Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek den 4 mars 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Se mitt förslag till avgörande i målet Asociaţia Forumul Judecătorilor din România ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19 och C‑355/19, EU:C:2020:746) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet AFJR). Se även mitt förslag till avgörande som föredrogs samma dag i målet Statul Român – Ministerul Finanţelor Publice ( C‑397/19, EU:C:2020:747).

3 Se även mina förslag till avgöranden som föredras parallellt i dag i mål C‑379/19, DNA- Serviciul Teritorial Oradea, och i de förenade målen C‑811/19 och C‑840/19, FQ m.fl..

4 EGT C 316, 1995, s. 49.

5 Monitorul Oficial al României, del I, nr 826 av den 13 september 2005.

6 Monitorul Oficial al României, del I, nr 827 av den 13 september 2005.

7 Monitorul Oficial al României, del I, nr 636 av den 20 juli 2018.

8 Monitorul Oficial al României, del I, nr 1076 av den 30 november 2005.

9 Monitorul Oficial al României, del I, nr 819 av den 8 december 2010.

10 Monitorul Oficial al României, del I, nr 75 av den 30 januari 2014.

11 Monitorul Oficial al României, del I, nr 486 av den 15 juli 2010.

12 Monitorul Oficial al României, del I, nr 510 av den 24 juli 2009.

13 Se punkt 23 ovan i det här förslaget till avgörande.

14 I beslutet att begära förhandsavgörande nämns beslut nr 157/2018, nr 153/2018 och nr 2/2019. Det innehåller emellertid ingen information om innehållet i de besluten eller om deras relevans för de nationella målen.

15 Den rumänska regeringen gjorde i sitt skriftliga yttrande gällande att tolkningsfrågorna inte kunde tas upp till sakprövning. Den ändrade emellertid uppfattning i sitt svar på domstolens skriftliga frågor.

16 Se, för ett likande resonemang, dom av den 7 mars 2017, X och X ( C‑638/16 PPU, EU:C:2017:173, punkt 37), dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (Överklagandets suspensiva verkan) ( C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 24), dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 74) eller dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkterna 40 och 41).

17 Se punkterna 86–115 nedan i det här förslaget till avgörande.

18 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 40), dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 51), dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 83), eller dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 34).

19 Se även punkt 24 ovan i det här förslaget till avgörande.

20 Nyligen i dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 45–51).

21 På det sätt som beskrivs ovan i punkt 22 i detta förslag till avgörande.

22 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).

23 Se ovan punkterna 19–21 i detta förslag till avgörande.

24 Den rumänska regeringen har i sitt skriftliga yttrande hävdat att inte heller tolkningsfrågan i förevarande mål kan tas upp till sakprövning. Den rumänska regeringen ändrade emellertid uppfattning i sitt svar på domstolens skriftliga frågor.

25 Se ovan punkt 51 i detta förslag till avgörande.

26 Se ovan fotnot 18 i detta förslag till avgörande.

27 Se ovan punkt 32 i detta förslag till avgörande.

28 Se, för närmare uppgifter, punkterna 204–224 i mitt förslag till avgörande i målet AFJR.

29 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 48–51).

30 Se punkterna 120–182 i förslaget till avgörande i målet AFJR. Detta beslut nämns däremot uttryckligen i de frågor som hänskjutits i mål C‑379/19, som jag bedömer i ett separat förslag till avgörande som föredras i dag.

31 EUT L 354, 2006, s. 56.

32 Se punkterna 204–211 i det förslaget till avgörande.

33 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 29), dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 50), dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 82), eller dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 33).

34 Dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 51), dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 83), eller dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz and Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 34). Min kursivering.

35 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny zastępowany ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 45), och beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C‑256/19, EU:C:2020:523, punkt 43).

36 Se ovan punkterna 52–60 och punkterna 66–67 i detta förslag till avgörande.

37 Se punkt 225 i det förslaget till avgörande.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 58 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 120).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 47 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 167).

