i vilken Europadomstolen förklarade att artikel 6 i Europakonventionen hade åsidosatts i ett fall där den tilltalade, biträdd av en advokat, hade fått kännedom om förhandlingen men hade ändrat hemvist trots en uttrycklig order att inte göra det. I Europadomstolens dom av den 24 april 2012, Haralampiev mot Bulgarien, CE:ECHR:2012:0424JUD002964803, ansågs kännedom om ett mål inte tillräcklig för att det skulle anses fastställt att den tilltalade otvetydigt hade avstått från sin rätt att inställa sig.

32 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, Sejdovic mot Italien (stora avdelningen), ovan, § 87. Europadomstolen har för övrigt angett att det inte ankommer på den tilltalade att styrka att han eller hon inte avsåg att hålla sig undan rättvisan eller att hans eller hennes frånvaro berodde på force majeure (se, bland annat, Europadomstolen, Colozza mot Italien, ovan, § 30).

33 Se Europadomstolen, 8 oktober 2015, Aždajić mot. Slovenien, CE:ECHR:2015:1008JUD007187212, §§ 57 och 58.

34 Se, bland annat, Europadomstolen, Somogyi mot Italien, ovan, § 70, och Europadomstolen, Kaya mot Österrike, ovan, § 30.

35 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 49). Se även, i andra sammanhang, dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745, punkterna 50–53; dom av den 15 mars 2012, G ( C‑292/10, EU:C:2012:142, punkt 48 och följande punkter), och dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkterna 54–55).

36 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 52).

37 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 49). Såsom domstolen framhöll ansluter sig denna tolkning till Europadomstolens förhållningssätt i sina domar av den 14 juni 2001, Medenica mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0614JUD002049192, §§ 56–59), Sejdovic mot Italien, ovan, §§ 84, 86 och 98, och Haralampiev mot Bulgarien, se ovan, §§ 32 och 33.