Prop. 2009/10:205

Kontroll av produkter med dubbla användningsområden

Regeringens proposition 2009/10:205

Kontroll av produkter med dubbla användningsområden

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 april 2010

Mats Odell

Ewa Björling

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett antal lagändringar som föranleds av det finns en ny EU-förordning, som trädde i kraft den 27 augusti 2009, vilken reglerar handel med produkter med dubbla användningsområden. Med sådana produkter avses produkter, inbegripet programvara och teknik, som kan användas för både civila och militära ändamål samt alla varor som kan användas både för icke-explosiva ändamål och för att på något sätt bidra vid tillverkning av kärnvapen eller andra kärnladdningar.

Den nya EU-förordningens bestämmelser om export och överföring inom EU av produkter med dubbla användningsområden är i sak oförändrade i jämförelse med den äldre EU-förordning som den ersätter. Den nya EU-förordningen omfattar dock även kontroll när det gäller förmedling och transitering av sådana produkter.

I lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd (PDA-lagen) föreslås ändringar till följd av att den nya EU-förordningen har ett annat namn och en annan artikelnumrering än den äldre EU-förordningen. Vissa ändringar ger regeringen möjlighet att genom bemyndigande utnyttja några av de särskilda bemyndiganden som finns i EU-förordningen. Vissa ändringar rör verkställandet av EU-förordningen. Vidare föreslås bestämmelser om straffansvar för den som bryter mot EU-förordningens bestämmelser eller bestämmelser som föreslås i PDA-lagen. Det föreslås i PDA-lagen vidare en bestämmelse om vitesföreläggande för den som bryter mot en bestämmelse om underrättelseskyldighet i EU-förordningen. Det föreslås även en ändring i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagar som ligger under Utrikesdepartementets ansvarsområde till följd av dels en ny EUförordning om tullbefrielse, dels Lissabonfördragets ikraftträdande.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

2. lag om ändring i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

3. lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.,

6. lag om ändring i lagen (2003:491) om konsulärt bistånd,

7. lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

dels att rubriken närmast före 5 § ska utgå,

dels att 1–7, 9, 11, 15–19, 21, 22 och 25 §§ samt rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 4 a–4 d §§, 18 a § och 24 a § samt närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden1.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning)2.

Bestämmelser finns också i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

2 §

Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör, förmedlare, förmedlingstjänster och transitering avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

3 §

Med militära produkter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rådets för-

Med militära produkter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rådets för-

1 EGT L 159, 30.6.2000, s. 1 (Celex 32000R1334). 2 EUT L 134, 29.5.2009, s. 1 (Celex 32009R0428).

ordning (EG) nr 1334/2000 avses i denna lag de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel.

ordning (EG) nr 428/2009 avses i denna lag de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel.

Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster.

Tillstånd Tillstånd och förbud

4 §

Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt.

Frågor om tillstånd och förbud enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet ska med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen.

Export, överföring, förmedling och transitering

4 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i artikel 4.5 i samma förordning.

4 b §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 får omfattas av krav på tillstånd till förmedlingstjänster enligt artikel

5.1 i samma förordning.

4 c §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till förmedling enligt artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i artikel 5.3 i samma förordning.

4 d §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 6.3 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 får omfattas av förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i samma förordning.

Export och överföring

5 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 och i del 3.3 första stycket i bilaga II till samma förordning.

7 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning

Regeringen får meddela föreskrifter om krav på sådant tillstånd till överföring som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

(EG) nr 1334/2000.

9 §

Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska gemenskapen om det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.

Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska unionen om det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet.

11 §

Tillstånd till export eller överföring enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Tillstånd till export, förmedlingstjänster eller överföring enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat beslutas.

15 §

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 428/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

16 §

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom Europeiska gemenskapen eller för export tar befattning med

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom Europeiska unionen, för transitering eller för export tar

produkter med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel.

befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som tillhandahåller förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter eller av den som ger tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsynen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn.

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn.

17 §

Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan författning.

Den som enligt artikel 20.3 eller 22.8 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan författning.

18 §

Den som uppsåtligen utan tillstånd

1. exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1–4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller

1. exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller i artiklarna 4.1–4.4 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket eller 5 §,

2. överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning,

2. överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 22.1 i samma förordning eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 §, eller

3. tillhandahåller förmedlingstjänster för produkter

med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket,

döms till böter eller fängelse i högst två år. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i rådets förordning (EG) nr 428/2009 utan tillstånd

1. exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1–4.3 och 5.1 i samma förordning, eller

1. exporterar programvara eller teknik som avses i artikel 3.1 i samma förordning eller i artiklarna 4.1–4.4 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket eller 5 §,

2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma förordning.

2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 22.1 i samma förordning eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 §, eller

3. tillhandahåller förmedlingstjänster för programvara eller teknik som avses i artikel 5.1 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket.

Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

18 a §

Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud mot transitering som har meddelats enligt artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 döms till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

19 §

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket eller 18 a § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

21 §

För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket, 18 a § första stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket, 18 a § andra stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

22 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en deklaration som avses i 12 eller 13 §,

1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller denna lag eller i en deklaration som avses i 12 eller 13 §,

2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 9.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma förordning,

4. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1 i samma förordning,

5. åsidosätter underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av 4 a § andra stycket,

6. åsidosätter underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av 4 c § andra stycket,

4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma förordning, eller

7. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 22.10 i samma förordning, eller

5. bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §.

8. bryter mot artikel 20.3 eller 22.8 i samma förordning eller mot 17 §.

Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.

Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

24 a §

Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid lämna sådan underrättelse som avses i del 3.1 i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 428/2009 får den myndighet som ska ta emot underrättelsen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet.

25 §3

Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 12 § första stycket, 14, 16 och 24 §§.

Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 12 § första stycket, 14, 16, 24 och 24 a §§.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller enligt denna lag får inte överklagas.

Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

3 Senaste lydelse 2008:887.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Följande gärningar utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § i denna lag:

1. mord, 3 kap. 1 § brottsbalken,

2. dråp, 3 kap. 2 § brottsbalken,

3. grov misshandel, 3 kap. 6 § brottsbalken,

4. människorov, 4 kap. 1 § brottsbalken,

5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken,

6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 § brottsbalken,

7. mordbrand och grov mordbrand, 13 kap.1 och 2 §§brottsbalken,

8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 § brottsbalken,

9. sabotage och grovt sabotage, 13 kap.4 och 5 §§brottsbalken, 10. kapning och sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a § brottsbalken, 11. flygplatssabotage, 13 kap. 5 b § brottsbalken, 12. spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 § brottsbalken, 13. olovlig befattning med kemiska vapen, 22 kap. 6 a § brottsbalken, 14. uppsåtligt vapenbrott, 9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67), 15. brott enligt 21 § tredje stycket lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,

16. uppsåtligt brott enligt 25 och 26 §§ lagen (1992:1300) om krigsmateriel, som avser kärnladdningar, radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel, apparater och andra anordningar för spridning av radiologiska, biologiska eller kemiska stridsmedel samt speciella delar och substanser till sådant material,

17. brott enligt 18 och 20 §§ lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen,

17. brott enligt 18, 18 a och 20 §§ lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen,

18. smuggling och grov smuggling, 3 och 5 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser sådana varor som omfattas av 14– 17,

19. olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1–18.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §4

Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling enligt handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna (EG) har ingått eller enligt EG:s rättsakter, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om ursprungsintyg uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling enligt handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått eller enligt EU:s rättsakter, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om ursprungsintyg uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket, döms till böter.

Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa, döms ej till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

4 Senaste lydelse 1995:469.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 910 §§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §5

Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna (EG) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version) 6 . Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och

– rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

5 Senaste lydelse 2003:454. 6 EUT L 324, 10.12.2009, s. 23, Celex 32009R1186.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import,

– rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och

– rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna.

9 §7

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EG:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EG:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, skall dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap.2838 §§tullagen (2000:1281) tillämpliga.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap.2838 §§tullagen (2000:1281) tillämpliga.

7 Senaste lydelse 2000:1294.

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter

1. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EG:s institutioner, och

2. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser som EG har ingått.

1. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EU:s institutioner, och

2. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser som EU har ingått.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten på områden enligt 1 §.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter till utfyllnad av unionsrätten på områden enligt 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Utländska medborgare som på grund av egen eller närståendes anställning eller etablering som egenföretagare i Sverige kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från

1. EG-rätten,

1. unionsrätten,

2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,

skall när det gäller rätt till konsulärt ekonomiskt bistånd jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

ska när det gäller rätt till konsulärt ekonomiskt bistånd jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden

Härigenom föreslås att 3, 4, 13 och 14 §§ lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Avviker en bestämmelse i en annan författning från denna lag ska den bestämmelsen ha företräde, om den har sin grund i gemenskapsrätten.

Avviker en bestämmelse i en annan författning från denna lag ska den bestämmelsen ha företräde, om den har sin grund i unionsrätten.

4 §

I denna lag avses med behörig myndighet: en statlig eller kommunal myndighet eller ett annat organ som har till uppgift att pröva frågor om tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet eller kontrollera sådan verksamhet,

etablering: en tjänsteleverantörs faktiska utövande av en ekonomisk verksamhet under en obegränsad tid och genom en stabil infrastruktur varifrån näringsverksamhet för att tillhandahålla tjänster faktiskt bedrivs,

etableringsmedlemsstat: det land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) inom vars territorium en tjänsteleverantör är etablerad,

reglerat yrke: yrke som enligt lag eller förordning kräver en bestämd yrkeskvalifikation för att få utövas eller ger den som har en bestämd yrkeskvalifikation rätt att använda en viss yrkestitel,

tjänst: prestation som utförs mot ekonomisk ersättning och som inte utgör vara, kapital eller person,

tjänsteleverantör: fysisk person som är medborgare i ett land inom

EES eller juridisk person som är etablerad i ett land inom EES och vilken i sin näringsverksamhet erbjuder eller tillhandahåller en tjänst, och

tjänstemottagare: fysisk person som är medborgare i ett land inom

EES eller som genom gemenskapsrätten har motsvarande rättigheter eller juridisk person som är etablerad i ett land inom EES och som använder eller avser att använda en tjänst.

tjänstemottagare: fysisk person som är medborgare i ett land inom

EES eller som genom unionsrätten har motsvarande rättigheter eller juridisk person som är etablerad i ett land inom EES och som använder eller avser att använda en tjänst.

13 §

Om det inte är möjligt att tillmötesgå en begäran om bistånd eller om en myndighet i ett annat land inom EES inte lämnar begärt

Om det inte är möjligt att tillmötesgå en begäran om bistånd eller om en myndighet i ett annat land inom EES inte lämnar begärt

bistånd, ska den behöriga myndigheten i Sverige lämna information om detta till den behöriga myndigheten i det andra landet och till Europeiska gemenskapernas kommission.

bistånd, ska den behöriga myndigheten i Sverige lämna information om detta till den behöriga myndigheten i det andra landet och till Europeiska kommissionen.

14 §

En behörig myndighet i Sverige ska underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Europeiska gemenskapernas kommission om tjänsteverksamhet som kan medföra allvarlig skada på människors hälsa eller säkerhet eller på miljön.

En behörig myndighet i Sverige ska underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Europeiska kommissionen om tjänsteverksamhet som kan medföra allvarlig skada på människors hälsa eller säkerhet eller på miljön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

3. Ärendet och dess beredning

Europeiska unionens stats- och regeringschefer antog i juni 2003 en handlingsplan om icke-spridning av massförstörelsevapen (handlingsplanen från Thessaloniki). Denna handlingsplan kompletterades med EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003 (EU:s strategi mot massförstörelsevapen).

Den 28 april 2004 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1540. Resolutionen är det första internationella instrumentet som integrerat och övergripande behandlar massförstörelsevapen, bärare av sådana vapen och produkter med koppling till dessa. Med stöd av FNstadgans artikel VII fastställer resolutionen genom beslut bindande skyldigheter för alla stater i syfte att förhindra och avhålla icke-statliga aktörer från att få tillgång till massförstörelsevapen och material med koppling till sådana vapen. Staterna ska därför bl.a. ska införa kontroller av förmedling och transitering av sådan materiel.

Delvis i syfte att uppfylla kraven som ställdes i dessa instrument lade Europeiska kommissionen den 18 december 2006 fram ett förslag till ändring och omarbetning av rådets förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden (KOM[2006] 829 slutlig).

Rådet antog den 5 maj 2009 rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning), se bilaga 1.

