Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 16 september 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Brysselkonventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

4 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61).

5 EUT L 199, 2007, s. 73.

6 EGT L 12, 2001, s. 1.

7 Cass. com., avgörande av den 24 september 2013 i mål nr 12–19.790. Se även Cass. com., avgörande av den 18 oktober 2016 i mål nr 15–10.384, Cass. com., avgörande av den 15 januari 2020 i mål nr 17–27.778, och Cass. com., avgörande av den 4 mars 2020 i mål nr 18–15.651.

8 För ett exempel från ett mål vid unionsdomstolarna, se beslut av den 12 juni 2012, Strack/kommissionen ( T‑65/12 P, EU:T:2012:285).

9 Denna möjlighet prioriteras av kärande i den mån de, med eller utan fog, befarar att domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist har förutfattade meningar eller vill undvika eventuella merkostnader i samband med handläggningen av förfarandet på distans.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 39), dom av den 25 oktober 2012, Folien Fischer och Fofitec ( C‑133/11, EU:C:2012:664, punkterna 31 och 32), dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 19), och dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkt 22).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2002, Henkel ( C‑167/00, EU:C:2002:555, punkt 46), dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 26), dom av den 3 april 2014, Hi Hotel HCF ( C‑387/12, EU:C:2014:215, punkt 28), dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 39) och dom av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag ( C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 27).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 27).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988, Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 19) eller dom av den 15 januari 2004, Blijdenstein ( C‑433/01, EU:C:2004:21, punkt 25), dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 24), och dom av den 12 september 2018, Löber ( C‑304/17, EU:C:2018:701, punkterna 17 och 18). Enligt domstolens praxis innebär behovet av en strikt tolkning av bestämmelserna om särskild behörighet dock endast att bestämmelserna i artikel 7 inte ska ges en mer vidsträckt tolkning än dess målsättning kräver. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2016, Schmidt ( C‑417/15, EU:C:2016:881, punkt 28) eller dom av den 25 mars 2021, Obala i lučice ( C‑307/19, EU:C:2021:236, punkt 76).

14 Den skadevållande händelsen definieras som den omständighet som förorsakat skadan. Se dom av den 16 juli 2009, Zuid-Chemie ( C‑189/08, EU:C:2009:475, punkt 27).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkterna 23 och 38), och av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag ( C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 29). Av det skälet har domstolen, som jag kommer att redogöra för nedan, erkänt att domstolarna i den ort där den skadelidande har centrum för sina intressen är behöriga, utan att ett sådant kriterium anges i förordning nr 1215/2012.

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2014, Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7, punkt 23) och dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 25).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Zuid-Chemie ( C‑189/08, EU:C:2009:475, punkt 27).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 32) och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 29).

19 Se dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 55). I denna dom har domstolen hänvisat till begreppet bankkonto utan att närmare precisera detta. Jag erinrar emellertid om att begreppet bankkonto är ett allmänt begrepp. Eftersom domstolen i det ovannämnda målet använde detta ord i singular går det att dra slutsatsen att domstolens avsikt var att hänvisa till ett visst slags konto. Med tanke på vilka finansiella produkter det rör sig om förefaller detta särskilda konto implicit, men med nödvändighet, vara det värdepapperskonto där värdepappren deponerades, eftersom det är på detta konto som värdet på värdepappren registrerades och följaktligen där den skada som käranden lidit uppkom.

20 Dom av den 12 maj 2021, Vereiniging van Effectenbezitters ( C‑709/19, EU:C:2021:377, punkt 37).

21 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 33). Vid fastställandet av orten för den skadevållande händelsen slog domstolen fast att vid ärekränkning genom en tidningsartikel som spridits inom flera staters territorium är denna ort den ort där utgivaren av den omtvistade publikationen är etablerad, eftersom den utgör ursprungsorten för skadan från vilken ärekränkningen har uttalats och spridits ut. Ibidem punkt 24.

22 Laazouzi, M., L’extension du for européen aux personnes morales victimes d’atteintes aux droits de la personnalité sur Internet, JCP G, no49, 4 december 2017, s. 2225.