40 I beslutet att begära förhandsavgörande i mål C‑357/19 hänvisas det likväl till beslutet om samarbets- och kontrollmekanismen, genom att det påpekas att Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018 granskades i kommissionens rapport om samarbets- och kontrollmekanismen från 2018, som en av de åtgärder som får uppenbara konsekvenser för domstolsväsendets oavhängighet (SWD(2018) 551 final, s. 5 i den rumänska versionen).

41 Se, till exempel, på senare tid dom av den 7 mars 2017, X och X ( C‑638/16 PPU, EU:C:2017:173, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

42 Rapport av den 22 oktober 2019, COM(2019) 499 final, s. 8 och 15 i den engelska versionen (nedan kallad 2019 års rapport om samarbets- och kontrollmekanismen).

43 Se punkterna 214–224 i förslaget till avgörande i målet AFJR.

44 Det här sambandet mellan riktmärkena i bilagan till beslutet om samarbets- och kontrollmekanismen och Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018 har, så som åklagarmyndigheten och domarföreningen Forum påpekat, även konstaterats i 2019 års rapport från kommissionen om samarbets- och kontrollmekanismen, i vilken det uttryckligen hänvisas till Författningsdomstolens aktuella beslut och anges att det har skapat större osäkerhet och att Författningsdomstolens avgöranden direkt påverkar pågående mål om korruption på hög nivå, leder till dröjsmål och återupptagande av rättegångar, och har gjort det möjligt att återuppta flera avslutade mål, under vissa förhållanden och att detta uppenbara slag mot det rättsliga förfarandet även väckte mer omfattande frågor om hur hållbara de framsteg är som Rumänien hittills har gjort när det gäller att bekämpa korruptionen …. 2019 års rapport om samarbets- och kontrollmekanismen, s. 14–15. Se även 2019 års tekniska rapport om samarbets- och kontrollmekanismen, SWD(2019) 393 final, s. 21 och 22.

45 Se punkterna 190–194 i det förslaget till avgörande.

46 Se punkterna 198–202 i mitt förslag till avgörande i målet AFJR.

47 Se punkterna 214–220 i mitt förslag till avgörande i målet AFJR.

48 Dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

49 Vilka beskrivs ovan i punkterna 19–21 i detta förslag till avgörande.

50 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 26), dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 37–40), dom av den 5 april 2017, Orsi och Baldetti ( C‑217/15 och C‑350/15, EU:C:2017:264, punkt 16), dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 30–31), dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 27), och dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 25).

51 Beträffande exportbidrag, se dom av den 28 oktober 2010, SGS Belgium m.fl. ( C‑367/09, EU:C:2010:648, punkt 40 och följande punkter). Vad beträffar indrivning av räntefordringar för felaktiga förmåner inom området den gemensamma jordbrukspolitiken, se dom av den 29 mars 2012, Pfeifer & Langen ( C‑564/10, EU:C:2012:190, punkt 52). Beträffande uppbörd av tullar, se dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 50–53).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 89).

53 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 1 oktober 2020, Úrad špeciálnej prokuratúry ( C‑603/19, EU:C:2020:774, punkt 47 och följande punkter).

54 För fullständighets skull kan det tilläggas att PIF-konventionen av tidsmässiga skäl förefaller vara tillämplig i mål C‑357/19. De faktiska omständigheter som låg till grund för de ifrågavarande domarna föregick ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 2017, s. 29), vilket, enligt artikel 16 i direktivet, ersatte PIF-konventionen och dess protokoll med verkan från och med den 6 juli 2019. Likaså är den konventionen enligt rådets beslut av den 6 december 2007 om Bulgariens och Rumäniens anslutning till den på artikel K3 i fördraget om Europeiska unionen grundade konventionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, till dess protokoll av den 27 september 1996, till protokollet av den 29 november 1996 och till det andra protokollet av den 19 juni 1997 (EUT L 9, 2008, s. 23), tillämplig på Rumänien.

55 Min kursivering

56 Se artikel 2 i rådets akt av den 27 september 1996 om upprättande av ett protokoll till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 313, 1996, s. 1).

57 Dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 45). Se även mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2017:553, punkterna 68 och 69).

58 Se dom av den 15 september 2005, Irland/kommissionen ( C‑199/03, EU:C:2005:548, punkt 31), och dom av den 21 december 2011, Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre ( C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 47).

