Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 8 juni 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Detta är en bevisfråga som det ankommer på den nationella domstolen att avgöra. Se punkterna 44 samt 84–86 nedan.

3 EUT L 299, 2003, s. 9.

4 Vad beträffar viktiga avgöranden i vilka EU-domstolen bedömde stadgans inverkan på tolkningen av ett direktiv i en tvist av horisontell art, se dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2), och, i den särskilda kontexten med rätten till årlig betald semester, dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33). Domstolen slog i punkt 40 i den domen fast att det ankom på den nationella domstolen att avgöra huruvida direktivet hade direkt effekt och kunde åberopas mot en arbetsgivare som i själva verket kunde ha varit en del av staten.

5 Se vidare punkterna 35–40 nedan.

6 Se, i det avseendet, generaladvokaten Trstenjaks bedömning i förslaget till avgörande i målet Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2011:559, punkterna 106–113).

7 Detta är inte längre möjligt sedan domen av den 26 juni 2001, BECTU ( C‑173/99, EU:C:2001:356). I det målet tolkade domstolen föregångaren till direktiv 2003/88, nämligen rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, 1993, s. 18). Lydelsen i artikel 7 i de båda direktiven är dock densamma.

8 Dom av den 12 juni 2014, Bollacke ( C‑118/13, EU:C:2014:1755, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

9 Även omnämnt i de skriftliga yttranden som ingetts av SWWL och Richard Dollar.

10 Dom av den 20 januari 2009 ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18).

11 Se, särskilt, dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18), dom av den 10 september 2009, Vicente Pereda ( C‑277/08, EU:C:2009:542), dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761), dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33), dom av den 3 maj 2012, Neidel ( C‑337/10, EU:C:2012:263), dom av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372), dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693), beslut av den 21 februari 2013, Maestre García ( C‑194/12, EU:C:2013:102), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2), dom av den 22 maj 2014, Lock ( C‑539/12, EU:C:2014:351), dom av den 12 juni 2014, Bollacke ( C‑118/13, EU:C:2014:1755), dom av den 26 mars 2015, Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2015:200), dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745), dom av den 12 februari 2015, Sähköalojen ammattiltto, C‑396/13, EU:C:2015:86, dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502), och dom av den 20 juli 2016, Maschek ( C‑341/15, EU:C:2016:576).

12 Jämför dom av den 26 mars 2015, Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2015:200).

13 Vid förhandlingen bekräftade SWWL:s ombud att deras enda invändning mot C. Kings krav var att han agerade för sent för att ta tillvara sina rättigheter.

14 Se de mål som nämnts ovan i fotnot 11.

15 Se analysen av medlemsstaternas nationella rätt i förslaget till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2011:559, punkterna 106–113). Se även diskussionen nedan i punkt 36 angående sambandet mellan rätten till årlig betald semester och människans värdighet. Jag noterar att i en work smart-publikation från Förenade kungarikets Trade Union Congress, med titeln Know your rights: paid Holidays and Rest Breaks at Work anges det att [t]ack vare EU-reglerna, har vi haft garanterade betalda semestrar sedan år 1998, en period på nästan 20 år. Se https://worksmart.org.uk/work-rights/hours-and-holidays/holidays.

16 Fastslaget i dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, se särskilt punkt 43).

17 Exempelvis dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761).

18 Domstolen har ännu inte tagit ställning till frågan i vilken utsträckning artikel 52.1 i stadgan innebär begränsningar av artikel 31.1. En kommentator har hävdat att artikel 31.1, vid första anblicken, är en seriös kandidat till att vara en rättighet som inte tillåter några begränsningar och undantag. Bogg, A, Article 31 i Peers, S. (red.) m.fl., The EU Charter of Fundamental Rights; a commentary (2014, Hart Publishing) 833, på s. 863.

19 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10. EU:C:2011:761, punkt 34).

21 Se dom av den 26 juni 2001, BECTU ( C‑173/99, EU:C:2001:356, punkt 34).

22 Dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkt 29).

23 Dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14 EU:C:2015:745, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

24 Dom av den 12 juni 2014, Bollacke ( C‑118/13 EU:C:2014:1755, punkt 22 och där angiven rättspraxis)

25 Dom av den 26 juni 2001, BECTU ( C‑173/99 EU:C:2001:356, punkt 53). Se även dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 46), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10 EU:C:2012:33, punkt 18).

