Förslag till avgörande av generaldvokat Evgeni Tanchev föredraget den 24 september 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet), C‑619/18, EU:C:2019:325 (rörande åtgärder som sänker pensionsåldern för domare i tjänst vid Högsta domstolen som ger Republiken Polens president rätt att förlänga förordnandet för domare vid Högsta domstolen); i kommissionen/Polen (De allmänna domstolarnas oavhängighet), C‑192/18, EU:C:2019:529 (rörande påstådd diskriminering på grund av kön genom införande av olika pensionsålder för manliga och kvinnliga domare i de allmänna domstolarna, domare i Högsta domstolen och allmänna åklagare samt rätt för justitieministern att förlänga förordnandet för enskilda domare i de allmänna domstolarna); och i A.K. m.fl. (Oavhängighet för Högsta domstolens avdelning för disciplinmål), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:551 (rörande frågan huruvida avdelningen för disciplinära ärenden vid Högsta domstolens är oberoende med hänsyn till åtgärder som ändrar formerna för utnämning av domarledamöter till Nationella domstolsrådet).

3 Förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen, COM(2017) 835 final, 20 december 2017. I detta motiverade förslag invände kommissionen i synnerhet mot följande åtgärder: (1) Ustawa o zmianie ustawy o Krajowej Szkole Sądownictwa i Prokuratury, ustawy - Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (lagen om ändring av lagen om Nationella domar- och åklagarskolan, lagen om allmänna domstolars organisation och vissa andra lagar) av den 11 maj 2017 (Dz. U. 2017, position 1139, i ändrad lydelse); (2) Ustawa o zmianie ustawy - Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (lagen om ändring av lagen om allmänna domstolars organisation och vissa andra lagar) av den 12 juli 2017 (Dz. U. 2017, position 1452, i ändrad lydelse); (3) Ustawa o Sądzie Najwyższym (lagen om Högsta domstolen) av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 5, i ändrad lydelse). Det är bland annat huvudsakligen de två sistnämnda lagarna som är aktuella i förevarande mål.

4 Se, till exempel, Den europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen), yttrande nr 904/2017 av den 11 december 2017 angående förslag till lag om ändring av lagen om nationella domstolsrådet, förslag till lag om ändring av lagen om Högsta domstolen, som föreslagits av Polens president, och av lagen om systemet med allmänna domstolar, CDL-AD(2017) 031; FN:s råd för mänskliga rättigheter, Rapport från den särskilda rapportören angående domare och juristers oavhängighet från uppdrag i Polen den 5 april 2018, A/HRC/38/38/Add.1; Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), Yttrande angående vissa bestämmelser i förslag till lag om Polens Högsta domstol (som gäller den 26 september 2017), 13 november 2017, JUD-POL/315/2017.

5 Detta omfattar begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen i Polen (C‑522/18, C‑537/18, C‑585/18, C‑624/18, C‑625/18, C‑668/18, C‑487/19 och C‑508/19), Högsta förvaltningsdomstolen i Polen (C‑824/18) och de lägre instanserna i Polen (C‑623/18), samt två fall där kommissionen inlett ett fördragsbrottsförfarande mot Polen (C‑619/18 och C‑192/18). I domen av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet), C‑619/18, EU:C:2019:531 konstaterade domstolen att åtgärder som sänker pensionsåldern för domare vid Högsta domstolen och ger Republiken Polens president rätt att efter eget skön förlänga förordnandet för domare vid Högsta domstolen är oförenliga med Polens skyldigheter enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, då de strider mot principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet som skyddas genom unionsrätten.

6 Se punkterna 92 och 125 i förevarande förslag till avgörande.

7 Som jag påpekade i mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Polen (De allmänna domstolarnas oavhängighet), C‑192/18, EU:C:2019:529, hänvisar jag till begreppet effective legal protection (i den svenska språkversionen effektivt domstolsskydd) enligt lydelsen i den engelska språkversionen av artikel 19.1 andra stycket FEU, medan jag även inser att domstolen har ansett att bestämmelsen garanterar effective judicial protection (i den svenska språkversionen också effektivt domstolskydd). Se, till exempel, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Indépendance de la Cour suprême), C‑619/18, EU:C:2019:531, i synnerhet punkterna 3, 48, 54 och där angiven rättspraxis. Det verkar finnas en liknande lydelse i vissa språkversioner av bestämmelsen vilket framgår av ovannämnda dom (till exempel maltesiska: protezzjoni legali effettiva och protezzjoni ġudizzjarja effettiva; polska: skutecznej ochrony prawnej och skutecznej ochrony sądowej), medan andra språkversioner formulerar det annorlunda (till exempel nederländska: daadwerkelijke rechtsbescherming, franska: protection juridictionnelle effective, spanska: tutela judicial efectiva).