Inom Utrikesdepartementet har utarbetats en departementspromemoria, Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden (Ds 2009:59). Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (UF/2009/80294/NIS).

I propositionen har ytterligare sex lagförslag tillkommit, se bilaga 5. Förslagen rör följdändringar av enkel beskaffenhet till dels en ny EUförordning om tullbefrielse, dels Lissabonfördragets ikraftträdande. En remissbehandling av dessa förslag har därför bedömts som obehövlig. Förslaget om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. som rör ändringar till följd av en ny EU-förordning om tullfrihet har dock beretts under hand med Tullverket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 18 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Vissa redaktionella ändringar har därefter gjorts i lagtexten.

Lagförslagen som finns i bilaga 5 är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

4. Bakgrund och gällande rätt

4.1. Allmänt

Kontrollen av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden spelar en viktig roll när det gäller att bekämpa spridning av massförstörelsevapen. Exportkontrollen är till för att förhindra att varor och teknik som annars används i fredligt syfte når stater som kan använda dem för spridningsprogram eller organisationer som kan använda dem för terroristverksamhet eller militära syften.

De produkter och den teknik som har dubbla användningsområden spänner över en rad olika områden, t.ex. kemiska och biologiska produkter, kärnteknik, optik, laserteknik och material som används inom flygelektronik samt viss programvara.

Produkter med dubbla användningsområden omfattas av den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som före Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 motsvarades av artikel 133 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Bestämmelser om export och överföring av sådana produkter finns i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Denna EU-förordning kompletteras i svensk rätt av lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd (PDA-lagen) samt förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Den gällande rätten beskrivs mer utförligt i avsnitt 4.6 i detta kapitel.

I syfte att underlätta läsningen av denna proposition beskrivs i detta kapitel också bakgrunden till den nuvarande kontrollen av produkter med dubbla användningsområden (avsnitt 4.3–4.5), bl.a. exportkontrollregimerna, vad som avses med massförstörelsevapen och vad det finns för relevanta internationella överenskommelser avseende nedrustning och icke-spridning.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Den nya EU-förordningen

Den 18 december 2006 lade Europeiska gemenskapernas kommission fram ett förslag till ändring och omarbetning av rådets förordning (EG) nr 1334/2000 (KOM[2006] 829 slutlig). Syftet var att stärka och förbättra EU-ordningen för exportkontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden samt att bestämmelserna skulle bli tydligare och att regelverket för genomförandet av kontrollerna skulle bli lättare att

tillämpa för exportörer inom EU. Enligt kommissionen skulle förslaget också leda till att EU skulle uppfylla kraven enligt Förenta nationernas (FN) säkerhetsråds resolution 1540 samt den handlingsplan som EU:s stats- och regeringschefer godkände i Thessaloniki i juni 2003 (se avsnitt 4.4.2 och 4.4.4).

Efter förhandlingar mellan medlemsstaterna och kommissionen i rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden (Working Party on Dual Use Goods, WPDU) antog rådet den 5 maj 2009 rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning).

Enligt artikel 28 i den nya EU-förordningen träder den i kraft 90 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant offentliggörande skedde den 29 maj 2009, varför EUförordningen trädde i kraft den 27 augusti 2009.

Det bör anmärkas att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Av övergångsbestämmelserna till Lissabonfördraget följer att rättsakter som har antagits före ikraftträdandet av fördraget ska bestå så länge de inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras med tillämpning av EUfördragen (protokoll om övergångsbestämmelser, EUT C 306, 17.12.2007, s. 159) Den nya EU-förordningen påverkas alltså inte av Lissabonfördragets ikraftträdande.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Vissa begrepp

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 4.1

4.3.1. Massförstörelsevapen

Det finns inte någon legaldefinition av vad som avses med massförstörelsevapen. Vanligen avses med detta begrepp dock kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel (se skr. 2008/09:114 s. 27). I modern terminologi anses ibland också radiologiska vapen vara ett stridsmedel som omfattas av begreppet. Med radiologiska vapen avses stridsmedel som utsätter mål för joniserande strålning, dock utan att som kärnvapen utlösa en kärnexplosion. Som samlingsbegrepp för kärnvapen och radiologiska vapen används ibland begreppet nukleära stridsmedel.

I arbetet för att hindra spridningen av massförstörelsevapen inkluderas också vissa vapenbärare som är i stånd att bära sådana vapen, såsom ballistiska missiler med lång räckvidd och kryssningsmissiler.

4.3.2. Produkter med dubbla användningsområden

Med produkter med dubbla användningsområden avses, enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 428/2009 (definitionen är oförändrad i jämförelse med den äldre EU-förordningen), produkter, inbegripet programvara och teknik, som kan användas för både civila och militära ändamål samt alla varor som kan användas både för icke-explosiva ändamål och för att på något sätt bidra vid tillverkning av kärnvapen eller andra kärnladdningar.

Exempel på produkter med dubbla användningsområden som kan användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kärnvapen eller andra kärnladdningar är centrifuger, höghastighetskameror, induktionsugnar, kompositer, maråldrat stål, masspektrometrar, pulsgeneratorer, röntgenblixtar, tryckmätare, tändaggregat och vakuumpumpar (Spridning av massförstörelsevapen, en rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen, Säkerhetspolisen, 2003, s. 5).

Exempel på produkter med dubbla användningsområden som kan användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska vapen är blandningskärl, centrifuger, elevatorer, kondensatorer, kopplingar, kylare, prekursorer, pumpar, reaktorer och värmeväxlare (a.a., s. 5).

Exempel på produkter med dubbla användningsområden som kan användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av biologiska vapen är bakteriestammar, centrifuger, fermentorer, filter, kvarnar, pressar, pumpar, spraytorkar, tankar och tillväxtmedia (a.a., s. 5).

Exempel på produkter med dubbla användningsområden som kan användas i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära massförstörelsevapen är accelerometer, al-legeringar, aluminiumpulver, gyro, isostatpress, kompositer, maråldrat stål, målsökare, oxidatorer och verktygsmaskiner (a.a., s. 5).

4.3.3. Krigsmateriel

Med krigsmateriel avses, enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel, vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel. I bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel anges i en förteckning vad som är krigsmateriel. Av förteckningen framgår bl.a. att kärnladdningar samt radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel samt robotar (missiler) och raketer anses vara krigsmateriel (KS 6).

4.4. Internationella överenskommelser m.m. rörande nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen

4.4.1. Internationella överenskommelser

Sverige har i sin politik på nedrustningsområdet sedan lång tid tillbaka lagt stor vikt vid internationella avtal om begränsning och eliminering av massförstörelsevapen.

Sverige är folkrättsligt bundet av fem internationella överenskommelser avseende begränsning och eliminering av massförstörelsevapen enligt följande.

– 1963 års fördrag mellan Amerikas Förenta Stater, De Socialistiska Rådsrepublikernas Union och Storbritannien om förbud mot kärnvapenprov i atmosfären, i yttre rymden och under vatten (i kraft den 10 oktober 1963, SÖ 1963:63, prop. 1963:183, UU 8, rskr. 358),

– 1968 års fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen (ickespridningsfördraget, NPT, i kraft den 5 mars 1970, SÖ 1970:12, prop. 1969:164, UU 24, rskr. 374),

– 1971 års fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag (i kraft den 18 maj 1972, SÖ 1972:18, prop. 1971:83, UU 16, rskr. 301),

– 1972 års konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring (1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen, i kraft den 26 mars 1975, SÖ 1976:18, prop. 1975/76:43, bet. 1975/76:UU6, rskr. 81), och

– 1993 års konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen, i kraft den 29 april 1997, SÖ 1993:28, prop. 1992/93:181, bet. 1992/93:UU30, rskr. 409).

Därutöver har Sverige undertecknat och ratificerat 1996 års fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (prop. 1997/98:174, bet. 1998/99:UU4, rskr. 1998/99:25) men detta har ännu inte trätt i kraft.

Dessutom finns en konvention som indirekt rör icke-spridning av massförstörelsevapen genom att den reglerar skydd mot stöld, rån eller annat tillgrepp av kärnämne eller hot därom vid kärnämnetransport, nämligen konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (undertecknad och ratificerad av den svenska regeringen den 19 juni 1980, SÖ 1985:24, i kraft den 8 februari 1987).

Därtill har inom Förenta nationerna utarbetats en internationell konvention om bekämpande av nukleär terrorism (New York, april 2005, i kraft den 7 juli 2007). Konventionen är undertecknad av Sverige den 14 september 2005. En särskild utredare har getts i uppdrag att överväga vilka lagändringar som en svensk ratificering av konventionen skulle kräva.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att Sverige är folkrättsligt bundet av en internationell överenskommelse som rör förbud mot användning av vissa massförstörelsevapen i krig, nämligen 1925 års protokoll rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser och av bakteriologiska stridsmedel (1925 års Genèveprotokoll, i kraft för Sverige den 25 april 1930, SÖ 1930:27, prop. 1930:21, KU 3, rskr. 25). 1925 års Genèveprotokoll torde för övrigt ge uttryck för allmän folkrätt (internationell sedvanerätt).

Kärnvapen

Kärnvapen utnyttjar en explosiv frigörelse av energi genom reaktioner med atomkärnor.

Ett av syftena bakom 1963 års fördrag mellan Amerikas Förenta Stater, De Socialistiska Rådsrepublikernas Union och Storbritannien om förbud mot kärnvapenprov i atmosfären, i yttre rymden och under vatten var att

av miljöhänsyn åstadkomma ett slut på förorenandet av människans omgivning genom radioaktiva ämnen. Fördragets räckvidd är begränsat, eftersom kärnexplosioner under jorden inte omfattas annat än i den mån sådana explosioner medför radioaktivt spill utanför den stats område under vars kontroll eller jurisdiktion sprängningen företas. Frankrike och Kina har inte anslutit sig till fördraget.

I 1968 års icke-spridningsfördrag uttalar fördragsparterna sin avsikt att vid snarast möjliga tidpunkt uppnå ett stopp för kärnvapenkapprustningen och att vidta effektiva åtgärder för att uppnå kärnvapennedrustning. Kärnvapenstaterna Förenta Staterna, Ryssland, Storbritannien, Kina och Frankrike får inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller den direkta eller indirekta kontrollen över sådana vapen eller laddningar och inte heller på något sätt uppmuntra, bistå eller förmå någon icke-kärnvapenstat att tillverka eller på annat sätt förvärva eller tillverka kärnvapenladdningar.

Icke-kärnvapenstaterna åtar sig enligt fördraget att inte motta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddningar. Vidare åtar de sig att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar samt att inte söka eller motta bistånd för tillverkning av kärnvapen.

Icke-spridningsfördraget anger att Internationella atomenergiorganet (IAEA) ska vara internationellt kontrollorgan för stater som är anslutna till fördraget när det gäller den fredliga kärnenergins fortsatta ickemilitära användning.

Icke-spridningsfördraget behandlar alltså kärnvapen och kärnvapenladdningar samt utrustning och teknologi som är av betydelse för framställning, hantering, bearbetning eller användning av kärnämne. Vapenbärare behandlas däremot inte i fördraget. Fördraget förbjuder inte heller militär icke-explosiv användning av klyvbart material.

Enligt 1996 års fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, som alltså ännu inte har trätt i kraft, åtar sig parterna att inte utföra någon kärnvapenprovsprängning eller någon annan kärnsprängning samt att förbjuda och förhindra varje sådan kärnsprängning på varje plats under sin jurisdiktion eller kontroll. Fördraget innehåller ett kontrollsystem med bl.a. ett internationellt övervakningssystem och inspektioner på plats.

Biologiska vapen

Bakteriologiska vapen och toxinvapen ingår i dag i kategorin B-vapen (biologiska stridsmedel). Sådana vapen är baserade på sjukdomsframkallande egenskaper hos patogena mikroorganismer. De utgörs av levande organismer eller smittsamt material som härrör från levande organismer. Biologiska vapen är avsedda att vålla sjukdom eller död bland människor, djur eller växter.

1925 års Genèveprotokoll innebär att sådana vapen är humanitärrättsligt reglerade genom ett användningsförbud i krig medan 1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen innebär att sådana vapen är nedrustningsrättsligt reglerade.

I 1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen förbinder sig parterna att inte utveckla, framställa, lagra eller på annat sätt förvärva eller inneha vare sig mikrobiella eller andra biologiska medel eller toxiner av sådana typer eller i sådana mängder som inte har något berättigande för profylaktiska ändamål, skyddsändamål eller andra fredliga ändamål.