23 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkterna 45 och 46).

24 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 48). Domstolen motiverade därefter denna lösning med att begreppet centrum för den drabbades intressen i princip pekar ut den plats där den skada som orsakats av innehåll på internet tydligast uppkommer. Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 33). Denna lösning har nyligen bekräftats i domen av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag ( C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 31). Domstolen uttalade att den ort där skadan inträffade inte avser den ort där käranden har sin hemvist eller huvuddelen av sin förmögenhet av det enda skälet att käranden har lidit ekonomisk skada där till följd av en förmögenhetsförlust som inträffat och som han har lidit i en annan konventionsstat. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 21) och dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 35). Skälet för denna rättspraxis förefaller vara att den ort där skadan inträffade inte kan presumeras: en sådan behörighet kan emellertid motiveras i den mån kärandens hemvist sammanfaller med den ort där den omständighet som orsakat skadan inträffat eller den ort där skadan uppkommit. Dom av den 12 september 2018, Löber ( C‑304/17, EU:C:2018:701, punkt 25) och dom av den 12 maj 2021, Vereniging van Effectenbezitters ( C‑709/19, EU:C:2021:377, punkt 29). Det ska emellertid noteras att vid förtal åsamkas käranden inte enbart ekonomisk skada, utan framför allt även ideell skada. I domen i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan gjorde domstolen å andra sidan inte intressecentrum till ett anknytningsmoment som ska användas i alla situationer. För att komma fram till slutsatsen att [k]riteriet centrum för den drabbades intressen pekar … ut den plats där den skada som orsakats av innehåll på internet tydligast uppkommer, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 utgick domstolen från antagandet att den påstådda skadan i allmänhet märks tydligast där personen i fråga har centrum för sina intressen. Min kursivering. Det kan därför antas att domstolen inte exkluderade att den ort där skadan inträffade under vissa omständigheter de facto kan eller inte kan vara centrum för intresset hos den ifrågavarande personen.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 49). Eftersom detta anknytningskriterium enligt punkt 42 i domen i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan, i synnerhet när det gäller online-innehåll, kan motiveras med att en sådan skada i allmänhet känns mest på den plats där den berörda personen har centrum för sina intressen, med hänsyn till det anseende denne åtnjuter på denna ort, ska begreppet centrum för intressen förstås på så sätt att det närmare bestämt avser den ort där den berörda personen drar störst ekonomiska, politiska, sociala eller relationsmässiga fördelar av sitt anseende.

26 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 51). Vad gäller fastställandet av orten för den skadevållande händelsen vid förtal på internet har domstolen slagit fast att detta inte är den ort där meddelandet lades ut, utan den ort där beslutet att sprida meddelandet (uttryckligen eller underförstått) fattades, vilken presumeras vara orten för bolagets säte eller webbplats eller ägarens hemvist. Se, vad gäller upphovsrättsintrång på internet, dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 25) och, vad gäller annonsering som utgör intrång i ett varumärke, dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 38) Vad gäller defekta produkter anser domstolen dock att orten för den skadevållande händelsen inte är den ort där beslutet om att sätta produkten i omlopp fattades, utan i princip den ort där den aktuella produkten tillverkas. Se dom av den 16 januari 2014, Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7, punkt 26).

27 Detta kriterium, som i huvudsak grundar sig på en objektiv tolkning av begreppet spridning, skulle kunna behöva utvecklas för att ta hänsyn till det mer subjektiva synsätt som domstolen utvecklat med avseende på begreppet immateriella rättigheter i samband med en överföring till allmänheten, bland annat i domarna av den 8 september 2016, GS Media ( C‑160/15, EU:C:2016:644, punkterna 35 och 48–55) och av den 22 juni 2021, YouTube och Cvando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkterna 68 och 81–89).

28 Dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkterna 36 och 45).

29 Dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkterna 22 och 36).

30 Dom av den 3 april 2014, Hi Hotel HCF ( C‑387/12, EU:C:2014:215, punkt 39).

31 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2014:2212, punkt 43).

