Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 3 april 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 12 september 2017, Bayerische Motoren Werke/kommissionen ( T‑671/14, EU:T:2017:599) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Beslut av den 9 juli 2014 om det statliga stöd SA. 32009 (2011/C) (f.d. 2010/N) som Förbundsrepubliken Tyskland planerar att genomföra till förmån för BMW för ett stort investeringsprojekt i Leipzig (EUT L 113, 2016, s. 1).

4 Beslut av den 11 maj 2015, Bayerische Motoren Werke/kommissionen ( T-671/14, ej publicerat, EU:T:2015:322) (nedan kallat beslutet av den 11 maj 2015).

5 EUT L 214, 2008, s. 3.

6 Här bör anges att stödet anmäldes i ett belopp på 49 miljoner euro och sedan, efter det att Tyskland gjort ändringar i anmälan, sänktes till 48,125 miljoner euro (motsvarande ett diskonterat värde på 45257273 euro) (se skälen 22 och 189 i det omtvistade beslutet).

7 BGBl. 2008 I, s. 2350. IZG omfattades av ett gruppundantag enligt X 167/2008 (EUT C 280, 2009, s. 7).

8 EUT C 54, 2006, s. 13. Enligt punkt 68 i riktlinjerna ska kommissionen inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF, dels, när det regionalstöd som beviljats för en stor investering överstiger 75 % av det högsta tillåtna stödbelopp som kan beviljas för en investering med stödberättigande utgifter på 100 miljoner euro, genom tillämpning av gällande regionala stödtak och, dels, när stödmottagaren har mer än 25 procent av försäljningen av den berörda produkten eller om den produktionskapacitet som skapas genomprojektet motsvarar mer än 5 procent av marknaden.

9 EUT C 223, 2009, s. 3.

10 Med ett stort investeringsprojekt avses stödberättigade kostnader som överskrider 50 miljoner euro (se punkt 60 i riktlinjerna).

11 Se skälen 2–4 i det omtvistade beslutet.

12 Såsom nämnts ovan ska kommissionen inleda det formella granskningsförfarandet när tröskelvärdet i punkt 68 i riktlinjerna har överskridits (se ovan fotnot 8). I fotnot 63 i riktlinjerna angavs att kommissionen skulle utarbeta ytterligare vägledning om bedömningen av stödets förenlighet med den inre marknaden. Kommissionen antog sådan ytterligare vägledning genom antagandet av 2009 års meddelande (se punkt 8 i detta meddelande).

13 Se punkt 2 i 2009 års meddelande.

14 Se punkterna 11–36 i 2009 års meddelande.

15 Se punkt 22 i 2009 års meddelande och skäl 173 i det omtvistade beslutet.

16 Se punkt 33 i 2009 års meddelande och skälen 175 och 189 i det omtvistade beslutet.

17 Se punkterna 37–51 i 2009 års meddelande.

18 Min kursivering.

19 Dom av den 30 april 2009, kommissionen/Italien och Wam ( C‑494/06 P, EU:C:2009:272, punkt 57).

20 Dom av den 30 april 2009, kommissionen/Italien och Wam ( C‑494/06 P, EU:C:2009:272, punkt 58).

21 Dom av den 10 juli 2012, Smurfit Kappa Group/kommissionen ( T-304/08, EU:T:2012:351, punkt 94).

22 Dom av den 10 juli 2012, Smurfit Kappa Group/kommissionen ( T-304/08, EU:T:2012:351, punkt 95).

23 Dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 41).

24 Dom av den 8 mars 2016, Grekland/kommissionen ( C‑431/14 P, EU:C:2016:145, punkterna 72–75).

25 Se skälen 85 och 175 i den omtvistade beslutet.

26 Se skäl 1 i det omtvistade beslutet.

27 Se skälen 101 och 176 i det omtvistade beslutet.

28 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i EG-fördraget (EGT L 83,1999, s. 1).

29 Se nedan, fotnot 33.

30 Dom av den 21 november 1991, Féderation nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkterna 8–11), dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkterna 36–38), dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkterna 27 och 28), och dom av den 23 januari 2019, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑387/17, EU:C:2019:51, punkterna 54 och 55).

31 Se skäl 4 i Rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (nedan kallad behörighetsförordningen) (EGT L 142, 1998, s. 1). Behörighetsförordningen ger kommissionen rätt att anta förordningar om gruppundantag för vissa slag av stöd. Gruppundantagsförordningen antogs med stöd av behörighetsförordningen.

32 Gruppundantagsförordningen är tillämplig på åtgärder som utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF (se artikel 2.1 i gruppundantagsförordningen).

