Prop. 1993/94:9

om stiftelser

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Reidunn Laurén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en stiftelselag. Lagförslaget innehåller en civilrätts- lig reglering av stiftelseinstitutet samt bestämmelser om tillsyn.

I lagförslaget finns en allmän definition av stiftelsebegreppet. Definitio- nen är i huvudsak utformad efter mönster av det stiftelsebegrepp som finns i lagen (1929:116) om tillsyn Över stiftelser (tillsynslagen). Lagen reglerar också två former av stiftelser som inte faller in under den allmänna definitio- nen av stiftelsebegreppet, nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtals- stiftelser. Stiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m. lämnas däremot utanför den föreslagna lagen.

Enligt förslaget kan förvaltningen av en stiftelse ske i form av egen förvalt- ning eller anknuten förvaltning. Vid egen förvaltning vilar det huvudsakliga ansvaret för förvaltningen på stiftelsens styrelse och vid anknuten förvalt- ning på dcn juridiska person eller statliga myndighet som är stiftelsens för— valtare. Förslaget innehåller åtskilliga andra bestämmelser om förvalt- ningen av en stiftelse.

Enligt lagförslaget är stiftelser som har tillgångar till ett värde som översti- ger tio basbelopp (f.n. 344000 kronor) bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta offentlig årsredovisning. De skall också ha kvalificerad revisor. I nu nämnda avseenden föreslås att samma reglering skall gälla för stiftelser som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse i en koncern.

] lagförslaget finns det vidare bestämmelser om skadeståndsskyldighet för och entledigande av ledamöter i en stiftelsestyrelse eller stiftelsens förval- tare. I fråga om ändring m.m. av föreskrifteri ctt stiftelseförordnande inne-

lRiksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9

håller den föreslagna lagen bestämmelser som i huvudsak motsvarar de be- stämmelser som f.n. finns i permutationslagen (1972:205).

Enligt förslaget skall i princip alla stiftelser stå under tillsyn. Tillsynen koncentreras till de stiftelser som är årsredovisningsskyldiga. Om stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskrivit att stiftelsen inte skall stå under tillsyn, skall tillsynsmyndigheten som regel ha möjlighet att ingripa mot stiftelsen endast om styrelsen eller förvaltaren åsidosätter stiftelselagens bestämmel- ser om t.ex. årsredovisning eller revision. Samma ordning i fråga om tillsy- nen skall enligt förslaget gälla för stiftelser som har bildats av ett offentligt rättssubjekt eller som förvaltas av en statlig myndighet.

Tillsynsmyndighet är i regel länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller dess förvaltare har sitt säte. Alla årsredovisningsskyldiga stiftelser skall enligt förslaget vara registrerade i länsvis förda stiftelseregister.

Det föreslås att stiftelselagen träder i kraft den 1 januari 1995. Den skall med vissa undantag tillämpas även på nu befintliga stiftelser.

Propositionens lagförslag Prop. 1993/94:9

1. Förslag till Stiftelselag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 En stiftelse bildas genom

]. förordnande enligt 2 5,

2. förordnande enligt 11 kap. 1 5,

3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3 få, eller

4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3 gäller bestämmel- serna i denna lag endast i den utsträckning som anges i 11 kap. För stiftelser som avses i första stycket 4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsut- fästelse m.m.

2 5 En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan- det.

3 5 Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseförord- nande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket.

4 5 En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.

5 50m en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en svensk eller ut- ländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska per- sonen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsam- mans så många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderstiftelsen.

Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller av- tal ensam har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel'i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

6 åEn stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse. Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord. Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.

7 åBestämmelserna i 5 5 och 6 5 första stycket och 2—10 kap. gäller inte i fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.

8 51 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en till- synsmyndighet. I 10 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara registrerade i ett stiftelseregister.

2 kap. Förvaltning Allmänt om förvaltningen

1 & Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stif- telsens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestäm- melse i denna lag.

2 5 Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelse- förordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvalt- ning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten förvaltning.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen. Vid ett sådant omhändertagande av egendom som avses i 1 kap. 25 andra stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall ingå i styrelsen.

Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen. Om staten har gjort ett sådant åtagande, är det i stället den myndighet som har gjort åtagandet för statens räkning som är för- valtare.

3 åStyrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord- nandet följs.

Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller förvaltaren för åtgär- der som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty- relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrel- sen eller av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, för- valtaren eller revisorerna. Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen eller förvaltaren för

innehållet i en revisors uppdrag till den del det finns föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet.

4 51 den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmö- genhet skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmö- genheten är placerad på ett godtagbart sätt.

5 äEn stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser, om inte annat följer av stiftelseförordnandet.

6 äEn stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för

1. stiftaren eller förvaltaren,

2. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 16 eller 23 5 eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag, den som är bolagsman i bolaget,

3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolags- man i bolaget,

4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti- gande led till en person som avses i 1—3,

5. den som är besvågrad med en person som avses i 1—3 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller

6. en juridisk person över vars verksamhet någon som avses i 1—5 har ett bestämmande inflytande.

Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i första stycket 1—3.

Första stycket 2—5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon som omfattas av dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja sitt syfte genom att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för enskilda personer och lånta- garen tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i första stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.

7 5 Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelse- förordnandet inte innehåller någon föreskrift om namn för stiftelsen.

Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäller Också beslut som fattats enligt första stycket.

8 åStyrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings- skyldighet m.m. enligt 3 kap.

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

Egen förvaltning

9 (Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte annat följer av stif- telseförordnandet.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp- hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos styrelsen.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.

10 5 Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren eller stiftarna. Den som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.

11 äInom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall sammankallas om en styrelseledamot begär det.

Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte annat följer av stif- telseförordnandet.

12 åStyrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseleda- möter är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrel- seledamöter måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte stiftelseför- ordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som styrelsens beslut den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

13 & Över styrelsens beslut skall protokoll föras.

14 (jEn styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan ho- nom och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif- telsen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling samt rätte- gång eller annan talan.

Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till- synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda stiftelsen i styrelsens ställe.

15 5 En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av styrelsen.

Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord- nandet.

16 åStyrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.

Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan bemyn- diga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Bestämmel- serna i 14 å gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndigande även om han inte är styrelseledamot.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 95 gäller dock under konkursen.

17 åOm styrelsen eller någon annan företrädare för stiftelsen har företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen före- togs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

18 åOm det finns suppleanter för styrelseledamöterna, tillämpas bestäm- melserna i denna lag om styrelseledamöter också på suppleanterna.

Anknuten förvaltning

19 5 Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren anmäler det hos till- synsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.

Stiftarcn får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel- ler vara förvaltare.

20 & Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall det föras protokoll.

21 & Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och stiftelsen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif- telsen och tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan.

Första stycket tillämpas också på företrädare för förvaltaren. Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att före- träda stiftelsen i förvaltarens ställe.

22 & Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord- nandet.

23 åFörvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma. Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan be- myndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Be-

stämmelserna i 215 gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndi— gande även om han inte är företrädare för förvaltaren.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 195 gäl- ler dock under konkursen.

24 5 Har förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m. Bokföring

1 5 En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bok- föringsskyldig.

Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock bokföringsskyldig på grund av detta endast om verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel- mässigt hyrs ut.

En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.

2 5 Utöver vad som följer av 1 5 är en stiftelse bokföringsskyldig

1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av tillgångarna då översti- ger ett gränsbelopp som motsvarar tio gånger det gällande basbeloppet en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller

2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång värdet av stiftel- sens tillgångar översteg det gränsbelopp som anges i punkt 1.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig- het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se- naste räkenskapsåren har varit lägre än det i första stycket angivna gränsbe- loppet.

3 5 På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 5 kan tillsyns- myndigheten undanta stiftelsen från bokföringsskyldigheten för en viss tid, högst fem räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet huvudsakligen placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 45 tredje stycket föräldra- balken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i fordran på svensk bank.

4 5 Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall fullgöras enligt bestämmel- serna i bokföringslagen (1976:125) och med iakttagande av följande: 1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som stiftelsen utövar. 2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en an- nan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade för- mögenheten ha en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring. 3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig enligt 1 5 skall i års- bokslutcl ange värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Räkenskaper

5 5Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fortlö- pande föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats

Prop. 1993/94z9

av stiftelsen. Det skall finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stif- telse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha räkenskaper som är gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räken- skapsår. Av sammanställningen skall framgå tillgångar och skulder vid rä- kenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskaps- året. I sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut. '

Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken- skapsmaterialet avser. .

Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första stycket skall om- fatta ett kalenderår. Stiftelsens första räkenskapsår skall avkortas om det be- hövs för att nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.

Värdet av stiftelsens tillgångar

6 5 Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 2 5, 4 5 3 och 5 5 skall varje tillgång tas upp till ett värde som motsvarar vad till- gången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden. Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvär- det om ett sådant värde finns.

Årsredovisning m.m.

7 5En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta års- redovisning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en stiftelse som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlem- mar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldig endast på grund av 2 5.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.

8 5En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret el- ler som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna uppgifter och upplysningar av det innehåll som anges i 2 kap. 6—8 55 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsyns- myndigheten medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovis- ningens resultaträkning.

En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet av årsredovisningen iaktta även 3 kap. 25 andra stycket, 3 och 4 55 samt 8 5 andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och 7 55 samt 95 första stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättan- det av sin årsredovisning iaktta 3 kap. 25 andra stycket samt 85 nämnda lag.

9 5Årsrcdovisningcn skall skrivas under av samtliga styrelseledamötcr eller, i fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som företrä- der bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om koncernredovisning.

Prop. 1993/94z9

Om en awikande mening beträffande års- eller koncernredovisningen har antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovisningen.

10 5En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall avlämna årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter räken- skapsårets utgång. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernredovisningen.

En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag skall av- lämna årsbokslutet eller sammanställningen över räkenskaperna till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

11 5En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av re- visionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncemredovis- ning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncemrevisionsbe- rättelsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen.

12 5 Bestämmelsen i 11 5 första meningen gäller inte i fråga om sådana stiftel- ser som avses i 9 kap. 105 första stycket. En sådan stiftelse skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång hålla en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncemredovis- ning, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan som avses i 9 kap. 105 första stycket 1 eller 2.

4 kap. Revision

1 5En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas revi- sorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses och entledigas revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om förvaltaren är en statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.

2 50m inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en el- ler flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer till- lämpas också på revisorssuppleantema.

3 5Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono- miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den hu- vudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bc- stämmelserna i 65 tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör minst en av moderstiftelsens revisorer ut- ses, om det kan ske.

4 5 Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftel- sen är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp- ning av 3 kap. 65, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe- lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken- skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.

5 5 I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 5 första stycket får tillsynsmyn- digheten besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor. '

6 5 Den kan inte vara revisor som

1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,

2. ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 2 kap. 16 eller 23 5 eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett han- delsbolag, är bolagsman i bolaget,

3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföre- tag till stiftelsen eller till förvaltaren eller, om dotterföretaget är ett handels- bolag, är bolagsman i företaget,

4. biträder vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för- mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,

5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad.eller beroende ställning till stiftelsen eller till förvaltaren eller till någon annan som avses i 1—4,

6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel- sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper enligt 3 kap. 55 eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll där- over,

7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1—4 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren eller har förpliktelser för vilka stiftelsen, förvaltaren eller dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt säker- het.

I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första och andra styckena inte är behörig att vara revisor. Har moderstiftelscn eller dotter- företaget någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvud- sakligen ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna re- vision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning som det är förenligt med god revisionssed.

7 5En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.

Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när en ny revisor har ut- setts.

Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn an- mäler det hos den som har utsett honom eller om han entledigas av någon som enligt 15 andra stycket har rätt att göra det.

Upphör ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid i förtid, skall revisorn genast anmäla detta till tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stif- telse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 11 5 tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.

Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om uppdraget har gällt en så- dan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket.

8 5Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en stiftelse, om

1. någon revisor inte är utsedd,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd när det krävs enligt 4 eller 5 5,

3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som föreskrivs i 35 första stycket eller 6 5, eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi- sors behörighet har åsidosatts.

I fall som avses i första stycket 1—4 år styrelsen eller förvaltaren skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att en annan revisor har blivit utsedd. Vid förord- nande av revisor i fall som avses i första stycket 2—4 skall tillsynsmyndigheten entlediga den tidigare utsedde revisorn.

9 5 Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning enligt 3 kap. 5 5 andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning.

Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning, skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncemföreta- gens inbördes förhållanden i övrigt.

Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision skall dessa iakt- tas, om de inte strider mot första eller andra stycket eller mot någon annan bestämmelse i denna lag.

10 5Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplysningar och den hjälp som revisorerna begär. Samma skyldighet har företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i moderstiftelsen.

11 5Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsår.

I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida års- redovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovis- ningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 75 tredje stycket eller 8 5, skall detta anges och behövliga upplysningar lämnas i revisionsbe- rättelsen, om det kan ske.

I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin granskning har funnit att

1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens ändamål eller att dess förmögenhet är placerad i strid med stiftelseförordnandet eller med 2kap. 4 eller 65,

2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif- telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag inte har följts, eller

3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig- het enligt 5 kap. 1 5 första meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6 5.

Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen upprättas med iakttagande av även 4 kap. 105 fjärde stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse för koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tilläm- pas.

12 5Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovis- ning enligt denna lag har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på kon- cernredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträk- ningen är oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en moderstiftelse gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat- räkningen.

13 5Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättel- sen samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen, årsbokslu- tet eller sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv månader efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.

14 5 Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller förvaltaren och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller för- valtaren.

15 5Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under- sökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Bestämmelsen i första stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyn- digheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 105 första stycket.

16 5Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.

5 kap. Skadestånd

1 5 Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska- dan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosät- tande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.

2 5En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 15. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudan- svarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.

3 50m någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 5, kan skadeståndet jäm- kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ska- dans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den män inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4 5Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 25 kan väckas, förutom av styrelsen eller förvaltaren, av

1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred- ningsman eller testamentsexekutor i dödsboet efter stiftaren,

2. en styrelseledamot,

3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att få förmån av stiftel- sen,

4. den som genom stiftelseförordnandet har rätt att föra sådan talan, samt

5. tillsynsmyndigheten. Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 25 kan även väckas av stif- telsens konkursbo.

Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1—5 eller andra stycket svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av stiftelsen för den kostnad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till godo genom rät- tegången. -

Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket.

5 5Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 25 som inte grundas på brott kan inte väckas mot

1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut- gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs, eller 2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till handa.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får stiftelsens konkursbo väcka talan, om konkursansökan har gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.

6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande Ändring m. m. efter tillstånd

1 5Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av Kammarkollegiet ändra eller upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförord- nandet som avser

1. stiftelsens ändamål,

2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,

3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning,

4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas eller utses eller hur styrelsen skall vara sammansatt,

5. styrelsens bcslutförhet eller omröstningsförfarande,

6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,

7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,

8. revision, eller

9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av styrelseledamot eller förvaltare.

Föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl. '

Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt möjligt.

2 5 Frågor om tillstånd enligt 1 5 prövas på ansökan av styrelsen eller förval- taren. Kammarkollegiets beslut får överklagas hos regeringen.

Ändring m.m. utan tillstånd

3 50m stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit att styrel- sen eller förvaltaren utan tillstånd av en myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en annan fråga än som anges i 1 5 första stycket 1, gäller vad stiftelseförordnan- det föreskriver utan hinder av 15.

Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får styrelsen eller förval- taren i andra fall än som avses i 15 första stycket utan tillstånd ändra, upp- häva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Här- vid skall 15 andra stycket tillämpas.

4 5 Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om beslut som avses i 3 5. Beslutet gäller från och med den dag då tre månader förflutit sedan underrättelsen inkom till tillsynsmyndigheten, om inte denna under tremånaderstiden förbjudit styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet. Förbud av tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet strider mot denna lag.

Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för prövningen, får den för- länga tidsfristen enligt första stycket med högst tre månader. Om det fattas beslut om förlängning skall stiftelsen underrättas om detta.

Upphörande av en stiftelse i visst fall

5 5 Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens till- gångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 5, vid ut- gången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande bas- beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt

4. stiftelsen saknar skulder. Bestämmelserna i 45 tillämpas på beslut enligt första stycket.

7 kap. Likvidation och upplösning - Förutsättningar för likvidation m. m.

1 5 Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar näringsverksamhet skall ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens

Prop. 1993/94z9

skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att värdet av tillgångarna understiger summan av skul- derna, skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot eller remsor.

2 5Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall det i den balans- räkning som avses i 15 inom linjen tas upp en post som utvisar den ökning av tillgångamas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnadema. Beträffande så- dana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller dock att de skall tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av- skrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får ett högre värde.

Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall hänsyn inte tas till skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av stiftelsens ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stif- telsen försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas först se- dan övriga skulder till fullo har betalats.

3 5Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att fullgöra vad som åligger dem enligt 1 5, svarar de och andra som med vetskap om denna un- derlåtenhet handlar på stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller förvaltaren undgår dock ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av ho- nom.

Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för förpliktelser som uppkom- mer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till domstols prövning eller så- dan balansräkning som avses i 4 5 har blivit granskad av revisorerna och god- känd av tillsynsmyndigheten.

4 5Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i likvidation, om det inte under ärendets handläggning i domstolen styrks att en balansräkning, utvi- sande att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av skulderna, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av tillsynsmyndig- heten.

Förfarandet hos domstolen

5 5Görs ansökan om likvidation enligt 1 5, skall domstolen genast kalla stif- telsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvida- tion skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15—17 55 delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

6 5 Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för ex- peditioner i ett ärende enligt 1 5, skall kostnaderna betalas av stiftelsens me- del, om stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall finner det skäligt.

Genomförande av Iikvidationen

7 5 En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Likvidatorerna skall för registrering i stiftelseregistret genast anmäla be- slut om likvidation och förordnande av likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under likvidationen. Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvi- dation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsbe- rättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas me- ning likvidationen onödigt fördröjs.

8 5 När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller förvaltaren genast avge en redovisning för sin förvaltning av stiftelsens angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till reviso- rerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så snart det kan ske. Be- stämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild redovisning avges för detta år. I en moderstiftelse skall denna särskilda redo- visning även omfatta koncernredovisning.

9 5 Likvidatorerna skall genast söka kallelse på stiftelsens okända borgenä- rer.

10 5Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder. Stif- telsens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig aweckling eller för att de anställda skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya anställningar.

11 5När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på stiftelsens okända borgenärer har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidato- rerna använda återstående tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta. Om det inte är möjligt att använda tillgångarna på detta sätt, skall de överlämnas till All- männa arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av över- skottet behållas som kan behövas för denna betalning.

12 5 När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Till berättelsen skall de foga redovis- ningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisnings- handlingama skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där- efter till likvidatorerna avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen. Likvidatorerna skall därefter genast sända en kopia av revisions- och förvaltningsberättelserna till tillsynsmyn- digheten.

13 5När likvidatorerna har sänt revisions- och förvaltningsberättelserna till tillsynsmyndigheten, är stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidato- rerna genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.

Om likvidatorerna finner att stiftelsen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.

14 5 Om det efter stiftelsens upplösning enligt 135 visar sig att stiftelsen har tillgångar eller om talan väcks mot stiftelsen eller det av någon annan orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering i stiftelseregist- ret.

15 5 Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i likvidatorernas ställe. Likvidatorerna skall genast anmäla beslutet för regi-

strering i stiftelseregistret. När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 125 tillämpas.

Likvidation efter konkurs

16 50m en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, skall styrelsen eller förvaltaren inom en må- nad från det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvi- dation och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidatio- nen fortsättas enligt 14 5.

17 5 Om det inte fattas ett sådant beslut som avses i 165 första stycket, skall tingsrätten besluta att stiftelsen skall träda i likvidation.

Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns- myndigheten eller på ansökan av en styrelseledamot eller en borgenär.

Om tillsynsmyndigheten eller sökanden har haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel.

Upplösning utan likvidation

18 51 fall som avses i 6 kap. 55 är stiftelsen upplöst när tillgångarna förbru- kats. När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är stiftelsen upplöst.

8 kap. Stiftelses firma

1 5En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor som förut är införda i stiftelseregistret. I en firma som skiljer sig från stiftelsens namn får inte ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord ingå. I övrigt finns be- stämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).

2 51 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

3 50m en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får sty- relsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmel- serna i 6 kap. iakttas.

4 5Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksam- het bör undertecknas med angivande av stiftelsens firma. Vid angivande av firma som inte sammanfaller med stiftelsens namn skall på lämpligt sätt alltid anges att det är en stiftelse som innehar firman.

Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen utfärdat en handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har under- tecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäl- ler dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand- lingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god- kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be- gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

9 kap. Tillsyn m.m. Inledande bestämmelser

1 5Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning är länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen ut- övas eller, om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvudkontor är inrättat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en annan myndighet än som följer av första stycket skall vara tillsynsmyndig- het för en stiftelse.

Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen fram- går av 10 5.

2 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna lag.

Tillsynens innebörd m.m.

3 5 Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvalt- ning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord- nandet eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.

Tillsynsmyndigheten skall ge Stiftelserna råd och upplysningar.

4 5Tillsynsmyndigheten får

1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,

2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller förval- tare, samt

3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos stiftelsen på tid och sätt som myndigheten bestämmer.

I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse eller förvaltare skyl- dig att hålla stiftelsens kassa, värdehandlingar och övriga tillgångar samt rä- kenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som utför inspektionen.

5 5Tillsynsmyndigheten kan

1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är obehörig enligt 2 kap. 10 5 eller enligt lagen (1986:436) om näringsförbud samt skilja en för- valtare som är obehörig enligt 2 kap. 195 andra stycket från uppdraget,

2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra sina åligganden,

3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele- damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.

Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5 och 855 samt 5 kap. 45.

Prop. 1993/94z9

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får för- enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om att döma ut ett vite som förelagts enligt första stycket 2, om föreläggandet endast avser ålig- gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall prövas frågan av länsrätten enligt lagen (1985:206) om viten.

6 50m en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han entledigas av allmän domstol. Entledigandet får begränsas till viss tid.

I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 45 första och fjärde styckena.

Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda- mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.

7 51 en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna

1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför, samt

2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse ordfö- rande men inte gör detta.

Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan- det avser.

8 5Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med an- knuten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.

Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entle- digandet avser.

9 50m ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 25 andra stycket, skall länsstyrelsen på begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om en annan för- valtningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.

Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hem- vist.

Tillsynens innebörd i fråga om vissa stiftelser

10 5 Bestämmelserna i 3 5 första stycket, 45 samt 55 första stycket 2 och 3 gäller inte i fråga om

1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun,

2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller

3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara undantagna från tillsyn enligt denna lag och som varken under innevarande eller de tre när- mast föregående räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit moderstiftelse.

I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock bestämmelserna i 35 första stycket, 45 första stycket 1 och 2 samt 55 första stycket 2 och 3 om det kan antas att

1. stiftelsen saknar namn,

2. stiftelsen inte har upprättat års- eller koncernredovisning eller inte har avlämnat års- eller koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning över räkenskaperna till revisorn,

_ 3. stiftelsen inte håller års- eller koncernredovisning eller revisions- eller koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var och en,

4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller om

5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 5.

Överklagande

11 5Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- marrätten. Detta gäller dock inte beslut om att väcka talan enligt 5 kap. 45 första stycket eller 9 kap. 6 5 första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 5 tredje stycket.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 5, 6 kap. 45 eller 55 andra stycket, 9 kap. 5 5 första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsför- bud, eller 9 kap. 7 eller 8 5 gäller även om de överklagas.

Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall tillsynsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av tillsyns- myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 95 överklagas hos kammarrätten. Bestämmel- serna i tredje stycket om tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i sådant fall länsstyrelsen och dess beslut.

10 kap. Registrering Allmänna bestämmelser om registrering

1 5En stiftelse skall vara registrerad om

1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag, eller

2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelade föreskrif- terna att den skall vara registrerad. '

Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som med till- lämpning av bestämmelserna i 9 kap. 1 5 första stycket skall vara tillsynsmyn- dighet för stiftelsen.

Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre- ringar enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för registrering i stiftelseregistret.

2 50m inte annat följer av 65 andra stycket skall en stiftelses styrelse eller förvaltare anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret

1.i fall som avses i 15 första stycket 2 senast sex månader efter det att stiftelsen bildades,

2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokförings- skyldig enligt denna lag.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post- adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post- adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele- fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvud- sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval- tarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 75 fattat beslut om namn för stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.

3 5Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras

1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap.,

2. när en ändring har inträtt i något förhållande som avses i 25 andra stycket,

3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 165 andra stycket eller 235 andra stycket,

4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt denna lag, samt

5. när stiftelsen är upplöst. I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om företrädarens namn, bostadsadress, postadress och telefon. Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att rätten att företräda stiftelsen samt att teckna dess namn och firma får utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också anmälas för registrering i stiftelseregistret. Någon annan inskränkning i rätten att företräda stiftelsen och att teckna dess namn och firma får inte registreras.

När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av förvaltare skall anmälan göras av den nye förvaltaren. 1 fall som avses i första stycket 5 skall anmälan göras av den avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall anmä- lan göras av styrelsen eller förvaltaren.

4 5 Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offent- ligt ackord inleds för stiftelsen, skall tingsrätten sända en underrättelse om beslutet för registrering i stiftelseregistret.

När konkursen har avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord har avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast 'sända en underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering under- rätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom beslut, som har vun- nit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att inleda förhandling om offentligt ackord.

5 5 En registrering skall avföras om det genom dom som har vunnit laga kraft har förklarats att en registrering inte borde ha skett, att ett beslut som regi- strerats är ogiltigt eller att något visst förhållande som registrerats inte före-

ligger. Domstolen skall sända en kopia av domen till registreringsmyndigheten.

Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva eller som utövar näringsverksamhet

6 5 Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet skall styrelsen eller för- valtaren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om

1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas, och

2. näringsverksamhetens art. Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 2 5 innan den börjar utöva nä- ringsvcrksamhcten.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat län, om verksam- heten är avsedd att utövas där.

7 5Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller ändras någon an- nan uppgift som har registrerats om en stiftelse som utövar näringsverksam- het, skall stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registre— ring i stiftelseregistret.

85. Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes

Tidningar vad som har införts i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrät- telser enligt 4 5.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.

9 5Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 85 skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe- terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.

10 51 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.

11 5 Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att en stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag eller annan författning i fråga om an- mälan för registrering i stiftelseregistret.

Registreringsmyndigheten får därvid begära in handlingar eller upplys- ningar från stiftelsen och kan förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar till registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för registrering i stiftelsere- gistret.

Beslut om föreläggande får förenas med vite. Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om utdömande av vitet.

12 5 Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som använder ordet stif- telse i strid med 1 kap. 6 5 andra stycket att fortsätta med det. Förbudet får förenas med vite.

13 5Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till kammarrätten.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registreringsmyn- digheten föra talan för det allmänna. Overklagas kammarrättens beslut av registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om registreringsmyndigheten och dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är fråga om beslut enligt 12 5.

11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser

1 5En insamlingsstiftelse bildas genom att

1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter efter ett upprop av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varak- tigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för— ordnandet.

Stiftelseförordnandct skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el- ler stiftarna.

2 5För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 555 samt 65 första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.):4 5 1 och 2, 75 första och tredje styckena och 8—1155,

4 kap. (revision): 1—4 55, 6 5, 7 5 första—fjärde styckena, 8—1455, 15 5 första och andra styckena samt 16 5,

5 kap. (skadestånd): 1—3 55, 45 första—tredje styckena samt 5 5, 6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser, 8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser, 9 kap. (tillsyn m.m.): 1—9 55 och 115, samt 10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser. En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse. En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig.

En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5 5 och 6 5 första stycket, 2—10 kap. samt andra och tredje styckena i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftel- ser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till för- män för bestämda fysiska personer.

3 5 En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att

1. en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kol- lektivavtal förordnar att pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett be- stämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för- ordnandet.

4 5 För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 55 och 65 första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser, 3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.):4 5 1 och 2, 75 första och tredje styckena, 8—10 55 och 12 5,

4 kap. (revision): 1—4 55, 6 5, 75 första—tredje styckena och 8—1655, 5 kap. (skadestånd): 1—3 55, 45 första stycket 1—4, andra och tredje styck- ena och 5 5,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser, 8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser, 9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 255, 35 andra stycket, 5 5 första stycket 1, 6 5 första och andra styckena, 7 och 8 55, 105 andra stycket och 115, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen genom skriftlig överenskommelse ändra eller upphäva stiftelseförordnandet. Vad som anges i 2—10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga om en kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har meddelats genom en sådan överenskommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif- telse.

En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid tillämpning av 3 kap. 125 och 4 kap. 155 skall en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 105 första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1994:000) om införande av stiftelselagen (1994z000).

2. Förslag till Lag om införande av stiftelselagen (1994z000)

Härigenom föreskrivs följande. 1 5Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 5Genom stiftelselagen (1994:000) upphävs lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser med de begränsningar som följer av denna lag.

3 5En förmögenhetsbildning som har tillkommit före ikraftträdandet och som närmast dessförinnan uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på stif- telsebildning skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu sagts gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde forrnkravet en- ligt 1 kap. 35 eller 11 kap. 15 stiftelselagen eller kravet enligt 1 kap. 25 samma lag på att egendomen skall ha avskilts.

4 5 För förmögenhetsbildningar som enligt 3 5 skall anses som stiftelser enligt stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller stiftelselagen (1994:000) med de be- gränsningar som följer av denna lag.

För församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär gäller endast bestämmelserna i 1 kap. 4 5 stiftelselagen.

5 5En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdan- det är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall anses vara stiftelsens styrelse.

En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträ- dandet är ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet som yt- terst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juri- diska personen eller den statliga myndigheten skall anses vara stiftelsens för- valtare.

6 5 Bestämmelserna i 2 kap. 65 stiftelselagen (1994:000) tillämpas inte i fråga om lån som har lämnats eller säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.

7 5 Bestämmelserna i 2 kap. 105 och 195 andra stycket stiftelselagen (1994:000) om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara styrelse och att stiftaren inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare för stif- telsen. '

Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 12 5 för äldre stiftelser och för stiftelser som bildats efter ikraftträdan- det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät- tats före ikraftträdandet.

8 51 fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (1994:000) från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994. Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som stämmer överens med bestämmelserna i 3 kap. stif- telselagen.

Styrelsen ellc_r förvaltaren för en äldre stiftelse skall bestämma värdet av stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 65 stiftelselagen vid ingången av det räken- skapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 1 5 samma lag.

I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges resultat- och balans- räkningar eller koncernresultat- eller koncernbalansräkningar för det räken-

skapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3 kap. gäller för stiftelsen.

Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftel- selagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda be- stämmelser i stiftelselagen.

9 51 fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller un- derlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 65 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod under tillsyn enligt nämnda lag.

I mål om entledigande enligt 9 kap. 65 stiftelselagen (1994:000) får den som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådana handlingar eller underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet. Detta gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan talan som avses i 75 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

10 5 Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en bestäm- melse som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en av stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmel- sen ha samma giltighet som enligt äldre rätt.

Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon annan än styrelsen eller förvaltaren får fatta beslut för stiftelsens räkning i frågor som avses där gäller inte 2 kap. 3 5 första stycket.

11 5Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av regeringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.

12 5 Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen av stiftelsela- gen (1994:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den lagen. Detsamma skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter stiftelsens bildande men före ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall vara un- dantagen från tillsyn enligt tillsynslagen (1929:116).

13 5Bestämmelserna i 14 5 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall tillämpas i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter ikraftträdandet.

14 50m en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före ikraftträdandet står under tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som ett beslut enligt 9 kap. 15 andra stycket den lagen.

15 5En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkort- ning av det får behålla detta ord eller denna förkortning i sitt namn även efter stiftelselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där förening- ens styrelse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som gjorts före den 1juli1995.

Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1993/94:9: Avsnitt 2.7.1

Prop. 1993/94z9

16 5En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra anmälan för registre— ring enligt 10 kap. 2 5 första stycket 1 eller 6 5 stiftelselagen (19942000) tidi- gare än en månad efter det att bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev till- lämpliga på stiftelsen.

3. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap.55brottsbalken skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

551

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokförings- skyldighet enligt bokföringslagen (1976:125) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsmaterial eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokför- ingen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska re- sultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokför- ingsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, skall han dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokförings- skyldighet enligt bokföringslagen (1976:125), stiftelselagen (1994:000) eller lagen (1967:531) om tryggande av pensionsugfästelse m.m. genom att underlåta att bokföra affärshän- delser eller bevara räkenskapsmate- rial eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på an- nat sätt, döms, om rörelsens för- lopp, ekonomiska resultat eller ställ- ning till följd härav inte kan i huvud- sak bedömas med ledning av bokför- ingen, för bokföringsbrott till fäng- else i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, skall han dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

”Senaste lydelse l986z43.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pen-

sionsutfästelse m.m.

dels att 9, 15, 17, 27 och 30—33 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 10 a, 17 a, 17b och 18 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars ute- slutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller

arbetstagares efterlevande.

En pensionsstijtelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet pensionsstiftelse.

10a5

En pensionsstiftelses styrelse sva- rar för att förmögenheten är placerad på ett nöja/digt sätt och för att stiftel- sens medel inte används för annat än sti/telsens ändamål.

155

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott förelig- ger när pensionsstiftelses tillgångar överstiger den skuld stiftelsen ådra- git sig samt upplupen del av den ut- fästa pension, som tryggas av stiftel- sen, eller, om stiftelsen tryggar ut- fästelser enligt allmän pensionsplan, pensionsreserven enligt denna.

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott förelig- ger när pensionsstiftelses tillgångar, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 5 stiftelselagen (1994:000), översti- ger den skuld stiftelsen ådragit sig samt upplupen del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller, om stiftelsen tryggar utfästel- ser enligt allmän pensionsplan, pen- sionsreserven enligt denna.

För utgift, som avses i 14 5 första stycket a) och som omfattas av stiftelsens ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om stif- telsen saknar överskott på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft under närmast föregående räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bok- föringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

175

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse välies vid sammanträde med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av ar-

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljs vid sammanträde med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av ar-

Nuvarande lydelse

betstagarna samma fackförening el- ler liknande förening, äger denna dock välja företrädarna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana föreningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yrkesgrupper bland arbetstagarna blir företrädda inom styrelsen i lämplig utsträck- ning.

Styrelsen skall i god tid före ut- gången av valperioden erinra arbets- givaren och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i före- kommande fall utlysa sammanträde.

Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Till- synsmyndigheten äger utse särskild revisor; när anledning därtill finnes. Revisors berättelse skall åtfölja sty- relsens årsredovisning, som skall in- ges till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets ut-

Hänvisningar till S4

gång.

Föreslagen lydelse

betstagarna samma fackförening el- ler liknande förening, fär denna dock välja företrädarna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana föreningar, får dessa välja företrädarna. Vid val skall det tillses att olika yrkesgrup- per bland arbetstagarna blir före- trädda inom styrelsen i lämplig ut- sträckning.

Styrelsen skall i god tid före ut- gången av valperioden upplysa ar- betsgivaren och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande fall utlysa samman- träde.

17 a5

En pensionsstiftelse är bokförings- skyldig. Bokföringsskyldigheten skall fullgöras enligt bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). En stiftelse skall upprätta årsredovis- ning, som skall bestå av den resultat- räkning och den balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främ- jats under räkenskapsåret.

Årsredovisningen skall underteck- nas av samtliga styrelseledamöter.

17b5

Om stadgarna inte säger något an- nat, skall arbetsgivaren utse revisor. Tillsynsmyndigheten skall utse sär- skild revisor; när det finns anledning till det. Revisorns berättelse skall åt- följa styrelsens årsredovisning, som skall sändas till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskaps- årets utgång.

l8a5

Bestämmelsema i 5 kap. 1—3 55,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5 första—tredje styckena och 5 5 samt 9 kap. 65 första och andra styckena stiftelselagen (1994.-000) skall tillämpas även i fråga om pen- sionsstiftelser. Vad som anges i5 kap. 1 5 stiftelselagen om åsidosättande av föreslaiftema i stiftelseförordnandet eller i stiftelselagen skall därvid i stäl- let avse åsidosättande av de för pen- sionsstiftelsen gällan de föreslorjå'ema eller av bestämmelserna i denna lag. Vid tillämpning av 5 kap. 4 5 stiftelse- lagen skall med stifi'are avses arbets- givaren.

27 5 Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med ända- mål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att stiftelse skall omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande. En personalstiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet personalstiftelse.

30 5

Beträffande personalstiftelse äger Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 155 tredje och bestämmelserna i 10a 5, 155 tredje fjärde styckena, 16—20 samt 22 och och fjärde styckena, 16—20 samt 22 24 55 motsvarande tillämpning. och 24 55 motsvarande tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål.

31 & Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hem- vist.

Styrelsen för en pensions- eller per- sonalstiftelse skall anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.

Anmälan enligt andra stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post- adress och telefon samt om styrelsele- damötemas namn, bostadsadress, postadress och telefon. Till anmälan skall fogas bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upp- rättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och be- skaffenheten av stiftelsens fönnögen-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts skall detta genast anmälas till tillsyns- myndigheten.

Tillsynsmyndigheten skall föra ett register över anmälda stiftelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreslaifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.

32 5

Om tillsynsmyndighetens befogen- Tillsynsmyndigheten skall ingripa, heter och åligganden enligt denna lag om det kan antas att en pensions- beträffande pensions- och personal- eller personalstiftelse inte förvaltasi sti/telse gäller i tillämpliga delar be- enlighet med de förstiftelsen gällande stämmelserna ilagen den 24 maj 1929 föres/at:)?ema eller denna lag. (nr 116) om tillsyn över stiftelser: Tillsynsmyndigheten skall ge stif-

telsema råd och upplysningar. Vid tillsynen över pensions- och personalstiftelser tillämpas i övrigt bestämmelserna i 9 kap. 4 och 555, 65 tredje stycket samt 7 5 stiftelsela- gen (1994:000).

33 51 Talan mot tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens beslut enligt beslut enligt 22 5 föres hos regeringen 22 5 får överklagas hos regeringen. genom besvär:

Talan mot annat beslut av tillsyns- Ifråga om överklagande av annat myndigheten enligt denna lag och beslut av tillsynsmyndigheten enligt mot skattemyndighetens beslut enligt denna lag tillämpas 9 kap. 11 5 11 5 tredje stycket föres hos kammar— första—tredje styckena stiftelselagen rätten genom besvär. (1994:000).

Skattemyndighetens beslut enligt 11 5 tredje stycket får överklagas hos kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. De nya bestämmelserna i 17a5 skall tillämpas första gången från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994. Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som stämmer överens med de nya bestämmelserna.

3. I fråga om skyldighet för styrelseledamot att utge skadestånd på grund av handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tilläm- pas 65 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

4. En pensions- eller personalstiftelse skall fullgöra sin skyldighet enligt 145 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter utgången av år 1994.

1Senaste lydelse l990:356.

5. Förslag till Lag om ändring i permutationslagen (1972:205)

Härigenom föreskrivs att 55 permutationslagen (1972:205) skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 5 Denna lag gäller ej sådan pcn- Denna lag gäller ej stiftelser på sions- eller personalstiftelse som av- vilka 6 kap. stiftelselagen (1994:000) ses i lagen (1967:531) om tryggande är tillämpligt och ej heller sådana av pensionsutfästelse m.m. pensions- eller personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. En ansökan om perrnutation som har gjorts före lagens ikraftträdande prövas enligt äldre bestämmelser.

6. Förslag till Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs i fråga om handelsregisterlagen (1974:157) dels att 2 5 i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:761) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att 3—4 och 9 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

251

I handelsregistret förs in

1. enskild näringsidkare,

2. handelsbolag,

3. ideell förening eller stiftelse som utövar näringsverksamhet, och

3. ideell förening som utövar nä- ringsverksamhet, och

4. bolagsmän i enkla bolag, om näringsverksamhet utövas i bolaget. En enskild näringsidkare, ideell förening eller stiftelse som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bok- föringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, skall söka registrering innan verk- samheten börjar. Detsamma gäller bolagsmännen i ett enkelt bolag, om den verksamhet som skall utövas i bolaget skulle ha medfört sådan bokföringsskyldighet.

En enskild näringsidkare eller ideell förening som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokförings- lagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, skall söka registrering innan verksamhe- ten börjar. Detsamma gäller bolags- männen i ett enkelt bolag, om den verksamhet som skall utövas i bola- get skulle ha medfört sådan bokför- ingsskyldighet.

Bestämmelserna i denna lag om enskild näringsidkare skall tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handelsregistret, dock med föl-

jande undantag;

1. Någon firma skall inte registreras för verksamheten. 2. Bolagsmännen skall registreras under sina namn.

3 52 Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras för det län där verk- samheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker regi- strering för det län där huvudkontoret skall inrättas.

Ideell förening och stiftelse regi- streras för det län där föreningens el- ler stiftelsens styrelse har sitt säte.

Ideell förening registreras för det län där föreningens styrelse har sitt säte.

Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren registreras även för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.

lNuvarande lydelse enligt SFS 1993:761. 2Senaste lydelse l992:1448.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 53 Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma,

2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer och postadress,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer och postadresser,

5. av vem och hur firman tecknas, när ej firman får tecknas av varje bo- lagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

Ideell förening och stiftelse: Ideell förening:

1.den firma under vilken för- 1. den firma under vilken för- eningen eller stiftelsen idkar näring, eningen idkar näring,

2. föreningens eller stiftelsens 2. föreningens namn, om det ej namn, om det ej sammanfaller med sammanfaller med firman, firman,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där för— 4. det län och den ort där för- eningens eller stiftelsens styrelse har eningens styrelse har sitt säte samt sitt säte samt föreningens ellerstiftel- föreningens postadress, sens postadress,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6. av vem och hur föreningens el- 6. av vem och hur föreningens ler stiftelsens namn tecknas, om ej namn tecknas, om ej namnet teck- namnet tecknas av styrelsen ensam. nas av styrelsen ensam.

9 5 Ansökan om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän. Ansökan om registrering av ideell Ansökan om registrering av ideell förening ellerstiftelse göres av styrel- förening göres av styrelsen. sen. Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han- delsbolag, göres ansökan av samtliga bolagsmän.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. En vid ikraftträdandet registrerad stiftelse på vilken 10 kap. stiftelsela- gen (19941000) då är eller senare kommer att bli tillämplig skall avföras ur

3Senaste lydelse 1992zl448.

registret när den har införts i stiftelseregistret enligt stiftelselagen (1994:000).

7. Förslag till Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 15 bokföringslagen (1976:125) skall ha följande

lydelse .

Nuvarande lydelse

Hänvisningar till S7

  • Prop. 2008/09:84: Avsnitt 5.2

Föreslagen lydelse

151

Näringsidkare är bokföringsskyl- dig enligt denna lag. Detsamma gäl- ler aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bola- get eller föreningen ej utövar nä- ringsverksamhet.

Den som är skyldig att för inkomst av jordbruksfastighet föra räkenska- per enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo, stiftelse eller ideell förening ut byggnad eller del av byggnad föreligger bokförings- plikt på grund därav endast om verk- samheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel- mässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.

Näringsidkare är bokföringsskyl- dig enligt denna lag. Detsamma gäl- ler aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bola- get eller föreningen ej utövar nä- ringsverksamhet. Förutsättningama för att en stiftelse skall vara bokför- ingsskyldig framgår av stijtelselagen (1994:000) och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Den som är skyldig att för inkomst av j ordbruksfastighet föra räkenska- per enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo eller ideell förening ut byggnad eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verksam- heten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bo- stad.

Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

Bestämmelserna i 11 och 13—21 55 behöver ej tillämpas av enskild närings- idkare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt un- derstiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt la- gen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1995.

[Senaste lydelse 1981:l l98.

8. Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, som gäller till utgången av år 19931, att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1994.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

'Lagens giltighetstid senast förlängd l991:1589.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september 1993.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Jo- hansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck, Könberg, Unckel, P. Westerberg.

Föredragande: statsrådet Laurén

Proposition om stiftelser

Allmänt om stiftelser

Stiftelsen som juridisk företeelse har gamla anor i Sverige. Redan under den allra första kristna tiden infördes till vårt land bruket att för framtiden anslå egendom för olika ändamål och före reformationen avsattes betydande för- mögenheter framför allt till förmån för syften med anknytning till kyrkan eller till den sjuk- och fattigvård som då bedrevs i kyrkans regi. Efter refor- mationen var donationsvilj an till en början främst inriktad på undervisnings- området för att under 1700-talet även omfatta omsorgen om landets fattiga. Mot slutet av 1800-talet växte det fram ett alltjämt bestående intresse för donationer till förmån för högre utbildning och vetenskaplig forskning.

Det finns sannolikt omkring 50 000 stiftelser i landet. Det övervägande flertalet av dem främjar syften som från samhällets synpunkt sett är av vä- sentlig betydelse. Stiftelserna förvaltar en stor förmögenhetsmassa och de delar årligen ut ansenliga belopp, främst till stöd åt den vetenskapliga forsk- ningen. Vissa av våra större industrigrupper är ytterst kontrollerade av stif- telser. I modern tid har stiftelsen även blivit en vanlig form för samverkan mellan staten och/eller kommuner på ena sidan samt privata intressenter på den andra sidan.

I Sverige finns det i huvudsak två typer av stiftelser. Det karakteristiska för den ena typen är att stiftelsen tillgodoser sitt syfte genom att ur den löpande avkastningen på förmögenheten utge kontanta bidrag till som regel fysiska personer. Stiftelsens förmögenhet består oftast av värdepapper eller bank- tillgodohavandcn. Bakom beteckningen fond döljer sig vanligtvis en stiftelse av denna typ. Jag kommer i fortsättningen att använda benämningen avkast- ningsstiftelse.

En avkastningsstiftelse skall i princip ha sin förmögenhet nöjaktigt place- rad (se 15 5 första stycket tillsynslagen; jfr även prop. 1929:83 s. 99 och RÅ 1979 ref 2:9). Stiftelsen får i princip inte förbruka medel för annat än till för- mån för det av stiftaren bestämda syftet och den av honom bestämda för- månstagar- eller destinatärskretsen. Nu nämnda omständigheter innebär att en avkastningsstiftelse i praktiken är förhindrad att utöva näringsverksam- het, dvs. yrkesmäsgigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Det är dock inte uteslutet att man kan uppfylla kravet på att förmögenheten skall

vara nöjaktigt placerad samtidigt som det i förmögenheten ingår en tillgång av sådant slag att stiftelsen redan genom innehavet av denna tillgång blir att betrakta som näringsutövare. Hyresfastigheter är det mest näraliggande ex- emplet på en tillgång av detta slag.

Det karakteristiska för den andra typen av stiftelse är att den som regel tillgodoser sitt syfte genom att utöva näringsverksamhet. Det kan exempel- vis gälla att mot betalning tillhandahålla sjukvård eller meddela undervis- ning. Beträffande denna typ av stiftelse bestäms sammansättningen av stif- telsens förmögenhet i första hand av den verksamhet som stiftelsen skall be- driva. Bakom beteckningen anstalt, institut eller inrättning döljer sig inte så sällan en stiftelse av detta slag. Jag avser i fortsättningen att använda benäm- ningen verksamhetsstiftelse.

Vid 1900-talets början var då existerande verksamhetsstiftelser i första hand inriktade på att främja behov av utbildning eller social omvårdnad. Nu- mera finns det verksamhetsstiftelser även inom bostadssektorn, det massme- diala området och inom kultursektorn. Det bör dock framhållas att antalet verksamhetsstiftelser i landet är mycket lågt i jämförelse med andra före- tagsformer.

Lagstiftning om stiftelser m.m.

Frågan om en allmän lagstiftning om stiftelser blev aktuell mot slutet av 1800-talet. Övervägandena om en sådan lagreglering mynnade dock så små- ningom ut i slutsatsen att det endast skulle införas offentlig tillsyn över vissa stiftelser. Bestämmelser om denna tillsyn togs in i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen), som gäller än i dag.

Eftersom det inte finns någon allmän lagstiftning om stiftelser i Sverige finns det inte heller någon legaldefinition av begreppet stiftelse i svensk rätt. Det närmaste man kommer en sådan definition är den som finns intagen i tillsynslagen. Enligt den definitionen föreligger det en stiftelse ”om någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål”. Definitionen innebär att det krävs två rättshandlingar av den som vill bilda en stiftelse i tillsynslagens mening, ett förordnande (stiftel- seförordnandet) och en förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med förordnandet (jfr RÅ 1976 ref. 118).

Stiftelseförordnandet skall innefatta en förklaring från stiftelsebildarens sida att han för ett visst ändamål vill skapa en varaktigt bestående och själv- ständig förmögenhet av egendom som han tillskjuter själv. Ändamålet måste därvid anges med en sådan grad av bestämdhet att det går att verkställa. I annat fall får förordnandet över huvud taget inte någon rättsverkan. Av all- männa rättsgrundsatser anses vidare följa att ett stiftelseförordnande är ogil- tigt, om ändamålet är behäftat med s.k. ursprunglig brist. Detta är fallet om ändamålet strider mot lag eller goda seder. Detta är också fallet (i fråga om avsedda avkastningsstiftelser) om det inte är möjligt att någonsin kunna till- godose det ifrågavarande ändamålet med den löpande avkastningen på den anslagna egendomen (jfr Hessler, Om stiftelser, s. 283 ff och 300 ff). I likhet med alla andra rättshandlingar inom förmögenhetsrättcns område är avtals- lagens ogiltighetsrcgler tillämpliga även på ett stiftelseförordnande.

Även andra krav ställs på ändamålet. Av kravet på varaktighet följer näm- ligen att ändamålet inte får vara av övergående eller tillfällig natur. En stif- telse i tillsynslagens mening behöver emellertid inte bestå för evigt. Om ett ändamål kan förutses bli uppfyllt om tio år leder ett förordnande till förmån för ett sådant ändamål till stiftelsebildning i tillsynslagens mening.

Kravet på varaktighet har även i övrigt betydelse när det gäller att av- gränsa förmögenhetsbildningar i tillsynslagens mening från förmögenhets- bildningar av annat slag. Om det t.ex. av en i förordnandet meddelad före- skrift följer att förordnandet skall anses upphävt inom något eller några år leder således förordnandet inte till stiftelsebildning i tillsynslagens mening. Samma sak inträffar om för ändamålet anslagen egendom enligt förordnan- det skall förbrukas på kort tid, förutsatt dock att inte den som meddelat för- ordnandet däri utställt löften om tillskott av ytterligare reala förmögenhets- värden när de ursprungligen tillförda har förbrukats (anslagsberoende stiftel- ser).

Om ett förordnande uppfyller kravet på varaktighet anses det i regel även visa att stiftaren med förordnandet avsett att få till stånd en självständig för- mögenhet, dvs. att den anslagna egendomen skall bilda en från mottagarens förmögenhet skild förmögenhetsmassa (jfr NJA II 1929 s. 234 f). Den om- ständigheten att varaktighetskravet är uppfyllt hindrar emellertid inte att det ändå kan uppstå tvekan om vilken självständighet som har avsetts för den ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller detta i fall då ”stiftelseförordnan- det” är testamentariskt och ”stiftaren” i förordnandet utsett en juridisk per- son, t.ex. en ideell förening, att vara mottagare till den egendom som ansla- gits (jfr bl.a. NJA 1928 s. 240 och 1972 s. 573 samt promemorian s. 59—60).

Tillsynslagen ställer inte något formkrav på stiftelseförordnandet. Ett stif- telseförordnande kan alltså i princip vara muntligt. Av andra än stiftelse- rättsliga regler följer dock att stiftaren måste låta dokumentera förordnan- det, om förmögenhetsdispositionen skall ske sedan han har avlidit. Han är då tvungen att ta in föreskrifterna avseende stiftelsebildningen i sitt testa- mente eller åtminstone där hänvisa till en annan handling i vilken stiftelse- förordnandet finns nedtecknat.

Inte heller i fråga om förmögenhetsdispositionen ställer tillsynslagen några särskilda krav på viss form. Krav på särskild form kan dock följa av annan lagstiftning. Detta gäller t.ex. om förmögenhetsdispositionen omfattar fast egendom. I fall då stiftelsebildningen sker medan stiftaren är i livet är förmö- genhetsdispositionen regelmässigt att betrakta som gåva (jfr Hessler, a.a., s. 272 ff) med den blivande stiftelsen som gåvomottagare och då måste form- kravet i 4 kap. jordabalken iakttas. Krav på att förmögenhetsdispositionen har särskild form gäller även då stiftelsebildningen skall ske först sedan stif- taren har avlidit. I sådana fall måste nämligen ärvdabalkens regler om testa- mente iakttas.

Den som under sin livstid vill få till stånd en giltig stiftelsebildning behöver inte företa en förmögenhetsdisposition som har verkan mot sina borgenärer. Om dispositionen avser t.ex. ett penningbelopp räcker det med att den inne- fattar en bindande utfästelse enligt lagen (l936:83) angående vissa utfästel- ser om gåva (se 1 5 nämnda lag; jfr även Hessler, a.a., s. 196 ff). En stiftelses

förmögenhet kan alltså i det enskilda fallet bestå av t.ex. endast en räntelö- pande fordran på stiftaren av benefik natur.

Tillsynslagen saknar närmare bestämmelser om stiftelsers rättskapacitet. Enligt praxis anses sådan kapacitet tillkomma en stiftelse så snart den har en styrelse. En stiftelse anses utrustad med en styrelse om det i enlighet med stiftelseförordnandet har företagits en förmögenhetsdisposition riktad an- tingen till en eller flera fysiska personer som har åtagit sig uppdraget att handha förvaltningen av stiftelsens egendom eller till en juridisk person som åtagit sig uppdraget att genom sina organ handha denna förvaltning (jfr prop. 1929:83 s. 23 och 97 samt Hessler, a.a., s. 201). I det förra fallet är det den eller de fysiska personerna som bildar styrelse för stiftelsen. I det senare fallet betraktas styrelsen för den juridiska personen som styrelse för stiftel- sen. Om staten eller en borgerlig eller kyrklig kommun är mottagare av för- mögenhetsdispositionen anses i regel en viss myndighet vara stiftelsens sty- relse (jfr 2 5 första stycket 1 tillsynslagen och prop. 1929:83 s. 32).

Det nu senast sagda visar att man kan skilja mellan två former för förvalt- ningen av en stiftelse. I tillsynslagen kommer detta dock endast till uttryck på så sätt att det där för två fall meddelas speciella bestämmelser för stiftelser med ”särskilt inrättad” styrelse (jfr 5 5 andra stycket och 11 5 första stycket; jfr även prop. 1929:83 s. 32 och 49). I dokrinen finner man däremot exempel på särskiljande beteckningar för båda förvaltningsformerna. Det förekom- mer att sådana stiftelser som enligt terminologin i tillsynslagen har särskilt inrättad styrelse kallas för fristående eller självständiga stiftelser och stiftel- ser som inte har särskilt inrättad styrelse för anknutna eller osjälvständiga stiftelser (jfr Hessler, a.a., s. 158 ff, Hessler, Kammarkollegiet 1539—1989, 5. 140, Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 26, samt NJA 1972 s. 573).

En förmögenhetsbildning som utgör stiftelse i tillsynslagens mening skall i princip anmälas till länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning utövas. En anmäld stiftelse skall stå under länsstyrelsens tillsyn om den främjar ett allmännyttigt ändamål. Tillsynen innebär att länsstyrelsen skall övervaka att stiftelsens förvaltning sker i enlighet med bestämmelserna i tillsynslagen och de föreskrifter som gäller för stiftelsen (jfr 9 5). Endast cirka 7 000 stiftelser står under tillsyn enligt tillsynslagen. Detta beror bl.a. på de många undan- tag från anmälningsskyldighet som lagen innehåller. Om stiftaren i förord- nandet har föreskrivit att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn, är stif- telsen t.ex. inte anmälningsskyldig.

En stiftelse som står under tillsyn skall föra räkenskaper över tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter. Räkenskaperna skall avslutas årli- gen och ett sammandrag av dessa skall tillsammans med en berättelse om hur stiftelsens ändamål har främjats sändas till länsstyrelsen inom tre måna- der efter räkenskapsårets slut (jfr 14 5). Den granskning som länsstyrelsen utför sker främst med ledning av dessa handlingar. Vid denna granskning skall huvudsakligen tillses att stiftelsens medel inte dras från det ändamål vartill de är bestämda och att förmögenheten är nöjaktigt placerad (se 15 5).

Om länsstyrelsen vid sin granskning av de insända handlingarna upptäcker eller på annat sätt får kännedom om att stiftelsens styrelse har fattat ett be- Slut som strider mot lag eller mot andra föreskrifter som gäller för stiftelsen, kan länsstyrelsen förbjuda att beslutet verkställs eller, om verkställighet re-

dan har skett, förelägga styrelsens ledamöter att vidta rättelse. Även i övrigt kan länsstyrelsen förelägga styrelsens ledamöter att fullgöra sina åligganden (se 16 5). Föreläggande och förbud kan i vissa fall förenas med vite (se 17 5).

Enligt tillsynslagen kan allmän domstol förordna om annan förvaltning av stiftelsen om styrelsen eller en styrelseledamot gör sig skyldig till missvård av stiftelsens angelägenheter (se 7 5). Bestämmelsen innebär att domstolen t.ex. kan skilja styrelsens samtliga ledamöter från sina uppdrag. Detta förut- sätter dock att det inte är fråga om en anknuten stiftelse. I sådana fall får domstolen i stället anförtro förvaltningen åt t.ex. styrelsen för en annan juri- disk person (jfr prop. 1929:83 s. 49).

Enligt tillsynslagen svarar vidare ledamöterna i en stiftelsestyrelse solida- riskt för den skada som kan drabba stiftelsen, om de överträder tillsynsla- gens bestämmelser eller de föreskrifter som gäller för stiftelsen (se 6 5). Det nu sagda torde gälla oavsett om stiftelsen har särskilt inrättad styrelse eller inte (jfr prop. 1929:83 s. 97; se dock NJA 1939 s. 616). Av tillsynslagen följer slutligen att länsstyrelsen beträffande stiftelse som står under dess tillsyn kan föra talan vid allmän domstol om förordnande om annan förvaltning och om skadestånd för stiftelsens räkning (se 18 5 första stycket).

Bestämmelserna i 22 kap. 7 5 ärvdabalken anses innefatta befogenhet för länsstyrelsen att bl.a. föra sådan talan som avses i 7 5 tillsynslagen (jfr bl.a. NJA II 1933 s. 520 f och NJA 1966 s. 3). Detta förutsätter dock att det är fråga om en genom testamente bildad stiftelse med allmännyttigt ändamål.

Om inte annat följer av stiftelseförordnandet kan en föreskrift som stifta- ren har meddelat i stiftelseförordnandet endast ändras eller upphävas eller åsidosättas för särskilt fall om det i materiellt avseende föreligger tillräckliga förutsättningar för detta och om det i formellt avseende finns tillstånd av myndighet. När det gäller stiftelseförordnanden som meddelats av enskilda regleras såväl de materiella som de formella förutsättningarna för ändring m.m. i permutationslagen (1972:205). För övriga fall saknas visserligen lag- bestämmelser men det ankommer på regeringen att pröva frågan om till- stånd (jfr prop. 1972:8 s. 25 och 31).

Vad nu sagts om förutsättningarna för ändring m.m. gäller alltså i den män inte annat följer av stiftelseförordnandet. Där kan nämligen stiftaren med giltig verkan föreskriva att han själv eller någon annan när som helst får ändra föreskrifterna i förordnandet med påföljd att kravet på tillstånd bort- faller. Om rätten att ändra m.m. avser stiftelsens ändamålsföreskrifter krävs det dock att rätten i den delen har gjorts beroende av att en viss händelse inträffar som den ändringsberättigade inte kan råda över för att föreskriften skall vara giltig (jfr Hessler, a.a., s. 353 och 498 samt NJA 1946 s. 324).

Som redan framgått kan en stiftelse i tillsynslagens mening beskrivas som en självständig förmögenhet. Även ett aktiebolag kan karakteriseras på samma sätt. Utan att detta kommer till uttryck i tillsynslagen har dock en stiftelse i den lagens mening ytterligare ett karakteristiskt drag som skiljer stiftelsen från aktiebolaget. Detta särdrag består i att varken den som till- skjutit egendomen till en stiftelse eller någon annan har andelsrätt i stiftel- sens förmögenhetsmassa. En stiftelse har således inte några ägare. Till skill- nad från aktiebolaget kan därför en stiftelse karakteriseras inte bara som en självständig utan jämväl som en självägande förmögenhet. I det förhållandet

att stiftelsen är en självägande förmögenhet ligger för övrigt att den som vill gynna sig självi ekonomiskt avseende är hänvisad till andra juridiska former än stiftelsen. Ett ”stiftelseförordnande” som innebär att ”stiftaren” för egen de] skall åtnjuta den löpande avkastningen på den egendom som ”stiftarens” förmögenhetsdisposition omfattar blir nämligen rättsligt sett att betrakta som ett uppdragsförhållande mellan ”stiftaren” och egendomens mottagare (jfr Hessler, a.a., s. 132 ff.)