32 Se punkterna 36 och 39 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2014:2212).

33 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkterna 36 och 38). I punkt 37 konstaterar domstolen således följande: Om den påstådda skadan är av materiell eller immateriell art kan förvisso ha betydelse för om den är reparabel, men det saknar betydelse när det gäller att bestämma centrum för den berörda personens intressen såsom varande den plats där en domstol bäst kan bedöma den faktiska inverkan av en publicering på internet och huruvida denna varit till skada.

34 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 41).

35 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 48). Min kursivering.

36 Även om denna fråga inte tas upp i förevarande mål uppkommer frågan om tillämpningen av principen om en mosaik av behöriga domstolar även vid käromål som inte syftar till att avlägsna eller rätta innehåll, utan till att blockera åtkomsten till innehållet. För att motivera sin lösning avseende käromål om avlägsnande eller rättelse av innehåll har domstolen grundat sig på att yrkandena om rättelse eller avlägsnande av innehåll är odelbara, vilket inte är fallet för yrkanden om blockering av innehåll, eftersom den blockeringen kan vara geografiskt lokaliserad. Se dom av den 15 september 2016, McFadden ( C‑484/14, EU:C:2016:689, punkt 95) och dom av den 24 september 2019, Google (Territoriell räckvidd för borttagandet av länkar) ( C‑507/17, EU:C:2019:772, punkt 73).

37 Se Bizer, A., International jurisdiction for Violations of Personality Rights on the Internet: Bolagsupplysningen Common Market Law Review, volym 55(6), 2018, s. 1941–1957. I svaret på den andra och den tredje frågan, angående möjligheten att väcka talan vid domstol i den medlemsstat där någons centrum för intressen befinner sig, hänvisade domstolen till situationen för en person som väckt talan om rättelse av vissa uppgifter och till full ersättning för skadan, medan det av lydelsen av svaret på den första frågan framgår att domstolen i det svaret endast beaktade yrkanden om rättelse eller avlägsnande av innehåll.

38 Det går tvärtom att argumentera för att artikel 48 i domen av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766), i vilken de skäl anges som föranledde domstolen att inte tillämpa principen om mosaikliknande behörighet i fråga om rättelse eller avlägsnande, formulerats för att motivera ett särskiljande snarare än en fullständig ändring av densamma. Jag anser emellertid inte att ordalydelsen i denna punkt är så explicit att det går att dra slutsatsen att domstolen med nödvändighet avsåg att behålla mosaikprincipen vid skadeståndsyrkanden.

39 Se, för ett liknande resonemang, även L. Idot, Compétence en matière délictuelle, commentaire, Europe, No°12, december 2017, comm. 494 och Corneloup, S., Muir Watt, H., Le for du droit à l’oubli, Rev. Crit. DIP, 2018, s. 297 och s. 300.

40 Generaladvokaten Bobek anför ett annat argument i punkt 84 i sitt förslag till avgörande, nämligen att rättsmedlen är odelbara. Jag anser dock att detta argument endast avser en talan om rättelse eller avlägsnande av online-innehåll.

41 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:554, punkterna 78 och 79).

42 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:554, punkt 80).

43 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bobeks förslag till avgörande i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:554, punkterna 85–88).

44 Picod, F., Les revirements de jurisprudence de la Cour de justice de l’Union européenne, Intervention au Max Planck Institute Luxembourg for Procedural Law, 14 juni 2017. Se även, vad gäller denna fråga, Carpano, E., Le revirement de jurisprudence en droit européen, Bruylant, Bryssel, 2012.

45 Dom av den 30 april 1996, Cabanis-Issarte ( C‑308/93, EU:C:1996:169, punkt 34).

46 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 10) och dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 13, 14, 16–20, 59 och 61).

47 Se dom av den 30 april 1996, P/S ( C‑13/94, EU:C:1996:170, punkt 13) och förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet P/S ( C‑13/94, EU:C:1995:444).

48 Som jämförelse förefaller det första ifrågasättandet av följderna av en så kallad ubik datateknik, som är ett mer omfattande begrepp, ha skett i en artikel av M. Weiser med titeln The computer for the XXIst century som publicerades i Scientific American, 1991, vol. 265, s. 3.