8 Se, till exempel, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 19), och dom av den 2 maj 2019, Asendia Spain ( C‑259/18, EU:C:2019:346, punkt 19).

9 Se, till exempel, dom av den 13 december 2018, Rittinger m.fl. ( C‑492/17, EU:C:2018:1019, punkt 38). Rekommendationerna publicerade i EUT C 257, 2018, s. 1 (nedan kallade domstolens rekommendationer).

10 De hänvisar i detta avseende i synnerhet till dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117), och dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality, C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586.

11 Punkt 24 i domstolens rekommendationer anger i tillämpliga delar följande: Förfarandet för förhandsavgörande förutsätter att ett mål faktiskt är anhängigt vid den hänskjutande domstolen. Denna måste därför underrätta EU-domstolen om alla beslut under rättegången som kan påverka hänskjutandet (i synnerhet när talan i det nationella målet har återkallats eller parterna har förlikats), men även om andra händelser som innebär att målet avslutas.

12 Miasto Łowicz och Prokuratura Okręgowa w Płocku ( C‑558/18 och C‑563/18, ej publicerad, EU:C:2018:923).

13 Även om avdelningen för disciplinmål inte är part i målet vid den nationella domstolen och således inte kan delta i förevarande mål i enlighet med domstolens rättegångsregler, har domstolens ordförande, genom beslut av den 14 juni 2019, godtagit en handling som lämnats in av Polen från avdelningen för disciplinmål, närmare bestämt beslut nr 8 av allmänna domarförsamlingen vid avdelningen för disciplinmål vid Högsta domstolen av den 4 juni 2019, vilken innehåller denna avdelnings ståndpunkt i förevarande mål (se fotnoterna 17 och 30 i förevarande förslag till avgörande).

14 Finansministeriet har i synnerhet hänvisat till dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360), dom av den 5 december 2006, Cipolla m.fl. ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758), och dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

15 Polen har i synnerhet hänvisat till dom av den 29 maj 1997, Kremzow ( C‑299/95, EU:C:1997:254, punkt 16), och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 39 och 40).

16 BVerfG, dom av den 30 juni 2009 (2 BvE 2/08), BVerfE 123, 267.

17 Jag noterar att avdelningen för disciplinmål i beslutet där den redogör för sin ståndpunkt i förevarande mål (se fotnot 13 i förevarande förslag till avgörande) bland annat har gjort gällande att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till sakprövning och saknar föremål, eftersom de inte har något samband med unionsrätten och att de är abstrakta och hypotetiska, eftersom de inte avser de tvister som är anhängiga vid den nationella domstolen, utan rör domstolarnas organisation i en medlemsstat, vilket omfattas av denna medlemsstats exklusiva behörighet.

18 Beslut av den 26 januari 1990 ( C‑286/88, EU:C:1990:33).

19 Beslut av den 25 maj 1998 ( C‑361/97, EU:C:1998:250).

20 Finansministeriet hänvisar till dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723), och dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C‑283/09, EU:C:2011:85).

21 Dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

22 Kommissionen hänvisar i synnerhet till dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236).

23 Beslut av den 26 januari 1990 ( C‑286/88, EU:C:1990:33).

24 Dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 40).

25 Dom av den 13 mars 2007 ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 62 och 64).

26 Dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 37 och 40).

27 Den polska kommissarien för mänskliga rättigheter hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

28 Den nationella åklagarmyndigheten hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

29 Den nationella åklagarmyndigheten hänvisar till Europadomstolens dom av den 25 september 2018, Denisov mot Ukraine (CE:ECHR:2018:0925JUD007663911), och Europadomstolens dom av den 9 januari 2013, Oleksandr Volkov mot Ukraine (CE:ECHR:2013:0109JUD002172211).

30 Jag kan konstatera att avdelningen för disciplinmål, i sin ståndpunkt i förevarande mål (se fotnot 13 i förevarande förslag till avgörande), bland annat har gjort gällande att domarna på avdelningen för disciplinmål åtnjuter alla de garantier om oavhängighet som följer av tillämpliga bestämmelser för de andra avdelningarna vid Högsta domstolen, och att den avdelningen uppfyller alla unionsrättens krav om säkerställande av ett effektivt domstolsskydd, vilket även omfattar disciplinära ärenden som rör domare.

31 Polen hänvisar till artiklarna 178 § 2 och 3, 179, 180 och 181 i den polska konstitutionen.

32 NR RDSP 713–53/18, 17 december 2018, tillgänglig via http://rzecznik.gov.pl/wp-content/uploads/2018/12/Komunikat-Rzecznika-DysC‑z-1712.pdf.