Det torde vara så att svensk rätt vid sidan om tillsynslagens stiftelsebe- grepp erkänner självständiga och självägande förmögenheter som stiftelser (utrustade med rättskapacitet) utan att någon förmögenhetsbildning ännu har ägt rum. Ett exempel på detta är stiftelser (tryggandcstiftelser) enligt la- gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Insamlingsstiftelser respektive kollektivavtalsstiftelser är två andra exempel. Gemensamt för de nu nämnda stiftelsefortnerna är att en nybildad stiftelse kan bestå av endast en organisation för mottagande och förvaltning för ett visst ändamål av egen- dom som stiftaren eller stiftarna har förutsatt senare skall komma att tillskju- tas av dem eller, i fråga om de två senare stiftelseformerna, av tredje man (jfr prop. 1929:83 s. 94, Hessler, a.a., s. 172 ff och promemorian, s. 64 ff samt 118 ff).

När det gäller insamlingsstiftelsen rör man sig i gränslandet mot den ideella föreningen. Rättsligt sett torde det inte vara fråga om en insamlings- stiftelse utan en förening om de som lämnat bidrag till ”stiftelsen” på grund därav får befogenhet att när som helst ändra eller upphäva de av ”stiftarna” meddelade föreskrifterna för ”stiftelsen” (jfr Hessler, a.a., s. 138 ff och Hessler, Kammarkollegiet 1539—1989, s. 139 f).

Beträffande gällande ordning i övrigt hänvisar jag till den i promemorian intagna redogörelsen (se 5. 68-75 och 152-154). Giltigheten av den i redogö- relsen omnämnda lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser har förlängts till utgången av år 1993. Även giltigheten av lagen (1982:315) om styrelscrepresentation för samhället i vissa stiftelser har för- längts, beträffande den lagen till utgången av juni månad år 1994. Det kan vidare tilläggas att frågan om beskattningen av stiftelser för närvarande övervägs inom Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03).

2.1.2 Behovet av lagstiftning

I promemorian har föreslagits att det skall införas en ny lag om stiftelser. Promemorians lagförslag utgör en omfattande lagstiftning om stiftelser och innehåller både civilrättsliga regler och regler om tillsynen över stiftelser. De senare innebär att i princip alla stiftelser skall stå under tillsyn av offentlig myndighet. Många av reglerna i förslaget är av tvingande natur.

Vid remissbehandlingen har behovet av lagstiftning om stiftelser under- strukits av många remissinstanser medan andra varit mera tveksamma eller ansett att behov saknas eller i vart fall inte har visats föreligga. Bland de tveksamma och negativa har många ansett att det i promemorian framlagda förslaget är för omfattande och att det inte i tillräcklig grad tar hänsyn till stiftarens vilja.

Som jag redan har berört finns det i Sverige ännu bara en begränsad lag- stiftning om stiftelser. Den avser i huvudsak endast frågan om tillsynen över stiftelser och omfattar bara vissa stiftelser.

I våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge finns däremot en omfattande och delvis ganska ny lagstiftning om stiftelser som täcker både civilrättsliga frågor och tillsynsfrågor (se promemorian s. 76-90).

Stiftelserna i Sverige har stor betydelse för vårt samhälle. Vi har ett mycket stort antal stiftelser och det är betydande värden som handhas av dem. Många av stiftelserna ger ekonomiskt stöd till samhällsnyttig verksam- het, ibland i stor omfattning.

Samtidigt är det så att rättsläget i Sverige beträffande stiftelser präglas av osäkerhet. Redan förutsättningarna för att det skall föreligga en stiftelse är oklara, vilket naturligtvis är en nackdel för den som exempelvis genom testa- mente vill tillskapa en stiftelse. Det är ibland också oklart vem som ansvarar för förvaltningen av stiftelsen och vad ansvaret närmare innebär i olika av- seenden, exempelvis i placeringsfrågor. Oklarheten i dessa frågor är en nack- del inte bara för dem som tillskapar och förvaltar stiftelser utan också för utomstående som vidtar rättshandlingar gentemot stiftelser. För dessa är det också besvärande att det saknas tidsenliga regler om t.ex. bokföring, offent- lig årsredovisning och revision i fråga om stiftelser. Även för att trygga stif- telsers fortbestånd är det angeläget med regler i nu nämnda frågor.

Mot bakgrund av stiftelsernas betydelse för vårt samhälle är osäkerheten om rättsläget och bristen på tidsenlig lagstiftning otillfredsställande. Enligt min mening behövs det därför i vårt land liksom det redan finns i andra nordiska länder - en allmän lagstiftning om stiftelser som kan klargöra rätts- läget på väsentliga punkter. Det behövs således bl.a. regler om vad som kon- stituerar en stiftelse, om vad det innebär att ansvara för förvaltningen av en stiftelse samt om bokföring, offentlig årsredovisning, revision och andra ci- vilrättsliga frågor.

Vad jag nu har anfört innebär att jag delar den uppfattning som flera gånger kommit till uttryck i riksdagen (se bl.a. betänkandet 1987/88:LU22), nämligen att det behövs en tidsenlig lagstiftning om stiftelser som inte bara innehåller bestämmelser om offentlig tillsyn utan framför allt inrymmer grundläggande bestämmelser av civilrättslig natur. Jag kommer i det föl- jande att förorda att en sådan lagstiftning införs. Frågan om den nya lagstift- ningens omfattning beror i hög grad på hur man ställer sig till de olika sakfrå- gorna. Dessa kommer jag att behandla närmare i de följande avsnitten.

2.1.3 Huvudpunkter i en lag om stiftelser

Det förslag till lag om stiftelser som finns intaget i promemorian innebär en omfattande civilrättslig reglering beträffande stiftelser. Lagförslaget inne- håller också bestämmelser som stärker och effektiviserar statens kontroll över stiftelserna.

Bland de civilrättsliga reglerna återfinns en grundläggande definition av begreppet stiftelse. Definitionen bygger i huvudsak på den som är intagen i tillsynslagen. Förslaget omfattar även vissa former av stiftelser som inte fal- ler in under den grundläggande definitionen, bl.a. insamlingsstiftelser. En-

ligt förslaget bör det införas en särskild stiftelseform för staten med beteck- ningen anslagsstiftelse. Det föreslås vidare bestämmelser om förvaltningen av en stiftelse. Enligt promemorieförslaget är utgångspunkten för dessa be- stämmelser att en stiftelse skall förvaltas i enlighet med vad stiftaren har föreskrivit därom. Främst när det gäller ansvaret för förvaltningen av en stif- telse föreslås dock bestämmelser av tvingande natur.

Stiftelseutredningen hade enligt sina direktiv i uppdrag att utreda frågan om en begränsning av rätten för andra än av staten eller kommuner bildade stiftelser att bedriva näringsverksamhet. Mot denna bakgrund förs det i pro- memorian en diskussion om det inte bör införas förbud för stiftelser att be- driva näringsverksamhet i eget namn men tillåta dem att utöva sådan verk- samhet genom helägda dotterbolag. Diskussionen i promemorian förs emel- lertid inte fram till något ställningstagande. Ett sådant bör enligt vad som anförs i promemorian lämpligen inte göras innan remissinstanserna har fått tillfälle att lämna synpunkter i frågan.

Som jag nyss nämnde innehåller promemorieförslaget även bestämmelser som stärker och effektiviserar statens kontroll över stiftelseväsendet. De föreslagna reglerna innebär den nyheten att i princip alla stiftelser skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Enligt promemorieförslaget skall alla stiftelser vara registrerade i länsvis förda stiftelseregister. En och samma länsstyrelse är enligt förslaget såväl tillsynsmyndighet som registreringsmyn- dighet för samma stiftelse. Reglerna om tillsyn och registrering avses bli till- lämpliga även på befintliga stiftelser.

Bland remissvaren dominerar uppfattningen att detär angeläget att en all- män lagstiftning om stiftelser nu kommer till stånd. Det är även många re- missinstanser som tillstyrker ett genomförande av promemorieförslaget. Bland de remissinstanser som är positiva till tanken på en lagstiftning är det dock flera som framhåller att förslaget bör bearbetas i olika avseenden. Kammarkollegiet anser t.ex. att det inte finns något samhälleligt intresse av att göra förvaltningsbestämmelsema tvingande mot stiftarens vilja i så stor utsträckning som skett i promemorian. Flera remissinstanser menar att pro- memorian genomsyras av en mer eller mindre uttalad misstro mot stiftelse- väsendet och att ett genomförande av förslaget kan komma att dämpa dona- tionsviljan.

Diskussionen i promemorian om stiftelser skall få utöva näringsverksam- het i eget namn eller endast genom helägda dotterbolag har rönt ett stort intresse hos remissinstanserna. Den helt dominerade uppfattningen är att stiftelser liksom hittills bör få bedriva näringsverksamhet i eget namn.

Många remissinstanser är kritiska mot förslaget att alla stiftelser skall stå under offentlig tillsyn. Kammarkollegiet föreslår att endast större stiftelser skall vara föremål för tillsyn. Flera remissinstanser är särskilt kritiska mot förslaget att stiftarens inställning i fråga om tillsynen inte tillerkänns någon rättslig verkan. Sveriges advokatsamfund framhåller t.ex. att tillsyn inte har något egenvärde och att det inte finns anledning att koppla på tillsyn om stif- taren uttryckligen har förklarat att han inte vill ha en sådan. Samfundet till- lägger också att det måste föreligga utomordentligt starka skäl om stiftelser som i dag inte står under tillsyn enligt tillsynslagen därför att stiftaren har föreskrivit detta skall ställas under tillsyn efter tillkomsten av en ny lag om

stiftelser. Även förslaget att alla stiftelser [skall vara registrerade har mött gensaga under remissbehandlingen. Flera remissinstanser anser att stiftelser med endast mindre förmögenheter bör undantas från registreringsskyldighe- ten.

För egen del vill jag först framhålla att reglerna i den nya stiftelselagen måste utformas med särskild tanke på de särdrag som kännetecknar stiftel- sen som juridisk företeelse. Som framgår av den redogörelse för gällande rätt som jag nyss lämnat (se avsnitt 2.1.1) kännetecknas en stiftelse bl.a. av att den saknar ägare eller medlemmar och att den på grund därav inte har något organ med befogenhet att både övervaka och ingripa mot den eller de som svarar för stiftelsens förvaltning. Reglerna i den nya stiftelselagen bör därför enligt min mening ha som övergripande syfte att säkerställa och trygga stiftelsens möjligheter att verka för det ändamål som stiftaren har an- gett i stiftelseförordnandet. En reglering i detta syfte är av stor betydelse för redan befintliga stiftelsebildningar men också för upprätthållandet av viljan att göra nya donationer till förmån för ändamål av t.ex. allmännyttig natur.

Den principiella utgångspunkten vid utformandet av den nya lagens be- stämmelser bör vara att stiftaren skall ha frihet att bestämma hur stiftelsen skall förvaltas. Lagens bestämmelser bör alltså gälla endast i fall då stiftaren underlåtit att meddela någon föreskrift i den aktuella frågan. Det nu sagda förutsätter dock att inte annat föranleds av hänsyn till stiftarens borgenärer eller till utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelsen eller till rim- liga krav på rättslig stadga i stiftelseinstitutet.

Som Lagrådet framhåller i sitt yttrande bör det alltså finnas goda motiv för en regel som innebär inskränkningar i respekten för stiftarens vilja. Så- dana goda motiv måste anses föreligga när det gäller regler som syftar till att hindra mindre nogräknade personer från att använda stiftelseinstitutet som ett sätt att undandra egendom från sina borgenärer. Enligt min mening är det nödvändigt att det i nämnda syfte tas in regler av tvingande natur i lagen vilka har sin udd riktad mot bl.a. stiftaren. Som jag kommer att utveckla närmare i följande avsnitt anser jag dock att det inte behövs regler av det senare slaget i så stor utsträckning som föreslogs i promemorian.

Som jag har anfört i det föregående är det den helt dominerande uppfatt- ningen bland remissinstanserna att stiftelser skall ha rätt att bedriva närings- verksamhet i eget namn. För egen del delar jag denna uppfattning. En följd av detta är att lagen, i likhet med det lagförslag som finns i promemorian, i olika avseenden bör innehålla regler som tar sikte på stiftelser som bedriver näringsverksamhet. Framför allt är det erforderligt med regler som vid rätts- handlingar med näringsdrivande stiftelser ger den utomstående samma skydd som vid rättshandlingar med andra företagsformer. För att åstad- komma dctta är det bl.a. nödvändigt att införa tvingande regler som innebär att näringsdrivande stiftelser för hela sin verksamhet blir skyldiga att ha ord- nad bokföring, offentlig årsredovisning och kvalificerad revisor. Dessa regler bör med erforderligt beaktande av stiftelsernas särdrag — kunna utformas i nära anslutning till vad som gäller för företag i allmänhet.

Det är emellertid inte endast i fråga om näringsdrivande stiftelser som det behövs regler med sikte på skyddet för utomstående som ingår rättshand- lingar mcd stiftelser. Enligt min mening föreligger det även ett behov av dy-

lika regler i fråga om avkastningsstiftelser med mer betydande värden på sina tillgångar. Även sådana stiftelser kan generellt sett antas ingå avtal med utomstående i ganska stor omfattning, särskilt inom ramen för sin place- ringsverksamhet.

Stiftelseväsendet är sedan länge föremål för offentlig tillsyn. Vad som framkommit under remissbehandlingen visar att den allmänna- uppfatt- ningen är att tillsyn av detta slag behövs även i framtiden. Som redan fram- gått är det emellertid många remissinstanser som är kritiska mot förslaget i promemorian att inte längre tillerkänna stiftarens inställning i tillsynsfrågan någon rättslig verkan. När det gäller den offentliga tillsynen är även jag av den uppfattningen att den behövs. Stiftelselagens regler om tillsyn bör enligt min mening bl.a. innebära att alla stiftelser skall stå under tillsyn av en till- synsmyndighet, låt vara att tillsynens omfattning bör differentieras beroende på behovet av tillsyn i olika stiftelser. Stiftaren bör alltså inte som i dag kunna ställa ”sin” stiftelse helt utanför den offentliga tillsynen. I övrigt bör reglerna utformas så att resurserna på detta område tas tillvara på bästa sätt. Jag åter- kommer närmare till mina förslag i fråga om tillsynen i avsnitt 2.8.1.

Jag vill till sist något kommentera frågan om den nya stiftelselagens till- lämpning på nu befintliga förmögenhetsbildningar som vid stiftelselagens ikraftträdande är stiftelser i stiftelselagens mening (äldre stiftelser). Många remissinstanser har riktat kritik mot promemorieförslaget på denna punkt och menat att det förslaget skulle innebära en retroaktiv lagstiftning som inte kan accepteras. Jag har tagit fasta på denna kritik. Jag kommer i det följande att föreslå en särskild lag om införande av stiftelselagen som i likhet med promemorieförslaget visserligen innebär att stiftelselagen i princip skall vara tillämplig på äldre stiftelser men som samtidigt innebär att stiftelselagens be— stämmelser i flera avseenden inte kommer att tillämpas i fråga om sådana stiftelser. Jag vill också framhålla i förevarande sammanhang att de sakliga lösningar som jag i all korthet har angett i förevarande avsnitt ansluter sig till gällande rätt i högre grad än promemorians förslag. Det uppkommer där- för inte så många frågor i vilka lagen förändrar rättsläget för äldre stiftelser.

I det följande behandlas frågorna om

lagens tillämpningsområde i avsnitt 2.2, när stiftelser får rättskapacitet i avsnitt 2.3, — stiftelsers näringsverksamhet i avsnitt 2.4, ansvaret för en stiftelses förpliktelser i avsnitt 2.5, -— förvaltningen av en stiftelse m.m. iavsnitt 2.6, ändring m.m. i ett stiftelseförordnande i avsnitt 2.7, tillsyn och registrering i avsnitt 2.8, — ikraftträdande m.m. iavsnitt 2.9, följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.10, och — kostnadskonsekvenser i avsnitt 2.1]. De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 4.

Prop. 1993/949

2.2. Lagens tillämpningsområde 2.2.1 Stiftelser i allmänhet

Mitt förslag: En stiftelse bildas genom att stiftaren förordnar att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet till- skjuter själv. Stiftarens förordnande skall som regel vara skriftligt och undertecknat av honom. Härutöver skall för uppkomsten av en stif- telse krävas att den för stiftelsen avsedda egendomen är avskild, vilket skall anses vara fallet först om den har tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag men med det yt- terligare kravet att åtagandet att förvalta egendomen enligt stiftelseförord- nandet skall bekräftas skriftligen (se promemorian s. 104-106).

Remissinstansema: Relativt få av remissinstanserna har yttrat sig över promemorians förslag om vad som skall krävas för att en stiftelse skall anses föreligga. Några av dem godtar promemorieförslaget. En remissinstans an- ser att det saknas tillräckliga skäl för att införa ett krav på att den för stiftel- sen avsedda egendomen skall ha tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet. En annan remissinstans ställer frågan vad konsekvensen blir om kravet att åtagandet skall vara skrift- ligt inte följs.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare har sagt finns det i svensk rätt inte någon legaldefinition av begreppet stiftelse. Det närmaste man kommer en sådan är den definition av begreppet som finns intagen i tillsyns- lagen. När man nu i lag skall slå fast kriterierna för att en förmögenhetsbild- ning skall betraktas som stiftelse är det givetvis naturligt att man utgår från den definition av begreppet som finns i tillsynslagen. Som min redogörelse i avsnitt 2.1.1 över gällande rätt ger vid handen träffar man emellertid inte alla nu kända former av förmögenhetsbildningar som kan karakteriseras som självständiga och självägande med en enda definition. I förevarande avsnitt skall jag därför ta upp frågan om en allmän definition av begreppet stiftelse för att därefter i det följande avsnittet undersöka om det finns skäl som talar för att stiftelselagen som särskilda former av stiftelser bör omfatta även andra förmögenheter med nyss nämnda karakteristika men som faller utan- för den allmänna definitionen. _

För stiftelsebildning i tillsynslagens mening krävs det att stiftaren har före- tagit två rättshandlingar: ett förordnande (stiftelseförordnande) innehål- lande den grundläggande viljeförklaringen från hans sida och en i enlighet med förordnandet åtföljande förmögenhetsdisposition. Samma krav bör na- turligen ställas på stiftaren enligt stiftelselagens allmänna definition av stif- telsebegreppet.

Beträffande först stiftelseförordnandet bör liksom för närvarande krävas att det sakligt sett innefattar en förklaring från stiftarens sida att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig fönnögenhet

av egendom som han tillskjuter själv. Detta betyder att vilj eförklaringen som ett minimum måste ge besked i två avseenden, nämligen om den avsedda stiftelsens ändamål och vilken egendom som stiftaren avser att tillskjuta el- ler, i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött, om vilken rätt den avsedda stiftelsen skall ha till stiftarens kvarlåtenskap.

Det bör vidare krävas att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och un- dertecknat av stiftaren. Ett dylikt krav är enligt min mening naturligt med hänsyn till att förordnandet är den grundläggande rättshandlingen för en stif- telsebildning. Som belyses i promemorian (se 5. 105) innefattar detta egentli- gen inte någon nyordning utan är bara ett lagfästande av en sedan länge till- lämpad praxis.

Ett undantag från kravet att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat bör dock medges. Det gäller fall då förordnandet skett genom testamente som är giltigt utan att de för testamente föreskrivna formföre- skrifterna iakttagits, t.ex. genom ett muntligt s.k. nödtestamente (se 10 kap. 3 & ärvdabalken). Det saknas enligt min mening skäl att underkänna ett stif- telseförordnande som görs i ett sådant testamente. Även i fall då testamentet är muntligt kommer det för övrigt i regel att finnas dokumentation om för- ordnandet. Reglerna om delgivning av testamente förutsätter nämligen i fråga om sådana testamenten att det finns en skriftlig uppgift om testamen- tets innehåll (se 14 kap. 4 & ärvdabalken).

Vad sedan gäller den förmögenhetsdisposition som skall åtfölja stiftelse- förordnandet för att den avsedda stiftelsebildningen skall komma till stånd vill jag erinra om att en stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av bara en fordran på stiftaren av benefik natur. Det kan emellertid inte anses angeläget att en förmögenhetsbildning av det slaget blir omfattad av det regelsystem som stiftelselagen avses att få. För att en förmögenhetsbildning skall falla in under regleringen i stiftelselagen eller, med andra ord, för att en förmögen- hetsbildning skall bli betraktad som en stiftelse bör det enligt min mening undantagslöst krävas att den utgörs av egendom som avskilts från stiftarens förmögenhet med verkan mot dennes borgenärer. För fall då förmögenhets- dispositionen avser pengar eller lösören av annat slag betyder det att egendo- men måste ha kommit i besittning av någon som har lämnat ett åtagande (förvaltningsåtagande) att förvalta den i enlighet med förordnandet (jfr 2 5 lagen, 1936:83, angående vissa utfästelser om gåva).

Förmögenhetsdispositionen kan givetvis avse egendom av annat slag t.ex. fast egendom — beträffande vilken det för skyddet mot stiftarens borge- närer saknar betydelse att den eller de som lämnat ett förvaltningsåtagande också har tagit egendomen i besittning. Och i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött är möjligheterna för en stiftelse att alls kunna göra förvärv som är skyddade mot den dödes eller dödsboets borgenärer starkt begränsade (jfr 21 kap. 4 och 5 55 ärvdabalken). Enligt min mening är det emellertid ändå lämpligt att även i nu nämnda fall ställa krav på att den eller de som har lämnat ett förvaltningsåtagandet också har tagit egen- domen i besittning för att den skall omfattas av stiftelselagens regelsystem.

Sammanfattningsvis innebär vadjag nu har anfört att en stiftelse i den nya stiftelselagens mening skall anses föreligga då egendom enligt ett med un- dantag för vissa testamentsfall — skriftligt och av stiftaren undertecknat för-

ordnande har avskilts för att varaktigt förvaltas som en självständig förmö- genhet för ett bestämt ändamål. Den närmare innebörden av att egendomen skall ha avskilts — att den har tagits om hand av någon (annan än stiftaren) som har ort ett åtagande att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan- det bör därvid enligt min mening framgå direkt av lagtexten.

När det gäller förvaltningsåtagandet bör det inte i motsats till vad som föreslogs i promemorian — krävas att det skall vara skriftligt. Tanken bakom det förslaget var att det skulle kunna bidra till att skapa största möjliga klar- het i frågan om när en stiftelse över huvud taget föreligger. Jag kan dock för min del inte finna att enbart det förhållandet att ett förvaltningsåtagande i ett visst fall inte har bekräftats skriftligt bör föranleda att en stiftelse inte skall anses rättsligen bildad. Det vore enligt min mening en alltför långt- gående verkan av en bestämmelse som i så fall skulle ha ställts upp bara i klarhetens intresse. Jag förordar alltså att något krav på skriftligt åtagande inte skall ställas upp.

Som sagts tidigare bör den nya stiftelselagens allmänna definition av be- greppet stiftelse omfatta endast sådana fall då stiftaren vill få till stånd en självständig förmögenhet av varaktig natur. Bedömningen av om varaktig- hetsrekvisitet är uppfyllt bör därvid ske med utgångspunkt i den egendom som avskilts för stiftelsen och således utan hänsynstagande till eventuella ut- fästelser i förordnandet om ytterligare tillskott. Med en sådan lösning kom- mer den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet sällan att omfatta an- slagsberoende stiftelser (se avsnitt 2.1.1). I sådana fall kan man nämligen knappast tala om att den avskilda egendomen varaktigt skall förvaltas i stif- telsen.

Till frågan vad som efter den nya lagens ikraftträdande gäller beträffande sådana förmögenhetsbildningar som enligt den nya lagen inte godtas som stiftelse återkommer jag i specialmotivcringen (se vad som anförs i avsnitt 4.1 i anslutning till 1 kap. 1 5).

2.2.2 Särskilda former av stiftelser

Mitt förslag: Stiftelselagen skall också omfatta två särskilda former av

stiftelser, nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstinelser. Tryggandestiftelserna skall däremot inte omfattas av stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom så tillvida att det enligt promemorians förslag även skall införas en särskild stiftelse- form (anslagsstiftelse) för staten (se promemorian s. 116—120).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller att anslagsstiftelser måste få bildas av även kommuner och landsting. Flera remissinstanser anser att tryggandestiftelserna skall omfattas av stiftelselagen.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan förutskickadc i föregående avsnitt skalljag här ta upp frågan om stiftelselagen som särskilda former av stiftelser bör omfatta någon eller några av de självständiga och självägande förmögen- hetsbildningar som enligt gällande ordning torde betraktas som stiftelser

Prop. 1993/949

men som av olika skäl faller utanför den av mig förordade, allmänna defini- tionen av stiftelsebegreppet.

Insamlingsstiftelser

Penninginsanrlingar och insamlingar av andra slag är en vanlig företeelse i vårt samhälle. Upprop att skänka pengar eller egendom av annat slag till olika ändamål, t.ex. till forskning rörande svåra sjukdomar, sker ofta genom annonser i massmedia och budskapet når därigenom ut till en vidare krets av allmänheten.

Särskilt penninginsamlingarna omfattar betydande värden. Uppgifter från Stiftelsen för insamlingskontroll (SFI) visar att det under år 1989 insattes 636 miljoner kr på s.k. 90—konton. Merparten av pengarna samlas in av ideella föreningar men det förekommer också insamlingar i regi av insam- lingsstiftelser (ang. denna stiftelseform — se avsnitt 2.1.1).

De som lämnar bidrag till insamlingar utgår sannolikt i regel från att deras bidrag till största delen kommer det angivna ändamålet till godo. Ett skäl till detta kan vara att man tror att insamlingar som sker efter upprop i massme- dia är underkastade en tillfredsställande kontroll.

SFI utövar kontroll över vissa penninginsamlingar. Denna kontroll, som avser sådana insamlingar som sker via 90- konton, är givetvis av stor bety- delse. Det enda SFI kan göra om en organisation inte uppfyller kraven för innehav av ett 90-konto är emellertid att återkalla rätten till kontot. Detta utgör inte någon garanti för att inte insamlingsarbetet fortsätter trots att det t.ex. kanske leds av därför helt olämpliga personer. Så vitt jag förstår är det dessutom så att inte alla insamlingar som vänder sig till en vidare krets av allmänheten har ett 90-konto.

Frågan om en offentlig kontroll av penninginsamlingar och insamlingar av andra slag har varit föremål för behandling i riksdagen vid flera olika tillfäl- len. Senast detta skedde uttalade lagutskottet (1986/87zLU22 s. 19) att det inte då var berett att förorda en sådan kontroll. Utskottet pekade därvid bl.a. på att frågan har viss anknytning till pågående översyn av stiftelselag- stiftningen.

Enligt min mening är det angeläget att framför allt bibehålla allmänhetens förtroende för rena penninginsamlingar. I den mån det är möjligt bör därför lagstiftaren inom ramen för föreliggande lagstiftningsärendc försöka skapa en rättslig grundval för sådana insamlingar. Detta leder mig till slutsatsen att stiftelselagen som en särskild form av stiftelse bör omfatta även sådana självständiga och självägande förmögenheter som utgörs av insamlade pengar. Stiftelseformen bör enligt min mening benämnas "insamlingsstif- telse'.

För att en insamlingsstiftelse skall föreligga bör det krävas att det finns ett skriftligt och av stiftaren undertecknat stiftelseförordnande med angivande av ändamålet för insamlingen. Ändamålet skall vara varaktigt. Eftersom mitt förslag i första hand är avsett för insamlingar som vänder sig till en bre- dare allmänhct bör det dessutom följa av förordnandet att stiftaren skall göra ett upprop t.ex. i någon tidning. För att en insamlingsstiftelse skall före- ligga bör det också krävas ett åtagande från någon som har förklarat sig villig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med stiftelseförordnandet.

Frågan om tillsynen över stiftelser behandlar jag i avsnitt 2.8.1. Jag kan emellertid redan nu säga att enligt min mening bör en insamlingsstiftelse utan undantag vara föremål för tillsyn.

Kollektivavtalsstiftelser

Genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter på den privata sektorn har det under senare tid skapats ett system i syfte bl.a. att begränsa de ekonomiska svårigheterna för arbetare och tjänstemän som permitteras eller blir utan anställning vid driftsinskränkningar. En central punkt i detta system är att en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa- tion i kollektivavtal kommer överens om att inrätta en stiftelse som skall till- godose sitt syfte främst genom att utge kontanta bidrag ur de medel som ar- betsgivare i enlighet med förpliktelse i annat (kollektiv)avtal löpande inbeta- lar till stiftelsen. Ingen av parterna i det kollektivavtal varigenom stiftelsen inrättas företar således någon fönnögenhetsdisposition. Kollektivavtalsstif- telsen faller därför utanför den av mig förordade, allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.

Kollektivavtalsstiftelserna fyller ett väsentligt praktiskt behov och det finns ett uttalat intresse av att stiftelseformen inordnas under ett regelsystem med i huvudsak det innehåll som stiftelselagen avses få. Enligt min mening bör därför även denna typ av förmögenhetsbildning omfattas av stiftelsela— gen som en särskild form av stiftelse och den bör få benämningen ”kollektiv- avta Lsstiftelse ”.

De rättsliga förutsättningarna för att det skall föreligga en kollektivavtals- stiftelse bör i huvudsak överensstämma med vad jag har föreslagit för insam- lingsstiftelsen. Det skall således föreligga ett skriftligt stiftelseförordnande, i detta fall intaget i ett kollektivavtal som har träffats mellan en arbetsgivar- organisation och en central arbetstagarorganisation, med angivande av ett bestämt ändamål. Ändamålet skall vara varaktigt. Vidare skall det finnas ett åtagande från någon som har förklarat sig villig att förvalta pengarna i enlig- het med stiftelseförordnandet.

Även för arbetstagarna på den offentliga sektorn finns det förmögenhets- bildningar som har inrättats genom kollektivavtal i syfte att begränsa de eko- nomiska svårigheterna vid t.ex. uppsägningar. I dessa fall är det dock så att en eller flera av de parter som träffat kollektivavtalet om förmögenhetsbild- ningens inrättande också avskiljer medlen till densamma. Dessa förmögen- hetsbildningar torde därför i allmänhet utgöra stiftelser enligt den av mig för- ordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.

Anslagsstiftelser

Staten svarar för en rad uppgifter av olika slag. Oftast är det ett statens eget organ, dvs. en myndighet, som anförtros uppdraget att sköta de uppgifter som staten tagit på sig. Särskilt när det gäller uppgifter som kräver samver- kan mellan staten och andra intressenter förekommcr det emellertid att in- tressenterna inrättar ett privaträttsligt organ för uppgiften i fråga. Ibland väl- jer man då att bilda ett aktiebolag och i andra fall att inrätta ett självständigt

Prop. 1993/949

och självägande organ under beteckningen stiftelse eller fond. Det senare alternativet är särskilt vanligt när den ifrågavarande uppgiften innefattar att lämna ekonomiskt stöd till en viss region i landet, en viss näring, vetenskap- lig forskning eller till verksamhet inom kultursektorn (jfr Riksrevisionsver- kets rapport ”Stiftelser för statlig verksamhet” 1990-08-31, s. 107 ff).

Frågan om lämplig organisationsforrn för verksamhet som staten på något sätt vill ta ett ansvar för (statlig verksamhet) har länge varit föremål för upp- märksamhet. Detta gäller särskilt i fråga om verksamheter inom kultursek- torn (se t.ex. SOU 1967:9, 1972:66 och 1973:5, prop. 1974:28 s. 324 f samt direktiven till stiftelseutredningen, Ju 1975:01). Under den förra regeringen inleddes det ett arbete i syfte att renodla formerna för bedrivandet av statlig verksamhet. Den nyss nämnda rapporten från Riksrevisionsverket ingick som ett led i detta arbete.

Med anledning av Riksrevisionsverkets rapport lade den förra regeringen fast vissa principer för tillämpningen av stiftelseformen (se prop. 1990/91:100, bil. 1, s. 60 f). Det uttalades därvid bl.a. att regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelseform, ett uttalande som även den nuvarande regeringen har ställt sig bakom (se prop. 1991/92:100 bilaga 1, s. 40). Vad den nuvarande regeringen anförde i förra årets budget- proposition har också godtagits av riksdagen (jfr 1991/921FiU20 s. 57 och rskr 1991/92:128).

När staten inrättar en stiftelse är stiftelsen ofta beroende av fortlöpande resurstillskott för att kunna främja sitt ändamål under mer än en kortare tid (så är t.ex. fallet beträffande Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings- sed och Stiftelsen för rättsinformation). Som berörts tidigare i avsnitt 2.2.1 kommer en tillämpning av stiftelselagen i regel att vara utesluten beträffande sådana stiftelser. Den fråga som därvid inställer sig är om det finns anledning att -— såsom föreslogs i promemorian komplettera stiftelselagens allmänna stiftelsebegrepp med en särskild stiftelseform under benämningen anslags- stiftelse så att av staten iframtiden bildade anslagsberoende och självägande organ kommer att omfattas av lagen.

Frågan om en lämplig organisationsforrn för verksamheter som är bero- ende av statliga anslag och som inte bör bedrivas i myndighetsform bör över- vägas utifrån helt andra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för det nu föreliggande lagstiftningsärendet. Det får därför ske i annat samman- hang. Regeringen avser att senare ta initiativ till det. Med hänsyn härtill är det för statens del inte lämpligt att nu komplettera det allmänna stiftelsebe- greppet med en särskild stiftelseform för anslagsberoende, självägande or- gan. Det bör enligt min mening inte komma i fråga att göra någon annan bedömning för kommunernas och landstingens vidkommande. Jag förordar alltså att man inte tar upp anslagsstiftelsen som en särskild stiftelseform i stiftelselagen.

Jag återkommer i specialmotivcringen till frågan om vad som efter den nya lagens ikraftträdande skall gälla beträffande nu befintliga stiftelser som är anslagsberoende (se avsnitt 4.2 och vad som anförs där i kommentaren till 3 & förslaget till lag om införande av stiftelselagen).

Prop. 1993/949

Tryggandestiftelser

Enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggan- delagen) kan arbetsgivare inrätta två typer av stiftelser, nämligen pensions- stiftelser och personalstiftelser. Det finns f.n. cirka 3 500 dylika stiftelser i Sverige och ungefär 200 stiftelser av detta slag bildas varje år.

Med en pensionsstiftelse avses enligt tryggandelagen en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pen- sion till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande eller viss grupp av ar— betstagare eller efterlevande. Stiftelsen får inte utfästa pension. Den egen- dom som arbetsgivaren överfört till stiftelsen tjänar således endast som så- kerhet för de pensionslöften som arbetsgivaren utställt. Under vissa förut- sättningar får dock arbetsgivaren ersättning ur pensionsstiftelsen för pen- sionsutgifter som avser arbetstagare ingående i stiftelsens destinatärskrets.

Med en personalstiftelse avses likaledes en av arbetsgivare grundad stif- telse men med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbets- tagares efterlevande eller viss grupp av arbetstagare eller efterlevande som inte avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyl- dig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren har rätt till ersättning från stiftelsen för utgifter han haft inom ramen för stiftelsens ändamål. Stif- telsen får dock vägra att betala ut ersättning, om stiftelsen skulle nödgas av- stå fast egendom som nyttjas till personalens välfärd. Om ytterligare medel finns tillgängliga förfogar stiftelsen över dessa under vissa förutsättningar.

I tryggandelagen finns bestämmelser om hur styrelseledamöter utses, un- der vilka förutsättningar styrelsen är beslutför och hur beslut fattas i styrel— sen. Där finns vidare bestämmelser om revision, om arvode åt styrelseleda- möter och revisorer och om likvidation. Hur stiftelsens medel skall användas vid likvidation anges också i lagen.

En tryggandestiftelse står under tillsyn enligt såväl tryggandelagen som tillsynslagen. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Om stiftelsen är knuten till en bank utövar även finansin- spektionen viss tillsyn över stiftelsen (se 7 kap. 17 å bankrörelsclagen, 1987:617). Vid tillsynen enligt tryggandelagen gäller beträffande tillsyns- myndighetens befogenheter och åligganden bestämmelserna i tillsynslagen. Till följd av att tillsynslagen är tillämplig på en tryggandestiftelse är stiftelsen skyldig att föra räkenskaper och att inge bl.a. ett sammandrag av räkenska— perna till tillsynsmyndigheten.

I tryggandelagen finns också bestämmelser om ändring av stiftelsens stad- gar. Prövningen av frågan om tillstånd till ändring av stadgarna skall göras av tillsynsmyndigheten.

En tryggandestiftelse får inte ta emot en fordran mot stiftaren. Ett avtal härom är ogiltigt enligt tryggandelagen. Stiftelsen får däremot låna ut medel till stiftaren om betryggande säkerhet ställs eller det medges av tillsynsmyn- digheten. En tryggandestiftelse som grundats av ett aktiebolag får inte äga aktier i bolaget utan godkännande av tillsynsmyndigheten. Är stiftelsen knu- ten till ett fåmansaktiebolag gäller vidare den begränsningen i fråga om för- mögenhetsplaceringen att stiftelsen i princip inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för t.ex. styrelseledamot eller aktieägare i

bolaget (jfr RÅ 1986 ref. 184). I övrigt gäller att en stiftelses förmögenhet skall vara placerad på nöjaktigt sätt (se 15 5 första stycket tillsynslagen) eller, om stiftelsen är knuten till en bank, på ett sätt som bereder skälig säkerhet (se 7 kap. 17 5 första stycket bankrörelselagen).

En tryggandestiftelse är en mycket speciell form av självständig och sj älv- ägande förmögenhetsbildning. Som nämnts tidigare (se avsnitt 2.1.1) er- känns den som stiftelse utan att någon förmögenhetsbildning ännu ägt rum. Ett annat särdrag hos tryggandestiftelsen är vidare att den iprincip är knuten till sin stiftare. Stiftelsen har nämligen spelat ut sin roll och skall likvideras om stiftaren upphör med sin näringsverksamhet (jfr SOU 1965:41 s. 78 samt 195 första stycket och 305 första stycket tryggandelagen). Även om stiftaren i det enskilda fallet avskiljer egendom till förmån för stiftelsen redan vid dess bildande går det därför inte att bedöma om det kommer att bli fråga om var- aktig förvaltning av den avskilda egendomen eller inte. En tryggandestiftelse omfattas därför inte heller i ett sådant fall av den av mig förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.

Tryggandelagen innehåller ett väl utvecklat och i huvudsak väl fungerande regelsystem som är anpassat till tryggandestiftelsernas särart. Detta regelsy- stem awiker på många punkter från den reglering jag har för avsikt att före- slå för stiftelser i allmänhet. Starka lagtekniska skäl talar således mot att låta stiftelselagen omfatta även tryggandestiftelserna. Jag förordar därför att be- stämmelserna om denna särskilda stiftelseform får stå kvari tryggandelagen.

Tillsynslagen bör upphävas då stiftelselagen träder i kraft. Detta innebär att tryggandelagen bör kompletteras med bestämmelser om tillsynen men även i en del andra avseenden. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 2.10.1.

Hänvisningar till S2-2

Mitt förslag: Från lagstiftningens tillämpningsområde undantas 1. församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär, och

2. stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får använ- das endast till förmån för bestämda fysiska personer.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 159-162).

Remissinstanserna: Bl.a. Svenska kommunförbundet och några kommu- ner anser att kommunalt bildade stiftelser inte skall omfattas av lagen. Även från flera andra håll krävs undantag för vissa angivna stiftelser eller stiftelser som har en viss förvaltare.

Skälen för mitt förslag: Det regelsystem som stiftelselagen avses att få bör givetvis i princip bli tillämpligt på alla nya förmögenhetsbildningar som upp- fyller någon av de tre definitioner på stiftelser somjag förordat i avsnitt 2.2.1 och 2.2.2. Som jag redan uttalat och som jag återkommer till i avsnitt 2.9 bör stiftelselagen också bli tillämplig på äldre stiftelser, dvs. förmögenhets- bildningar som vid stiftelselagens ikraftträdande är stiftelser i stiftelselagens mening.

Principen att stiftelselagen bör vara tillämplig på såväl nya som äldre för- mögenhetsbildningar som är stiftelser i stiftelselagens mening bör emellertid kunna frångås när det gäller stiftelser av mycket speciellt slag. Jag skall i förevarande avsnitt ta upp bl.a. ett par sådana fall.

Till följd av det historiska sambandet mellan staten och Svenska kyrkan har en stor del av den egendom som disponeras av kyrkan och dess försam- lingar samt andra till kyrkan knutna organ sedan länge varit föremål för en speciell reglering i lag och annan författning (specialreglerad kyrklig egen- dom). Sedan den 1 januari 1993 finns merparten av de bestämmelser som rör förfogandet över den kyrkliga egendomen i kyrkolagen (1992z300). Liksom tidigare är det yttersta syftet även med kyrkolagens reglering att den kyrkliga egendomen behålls och används för det ändamål vartill den ursprungligen anslagits.

Församlingarna i sin egenskap av kyrklig kommun eller i vissa fall staten är ägare till den kyrkliga egendom t.ex. församlingskyrkor, kyrkotomt och kyrkogårdar, prästgårdar och andra fastigheter vilkas avkastning är avsedd för avlöning åt präster (löneboställen) som omfattas av regleringen i kyrko- lagen. Äganderätten till kyrkobyggnaderna inklusive till resp. kyrkobyggnad hörande tomt och löneboställe tillkommer emellertid inte alltid vare sig för- samlingen eller staten utan ett särskilt rättssubjekt av stiftelsekaraktär. Detta är fallet beträffande kyrkobyggnader som är uppförda av andra än kronan och innan församlingen (på landet är 1817 och i städerna år 1843) erhöll rättslig ställning som juridisk person (jfr SOU 1967:46 s. 46 ff, 1972:37 s. 60 och 1978:3 s. 75).

En församlingskyrka eller en domkyrka av stiftelsekaraktär kan i det en- skilda fallet vara en stiftelse i stiftelselagens mening enligt antingen den all- männa definitionen av stiftelsebegreppet eller definitionen på insamlingsstif- telsen. Det föreligger emellertid inte något behov av att låta stiftelselagen bli tillämplig på församlingskyrkor eller domkyrkor som är stiftelser i stiftel- selagens mening eftersom kyrkolagen innefattar en fullt tillfredsställande re- glering av förvaltningen av den egendom som finns i sådana stiftelser. Enligt min mening bör därför dessa stiftelser undantas från stiftelselagens tillämp- ningsområde. Med hänsyn till att fråga är om stiftelser som tillkommit före mitten av 1850-talet bör bestämmelsen om undantaget inte meddelas i själva stiftelselagen utan i den särskilda lag om införande av stiftelselagen som jag återkommer till i avsnitt 2.9.

Det förekommer ytterligare en grupp av förmögenhetsbildningar beträf- fande vilka behovet av lagreglering inte framstår som särskilt stort. Jag tän- ker då på förmögenheter vilkas tillgångar får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer. Förmögenhcter av detta slag är inte ovanliga i det praktiska rättslivct. Ofta innebär det bakomliggande förordnandet att förmögenhetens löpande avkastning skall uppbäras av en viss person så länge han lever varefter förmögenheten skall tillkomma någon annan med full äganderätt.

Med en extensiv tolkning kan förmögenhetsbildningar av nu nämnt slag vara att betrakta som stiftelser enligt den av mig förordade, allmänna defini- tionen av stiftelsebegreppet (jfr Hessler, a.a., s. 123 ff och promemorian s. 62-63 och 65). Enligt min mening föreligger det emellertid inte något be-

hov av att låta stiftelselagens bestämmelser bli tillämpliga på stiftelser av detta slag, oaktat det undantagsvis kan förekomma att en sådan stiftelse har en hyresfastighet bland sina tillgångar. Jag förordar därför att de undantas från stiftelselagens tillämpningsområde.

Slutligen vill jag här ta upp två ytterligare frågor. Den ena av dessa rör vissa gravfonder. Enligt lagen (1916:94) om nyttjanderätt till gravplats ålåg det en myndighet, som mot ersättning åtagit sig vård och underhåll av grav- plats för all framtid, att fondera erlagda medel. I och med ikraftträdandet av lagen (1963:537) om gravrätt upphörde visserligen denna skyldighet, men äldre bestämmelser skulle fortsätta att gälla för sådana fonder (gravfonder) som bestod vid ikraftträdandet.

De nu berörda gravfonderna skall enligt övergångsbestämmelsema till la- gen (1963:537) om gravrätt förvaltas särskilt för all framtid (jfr även punkt 7 i övergångsbestämmelserna till begravningslagen, 1990:1144, och Carlsson - Schött, Handbok i begravning, s. 206). Det föreligger emellertid inte något behov av att låta stiftelselagen bli tillämpligi fråga om dem. I promemorian föreslogs en särskild bestämmelse som innebar att gravfonderna undantogs från lagens tillämpning. En gravfonds ställning av självständig och själv- ägande förmögenhet har emellertid inte uppkommit till följd av ett förord- nande av den som tillskjutit medlen och den omfattas därför inte av den av mig förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet. Någon särskild bestämmelse i frågan erfordras således inte.

Den andra frågan jag vill ta upp rör sådana självständiga och självägande förmögenhetsmassor vilkas ändamål är bestämda i lag och som byggs upp med medel som erläggs enligt i lag fastslagna, tvingande förpliktelser. 1 an- ledning av vad som förekommit under remissbehandlingen av promemorian vill jag framhålla att dylika förmögenhetsmassor inte träffas av vare sig den av mig förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet eller av mitt förslag till definition av insamlingsstiftelsen. Allmänna arvsfonden och kyr- kofonden m.fl. andra fonder kommer alltså enligt mitt förslag att falla utan— för stiftelselagens tillämpningsområde.

Hänvisningar till S2-2-3

  • Prop. 1993/94:9: Avsnitt 5, 4.1

2.3. När får stiftelser rättskapacitet?

Mitt förslag: En stiftelse skall få rättskapacitet så snart den rättsligt sett finns.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 106-108).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan. Merparten av dem anser att rättskapaciteten bör inträda i samband med regi- strering.

Skälen fdr mitt förslag: Tillsynslagen saknar närmare bestämmelser om stiftelsers rättskapacitet. Som redan tidigare berörts i avsnitt 2.1.1 anses emellertid praxis innebära att en stiftelse i tillsynslagens mening erhåller så- dan kapacitet så snart det i enlighet med stiftelseförordnandet har företagits

Prop. 1993/949

en förmögenhetsdisposition mot någon som har åtagit sig uppdraget att handha förvaltningen av stiftelsens egendom.

En allmän stiftelselag bör efter mönster av associationsrättslig lagstiftning innehålla en bestämmelse som klargör under vilka förutsättningar en stif- telse har rättskapacitet, dvs. att den kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Beträf- fande aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller den ordningen att rätts- kapacitetens inträde är knuten till registreringen av bolaget eller föreningen. En liknande ordning för stiftelsers vidkommande förutsätter dock att alla stiftelser skall registreras.

Som jag kommer att utveckla närmare i ett senare avsnitt (se avsnitt 2.8.2) delar jag för min del inte den i promemorian framförda uppfattningen att alla stiftelser bör omfattas av ett registreringskrav. En konsekvens av detta är att rättskapacitetens inträde inte kan knytas till registreringen av stiftel- sen. Jag förordar därför en lösning som innebär att rättskapaciteten inträder i samma ögonblick som stiftelsen rättsligt sett föreligger.

Hänvisningar till S2-3

2.4. Stiftelsers näringsverksamhet

Mitt förslag: Stiftelser bör även i fortsättningen ha rätt att bedriva nä- ringsverksamhet i eget namn.

Promemorians fdrslag: I promemorian diskuteras om inte stiftelser som bildats av andra än staten eller kommuner bör tillåtas att bedriva närings- verksamhet endast genom helägda dotterbolag. Enligt promemorian bör emellertid ett ställningstagande till frågan inte göras innan remissinstanserna har fått tillfälle att lämna sina synpunkter.

Remissinstansema: En stor majoritet av remissinstanserna ställer sig awi- sande till tanken att stiftelser som bildats av andra än staten eller kommuner skall få bedriva näringsverksamhet endast genom helägda dotterbolag.

Skälen för mitt förslag: Såsom anförs i promemorian har stiftelseformen åtminstone ett särdrag som gör att dess lämplighet för näringsverksamhet i skiftande ekonomiska förhållanden kan ifrågasättas från allmänna synpunk- ter. Genom sin bundenhet till stiftarens föreskrifter om exempelvis närings- verksamhetens art och hur den skall bedrivas framstår stiftelsen som en föga flexibel form för ekonomisk verksamhet. Oftast kan lika gärna eller t.o.m. hellre andra företagsformer, kanske främst aktiebolag, komma i fråga.

Ett annat särdrag som också är förknippat med stiftelseformen är att det är en i grunden främmande användning om stiftelseformen utnyttjas som ett alternativ av den som för egen vinnings skull vill bedriva verksamhet av eko- nomisk natur. Även detta särdrag gör att stiftelseformens lämplighet för nä- ringsverksamhet kan ifrågasättas. Trots att en stiftelsebildning med nyss nämnt syfte inte är giltig kan det nämligen ofta vara svårt att genomskåda arrangemang där stiftelseformen används för att i praktiken tillgodose stifta- rens ckonomiska intressen.

Emellertid måste man beakta att det sedan länge finns stiftelser som främ-

jar sitt syfte genom att bedriva ekonomisk verksamhet, i regel utan sikte på vinst. Ofta torde det vara flera orsaker som har medverkat till att man har valt stiftelsen som form för den aktuella verksamheten. Ett vanligt motiv är antagligen att stiftelseformen, genom dess avsaknad av ägare eller medlem- mar, innefattar den bästa garantin man kan få för att verksamheten över hu- vud taget kommer att drivas vidare och dessutom med just det mål och den inriktning som stiftaren har angett. Detta gäller inte minst sådana stiftelser som skall främja ett religiöst, vetenskapligt, konstnärligt, politiskt eller opi- nionsbildande syfte genom att bedriva något som civilrättsligt sett utgör nä- ringsverksamhet (ang. begreppet näringsverksamhet i civilrättslig mening, se bl.a. prop. 1960:167 5. 39 och 1975:104 5. 203).

Det skulle enligt min mening leda för långt med ett totalt förbud för stiftel- ser att bedriva näringsverksamhet. Såsom har påpekats av en remissinstans är det dessutom rent lagtekniskt synnerligen komplicerat att utforma ett så- dant förbud. Däremot kan det, såsom också skett i promemorian, diskuteras om man inte borde begränsa stiftelsernas rätt att bedriva näringsverksamhet i eget namn, men samtidigt tillåta att sådan verksamhet bedrivs genom ett av stiftelsen helägt dotterbolag. Som emellertid har framhållits av ett stort antal remissinstanser skulle en sådan ordning leda till en betydligt mera in- vecklad organisationsstruktur och ökade kostnader utan att man uppnår några påtagliga fördelar. Dessutom är dotterbolaget inte mindre bundet än stiftelsen av det för stiftelsen gällande ändamålet. Vidare kan det antas att den offentliga insynen i verksamheten och kontrollen av den snarast försvå- ras om man skulle kräva en uppdelning mellan moderstiftelse och dotterbo- lag.

Min slutsats av det anförda blir därför att stiftelser även i fortsättningen bör ha rätt att utöva näringsverksamhet i eget namn. Detta kräver emellertid enligt min mening att den som träder i förbindelse med en näringsutövande stiftelse rättsligt sett inte bara får ett bättre skydd än gällande ordning erbju- der utan ett skydd som nära ansluter till det som finns när man rättshandlar

med ”vanliga” företag. Jag återkommer i nästföljande avsnitt till frågan i vilka avseenden regler behövs för att ett sådant skydd skall kunna åstadkom- mas.

Hänvisningar till S2-4

2.5. Ansvaret för en stiftelses förpliktelser

Mitt förslag: Endast stiftelsens tillgångar skall svara för stiftelsens för-

pliktelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 127 ff).

Remissinstansema: Promemorieförslaget har lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt är en stiftelses borgenärer hän- visade till stiftelsens tillgångar för att få betalning för sina fordringar. Detta gäller även om stiftelsen utövar näringsverksamhet. Enligt min mening bör även i framtiden regeln vara den att endast stiftelsens tillgångar svarar för de förpliktelser som åvilar stiftelsen.

Som jag redan tidigare varit inne på vid ett par tillfällen bör den som träder i förbindelse med t.ex. en stor avkastningsstiftelse eller en stiftelse som ut- övar näringsverksamhet rättsligt sett ha ett skydd som nära ansluter till det som finns när man rättshandlar med ”vanliga” företag. För att ett sådant skydd skall kunna åstadkommas måste stiftelselagen innefatta krav på att stiftelser av nu ifrågavarande slag har ordnad bokföring, upprättar offentlig årsredovisning och har kvalificerad revision. Eftersom stiftelsens företrädare enligt vad jag nyss förordat inte kommer att ha något personligt ansvar för stiftelsens förpliktelser är det vidare angeläget att efterlevnaden av stiftelse- lagens bestämmelser till skydd för tredje man sanktioneras med skade- ståndsbestämmelser för ledamöter i stiftelsestyrelser resp. förvaltare av stif- telser. Slutligen erfordras det regler om likvidationsskyldighet för stiftelser. . Tillämpningsområdet för dessa senare regler bör dock vara begränsat till stif- telser som utövar näringsverksamhet. Till mina förslag i samtliga nu nämnda avseenden återkommer jag i senare avsnitt.

Hänvisningar till S2-5

2.6. Förvaltningen av en stiftelse m.m.

Mitt förslag: Vid förvaltningen av en stiftelse skall föreskrifterna i stif- telseförordnandet följas, om de inte strider mot tvingande bestäm- melser i stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 170-171).

Remissinstansema: Endast några få remissinstanser har kommenterat pro- memorieförslaget i denna del. Några av dem framhåller att det är angeläget att stiftarviljan respekteras i största möjliga utsträckning. Enligt Kammar- kollegiet frnns det inte något samhällsintresse av att göra lagens förvaltnings- bestämmelser tvingande mot stiftarens vilja.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare uttalat (se avsnitt 2.1.3) att den principiella utgångspunkten bör vara att stiftaren skall ha frihet att be- stämma hur stiftelsen skall förvaltas. Stiftelselagens förvaltningsbestämmel- ser bör alltså gälla för stiftelsen endast om stiftaren har underlåtit att i sitt förordnande reglera de frågor som bestämmelserna behandlar. Det kan dock finnas motiv för att göra vissa bestämmelser i lagen tvingande. Som jag redan tidigare framhållit kan detta vara påkallat av hänsyn till utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelsen eller som på annat sätt kommer i kontakt med den. Tvingande bestämmelser kan också vara nödvändiga när det gäller att tillgodose vissa grundläggande krav på klarhet och reda vid förvaltningen av en stiftelse, detta närmast av hänsyn till stiftelsen själv och det ändamål för vilket den har bildats.

Att en bestämmelse är tvingande betyder i förevarande sammanhang att den skall tillämpas inte bara när stiftaren underlåtit att meddela någon före- skrift om den fråga som regleras i bestämmelsen utan även i de fall stiftelse- förordnandet innehåller en föreskrift som awiker från bestämmelsen.

Mot bakgrund av det nu anförda bör det i stiftelselagen tas in en bestäm- melse av innebörd att föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om föreskrifterna inte strider mot någon bestämmelse i stiftelselagen. Till undvikande av missförstånd vill jag framhålla att denna bestämmelse inte berör stiftarens föreskrifter om än- damålet med stiftelsen. Som jag närmare utvecklar i specialmotivcringen (avsnitt 4.1) får det nämligen anses följa av allmänna rättsgrundsatser att så- dana föreskrifter aldrig kan ersättas av några bestämmelser som har medde- lats i stiftelselagen och för övrigt inte heller av bestämmelser som meddelats i annan författning.

I det till Lagrådet remitterade förslaget har nu berörd bestämmelse en vi- dare innebörd så tillvida att det i den uttalas att vid förvaltningen av en stif- telses angelägenheter tar även tvingande bestämmelser i andra lagar och för- fattningar över föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Lagrådet har emeller- tid framhållit att det torde vara överflödigt att föreskriva att en stiftelse måste rätta sig efter allmängiltiga lagar och författningar, t.ex. i fråga om beskattning, näringsverksamhet samt ordning och säkerhet. Jag delar denna bedömning. Den nu ifrågavarande bestämmelsen bör därför endast reglera förhållandet mellan föreskrifterna i stiftelseförordnandet och stiftelselagens tvingande bestämmelser.

Jag återkommer i de närmast följande avsnitten till frågan i vilka fall stif- telselagens bestämmelser bör vara av tvingande natur.

Hänvisningar till S2-6-1

Mitt förslag: Stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om två olika förvaltningsformer - egen förvaltning och anknuten förvaltning. Stifta- ren skall själv få välja förvaltningsform.

Förvaltningsforrnen är egen förvaltning om förvaltningsåtagandet har lämnats av en eller flera fysiska personer och anknuten förvaltning om förvaltningsåtagandet har lämnats av en juridisk person. Den eller de fysiska personer som vid egen förvaltning har lämnat förvaltnings- åtagandet bildar styreLse för stiftelsen. Den juridiska person som vid anknuten förvaltning har lämnat ett sådant åtagande är stiftelsens för- valtare. Om staten har lämnat ett förvaltningsåtagande är dock stiftel- sens förvaltare den myndighet som har lämnat åtagandet för statens räkning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås dessutom att den som är stiftare inte får vara ordfö- rande i stiftelsens styrelse samt att, om flera stiftare ingår i styrelsen, de till- sammans inte skall ha mer än en röst (se promemorian 5.121-124, 171 och 172 samt 184—186).

Remissinstansema: Enligt Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bör det i en ny lagstiftning om stiftelser ingå bestämmelser om de två förvalt- ningsformer som godtas enligt gällande rätt, dvs. egen och anknuten förvalt-

ning. Fakulteten framhåller dock att enligt nuvarande ordning benämningen styrelse bara är en av flera benämningar på en stiftelses verkställande organ vid egen förvaltning och att denna ordning bör kunna bibehållas. Hovrätten för Västra Sverige påpekar att förslaget saknar en bestämmelse som förklarar begreppen egen och anknuten förvaltning. Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig om förbudet för stiftaren att vara ordförande i styrelsen samt regeln om begränsning av rösträtten för stiftare och så gott som alla har avstyrkt dessa förslag.

Skälen för mitt förslag: Med utgångspunkt i tillsynslagens reglering kan man från förvaltningssynpunkt särskilja två olika typer av stiftelser, nämli- gen fristående stiftelser och anknutna stiftelser. En fristående stiftelse karak- teriseras av att den har ett för stiftelsens förvaltning särskilt inrättat organ. Vanligen går organet under benämningen styrelse. Styrelsen utgörs till en början av den eller de fysiska personer som i sin egenskap av adressat för stiftarens förmögenhetsdisposition har åtagit sig uppdraget att handha för- valtningen av stiftelsen. Om inte annat följer av stiftelseförordnandet är det styrelsen själv som därefter entledigar och utser nya styrelseledamöter.

Även en anknuten stiftelse har en styrelse. Men i motsats till vad som är fallet i fråga om fristående stiftelser är styrelsen för en anknuten stiftelse inte särskilt inrättad för stiftelsen. Som styrelse för en anknutet förvaltad stiftelse betraktas nämligen styrelsen för den juridiska person som i sin egenskap av adressat för stiftarens förmögenhetsdisposition åtagit sig uppdraget att handha förvaltningen av stiftelsen eller, om adressaten är staten eller en kommun, en viss statlig eller kommunal myndighet.

Enligt min mening bör stiftelselagens bestämmelser i fråga om förvalt- ningsformer i huvudsak anknyta till gällande ordning. Samtidigt är det också viktigt att bestämmelserna står i nära samklang med mina förslag om hur en stiftelse rättsligt sett bildas. Jag tänker därvid särskilt på att det krävs ett förvaltningsåtagande av en eller flera fysiska personer eller av en juridisk person.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om två förvaltningsformer egen och anknuten förvaltning. Förvaltningsfonnen egen förvaltning föreligger om förvaltningsåtagandet har lämnats av en eller flera fysiska personer och anknuten förvaltning om förvaltningsåtagandet lämnats av en juridisk person. Liksom för närvarande bör i det förra fallet den eller de fysiska personerna bilda ett organ för stiftel- sen. Som jag återkommer till i nästföljande avsnitt bör uppgiften att handha stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila detta organ. Vid sådant förhållande talar lagtekniska skäl för att organet får en genomgående benämning i stiftel- ' selagen. Jag föreslår att organet erhåller benämningen ”styrelse". Med an- ledning av vad en remissinstans har anfört vill jag framhålla att detta inte innebär något hinder mot att en stiftelse på grund av stiftarens förskrift därom använder en annan benämning på det organ som rättsligt sett utgör dess styrelse.