49 http://www.digitalbuzzblog.com/facebook-statistics-stats-facts-2011/

50 Se, exempelvis, dom av den 2 mars 2017, DI/EASO ( T‑730/15 P, ej publicerad, EU:T:2017:138, punkt 86). Eftersom behörighetsreglerna inte innehåller en presumtion om tillämplig lag är den mosaikliknande metoden i princip neutral vad gäller risken för överreglering till följd av innehållets upphovsmans och utgivares skyldighet att säkerställa efterlevnaden av lagstiftningskraven i de olika medlemsstater där innehållet kommer att vara åtkomligt. Den omständigheten att vissa domstolar har exklusiv behörighet innebär nämligen inte att fastställandet av tillämplig lag föregrips. Även om detta kan ses som en praktisk fiktion bör de domstolar som är behöriga att pröva en talan om ersättning av hela skadan i teorin tillämpa lagstiftningen i de olika medlemsstater där innehållet är åtkomligt för att fastställa vilket belopp som ska betalas i skadestånd.

51 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 47).

52 Internet ökar förvisso ett meddelandes potentiella publik. När det gäller en persons anseende innebär detta dock inte att en person som utsatts för förtal nödvändigtvis är känd i hela Europa.

53 Det bör exempelvis noteras att internetanvändare från olika medlemsstater inte tittar på samma saker på en webbplats, eller gör detta olika länge. Se, exempelvis, Miratech, Étude internationale: les habitudes des internautes suivant les pays, 2013.

54 Se, exempelvis, domen från Supreme Court of Ireland (Irlands högsta domstol) av den 15 mars 2012, Coleman mot MGN Ltd [2012] IESC 20, i vilken nämnda domstol förklarade sig sakna behörighet att pröva en förtalstalan enligt vad som numera är artikel 7.2 i Brysselförordningen, eftersom det inte var styrkt att en person med hemvist i Irland faktiskt hade haft åtkomst till den aktuella online-publiceringen.

55 Se, vad gäller denna fråga, G.W. Prings (1989) SLAPPs: Strategic Lawsuits Against Public Participation, 7 Pace Envtl. L: Rev. 1989, 3, P. Canan (1989), the SLAPP from a sociological Perspective, 7 Pace Envtl. L: Rev. 1989, 23 och N. Landry SLAPP - Bâillonnement et répression judiciaire du discours politique, Ecosociété, 2012.

56 Det är inte ens möjligt att ta tillräcklig hänsyn till direkta kostnader. Ersättning utgår endast för advokaters standardtaxor även om dessa ofta tar ut ett högre arvode, särskilt när en person vänder sig till en internationell advokatbyrå för att undvika att behöva ha kontakt med olika advokatbyråer i olika länder. Ofta tar rättegångskostnadsreglerna inte heller hänsyn till den omständigheten att parten måste betala alla dessa kostnader i förskott.

57 Se, exempelvis, dom av den 25 oktober 2012, Folien Fischer och Fofitec ( C‑133/11, EU:C:2012:664). Möjligheten att väcka en negativ fastställelsetalan finns exempelvis i nederländsk rätt, men inte i fransk rätt. Se Committee of experts on Human Rights Dimensions of automated data processing and different forms of artificial intelligence, Study on forms of liability and jurisdictional issues relating to the application of civil and administrative law in matters of defamation in the member states of the Council of Europe, Europarådets studie, DGI(2019)04, s. 24. Se även, vad gäller denna fråga, Bouthinon-Dumas, H., De Beaufort, V., Jenny, F., Masson A., Stratégie d’instrumentalisation juridique et concurrence, Larcier, 2013, s. 37.

58 I vissa rättssystem finns mekanismer för att förebygga denna typ av processtrategi, såsom exempelvis regeln om forum non conveniens i de rättssystem som tillämpar common law.

