Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 2 september 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 11 februari 2015, bpost ( C‑340/13, EU:C:2015:77).

3 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72).

4 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197), dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193), och dom av den 20 mars 2018, Di Puma och Zecca ( C‑596/16 och C‑597/16, EU:C:2018:192).

5 Mitt förslag till avgörande i målet Nordzucker m.fl. (mål C‑151/20) (nedan kallat målet Nordzucker), meddelat samma dag som förevarande förslag till avgörande.

6 EGT L 239, 2000, s. 19.

7 EGT L 15, 1998, s. 14.

8 Dom av den 11 februari 2015, bpost ( C‑340/13, EU:C:2015:77, punkt 48).

9 Dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl. ( 14/68, EU:C:1969:4).

10 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba ( C‑17/10, EU:C:2012:72).

11 Dom av den 25 februari 2021, Slovak Telekom ( C‑857/19, EU:C:2021:139).

12 Dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl. ( 14/68, EU:C:1969:4).

13 Förordning nr 17 Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

14 I artikel 9.3 föreskrevs endast att [s]å länge kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda medlemsstaterna alltjämt behöriga att tillämpa fördragets artiklar 85.1 och 86 ….

15 Dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl. ( 14/68, EU:C:1969:4, punkt 3).

16 Dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen ( C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 338), och dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 97).

17 Dom av den 29 juni 2006, Showa Denko/kommissionen ( C‑289/04 P, EU:C:2006:431, punkterna 52–56), dom av den 29 juni 2006, SGL Carbon/kommissionen ( C‑308/04 P, EU:C:2006:433, punkterna 28–32), och dom av den 10 maj 2007, SGL Carbon/kommissionen ( C‑328/05 P, EU:C:2007:277, punkterna 24–30).

18 Se, till exempel, dom av den 29 juni 2006, Showa Denko/kommissionen ( C‑289/04 P, EU:C:2006:431, punkt 53). Till skillnad från domen av den 14 december 1972, Boehringer Mannheim/kommissionen ( 7/72, EU:C:1972:125, särskilt punkt 4).

19 Dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 97 och där angiven rättspraxis). Se även tribunalens dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen ( T-704/14, ECLI:EU:T:2017:753, punkt 308).

20 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkterna 114–122).

21 Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903).

22 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 118).

23 Ibidem, punkterna 129–134.

24 Dom av den 3 april 2019, Powszechny Zakład Ubezpieczeń na Życie, ( C‑617/17, EU:C:2019:283).

25 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Powszechny Zakład Ubezpieczeń na Życie ( C‑617/17, EU:C:2018:976, punkt 45).

26 Dom av den 25 februari 2021, Slovak Telekom ( C‑857/19, EU:C:2021:139, punkt 43).

27 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkterna 114–122), vilket jag har behandlat ovan i punkt 47.

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Powszechny Zakład Ubezpieczeń na Życie ( C‑617/17, EU:C:2018:976, punkt 45), vilket jag har behandlat ovan i punkt 49.

29 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1).

30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Marine Harvest ( C‑10/18 P, EU:C:2019:795, punkt 95, fotnot 34).

31 Se, till exempel, Sarmiento, D., Ne Bis in Idem in the Case-Law of the European Court of Justice, i Van Bockel, B. (red.), Ne Bis in Idem in EU Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2016, s. 130; Nazzini, R., Parallel Proceedings in EU Competition Law. Ne Bis In Idem as a Limiting Principle, i Van Bockel, B. (red.), Ne Bis in Idem in EU Law, Cambridge University Press, Cambridge 2016, sidorna 143–145. Se även Luchtman, M., The ECJ’s Recent Case Law on Ne Bis in Idem: Implications For Law Enforcement in a Shared Legal Order, Common Market Law Review, vol. 55, 2018, s. 1724.

32 Av den 22 november 1984, CETS nr 117.

33 Av den 16 december 1966: Ingen må rannsakas eller straffas på nytt för ett brott, för vilket han redan blivit slutligt fälld till ansvar eller frikänd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i varje land. (Min kursivering).

34 Artikel 3.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1).

35 Se, för ytterligare exempel, artikel 11.1 c i rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102) och artikel 9.1 c i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

36 Dom av den 9 mars 2006, van Esbroeck ( C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 36), dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkt 54), dom av den 28 september 2006, van Straaten ( C‑150/05, EU:C:2006:614, punkt 48), dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkt 26), dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39), och dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 71 och där angiven rättspraxis), av vilka det senare målet avsåg en tidigare fällande dom som meddelats i ett tredjeland.

