Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 18 januari 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 2001, s. 1).

3 Rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (EGT L 193, 2002, s. 1).

4 Rådets direktiv av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT L 117, s. 15; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 212).

5 Le Réseau Semences Paysannes; les Amis de la Terre France; le Collectif Vigilance OGM et Pesticides 16; Vigilance OG2M; CSFV 49; OGM dangers; Vigilance OGM 33; och la Fédération Nature & Progrès.

6 Som återges ovan i punkt 22 i detta förslag.

7 Beträffande ett tidigare exempel på andra principer i ett franskt sammanhang, se dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728).

8 Som tydligen motsvarar den situation som domstolen prövade i dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkterna 54–56).

9 I detta avseende anför den hänskjutande domstolen att försiktighetsprincipen som garanteras i bestämmelserna i artikel 191.2 FEUF har en räckvidd som säkerställer upprätthållande av respekten för den konstitutionella principen vars åsidosättande sökandena påstår.

10 Del I i bilaga I A räknar upp på ett icke uttömmande sätt tre olika metoder som alla på något sätt innebär artificiellt införande av ärftligt material i en värdorganism med hjälp av metoder som inte uppträder naturligt.

11 Det förefaller som om ODM består i införande av en kort DNA-sekvens i celler som orsakar en mutation i cellen som är identisk med den cell som bär oligonukleotiden.

12 SDN1 använder olika typer av proteiner (zinkfinger nukleaser, TALEN, CRISPR/Cas9) som kan klippa upp eller redigera DNA.

13 Beträffande en detaljerad diskussion om unionsdomstolarnas praxis, se till exempel Da Cruz Vilaça, J.L., The Precautionary Principle in EC Law, i EU Law and Integration: Twenty Years of Judicial Application of EU Law, Hart Publishing, 2014, s. 321–354.

14 Se, i samband med utbrottet av galna ko-sjukan, dom av den 5 maj 1998, National Farmers Union m.fl. ( C‑157/96, EU:C:1998:191, punkt 63).

15 Se, exempelvis, artikel 23 i GMO-direktivet och artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 1997, s. 1). Vad beträffar betecknandet av den senare som ett särskilt uttryck för försiktighetsprincipen, se främst dom av den 9 september 2003, Monsanto Agricoltura Italia m.fl. ( C‑236/01, EU:C:2003:431, punkt 110).

16 Se exempelvis artiklarna 8 och 20 i GMO-direktivet (och, med avseende på det föregående direktivet, dom av den 21 mars 2000, Greenpeace France m.fl., C‑6/99, EU:C:2000:148, punkt 44) eller artikel 16.3 i rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 2000, s. 1). I samband med det senare, se dom av den 9 juni 2016, Pesce m.fl. ( C‑78/16 och C‑79/16, EU:C:2016:428).

17 Se, exempelvis, dom av den 23 september 2003, kommissionen/Danmark ( C‑192/01, EU:C:2003:492, punkterna 42–54), dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑333/08, EU:C:2010:44, punkterna 85–93), och dom av den 19 januari 2017, Queisser Pharma ( C‑282/15, EU:C:2017:26, punkterna 45–47).

18 Se, exempelvis, dom av den 2 december 2004, kommissionen/Nederländerna ( C‑41/02, EU:C:2004:762, punkt 53), dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑333/08, EU:C:2010:44, punkt 92), och dom av den 19 januari 2017, Queisser Pharma ( C‑282/15, EU:C:2017:26, punkt 56).

19 Se, exempelvis, dom av den 8 september 2011, Monsanto m.fl. ( C‑58/10–C‑68/10, EU:C:2011:553, punkt 77), och dom av den 13 september 2017, Fidenato m.fl. ( C‑111/16, EU:C:2017:676, punkt 51).

20 Se, exempelvis, dom av den 2 december 2004, kommissionen/Nederländerna ( C‑41/02, EU:C:2004:762, punkt 54), dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑333/08, EU:C:2010:44, punkt 93), och dom av den 19 januari 2017, Queisser Pharma ( C‑282/15, EU:C:2017:26, punkt 57).