59 Se, i detta avseende, dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 41).

60 Detsamma gäller exempelvis vid skada till följd av en kartell mellan leverantörer. Även om moderbolaget sköter förhandlingarna om inköp av råvaror betalas dessa oftast av dotterbolagen, som kanske inte till 100 procent ägs av moderbolaget. Det är således i deras räkenskaper, och inte i moderbolagets räkenskaper, som de merkostnader som kartellen gett upphov till visar sig. Beroende på hur en koncern organiserar sina inköp kan de skadelidande parterna därför vara antingen moderbolagen eller vart och ett av dotterbolagen.

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 39).

62 Se Dow Jones och Company Inc mot Gutnick [2002] HCA 56; 210 CLR 575; 194 ALR 433; 77 ALJR 255 (10 december 2002), punkt 39 (de som lägger ut uppgifter på webben gör detta med vetskap om att de uppgifter som de gör åtkomliga blir åtkomliga i hela världen, utan några geografiska begränsningar).

63 Det vill säga genom att bortse från att vissa aktier i samma bolag kan vara onoterade eller kan säljas utanför den fondbörs där de är noterade.

64 Det kan i detta avseende noteras att förutsebarhetsmålet rör både upphovsmannen av det påtalat ärekränkande innehållet och den person som innehållet handlar om, Se exempelvis dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 35).

65 Framför allt kan fastställandet av en exakt plats vara ännu mer oförutsägbart när det som är föremål för ärekränkningen exempelvis inte är bolagsnamnet utan ett av de många varumärken som bolaget använder. Frågan uppkommer även huruvida ett varumärke, till skillnad från ett firmanamn, omfattas av personlighetsskyddet. Om så är fallet uppkommer frågan hur kriteriet om centrum för ett bolags intressen ska tillämpas när samma varor säljs under olika varumärken i olika länder. Ska det därav dras slutsatsen att ett separat intressecentrum finns för vart och ett av varumärkena, även om domstolen tidigare resonerat kring intressecentrum för det berörda bolaget.

66 Se, exempelvis, Rönnegard, D., & Craig Smith, N., Shareholder Primacy vs. Stakeholder Theory: The Law as Constraint and Potential Enabler of Stakeholder Concern, i Harrison, J. S., Barney, J., Freeman, R., & Phillips, R., (Eds.), The Cambridge Handbook of Stakeholder Theory, CUP, Cambridge, 2019, s. 117–131 och, i French, Tchotourian, I, Doctrine de l’entreprise et école de Rennes: La dimension sociétale, politique et philosophique des activités économiques affirmée – Présentation d’un courant de pensée au service de l’homme, i Champaud, C. (Ed.), L’entreprise dans la société du 21e siècle, Larcier, Bruxelles, 2013, s. 131–174.

67 I sin dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkterna 52 och 53), slog domstolen exempelvis fast att vid en skada som består i en merkostnad som uppstått till följd av ett konstlat överpris … återfinns [den ort där skadan uppkom] i princip där den skadelidande har sitt säte.

68 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 41).

69 Dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 43). Jag påpekar i detta sammanhang att domstolen tycks ha gett begreppet centrum för intressen en annan innebörd än den som ges i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19). I den bestämmelsen definieras platsen för de huvudsakliga intressena som den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man.

70 Även om det ur detta perspektiv kan vara frestande att anse att den plats där bolaget gör störst vinst bör ses som centrum för bolagets intressen, eftersom ett bolag måste täcka sina kostnader för att överleva, anser jag att i stället att centrumet för bolagets intressen bör vara den plats där bolaget har störst affärsmarginal (omsättning minus inköpskostnaden för de sålda varorna). En annan fråga som kan uppkomma är när bedömningen av var en juridisk person har centrum för sina intressen bör ske, vid tidpunkten för skadan eller vid den tidpunkt då talan väcks.

71 I sin dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766), tycks domstolen i punkt 42 mena att den skadelidandes centrum för intressen, på grund av de faktiska omständigheterna i det målet, var i Sverige, eftersom bolaget bedrev merparten av sin verksamhet där. Domstolen specificerade dock inte om den med verksamhet avsåg sökandens kunder eller de produktionsmedel som användes för att tillgodose dessa kunder.

