Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 20 juni 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 194, 2001, s. 39. Denna konvention, som ingicks i Montreal den 28 maj 1999, godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2001/539/EG av den 5 april 2001 (EGT L 194, 2001, s. 38).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

4 Det ska preciseras att tolkningsfrågorna avser rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1), men att förordning nr 1215/2012 är tillämplig på det nationella målet (se punkt 16 nedan).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

6 Se punkt 24 nedan.

7 Enligt nämnda domstol har Guaitoli m.fl. närmare bestämt yrkat att easyJet ska förpliktas att i enlighet med artiklarna 5, 7, 9 och 12 i förordning [nr 261/2004, till dem utge dels,] kompensation, ersättning för utlägg och skadestånd för ytterligare skada till följd av att [den utgående flygningen] ställdes in … (som för varje kärande har fastställts till 815 euro), [dels] kompensation till följd av att [returflygningen] var försenad (som uppgår till 250 euro per kärande) och följaktligen … att betala sammanlagt 7455 euro (motsvarande 1065 euro per kärande), jämte ersättning för ideell skada som ska fastställas efter en skälighetsbedömning. De berörda har bland de former av skada som de begär betalning för (utöver den schablonberäknade kompensationen) på grund av att den utgående flygningen ställdes in, tagit med ersättning för utlägg för transport till och från flygplatsen, för måltider och för den outnyttjade inkvarteringen på hotell, priset per dag för den bokade kryssningen med avgång från Korfu för en betald dag som gått förlorad, och betalning av 200 euro per person som gottgörelse för en förlorad semesterdag och ideell skada som ska fastställas efter en skälighetsbedömning (min kursivering).

8 Se punkt 1 och följande punkter ovan.

9 Från och med datumet för dess ikraftträdande, vilket anges i punkt 7 ovan.

10 Konvention om traktaträtten, som ingicks i Wien den 23 maj 1969 (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 1155, s. 331).

11 Se, bland annat, dom av den 22 november 2012, Espada Sánchez m.fl. ( C‑410/11, EU:C:2012:747, punkterna 20–22), dom av den 17 februari 2016, Air Baltic Corporation ( C‑429/14, EU:C:2016:88, punkterna 23 och 24), och dom av den 12 april 2018, Finnair ( C‑258/16, EU:C:2018:252, punkterna 19–22).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 maj 2010, Walz ( C‑63/09, EU:C:2010:251, punkterna 21 och 22). Se även analogt, vad gäller begrepp i förordning nr 44/2001, dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 34 och följande punkter), och dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkterna 56 och 58). Jag kommer att återkomma till verkningarna av denna rättspraxis i förevarande fall, i punkt 58 och följande punkter nedan.

13 Beträffande likheten mellan ordalydelsen i dessa båda artiklar, särskilt punkt 1 i artiklarna, och den omständigheten att domstolens tolkning av bestämmelserna i förordning nr 44/2001 även gäller motsvarande bestämmelser i förordning nr 1215/2012, se, bland annat, dom av den 15 juni 2017, Kareda ( C‑249/16, EU:C:2017:472, punkterna 8 och 27), dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkterna 13, 57, 61, 70 och 78), och dom av den 15 november 2018, Kuhn ( C‑308/17, EU:C:2018:911, punkt 31).

14 Se även punkt 16 ovan.

15 Se, bland annat, dom av den 22 oktober 2015, Impresa Edilux och SICEF ( C‑425/14, EU:C:2015:721, punkt 20), och dom av den 19 december 2018, AREX CZ ( C‑414/17, EU:C:2018:1027, punkterna 34 och 35).

16 Beträffande det exakta innehållet i de olika yrkanden som framställts vid den hänskjutande domstolen, se fotnot 7 ovan.

17 Enligt min mening är denna argumentation mer relevant vad gäller den andra tolkningsfrågan, vilken behandlas i punkt 53 och följande punkter nedan, än vad gäller den första frågan.

18 Det vill säga utan att passagerarna behöver utsättas för besväret att väcka skadeståndstalan vid en nationell domstol.

19 Se, bland annat, dom av den 9 juli 2009, Rehder ( C‑204/08, EU:C:2009:439, punkt 27), dom av den 23 oktober 2012, Nelson m.fl. ( C‑581/10 och C‑629/10, EU:C:2012:657, punkterna 46, 49–55, 57 och 74), dom av den 22 november 2012, Cuadrench Moré ( C‑139/11, EU:C:2012:741, punkt 32), och dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 46).

20 Se, bland annat, dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 42 och följande punkter), dom av den 10 juli 2008, Emirates Airlines ( C‑173/07, EU:C:2008:400, punkt 42), och dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann ( C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 32). Se även Grigorieff, C.-I., Le régime d’indemnisation de la convention de Montréal, Revue européenne de droit de la consommation, 2012, nr 4, s. 670 och följande sidor.