21 Beträffande en komparativ undersökning av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1), och artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 2003, s. 1), se till exempel mitt förslag till avgörande, Fidenato ( C‑111/16, EU:C:2017:248).

22 Se även mitt förslag till avgörande, Queisser Pharma ( C‑282/15, EU:C:2016:589, punkterna 53–54).

23 Se ovan i punkt 43 i detta förslag.

24 Se främst artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 2003, s. 1) och artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (EUT L 287, 2003, s. 1).

25 Europaparlamentet och rådet har gett in yttranden avseende frågan om giltigheten av enbart GMO-direktivet.

26 Rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT L 117, 1990, s. 15).

27 Bilaga I B till rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT L 117, 1990, s. 15; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 212).

28 För ett liknande resonemang, se, exempelvis, dom av den 23 april 2009, kommissionen/Belgien ( C‑287/07, inte publicerad, EU:C:2009:245, punkterna 71–80), och dom av den 27 oktober 2011, kommissionen/Polen ( C‑311/10, inte publicerad, EU:C:2011:702, punkterna 64 och 69).

29 Innehållet i skäl 17 stod redan att finna, låt vara med något avvikande formulering, i det sjunde skälet i kommissionens ursprungliga förslag som slutligen ledde till direktiv 90/220 (KOM(88) 160 slutlig). Såvitt kan utrönas infördes emellertid mutagenesundantaget först i den slutliga versionen av det direktivet av rådet, möjligen också med påverkan av Ekonomiska sociala kommittén som för första gången tog upp begreppet mutagenes och behovet av ett undantag (se ECOSOC Opinion 89/C 23/15, EGT C 23/45 av den 30 januari 1989, punkt 2.2.2).

30 Se generellt ovan i punkterna 48–53 i detta förslag och vidare i punkterna 146–148 nedan.

31 Huruvida och i vilken omfattning frågorna om tolkning (och omöjligheten att nå en tillfredsställande tolkning inom gränserna för ordalydelsen av bestämmelsen i fråga) kan övergå till frågan om giltighet kommer emellertid att behandlas nedan i samband med fråga fyra (punkterna 130–141 i detta förslag).

32 Se, exempelvis, analogt med gränserna för konform tolkning, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 100) eller dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 39).

33 Se, exempelvis, dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 12), och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 25).

34 Se för ett liknande resonemang till exempel dom av den 25 mars 1999, kommissionen/Italien (C‑112/97, EU:C:1999, 168, punkterna 55–58), och dom av den 8 maj 2003, ATRAL ( C‑14/02, EU:C:2003:265, punkterna 44 och 45).

35 Se, exempelvis, dom av den 16 december 2008, Gysbrechts och Santurel Inter ( C‑205/07, EU:C:2008:730, punkterna 34 och följande punkter). Mer implicit, se också dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358).

36 Se ovan i punkterna 90–97. För klarhetens skull vill jag understryka att detta uttalande inte på något sätt innebär att unionslagstiftaren inte beaktade säkerhet och vetenskap vid upprättandet av GMO-direktivet som sådant. Påståendet här är mycket mer precist och snävt, nämligen att det inte finns någon särskild anknytning i detta avseende mellan skäl 17 och artikel 3.1 och bilaga I B.

37 Se ovan fotnot 29.

38 Se ovan punkt 100.

39 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/412 av den 11 mars 2015 om ändring av direktiv 2001/18/EG vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer inom sina territorier (EUT L 68, 2015, s. 1).

40 I fråga om möjligheten att åberopa nya omständigheter som inträtt efter det att en gemenskapsrättsakt antogs i syfte att ifrågasätta dess lagenlighet kan det erinras om att en omtvistad rättsakts lagenlighet under alla omständigheter skall bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs – se dom av den 7 februari 1979, Frankrike/kommissionen ( 15/76 och 16/76, EU:C:1979:29, punkt 7), och dom av den 22 oktober 2002, National Farmers’ Union ( C‑241/01, EU:C:2002:604, punkt 37). Emellertid, en rättsakts giltighet i vissa fall skulle kunna bedömas i förhållande till nya omständigheter som inträtt efter det att den antogs – se dom av den 17 juli 1997, SAM Schiffahrt och Stapf ( C‑248/95 och C‑249/95, EU:C:1997:377, punkt 47), och dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France - Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 50).