72 Guimaraes, G., The Corporate Ad; Wall Street’s Supersalesman, Industry Week, 10 juni 10 1985, och Boistel, P., La réputation d’entreprise: un impact majeur sur les ressources de l’entreprise, Management & Avenir, vol. 17, no. 3, 2008, s. 9–25.

73 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 2016, s. 1).

74 Även när viss ekonomisk information offentliggörs på grund av de skyldigheter i fråga om offentliggörande som föreskrivs för vissa bolag i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 2013, s. 19), skulle en vanlig person som har lagt upp kommentarer om det aktuella bolaget kunna ha svårt att förstå denna information på det sätt som behövs för att kunna sluta sig till var centrum för bolagets intressen finns.

75 Se exempelvis, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkt 48) och dom av den 10 september 2015, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:574, punkt 73). Domstolen har visserligen slagit fast att begreppet den ort där skadan inträffade inte kan tolkas extensivt i sådan utsträckning att det omfattar varje ort där man kan märka de skadliga följderna av en omständighet som redan har förorsakat en skada som faktiskt har uppkommit i en annan ort. Domstolen gjorde emellertid inte denna anmärkning för att utesluta behörighet för domstolar i andra medlemsstater där den skadevållande händelsen också skulle ha medfört skadeverkningar, utan för att utesluta behörighet för domstolarna på den ort där den skadelidande påstår sig ha lidit skada efter det att den ursprungliga skadan uppkommit och drabbat honom eller henne i en annan stat. Se dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkterna 14 och 15, dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkterna 27 och 28) och dom av den 5 juli 2018, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:533 punkt 32).

76 Jag konstaterar att om upphovsrätter, såsom domstolen påpekade i punkt 39 i den domen, omfattas av territorialitetsprincipen beror det på att dessa rättigheter inte är fullständigt harmoniserade och således omfattas av olika regelverk. Sett ur detta perspektiv skiljer sig således inte upphovsrätt från personlighetsskydd och, i synnerhet, rätten att skyddas mot förtal.

77 Vad gäller risk för skada på ett bolags anseende på grund av vissa skattemetoder, se exempelvis, PwC, Tax Strategy and Corporate Reputation: A Business Issue, 2013.

78 I sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [KOM(2010) 748 slutlig], konstaterade kommissionen att förtalsmål, där en privatperson gör gällande att rättigheter med anknytning till hans eller hennes person eller privatliv har kränkts av media … är särskilt känsliga och medlemsstaterna har använt sig av skilda lösningar för att säkra överensstämmelse med de olika grundläggande rättigheter som berörs, till exempel människans värdighet, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter samt yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt professorerna Corneloup och Muir Watt läggs olika mycket vikt vid yttrandefrihet och rätten till skydd för privatlivet i olika rättskulturer. Corneloup, S., Muir Watt, H., Le for du droit à l’oubli’, Rev. Crit. DIP, 2018, s. 296. Se, även, Kramberger Škerl, J., Jurisdiction in On-line defamation and Violations of Privacy: In search of a Right Balance, LeXonomica, Vol. 9, No 2, 2017, s. 90.

79 Se artikel 1.2 g i den förordningen.

80 Ett gott anseende en av de viktigaste faktorerna för att ta sig in på en ny marknad, men detta omvandlas inte nödvändigtvis till en omedelbar ökning av försäljningsvolymen. Vad gäller legala kommunikationsstrategier, se Bouthinon-Dumas, H., Cheynel, N., Karila-Vaillant, Ch. och Masson, A., Communication juridique et judiciaire de l’entreprise, Larcier, 2015, s. 323 och följande sidor.

81 Se, för ett liknande resonemang, Bogdan, M., Regulation Brussels Ia and Violations of Personality Rights on the Internet, Nordic Journal of International law, vol. 87, 2018, s. 219.