21 Det ska betonas att artikel 12 i förordning nr 261/2004 inte är avsedd att i sig utgöra en rättslig grund för erhållande av ersättning, utan är avsedd att klargöra förhållandet mellan kompensation som ska utges enligt förordningen och kompensation som kan krävas på annan grund.

22 Av detta följer att passagerare kan ha rätt till både den standardiserade kompensation som föreskrivs i bestämmelserna i förordning nr 261/2004 och ersättning för faktisk skada enligt andra bestämmelser, utan att överkompensation emellertid medges.

23 Se dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 47), och dom av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkterna 37 och 38).

24 Se dom av den 6 maj 2010, Walz ( C‑63/09, EU:C:2010:251, punkterna 29 och 39), och dom av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkt 41).

25 Det ska påpekas att av begäran om förhandsavgörande framgår att kärandena i det nationella målet drabbades av en kraftig försening i samband med returflygningen, men inte uttryckligen har åberopat artikel 6 i förordning nr 261/2004, i vilken det föreskrivs att passagerarna i en sådan situation har rätt till service som ska erbjudas av lufttrafikföretaget. Vidare har domstolen tolkat artiklarna 5, 6 och 7 i förordningen på så sätt att passagerarna på försenade flygningar kan jämställas med passagerarna på inställda flygningar [och] således kan åberopa rätten till kompensation enligt artikel 7 i förordningen om de, till följd av en försenad flygning, drabbas av tidsspillan som uppgår till tre timmar eller mer (se, bland annat, dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl., C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 69, och dom av den 26 februari 2013, Folkerts, C‑11/11, EU:C:2013:106, punkt 32).

26 Se, bland annat, dom av den 9 juli 2009, Rehder ( C‑204/08, EU:C:2009:439, punkt 27), dom av den 22 november 2012, Cuadrench Moré ( C‑139/11, EU:C:2012:741, punkt 28), och dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 45).

27 Se dom av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkterna 38, 42–44 och 46), och dom av den 31 januari 2013, McDonagh ( C‑12/11, EU:C:2013:43, punkterna 19–24).

28 Se dom av den 9 juli 2009, Rehder ( C‑204/08, EU:C:2009:439, punkterna 27 och 28), och dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkterna 43 och 46).

29 Beträffande tillämpningen av olika behörighetsregler beroende på vilken materiell regel som käranden åberopat, se analogt, beträffande en skadeståndstalan som avser avtal och/eller skadestånd utanför avtalsförhållanden i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 44/2001, mitt förslag till avgörande i målet Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:65, punkterna 70–90).

30 Det ska preciseras att enligt artikel 17.3 i förordning nr 1215/2012 är de särskilda behörighetsregler som enligt denna förordning gäller vid konsumenttvister och enligt vilka talan mot näringsidkaren kan väckas vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist inte tillämpliga när den köpta tjänsten, såsom i det nationella målet, består av en flygning där resan inte är kombinerad med inkvarteringen till ett pris där allt är inkluderat (se även dom av den 11 april 2019, Ryanair, C‑464/18, EU:C:2019:311, punkt 28).

31 Se dom av den 3 maj 2007, Color Drack ( C‑386/05, EU:C:2007:262, punkt 30).

32 Se, bland annat, dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkterna 67 och 68), och dom av den 11 juli 2018, Zurich Insurance och Metso Minerals ( C‑88/17, EU:C:2018:558, punkterna 15–18).

33 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Prüller-Frey ( C‑240/14, EU:C:2015:325, punkt 29), och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2015:723, punkt 52).

34 Se även punkt 29 ovan.

35 Se dom av den 10 juli 2008, Emirates Airlines ( C‑173/07, EU:C:2008:400, punkt 43), och dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann ( C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 28).

36 Med beaktande av omständigheterna i det nationella målet ska det preciseras att denna konvention inte innehåller några bestämmelser om inställda flygningar (se även förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Emirates Airlines, C‑173/07, EU:C:2008:145, punkt 58).

37 Det vill säga där transportörens huvudkontor ligger eller där det kontor ligger, genom vilket avtalet slutits.

38 Härvid har kommissionen med hänvisning till förslaget till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Emirates Airlines ( C‑173/07, EU:C:2008:145, punkt 47 och följande punkter) hävdat att begreppet destinationsort i den mening som avses i artikel 33 i Montrealkonventionen inte ska tolkas alltför restriktivt, så att begreppet vid en flygning tur och retur, såsom i det nationella målet, också kan omfatta destinationsorten för returflygningen. Även om detta synsätt förefaller vara korrekt ska det påpekas att det inte är nödvändigt att tolka detta begrepp i förevarande mål, eftersom den hänskjutande domstolen i vart fall inte kan vara behörig enligt detta kriterium, eftersom flygplatsen Fiumicino inte är belägen inom dess domkrets.