41 I sin dom av den 22 oktober 2002, National Farmers’ Union ( C‑241/01, EU:C:2002:604, punkt 38) godtog domstolen endast möjligheten att väcka talan om underlåtenhet att agera i en situation rörande kommissionens underlåtenhet att anta ett nytt administrativt beslut i samband med nödåtgärder som vidtagits under galna kosjukan-krisen. Avsaknad av (eventuellt nödvändig) förnyelse av generell lagstiftning är en helt annan fråga.

42 Se ovan punkt 100.

43 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet National Farmers’ Union ( C‑241/01, EU:C:2002:415, punkt 51) som anförde att ingenting på det rättsliga området är av sådant slag att det inte kan angripas och särskilt att det som kan rättfärdigas i dag eventuellt inte längre kan rättfärdigas i morgon. Detta har till följd att varje lagstiftare å ena sidan om inte ständigt så i vart fall då och då måste kontrollera att reglerna som han har infört fortfarande motsvarar samhällets behov och, å andra sidan måste ändra eller till och med upphäva de regler som inte längre kan rättfärdigas och inte längre står i överensstämmelse med det nya sammanhang i vilket de bör ha sina rättsverkningar.

44 I mitt förslag till avgörande i målet Lidl ( C‑134/15, EU:C:2016:169, punkt 90), föreslog jag att unionsinstitutionernas stora utrymme för skönsmässig bedömning [kan] enligt min uppfattning inte tolkas som en oinskränkt rättighet som innebär att tidigare lagstiftningsval rörande marknadens organisation utgör permanent och tillräcklig motivering för att fortsätta att tillämpa det i en marknadssituation och en social situation som har ändrat sig avsevärt. Bildligt uttryckt måste en lagstiftare, ungefär som en skogvaktare, hela tiden ta hand om lagstiftningsskogens tillstånd. Han kan inte bara plantera nya träd hela tiden, utan måste också med jämna mellanrum tunna ut skogen och ta bort träd och grenar som vissnat. Om han inte gör det bör han inte bli förvånad om någon annan finner det nödvändigt att träda emellan.

45 Se för ett liknande resonemang dom av den 12 januari 2006, Agrarproduktion Staebelow ( C‑504/04, EU:C:2006:30, punkt 40).

46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/27/EG av den 11 mars 2008 om ändring av direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön, vad gäller kommissionens genomförandebefogenheter (EUT L 81, 2008, s. 45).

47 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/412 av den 11 mars 2015 om ändring av direktiv 2001/18/EG vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer inom sina territorier (EUT L 68, 2015, s. 1).

48 Se ovan punkterna 81 och 82.

49 Som beskrivits ovan i punkterna 48–53.

50 Se, exempelvis, dom av den 8 september 2011, Monsanto m. fl. ( C‑58/10–C‑68/10, EU:C:2011:553, punkt 77), och dom av den 13 september 2017, Fidenato m. fl. ( C‑111/16, EU:C:2017:676, punkt 51). Min kursivering.

51 Se också ovan punkterna 139–142.

52 Se ovan, punkterna 108–124.

53 Se ovan i punkterna 57–67.

54 Se artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 2003, s. 1) och artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (EUT L 287, 2003, s. 1).

55 Rådets direktiv 98/95/EG av den 14 december 1998 om ändring angående konsolideringen av den inre marknaden, genetiskt modifierade växtsorter samt växtgenetiska resurser, av direktiven 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 66/403/EEG, 69/208/EEG, 70/457/EEG och 70/458/EEG om saluföring av betutsäde, utsäde av foderväxter, utsäde av stråsäd, utsädespotatis, utsäde av olje- och spånadsväxter och utsäde av köksväxter samt om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (EGT L 25, 1999, s. 1).

56 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 2005, s. 1); Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).