59 Min kursivering.

60 I exempelvis domen Åkerberg Fransson fann domstolen att den relevanta omständigheten var att de skattetillägg och det åtal som den tilltalade i målet har varit eller är föremål för var tillämpningen av artikel 325 FEUF. Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 27).

61 Om det hade förhållit sig annorlunda, skulle tillämpningsområdet för artikel 325.1 FEUF inte bara vara beroende av utfallet av brottmålet, utan det skulle även, intressant nog, vara annorlunda i början domstolsförfarandet än i slutet av det.

62 Se, även, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 27).

63 Legea nr. 202/2010 privind unele măsuri pentru accelerarea soluționării proceselor (lag nr 202/2010 om åtgärder för att mål ska avgöras snabbare), Monitorul Oficial al României, del I, nr 714 av den 26 oktober 2010.

64 Legea nr. 255/2013 pentru punerea în aplicare a Legii nr. 135/2010 privind Codul de procedură penală și pentru modificarea și completarea unor acte normative care cuprind dispoziții procesual penale (lag nr 255/2013 om tillämpning av lag nr 135/2010 om straffprocesslagen och om ändring och komplettering av vissa rättsakter med bestämmelser om brottmål), Monitorul Oficial al României, del I, nr 515 av den 14 augusti 2013.

65 Legea nr. 207/2018, pentru modificarea și completarea Legii nr. 304/2004 privind organizarea judiciară (lag nr 207/2018 om ändring av lag nr 304/2004 om domstolsväsendets organisation) Monitorul Oficial al României, del I, nr 636 av den 20 juli 2018.

66 Punkt 175 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

67 Punkt 193 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

68 Punkt 188 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

69 Punkt 188 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

70 Bland annat Europadomstolens dom av den 22 december 2009, Parlov-Tkalčić/Kroatien, CE:ECHR:2009:1222JUD002481006.

71 Punkt 189 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

72 Europadomstolen, 5 oktober 2010 DMD GROUP a.s./Slovakien, CE:ECHR:2010:1005JUD001933403 §§ 60 och 61.

73 Punkterna 191 och 192 i Författningsdomstolens avgörande nr 685/2018.

74 De sammanfattas ovan i punkterna 127 och 128 ovan i detta förslag till avgörande.

75 Se, se beträffande aspekten domstol som har inrättats enligt lag, dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 72). Se, för en analys av Europadomstolens rättspraxis, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Review Simpson/rådet och Review HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2019:977, punkt 63 och följande punkter).

76 Det kravet är mer omfattande än principen om laga domstol, vilken främst är inriktad på kriterierna för fördelning av mål. Se, för en liknande distinktion, Rönnau, T. och Hoffmann, A., Vertrauen ist gut, Kontrolle ist besser: Das Prinzip des gesetzlichen Richters am EuGH’, Zeitschrift für Internationale Strafrechtsdogmatik, 7–8, 2018, s. 233–248.

77 Europadomstolen, 2 maj 2019, Pasquini/San Marino, CE:ECHR:2019:0502JUD005095616, §§ 100. Se även dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

78 Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson/Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, stora avdelningen, §§ 231–234.

79 Europadomstolen, 4 maj 2000, Buscarini/San Marino, CE:ECHR:2000:0504DEC003165796, § 2. Se även dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

80 Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson/Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, stora avdelningen, § 216.

81 Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson/Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, stora avdelningen, § 226.

82 Europadomstolen, 4 mars 2003, Posokhov/Ryssland, CE:ECHR:2003:0304JUD006348600, § 43; Europadomstolen, 29 april 2008, Barashkova/Ryssland, CE:ECHR:2008:0429JUD002671603, § 32.

83 Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson/Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, stora avdelningen, §§ 236–241, i vilken domstolen slog fast att inte alla oegentligheter vid utnämning av domare är ägnade att äventyra den rättigheten.

84 Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson/Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, stora avdelningen, §§ 243–252.

85 Dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 75). Min kursivering.

86 Dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 75).

87 Se, vidare, till exempel J. Sillen, The concept of internal judicial independence in the case law of the European Court of Human Rights, European Constitutional Law Review, vol. 15, 2019, s. 104–133.