33 Enligt artikel 6.2 i gruppundantagsförordningen ska regionalt stöd till stora investeringsprojekt anmälas till kommissionen om det sammanlagda stödbeloppet från alla källor överstiger 75 procent av det högsta tillåtna stödbelopp som en investering med stödberättigande kostnader på 100 miljoner euro skulle kunna få med tillämpning av det tröskelvärde för regionalstöd som gäller i det berörda stödområdet. Det har inte bestritts att stödprojektet i fråga är ett stort investeringsprojekt, det vill säga ett projekt med berättigade kostnader på 50 miljoner euro (se ovan, fotnot 10). Tröskelvärdet för regionalstöd i Leipzig var 30 procent när stödet beviljades (se skäl 11 i det omtvistade beslutet och regionalstödskartan för Tyskland: 2007–2013, EUT C 295, 2006, s. 6). Detta innebär att tröskelvärdet för anmälningar enligt artikel 6.2 i gruppundantagsförordningen uppgick till 22,5 miljoner euro (75 procent x 30 procent x 100 miljoner euro) (se skäl 201 i det omtvistade beslutet och punkt 182 i den överklagade domen).

34 Se ovan, fotnot 31.

35 Se avsnitt 3.2 i motiven till Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget på vissa slag av övergripande statligt stöd som framlades av kommissionen den 15 juli 1997 (KOM(97) 396 slutligt). Enligt avsnitt 3.1 i detta förslag skulle gruppundantag effektivisera kommissionens kontroll av statligt stöd genom att man befriades från uppgiften att granska anmälningar av såväl stödprogram som enskilda stöd trots att förhållandet nu är att kommissionen mottar ett stort antal anmälningar som är förenliga med den gemensamma marknaden på grund av att de uppfyller de kriterier för förenlighet som upprättats av kommissionen. Se även punkt 2.1 i yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget på vissa slag av övergripande statligt stöd (EGT C 129, 1998, s. 70).

36 Dom av den 9 september 2009, Diputación Foral de Álava m.fl./kommissionen ( T‑30/01–T‑32/01 och T-86/02–T-88/02, EU:T:2009:314, punkt 260).

37 I artikel 10.1 andra ledet i förordning nr 659/1999 anges att kommissionen skall undersöka eventuella klagomål, förutsatt att de har framställts av någon som är en intresserad part i den mening som avses i artikel 1 h i förordningen och att de framställts genom att genom att fylla i det formulär som avses i artikel 20.2 första stycket i samma förordning.

38 Se ovan, punkt 95.

39 Se Sinnaeve, I, Block Exemptions for State aid: More Scope for State Aid Control by Member States and Competitors, Common Market Law Review, Volym 38 (2001), utgåva 6, s. 1479 (s. 1495). Se, även, Berghofer, Michael, The General Block Exemption Regulation: A Giant on Feet of Clay, European State Aid Law Quarterly, Volym 8 (2009), utgåva 3, s. 323 (s. 328 och fotnot 55).

40 Se punkt 16 i kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd (EUT C 85, 2009, s. 1).

41 Hänvisningen till rådets godkännande är en hänvisning till rådets behörighet enligt artikel 108.2 tredje stycket FEUF att förklara en statlig åtgärd förenlig med den inre marknaden på grund av exceptionella omständigheter.

42 Se artikel 9.1 och bilaga III i gruppundantagsförordningen.

43 Se formuläret i bilaga I i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, 2004, s. 1).

44 Om stödet skulle ha genomförts, måste det betraktas som olagligt stöd i den mening som avses i artikel 1 f i förordning nr 659/1999 (förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Eesti Pagar, C‑349/17, EU:C:2018:768, punkt 107).

45 Se skäl 12 i det omtvistade beslutet.

46 Sammanfattningen som nämns i artikel 9.1 i gruppundantagsförordningen tillhandahölls till kommissionen, som publicerade den i Europeiska unionens tidning (Uppgifter från medlemsstaterna om statligt stöd som beviljats enligt förordning nr 800/2008 (EUT C 280, 2009, s. 5)).

47 Dom av den 6 mars 2002, Diputación Foral de Álava m.fl./kommissionen ( T‑127/99, T-129/99 och T-148/99, EU:T:2002:59, punkt 229).

48 Dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:515, punkt 31).

49 I domen i målet Freistaat Sachsen, var den tillämpliga gruppundantagsförordningen kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (EGT L 10, 2001, s. 20).

50 Min kursivering.

51 Dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:515,515, punkt 31).

52 Dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:515,515, punkt 33).

53 Min kursivering.

54 Se nedan, punkt 153.

55 Se, analogt, beslut av domstolens ordförande av den 12 oktober 2000, Comunidad Autónoma del País Vasco m.fl./rådet ( C‑299/00 P (I), ej publicerat, EU:C:2000:566).