När det därefter gäller förvaltningsformcn anknuten fön'altning är det en- ligt min mening naturligt att den som lämnat förvaltningsåtagandet, dvs. den juridiska personen som sådan, skall betraktas som organ för stiftelsen. Jag förordar således att stiftelselagen på denna punkt får en annan innebörd än

den som gällande rätt torde ha. Som jag återkommer till i nästföljande av- snitt bör uppgiften att handha stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila den ju- ridiska personen som organ för stiftelsen. Av lagtekniska skäl bör även detta organ få en genomgående benämning i stiftelselagen. Jag förordar att orga- net erhåller benämningen ”förvaltare”.

Eftersom uppgiften att handha stiftelsens förvaltning vid anknuten för- valtning i huvudsak skall åvila förvaltaren betyder det rättsligt sett att uppgif- ten ytterst kommer att vara en angelägenhet för förvaltarens högsta verkstäl- lande organ. För statens vidkommande är detta emellertid inte en godtagbar ordning. Den skulle nämligen innebära att det ytterst blir en angelägenhet för regeringen att svara för förvaltningen av alla till staten anknutna stiftel- ser. För sådana stiftelser bör stiftelselagen därför innehålla en särreglering av innebörd att det alltid är den myndighet som för statens räkning lämnat förvaltningsåtagandet som är förvaltare och organ för stiftelsen.

Det är naturligt att stiftaren liksom för närvarande själv skall få bestämma vilken förvaltningsform som skall tillämpas. Som kommer att framgå i de följande avsnitten måste reglerna för de två förvaltningsformerna utformas på delvis olika sätt.

En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet under remissbehand- lingen är vilket inflytande en fysisk person som stiftare skall kunna ha över förvaltningen av den av honom tillskapade stiftelsen (med egen förvaltning). Flera remissinstanser har påpekat att stiftaren inte bör ha ett bestämmande inflytande. Remissinstanserna har emellertid genomgående ställt sig awi- sande till den reglering som föreslås i promemorian och som innebär att stif- taren inte skall få vara ordförande i stiftelsens styrelse samt att, om flera stif- tare ingår i styrelsen, de tillsammans har endast en röst.

Frågan blir då om lagen i stället skulle kunna innehålla en mer allmänt hållen regel om att stiftaren inte får ha ett bestämmande inflytande i styrel- sen. Även om det i och för sig kan finnas anledning att åtminstone för vissa fall begränsa stiftarens inflytande är jag dock för egen del tveksam till en sådan reglering, främst därför att den sannolikt lätt skulle kunna kringgås. I sammanhanget måste man nämligen hålla i minnet att stiftaren under alla förhållanden kan påverka den framtida förvaltningen på det sättet att han, så länge han lever, kan förbehålla sig själv rätten att bestämma vilka perso- ner som skall ingå i styrelsen. Och det kan knappast komma i fråga att be- gränsa stiftarens inflytande i detta hänseende.

Mot bakgrund av det anförda kommer jag till slutsatsen att stiftelselagen inte bör innehålla några regler som generellt begränsar stiftarens inflytande över förvaltningen av stiftelsen. Intresset av att stiftaren inte utövar något slags obehörig påverkan på förvaltningen får därför tillgodoses dels genom att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får utgöra stiftelsens styrelse, dels genom den redan i prome- morian föreslagna regeln om jäv för styrelseledamöter.

Även beträffande stiftelser med anknuten förvaltning finns det anledning att uppmärksamma frågan om stiftarens inflytande. I fall då stiftelsen har bildats av enjuridisk person får intresset att stiftaren inte utövar något slags obehörig påverkan på förvaltningen tillgodoses genom att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse om att stiftaren inte får vara stiftelsens förvaltare. ]

Prop. 1993/949

övriga fall får det tillgodoses genom regler om jäv för företrädare för förval- taren.

Hänvisningar till S2-6-2

Mitt förslag: Styrelsen vid egen förvaltning och förvaltaren vid anknu- ten förvaltning skall enligt tvingande bestämmelser svara för att

1. föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs,

2. förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt, i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten skall vara pla- cerad,

3. stiftelsen har ett namn,

4. stiftelsen fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet, samt att

5. stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

Styrelsen vid egen förvaltning skall dock inte svara för åtgärd som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty- relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter i styrelsen. Styrel- sen vid egen förvaltning och förvaltaren vid anknuten förvaltning skall inte heller svara för åtgärd som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, förvaltaren eller revisorerna.

Stiftelsen företräds gentemot utomstående av styrelsen resp. förval- taren.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås dock dessutom regler om dels vad som alltid skall an- ses utgöra en godtagbar placering, dels skyldighet för styrelsen eller förvalta- ren att i vissa fall söka få till stånd en ändring i stiftelsens ändamålsföreskrif- ter samt dels skyldighet för styrelsen att utfärda särskilda stadgar för stiftel- sen (se promemorian s. 124—126).

Remissinstanserna: Kammarkollegiet avstyrker förslaget i den del det in- nebär att endast ett organ inom stiftelsen (styrelsen resp. förvaltaren) skall svara för handhavandet av stiftelsens angelägenheter. Förslaget att det skall åvila styrelsen respektive förvaltaren att ivissa fall försöka ändra ändamålet för en stiftelse avstyrks eller kritiseras av flera remissinstanser. Åtskilliga re- missinstanser är vidare starkt kritiska till förslaget i promemorian att stiftel- selagen skall innehålla anvisningar om vad som alltid skall anses utgöra en godtagbar placering. Några remissinstanser ifrågasätter behovet av regler om stadgar. Andra menar att dessa i första hand bör utfärdas av stiftaren.

Skälen för mitt förslag: Av mina förslag i avsnitt 2.6.2 följer att ansvaret för förvaltningen av en stiftelse ytterst bör vila på stiftelsens styrelse vid egen förvaltning och stiftelsens förvaltare vid anknuten förvaltning. I förvalt- ningen av en stiftelse ingår i första hand uppgiften att se till att stiftelseför-

ordnandets föreskrifter följs (jfr avsnitt 2.6.1). Att styrelsen eller förvaltaren svarar för att denna uppgift sköts bör slås fast i lagen genom en särskild be- stämmelse.

Emellertid kan det förekomma stiftelseförordnanden av innebörd att stif- telsen skall ha ett eller flera organ som är sidoordnade stiftelsens styrelse eller förvaltare. Stiftelseförordnandet avseende en avkastningsstiftelse med egen förvaltning kan t.ex. innebära att besluten angående användningen av stiftelsens löpande avkastning skall fattas av ett styrelsen sidoordnat organ. Frågan blir då om den angivna principen om att det är styrelsen eller förval- taren som skall svara för att stiftelseförordnandet följs skall vara tvingande eller om den i enlighet med nuvarande ordning skall kunna frångås genom de förordnanden rörande stiftelsens organisation som görs av stiftaren (jfr prop. 1929:83 s. 33).

Till en början kan konstateras att det kan vara ändamålsenligt att ansvaret för vissa av de uppgifter som stiftelseförvaltningen innefattar är uppdelade mellan två eller flera sidoordnade organ. Så är t.ex. fallet i fråga om uppgif- ten att utse och entlediga ledamöter i styrelsen för en stiftelse med egen för- valtning. Ett annat exempel är uppgiften att bestämma arvode åt styrelsens ledamöter i en stiftelse med egen förvaltning eller åt förvaltaren i en stiftelse med anknuten förvaltning. I fall av nu nämnt slag bör den nyss angivna prin- cipen om att det är styrelsen eller förvaltaren som ytterst svarar för att stiftel- seförordnandet följs kunna frångås, i vart fall i den meningen att styrelsen eller förvaltaren i dylika fall inte skall svara för åtgärd som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtas av någon annan än styrelsen eller förvaltaren.

När det däremot gäller beslut i frågor som rör användningen av stiftelsens tillgångar eller placeringen av förmögenheten är det emellertid enligt min mening en fördel om man genom den nya stiftelselagen tillskapar klara an- svarsförhållanden i alla stiftelser. Detta kan endast åstadkommas om ansva- ret för dessa angelägenheter alltid ligger samlat på en hand, dvs. hos styrel- sen vid egen förvaltning och hos förvaltaren vid anknuten förvaltning. Om lagen istället skulle göra det möjligt för stiftaren att med rättslig verkan dela upp ansvaret för dessa frågor mellan två sidoordnade organ, måste lagen bl.a. kompletteras med särskilda skadeståndsbestämmelser för andra organ än styrelsen etc. Detta skulle vara förenat med särskilda svårigheter efter- som reglerna då måste utformas för stiftelser vilkas organisation inte är när- mare känd för lagstiftaren.

Det anförda leder mig till slutsatsen att det i stiftelselagen bör tas in en tvingande reglering som innebär att ansvaret för hur stiftelsen använder sina tillgångar och hur den har sin förmögenhet placerad alltid ligger på stiftel- sens styrelse respektive förvaltare. Jag vill dock framhålla att den förändring av rättsläget som mitt förslag innefattar inte är av så genomgripande karak- tär som det kan förefalla. Styrelsen eller förvaltaren bör nämligen alltid vara skyldig att se till att förvaltningen av stiftelsen organiseras på det sätt som stiftaren har föreskrivit. Inget bör alltså hindra att det i stiftelseförordnandet anges att något annat organ än styrelsen eller förvaltaren skall fatta beslut i frågor om t.ex. användningen av stiftelsens löpande avkastning. Om stifta- rens förordnande i ett sådant fall innebär att det ”extra” organet skall utöva sina beslutsbefogenheter självständigt och vid sidan om styrelsen eller för-

valtaren, är den enda avvikelsen från stiftarens förordnande som följer av mitt förslag att det ”extra” organet utövar sina beslutsbefogenheter under styrelsens eller förvaltarens överinseende. Frågan kommer att belysas ytter- ligare i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs där i anslut- ning till 2 kap. 3 5 första stycket).

Enligt min mening bör således regleringen i stiftelselagen innebära att an- svaret för frågor som rör användningen av stiftelsens tillgångar och place- ringen av förmögenheten alltid ligger hos styrelsen respektive förvaltaren. Jag skall nu gå in på vad ansvaret för dessa frågor närmare bör innebära.

Det är självklart att styrelsen eller förvaltaren inte får medverka till att stiftelsens tillgångar används för annat syfte, på annat sätt eller till förmån för annan än stiftaren angivit i sitt förordnande. För donationsviljans upp- rätthållande är det emellertid också viktigt att stiftelsetillgångar inte ligger oanvända. Det bör därför vara en skyldighet för stiftelsestyrelsen eller för- valtaren att se till att ändamålet tillgodoses så länge detta objektivt sett är möjligt. Av denna skyldighet bör t.ex. följa att styrelsen eller förvaltaren ak- tivt försöker finna destinatärer om sådana inte 'anmäler sig till stiftelsen ändå. Däremot vill jag inte gå så långt att det — som föreslås i promemorian skall vara en formlig skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att försöka få till stånd en ändring av ändamålet om det efter en tid visar sig att det inte längre går att tillgodose detta. Jag föreslår därför inte någon sådan regel.

Vad ansvaret för placeringen av förmögenheten närmare innebär i det en- skilda fallet beror i första hand på om förordnandet anger hur förmögenhe- ten skall vara placerad. Riktlinjer i stiftelseförordnandet bör vara ett rätte- snöre för styrelsens eller förvaltarens placeringsverksarnhet förutsatt att de inte står i strid mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen som inne- fattar ett förbud mot en sådan placering. Om det i stället inte finns några riktlinjer om förmögenhetsplaceringen i stiftelseförordnandet, får det tolkas så att styrelsen eller förvaltaren av stiftaren givits frihet att på egen hand av- göra i vilka slags tillgångar stiftelsens förmögenhet skall placeras. Enligt min mening bör emellertid stiftelselagen för dessa fall innehålla en allmän norm för styrelsens eller förvaltarens placeringsverksamhet. Jag föreslår därför att stiftelselagen skall ställa krav på att förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt. Lagen bör dock inte innehålla någon uppräkning av sådana placeringar som alltid skall anses som godtagbara. Bedömningen av om en viss placering skall anses godtagbar skall i stället ske med utgångspunkt från ett helhetsperspektiv under hänsynstagande till flera olika faktorer. Denna fråga kommer att behandlas närmare i specialmotivcringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i anslutning till 2kap. 4 5).

Jag lämnar nu frågorna om vad styrelsens och förvaltarens ansvar för an- vändningen av stiftelsens tillgångar och placeringen av förmögenheten när- mare bör innebära. I stället skall jag nu ta upp några andra med stiftelseför- valtning förenade uppgifter för vilka styrelsen och förvaltaren enligt min me- ning också bör ha ansvaret enligt tvingande bestämmelser.

Som jag kommer att gå närmare in på i ett senare avsnitt bör vissa stiftelser vara skyldiga att följa bokföringslagens bestämmelser och att upprätta en på bokslutet grundad årsredovisning, medan andra stiftelser endast bör bli skyl- diga att föra räkenskaper av enklare beskaffenhet. Eftersom styrelsen resp.

förvaltaren enligt vad jag nyss har förordat alltid skall svara för bl.a. använd- ningen av stiftelsens tillgångar är det enligt min mening naturligt att de även svarar för att stiftelsen iakttar föreskriven bokföringsskyldighet m.m. Jag fö- reslår därför att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse av denna innebörd.

Jag är inte övertygad om bärkraften i motivet bakom det i promemorian framförda förslaget om särskilda stadgar för stiftelser. En stiftelse bör emel- lertid alltid ha ett namn. Det bör lämpligen åligga styrelsen eller förvaltaren att besluta om namn för stiftelsen, om stiftaren i stiftelseförordnandet inte meddelat någon föreskrift i denna fråga. Jag anser att en bestämmelse om det bör tas in i stiftelselagen. Till frågorna vilka krav som bör ställas på inne- hållet i stiftelsens namn och om skyddet för detta namn återkommer jag i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i anslutning till 1 kap. 6 5). Jag vill dock redan här förutskicka att namnet enligt min mening alltid bör innehålla ordet stiftelse.

Det är angeläget att stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt (jfr 125 tillsynslagen). Det bör vara en uppgift för styrelsen resp. förvaltaren att se till att så är fal- let.

Stiftelselagen bör vidare efter mönster av den associationsrättsliga lagstift- ningen innehålla bestämmelser om vem som kan företräda stiftelsen gent- emot utomstående. Eftersom uppgiften att handha förvaltningen av en stif- telses angelägenheter enligt mitt förslag i allt väsentligt skall åvila styrelsen vid egen respektive förvaltaren vid anknuten förvaltning bör bestämmel- serna innebära att det i det förra fallet är styrelsen och i det senare fallet förvaltaren som utåt företräder stiftelsen. Av hänsyn till tredje man bör be- stämmelserna i denna fråga göras tvingande.

Hänvisningar till S2-6-3

Mitt förslag: I stiftelselagen skall det tas in en bestämmelse enligt vil- ken en stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser, om inte annat följer av stiftelseförordnandet.

Promemorians förslag: I promemorieförslaget är bestämmelsen om ge- mensam placering tvingande och promemorieförslaget innehåller även sär- skilda bestämmelser om kapitalisering vid sådan placering (se promemorian 5.130-132).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om pro— memorians förslag om gemensam placering. Enligt Juridiska fakulteten vid Lunds universitet förefaller bestämmelserna onödiga, eftersom samförvalt- ning enligt gällande rätt alltid är tillåten om inte stiftaren förordnat annor- lunda. Flertalet övriga remissinstanser tillstyrker förslaget. Kammarkollegiet och ytterligare en remissinstans motsätter sig dock att en stiftelse skall få pla- cera sin förmögenhet gemensamt med en annan stiftelse i strid mot stiftarens vilja. Kammarkollegiet avstyrker även förslaget i promemorian att ett ge- nomsnittligt procenttal skall användas vid kapitalisering av stiftelsernas för-

Prop. 1993/9419

mögenhet. Ett par andra remissinstanser anser att bestämmelserna om kapi- talisering inte bör vara tvingande.

Skälen för mitt förslag: Enligt en av Statistiska centralbyrån under 1970- talet utförd undersökning fanns det vid utgången av år 1976 cirka 50 000 stif- telser i landet. Av dessa stiftelser hade enligt undersökningen 80% en för- mögenhet med ett värde under 100 OOOkr (se promemorian avsnitt 4.1.2). Om man beaktar att basbeloppet har tredubblats sedan mitten av 1970-talet torde det i dag finnas cirka 40000 stiftelser med en förmögenhet under 300 000 kr. Av intresse i detta sammanhang är även att en av Stiftelse- och föreningsskattekommitten (Fi 1988z03) ännu inte publicerad enkät visar att 73 % av de stiftelser som under åren 1982—1988 ställdes under tillsyn enligt tillsynslagen hade tillgångar till ett värde under 300000 kr.

Det svenska Stiftelseväsendet består till mycket stor del av avkastnings- stiftelser med relativt små förmögenheter. Vid förvaltning av små förmögen- heter är det i praktiken ganska få andra placeringsalternativ än traditionellt banksparande som utnyttjas. En starkt bidragande orsak till det är att place- ring i t.ex. värdepapper drar ganska dryga kostnader. När det gäller avkast- ningsstiftelser är sannolikt en ytterligare orsak att många stiftelseförvaltare anser sig sakna erforderliga kunskaper för att våga ta steget in på kapital- marknaden och dessutom gör den bedömningen att det är för dyrt att köpa sig denna kunskap.

Av flera skäl är det angeläget att de många mindre avkastningsstiftelserna förvaltas på ett effektivt sätt. Frågan hur man kan skapa förutsättningar för detta har varit uppmärksammad i riksdagen. I anslutning till en motion utta- lade således lagutskottet under 1985/86 års riksmöte att samförvaltning av flera mindre stiftelser ”hos en moderstiftelse” är en möjlighet som närmare bör prövas (se bet. 1985/86zLU 21).

Enligt 13 5 första meningen tillsynslagen får en stiftelses pengar och värde- papper inte sammanblandas med annan tillhöriga pengar eller värdepapper. Varken promemorian eller remissförslaget innehåller någon motsvarande bestämmelse. Skälet härtill är att det inte ansetts nödvändigt eftersom be- stämmelsen i tillsynslagen ger uttryck för vad som allmänt får anses ligga i en sysslomans skyldighet. En utgångspunkt för remissförslaget är således att styrelseledamöter vid egen förvaltning och förvaltare vid anknuten förvalt- ning är skyldiga att hålla stiftelsens tillgångar avskilda från annans egendom.

I 13 å andra meningen tillsynslagen finns en bestämmelse enligt vilken två eller flera stiftelser under vissa förutsättningar får placera stiftelsernas medel gemensamt. Av vad som förekom under arbetet med tillsynslagen framgår att avsikten med bestämmelsen framför allt var att göra det möjligt för två eller flera stiftelser att placera hela eller i vart fall en del av sin förmögenhet i av stiftelserna gemensamt ägda värdepapper (se prop. 1929:83 s. 51 ff). Be- stämmelsen har tjänat som förebild för den i såväl promemorian som remiss- förslaget intagna bestämmelsen om att en stiftelse får placera sin förmögen- hct gemensamt med andra stiftelser, om det inte följer av stiftelseförordnan- det att förmögenheten skall vara placerad på ett sätt som hindrar det.

Lagrådet har riktat kritik mot den föreslagna bestämmelsen. Enligt Lagrå- det ger varken lagtext eller motiv någon ledning för bedömningen av vad som i själva verket avses med uttrycket ”placeras gemensamt” och än mindre

anges vilka gränser som gäller för sådan placering. Med hänsyn härtill ifråga- sätter Lagrådet om inte bestämmelsen bör strykas och för den händelse den behålls sätter Lagrådet i fråga om tillräckliga skäl åberopats för att stiftarens vilja endast skall beaktas i begränsad utsträckning.

lagrådet synes vara av den uppfattningen att det — i fall då två eller flera stiftelser placerar sin förmögenhet i av stiftelserna t.ex. gemensamt ägda vär- depapper — inte föreligger sammanblandning i rättslig mening. För egen del delar j ag den bedömningen. Detta betyder emellertid inte att jag också delar Lagrådets bedömning att det inte behövs någon bestämmelse om gemensam placering. Jag är nämligen övertygad om att en sådan bestämmelse verksamt kommer att kunna bidra till att fler stiftelser väljer vägen att placera sin för- mögenhet gemensamt och därmed till en mer effektiv förvaltning. Jag föror- dar därför att stiftelselagen innehåller en bestämmelse om gemensam place- ring. Till skillnad från vad remissförslaget innebär på den punkten bör emel- lertid bestämmelsen i sin helhet vara av dispositiv natur.

Någon bestämmelse som vid gemensam placering behandlar frågan om kapitalisering i fall då ett eller flera av stiftelseförordnandena innehåller föreskrifter därom erfordras enligt min mening inte.

Hänvisningar till S2-6-4

Mitt förslag: En stiftelse skall inte få lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för stiftaren eller förvaltaren.

En stiftelse skall inte heller få lämna penninglån eller ställa säkerhet till förmån för

1. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen eller förvaltaren,

2. en person som är gift eller är nära släkt med stiftaren eller med en person som ensam eller tillsammmans med andra företräder stiftelsen eller förvaltaren, eller

3. en juridisk person över vars verksamhet förvaltaren eller någon av följande personer har ett bestämmande inflytande: stiftaren; någon som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen eller förvaltaren; någon som är gift eller är nära släkt med stiftaren eller med någon som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftel- sen eller förvaltaren.

Undantag görs bl.a. för fall då stiftelsen skall främja sitt syfte ge- nom att meddela penninglån till någon annan än stiftaren och låntaga- ren omfattas av den annars förbjudna kretsen.

Promemorians förslag: Låneförbudet i promemorians förslag omfattar t.ex. inte förvaltaren eller den som ensam eller tillsammans med andra före- träder stiftelsen eller förvaltaren. Vidare innehåller promemorians förslag inte något undantag från låneförbudet (se promemorian s. 180—181).

Remissinstanserna: Reglerna om låneförbud tillstyrks eller lämnas utan erinran av Hertalet remissinstanser. Några remissinstanser avstyrker dock

Prop. 1993/949

förslaget eller ställer sig tveksamma till det. En del andra remissinstanser påpekar att det kan förekomma stiftelser som skall främja sitt syfte genom att meddela lån till den förbjudna kretsen. Ett par remissinstanser framhål- ler att även styrelseledamöter och förvaltare bör omfattas av förbudet.

Skälen för mitt förslag: Den som handhar förvaltningen av en stiftelse bör enligt min mening inte ha möjlighet att låna pengar av stiftelsen. Om en så- dan möjlighet finns torde det nämligen många gånger ligga nära till hands att den utnyttjas till skada för stiftelsen. I likhet med aktiebolagslagen bör därför stiftelselagen innehålla tvingande bestämmelser om låneförbud.

Låneförbudet i stiftelselagen bör i första hand omfatta förvaltaren. För- bundet bör även omfatta den som ensam eller tillsammans med andra före- träder stiftelsen eller förvaltaren. För att hindra kringgåenden bör förbudet vidare omfatta den som är gift, nära släkt eller besvågrad med någon av de nu angivna personerna. Av samma skäl bör låneförbudet också gälla för en juridisk person över vars verksamhet någon som omfattas av låneförbudet har ett bestämmande inflytande (jfr 12 kap. 7 5 första stycket aktiebolagsla- gen).

Enligt min mening bör också stiftaren omfattas av låneförbudet. Ett så- dant förbud ligger f.ö. väl i linje med att en stiftelses förmögenhet enligt det av mig förordade, allmänna stiftelsebegreppet inte kan bestå av endast en benefik fordran pä stiftaren. För att hindra kringgåenden bör förbudet även omfatta stiftarens närstående och juridiska personer över vars verksamhet stiftaren cller stiftarens närstående har ett bestämmande inflytande.

Som flera remissinstanser har påpekat kan det förekomma stiftelser som skall främja sitt syfte genom att meddela lån t.ex. till någon närstående till stiftaren. För dylika fall erfordras det ett undantag från den reglering som jag nyss har redogjort för.

Enligt min mening bör det även vara förbjudet för en stiftelse att ställa säkerhet i form av t.ex. borgen till förmån för någon som omfattas av låne- förbudet.

Hänvisningar till S2-6-5

  • Prop. 1993/94:9: Avsnitt 65

Mitt förslag: Stiftelser som utövar näringsverksamhet skall vara bak- föringsskyldiga.

Samma krav ställs på stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun samt på insam- lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser. I övrigt skall stiftelser vara bokföringsskyldiga, om de har tillgångar till ett marknadsvärde som motsvarar minst tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring. Tillsynsmyndigheten skall dock under vissa förutsättningar kunna meddela dispens från detta krav.

Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen skall full- göra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall föra räkenskaper över

inbetalningar till och utbetalningar från stiftelsen. Räkenskaperna skall för varje räkenskapsår avslutas med en sammanställning. Stiftelser som är bokföringsskyldiga skall upprätta årsredovisning i huvudsak efter principerna i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Denna redovisning skall vara offentligt tillgäng-

lig.

Stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om koncerner i fall då moderföretaget är en stiftelse (moderstiftelse). En moderstiftelse skall vara bokföringsskyldig och skyldig att upprätta offentlig årsredovis- ning. En moderstiftelse skall upprätta en offentlig koncernredovis- ning, om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i me- deltal har varit minst tio.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 132—134).

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Några remissinstanser anser att alla stiftelser bör vara bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen, andra anser att promemorieförslagets krav på bokföring är alltför långt- gående. Några remissinstanser avstyrker de i promemorian föreslagna be- stämmelserna om koncernredovisning eller efterlyser närmare motiv för dem. ' Skälen för mitt förslag: Om en stiftelse utövar näringsverksamhet i civil- rättslig mening är den enligt gällande ordning skyldig att följa bestämmel- serna i bokföringslagen (1976:125) om löpande bokföring, årsbokslut samt arkivering. Det nu sagda gäller dock endast beträffande näringsverksamhe- ten som sådan (jfr Bokföringsnämndens cirkulär nr 4, s. 6). En näringsutö- vande stiftelse är enligt gällande ordning inte skyldig att upprätta någon på årsbokslutet avseende näringsverksamheten grundad, offentlig årsredovis- ning. Det har visserligen tidigare lagts fram ett förslag om att införa en sådan skyldighet men med hänvisning till det pågående arbetet på stiftelserättens område avstod man från att genomföra det (jfr prop. 1979/80:143 s. 61).

Som jag redan tidigare uttalat (se avsnitt 2.1.3) bör beträffande stiftelser som bedriver näringsverksamhet stiftelselagens regler i fråga om bokföring och årsredovisning kunna utformas i nära anslutning till vad som gäller för andra företagsformer. En näringsutövande stiftelse bör därför vara skyldig att ha bokföring av det slag som bokföringslagen innefattar, dvs. såväl lö- pande bokföring som årsbokslut. Den bör också vara skyldig att upprätta en på årsbokslutet grundad, offentlig årsredovisning. Denna redovisning bör i huvudsak kunna upprättas efter de principer som enligt lagen” (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag (årsredovisningslagen) gäller för större handelsbolag. Inte minst av praktiska skäl bör emellertid skyldigheten att följa bokföringslagen inte som nu vara inskränkt till endast näringsverk- samheten utan omfatta stiftelsens hela ekonomiska verksamhet. Detta bety- der att en avkastningsstiftelse som placerar en del av sin förmögenhet i en hyresfastighet redan på grund därav blir bokföringsskyldig och skyldig att upprätta årsredovisning beträffande hela sin förmögenhetsförvaltning.

När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den allmänna definitio-

Prop. 1993/949

nen av stiftelsebegreppet) som inte utövar näringsverksamhet får man till en början skilja mellan stiftelser som helt eller delvis bildats av offentliga rätts- subjekt och stiftelser som bildats av privata donatorer. För stiftelser som hör till den förra gruppen hör vad jag nu har förordat beträffande näringsdri- vande stiftelser gälla utan undantag. Beträffande de stiftelser som hör till den senare gruppen — där det ojämförligt största antalet stiftelser ingår — finns det anledning att till en början erinra om att regleringen i tillsynslagen innebär att stiftelser som står under tillsyn är skyldiga att föra räkenskaper enligt en renodlad kontantprincip över tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter och att avsluta räkenskaperna för varje räkenskapsår (jfr 14 & tillsynslagen och Norin m.fl., Allmännyttiga stiftelser, s. 53). Det kan också nämnas i sammanhanget att skattelagstiftningen numera innefat- tar krav på att en stiftelses inkomster i form av löpande kapitalavkastning och realisationsvinster skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder (se 21 och 24 55 kommunalskattelagen, 1928z370, 2 5 1 mom. sjätte stycket lagen, 1947:576, om statlig inkomstskatt och prop. 1989/90:110 s. 648). Detta innebär emellertid inte något krav på bokföring av det slag som anges i bok- föringslagen.

Den fråga som inställer sig nu är om det från civilrättsliga utgångspunkter finns anledning att beträffande avkastningsstiftelser av här anfört slag ställa mer långtgående krav på bokföringen än vad nuvarande ordning innebär. Som jag redan uttalat tidigare (se avsnitt 2.1.3) finns det i förevarande sam- manhang anledning att ta hänsyn till att avkastningsstiftelsernas fönnögen- hetsförhållanden är starkt varierande. Det förekommer stiftelser med vä- sentliga tillgångar i t.ex. aktier, men flertalet stiftelser har relativt små till— gångar oftast i form av ett banktillgodohavande. Stiftelselagens krav på av- kastningsstiftelserna bör därför skiktas så att stiftelser med mer betydande värden blir skyldiga att ha bokföring av det slag som anges i bokföringslagen och övriga stiftelser att föra räkenskaper över in- och utbetalningar till stif- telsen. Stiftelser av det förra slaget bör vidare vara skyldiga att upprätta of- fentlig årsredovisning i huvudsak efter principerna i årsredovisningslagen. För övriga stiftelser finns det däremot inte skäl att kräva att de upprättar offentlig årsredovisning.

När det därefter gäller frågan vid vilket förmögenhetsvärde en avkast- ningsstiftelse bör bli skyldig att följa bokföringslagen och att upprätta årsre- dovisning kan det vara lämpligt att bedömningen görs under hänsynstagande till frågan om tillsynen över stiftelser. Mina förslag i fråga om tillsynen kom- mer jag att ta upp i avsnitt 2.8.1. Där avser jag att föreslå att vissa stiftelser skall vara föremål för återkommande kontroll. I den del förslaget avser icke näringsutövande avkastningsstiftelser innebär det att en stiftelse årligen skall skicka skriftlig redovisning till tillsynsmyndigheten om stiftelsen har till- gångar till ett marknadsvärde överstigande tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (dvs. för närvarande 344 000 kr). En årsre- dovisning upprättad väsentligen efter principerna enligt årsredovisningsla- gen innehåller enligt min bedömning sådana upplysningar om den redovis- ningsskyldige att den utgör ett godtagbart underlag för tillsynsmyndighetens återkommande kontroll. Detta förhållande talar för att det förmögenhets- värde vid vilket en avkastningsstiftelse blir skyldig att avge skriftlig redovis-

Prop. 1993/949

ning till tillsynsmyndigheten också blir bestämmande för stiftelsens skyldig- het att följa bokföringslagen och att upprätta årsredovisning.

Enligt min mening saknas det skäl att kräva att bokföringsskyldiga famil- jestiftelser upprättar offentlig redovisning i andra fall än när de utövar nä- ringsverksamhet. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör där- emot generellt sett vara såväl bokförings- som årsredovisningsskyldiga.

Bokföringslagen är en ramlag. Detta kommer främst till uttryck i lagens grundläggande bestämmelse (2 5 första stycket) enligt vilken bokföringsskyl- digheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisnings- sed. Lagen utfylls också av regler i annan lag. I aktiebolagslagen t.ex. finns det således regler om hur vissa för aktiebolag speciella förhållanden skall beaktas vid redovisningen.

Promemorians förslag till stiftelselag innehåller inte några utfyllande reg- ler för redovisningen i stiftelser. Remissförslaget saknar också förslag till så- dana regler. Enligt båda förslagen skall en stiftelse som är bokföringsskyldig fullgöra denna skyldighet på sätt som föreskrivs i bokföringslagen.

Lagrådet har riktat kritik mot att det beträffande stiftelser som skall vara bokföringsskyldiga endast ges den anvisningen att denna skyldighet skall fullgöras enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen. Lagrådet har anfört att det kommer att ta åtskillig tid innan det i fråga om stiftelser föreligger någon god redovisningssed i dokumenterad form och att man intill dess får leva med den osäkerhet som följer av att vedertagna redovisningsprinciper inte alltid är helt lätta att tillämpa på stiftelser.

Vad Lagrådet anfört i sitt yttrande ger mig anledning att till en början framhålla att remissbehandlingen av promemorian föranledde särskilda överväganden om det i stiftelselagen borde tas in särskilda redovisningsreg- ler, framför allt beträffande redovisningen av realisationsvinster och eget kapital i avkastningsstiftelser som enligt stiftelseförordnandet inte får an- vända annat än den löpande avkastningen för ändamålet (jfr angående dessa frågor även Norin m.fl., a.a., särskilt 5.58 ff). Det konstaterades därvid att redovisningen av realisationsvinster och eget kapital i dylika stiftelser bör ske på sätt som awiker från de scheman för resultat- och balansräkningen som finns intagna i bokföringslagen men det konstaterades samtidigt att det inom ramen för bestämmelserna i 18 och 19 55 bokföringslagen är möjligt att utveckla en god redovisningssed i dessa avseenden.

Som Lagrådet påpekar kommer det att ta viss tid innan det föreligger nå- gon god redovisningssed för stiftelser i dokumenterad form. De olägenheter som Lagrådet anser förknippade därmed är emellertid enligt min mening inte så stora. Enligt vad jag inhämtat anser man nämligen inom det praktiska rättslivet att det utan undantag går att tillämpa bokföringslagens bestämmel- ser även i fråga om sådana avkastningsstiftelser som endast får använda den löpande avkastningen för sitt ändamål. Mot denna bakgrund och då Lagrå- dets kritik inte utmynnar i något förslag till ändring av det remitterade försla- get står jag fast vid detta. Jag vill dock betona att mitt ställningstagande gi- vetvis inte utgör något hinder mot att frågan om särskilda redovisningsregler för stiftelser tas upp på nytt om det senare skulle visa sig att det föreligger behov av sådana regler.

Det förekommer att stiftelser har ett bestämmande inflytande över andra.

Prop. 1993/949

juridiska personer, exempelvis aktiebolag. Ett bestämmande inflytande fö- religger typiskt, när stiftelsen innehar så många aktier i bolaget att den har mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier. Ett bestämmande inflytande kan emellertid föreligga även i andra fall. Ett exempel på detta är om stiftel- sen t.ex. via ett av stiftelsen direktägt aktiebolag innehar röstmajoriteten i ett annat aktiebolag.

Bokföringslagen skall främja en fullständig, korrekt och överskådlig eko- nomisk redovisning. Om en ekonomisk verksamhet organiseras som en kon- cern ger detta, när koncernregler saknas, möjligheter att påverka koncem- företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat. Därigenom kan mål- sättningen med bokföringslagen uppenbarligen motverkas. Enligt min me- ning bör därför stiftelselagen innehålla regler som närmare anger när en stif- telse skall anses inta ställning som moderstiftelse. Vidare bör det i stiftelsela- gen tas in regler som innebär skyldighet för en moderstiftelse att dels följa bokföringslagens bestämmelser om bl.a. löpande bokföring och årsbokslut, dels upprätta såväl års- som koncernredovisning.

Det till Lagrådet remitterade förslaget innehåller bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en stiftelse skall anses vara moderstiftelse. Be- stämmelserna är utformade efter mönster av 1 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385). Förslaget innehåller även bestämmelser om koncernredovis— ning vilka i huvudsak innebär att en stiftelseledd koncern skall upprätta års- och koncernredovisning efter principerna i årsredovisningslagen. Anknyt- ningen till årsredovisningslagen innebär bl.a. att skyldighet att upprätta kon- cernredovisning endast skall föreligga om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

Lagrådet har riktat kritik mot remissförslaget i nu nämnda delar. Kritiken föranleds framför allt av att remissprotokollet inte redovisar vilka övervä- ganden som lett fram till att koncerndefinitionen skulle utformas efter möns- ter av aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser eller att innehållet i en stiftelses koncernredovisning skulle vara detsamma som i andra koncernre- dovisningar. När det gäller den föreslagna koncerndefinitionen pekar Lagrå- det särskilt på att det finns anledning anta att det arbete som pågår avseende EG-anpassningen (se Ju 1990:08 och 1991:07) av svensk lag kommer att leda fram till att definitionerna av moder- och dotterföretag samt koncernförhål— landen i skilda lagar kommer att få ett ändrat innehåll.

Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört vill jag till en början erinra om att det även om det ännu inte finns några lagbestämmelser om stiftelse- ledda koncerner - inte har saknats förslag till sådana bestämmelser. Ett för- slag lades sålunda fram av 1974 års bolagskommitté (se SOU 1978:67 s. 181 ff). Detta förslag, vars omfattning var inskränkt till stiftelseledda kon— cerner med en moderstiftelse som själv var näringsidkare, avstod man dock från att genomföra med hänvisning till det då pågående arbetet på stiftelse- rättens områdc (se prop. 1979/80:143 s. 67 och 6970). Ett annat förslag åter- finns i de av stiftelseutredningen (Ju 1975:01) år 1983 överlämnade arbets- promemorierna (se J ustitiedepartementet dnr 2830—1983). Detta senare för- slag omfattar alla stiftelseledda koncerner utan någon begränsning. Om man bortser från det förra förslagets begränsning till koncerner vars moderstif- telse själv utövar näringsverksamhet bör det vidare noteras att båda de nu

Prop. 1993/949

nämnda förslagen så gott som helt stämmer överens med remissförslaget när det gäller koncerndefinition och kravet på innehållet i en koncemredovis- ning.

Utöver det nu sagda vill jag även framhålla följande. Det är naturligt att de regler som gäller för koncerner i allmänhet får bilda utgångspunkt vid utformningen av regler för stiftelseledda koncerner. Enligt min mening bör man därvid inte awika från dessa regler med mindre mycket starka skäl talar för det och några sådana skäl föreligger inte så vitt jag kan förstå. 'IVärtom anses det enligt vad jag inhämtat från det praktiska rättslivet att de regler som i dag gäller för koncerner i allmänhet går att tillämpa även på stiftelse- ledda koncerner (jfr angående den frågan även Norin m.fl., a.a., s. 54 ff). Till detta kommer att det sannolikt är så att den lagstiftning som nu gäller för koncerner i allmänhet kommer att ändras inom en snar framtid (jfr om den frågan även Thorell i Svensk Juristtidning, 5-6/93, bl.a. s. 519). Mot bak- grund av det nu anförda anser jag att frågan om en avvikande reglering för stiftelseledda koncerner bör anstå till dess att det slutliga resultatet av nu pågående utredningsarbete föreligger.

Jag vill slutligen ta upp en fråga av lagteknisk natur. Näringsidkare är bok- föringsskyldiga enligt bokföringslagen. Detsamma gäller ett aktiebolag, han- delsbolag och en ekonomisk förening även om bolaget eller föreningen inte utövar näringsverksamhet. Vilka som är bokföringsskyldiga enligt bokför- ingslagen anges i den lagens inledande bestämmelse.

Enligt mitt förslag till stiftelselag är det endast vissa stiftelser som generellt sett skall vara skyldiga att följa bokföringslagen. Detta talar för att förutsätt- ningarna för att stiftelser skall vara bokföringsskyldiga anges i stiftelselagen och inte i bokföringslagen. Jag förordar en sådan lösning. I bokföringslagen bör det dock tas in en bestämmelse som i fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen.

Hänvisningar till S2-6-6

Mitt förslag: Alla stiftelser skall ha minst en revisor.

Stiftelser som är årsredovisningsskyldiga skall ha minst en auktori— serad eller godkänd revisor. I stiftelser mcd riktigt stora förmögenhe- ter skall minst en revisor vara auktoriserad. Detta gäller bl.a. om stif- telsen vid utgången av de två senaste räkenskapsåren har haft till- gångar till ett värde överstigande 1000 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Revisionsberättelsen för en stiftelse som har kvalificerad revisor skall vara tillgänglig för envar.

Om inte annat följer av stiftelseförordnandet, skall styrelsen ha till uppgift att utse revisor vid egen förvaltning och förvaltarens högsta beslutande organ vid anknuten förvaltning.

Promemorians förslag: Endast årsredovisningsskyldiga stiftelser skall vara skyldiga att ha revisor. Denne skall vara auktoriserad i stiftelser som bedri-

ver näringsverksamhet eller som är moderstiftelse eller som har tillgångar till ett värde överstigande 5 miljoner kronor (se promemorian s. 134—135).

Remissinstanserna-. Promemorieförslaget har lämnats utan erinran av fler- talet remissinstanser. Några remissinstanser anser dock att kravet på att en stiftelse skall ha revisor inte bör begränsas till årsredovisningsskyldiga stiftel- ser. Föreningen Aukton'serade Revisorer FAR föreslår t.ex. att alla stiftelser åläggs att anlita minst en auktoriserad eller godkänd revisor. Riksrevisions- verket framhåller i stället att kravet på auktoriserad revisor inte bör gå längre än för ekonomiska föreningar.

Skälen För mitt förslag: Enligt min mening är det angeläget att det i stiftel- selagen genom tvingande regler slås fast under vilka förutsättningar en stif- telse skall vara skyldig att ha revisor och vilka krav som skall ställas på revi- sorns kvalifikationer. Lagens bestämmelser i dessa frågor bör givetvis utgöra minimikrav.

Det kan inte råda någon tvekan om att revision alltid—alltså oavsett vad stiftaren har föreskrivit—bör äga rum i fråga om sådana stiftelser som skall vara skyldiga att upprätta årsredovisning (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.3). Jag skall först gå in på frågan om vilka närmare krav som bör ställas på revi- sionen i dessa fall för att sedan ta ställning till frågan om det generellt skall krävas revision också i övriga stiftelser.

Enligt aktiebolagslagen krävs det utan undantag att minst en revisor skall vara kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd. Något motsvarande krav uppställs varken i lagen om ekonomiska föreningar(1987:667) eller i årsre- dovisningslagen. De tre lagarna har dock en överensstämmande reglering när det gäller krav på auktoriserad revisor i större företag. Auktoriserad re- visor krävs enligt dessa lagar om ett företag under de senaste två åren har haft tillgångar till ett nettovärde överstigande 1000 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om antalet anställda i företaget under de senaste två åren i medeltal har överstigit200 (se bl.a. 8 kap. 5 5 lagen om ekonomiska föreningar).

När det gäller stiftelser anser jag att kvalificerad revision bör krävas i stif- telser som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse. Vidare anser jag att det är lämpligt att även avkastningsstiftelser med mer betydande vär— den på sina tillgångar blir skyldiga att ha minst en kvalificerad revisor. Lik- som när det gäller frågan om bokförings- och årsredovisningsskyldighet av- ser jag med mer betydande värden stiftelser som har tillgångar till ett mark- nadsvärde över tio basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, dvs. för när- varande 344000 kr. Även stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun bör ha kvalificerad revisor. Samma krav bör vidare ställas på insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstif- telser.

Sammantaget innebär det nu anförda att kvalificerad revision bör äga rum i alla stiftelser som är årsredovisningsskyldiga. För verkligt stora stiftelser, dvs. stiftelser som vid utgången av de senaste två åren haft tillgångar till ett värde som överstiger 1000 basbelopp eller stiftelser som under de senaste två åren i medeltal haft fler än 200 anställda, bör enligt min mening stiftelse- lagen i likhet med de nyssnämnda associationsrättsliga lagarna innebära att minst en revisor skall vara auktoriserad.

När det därefter gäller stiftelser som inte omfattas av de nu föreslagna reg- lerna, dvs. avkastningsstiftelser bildade av privata donatorer med tillgångar vars värde understiger tio basbelopp, är det enligt min mening mera tvek- samt vilka krav på revision som bör ställas. Som flera remissinstanser har varit inne på finns det skäl som talar för att i princip alla stiftelser skall under- kastas något slags revision. Det torde i praktiken vara allmänt brukligt i så gott som alla sammanhang inte bara i fråga om stiftelser utan också exem- pelvis i ideella föreningar att den som förvaltar medel för någon annans räkning underkastas något slags kontroll. Jag anser därför att stiftelselagen bör innebära att det skall finnas minst en revisor även i mindre stiftelser. En annan sak är att det i dessa stiftelser inte är nödvändigt att ställa så särskilt höga krav i fråga om revisorns formella kompetens.

Stiftelselagen bör innehålla bestämmelser om hur revisorer skall utses. I en del fall kan frågan visserligen vara reglerad genom de föreskrifter som stiftaren har lämnat och i den mån det finns sådana föreskrifter bör de re- spekteras. Det kan dock inte förutsättas att det finns sådana föreskrifter för alla stiftelser.

Uppgiften för en stiftelserevisor är att löpande granska styrelsens eller för- valtarens förvaltning av stiftelsen samt stiftelsens räkenskaper och samman- ställning eller årsredovisning. En komplikation i sammanhanget är därvid att det i stiftelser med egen förvaltning inte finns något annat organ för stiftelsen än styrelsen som kan utse revisor. Det kan givetvis sägas vara principiellt olämpligt att de som skall granskas själva utser granskarna. Det finns emel- lertid i praktiken knappast något annat alternativ än att lägga uppgiften på styrelsen i dessa fall. Att som en remissinstans har varit inne på låta tillsyns- myndigheten utse revisorer anser jag av kostnadsskäl inte vara någon lämp- lig lösning. I sammanhanget får man också ta hänsyn till att revisorn, så snart det inte är fråga om en avkastningsstiftelse med tillgångar till ett värde mindre än tio basbelopp, skall vara kvalificerad revisor samt till att den års- redovisning som dessa stiftelser skall upprätta i flertalet fall även blir föremål för granskning av tillsynsmyndigheten. Jag anser därför att revisorer i stiftel- ser med egen förvaltning bör kunna utses av styrelsen för stiftelsen, om inte stiftaren har föreskrivit något annat.

När det är fråga om stiftelser med anknuten förvaltning går det i vissa fall att undvika det problem som jag nyss var inne på. Om inte annat har före- skrivits i stiftelseförordnandet, kan nämligen uppgiften att utse revisorer läg- gas på förvaltarens högsta beslutande organ. I fall då förvaltaren är t.ex. en ideell förening eller en kommun uppnår man på det sättet att revisorerna utses av en annan personkrets än den som har det yttersta ansvaret för hand- havandet av stiftelsens angelägenheter.

Enligt den associationsrättsliga lagstiftningen gäller att revisionsberättel- sen är offentligt tillgänglig (jfr t.ex. 9 kap. 3 5 andra stycket lagen om ekono- miska föreningar). Enligt min mening bör samma ordning gälla även för stif- telser som har kvalificerad revisor.

Hänvisningar till S2-6-7

Mitt förslag: En stiftelse som utövar näringsverksamhet skall träda i likvidation om värdet av stiftelsens tillgångar är lägre än summan av stiftelsens skulder. När likvidatorerna har slutfört sitt uppdrag är stif- telsen upplöst.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 127—130).

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Vissa re- missinstanser anser att likvidationsskyldigheten bör skärpas, medan andra menar att reglerna är obehövliga.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående förordat att reglerna i stif- telselagen skall utformas så att en stiftelses borgenärer får ett rimligt skydd (se bl.a. avsnitt 2.5). Jag har i nämnda avsnitt även förutskickat att jag för att ytterligare förstärka skyddet för tredje man kommer att föreslå regler om likvidationsskyldighet för stiftelser som utövar näringsverksamhet. Jag avser att i förevarande avsnitt ta upp denna fråga.

Enligt min mening är det angeläget-att stiftelselagen innehåller regler som förhindrar att en stiftelse bedriver näringsverksamhet som i längden är för- lustbringande. På denna punkt kan man anknyta till den reglering i aktiebo- lagslagen som innebär att ett bolag som bedriver en förlustbringande verk- samhet så småningom kan bli skyldigt att träda i likvidation och att, om denna skyldighet inte iakttas, styrelseledamöterna blir personligen ansvariga för de förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Likvidationsskyldigheten för en stiftelse kan knappast inträda förrän vär- det av stiftelsens tillgångar är lägre än summan av stiftelsens skulder. Visser- ligen är en stiftelse som befinner sig i en sådan situation insufficient och i praktiken antagligen också insolvent, dvs. konkursmässig. Men även en så sent inträdande likvidationsskyldighet torde indirekt kunna utgöra ett skydd för tredje man. Den kan antas fungera som ett effektivt remedium mot bil- dandet av verksamhetsstiftelser med så ringa startkapital att stiftelsen - om verksamheten skulle visa sig vara förlustbringande redan efter en kortare tid skulle drabbas av likviditetsbrist. Mot bakgrund av det anförda anser jag att stiftelselagen efter mönster av nämnda bestämmelser i aktiebolagslagen bör innehålla regler om likvidationsskyldighet för stiftelser som bedriver nä- ringsverksamhet.

Om likvidationsskyldigheten inte iakttas, bör i första hand stiftelsens sty- relseledamöter eller förvaltare bli solidariskt ansvariga för stiftelsens upp- kommande förpliktelser. En styrelseledamot eller förvaltare bör dock kunna frita sig från detta ansvar genom att visa att underlåtenheten att iaktta likvi- dationsskyldigheten inte beror på försummelse av honom. Till dessa frågor återkommer jag i specialmotivcringen (se avsnitt4.1 och vad som anförs i anslutning till 7 kap. 3 5).

Hänvisningar till S2-6-8

Mitt förslag: Ledamöter i en stiftelsestyrelse, förvaltaren vid anknu- ten förvaltning och revisorer skall vara skadeståndsskyldiga, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar stiftelsen ekonomisk skada när de fullgör sina uppdrag. De skall även vara skadeståndsskyldiga gentemot en tredje man som har tillfogats skada genom överträdelse av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen.

Ledamöter i en stiftelsestyrelse resp. förvaltaren skall kunna entle- digas av allmän domstol, om de missköter sina uppdrag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian 5.125, 230—236).

Remissinstanserna: Förslagen har i dessa delar i huvudsak lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Envar av styrelsens ledamöter vid egen förvaltning ståri direkt sysslomannaförhållande till stiftelsen. Detsamma gäller förvalta- ren vid anknuten förvaltning. Styrelseledamöter och förvaltare är därför skyldiga att vid fullgörandet av sitt uppdrag för stiftelsen iaktta samma grad av omsorg som krävs av en syssloman i allmänhet. Om de uppsåtligen eller av oaktsamhet inte iakttar denna skyldighet och stiftelsen till följd därav or- sakas skada av ekonomisk natur, bör de vara skadeståndsskyldiga gentemot stiftelsen (jfr 65 tillsynslagen; jfr även 15 kap. 1 5 första meningen aktiebo- lagslagen).

Som jag tidigare har framhållit (se avsnitt 2.5) bör styrelseledamöter resp. förvaltare också ha ett skadeståndsansvar mot stiftelsens borgenärer. I ana- logi med den associationsrättsliga lagstiftningen (jfr 15 kap. 15 andra me- ningen aktiebolagslagen) bör ledamöterna i en stiftelsestyrelse resp. en stif- telses förvaltare även ha ett skadeståndsansvar mot övriga tredje män som berörs av deras verksamhet för stiftelsen. Ansvaret i de nu berörda fallen bör emellertid vara begränsat till den del av uppdraget som direkt följer av stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Däremot bör tillämpningsområdet för nu berörda regler inte vara begränsat till vissa stiftelser utan gälla även för de mindre avkastningsstiftelserna.

En stiftelses revisorer bör också i analogi med vad som gäller enligt t.ex. aktiebolagslagen (jfr 15 kap.25aktiebolagslagen)— svara för skada gent- emot såväl stiftelsen som tredje man enligt samma grunder som styrelseleda- möter resp. förvaltare.

Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse eller att vara förvaltare för en stiftelse är ett förtroendeuppdrag. Härav följer att en styrelseledamot eller förvaltare i regel kan entledigas när som helst, dvs. utan att missvård föreligger. Frågan vem som i det enskilda fallet har rätt att fatta beslut om ett entledigande bör i första hand avgöras med ledning av stiftelseförordnan- det. Om förordnandet däremot skulle sakna föreskrifter om saken, bör det följa av stiftelselagen att beslut om entledigande vid egen förvaltning fattas av stiftelsens styrelse. Vid förvaltningsformen anknuten förvaltning är det däremot inte möjligt att fylla ut stiftelseförordnandet på denna punkt.

Det är givetvis angeläget att den som missköter sitt uppdrag som styrelse- ledamot eller förvaltare alltid kan tvingas att lämna sitt uppdrag. Inte ens den nyss beskrivna ordningen för stiftelser med egen förvaltning utgör emel- lertid någon garanti för detta. Det är därför nödvändigt att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse av innebörd att domstol kan entlediga inte bara en förvaltare utan även en styrelseledamot (jfr 75 tillsynslagen). Det bör lämp- ligen vara allmän domstol som prövar frågor om entledigande. Med en sådan ordning är det nämligen möjligt att vid en och samma domstol föra tala om såväl skadestånd som entledigande avseende en och samma styrelseledamot eller förvaltare.

Till frågan om rätten att föra talan om skadestånd för stiftelsens räkning och om entledigande återkommer jag bl.a. i avsnitt 2.8.1.

Hänvisningar till S2-6-9

2.7. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande

Hänvisningar till S2-7

Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren får ändra, upphäva eller i sär- skilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet, om föreskrif- ten på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens av- sikter eller om det finns särskilda skäl. Åtgärden får inte vidtas innan Kammarkollegiet gett sitt tillstånd till det eller, om beslutet avser föreskrifter av ren detaljnatur; innan tillsynsmyndigheten har fått till- fälle att kontrollera att beslutet inte strider mot stiftelselagen.

Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av myndighet skall få ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförord- nandet (ändringsförbehåll) som angår någon annan fråga än stiftel- sens ändamål, är styrelsen eller förvaltaren oförhindrad att fatta be- slut om ändring m.m. Ett beslut som fattats med stöd av ett ändrings- förbehåll får dock inte tillämpas innan tillsynsmyndigheten fått till- fälle att kontrollera bl.a. att det rör en föreskrift som omfattas av änd- ringsförbehållet och att - om beslutet avser ändring eller åsidosät- tande i särskilt fall den nya föreskriften inte strider mot någon tving- ande bestämmelse i stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom så till vida att förslaget i promemorian inte tillerkänner ändringsförbe- håll någon rättsverkan (se promemorian s. 135—138 och 240).

Remissinstanserna: Många remissinstanser är positivt inställda till försla- gen i promemorian. Någon remissinstans anser emellertid att reglerna om ändring m.m. endast bör gälla såvitt inte annat följer av stiftelseförordnan- det. Från kommunalt håll framhålls att de i promemorian föreslagna reg- lerna inte passar in på stiftelser som bildats av kommuner.

Skälen för mitt förslag: Stiftelselagen bör innehålla regler som i såväl ma- teriellt som formellt avseende klargör vilka förutsättningar som måste före- ligga för att föreskrifter i stiftelseförordnanden skall få ändras m.m.

Prop. 1993/949

I fråga om stiftelseförordnanden som har meddelats av enskilda regleras nämnda förutsättningar enligt gällande ordning i permutationslagen (1972:205). 1 materiellt avseende innebär bestämmelserna i den lagen att en föreskrift kan ändras m.m. om den på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om det finns särskilda skäl.

Det är viktigt att upprätthålla en hög donationsvilja i landet. Stiftelselagen bör därför enligt min mening knyta an till den reglering som perrnutationsla- gen innehålleri nu ifrågavarande avseende. Jag förordar alltså att stiftelsela- gen i materiellt hänseende ställer upp samma krav som permutationslagen. Till skillnad från den senare lagen bör dock kraven enligt stiftelselagen gälla för alla stiftelser.

I formellt avseende ställs det i permutationslagen krav på tillstånd av Kam- markollegiet. Permutation kan meddelas efter ansökan av styrelsen eller av någon annan, t.ex. stiftaren. Även i nu ifrågavarande avseende förordar jag att regleringen i stiftelselagen blir ungefär densamma som i perrnutationsla- gen. I motsats till vad som är fallet i den lagen bör emellertid utgångspunkten för bestämmelserna i stiftelselagen vara att det alltid är styrelsen eller förval- taren som svarar för stiftelsens beslut i frågor om ändring m.m. och det bör därför endast vara styrelsen eller förvaltaren som för stiftelsens räkning får ansöka om permutation. Vidare bör man enligt min mening kunna frångå permutationslagens undantagslösa krav på tillstånd av Kammarkollegiet när fråga är om ändring m.m. av föreskrifter av ren detaljnatur. Som jag ser det bör det då vara fullt tillräckligt med ett system som innebär att tillsynsmyn- digheten får tillfälle att kontrollera att skälen för beslutet i materiellt av- seende är sådana att de i lagen angivna kraven är uppfyllda och att, när fråga är om ändring eller tillfälligt åsidosättande, den nya föreskriften inte strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.

När det gäller gränsdragningen mellan tillståndspliktiga föreskrifter och föreskrifter som kan ändras m.m. efter kontroll av tillsynsmyndigheten måste givetvis stiftelselagen lämna ett entydigt besked. Denna fråga bör en- ligt min mening lösas så att det i lagen tas in en uppräkning av sådana före- skrifter eller slag av föreskrifter som skall vara tillståndspliktiga. Det kan inte råda något tvivel om att de föreskrifter som avser stiftelsens ändamål skall höra till den tillståndspliktiga gruppen av föreskrifter. Dit bör även hän- föras bl.a. föreskrifter om förmögenhetsplacering och förvaltningsform.

Den ordning som jag nu beskrivit är avsedd för fall då stiftaren i stiftelse- förordnandet inte meddelat några föreskrifter som tar sikte på behovet av ändringar m.m. Som belysts i avsnitt 2. 1.1 anses stiftaren enligt gällande ord- ning kunna förbehålla sig själv eller någon annan rätt att besluta om att ändra eller upphäva föreskrifterna i förordnandet (s.k. ändringsförbehåll). Ett ändringsförbehåll innefattar sällan krav på att det i materiellt avseende skall föreligga särskilda förutsättningar för att beslut skall få fattas med stöd av förbehållet. För att ett förbehåll som avser stiftelsens ändamålsföreskrif- ter skall vara giltigt anses det dock vara ett krav att rätten att ändra m.m. gjorts beroende av att en viss händelse inträffar som den beslutsberättigade inte kan råda över. Gällande ordning innebär vidare att beslut som fattas

med stöd av ändringsförbehåll av nu angivet slag får tillämpas utan att till- stånd av myndighet dessförinnan behöver inhämtas.

Det torde förhålla sig så att ändringsförbehåll av nu berört slag kan utnytt- jas till skada för tredje man. Mot denna bakgrund föreslog jag i lagrådsre- missen bestämmelser i syfte att för framtiden helt förta den rättsliga verkan som ändringsförbehåll nu anses ha.

På denna punkt är det emellertid Lagrådets uppfattning att remissförsla- get utan tillräckliga skäl beskär stiftarens möjligheter att bestämma om stif- telsens angelägenheter. Lagrådet anser därför att ändringsförbehåll i viss utsträckning alltjämt skall vara giltiga och föreslår att så skall vara fallet om stiftelseförordnandet uttryckligen föreskriver att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt an- givna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår annan fråga än stiftelsens ändamål.

Den av Lagrådet förslagna ordningen innebär att ändringsförbehåll får en kraftigt begränsad rättsverkan i jämförelse med vad gällande rätt innebär på denna punkt. På de skäl som anförts av Lagrådet är jag därför beredd att ansluta mig till den. Som Lagrådet också varit inne på bör det dock krävas att beslut som fattas med stöd av ett giltigt ändringsförbehåll inte får tilläm- pas innan tillsynsmyndigheten fått tillfälle att kontrollera bl.a. att beslutet rör en föreskrift som omfattas av ändringsförbehållet och att om beslutet avser ändring eller åsidosättande i särskilt fall — den nya föreskriften inte stri- der mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.

Jag återkommer i avsnitt2.9 till frågan vilken verkan som efter den nya lagens ikraftträdande bör tillerkännas ändringsförbehåll i stiftelseförordnan- den avseende äldre stiftelser. '

Enligt min mening bör vad jag hittills har anfört om ordningen för ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande i princip gälla även för insam- lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser. Det finns dock anledning att ha en delvis awikande reglering i fråga om den senare stiftelseformen. Till den frågan skall jag återkomma i specialmotivcringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i anslutning till 11 kap. 45).

