Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 15 juli 2021

1 Originalspråk: polska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

3 BGBl. I, s. 2276.

4 BGBl. I, s. 2636.

5 C‑377/17, EU:C:2019:562.

6 C‑137/18, ej publicerat, EU:C:2020:84.

7 Se särskilt dom av den 26 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 48), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 20), dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 108) samt dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 42).

8 Se särskilt dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 26), dom av den 13 november 1990, Marleasing ( C‑106/89, EU:C:1990:395, punkt 8) och dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 113–114).

9 Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 109, 1983, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154); sedermera Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EEG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37) och senast Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (kodifiering) (EUT L 241, 2015, s. 1). Denna rättspraxis är även tillämplig med avseende på de skyldigheter som sägs i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1). Se, i detta avseende, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 100).

10 Se dom av den 30 april 1996, CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172, punkt 48) och dom av den 26 september 2000, Unilever ( C‑443/98, EU:C:2000:496, punkterna 44, 50 och 51).

11 Nedan kallad stadgan.

12 Se den rättspraxis som nämns i punkt 67 nedan.

13 Se särskilt dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl. ( C‑72/95, EU:C:1996:404), och dom av den 7 januari 2004, Wells ( C‑201/02, EU:C:2004:12).

14 Jämför punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande.

15 Dom av den 4 juli 2019, kommissionen/Tyskland ( C‑377/17, EU:C:2019:562).

16 Se särskilt dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkterna 71–75 i domskälen och punkt 3 i domslutet) samt dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 25 i domskälen och punkt 2 i domslutet).

17 Se särskilt dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 100) och dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

18 Se särskilt dom av den 16 februari 2017, Agro Foreign Trade & Agency ( C‑507/15, EU:C:2017:129, punkt 23).

19 Se särskilt dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 39) och dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkterna 73–75).

20 Exempelvis rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 78, 1977, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 196).

21 Dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 23 och följande punkter).

22 Se dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkterna 99–110 i domskälen samt punkt 3 i domslutet).

23 Jämför skäl 5, 6 och 64 i direktiv 2006/123. Se även dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 40), där EU-domstolen uttalat att direktiv 2006/123 är en sekundärrättsakt som konkretiserar en grundläggande frihet som anges i EUF-fördraget.

24 Se dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 118), och dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 137).

25 Dom av den 16 juni 2015 ( C‑593/13, EU:C:2015:399).

26 Det torde vara möjligt att ifrågasätta sådana nationella bestämmelser endast om konkreta bestämmelser i ett tjänstedirektiv visar sig vara oförenliga med fördraget.

27 Dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 3 i domslutet).

28 Det är svårt att inte notera att en sådan lösning har många fördelar. Det är nämligen inte nödvändigt att beträffande varje sakomständighet leta efter gränsöverskridande inslag (som ofta kan vara svåra att påvisa) för att en frihet i fördraget ska kunna tillämpas direkt.

29 Se särskilt dom av den 30 april 1996, CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172, punkt 48); dom av den 26 september 2000, Unilever ( C‑443/98, EU:C:2000:496, punkterna 44, 50 och 51) och dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 100).

30 Dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 53).

31 Den nederländska regeringen har hänvisat till dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33).

32 Dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 44).

33 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:3, punkt 57 och följande punkter) samt den däri citerade artikeln av Y. Galmot och J-C. Bonichot, La Cour de justice des Communautés européennes et la transposition des directives en droit national, Revue française de droit administratif, 4(1), januari–februari 1988, s. 16.

34 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saggio i de förenade målen Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:1999:620, punkt 38).

35 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Alber i målet Collino och Chiappero ( C‑343/98, EU:C:2000:23, punkt 30).

36 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomer i de förenade målen Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2003:245, punkt 58).