56 Det är riktigt att artikel 56 första stycket rör överklaganden och inte anslutningsöverklaganden. Med hänsyn till att det inte finns någon bestämmelse i denna stadga som särskilt rör anslutningsöverklaganden kan jag emellertid inte se något skäl för varför de bestämmelser som rör överklaganden inte också skulle vara tillämpliga på anslutningsöverklaganden.

57 Ett slutligt avgörande av tribunalen i den mening som avses i artikel 56 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol är ett beslut varmed tribunalen avhänder sig målet. Följande beslut bör, enligt min uppfattning, betraktas som slutliga: Dom varmed talan bifalls eller ogillas, avgörande där tribunalen finner att det saknas anledning att döma i saken (se dom av den 18 november 2010, ArchiMEDES/kommissionen, C‑317/09 P, ej publicerad, EU:C:2010:700, punkterna 94 och 95), tredskodom (dom av den 13 november 2008, kommissionen/Alexiadou, C‑436/07 P, ej publicerad, EU:C:2008:623, punkt 7, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 14, och dom av den 9 juni 2015, Navarro/kommissionen, T‑556/14 P, EU:T:2015:368, punkt 5), och dom om avvisning av resningsansökan (dom av den 18 mars 1999, de Compte/parlamentet, C‑2/98 P, EU:C:1999:158, punkterna 15–23, och dom av den 8 juli 1999, DSM/kommissionen, C‑5/93 P, EU:C:1999:364, punkt 30).

58 Ett avgörande där tribunalen endast delvis avgör sakfrågan kan, exempelvis, vara ett beslut där tribunalen fastställer att unionen har ådragit sig utomobligatorisk ansvar, men inte fastställer storleken på skadeståndet (se, exempelvis, dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric, C‑440/07 P, EU:C:2009:459).

59 Dom av den 21 januari 1999, Frankrike/Comafrica m.fl. ( C‑73/97 P, EU:C:1999:13), dom av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer ( C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkt 50), dom av den 23 mars 2004, ombudsmannen/Lamberts ( C‑234/02 P, EU:C:2004:174, punkterna 31–33), dom av den 22 februari 2005, kommissionen/max.mobil ( C‑141/02 P, EU:C:2005:98, punkterna 45–52), dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 37), och dom av den 10 september 2009, kommissionen/Ente per le Ville vesuviane och Ente per le Ville vesuviane/kommissionen ( C‑445/07 P och C‑455/07 P, EU:C:2009:529, punkt 40). Det bör anges att situationen med anslutningsöverklaganden numera omfattas av tillämpningsområdet för artikel 178.1 i domstolens rättegångsregler, eftersom denna bestämmelse, till skillnad från artikel 169.1 i dessa regler (vilken gäller överklaganden), inte preciserar att ett anslutningsöverklagande ska avse tribunalens avgörande såsom detta framgår av domslutet eller av slutet i beslutet.

60 Dom av den 8 januari 2002, Frankrike/Monsanto och kommissionen ( C‑248/99 P, EU:C:2002:1, punkt 46), och beslut av den 28 november 2008, Combescot/kommissionen ( C‑526/07 P, EU:C:2008:665, punkt 36).

61 Beslut av den 4 oktober 1999, kommissionen/ADT Projekt/kommissionen ( C‑349/99 P, EU:C:1999:475).

62 Dom av den 4 september 2008, Gualtieri/kommissionen ( T-413/06 P, EU:T:2008:309, punkterna 21–29), beslut av den 8 juli 2010, Marcuccio/kommissionen ( T-166/09 P, EU:T:2010:299, punkterna 26–33), och dom av den 12 juni 2012, Strack/kommissionen ( T‑65/12 P, EU:T:2012:285, punkterna 8–15).

63 Beslut av den 14 december 2007, Nijs/Europeiska revisionsrätten ( T-311/07 P, EU:T:2007:394).

64 Beslut av den 10 juli 2009, Hasbro ( C‑59/09 P, ej publicerat, EU:C:2009:452).

65 Beslut av den 12 februari 2015, Meister/kommissionen ( C‑327/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:99, punkterna 22 och 23).

66 Beslut av den 29 oktober 2015, De Nicola/EIB ( T-377/15 P, ej publicerat, EU:T:2015:851).

67 Beslut av den 26 november 2003, Associazione bancaria italiana m.fl./kommissionen ( C‑366/03 P, C‑368/03 P, C‑390/03 P, C‑391/03 P och C‑394/03 P, ej publicerat, EU:C:2003:638).

68 Förutsatt att tribunalens dom påverkar dem direkt, såsom krävs enligt artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

69 Dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen ( C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkt 20).

70 Dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkt 121). Såsom generaladvokaten Roemer fann tillåts i vårt system inte förfaranden där en tredje part kan framställa egna krav mot parterna i den huvudsakliga talan (förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i de förenade målen Belgien och Vloeberghs/Höga myndigheten, 9/60 och 12/60, EU:C:1962:17, s. 188).