Till sist vill jag ta upp frågan om instansordningen vid överklagande av Kammarkollegiets beslut. Enligt permutationslagen får kollegiets beslut överklagas till regeringen. Promemorieförslaget innehåller på denna punkt inte något förslag till nyordning. Enligt min mening finns det dock anledning att överväga om inte prövningen av överklaganden bör föras över från rege- ringen till allmän förvaltningsdomstol. En sådan lösning ligger i linje med den allmänna strävan som nu finns att befria regeringen från ärenden av olika slag. Till detta kommer att frågor om tillstånd till ändring m.m. av före- skrifter i ett stiftelseförordnande rör sådana civila rättigheter som avses i artikel6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Prövningen av sådana frågor skall enligt konventionen göras av domstol. En annan sak är att inte heller den nuvarande regleringen med överklaganderätt till regeringen torde stå i strid med konventionen, eftersom lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut är tillämplig på beslut i ärenden om permutation.

Det finns således skäl som talar för att överklaganden av Kammarkolle-

giets beslut i frågor om permutation av stiftelser skall prövas av allmän för- valtningsdomstol. En sådan reform aktualiserar emellertid frågan om en lik- nande ändring skall göras beträffande överklagande av permutationsbeslut i allmänhet. Enligt min mening bör dock en sådan nyordning inte införas med mindre frågan varit föremål för en mer allsidig utredning än den som kan göras inom ramen för förevarande lagstiftningsärendc. Med hänvisning till vad jag nu har anfört och eftersom det inte är lämpligt att ha olika lös- ningar för å ena sidan permutation av stiftelser och å andra sidan övriga per- mutationsfall ansluter jag mig till förslaget i promemorian att överklaganden i frågor om permutation av stiftelser liksom hittills skall prövas av rege- ringen.

Hänvisningar till S2-7-1

Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse med en ringa förmögenhet får i strid mot stiftelseförordnandets ändamålsföreskrif- ter besluta om att förbruka stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt mot- svara detta. En av förutsättningarna är därvid att värdet på stiftelsens tillgångar under de tre senaste åren har understigit ett basbelopp en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Övriga förutsättningar är att stiftelsen har grundats för mer än 50 år sedan, att den inte har kun- nat främja sitt ändamål under en sammanhängande tid av minst fem år och att den saknar skulder.

Styrelsens eller förvaltarens beslut får inte verkställas innan tillsyns- myndigheten har fått tillfälle att kontrollera bl.a. att föreskrivna för- utsättningar för beslutet föreligger.

När tillgångarna förbrukats är stiftelsen upplöst.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (se promemorian s. 138—140).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit tidigare består det svenska stiftelseväsendet till stor del av avkastningsstiftelser med små fönnögenhc- ter. Den som förvaltar en sådan stiftelse har i realiteten få andra placeringsal- ternativ än traditionellt banksparande att tillgå. En avkastningsstiftelse får i regel inte använda annat än den löpande avkastningen på sin förmögenhet för ändamålet. Det är därför svårt eller ibland t.o.m. omöjligt att både främja stiftelsens ändamål och skydda förmögenheten mot penningvärdeför- sämringcn. Förr eller senare kan den situationen uppstå att den löpande av- kastningen måste fonderas i stiftelsen under kanske tio år för att den alls skall ha någon möjlighet att främja sitt ändamål. Det är bl.a. mot denna bak- grund som mitt förslag i avsnitt 2.6.4 om gemensam placering av stiftelseför- mögenhetcr skall ses. Tanken bakom det förslaget är nämligen bl.a. att det skall medverka till att förebygga uppkomsten av problem av nu anfört slag.

Om det uppstått en situation som innebär att en stiftelse måste fondera

sin avkastning tio år i rad för att den skall kunna främja sitt ändamål finns det olika sätt att lösa problemet på. Ett sätt kan vara att placera förmögenheten gemensamt med andra stiftelser, ett annat att fusionera stiftelsen med en an— nan stiftelse med likartat ändamål. Stiftelselagen bör emellertid anvisa ytter- ligare en väg till lösning, en lösning som bör vara enkel att tillämpa när förut- sättningarna för en tillämpning väl föreligger (jfr 1991/92:LU17).

Mot bakgrund av det anförda ställer jag mig bakom förslaget i promemo- rian att styrelsen eller förvaltaren under vissa mycket speciella förutsätt- ningar skall få besluta om att förbruka stiftelsens samtliga tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvara detta. En av förutsättningarna för ett sådant beslut bör därvid vara att värdet på stiftelsens tillgångar under de tre senaste åren har understigit ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (dvs. för närva- rande 34 400 kr). Andra förutsättningar bör vara att stiftelsen har grundats för mer än 50 år sedan, att den inte har kunnat främja sitt ändamål under en sammanhängande tid av minst fem år och att den saknar skulder.

Ett beslut som fattas med stöd av den av mig nu förordade regleringen kommer alltid att strida mot stiftelsens ändamålsföreskrifter. Det bör trots detta inte ställas krav på tillstånd av Kammarkollegiet. Enligt min mening bör det räcka med att tillsynsmyndigheten bereds tillfälle att kontrollera att beslutet inte strider mot stiftelselagen.

Enligt min mening bör den ordning jag nu har förordat inte bara vara till- lämplig om den löpande avkastningen inte längre räcker till för att främja stiftelsens ändamål. Den bör kunna komma till användning oavsett anled- ningen till att stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under den se- naste femårsperioden, t.ex. i fall då det inte längre går att uppbringa någon destinatär.

Hänvisningar till S2-7-2

2.8. Tillsyn och registrering 2.8.1 Tillsyn

Mitt förslag: För stiftelser skall det finnas en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvaltning eller revisionen av den inte utövas i enlighet med stiftelse- förordnandet eller bestämmelserna i stiftelselagen eller att en styrel- seledamot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Ett ingri- pande skall kunna utmynna i att tillsynsmyndigheten t.ex. förelägger styrelsedamoten eller förvaltaren att fullgöra sina åligganden eller för stiftelsens räkning väcker talan om skadestånd mot eller väcker talan om entledigande av styrelseledamoten eller förvaltaren. Tillsynsmyndigheten skall alltid ha rätt att begära information av stiftelsen. En årsredovisningsskyldig stiftelse skall varje år sända sin årsredovisning och revisionsberättelse till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelsen råd och upplysningar och skall även i övrigt lämna stiftelsen service i olika avseenden. Om stiftaren i stiftelseförordnandet för en stiftelse enligt den all-

männa definitionen har föreskrivit att stiftelsen inte skall stå under tillsyn, skall tillsynsmyndigheten som regel inte få ingripa mot och be- gära information av stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftel- sen åsidosätter stiftelselagens bestämmelser om årsredovisning eller revision. Samma ordning i fråga om tillsynen skall gälla för stiftelser som har bildats av ett offentligt rättssubjekt eller som förvaltas av en statlig myndighet.

Länsstyrelsen i det län där en stiftelses styrelse eller förvaltare har sitt säte skall i princip vara tillsynsmyndighet för stiftelsen.

Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget tas ingen hänsyn till stiftarens inställning i tillsynsfrågan. Promemorieförslaget innefattar inte heller något undantag från tillsynsreglerna för stiftelser som bildats av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun. I övrigt överensstämmer promemorieförslaget i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 140— 142).

Remissinstansema: Många remissinstanser är kritiska mot förslaget att hela stiftelseväsendet skall stå under offentlig tillsyn. Kritiken riktar sig sär- skilt mot att stiftaren inte skall kunna undanta en stiftelse från denna tillsyn.

Skälen för mitt förslag: I stiftelser finns det i regel inte något organ som har befogenhet att både övervaka och ingripa mot stiftelsens förvaltning. Därför har det sedan länge funnits en tillsyn över stiftelseväsendet som läns- styrelserna svarat för. Vad som framkommit under remissbehandlingen ger belägg för att det råder en bred enighet om att en tillsyn av detta slag behövs även i framtiden.

Det är angeläget att stiftelsernas fortbestånd tryggas, inte minst för att sti- mulera viljan att göra donationer. För egen del ansluter jag mig därför till den allmänt omfattade uppfattning som kommit till uttryck under remissbe- handlingen, nämligen att stiftelseväsendet bör stå under tillsyn. Stiftelsela- gen bör således innehålla regler om tillsyn, regler som i allt väsentligt bör kunna utformas efter mönster av tillsynslagens bestämmelser i ämnet. I lik- het med vad som är fallet enligt tillsynslagen bör det även enligt stiftelselagen i tillsynsmyndighetens befattning med stiftelserna ingå tre huvuduppgifter, nämligen kontroll, ingripande och service. Till skillnad från vad regleringen i tillsynslagen innebär förordar jag dock att alla stiftelser skall vara knutna till en tillsynsmyndighet. Vidare bör man i stiftelselagen — tydligare än vad som f.n. är fallet (jfr 9 5 tillsynslagen) slå fast under vilka förutsättningar tillsynsmyndigheten skall ha rätt och skyldighet att ingripa. I enlighet med vad Lagrådet förordat bör tillsynsmyndigheten ha rätt och skyldighet att in- gripa om det kan antas bl.a. att stiftelsens förvaltning eller revisionen av den inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i stif- telselagen. Tillsynsmyndigheten bör alltså i princip inte till skillnad från vad det till Lagrådet remitterade förslaget innebär — ha skyldighet att ingripa mot underlåtenhet att följa tvingande bestämmelser som gäller för även andra rättssubjekt än stiftelser, t.ex. bestämmelser om beskattning, brandsä- kerhet, allmän ordning eller viss näringsverksamhet. Jag återkommer till denna fråga i specialmotivcringen (se avsnitt 4.1 och kommentaren till 9 kap.

35).

En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet under remissbehand- lingen av promemorian är vilken hänsyn som bör tas till stiftarens inställning ifråga om tillsynen över den av honom bildade stiftelsen. Skall alltså stiftaren liksom i dag kunna bestämma att stiftelsen inte skall stå under offentlig till- syn? Innan jag går närmare in på den saken vill jag emellertid behandla frå- gan om hur kontrollen över stiftelserna bör vara upplagd.

Enligt tillsynslagen sker kontrollen av stiftelserna genom att länsstyrel- serna granskar de handlingar som stiftelserna årligen sänder dit. Ett system som endast bygger på återkommande kontroll innefattar emellertid risk för att det allmännas resurser inte tas tillvara på bästa möjliga sätt. Det är givet- vis angeläget att de knappa resurser som är tillgängliga på detta område i möjligaste mån kommer till användning där de behövs. Jag förordar därför ett kontrollsystem som i huvudsak bygger på att tillsynsmyndigheten alltid har rätt att begära information av en stiftelse. Härigenom blir det möjligt att kontrollen via anmälningar från allmänheten — styrs till sådana stiftelser vars förvaltning det kan finnas anledning att granska i något avseende.

Man kan emellertid inte undvara det gamla systemet med återkommande kontroll helt och hållet. Enligt stiftelselagen bör sådan kontroll i första hand komma i fråga beträffande avkastningsstiftelser med mer betydande värden på sina tillgångar. Gränsen bör lämpligen kunna sättas till tio basbelOpp en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Även stiftelser som under ett rä- kenskapsår har utövat näringsverksamhet eller varit moderstiftelse bör om- fattas av denna form av kontroll, liksom insamlingsstiftelser. Det jag nu för- ordat innebär att det endast är årsredovisningsskyldiga stiftelser som kom- mer att beröras av den återkommande kontrollen och som jag uttalat redan tidigare (se avsnitt 2.6.6) bör årsredovisningen tillsammans med revisionsbe- rättelsen kunna utgöra ett godtagbart underlag för tillsynsmyndighetens granskning av stiftelsens förvaltning.

Jag övergår nu till frågan om vilken betydelse man bör tillmäta stiftarens inställningi fråga om tillsynen över ”sin” stiftelse (enligt den allmänna defini- tionen av stiftelsebegreppet). Promemorieförslaget innebär på denna punkt att stiftarens vilja inte tillerkänns någon rättslig verkan. Flera remissinstan- ser är kritiska mot promemorieförslaget på denna punkt och har betonat att det måste krävas mycket starka skäl för att frångå nuvarande ordning som innebär att stiftaren kan bestämma att den av honom bildade stiftelsen inte skall stå under tillsyn. Ett fasthållande vid promemorieförslagets inställning skulle enligt de mest kritiska remissinstanserna kunna vara ägnat att dämpa donationsviljan.

Om man har som utgångspunkt att staten skall ha ett yttersta ansvar för att medel som har donerats verkligen kommer till nytta för det ändamål som stiftaren har avsett, kan det tyckas följdriktigt att detta skall gälla alla stiftel- ser. Det förhållandet att stiftaren inte har önskat att stiftelsen skall stå under tillsyn skulle då inte tillerkännas någon avgörande verkan men skulle mycket väl kunna beaktas av tillsynsmyndigheten vid utövandet av tillsynen, exem- pelvis så att ingripande åtgärder vidtas endast i allvarligare fall och då det står klart att en rättsförlust annars skulle uppstå.

Vad som har anförts i flera av remissyttrandena ger emellertid belägg för att en ordning som inte tillmäter stiftarens inställning i tillsynsfrågan någon

Prop. 1993/949

som helst betydelse skulle innebära en allvarlig risk för att stiftare som inte önskar någon tillsyn skulle komma att dra sig för att göra den donation som leder till stiftelsens tillkomst. Enligt min mening är skälen för en sådan ord- ning inte så starka att det motiverar att man tar en sådan risk. Jag anser alltså att man i princip bör ta hänsyn till stiftarens inställning i tillsynsfrågan som den kommit till uttryck i det av honom meddelade stiftelseförordnandet. En förutsättning för detta bör dock vara att stiftelsen varken utövar närings- verksamhet eller är moderstiftelse

Det anförda bör emellertid inte gälla undantagslöst. Tillsynsmyndigheten bör nämligen kunna ingripa framför allt i fall då det kan antas att stiftelsen åsidosätter stiftelselagens regler om årsredovisning och revision. På detta sätt får dessa regler en direkt sanktion i lagen. Vidare bör de regler i stiftelse- lagen som innefattar skyldighet för tillsynsmyndigheten att utföra ett slags service mot stiftelsen (t.ex. förordnande av styrelseledamot) även gälla för stiftelser som omfattas av den speciella tillsynsordning jag nu har förordat.

Den tillsynsordning som enligt min mening bör gälla för stiftelser vars stif- tare förordnat om att stiftelsen inte skall stå under tillsyn bör oberoende av stiftarens vilja på den punkten — gälla även för stiftelser som förvaltas av statlig myndighet (jfr 25 första stycket 1 tillsynslagen). Också för stiftelser med andra typer av förvaltare kan det finnas anledning att närmare överväga en speciell tillsynsordning. Vad jag då särskilt tänker på är stiftelser som för- valtas av kommuner, landsting och kyrkliga kommuner (jfr bl.a. det s.k. fri- kommunförsöket och lagen, 1986:98, om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen, 1929:116, om tillsyn över stiftelser; jfr även prop. 1991/92:13 s. 16).

Remissförslagets inställning med avseende på stiftelser som förvaltas av kommuner, landsting och kyrkliga kommuner är att de bör omfattas av samma ordning som för stiftelser förvaltade av statliga myndigheter. Lagrå- det avstyrker emellertid detta förslag. Lagrådet framhåller bl.a. i sitt ytt- rande att vissa erfarenheter från den kommunala revisionen tyder på att kommuner brustit i sin förvaltning av s.k. donationsfonder. En annan in- vändning mot förslaget att undanta de kommunalt förvaltade stiftelserna från tillsyn är enligt Lagrådet att en sådan ordning knappast är förenlig med lagstiftningens övergripande syfte att säkerställa och trygga stiftelsens möj- ligheter att verka för det ändamål som stiftaren har angett i stiftelseförord- nandet och inte heller är den förenlig med principen att respekten för stifta- rens vilja bör vara en ledstjärna vid utformningen av reglerna.

Jag godtar Lagrådets ståndpunkt i denna fråga. Kommunalt förvaltade stiftelser bör alltså inte få någon särställning i tillsynshänseende. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att det är min övertygelse att införandet av en stiftelselag med det innehåll som jag föreslår i förevarande lagstiftnings- ärendc sannolikt kommer att leda till att kommunerna (såväl borgerliga som kyrkliga) allmänt sett stramar upp förvaltningen av ”sina” donationsfonder. Frågan om en särställning för kommunalt förvaltade stiftelser kan alltså bli aktuell på nytt när stiftelselagen varit i tillämpning under några år.

Med mitt förslag kommer sådana stiftelser som helt eller delvis har bildats av staten eller andra offentliga rättssubjekt alltid att vara skyldiga att hålla sin årsredovisning tillgänglig för envar. Man torde kunna utgå från att den

offentlighet som stiftelselagen således garanterar med avseende på dessa stif- telser kommer att få särskild betydelse för hur stiftelserna förvaltas. Enligt min mening bör därför en tillsynsordning av det slag som jag förordat för stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter även kunna gälla för stiftelser av nu ifrågavarande slag. Av samma skäl bör vidare kollektivavtalsstiftelser kunna omfattas av en liknande tillsynsordning.

Jag vill till sist i förevarande sammanhang erinra om att bl.a. arvingar, uni- versella testamentstagare, boutredningsmän och testamentsexekutorer en- ligt bestämmelserna i 22 kap. 75 ärvdabalken kan föra talan om verkstäl- lande av testamentariska ändamålsbestämmelser. I fråga om ändamålsbe- stämmelser med allmännyttigt ändamål får sådan talan också föras av läns- styrelsen. Bestämmelserna är tillämpliga på testamentariskt bildade stiftel- ser (jfr NJA 1966 s. 3). I fråga om stiftelser med allmännyttigt ändamål tjä- nar de därmed som ett komplement till reglerna i tillsynslagen, framför allt vad gäller stiftelser som på grund av stiftarens föreskrift är undantagna från tillsynslagens tillämpningsområde (jfr NJA II 1933 s. 520f). Även efter stif- telselagens ikraftträdande torde bestämmelserna i ärvdabalken kunna tjäna som ett komplement till tillsynsreglerna på stiftelseområdet.

Hänvisningar till S2-8

Mitt förslag: Stiftelser som är årsredovisningsskyldiga skall vara regi- strerade i ett offentligt stiftelseregister Till registreringen skall firma- rättsliga verkningar vara knutna. Registreringsmyndighet skall vara den länsstyrelse som är tillsyns- myndighet för stiftelsen.

Promemorians förslag: Alla stiftelser skall registreras. I övrigt överens- stämmer promemorieförslaget i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 141).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska mot promemorians förslag och menar att i varje fall mindre stiftelser bör undantas från registre- ringen.

Bakgrund: Enligt nu gällande ordning är en stiftelse skyldig att söka regi- strering i handelsregistret innan den börjar utöva näringsverksamhet. Sådan skyldighet inträder emellertid endast i fall då stiftelsen beträffande den ifrå- gavarande näringsverksamheten skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976 (se 25 andra stycket handelsregisterlagen, 1974:157, i dess lydelse enligt SFS 1993:761).

1 handelsregistret registreras inte bara stiftelser utan även handelsbolag, enskilda näringsidkare samt ideella föreningar. Enskilda näringsidkare, ideella föreningar och, från och med år 1995, även bolagsmännen i ett enkelt bolag (se SFS 1993:761) är registreringsskyldiga under samma förutsätt- ningar som gäller för stiftelser.

Firma är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verk-

samhet. Av handelsregistret skall i fråga om enskilda näringsidkare, handels- bolag, ideella föreningar och stiftelser framgå bl.a. den registrerades firma. Registreringen av firmor för andra näringsidkare sker i aktiebolagsregistret beträffande aktiebolag och i föreningsregistret beträffande ekonomiska för- eningar.

Genom registrering av firma förvärvar firmans innehavare i princip en- samrätt till firman inom det område för vilket firman registrerats. En firma får därför inte registreras om den är förväxlingsbar med en för samma om- råde förut registrerad firrna. Enligt huvudregeln anses emellertid firmor för- växlingsbara endast i fall då de avser verksamhet av samma eller liknande slag (se 2 5, 65 första stycket och 105 första stycket 6 firmalagen).

Registrering av finna i ett visst handelsregister gäller för ett län. Registre- ring av firma för aktiebolag och ekonomisk förening gäller för hela landet.

Ansvaret för förandet av handels- och föreningsregistren överförs f.n. suc- cessivt från länsstyrelserna till Patent- och registreringsverket (PRV) (se prop. 1992/93:27, 1992/93:LU1O och rskr. 1992/93:75). Tanken är att refor- men skall vara genomförd före år 1995. Anledningen till denna förändring är bl.a. att det hittillsvarande systemet inte har ansetts medge att man i till- börlig grad beaktar firmalagens förbud mot registrering av förväxlingsbara firmor. Vidare har man pekat på att det inte finns ett sådant samband mellan länsstyrelsernas huvudsakliga verksamhet och registreringen i handels- och föreningsregistren att en fortsatt anknytning till länsstyrelserna är befogad.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör stiftelser som utövar nä- ringsverksamhet i fortsättningen vara registreringsskyldiga. Den hittillsva- rande knytningen till bokföringsskyldighetens omfattning sådan denna be- stämts i 1929 års bokföringslag bör alltså upphöra. Firmarättsliga verkningar bör liksom hittills inträda vid registreringen av sådana stiftelser. Även stiftel- ser som är moderstiftelser bör omfattas av en generell registreringsskyldig- het. '

När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den allmänna definitio- nen av stiftelsebegreppet) som inte utövar näringsverksamhet eller inte är moderstiftelser får man till en början skilja mellan stiftelser som helt eller delvis bildats av offentliga rättssubjekt och stiftelser som bildats av privata donatorer. Stiftelser som hör till den förra gruppen bör enligt min mening vara registreringsskyldiga utan undantag. Beträffande den senare gruppen där det ojämförligt största antalet stiftelser ingår - ställer jag mig däremot inte bakom förslaget i promemorian att det skall föreligga en generell regi- streringsskyldighet. Som flera remissinstanser har framhållit måste man nämligen beakta i sammanhanget att krav på registrering innebär att resur- ser tas i anspråk inte bara hos den enskilda stiftelsen utan även hos den eller de registrerande myndigheterna. Samtidigt måste man emellertid också be- akta allmänhetens berättigade intresse av att på ett enkelt sätt kunna få fram upplysningar om avkastningsstiftelserna. Detta gäller inte minst stiftelser som skall främja sitt syfte genom att utge kontanta bidrag. I likhet med vad ' jag föreslagit i fråga om bokföringsskyldighetens inträde blir min slutsats att även registreringsskyldigheten bör knytas till värdet på stiftelsens tillgångar. Denna värdegräns bör lämpligen kunna bestämmas till tio basbelopp eller den värdegräns jag i avsnitt 2.8.1 föreslagit skall gälla för den återkommande

kontrollen av stiftelser. Mitt nu angivna ställningstagande i fråga om värde- gränsen för registreringsskyldighetens inträde utesluter emellertid inte att frågan kan tas upp till förnyat övervägande om det någon tid efter det att stiftelselagen har trätt i kraft skulle visa sig att det finns skäl som talar för det.

Enligt min mening saknas skäl att kräva registreringsskyldighet för bok- föringsskyldiga men inte årsredovisningsskyldiga familjestiftelser. Insam- lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör däremot generellt sett omfat- tas av registreringsskyldighet.

Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att stiftelser som enligt vad jag tidigare har föreslagit skall vara årsredovisningsskyldiga också skall vara skyldiga att registrera sig (jfr avsnitt 2.6.6). Enligt min mening bör all regi- strering av stiftelser ske i ett register som är särskilt inrättat för stiftelser (stif- telseregister).

Som jag redan har sagt bör firmarättsliga verkningar vara knutna till regi- streringen i stiftelseregistret av näringsutövande stiftelser. Då inställer sig naturligen frågan för vilket _område registreringen av en stiftelses firma bör gälla. När det gäller denna fråga kan man konstatera att det totalt sett inte är så många stiftelser som utövar näringsverksamhet. Ibland rör det sig om fall då stiftelsen, kanske under en begränsad tid, har sin förmögenhet place- rad i en eller flera hyresfastigheter. Antalet stiftelser som har behov av ett firmaskydd inom ett större område än ett län kan därför bedömas vara ytter- ligt lågt.

Mot bakgrund av det nu senast anförda anser jag att registreringen av stif- telser bör ske i stiftelseregister som förs länsvis. När det därefter gäller frå- gan om vilken myndighet som skall svara för förandet av stiftelseregistren vill jag erinra om att PRV före år 1995 kommer att ha tagit över ansvaret för förandet av handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna. Det kan då tyckas naturligt att PRV även skulle få ansvaret för förandet av stiftelsere- gistren. Man måste emellertid när det gäller stiftelser bl.a. beakta att länssty- relserna enligt stiftelselagen kommer att svara för tillsynen över stiftelserna (se avsnitt 2.8.1) och att det finns en naturlig koppling mellan registreringen av och tillsynen över stiftelser. Vidare måste man beakta i sammanhanget att registreringen av stiftelser inte skall ha någon civilrättslig betydelse (se avsnitt 2.3). Om ansvaret för registreringen läggs på PRV, kommer därför frågan om en viss ”stiftelse” rättsligt sett verkligen är en stiftelse eller inte att bli föremål för bedömning av två skilda myndigheter. I vissa fall finns det en risk för att meningarna i denna fråga kan komma att gå isär mellan myndigheterna och för sådana fall skulle stiftelselagen behöva innehålla reg- ler som klarar ut vad som skall gälla.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att uppgiften att handha registreringen av en viss stiftelse bör ligga på den myndighet som har ansva- rct för tillsynen över samma stiftelse. Detta innebär att jag beträffande an- svaret för registreringen av stiftelser förordar en lösning som innebär att den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet för en viss stiftelse även är registre- ringsmyndighet för samma stiftelse. Med en sådan lösning finns det visserli- gen en viss risk för att PRV i något av de av den myndigheten förda registren registrerar en firma som är förväxlingsbar med en i ett stiftelseregister redan

registrerad firma. Denna risk bör emellertid kunna elimineras genom att länsstyrelserna åläggs skyldighet att fortlöpande underrätta PRV om de fir- mor som registreras i stiftelseregistret.

Enligt min mening är det angeläget att länsstyrelserna tillämpar regelsy- stemet för registrering av stiftelser på ett så enhetligt och effektivt sätt som möjligt. Någon eller några av länsstyrelserna bör därför få i uppdrag att svara för bl. a. utbildning om regelsystemet samt framtagande av blanketter. Av- sikten är att Riksrevisionsverket senare skall få 1 uppdrag att granska verk- samheten med registreringen av stiftelserna.

I stiftelselagen behöver det tas' rn regler som för stiftelser kompletterar fir- malagens allmänna bestämmelser om firma. Stiftelselagens materiella be- stämmelser om firma och de bestämmelser som behövs för att reglera regi- streringsförfarandet bör tas upp i skilda kapitel. Särskilt bestämmelserna för registreringen av stiftelser som utövar näringsverksamhet bör kunna utfor- mas efter mönster av handelsregisterlagens nuvarande bestämmelser. Jag återkommer i specialmotivcringen när det gäller det närmare innehållet i nu berörda bestämmelser om firma och registering (se avsnitt 4.1).

Den av mig förordade lösningen för registreringen av näringsutövande stiftelser innebär att kravet på att sådana stiftelser skall vara registrerade i handelsregistret kan slopas. Även till den frågan återkommer jag senare (se avsnitt 2.103).

Hänvisningar till S2-8-2

2.9. Ikraftträdande m.m.

Mitt förslag: En förmögenhetsbildning som kommit till före stiftelse— lagens ikraftträdande skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen (äldre stiftelse) om förmögenhetsbildningen närmast före ikraftträ- dandet uppfyllde de krav som enligt stiftelselagen ställs på stiftelse- bildning.

Stiftelselagen skall med vissa undantag gälla även för äldre stiftel- SCI".

Stiftelselagen skall träda i kraft och tillsynslagen upphöra att gälla den I januari 1995. Bestämmelserna om ikraftträdande m.m. skall tas in i en särskild lag om införande av stiftelselagen.

Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget torde det i allmänhet inte föreligga något hinder mot att omedelbart tillämpa stiftelselagens nya civilrättsliga bestämmelser på äldre stiftelser (se promemorian s. 143 och 144).

Remissinstanserna: Många remissinstanser är starkt kritiska mot prome- morieförslagets inställning att de nya civilrättsliga bestämmelserna omedel- bart kan tillämpas även på äldre stiftelser. Flera pekar bl.a. på att man bru- kar vara ytterst försiktig med att införa retroaktiva regler. Kammarkollegiet framhåller att det i gällande rätt inte finns något formkrav för bildande av stiftelse i allmänhet och att det i de föreslagna övergångsbestämmclscrna inte finns några regler om hur det skall förfaras med befintliga stiftelser som inte uppfyller det nya formkravet.

Skälen för mitt förslag: Inom civilrätten finns det inte som inom straffrät- ten något principiellt förbud mot retroaktiv lagstiftning. Det anses emeller- tid att man även i civilrättsliga sammanhang skall vara försiktig med bakåt- verkande bestämmelser. Som en principiell grundsats anses därför gälla att nya materiella rättsregler normalt bör tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande. Samtidigt är det emellertid uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för stiftelser som tillkommit efter stiftelselagens ikraftträdande och för sådana förmögenhets- bildningar som tillkommit före ikraftträdandet och som närmast före ikraft- trädandet är stiftelser i stiftelselagens mening (äldre stiftelser). Jag förordar därför att äldre stiftelser skall anses som stiftelser enligt stiftelselagen och att stiftelselagen i princip skall gälla för dem.

Stiftelselagen innefattar krav på att stiftelseförordnandet skall vara skrift- ligt och undertecknat av stiftaren — ett krav som inte har någon motsvarighet i dag. Samtidigt får en ny lag om stiftelser inte innebära att förmögenhets- bildningar som nu anses tillhöra stiftelsefamiljen förlorar sin status som stif- telse. Denna konflikt bör enligt min mening lösas så att förmögenhetsbild- ningar som före ikraftträdandet uppfyllde alla stiftelselagens krav på stiftel- sebildning så när som på stiftelseförordnandets form också skall anses som stiftelser enligt stiftelselagen. På samma sätt bör man enligt min mening lösa den konflikt som ligger i att stiftelselagen enligt den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet kräver att stiftelsens egendom skall vara avskild. En stiftelse vars förmögenhet närmast före ikraftträdandet består av endast en benefik fordran på stiftaren skall alltså efter ikraftträdandet anses som en stiftelse enligt stiftelselagen.

En annan sak är att bland annat hänsynen till den nyss angivna grundsat- sen att nya materiella rättsregler normalt bör tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande -— kan föranleda att äldre stiftelser undantas från vissa regler i stiftelselagen. I det följande skall jag gå närmare in på vilka undantag som enligt min mening motiveras av den ifrågavarande grundsatsen. Hänsynen till den kan f.ö. för- anleda vissa undantag från stiftelselagens regler även beträffande stiftelser som bildats ejier stiftelselagens ikraftträdande. Detta gäller fall då stiftelse- förordnandet finns intaget i ett testamente som har upprättats före ikraftträ- dandet. Jag skall i det följande ta upp även frågan om det i något eller några avseenden bör göras undantag också för dessa ”äldre” testamentstaftelser.

I avsnitt 2.6.2 har jag föreslagit att det i stiftelselagen bör föras in regler som klargör att stiftaren, när denne är fysisk person, inte ensam kan utgöra stiftelsens styrelse och att stiftaren, när denne är en juridisk person eller en statlig myndighet, inte kan vara förvaltare för stiftelsen. Dessa regler bör enligt min mening inte tillämpas fullt ut på äldre stiftelser. I fråga om stiftel- ser mcd egen förvaltning bör undantaget träffa stiftelser vars styrelse vid ikraftträdandet utgörs av stiftaren ensam. Stiftaren bör få fortsätta att utgöra stiftelsens styrelse fram till dess att han lämnar uppdraget.

Stiftelselagens bestämmelser i 3 kap. om bokföring och årsredovisning m.m., i 4 kap. om revision och i 10 kap. om registrering bör inte tillämpas från och med stiftelselagens ikraftträdande på andra äldre stiftelser än så- dana som då påbörjar ett nytt räkenskapsår. Det behövs övergångsbcstäm-

melser om detta. Det behövs vidare övergångsbestämmelser med avseende på dels innehållet i års- och koncernredovisning när sådan redovisning för första gången upprättas av en äldre stiftelse med tillämpning av bestämmel- serna i 3 kap. stiftelselagen (jfr vad Lagrådet anfört i sitt yttrande beträf- fande remissförslagets 8 5 i förslaget till lag om införande av stiftelselagen), dels revisionen av äldre stiftelser för det räkenskapsår som föregår det då bestämmelserna i 4 kap. stiftelselagen träder i tillämpning. Till dessa senare bestämmelser återkommer jag närmare i specialmotivcringen (se avsnitt 4.2).

Mina förslag i avsnitt 2.7.1 innebär att den rättsliga verkan som ändrings- förbehåll enligt nu gällande ordning anses ha väsentligt begränsas. Enligt min mening bör emellertid stiftelselagens bestämmelser på denna punkt inte vinna tillämpning på vare sig äldre stiftelser eller ”äldre” testamentsstiftel- ser. Även i nu ifrågavarande avseende återkommer j ag närmare till mina för- slag i specialmotiveringen (se avsnitt 4.2 och 10 5 lagen om införande av stif- telselagen).

Tillsynsmyndigheten för en stiftelse (enligt den allmänna definitionen) vars stiftelseförordnande innehåller en av stiftaren meddelad föreskrift om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn skall enligt mitt förslag till stiftelselag som regel vara förhindrad att ingripa mot och begära information av stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftelsen åsidosätter stiftelse- lagens bestämmelser om årsredovisning eller revision (se avsnitt 2.8.1). En- ligt tillsynslagen kan en stiftare med laga verkan föreskriva att en stiftelse inte skall stå under tillsyn enligt den lagen. Mot bakgrund av det anförda behövs det en övergångsbestämmelse av innebörd att ett av stiftaren till en äldre stiftelse meddelat undantag från tillsynen enligt tillsynslagen vid till- lämpningen av stiftelselagen jämställs med ett undantagande från tillsyn en- ligt den sistnämnda lagen. Denna övergångsbestämmelse bör även gälla för ”äldre” testamentsstiftelser.

Utöver de nu anförda undantagen från stiftelselagens tillämplighet på äldre stiftelser erfordras det även vissa övergångsbestämmelser för att möj- liggöra eller underlätta en övergång till den nya lagen. Det gäller framför allt den viktiga frågan vilken förvaltningsform (egen eller anknuten förvaltning) en äldre stiftelse skall anses ha. Jag skall i specialmotivcringen (se avsnitt 4.2 och 55 lagen om införande av stiftelselagen) återkomma till den närmare utformningen av dessa bestämmelser.

Kammarkollegiet har i sitt remissvar framhållit att det är angeläget att föreskrifter för äldre stiftelser som finns i av regeringen, länsstyrelse eller kollegiet före stiftelselagens ikraftträdande fastställda stadgar efter ikraftträ- dandet blir bindande för stiftelsens styrelse eller förvaltare. Jag delar den uppfattningen och förordar därför en övergångsbestämmelse av innebörd bl.a. att föreskrifter som t.ex. regeringen före ikraftträdandet har fastställt för en stiftelse vid tillämpningen av stiftelselagen skall jämställas med före- skrifter meddelade i ett stiftelseförordnande.

Det kan antas att flertalet äldre stiftelser har kalenderåret som räken- skapsår. Stiftelselagen bör därför träda i kraft vid ett årsskifte. Till skillnad från remissförslaget förordar jag att detta sker vid årsskiftet 1994/1995. Med

hänsyn till att det erfordras förhållandevis många övergångsbestämmelser till stiftelselagen förordar jag att de tas in i en särskild införandelag.

Hänvisningar till S2-9

2.10. Följdändringar i annan lagstiftning m.m. 2.10.1 Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m

Mitt förslag: I lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) tas in bestämmelser bl.a. om tillsynsmyndig- hetens befogenheter och åligganden och om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter. Lagtekniskt sett sker detta genom en hänvis- ning till regleringen i stiftelselagen.

En pcnsions- eller personalstiftelse (tryggandestiftelse) skall ha ett namn som innehåller ordet pensionsstiftelse resp. personalstiftelse. En tryggandestiftelse skall vara bokföringsskyldig. Denna skyldighet skall fullgöras enligt bokföringslagen (1976:125).

En tryggandestiftelse skall liksom f.n. anmälas för tillsyn inom sex månader från det att den bildades. Tillsynsmyndigheten skall föra ett särskilt register över anmälda tryggandestiftelser.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inget förslag till följdänd- ringar i denna lag (jfr dock promemorian s. 144).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: 1 avsnitt 2.2.2 har jag föreslagit att reglerna om förevarande stiftelseform bör kvarstå i tryggandelagen. Jag har där också förutskickat att det förhållandet att tillsynslagen upphävs vid stiftelselagens ikraftträdande nödvändiggör att tryggandelagen kompletteras med bestäm- melser bl.a. om tillsynsmyndighetens åligganden och befogenheter vad avser tryggandestiftelserna. Av samma skäl måste tryggandelagen vidare komplet- teras med bestämmelser bl.a. om placeringen av en tryggandestiftelses för- mögenhet, om skadeståndsskyldighet för och entledigande av ledamöter i en tryggandestiftelses styrelse, om bokföring, om en tryggandestiftelses skyl- dighet att anmäla stiftelsen för tillsyn enligt tryggandelagen samt om skyldig- het för tillsynsmyndigheten att föra ett register över för tillsyn anmälda stif— telser.

Innehållet i de nya bestämmelserna bör i vissa avseenden awika från vad som f.n. gäller enligt tillsynslagen. Detta är framför allt fallet beträffande kravet på tryggandestiftelserna i fråga om bokföring. Enligt min mening ta— lar starka skäl för att tryggandestiftelserna bör bli bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125). Tryggandestiftelserna bör vidare vara skyldiga att upprätta en på bokslutet grundad årsredovisning, som även skall omfatta en förvaltningsberättelse. Årsredovisningen bör framför allt tjäna som un— derlag för tillsynsmyndighetens kontroll av stiftelsen. Med tanke på att en tryggandestiftelse alltid är knuten till ett företag lär de nya kraven knappast föranleda några praktiska problem för de enskilda stiftelserna.

Eftersom bestämmelserna om bokföringsskyldighet beträffande de stiftel- seformer som stiftelselagen omfattar enligt mitt förslag (se avsnitt 2.6.6)

skall tas in i stiftelselagen bör även på motsvarande sätt bestämmelsen om bokföringsskyldighet för tryggandestiftelser tas in i tryggandelagen. Bokför- ingslagen bör dock kompletteras med en bestämmelse som hänvisar till tryg- gandelagen när det gäller bokföringsskyldighet för sådana stiftelser som om- fattas av den lagen.

Ivissa avseenden bör den ”nya” regleringen i tryggandelagen i allt väsent- ligt ansluta till vad som för närvarande gäller enligt tillsynslagen. Detta gäller bl.a. i fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden. Efter- som stiftelselagens bestämmelser i nu nämnda frågor i huvudsak överens- stämmer med den nuvarande regleringen i tillsynslagen är det lagtekniskt sett enklast om kompletteringen av tryggandelagen sker genom att det i den lagen tas in direkta hänvisningar till stiftelselagens bestämmelser i samma frågor.

Till sist vill jag ta upp frågan om registrering av tryggandestiftelser. Enligt gällande ordning åligger det tillsynsmyndigheterna att föra en förteckning över tryggandestiftelser som anmälts för tillsyn (se 215 tillsynslagen). Till- synsmyndigheterna bör även i fortsättningen föra en förteckning eller sna- rare ett register över anmälda tryggandestiftelser. Detta register bör emeller- tid i rättsligt avseende vara helt skilt från stiftelseregistret enligt stiftelsela- gen. Jag vill vidare framhålla att det enligt min mening inte finns någon an- ledning att knyta firmarättsliga verkningar till registreringen av en tryggan- destiftelse (jfr ang. denna fråga vad som anförs i avsnitt 2.103).

Hänvisningar till S2-10

Mitt förslag: I permutationslagen (1972:205) förs det in en bestäm- melse som i sak innebär att den lagen inte gäller för stiftelser som om- fattas av stiftelselagens reglering om ändring m.m. i stiftelseförord- nandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 147 och 148).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare förordat (se avsnitt 2.7.1) att förut- sättningarna för ändring m.m. i sådana stiftelseförordnanden som omfattas av stiftelselagens tillämpningsområde skall regleras där. Som en konsekvens av detta bör det föras in en bestämmelse i permutationslagen (1972:205) som i sak innebär att stiftelser som omfattas av stiftelselagens reglering om änd- ring m.m. undantas från permutationslagens tillämpningsområde.

Hänvisningar till S2-10-2

Mitt förslag: De bestämmelser i handelsregisterlagen (1974:157) som rör registrering av stiftelser upphävs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se prome- morian s. 148 och 149). -

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Av skäl som redan framgått (se avsnitt 2.8.2) anser jag att registreringen i handelsregistret av sådana näringsutövande stiftelser som omfattas av stiftelselagen bör slopas.

Det kan emellertid finnas enstaka näringsutövande stiftelser som inte om— fattas av stiftelselagens bestämmelser om registrering. Det kan t.ex. röra sig om en tryggandestiftelse som äger en hyresfastighet. Enligt min mening sak- nas det dock skäl att för de fåtaliga fall som det här rör sig om behålla han- delsregisterlagens bestämmelser i fråga om registrering av stiftelser, inte ens om man beaktar de firmarättsliga verkningar som är knutna till registrering enligt den lagen. Jag förordar därför att de bestämmelser som nu finns i han- delsregisterlagen om registrering av näringsutövande stiftelser upphävs.

Hänvisningar till S2-10-3

Mitt förslag: I bokföringslagen (1976:125) tas det in en bestämmelse som i fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara bokför- ingsskyldig hänvisar till stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 146 och 147).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Bokföringslagen är avsedd att vara en generell lag inom sitt område. Eftersom jag tidigare (se avsnitten 2.6.6 och 2.10.1) har förordat att bestämmelser om stiftelsers bokföringsskyldighet skall tas in i stiftelselagen resp. tryggandelagen bör det i bokföringslagen tas in en be- stämmelse som i fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara bok- föringsskyldig hänvisar till stiftelselagen och tryggandelagen.

Hänvisningar till S2-10-4

Mitt förslag: I brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott i 11 kap. 5 & tas in ett tillägg så att även överträdelser av bokföringsskyl— digheten enligt stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. kan beivras.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 147).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: I 11 kap. 5 & brottsbalken finns bestämmelser om bokföringsbrott. Dessa bestämmelser är tillämpliga bara i fall då fråga är om ett förfarande av någon som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen. Ef-

tersom bokföringsskyldigheten för stiftelser enligt mitt förslag inte skall re- gleras i bokföringslagen erfordras det ett tillägg till bestämmelserna i 11 kap. 5 & brottsbalken för att även överträdelser av bokföringsskyldigheten för stif- telser straffrättsligt skall kunna beivras.

Hänvisningar till S2-10-5

Mitt ställningstagande: Systemet med offentlig styrelserepresentation enligt lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället ivissa stiftelser skall upphöra i och med utgången av juni månad år 1994.

Promemorians förslag: I promemorian tas inte ställning till frågan om be- stämmelserna om offentlig styrelserepresentation skall permanentas eller inte (jfr promemorian s. 146).

Remissinstanserna: TCO anser att lagen om styrelserepresentation för samhället bör permanentas.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1982z315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser (styrelserepresentationslagen) har staten rätt att utse en ledamot och en ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stif- telser som har mer än fem miljoner kronor i tillgångar. Det är regeringen som beslutar om offentlig styrelserepresentation och högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådana representation. F.n. är det tio stiftelser som är omfattade av systemet. I samtliga fall gäller att den offentlige ledamoten re5p. hans ersättare är förordnade till och med utgången av år 1993. Syftet med lagen är att möjliggöra insyn för samhället i sådana större stiftelser som till följd av att de har allmännyttiga ändamål intar en gynnad ställning skatte- mässigt sett. En offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhäl- lets intressen beaktas iverksamheten.

Den av mig förordade stiftelselagen innebär att alla stiftelser som berörs av styrelscrepresentationslagens tillämpningsområde utan undantag blir bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta en på bokslutet grundad årsre- dovisning. De blir också skyldiga att ha kvalificerad revisor och såväl årsre- dovisningen som revisionsberättelsen blir offentlig. Om stiftelsen i det en- skilda fallet t.ex. inte följer kravet på att årsredovisningen skall vara offent- lig, skall tillsynsmyndigheten enligt vad jag tidigare har föreslagit alltid ha möjlighet att ingripa (jfr avsnitt 2.8.1). Det nu sagda innebär att vem som helst har goda möjligheter att skaffa sig en inblick i hur nu ifrågavarande stiftelser sköts. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att systemet med offentlig styrelserepresentation bör upphöra.

Stiftelselagen kommer enligt vad jag har förordat i avsnitt 2.9 inte att träda i kraft förrän den 1 januari 1995. Ändå bör giltigheten för lagen om offentlig styrelserepresentation enligt min mening inte förlängas efter den 30 juni 1994.

I denna fråga har jag samrått med chefen för näringsdepartementet.

Hänvisningar till S2-10-6

Mitt förslag: Giltigheten av lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser förlängs till och med utgången av år 1994.

Promemorians förslag: I promemorian har inte frågan berörts.

Skälen för mitt förslag: Lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser gäller f.n. till och med utgången av år 1993 (se SFS 1991:1589). Lagen bör upphöra att gälla samtidigt med att tillsynslagen gör det.

Enligt mitt förslag i avsnitt 2.9. skall tillsynslagen upphöra att gälla vid utgången av år 1994. Mot bakgrund härav bör giltigheten av förevarande lag förlängas med ett år.

Hänvisningar till S2-10-7

Promemorieförslaget omfattade regler som syftade till att bevara den hittills- varande möjligheten för stiftelser som utövar näringsverksamhet att utse prokurist och att få prokura registrerad (se promemorian s. 149). Eftersom mitt förslag till stiftelselag innebär att styrelsen eller förvaltaren för en stif- telse som utövar näringsverksamhet alltid, dvs. oavsett vad stiftaren har föreskrivit därom, har rätt att till firmatecknare för stiftelsen i princip utse vem som helst kan det emellertid enligt min bedömning knappast föreligga något behov av att bevara möjligheten för stiftelser att utse prokurister. De i promemorian framlagda förslagen om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och i prokurala- gen (1974:158) bör därför inte genomföras.

I promemorian diskuterades även frågan om en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Denna fråga är inte längre aktuell (jfr prop. 1991/92:100 bi- laga 11, s. 24).

Nyligen har uppkommit fråga om behovet av särskilda regler om sekretess hos de myndigheter som utövar tillsyn över stiftelser. Denna fråga är nu före- mål för särskild beredning i J ustitiedepartementet. En promemoria (J ustitie- departementet dnr 93-3936) med förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) har i dagarna remitterats. I promemorian föreslås regler om att sekretess skall gälla hos myndighet som utövar tillsyn över stiftelser för upp- gift bl.a. om personliga förhållanden för den som har trätt i förbindelse med en stiftelse som myndigheten har tillsyn över. Enligt promemorian bör de föreslagna ändringarna i sekretesslagen träda i kraft samtidigt med stiftelse- lagen.

Hänvisningar till S2-10-8

2.11. Kostnadskonsekvenser

Mitt förslag: Stiftelser som kontrolleras återkommande av tillsyns- myndigheten skall betala en tillsynsavgift. Stiftelser som är registre- rade i stiftelseregistret skall betala en årlig registerhållningsavgtft. Tryggandestiftelser skall betala såväl en tillsyns- som en register- hållningsavgift.

Promemorians förslag: Stiftelserna skall åläggas skyldighet att täcka sta- tens kostnader för registrering genom avgifter. Avgifterna bör differentieras på lämpligt sätt med hänsyn bl.a. till stiftelsens behållna förmögenhet.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ansluter sig till tanken att stiftel- serna skall betala registreringsavgift. Många remissinstanser awisar där- emot förslaget om att avgiften skall vara differentierad.

Skälen för mitt förslag: De myndigheter som berörs av mitt förslag till stif- telselag är framför allt länsstyrelserna i dess egenskap av tillsyns- och regi- streringsmyndighet för stiftelserna samt de allmänna domstolarna och de all- männa förvaltningsdomstolarna. Jag tar först upp de resursfrågor som avser länsstyrelserna.

I tillsynen ingår tre huvuduppgifter — kontroll, ingripande och service. Kontrollen är den mest resurskrävande uppgiften. När det gäller den delen av tillsynsverksamheten har jag förordat ett system som i huvudsak bygger på att tillsynsmyndigheten alltid skall ha rätt att begära information av en stiftelse. Tanken bakom detta system är att kontrollinsatserna via anmäl- ningar från allmänheten skall styras till sådana stiftelser vars förvaltning det kan finnas anledning att granska i något avseende. I vilken omfattning all- mänheten kommer att vända sig till tillsynsmyndigheterna med klagomål är det emellertid svårt att bedöma. Det kan dock antas att stiftelselagens krav på att alla stiftelser skall ha revisor kommer att medverka till att antalet kla- gomål blir begränsat.

Mitt förslag till stiftelselag innebär vidare att årsredovisningsskyldiga stif- telser skall kontrolleras återkommande i den meningen att tillsynsmyndighe- terna varje år skall granska stiftelsernas årsredovisningar. Antalet stiftelser som kommer att bli föremål för sådan kontroll kommer i vart fall till en bör- jan att vara ungefär detsamma som i dag är föremål för motsvarande kontroll enligt tillsynslagen eller cirka 7 000 stiftelser. Detta talar för att granskningen av stiftelsernas redovisningar efter stiftelselagens ikraftträdande kommer att kräva ungefär samma resurser som den f.n. gör. Det förhållandet att samt- liga stiftelser som enligt stiftelselagen är föremål för återkommande kontroll skall ha kvalificerad revisor torde dock kunna medverka till att tillsynsmyn- digheternas granskning blir mindre tidskrävande. ' Den verksamhet som länsstyrelserna i dag bedriver med stöd av tillsynsla- gen är anslagsfinansierad. Enligt min mening är det emellertid rimligt att sta- ten i framtidcn får full kostnadstäckning för arbetet med den återkommande kontrollen av stiftelserna. Jag förordar därför att de stiftelser som är föremål för sådan kontroll skall åläggas att betala en årlig tillsynsavgift.

Även länsstyrelsernas verksamhet som registreringsmyndighet för stiftel- serna kommer att ställa krav på resurser av olika slag. Särskilt med hänsyn till att uppbyggnaden av de nya stiftelseregistren kommer att ske under en längre tidsperiod gör jag emellertid sammantaget den bedömningen att läns- styrelserna inte behöver tillföras något extra resurstillskott för att klara denna uppgift.

Även när det gäller registreringen av stiftelser är det enligt min mening rimligt att staten får full kostnadstäckning. Jag förordar därför att de stiftel- ser som är registrerade i stiftelseregistret skall åläggas att betala en årlig registerhållningsavgifi. Denna avgift bör i princip vara lika stor för alla stiftel- ser. Avgiften bör vara beräknad så att den täcker kostnaderna för registrens uppläggning och drift.

Vad jag hittills anfört i förevarande avsnitt har avsett stiftelser enligt stif- telselagen. Även för den återkommande kontrollen av tryggandestiftelserna är det emellertid rimligt att staten får full kostnadstäckning. Staten bör också få full kostnadstäckning för registreringen av tryggandestiftelserna i det sär- skilda register som tillsynsmyndigheten skall föra över dessa stiftelser. Jag förordar därför att tryggandestiftelserna skall åläggas att årligen betala en tillsynsavgift och en registerhållningsavgift.

I de nu angivna resursfrågorna har jag samrått med chefen för civildepar- tementet. Det saknas för närvarande underlag för att bedöma storleken på avgifterna för den återkommande kontrollen och registreringen av stiftel- serna. Den frågan får därför utredas i särskild ordning.

När det därefter gäller att bedöma vilka effekter stiftelselagen kommer att få på antalet mål och ärenden vid domstolarna måste man ha klart för sig att den tillsyn som länsstyrelserna i dag utövar med stöd av tillsynslagen föranle- der ytterst få mål och ärenden hos domstolarna. Det saknas anledning till antagande att införandet av stiftelselagen kommer att förändra situationen i någon nämnvärd utsträckning.

Även det förhållandet att brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott blir gällande för fler stiftelser än f.n. kan vara av betydelse i förevarande sammanhang. Min bedömning är emellertid att antalet mål som denna ut- vidgning föranleder kommer att bli försumbart.

Hänvisningar till S2-11

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom J ustitiedepartementet upprät- tats förslag till

1. stiftelselag,

2. lag om införande av stiftelselagen,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m.,

5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205),

6. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och

8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa

kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser. Förslagen 1—7 har granskats av Lagrådet. Förslaget 8 är av sådan beskaf- fenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4.1. Förslaget till stiftelselag

Stiftelselagen innehåller elva kapitel. Lagen är disponerad enligt följande:

1 kap. (inledande bestämmelser):i lagens första kapitel finns bl.a. be- stämmelser om den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet, om stif- telsers rättskapacitet och om stiftelseledda koncerner, 2 kap. (förvaltning): i detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om bety- delsen av att stiftaren har meddelat förvaltningsföreskrifter i stiftelseför- ordnandet och om förvaltningsformerna egen och anknuten förvaltning, 3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m. ): i detta kapitel återfinns bl.a. regler som innebär att en stiftelse under vissa förutsättningar blir bokför- ingsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) och skyldig att upprätta of- fentlig årsredovisning, 4 kap. (revision):i detta kapitel regleras hur revisionen i stiftelser skall gå till, 5 kap. (skadestånd):i detta kapitel meddelas bestämmelser om skade- ståndsskyldighet för en ledamot i en stiftelsestyrelse eller en förvaltare för en stiftelse, 6 kap. (ändring m.m. av föresknfteri ett stiftelseförordnande): i detta kapi- tel meddelas bestämmelser om förutsättningarna för att man skall få ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifterna i stiftelseför- ordnandet, 7kap. (likvidation och upplösning): i detta kapitel finns bl.a. bestämmel- ser som innebär att en stiftelse som utövar näringsverksamhet under vissa förutsättningar är skyldig att träda i likvidation, 8 kap. (stiftelses jirma):i detta kapitel meddelas vissa bestämmelser om en stiftelses firma, 9 kap. (tillsyn m.m. ):i detta kapitel finns bestämmelser om tillsyn över stiftelser och bestämmelser om entledigande av en ledamot i en stiftelses- tyrelse eller en förvaltare som missköter sitt uppdrag, 10 kap. (registrering): i detta kapitel meddelas bestämmelser som innebär att vissa stiftelser skall registreras i länsvis förda stiftelseregister, ]] kap. (insamlingsstiftelser och kollektivavtaLsstiftelser): i detta kapitel finns bestämmelser om insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser två särskilda former av stiftelser.

1 kap. Inledande bestämmelser

De frågor som regleras av bestämmelserna i stiftelselagens första kapitel har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.1, 2.2.3, 2.3, 2.5 och 2.6.6.

Prop. 1993/9419

1 5 En stiftelse bildas genom

1. förordnande enligt 2 5,

2. förordnande enligt 11 kap. 1 5,

3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3 5, eller

4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3 gäller bestämmel- serna i denna lag endast i den utsträckning som anges i 11 kap. För stiftelser som avses i första stycket 4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsut- fästelse m.m.

(Jfr 1 kap. 1 & 1 och 7 & promemorieförslaget)

Lagens inledande paragraf, som förts in på förslag av Lagrådet, syftar till att underlätta förståelsen för lagens tillämpningsområde och av hur stiftelsebe- greppet används i fortsättningen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Av bestämmelsen i första stycket framgår att fyra olika slags förmögen- hetsbildningar godtas som stiftelser. Närmare bestämmelser om vilka krav som med avseende på bildandet ställs på dessa som stiftelser godtagna för- mögenhetsbildningar återfinns vad gäller stiftelseri allmänhet i 1 kap. 2 och 3 55, insamlingsstiftelseri 11 kap. 1 &, kollektivavtalsstiftelseri 11 kap. 3 5 och tryggandestiftelseri lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Det bör framhållas att det förhållandet att en förmögenhetsbildning inte uppfyller kraven för att godtas som en stiftelse inte behöver betyda att det inte är några rättsverkningar knutna till förmögenhetsbildningen i fråga. Vilka rättsverkningar som i det enskilda fallet är knutna till en förmögen— hetsbildning som inte är en stiftelse får dock överlämnas till rättstillämp- ningen. Med hänsyn till den utformningsom stiftelselagen här föreslås få torde dock förmögenhetsbildningar som tillerkännes rättsverkningar men ändå faller utanför stiftelselagen bli ganska sällsynta.

Stiftelselagens tillämpningsområde är avgränsat till förmögenhetsbild- ningar som har någon form av anknytning till Sverige. Att så är fallet kom- mer dock i stiftelselagen endast till indirekt uttryck i 9 kap. 1 5 första stycket (jfr även kommentaren till 1 kap. 55 och 7 kap. l ä). Där anges kriterier i syfte att för olika fall reglera frågan vilken länsstyrelse som är tillsynsmyn- dighet. Men dessa kriterier kan samtidigt sägas vara ett uttryck för vilka för- utsättningar som måste vara uppfyllda för att en stiftelse skall anses som en svensk stiftelse.

2 5 En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan- det.

(Jfr ] kap. 2 & promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet. Som nämnts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2.1) är definitionen i hu- vudsak utformad efter mönster av det stiftelsebegrepp som återfinns i till- synslagen. Detta begrepp har belysts ganska ingående i avsnitt 2.1.1.

1 paragrafens andra stycke finns dock en väsentlig nyhet i förhållande till tillsynslagens stiftelsebegrepp. Nyheten består i att den för stiftelsen avsedda egendomen måste vara avskild för att en stiftelse skall ha kommit till stånd. Det bör dessutom påpekas att det i paragrafen inte anges alla de förutsätt- ningar som måste vara uppfyllda för att det skall föreligga en stiftelse. I näst- följande paragraf finns nämligen bestämmelser om att stiftelseförordnandet skall ha skriftlig form, ett krav som också är en nyhet i förhållande till gäl- lande ordning.

Första stycket

Av bestämmelsen i stycket framgår att det för stiftelsebildning fordras två rättshandlingar från stiftarens sida, ett förordnande (stiftelseförordnande) och en fönnögenhetsdisposition som sker i enlighet med förordnandet. Vad som krävs i fråga om den senare rättshandlingen regleras i andra stycket.

I likhet med vad som är fallet enligt tillsynslagens stiftelsebegrepp skall stiftelseförordnandet först och främst innefatta en förklaring från stiftarens sida att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående och självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet tillskjuter själv. Som ett minimum skall viljeförklaringen således ge besked i två avseenden, nämligen om den avsedda stiftelsens ändamål och om vilken egendom som stiftaren avser att tillskjuta till förmån för detta ändamål eller, i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött, om vilken rätt den avsedda stiftelsen skall ha till stiftarens kvarlåtenskap.

En fullständig ändamålsbestämning för en stiftelse omfattar i princip tre moment: sync, verksamhetsföremål och destinatärskrets. Syftet anger när- mare vilket område stiftelsen skall verka inom eller vad den skall verka för, t.ex. vetenskaplig forskning av visst slag, sjukvård, högre undervisning eller tillgång till bostäder. Verksamhetsföremålet bestämmer närmare på vilket sätt stiftelsen skall främja sitt syfte, t.ex. genom att utge kontanta bidrag med en viss procentandel av förmögenhetens årliga avkastning eller genom att uppföra och förvalta flerfamiljshus. Destinatärskretsen slutligen anger vilka krav man måste uppfylla för att kunna komma i fråga för bidrag eller förmån av annat slag från stiftelsen, t.ex. att man är i behov av extra stöd för högskolestudier eller att man är bosatt i en viss församling. Det bör påpe- kas att det inte föreligger något hinder mot att en och samma stiftelse har mer än ett ändamål (jfr Hessler, Om stiftelser, s. 307 ff).

Den närmare innebörden av kravet att viljeförklaringen i stiftelseförord- nandet skall innefatta ett bestämt ändamål är att ändamålet måste vara angi- vet med en sådan grad av bestämdhet att det går att verkställa. I annat fall får förordnandet inte någon rättsverkan överhuvudtaget. Förordnandet får inte heller någon rättsverkan om det av stiftaren angivna ändamålet strider mot lag eller goda seder eller om det — även om det ges en rimlig tolkning — inte är möjligt att kunna främja (jfr NJA 1934 s. 66 samt Hessler, a.a.,

s. 283 ff och s. 3005). Om syftet med förordnandet är att främja stiftaren i ekonomiskt avseende får förordnandet inte heller av ”stiftaren” avsedd rätts— verkan (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.1). En annan sak är att stiftaren i stiftelseförordnandet utan att han äventyrar den rättsverkan han vill uppnå med sina dispositioner kan förbehålla sig nyttjanderätten t.ex. till en bostad i en fastighet som han enligt förordnandet avser att donera till ”sin” stiftelse.