37 Dom av den 5 oktober 2004 ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584).

38 Dom av den 5 oktober 2004 ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584).

39 Dom av den 22 november 2005 ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkt 76).

40 Förhållandet mellan de allmänna unionsrättsliga principerna och de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan är inte klart beskrivet i EU-domstolens praxis. I sitt förslag till avgörande i målet Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:321) har generaladvokaten Cruz Villalón ansett att alltsedan Lissabonfördragets ikraftträdande har den allmänna unionsrättsliga principen om diskrimineringsförbud konkretiserats i Lissabonstadgan (punkt 26 i förslaget till avgörande). För att förenkla det hela kommer jag i detta förslag till avgörande att använda begreppet de allmänna unionsrättsliga principer som bland annat konkretiserats i stadgan.

41 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

42 Se bland annat dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkt 76); dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 46) och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 35–37).

43 Se bland annat dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkterna 76, 77 och 79), dom av den 11 september 2018, IR ( C‑68/17, EU:C:2018:696, punkterna 69–71) och dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkterna 76 och 80).

44 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 78).

45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

46 Se, bland annat, dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkterna 71, 80 och 81 i domskälen samt punkt 2 i domslutet) och dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkterna 80, 84 och 91).

47 Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 1990, s. 33).

48 Se dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 48).

49 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 2002, s. 29).

50 Dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 46).

51 Se, exempelvis, D. Leczykiewicz, Horizontal application of the Charter of Fundamental Rights, European Law Review, 2013, 38(4), s. 479–497.

52 Se exempelvis E. Frantziou, The horizontal effect of fundamental rights in the European Union: a constitutional analysis, Oxford, Oxford University Press, 2019, där följande anges: [t]he judgments remain rooted in largely unpredictable, case-by-case assessments, which predominantly concern direct effect, but marginalise the overall significance of horizontality in the field of fundamental rights (as well as the risk of its over-extension) (s. 114).

53 Se bland annat förslag till avgörande från generaladvokaten Cruz Villalón i målet Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2013:491, punkterna 34–38).

54 Mot bakgrund av rättspraxis som nyligen meddelats av EU-domstolen kan man emellertid fråga sig om generaladvokaten Bot även i dag skulle vara av samma åsikt som den han hade i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑57/16, EU:C:2018:337, punkt 95) där han ansåg att EU-domstolens synsätt vid den tidpunkten var överdrivet restriktivt.

55 Se i detta avseende förslag till avgörande från generaladvokaten Bot i de förenade målen Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:337, punkterna 80 och 82 och där angiven rättspraxis).

56 K. Lenaerts, The Role of the EU Charter in the Member States, i: The EU Charter of Fundamental Rights in the Member States, Oxford, Hart, 2020, s. 32 och 33, samt S. Prechal, Horizontal direct effect of the Charter of Fundamental Rights of the EU, Revista de Derecho Comunitario Europeo, vol. 66 (2020), s. 420.

57 Detta villkor är inte absolut. I tidigare rättspraxis verkar det vara av grundläggande betydelse (se, exempelvis, dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci, C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 21, dom av den 19 april 2016, DI, C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 22, 27, 35 och 38, och dom av den 7 augusti 2018, Smith, C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 48). Å andra sidan fastslog EU‑domstolen i sin dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkterna 78 och 79) att rätten till årlig betald semester inte måste konkretiseras i sekundärrätten. EU-domstolen kom fram till en liknande slutsats i sin dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 78) när det gäller rätten till ett effektivt domstolsskydd.

58 I polsk undervisning används ofta begreppet principen om avtalsfrihet. För att inte ge intrycket av att jag redan på förhand bestämt mig för att kvalificera avtalsfriheten som en princip och inte som en rättighet i den mening som avses i artikel 52 i stadgan så kommer jag i detta förslag till avgörande att använda mig av begreppet avtalsfrihet.