Konventionen förbjuder också utveckling och produktion av vapen och utrustning avsedd för fientlig spridning av biologiska medel eller toxiner.

De fördragsslutande parterna förbinder sig dels att inte överlåta eller på något sätt hjälpa, uppmuntra eller förmå någon stat, grupp av stater eller internationella organisationer att tillverka eller på annat sätt förvärva något som omfattas av konventionen, dels att i sin nationella lagstiftning förbjuda och på annat sätt förhindra utveckling, framställning, lagring, förvärv eller innehav av sådana medel, toxiner, vapen eller utspridningsanordningar som omfattas av konventionen.

1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen innehåller inte några kontrollbestämmelser och ger i realiteten små möjligheter att beivra konventionsbrott. Vid konventionens tillkomst framstod biologiska stridsmedel som militärt föga användbara. Den tekniska utvecklingen, bl.a. av genteknik, har dock sedan dess varit sådan att konventionen i dag framstår som ett viktigt nedrustningsavtal. Emellertid anses konventionens avsaknad av kontrollbestämmelser i dag som alltmer allvarlig. På det internationella planet har försök gjorts för att införliva kontrollbestämmelser i konventionen men hittills har detta inte lett till någon ändring av eller något tillägg till konventionen.

Kemiska vapen

Kemiska stridsmedel (C-vapen) är baserade på vissa kemiska ämnens giftiga egenskaper. Det kan vara fråga om gaser eller fasta ämnen som kan komma in i den mänskliga organismen genom inandning eller beröring. Senapsgas skadar hud och ögon. Nervgaser är fosforföreningar i form av vätskor som snabbt förångas och påverkar andningsorganen och andra vitala kroppsfunktioner.

På motsvarande sätt som för biologiska vapen är kemiska vapen humanitärrättsligt reglerade genom ett användningsförbud i krig enligt 1925 års Genèveprotokoll och nedrustningsrättsligt reglerade genom FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen.

FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen saknar motstycke som ett heltäckande och kontrollerbart multilateralt nedrustningsavtal. Konventionen förbjuder tillverkning, anskaffande, innehav, överföring och användning av kemiska vapen, samt innehåller regler om inspektioner på plats i de stater som har anslutit sig till konventionen. Genom konventionen har en internationell kontrollorganisation skapats för konventionens efterlevnad. Kontroller kan göras vid förstöring av kemiska vapen, vid produktionsanläggningar för sådana vapen, rutinmässigt i relevant kemisk industri eller vid misstankar om brott mot konventionen.

Konventionen innehåller också listor på kemikalier och deras utgångsämnen som är föremål för verifikationsåtgärder från den internationella kontrollorganisationen vad avser den kemiska industrin. Vissa

kemikalier och deras utgångsämnen är produkter med dubbla användningsområden och dessa har införlivats i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 (och omfattas även av bilaga I till den nya EU-förordningen).

Konventionens bestämmelser omfattar således möjligheten till inspektion vid misstanke om brott mot något av de förbud som konventionen innehåller samt en rutinmässig verksamhet med inspektioner av sådana anläggningar som de anslutna staterna är skyldiga att anmäla (deklarera) därför att de producerar vissa kemikalier. Den i Haag i Nederländerna baserade Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) har bl.a. till uppgift att genomföra inspektionerna. Konventionens parter är skyldiga att ta emot de inspektioner som OPCW anmäler. Konventionen ger också stater möjlighet att begära att OPCW genomför en "inspektion på uppfordran" ("challenge inspection") i en stat som är misstänkt att bryta mot konventionen. Härutöver kan en stat enligt konventionen acceptera frivilliga inspektioner för att klarlägga och lösa frågor som har gett upphov till tvivel om konventionens efterlevnad.

År 2007 deklarerades ungefär 40 anläggningar i Sverige i enlighet med OPCW:s riktlinjer. Av dessa är ungefär 30 inspekterbara enligt OPCW:s riktlinjer och kan alltså vara föremål för rutininspektioner. Normalt genomförs rutininspektioner vid någon anläggning i Sverige en till tre gånger per år.

Vapenbärare som är i stånd att bära massförstörelsevapen

Det finns ingen internationell överenskommelse som vare sig nedrustningsrättsligt eller humanitärrättsligt reglerar vapenbärare som kan bära massförstörelsevapen.

Emellertid finns från år 2002 en internationell uppförandekod mot ballistisk missilspridning, International Code of Conduct against Ballistic Missile Proliferation (i eng. kortform kallad ”The Hague Code of Conduct on Missiles”). I dagsläget har mer än 100 stater, bl.a. Sverige, undertecknat koden. Uppförandekoden är ett politiskt åtagande för Sverige men den är inte folkrättsligt bindande och saknar även verifikationsbestämmelser, vilket gör att det är mycket svårt att kontrollera om en stat följer kodens regler.

För att främja uppförandekodens utveckling och tillämpning antog Europeiska unionens råd den 18 december 2008 rådets beslut 2008/974/GUSP till stöd för Haag-uppförandekoden mot spridning av ballistiska missiler inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen.

Hänvisningar till S4-4-1

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.2

4.4.2. FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004)

Den 28 april 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1540. Resolutionen är det första internationella instrumentet som integrerat och övergripande behandlar massförstörelsevapen, bärare av sådana vapen och produkter med koppling till dessa.

I ingressen till resolutionen konstateras att spridningen av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen samt deras vapenbärare utgör ett hot mot

internationell fred och säkerhet och att alla medlemsstater måste uppfylla sina skyldigheter vad gäller vapenkontroll och nedrustning samt förhindra alla former av spridning av samtliga typer av massförstörelsevapen.

Med stöd av FN-stadgans artikel VII fastställer resolutionen genom beslut bindande skyldigheter för alla stater i syfte att förhindra och avhålla icke-statliga aktörer från att få tillgång till massförstörelsevapen och material med koppling till sådana vapen. Resolutionen innehåller också rekommendationer som inte är bindande för staterna. I resolutionen uppmanas staterna att lägga fram en rapport för den kommitté som säkerhetsrådet inrättat genom resolutionen om åtgärder de vidtagit eller ämnar vidta för att genomföra denna.

I resolutionen beslutas i punkten 1 att alla stater ska avstå från att på något sätt lämna bistånd till icke-statliga aktörers försök att utveckla, få tillgång till, producera, äga, transportera, överföra eller använda kärnvapen, kemiska eller biologiska vapen och deras vapenbärare.

I punkten 2 beslutas att alla stater, i enlighet med sina nationella förfaranden, ska införa lämpliga och effektiva lagar som förbjuder ickestatliga aktörer att tillverka, få tillgång till, äga, utveckla, transportera, överföra eller använda kärnvapen, kemiska eller biologiska vapen och deras vapenbärare. Detta gäller särskilt för terroriständamål men också för försök att engagera sig i sådana aktiviteter, att delta i dessa som medgärningsman eller att på annat sätt hjälpa eller finansiera dessa.

I punkten 3 beslutas att alla stater ska vidta och genomdriva effektiva åtgärder i syfte att införa inhemska kontroller för att förhindra spridningen av kärnvapen, kemiska eller biologiska vapen och deras vapenbärare, bl.a. genom att införa lämpliga kontroller av produkter med koppling till dessa. För detta ändamål ska staterna:

a) utveckla och upprätthålla lämpliga, effektiva åtgärder för att kunna redovisa för och säkerställa sådana vapen och produkter när det gäller tillverkning, användning, lagring och transport,

b) utveckla och upprätthålla lämpliga, effektiva åtgärder för fysiskt skydd,

c) utveckla och upprätthålla lämpliga, effektiva gränskontroller samt lag och ordning när det gäller ansträngningar att upptäcka, avhålla, förhindra och bekämpa, vid behov även genom internationellt samarbete, olaglig handel och förmedling när det gäller sådana vapen och produkter genom staternas rättsvårdande myndigheter och i enlighet med deras nationella lagar samt i enlighet med folkrätten, och

d) få till stånd, utveckla, granska och upprätthålla lämpliga, effektiva nationella kontroller avseende export och omlastning av sådana vapen och produkter, inklusive lämpliga lagar och bestämmelser som gör det möjligt att kontrollera export, transitering, omlastning och återexport samt kontroller av tillhandahållna medel och tjänster i samband med sådan export och omlastning, t.ex. finansierings- och transportverksamhet som bidrar till spridning samt att införa kontroller av slutanvändare; samt att införa och tillämpa lämpliga straffrättsliga eller administrativa sanktioner för överträdelser av lagar och bestämmelser om exportkontroll.

Hänvisningar till S4-4-2

4.4.3. Internationella exportkontrollregimer

I syfte att underlätta det internationella samarbetet när det gäller ickespridning av massförstörelsevapen, vapenbärare av massförstörelsevapen, krigsmateriel (i form av konventionella vapen) och produkter med dubbla användningsområden finns fem internationella exportkontrollregimer. Ungefär 40 länder ingår i varje regim. Sverige är deltagande i samtliga regimer. I regimerna identifieras varor och teknologier som kan missbrukas för framställning av massförstörelsevapen och deras vapenbärare, konventionella vapen eller produkter med dubbla användningsområden och vars utförsel bör kontrolleras. Verksamheten i regimerna omfattar också utbyte av information om spridningsrisker och kontakter med tredje land för att främja regimernas icke-spridningsmålsättningar.

Exportkontrollregimerna har inte sin grund i några internationella överenskommelser som är folkrättsligt bindande. Grunden för samarbetet är i stället en gemensam politisk vilja att förhindra spridning av massförstörelsevapen m.m. genom införlivande av regimernas riktlinjer för export av material, produkter, utrustning och teknologi samt förteckningar av sådana i den nationella lagstiftningen, vilket möjliggör exportkontroll av sådana varor och teknologier som har identifierats som strategiska produkter.

Beslut om kontroll av massförstörelsevapen, deras vapenbärare, krigsmateriel (i form av konventionella vapen) och produkter med dubbla användningsområden fattas i samförstånd inom ramen för de internationella exportkontrollregimerna.

Europeiska unionen är i enlighet med artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 (artikel 11 i den äldre EU-förordningen) skyldig att tillämpa sådana beslut när det gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden. I artikel 15 föreskrivs att förteckningarna över produkter med dubbla användningsområden i bilaga I och IV till EUförordningen ska uppdateras i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som varje medlemsstat har godtagit som medlem i de internationella icke-spridningssystemen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag.

Alla EU-medlemsstater har emellertid ännu inte upptagits som medlemmar i dessa exportkontrollordningar, särskilt i Missilteknologiregimen (Missile Technology Control Regime, MTCR) och i Wassenaararrangemanget (Wassenaar Arrangement, WA). Denna skiljaktiga status i de internationella exportkontrollregimerna leder till att medlemsstaterna i EU inte får samma tillgång till viktig information, t.ex. om ur säkerhetssynpunkt känsliga slutanvändare. Därigenom försvagas såväl EU:s exportkontrollordning som de internationella exportkontrollregimer i vilka inte alla EU-medlemsstater deltar.

För de deltagande stater i regimerna som samtidigt är medlemsstater i EU innebär detta att den största delen av produkterna regleras gemensamt när det gäller export genom rådets förordning (EG) nr 428/2009. Export av krigsmateriel, dvs. såväl massförstörelsevapen som konventionella vapen, regleras dock enligt nationella regler.

Två viktiga begrepp när det gäller samarbetet i de internationella exportkontrollregimerna är information om avslag och konsultationer.

En medlem i en regim som har nekat ett utförseltillstånd för en specifik transaktion med hänvisning till regimens målsättningar förväntas informera de övriga medlemmarna om sitt beslut. De övriga förväntas då konsultera den stat som utfärdade detta avslag om de i sin tur avser besluta om utförseltillstånd för en motsvarande transaktion. Detta konsultationsförfarande brukar benämnas som principen om no undercut och syftar till att förhindra att ett annat land beviljar utförseltillstånd för samma produkt.

Terroristattackerna i New York och Washington den 11 september 2001 och risken för att terrorister får tillgång till massförstörelsevapen genom export har i hög grad bidragit till att samarbetet inom de multilaterala exportkontrollregimerna efter den 11 september 2001 också kommit att inriktas på terroristhotet. Ett första steg har varit att uttryckligen slå fast i regimernas grunddokument att ett av syftena med verksamheten just är att förhindra spridning av produkter med dubbla användningsområden till terrorister. En annan åtgärd är att det informationsutbyte som äger rum inom regimerna även inriktas på spridningsriskerna till icke-statliga aktörer, som kan finnas i alla länder.