26 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10 EU:C:2012:33, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

27 EUT C 303, 2007, s. 17.

28 För en detaljerad diskussion, se Bogg. A., anfört arbete. i fotnot 18, på s. 836 och 837.

29 Kursivering i originalet. Bogg, A. ibidem, på s. 837. Se också Anderson, E. Human Dignity as a Concept for the Economy i Düwell M. m.fl. (red.) The Cambridge Handbook of Human Dignity: interdisciplinary perspectives (2014, Cambridge University Press), s. 492 och 496: Arbete är ett område inom vilket människor är särskilt utsatta för att förlora sin värdighet … Rätten till säkra och goda arbetsförhållanden … och att ha en begränsad arbetstid gör dem som åtnjuter dessa rättigheter till respektabla människor, inte enbart till verktyg som används till dess att de slits ut.

30 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2008:37, punkterna 35 och 36).

31 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10 EU:C:2012:33, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278) punkt 30 och där angiven rättspraxis).

33 Dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 31).

34 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak, Carp ( C‑80/06, EU:C:2007:200, punkt 69 och däri angivna hänvisningar). Se, allmänt, Fredman, S., Human Rights Transformed: Positive Rights and Positive Duties (Oxford University Press, 2008).

35 Dom av den 25 november 2010, Fuβ ( C‑429/09 EU:C:2010:717, punkt 83).

36 Dom av den 12 juni 2014, Bollacke ( C‑118/13 EU:C:2014:1755).

37 Ibidem (punkt 22 och där angiven rättspraxis).

38 Dom av den 12 juni 2014, Bollacke ( C‑118/13 EU:C:2014:1755, punkterna 27 och 28).

39 Dom av den 25 november 2010, Fuβ ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

40 Dom av den 12 juni 2014 ( C‑118/13, EU:C:2014:1755).

41 Ibidem (punkt 22).

42 Se, exempelvis, artikel 16 i stadgan och näringsfriheten, artikel 27 och arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget, artikel 28 och förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder, artikel 30 och skyddet mot uppsägning utan saklig grund, artikel 34 och rätten till social trygghet och socialt stöd, samt artikel 34 och rätten till hälsoskydd.

43 Beträffande distinktionen, se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2), och dom av den 22 maj 2014, Glatzel ( C‑356/12, EU:C:2014:350).

44 I domen av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33), godtog domstolen att artikel 7 i direktiv 2003/88 är till hjälp vid tolkningen av nationell rätt i horisontella tvister, med vissa begränsningar, utan att specifikt ta ställning till huruvida artikel 32.1 i stadgan utgjorde en rättighet eller en princip. Se Lenaerts, K., La solidarité ou le chapitre IV de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne (82) (2010) Revue Trimestrielle des droits de l’homme, s. 217.

45 Se, exempelvis, Gumundsdottir, D., A renewed emphasis on the Charter’s distinction between rights and principles: is a doctrine of judicial restraint more appropriate? 52 CMLRev (2015) s. 685, s. 692, där det anges att principer i stadgan kan inte ge upphov till några subjektiva rättigheter och kan därför inte skapa nya rättigheter som i annat fall inte skulle finnas i nationell rätt eller indirekt åberopas i en tvist mellan privata parter. Se vidare von Danwitz, T. och Paraschas, K., A fresh start for the Charter: Fundamental questions on the application of the European Charter of fundamental rights 35 (2012) Fordham International Law Journal, 1396, Lenaerts, K. och Gutiérrez-Fons, J., The Place of the Charter in the EU Constitutional Edifice i Peers m.fl. (red.) s. 1559. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Photovost ( C‑470/12, EU:C:2013:844) i vilket det i punkt 66 anges att principer endast kan prövas i domstol enligt artikel 52.5 i stadgan när det är fråga om tolkningen av unionens lagstiftningsakter och prövningen av deras laglighet.

46 Se nyligen, exempelvis, dom av den 7 juli 2016, Ambisig ( C‑46/15, EU:C:2016:530, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Domstolen har slagit fast att om det är omöjligt att tolka nationell rätt på ett sätt som är förenligt med artikel 7 i direktiv 2003/88 i ett mål mellan enskilda, kan den part som lidit skada till följd av att nationell rätt inte är förenlig med unionsrätten dock åberopa [domen av den 19 november 1991, Francovich m.fl., C‑6/90 och C‑9/90 ( EU:C:1991:428)] för att i förekommande fall erhålla ersättning för den lidna skadan. Se dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 43).