Det är inte nödvändigt att alla de nämnda momenten är angivna för att det skall anses föreligga ett ändamål med erforderlig grad av bestämdhet. För en verksamhetsstiftelse kan det t.o.m. räcka med att ändamålsbestäm- ningen endast omfattar ett visst verksamhetsföremål (jfr Hessler, a.a., s. 276 f).

Som nyss nämndes innefattar första stycket krav på att stiftarens avsikt med stiftelseförordnandet är att skapa en självständig förmögenhet av varak- tig natur: Kravet i det senare avseendet får anses uppfyllt så snart det av stif- taren angivna ändamålet är varaktigt och förordnandet inte innehåller före- skrifter som i sig betyder att det endast kan vara verksamt under en kortare tid, t.ex. två eller tre år. Ett exempel på föreskrifter av det senare slaget är att förordnandet skall anses upphävt efter endast ett par år. Ett annat exem- pel är att den avskilda egendomen snabbt skall förbrukas för ändamålet i fråga (jfr vidare vad som anförs i anslutning till andra stycket).

Om kravet på varaktighet är uppfyllt får detta i regel anses visa att stifta- ren med förordnandet avsett att få till stånd en självständig förmögenhet (jfr NJA II 1929 s. 234 f). Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.1.1) hindrar emellertid inte den omständigheten att varaktighetskravet är uppfyllt att det ändå kan uppstå tvekan om vilken självständighet han har avsett för den ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller detta om stiftelseför- ordnandet är testamentariskt och ”stiftaren” i ”stiftelseförordnandet” utsett en juridisk person, t.ex. en ideell förening, att vara mottagare till den egen- dom som anslagits. Inte så sällan används nämligen i dylika fall lokutioner som ”att egendomen skall tillfalla” eller ”att den skall tillkomma” den juri- diska personen. Sådana uttryck antyder att ”stiftarens” avsikt är att den ifrå- gavarande egendomen inte skall bilda en från mottagarens förmögenhet skild egendomsmassa utan i stället att den skall ingå i mottagarens förmögen- het med skyldighet för denne att använda den på visst sätt. Liksom hittills får förevarande fråga avgöras efter en samlad bedömning av förordnandets innehåll. Om det för egendomen bestämda ändamålet och det ändamål som mottagaren för egen del skall främja inte sammanfaller, talar detta för att avsikten är att egendomen skall bilda en självständig förmögenhet. En an- nan omständighet som talar i samma riktning är om det i förordnandet har föreskrivits att egendomen skall hållas avskild från mottagarens tillgångar. En omständighet som också kan vara av betydelse vid bedömningen men ' som närmast talar i motsatt riktning är om stiftaren har föreskrivit att den anslagna egendomen skall förbrukas (jfr särskilt NJA 1972 s. 573; jfr vidare NJA II 1929 bl.a. s. 234 f och 247 ff, Karlgren, Ändamålsbestämmelsc och stiftelse, bl.a. s. 64 ff, Walin, Separationsrätt, s. 101 ff, Rodhe, Handbok i sakrätt, s. 162 ff samt Hessler, a.a., s. 159 f och i Kammarkollegiet 1539 1989, s. 140).

Bestämmelsen i stycket ställer inga särskilda behörighetskrav på en stif-

tare. Vad som erfordras är att denne enligt allmänna regler själv råder över den egendom som han avser att avskilja för stiftelsen. Ett hinder mot stiftel- sebildning kan alltså föreligga om den som vill tillskapa en stiftelse är under- årig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken eller är försatt i konkurs.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke reglerar närmare när den av stiftelseförordnan- det omfattade egendomen skall anses avskild eller med andra ord vilka åt- gärder som krävs från stiftarens eller, i de fall då stiftelsebildningen sker efter hans död, hans rättsinnehavares sida med avseende på nämnda egendom för att den av honom avsedda stiftelsebildningen skall komma till stånd. Be- stämmelsen bör inte läsas isolerad för sig. För att få en fullständig belysning av bestämmelsens nämnare innebörd bör man även beakta innehållet i 2 kap. 2å andra stycket andra meningen.

En stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av t.ex. en räntelöpandc ford- ran på stiftaren av benefik natur. Som berörts närmare i allmänna motive- ringen innefattar bestämmelsen i förevarande stycke en förändring av rätts- läget på denna punkt.

Enligt bestämmelsen skall den för stiftelsen avsedda egendomen ha tagits om hand av någon (annan än stiftaren), som lämnat ett åtagande att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet (förvaltningsåtagande) för att den skall anses avskild. Detta betyder i regel att besittningen till den egendom som berörs skall ha övergått till någon som har lämnat ett förvaltningsåta- gande. 1 fall då stiftelsebildningen sker medan stiftaren är i livet och förmö- genhetsdispositionen omfattar t.ex. fast egendom innebär bestämmelsen så- ledes att det beträffande den egendomen måste finnas ett skriftligt överlåtel- seavtal undertecknat av stiftaren och för stiftelsens räkning av någon som lämnat ett förvaltningsåtagande och den eller de senare måste även ha till- trätt egendomen i fråga. Det bör påpekas i sammanhanget att man som adressat i den överlåtelseförklaring som det skriftliga överlåtelseavtalet en- ligt bestämmelserna i 4 kap. 1 & jordabalken (jfr 4 kap. 295 jordabalken) måste innehålla torde kunna ange den stiftelse som är under bildande (jfr Hessler, a.a., s. 208 f, Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, Del I, fjärde uppl., s. 53 samt prop 1975:103 s. 309). Och i fall då stiftelsebildningen sker efter stiftarens död betyder förevarande bestämmelse att egendomen skall ha ut- givits till någon som har lämnat ett förvaltningsåtagande och, om stiftelsen är universell testamentstagare, därutöver har undertecknat arvskifteshand- lingen för stiftelsens räkning.

Det kan förekomma att förmögenhetsdispositionen omfattar egendom be- träffande vilken någon besittningsövergång inte äger rum (t.ex. rätt till royalty). För att dylik egendom skall anses avskild i bestämmelsens mening krävs utöver ett förvaltningsåtagande — att det beträffande den egendomen vidtagits sådana åtgärder som normalt förutsätts för att en förvärvare skall erhålla skydd mot överlåtarens borgenärer.

Förvaltningsåtagandet är inte förknippat med något formkrav. Som har framhållits i den allmänna motiveringen kan det ändå vara lämpligt att detta

tecknas på den handling där stiftelseförordnandet är nedtecknat. Om ett ”förvaltningsåtagande” skulle vara oklart till sin innebörd får man försöka klarlägga avsikten hos den som har avgivit åtagandet i fråga.

Av bestämmelsen i stycket följer att stiftaren eller stiftarna inte ensamma kan bilda styrelse i eller bli förvaltare för stiftelsen vid själva stiftelsebild- ningen (jfr 2 kap. 10 å och 19 å andra stycket).

Bedömningen av om varaktighetsrekvisitet enligt paragrafens första stycke är uppfyllt skall — som också berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2.1) ske med utgångspunkt i den egendom som avskilts för stiftel- sen och utan hänsynstagande till eventuella utfästelser i förordnandet om yt- terligare tillskott. Till skillnad från tillsynslagens stiftelsebegrepp kommer därför stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet sällan att om- fatta anslagsberoende ”stiftelser” (jfr vad som anförts i kommentaren till föregående paragraf).

3 9 Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el- ler stiftarna.

Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseförord- nande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket. (Jfr 1 kap. 3 5 första stycket promemorieförslaget)

I paragrafen föreskrivs att stiftelseförordnandet skall uppfylla vissa form- krav. Frågorna har behandlats i avsnitt 2.2.1 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Den viljeförklaring som stiftelseförordnandet utgör skall enligt bestämmel- sen i första stycket komma till uttryck i en handling som är undertecknad av stiftaren eller stiftarna. Detta krav innefattar en nyordning i förhållande till gällande rätt.

Den nya ordningen innebär inte nödvändigtvis att stiftaren måste upprätta en särskild handling där stiftelseförordnandet tas in. Förordnandet kan lika gärna innefattas i ett gåvobrev eller testamente eller, i fall då stiftaren är en juridisk person, i ett styrelseprotokoll som har undertecknats av behöriga företrädare. Bestämmelsen innebär inte heller att stiftelseförordnandet måste framgå av en enda handling. Vid stiftelsebildning som skall ske sedan stiftaren har dött kan således förordnandet återfinnas dels i stiftarens testa- mente och dels i en handling som har undertecknats av den som genom testa- mentet fått i uppdrag att fullborda stiftelsebildningen (ang. uppdrag i testa- mente att bilda stiftelse, jfr Hessler, a.a., s. 267 ff).

Det senast sagda ger vid handen att det inte är nödvändigt att stiftaren egenhändigt har skrivit under den handling där stiftelseförordnandet åter- finns. Vid stiftelsebildning som skall ske medan stiftaren är i livet kan själva förordnandet vara underskrivet av någon som befullmäktigats att göra detta enligt en av stiftaren utfärdad skriftlig fullmakt (jfr Hessler, a.a., s. 210 ff).

Kravet på att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt betyder inte att det skall ställas särskilda krav på tydlighet såvitt avser innebörden av testamen-

tariska förordnanden. Ett i testamente intaget förordnande skall alltså god- kännas som stiftelseförordnande, om det efter sedvanlig testamentstolkning går att fastställa att testator därmed avsett att inrätta en stiftelse (jfr t.ex. vad som sagts i avsnitt 2.1.1 och i anslutning till 2 5 första stycket om svårig- heten att i vissa fall avgöra om testator avsett att egendomen skall bilda en självständig förmögenhet; jfr också 1 kap. 3 & andra stycket promemorieför- slaget).

Det föreligger inte något hinder mot att stiftaren i sitt förordnande medde- lar andra föreskrifter beträffande stiftelsen än sådana som rör ändamålet och vilken egendom som skall avskiljas. Förutsatt att forrnkravet i förevarande stycke har iakttagits omfattar stiftelseförordnandet alla de föreskrifter som stiftaren har meddelat om stiftelsen, t.ex. i en som stadgar för stiftelsen be- tecknad handling vilken har fogats som bilaga till det underskrivna förord- nandet.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett stiftelseförordnande som åter- finns i ett giltigt, testamentariskt förordnande godtas som ett stiftelseförord- nande även om inte formföreskrifterna i första stycket är uppfyllda.

Det följ er av bestämmelsen att ett stiftelseförordnande som ges i ett munt- ligt testamente (jfr 10 kap. 3 & ärvdabalken)ska11 godtas som stiftelseförord- nande. Vidare följer det av bestämmelsen att ett förordnande som är intaget i ett testamente som inte är undertecknat godtas som ett stiftelseförord- nande, om testamentet blir gällande mot arvingarna antingen på grund av att de har godkänt det eller på grund av att de har delgivits testamentet enligt 14 kap. 4 & ärvdabalken och sedan underlåtit att väcka klandertalan.

4 5 En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra ta- lan inför domstolar och andra myndigheter.

För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.

(Jfr 1 kap. 2 5 första stycket och 4 & promemorieförslaget)

Frågan om en stiftelses rättskapacitet har i den allmänna motiveringen be- handlats i avsnitt 2.3.

Första stycket

Innebörden av bestämmelsen i första stycket är att en stiftelse har rättskapa- citet i samma ögonblick som den har bildats.

Andra stycket

Att endast stiftelsens tillgångar svarar för stiftelsens förpliktelser innebär att varken stiftaren, styrelsen eller någon annan som har hand om stiftelsens an- gelägenheter har något personligt betalningsansvar för de förbindelser som stiftelsen ingår. En annan sak är att en företrädare för stiftelsen kan bli

skadeståndssskyldig gentemot stiftelsen eller tredje man under vissa förut- sättningar (se 5 kap. nedan).

Principen att endast stiftelsens tillgångar svarar för stiftelsens förbindelser gäller emellertid inte undantagslöst. Om stiftelsen utövar näringsverksamhet kan nämligen ett personligt betalningsansvar uppkomma under vissa förut- sättningar enligt vad som framgår av bestämmelserna i 7 kap.

5 5 Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen dotter- företag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderstiftelsen.

Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller av- tal ensam har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

(Jfr 1 kap. 5 & promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har i allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.6. De har utformats efter mönster av 1 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385). Bestämmelserna anger när en stiftelse intar ställning av moderstiftelse i förhållande till en annan juridisk person och stiftelsen till- sammans med denna juridiska person bildar en koncern.

Särskilda bestämmelser om koncernförhållanden finns i 3 kap. (om bokfö- ring och årsredovisning m.m.), i 4 kap. (om revision) och i 9 kap. (om till- syn).

Definitionen i paragrafen förutsätter, precis som dess förebild i aktiebo- lagslagen, att moderstiftelsen är en svensk stiftelse, dvs. en stiftelse som om- fattas av stiftelselagen (jfr vad som anförts i anslutning till kommentaren till 1 5).

Första stycket

Det som är utmärkande för en koncern är att en juridisk person har möjlig- het att utöva ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person och att det finns en väsentlig intressegemenskap mellan de båda. Dessa förhål- landen föreligger typiskt, när en juridisk person innehar så många aktier el- ler andelar i en annan juridisk person att den har mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i den senare juridiska personen (jfr bestäm- melsen i styckets första mening).

Bestämmelsen iandra meningen innebär att en stiftelse även kan vara mo- derstiftelse utan att stiftelsen direkt är ägare till aktier eller andelar som nyss sagts. Enligt bestämmelsen är t.ex. en stiftelse moderstiftelse om den via ett eller flera av stiftelsen direktägda dotterföretag innehar röstmajoriteten i en annan juridisk person.

Andra stycket

Bestämmande inflytande utan röstmajoritet kan t.ex. föreligga i fall då ak- tierna eller andelarna i den juridiska personen är spridda på så många händer att stiftelsens innehav räcker till s.k. praktisk majoritet. Ett annat exempel på bestämmande inflytande utan röstmajoritet är om stiftelsen skall främja sitt syfte genom att meddela kredit och de avtal som stiftelsen träffar med olika kredittagare ger stiftelsen rätt att medverka i viktigare beslut.

6 5 En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse.

Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord.

Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.

(Jfr 2 kap. 14 och 21 55 promemorieförslaget)

Frågan om stiftelsers namn har i den allmänna motiveringen behandlats i av- snitt 2.6.3.

Första stycket

Enligt bestämmelsen i första stycket skall en stiftelse ha ett namn som inne- håller ordet stiftelse. Om namnet inte är bestämt i stiftelseförordnandet an- kommer det enligt bestämmelsen i 2 kap. 7 5 på styrelsen eller förvaltaren att besluta om namn för stiftelsen.

Insamlingsstiftelser, kollektivavtalsstiftelser och tryggandestiftelser skall också ha namn innehållande ordet stiftelse (jfr 11 kap. 2 och 4 55 första och andra styckena samt 9 å andra stycket och 27 & tredje stycket förslaget till lag om ändring i tryggandelagen).

En bestämmelse som innebär att ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord inte får användas av andra rättssubjekt än stiftelser återfinns i före- varande paragrafs andra stycke. Stiftelselagen innefattar emellertid inte några regler som skyddar en stiftelse mot att en annan stiftelse använder den förra stiftelsens namn utan tillstånd. Detta betyder dock inte att stiftelsen helt saknar rättsligt skydd mot att så sker. Stiftelsens namn torde nämligen åtnjuta skydd om det har blivit allmänt känt (se prop. 1974:4 s. 62 f, Bernitz m.fl., Immaterialrätt, 2. uppl., s. 158 och 1991/921LU20).

Andra stycket

Bestämmelsen i stycket har utformats efter mönster av bestämmelsen i 14 kap. 35 första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Den in- nebär att ordet ”stiftelse” får ett bättre skydd än f.n. (jfr också 105 första stycket 4 och 165 firmalagen, 1974:156, 45 2 b) mönsterskyddslagen, 1970:485, samt 13 9 första stycket 5 namnlagen, 1982z670).

När det i andra stycket talas om ”stiftelse” avses därmed samtliga de for- mer av stiftelser som nämns i l 5. Att även vissa äldre förmögenhetsbild- ningar som vid stiftelselagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på stif- telse enligt 15 får (och även skall) använda ordet stiftelse i sitt namn följer

av förslaget till lag om införande av stiftelselagen (se 3 5 andra meningen och 45 första stycket).

Förbudet för andra rättssubjekt än stiftelser att använda ordet stiftelse el- ler en förkortning av detta ord är sanktionerat i 10 kap. 125 stiftelselagen. Förbudet är dock inte absolut (jfr 15 5 förslaget till lag om införande av stif- telselagen).

Tredje stycket

Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.8.2) skall firmarätts- liga verkningar vara knutna till registreringen i stiftelseregistret.

Generella bestämmelser om firma meddelas i firmalagen (1974:156). Som berörts i den allmänna motiveringen måste firmalagens bestämmelser kom- pletteras med bestämmelser som rör endast stiftelsers firma. Det har ansetts lämpligt att här ta in en upplysning om var i stiftelselagen man finner den lagens bestämmelser om firma.

7 & Bestämmelserna i 5 5 och 6 5 första stycket och 2—10 kap. gäller inte i fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas en- dast till förmån för bestämda fysiska personer.

(Jfr 1 kap. 1 5 4 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf innebär att sådana stiftelser i vars destinatärs- krets som den angivits i stiftelseförordnandet ingår endast bestämda fysiska personer undantas från stiftelselagens tillämpningsområde. Hithörande fråga har behandlats i avsnitt 2.2.3 i den allmänna motiveringen.

Motsvarande paragraf i det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll även ett undantag för ”kyrkostiftelser”. På Lagrådets inrådan har emellertid den bestämmelsen flyttats till 4 5 andra stycket lagen om införande av stiftel- selagen.

En stiftelse omfattas givetvis av förevarande undantagsbestämmelse om stiftaren i förordnandet direkt har namngett en eller flera personer som sam- tidiga eller successiva destinatärer. Detsamma gäller om destinatärerna en- dast har angetts indirekt, t.ex. alla anställda vid ett visst företag vid en viss, vid förordnandets avgivande redan passerad tidpunkt. S.k. vinstandelsstif— telser kan ha en destinatärskrets som är bestämd på ett sådant sätt.

Förevarande undantagsbestämmelse är också tillämplig om tillhörighet till viss släkt enligt förordnandet utgör den enda kvalifikation man måste upp- fylla för att kunna komma i fråga som destinatär. Detta betyder att stiftelse- lagen inte gäller för ett testamentariskt förordnande som t.ex. innebär att den löpande avkastningen på viss egendom skall tillkomma testators barn så länge de lever, varefter testators ännu ofödda barnbarn skall erhålla egendo- men med äganderätt (ett sådant förordnande är giltigt enligt 9 kap. 2 5 ärvda- balken).

Ett förordnande som innebär att frågan vem eller vilka som skall komma i åtnjutande av förmån av stiftelsen avgörs efter en av stiftarens vilja obe- roende prövning av stiftelsens förvaltning eller av annan omfattas däremot

inte av undantagsbestämmelsen i 7 5. Härav följer bl.a. att stiftelselagen gäl- ler i sin helhet för s.k. famih'estifieLser, dvs. stiftelser vars förordnanden inne- bär att tillhörighet till viss släkt är en men inte den enda kvalifikationen för att man skall kunna komma i fråga som destinatär'Gfr Hessler a.a., s. 311 f). Härav följer också att stiftelselagen gäller för ett förordnande som innebär att destinatären är den person som från tid till annan innehar en viss tjänst vid en viss myndighet eller ett visst företag (jfr Hessler a.a., s. 311).

Förevarande undantagsbestämmelse gäller bara om stiftelsen uteslutande har bestämda destinatärer. Om stiftaren har förordnat t.ex. att avkastningen på stiftelsens förmögenhet skall tillfalla vissa i förordnandet namngivna personer så länge de lever och att den därefter skall användas i syfte att främja vetenskap- lig forskning av visst slag är således stiftelselagen tillämplig på stiftelsen redan från det att den bildades.

Det hör till sist påpekas att stiftelser som omfattas av 7 5 får ha ett namn som innehåller ordet stiftelse.

8 5 I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en tillsyns- myndighet. I 10 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara re- gistrerade i ett stiftelseregister. (Jfr promemorieförslaget 1 kap. 6 5)

Såväl begreppet tillsynsmyndighet som stiftelseregister förekommer på åt- skilliga ställen i lagtexten. Vilken myndighet som är tillsynsmyndighet fram- går dock först av bestämmelserna om tillsyn i 9 kap. Lagens bestämmelser om stiftelseregistret återfinns först i 10 kap. Det har därför ansetts lämpligt att redan här ange vari stiftelselagen man hittar reglerna om tillsyn och regi- strering.

2 kap.Förvaltning

I detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om vilken betydelse det har att stiftaren meddelat olika förvaltningsföreskrifter i sitt förordnande och om förvaltningsformerna egen och anlmuten förvaltning. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.1-2.6.5.

Allmänt om förvaltningen

I detta avsnitt (1—8 55) meddelas mera allmänna bestämmelser som gäller för förvaltningen av en stiftelse oavsett förvaltningsform.

1 & Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stiftel- sens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i denna lag.

(Jfr 2 kap. 1 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.6.1 iden allmänna mo-

tiveringen. Som framgår där är den utformad i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Bestämmelsen slår fast utgångspunkten för all stiftelseförvaltning - att föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas. Med undantag för före- skrifter om revision (jfr 4 kap. 9 5 tredje stycket) tar bestämmelsen sikte på alla föreskrifter som stiftaren har meddelat och således inte bara på före- skrifter avseende frågor som behandlas i detta kapitel. Med begreppet ”före- skrifter i stiftelseförordnandet” avses inte enbart de ursprungligen, av stifta— ren meddelade föreskrifterna utan även föreskrifter som har ändrats med stöd av bestämmelserna i 6 kap. eller motsvarande äldre bestämmelser.

Det bör särskilt observeras att bestämmelsen saknar betydelse ifråga om stiftelsens ändamålsföreskrifter. Ett stiftelseförordnande blir nämligen ogil- tigt om de avsedda ändamålsföreskrifterna står i strid mot en tvingande be- stämmelse meddelad i stiftelselagen. Detta följer av allmänna rättsgrundsat- ser (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.1). Eftersom ogiltigheten följer av all- männa rättsgrundsatser gäller f.ö. att ett stiftelseförordnande blir ogiltigt även i fall då ändamålsföreskrifterna strider mot någon annan tvingande lag- bestämmelse. Och om det skulle inträffa att en ändamålsföreskrift står i strid mot en tvingande bestämmelse meddelad i en annan (grundlagsenlig) för- fattning än lag, får det också anses följa av allmänna rättsgrundsatser att för- ordnandet blir ogiltigt. Det nu sagda innebär alltså att ändamålsföreskrif- terna för en stiftelse aldrig kan ersättas av några bestämmelser meddelade i lag eller annan författning.

Hänvisningar till S4-1

Sammanfattningsvis gäller alltså följande för en giltig stiftelsebildning. Av stiftaren meddelade ändamålsföreskrifter skall alltid följas så länge de inte har ändrats eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap. I övrigt skall stiftel- seförordnandets föreskrifter rörande förvaltningen av stiftelsen följas om de inte strider mot en tvingande bestämmelse i stiftelselagen, i vilka fall i stället den tvingande bestämmelsen skall tillämpas. Det nu senast sagda gäller även i fall då förvaltningsföreskriften i stiftelseförordnandet strider mot någon tvingande bestämmelse i annan lag eller författning. Om det inte följer av stiftelseförordnandet (på gmnd av uttryckliga föreskrifter eller annat) vilka regler som skall gälla i en viss fråga, fyller stiftelselagens förvaltningsbestäm- melser ut förordnandet.

En bestämmelse i stiftelselagen är dispositiv om det i anslutning till den anges i lagtexten att den skall gälla om inte annat följer av stiftelseförordnan- det. Bestämmelser som saknar ett sådant förbehåll är tvingande.

2 5 Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseför- ordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten förvalt- nlng.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen. Vid ett sådant omhändertagande av egendom som avses i lkap. 25 andra stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall ingå i styrelsen.

Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är

förvaltare för stiftelsen. Om staten har gjort ett sådant åtagande, är det i stället den myndighet som har .ort åtagandet för statens räkning som är för- valtare.

(Jfr 2 kap. 2 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i detta stycke definierar begreppen egen respektive anknu- ten förvaltning. Avgörande är vem som har lämnat förvaltningsåtagandet en- ligt 1 kap. 2 5 andra stycket.

Vid stiftelsebildning som sker medan stiftaren är i livet är det alltid stifta- ren som bestämmer stiftelsens förvaltningsform. Hans val av förvaltnings- form kommer då till ett otvetydigt uttryck genom att han själv kontaktar den eller de personer eller den juridiska person som han önskar skall förvalta den tänkta stiftelsen. Hans val av förvaltningsform kan därutöver också komma till uttryck direkt eller indirekt i själva stiftelseförordnandet.

I ett stiftelseförordnande som skall verkställas sedan stiftaren har dött kan stiftaren ha meddelat föreskrifter om förvaltningsform för stiftelsen men i likhet med gällande rätt ställer inte stiftelselagen något krav på att så sker. Om stiftelseförordnandet inte lämnar något som helst besked på denna punkt, bör man som regel kunna tolka detta så att stiftaren avsett att stiftel- sen skall ha egen förvaltning. Har stiftaren däremot i förordnandet namngi- vit ett antal personer som tillsammans, vid tidpunkten för förordnandet, bil- dar ett organ för en viss juridisk person, t.ex. är ledamöter i en ideell för- enings styrelse, får förordnandet tolkas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Ett förordnande som innebär att de (icke namngivna) personer som från tid till annan bildar ett visst organ i en viss juridisk person skall vara styrelse för stiftelsen torde däremot som regel ges den tolkningen att stiftaren avsett att stiftelsen skall ha egen förvaltning.

Oavsett vilken förvaltningsform stiftaren avsett att stiftelsen skall ha kan det i fall då stiftelseförordnandet är testamentariskt tänkas uppstå svårighe- ter att finna någon som vill lämna ett förvaltningsåtagande. Med tanke på sådana fall har det i 9 kap. 9 5 tagits in bestämmelser som innebär att länssty- relsen i det län där stiftaren hade sitt hemvist skall verka för att ett sådant förvaltningsåtagande lämnas (jfr 35 andra stycket tillsynslagen). Enligt de angivna bestämmelserna i stiftelselagen får länsstyrelsen vidare om det före- ligger svårigheter med att finna någon som vill lämna ett förvaltningsåta- gande förordna om annan förvaltningsform för stiftelsen i fråga än den som har föreskrivits av stiftaren.

Andra stycket

Om det är en eller flera fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåta- gande bildar den eller de personerna ett organ för stiftelsen som i stiftelsela- gen benämns styrelse. Som redan framhållits i den allmänna motiveringen finns det däremot inte något hinder mot att en stiftelse använder en annan beteckning än styrelse på det organ som rättsligt sett utgör dess styrelse, om stiftaren i stiftelseförordnandet har meddelat föreskrift om att detta organ skall ha en annan beteckning.

Bestämmelsen i andra meningen har tillkommit på förslag av Lagrådet. Av bestämmelsen följer att den av stiftaren för stiftelsen anslagna egendomen är avskild och stiftelsebildningen fullbordad så snart egendomen har tagits om hand av en person som åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseför- ordnandet. I fall då det enligt stiftelseförordnandet skall ingå mer än en per- son i styrelsen, är det alltså inte någon förutsättning för stiftelsens tillkomst att styrelsen är komplett eller ens beslutför. Om fönnögenhetsdispositionen omfattar endast fast egendom, räcker det således med att det skriftliga över- låtelseavtalet avseende egendomen undertecknas av endast en person för stiftelsens räkning (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 7 5).

Tredje stycket

En stiftelse kan endast ha en förvaltare. Däremot kan en juridisk person mycket väl vara förvaltare för flera stiftelser.

Motivet till bestämmelsen i andra meningen har berörts närmare i all- männa motiveringen, avsnitt 2.6.2.

Frågor om mottagande för statens räkning av gåvo- och donationsmedel prövas enligt förordningen (1964:484) om mottagande för statens räkning av gåvo— och donationsmedel. Ett beslut enligt den förordningen att ta emot en viss donation ärinte liktydigt med ett förvaltningsåtagande enligt 1 kap. 25 andra stycket. För att ett sådant åtagande skall föreligga i det enskilda fallet krävs det att den av stiftelseförordnandet omfattade egendomen har tagits om hand av en myndighet vars företrädare gentemot stiftaren eller dennes rättsinnehavare för statens räkning lämnat ett åtagande att förvalta den i en- lighet med förordnandet.

3 5 Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs.

Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller förvaltaren för åtgär- der som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty- relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrel- sen eller av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, för- valtaren eller revisorerna.

Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen eller förvaltaren för innehållet i en revisors uppdrag till den del det finns föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 3 5 promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om vilka uppgifter styrel- sen och förvaltaren skall svara för vid förvaltningen av en stiftelse. Hithö- rande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3. I redaktionellt avseende är paragrafen utformad i enlighet med Lagrådets för- slag.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke slår fast att det vid egen förvaltning är styrelsen och vid anknuten förvaltning förvaltaren som svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs. En föreskrift i ett stiftelseförordnande kan vara ogiltig (se 1 5 och vad som anförs i kommentaren till den paragrafen). Det har inte ansetts nödvändigt att i förevarande stycke klargöra att styrelsen el- ler förvaltaren i ett sådant fall inte skall tillämpa den ogiltiga bestämmelsen. Vissa andra undantag från regeln i stycket har emellertid tagits upp i paragra- fens andra och tredje stycke. Vid anknuten förvaltning är det ytterst ett åliggande för förvaltarens högsta verkställande organ eller, om ett handelsbolag är förvaltare, på envar av de bolagsmän som har rätt att företräda bolaget eller, om bolagsmännen gemensamt företräder bolaget, på bolagsmännen i förening att se till så att förordnandet efterlevs (se allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.2). Ansvaret för detta kommer således att hos förvaltaren vila på 1. myndighetens chef eller i vissa fall myndighetens styrelse, om förvalta- ren är en statlig myndighet,

2. kommunens eller landstingets styrelse, om förvaltaren är en kommun eller ett landsting,

3. kyrkorådet, om förvaltaren är en kyrklig kommun,

4. bolagets eller föreningens styrelse, om förvaltaren är ett aktiebolag el- ler en ekonomisk förening,

5. föreningens eller stiftelsens styrelse, om förvaltaren är en ideell för- ening eller en stiftelse (med egen förvaltning), eller

6. envar av de bolagsmän eller på de bolagsmän i förening som företräder bolaget, om förvaltaren är ett handelsbolag. Vilket organ som i det enskilda fallet är det högsta verkställande organet för en statlig myndighet får — i fråga om myndigheter under regeringen — av- göras med ledning av instruktionen för den aktuella myndigheten. Om det av den följer att verksförordningen (1987:1100) i sin helhet är tillämplig på myndigheten är det chefen för myndigheten som är myndighetens högsta verkställande organ.

Det ansvar som enligt bestämmelsen i stycket åvilar styrelsen eller förval- taren innefattar först och främst att se till att stiftelsens tillgångar kommer till användning i det syfte och på det sätt som stiftaren föreskrivit samt i före- kommande fall till förmån för någon som omfattas av den av stiftaren be- stämda destinatärskretsen. När det gäller avkastningsstiftelser är det därvid i regel så att syftet skall främjas genom utbetalning av kontanta bidrag till ett värde som svarar mot en viss del av stiftelsens avkastning under en viss tidsperiod.

I fråga om begreppet avkastning uttalades det i lagrådsremissen (i special- motiveringen till 2 kap. 3 5) att man därmed bör förstå sådan avkastning som är direkt knuten till den av stiftelsen innehavda förmögenheten, dvs. lö- pande avkastning i form av ränta och utdelning, såvida inte stiftelseförord- nandet i det enskilda fallet ger fog för en annan tolkning. Lagrådet har riktat invändningar mot detta uttalande och ifrågasatt om det inte finns skäl att anlägga ett mer nyanserat synsätt. Enligt Lagrådet skulle det inte minst

mot bakgrund av den utveckling som ägt rum på värdepappersmarknaden många gånger framstå som konstlat och från ekonomisk synpunkt som omo- tiverat att göra den åtskillnad mellan löpande avkastning och avkastning i form av värdestegring som antyds i specialmotiveringen.

Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört måste först och främst slås fast att gränsen för vad som får användas för främjandet av stiftelsens syfte ytterst alltid måste bestämmas med ledning eller tolkning av föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Om gränsen därvid har preciserats till en viss del av avkastningen, är det alltså en uppgift för stiftelsens styrelse eller förvaltare att bedöma vad stiftaren för sin del kan ha lagt in i detta begrepp.

I många fall kan det direkt följa av stiftelseförordnandet vilken betydelse stiftaren lagt in i begreppet avkastning. Stiftaren kan t.ex. ha föreskrivit att endast löpande avkastning får användas eller att stiftelsens kapital inte får användas för främjandet av stiftelsens syfte. Föreskrifter av sådant slag inne- bär förbud mot att avkastning i form av värdestegring används och stiftelsens styrelse eller förvaltare måste då göra en åtskillnad mellan avkastning som är löpande och avkastning som beror på värdestegring, även om en sådan åtskillnad skulle framstå som konstlad och omotiverad från ekonomisk syn- punkt.

När det därefter gäller fall då varken stiftelseförordnandet eller omstän- digheterna i övrigt ger någon som helst ledning för bedömningen av vilken innebörd stiftaren lagt in i begreppet avkastning är det naturligt att stiftel- sens styrelse eller förvaltare tillskriver stiftaren den uppfattning om begrep- pet som vid tidpunkten för förordnandet var förhärskande i civilrättsliga sammanhang. I civilrättsliga sammanhang har begreppet avkastning sedan länge ansetts ha betydelsen av sådan ränta och utdelning som är direkt knu- ten till en viss förmögenhet, dvs. löpande avkastning (jfr t.ex. prop. 1929:83, s. 99, Hessler, a.a., s. 164, RÅ 1979 ref. 2:9, 4 kap. 105 jordabalken, 655 köplagen, 1990:931, och prop. 1988/89:76 s. 188). Den av Lagrådet påtalade utvecklingen på värdepappersmarknaden torde i varje fall inte ännu ha för- ändrat detta synsätt. Slutsatsen av det nu anförda blir därför att man med begreppet avkastning i ett stiftelseförordnande bör förstå löpande avkast- ning, så länge inte stiftelseförordnandet eller omständigheterna i övrigt i det enskilda fallet ger stöd för en annan tolkning.

All användning av stiftelsetillgångar behöver inte stå i direkt och uttryck- lig överensstämmelse med stiftelsens ändamål. Till exempel måste de kost- nader som en avkastningsstiftelse förorsakas till följd av den bidragsgivande verksamheten eller av omplaceringar av förmögenheten bestridas av stiftel- sen. Det följer för övrigt även av vissa bestämmelser i stiftelselagen att en stiftelse får förbruka medel utan att det sker till främjande av stiftelsens än- damål (jfr t.ex. 2 kap. 15 och 22 55 samt 4 kap. 16 5).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär vidare att om det följer av stif- telseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad är det sty- relsen eller förvaltaren som svarar för att förordnandet efterlevs på denna punkt. Det är därvid att märka att stiftaren kan reglera placeringen av för- mögenheten inte endast genom direkta föreskrifter i förordnandet utan även via ändamålet. Det senare är fallet i fråga om verksamhetsstiftelser. En stif- telse vars syfte är att främja tillgången till bostäder i en viss kommun och

som skall verka för sitt syfte genom att uppföra och förvalta flerfamiljshus skall således i huvudsak ha sin förmögenhet placerad i flerfamiljshus eller andra tillgångar som naturligt hör samman med ägande och skötsel av bo- stadsfastigheter.

Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat föreskrifter av organisa- torisk natur. Vid egen förvaltning kan en sådan föreskrift innebära att stiftel- sen skall ha andra organ utöver styrelsen. I en stipendiestiftelse kan det t.ex. röra sig om ett organ som självständigt skall fatta beslut om stipendiater eller som skall överpröva styrelsens beslut om stipendier. Vid anknuten förvalt- ning kan organisatoriska föreskrifter innebära att vissa av stiftelsens angelä- genheter självständigt skall handhas av ett visst organ hos förvaltaren, t.ex. den ideella föreningens årsmöte eller bolagsstämman i ett aktiebolag, eller ett för stiftelsen särskilt inrättat organ.

Om stiftelseförordnandet t.ex. innebär att det för stiftelsen skall finnas ett annat organ än styrelsen eller förvaltaren är det styrelsens eller förvaltarens skyldighet att se till så att det ”extra” organet inrättas och att det sätts i till- fälle att utöva sina beslutsbefogenheter. Men om det dessutom följer av stif- telseförordnandet att det extra organet skall utöva sina beslutsbefogenheter självständigt kan bestämmelsen i stycket betyda att så inte blir fallet. Denna konsekvens belyses enklast med ett par exempel.

Egen förvaltning: Tre fysiska personer har lämnat ett förvaltningsåtagande i fråga om en stipendiestiftelse och utgör alltså stiftelsens styrelse. Enligt stif- telseförordnandet skall stiftelsen ha ett extra organ, ett utdelningsråd. Rådet skall självständigt fatta beslut om stipendiater. Rådet skall i övrigt inte ha någon befattning med stiftelsens angelägenheter. Stiftelsen har således två beslutande organ, styrelsen och utdelningsrådet.

Att det enligt bestämmelsen i stycket är styrelsen som svarar för att stiftel- seförordnandet följs innebär först och främst att styrelsen skall se till så att rådet inrättas och att det sätts i tillfälle att fatta beslut om stipendiater. Rådet kommer dock inte att som stiftaren tänkt sig fatta sina beslut med för styrel- sen bindande verkan. Enligt förevarande bestämmelse är det nämligen sty- relsen som svarar för att stiftelseförordnandet följs. I detta ligger bl.a. att det alltid är styrelsen som ytterst svarar för att stiftelsens tillgångar används som stiftaren föreskrivit. Styrelsen får alltså inte verkställa beslut av rådet som alldeles klart avser prestationer av annat slag än som skall premieras enligt stiftelseförordnandet. Vidare skall styrelsen själv utse stipendiater i fall då utdelningsrådet försummar att göra det.

Anknuten förvaltning: En kommun har lämnat ett förvaltningsåtagande avseende en stipendiestiftelse. Kommunen är alltså förvaltare för stiftelsen. Enligt stiftelseförordnandet skall kommunens skolstyrelse självständigt fatta beslut om stipendiater. Skolstyrelsen skall i övrigt inte ha någon befattning med stiftelsens angelägenheter. Stiftelsen har således två beslutande organ, förvaltaren och skolstyrelsen.

Att det enligt bestämmelsen i stycket är förvaltaren som svarar för att stif- telseförordnandet följs innebär först och främst att kommunen i sin egen- skap av förvaltare skall se till så att skolstyrelsen sätts i tillfälle att fatta beslut om stipendiater. Skolstyrelsen kommer dock inte att som stiftaren tänkt sig fatta sina beslut med för förvaltaren bindande verkan. Enligt förevarande

bestämmelse är det nämligen förvaltaren som svarar för att stiftelseförord- nandet följs. I detta ligger bl.a. att det alltid är förvaltaren (genom kommun- styrelsen) som ytterst svarar för att stiftelsens tillgångar används som stifta- ren föreskrivit. Förvaltaren får alltså inte verkställa beslut av skolstyrelsen som alldeles klart avser prestationer av annat slag än som skall premieras enligt stiftelseförordnandet. Vidare skall förvaltaren själv utse stipendiater i fall då skolstyrelsen försummar att göra det.

Andra stycket

Bestämmelserna i andra stycket utgör undantag från regeln i paragrafens första stycke. Bestämmelserna i andra stycket innebär nämligen att styrelsen eller förvaltaren i vissa angivna fall inte svarar för åtgärder som i enlighet med stiftelseförordnandet och på eget ansvar vidtagits av någon annan än styrelsen eller förvaltaren. I de fall som omfattas av undantagsbestämmelsen har det från allmänna synpunkter ansetts vara en lämpligare ordning att andra än styrelsen eller förvaltaren har det yttersta ansvaret för att vidtagna åtgärder överensstämmer med stiftelseförordnandet.

Undantagsbeståmmelsen i stycket kan delas in i tre delar. Den första delen av bestämmelsen rör endast stiftelser med egen förvaltning och avser åtgär- der i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrelsen (jfr de dispositiva bestämmelserna i 9 5 första stycket och 11 5 andra stycket). En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan t.ex. innebära att ledamöterna i styrelsen skall utses och entledigas av en i särskild ordning utsedd valförsam- ling. I ett sådant fall följer det alltså av bestämmelsen i förevarande stycke att styrelsen blir bunden av de beslut som valförsamlingen fattar i dessa frå- gor.

Det kan tänkas att den som enligt stiftelseförordnandet på eget ansvar skall utse styrelseledamöter eller ordförande i styrelsen inte fullgör sin skyl- dighet inom rimlig tid. Detta är särskilt allvarligt om styrelsen måste kom- pletteras med nya ledamöter för att den skall vara beslutför eller förses med en ordförande för att den ens skall kunna sammankallas. I sådana fall får bestämmelsen i första stycket anses innebära ett åliggande för styrelseleda- möterna att uppmärksamma tillsynsmyndigheten på förhållandet i fråga (jfr 9 kap. 7 5).

Den andra delen av undantagsbestämmelsen rör såväl stiftelser med egen som med anknuten förvaltning och avser åtgärder i fråga om att utse eller entlediga revisor i stiftelsen (jfr de dispositiva bestämmelserna i 4 kap. 15 andra och tredje styckena). En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan be- träffande en stiftelse med egen förvaltning innebära att stiftelsens revisor skall utses och entledigas av t.ex. en statlig myndighet. I ett sådant fall följer det alltså av undantagsbestämmelsen att styrelsen blir bunden av de beslut som myndigheten fattar i dessa frågor. Om myndigheten inte skulle utse revi- sor, är stiftelsens styrelse skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten (jfr 4 kap. 85 andra stycket).

Den tredje delen av undantagsbestämmelsen i stycket rör också både stif- telser med egen och stiftelser med anknuten förvaltning och avser åtgärder i fråga om arvoden till styrelsen, förvaltaren eller revisorerna (jfr de disposi-

Prop. 1993/949

tiva bestämmelserna i 2 kap. 155 första stycket och 225 första stycket; jfr även vad som anförs i anslutning till 4 kap. 16 5). En föreskrift av nu ifrågava- rande slag kan beträffande en stiftelse med egen förvaltning innebära att ar- vodena till ledamöterna i styrelsen skall bestämmas av en i särskild ordning utsedd valförsamling. Av undantagsbestämmelsen följer då att styrelsens le- damöter blir bunden av de beslut som valförsamlingen fattar i arvodesfrågor. Vad denna bundenhet närmare innebär t.ex. i fall då stiftelseförordnandet

även innehåller föreskrifter om efter vilken norm arvodena skall bestämmas belyses i anslutning till 2 kap. 155 andra stycket.

Tredje stycket

Ett stiftelseförordnande kan innehålla föreskrifter om revisionsuppdragets omfattning. Bestämmelsen i 4 kap. 9 5 tredje stycket innebär att sådana före- skrifter skall följas av revisorerna i den mån föreskrifterna inte står i strid mot god revisionssed eller någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen. Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att styrelsen eller förvaltaren inte svarar för att revisorn fullgör sitt uppdrag på det sätt som stiftaren har föreskrivit i sitt förordnande. I denna fråga är således revisorn inte i något avseende underordnad den förvaltning som är föremål för hans granskning.

4 5 I den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt.

(Jfr 2 kap. 4 5 promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Som har framgått av vad som anförts vid 3 5 svarar styrelsen eller förvalta- ren för att stiftelsens förmögenhet är placerad på det sätt som följer av stiftel- seförordnandet. Den av stiftaren i förordnandet uttryckta viljan är således i fråga om förmögenhetsplaceringen bindande för styrelsen eller förvaltaren (med vissa undantag som regleras i 6 5). Som också har framgått av vad som anförts vid 3 5 kan stiftarens vilja beträffande förmögenhetsplaceringen komma till uttryck på två sätt, antingen genom i förordnandet meddelade placeringsföreskrifter eller, i fråga om verksamhetsstiftelser, genom det i för- ordnandet angivna ändamålet för stiftelsen.

Beträffande avkastningsstiftelser är det emellertid långt ifrån alltid så att det följer av stiftelseförordnandet hur hela förmögenheten skall vara place- rad. I den mån stiftelseförordnandet innebär en frihet i detta avseende anges det i 4 5 att styrelsen eller förvaltaren svarar för att förmögenheten är place- rad på ett godtagbart sätt. Denna bestämmelse är tvingande. Det betyder — i likhet med vad som är fallet när det följer av stiftelseförordnandet hur för- mögenheten skall vara placerad att ansvaret ytterst och oavsett vad stiftel- seförordnandet innebär på den punkten alltid ligger hos styrelsen eller, vid anknuten förvaltning hos förvaltarens högsta verkställande organ eller, om ett handelsbolag är förvaltare, de bolagsmän som företräder bolaget (jfr vad som anförts i anslutning till 35 första stycket).

Med ordet godtagbart avses att uttrycka lagens krav på en miniminivå i fråga om placering av stiftelsetillgångar. Bedömningen skall ske med ut- gångspunkt från ett helhetsperspektiv. Detta betyder att det avgörande är sammansättningen av hela den del av stiftelsens förmögenhet beträffande vilken det inte följer av stiftelseförordnandet hur den skall vara placerad. Bakom bestämmelsen ligger således synsättet att de risker som alltid är för- knippade med förmögenhetsförvaltning bör spridas på ett sådant sätt att stif- telsens förmögenhet sammantaget framstår som godtagbart placerad.

Vid den bedömning som skall ske är det givetvis en mängd olika faktorer av ekonomisk natur som skall beaktas. En sådan faktor är säkerheten i form av trygghet mot nominella förluster och en annan skyddet mot att kapitalet urholkas genom den fortgående penningvärdeförsämringen. Andra faktorer är dels förmögenhetens avkastning i form av ränta eller annan utdelning, dels möjligheten till real värdestegring. Ytterligare en faktor som kan vara av betydelse i sammanhanget är möjligheten att utan större tidsutdräkt kunna placera om tillgångarna. Förevarande bestämmelse innebär inte att någon av de nu angivna, ofta mer eller mindre motstående faktorerna skall generellt prioriteras framför de andra. Avsikten är alltså inte att exempelvis tryggheten mot nominella förluster alltid skall väga tyngre vid bedömningen än möjligheten till real värdestegring. En annan sak är att värdet på förrnö- genheten i ett enskilt fall kan vara så ringa att placering i bank eller obligatio- ner är de enda alternativen som i praktiken står till buds.

Bestämmelsen innebär emellertid inte att frågan om en avkastningsstiftel- ses förmögenhetsplacering endast skall bedömas med utgångspunkt från ra- tionella ekonomiska överväganden. Det kan vara så att stiftaren i sitt förord- nande har meddelat föreskrifter som utan att direkt ta sikte på hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad ändå bör beaktas vid bedömningen om för- mögenheten är godtagbart placerad eller inte. Det för stiftelsen gällande syf- tet eller det sätt varpå syftet skall främjas kan t.ex. innebära att tryggheten mot nominella förluster bör väga något tyngre än övriga faktorer av ekono- misk natur.

Stiftaren kan vidare ha meddelat föreskrifter som innebär att stiftelsens förmögenhet skall ha förbrukats för det av stiftaren bestämda ändamålet inom en tioårsperiod t.ex. Under sådana förhållanden bör en ensidig inrikt- ning av placeringarna till bank eller obligationer kunna anses godtagbar, även om det annars inte skulle vara fallet. Sammansättningen av den av stif- taren vid stiftelsebildningen tillskjutna egendomen kan också vara av bety- delse. Om denna egendom helt och hållet utgjordes av börsnoterade aktier, måste det i regel anses vara godtagbart om stiftelsen även fortsättningsvis har hela sin förmögenhet placerad i just börsnoterade aktier.

Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att förmögenheten är god- tagbart placerad. Härav följer att frågan om en stiftelses förmögenhet är godtagbart placerad i vissa fall också kan vara att bedöma med beaktande av vilken kunskap i ekonomiska spörsmål som finns representerad i styrelsen eller hos förvaltaren i dennes högsta verkställande organ eller, om förvalta- ren är ett handelsbolag, hos de bolagsmän som företräder bolaget.

5 5 En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser, om inte annat följer av stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 6 5 promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.4. . Till skillnad från vad som föreslogs i lagrådsremissen är förevarande be- stämmelse dispositiv i sin helhet. En stiftelse får t.ex. inte placera sin förmö- genhet gemensamt med någon annan stiftelse, om stiftaren i förordnandet har förbjudit att sådan placering sker. Även utan ett sådant förbud kan ge- mensam placering vara utesluten. Detta är fallet om respekten för stiftarens vilja i fråga om stiftelsens placeringsverksamhet eller kravet att fönnögenhc- ten skall vara godtagbart placerad inte samtidigt kan upprätthållas (jfr 3 och 4 55).

Det bör framhållas att det i 6 5 angivna låneförbudet smittar av sig vid ge- mensam placering. En placering som enligt nämnda bestämmelse inte är till- låten för en av de deltagande stiftelserna blir därmed otillåten i fråga om hela den gemensamma fönnögenhetsmassan.

I 3 kap. (se 4 5 2 och 5 5 första stycket tredje meningen) meddelas det särskilda bestämmelser om den löpande bokföringen m.m. när två eller flera stiftelser har sina förmögenheter gemensamt placerade.

1. någon revisor inte är utsedd,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd när det krävs enligt 4 eller 5 5,

3.en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som föreskrivs i 35 första stycket eller 6 5, eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi- sors behörighet har åsidosatts.

Prop. 1993/9429

1 60

I fall som avses i första stycket 1—4 är styrelsen eller förvaltaren skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att en annan revisor har blivit utsedd. Vid förord- nande av revisor i fall som avses i första stycket 2—4 skall tillsynsmyndigheten entlediga den tidigare utsedde revisorn.

(Jfr 4 kap. 8 5 promemorieförslaget)

Enligt 9 kap. 3 5 första stycket skall tillsynsmyndigheten ingripa, om det kan antas att revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord- nandet eller bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall ha i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom ramen för lagens bestämmelser. I förevarande paragraf, som har utformats efter mönster av 8 kap. 9 5 lagen om ekonomiska föreningar, anges olika former för ett ingri- pande som avser revisionen av stiftelsen.

En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att utse revisor med stöd av förevarande paragraf finns i 9 kap. 5 5 andra stycket. Bestämmelsen i 8 5 är tillämplig även på stiftelser som avses i 9 kap. 105 första stycket (se 9 kap. 10 5 andra stycket 4).

Första stycket

Om en stiftelse saknar revisor eller som revisor har någon som inte får vara revisor enligt 35 första stycket eller 65 eller inte är godkänd eller auktorise- rad revisor när det krävs enligt 4 eller 55 kan tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av 9 kap. 55 första stycket 2 endast ivissa fall (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 5 5 första stycket 2 och 3). Bestämmelsen i första stycket innefattar därför en generell rätt för tillsynsmyndigheten att själv förordna revisor i bl.a. nu nämnda fall. Bestämmelsen gäller även för sådana stiftelser som avses i 9 kap. 105 första stycket.

Andra stycket

Anmälan till tillsynsmyndigheten om att en stiftelse t.ex. saknar revisor kan göras av vem som helst. Någon särskild bestämmelse om detta har inte an- setts vara nödvändig.

Enligt bestämmelsen i andra stycket är det däremot en skyldighet för sty- relsen eller förvaltaren att göra anmälan till tillsynsmyndigheten om stiftel- sen t.ex. saknar revisor eller som revisor har någon som inte får vara revisor enligt 3 5 första stycket och rättelse inte sker utan dröjsmål genom den som skall utse revisorn. I en stiftelse som förvaltas av en ideell förening är det i regel en uppgift för föreningens årsmöte att utse revisor. Om årsmötet inte utser revisor skall således förvaltaren (dvs. ytterst föreningens styrelse — jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 5 första stycket) se till att anmälan sker till tillsynsmyndigheten.

Tredje stycket

Innan tillsynsmyndigheten förordnar revisor skall tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i första meningen ge stiftelsen tillfälle att yttra sig. I fall då uppgiften att utse revisor i stiftelsen ankommer på någon annan än styrelsen eller förvaltaren ligger det i sakens natur att tillsynsmyndigheten skall ge även denne tillfälle att yttra sig.

Om stiftelsen i fall som avses i första stycket 2—4 t.ex. har två obehöriga revisorer får bestämmelsen i andra meningen anses innebära att tillsynsmyn- digheten skall entlediga båda dessa.

9 & Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning enligt 3 kap. 55 andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning. Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning, skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncemföreta- gens inbördes förhållanden i övrigt. Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision skall dessa iakt- tas, om de inte strider mot första eller andra stycket eller mot någon annan bestämmelse i denna lag.

(Jfr 4 kap. 9 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 105 lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i första och andra styckena i 9 5.

Första och andra styckena

Bestämmelsen i första stycket innebär att revisorerna skall granska

1. stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen enligt 4—10 55 bokföringslagen) och årsredovisning, om stiftelsen är årsredovisnings- skyldig enligt denna lag,

2. stiftelsens räkenskaper avseende in- och utbetalningar och samman- ställningen över dem, om stiftelsen är skyldig att föra räkenskaper en- ligt 3 kap. 5 5, eller

3. stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen enligt 4—1055 bokföringslagen) och årsbokslut enligt 11 5 bokföringslagen, om stiftel- sen är en sådan familjestiftelse som avses i 3 kap. 75 andra stycket. Uppgiften att granska stiftelsens räkenskaper skall fullgöras fortlöpande och avse bl.a. verifikationshanteringen och intern kontroll. När det därefter gäller förvaltningsrevisionen innefattar den i första hand en kontroll av att stiftelsens tillgångar har använts för det syfte och på det sätt som stiftaren har föreskrivit samt i förekommande fall till förmån för någon som omfattas av den av stiftaren bestämda destinatärskretsen. I förvaltningsrevisionen in- går också en kontroll av att stiftelsen inte använt mer av tillgångarna än som är tillåtet (jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 35 första stycket). Även att stiftelsens förmögenhet är placerad i överensstämmelse med stiftelseför- ordnandet och stiftelselagen skall kontrolleras.

Om revisorernas granskning ger vid handen t.ex. att tillgångar har använts

i strid mot ändamålet eller att placeringen av förmögenheten inte står i över- ensstämmelse med stiftelseförordnandet eller med 2 kap. 4 eller 65, skall detta anmärkas i revisionsberättelsen (jfr 115 tredje stycket 1).

God revisionssed är vägledande för granskningens omfattning. För- eningen Auktoriserade Revisorer FAR publicerar fortlöpande rekommen- dationer om vad som skall förstås med detta begrepp. Av betydelse är också de uttalanden som görs av Kommerskollegium i samband med dess tillsyn över auktoriserade och godkända revisorers verksamhet.

Tredje stycket

I lagrådsremissen uttalades att bestämmelsen i 2 kap. 1 5 skulle omfatta även föreskrifter i stiftelseförordnandet som gäller revisionen av stiftelsen (t.ex. om vem som skall utse och entlediga revisor, antalet revisorer, formella krav på revisorn eller revisionsuppdragets omfattning och innehåll). Som Lagrå- det påpekat kan dock revisionen inte ses som en del av stiftelsens förvaltning och i enlighet med vad Lagrådet förordat slås det i stället i förevarande be- stämmelse fast att i stiftelseförordnandet intagna föreskrifter i fråga om revi- sionen av stiftelsen skall följas (om de inte strider mot stiftelselagen).

10 5 Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa gransk- ningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplys- ningar och den hjälp som revisorerna begär. Samma skyldighet har företags- ledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i moder- stiftelsen.

(Jfr 4 kap. 10 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf är utformade efter mönster av 8 kap. 115 lagen om ekonomiska föreningar.

I 3 kap. 10 5 regleras vilket skriftligt material som en stiftelse utan särskild anmaning skall avlämna till revisorn efter varje räkenskapsårs slut. Av be- stämmelsen i förevarande paragrafs första mening följer att stiftelsens sty- relse eller förvaltare inte får hemlighålla någonting rörande stiftelsens ange- lägenheter i förhållande till revisorn. Om revisorerna begär det är således styrelsen eller förvaltaren skyldig att bistå revisorerna med t.ex. ytterligare skriftligt material än det anges i 3 kap. 10 5 eller närmare uppgifter om stiftel- sens bidragstagare (jfr vad som anförts i anslutning till 3 kap. 7 5 tredje stycket).

11 5 Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsår.

I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida års- redovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovis- ningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 75 tredje stycket eller 8 5, skall detta anges och behövliga upplysningar lämnas i revisionsbe- rättelsen, om det kan ske.

I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin granskning har funnit att

1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens ändamål eller att dess förmögenhet är placerad i strid med stiftelseförordnandet eller med 2kap. 4 eller 6 5,

2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif- telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag inte har följts, eller

3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig- het enligt 5 kap. 15 första meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6 5.

Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen upprättas med iakttagande av även 4 kap. 105 fjärde stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse för koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tilläm- pas.

(Jfr 4 kap. 12 5 promemorieförslaget)

I denna paragraf finns bestämmelser om revisionsberättelsen. Bestämmel- serna överensstämmer i stort sett med dem som gäller om innehållet i revi- sionsberättelsen för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening (jfr t.ex. 8 kap. 135 lagen om ekonomiska föreningar).

Till skillnad från vad som gäller för revisorerna i nu nämnda associations- fonner innehåller emellertid inte 11 5 någon bestämmelse om att revisorerna skall uttala sig i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna eller förval- taren. Detta beror på att det till följd av stiftelsens juridiska konstruktion inte finns någon som naturligen kan anförtros uppgiften att besluta i denna fråga. Det kan dock tänkas att revisorerna skall uttala sig i frågan enligt stiftelseförordnandet och då är de skyldiga att följa denna föreskrift (jfr 9 5 tredje stycket; jfr också Hessler, Kammarkollegiet 1539 1989, s. 142 ff och vad som anförs i anslutning till 5 kap. 45 första stycket 4).

Första stycket

Som har berörts i anslutning till 4 kap. 15 första stycket kan en stiftelse ha mer än en revisor. När så är fallet är i princip var och en av dem ansvarig för ' hela den granskning som revisionsuppdraget omfattar. Inte minst av prak- tiska skäl torde dock själva granskningsarbetet ofta komma att delas upp mellan dem. Var och en av revisorerna kan avge en egen berättelse i fall då de inte kan enas om vilka slutsatser som den utförda granskningen bör leda till.

Frågan när revisorerna senast skall överlämna revisionsberättelsen till sty- relsen eller förvaltaren regleras i 13 5.

Andra stycket

Enligt andra stycket skall revisionsberättelsen i fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt stiftelselagen bl.a. innehålla så- dana upplysningar som skulle ha tagits med i årsredovisningen, om det kan ske. Det är dock inte meningen att revisionsberättelsen skall innehålla upp- lysningar om sådana förhållanden som stiftelsens styrelse eller förvaltare med hänsyn till stiftelsens intressen inte önskar och inte heller är skyldig att lämna ut (jfr prop. 1986/87:7 s. 163).

Tredje stycket

Enligt bestämmelserna i tredje stycket skall revisorerna göra vissa anmärk- ningar i revisionsberättelsen.

Anmärkning enligt bestämmelsen i punkt 1 kan vara aktuell t.ex. om en avkastningsstiftelse för ändamålet förbrukat mer av den löpande avkast- ningen än vad stiftelseförordnandet medger.

Som Lagrådet framhållit bör inte revisorerna vara skyldiga att anmärka i revisionsberättelsen om de vid sin granskning funnit att någon bestämmelse i annan författning än stiftelselagen åsidosatts. Bestämmelsen i punkt 2 har utformats i enlighet därmed. Bestämmelsen kan vara tillämplig om styrelsen eller förvaltaren underlåtit att främja stiftelsens ändamål trots att förutsätt- ningar för det har funnits.

Anmärkning enligt punkt 3 kan komma i fråga särskilt om stiftelsens till- gångar har använts i strid mot stiftelsens syfte eller till förmån för någon som inte omfattas av destinatärskretsen. I fall som nu nämnts kan ersättnings- skyldighet i regel komma i fråga och vid upprepade förfaranden kan det även finnas fog för entledigande. Fog för entledigande kan även föreligga om stif- telsens tillgångar under något eller några år inte kommit till användning trots att detta hade varit möjligt (jfr också vad som anförs i anslutning till 5 kap. 15 och 9 kap. 65 första stycket).