37 Dom av den 9 mars 2006, van Esbroeck ( C‑436/04, EU:C:2006:165).

38 United Nations Single Convention on Narcotic Drugs, 1961. UNTS, vol. 520, s. 151 (i dess lydelse enligt 1972 års protokoll, UNTS, vol. 976, s. 3).

39 Dom av den 9 mars 2006 van Esbroeck ( C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 27).

40 Ibidem, punkt 28.

41 Ibidem, punkt 31.

42 Ibidem, punkt 32.

43 Se även dom av den 28 september 2006, van Straaten ( C‑150/05, EU:C:2006:614, punkt 41), dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkt 26), eller dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39).

44 Vilket, exempelvis, generaladvokaten Cruz Villalón konstaterade i sitt förslag till avgörande i målet Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2012:340, punkt 77).

45 Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, § 82).

46 Ibidem, § 78.

47 Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011).

48 Se dock Europadomstolens dom av den 23 oktober 1995, Gradinger mot Österrike, (CE:ECHR:1995:1023JUD001596390). I det beslutet fann Europadomstolen att även om de båda ifrågavarande brottens benämning, egenart och syfte skilde sig åt hade artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen åsidosatts eftersom de båda besluten avsåg samma beteende.

49 Europadomstolens dom av den 30 juli 1998, Oliveira mot Schweiz (CE:ECHR:1998:0730JUD002571194, §§ 25–29). Se även Europadomstolens dom av den 14 september 1999, Ponsetti och Chesnel mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0914DEC003685597, § 5), dom av den 2 juli 2002, Göktan mot Frankrike (CE:ECHR:2002:0702JUD003340296, § 50), och dom av den 24 juni 2003, Gauthier mot Frankrike (CE:ECHR:2003:0624DEC0006117800, § 14).

50 Europadomstolens dom av den 29 maj 2001, Franz Fischer mot Österrike (CE:ECHR:2001:0529JUD00379509, § 29).

51 Se även Europadomstolens dom av den 30 maj 2002, W.F. mot Österrike (CE:ECHR:2002:0530JUD003827597, § 28), dom av den 6 juni 2002, Sailer mot Österrike (CE:ECHR:2002:0606JUD003823797, § 28), dom av den 2 september 2004, Bachmaier mot Österrike (CE:ECHR:2004:0902DEC00774130), dom av den 14 september 2004, Rosenquist mot Sverige (CE:ECHR:2004:0914DEC006061900), dom av den 7 december 2006, Hauser-Sporn mot Österrike (CE:ECHR:2006:1207JUD003730103, § 45), dom av den 1 februari 2007, Storbråten mot Norge (CE:ECHR:2007:0201DEC001227704), dom av den 26 juli 2007, Schutte mot Österrike (CE:ECHR:2007:0726JUD001801503, § 42), dom av den 11 december 2007, Haarvig mot Norge (CE:ECHR:2007:1211DEC001118705), och dom av den 4 mars 2008, Garretta mot Frankrike (CE:ECHR:2008:0304DEC000252904, § 86).

52 Europadomstolens dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903 §§ 81 och 82).

53 Ibidem, § 84.

54 Europadomstolens dom av den 4 mars 2014, Grande Stevens mot Italien (CE:ECHR:2014:0304JUD001864010, §§ 221 och 227), dom av den 27 januari 2015, Rinas mot Finland (CE:ECHR:2015:0127JUD001703913, §§ 45 och 46), dom av den 10 februari 2015, Österlund mot Finland (CE:ECHR:2015:0210JUD005319713, § 41), dom av den 30 april 2015, Kapetanios m.fl. mot Grekland (CE:ECHR:2015:0430JUD000345312, §§ 64 och 74), och dom av den 9 juni 2016, Sismanidis och Sitaridis mot Grekland (CE:ECHR:2016:0609JUD006660209, § 44). Se även Europadomstolens dom av den 18 oktober 2011, Tomasović mot Kroatien (CE:ECHR:2011:1018JUD005378509, §§ 28–32).

55 Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, § 130).

56 Ibidem, § 147. Se även § 153.

57 Se Europadomstolens dom av den 13 december 2005, Nilsson mot Sverige (2005:1213DEC007366101), dom av den 20 maj 2014, Glantz mot Finland (CE:ECHR:2014:0520JUD003739411, § 61), dom av den 20 maj 2014, Nykänen mot Finland (CE:ECHR:2014:0520JUD001182811, §§ 50 och 51), dom av den 27 november 2014, Lucky Dev mot Sverige (CE:ECHR:2014:1127JUD000735610, § 62), och dom av den 17 februari 2015, Boman mot Finland (CE:ECHR:2015:0217JUD004160411, §§ 42 och 43). Se även Europadomstolens dom av den 30 maj 2000, R.T. mot Schweiz (CE:ECHR:2000:0530DEC003198296).