39 Det ska betonas att avgångsorten för den berörda flygningen, som är ytterligare ett anknytningskriterium som anges i artikel 7.1 i förordning nr 1215/2012, såsom domstolen har tolkat den, däremot inte föreskrivs i artikel 33 i Montrealkonventionen.

40 De tre tolkningsfrågorna avser visserligen artikel 33 i Montrealkonventionen i dess helhet. Jag anser dock att det i förevarande mål inte finns anledning att tolka punkterna 2 och 3 i denna artikel, eftersom dessa endast avser ersättning då en passagerare dödats eller skadats, medan det nationella målet avser ersättning för inställda och försenade flygningar och det i skälen i begäran om förhandsavgörande endast hänvisas till innehållet i artikel 33.1. Däremot kommer jag att kortfattat hänvisa till innehållet i punkt 4 i denna artikel, som ett kontextelement vid tolkningen av punkt 1 (punkt 70 och följande punkter nedan).

41 Den hänskjutande domstolen har härvid hänvisat till två avgöranden som meddelats av nämnda domstol, det vill säga dom nr 15028/05 och beslut nr 11183/05.

42 Guaitoli m.fl. har gjort gällande att tillämpning av codice di procedura civile (den italienska civilprocesslagen) och codice del consumo (den italienska konsumentlagen) skulle innebära att Tribunale ordinario di Roma (domstolen i Rom) är behörig i förevarande fall, mot bakgrund av både den ort där den omtvistade skyldigheten uppkom eller ska verkställas och den ort där de berörda konsumenterna har sin hemvist.

43 Se Dettling-Ott, R., Article 33, i Montreal Convention, under ledning av Giemulla, E., och Schmid, R., Kluwer, Nederländerna, 2010, punkt 21 och följande punkter, samt Dettling-Ott, R., Artikel 33, i Montrealer Übereinkommen, under ledning av Giemulla, E., och Schmid, R., Luchterhand, Tyskland, 2016, punkt 21 och följande punkter.

44 Den italienska regeringen har angett att denna tolkning motsvarar den dominerande praxisen från Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), och har hänvisat till beslut nr 8901 av den 4 maj 2016, där det anges att [a]rtikel 33.1 i Montrealkonventionen …, rör inte – som det med tydlighet framgår av dess rubrik (jurisdiktion) – den materiella behörigheten vid tvister mellan passagerare och lufttrafikföretag, utan reglerar … behörighetsfördelningen mellan domstolar i olika stater. Detta bekräftas av punkt 4 i samma artikel, där det föreskrivs att i tvister mellan lufttrafikföretag och passagerare skall lagen i den stat där målet prövas tillämpas, följaktligen inbegripet lagen om behörighetsfördelningen mellan de olika domstolarna i en stat beroende på tvistens värde. Guaitoli m.fl. har också hänvisat till detta beslut samt till besluten Cass. S.U. 6630/1993, Cass. Ord.za 11183/2005, Cass. 15028/2005, Cass. S.U. 13689/2006, Cass. S.U. 22035/2014 och Cass. Ord.za 8901/2016.

45 Se punkt 29 ovan.

46 Beträffande beaktandet av de sex språkversioner som Montrealkonventionen har upprättats i (det vill säga engelska, arabiska, kinesiska, spanska, franska och ryska), se dom av den 6 maj 2010, Walz ( C‑63/09, EU:C:2010:251, punkt 24), och dom av den 17 februari 2016, Air Baltic Corporation ( C‑429/14, EU:C:2016:88, punkterna 23 och 31–34).

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 maj 2010, Walz ( C‑63/09, EU:C:2010:251, punkterna 21 och 22).

48 Se den rättspraxis som anges i fotnot 44 ovan.

49 Det vill säga Jurisdiction, Jurisdicción respektive Juridiction compétente. Det ska preciseras att den rubrik som valts vid översättningen av artikel 33 till italienska (vilket dock inte är en autentisk språkversion) är: Competenza giurisdizionale.

50 Tolkningen av punkt 1 är särskilt relevant i förevarande mål, av de skäl som anges i fotnot 40 ovan.

51 Likaså i den engelska versionen, the territory of one of the States Parties, och den spanska versionen, el territorio de uno de los Estados Partes.

52 Likaså i den engelska versionen, the court, och den spanska versionen, el tribunal.

53 Det ska påpekas att denna formulering motsvarar formuleringen i artikel 28.1 i konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929 (nedan kallad Warszawakonventionen), som har ersatts genom Montrealkonventionen (se första stycket i ingressen och artikel 55 i Montrealkonventionen).