47 Dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 48).

48 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33 punkt 18 och där angiven rättspraxis).

49 Domstolen slog i punkt 23 i sin dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann ( C‑14/83, EU:C:1984:153), fast att påföljder för att genomföra rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191) måste ha en faktisk avskräckande verkan när det gäller arbetsgivarnas överträdelser. I punkt 24 uttalade domstolen att avsaknaden av sådana sanktioner tillgodoser [inte] kraven på ett effektivt genomförande av direktivet. Se mer nyligen förslaget till avgörande av generaladvokaten Mengozzi, Arjona Camacho ( C‑407/14, EU:C:2015:534, punkt 34).

50 Se dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamman ( C-14/83, EU:C:1984:153), dom av den 22 april 1997, Draehmpaehl ( C-180/95, EU:C:1997:208) och dom av den 17 december 2015, Arjona Camacho ( C-407/14, EU:C:2015:831).

51 Punkterna 32–33.

52 Se dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 32).

53 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet DI ( C‑441/14, EU:C:2015:776, punkt 41). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Hutchison 3 G m.fl. ( C‑369/04, EU:C:2006:523, punkterna 147 och 148).

54 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Hutchison 3 G m.fl. ( C‑369/04, EU:C:2006:523, punkt 148).

55 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet DI ( C‑441/14, EU:C:2015:776, punkt 50).

56 Se dom av den 22 november 2005, Mangold Helm ( C‑144/04, EU:C:2005:709), dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21), dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278). Se allmänt, exempelvis, Mazák, J. och Moser, M., Adjudication by Reference to General Principles of EU Law: A Second Look at the Mangold Case Law i Adams, M. m.fl. (red.), Judging Europe’s Judges (Hart Publishing, Oxford, 2013), s. 61. Jag noterar att generaladvokaten Mengozzi i punkt 59 i sitt förslag till avgörande i målet Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2014:1753) var av den uppfattningen att rätten till årlig betald semester inte kan åberopas som en allmän unionsrättslig princip som i linje med rättspraxis i domarna i målen Mangold och Kükükdeveci kan medföra en skyldighet för den nationella domstolen att underlåta att tillämpa varje nationell bestämmelse som inte är förenlig med unionsrätten. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2011:559), punkt 142.

57 Se allmänt, Frantziou, E., The Horizontal Effect of the Charter of Fundamental Rights of the European Union: Rediscovering the Reasons for Horizontality 21 (2015) European Law Journal 657, Seifert, A. L’effet horizontal des droits fondamentaux: quelques réflexions de droit européen et de droit compare (2012) 48 Revue trimestrielle de droit européen 801, Safjan, M. och Miklaszewicz, P., Horizontal Effect of the General Principles of EU law in the sphere of private law (2010) 18 European Review of Private Law 475.

58 Dom av den 13 november 1990, Marleasing Comercial Internacional de Alimentación ( C‑106/89, EU:C:1990:395). Jag noterar här yttrandet från House of Commons European Scrutiny Committee med titeln European Union Intergovernmental Conference: Government Responses to the Committee’s Thirty-Fifth Report of Session 2006–07 and the Committee’s Third Report of Session 2007–08, First Special Report of Session 2007 – 2008, HC 179, publicerad den 17 december 2007, där följande anges i punkt 38, s. 16: Det står klart att regeringen godtar att stadgan kommer att bli rättsligt bindande, och den har uppgett att protokollet inte utgör någon undantagsklausul. Eftersom protokollet ska gälla med de begränsningar som följer av Förenade kungarikets skyldigheter enligt fördragen, anser vi fortfarande att det är osäkert om protokollet får till följd att domstolarna i detta land inte kommer att vara bundna av de tolkningar av unionsrättsakter som EU-domstolen gör och som grundar sig på stadgan.

59 Dom av den 21 december 2011 ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 120).

60 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:611, punkt 173), som citerar House of Lords, European Union Committee, The Treaty of Lisbon: an impact assessment. Volume I Report (10th Report of Session 2007–08), http://www.parliament.the-stationery-office.co.uk/pa/ld200708/ldselect/ldeucom/62/62, punkt 5.103 b.