59 R. Trzaskowski, Granice swobody kształtowania treści i celu umów obligacyjnych. Artykuł 353(1) k.c., Kraków, Zakamycze, 2005, s. 41; han anger emellertid, i likhet med J. Ghestin, Traité de droit civil. La formation du contrat, Paris, 1993, s. 41, att artikel 1134 i Napoleonkoden, som traditionellt anses ha sitt ursprung i denna princip, inte uttrycker denna i sak.

60 Såsom J. Basedow nyligen påpekade, [w]hile the freedom of contract was a necessary element in the overall scheme of the internal market from the very beginning, it has only much more recently been acknowledged as a principle of EU law. (J. Basedow, EU Private Law. Anatomy of a Growing Legal Order, Intersentia, Cambridge – Antwerp – Chicago, 2021, s. 426, Nb 68.).

61 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17, nedan kallade förklaringarna avseende stadgan).

62 Se förklaringarna avseende stadgan med avseende på artikel 52.5 i stadgan.

63 K. Lenaerts, a.a., s. 33, som huvudsakligen anger att artikel 31.2 i stadgan har horisontell direkt effekt.

64 I förklaringarna avseende stadgan anges i detta avseende dom av den 16 januari 1979, Sukkerfabriken Nykøbing ( 151/78, EU:C:1979:4, punkt 19) och dom av den 5 oktober 1999, Spanien/kommissionen ( C‑240/97, EU:C:1999:479, punkt 99).

65 Se bland annat dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkterna 42 och 43), dom av den 18 juli 2013, Alemo-Herron m.fl. ( C‑426/11, EU:C:2013:521, punkterna 32–35) och dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 86).

66 Dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkterna 43–48). Se även P. Oliver, What purpose does article 16 of the Charter serve?, i General Principles of EU law and European Private Law, The Netherlands, Wolters Kluwer, 2013, § 12.06, s. 295–296; H. D. Jarass, Art.16 Unternehmerische Freiheit, Charta der Grundrechte des Europäischen Union. Kommentar, 4. Aufl., München, C.H. Beck, 2021, Rn. 2.

67 P. Machnikowski, Swoboda umów według art. 353(1) k.c. Konstrukcja prawna., Warszawa, C.H. Beck, 2005, s. 2 och 3.

68 Ibidem, s. 3 och 4. Denna definition stämmer med lydelsen av artikel 1102 i code civil français (franska civillagen) där följande anges: [c]hacun est libre de contracter ou de ne pas contracter, de choisir son cocontractant et de déterminer le contenu et la forme du contrat dans les limites fixées par la loi. Se även C. von Bar, E. Clive and Hans Schulte-Nölke (éd.), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law. Draft Common Frame of Reference (DCFR), Outline Edition, München, Sellier, 2009, Book II – I:102: Party Autonomy (1) Parties are free to make a contract or other juridical act and to determine its contents, subject to any applicable mandatory rules samt Principes d’UNIDROIT 2016, art. 1.1, med rubriken Freedom of contract, med följande innehåll: The parties are free to enter into a contract and to determine its content.

69 Se, bland annat, dom av den 28 april 2009, kommissionen/Italien ( C‑518/06, EU:C:2009:270, punkterna 66–71).

70 Se, bland annat, dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 43), och dom av den 20 december 2017, Polkomtel ( C‑277/16, EU:C:2017:989, punkt 50).

71 Se, bland annat, dom av den 20 maj 2010, Harms ( C‑434/08, EU:C:2010:285, punkt 36).

72 Se, bland annat, dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 43); dom av den 20 december 2017, Polkomtel ( C‑277/16, EU:C:2017:989, punkt 50) och dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 86).

73 Se, bland annat, dom av den 5 oktober 1999, Spanien/kommissionen ( C‑240/97, EU:C:1999:479, punkt 99).

74 Dom av den 15 januari 2014 ( C‑176/12, EU:C:2014:2).

75 Artikel 27 i stadgan har följande lydelse: Arbetstagarna eller deras representanter ska på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis.