Revisorernas skyldighet att göra anmärkningar enligt punkt 3 förutsätter att de verkligen har funnit att skadeståndsskyldighet kan inträda eller att ent- ledigande kan ske. Om revisorerna inte är säkra på detta, bör de i stället göra ett neutralt uttalande i frågan med uppgift om resultatet av deras granskning.

Fjärde stycket

Bestämmelsen i detta stycke gäller endast i fråga om stiftelser som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret. Innebörden av bestämmelsen är att revisorerna särskilt skall granska hur stiftelsen har skött sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Beträffande den närmare innebörden av be- stämmelsen hänvisas bl.a. till prop. 1984/85:30 samt LU 1984/85:13.

I fråga om stiftelser som bedriver näringsverksamhet bör revisorerna också anmärka i revisionsberättelsen om de funnit att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens skulder. Om så är fallet är näm- ligen reglerna i 7 kap. om likvidation tillämpliga. Någon särskild regel be- träffande revisorns skyldighet i nu ifrågavarande hänseende har emellertid inte ansetts nödvändig.

Femte stycket

Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om moderstiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning (se 3 kap. 75 första stycket andra me- ningen). Vid upprättandet av koncernrevisionsberättelsen skall bestämmel- serna i andra stycket och tredje stycket 2 och 3 iakttas. Vid bedömningen av om entledigande enligt 9 kap. 65 kan komma ifråga måste revisorerna också väga in de anmärkningar som har tagits upp i revisionsberättelsen avseende moderstiftelsen.

Bestämmelserna i stycket utgör inget hinder mot att revisions- och kon- cernrevisionsberättelserna med åtskiljande rubriker tas in i en och samma handling.

12 5 Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på kon- cernredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträk- ningen är oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en moderstiftelse gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat- räkningen.

(Jfr 4 kap. 11 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 125 lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande paragraf.

Genom bestämmelserna i denna paragraf möjliggörs bl.a. att just det ex- emplar av års- och koncernredovisningen som revisorerna har granskat kan identifieras i efterhand.

I fall då årsredovisningen har avgivits på grund av föreskrift därom i stiftel- seförordnandet är revisorn skyldig att skriva en hänvisning till revisionsbe- rättelsen på årsredovisningen om stiftaren har föreskrivit detta (jfr 95 tredje stycket).

13 5 Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättelsen samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen, årsbokslutet eller sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv månader efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.

(Jfr 4 kap. 13 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf innebär att revisorerna minst har en och en halv månad på sig att granska stiftelsens årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning (jfr 3 kap. 10 5).

145

Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller förvaltaren och som '

inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller nå- gon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller förval- taren.

(Jfr 4 kap. 14 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 145 lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande paragraf.

Revisorernas granskningsarbcte kan ge upphov till synpunkter av olika slag. Enligt 11 5 skall vissa synpunkter tas in i revisionsberättelsen i form av anmärkningar. Andra synpunkter som har karaktären av råd eller förslag till förändringar för framtiden, s.k. erinringar, skall enligt första meningen i förevarande paragraf framställas i skriftlig form. En handling som innehåller

erinringar skall enligt bestämmelsen i andra meningen överlämnas till styrel- sen eller förvaltaren, som är skyldig att förvara handlingen på ett" betryg- gande sätt (jfr 2 kap. 8 5 andra stycket). Framställda erinringar blir därige- nom tillgängliga inte bara för en ny styrelse eller förvaltare utan även för senare revisorer.

Bestämmelserna i 14 5 innebär inte att varje uttalande som revisorerna gör till styrelsen eller förvaltaren måste tas in i en skriftlig handling. Om revi- sorerna vill framföra sådana synpunkter som de själva anser vara av ringa vikt, behöver synpunkterna således inte ges skriftlig form. Och i fall då revi- sionsberättelsen innehåller anmärkningar enligt 11 5 tredje stycket torde det vara lämpligt att revisorerna lämnar styrelsen eller förvaltaren en muntlig redogörelse för sina iakttagelser och slutsatser.

15 & Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftel- sens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under- sökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Bestämmelsen i första stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyn- digheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket.

(Jfr 4 kap. 15 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 165 lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande paragraf.

Första stycket

En revisor har tystnadsplikt enligt bestämmelsen i förSta stycket. Om revi- sorn åsidosätter tystnadsplikten, kan han ådra sig skadeståndsskyldighet (jfr 5 kap. 2 5) och han riskerar också att dömas för brott mot tystnadsplikt (jfr 20 kap. 35 brottsbalken). Revisorn är skyldig att iaktta tystnadsplikt även efter det att hans uppdrag har upphört.

Alla utom stiftelsens organ (dvs. i regel styrelsen resp. förvaltaren) är utomstående i bestämmelsens mening.

Andra stycket

1 punkt ] föreskrivs bl.a. att en revisor är skyldig att lämna erforderliga upp- lysningar om stiftelsens angelägenheter till tillsynsmyndigheten. Ett undan- tag från denna skyldighet meddelas i tredje stycket.

Enligt punkt 2 är en revisor skyldig att på begäran lämna upplysningar till den som leder en förundersökning i brottmål. Förundersökningen behöver inte vara föranledd av att någon i t.ex. stiftelsens styrelse misstänks för att ha

begått ett brott. Av reglerna i rättegångsbalken om förundersökning följer emellertid att en revisor i denna egenskap får höras endast i de fall då han kan antas kunna lämna någon upplysning av betydelse för den aktuella ut- redningen (jfr LU 1984/85:13 s. 7 f och prop. 1986/87:7 s. 170).

Tredje stycket

En stiftelse kan upphöra att omfattas av bestämmelserna i 9kap. 105 första stycket 2 eller 3. Om så sker blir revisorn skyldig att lämna upplysningar till tillsynsmyndigheten men endast i fråga om förhållanden som uppstått efter det att stiftelsen lämnade ”frikretsen” (jfr vad som anförs i anslutning till 5 kap. 45 fjärde stycket).

16 5 Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.

(Jfr 4 kap. 16 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf är tvingande. Om arvode enligt stiftelseför- ordnandet inte skall utgå till revisorn, tar således bestämmelsen i paragrafen över (jfr 9 5 tredje stycket).

Bestämmelsen i 16 5 reglerar inte frågan vem som för stiftelsens räkning fattar beslut om arvodet till revisorn. Detta betyder att en föreskrift i stiftel- seförordnandet som innebär att det är en uppgift för någon annan än styrel- sen eller förvaltaren att självständigt fatta beslut i denna fråga skall tillämpas (jfr återigen 95 tredje stycket). Det följer också av bestämmelsen i 2 kap. 35 andra stycket att styrelsen eller förvaltaren i ett sådant fall blir bunden av de beslut som fattas om arvodet till revisorn.

5 kap. Skadestånd

I detta kapitel meddelas bestämmelser om skadeståndsskyldighet för bl.a. styrelseledamöter och förvaltare. Hithörande frågor har i den allmänna mo- tiveringen behandlats i avsnitt 2.6.9.

Det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll i detta kapitel även en be- stämmelse om entledigande av styrelseledamöter och förvaltare. Denna be- stämmelse är på Lagrådets inrådan flyttad till 9 kap. 6 5.

1 5 Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet or— sakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska- dan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosät- tande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.

(Jfr 5 kap. 1 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 15 kap. 15 aktiebolagslagen är förebild för bestämmel- serna i förevarande paragraf (jfr även 13 kap. 1 5 lagen om ekonomiska för- eningar och 65 tillsynslagen).

l 1 5 regleras styrelseledamöters och förvaltares skadeståndsansvar gent-

emot stiftelsen och tredje man. Bestämmelserna innebär bl.a. att styrelsele- damöter och förvaltaren har ett mer vidsträckt ansvar för ren förmögenhets- skada än det som gäller i utomobligatoriska förhållanden. På grund av hän- visningar i lagen är bestämmelserna i sak tillämpliga även på revisorer och revisionsbolag (jfr 25) samt likvidatorer (jfr 7kap. 7 5 tredje stycket).

Första stycket

I styckets första mening regleras styrelseledamöternas och förvaltarens ska- deståndsansvar gentemot stifielsen. För styrelseledamöterna är ansvaret per- sonligt. Förvaltaren svarar däremot som juridisk person eller som statlig myndighet (jfr 2 kap. 2 5 tredje stycket).

En styrelseledamot eller förvaltaren är skadeståndsskyldig gentemot stif- telsen om han orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag. Det avgörande blir därmed vad som närmare skall anses ha ålegat styrelseleda- moten eller förvaltaren enligt det uppdrag som lämnats. Till en styrelseleda- mots eller förvaltares uppdrag hör i första hand att verkställa den vilja som stiftaren givit uttryck för i stiftelseförordnandet och i övrigt att fullgöra de skyldigheter han har enligt stiftelselagen eller annan författning. Skulle emellertid stiftelseförordnandet stå i strid med någon tvingande regel i stif- telselagen eller annan författning är förordnandet inte bindande för styrelse- ledamoten eller förvaltaren och någon ersättningsgill skada kan alltså inte uppkomma därför att författningsbestämmelsen respekteras i en sådan situa- tion (jfr 2 kap. 15 och vad som anförts i allmänna motiveringen avsnitt 2.6.1). En styrelseledamot eller förvaltaren kan inte heller bli skadestånds- skyldig om stiftelsen orsakas en skada till följd av en åtgärd eller underlåten- het som inte ligger inom hans ansvarsområde (jfr 2kap. 35 andra och tredje styckena).

Inom ramen för styrelseledamotens eller förvaltarens uppdrag ligger inte enbart vad som direkt följer av stiftelseförordnandet eller författningsbe- stämmelser. Eftersom styrelseledamoten eller förvaltaren står i direkt sysslo- mannaförhållande till stiftelsen omfattar uppdraget även den allmänna om- sorgs- och vårdplikt som följer av allmänna grundsatser om sysslomanna- skap. Vad detta närmare innebär får ofta bestämmas med ledning av omstän- digheterna i det enskilda fallet.

Åtgärder som en styrelseledamot eller förvaltaren vidtar såsom tredje man i förhållande till stiftelsen faller givetvis utanför uppdraget. Detta inne- bär att skadeståndsfrågan är att bedöma efter andra regler än stiftelselagens i fall då t.ex. en styrelseledamot skadar stiftelsen som motpart i ett avtalsför- hållande.

För att en styrelseledamot eller förvaltaren skall kunna åläggas ersätt- ningsskyldighct enligt bestämmelsen i styckets första mening räcker det emellertid inte med att han har orsakat stiftelsen en skada vid fullgörandet av sitt uppdrag. Härutöver krävs det att den skadebringande åtgärden eller underlåtenheten kan tillräknas honom som uppsåt eller oaktsamhet. Frågan om ett beteende är oaktsamt eller ej skall därvid bedömas med utgångspunkt i att styrelseledamoten eller förvaltaren gentemot stiftelsen är skyldig att iaktta samma grad av omsorg som en syssloman i allmänhet. Detta krav får

i regel anses uppfyllt om styrelseledamoten eller förvaltaren iakttagit i stiftel- seförordnandet meddelade, giltiga föreskrifter och i lag eller annan författ- ning meddelade bestämmelser som rör stiftelser. Det är emellertid inte ute- slutet att ett beteende som trots att det varken strider mot stiftelseförordnan- det eller för stiftelser tillämpliga författningsbestämmelser kan innefatta ett åsidosättande av den grad av omsorg som anses nödvändig (jfr Kedner— Roos, Aktiebolagslagen, Del II, 1991, s. 353 1).

Vid prövningen av en förvaltares skadeståndsansvar enligt såväl den första som den andra meningen i 1 5 skall denne tillskrivas endast det uppsåt eller den oaktsamhet som kan härledas till förvaltaren, dvs. till ett förvaltarens organ såsom styrelsen eller verkställande direktören om förvaltaren är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening (jfr t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt, 1983, s. 94 och 100). Reglerna i 3 kap. 1 5 skadeståndslagen (1972:207) torde dock kunna medföra att förvaltaren drabbas av skadeståndsskyldighet utan att det går att härleda något vållande till förvaltarens organ t.ex. i fall då en underordnad tjänsteman som anförtrotts att sköta den dagliga förvaltningen av stiftelsens förmögenhet tillägnar sig egendom ur denna förmögenhet.

Det bör påpekas i sammanhanget att ledamöterna i en stiftelsestyrelse el- ler i ett förvaltarens organ eller, om ett handelsbolag är förvaltare, de bolags- män som företräder bolaget kan bli underkastade förskingringsansvar eller ansvar för trolöshet mot huvudman, om de uppsåtligen medverkar till att stiftelsens tillgångar används i strid mot ändamålet.

Enligt andra meningen har styrelseledamöter och förvaltaren ett skade- ståndsansvar också mot utomstående som berörs av deras verksamhet för stiftelsen. Dessa utomstående kan vara stiftelsens eller förvaltarens an- ställda, borgenärer eller andra som ingår rättshandlingar med stiftelsen. Även den som ingår i stiftelsens destinatärskrets kan vara utomstående.

Ansvaret mot utomstående är emellertid begränsat till den del av uppdra- get som direkt följer av stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Enligt be- stämmelsen i meningen kan nämligen skadeståndsskyldighet endast inträda, om skadan har uppkommit genom en åtgärd eller en underlåtenhet som in- nebär att en föreskrift i stiftelseförordnandet eller stiftelselagen har åsido- satts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Härigenom uppnår man dock att såväl eventuella föreskrifter i förordnandet som de bestämmelser i stiftelselagen vilkas syfte bl.a. är att skydda tredje man (t.ex. bestämmelserna i 3 kap. om årsredovisning) blir sanktionerade. Det kan inte ses som ett åsidosättande av stiftelselagen om styrelsen eller förvaltaren tillämpar en i stiftelseförord- nandet meddelad föreskrift som är ogiltig. Det får i stället ses som en över- trädelse av den tvingande författningsbestämmelse som skulle ha tillämpats. Frågan om skadeståndsansvar gentemot en utomstående får i en sådan situa- tion alltså bedömas med tillämpning av andra regler eller grundsatser än dem som finns i stiftelselagen.

På grund av att skadeståndsskyldighet mot tredje man inträder endast då stiftelseförordnandet eller stiftelselagen har överträtts blir styrelsens leda- möter eller förvaltaren inte ansvarig för skada som har tillfogats en motpart till stiftelsen vid kontraktsbrott från stiftelsens sida. I sådana fall får motpar- ten i stället vända sig mot stiftelsen. Sedan skadeståndet har fastställts, kan dock styrelsens ledamöter eller förvaltaren bli skadeståndsskyldiga mot stif-

telsen under de förutsättningar som anges i 1 5 första meningen.

2 5 En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 15. Han an- svarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudan- svarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.

(Jfr 5 kap. 2 5 promemoieförslaget)

Denna paragraf reglerar skadeståndsansvaret för revisorer, revisorssup- pleanter och revisionsbolag. Den har sin förebild bl.a. i 15 kap. 25 aktiebo- lagslagen.

Första Stycket

Bestämmelsen i första meningen innebär att en revisor kan bli skadestånds- skyldig mot stiftelsen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som följer av hans uppdrag samt mot utomstående om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter stiftelseförordnandet eller stiftelselagen. Skadeståndsskyldighet inträder t.ex. om revisorn av oaktsamhet har under- låtit att anmärka i revisionsberättelsen att stiftelsen har använt tillgångar i strid mot ändamålet och denna underlåtenhet från revisorns sida har bidragit till att stiftelsen fortsatt med att använda tillgångarna i strid mot ändamålet (jfr Taxell, Ansvar och ansvarsfördelning i aktiebolag, 1963, s. 111 f).

Av bestämmelsen i andra meningen följer att revisorn även svarar för skada som hans medhjälpare orsakar uppsåtligen eller av oaktsamhet. Med- hj älparen har alltså inte något på denna lag grundat ansvar direkt mot stiftel- sen. Ett sådant ansvar kan dock följa av allmänna regler (framför allt skade- ståndslagen), exempelvis i fråga om skada orsakad genom brottsligt förfa- rande.

Andra stycket

Om ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses till revisor skall bola- get till den stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen (se 4kap. 35 tredje stycket).

Ett revisionsbolag som utsetts till revisor svarar enligt bestämmelsen i förevarande stycke tillsammans med den för revisionen huvudansvarige revi- sorn för ersättningsskyldighet som kan uppkomma enligt första stycket. Av bestämmelsen i nästföljande paragrafs andra stycke följer att bolaget och den huvudansvarige i princip är solidariskt ansvariga för skadeståndet. Frå- gan om uppsåt eller oaktsamhet föreligger får normalt avgöras med hänsyn till den huvudansvariges förhållanden (jfr Kedner-Roos, a.a., s. 359).

35 Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 25, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

(Jfr 5 kap. 3 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 15 kap. 45 aktiebolagslagen är förebild för bestämmel- serna i 3 5 (jfr även 65 tillsynslagen). I 3 5 finns det bestämmelser om jämk- ning av skadestånd (första stycket) och om solidariskt ansvar m.m. när flera är skyldiga att ersätta samma skada (andra stycket).

Första stycket

Vid prövningen av jämkningsfrågan bör graden av skuld beaktas. I allmän- het bör jämkning inte ske när ersättningsskyldigheten är föranledd av ett brottsligt förfarande.

Även skadans storlek skall beaktas vid bedömningen av om jämkning kan komma i fråga. Att skadans storlek ensamt motiverar jämkning torde vara ovanligt. Som framgår av lagtexten skall man vid bedömningen av om det finns skäl att jämka skadeståndet ta hänsyn till samtliga föreliggande om- ständigheter (däribland handlingens beskaffenhet och skadans storlek). En omständighet som i detta sammanhang kan vara av betydelse för frågan om jämkning är om den skadeståndsskyldige har uppburit arvode eller inte för uppdraget. Oftast torde jämkning komma i fråga bara om det finns flera fak- torer som tillsammans talar för detta. I ett sådant fall kan någon av fakto- rerna naturligtvis ha större betydelse än de andra.

En fråga som särskilt diskuterades i förarbetena till skadeståndslagen (1972:207) var förhållandet mellan de associationsrättsliga jämkningsbe- stämmelserna och regeln i 4 kap. 1 5 skadeståndslagen. Enligt den senare re- geln är arbetstagare ansvarig för skada som vållats i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till vissa angivna omständigheter. l analogi med vad som uttalades i förarbetena till skadeståndslagen bör även stiftelselagens jämkningsbestämmelse anses innefatta en exklusiv reglering av skadeståndsansvarcts omfattning i fall då det är fråga om en skadestånds- grundande handling eller underlåtenhet som kan tillskrivas personen i hans egenskap av organ för stiftelsen (jfr prop. 1972:5 s. 564).

Andra stycket

Den som skall betala ett jämkat belopp är inte solidariskt ansvarig för mer än det jämkade beloppet.

Frågan hur ersättningsskyldigheten slutligen skall fördelas mellan de an- svariga skall prövas efter skälighet. Kan ingen av de ersättningsskyldiga an- ses mer ansvarig än de övriga, sker fördelningen lämpligen efter huvudtalet. Den vars ersättningsskyldighet jämkats blir givetvis aldrig ansvarig med mer än det jämkade beloppet.

Hänvisningar till US35

1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är obehörig enligt 2 kap. 10 5 eller enligt lagen (1986:436) om näringsförbud samt skilja en för- valtare som är obehörig enligt 2 kap. 19 5 andra stycket från uppdraget,

2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra sina åligganden,

3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele- damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.

Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5 och 8 55 samt 5 kap. 45.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får för- enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om att döma ut ett vite som förelagts enligt första stycket 2, om föreläggandet endast avser ålig- gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall prövas frågan av länsrätten enligt lagen (1985:206) om viten.

(Jfr 9 kap. 4 5 promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella j ämkningar utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelserna i första stycket 2 och 3 samt i andra stycket har utformats med bestämmelserna i 16 och 17 55 tillsynslagen som förebilder.

I fråga om stiftelser med egen förvaltning skall förelägganden eller förbud enligt första stycket riktas mot styrelseledamöterna personligen och inte mot styrelsen som ett kollektiv. Skälet härtill är att förelägganden eller förbud får förenas med vite (jfr paragrafens tredje stycke) och att vitesföreläggan- den enligt 25 lagen (1985:206) om viten endast kan riktas mot en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer.

Första stycket

Punkt l

Bestämmelsen i denna punkt har kommenterats tidigare i anslutning till 2kap. 105 och 19 5 andra stycket.

Bestämmelsen i punkt 1 gäller även för stiftelser som avses i 9 kap. 105 första stycket.

Punkterna 2 och 3

Ett föreläggande med stöd av bestämmelsen i punkt 2 kan t.ex. riktas mot styrelseledamöterna eller förvaltaren för en avkastningsstiftelse som utan fog underlåtit att alls använda den löpande avkastningen. Det kan även komma i fråga i fall då stiftelsens förmögenhet är placerad i strid mot före- skrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelsen i 2 kap. 45 (jfr även vad som anförts i anslutning till 2 kap. 65) eller när styrelsen eller förvaltaren inte har upprättat årsredovisning (jfr 3 kap. 7 5).

I första hand kommer förelägganden i fråga när det gäller skyldigheter som följer av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen. Det blir däremot mycket sällan aktuellt med förelägganden när det gäller åligganden enligt

andra författningar. Som redan framgått av vad som anförts i anslutning'till 35 första stycket är det nämligen inte tillsynsmyndighetens uppgift att över- vaka att stiftelser följer sådana tvingande bestämmelser som gäller även för andra rättssubjekt än stiftelser.

Enligt bestämmelsen i punkt 3 har tillsynsmyndigheten befogenhet att in- gripa med verkställighetsförbud. I praktiken torde tillsynsmyndigheten emel- lertid sällan ha möjlighet att ingripa med en sådan åtgärd. Det av bestämmel- sen omfattade rättelseinstitutet kan däremot bli av större praktisk betydelse. Om det beslut som skall rättas berör en tredje man, kan dock användnings- området även för detta institut vara begränsat. Har en stipendiestiftelse t.ex. betalat ut ett stipendium i strid mot ändamålet, kan det till grund för utbetal- ningen liggande beslutet nämligen rättas endast när det framstår som uppen- bart att utbetalningen i fråga är ogiltig och stiftelsen kan återkräva den (jfr RÅ 1962 ref. 17; jfr även Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s. 236 ff).

För att tillsynsmyndigheten skall ha rätt att ingripa med föreläggande en- ligt punkt 2 eller 3 fordras det att föreläggandet avser en angelägenhet vars handhavande styrelsen eller förvaltaren ytterst svarar för. Ett föreläggande kan alltså inte utfärdas i fall då fråga är om en angelägenhet som enligt stiftel- seförordnandet skall skötas av ett styrelsen eller förvaltaren sidoordnat or- gan (jfr 2 kap. 35 andra stycket). Det går heller inte att utfärda ett föreläg- gande i fall då angelägenheten enligt stiftelselagen (vid anknuten förvalt- ning) ankommer på ett annat organ än det som är förvaltarens högsta verk- ställande. Det nu senast anförda är av särskild betydelse när det gäller frågor om att utse eller entlediga revisor. Enligt stiftelselagen är nämligen huvudre- geln att det vid anknuten förvaltning ankommer på förvaltarens högsta be- slutande organ (t.ex. årsmötet i en ideell förening) att utse och entlediga re- visor, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (jfr 4 kap. 15 tredje stycket). Ifall då stiftelselagens huvudregel gäller och förvaltaren är en kyrk- lig kommun (som inte har direktvalt kyrkoråd), ett aktiebolag eller en ideell eller ekonomisk förening kommer tillsynsmyndigheten därför mycket sällan att kunna ingripa enligt punkt 2 eller 3 när det gäller att entlediga eller utse revisor.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innefattar endast en upplysning om några av de andra befogenheter som tillkommer tillsynsmyndigheten enligt stiftelselagen (se den fullständiga sammanställningen som redovisats i anslutning till rubri- ken till 9 kap.). '

Om stiftelsetillgångar har använts i strid mot ändamålet och tillsynsmyn- digheten inte kan utfärda föreläggande om rättelse med stöd av bestämmel- sen i första stycket punkt 3, är tillsynsmyndigheten hänvisad till att med stöd av bestämmelserna i 5 kap. väcka talan om skadestånd för stiftelsens räk- ning.

Tredje stycket

Allmänna bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Enligt den lagen skall frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt. Samma re-

glering skall i huvudsak gälla även vad avser viten som förelagts enligt före- varande stycke (se bestämmelsen i tredje meningen). Bestämmelsen i styck- ets andra mening innebär dock att tillsynsmyndigheten själv prövar dylika frågor i fall då föreläggandet endast avser skyldighet att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten (jfr 9 kap. 3 5 fjärde stycket bankrörelse- lagen, 1987:617, och prop. 1986/87:12 s. 334 f).

1 11 5 meddelas bestämmelser om överklagande av beslut som tillsynsmyn- digheten fattat enligt stiftelselagen.

6 5 Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han ent- ledigas av allmän domstol. Entledigandet får begränsas till viss tid.

I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 45 första och fjärde styckena.

Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda- mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.

(Jfr 5 kap. 4 5 och 5 5 första stycket samt 9 kap. 65 promemorieförslaget) Första stycket

I enlighet med Lagrådets förslag har här tagits in den bestämmelse som i lag- rådsremissen fanns i 5 kap. 4 5.

Bestämmelsen har sin förebild i 75 tillsynslagen. Det får avgöras i rättstill- lämpningen i vilka fall omständigheterna är sådana att en styrelseledamot eller förvaltare bör entledigas från sitt uppdrag. Med hänsyn till de skiftande förhållandena är det nämligen inte möjligt att ställa upp några bestämda kri- terier för när ett entledigande kan komma i fråga. Det torde dock vara klart att den som i samband med uppdraget gör sig skyldig till en brottslig gärning i regel bör entledigas. Detta gäller vare sig gärningen har inneburit skada för stiftelsen eller ej.

Beträffande sådan misskötsel av uppdraget som inte innefattar straffbart handlande blir bedömningen i hög grad beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Om det är centrala föreskrifter i stiftelseförordnandet eller i stiftelselagen som har åsidosatts, bör misskötseln i regel bedömas som så all- varlig att ett entledigande bör ske. Det kan t.ex. vara fråga om ändamålsstri- diga utbetalningar eller placering av förmögenheten i strid mot stiftelseför- ordnandet eller bestämmelserna i 2kap. 4 eller 65 till följd varav stiftelsen drabbats av en större ekonomisk skada eller risk för sådan skada förelegat. Entledigande kan också vara aktuellt i fall då styrelsens ledamöter eller för- valtaren under något eller några år har underlåtit att främja stiftelsens ända- mål trots att detta varit möjligt. Entledigande kan vidare komma i fråga om styrelsen eller förvaltaren vid upprepade tillfällen underlåtit att iaktta sådant som ålegat stiftelsen enligt andra författningar, i vart fall om stiftelsen till följd därav drabbats av skada i form av förluster eller påföljder av ekono- misk art.

Av betydelse för bedömningen i det enskilda fallet är vidare om hand- lingen eller underlåtenheten är uppsåtlig eller oaktsam, om det är fråga om enstaka eller upprepade händelser samt om styrelseledamoten eller förvalta-

ren har visat bristande vilja att rätta sig efter förelägganden från tillsynsmyn- dighetens sida (jfr vad som anförts i anslutning till 2kap. 6 5).

Av bestämmelsen i förevarande stycke följer att den som entledigats är helt frikopplad från skötseln av stiftelsens angelägenheter under den tid ent- ledigandet varar. I motsats till vad som är fallet enligt tillsynslagen kan man således enligt stiftelselagen inte utestänga t.ex. en styrelseledamot från handläggningen av endast vissa av stiftelsens angelägenheter. Skälet till re- gleringen i stiftelselagen är att den lagen förutsätter att en stiftelse endast har ett organ som rättsligt sett utgör dess styrelse eller förvaltare.

Som framgår av bestämmelsen i stycket prövas frågor om entledigande av de allmänna domstolarna. Det är med en sådan ordning möjligt att vid en och samma domstol föra talan om såväl entledigande som skadestånd av- seende en och samma styrelseledamot eller förvaltare. Om domstolen entle- digar så många styrelseledamöter att styrelsen inte längre är beslutför eller entledigar en förvaltare, har tillsynsmyndigheten befogenhet att ingripa (jfr 9kap. 7 och 855).

Andra stycket

Beträffande bestämmelsen i andra stycket hänvisas till vad som anförts 1 an- slutning till 5 kap. 4 5 första och fjärde styckena.

Tredje stycket

Enligt bestämmelsen i paragrafens andra stycke jämfört med bestämmelsen i 5 kap. 4 5 första stycket 5 får tillsynsmyndigheten väcka talan om entledi- gande enligt bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf. Om till- synsmyndigheten har väckt sådan talan, får myndigheten enligt bestämmel- sen i tredje stycket, som har sin förebild i 185 andra stycket tillsynslagen, fatta beslut om ett interimistiskt entledigande.

Tillsynsmyndighetens beslut med stöd av 6 5 får inte överklagas (jfr 11 5 första stycket).

7 5 I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna

1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför, samt

2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse ordfö- rande men inte gör detta.

Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan- det avser.

(Jämför 9 kap. 7 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Frågan hur tillsynsmyndigheten får kännedom om att ett ingripande behövs enligt detta stycke har berörts i anslutning till 2 kap. 3 5 andra stycket och 9 5 andra och tredje styckena.

Punkt I

En stiftelse med egen förvaltning måste ha en beslutför styrelse. Därför före- skrivs det i styckets första punkt att tillsynsmyndigheten skall förordna ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför (jfr 10 5 tillsynslagen).

Bestämmelsen i förevarande punkt är tillämplig oavsett vad som är anled- ningen till att styrelsen inte är beslutför. Tillsynsmyndigheten skall alltså för- ordna nya styrelseledamöter exempelvis om mer än hälften av styrelsens le- damöter lämnar uppdraget samtidigt eller om hela styrelsen entledigas inte- rimistiskt av tillsynsmyndigheten med stöd av 65 tredje stycket. Ett ingri- pande från tillsynsmyndighetens sida kan även komma i fråga i fall då en nybildad stiftelse saknar beslutför styrelse (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 95 första meningen).

Bestämmelsen är tillämplig oavsett om det är styrelsen eller någon annan som skall utse styrelsens ledamöter (jfr 2 kap. 3 5 andra stycket och 9 5). I det förra fallet krävs det alltid ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida om styrelsen inte är beslutför. Är det däremot så att uppgiften att utse leda- möter i styrelsen enligt stiftelseförordnandet ankommer på någon annan än styrelsen, skall tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av bestämmelsen i denna punkt endast om det är nödvändigt för att styrelsen skall bli beslutför inom rimlig tid.

Vid valet av person bör tillsynsmyndigheten respektera sådana föreskrif- ter i stiftelseförordnandet enligt vilka ledamoten skall uppfylla vissa kvalifi- kationer. Det är dock oftast lämpligare att stiftelsen förses med en beslutför styrelse än att tillsynsmyndigheten under en längre tid försöker finna en per- son som fullt ut uppfyller föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Man bör i sammanhanget även beakta bestämmelsen i andra stycket som innebär att en av tillsynsmyndigheten förordnad ledamot ”riskerar” att få lämna sitt uppdrag kanske bara efter en kort tid. Det mest rationella torde vara om tillsynsmyndigheten försöker finna en person som allmänt sett är lämpad för uppdraget.

Punkt 2

Bestämmelsen i denna punkt är med viss redaktionell jämkning utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

En stiftelsestyrelse som saknar ordförande kan vara handlingsförlamad (jfr vad som har anförts i anslutning till 45 första stycket 2). Därför skall tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i denna punkt utse ordförande om sådan saknas. Bestämmelsen gäller dock endast i fall då ordföranden skall utses av någon annan än styrelsen. Det.är inte heller avsikten att tillsynsmyn- digheten skall ingripa i andra fall än då det är nödvändigt för att styrelsen skall bli försedd med ordförande inom rimlig tid.

Vid valet av ordförande är det lämpligt att tillsynsmyndigheten respekte- rar sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet enligt vilka ordföranden skall uppfylla vissa kvalifikationer. I regel är det dock viktigare att stiftelsens sty- relse förses med en ordförande än att man hittar ”rätt” person. Man bör i sammanhanget även beakta bestämmelsen i andra stycket som innebär att

en av tillsynsmyndigheten förordnad ordförande kan komma att få lämna sitt uppdrag kanske bara efter en kort tid. Det mest rationella torde vara om tillsynsmyndigheten försöker finna en person som allmänt sett är lämpad för uppdraget.

Andra stycket

Av bestämmelserna i detta stycke följer att förordnanden med stöd av be- stämmelsen i första stycket i regel kommer att gälla endast under en kortare tid.

8 5 Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med anknu- ten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.

Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entle- digandet avser.

(Jfr 9 kap. 8 5 promemorieförslaget)

En stiftelse med anknuten förvaltning behöver ny förvaltare t.ex. om en domstol har entledigat den ursprunglige förvaltaren eller om denne har för- satts i konkurs. Detsamma gäller om den ursprunglige förvaltaren frivilligt har frånträtt sitt uppdrag (jfr vad som har anförts vid 2 kap. 19 5).

I stiftelseförordnandet kan det finnas föreskrifter om vem som skall in- träda som ny förvaltare eller om vem som skall utse ny förvaltare. Dylika föreskrifter skall man givetvis försöka tillämpa (jfr 2 kap. 1 5). Om det emel- lertid visar sig att detta inte är möjligt eller om det inte finns några sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet, åligger det enligt bestämmelsen i para- grafens första stycke tillsynsmyndigheten att finna en efterträdare.

9 5 Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 25 andra stycket, skall länsstyrelsen på begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om en annan för- valtningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.

Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hem- vist.

(Jfr 9 kap. 9 5 promemorieförslaget)

I denna paragraf som utformats i enlighet med Lagrådets förslag — medde- las bestämmelser rörande testamentariska stiftelseförordnanden som ännu inte har lett till stiftelsebildning (jfr 3 5 andra stycket tillsynslagen).

Första stycket

Första meningen

Vid stiftelsebildning som skall ske efter stiftarens död kan det ibland inträffa att valet av den eller de som skall lämna förvaltningsåtagandet enligt 1 kap.

Prop. 1993/949

2 5 andra stycket måste ske utan någon vägledning i stiftelseförordnandet. Detta är t.ex. fallet om stiftaren i stiftelseförordnandet inte alls meddelat några föreskrifter om vem eller vilka som enligt hans vilja skall bilda stiftel- sens första styrelse eller vara stiftelsens förvaltare och han inte heller i för- ordnandet har befullmäktigat någon att utse styrelseledamöter eller förval- tare. Ett annat fall då detta inträffar är om samtliga de i stiftelseförordnandet utpekade styrelseledamöterna eller den i det utpekade förvaltaren förklarar sig ointresserade av uppdraget.

Mot nu anförda bakgrund föreskrivs det i första meningen att länsstyrelsen skall verka för att ett förvaltningsåtagande lämnas om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att ett sådant åtagande sak- nas.

Ifall då stiftelsen skall ha egen förvaltning, får bestämmelsen anses inne- bära skyldighet för länsstyrelsen att försöka finna så många, för uppdraget i fråga lämpliga personer som vill lämna ett förvaltningsåtagande att stiftelsen får en beslutför styrelse i samma ögonblick som den rättsligt sett bildas. Om det skulle visa sig att man inte kan uppnå detta mål utan stor tidsutdräkt är det dock ingenting som hindrar att man låter bilda stiftelsen trots att den saknar beslutför styrelse (jfr 2 kap. 2 5 andra stycket andra meningen) varef- ter det blir en uppgift för stiftelsens tillsynsmyndighet att med tillämpning av bestämmelsen i 7 5 första stycket förordna det ytterligare antal ledamöter som erfordras för att stiftelsen skall erhålla en styrelse som är beslutför. Sär- skilt i fall då stiftaren har meddelat föreskrifter som innebär att styrelseleda- möterna skall uppfylla speciella kvalifikationer kan det senare förfarandet vara att föredra.

Om stiftelsen enligt förordnandet skall ha anknuten förvaltning, får före- varande bestämmelse anses innebära en skyldighet för länsstyrelsen att för— söka finna en förvaltare som allmänt sett kan bedömas vara lämplig för upp- draget i fråga.

I fall då stiftelseförordnandet är testamentariskt kan det ibland uppstå oklarhet om vilken förvaltningsform stiftaren har avsett att stiftelsen skall ha. Beträffande den frågan hänvisas till vad som anförts vid 2 kap. 25 första stycket.

Den som svarar för förvaltningen av stiftarens dödsbo är i fall som nu be- rörts oförhindrad att försöka finna någon eller några som vill lämna det för stiftelsebildningen nödvändiga förvaltningsåtagandet. Men han bör inte vara skyldig att göra sådana försök. I likhet med vad som gäller för närvarande bör det däremot även i fortsättningen vara en skyldighet för honom att göra en anmälan till länsstyrelsen om det är nödvändigt för att förordnandet skall kunna bringas till verkställighet (jfr 35 andra stycket första meningen till- synslagen). I enlighet med Lagrådets förslag föreskrivs det därför i föreva- rande mening att länsstyrelsens skyldighet att verka för att ett förvaltnings- åtagande lämnas inträder på begäran av någon som förvaltar dödsboet.

Andra meningen

Enligt denna bestämmelse får länsstyrelsen förordna om en annan förvalt- ningsform än den av stiftaren föreskrivna. Förutsättningen för ett sådant för-

ordnande är att länsstyrelsen har misslyckats i sina försök att bringa stiftelse- förordnandet till verkställighet med den av stiftaren föreskrivna förvalt- ningsforrnen.

Vad som sägs i stiftelselagen om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall gälla också länsstyrelsens förordnande enligt bestämmelsen i denna mening. Någon särskild bestämmelse därom har emellertid inte bedömts vara nöd- vändig (jfr 2 kap. 7 5 andra stycket).

Andra stycket

Med stiftarens hemvist avses här det hemvist han hade vid sin död.

Tillsynens innebörd i fråga om vissa stiftelser

1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag, eller

2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelade föreskrif- terna att den skall vara registrerad.

Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som med till- lämpning av bestämmelserna i 9 kap. 1 5 första stycket skall vara tillsynsmyn- dighet för stiftelsen.

Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre- ringar enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för registrering i stiftelseregistret.

(Jfr 10 kap. 1 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Punkt 1

Enligt denna punkt gäller det ett krav på registrering för stiftelser som är årsredovisningsskyldiga enligt denna lag. Av denna begränsning följer att en stiftelse som till följd av föreskrifter därom i stiftelseförordnandet är årsre- dovisningsskyldig enligt bestämmelserna i 3 kap. inte omfattas av registe- ringsskyldighet.

Ytterligare exempel på stiftelser som inte är registreringsskyldiga är så- dana familjestiftelser som avses i 3kap. 75 andra stycket och stiftelser som enligt 3 kap. 35 undantagits från bokföringsskyldighet.

Registreringsmyndigheten skall inte föra in annat än stiftelser i registret. I det enskilda fallet kan det emellertid krävas en förhållandevis kvalificerad bedömning för att avgöra om en stiftelse föreligger eller inte. Registrerings— myndigheten bör därför vägra införing i registret bara när det är uppenbart att det som avses bli registrerat inte är en stiftelse (jfr vad som anförs i anslut- ning till 12 5).

Om en stiftelse felaktigt skulle vägras registrering, saknar det betydelse för frågan om stiftelsens rättsliga status som stiftelse. Det är nämligen endast allmän domstol som med civilrättslig verkan kan ta ställning till denna fråga.

Punkt 2

Det kan inträffa att stiftelseförordnandet beträffande en stiftelse som inte är skyldig att vara registrerad enligt stiftelselagen innehåller en föreskrift om att stiftelsen skall vara registrerad. I enlighet med Lagrådets förslag före- skrivs det i denna punkt en ovillkorlig registreringsskyldighet för sådana stif- telser.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innebär att det alltid är en länsstyrelse som är registreringsmyndighet för en stiftelse.

I regel är en och samma länsstyrelse såväl tillsynsmyndighet som registre- ringsmyndighet för samma stiftelse. Av bestämmelsen i 9 kap. 15 andra stycket följer emellertid att en stiftelse kan som tillsynsmyndighet ha en an- nan myndighet än den länsstyrelse som är stiftelsens registreringsmyndighet.

Tredje stycket

Av bestämmelserna i 10 kap. följer att stiftelseregistret kommer att innehålla vissa grundläggande uppgifter om varje registrerad stiftelse. Närmare anvis- ningar om hur registret skall föras kan meddelas av regeringen i särskilda tillämpningsföreskrifter till stiftelselagen.

Underlaget för införingarna i registret kommer främst att utgöras av an- mälningar från stiftelsen. Någon gång kan det också vara fråga om underrät- telser från domstol (se 4 och 555). Vidare kan grunden för åtgärden utgöras av ett beslut som registreringsmyndigheten har fattat ex officio, t.ex. i fall då myndigheten har funnit att den registrerade ”stiftelsen” uppenbarligen inte är en stiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till första stycket och 12 5).

Fjärde stycket

Frågan om avgifter har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.11. Jämför i övrigt vad som har anförts i anslutning till 9 kap. 25.

2 5 Om inte annat följer av 65 andra stycket skall en stiftelses styrelse eller för- valtare anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret

1.i fall som avses i 15 första stycket 2 senast sex månader efter det att stiftelsen bildades,

2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokförings- skyldig enligt denna lag.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post- adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post- adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele- fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvud- sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval-

Hänvisningar till US51

Prop. 1993/949

tarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 75 fattat beslut om namn för stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.

(Jfr 10 kap. 2 5 promemorieförslaget)

Registreringsmyndigheten skall ingripa om en stiftelse inte fullgör sina skyl- digheter i fråga om anmälan för registrering (jfr 115).

Första stycket

En stiftelse som endast är skyldig att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 5 skall ha kalenderår som räkenskapsår. Om en sådan stiftelse blir bokföringsskyl- dig enligt 3 kap. 25 betyder bestämmelsen i punkt 2 i förevarande stycke att stiftelsen skall vara anmäld senast den 30 juni samma år som den blev bokföringsskyldig. Om stiftelsen avser att förvärva en hyresfastighet blir stif- telsen enligt 65 andra stycket däremot anmälningsskyldig redan innan den blir bokföringsskyldig (jfr vad som anförs i anslutning till 6 5 första och andra styckena).

Andra stycket

Angående säte för en stiftelsestyrelse eller förvaltare, se vad som anförts i anslutning till 9 kap. 15 första stycket.

Tredje stycket

Om registeringsskyldighet inträder och det inte finns ens någon kopia av stif- telselseförordnandet i behåll, får stiftelsens företrädare beskriva stiftelsens ändamål i sin anmälan till registreringsmyndigheten med ledning av proto- koll eller andra handlingar rörande stiftelsen.

Framgår det av anmälningen att stiftelsen inte har något namn, kan till- synsmyndigheten vid vite förelägga styrelsens ledamöter eller förvaltaren att fatta beslut i frågan (jfr 1 kap. 6 5 första stycket, 2 kap. 7 5 första stycket samt 9 kap. 5 5 första stycket 2 och andra stycket samt 10 5 andra stycket 1).

1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas, och

2. näringsverksamhetens art. Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 25 innan den börjar utöva nä- ringsvcrksamhcten.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat län, om verksam- heten är avsedd att utövas där.

(Jfr 10 kap. 6 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i 2 5 andra stycket och 45 tredje stycket 1 och 3 handelsre- gisterlagen är förebild för bestämmelsen i första stycket.

Enligt 25 andra stycket handelsregisterlagen skall en stiftelse söka regi- strering i handelsregistret innan den börjar utöva näringsverksamhet om stif- telsen skulle ha varit bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag. Ge- nom bestämmelsen i 6 5 första stycket utvidgas den i handelsregisterlagen fastlagda principen med undantag för det fall då stiftelsen utövar endast sådan näringsverksamhet som avses i 3 kap. 15 andra stycket till att gälla för all form av näringsverksamhet i stiftelser.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att en stiftelse som avser att utöva nä- ringsverksamhet och som inte redan tidigare är registrerad i stiftelseregistret är anmälningsskyldig till stiftelseregistret redan innan den blir bokförings-

skyldig.

Tredje stycket

Bestämmelsen i 3 5 tredje stycket handelsregisterlagen är förebild för be- stämmelsen i detta stycke. Genom bestämmelsen i 6 5 tredje stycket kan en stiftelse som avser att bedriva verksamhet i hela landet få ett rikstäckande skydd för sin firma (jfr vad som anförts i anslutning till 8 kap. 15).

7 5 Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller ändras någon annan uppgift som har registrerats om en stiftelse som utövar näringsverksamhet, skall stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering i stiftelseregistret.

(Jfr 10 kap. 8 5 promemorieförslaget)

Paragrafen har 135 första stycket handelsregisterlagen som förebild. Om en stiftelse upphör att utöva näringsverksamhet skall detta anmälas

Prop. 1993/949

till stiftelseregistret enligt 7 5. Att stiftelsen upphör med näringsverksamhe- ten är emellertid inte liktydigt med att den skall avföras ur stiftelseregistret. Stiftelsen är registreringsskyldig fram till dess att det finns en av revisorn granskad årsredovisning för den hela den tid stiftelsen varit bokföringsskyl- dig (angående frågan när en stiftelse som inte längre utövar näringsverksam- het upphör att vara bokföringsskyldig se vad som anförts i anslutning till 3 kap. 4 5 3', jfr vidare vad som sagts vid 10 kap. 3 5 första stycket 4).

8 & Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har införts i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrät- telser enligt 4 5. '

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.

(Jfr 10 kap. 9 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har 185 handelsregisterlagen och 18 kap. 25 aktiebolagslagen som förebild.

Kungörelseskyldigheten omfattar beslut om likvidation m.m. enligt 7 kap. (jfr 7 kap. 75 andra stycket, 13 5 första stycket samt 14 och 1555). Den om- fattar däremot inte meddelanden från tingsrätten enligt 10 kap. 4 5.

95

Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 85 skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe- terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.

(Jfr 10 kap. 10 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf har sin förebild i 19 5 handelsregisterlagen.

Bestämmelsen i 9 5 innebär att en tredje man presumeras ha kännedom om det som har blivit kungjort i Post- och Inrikes Tidningar. Därvid presu- meras han inte bara ha kännedom om det som faktiskt har kungjorts. Vid ändringar av i registret gjorda införingar presumeras sådan kännedom även om ändringens innebörd trots att kungörelsen i dylika fall endast anger änd- ringens art (jfr prop. 1984/85:38 s. 9). Presumtionen genombryts dock i de fall det framgår av omständigheterna att tredje man, t.ex. till följd av onor- malt avbrott i kommunikationerna, varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts. Om ett förhållande ännu inte kungjorts kan det, om det blivit eller borde ha blivit infört i registret, endast åberopas mot den som har känt till eller som borde ha känt till förhållandet i fråga (jfr prop. 1974:4 s. 246, 1986/8717 s. 263, Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s. 234 f samt Pettersson — Lundius, Handelsbolag/Årsredovisning, s. 51).

Av bestämmelsen följer att den som står i begrepp att träffa ett avtal med en stiftelse som utövar näringsverksamhet bör skaffa sig kännedom om vad som har kungjorts om stiftelsen fram till dagen för avtalsslutet.

10 5 I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur re- gistret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

(Jfr 10 kap. 11 5 promemorieförslaget)

I paragrafen erinras om reglerna i firmalagen rörande avförande av firma (jfr 165 första stycket handelsregisterlagen).

Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.

11 5 Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att en stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag eller annan författning i fråga om anmälan för registrering i stiftelseregistret.

Registreringsmyndigheten får därvid begära in handlingar eller upplys- ningar från stiftelsen och kan förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar till registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för registrering i stiftelsere- gistret.

Beslut om föreläggande får förenas med vite. Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om utdömande av vitet.

(Jfr 10 kap. 12 5 första stycket 1 och andra stycket promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i handelsregisterlagen, är utformad efter mönster av 9 kap. 3 5 första stycket.

Det är alltid en länsstyrelse som är registreringsmyndighet för en stiftelse. I regel är samma länsstyrelse även tillsynsmyndighet för stiftelsen. Det kan dock förekomma att en stiftelse som tillsynsmyndighet har en annan myndig- het än den länsstyrelse som är stiftelsens registreringsmyndighet (jfr vad som anförs i anslutning till 1 5 andra stycket).

Tillsynsmyndigheten för en stiftelse skall enligt regleringen i 9 kap. i prin- cip alltid ingripa mot en stiftelse som inte följer stiftelselagens bestämmelser i frågor som rör registrering. Om den myndighet som är tillsynsmyndighet inte också är registreringsmyndighet för samma stiftelse kan det emellertid vara lämpligare att det är den senare myndigheten som ingriper i dylika fall. Första stycket i 11 5 innehåller därför bl.a. regler om att registreringsmyn- digheten skall ingripa i fall då det kan antas att en stiftelse inte följer bestäm- melserna i denna lag i fråga om anmälan för registrering i stiftelseregistret. Om tillsynsmyndigheten ändå skulle ingripa i fall som nu berörts, bortfaller givetvis skyldigheten för registreringsmyndigheten att göra det (jfr i övrigt vad som anförts i anslutning till 9 kap. 35 första stycket).

Det bör uppmärksammas i sammanhanget att det endast är registrerings— myndigheten som har befogenhet att ingripa i fall då stiftelsen inte iakttar bestämmelser om registrering i stiftelseregistret vilka finns i andra författ- ningar än i stiftelselagen. Det bör också uppmärksammas i sammanhanget att bestämmelsen i förevarande stycke även gäller för stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 9 kap. 10 5.

Andra och tredje styckena

Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 4 5 första stycket 1 och 5 5 tredje stycket.

12 5 Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som använder ordet stiftelse i strid med 1 kap. 65 andra stycket att fortsätta med det. Förbudet får för- enas med vite.

(Jfr 10 kap. 125 första stycket 2 promemorieförslaget).

Enligt 1 kap. 6 5 andra stycket får ordet stiftelse endast användas av en stif- telse.

Bestämmelserna i 12 5, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att länsstyrelsen i Stockholms län får ingripa med förbud om någon använder ordet stiftelse i strid med bestämmelsen i 1 kap. 6 5 andra stycket. Med tanke på de gränsdragningssvårigheter som kan förekomma bör dock ett förbud meddelas bara när det är uppenbart att ordet används som beteck- ning för något som inte är en stiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till 10 kap. 1 5 första stycket).

En bestämmelse om överklagande av länsstyrelsens beslut finns i 135 tredje stycket.

13 5 Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till kam- marrätten.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registreringsmyn- digheten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om registreringsmyndigheten och dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är fråga om beslut enligt 125.

Första stycket

Till skillnad från motsvarande bestämmelseri t.ex. handelsregisterlagen och aktiebolagslagen innehåller första stycket i 13 5 inte någon bestämmelse om klagotidens längd. Det innebär att den som vill överklaga ett beslut av regi- streringsmyndigheten måste göra det inom den tid som anges i 235 andra stycket andra meningen förvaltningslagen (1986:223), dvs. inom tre veckor från den dag då han fick del av beslutet.

Ordningen enligt 13 5 första stycket med kammarrätt som första instans kan komma att ändras (se vad som anförts i anslutning till 9 kap. 115 första stycket).

Andra stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 115 tredje stycket.

Tredje stycket

I enlighet med Lagrådets förslag meddelas det i detta stycke en bestämmelse om överklagande av sådana beslut som avses i 125.

11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser

I detta kapitel finns regler om insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftel- ser. Skälen till att lagen innehåller regler om dessa särskilda stiftelseformer har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.2.

Regleringen i kapitlet innebär att bestämmelserna i stiftelselagen i stor ut- sträckning blir tillämpliga även på insamlingsstiftelser och kollektivavtals- stiftelser. Lagtekniskt sett har det ändå bedömts lämpligt att samla reglerna om dessa stiftelseformer i ett avslutande kapitel i lagen. I stiftelselagens inle- dande paragraf finns det en hänvisning till bestämmelserna i 11 kap.

Hänvisningar till US57

1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter efter ett upprop av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varak- tigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för- ordnandet.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el- ler stiftarna.

(Jfr promemorieförslaget 11 kap. 1 5)

I denna paragraf definieras imamlingsstifielsen. Någon motsvarighet till denna definition finns inte i gällande lagstiftning. Som har framhållits i den allmänna motiveringen är stiftelseformen som sådan dock ingen ny före- teelse.

För att en insamlingsstiftelse skall föreligga krävs bl.a. att det rör sig om insamling av kontanta medel. Insamlingar som endast avser kläder eller lös- Ören av annat slag faller utanför och leder således inte till att en insamlings- stiftelse bildas. Detta hindrar emellertid inte att många av stiftelselagens reg- ler bör kunna tillämpas analogiskt på en sådan insamling, särskilt i de fall då syftet med insamlingen är att få fram pengar till förmån för något särskilt ändamål.

En insamlingsstiftelse skall i regel främja sitt syfte genom att lämna kon- tanta bidrag. Det kan därvid vara så att stiftelsen fungerar som en renodlad avkastningsstiftelse, dvs. bidrag får endast lämnas ut den löpande avkast- ningen på de medel som samlats in. Det torde dock vara vanligare att de medel som samlas in mer eller mindre oavkortat används för att främja syf- tet. Det kan också förekomma insamlingar vars mål är att skapa nödvändiga resurser för verksamhet som skall bedrivas i stiftelsens egen regi, t.ex. sjuk-

Prop. 1993/949

vård. I sådana fall kanske det aktiva insamlingsarbetet avstannar när insam- lingen har nått ett resultat som medger att den tänkta verksamheten påbör- jas. Detta betyder emellertid inte att förmögenhetsbildningen därigenom förlorar sin karaktär av att vara insamlingsstiftelse. Det avgörande för vilken kategori en viss stiftelse tillhör är nämligen på vilket sätt den självständiga och självägande förmögenheten har tillskapats.

Första stycket

Punkt !

Bestämmelsen i denna punkt anger den grundläggande förutsättningen för att en insamlingsstiftelse skall komma till stånd. Enligt bestämmelsen skall det finnas ett förordnande (stiftelseförordnande) som ger uttryck för stifta- rens vilja att pengar, som inflyter efter ett upprop av honom, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål. Ända- målet skall därvid vara angivet med sådan grad av bestämdhet att förordnan- det går att verkställa. I annat fall får det inte någon rättsverkan över huvud taget (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 5 första stycket). Som krav på förordnandets innehåll ställs också upp att man vid tidpunkten för dess avgivande skall kunna slå fast att det av stiftaren bestämda ändamålet varak- tigt kommer att kunna främjas om pengar flyter in. Det krävs därför att än- damålet är av varaktig natur och att stiftaren inte i förordnandet har medde- lat andra föreskrifter som visar att det kommer att bli verksamt endast under en kortare tid (jfr återigen vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 5 första stycket).

Det nu senast sagda innebär att en insamling av pengar som sker i syfte att lindra nöden efter en viss naturkatastrof i regel inte är att betrakta som en insamlingsstiftelse. På samma sätt bör man också se saken om den vilja som kommit till uttryck i förordnandet innebär att insamlade medel skall överlämnas till någon annan — t.ex. till en fysisk eller juridisk person — när ett visst insamlingsresultat har uppnåtts. Den omständigheten att insamlade medel skall förbrukas i den takt de flyter in betyder däremot inte att kravet på varaktighet inte skall anses uppfyllt.

I analogi med vad som gäller för stiftelser enligt den allmänna definitionen skall den som bildar en insamlingsstiftelse med sitt förordnande ha avsett att de pengar som tillskjuts skall bilda en från mottagarens förmögenhet skild fönnögenhetsmassa eller en självständig förmögenhet. Har inte stiftaren meddelat föreskrifter i förordnandet som talar däremot, får en sådan avsikt som regel anses föreligga om kravet på varaktighet är uppfyllt (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 5 första stycket).

Enligt bestämmelsen i punkt 1 är det ett krav att stiftaren skall göra något slags upprop. Det kan vara lämpligt att det i stiftelseförordnandet anges vil- ket innehåll uppropet skall ha och i vilken form det skall ske, t.ex. genom annons i någon tidning. För att undvika i praktiken svårlösta gränsdragnings- problem är det emellertid enligt förevarande förslag - till skillnad från pro- memorieförslaget inte nödvändigt att stiftaren vänder sig till allmänheten med sitt upprop. Uppropet kan lika gärna vara riktat mot en mindre, sluten

krets, t.ex. alla anställda vid ett visst företag eller medlemmarna i en viss förening.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el- ler stiftarna (se andra stycket).

Punkt 2

Enligt denna punkt skall det'finnas ett åtagande från någon att ta emot de pengar som kan flyta in för förvaltning i enlighet med stiftelseförordnandet. Åtagandet (förvaltningsåtagandet) kan göras av en eller flera fysiska perso- ner eller av en juridisk person. För detta åtagande gäller inte något form- krav, men det kan ändå vara lämpligt att det tecknas på den handling där stiftelseförordnandet är intaget (jfr vad som anförts vid 1 kap. 2 5 andra stycket).

Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 19 55 är tillämpliga på insamlingsstiftelser (se bestämmelsen i 25 första stycket). Detta innebär vissa begränsningar i fråga om vem som i det enskilda fallet kan lämna det för stiftelsebildningen nödvändiga förvaltningsåtagandet. Om stiftelsen skall ha egen förvaltning, kan förvaltningsåtagandet inte lämnas av stiftaren ensam i fall då denne är en fysisk person och om stiftelsen skall ha anknuten förvaltning kan åtagan- det inte lämnas av stiftaren om denne är en juridisk person.

Andra stycket

Enligt bestämmelsen i andra stycket skall det till grund för en insamlingsstif- telse ligga ett skriftligt och av stiftaren eller stiftarna undertecknat stiftelse- förordnande. Stiftelseförordnandet torde i regel tas in i en för ändamålet sär- skilt upprättad handling.

Stiftclseförordnandet är den enda rättshandling som krävs från stiftarens sida för att få en insamlingsstiftelse till stånd. Om stiftaren eller stiftarna för egen del lämnar bidrag, saknar det således rättslig betydelse för själva stiftel- sebildningen. Det bör påpekas i detta sammanhang att det inte föreligger någon insamlingsstiftelse om det enligt förordnandet är meningen att de som lämnar penningbidrag just på grund därav skall erhålla inflytande över hur bidragen förvaltas (jfr allmänna motiveringen, avsnitt 2.1.1).

2 5 För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 555 samt 65 första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser, 3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 5 1 och 2, 75 första och tredje styckena och 8—11 55,

4 kap. (revision): 1—4 55, 6 5, 75 första—fjärde styckena, 8—1455, 155 första och andra styckena samt 16 5,

5 kap. (skadestånd): 1—3 55, 45 första—tredje styckena samt 5 5, 6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser, 8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1—9 55 och 11 5, samt 10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser. En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse. En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig. En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5 5 och 6 5 första stycket, 2—10 kap. samt andra och tredje styckena i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftel- ser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till för- mån för bestämda fysiska personer.

(Jfr 11 kap. 2 5 promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det regelsystem som till följd av bestämmelserna i paragrafen gäller för en insamlingsstiftelse.

Rättskapacitet m.m.

1. En insamlingsstiftelse har rättskapacitet. För stiftelsens förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar (1 kap. 45). Bestämmelsen i 1 kap. 4 5 gäller även för insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnan- det får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.

2. Av stiftaren meddelade föreskrifter skall följas vid förvaltningen av stif- telsens angelägenheter. Om föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2 kap. 15). Om av stiftaren meddelade ändamålsföreskrifter strider mot lag eller an- nan författning, är stiftelseförordnandet som sådant ogiltigt (jfr vad som an- forts i anslutning till 2 kap. 1 5).

Hänvisningar till US58

Förvaltningsfonner

1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera fysiska personer, har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk per- son föreligger anknuten förvaltning (2 kap. 25 första stycket).

2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåtagande bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 25 andra stycket).

3. Den juridiska person som har lämnat ett förvaltningsåtagande är förval- tare för stiftelsen (2 kap. 25 tredje stycket första meningen). I fall då staten har lämnat ett förvaltningsåtagande är stiftelsens förvaltare den statliga myn- dighet som lämnat åtagandet för statens räkning (2 kap. 25 tredje stycket andra meningen).

Styrelsens och förvaltarens ansvar

1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord- nandet följs (2 kap. 35 första stycket), om inte annat följer av bestämmel- serna i 2 kap. 35 andra och tredje styckena.

2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens förmögenhet är pla- cerad på ett godtagbart sätt, i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten skall vara placerad (2 kap. 45).

Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftaren eller förvaltaren m.fl. (2 kap. 6 5).