Missilteknologiregimen

Som en följd av att ingen av de internationella överenskommelser som angetts i avsnitt 3.4.1 behandlar vapenbärare som är i stånd att bära massförstörelsevapen tillkännagav ett antal stater år 1987 att man, var för sig, beslutat anta en ny politik för begränsning av missiler och missilteknologi, den så kallade Missilteknologiregimen, Missile Technology Control Regime (MTCR).

Regimen omfattar kontroll av såväl missilsystem och vapenbärare som komponenter och teknologi som är av vital betydelse för att kunna konstruera sådana system. Syftet med regimen är att begränsa riskerna för insats av kärnvapen samt kemiska och biologiska vapen på långa avstånd genom kontroll av utförsel av nyckelutrustning och teknologi avsedd för luftburna och ballistiska vapenbärare.

Regimen har 34 deltagande stater. Flera EU-länder (Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien, Slovakien och Slovenien) är emellertid ännu inte deltagande stater. Alla beslut inom regimen fattas med konsensus.

De deltagande staterna agerar i överensstämmelse med utarbetade riktlinjer för exportkontroll av känslig utrustning, liksom för överföring av teknologi (Guidelines for Sensitive Missile Relevant Transfers). En bilaga till riktlinjerna innehåller en förteckning över missilsystem, komponenter och teknologi som omfattas av kontrollregimen (Equipment and Technology Annex).

Australiengruppen

I avvaktan på att arbetet med en internationell konvention om förbud mot kemiska vapen skulle färdigställas (vilket skedde 1993, se avsnitt 3.4.1.3) bildades 1985 Australiengruppen (the Australia Group) av ett antal västländer på initiativ av Australien. Regimens verksamhet syftar till att

harmonisera de deltagande staternas exportkontroll för att förhindra spridning av kemiska och biologiska vapen.

Ursprungligen omfattade gruppens verksamhetsområde endast kemikalier och kemisk tillverkningsutrustning. 1990 beslutades dock att utöka gruppens kontrollistor till att omfatta även mikroorganismer, toxiner och viss tillverkningsutrustning för biologiska stridmedel.

Numera har Australiengruppen ungefär 40 deltagande stater. Samtliga medlemsstater i EU deltar. Även Europeiska kommissionen deltar i regimen.

Nuclear Suppliers Group

Nuclear Suppliers Group (NSG) består av ett antal länder som tillhandahåller nukleära produkter och nukleär teknologi. Regimen bildades i London 1975–76 och därför kallades den från början också ”Londonklubben”. Bakgrunden var den kärnsprängning som Indien genomförde 1974 och som visade på de risker som fanns med fredlig användning av nukleär teknologi.

Regimens arbete avser att bidra till icke-spridningen av kärnvapen genom att medlemsstaterna införlivar de av NSG utarbetade riktlinjerna (de s.k. ”Londonriktlinjerna”) för export av sådana produkter, utrustning och teknologier som dels kan användas för framställning av kärnämnen för vapenbruk, dels produkter, utrustning och teknologier med dubbla användningsområden som kan användas i samband med kärnvapen.

Samtliga medlemsstater i EU deltar i NSG. Europeiska kommissionen har observatörsstatus.

Zanggerkommittén

Zanggerkommittén (the Zangger Committee) bildades 1974. Den behandlar frågor om exportkontroll när det gäller icke-spridningsfördraget.

Regimen har fokuserat sitt arbete på att utarbeta förteckningar på vad som anses vara utrustning och material enligt artikel III.2 i ickespridningsfördraget. Artikeln föreskriver att varje stat som är fördragspart förbinder sig att inte tillhandahålla a) atområbränsle eller särskilt klyvbart material, eller b) utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material till någon ickekärnvapenstat för fredliga ändamål med mindre atområbränslet eller det särskilt klyvbara materialet underkastas den kontroll som erfordras enligt denna artikel. Sådan kontroll utövas enligt artikel III.4 i ickespridningsfördraget av IAEA.

Genom att uttolka vad som menas med utrustning och material enligt artikel III.2 medverkar Zanggerkommittén till att förhindra att sådana produkter sprids till användning för kärnvapen eller andra kärnladdningar. Utrustningen och materialen anges i kommitténs kontrollista, som kontinuerligt uppdateras i ljuset av den tekniska utvecklingen.

22 av EU:s medlemsstater deltar i Zanggerkommittén (samtliga utom Cypern, Estland, Lettland, Litauen och Malta). Europeiska kommissionen har observatörsstatus.

Wassenaararrangemanget

Wassenaararrangemanget (the Wassenaar Regime) bildades 1996 som en efterträdare till det multilaterala exportkontrollsamarbete som tidigare hade bedrivits inom ramen för ”Coordinating Committee on Multilateral Export Controls (COCOM).

Syftet med regimens verksamhet är att bidra till regional och internationell säkerhet och stabilitet genom att främja transparens och ett ansvarsfullt agerande rörande överföringar av konventionella vapen och produkter med dubbla användningsområden och därigenom undvika destabiliserande ansamlingar. Wassenaararrangemanget baserar sin verksamhet på föresatsen att handel med de varor som återfinns på kontrollistorna ska vara tillåten men att den måste ske under kontrollerade former.

Wassenaararrangemanget har en bredare produktinriktning än övriga exportkontrollregimer. Två kontrollistor är fogade till regimens grunddokument: ”Munitions List”, omfattande konventionell krigsmateriel, samt ”List of Dual-Use Goods and Technologies”, omfattande produkter och teknologi med civila och militära användningsområden som inte återfinns på övriga regimers kontrollistor.

Hänvisningar till S4-4-3

4.4.4. EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (rådets dok. 15708/03 av den 10 december 2003).

I denna strategi utpekas spridningen av massförstörelsevapen som potentiellt det största hotet mot EU:s säkerhet och framhålls bl.a. att genom EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen vidtas åtgärder för att förbättra kontrollen av export.

Genom strategin fastställs en färdplan för omedelbara och framtida åtgärder i kampen mot spridning av massförstörelsevapen. I kapitel III i strategin föreskrivs att EU måste använda alla sina instrument för att förebygga, avskräcka, stoppa och om möjligt avveckla spridningsprogram som inger oro på global nivå. I samma kapitel, punkt 30 A 4 (s. 10–11) konstateras det särskilt att detta måste uppnås genom att man bl.a. främjar en ytterligare förstärkning av exportkontrollen när det gäller immateriell överföring av teknik med dubbla användningsområden samt effektiva åtgärder i frågor om förmedlingsverksamhet och omlastning.

Hänvisningar till S4-4-4

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 4.2

4.5. Utveckling av lagstiftning om exportkontroll

4.5.1. Svensk lagstiftning

År 1991 beslutade riksdagen lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. (prop. 1990/91:97, bet. 1990/91:UU13, rskr. 1990/91:227). Syftet med införandet av lagen var att minska spridningen av produkter som kan användas för framställning av massförstörelsevapen. Som närmare skäl

till varför en ny lag borde införas anfördes (prop. 1990/91:97 s. 56) att Sverige sedan lång tid tillbaka haft lagstiftning som reglerar utförsel av krigsmateriel. Också kärnteknikområdet hade sedan länge varit reglerat i svensk lagstiftning. I den mån produkter som kan användas i massförstörelsesyfte var klassificerade som krigsmateriel eller föll under kärntekniklagstiftningen omfattades utförsel och teknologiöverföring av sådana produkter av bestämmelserna i dessa regleringar. Krigsmateriellagstiftningen omfattade emellertid endast sådan materiel som är utformad för militär användning och det ansågs därför angeläget att reglera utförseln även av sådana produkter och teknologi som, utöver beskaffenheten att kunna användas i massförstörelsesyfte eller vid tillverkning av massförstörelsevapen, även hade civila användningsområden.

Lagen om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. ändrade sedermera namn till lagen om strategiska produkter (prop. 1993/94:176, bet. 1993/94:UU24, rskr. 1993/94:336).

Till följd av Sveriges inträde i Europeiska unionen 1995 ändrades lagen om strategiska produkter på så sätt att en anpassning skedde till Europeiska gemenskapens bestämmelser (prop. 1994/95:159, bet. 1994/95:UU18, rskr. 1994/95:342).

1998 infördes en ny lag (1998:397) om strategiska produkter. Anledningen till detta var till viss del att bättre försöka anpassa lagstiftningen till EG:s regelsystem (prop. 1997/98:68, bet. 1997/98:UU19, rskr. 1997/98:262).

Lagen om strategiska produkter ersattes år 2001 med lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Anledningen till detta var i huvudsak antagandet av rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Den nya EU-förordningen innebar att utrymmet för och behovet av nationell särreglering minskade, vilket i sin tur förde med sig omfattande ändringar i den svenska lagstiftningen på området.

4.5.2. EU-rätten

Rådets förordning (EG) nr 3381 av den 19 december 1994 om upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden trädde i kraft den 31 december 1994. Fram till dess hade handeln med vissa varor med dubbla användningsområden kontrollerats av medlemsstaterna. Förordningen innehöll de materiella bestämmelserna om tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden. Förordningen var direkt tillämplig i medlemsstaterna och i alla delar bindande.

Rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehöll inte någon gemensam förteckning över produkter med dubbla användningsområden eller destinationer. En sådan förteckning var däremot föremål för en gemensam åtgärd i enlighet med dåvarande artikel J 3 i Fördraget om Europeiska unionen genom rådets beslut 94/942/GUSP av den 19 decem-

ber 1994. Den gemensamma åtgärden var inte direkt tillämplig i medlemsstaterna, utan nationella åtgärder krävdes för genomförande.

EU-domstolen meddelade den 17 oktober 1995 två domar i målen ”Werner” (mål C-70/94, REG 1995 I-03189) och ”Leifer” (mål C-83/94, REG 1995 I-03231), varigenom den fastställde att gemenskapen har exklusiv behörighet i fråga om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Enligt EU-domstolen medförde varken produkternas särskilda art eller det faktum att kontrollåtgärderna vidtogs med hänsyn till utrikespolitiska intressen eller säkerhetsintressen att artikel 133 i EG-fördraget (som efter Lissabonfördragets ikraftträdande motsvaras av artikel 207 i EUF-fördraget), som behandlar den gemensamma handelspolitiken, inte skulle vara tillämplig. Domstolen förklarade att bestämmelser om restriktioner för exporten till tredje land av varor med dubbla användningsområden omfattas av tillämpningsområdet för artikel 133 (f.d. artikel 113) i EG-fördraget och att gemenskapen har exklusiv behörighet på området, vilket följaktligen innebär att medlemsstaterna saknar behörighet, utom i de fall då gemenskapen har lämnat ett särskilt bemyndigande (mål C-83/94, punkt 13).

Kommissionen lade den 15 maj 1998 fram ett förslag till en ny förordning beträffande exportkontroll av varor och teknik med dubbla användningsområden. Anledningen till detta var att kommissionen ansåg att gemenskapsordningen för kontroll av sådana varor för export till tredje land inte fungerade på ett tillfredsställande sätt, utan att ordningen måste förenklas och stärkas så att EU fick en effektiv och hanterbar exportkontrollordning som stödde politiken för icke-spridning av massförstörelsevapen utan att snedvrida konkurrensen mellan europeiska aktörer. Förslaget ledde fram till att rådet den 22 juni 2000 antog förordningen (EG) nr 1334/2000, som trädde i kraft den 28 september 2000.

En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd

Tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 1334/2000 (den äldre EU-förordningen) omfattar inte tekniskt bistånd som står i samband med militär slutanvändning (detta omfattas inte heller av den nya EUförordningen). Mot denna bakgrund beslutade rådet om en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP som reglerar kontroll av visst tekniskt bistånd som inte täcktes av den äldre EU-förordningen. Den rättsliga grunden för den gemensamma åtgärden var artikel 14 i det dåvarande Unionsfördraget och den har sålunda antagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom den andra pelaren.

De tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar faller utanför den rättsliga grunden för EU-förordningen, artikel 133 i EG-fördraget (artikel 207 i EUF-fördraget). EU saknade kompetens att inom den första pelaren reglera de tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar. Den gemensamma åtgärden reglerar tekniskt bistånd som ges utanför EU. Detta innebär att den gemensamma åtgärden, till skillnad från vad som gäller för den nya EU-förordningen enligt dess artikel 7 (artikel 3.3 i den äldre EU-förordningen), även är tillämplig när fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder. Åtgärden omfattar enbart tekniskt bistånd

som har samband med viss slags militär slutanvändning och utgör ett komplement till den reglering som finns i artikel 4 i EU-förordningen.