88 Europadomstolen, 22 december 2009, CE:ECHR:2009:1222JUD002481006, § 86 och där angiven rättspraxis.

89 Ibidem, § 91. Europadomstolen fann emellertid att all tillsyn över domares arbete innebär en viss fara för deras interna oavhängighet och det är omöjligt att utforma ett system som helt undanröjer den faran.

90 Se redan, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60), och dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 29).

91 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 47).

92 Se, exempelvis, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 29 och 36), dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60 och följande punkter), eller dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW ( C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 28 och följande punkter).

93 Till skillnad från dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107), där det inte gick att använda sig av artikel 53 i stadgan, eftersom tvistefrågan i det målet hade harmoniserats helt genom unionsrätten.

94 Se mitt förslag till avgörande i målet Dzivev ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 89–91).

95 Ibidem, punkterna 92–95.

96 För en mer ingående diskussion, se till exempel Kosař, D., Perils of Judicial Self-Government in Transitional Societies, Cambridge University Press, Cambridge, 2016, s. 407, där det görs gällande att vissa former av självstyre för domstolar ger upphov till system med beroende domare inom ramen för ett oavhängigt domstolsväsende, där otillbörligt inflytande utövas av högt uppsatta tjänstemän som ordföranden i domstolar eller tjänstemän vid självstyrande domstolsorgan, inom domstolsväsendet.

97 Det tycks i det här sammanhanget finnas vissa variationer när det gäller medlemsstaternas sätt att förhålla sig till konsekvenserna av brister när det gäller en domstols sammansättning och balansen mellan rätten till en domstol som har inrättats enligt lag och rättssäkerhetsprincipen. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Review Simpson/rådet och Review HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2019:977, punkterna 98–104).

98 Denna part nämner Europadomstolens dom, 15 september 2015, Tsanova-Gecheva/Bulgarien, CE:ECHR:2015:0915JUD004380012, § 108, där Europadomstolen fann att även om de fem domarna i en avdelning inte hade utsetts genom lottning (en omständighet som parterna var oeniga om), förefaller det inte som att kraven i artikel 6 i Europakonventionen har åsidosatts, eftersom det inte finns några andra omständigheter som tyder på en bristande opartiskhet.

99 Se ovan punkt 139 ovan i detta förslag till avgörande.

100 Se, exempelvis, beträffande den interna fördelningen av mål, dom av den 2 oktober 2003, Salzgitter/kommissionen ( C‑182/99 P, EU:C:2003:526, punkterna 28–36), beslut av den 9 december 2009, Marcuccio/kommissionen ( C‑528/08 P, EU:C:2009:761, punkterna 57–60), eller dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkterna 50–55).

101 Se ovan punkt 149 i detta förslag till avgörande.

102 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555), dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936), av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392), och dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30).

103 Se, exempelvis, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 30).

104 Ibidem, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis.

105 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 55), och dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

106 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 47) och dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 36).

107 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl., ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

108 Beträffande kritik, se mina förslag till avgörande i målen Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkt 137 och följande punkter), och Dzivev ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 65–68).

109 C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 121–127.

110 Se, för andra exempel, förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe i målet Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:972, punkterna 81–84), eller mitt förslag till avgörande i målet Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkt 64).

111 Mitt förslag till avgörande i målet Dzivev ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 122 och 123).

112 Dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 33). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 52), och dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 68 och 71).

113 Dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 34).

114 Se dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkterna 35–39).

115 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 41), och dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkt 31).

116 Mitt förslag till avgörande i målet Dzivev ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkt 129).

117 Hur problematisk en sådan bedömning är framgår om man ser till den andra sidan i domstolen, och den potentiella juridiska rådgivning som en brottmålsadvokat förväntas ge till sin klient som svar på en fråga om huruvida den nationella lagstiftning som tillämpas i det aktuella målet är förenlig med unionsrätten: Jag vet inte, det beror på hur det går i andra mål.