3. En insamlingsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 65 första stycket första meningen). Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon föreskrift om det (2 kap. 75). Namnet skall innehålla ordet insamlingsstiftelse (förevarande paragraf, andra stycket).

4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet (2 kap. 85).

Egen förvaltning

1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya ledamöter, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (2 kap. 95 första stycket).

2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal m.m. mellan ho- nom och stiftelsen (2 kap. 14 5).

3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma (2 kap.

165).

Anknuten förvaltning

1. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och stiftelsen (2 kap. 21 5 första stycket).

2. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma (2 kap. 23 5).

Bokföring, årsredovisning och revision

1. En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och skyldig att upprätta årsredovisning (förevarande paragraf, tredje stycket, 3 kap. 4 5 och 75 första stycket).

2. En insamlingsstiftelse skall alltid ha minst en kvalificerad revisor (4 kap. 4 5).

3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader efter räkenskaps- årets utgång avlämna årsredovisningen till revisorn (3 kap. 105 första stycket).

4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen eller förvaltaren till tillsynsmyndigheten sända en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen (3 kap. 11 5).

Skadestånd m.m.

1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig att ersätta stiftel- sen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 15).

2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller förvaltaren entledi- gas från sitt uppdrag (9 kap. 6 5). Exempel på misskötsamhet kan vara att styrelsen eller förvaltaren utfärdar ett upprop med vädjan om bidrag till stif- telsen men gör det till förmån för en destinatärskrets som inte omfattas av stiftelsens ändamål.

Ändring m.m. i sa:/telseförordnandet

1. Föreskrifterna i förordnandet till en insamlingsstiftelse får ändras eller upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om i 6 kap. angivna förutsätt- ningar föreligger.

2. En insamlingsstiftelse har vid inrättandet inte någon förmögenhet. Härav följer att den princip som hittills har ansetts vara ett uttryck för gäl- lande rätt inom stiftelseområdet — att en stiftelse är upplöst när det med så- kerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad (jfr vad som anförts i anslutning till 7 kap. 18 5) — inte kan gälla för insamlingsstiftelser. Mot bakgrund av det anförda föreskrivs i stället i förevarande paragraf, fjärde stycket att en insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat till- gångar under en sammanhängande tid av två år. Denna bestämmelse gäller även för insamlingsstiftelser vilkas tillgångar får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer (jfr femte stycket). Bestämmelsen i fjärde stycket gäller vid sidan av andra regler i stiftelselagen om upplösning av stif- telser, vilka är tillämpliga också på insamlingsstiftelser (se 7 kap. 13 och

1855).

Tillsyn och registrering

1. En insamlingsstiftelse står under tillsyn av en tillsynsmyndighet (9 kap. 1 5). En insamlingsstiftelse är föremål för återkommande kontroll. Detta gäl- ler även om stiftaren iförordnandet föreskrivit att stiftelsen inte skall stå un- der tillsyn. Bestämmelserna i 9 kap. 105 första stycket är nämligen inte till- lämpliga på insamlingsstiftelser.

2. Eftersom en insamlingsstiftelse alltid är skyldig att upprätta årsredovis- ning skall den också alltid vara registrerad (10 kap. 1 5).

3 5 En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att

1. en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kol- lektivavtal förordnar att pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett be- stämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för- ordnandet.

(Jfr 11 kap. 3 5 promemorieförslaget)

I denna paragraf definieras kollektivavtalsstiftelsen. Någon motsvarighet till denna definition finns inte i gällande lagstiftning. Som har framhållits i den allmänna motiveringen är stiftelseformen som sådan dock ingen ny före- teelse (se avsnitt 2.2.2).

Definitionen av kollektivavtalsstiftelsen och insamlingsstiftelsen överens- stämmer i stort sett. För att en kollektivavtalsstiftelse skall föreligga krävs det dock att stiftelseförordnandet är intaget i ett kollektivavtal. Med kollek- tivavtal avses enligt 235 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ett skriftligt avtal mellan å ena sidan en arbetsgivarorganisation eller arbets- givare och å andra sidan en arbetstagarorganisation, om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och ar-

betstagare. Enligt bestämmelsen i 3 5 krävs att det skall vara fråga om ett kollektivavtal som har träffats mellan en arbetsgivarorganisation och en cen- tral arbetstagarorganisation. Detta innebär att avtalet på arbetstagarsidan måste vara träffat på förbundsnivå (jfr 65 andra stycket lagen om medbe- stämmande i arbetslivet).

4 5 För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 55 och 65 första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser, 3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.):4 5 1 och 2, 75 första och tredje styckena, 8—10 55 och 12 5,

4 kap. (revision): 1—4 55, 6 5, 7 5 första-tredje styckena och 8—16 55, 5 kap. (skadestånd): 1—3 55, 45 första stycket 1—4, andra och tredje styck- ena och 5 5,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser, 8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser, 9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 55, 35 andra stycket, 55 första stycket 1, 65 första och andra styckena, 7 och 855, 105 andra stycket och 115, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser. Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen genom skriftlig överenskommelse ändra eller upphäva stiftelseförordnandet. Vad som anges i 2—10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga om en kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har meddelats genom en sådan överenskommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif- telse.

En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid tillämpning av 3 kap. 125 och 4 kap. 15 5 skall en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 105 första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

(Jfr 11 kap. 4 och 5 55 promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella j ämkningar utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det regelsystem som till följd av bestämmelserna i denna paragraf gäller för en kollektivavtalsstif- telse.

Rättskapacitet m.m.

1. En kollektivavtalsstiftelse har rättskapacitet. För stiftelsens förpliktel- ser svarar endast stiftelsens tillgångar (1 kap. 4 5).

2. Av stiftarna meddelade föreskrifter skall följas vid förvaltningen av stif- telsens angelägenheter. Om föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2 kap. 1 5).

Hänvisningar till US61

Förvaltningsforrner

1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera fysiska personer, har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk per- son, föreligger anknuten förvaltning (2 kap. 2 5 första stycket).

2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåtagande bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2 5 andra stycket).

3. Den juridiska person som har lämnat ett förvaltningsåtagande är förval- tare för stiftelsen (2 kap. 2 5 tredje stycket första meningen).

Styrelsens och förvaltarens ansvar

1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord- nandet följs (2 kap. 3 5 första stycket), om inte annat följer av bestämmel- serna i 2 kap. 3 5 andra och tredje styckena.

2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens förmögenhet är pla- cerad på ett godtagbart sätt, i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten skall vara placerad (2 kap. 4 5). Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftarna eller förvaltaren m.fl. (2 kap. 6 5).

3. En kollektivavtalsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 6 5 första stycket första meningen). Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon föreskrift om det (2kap. 75). Namnet skall innehålla ordet kollektivavtalsstiftelse (föreva- rande paragraf, tredje stycket).

4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet (2 kap. 85).

Egen förvaltning

1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya ledamöter, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (2 kap. 95 första stycket).

2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal m.m. mellan ho— nom och stiftelsen (2 kap. 14 5).

3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma (2 kap.

165).

Anknuten förvaltning

1. Ingen av stiftarna kan vara förvaltare (2 kap. 195 andra stycket första meningen).

2. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal m.m. mellan honom och stiftelsen (2 kap. 21 5).

3. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och finna (2 kap. 23 5).

Bokföring, årsredovisning och revision

1.En kollektivavtalsstiftelse är utan undantag bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och skyldig att upprätta årsredovisning (förevarande para- graf, fjärde stycket, 3 kap. 4 5 och 7 5 första stycket).

2. En kollektivavtalsstiftelse skall alltid ha minst en kvalificerad revisor (4 kap. 45).

3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader efter räkenskaps- årets utgång avlämna årsredovisningen till revisorn (3 kap. 105 första stycket).

4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen eller förvaltaren hålla årsredovisningen tillgänglig för den som vill ta del av den (förevarande paragraf, fjärde stycket andra meningen och 3 kap. 12 5 andra meningen).

Skadestånd m.m.

1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig att ersätta stiftel- sen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 15).

2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller förvaltaren entledi- gas från sitt uppdrag (9 kap. 6 5).

Ändring m. m. i stiftelseförordnandet

1.1 den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.7.1) uttalades det att det för ändring m.m. av ett stiftelseförordnande bör gälla i princip samma förutsätt- ningar för alla former av stiftelser. Samtliga bestämmelser i 6 kap. är därför tillämpliga på kollektivavtalsstiftelser.

Som också uttalades i den allmänna motiveringen bör det dock i fråga om kollektivavtalsstiftelser finnas möjlighet att awika från stiftelselagens regle- ring av förutsättningarna för ändring m.m. av ett stiftelseförordnande. Skä- let för detta är att det, med hänsyn till den roll kollektivavtalsstiftelserna är avsedda att ha, bör vara möjligt för stiftarna att i samspel med stiftelsen an- passa föreskrifterna för stiftelsen till den utveckling som sker i samhället. Det kan t.ex. ske organisatoriska förändringar på arbetstagarsidan som inne- bär att en viss grupp destinatärer som hittills har omfattats av en äldre kol- lektivavtalsstiftelses ändamålsbestämmelser upphör att göra det. För att en sådan grupp arbetstagare inte skall bli utan skydd vid t.ex. uppsägningar på grund av arbetsbrist kan det krävas att det sker ett upphävande av ändamålet för en del av den ifrågavarande stiftelsens förmögenhet i syfte att överföra denna till en annan kollektivavtalsstiftelse. En sådan åtgärd skulle emellertid vara tillåten enligt bestämmelserna i 6 kap. endast om ändamålet för den förra stiftelsen inte längre kan följas.

Mot bakgrund av det nu anförda föreskrivs det i 4 5 (se andra stycket, första meningen) att stiftarna och stiftelsen utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. genom skriftlig överenskommelse får ändra eller upphäva stiftelse- förordnandet. Enligt andra meningen i samma stycke skall vad som anges i 2—10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande i fråga om en kollektivav- talsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har meddelats genom en sådan överenskommelse.

2. En kollektivavtalsstiftelse har vid inrättandet inte någon förmögenhet. Härav följer att den princip som hittills har ansetts vara ett uttryck för gäl-

lande rätt inom stiftelseområdet — att en stiftelse är upplöst när det med så— kerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad (jfr vad som anförts i anslutning till 7 kap. 18 5) — inte kan gälla för kollektivavtalsstiftelser.

Mot bakgrund av det anförda gäller enligt 4 5 (se femte stycket) i stället att en kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år. Denna regel gäller vid sidan av andra reg- ler i stiftelselagen om upplösning av stiftelser, vilka är tillämpliga även på kollektivavtalsstiftelser (se 7 kap. 13 och 18 55).

Tillsyn och registrering

1. En kollektivavtalsstiftelse står under tillsyn av en tillsynsmyndighet (9 kap. 1 5). Den är aldrig föremål för återkommande kontroll. 2.1 fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och skyldigheter gäller samma reglering som för stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 9 kap. 10 5.

3. Eftersom en kollektivavtalsstiftelse alltid är skyldig att upprätta årsre- dovisning skall den också alltid vara registrerad (10 kap. 15).

4.2 Förslaget till lag om införande av stiftelselagen

I denna lag finns bl.a. bestämmelser om tidpunkten för stiftelselagens ikraft- trädande och om stiftelselagens tillämplighet på äldre stiftelser. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.9.

Flertalet bestämmelser i denna promulgationslag saknar motsvarighet i promemorieförslaget.

1 5 Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

(Jfr första punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)

Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör stiftelselagen träda i kraft vid ett kalenderårsskifte. Enligt denna bestämmelse träder stiftelsela- gen och förevarande lag i kraft vid årsskiftet 1994/1995.

25 Genom stiftelselagen (1994: 000) upphävs lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser med de begränsningar som följer av denna lag.

(Jfr första punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)

I vissa fall skall tillsynslagen övergångsvis vinna tillämpning på äldre stiftel- ser även efter stiftelselagens ikraftträdande (angående begreppet äldre stif- telser, se 4 5). Dessa fall regleras i 95 första stycket och 13 5.

De kungliga cirkulären från den 24 april 1788, 10 oktober 1806 och 13 juli 1809 torde kunna upphävas samtidigt med att stiftelselagen träder i kraft (jfr 225 tillsynslagen; jfr även promemorian s. 290, SOU 1987:4 s. 121 ff samt Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 86).

3 5 En förmögenhetsbildning som har tillkommit före ikraftträdandet och som närmast dessförinnan uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på stiftelse- bildning skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu sagts gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde formkravet en- ligt 1 kap. 35 eller 11 kap. 15 stiftelselagen eller kravet enligt 1 kap. 25 . samma lag på att egendomen skall ha avskilts.

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar under vilka förutsättningar en före stiftelselagens ikraftträdande tillkommen förmögenhetsbildning (äldre fönnögenhetsbildning) skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen.

Utgångspunkten för bestämmelserna är att förmögenhetsbildningar som kanske sedan länge behandlats som stiftelser av domstolar eller andra myn- digheter inte till följd av den nya lagen skall förlora sin status som stiftelse. Till skillnad från vad Lagrådet föreslagit innefattar emellertid inte bestäm- melsen i andra meningen något krav på att en förmögenhetsbildning närmast före ikraftträdandet var att anse som stiftelse enligt då gällande rätt för att den skall kunna anses som en stiftelse i stiftelselagens mening. De av Lagrå- det påtalade riskerna för att den lösning som här föreslås kan få den märkliga konsekvensen att förordnanden som inte uppfyller formkravet och inte hel- ler lett till avskiljande av egendom skulle anses som giltiga stiftelsebildningar även när de inte godtas som stiftelser enligt gällande rätt har fått stå tillbaka till förmån för intresset av att regleringen blir enkel, ett intresse som knap- past kan anses tillgodosett om man ivarje enskilt fall tvingas ta ställning till den närmare innebörden av stiftelsebegreppet enligt nu gällande rätt.

Första meningen

Enligt bestämmelsen i denna mening, som i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag, skall en äldre förmögenhetsbildning anses som stif- telse enligt stiftelselagen om den närmast före ikraftträdandet uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på stiftelsebildning enligt någon av den lagens tre definitioner.

Andra meningen

Bestämmelsen i denna mening, som till viss del redan kommenterats, bety- der att en äldre förmögenhetsbildning kan anses som en stiftelse enligt stif- telselagen trots att den närmast före ikraftträdandet inte uppfyller alla stif- telselagens krav på stiftelsebildning. Principiellt sett gäller detta i följande tre fall:

1. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel- selagens krav på stiftelsebildning enligt den lagens allmänna definition av detta begrepp utom vad avser kravet på att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren. ' Exempel: En förmögenhetsbildning som har tillkommit i enlighet med ett muntligt stiftelseförordnande skall anses som en stiftelse enligt stiftelsela- gen.

2. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel-

selagens krav på stiftelsebildning enligt den lagens allmänna definition av detta begrepp utom vad avser kravet på att besittningen av den egendom som förmögenhetsdispositionen omfattar har övergått på den som lämnat förvaltningsåtagandet.

Exempel A: En förmögenhetsbildning som närmast före ikraftträdandet utgörs av endast en benefik fordran på stiftaren skall anses som en stiftelse enligt stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet.

Exempel B: Det förhållandet att man efterger kravet på att besittningen av den egendom som förmögenhetsdispositionen omfattar skall ha övergått till den som lämnat förvaltningsåtagandet medför att man vid bedömningen av om varaktighetsrekvisitet är uppfyllt eller inte får beakta utfästelser om ytterligare bidrag till stiftelsen vilka stiftaren utställt vid förmögenhetsbild- ningens tillkomst. Härav följer att sådana förmögenhetsbildningar som till- förs nya resurser allteftersom förbrukning sker (s.k. anslagsstiftelser) i det enskilda fallet kan vara att betrakta som stiftelser enligt stiftelselagen.

3. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel- selagens definition på insamlingsstiftelse utom vad avser kravet på att stiftel- seförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren. Exempel: En förmögenhetsbildning som t.ex. tillkommit på grund av ett upprop som innefattar vädjan om bidrag till ett visst ändamål skall anses som en insamlingsstiftelse även om uppropet inte är undertecknat av stiftaren (jfr prop. 1929:83 5.94).

45 För förmögenhetsbildningar som enligt 35 skall anses som stiftelser enligt stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller stiftelselagen (1994:000) med de be- gränsningar som följer av denna lag.

För församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär gäller endast bestämmelsernai 1 kap. 4 5 stiftelselagen.

Första stycket

Bestämmelser som innefattar begränsningar i fråga om stiftelselagens till- lämpning på äldre stiftelser finns bl.a. i 6, 7 och 10 55 förevarande lag.

Andra stycket

Bestämmelsen har tagits in i denna lag på förslag av Lagrådet. Terminologin i bestämmelsen anknyter till den som bl.a. finns i 41 kap. 25 kyrkolagen (1992:300).

Den egendom som berörs av bestämmelsen i andra stycket härrör ur- sprungligen från enskilda (donerad eller insamlad). Det finns även andra av enskilda bildade stiftelser som främjar kyrkan och dess verksamhet på annat sätt än genom att tillhandahålla gudstj änstlokaler eller medel för lön åt präs- ter. Stiftelser av detta senare slag omfattas dock inte av bestämmelsen i detta stycke.

Jämför i övrigt allmänna motiVeringen avsnitt 2.2.3.

5 5 En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdandet är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall anses vara stiftelsens styrelse.

En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträ- dandet är ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet som yt- terst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juri- diska personen eller den statliga myndigheten skall anses vara stiftelsens för- valtare.

Som berörts i den allmänna motiveringen måste denna lag innehålla bestäm- melser som dels klarar ut vilken förvaltningsform en äldre stiftelse skall an- ses ha, dels ger besked om vem som skall anses vara stiftelsens styrelse vid egen förvaltning resp. stiftelsens förvaltare vid anknuten förvaltning. Be— stämmelser i dessa frågor meddelas i denna paragraf. Bestämmelserna kny- ter an till den gränsdragning som finns i tillsynslagen mellan stiftelser som har en särskilt inrättad styrelse och stiftelser vilkas styrelse utgörs av styrel- sen för en juridisk person eller av en statlig eller kommunal myndighet.

6 5 Bestämmelserna i 2 kap. 65 stiftelselagen (1994:000) tillämpas inte i fråga om lån som har lämnats eller säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.

Paragrafen innefattar en begränsning i fråga om stiftelselagens tillämpning på äldre stiftelser. Av bestämmelsen i paragrafen följer att stiftelselagens regler om låneförbud m.m. i fråga om äldre stiftelser skall tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter stiftelselagens ikraftträdande.

7 5 Bestämmelserna i 2 kap. 105 och 19 5 andra stycket stiftelselagen (1994:000) om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara styrelse och att stiftaren inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid ikraftträ- dandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare för stiftelsen.

Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 12 5 för äldre stiftelser och för stiftelser som bildats efter ikraftträdan- det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät- tats före ikraftträdandet.

Första stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 6 5.

Andra stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 2 kap. 125 stiftelselagen.

Det är inte ovanligt med föreskrifter i stiftelseförordnanden av innebörd att en eller ytterligare någon styrelseledamot skall ha vetorätt, i en familje- stiftelse t.ex. de ledamöter som inte är medlemmar i släkten. Det har inte ansetts lämpligt att låta bestämmelserna i 2 kap. 12 5 bli tvingande för äldre

stiftelser eftersom man i så fall skulle kunna riskera att rubba sådana makt- förhållanden som stiftaren byggt in i stiftelseförordnandet. Bestämmelsen i 7 5 andra stycket gäller också för stiftelser som har bildats efter ikraftträdan- det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät- tats före ikraftträdandet (”äldre” testamentsstiftelser).

3 5 I fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår till- lämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (1994:000) från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994. Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som stämmer överens med bestämmelserna i 3 kap. stiftel- selagen.

Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall bestämma värdet av stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 65 stiftelselagen vid ingången av det räken- skapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 15 samma lag.

I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges resultat- och balans- räkningar eller koncernresultat- eller koncernbalansräkningar för det räken- skapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3 kap. gäller för stiftelsen.

Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftel- selagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda be- stämmelser i stiftelselagen.

(Jfr andra punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)

Första stycket

Det har ansetts lämpligt att bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (om bokföring och årsredovisning m.m., revision resp. registrering) inte bör- jar tillämpas på äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår förrän från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter ut- gången av år 1994 (jfr 13 och 1655).

Andra stycket

När bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen blir tillämpliga på en äldre stif- telse blir stiftelsen, om den utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse, omedelbart bokföringsskyldig på grund av bestämmelsen i 3 kap. 1 5. I annat fall måste det utredas närmare om stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3kap. 25 första stycket '2 eller endast skyldig att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 5. Bestämmelsen i förevarande stycke ålägger därför stiftelsens sty- relse eller förvaltare att bestämma värdet på stiftelsens tillgångar enligt 3kap. 65 vid ingången av det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994.

Hänvisningar till US62

Tredje stycket

I enlighet med vad Lagrådet förordat meddelas det i detta stycke en bestäm- melse som innebär att äldre stiftelser aldrig kan bli tvungna att göra upp räk-

ningar enligt stiftelselagens bestämmelser för det räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3 kap. gäller för stif- telsen.

Fjärde stycket

I detta stycke meddelas det en bestämmelse som också förordats av Lagrå- det. Den innebär att den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår sorn föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmel- serna i 4 kap. stiftelselagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda bestämmelser i stiftelselagen. En stiftelse som anlitar en lek- mannarevisor och som enligt stiftelselagen är skyldig att ha kvalificerad revi- sor när bestämmelserna i 4 kap. blir tillämpliga på den kan alltså låta lek- mannarevisorn slutföra sitt uppdrag.

9 5 Ifråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller underlå- tenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6 5 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod under till- syn enligt nämnda lag.

I mål om entledigande enligt 9 kap. 65 stiftelselagen (1994:000) får den som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådana handlingar eller underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet. Detta gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan "talan som avses i 75 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

Jämför vad som anförts i anslutning till 6 5.

Bestämmelsen iandra styckets andra mening berör äldre stiftelser som en- ligt 5 5 första stycket skall anses ha egen förvaltning. Bestämmelsen innebär att den som enligt 9 kap. 65 stiftelselagen väcker talan om entledigande av en styrelseledamot i en sådan stiftelse till stöd för sin talan får åberopa hand- ling eller underlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet om han då hade rätt att föra talan om entledigande enligt 7 5 tillsynslagen.

10 5 Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes- tamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en bestämmelse som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en av stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmelsen ha samma giltighet som enligt äldre rätt.

Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon annan än styrelsen eller förvaltaren får fatta beslut för stiftelsens räkning i frågor som avses där gäller inte 2 kap. 3 5 första stycket.

Även bestämmelserna i denna paragraf innefattar ett undantag från den i 45 första stycket uppställda principen att stiftelselagen skall gälla fullt ut för äldre stiftelser. Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga också på ”äldre” testamentsstiftelser.

Bestämmelsen i första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets för-

slag. Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i det till Lagrådet remitterade förslaget.

Första stycket

Som tidigare framhållits i allmänna motiveringen (se avsnitt 2.1.1 och 2.7.1) förekommer det inte så sällan stiftelseförordnanden med föreskrifter som in- nebär t.ex. att stiftaren eller stiftelsens styrelse har rätt att ändra eller upp- häva föreskrifterna i förordnandet. Sådana föreskrifter eller ändringsförbe- håll innebär i regel att det principiella kravet på tillstånd av myndighet för att få ändra m.m. i ett stiftelseförordnande bortfaller. Den verkan som för- behåll av detta slag nu anses ha kommer emellertid att begränsas väsentligt genom den nya stiftelselagen (se 6 kap. 3 5 första stycket stiftelselagen).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att ett ändringsförbehåll i stif- telseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en ”äldre” testamentsstiftelse skall ha samma giltighet efter stiftelselagens ikraftträdande som före. Härav följer att bestämmelserna i 6 kap. 1 och 3 55 stiftelselagen inte får någon betydelse för stiftelser av nu berört slag så länge ändringsförbehållet kvarstår i stiftelseförordnandet.

Andra stycket

Ett ändringsförbehåll kan vid egen förvaltning t.ex. innebära att någon an- nan än styrelsen får fatta beslut om ändring m.m. med för styrelsen bindande verkan. Ett ändringsförbehåll kan vidare innebära att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett beslut om ändring m.m. skall få fattas. Be- stämmelsen i andra stycket innebär att styrelsen i sådana fall inte kan göras ansvarig för beslut som fattas utan att föreskrivna förutsättningar föreligger.

11 5 Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av rege- ringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av stif- telselagen (1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.

Regeringen, Kammarkollegiet och länsstyrelserna har i åtskilliga fall fast- ställt föreskrifter för äldre stiftelser. Vanligen rör det sig om föreskrifter som finns intagna i stadgar för stiftelsen (jfr 5 5 tillsynslagen). I fråga om stiftelser som bildats av staten kan det också röra sig om föreskrifter som utfärdats av regeringen i förordningsform (jfr t.ex. SFS 1993:31). Genom bestämmelsen i 11 5 jämställs föreskrifter av nu nämnt slag med föreskrifter i ett stiftelseför- ordnande. Detta betyder bl.a. att dylika föreskrifter skall följas vid förvalt- ningen av stiftelsen (se 2 kap.-1 5 stiftelselagen) och att de är underkastade samma skydd mot ändring m.m. som föreskrifter i ett stiftelseförordnande (se 6 kap. stiftelselagen).

12 5 Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes- tamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift om

Hänvisningar till US64

Prop. 1993/949

att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen av stiftelsela- gen (1994:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den lagen. Detsamma skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter stiftelsens bildande men före ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall vara un- dantagen från tillsyn enligt tillsynslagen (1929:116).

Första meningen

Enligt stiftelselagen gäller det en speciell tillsynsordning i fall då stiftelsen enligt en av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelad föreskrift skall vara undantagna från tillsyn enligt stiftelselagen (se 9 kap. 10 5). Enligt bestäm- melsen i 12 5 skall vid tillämpningen av stiftelselagen en av stiftaren avseende en äldre stiftelse meddelad föreskrift om undantag från tillsyn enligt tillsyns- lagen jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt stiftelselagen. Be- stämmelsen gäller även för ”äldre” testamentsstiftelser.

Andra meningen

Tillsynslagen anses innebära att stiftaren kan undanta ”sin” stiftelse från till— syn även efter det att stiftelsen har bildats (se Hessler i Festskrift tillägnad Halvar Sundberg, s. 184 ff). I andra meningen meddelas det därför en be- stämmelse som jämställer även sådana undantag med undantag från tillsyn enligt stiftelselagen. Enligt bestämmelsen är det dock ett krav att undantaget har meddelats före stiftelselagens ikraftträdande.

13 5 Bestämmelserna i 14 5 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall tilläm- pas i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter ikraftträ- dandet.

(Jfr andra punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)

Bestämmelsen i denna paragraf gäller endast äldre stiftelser som vid ut- gången av år 1994 står under tillsyn enligt tillsynslagen.

Enligt 14 5 tillsynslagen skall styrelsen för en stiftelse som står under tillsyn föra räkenskaper m.m. samt årligen sända in ett sammandrag av räkenska- perna till länsstyrelsen. Förevarande bestämmelse innebär för en stiftelse som har kalenderåret som räkenskapsår att stiftelsen skall avsluta räkenska- perna och därefter sända in sammandraget av dem till länsstyrelsen inom tre månader efter räkenskapsårets slut. Om stiftelsen däremot har ett annat rä- kenskapsår än kalenderår, skall stiftelsen efter stiftelselagens ikraftträdande fortsätta att föra räkenskaper på sätt som föreskrivs i 145 tillsynslagen för återstående del av räkenskapsåret. Stiftelsen skall därefter avsluta räkenska- perna och sända in sammandraget av dem till länsstyrelsen inom tre månader efter räkenskapsårets slut.

Bestämmelsen i 13 5 korresponderar med bestämmelsen i 8 5, som bl.a. innebär att bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen skall börja tillämpas be- träffande äldre stiftelser först från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994.

14 5 Om en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före ikraftträdandet står under tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som ett beslut enligt 9 kap. 15 andra stycket den lagen.

Det förekommer att stiftelser efter beslut av regeringen står under tillsyn av annan myndighet än en länsstyrelse (jfr Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 89). Tillsynslagen gäller inte i sådana fall.

Bestämmelsen i 14 5 innebär att en myndighet som med stöd av ett av rege- ringen före ikraftträdandet meddelat beslut utövar tillsyn över en viss stif- telse efter ikraftträdandet kommer att betraktas som tillsynsmyndighet för denna stiftelse med de befogenheter och skyldigheter som följer av stiftelse- lagen.

15 5 En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkortning av det får behålla detta ord eller denna förkortning i sitt namn även efter stiftelselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens sty- relse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som gjorts före den 1 juli 1995.

Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

En ideell förening kan ha ordet stiftelse i sitt namn. Paragrafen innefattar en möjlighet för ideella föreningar som har ordet stiftelse i sitt namn att efter stiftelselagens ikraftträdande få behålla detta ord i namnet. Dispens från det i 1 kap. 6 5 andra stycket stiftelselagen intagna förbudet mot att andra än stiftelser använder ordet stiftelse i sitt namn meddelas av länsstyrelsen på ansökan av föreningen.

En ansökan om dispens kan inte slutligt prövas före dagen för stiftelsela- gens ikraftträdande. På förslag av Lagrådet har därför bestämmelsen utfor- mats så att en förening får behålla sitt namn under en övergångstid då ansök- ningen kan prövas.

Ordningen med kammarrätt som första instans kan komma att ändras (se vad som anförts i anslutning till 9 kap. 11 5 första stycket stiftelselagen).

165 En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra anmälan för registrering enligt 10 kap. 2 5 första stycket 1 eller 6 5 stiftelselagen (1994:000) tidigare än en månad efter det att bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev tillämpliga på stiftelsen.

Bestämmelsen i denna paragraf, som i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att en äldre stiftelse från den dag då bestämmel— serna i 10 kap. stiftelselagen blir tillämpliga på den (jfr 8 5 första stycket före- varande lag) har en månad på sig att anmäla sig för registrering. Bestämmel- sen kommer framför allt att ha betydelse för sådana äldre stiftelser som ut- övar näringsverksamhet när bestämmelserna i 10 kap. börjar gälla för stiftel- sen.

4.3. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.5 . Änd- ringen i 11 kap. 5 5 brottsbalken innebär att även den som åsidosätter bok- föringsskyldighet enligt stiftelselagen eller enligt tryggandelagen kan dömas för bokföringsbrott.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Förslaget hari den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.1. Fler- talet ändringar i lagen föranleds av att tillsynslagen upphävs och innebär inte några sakliga nyheter i förhållande till gällande ordning.

95

I denna paragraf förs det in ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen i stycket följer att en pensionsstiftelse skall ha ett namn och att namnet skall innehålla ordet pensionsstiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 6 5 andra stycket stiftelselagen).

10a5

Genom denna bestämmelse slås fast att styrelsen för en pensionsstiftelse bär ansvaret för placeringen av stiftelsens förmögenhet och för användningen av stiftelsens medel. Pensionsstiftelsens förmögenhet skall enligt bestämmelsen vara placerad på ett nöjaktigt sätt. I den delen har bestämmelsen sin direkta förebild i 15 5 tillsynslagen (ang. begreppet nöjaktigt — se NJA II 1929 s. 289; jfr även RÅ 1979 ref. 29)

15.5

I paragrafens förSta stycke förs det in en bestämmelse av innebörd att en pensionsstiftelses tillgångar skall värderas med tillämpning av 3 kap. 65 stif- telselagen i fall då man skall fastställa om stiftelsen har överskott på kapitalet eller inte (jfr Lagrådets påpekande i anslutning till 17 35 förevarande lag; jfr även Helmers-Ekström, Pensionering i företagens egen regi, tredje omarbe- tade uppl., s. 86 ff, och Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s. 71 ff).

17s samt 1711—1755

Bestämmelserna i första och andra styckena i nuvarande 17 5 ändras endast i språkligt avseende. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke flyttas efter viss språklig bearbetning till 17 b 5.

1 17 a 5 förs det in bestämmelser som innebär dels att pensionsstiftelser utan undantag blir bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125) dels att pensionsstiftelser skall upprätta årsredovisning på grundval av årsbokslu- tet enligt bokföringslagen med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främ- jats under räkenskapsåret.

Jämför i övrigt vad som anförts i anslutning till 15 5.

18a5

Enligt denna paragraf skall bl.a. bestämmelserna i 5 kap. stiftelselagen om skadestånd tillämpas i fråga om pensionsstiftelser. I jämförelse med gällande rätt införs därigenom den nyordningen att en styrelseledamot blir ansvarig för ekonomisk skada som tillfogas en tredje man genom åsidosättande av de för stiftelsen gällande föreskrifterna eller av tryggandelagen. En annan ny- het är att det införs bestämmelser om skadeståndsansvar för en pensionsstif- telses revisor.

275

I denna paragraf förs det in ett nytt tredje stycke, som innebär att en perso- nalstiftelse alltid skall ha ett namn som innehåller ordet personalstiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 65 andra stycket stiftelselagen).

305

Genom ändringen i denna paragraf blir de nya bestämmelserna i 10a5 till- lämpliga även på personalstiftelser. De nya bestämmelserna i 17 a—b 55 och 18 35 skall givetvis också tillämpas på personalstiftelser. För att uppnå detta är det dock inte nödvändigt med någon ändring i 30 5.

315

I denna paragraf förs det in fyra nya stycken.

Hänvisningar till S4-4

Innehållet i de nya andra—fjärde styckena svarar i sak mot 35 första stycket andra meningen samt 4 och 2155 tillsynslagen.

En tryggandestiftelse som vid ikraftträdandet har fullgjort sin anmälnings- plikt enligt tillsynslagen behöver inte göra någon ny anmälan enligt den nya bestämmelsen i paragrafens andra stycke. Någon särskild bestämmelse om detta har emellertid inte bedömts vara nödvändig.

Bestämmelsen i det nya femte stycket har motsvarighet i 9 kap. 25 och 10 kap. 1 5 fjärde stycket stiftelselagen. Jämför vad som sagts i anslutning till dessa bestämmelser och vad som anförts i avsnitt 2.11 i allmänna motive- ringen.

325

Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen ändras. Dessutom tillförs para- grafen två nya stycken.

Bestämmelsen i första stycket är utformad efter mönster av 9 kap. 3 5 första stycket stiftelselagen. Jämför vad som anförts i anslutning till den be- stämmelsen.

Den nya bestämmelsen i paragrafens andra stycke är utformad efter möns- ter av 9 kap. 35 andra stycket stiftelselagen.

Den nya bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär bl.a. att tillsyns- myndigheten alltid har rätt att i kontrollsyfte begära information av en tryg- gandestiftelse. En tryggandestiftelse skall för övrigt varje år sända sin årsre-

Prop. 1993/9419

dovisning och revisionsberättelse till tillsynsmyndigheten (se 17 b 5). En tryggandestiftelse är alltså föremål för återkommande kontroll. När det gäl- ler denna kontroll bör det påpekas att det åligger tillsynsmyndigheten att granska de handlingar som stiftelsen sänder in till myndigheten. Någon sär- skild bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet i detta avseende har emellertid inte ansetts nödvändig (jfr vad som anförts vid 9 kap. 4 5 stiftelse- lagen).

335

I denna paragraf har på Lagrådets förslag samlats alla bestämmelser om överklagande av beslut enligt tryggandelagen.

Övergångsbestämmelsema till lagändringarna i tryggandelagen har i samtliga fall sina direkta motsvarigheter i lagen (1994:000) om införande av stiftelse- lagen (1994:000).

4.5 Förslaget till lag om ändring i permutationslagen (1972:205)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.2. Änd- ringen i lagen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att stiftelser på vilka bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen blir tillämpliga vid stiftelselagens ikraftträdande undantas från permutationslagens tillämp- ningsområde.

När det gäller stiftelseförordnanden kommer permutationslagen efter ikraftträdandet att gälla i mycket begränsad utsträckning. Den kommer såle- des att gälla endast för stiftelseförordnanden som ligger till grund för sådana stiftelser som avses i 1 kap. 7 5 och 11 kap. 25 sista stycket stiftelselagen samt 4 5 andra stycket lagen (1994:000) om införande av stiftelselagen (1994:000).

4.6 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.3. Änd— ringarna innebär att lagens bestämmelser avseende stiftelser tas bort.

I anledning av vad Lagrådet anfört i anslutning till förslaget till lag om änd- ring i denna lag bör följande framhållas. I ett handelsregister kan det vid ikraftträdandet finnas tre olika grupper av stiftelser. Den ena gruppen utgörs av stiftelser på vilka bestämmelserna i 10 kap. stiftelselagen förr eller senare blir tillämpliga (jfr 8 5 första stycket lagen om införande av stiftelselagen). Dessa stiftelser bör kvarstå i handelsregistret till dess att de införts i stiftelse- registret och om detta behövs det en övergångsbestämmelse.

Den andra gruppen utgörs av stiftelser som i fortsättningen inte alls skall vara registrerade (stiftelser enligt 1 kap. 75 eller 11 kap. 25 sista stycket stif- telselagen). Dessa stiftelser skall avföras ur handelsregistret direkt efter ikraftträdandet.

Den tredje gruppen slutligen utgörs av tryggandestiftelser. Beträffande

tryggandestiftelserna skall visserligen tillsynsmyndigheten efter ikraftträ- dandet föra ett särskilt register (se 31 5 fjärde stycket i förslaget till lag om ändring i tryggandelagen). Men detta register är inte ett register av det slag som handelsregistret eller stiftelseregistret representerar. Till registreringen i registret enligt tryggandelagen är nämligen inte knutna några firmarättsliga verkningar. Några skäl som talar för att en tryggandestiftelse skall stå kvar i handelsregistret till dess att den faktiskt blivit registrerad i registret enligt tryggandelagen finns alltså inte. Slutsatsen blir därför att en tryggandestif- telse som vid ikraftträdandet är registrerad i handelsregistret skall avföras ur detta register direkt efter ikraftträdandet.

4.7 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.4. Änd- ringen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att det i la- gens inledande paragraf tas in en bestämmelse som i fråga om förutsättning- arna för att en stiftelse skall vara bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen och tryggandelagen.

4.8 Förslaget till lag om förlängd giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.7.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslagen till 1. stiftelselag, 2. lag om införande av stiftelselagen (1994:000), 3. lag om ändring i brottsbalken, 4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m., 5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205), 6. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och 8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

1. Inledning

Någon allmän lagstiftning om stiftelser finns inte i Sverige. Endast i vissa hänseenden gäller särskilda lagregler.

År 1975 tillkallades stiftelseutredningen (Ju 1975:01) med uppgift att se över lagstiftningen om stiftelser. I februari 1979 lät utredningen publicera en inom Statistiska centralbyrån upprättad rapport om en statistisk under- sökning av stiftelserna (se promemorian, Ds Ju 1979:4, Stiftelser). Efter be- slut av regeringen upphörde utredningen med sitt arbete i och med utgången av september månad år 1983. Utredningen överlämnade därvid ett antal ar- betspromemorior som enligt utredningen kunde bedömas vara av värde för ett eventuellt fortsatt arbete (Justitiedepartementet dnr 2830-83). Arbetet har därefter bedrivits inom Justitiedepartementet.

Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvalt- ningen m.m. lämnade år 1984 delbetänkandet (SOU 1984:60) Generell per- mutation av donationsbestämmelser. Betänkandet har remissbehandlats.

J ustitiedepartementet redovisade i oktober 1987 resultatet av det fortsatta arbetet med en allmän lag om stiftelser i departementspromemorian (Ds Ju 1987:14) Stiftelser. I promemorian behandlas även de frågor om permuta- tion som tagits upp i det nyssnämnda betänkandet. Promemorian har remiss- behandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom Justi- tiedepartementet och den är publicerad i Ds 199236. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som bilaga ], dels promemorians lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissin- stanserna som bilaga 3.

Under ärendets beredning i Justitiedepartementet har kontakt hållits med företrädare för de danska, finska, isländska och norska justitiedepartemcn- ten.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 januari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till bl.a. stiftelselag och lag om införande av stiftelselagen. De till Lagrådet överlämnade förslagen återfinns i bilaga 4.

Lagrådet yttrade sig över remissförslagen den 30 mars 1993. Lagrådets ytt- rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Lagrådet har föreslagit vissa ändringar av saklig natur. Till dessa ändringsförslag skall jag återkomma i det följande. Lagrådets granskning har vidare lett till viss omar- betning av de remitterade lagtextema. I dessa delar godtar jag Lagrådets för- slag till ändringar och tillägg i den mån inte annat framgår av det följande. Härutöver bör det göras vissa redaktionella jämkningar i lagtextema.

65. En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för

1. stiftaren eller förvaltaren,

2. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 16 eller 23 5 eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag, den som är bolagsman i bolaget,

3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolags- man i bolaget,

4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti- gande led till en person som avses i 1—3,

5. den som är besvågrad med en person som avses i 1—3 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller

6. en juridisk person över vars verksamhet någon som avses i 1—5 har ett bestämmande inflytande.

Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i första stycket 1—3.

Första stycket 2—5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon som omfattas av dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja sitt syfte genom att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för enskilda personer och lånta- garen tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i första stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.

(Jfr 2 kap. 5 5 promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.5. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag (jfr även be- stämmelserna i 12 kap. 7 5 aktiebolagslagen).

Bestämmelserna i förevarande paragraf är tvingande. De innebär att en stiftelse inte får placera sin förmögenhet som penninglån hos stiftaren eller förvaltaren m.fl. Har stiftaren i förordnandet meddelat direkta föreskrifter om förmögenhetens placering vilka står i strid mot förbudet är de ogiltiga (jfr 15).

Penninglån omfattar i detta sammanhang inte medel på bankräkning (jfr prop. 1973:93 s. 133). En stiftelse kan således sätta in medel på en sådan räkning även om banken skulle vara stiftelsens förvaltare. Uttrycket pen- ninglån omfattar inte heller normala varukrediter. Skulle villkoren för en va- rukredit vara ovanligt förmånliga kan det dock finnas anledning att betrakta krediten som ett maskerat penninglån (jfr prop. 1973:93 s. 133).

Ett penninglån som omfattas av förbudet ärinte ogiltigt bara av det skälet att det strider mot förbudet (jfr prop 1975:103 5. 496). Sedan lånevalutan har betalats ut till låntagaren är därför tillsynsmyndighetens möjligheter att med föreläggande om rättelse enligt 9 kap. 55 första stycket 3 bringa lånet att upphöra begränsade till sådana åtgärder som kan vidtas enligt försträck- ningsavtalet. Däremot kan tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 5 första stycket 2 förelägga stiftelsens styrelse eller förvaltare att avyttra fordringen.

Om stiftelsen lider skada på grund av en förbjuden lånetransaktion kan den under vissa förutsättningar erhålla gottgörelse för skadan (jfr 5 kap. 1 5). Till skillnad från låneförbudet i aktiebolagslagen är låneförbudet i stiftelsela- gen inte straffsanktionerat.

Styrelseledamöter eller förvaltare som medverkat till att stiftelsen vid upp- repade tillfällen lånat ut pengar med vetskap om att låntagarna tillhör den förbjudna kretsen bör kunna entledigas med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 6 5.

Paragrafen innehåller även ett förbud mot att ställa säkerhet till förmån för någon som omfattas av låneförbudet. Det strider praktiskt taget alltid mot styrelsens eller förvaltarens vårdnadsplikt att låta stiftelsens egendom utgöra säkerhet för någon annans förbindelser. Enda undantaget härifrån är om stiftelsen skall tillgodose sitt syfte på detta sätt. Förbudet i paragrafen mot att ställa säkerhet till förmån för någon som omfattas av låneförbudet skall alltså inte uppfattas så att en stiftelse är oförhindrad att ställa säkerhet i andra fall.

Till skillnad från aktiebolagslagen (se 12 kap. 8 5) innehåller stiftelselagen inte några regler om undantag från låneförbudet. Det har inte bedömts vara nödvändigt med sådana regler i denna lag.

Första stycket

Punkterna 1—3

Enligt bestämmelsen ipunkt 2 omfattas i fall då stiftelsen har egen förvalt- ning den som är styrelseledamot i stiftelsen och den som är antecknad som särskild företrädare för stiftelsen i stiftelseregistret av den förbjudna kret- sen. Om stiftelsen har anknuten förvaltning omfattas enligt bestämmelsen den som ensam eller tillsammans med andra företräder förvaltaren av den

förbjudna kretsen. Detta betyder att stiftelsen inte får lämna penninglån till den som är ledamot i förvaltarens högsta verkställande organ, verkställande direktör i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening eller särskilt förordnad firmatecknare i ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse med egen förvaltning (jfr 235 första stycket). Enligt bestämmelsen i punkt 2 om- fattas även den som av förvaltaren bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 23 5 andra stycket av den förbjudna kretsen. I den förbjudna kretsen ingår också en bolagsman i ett handelsbolag som inte har rätt att företräda bola- get.

Punkterna 4—6

I likhet med bestämmelserna i aktiebolagslagen omfattar förbudet i stiftelse- lagen även lån till närstående till de fysiska personer som omfattas av förbu- det enligt punkterna 1—3 och lån till juridiska personer över vars verksamhet en av förbudet omfattad fysisk eller juridisk person har ett bestämmande in- flytande. I förevarande sammanhang anses ett bestämmande inflytande föreligga, om den av förbudet omfattade fysiska eller juridiska personen på ett avgörande sätt kan påverka formerna för den juridiska personens finan- siering (jfr prop 1975:103 5. 492). En stiftelse kan således t.ex. inte låna ut pengar till ett av stiftaren eller förvaltaren helägt aktiebolag.

Andra stycket

Begreppet samboförhållande har här samma innebörd som i allmänt språk- bruk. Det innebär att med samboförhållande avses samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394).

Hänvisningar till S65

Tredje stycket

Bestämmelsen i första meningen torde särskilt vara av betydelse för familj e- stiftelser.

7 5 Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseför- ordnandet inte innehåller någon föreskrift om namn för stiftelsen.

Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäller också beslut som fattats enligt första stycket.

(Jfr 2 kap. 14 och 21 55 samt 6 kap. 1 5 tredje stycket promemorieförslaget)

I paragrafen regleras frågan om skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att i vissa fall besluta om namn för stiftelsen. Frågan har i den allmänna motive- ringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Första stycket

Enligt den tvingande bestämmelsen i 1 kap. 65 första stycket skall en stiftel- ses namn alltid innehålla ordet stiftelse. Om det av stiftaren bestämnda nam-

net för stiftelsen saknar detta ord åligger det styrelsen eller förvaltaren att besluta om namn för stiftelsen. I ett sådant fall blir alltså bara fråga om att komplettera det av stiftaren bestämda namnet med ordet stiftelse.

En nytillträdd styrelse eller förvaltare bör givetvis snarast fatta beslut om namn. Beslut om namn skall dokumenteras i protokoll (jfr 13 och 20 55).

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att förutsättningarna för att få ändra en stiftelses namn är desamma oavsett om namnet har bestämts av stiftaren eller av stiftelsens styrelse eller förvaltare (jfr 6 kap.).

8 5 Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokföringsskyl- dighet m.m. enligt 3 kap.

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

(Jfr 2 kap. 7 & promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i 3 kap. innebär att stiftelsen är skyldig antingen att följa bokföringslagens bestämmelser och att upprätta årsredovisning (för vissa moderstiftelser även koncernredovisning) eller att föra räkenskaper över in- och utbetalningar.

Enligt bestämmelsen i första stycket är det styrelsen eller förvaltaren som svarar för att stiftelsen fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. Man kan emel- lertid inte räkna med att styrelsen eller förvaltaren (genom sitt högsta verk- ställande organ) för större avkastnings- eller verksamhetsstiftelser vare sig sköter det löpande bokföringsarbetet eller utövar löpande tillsyn över det. Det ansvar som förevarande bestämmelse i dylika fall ålägger styrelsen eller förvaltaren är att se till att bokföringsarbetet organiseras på ett sätt som är anpassat till stiftelsens förhållanden. Vidare åligger det styrelsen eller förval- taren att i sådana fall se till att den eller de som faktiskt sköter arbetet är underkastade en med hänsyn till stiftelsens förhållanden tillfredsställande kontroll.

Stiftelseförordnandet kan innehålla mer långtgående krav i fråga om bok- föring och årsredovisning än vad som följer av bestämmelserna i 3 kap. Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att dessa krav efterlevs (jfr 3 5 första stycket).

Andra stycket

Ett exemplar av stiftelseförordnandet bör t.ex. förvaras i bankfack eller på ett annat, lika säkert sätt. För stiftelsens räkenskapshandlingar gäller sär- skilda bestämmelser (jfr 3 kap. S & tredje stycket och 225 bokföringslagen).

Egen förvaltning

Frågan om förvaltningsformerna för en stiftelse har i den allmänna motive- ringen behandlats i avsnitt 2.6.2. I 9—1855 finns bestämmelser för stiftelser med förvaltningsformen egen förvaltning. Bestämmelserna för stiftelser som har anknuten förvaltning finns i 19-24 åå.

95 Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte annat följer av stiftelse- förordnandet. Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp- hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos styrelsen. Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.

(Jfr 2 kap. 8 & promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen i stycket reglerar vem som har rätt att entlediga resp. utse nya ledamöter i en stiftelses styrelse, i fall då stiftaren inte har meddelat några föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet. Bestämmelsen är således av dispositiv natur. Om det enligt stiftelseförordnandet är någon annan än sty- relsen som självständigt skall entlediga eller utse nya ledamöter i styrelsen, saknar styrelsen behörighet att alls ingripa i denna fråga i vidare mån än som har uttalats i anslutning till 35 andra stycket.

Det kan förekomma föreskrifter i stiftelseförordnanden vilka behandlar såväl rätten att utse nya ledamöter som rätten att entlediga ledamöter. Man kan dock på goda grunder anta att stiftare i flertalet fall endast reglerar frå- gan om vem som skall ha rätt att utse ledamöter. Vem som i ett sådant fall skall anses ha rätt att entlediga ledamöter -— den som enligt förordnandet har rätt att utse nya ledamöter eller styrelsen — får avgöras från fall till fall.

Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse är ett förtroendeuppdrag. Härav följer att den på vilken det ankommer att entlediga styrelseledamöter i en viss stiftelse när som helst bör få utöva denna rätt. Det nu sagda gäller dock inte en ledamot vars uppdrag som ledamot faller tillbaka på direkta föreskrifter i stiftelseförordnandet (jfr 1 55). Det mest näraliggande exemplet är att stiftaren i förordnandet har namngivit en eller flera personer som skall ingå i stiftelsen första styrelse. Ett annat exempel är att stiftaren i förordnan- det har föreskrivit att den som från tid till annan innehar ett viss tjänst vid en viss myndighet eller ett visst företag skall vara självskriven ledamot i stif- telsens styrelse. Så länge en ledamot av nu berört slag själv vill behålla sitt uppdrag kan han endast skiljas från sitt uppdrag vid missvård (med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 6 5) eller om han t.ex. försätts i konkurs eller under- kastas näringsförbud (jfr 2 kap. 10 å och 9 kap. 5 5 första stycket 1).

Andra och tredje styckena

Av bestämmelserna i dessa två stycken följer att en styrelseledamot har rätt att när som helst lämna sitt uppdrag. Detta gäller även när fråga är om en

ledamot vars uppdrag som ledamot faller tillbaka på direkta föreskrifter i stiftelseförordnandet (jfr kommentaren till första stycket).

Enligt bestämmelsen i andra stycket bringar en ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter sitt uppdrag att upphöra genom att han anmäler att han vill avgå hos den som har utsett honom. I fall då han har utsetts av någon annan än styrelsen kan det emellertid i vissa fall vara svårt eller rentav omöj- ligt för honom att finna denne. Om han inte utan större ansträngningar kan nå den som har utsett honom, har han därför enligt bestämmelsen i stycket rätt att anmäla sin avgång hos styrelsen.

Om en ledamot som ensam bildar styrelse vill lämna sitt uppdrag måste han enligt bestämmelsen i tredje stycket alltid anmäla sin avgång hos tillsyns- myndigheten för att hans uppdrag skall upphöra (jfr 9 kap. 7 5). Om det är möjligt, skall han även anmäla sin avgång hos den som har utsett honom.

En anmälan om avgång kan framställas muntligen eller skickas per brev eller med telefax. Det är en ensidig rättshandling och behöver således inte föranleda någon bekräftelse eller något beslut från mottagarens sida. Det bör tilläggas att den som ensam utgjort styrelse för en stiftelse och frivilligt lämnar sitt uppdrag eller entledigas från det enligt allmänna rättsgrundsatser torde vara skyldig att, till dess ny ledamot är utsedd, vidta åtgärder för att hindra att värdet på stiftelsens förmögenhet onödigtvis minskar.

Om en styrelseledamot avlider, bör det ankomma på den som har hand om dödsboet att anmäla förhållandet med tillämpning av reglerna i förevarande paragraf. Någon särskild bestämmelse om detta har inte bedömts vara nöd- vändig (jfr 115 andra stycket tillsynslagen).

10 & Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren eller stiftarna. Den som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.

(Jfr 2 kap. 8 & promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf anger när en styrelseledamot är obehörig. En obehörig styrelseledamot skall genast entledigas, om han inte lämnar uppdraget av egen kraft. Om inte annat följer av stiftelseförordnandet an- kommer det på styrelsen att göra detta (se 9 5 första stycket). Ytterst kan alltid tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 5 första stycket 1.

Första meningen

Som berörts i kommentaren till 1 kap. 2 5 andra stycket kan stiftaren eller stiftarna inte ensamma bilda styrelse vid själva stiftelsebildningen. Bestäm- melsen i 10 5 första meningen kan därför sägas förhindra att stiftaren eller stiftarna ensamma går in som styrelseledamöter när stiftelsen väl har bildats.

Om stiftaren är en juridisk person kan denne inte vara styrelseledamot (jfr 2 kap. 2 5). ] dylika fall är det däremot ingenting som hindrar att en av stifta- rcn utsedd fysisk person ensam bildar styrelse för stiftelsen.

Andra meningen

Om en person som ensam utgör styrelse för en stiftelse blir försatt i konkurs eller om förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken utses för honom, bör det ankomma på den som har hand om konkursboet eller på förvaltaren att anmäla förhållandet med tillämpning av reglerna i 9 & i förevarande kapitel. Någon särskild bestämmelse om detta har inte bedömts vara nödvändig.

Den som är underkastad näringsförbud enligt lagen (1986:436) om nä- ringsförbud får enligt 6 5 första stycket 4 eller 7 nämnda lag inte vara styrelse- ledamot i en stiftelse som är bokföringsskyldig. Även i ett sådant fall kan alltid tillsynsmyndigheten ingripa (jfr 9 kap. 55 första stycket 1 stiftelsela- gen).

I gällande rätt finns inga krav på att en stiftelses styrelseledamöter skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Inte heller stiftelselagen in- nehåller några krav med denna innebörd. Detta hindrar givetvis inte att före- skrifter i stiftelseförordnandet kan innefatta dylika krav.

11 5 Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall sammankallas om en styrelseledamot begär det.

Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte annat följer av stif- telseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 9 & promemorieförslaget)

I paragrafen regleras arbetet inom stiftelsens styrelse.

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen skall läsas så att det skall finnas en ordfö- rande, om styrelsen har minst två ledamöter.

Behovet av sammanträden växlar mellan olika stiftelser. I en stiftelse som bedriver näringsverksamhet eller som har en stor förmögenhet uppkommer naturligtvis sådana frågor som erfordrar att styrelsen sammanträder ganska . ofta. Om ordföranden skall kunna fullgöra sin skyldighet enligt andra me- ningen måste han särskilt i fråga om stiftelser av nu senast nämnt slag hålla sig väl underrättad om stiftelsens angelägenheter.

En ordförande som inte efterkommer en begäran om att styrelsen skall sammankallas kan föreläggas av tillsynsmyndigheten att sammankalla styrel- sen (jfr 9 kap. 5 5 första stycket 2). Detta förutsätter dock att det inte är fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket.

Lagrådet har förordat att bestämmelserna i förevarande stycke skall i sin helhet göras dispositiva. Dethar emellertid ansetts vara av värde att dessa grundläggande regler för styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har föreskrivit. Bestämmelserna är därför tvingande.

Det kan tänkas förekomma stiftelseförordnanden som innehåller före- skrifter om att annan ledamot i styrelsen eller t.o.m. någon person som inte

Hänvisningar till US12

Prop. 1993/9419

är styrelseledamot har rätt att kalla till sammanträde med styrelsen. En så- dan föreskrift stär inte i strid med bestämmelsen i andra meningen.

Andra och tredje styckena

Bestämmelserna i andra stycket är dispositiva. Stiftaren kan alltså i stiftelse- förordnandet föreskriva t.ex. att någon annan än styrelsen skall välja ordfö- rande. '

12 5 Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrelseleda- möter måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte stiftelseförordnan- det föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som styrelsens beslut den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för eller, vid lika röste- tal, den mening som ordföranden biträder.

(Jfr promemorieförslaget 2 kap. 10 5)

I likhet med föregående paragraf regleras här styrelsens arbete. Lagrådet har förordat att bestämmelserna skall vara dispositiva. Det har emellertid även i detta sammanhang ansetts vara av värde att dessa grundläggande regler för styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har föreskrivit. Vad Lagrådet anfört har i stället föranlett att det i 75 andra stycket lagen om införande av stiftelselagen tagits in en bestämmelse som innebär att bestämmelserna i 12 5 är dispositiva för äldre stiftelser.

Första och andra meningarna

Bestämmelserna i de två första meningarna har sakligt sett sin förebild i 6kap. 95 första stycket första meningen lagen om ekonomiska föreningar (jfr även 8 kap. 9 5 första stycket första meningen aktiebolagslagen).

Förevarande bestämmelser är tvingande så till vida att de ställer krav på att mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter måste vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför. Bestämmelserna tar därför över en före- skrift i stiftelseförordnandet om att styrelsen skall vara beslutför exempelvis med endast en tredjedel av ledamöterna närvarande.

Med hela antalet styrelseledamöter menas det antal som skall finnas enligt stiftelseförordnandet eller, om det där anges ett högsta och ett lägsta antal, det faktiska antalet ledamöter. Också om förordnandet överhuvudtaget sak- nar föreskrift om antalet ledamöter får med hela antalet ledamöter förstås det antal ledamöter som faktiskt ingår i styrelsen. '

'It'edje meningen

Bestämmelsen i 6 kap. 95 andra stycket första meningen lagen om ekono- miska föreningar är förebild för bestämmelsen i tredje meningen (jfr även 8kap. 9ä andra stycket första meningen aktiebolagslagen).

Förevarande bestämmelse medför att en av stiftaren meddelad föreskrift av innebörd att en viss styrelseledamot skall ha vetorätt saknar verkan.

13 & Över styrelsens beslut skall protokoll föras.

(Jfr 2 kap. 11 & promemorieförslaget)

Paragrafen har i sak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Det är angeläget att man i efterhand kan ta reda på bl.a. vilka styrelseleda- möter som varit närvarande när styrelsen har utövat sin beslutsrätt avseende stiftelsen. Ett annat skäl för den i paragrafen föreskrivna protokollsskyldig- heten är att den säkerställer att styrelsens beslut i fråga om ändring av en av stiftaren meddelad föreskrift blir dokumenterat och därmed tillgängligt bl.a. för framtida styrelseledamöter.

Bestämmelsen är tillämplig även när styrelsen har endast en ledamot. Av bestämmelsen i 8 & följer att protokollen skall förvaras på ett ordnat och be- tryggande sätt. Några särskilda bestämmelser om undertecknande eller ju- stering av protokollen har inte ansetts nödvändiga.

Det kan förekomma stiftelseförordnanden som innehåller föreskrifter om protokoll. I den mån dessa föreskrifter innefattar mer omfattande skyldighe- ter än förevarande bestämmelse skall dessa föreskrifter följas (jfr 1 5).

14 9 En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling samt rättegång eller annan talan.

Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till- synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda stiftelsen i styrelsens ställe.

(Jfr 2 kap. 12 & promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller regler om jäv för styrelseledamöter. Behovet av dylika regler har berörts i avsnitt 2.6.2 i allmänna motiveringen. Reglerna är utfor- made i enlighet med Lagrådets förslag (jfr även 8 kap. 105 aktiebolagsla-

Hänvisningar till US13

gen).

Första stycket

Reglerna i första stycket har den effekten att en styrelseledamot inte får vara med och besluta om ingående av vissa ömsesidigt förpliktande avtal. Med avtal jämställs därvid enligt bestämmelsen i styckets tredje mening annan rättshandling. Med annan rättshandling avses framför allt ensidiga beslut om bidrag. Detta är givetvis av särskild betydelse inom stiftelserätten, eftersom just utgivande av kontanta bidrag eller förmåner av annat slag i regel'är det sätt på vilket en avkastningsstiftelse främjar sitt syfte.