Enligt artikel 2 i den gemensamma åtgärden ska tekniskt bistånd underkastas kontroll om biståndet är avsett för, eller givaren är medveten om att det är avsett för, att bidra till tillverkning, hantering eller spridning av massförstörelsevapen. Artikel 4 i den gemensamma åtgärden anger vissa fall när ett sådant tekniskt bistånd inte ska kontrolleras. Ett undantag gäller tillhandahållande av bistånd i länder som återfinns i bilaga II till EU-förordningen. Det finns vidare undantag som innebär att uppgifter som är ”allmänt tillgängliga” eller som utgör ”grundläggande vetenskaplig forskning” inte ska kontrolleras. Slutligen undantas från kontrollen tekniskt bistånd som har muntlig form och som inte hänför sig till produkter som ska kontrolleras av ett eller flera internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater.

Kontrollen av tekniskt bistånd kan utövas genom antingen ett förbud eller ett tillståndsförfarande. I artikel 3 anges att medlemsstaterna ska överväga tillämpning av kontroll även i andra fall när det tekniska biståndet har samband med militär slutanvändning. Artikel 3 ger möjlighet att i ett andra steg, genom en ny gemensam åtgärd, reglera kontroll av annat tekniskt bistånd, i enlighet med regleringen i artikel 4 i den nya förordningen. Artikel 5 innehåller medlemsstaternas egentliga åtaganden enligt den gemensamma åtgärden. Medlemsstaterna åtar sig att lägga fram lämpliga förslag, dels för att genomföra den gemensamma åtgärden genom att fastställa kontrollbestämmelser, dels för att fastställa de sanktioner som ska tillgripas på nationell nivå.

Hänvisningar till S4-5-2

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.6

4.6. Gällande rätt

Hänvisningar till S4-6

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 4.1

4.6.1. Rådets förordning (EG) nr 1334/2000

I artikel 27 första stycket i rådets förordning (EG) nr 428/2009 föreskrivs att rådets förordning (EG) nr 1334/2000 ska upphöra att gälla med verkan den 27 augusti 2009. Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är därmed inte längre gällande rätt men i detta avsnitt redogörs ändå för förordningens innehåll.

Definitioner

I artikel 2 i EU-förordningen definieras begreppen produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration.

Tillstånd och räckvidd

Enligt artikel 3.1 krävs tillstånd för export av de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I.

I artikel 3.2 föreskrivs att, i enlighet med artikel 4 eller 5, kan det även krävas tillstånd för export till alla eller vissa destinationer av vissa

produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I.

EU-förordningen är enligt artikel 3.3 inte tillämplig på tillhandahållande av tjänster eller överföring av teknik om tillhandahållandet eller överföringen förutsätter att fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder. Förordningen är enligt artikel 3.4 inte heller tillämplig på produkter med dubbla användningsområden som endast passerar gemenskapens territorium, det vill säga produkter som inte hänförs till någon annan godkänd tullbehandling än förfarandet för extern transitering eller som endast placeras i en frizon eller ett frilager och för vilka inga uppgifter behöver noteras i en godkänd lagerbokföring.

Generalklausulen

Artikel 4 innehåller den s.k. generalklausulen (eng. catch-all clause). Denna innebär att om vissa förutsättningar är uppfyllda krävs tillstånd för export även för produkter som inte förtecknas i bilaga I.

Enligt artikel 4.1 krävs tillstånd för export av sådana produkter om exportören har informerats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad om att de ifrågavarande produkterna helt eller delvis är eller kan vara avsedda för användning i samband med utveckling, produktion m.m. av kemiska eller biologiska vapen eller kärnvapen eller andra kärnladdningar, eller utveckling, produktion m.m. av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.

Enligt artikel 4.2 krävs tillstånd för export av sådana produkter om landet som köper dem eller bestämmelselandet är föremål för ett vapenembargo som har beslutats i en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har antagits av rådet eller genom ett beslut av OSSE eller ett vapenembargo som har beslutats i en bindande resolution från Förenta nationernas säkerhetsråd och om exportören har informerats av de myndigheter som avses i artikel 4.1 om att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för militär slutanvändning.

Enligt artikel 4.3 krävs tillstånd också för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har underrättats av de myndigheter som avses i artikel 4.1 om att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda att användas som delar av eller komponenter till militära produkter som förtecknas i den nationella militära förteckningen och som har exporterats från medlemsstatens territorium utan tillstånd eller i strid med ett tillstånd enligt medlemsstatens nationella lagstiftning.

I artikel 4.4 föreskrivs att om en exportör känner till att de produkter med dubbla användningsområden som han avser att exportera och som inte förtecknas i bilaga I, helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som avses i artiklarna 4.1–4.3 ska han underrätta de myndigheter som avses i punkt 1, som ska besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd för exporten.

Enligt artikel 4.5 får en medlemsstat anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna är eller kan tänkas vara, i sin

helhet eller delvis, avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1.

Tillstånd i övrigt

Enligt artikel 5 i förordningen kan en medlemsstat förbjuda export av produkter som annars är tillåten eller göra en sådan export tillståndspliktig på grund av skäl som rör nationell säkerhet eller med hänsyn till mänskliga rättigheter.

Generellt gemenskapstillstånd

I artikel 6 föreskrivs ett generellt gemenskapstillstånd till export av vissa produkter till vissa tredje länder som finns uppräknade i bilaga II till förordningen. Gemenskapstillståndet syftar till att omsätta den faktiska samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till vissa länder till ett harmoniserat gemenskapstillstånd.

Uppdatering av produktlistorna

Enligt artikel 11 i förordningen beslutas produktförteckningarna inom ramen för första pelaren med stöd av artikel 133 i EG-fördraget. Bilagorna uppdateras av rådet i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som varje medlemsstat godtagit som medlem i de internationella icke-spridningsarrangemangen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag

Handel inom gemenskapen

Förordningen innebär att nästan alla ännu tillståndskrav för handel inom gemenskapen har avskaffats. Tillstånd krävs dock enligt artikel 21.1 för vissa produkter som förtecknas i bilaga IV till förordningen. Vidare får en medlemsstat enligt artikel 21.2 under vissa förhållanden kräva tillstånd till överföring av produkter med dubbla användningsområden, om operatören vet att den slutliga destinationen för produkterna ligger utanför gemenskapen.

Informationsutbyte

Artiklarna 4.6, 4.7, 9.2, 9.3 och 15 i förordningen föreskriver informationsutbyte och samråd mellan medlemsstaterna i fråga om känslig export, både vad gäller förtecknade produkter och transaktioner som omfattas av generalklausulen i artikel 4.

4.6.2. Lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt

förordningen ( 2000:1217 ) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

Lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd (PDA-lagen) innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Lagen innehåller också vissa bestämmelser som inte är kompletterande till EU-förordningen, såsom bestämmelser om tekniskt bistånd, bestämmelser om avgifter och deklaration till Inspektionen för strategiska produkter samt vissa bestämmelser om införsel av kemiska prekursorer, deklarationer, uppgiftskontroll och vite som infördes vid införlivandet i svensk rätt av Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring.

Med produkter med dubbla användningsområden avses i lagen detsamma som i artikel 2 i EU-förordningen.

Med tekniskt bistånd avses i lagen allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller någon annan tekniskt tjänst och som kan anta sådana former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster.

Frågor om tillstånd enligt EU-förordningen, PDA-lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer. I förordningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd föreskrivs i 6 § att ansökan om tillstånd enligt EU-förordningen, lagen eller föreskrifter som meddelas genom förordningen ska ges in till Inspektionen för strategiska produkter. Ansökan om tillstånd till export eller till överföring inom Europeiska gemenskapen av kärnämnen och material m.m. som finns i bilaga I till EUförordningen och som tillhör kategori 0 ska dock ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Enligt lagen ska tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i EUförordningen, lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 15 § förordningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd utövas tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten när det gäller kärnämnen och material m.m. som finns i bilaga I till EU-förordningen och som tillhör kategori 0. I andra fall utövas tillsynen av Inspektionen för strategiska produkter.

Lagen innehåller också straffbestämmelser. Innehållet i dessa beskrivs i avsnitt 5.10.3. Lagen innehåller vidare bestämmelser om förverkande (avsnitt 5.10.3) och överklagande (se avsnitt 5.11).

Hänvisningar till S4-6-2

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.12, 5.4

5. Överväganden och förslag

5.1. Verkställande av EU-förordningen

EU-förordningar är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i EUFfördraget (som före Lissabonfördragets ikraftträdande motsvarades av artikel 249 andra stycket i EG-fördraget), till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De ska tillämpas av domstolar och myndigheter i medlemsstaterna som direkt gällande rätt och kan åberopas av enskilda. En EU-förordning får inte inkorporeras eller transformeras till nationell rätt. Det förekommer dock att EU-förordningar innehåller bestämmelser av direktivliknande karaktär som innebär en uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser avseende en viss fråga.

Existensen av en EU-förordning inom ett visst område markerar normalt att medlemsstaterna ska undvika egen lagstiftning inom området med hänsyn till principen om gemenskapsrättens företräde och spärrverkan (se EU-domstolens dom i mål 106/77 Amministrazione delle Finanze dello Stato v. Simmenthal S.p.A., ECR 1978 p. 629, para. 17). Såvida inte ett bemyndigande till medlemsstaterna ges i EU-förordningen får EU-förordningen inte fyllas ut eller kompletteras med mer detaljerade materiella regler inom samma område. En medlemsstat får vidare inte utfärda föreskrifter om hur en EU-förordning ska tolkas. En EUförordning hindrar dock inte att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska svara för tillämpningen. Även andra administrativa och processuella regler får införas. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att det finns nationella bestämmelser som gör att en EUförordning kan tillämpas i praktiken och får genomslag.

De ändringar i nationella bestämmelser som föreslås i denna proposition är följdändringar som bör göras på grund av att den nya EUförordningen har en annan benämning, ett annat nummer och delvis en annan artikelnumrering än rådets förordning (EG) nr 1334/2000, ändringar av verkställande karaktär, införande av nya bestämmelser till följd av bemyndiganden i EU-förordningen samt införande av nya bestämmelser om sanktioner för den som bryter mot vad EU-förordningen föreskriver eller bestämmelser som föreslås i PDA-lagen. När det gäller frågan om sanktioner för dem som bryter mot vad EU-förordningen föreskriver finns det en särskild bestämmelse i EU-förordningen som anger att medlemsstaterna ska vidta åtgärder (artikel 24).

I detta kapitel görs en genomgång av samtliga artiklar i den nya EUförordningen för att utröna om de föranleder kompletterande nationell lagstiftning.

5.2. EU-förordningens benämning och artikelnumrering

Regeringens förslag: Den nya EU-förordningen benämns rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning). Hänvisningar i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd till den äldre EU-förordningen, rådets förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden, ska ändras så att hänvisningar i stället görs till den nya EU-förordningen. Sådana hänvisningsändringar ska göras i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 11, 15, 17, 18, 22 och 25 §§ den nämnda lagen.

Till följd av att flera artiklar i den nya EU-förordningen byter artikelnummer i jämförelse med den äldre EU-förordningen ska ändringar göras i 5, 6, 7, 17, 18 och 22 §§ samma lag på så sätt att de hänvisningar till särskilda artiklar i den äldre EU-förordningen som görs i dessa paragrafer i huvudsak ändras till motsvarande artiklar i den nya EU-förordningen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från den äldre EUförordningen omfattar den nya EU-förordningen även viss kontroll när det gäller förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden. Detta har lett till att EU-förordningens benämning har ändrats. Överföring omfattas i och för sig även av den äldre EUförordningen men begreppet har numera också tagits in i den nya EUförordningens benämning.

Ordet ”teknik” har tagits bort från den nya EU-förordningens benämning. I sak har dock inte något ändrats i detta avseende eftersom teknik fortfarande omfattas av kontroll i EU-förordningen (artikel 2.2 iii). Definitionen av teknik har dock förtydligats (se avsnitt 4.4.1 i denna proposition).