82 Jag delar inte domstolens slutsats i punkt 46 i domen av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685), att det inte alltid är tekniskt möjligt att kvantifiera hur många som har sett ett meddelande, eller anser åtminstone att detta argument är inaktuellt. Ägare till webbplatser använder i regel verktyg som Google Analytics för att förfina sin marknadsföringsstrategi. De insamlade uppgifterna är visserligen i viss mån är en uppskattning, eftersom vissa användare kan använda sig av en proxyserver. Nämnda ägare föredrar emellertid att använda dessa verktyg, vilket visar att marknadsaktörerna upplever dem som relevanta. Enligt Wikipedia används Google Analytics exempelvis av mer än 10 miljoner webbplatser, eller mer än 80 procent av den globala marknaden. Dessutom anser jag att det inslag av uppskattning som användningen av dessa verktyg leder till inte verkar vara större än vid andra kvantifieringsmetoder. I vilket fall som helst har domstolen redan godtagit att det går att geolokalisera en internetanvändare (se dom av den 24 september 2019, Google (Territoriell räckvidd för borttagandet av länkar) ( C‑507/17, EU:C:2019:772, punkt 73).

83 I skäl 21 i förordning nr 1215/2012 anges att syftet med den förordningen är att minimera möjligheten för samtidiga förfaranden. Användningen av verbet minimera innebär att en sådan möjlighet trots allt kan finnas, särskilt när detta är nödvändigt för att uppnå de övriga syften som eftersträvas med förordningen. Av lydelsen av detta skäl är det dessutom uppenbart att detta syfte ska uppfyllas med hjälp av de regler som är tillämpliga på litispendens och mål som har nära samband med varandra.

84 Se dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 31).

85 Se, exempelvis, dom av den 12 juli 2011, L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 65), dom av den 21 juni 2012, Donner ( C‑5/11, EU:C:2012:370, punkt 27), och dom av den 18 oktober 2012, Football Dataco m.fl., C‑173/11, EU:C:2012:642, punkt 39).

86 Dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 42) och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 33).

87 Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, 2009, s. 1). Denna förordning har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1), vars artikel 125.5 i huvudsak har liknande innehåll som artikel 97.5 i förordning (EG) nr 207/2009.

88 Dom av den 5 september 2019, AMS Neve m.fl. ( C‑172/18, EU:C:2019:674, punkterna 56 och 65).

89 Europadomstolen, 1 mars 2016, Arlewin mot Sverige, CE:ECHR:2016:0301JUD002230210.

90 Se för ett liknande resonemang, i huvudsak, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:400, punkt 68).

91 Enligt fransk rätt rör det sig om nedsättande handlingar när en rival sprider uppgifter i syfte att misskreditera sin konkurrent, såvida inte uppgifterna i fråga hänför sig till en fråga av allmänt intresse och har tillräcklig saklig grund och under förutsättning att spridningen sker med en viss grad av återhållsamhet. Se, Griel, J.-P., Entreprises - Le dénigrement en droit des affaires La mesure d’une libre critique, JCP ed. G, no 19–20, 8 maj 2017, doctr. 543, och Cass. Com., 9 januari 2019, nr 17–18350.

92 I sin begäran om förhandsavgörande uppger den hänskjutande domstolen visserligen att den anser att den lösning som föreslogs i domen av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766) om en påstådd kränkning av personlighetsskyddet kan överföras på illojal konkurrens till följd av spridningen av påstått nedsättande uttalanden på olika forum på internet. Vad gäller unionsrätten anser jag emellertid att det finns en betydande skillnad mellan att göra gällande kränkning av personlighetsskydd och att göra gällande åsidosättande av rent ekonomiska rättigheter.

93 EU-domstolen har nyligen uttalat att kriteriet med intressecentrum specifikt avser den situationen då en person gör gällande att hans eller hennes personlighetsskydd har kränkts. Se, i detta avseende, dom av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag ( C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 31).

94 Enligt fransk rätt kan nedsättande handlingar dessutom under vissa omständigheter även utgöra missbruk av dominerande ställning Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike), dom 177 av den 18 december 2014 Sanofi m.fl. mot Autorité de la concurrence (RG No 2013/12370). I sin dom av den 23 januari 2018, F. Hoffmann-La Roche m.fl. ( C‑179/16, EU:C:2018:25) fann EU-domstolen dessutom att när två företag som saluför två konkurrerande produkter har kommit överens om att sprida vissa nedsättande uppgifter till beslutsfattarna utgör detta en konkurrensbegränsning genom syfte.