118 Se ovan punkterna 167 och 168 i detta förslag till avgörande.

119 Den rumänska regeringen har förklarat att Högsta domstolen i ett brev i mars 2020 lämnade upplysningar om relevant information och statistik rörande: bland annat hur Författningsdomstolens avgöranden nr 685/2018 och nr 17/2019 har påverkat Högsta domstolens verksamhet, hur många mål som berörs, hur många av dessa mål som påverkade unionens ekonomiska intressen, vilka skador som uppstått, hur länge förfarandena pågick samt i hur många mål det fanns risk för straffrihet.

120 Se dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919), vilken gav möjlighet för kommissionen att direkt yrka exakta belopp för skada som vållats unionsbudgeten i överträdelseförfaranden.

121 För exempel, när det gäller brister vid utnämningar av domare, se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Review Simpson/rådet och Review HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2019:977, punkterna 98–104).

122 I den mening som förebådas i punkt 243 i mitt förslag till avgörande i målet AFJR, av vilket framgår att de regler som fästs på pränt döljer en helt annan verklighet. Det kan givetvis innefatta en situation där en viss grupp personer missbrukar vissa allmänna objektiva förfaranden för personliga syften.

123 Se de preskriptionsregler som beskrivs ovan i punkterna 15 och 16 i detta förslag till avgörande.

124 Se ovan punkterna 127–128 i detta förslag till avgörande.

125 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 47).

126 Se, exempelvis, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 29 och 36), dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60 och följande punkter), eller dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW ( C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 28 och följande punkter).

127 Se ovan punkterna 146–156 i detta förslag till avgörande.

128 Se även ovan punkt 119 i detta förslag till avgörande.

129 Se punkterna 227–232 i mitt förslag till avgörande i målet AFJR.

130 Se, beträffande artikel 47 andra stycket i stadgan, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 130 och där angiven rättspraxis).

131 Ibidem, punkterna 124–126 och där angiven rättspraxis.

132 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 52), och av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 115).

133 Ibidem, punkt 121 och där angiven rättspraxis. Min kursivering.

134 Ibidem, punkt 125 och där angiven rättspraxis.

135 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 127), med hänvisning, för ett liknande resonemang, till Europadomstolen, 21 juni 2011, Fruni mot Slovakien, CE:ECHR:2011:0621JUD000801407, § 141, och till Europadomstolen, 6 november 2018, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal, CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, § 144 och där angiven rättspraxis.

136 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 128) med hänvisning till Europadomstolen, 6 maj 2003, Kleyn m.fl. mot Nederländerna, CE:ECHR:2003:0506JUD003934398, § 191 och där angiven rättspraxis, och Europadomstolen, 6 november 2018, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal, CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, §§ 145, 147 och 149 och där angiven rättspraxis.

137 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 134 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 26 mars 2020, Review Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

138 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 133 och där angiven rättspraxis), och av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 54).

139 Dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 56).

140 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 142), och dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 57).

141 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 133 och där angiven rättspraxis).

142 Se, exempelvis, beträffande denna diskussion, D. Grimm, Constitutions, Constitutional Courts and Constitutional Interpretation at the Interface of Law and Politics, EMERJ, vol. 21(3), 2019, s. 55–71; T. Ginsburg och N. Garoupa, Building Reputation in Constitutional Courts: Political and Judicial Audiences, Arizona Journal of International and Comparative Law, vol. 28, 2011, s. 539–568.

143 Se, beträffande denna diskussion i ett jämförande perspektiv, underblåst av det franska författningsrådets särskilda karaktär, Favoreu, L., och Mastor, W., Les cours constitutionnelles, 2 uppl., Dalloz, Paris, 2016, s. 22 och följande sidor.

144 Skulle annars den omständigheten att domare i ett stort antal medlemsstater utses av en statschef eller regeringschef, det vill säga av den verkställande makten, också innebära att ingen av dessa i sig är oavhängig?

145 Bland de många mål som hittills hänskjutits av de nationella författningsdomstolarna, se till exempel dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100), dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107), av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358), och dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl.( C‑62/14, EU:C:2015:400).

146 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385).