58 Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, § 132).

59 Ibidem, § 134.

60 Ibidem, § 111.

61 Ibidem, § 106.

62 Ibidem, § 124.

63 Europadomstolens dom av den 18 maj 2017, Jóhannesson mot Island (CE:ECHR:2017:0518JUD002200711), dom av den 6 juni 2019, Nodet mot Frankrike (CE:ECHR:2019:0606JUD004734214), och dom av den 8 juli 2019, Mihalache mot Rumänien (CE:ECHR:2019:0708JUD005401210, §§ 84 och 85). I Europadomstolens dom av den 13 juni 2017, Šimkus mot Litauen (CE:ECHR:2017:0613JUD004178811, §§ 46 och 47), tycks Europadomstolen ha uteslutit att båda delarna ska vara uppfyllda, även om betydelsen av kriteriet i målet A och B verkar framgå. I Europadomstolens dom av den 8 oktober 2019, Korneyeva mot Ryssland (CE:ECHR:2019:1008JUD007205117, § 58), erinras det om kriteriet, men det tillämpas inte, eftersom det inte har gjorts gällande att de båda förfarandena i fråga utgjort en sammanhängande rättslig åtgärd, i den mening som avses i målet A och B. I motsats härtill ansågs båda delarna vara uppfyllda i Europadomstolens dom av den 8 oktober 2020, Bajčić mot Kroatien (CE:ECHR:2020:1008JUD00673341, §§ 45 och 46).

64 Se fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

65 Se, till exempel, Burić, Z, Ne Bis in Idem in European Criminal Law – Moving in Circles? EU and Comparative Law Issues and Challenges Series, 2019, sidorna 507–520; Luchtman, M., The ECJ’s Recent Case Law on Ne Bis in Idem: Implications For Law Enforcement in a Shared Legal Order, vol. 55, Common Market Law Reports, vol. 55, 2018, 1725–50, s. 1717; Peeters, B., The Ne Bis in Idem Rule: Do the EUCJ and the ECtHR Follow the Same Track?’, vol. 4, EC Tax Review, vol. 4, 2018, sidorna 182–185 och 182; Serneels, C. Unionisation of the European Court of Human Rights’ ne bis in idem jurisprudence: the Case of Mihalache v Romania, New Journal of European Criminal Law, vol. 11(2), 2020, sidorna 232–234; Lo Schiavo, G., The Principle of Ne Bis In Idem and the Application of Criminal Sanctions: of Scope and Restrictions, European Constitutional Law Review, vol. 14(3), 2018, sidorna 644–663, och Vetzo, M., The Past, Present and Future of the Ne Bis in Idem Dialogue Between the Court of Justice of the European Union and the European Court of Human Rights: The Cases of Menci, Garlsson and Di Puma, REALaw, vol. 11(55), 2018, sidorna 70–74.

66 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 37).

67 Förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Menci ( C‑524/15, EU:C:2017:667).

68 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 63).

69 Ibidem, punkt 43.

70 Ibidem, punkt 44.

71 Dom av den 20 mars 2018, Di Puma och Zecca ( C‑596/16 och C‑597/16, EU:C:2018:192, punkt 42).

72 Dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 46).

73 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 45).

74 Ibidem, punkt 46.

75 Ibidem, punkterna 53 och 55.

76 Punkterna 55–58 ovan i detta förslag till avgörande.

77 Ovan, punkt 52 i detta förslag till avgörande.

78 Se, för närmare detaljer, mitt parallella förslag till avgörande i målet Nordzucker.

79 Dom av den 25 februari 2021, Slovak Telekom ( C‑857/19, EU:C:2021:139).

80 Europadomstolens dom av den 23 november 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (CE:ECHR:1976:1123JUD000510071, § 82).

81 Se, till exempel, Franssen, V., La notion pénale: mot magique ou critère trompeur? Réflexions sur les distinctions entre le droit pénal et le droit quasi pénal, i Brach-Thiel, D. (red), Existe-t-il encore un seul non bis in idem aujourd’hui?, L’Harmattan, Paris, 2017, sidorna 57–91.

82 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 18 oktober 2011, Tomasović mot Kroatien (CE:ECHR:2011:1018JUD005378509, § 19 och där angiven rättspraxis).

83 Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, §§ 105–107).