33 Lettland hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

34 Lettland hänvisar i synnerhet till Venedigkommissionen, direktoratet för mänskliga rättigheter och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, gemensamt yttrande nr 755/2014 av den 24 mars 2014, CDL-AD(2014)006 (angående förslag till lag om disciplinärt ansvar för domare i Republiken Moldavien), och Venedigkommissionens yttrande nr 825/2015 av den 21 december 2015, CDL-AD (2015) 042 (angående lagar om disciplinärt ansvar och utvärdering av domare i före detta jugoslaviska republiken Makedonien).

35 Lettland hänvisar i synnerhet till dom av den 18 januari 2010 från Satversmes tiesa (Författningsdomstolen, Lettland), nr 2009–11–01, dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587), dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158), och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

36 Nederländerna påpekar i sitt skriftliga yttrande att den inte intar någon ståndpunkt avseende punkt 3 i frågorna som hänskjutits i mål C‑558/18 som rör möjligheten att använda bevisning från straffrättsliga förfaranden i disciplinära förfaranden mot domare, eftersom materialet är för otillräckligt för att kunna ge ett svar.

37 Nederländerna hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet)( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkterna 48–54, 63–67).

38 Eftas övervakningsmyndighet hänvisar i synnerhet till Eftadomstolens dom av den 14 februari 2017, Pascal Nobile v DAS Rechtsschutz-Versicherungs, E-21/16, och dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587); och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

39 Eftas övervakningsmyndighet hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

40 Kommissionen hänvisar till dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i rättssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 67).

41 Pressmeddelande – Rättsstatsprincipen: Europeiska kommissionen inleder ett fördragsbrottsförfarande för att skydda domare i Polen från politisk kontroll, den 3 april 2019, tillgänglig på http://europa.eu/rapid/press-release_IP-19–1957_en.htm.

42 EU:C:2019:531, punkt 50 och där angiven rättspraxis.

43 Min kursivering.

44 C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:551. I dessa mål var det otvistigt att frågorna kunde tas upp till sakprövning, eftersom det fanns en tydlig koppling mellan unionsrätten, närmare bestämt Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16) och tvisterna som skulle avgöras vid de nationella domstolarna. Mot denna bakgrund vidhåller jag uppfattningen att domstolen i dessa mål kan döma med avseende på huruvida det, utöver åsidosättande av artikel 47 i stadgan, även föreligger ett strukturellt åsidosättande av domstolarnas oavhängighet enligt artikel 19.1 andra stycket FEU. Se även punkt 125 i förevarande förslag till avgörande.

45 Dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 49–55); se även dom av den 20 september 2018, Fremoluc ( C‑343/17, EU:C:2018:754).

46 Se Iglesias Sánchez, S., Purely Internal Situations and the Limits of EU Law: A Consolidated Case Law or a Notion to be Abandoned? (2018) 14 European Constitutional Law Review, vol. 14 2018, s. 7–36, i synnerhet s. 14–28. För ytterligare diskussion, se, till exempel, Dubout, E., Voyage en eaux troubles: vers une épuration des situations purement internes?: CJUE, gde ch., 15 novembre 2016, Ullens de Schooten, aff. C‑268/15, EU:C:2016:874 Revue des affaires européennes nr 4, 2016, s. 679–693; Krommendijk, J., Wide Open and Unguarded Stand our Gates: The CJEU and References for a Preliminary Ruling in Purely Internal Situations, German Law Journal, vol. 18, 2017, s. 1359–1394; Potvin-Solis, L., Qualification des situations purement internes, i Neframi, E., ed., Renvoi préjudiciel et marge d’appréciation du juge national, Larcier, 2015, s. 39–99.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet), C‑619/18, EU:C:2019:531, i synnerhet punkterna 42–48, 54, 55, 57, 58 och där angiven rättspraxis.

48 Detta är med undantag av hans argumentation rörande målet Falciola, i vart fall under omständigheterna i förevarande mål.

49 Beslut av den 26 januari 1990 ( C‑286/88, EU:C:1990:33).

50 Beslut av den 25 maj 1998 ( C‑361/97, EU:C:1998:250).

51 C‑286/88, EU:C:1990:33, i synnerhet punkterna 1–5, 8–10. Se, för vidare diskussion om detta mål och dess roll i utvecklingen av domstolens praxis i fråga om upptagande till sakprövning av förhandsavgöranden, till exempel förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Bosman m.fl. ( C‑415/93, EU:C:1995:293, punkterna 76–80), förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet Corsica Ferries France ( C‑266/96, EU:C:1998:19, punkt 19, fotnot 30), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Centrosteel ( C‑456/98, EU:C:2000:137, punkt 24).

52 C‑361/97, EU:C:1998:250, i synnerhet punkterna 1–9, 12–20. Beslutet meddelades av en avdelning sammansatt av tre domare.

53 Se, till exempel, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 26), och dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250, punkterna 43 och 44).

54 Se, till exempel, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 27), och dom av den 5 mars 2019, Eesti Pagar ( C‑349/17, EU:C:2019:172, punkt 48).