61 Ovan fotnot 42.

62 Skillnaden mellan artikel 7.1 och 7.2 är ibland otydlig, men den är likväl viktig. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:465, punkt 35).

63 Dom av den 20 juli 2016, Maschek ( C‑341/15, EU:C:2016:576, punkt 26 där angiven rättspraxis).

64 Ibidem (punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis).

65 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Stringer m.fl. ( C‑520/06, EU:C:2008:38, punkt 85).

66 Dom av den 20 juli 2016, Maschek ( C‑341/15, EU:C:2016:576, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

67 Se dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

68 Dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761, punkt 33), dom av den 3 maj 2012, Neidel ( C‑337/10, EU:C:2012:263, punkt 39), och dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 22).

69 Exempelvis beslut nr 12 av Bulgariens författningsdomstol av den 11 november 2010.

70 Dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 34). Se även punkt 35.

71 Exempelvis dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18) (tidsmässig begränsning), av den 22 november 2011, KHS ( C-214/10 EU:C:2011:761) (tidsmässig begränsning), dom av den 20 juli 2016, Maschek ( C‑341/15, EU:C:2016:576) (villkor avseende frivillig pensionering).

72 Se, exempelvis, dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33) (minsta anställningstid för intjäning av semester), beslut av den 21 februari 2013, Maestre Garcia ( C‑194/12, EU:C:2013:102) (personalkrav och organisatoriska krav som begränsar semestern), och dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502) (rehabiliteringsledighet som använder upp semester).

73 Beslut av den 21 februari 2013, Maestre Garcia ( C‑194/12, EU:C:2013:12, punkt 29).

74 Ovan punkt 34.

75 Dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 43).

76 Ibidem.

77 Dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693, punkt 29).

78 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkterna 18 och 19 och där angiven rättspraxis).

79 Dom av den 16 mars 2006, Robinson-Steele m.fl. ( C‑131/04 och C‑257/04, EU:C:2006:177, punkt 58), dom av den 22 maj 2014, Locke ( C‑539/12, EU:C:2014:351, punkt 17 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 februari 2015, Sähköalojen ammattiliitto ( C‑396/13, EU:C:2015:86, punkt 67).

80 Dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkt 21).

81 Dom av den 22 maj 2014, Locke ( C‑539/12, EU:C:2014:351, punk 24).

82 Förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:403, punkt 51).

83 Dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

84 Dom av den 20 oktober 2016, Danqua ( C‑429/15, EU:C:2016:789, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

85 Ibidem. Se nyligen domstolens dom av den 8 mars 2017, Euro Park Service ( C‑14/16, EU:C:2017:177, punkterna 36–39).

86 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:269, punkterna 34–43). Se, angående distinktionen mellan rätten till verksamt domstolsskydd och rätten till ett effektivt rättmedel, Prechal, S., Redefining the Relationship between 'Rewe-effectiveness’ and Effective Judicial Protection 4 (2011) Review of European Administrative Law 31. Angående artikel 47 i allmänhet, se Prechal, S., The Court of Justice and Effective Judicial Protection: What Has the Charter Changed? i Paulussen, C. (red.), Fundamental Rights in International and European Law (2016, Asser Press) s. 143.

87 Dom av den 25 november 2010, Fuβ ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 80). Jag noterar även att uppfattningen om vem som är en arbetstagare enligt artikel 7 i direktiv 2003/88 har i hög grad utvecklats. Se, exempelvis, dom av den 26 mars 2015, Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2015:200).

88 Exempelvis dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761 punkterna 29–34), och beslut av den 21 februari 2013, Maestre García ( C‑194/12, EU:C:2013:102, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

89 Jag noterar att när domstolen har underkänt åtgärder i en medlemsstat som skulle ha fungerat som incitament för arbetstagarna att byta ut faktisk semester mot ekonomisk ersättning, har den gjort det i ett sammanhang där det förutsågs att en möjlighet att utöva rätten till årlig betald semester skulle tillhandahållas av arbetsgivaren. Se, exempelvis, dom av den 6 april 2006, Federatie Nederlandse Vakbeweging ( C‑124/05, EU:C:2006:244).