Till största delen är den nya EU-förordningen endast en omarbetning av den äldre EU-förordningen. De flesta artiklar som finns i den äldre EU-förordningen förblir oförändrade, eller i stort sett oförändrade, i sak. Till följd av omarbetningen av EU-förordningen byter dock många artiklar nummerordning i den nya EU-förordningen i jämförelse med den äldre EU-förordningen. Den ändrade artikelnumreringen mellan den nya och den äldre EU-förordningen framgår av bilaga VI i den nya EUförordningen. Till följd härav bör ändringar göras i 5, 6, 7, 17, 18 och 22 §§ PDA-lagen på så sätt att de hänvisningar till särskilda artiklar i den äldre EU-förordningen som görs i dessa paragrafer i huvudsak ändras till motsvarande artiklar i den nya EU-förordningen. I 18 § första stycket 1 PDA-lagen ersätts en hänvisning till artikel 5.1 i den äldre EUförordningen (artikel 8.1 i den nya EU-förordningen) dock av en

hänvisning till 5 § samma lag. Skälet till denna ändring framgår i avsnitt 5.3.10.

Samtliga hänvisningar i PDA-lagen till den äldre EU-förordningen bör ändras så att hänvisning i stället görs till den nya EU-förordningen. Detta innebär att ändringar bör göras i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 11, 15, 17, 18, 22 och 25 §§ den nämnda lagen.

När det gäller verkan av artikel 27 tredje stycket (en s.k. trolleribestämmelse) i EU-förordningen, se kapitel 6 i denna proposition.

5.3. Tillämpningsområde och definitioner

Regeringens förslag: Bestämmelserna i kapitel I i den nya EUförordningen kräver kompletterande svensk lagstiftning på så sätt att de definitioner som anges i artikel 2 i EU-förordningen och som också används i PDA-lagen ska anges i 2 § i lagen. Av paragrafen ska det framgå att definitionen av begreppen som används i lagen är desamma som i EU-förordningen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag

Första kapitlet i den nya EU-förordningen innehåller bestämmelser om den nya förordningens tillämpningsområde samt definitioner.

Artikel 1

I artikel 1 i den nya EU-förordningen anges att en gemenskapsordning upprättas för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden. Artikeln kräver inte någon kompletterande nationell lagstiftning.

Artikel 2

Artikel 2 i den nya EU-förordningen innehåller, i likhet med artikel 2 i den äldre EU-förordningen, de definitioner som används i förordningen. I artikel 2 den nya EU-förordningen har emellertid antalet definitioner utökats från att i den äldre EU-förordningen endast omfatta begreppen produkter med dubbla användningsområden, export, exportör och exportdeklaration till att även omfatta begreppen förmedlare, förmedlingstjänst, transitering, individuellt exporttillstånd, gemenskapens generella exporttillstånd, globalt exporttillstånd, nationellt generellt exporttillstånd, Europeiska unionens tullområde och icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden.

Det är inte möjligt att i nationell lag definiera uttryck som används i rådets förordningar, eftersom dessa i alla delar är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Värdet kan därför i och för sig ifråga-

sättas av att i 2 § PDA-lagen upprepa samtliga de begrepp som är definierade i EU-förordningen och ange att med dessa begrepp avses detsamma som i förordningen, särskilt när vissa av dessa begrepp, utöver i 2 § i lagen, inte används i lagen. Av de fyra begrepp som i dag anges i 2 § är det endast produkter med dubbla användningsområden och export som sedermera anges i andra paragrafer i lagen.

För att det inte ska råda något tvivel om att de begrepp som särskilt anges och definieras i artikel 2 i EU-förordningen och som även används i PDA-lagen är desamma bör dock denna paragraf finnas kvar. Den bör dock förändras på så sätt att endast de begrepp som verkligen används eller föreslås användas i PDA-lagen bör anges i 2 §. Detta betyder att det i den nämnda paragrafen bör anges att med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör, förmedlare, förmedlingstjänster och transitering avses i lagen detsamma som i EU-förordningen.

När det gäller definitionen av export, se avsnitt 5.4.1 i denna proposition.

5.4. Räckvidden av tillståndsplikt och förbud

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillståndspliktens räckvidd i kapitel II i den nya EU-förordningen ska, när det gäller export, kompletteras i PDA-lagen på så sätt att en bestämmelse införs som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 4.5 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i artikel 4.5 i samma förordning.

När det gäller förmedlingstjänster ska en kompletterande bestämmelse införas i samma lag som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.2 i EU-förordningen får omfattas av krav på tillstånd för förmedlingstjänster enligt artikel 5.1 i samma förordning.

Vidare ska, när det gäller förmedlingstjänster, i samma lag införas en kompletterande bestämmelse till EU-förordningen på så sätt att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd för förmedling enligt i artikel 5.3 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i artikel 5.3 i samma förordning.

När det gäller bestämmelserna om förbud mot transitering i den nya EU-förordningen ska dessa kompletteras i samma lag genom att en bestämmelse införs som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 6.3 i EU-förordningen får omfattas av förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i samma förordning.

4 § första stycket i samma lag ska ändras på så sätt att det anges att Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer prövar frågor om tillstånd och förbud enligt den nya EU-förordningen, lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Regeringens bedömning: Det finns i nuläget inget behov för

Sverige att utnyttja det särskilda bemyndigande som finns i artikel 6.2 i EU-förordningen.

De kompletterande nationella bestämmelser till EU-förordningens exportbestämmelser som redan finns i 3 § första stycket och 5 § samma lag bör i sak behållas oförändrade.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan erinran.

Sveriges Exportkontrollförening, Ericsson AB och Svenskt Näringsliv har framfört att de önskar få tillfälle att lämna synpunkter på eventuella kommande förslag till föreskrifter till följd av de föreslagna normgivningsbemyndigandena.

Rikspolisstyrelsen anser att de föreslagna bestämmelserna i 4 a–4 d §§ i lagförslaget bör kunna anges i olika poster i en gemensam paragraf.

Säkerhetspolisen anser att det eventuellt bör övervägas om begreppet ”in- och utförsel av varor” i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen verkligen omfattar överföring av teknik och programvara.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Räckvidden av tillståndsplikten regleras i kapitel II i EU-förordningen (artiklarna 3–8). I den nya förordningen införs även en möjlighet att förbjuda transitering (artikel 6.1).

I den nya EU-förordningen behålls tekniken att förteckna de produkter som omfattas av krav på tillstånd samtidigt som förordningen innehåller generalklausuler om tillståndsplikt för vissa produkter som inte låter sig definieras i förväg.

Artikel 7 i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 3.3. i den äldre EU-förordningen. Artikel 7 innehåller en begränsning av räckvidden och föreskriver att EU-förordningen inte är tillämplig på tillhandahållande av tjänster eller överföring av teknik om tillhandahållandet eller överföringen förutsätter att personer förflyttar sig över gränser mellan länder. Begränsningen är hänförlig till valet av rättslig grund för EU-förordningen (artikel 207 i EUF-fördraget [artikel 133 i EG-fördraget], jfr EUdomstolens yttrande 1/94 [1994] ECR I-5267). Som angetts i avsnitt 4.5.3 och 4.6.2 täcker dock bestämmelserna om teknisk bistånd i PDAlagen det förhållandet att personer förflyttar sig över gränser mellan länder.

Remissinstansernas synpunkter

Sveriges Exportkontrollförening, Ericsson AB och Svenskt Näringsliv har framfört att de önskar få tillfälle att lämna synpunkter på eventuella kommande förslag till föreskrifter till följd av de normgivningsbemyndiganden som föreslås i avsnitt 5.4.1–5.4.3.

För det fall regeringen anser att de normgivningsbemyndiganden som föreslås i avsnitt 5.4 bör utnyttjas genom föreskrifter kommer sådana inte

att införas utan att det normala beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen uppfylls. I paragrafen föreskrivs att vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter samt att i den omfattning som behövs ska tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Detta innebär att, för det fall regeringen genom förordning vill besluta sådana föreskrifter, berörda företrädare för näringslivet i den mån detta behövs kan komma att ha möjlighet att lämna synpunkter på sådana föreskrifter.

Rikspolisstyrelsen anser att de föreslagna bestämmelserna i 4 a–4 d §§ i lagförslaget bör kunna anges i olika poster i en gemensam paragraf.

I enlighet med den nu gällande strukturen i PDA-lagen, där normgivningsbemyndigandena i 5–7 §§ är angivna i olika paragrafer och dessutom i en nummerordning som korrelerar till artiklarnas nummerordning i EU-förordningen, anser regeringen att de föreslagna bestämmelserna i 4 a–4 d §§ PDA-lagen bör anges i olika paragrafer.

Säkerhetspolisens synpunkt att det eventuellt bör övervägas om begreppet ”in- och utförsel av varor” i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen verkligen omfattar överföring av teknik och programvara behandlas i avsnitt 5.4.1 under rubriken ”artikel 4.5”.

Hänvisningar till S5-4

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.4, 7.2

5.4.1. Export

Bestämmelserna om export i den nya EU-förordningen motsvarar de bestämmelser som finns i den äldre EU-förordningen. Frågorna om betydelsen av förtydligandet av definitionen av export avseende programvara och teknik samt ett eventuellt utnyttjande av det särskilda bemyndigandet i artikel 4.5 i EU-förordningen utvecklas särskilt under rubrikerna ”definitioner” och ”artikel 4.5” nedan.

De kompletterande nationella bestämmelser till EU-förordningens exportbestämmelser som redan finns i 3 § första stycket och 5 § PDAlagen bör i sak behållas oförändrade.

Definitioner

Begreppen export och exportör definieras i artiklarna 2.2 och 2.3 i EUförordningen.

Begreppet export innebär: i) ett exportförfarande i den mening som avses i artikel 161 i förordning (EEG) nr 2913/92 (gemenskapens tullkodex), ii) återexport i den mening som avses i artikel 182 i gemenskapens tullkodex, med undantag för produkter som transiteras och iii) överföring av programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier, inklusive telefax, telefon, e-post eller andra elektroniska medel, till en destination utanför Europeiska gemenskapen; detta inbegriper att programvaran och tekniken görs tillgänglig i elektronisk form till juridiska och fysiska personer och partnerskap utanför gemenskapen. Export omfattar också muntlig överföring av teknik när tekniken beskrivs i telefon.

Definitionen av export har, när det gäller överföring av programvara eller teknik, ändrats i den nya EU-förordningen i jämförelse med den

äldre EU-förordningen. En jämförelse mellan artikel 2.b iii i den äldre EU-förordningen och artikel 2.2 iii i den nya EU-förordningen kan göras genom att kursivera de delar av artikeltexten i artikel 2.2. iii som har ändrats genom tillägg i den nya EU-förordningen. Artikel 2.2 iii i den nya EU-förordningen föreskriver således att export ska innebära överföring av programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier, inklusive telefax, telefon, e-post eller andra elektroniska medel, till en destination utanför Europeiska gemenskapen; detta inbegriper att programvaran och tekniken görs tillgänglig i elektronisk form till juridiska och fysiska personer och partnerskap utanför gemenskapen. Export omfattar också muntlig överföring av teknik när tekniken beskrivs i telefon.

Definitionen av vad överföring av programvara eller teknik innebär har således förtydligats i den nya EU-förordningen. Förtydligandet motsvarar dock den tolkning och tillämpning av den äldre definitionen som Inspektionen för strategiska produkter redan i dag gör. Detta föranleder därför inga kompletterande bestämmelser i nationell lagstiftning. Nuvarande straffbestämmelse i 18 § andra stycket 1 PDA-lagen bör inte ändras, se vidare avsnitt 5.10.3.

Med exportör avses varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap:

i) på vars vägnar en exportdeklaration upprättas, dvs. den person som vid tidpunkten för deklarationens godkännande har ett avtal med mottagaren i tredjeland och som har befogenhet att besluta om att föra ut produkten ur gemenskapens tullområde. Om inget exportavtal har ingåtts eller om kontraktsinnehavaren inte agerar för egen räkning ska exportören vara den person som har befogenheten att besluta om att föra ut produkten ur gemenskapens tullområde, ii) som beslutar att överföra eller göra tillgänglig programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier inklusive telefax, telefon, e-post eller andra elektroniska medel till en destination utanför gemenskapen. När förfoganderätten över produkterna med dubbla användningsområden innehas av en person som är etablerad utanför gemenskapen enligt det avtal på vilket exporten grundas, ska den avtalsslutande part som är etablerad i gemenskapen anses vara exportör.

Artiklarna 3.1–3.2

Artiklarna 3.1 och 3.2 i den nya EU-förordningen motsvarar artiklarna 3.1 och 3.2 i den äldre EU-förordningen.