54 Det ska erinras om att käranden kan välja att väcka talan antingen vid domstolen i den ort där transportören har sitt hemvist, där transportörens huvudkontor ligger eller där det kontor ligger, genom vilket avtalet slutits, eller också vid domstolen på destinationsorten.

55 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, vilken ingicks i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32), vilken har följts av förordningarna nr 44/2001 och nr 1215/2012.

56 Se rapport av P. Jenard om Brysselkonventionen (EGT C 59, 1979, s. 22), beträffande de särskilda behörighetsregler som ingår särskilt i artikel 5.1 i denna konvention, där det anges att [t]alan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat … om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas, vilket kontrasterar mot den allmänna behörighetsregel som anges i artikel 2 i nämnda konvention, vilken avser domstol i den [stat där svaranden har hemvist] (min kursivering). Detta är också fallet i förordningarna nr 44/2001 och nr 1215/2012.

57 Se, beträffande artikel 5.1 i förordning nr 44/2001 (som motsvarar artikel 5.1 i Brysselkonventionen), dom av den 3 maj 2007, Color Drack ( C‑386/05, EU:C:2007:262, punkt 30), och beträffande artikel 3 b i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1), dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkt 30).

58 Beträffande det resterande utrymme som artikel 33.4 i Montrealkonventionen lämnar åt interna processuella bestämmelser, se punkt 70 och följande punkter nedan.

59 Närmare bestämt det tredje och det femte stycket i ingressen.

60 Se dom av den 6 maj 2010, Walz ( C‑63/09, EU:C:2010:251, punkt 30 och följande punkter), dom av den 22 november 2012, Espada Sánchez m.fl. ( C‑410/11, EU:C:2012:747, punkterna 29 och 30), dom av den 17 februari 2016, Air Baltic Corporation ( C‑429/14, EU:C:2016:88, punkterna 38 och 48), och dom av den 12 april 2018, Finnair ( C‑258/16, EU:C:2018:252, punkterna 34 och 43).

61 Det ska påpekas att Montrealkonventionen syftar till att harmonisera ett stort antal aspekter som rör både materiell rätt och behörighetsfrågor inom det område som omfattas av dess tillämpningsområde.

62 Se, för ett liknande resonemang, rapport av P. Jenard om Brysselkonventionen (s. 22), a. a. fotnot 56.

63 Se analogt, beträffande artikel 5.1 i förordning nr 44/2001 och artikel 7.1 i förordning nr 1215/2012, dom av den 3 maj 2007, Color Drack ( C‑386/05, EU:C:2007:262, punkterna 22–30), dom av den 9 juli 2009, Rehder ( C‑204/08, EU:C:2009:439, punkt 45), dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkterna 70–75), dom av den 11 juli 2018, Zurich Insurance och Metso Minerals ( C‑88/17, EU:C:2018:558, punkterna 15–24), och dom av den 4 oktober 2018, Feniks ( C‑337/17, EU:C:2018:805, punkt 44).

64 Se fotnot 44 ovan.

65 I den engelska versionen har artikel 33.4 lydelsen [q]uestions of procedure shall be governed by the law of the court seised of the case och i den spanska [l]as cuestiones de procedimiento se regirán por la ley del tribunal que conoce el caso. Den formulering som har valts för att översätta denna bestämmelse till italienska (vilket är en icke giltig språkversion) är: [s]i applicano le norme procedurali del tribunale adito. Redan i artikel 28.2 i Warszawakonventionen angavs för övrigt att I avseende å förfarandet gälle lagen i den stat, där målet är anhängigt.

66 Begränsningen av talan respektive verkningarna av att en annan transportör deltar i förfarandet och följderna av detta.

67 Vilket innebär att staterna till exempel kan inrätta specialdomstolar. Se analogt, när det gäller rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1), dom av den 9 januari 2015, RG ( C‑498/14 PPU, EU:C:2015:3, punkterna 41 och 51–54).

68 Se analogt, när det gäller samverkan mellan gällande processuella regler i unionens medlemsstater och de regler om domstols behörighet som föreskrivs i förordning nr 44/2001 eller förordning nr 1215/2012 eller också förordning nr 4/2009, dom av den 15 mars 2012, G ( C‑292/10, EU:C:2012:142, punkt 44 och följande punkter), dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkterna 30–32), dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkterna 62 och 66), och dom av den 31 maj 2018, Nothartová ( C‑306/17, EU:C:2018:360, punkt 28).

69 Av de skäl som jag angett i mitt svar på den första frågan (punkt 32 och följande punkter ovan) ska domstolsbehörigheten däremot bestämmas i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1215/2012 när det gäller yrkanden som syftar till att erhålla den schablonmässiga och enhetliga ersättning som följer av bestämmelserna i förordning nr 261/2004.

70 Se den rättspraxis som anges i fotnoterna 41 och 44 ovan.