95 Enligt unionsrätten kan samma handling rubriceras på olika sätt och därmed omfattas av olika regelverk, under förutsättning att de kriterier som används, ändamålen med regelverken och omfattningen av det skydd som ges av vart och ett av dem skiljer sig åt. Se, analogt, dom av den 27 januari 2011, Flos ( C‑168/09, EU:C:2011:29, punkt 34).

96 Se, exempelvis, dom av den 3 april 2014, Hi Hotel HCF ( C‑387/12, EU:C:2014:215, punkt 39).

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkt 57).

98 Dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 33).

99 Enligt en studie med namnet Eurobarometer – Europeans and their Languages, 2012, som utförts av TNS Opinion & Social på begäran av generaldirektoratet för utbildning och kultur, generaldirektoratet för översättning och generaldirektoratet för tolkning, uppger 34 procent av den franska befolkningen att de kan förstå en konversation på engelska. Enligt min mening räcker denna procentandel för att anta att ett budskap på engelska som lagts upp på ett forum som besöks av franska konsumenter kan förstås av franska konsumenter.

100 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 34) och dom av den 24 november 2020, Wikingerhof ( C‑59/19, EU:C:2020:950, punkt 37).

101 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 2018, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:533, punkt 41), dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 35), och dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534, punkt 39).

102 Även om det inte finns någon definition av illojal konkurrens i Rom II‑förordningen anges det i skäl 21 i den förordningen att lagvalsregeln [bör] skydda konkurrerande företag, konsumenterna och den stora allmänheten och säkerställa korrekt fungerande marknadsekonomi. Dessa mål tillgodoses i allmänhet genom anknytningen till lagen i det land där konkurrensförhållandena eller konsumenternas kollektiva intressen påverkas eller kan påverkas. Eftersom unionsbestämmelser ska tolkas i enlighet med internationell rätt, understryker jag dessutom att enligt Pariskonventionen ska de stater som är parter i den konventionen, vilket samtliga medlemsstater är, säkerställa ett effektivt skydd mot illojal konkurrens, vilket enligt konventionen inbegriper oriktiga påståenden i utövning av affärsverksamhet, ägnade att misskreditera en konkurrents företag, varor eller verksamhet inom industri eller handel. Mot bakgrund av dessa båda omständigheter måste begreppet illojal konkurrens i den mening som avses i Rom II‑förordningen anses inbegripa nedsättande handlingar.

103 Denna bestämmelse inför visserligen ett undantag till regeln i artikel 6.1, vari föreskrivs att [t]illämplig lag för en utomobligatorisk förpliktelse som har sin grund i otillbörlig konkurrens skall vara lagen i det land där konkurrensförhållandena eller konsumenternas kollektiva intressen påverkas eller skulle kunna påverkas. Jag tolkar emellertid detta undantag så, att det bland annat syftar till att, när det är möjligt, tillåta en tillämpning av de särskilda reglerna i artiklarna 4.2 och 4.3 i förordningen. Se Wautelet, P., Concurrence déloyale et actes restreignant la libre concurrence, R.D.C., 2008/6, juni 2008, s. 512. I många fall kommer resultatet därför att bli detsamma oavsett vilken av dessa två regler som tillämpas, eftersom marknaden ofta kommer att vara den ort där skadan uppkommer Enligt skäl 21 i samma förordning är den särskilda regeln i artikel 6.1 inte ett undantag från den huvudregel i artikel 4.1 som det hänvisas till i artikel 6.2, utan snarast ett klarläggande av denna.

104 Enligt vad som framgår av skäl 16 i nämnda förordning är det den direkta skadan som ska beaktas när det gäller att fastställa den plats där skadan uppkommer. Se dom av den 10 december 2015, Lazar ( C‑350/14, EU:C:2015:802, punkt 23).