71 Dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet ( C‑399/12, EU:C:2014:2258, punkt 27), dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkt 121), och dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (CMR-15) ( C‑687/15, EU:C:2017:803, punkt 23).

72 Dom av den 14 april 2005, Gaki-Kakouri/domstolen ( C‑243/04 P, ej publicerad, EU:C:2005:238, punkterna 33 och 34).

73 Som jag har visat ovan i punkterna 157–160, kan ett sådant beslut inte överklagas och anslutningsöverklagandet kan därmed inte upptas till prövning i den del det avser upphävandet av detta beslut.

74 Varken tribunalens beslut att bevilja Freistaat Sachsens interventionsansökan, eller dess beslut att underkänna de argument som framställts av Freistaat Sachsen kan betraktas som avgörande[n] i den mening som avses i artikel 56 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol (se ovan punkt 158 och nedan punkt 166).

75 Punkterna 20, 21 och 27 ingår i den del av den överklagade domen som har rubriken Förfarandet och parternas yrkanden. I punkterna 31, 57, 77, 152 och 163 i den överklagade domen sammanfattas de argument som intervenienten har framställt. I punkt 55 har tribunalen funnit att det saknas anledning att uttala sig om Freistaat Sachsensyttranden.

76 Se punkterna 124, 176 och 177 i den överklagade domen.

77 Se punkterna 97, 98 och 180 i den överklagade domen.

78 Dom av den 29 november 2007, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen ( C‑176/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:730, punkt 18).

79 Dom av den 23 april 2009, Sahlstedt m.fl./kommissionen ( C‑362/06 P, EU:C:2009:243, punkterna 21–23), beslut av den 23 september 2009, Complejo Agrícola/kommissionen ( C‑415/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:574, punkterna 21 och 22), beslut av den 23 september 2009, Calebus/kommissionen ( C‑421/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:575, punkterna 21 och 22), dom av den 27 oktober 2011, Österrike/Scheucher – Fleisch m.fl. ( C‑47/10 P, EU:C:2011:698, punkt 97), beslut av den 15 februari 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑208/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:76, punkt 34), dom av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:564, punkt 20), dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 32), och dom av den 20 september 2018, Spanien/kommissionen ( C‑114/17 P, EU:C:2018:753, punkt 48).

80 Detta är fallet, eftersom en intervention är accessorisk till huvudmålet och inte tvärtom. När ansökan avvisas, förlorar interventionen sitt syfte (beslut av den 19 juli 2017, Lysoform Dr. Hans Rosemann och Ecolab Deutschland/ECHA, C‑663/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:568, punkterna 47 och 48).

81 Dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen ( C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkterna 21 och 22).

82 Beslut av domstolens vice ordförande av den 6 oktober 2015, Metalleftiki kai Emboriki Etairia Larymnis Larko/kommissionen ( C‑385/15 P (I), ej publicerat, EU:C:2015:681, punkterna 6 och 7), beslut av den 1 mars 2016, Cousins Material House/kommissionen ( C‑635/15 P (I), ej publicerat, EU:C:2016:166, punkterna 5 och 6), beslut av den 17 maj 2018, United States of America/Apple Sales International m.fl. ( C‑12/18 P (I), ej publicerat, EU:C:2018:330, punkterna 7 och 8), beslut av domstolens ordförande av den 11 juni 2018, Comune di Milano/rådet ( C‑182/18, ej publicerat, EU:C:2018:445, punkt 8), beslut av den 20 september 2018, Crédit Mutuel Arkéa/ECB ( C‑152/18 P och C‑153/18 P, ej publicerat, EU:C:2018:765, punkterna 6–8), beslut av den 9 oktober 2018, Polen/kommissionen ( C‑181/18 P, ej publicerat, EU:C:2018:826, punkterna 5 och 6), och beslut av den 9 oktober 2018, PGNiG Supply & Trading/kommissionen ( C‑117/18 P, ej publicerat, EU:C:2018:897, punkterna 5 och 6).

83 Beslut av domstolens ordförande av den 6 mars 2003, Ramondín och Ramondín Cápsulas/kommissionen ( C‑186/02 P, EU:C:2003:141, punkterna 9 och 10).

84 Beslut av domstolens ordförande av den 25 januari 2008, Provincia di Ascoli Piceno och Comune di Monte Urano/Sun Sang Kong Yuen Shoes Factory m.fl. ( C‑461/07 P (I), ej publicerat, EU:C:2008:46, punkt 17).

85 Beslut av domstolens ordförande av den 11 juni 2018, Comune di Milano/rådet ( C‑182/18, ej publicerat, EU:C:2018:445, punkt 16).