Artiklarna 4.1–4.4 och 4.6–4.8

Artiklarna 4.1–4.4 och 4.6–4.8 i den nya EU-förordningen motsvarar artiklarna 4.1–4.4 och 4.6–4.8 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 4.5

Artikel 4.5 i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 4.5 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 4.5 föreskriver att en medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla

användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna är eller kan tänkas vara, i sin helhet eller delvis, avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen.

Frågan är om Sverige bör utnyttja detta särskilda bemyndigande. Frågan måste besvaras mot bakgrund av om det finns behov av ett sådant tillståndskrav som föreskrivs i artikeln.

I samband med att ändringar föreslogs i den svenska lagstiftningen till följd av antagandet av rådets förordning (EG) nr 1334/2000 anförde den dåvarande regeringen att det inte fanns skäl att införa en nationell bestämmelse om sådant tillståndskrav (se prop. 2000/2001:9 s. 29). Någon sådan bestämmelse infördes därför inte (bet. 2000/01:UU3, rskr. 2000/01:49).

Sverige har i dag en god kontroll över exportörer som exporterar produkter med dubbla användningsområden som är förtecknade i bilaga I till den äldre EU-förordningen. Med hänsyn till att det i den nya EUförordningen ställs krav på att exportörer som använder gemenskapens generella exporttillstånd ska underrätta de behöriga myndigheterna om sin första användning av gemenskapens generella exporttillstånd senast 30 dagar efter den dag då den första exporten ägde rum (del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen, se mer om detta i avsnitt 5.5.1) kan det antas att Sveriges kontroll över sådana exportörer framdeles kommer att bli ännu bättre.

När det gäller s.k. icke-listade produkter, dvs. produkter som inte är förtecknade i bilaga I till EU-förordningen och för vilka generalklausulen i artikel 4 i EU-förordningen kan bli aktuell att använda, är situationen emellertid delvis en annan. Det finns två olika slags förutsättningar genom vilka det kan bli aktuellt att kräva tillstånd för export av sådana produkter. Den första förutsättningen, som återfinns i artikel 4.1, 4.2 och 4.3, kräver att exportören har informerats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad. Enligt artikel 4.1 krävs det att han har informerats om att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för användning i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av massförstörelsevapen. Enligt artikel 4.2 ska han ha blivit informerad om att produkterna kan vara avsedda för militär slutanvändning i sådana länder som är föremål för vissa internationella sanktioner. Enligt artikel 4.3 ska han ha blivit informerad om att produkterna kan vara avsedda att användas som delar och komponenter till krigsmateriel som har exporterats från medlemsstatens territorium utan tillstånd eller i strid med ett tillstånd enligt medlemsstatens nationella lagstiftning.

För tillämpning av detta tillståndskrav är de behöriga myndigheterna beroende av god underrättelseinformation. Sådan information kan inhämtas från behöriga myndigheter i andra medlemsstater i EU eller från andra stater, från informationsutbyte i exportkontrollregimerna eller från svenska underrättelsemyndigheter.

Den andra förutsättningen, som finns i artikel 4.4 i EU-förordningen, är uppbyggd på ett annat sätt än den första genom att den inte innehåller ett tillståndskrav som inträder efter information från en behörig myndighet, utan i stället anger att om en exportör känner till att de produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I, helt eller

delvis, är avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska han underrätta den behöriga myndigheten som ska besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd för exporten.

Artikel 4.4. i EU-förordningen innebär att exportören bör iaktta viss vaksamhet i sina affärskontakter. Något utökat eller aktivt undersökningskrav ställs emellertid inte på exportören. Vid osäkerhet om vad reglerna innebär kan exportören ta kontakt med Inspektionen för strategiska produkter.

Det bör i detta sammanhang nämnas att flera andra medlemsstater har valt att utnyttja det särskilda bemyndigande som finns i artikel 4.5 i EUförordningen. År 2003 hade följande medlemsstater valt att utnyttja detta: Danmark, Finland, Grekland, Spanien, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Österrike (enligt uppgift från Lovforslag nr: L 180 folketinget 2002–03 från det danska Oekonomi- og ehrversministeriet, s. 8). I Finland har det särskilda bemyndigandet i artikel 4.5 i EUförordningen utnyttjats genom att 4 § 4 mom. i den finska lagen om kontroll av produkter med dubbel användning har följande lydelse. ”Om exportören känner till eller har skäl att misstänka att en produkt helt eller delvis är avsedd för något av de syften som nämns i 1–3 mom., ska exportören underrätta handels- och industriministeriet, som beslutar om exporttillstånd är nödvändigt”. En straffbestämmelse är kopplad till underrättelseskyldigheten genom 9 § 2 mom. samma finska lag som har följande lydelse: ”Den som av oaktsamhet bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 4 § 4 mom. ska för försummelse av exportkontrollanmälan om produkter med dubbel användning dömas till böter eller fängelse i högst sex månader”.

I samband med att Danmark införde bestämmelser i sin nationella lagstiftning som utnyttjade det särskilda bemyndigandet i artikel 4.5 uttalades i propositionen (a.a., s. 4) att omständigheter som kan peka på att en exportör bör misstänka och därmed underrätta den behöriga myndigheten t.ex. kan vara att en kund erbjuder ett särskilt fördelaktigt kontrakt eller att det förekommer ovanliga betalningsvillkor, att det uppkommer en diskussion med kunden angående omdestinering eller att kraven när det gäller orderstorlek, emballage, leveransrutt eller leveransplats är ovanliga, att kunden inte vill utfärda ett slutanvändarintyg eller att kunden vill ha en produktanpassning som inte stämmer överens med produktens normala användning, design eller bransch.

Inspektionen för strategiska produkter använder i regel generalklausulen i artikel 4 i EU-förordningen vid 10–20 tillfällen per år. Detta sker i stort sett alltid till följd av att inspektionen får underrättelseinformation som i sin tur leder till att inspektionen underrättar exportören om att det krävs tillstånd till export av de aktuella produkterna. I syfte att få en ännu bättre kontroll över s.k. icke-listade produkter med dubbla användningsområden har inspektionen till Utrikesdepartementet framfört ett önskemål om att Sverige bör utnyttja det bemyndigande som finns i artikel 4.5.

Det finns, utöver skälet att erhålla en bättre kontroll över export av icke-listade produkter med dubbla användningsområden, även andra skäl som talar för att Sverige numera bör utnyttja det särskilda bemyndigande som finns i artikel 4.5. Flera av de medlemsstater i EU som vi i exportkontrollsammanhang traditionellt arbetar närmast har redan infört

sådana bestämmelser. Dessutom föreslås i denna proposition (av skäl som framgår i avsnitt 5.4.2) att Sverige bör utnyttja det liknande särskilda bemyndigande som finns i artikel 5.3 i EU-förordningen och som avser förmedlare. Det är lämpligt att samma krav på underrättelseskyldighet till den behöriga myndigheten gäller såväl för exportörer som för förmedlare.

Med hänsyn till det anförda bör Sverige således utnyttja det särskilda bemyndigandet i artikel 4.5. Av samma skäl som framgår i avsnitt 5.4.2 bör detta ske genom att regeringen efter riksdagens bemyndigande får meddela föreskrifter om krav på tillstånd som avses i artikel 4.5 i EUförordningen samt om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i samma artikel.

Enligt 8 kap. 3 § första stycket regeringsformen meddelas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden genom lag. De bestämmelser som regeringen föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om enligt ovan, nämligen om tillståndskrav samt underrättelseskyldighet, kommer att innebära åligganden för enskilda exportörer och är därmed sådana bestämmelser som faller under 8 kap. 3 § regeringsformen, vilket gör att föreskrifter därom ska meddelas genom lag.

Enligt 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen kan emellertid regeringen utan hinder av bl.a. 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser bl.a. annat ”in- och utförsel av varor” eller ”näringsverksamhet”. Begreppet ”näringsverksamhet” omfattar bl.a. förmedlingsverksamhet (se SOU 1972:15 s. 161).

Som Säkerhetspolisen har framfört kan det ifrågasättas om begreppet ”in- och utförsel av varor” i 8 kap. 7 § första stycket 3 RF verkligen omfattar överföring av teknik och programvara. I förarbetena till lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen) framgår att med varor förstås i den lagen i princip materiella ting, men att tillämpningen får ske med utgångspunkt i de införsel- och utförselbestämmelser som sanktioneras genom lagen (prop. 1999/2000:124 s. 104 f.). Ett av skälen till att det i PDA-lagen infördes särskilda förverkandebestämmelser i stället för att låta smugglingslagens förverkandebestämmelser omfatta även brott enligt PDA-lagen var att smugglingslagens bestämmelser omfattade ”varor”, vilket var ett snävare begrepp än uttrycket ”produkter”, som omfattade även programvara och teknik (prop. 2000/01:9 s. 36). Regeringen gör bedömningen att överföringen av teknik i många fall torde vara att hänföra till begreppet näringsverksamhet i 8 kap. 7 § första stycket 3 RF när överföringen inte kan knytas till ett visst materiellt objekt, t.ex. när överföringen sker muntligen inom ramen för en konsultverksamhet eller liknande. När en programvara inte kan knytas till ett materiellt objekt kan den immateriella tillgång som programvaran utgör enligt regeringens mening hänföras endera till begreppet ”varor” eller till uttrycket ”andra tillgångar” i punkten 3. Under alla förhållanden hör regleringen till det ekonomiska lagstiftningsområde som omfattas av 8 kap. 7 § första stycket 3 RF. Det finns med andra ord stöd enligt den punkten för delegation av normgivningskompetens på det aktuella området.

Mot bakgrund av det anförda bör i PDA-lagen införas en paragraf som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt i artikel 4.5 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i artikel 4.5 i samma förordning.

Räckvidden av ett sådant bemyndigande från riksdagen till regeringen skulle innebära att regeringen får en möjlighet att meddela föreskrifter som i stora delar motsvarar vad som föreskrivs i artikel 4.4 i EUförordningen men som dock skiljer sig åt från artikel 4.4 på så sätt att det inte krävs att exportören ”känner till” att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen. Det räcker i stället med att exportören ”har anledning att misstänka” sådan användning. Till skillnad från artikel 4.4 omfattas inte heller sådana användningar som avses i artiklarna 4.2 och 4.3 av tillståndskravet i artikel 4.5.

Genom förordning skulle regeringen med stöd av ett sådant bemyndigande således kunna föreskriva att om en exportör har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden som inte är förtecknad i bilaga I och som han eller hon avser att exportera är eller kan vara avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen, ska han eller hon underrätta de behöriga myndigheterna som ska besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd till exporten.

För det fall en sådan bestämmelse skulle införas kan en exportör ta de omständigheter som anfördes i det ovan nämnda danska lagstiftningsärendet som utgångspunkt för när det kan finnas skäl att misstänka och därmed underrätta den behöriga myndigheten. Därutöver har Säkerhetspolisen i en informationsbroschyr (Vad är det du exporterar och till vem?, Säkerhetspolisen 2008) angett omständigheter som upplyser om när en exportör bör vara särskilt observant. Sådana omständigheter är om företaget får beställningar som är orimligt stora eller små i relation till syftet eller till den påstådda mottagaren, där kvaliteten på produkten är högre än vad som behövs för det syfte som uppges eller för den påstådda mottagaren, där beställaren eller mottagarens kontaktuppgifter inte verkar stämma eller är identiska med kontaktuppgifter på andra beställningar, där konstiga eller orimligt dyra transporter används, där betalningsformen avviker från normala rutiner, där beställaren har en uppenbar okunskap om produkten eller affärsområdet eller som innehåller stavfel eller formuleringar som inte är normala för den här typen av handlingar.

Ett införande av en sådan bestämmelse skulle innebära att exportören bör iaktta en större vaksamhet i sina affärskontakter än vad som krävs enligt artikel 4.4 i EU-förordningen. Något aktivt undersökningskrav skulle emellertid inte heller i detta fall ställas på exportören. Vid tveksamheter bör kontakt alltid tas med Inspektionen för strategiska produkter, Strålsäkerhetsmyndigheten eller Säkerhetspolisen.

När det gäller frågan om en sanktionsbestämmelse för den som bryter mot tillståndskrav eller underrättelseskyldighet, se avsnitt 5.10.3.

Artiklarna 8.1–8.4

Artiklarna 8.1–8.4 i den nya EU-förordningen motsvarar artiklarna 5.1– 5.4 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen, som föreskriver att en medlemsstat med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till de mänskliga rättigheterna får förbjuda eller kräva tillstånd för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, föranledde att 5 § PDA-lagen infördes (se prop. 2000/01:9 s. 2930). 5 § föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Utöver att hänvisning bör ske till artikel 8.1 i stället för artikel 5.1 samt att EU-förordningens nummer bör ändras till 428/2009 bör någon ändring av 5 § PDA-lagen inte ske.