55 I artikel 94 i domstolens rättegångsregler föreskrivs följande: Förutom de frågor som hänskjuts till domstolen för förhandsavgörande ska begäran om förhandsavgörande innehålla följande: A) en sammanfattning av tvisteföremålet och de relevanta faktiska omständigheter som den hänskjutande domstolen fastställt, eller åtminstone en redogörelse för de faktauppgifter som ligger till grund för frågorna, lydelsen av eventuella nationella bestämmelser som är tillämpliga i målet och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis. C) en redogörelse för skälen till den hänskjutande domstolen för att få klarhet i tolkningen eller giltigheten av vissa bestämmelser i unionsrätten och förhållandet mellan dessa bestämmelser och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

56 Se, till exempel, dom av den 10 mars 2016, Safe Interenvios ( C‑235/14, EU:C:2016:154, punkt 114), och dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Élite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:981, punkt 24).

57 Se, till exempel, dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 54), och dom av den 2 maj 2019, Asendia Spain ( C‑259/18, EU:C:2019:346, punkt 18).

58 Se, till exempel, dom av den 13 juli 2017, INGSTEEL och Metrostav ( C‑76/16, EU:C:2017:549, punkt 51), och dom av den 2 May 2019, Asendia Spain ( C‑259/18, EU:C:2019:346, punkt 20).

59 Se, till exempel, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 28), och dom av den 13 december 2018, Rittinger m.fl. ( C‑492/17, EU:C:2018:1019, punkt 50).

60 Se, till exempel, dom av den 24 april 2012, Kamberaj ( C‑571/10, EU:C:2012:233, punkterna 44–46), och dom av den 7 november 2013, Romeo ( C‑313/12, EU:C:2013:718, punkterna 39–41).

61 Se, till exempel, dom av den 25 juli 2018, Aviabaltika ( C‑107/17, EU:C:2018:600, punkterna 40–43), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000, punkterna 165 och 166).

62 Se, till exempel, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet)( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 45).

63 C‑73/16, EU:C:2017:725, i synnerhet punkterna 1, 2, 25 och 26.

64 Dom av den 27 september 2017 ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkterna 118–124).

65 C‑406/15, EU:C:2017:198.

66 C‑492/17, EU:C:2018:1019.

67 C‑589/16, EU:C:2018:417.

68 Dom av den 9 mars 2017 ( C‑406/15, EU:C:2017:198, i synnerhet punkterna 73–77).

69 Dom av den 13 december 2018 ( C‑492/17, EU:C:2018:1019, i synnerhet punkterna 45–47).

70 Beslut av den 7 juni 2018 ( C‑589/16, EU:C:2018:417, i synnerhet punkterna 25, 28, 31–33).

71 Dom av den 10 december 2018 ( C‑621/18, EU:C:2018:999, i synnerhet punkterna 29–34).

72 Se, till exempel, dom av den 14 december 2006, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio ( C‑217/05, EU:C:2006:784, punkt 29).

73 Se, till exempel, dom av den 13 december 2018, Rittinger m.fl. ( C‑492/17, EU:C:2018:1019, punkt 39); och dom av den 5 mars 2019, Eesti Pagar ( C‑349/17, EU:C:2019:172, punkt 49); se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Danqua ( C‑429/15, EU:C:2016:485, punkt 32).

74 Se, till exempel, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 19), och dom av den 2 maj 2019, Asendia Spain ( C‑259/18, EU:C:2019:346, punkt 19).

75 Se fotnot 2 i förevarande förslag till avgörande.

76 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i de förenade målen A.K. m.fl. (Fråga huruvida Högsta domstolens avdelning för disciplinmål är oavhängig), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:551, punkt 120.

77 Dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

78 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, i synnerhet punkterna 11–13).

79 Se, till exempel, dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkterna 23–26), dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 68–74), och dom av den 5 April 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkterna 31–36). Jag kan konstatera att ingen invändning om att begäran om förhandsavgörande inte kan prövas gjordes i sistnämnda mål.

80 Se dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C‑283/09, EU:C:2011:85, punkterna 34–42), dom av den 11 juni 2015, Fahnenbrock m.fl. ( C‑226/13, C‑245/13,C‑247/13 och C‑578/13, EU:C:2015:383, punkt 30), och dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 28).

81 Dom av den 13 mars 2007 ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 62 och 64).

82 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet kommissionen/Polen (De allmänna domstolarnas oavhängighet), C‑192/18, EU:C:2019:529, punkterna 114–116, och förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i de förenade målen i A.K. m.fl. (Fråga huruvida Högsta domstolens avdelning för disciplinmål är oavhängig), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:551, punkterna 145–152.

83 EU:C:2019:531. Se fotnot 5 i förevarande förslag till avgörande.