147 Se, exempelvis, dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 49–53), eller, på senare tid, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 55 och följande punkter), dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 45 och följande punkter), och dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska domares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 42 och följande punkter).

148 För en översiktlig jämförelse, se exempelvis Cremer, H.-J., Die Wirkungen verfassungsrechtlicher Entscheidungen: Ein Vergleich zwischen der Rechtslage in der Bundesrepublik Deutschland und der Rechtslage in den Staaten Mittel- und Osteuropas, i Frowein, J.A. Marauhn, T. (red.), Grundfragen der Verfassungsgerichtsbarkeit in Mittel- und Osteuropa, Springer, Berlin, 1998, s. 237, eller de olika bidragen i Luchterhandt, O. m.fl. (red.), Verfassungsgerichtsbarkeit in Mittel- und Osteuropa, Nomos, Baden-Baden, 2007.

149 För en jämförande diskussion med exempel från Tyskland, Spanien, Tjeckien, Slovakien och Slovenien, se den volym som getts ut av Ústavní soud (Republiken Tjeckiens författningsdomstol) med titeln The Limits of the Constitutional Review of the Ordinary Courts’ Decisions in the Proceedings on the Constitutional Complaint, Linde, Prag, 2005. Med avseende på kritiken mot att den konstitutionella prövning är alltför omfattande, se till exempel redan Bundesministerium der Justiz, Entlastung des Bundesverfassungsgerichts: Bericht der Kommission, Moser, Bonn, 1998, s. 62–66.

150 För ett exempel på senare tid, se dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑370/17 och C‑37/18, EU:C:2020:260, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

151 Vilka jag nyligen beskrivit och diskuterat i mitt förslag till avgörande i målet Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:94, punkt 80 och följande punkter).

152 Dom av den 11 september 2019, Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:700, punkt 57).

153 Punkterna 240–243 i det förslaget till avgörande.

154 Se även ovan punkt 204 i detta förslag till avgörande.

155 För ytterligare argument som förts fram till domstolen – se närmare mitt förslag till avgörande i målet AFJR, punkterna 235–248.

156 Se, för ett exempel på en sådan situation, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 142–152).

157 Se ovan punkt 7 i detta förslag till avgörande. I det sammanhang som föreligger i förevarande mål ligger användningen av den bestämmelsen inom möjligheternas gräns, under förutsättning att EU-domstolen anammar en viss tolkning av unionsrätten och den hänskjutande domstolen senare tillämpar den på nationell nivå, och därmed eventuellt går emot ett avgörande av Författningsdomstolen. Samma bestämmelse har emellertid redan tillämpats i ett annat parallellt mål vid domstolen: se mitt förslag till avgörande, som jag föredrar i dag, i mål C‑379/19, DNA- Serviciul Territorial Oradea, av vilket framgår att en disciplinär utredning har inletts mot den hänskjutande domaren, eftersom han genom att begära ett förhandsavgörande från EU‑domstolen, har visat att han motsätter sig ett avgörande av Författningsdomstolen.

158 Se, för ett exempel på senare tid, dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

159 På senare tid, till exempel, dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

160 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

161 Dom av den 16 januari 1974, Rheinmühlen-Düsseldorf ( 166/73, EU:C:1974:3).

162 Dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 70).

163 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkterna 27, 28 och 30), och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkterna 68 och 69).

164 Dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkterna 53–55), dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 28), och beslut av den 3 september 2020, Vikingo Fővállalkozó ( C‑610/19, EU:C:2020:673, punkt 75).

165 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:336, punkterna 23–39).

166 Under de förhållanden som nu råder i vissa medlemsstater, kan den rättspraxis som följer av domen Rheinmühlen visserligen komma att väckas till liv igen och få ett nytt strukturellt motiv: att skydda oliktänkande domstolar.

167 Vilken redan följer av artikel 47 i stadgan, jämförd med artikel 6.1 i Europakonventionen. Se även, exempelvis, dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 53 och följande punkter).

168 Se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 58).

169 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 57–58).

170 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz and Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 59). Se även, för ett likande resonemang, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 25), och beslut av den 12 februari 2019, RH ( C‑8/19 PPU, EU:C:2019:110, punkt 47).