Den som är jävig enligt bestämmelserna i stycket utesluts inte endast från att vara med och fatta det slutliga beslutet om en viss rättshandling. Han är även förhindrad att delta i beslut av förberedande eller preliminär natur och i de beslut som fattas i tiden efter det slutliga beslutet, t.ex. i fråga om tolk- ningen av rättshandlingen.

En styrelseledamot i en avkastningsstiftelse kan inte delta i beslut som in- nebär att han får åtnjuta förmån av stiftelsen. Bestämmelserna i stycket ut- gör emellertid inte något hinder mot att en person som är ledamot i styrelsen för en stiftelse står som mottagare av ett bidrag från samma stiftelse. Bestäm- melserna i stycket utgör inte heller något hinder mot att styrelsen själv beslu- tar om sina arvoden. Detta följer av bestämmelserna i nästföljande paragraf.

Andra stycket

Eftersom det enligt 16 5 är styrelsen som företräder stiftelsen kan jävsbe- stämmelserna i första stycket medföra att det inte finns någon som kan fatta beslut i en viss angelägenhet. Det kan t.o.m. vara så att stiftelsen inte ens kan fatta beslut i frågor som rör främjandet av ändamålet. Därför föreskrivs det i förevarande stycke att tillsynsmyndigheten —i de fall styrelsen på grund av jävsbestämmelserna är förhindrad att företräda stiftelsen — på styrelsens begäran får utse en god man att företräda stiftelsen i styrelsens ställe. Stiftel- selagen innehåller inte några särskilda ansvarsbestämmelser för en sådan god man.

15 5 En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av styrelsen.

Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord- nandet.

(Jfr 2 kap. 13 & promemorieförslaget)

Första stycket

Enligt bestämmelsen i första meningen har styrelsens ledamöter rätt till skä- ligt arvode. Men eftersom bestämmelsen är dispositiv (se andra stycket) kan det inträffa att det i ett enskilt fall inte föreligger någon rätt till arvode. Det kan på grund av bestämmelsens disposivitet också vara så att storleken på arvodet skall bestämmas efter en annan norm än efter skälighet. Det kan t.ex. följa av stiftelseförordnandet att arvode skall utges med ett fast belopp eller med ett belopp knutet till ett visst index.

Vad som skall förstås med skäligt arvode i bestämmelsens mening får i det enskilda fallet bedömas med hänsyn till bl.a. hur kvalificerat uppdraget är. Av betydelse är också den tid som har lagts ned på uppdraget, t.ex. i avkast- ningsstiftelser för att bereda besluten om bidrag, och om denna tidsåtgång framstår som försvarlig med beaktande av stiftelsens ändamål och dess för- mögenhetsförhållanden.

Enligt bestämmelsen i andra meningen, som också är dispositiv, får styrel- sen fatta beslut om arvode. Denna bestämmelse förutan skulle styrelsen till följd av jävsbestämmelserna i närmast föregående paragraf ha varit förhind- rad att fatta några beslut om arvode.

Det är ingenting som hindrar att styrelsen fattar beslut om att arvode inte skall utgå, trots att rätt till arvode föreligger. Ett sådant beslut gäller sedan för stiftelsen till dess att styrelsen eller dess majoritet fattar ett beslut av mot- satt innebörd.

Om styrelsens ledamöter beviljar sig själva oskäliga arvoden, kan detta föranleda ingripande från tillsynsmyndighetens sida. Myndigheten kan där- vid förbjuda styrelsens ledamöter vid vite att betala ut arvodena (jfr 9 kap. 5 5 första stycket 3 och tredje stycket). Har utbetalning redan skett, har till- synsmyndigheten möjlighet att föra talan om skadestånd för stiftelsens räk- ning (se 5 kap. 4 5 första stycket 5 ). Vad nu sagts gäller dock inte om fråga är om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket 1 eller 3.

Andra stycket

Av bestämmelsen i andra stycket följer att en föreskrift i stiftelseförordnan- det alltid tar över regleringen enligt första stycket. Som redan har framgått av vad som anförts i anslutning till första stycket betyder detta bl.a. att om stiftaren har föreskrivit att arvode inte skall utges så föreligger det ingen rätt till arvode. Detta betyder också att om stiftaren har föreskrivit att arvode skall utges med ett fast belopp eller ett belopp knutet till ett visst index, skall denna föreskrift tillämpas.

Om stiftaren har föreskrivit att någon annan än styrelsen skall fatta beslut i arvodesfrågor, blir styrelsen bunden av de arvodesbeslut som fattas i den meningen att högre arvoden än vad besluten anger inte kan betalas ut (jfr 3 5 andra stycket). Om det skulle visa sig att stiftelsen blir handlingsförlamad till följd av stiftarens föreskrifter om arvode eller att stiftelsen på ett eller annat sätt skadas av sådana föreskrifter, bör föreskrifterna i fråga kunna ändras eller upphävas enligt bestämmelserna i 6 kap.

16 5 Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och finna.

Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan bemyn- diga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Bestämmel- serna i 145 gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndigande även om han inte är styrelseledamot.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 95 gäller dock under konkursen.

(Jfr 2 kap. 15 5 promemorieförslaget)

Denna paragraf reglerar hur en stiftelse med egen förvaltning företräds utåt sett, t.ex. vid ingående av avtal och inför domstolar samt andra myndigheter. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Bestämmelserna i paragrafen gäller för styrelsen (första och fjärde styck- ena) och för av styrelsen utsedda, i stiftelseregistret registrerade, särskilda företrädare (andra stycket). Regler om andra representanter för en stiftelse, t.ex. vanliga fullmäktige och rättegångsombud, finns i annan lagstiftning (jfr t.ex. lagen, 1915:218, om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets- rättens område).

Stiftelselagen innehåller inte några bestämmelser om verkställande direk- tör. Om en stiftelse håller sig med verkställande direktör, grundar denne sin behörighet inte som är fallet beträffande t.ex. verkställande direktören i ett aktiebolag på lag utan på avtal.

Första stycket

Bestämmelsen i stycket är tvingande. Det innebär att styrelsen alltid har rätt att företräda stiftelsen även om stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskri- vit annat.

Avtal med förpliktande verkan för stiftelsen kan alltså ingås av styrelsen. Samtliga styrelseledamöter behöver inte delta i beslutet att ingå avtalet. Det räcker med att styrelsen är beslutför när beslutet tas.

Enligt 1 kap. 6 5 första stycket skall en stiftelse alltid ha ett namn. Utövar stiftelsen näringsverksamhet skall den göra det under en firma som kan men inte behöver och ibland inte ens får sammanfalla med stiftelsens namn (jfr kommentaren till 8 kap. 2 5). Enligt bestämmelsen i förevarande stycke teck- nar styrelsen för en stiftelse som utövar näringsverksamhet både stiftelsens namn och firma.

Bestämmelsen i 5 kap. 4 5 första stycket innefattar vissa undantag från bestämmelsen i förevarande stycke. Enligt den förra bestämmelsen kan nämligen talan om skadestånd till en stiftelse med egen förvaltning även väckas av andra än styrelsen, t.ex. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan.

Andra stycket

Om stiftelseförordnandet inte innefattar förbud däremot är det ingenting som hindrar att en stiftelses styrelse låter t.ex. vanliga fullmäktige företräda stiftelsen vid rättshandlingar med tredje man. Särskilt stiftelser som utövar näringsverksamhet kan emellertid ha behov av särskilda företrädare med i princip samma behörighet att företräda stiftelsen som en beslutför styrelse.

Bestämmelsen i första meningen innefattar därför en rätt för styrelsen i en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret att bemyndiga en eller flera fysiska personer att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Be- stämmelsen är tvingande, vilket innebär att denna rätt gäller även om stifta- ren skulle ha förordnat annorlunda.

För att ett bemyndigande med stöd av bestämmelsen i första meningen skall få avsedd verkan måste det anmälas för registrering i stiftelseregistret. Om företrädaren enligt styrelsens beslut får utöva sin behörighet endast i förening med annan, skall också detta anmälas för registrering. Någon an- nan inskränkning i företrädarens behörighet får inte registreras (se 10 kap. 35 första stycket 3 och andra stycket). Om stiftelsen avser att utöva eller utövar näringsverksamhet, skall de i registret införda uppgifterna kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (se 10 kap. 8 5).

Bestämmelsen i förevarande styckes tredje mening innebär att jävsreg— lerna i 2 kap. 14 5 första stycket gäller för den som av styrelsen bemyndigats att företräda stiftelsen även om denne inte är styrelseledamot.

Hänvisningar till US14

Tredje stycket

Den som enligt 10 5 andra meningen inte får vara styrelseledamot får enligt bestämmelsen 16 5 tredje stycket inte heller bemyndigas att företräda stiftel- sen. Det bör påpekas att enligt 6 5 första stycket 6 lagen (1986:436)'om nä- ringsförbud får den som är underkastad näringsförbud inte bemyndigas att företräda en stiftelse som utövar näringsverksamhet.

Fjärde stycket

Bestämmelsen har utformats efter mönster av bl.a. 13 kap. 205 aktiebolags- lagen.

Den omständigheten att en stiftelse försätts i konkurs betyder inte att stif- telseförordnandet upphävs. I och med konkursbeslutet får emellertid styrel- sen inte befatta sig med de rättigheter och skyldigheter som tillkommer kon- kursboet. Styrelsen får inte heller befatta sig med angelägenheter som hand- läggs av konkursförvaltningen enligt konkurslagen. Styrelsen företräder dock stiftelsen som konkursgäldenär under konkursen.

Hänvisningen i styckets andra mening till 9 5 innebär bl.a. att en styrelsele- damot i en stiftelse som har försatts i konkurs har rätt att avgå när han så önskar.

17 5 Om styrelsen eller någon annan företrädare för stiftelsen har företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

(Jfr 2 kap. 16 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i paragrafen har utformats efter mönster av 8 kap. 14 5 aktie- bolagslagen (1975:1385). Den tar sikte på det fallet att styrelsen eller annan företrädare för stiftelsen har handlat inom ramen för sin behörighet men överskridit sin befogenhet. Rättshandlingen blir då oförbindande för stiftel- sen under förutsättning att tredje man var i ond tro i fråga om befogenhets- överskridandet. Med begreppet annan företrädare avses sådan person som bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 165 andra stycket.

185 Om det finns suppleanter för styrelseledamöterna, tillämpas bestämmel— serna i denna lag om styrelseledamöter också på suppleanterna.

Denna bestämmelse saknar motsvarighet i såväl promemorieförslaget som det till Lagrådet remitterade förslaget. Den har "tagits in i stiftelselagen på förslag av Lagrådet. Bestämmelsen innebär för sådana fall då stiftelseförord- nandet föreskriver att det skall finnas suppleanter för styrelseledamöterna att samma regler skall gälla för suppleanterna som för ledamöterna. När en suppleant tjänstgör i styrelsen är denne i alla avseenden jämställd med en ordinarie ledamot.

Anknuten förvaltning

I 19—24 55 finns vissa bestämmelser om anknuten förvaltning. Frågan om för- valtningsformerna har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.2.

Anknuten förvaltning innebär att stiftelsen har en juridisk person eller en statlig myndighet som sin förvaltare. Det vilar därvid på förvaltaren att se till så att föreskrifterna i stiftelseförordnandet och stiftelselagen följs. Hos förvaltaren är uppgiften ytterst en angelägenhet för det högsta verkställande organet.

I den mån det finns föreskrifter i stiftelseförordnandet och i stiftelselagen om hur handläggningen av stiftelsens angelägenheter skall gå till åligger det förvaltaren att följa dessa (jfr 1 5, 3 5 första stycket och 20 5). I övrigt ankom- mer det på förvaltaren att själv bestämma vilka regler som skall följas i detta avseende. Det naturliga torde därvid vara att förvaltaren, t.ex. i fråga om kallelse till och bcslutförhet vid sammanträde med förvaltarens olika organ, bestämmer sig för att tillämpa samma regler som gäller vid handläggningen av förvaltarens egna angelägenheter.

I fall då en statlig myndighet, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun är förvaltare kan frågan uppkomma om vissa förattningsbestäm- melser är tillämpliga. Det gäller om förvaltarens beslut avseende stiftelsen får överklagas med stöd av de författningsföreskrifter som gäller för överkla- gande av myndighetens beslut i allmänhet. Det gäller också om den i tryck- frihetsförordningen föreskrivna offentlighetsprincipen för allmänna hand- lingar är tillämplig på stiftelsens handlingar. Stiftelselagen lämnar inte något svar på dessa frågor. Det förhållandet att förvaltaren fattar sina beslut rö- rande stiftelscn resp. handhar stiftelsens handlingar i egenskap av organ för stiftelsen talar dock för att svaret på frågorna är nekande (jfr angående den senare frågan justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1989/90 5. 370).

19 5 Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren anmäler det hos tillsyns- myndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås. Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel- ler vara förvaltare.

(Jfr 2 kap. 17 5 promemorieförslaget)

Första stycket

1 normalfallet får uppdraget att vara förvaltare för en stiftelse anses gälla tills vidare. Uppdraget är ett förtroendeuppdrag. Enligt bestämmelsen i första stycket får därför en förvaltare när som helst frånträda sitt uppdrag. Detta gäller även i fall då förvaltaren är angiven i stiftelseförordnandet.

Av bestämmelsen följer emellertid att förvaltaren måste anmäla sin av- gång hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås. Det är inte avsett att förvaltaren skall behöva göra några tidskrä- vande efterforskningar efter den som har utsett honom. En förvaltare som är utsedd av stiftaren och som har grundad anledning anta att denne inte

längre är i livet bör utan vidare kunna nöja sig med att vända sig till tillsyns— myndigheten med sin anmälan.

I stycket finns ingen bestämmelse som tar sikte på utseendet av ny förval- tare när den tidigare förvaltaren har lämnat sitt uppdrag. Har stiftaren i för— ordnandet meddelat föreskrifter om detta, skall dessa givetvis tillämpas. I annat fall har tillsynsmyndigheten befogenhet att förordna ny förvaltare (jfr 9 kap. 8 5).

I likhet med vad som uttalades i anslutning till bestämmelsen i 2 kap. 9 5 andra stycket får det anses ankomma på en avgående förvaltare att till dess ny förvaltare utsetts vidta de åtgärder som behövs för att hindra att värdet på stiftelsens förmögenhet onödigtvis minskar.

Andra stycket

Bestämmelsen i första meningen om att stiftaren inte får vara förvaltare är en motsvarighet till regeln i 10 5 om att stiftaren inte ensam kan vara styrelse för stiftelsen. I fall då staten är stiftare innebär bestämmelsen i styckets första mening hinder mot att en statlig myndighet går in som förvaltare efter stiftelsens bildande.

Det är inte lämpligt att en förvaltare som har försatts i konkurs fortsätter att vara förvaltare. Enligt bestämmelsen i andra meningen får därför den som är försatt i konkurs inte vara förvaltare. Det får anses ankomma på den som företräder förvaltarens konkursbo att anmäla förhållandet med tillämp— ning av bestämmelsen i första stycket. Någon särskild bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.

Om en förvaltare är obehörig enligt bestämmelsen i andra meningen, kan tillsynsmyndigheten entlediga förvaltaren från uppdraget att vara förvaltare (jfr 9 kap. 55 första stycket 1).

20 5 Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall det föras proto— koll .

(Jfr 2 kap. 18 5 promemorieförslaget)

Skyldigheten att föra protokoll gäller inte bara beslut som fattas av förvalta— rens högsta verkställande organ utan även beslut beträffande stiftelsen som fattas av andra organ hos förvaltaren, t.ex. skolstyrelsen i fall då en kommun är förvaltare. Om ett handelsbolag är förvaltare gäller skyldigheten att föra protokoll de beslut som fattas av envar av de bolagsmän som har rätt att före— träda bolaget eller, om bolagsmännen gemensamt företräder bolaget, av bo- lagsmännen i förening (jfr vad som har anförts i anslutning till 35 första stycket).

Bestämmelsen i 20 5 innefattar endast skyldighet att föra protokoll men innehåller inga föreskrifter om protokollets form. Bestämmelsen innebär så- ledes inte någon skyldighet att upprätta särskilda, fristående protokolls- handlingar över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen. Om stif- taren inte har meddelat någon föreskrift i stiftelseförordnandet om denna senare fråga, ankommer det på förvaltaren att själv ta ställning till den (jfr

vad som anförts i inledningen till detta avsnitt). Om förvaltaren därvid av t.ex. praktiska skäl väljer att nedteckna besluten avseende stiftelsen i de pro- tokoll som förvaltaren upprättar över besluten i sina egna angelägenheter, bör vidimerade kopior av förvaltarens protokoll i den del de rör stiftelsen förvaras samlade för sig (jfr 8 5 andra stycket).

21 5 Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och stiftel- sen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen 0611 tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan ta- lan.

Första stycket tillämpas också på företrädare för förvaltaren. Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att före- träda stiftelsen i förvaltarens ställe.

(Jfr 2 kap. 19 och 23 55 promemorieförslaget)

I denna paragraf meddelas bestämmelser om jäv för förvaltaren och sådana fysiska personer som ensamma eller tillsammans med andra företräder för- valtaren samt om förordnande av god man i de fall förvaltaren är förhindrad att företräda stiftelsen till följd av jäv.

Motsvarande bestämmelser om jäv vid egen förvaltning finns i 14 5. Det bör särskilt framhållas att det är en saklig skillnad mellan jävsbestämmel- serna i 21 5 och jävsbestämmelserna i 14 5. När det gäller bestämmelserna om jäv vid egen förvaltning jämställs nämligen med avtal inte bara rättegång eller annan talan utan även annan rättshandling'i Med annan rättshandling avses därvid framför allt ensidiga beslut om bidrag. Sådana andra rättshand- lingar omfattas alltså inte av jävsregeln i förevarande paragraf. Bakgrunden till denna sakliga skillnad är Lagrådets påpekande om att en jävsregel vid anknuten förvaltning som även omfattar ensidiga beslut om bidrag skulle kunna leda till betydande praktiska komplikationer i fall då t.ex. en kommun är förvaltare av en stiftelse vars enda destinatär är just stiftelsens förvaltare.

Första stycket

Intressejäv för förvaltaren föreligger t.ex. vid handläggning av frågor om av- tal mellan stiftelsen och ett dotterföretag till förvaltaren.

Andra stycket

Med begreppet företrädare för förvaltaren avses den som ensam eller till- sammans med andra har rätt att företräda förvaltaren i dennes egna angelä- genheter (jfr 6 5 första stycket 2 och 23 5 första stycket).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär hinder för t.ex. en ledamot i förvaltarens högsta verkställande organ att delta vid handläggningen av frå- gor om avtal mellan stiftelsen och en tredje man, om ledamoten har ett vä- sentligt intresse i frågan. Ett sådant väsentligt intresse föreligger t.ex. om han har ägarintressen i det bolag som är stiftelsens motpart i det tänkta avta- let.

Hänvisningar till US16

Prop. 1993/949

Tredje stycket

Eftersom det enligt 23 5 första stycket är förvaltaren som företräder stiftel- sen kan jävsbestämmelserna i första stycket medföra att stiftelsen och förval- taren helt saknar möjlighet att träffa avtal med varandra. Enligt bestämmel- sen i 21 5 tredje stycket får därför tillsynsmyndigheten förordna en god man för stiftelsen i fall då förvaltaren saknar rätt att företräda stiftelsen.

22 5 Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord- nandet.

(Jfr 2 kap. 20 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats efter mönster av 15 5. Om förvaltaren gör utlägg som är direkt hänförliga till förvaltningen av stiftelsen (i form av t.ex. porten eller courtage) har förvaltaren givetvis rätt att av stif- telsen gottgöra sig för dessa utlägg.

23 5 Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och Hrma.

Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan be- myndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Be- stämmelserna i 21 5 gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndi- gande även om han inte är företrädare för förvaltaren.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 75 föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid konkursens bör-j an. Bestämmelserna i 195 gäl- ler dock under konkursen.

(Jfr 2 kap. 22 5 promemorieförslaget)

Denna paragraf reglerar frågan hur en anknutet förvaltad stiftelse företräds. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Bestämmelser om hur en stiftelse med egen förvaltning företräds finns i 16 5. När det gäller den närmare innebörden av bestämmelserna i 23 5 kan även hänvisas till vad som anförs i anslutning till 16 5.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke är tvingande. Det innebär att förvaltaren alltid har rätt att företräda stiftelsen även om stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskrivit annat. När det gäller talan om skadestånd till stiftelsen kan stiftel- sen emellertid självständigt och vid sidan av förvaltaren företrädas av andra, t.ex. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan (jfr 5 kap. 4 5 första stycket).

Av bestämmelsen följer att det organ eller de fysiska personer som enligt

lag eller annan författning eller enligt praxis är företrädare för en viss slags juridisk person eller en viss statlig myndighet automatiskt också har rätt att företräda den juridiska personen eller myndigheten som förvaltare för en stiftelse. Företrädaren har därvid samma behörighet att företräda den juri- diska personen eller myndigheten som förvaltare som han har att företräda den juridiska personen eller myndigheten i dennes egna angelägenheter. Om förvaltaren exempelvis är ett aktiebolag, har alltså den verkställande direk- tören i bolaget eller en särskild firmatecknare samma behörighet att före- träda bolaget i dess egenskap av förvaltare för den ifrågavarande stiftelsen som han har att företräda bolaget i frågor om bolagets egna angelägenheter.

Det nu anförda innebär att i frågor som rör en anknutet förvaltad stiftelse företräds förvaltaren om denne är

1. en statlig myndighet: av myndighetens chef eller i vissa fall dess styrelse,

2. en kommun eller ett landsting: av kommunens eller landstingets sty- relse,

3. en kyrklig kommun: av kyrkorådet,

4. ett aktiebolag eller en ekonomisk förening: av bolagets eller förening— ens styrelse, verkställande direktör eller särskilda firmatecknare,

5. en ideell förening eller en stiftelse: av föreningens eller stiftelsens sty- relse eller i det senare fallet av den som bemyndigats att företräda stif- telsen enligt 165 andra stycket, eller

6. ett handelsbolag: av envar av de bolagsmän eller av de bolagsmän i för- ening som företräder bolaget.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke kan vara av särskild betydelse för sådana för- valtare som inte har möjlighet att utse särskilda företrädare, dvs. statliga myndigheter, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner, ideella föreningar och stiftelser som inte är registrerade i stiftelseregistret.

Bestämmelsen i 21 5 första stycket om jäv gäller enligt tredje meningen i förevarande stycke för den som har bemyndigats att företräda stiftelsen med stöd av bestämmelsen i styckets första mening även om han inte är företrä- dare för förvaltaren (ang. detta begrepp — jfr vad som anförs i anlutning till 215 andra stycket).

Tredje och fjärde styckena

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att den som inte får bemyndigas att vara företrädare för en stiftelse med egen förvaltning inte heller får bemyndi- gas att företräda en stiftelse med anknuten förvaltning (jfr 16 5 tredje stycket).

Hänvisningen i fjärde styckets andra mening till 19 5 innebär att förvalta- rcn för en stiftelse som har försatts i konkurs har rätt att lämna sitt uppdrag som förvaltare när han så önskar.

Hänvisningar till US18

245. Har förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen företagit en

rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

(Jfr 2 kap. 24 5 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf har utformats efter mönster av 17 5.

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.

I detta kapitel meddelas bestämmelser om bokförings- och årsredovisnings- skyldighet m.m. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen be- handlats i avsnitt 2.6.6.

Av regleringen i kapitlet följer att stiftelserna i princip kan delas in i två grupper, nämligen bokförings- och årsredovisningsskyldiga stiftelser å ena si- dan samt stiftelser som är skyldiga att föra räkenskaper å den andra sidan. Det är stiftelsens styrelse eller förvaltare som bär det yttersta ansvaret för att skyldigheterna iakttas (jfr 2 kap. 85).

En stiftelse som enligt bestämmelserna i förevarande kapitel endast är skyldig att föra räkenskaper kan likväl vara bokförings- och årsredovisnings- skyldig. Detta är fallet om stiftaren har meddelat föreskrifter om sådan skyl- dighet i stiftelseförordnandet. Styrelsen eller förvaltaren bär också då det yttersta ansvaret för att skyldigheten iakttas (jfr 2 kap. 3 5första stycket).

Hänvisningar till S245

Bokföring

15

En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bokför-

ingsskyldig.

Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock bokföringsskyldig på grund av detta endast om verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel- mässigt hyrs ut.

En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.

(Jfr 3 kap. 2 5 promemorieförslaget)

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 5 i det till Lagrådet remitterade förslaget.

Första stycket

En stiftelse utövar näringsverksamhet om den är näringsidkare i den mening detta begrepp har i bokföringslagen och andra lagar av civilrättslig natur (jfr bl.a. prop. 1960:167 5. 39 och 1975:104 5. 203). Det krävs inte att verksamhe- ten bedrivs i vinstsyfte (det skatterättsliga begreppet näringsverksamhet i 215kommunalskattelagen innefattar dock ett sådant krav).

Begreppet moderstiftelse definieras närmare i lkap. 5 5.

Prop. 1993/949

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer i sak med 1 5 andra stycket andra meningen bokföringslagen. Bestämmelsen innebär t.ex. att en stif- telse som hyr ut en tvåfamiljsfastighet inte endast på grund därav anses utöva sådan näringsverksamhet som enligt stiftelselagen medför bokföringsskyl- dighet.

Tredje stycket

Bestämmelsen i stycket är tillämplig även i fall då staten, kommunen eller landstinget bildat stiftelsen tillsammans med en eller flera andra enskilda stiftare.

2 & Utöver vad som följer av 15 är en stiftelse bokföringsskyldig

1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av tillgångarna då översti- ger ett gränsbelopp som motsvarar tio gånger det gällande basbeloppet en— ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller

2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång värdet av stiftel- sens tillgångar översteg det gränsbelopp som anges i punkt 1.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig- het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se- naste räkenskapsåren har varit lägre än det i första stycket angivna gränsbe- loppet.

(Jfr 3 kap. 3 5 promemorieförslaget)

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 5 i det till Lagrådet remitterade förslaget.

Första stycket

Bestämmelserna i stycket anger under vilka förutsättningar en stiftelse som varken utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bokföringsskyl- dig.

Av bestärmnelsen i första punkten följer att en stiftelses tillgångar skall värderas vid stiftelsens tillkomst och av bestämmelsen i andra punkten att värdering skall ske vid utgången av varje räkenskapsår.

Värderingen skall ske med tillämpning av bestämmelserna i 6 5. Resultatet av sådan värdering som sker enligt andra punkten i 2 5 första stycket skall framgå av sammanställningen av stiftelsens räkenskaper (se 5 5 andra stycket tredje meningen).

Regler om undantag från bokföringsskyldighet enligt 2 5 första stycket meddelas i paragrafens andra stycke och i 3 5.

Andra stycket

Det förhållandet att värdet på stiftelsens tillgångar har varit lägre än gräns- beloppet tre år i rad skall inte utan vidare leda till att stiftelsen skall undantas från bokföringsskyldigheten. Bestämmelsen innebär nämligen att tillsyns- myndigheten skall göra en bedömning av vad som är lämpligt i det enskilda

fallet. I den bedömningen måste särskilt behovet av kontroll av och intresset av offentlighet kring stiftelsen vägas in. Om stiftelsen även fortsättningsvis bör stå under årligen återkommande kontroll (jfr avsnitt 2.8.1), bör stiftel- sen alltså inte undantas från bokföringsskyldigheten. Det nu senast sagda förutsätter dock att det inte är fråga om en stiftelse som är undantagen från tillsyn enligt 9kap. 10 5första stycket2 eller 3. I ett sådant fall är det endast intresset av att det är offentlighet kring stiftelsen som kan vägas in vid be- dömningen.

Fråga om undantagande från bokföringsskyldighet enligt förevarande stycke torde vanligen komma att aktualiseras efter en framställan från stiftel- sen. Tillsynsmyndigheten är dock oförhindrad att besluta om undantag utan att någOn framställan om detta föreligger från stiftelsens sida.

En stiftelse som erhållit dispens enligt bestämmelsen i stycket blir omedel- bart bokföringsskyldig, om den börjar utöva näringsverksamhet eller blir moderstiftelse (jfr 1 5).

3 & På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 25 kan tillsyns- myndigheten undanta stiftelsen från bokföringsskyldigheten för en viss tid, högst fem räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet huvudsakligen placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 4 5 tredje stycket föräldra- balken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i fordran på svensk bank.

(Jfr 3 kap. 4 5 promemorieförslaget)

Enligt bestämmelsen i paragrafen, som motsvarar 3 kap. 4 5 i det till Lagrå— det remitterade förslaget, kan en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 5 ' undantas från denna skyldighet även i andra fall än som avses i 25 andra stycket.

Om de i förevarande paragraf angivna förutsättningarna för dispens före— ligger, betyder inte det att stiftelsen har en ovillkorlig rätt att bli undantagen från bokföringsskyldigheten. I bedömningen måste även behovet av kontroll av och intresset av offentlighet kring stiftelsen vägas in (jfr vad som anförts vid 2 5 andra stycket).

45 Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall fullgöras enligt bestämmel— serna i bokföringslagen (1976:125) och med iakttagande av följande: 1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som stiftelsen utövar. 2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en an- nan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade för- mögenheten ha en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring. 3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig enligt 1 5 skall i års- bokslutet ange värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.

(Jfr 3 kap. 1 5 promemorieförslaget)

En stiftelse är bokföringsskyldig enligt denna lag om den är bokföringsskyl- dig cnligt någon bestämmelse i stiftelselagen. Bestämmelser om bokförings-

skyldighet finns i loch 255 (jfr även7kap. 75fjärde stycket). En stiftelse som är bokföringsskyldig till följd av en i stiftelseförordnandet meddelad fö- reskrift om detta är alltså inte att anse som bokföringsskyldig enligt denna lag.

Enligt bestämmelsen i 4 5 är en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt stiftelselagen skyldig att följa bestämmelserna i bokföringslagen. Som be- rörts i den allmänna motiveringen är bokföringslagen en ramlag. Detta kommer främst till uttryck i lagens grundläggande bestämmelse (25första stycket) enligt vilken bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Som också berörts i den all- männa motiveringen kan det antas att vad som skall förstås med begreppet god redovisningssed i fråga om stiftelser kommer att utvecklas närmare se- dan stiftelselagen trätt i kraft. Detta gäller särskilt beträffande avkastnings- stiftelser som i regel får använda endast den löpande avkastningen på sin förmögenhet för ändamålet.

Det i avsnitt 2.10.5 föreslagna tillägget till 11 kap. 5 5 brottsbalken innebär att den som åsidosätter sådan bokföringsskyldighet som följer av stiftelsela- gen kan dömas för bokföringsbrott. Bestämmelserna i skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av skattekontroll gäller också för stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen (jfr kommentaren till 55).

Punkt l

Bestämmelsen i punkt 1 har förts in på förslag av Lagrådet. Enligt bestäm- melsen omfattar bokföringsskyldigheten all verksamhet som en stiftelse ut- övar. Detta betyder exempelvis att en avkastningsstiftelse som placerar en del av sin förmögenhet i en hyresfastighet på grund därav omedelbart blir bokföringsskyldig inte bara beträffande fastigheten utan även för den övriga fönnögenhetsförvaltningen.

Punkt 2

Enligt 2kap. 5 5 får en stiftelse placera sin förmögenhet gemensamt med en annan stiftelses förmögenhet.

Det anses normalt inte vara förenligt med god redovisningssed om den som är bokföringsskyldig har gemensam löpande bokföring (grund- och hu- vudbokföring) med en annan bokföringsskyldig (jfr Bokföringsnämndens cirkulär nr 20, s. 6). Om en stiftelse som är bokföringsskyldig har sin fönnö- genhet gemensamt placerad med en annan bokföringsskyldig stiftelses för- mögenhet ligger det emellertid i sakens natur att de två stiftelserna beträf- fande den gemensamt placerade förmögenheten har en gemensam gmnd- bokföring. I punkt 2 meddelas det en bestämmelse som uttryckligen tillåter detta. Bestämmelsen innebär också till skillnad från 3 kap. 35 tredje stycket i det till Lagrådet remitterade förslaget — att även huvudbokföringen får vara gemensam.

Punkt 3

Bestämmelsen i denna punkt saknar motsvarighet i det till Lagrådet remitte- rade förslaget.

En stiftelse som vid ingången av ett visst räkenskapsår utövar näringsverk- samhet kan upphöra med denna verksamhet under räkenskapsåret. Bokför- ingsskyldigheten enligt 1 5 kvarstår dock till räkenskapsårets slut. Frågan om stiftelsen i ett sådant fall är bokföringsskyldig även för nästföljande räken- skapsår blir enligt 2 5 första stycket 2 beroende av värdet på stiftelsens till- gångar (värderade enligt bestämmelserna i 65) vid utgången av det före- gående räkenskapsåret. Enligt bestämmelsen i förevarande punkt skall resul- tatet av denna värdering anges i stiftelsens årsbokslut.

Hänvisningar till US23

Räkenskaper

5 & Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fortlöpande föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats av stiftel- sen. Det skall finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögen- het, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha räkenska- per som är gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räken- skapsår. Av sammanställningen skall framgå tillgångar och skulder vid rä- kenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskaps- året. I sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Räkenskapsmaterialet skall bevaras iordnat skick och på betryggande sätt inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken- skapsmaterialet avser.

Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första stycket skall om- fatta ett kalenderår. Stiftelsens första räkenskapsår skall avkortas om det be- hövs för att nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.

(Jfr 3 kap. 5 5 promemorieförslaget)

Som redan har framhållits skall stiftelser som inte är bokföringsskyldiga en- ligt stiftelselagen föra räkenskaper. Bestämmelser om det finns i denna para- graf. I materiellt hänseende motsvarar regleringen i huvudsak den som gäller för stiftelser som står under tillsyn enligt tillsynslagen (jfr 145 den lagen). Åsidosätts reglerna i 5 5 kan straffansvar inträda enligt bestämmelserna i 105 skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av skattekontroll.

Bestämmelserna i 5 5 skall iakttas också av sådana stiftelser som är bokför- ingsskyldiga enligt bokföringslagen på grund av föreskrift därom i stiftelse- förordnandet. Genom att följa bokföringslagens regler kommer en sådan stiftelse automatiskt att uppfylla sina skyldigheter enligt 5 5. Stiftelsen måste dock komplettera sitt årsbokslut med en uppgift om värdet på tillgångarna, värderade med tillämpning av bestämmelserna i 6 5. Även för frågan vilken period räkenskapsåret skall omfatta blir bestämmelserna i 5 5 av saklig bety- delse. Av bestämmelsen i fjärde stycket följer nämligen att räkenskapsåret för en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen till följd av stiftarens föreskrift därom endast kan omfatta ett kalenderår.

Den stiftelse som åsidosätter en föreskrift i stiftelseförordnandet om bok- föringsskyldighet enligt bokföringslagen berörs inte av bestämmelserna om

bokföringsbrott i brottsbalken ll kap.55 (se avsnitt2.10.5). Ett åsidosät-

tande av sådan bokföringsskyldighet som följer av stiftelseförordnandet kan inte heller föranleda ansvar enligt bestämmelserna i skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av skattekontroll. Ett sådant ansvar förutsätter att stiftelseförvaltningen i det enskilda fallet inte ens levt upp till de krav som bestämmelserna i 5 5 innefattar.

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen, som med anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande har en något annorlunda lydelse än i lagrådsremissen, innebär att stiftelsen med tillämpning av en renodlad kontantprincip som ett mini- mum måste föra anteckningar om in- och utbetalningar (t.ex. vid utbetal- ningar av stipendier eller styrelsearvoden eller vid köp av värdepapper). An- teckningarna skall föras fortlöpande.

Enligt bestämmelsen i andra meningen skall det finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En verifikation skall innehålla uppgift bl.a. om vad och vilket belopp betalningen avser (jfr 5 5 andra stycket bokföringslagen). Som verifikation skall i första hand användas den eller de handlingar som härrör från den aktuella betalningen. Om det inte finns någon sådan hand- ling skall en särskild handling upprättas (jfr 5 5 första stycket första me- ningen bokföringslagen).

Bestämmelsen i 4 5 2 är förebild för bestämmelsen i tredje meningen. I jämförelse med lagrådsremissens förslag har förevarande bestämmelse j äm- kats något.

Andra stycket

Räkenskaperna skall enligt bestämmelsen i första meningen avslutas med en sammanställning för varje räkenskapsår.

Bestämmelsen i andra meningen saknar motsvarighet i lagrådsremissens förslag. Genom bestämmelsen tydliggörs vad som skall anges i sammanställ- ningen. Av den skall bl.a. framgå tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. I anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande bör det framhållas att så länge stiftelsen för sina räkenskaper enligt en renodlad kon- tantprincip skall sammanställningen inte omfatta sådana fordringar eller skulder som t.ex. dokumenterats genom faktura men som ännu inte föran- lett någon inbetalning till eller utbetalning av stiftelsen. Om inte stiftelseför- ordnandet innehåller någon föreskrift därom, får styrelsen eller förvaltaren själv bestämma efter vilken princip tillgångarna skall värderas i sammanställ- ningen. Man bör dock sträva efter att använda samma princip mellan åren.

Av sammanställningen skall också framgå inkomster och utgifter under rä- kenskapsåret. Vad som krävs är endast att stiftelsen gör en summering av in- oeh utbetalningar. In- och utbetalningar som skett med anledning av ompla- ceringar av förmögenheten, t.ex. försäljningar eller köp av obligationer eller fastigheter skall inte redovisas som inkomst eller utgift. ] sammanställningen bör utgifterna för arvoden till styrelsen eller förvaltaren och för stiftelsens ändamål anges särskilt.

Som redan har berörts i anslutning till kommentaren till 25 första stycket 2

skall en stiftelse som är skyldig att föra räkenskaper värdera sina tillgångar vid utgången av varje räkenskapsår med tillämpning av bestämmelserna i 65. Resultatet av denna värdering skall enligt bestämmelsen i tredje me- ningen anges i sammanställningen för det gångna räkenskapsåret.

Tredje stycket

Bestämmelsen i detta stycke har en motsvarighet i 22 5 bokföringslagen.

Fjärde stycket

Det har inte ansetts nödvändigt att ge stiftelser som endast skall föra räken- skaper möjlighet att ha s.k. brutet räkenskapsår (jfr 12 5 bokföringslagen).

Bestämmelsen i styckets andra mening skall tillämpas även i fall då en stif- telse som varit bokföringsskyldig enligt stiftelselagen och därvid haft brutet räkenskapsår övergår till att föra räkenskaper enligt 5 5.

Värdet av stiftelsens tillgångar 6 5 Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 2 5, 45 3 och 55 skall varje tillgång tas upp till ett värde som motsvarar vad till- gången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden. Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvär- det om ett sådant värde finns.

(Jfr 3 kap. 6 5 promemorieförslaget)

Innebörden av bestämmelsen i första meningen är att stiftelsens tillgångar skall tas upp till ett försiktigt beräknat marknadsvärde.

Bestämmelserna i paragrafen skall tillämpas också vid den värdering som avses i 4 kap. 45 andra stycket.

Årsredovisning m. m.

7 5 En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta årsredo— visning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och anta— let anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en stiftelse som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlem- mar av en viss eller vissa släktet och som är bokföringsskyldig endast på grund av 2 5.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.

(Jfr 3 kap. 7 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Angående uttrycket bokföringsskyldig enligt denna lag, se vad som anförts i kommentaren till 4 5.

Om en stiftelse inte upprättar årsredovisning kan tillsynsmyndigheten med stöd av 9kap. 55 första stycket 2 och tredje stycket förelägga ledamö- terna i styrelsen eller förvaltaren att fullgöra denna skyldighet i förening med vite. Det anförda gäller även i fråga om sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 5 första stycket (jfr 9 kap. 10 5 andra stycket 2).

En stiftelses årsredovisning skall vara tillgänglig för var och en som vill ta del av den. Detta gäller även i fråga om stiftelser som omfattas av bestäm- melserna i 9 kap. 10 5 första stycket (jfr 3 kap. 12 5 andra meningen). Om en stiftelse som omfattas av dessa bestämmelser inte iakttar skyldigheten att hålla årsredovisningen tillgänglig, kan tillsynsmyndigheten ingripa med före- läggande i förening med vite (jfr 9 kap. 10 5 andra stycket 3).

Bestämmelsen i 3kap. 15lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag är förebild för bestämmelsen i förevarande styckes andra me- ning. Vad en koncernredovisning skall innehålla regleras närmare i 8 5 andra stycket.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke som utformats i enlighet med Lagrådets för- slag — är den enda i stiftelselagen som särskilt berör familjestiftelser (angå- ende detta begrepp, se vad som anförts i anslutning till kommentaren till 1 kap. 7 5).

Av bestämmelsen i stycket följer att en familjestiftelse är föremål för of- fentlighet (via den offentliga årsredovisningen), återkommande kontroll av tillsynsmyndigheten (jfravsnitt2.8.1) och registreringsskyldighet endast i den mån den utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse.

Tredje stycket

Bestämmelsen i tredje stycket reglerar närmare vilket innehåll en stiftelses årsredovisning skall ha. I förvaltningsberättelsen skall stiftelsen lämna upp- gift om hur stiftelsens ändamål har främjats under året. En avkastningsstif- telse behöver emellertid inte lämna uppgift om vilka som erhållit stöd från stiftelsen. En annan sak är att det ankommer på stiftelsens revisor att utöva en reell kontroll av att det inte har skett några avsteg från stiftelseförordnan- det. Det kan därför bli nödvändigt för revisorn att infordra upplysningar om vilka som erhållit stöd från stiftelsen.

För stiftelser som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret el- ler som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång gäller ytterligare be- stämmelser om årsredovisningen enligt 3 kap. 8 5.

En stiftelse kan vara skyldig att upprätta årsredovisning även om den inte är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detta är fallet om stiftaren har före- skrivit sådan skyldighet i stiftelseförordnandet. Vad som då skall gälla i fråga om redovisningens innehåll, om och hur den skall skrivas under, om och i så fall när den skall tillställas revisorn för granskning samt om den skall vara

offentlig avgörs av vad stiftaren föreskrivit i stiftelseförordnandet.

8 5 En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna uppgifter och upp- lysningar av det innehåll som anges i 2kap.6—855 1agen(1980:1103) om årsredovisning m.m. ivissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsyns- myndigheten medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovis- ningens resultaträkning.

En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet av årsredovisningen iaktta även 3 kap.25andra stycket, 3 och 455 samt 8 5 andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och 7 55 samt 95 första stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättan- det av sin årsredovisning iaktta 3 kap. 25 andra stycket samt 85 nämnda lag.

(Jfr 3 kap. 8 5 promemorieförslaget)

Första stycket

I styckets första mening, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, meddelas bl.a. ytterligare bestämmelser om innehållet iårsredovisningen för en stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång. Det hänvisas därvid till vissa bestämmelser i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa före- tag (jfr prop. 1979/80:143 s. 154157). Det bör särskilt observeras att dessa bestämmelser — till skillnad från vad som är fallet i fråga om t.ex. handelsbo- lag — skall gälla för stiftelser oberoende av tillgångamas nettovärde eller an- talet anställda i stiftelsen.

Enligt 2 kap. 6 5 årsredovisningslagen skall i årsredovisningen återges re- sultat- och balansräkning för föregående räkenskapsår. När det gäller stiftel- ser, har det ansetts ligga i sakens natur att denna skyldighet faller bort om stiftelsen inte var bokföringsskyldig enligt 1 5 under det tidigare räkenskaps- året. Någon bestämmclsc om detta har därför inte ansetts nödvändig.

Bestämmelsen i styckets andra mening har sin förebild i 2kap. 5 5 3 årsredovisningslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 154).

Andra stycket

Beträffande bestämmelsen i styckets första mening hänvisas till prop. 1979/80:143 5.159—164.

9 & Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller, i fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som företrä- der bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om koncernredovisning.

Om en awikande mening beträffande års- eller koncernredovisningen har antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall den awikande meningen fogas till redovisningen.

(Jfr 3 kap. 9 5 promemorieförslaget)

BeStämmelserna i 9kap. 25 andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i 9 5.

Årsredovisningen för en stiftelse med anknuten förvaltning skall enligt be- stämmelsen i första styckets första mening skrivas under av förvaltaren. Detta innebär att redovisningen skall skrivas under av någon som enligt lag eller annan författning eller enligt praxis är behörig att företräda förvaltaren i alla dennes egna angelägenheter (jfr vad som anförts i anslutning till 2kap. 23 5). Årsredovisningen för t.ex. en kommunalt förvaltad stiftelse måste således skrivas under av minst så många av ledamöterna i kommunsty- relsen att de tillsammans bildar en beslutför kommunstyrelse och för en stif- telse som förvaltas av ett aktiebolag av antingen minst så många av ledamö- terna i bolagets styrelse att de tillsammans bildar en beslutför styrelse eller av någon som är firmatecknare för bolaget. Vad nu sagts gäller dock inte om ett handelsbolag är förvaltare. Som framgår av förevarande bestämmelse skall årsredovisningen i ett sådant fall undertecknas av samtliga de bolags- män som företräder bolaget.

I stiftelselagen föreskrivs det inte någon skyldighet för styrelsen eller för- valtaren att underteckna den sammanställning som skall upprättas i fall då stiftelsen endast är skyldig att föra räkenskaper. Det är dock lämpligt att un- dertecknande sker.

10 5 En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall avlämna årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter räkenskaps- årets utgång. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernredovisningen.

En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag skall av- lämna årsbokslutet eller sammanställningen över räkenskaperna till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

(Jfr 3 kap. 10 5 promemorieförslaget)

Första stycket

En stiftelse är skyldig att upprätta årsredovisning eller koncernredovisning enligt denna lag om den är skyldig att upprätta årsredovisning eller koncern- redovisning enligt någon bestämmelse i stiftelselagen. En stiftelse som t.ex. är skyldig att upprätta årsredovisning endast enligt stiftelseförordnandet är således inte att anse som skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag (jfr vad som anförts i anslutning till 7 5 tredje stycket).

Om en stiftelse inte fullgör sin skyldighet att avlämna årsredovisning eller koncernredovisning till revisorn kan tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 5 5första stycket2 förelägga styrelsens ledamöter eller förvaltaren att full- göra sin skyldighet. Föreläggandet kan förenas med vite (jfr 9 kap. 55 tredje stycket). Det anförda gäller även om stiftelsen är en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 5 första stycket (jfr 9 kap. 10 5 andra stycket 2).

Prop. 1993/949

Andra stycket

Stiftelser som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag är .i regel endast skyldiga att föra räkenskaper. En sådan stiftelse skall enligt bestämmelsen i andra stycket lämna sammanställningen över sina räkenska- per till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.lEn sådan familjestiftelse som avses i 7 5 andra stycket skall inom samma tid lämna sitt årsbokslut enligt 11 5bolcföringslagen till revisorn.

Om en stiftelse är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen endast enligt stiftelseförordnandet, är stiftelsen skyldig att lämna sitt årsbokslut till revi- sorn om stiftaren meddelat föreskrift om sådan skyldighet (jfr vad som an- förts i anslutning till 7 5 tredje stycket). I annat fall får stiftelsen själv avgöra om den till revisorn skall lämna årsbokslutet eller en sammanställning upp- rättad i enlighet med 5 5.

11 5 En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna Jag skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av revi- sionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till till- synsmyndigheten. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberät- telsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen.

(Jfr 4 kap. 13 5 promemorieförslaget)

Undantag från bestämmelserna i denna paragraf gäller enligt bestämmel- serna i nästföljande paragraf för sådana stiftelser som avses i 9kap. 10 5 första stycket.

I fall när det följer av stiftelseförordnandet att stiftelsen skall upprätta års- redovisning är det inte uteslutet att stiftaren dessutom har föreskrivit att re- dovisningen och även revisionsberättelsen skall tillställas tillsynsmyndighe- ten för granskning. Frågan huruvida stiftelsen måste följa stiftarens före- skrift på denna punkt blir i det enskilda fallet beroende av om tillsynsmyn- digheten förklarar sig villig att granska handlingarna eller inte.

12 5 Bestämmelsen i 11 5 första meningen gäller inte i fråga om sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 5 första stycket. En sådan stiftelse skall senast sex måna- der efter räkenskapsårets utgång hålla en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovisning, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan som avses i 9kap. 105första stycket] ellcr2.

(Jfr 3 kap. 11 5 första meningen promemorieförslaget)

En princip som gäller enligt stiftelselagen är att alla stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt lagen skall vara föremål för ofentlighet. I fråga om sådana stiftelser som återkommande kontrolleras av tillsynsmyn-

digheten uppnås offentligheten genom att stiftelsen enligt bestämmelserna i115 skickar bl.a. en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till tillsynsmyndigheten.

Bestämmelserna i 9kap.105första stycket innebär emellertid bl.a. att vissa årsredovisningsskyldiga stiftelser undantas från den återkommande kontrollen. På grund därav föreskrivs det i 12 5 att bestämmelserna i 115 inte gäller för stiftelser som omfattas av bestämmelsen i 9kap. 105första stycket. Principen om offentlighet för alla årsredovisningsskyldiga stiftelser får dock inte efterges. Därför föreskrivs det i 12 5 också att stiftelser som omfattas av bestämmelsen i 9kap.105 bl.a. skall hålla en kopia av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

Om inte stiftelsen fullgör sin skyldighet att hålla föreskrivna handlingar tillgängliga för var och en, har tillsynsmyndigheten befogenhet att vid vite förelägga ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren att fullgöra denna skyldig- het (jfr 9 kap. 105 andra stycket 3).

4 kap. Revision

I detta kapitel meddelas bestämmelser om revision. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.7.

I korthet innebär regleringen i kapitlet att en stiftelse alltid skall ha minst en revisor. Stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor och i vissa fall minst en revisor som är auktoriserad. För övriga stiftelser, dvs. främst sådana stif- telser som endast är skyldiga att föra räkenskaper, ställs det dock inte några formella krav på revisorns kompetens.

Bestämmelserna i kapitlet har i stor utsträckning utformats efter mönster av motsvarande regler i lagen om ekonomiska föreningar (jfr prop. 1986/87:7).

l 5 En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas revi- sorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandct, utses och entledigas revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om förvaltaren är en statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.

(Jfr 4 kap. 1 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen i stycket är tvingande. Härav följer att en stiftelse alltid skall ha åtminstone en revisor, även om stiftaren i sitt förordnande har föreskrivit att stiftelsen inte skall vara föremål för någon revision över huvud taget (jfr

vad som anförs i anslutning till 9 5 tredje stycket). I fall då det bedöms lämp- ligt med hänsyn till stiftelsens ändamål eller fönnögenhetsförhållanden och förutsatt att inte stiftelseförordnandet innehåller förbud däremot eller för- bjuder att stiftelsen alls blir föremål för revision får en stiftelse ha mer än en revisor. Om en föreskrift i stiftelseförordnandet innebär att stiftelsen skall ha mer än en revisor, skall den givetvis följas (jfr återigen vad som anförs i anslutning till 95 tredje stycket).

Bestämmelserna i 4 kap. gäller för alla revisorer i stiftelser, oavsett av vem eller på vilka grunder de har utsetts.

Andra och tredje styckena

Bestämmelserna i dessa stycken är dispositiva. De skall alltså tillämpas en- dast i fall då stiftaren inte har meddelat några föreskrifter i stiftelseförord- nandet om vem som skall utse resp. entlediga stiftelsens revisor (jfr 9 5 tredje stycket och 2 kap. 3 5 andra stycket).

Det kan tänkas att stiftaren i stiftelseförordnandet föreskriver att en viss

person skall vara stiftelsens revisor. Om den av stiftaren utpekade personen . vill åta sig uppdraget och han uppfyller stiftelselagens krav i formellt av- seende blir han stiftelsens första revisor. Å andra sidan följer det av de tving- ande bestämmelserna i 75 andra och tredje styckena att den på vilken det ankommer att entlediga revisorn i stiftelsen får utöva denna rätt när han så finner vara lämpligt. Med stöd av dessa bestämmelser kan han entlediga också en revisor som utsetts av stiftaren i stiftelseförordnandet.

För stiftelser med anknuten förvaltning innebär bestämmelsen i tredje stycket att det i regel är förvaltarens högsta beslutande organ som utser resp. entledigar revisor i stiftelsen. Om förvaltaren t.ex. är en ideell förening an- kommer ifrågavarande uppgifter således på föreningens årsmöte.

Stiftelser med egen förvaltning och kyrkliga kommuner där beslutanderät- ten utövas av ett direktvalt kyrkoråd (jfr 11 kap. 12 5 kyrkolagen, 1992:300) saknar ett särskilt högsta beslutande organ. För dessa fall följer det av be- stämmelsen i första punkten i tredje stycket att revisorn utses, om förvalta- ren är en stiftelse med egen förvaltning, av styrelsen för denna stiftelse och, om förvaltaren är en kyrklig kommun, av det direktvalda kyrkorådet.

Om förvaltaren är en sådan statlig myndighet på vilken verksförordningen (1987:1100) är tillämplig följer det av bestämmelsen i tredje styckets andra punkt att revisorn i stiftelsen utses resp. entledigas av myndighetens styrelse.

Bestämmelsen i tredje styckets tredje punkt innebär bl.a. att även en kom- manditdelägare skall medverka i beslut om utseende resp. entledigande av revisor i en av kommanditbolaget förvaltad stiftelse.

lä Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer tilläm- pas också på revisorssuppleantema. (Jfr 4 kap. 2 5 promemorieförslaget)

Stiftelselagen innefattar inte något krav på att det skall finnas suppleanter

till revisorerna. Om stiftaren har meddelat föreskrifter om det, gäller dessa. - Prop. 1993/9419 I annat fall får revisorssuppleanter utses med stöd av bestämmelsen i första meningen.

Bestämmelsen i andra meningen innebär bl.a. att en stiftelse som är årsre- dovisningsskyldig enligt denna lag endast kan utse en kvalificerad revisor till suppleant.

3 5 Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono- miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den hu- vudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor. Be- stämmelserna i 6 5 tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör minst en av moderstiftelsens revisorer ut- ses, om det kan ske.

(Jfr 4 kap. 3 5 promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 3 5 lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i denna paragraf.

Bestämmelserna i paragrafen kan sägas ange minimikraven på revisorn i en stiftelse. Av andra bestämmelser i kapitlet följer nämligen ytterligare krav på revisorer i årsredovisningsskyldiga stiftelser (jfr 4 5).

Lika lite som för styrelseledamöter i en stiftelse ställs det i stiftelselagen några nationalitets- eller bosättningskrav i fråga om en stiftelses revisorer.

Första stycket

Om en revisor som inte får vara revisor enligt bestämmelsen i första stycket varken lämnar sitt uppdrag på eget initiativ eller entledigas av den som har rätt att entlediga honom (jfr 1 5 andra stycket), kan tillsynsmyndigheten in- gripa och entlediga revisorn samt utse ny revisor (jfr 8 5).

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innehåller mycket allmänt formulerade krav på vad en revisor skall uppfylla i fråga om insikter i och erfarenheter av redovis- ning och ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen är formellt sett tillämplig på alla stiftelserevisorer, men av naturliga skäl kommer den i praktiken att få sin största betydelse för sådana stiftelserevisorer som inte är auktoriserade eller godkända revisorer (jfr 4 5).

Om den som utses till revisor inte motsvarar de i stycket angivna kraven, kan tillsynsmyndigheten ingripa genom föreläggande om rättelse i vissa fall

(jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 5 5 första stycket, 2 och 3). Tillsyns- myndigheten kan däremot inte ingripa enligt 8 5 i förevarande kapitel. Har revisorn orsakat stiftelsen skada kan tillsynsmyndigheten föra talan om skadestånd för stiftelsens räkning enligt 5 kap. 2 5 (jfr 5 kap. 45 första stycket 5).

Det förhållandet att den revisor som anlitas av stiftelsen inte är kapabel att klara av uppdraget kan vara ett tecken på att stiftelsens ekonomiska för- hållanden är sådana att revisorn bör vara kvalificerad och att tillsynsmyndig- heten därför med stöd av 5 5 bör förordna att stiftelsen skall ha kvalificerad revisor.

Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat föreskrifter som innefat- tar ytterligare krav på revisorerna än vad som följer av 3 5 första och andra styckena. Om en revisor inte motsvarar dylika krav kan tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av 85 (jfr 8 5 första stycket 4 och tredje stycket andra me- ningen).

Tredje stycket

Bestämmelsen i första meningen är tvingande. Den innebär att en juridisk person kan utses till revisor i en stiftelse även om stiftaren i stiftelseförord- nandet har föreskrivit att endast fysiska personer får utses till detta uppdrag.

Enligt förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av re- visorer är det endast svenska handels- och aktiebolag som driver revisions- verksamhet som kan auktoriseras eller godkännas. Det kan nämnas i sam- manhanget att Revisorskommittén i ett nyligen avgivet betänkande (SOU 1993:69) beträffande sådana revisorer som har särskild kompetens att ut- föra lagstadgad revision har lämnat förslag till den författningsreglering som behövs inför Sveriges närmande till EG.

I frågor om skadestånd gäller särskilda bestämmelser för de fall då ett revisionsbolag är revisor (jfr 5 kap. 2 5 andra stycket).

Fjärde stycket

Syftet med bestämmelsen är att moderstiftelsens kontrollorgan skall få en så bra kännedom som möjligt om dotterföretagens förhållanden. Om det på grund av t.ex. praktiska svårigheter inte går att ordna med gemensam revi- sor, är det angeläget att moderstiftelsens revisor på annat sätt skaffar sig er- forderlig kännedom om dotterföretagen.

45 Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftelsen är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp- ning av 3 kap. 65, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe- lopp enligt lagcn (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken- skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.

(Jfr 4 kap. 4 5 promemorieförslaget)

Första stycket

Kravet på kvalificerad revision gäller för stiftelser som är årsredovisnings- skyldiga enligt stiftelselagen. Det betyder att bestämmelsen inte innefattar något krav på sådan revision i stiftelser som är årsredovisningsskyldiga enligt bestämmelserna i 3 kap. endast till följd av föreskrifter därom i stiftelseför- ordnandet. Det betyder vidare att familjestiftelser som är bokföringsskyl- diga enligt stiftelselagen men som enligt 3 kap. 7 5 andra stycket är befriade från skyldighet att upprätta årsredovisning inte behöver ha kvalificerad revi- sor. Även för stiftelser som enligt 3 kap. 3 5 undantagits från bokföringsskyl- dighet bortfaller kravet på kvalificerad revision. Krav på kvalificerad revi- sion kan dock i nu nämnda fall vara föreskrivet i stiftelseförordnandet.

Om en stiftelse som skall ha kvalificerad revisor enligt stiftelselagen eller stiftelseförordnandet saknar sådan revisor kan tillsynsmyndigheten alltid in- gripa genom att utse revisor (jfr 85 första stycket 2 och 4). I vissa fall kan tillsynsmyndigheten även ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 55 första stycket 2 (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 5 5 första stycket 2 och 3).

En stiftelse som är årsredovisningsskyldig enligt stiftelselagen för ett visst räkenskapsår upphör att vara det för nästföljande räkenskapsår om den upp- hör att vara bokföringsskyldig enligt stiftelselagen för det senare räkenskaps- året (jfr vad som anförtsi anslutning till 3 kap. 45 3). I ett sådant fall kvarstår kravet enligt förevarande stycke att stiftelsen skall ha en kvalificerad revisor tills dess att revisorn avgivit sin revisionsberättelse för det förra räkenskaps- året.

Andra stycket

Bestämmelsen i 8 kap. 55 första stycket lagen om ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande stycke.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela dis- pens från kraven enligt andra stycket (jfr tredje stycket).

Tredje stycket

Bestämmelsen i detta stycke gör det exempelvis möjligt för en stiftelse som har kommit att uppfylla förutsättningarna enligt andra stycket att få behålla en tidigare anlitad, godkänd revisor.

5 5 I fråga om andra stiftelser än som avses i 45 första stycket får tillsynsmyndig- heten besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revi- sor.

(Jfr 4 kap. 5 5 promemorieförslaget)

Enligt 9 kap. 3 5 första stycket skall tillsynsmyndigheten ingripa, om det kan antas att revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord- nandet eller bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall ha i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom ramen för lagens bestämmelser. I 5 5 anvisas en form som är tillämplig i fråga om stiftelser som endast är skyldiga att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 5. En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att besluta om kvalificerad re- ' vision med stöd av 5 5 finns i 9 kap. 5 5 andra stycket. Bestämmelsen i 5 5 är tillämplig även på stiftelser som avses i 9 kap. 105 första stycket 2 och 3 (se 9 kap. 105 andra stycket punkt 5).

Bestämmelsen i 5 5 torde främst komma att tillämpas i fall då den revisor som anlitas av stiftelsen inte är kapabel att klara uppgiften och detta förhål- land