84 EU-domstolen anammade Engel-kriterierna i dom av den 5 juni 2012, Bonda ( C‑489/10, EU:C:2012:319, punkt 37), och även senare i dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

85 EU-domstolen var nyligen beredd att gå så långt som till att förbjuda ett enbart tillfälligt omhändertagande för att kontrollera huruvida en person skulle kunna utlämnas för att bli föremål för ett andra straffrättsligt förfarande i ett tredjeland, se dom av den 12 maj 2021, Förbundsrepubliken Tyskland (Rött meddelande från Interpol) ( C‑505/19, EU:C:2021:376, punkterna 72–82).

86 Med de enskilda åtgärder som anges i punkterna 79–83 i detta förslag till avgörande.

87 Den aspekten undersöks inte i domen av den 20 mars 2018, Di Puma och Zecca ( C‑596/16 och C 597/16, EU:C:2018:192).

88 Min kursivering. Se dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 43), och dom Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 45).

89 I likhet med generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Menci ( C‑524/15, EU:C:2017:667, punkt 82).

90 Intressant nog har domstolen i ett antal andra lagstiftningssammanhang, även i fråga om artikel 325 FEUF, vidhållit att tillämpningsområdet för en unionsbestämmelse ska bedömas på ett normativt sätt och på förhand med avseende på vissa typer av nationella förfaranden. Detta tillämpningsområde kan inte göras beroende av utgången i efterhand av förfarandet i fråga. Se, för en diskussion med ytterligare hänvisningar i detta avseende, mitt förslag till avgörande i de förenade målen Ministerul Public – Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie m.fl. ( C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170, punkterna 109–115).

91 Ovan, punkt 80 i detta förslag till avgörande.

92 Ovan, punkt 81 i detta förslag till avgörande.

93 Där sådana antydningar ursprungligen har gjorts inom ramen för Europakonventionen – se Europadomstolens dom av den 30 juli 1998, Oliveira mot Schweiz (CE:ECHR:1998:0730JUD002571194, § 27), och på senare tid i Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, § 130).

94 Se, som ett exempel, mitt förslag till avgörande i det parallella målet Nordzucker.

95 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1). (nedan kallad dataskyddsförordningen).

96 Vilket nyligen visats i dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl. ( C‑645/19, EU:C:2021:483).

97 Ovan punkterna 102–105 i detta förslag till avgörande.

98 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 117).

99 Min kursivering.

100 Min kursivering.

101 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Menci ( C‑524/15, EU:C:2017:667, punkt 91 och fotnot 79).

102 I målet Toshiba, som jag har behandlat tidigare (ovan, punkt 47), uteslöt min framstående kollega generaladvokaten Kokott i begreppsmässigt hänseende det rättsliga intresset från begreppet idem. Endast identiska omständigheter skulle spela roll. Sedan inordnade hon ändå de (negativa) effekterna av en kartell och de konkurrensbegränsande följder som den gav upphov till under de faktiska omständigheterna i målet. Om de negativa (sociala) effekterna (på de skyddade rättsliga intressena) emellertid inbegrips i de faktiska omständigheterna, har då villkoret om samma skyddade rättsliga intresse verkligen försvunnit ur blickfältet?

103 Ovan, punkt 81 i detta förslag till avgörande.

104 Europadomstolens dom av den 13 december 2005, Nilsson mot Sverige (CE:ECHR:2005:1213DEC007366101, punkterna 10 och11). Till skillnad från Europadomstolens dom av den 28 oktober 1999, Escoubet mot Belgien (CE:ECHR:1999:1028JUD002678095, § 38).

105 Europadomstolens dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011, §§ 131 och 132).

106 Se, för ett konkret exempel och en ingående diskussion, mitt förslag till avgörande i målet Grundza ( C‑289/15, EU:C:2016:622).

107 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 44).

108 Ibidem, punkt 45.

109 Dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkterna 46 och 59).

110 Dom av den 20 mars 2018, Di Puma och Zecca ( C‑596/16 och C‑597/16, EU:C:2018:192, punkterna 43 och 44).

111 Se till exempel, i detta sammanhang, det förfarande som för närvarande är anhängigt i mål C‑252/21, Facebook m.fl., vilket bland annat avser frågan om behörighet för en nationell konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat än den där ett företag har sitt huvudkontor, varvid enligt dataskyddsförordningen det senare kriteriet vanligen är avgörande för att ge den nationella dataskyddsmyndigheten behörighet.

112 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkterna 130 och 131).

113 Europadomstolens dom av den 27 september 2011, Menarini Diagnostics S.R.L. mot Italien (CE:ECHR:2011:0927JUD004350908, § 40).

114 Punkterna 43–52 ovan i detta förslag till avgörande.

115 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 35).