76 Dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 45).

77 Dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 46).

78 Se, bland annat, dom av den 9 september 2004, Spanien och Finland/parlamentet och rådet ( C‑184/02 och C‑223/02, EU:C:2004:497, punkterna 51 och 52), dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor ( C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 54), dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 45) och dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 88).

79 Dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 46).

80 Se i detta avseende exempelvis T. Leonard, J. Salteur, Article 16. Liberté d’entreprise, i: F. Picod, C. Rizcallah, S. Van Drooghenbroeck (éd.), Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne: commentaire article par article. 2e éd., Bruxelles, Bruylant, 2020. s. 407, § 15, s. 415, § 24; H. D. Jarass, a.a., Rn. 20.

81 P. Oliver, a.a., § 12.08, s. 299. Författaren anser att denna bestämmelse är förbehållen extrema fall.

82 Exempelvis, avseende en immateriell rättighet, se dom av den 24 november 2011, Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 50), eller, avseende allmänhetens rätt till information, dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 66).

83 Mot bakgrund av principen om unionsrättens företräde får de inskränkningar som föreskrivs i nationell rätt inte strida mot de inskränkningar som föreskrivs i unionsrätten.

84 Även om EU-domstolen inte själv uttalat det så motsvaras rätten till att få ersättning för ej uttagen semester av en skyldighet för arbetsgivaren att betala kontant ersättning.

85 H.D. Jarass, a.a., Rn. 2.

86 Se, i detta avseende, den klara åtskillnad som görs mellan dessa principer i UNIDROIT Principles 2016, kommentar till artikel 1.3, med rubriken Binding character of contract: 1. The principle pacta sunt servanda. This Article lays down another basic principle of contract law ….

87 Se, i detta avseende, E. Frantziou, a.a., s. 39, där följande anges: Indeed, it is not necessary to view vertical and horizontal obligations to protect fundamental rights as emphatically separate issues. Responsibility for violations of fundamental rights operates on a spectrum, which ranges from state obligations to the duties we owe to one another.

88 I doktrinen likställs denna situation med triangulära situationer (se punkt 28 ovan). D. Leczykiewicz, Horizontal Effect of Fundamental Rights: In Search of Social Justice or Private Autonomy in EU Law, i General Principles of EU law and European Private Law, The Netherlands, Wolters Kluwer, 2013, § 6.06, s. 185.

89 Se, bland annat, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 25).

90 Se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 88).

91 Dom av den 4 juli 2019 ( C‑377/17, EU:C:2019:562).

92 Beslut av den 6 februari 2020 ( C‑137/18, ej publicerat, EU:C:2020:84).

93 Det kan i detta avseende noteras att artikel 15.2 g och 15.3 i direktiv 2006/123 inte innehåller något absolut förbud mot prisreglering, utan endast en skyldighet att se till att bestämmelserna om minimi- och maximiavgifter för tjänsterna uppfyller kraven i artikel 15.3, det vill säga icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet.

94 Dom av den 4 juli 2019 ( C‑377/17, EU:C:2019:562).

95 Dom av den 16 december 1960, Humblet/État belge ( 6/60‑IMM, EU:C:1960:48).

96 Se bland annat dom av den 14 december 1982, Waterkeyn m.fl. ( 314/81–316/81 och 83/82, EU:C:1982:430, punkt 14).

97 Se bland annat dom av den 13 juli 1972, kommissionen/Italien ( 48/71, EU:C:1972:65, punkt 7), och dom av den 19 januari 1993, kommissionen/Italien ( C‑101/91, EU:C:1993:16, punkt 24).

98 Dom av den 16 december 1960, Humblet/Belgia ( 6/60‑IMM, EU:C:1960:48, s. 1145).

99 Dom av den 14 december 1982 ( 314/81–316/81 och 83/82, EU:C:1982:430, punkt 16).

100 Dom av den 19 november 1991 ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428).

101 Se punkterna 40, 41 och 44 i denna dom.