Emellertid bör, av tydlighetsskäl, en ändring ske i 18 § första stycket 1 och andra stycket 1 PDA-lagen som är den straffbestämmelse som är knuten till artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen (se mer om detta i avsnitt 5.10.3).

5.4.2. Förmedlingstjänster

Bakgrund

Som framgått i avsnitt 4.4.2 föreskriver FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004) att alla stater ska vidta och genomdriva kraftfulla åtgärder i syfte att införa inhemska kontroller för att förhindra spridningen av kärnvapen och kemiska och biologiska vapen samt bärare av dessa, inbegripet genom att införa lämpliga kontroller av materiel med koppling till dessa, och att de därför bland annat ska införa kontroller av förmedling.

Genom den nya EU-förordningen införs kontroller när det gäller tillhandahållande av förmedlingstjänster av produkter med dubbla användningsområden.

I dag finns ingen generell reglering i Sverige när det gäller kontroll av förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. Vare sig rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd omfattar nämligen kontroll av förmedlingstjänster. Inom ramen för internationella sanktioner gentemot vissa länder eller grupper finns dock reglering när det gäller kontroll av förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. I nuläget råder förbud eller tillståndsplikt för tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende vissa produkter med dubbla användningsområden gentemot Iran genom rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 20.4.2007, s. 1, Celex 32007R0423).

Fram till år 2001 hade Sverige dock en generell reglering när det gäller kontroll av förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. 12 § i den upphävda lagen (1998:397) om strategiska produkter, som den 1 januari 2001 ersattes av den nuvarande PDA-lagen,

föreskrev att produkter (med dubbla användningsområden) som finns i utlandet inte här i landet får tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt lagen om strategiska produkter eller enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94. Vidare föreskrevs i 12 § andra stycket i samma lag att svenska myndigheter, svenska företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här inte heller i utlandet får tillhandahålla sådana produkter utan tillstånd. Med tillhandahållande avsågs enligt 3 § lagen om strategiska produkter försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning, lån, gåva eller förmedling.

Bestämmelsen om tillhandahållande infördes i den svenska lagstiftningen för att förhindra att framställningen av kemiska stridsmedel främjades genom vissa andra förfaranden än utförsel av utrustning eller kemiska substanser från Sverige. För att ytterligare förhindra framställningen och utvecklingen av kärnladdningar samt biologiska och kemiska vapen utvidgades den senare till att avse alla produkter som omfattades av lagen om strategiska produkter. Den ursprungliga bestämmelsen tillkom innan Sverige blev medlem i EU.

I samband med lagstiftningsärendet då lagen om strategiska produkter ersattes av PDA-lagen uttalade den dåvarande regeringen att bestämmelsen om tillståndskrav till tillhandahållande av produkter med dubbla användningsområden var mycket svår att kontrollera och inte alls tillämpades i praktiken. Enligt den dåvarande regeringens bedömning kunde det därför starkt ifrågasättas om den verkligen fyllde någon praktisk funktion. Med hänsyn härtill ansåg regeringen att det inte fanns någon anledning att behålla bestämmelsen varför den borde avskaffas (se prop. 2000/01 s. 46). Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 2000/01:UU3, rskr. 2000/01:49).

EU-förordningens bestämmelser om förmedlingstjänster och förmedlare

Definitioner

Begreppen förmedlingstjänster och förmedlare definieras i artiklarna 2.5 och 2.6 i EU-förordningen.

Med förmedlare avses varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap som är bosatt eller etablerad i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen och som tillhandahåller tjänster som definieras i artikel 2.5 i EUförordningen från Europeiska gemenskapen till ett tredjelands territorium.

Med förmedlingstjänster avses förhandling eller organisering av transaktioner för inköp, försäljning eller leverans av produkter med dubbla användningsområden från ett tredjeland till något annat tredjeland eller försäljning eller inköp av produkter med dubbla användningsområden som befinner sig i tredjeländer för överföring till något annat tredjeland. I EU-förordningen undantas endast tillhandahållande av stödtjänster från definitionen av förmedlingstjänster. Med stödtjänster avses transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring samt allmän reklam eller säljfrämjande åtgärder.

Artikel 5.1

Artikel 5.1 reglerar tillståndskrav för tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen.

Det bör i detta sammanhang nämnas att tillståndskravet för tillhandahållande av förmedlingstjänster när det gäller produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen är lågt ställt i jämförelse med tillståndskravet för export av sådana produkter. Artikel 3 i EU-förordningen föreskriver att tillstånd till export ska krävas för produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen medan artikel 5.1 anger två olika förutsättningar som ska vara uppfyllda innan tillståndskrav föreligger för produkter som förtecknas i bilaga I.

Enligt den första förutsättningen i artikel 5.1 ska tillstånd krävas om förmedlaren har informerats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där han är bosatt eller etablerad om att de aktuella produkterna helt eller delvis är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1.

För tillämpning av detta tillståndskrav är den behöriga myndigheten beroende av god underrättelseinformation. Sådan information kan inhämtas från behöriga myndigheter i andra medlemsstater i EU eller från andra stater, från informationsutbyte i exportkontrollregimerna eller från svenska underrättelsemyndigheter.

Den andra förutsättningen är uppbyggd på ett annat sätt än den första genom att den inte innehåller ett tillståndskrav som inträder efter information från en behörig myndighet, utan i stället anger att om en förmedlare känner till att de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I, för vilka han planerar förmedlingstjänster, helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1. ska han underrätta den behöriga myndigheten som ska besluta om det är lämpligt att förmedlingstjänsterna omfattas av tillstånd.

Artikel 5.1 är direkt tillämplig i medlemsstaterna. För att artikeln ska kunna tillämpas i medlemsstaterna krävs dock nationella bestämmelser av verkställande karaktär avseende vilken nationell myndighet som ska pröva tillståndsfrågan.

4 § första stycket lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd föreskriver att frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer. I paragrafen anges inte särskilt vilka slags tillstånd som avses. Med hänsyn härtill krävs i detta avseende ingen ändring av 4 § första stycket den nämnda lagen.

När det gäller överklagande av beslut om tillståndsfrågor, se avsnitt 5.11.

När det gäller frågan om en sanktionsbestämmelse för den som bryter mot tillståndskrav eller underrättelseskyldighet som föreskrivs i artikeln, se avsnitt 5.10.3.

Artikel 5.2

Artikel 5.2 i den nya EU-förordningen föreskriver att en medlemsstat får utvidga tillämpningen av artikel 5.1 i EU-förordningen till produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen, för användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen samt till produkter med dubbla användningsområden för militära slutanvändningar och bestämmelseorter som anges i artikel 4.2 i EU-förordningen.

Denna möjlighet för en medlemsstat att utvidga tillämpningsområdet för tillståndskravet när det gäller tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden bör utnyttjas. Skälet till detta är att de behöriga myndigheterna kan ha fått underrättelseinformation om, eller förmedlaren kan ha fått kännedom om, att produkterna, för vilka det planeras förmedlingstjänster, är avsedda för användningar som avses i artikel 4.1 i EU-förordningen, dvs. för utveckling, produktion etc. av massförstörelsevapen eller för användningar som avses i artikel 4.2, även om produkterna i fråga är inte förtecknade i bilaga I till EU-förordningen. Den tekniska utvecklingen på massförstörelseområdet är nämligen så snabb, att det är svårt att förutse vilka produkter eller vilket material som kan komma att användas för bl.a. produktion av massförstörelsevapen. Enligt Säkerhetspolisen är det också en tydlig trend att de länder som har en ambition att utveckla massförstörelsevapen har blivit skickligare på att uppgradera produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av exportkontrollförteckningar till att bli funktionella i framställningen av massförstörelsevapen (Spridning av massförstörelsevapen, en rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen, Säkerhetspolisen, 2003, s. 22).

Bestämmelsen bör utformas på så sätt att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.2 i EU-förordningen får omfattas av krav på tillstånd enligt artikel 5.1 i samma förordning.

Artikel 5.3

Artikel 5.3 i den nya EU-förordningen föreskriver att en medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för förmedling av produkter med dubbla användningsområden om förmedlaren har anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen.

Vid förhandlingarna angående den nya EU-förordningen i rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden, WPDU, verkade Sverige inledningsvis för ett införande i EU-förordningen av ett särskilt bemyndigande med vidare möjligheter för nationell särreglering än det som återfinns i artikel 5.3. Under förhandlingarnas gång fick emellertid Sverige inte gehör för denna uppfattning och i stället utarbetades det särskilda bemyndigande som återfinns i artikel 5.3.

Artikel 5.3 bedöms dock tillfredsställande kunna täcka Sveriges behov av kontroll när det gäller tillhandahållande av förmedlingstjänster. Med hänsyn till att Sverige sedan den 1 januari 2001 inte har haft någon reglering när det gäller kontroll av förmedlingstjänster avseende produkt-

er med dubbla användningsområden är det dock svårt att veta hur många svenska företag eller svenska medborgare eller personer som är bosatta här som ägnar sig åt förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. Ännu svårare är det att veta hur många av dessa som förmedlar produkter med dubbla användningsområden för användningar som avses i artikel 4.1 i EU-förordningen, dvs. för utveckling, produktion etc. av massförstörelsevapen. Det finns indikationer som tyder på att Sverige ibland har använts som bas för sådan förmedlingsverksamhet, bl.a. ombads under 2008 en utländsk medborgare att lämna Sverige för att ha ägnat sig åt verksamhet som var oförenlig med hans officiella åtaganden som representant för ett annat land. Mannen hade ägnat sig åt att förmedla produkter som skulle kunna användas i samband med utveckling av massförstörelsevapen (Säkerhetspolisen 2008, s. 29). Det är dock svårt att uttala sig om huruvida Sverige är en omfattande bas för förmedlingsverksamhet av produkter med dubbla användningsområden som är avsedda att användas i samband med utveckling, produktion etc. av massförstörelsevapen.

I syfte att uppnå erforderlig kontroll över tillhandahållandet av förmedlingstjänster när det gäller produkter med dubbla användningsområden för användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen bör Sverige dock utnyttja det särskilda bemyndigande som finns i artikel 5.3 i EU-förordningen.

Av flera skäl bör detta ske genom att regeringen efter riksdagens bemyndigande får meddela föreskrifter om krav på tillstånd som avses i artikel 5.3 i EU-förordningen samt om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i samma artikel. Det första skälet till detta är att det nationella behovet av att utnyttja det särskilda bemyndigandet i artikel 5.3 i EU-förordningen kan ändras relativt snabbt. De behöriga myndigheterna kan i ett visst läge anse att kontrollen över förmedlingstjänster är så pass tillfredsställande att det inte finns något behov av att utnyttja det särskilda bemyndigandet i artikel 5.3 i EU-förordningen. Samtidigt kan det omvända förhållandet också inträffa, dvs. att Sverige inte har utnyttjat det särskilda bemyndigandet i artikel 5.3 i EU-förordningen men att de behöriga myndigheterna anser att ett sådant utnyttjande, i vart fall under en viss tidsperiod, är nödvändigt för att uppnå tillfredsställande kontroll över tillhandahållandet av förmedlingstjänster i Sverige. Vid sådana förhållanden vore det tidskrävande och omständligt att vid upprepade tillfällen ändra PDA-lagen från att omfatta nationella bestämmelser med tillhörande sanktionsbestämmelser (se avsnitt 5.10.3) som täcker det särskilda bemyndigandet i artikel 5.3 i EU-förordningen till att inte omfatta sådana bestämmelser eller vice versa. Det andra skälet till varför regeringen bör erhålla ovan nämnda bemyndigande från riksdagen är att ett sådant bättre skulle korrespondera med den nuvarande utformningen av PDA-lagen, där liknande bestämmelser med bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndskrav återfinns i 5 och 7 §§.

Mot bakgrund av det anförda bör det när det gäller förmedlingstjänster i PDA-lagen införas en paragraf som innehåller kompletterande bestämmelser till det särskilda bemyndigande som ges i artikel 5.3 i EUförordningen. Paragrafen bör utformas på så sätt att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden

ska omfattas av krav på tillstånd för förmedling som avses i artikel 5.3 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i artikel 5.3 i samma förordning.

Räckvidden av ett sådant bemyndigande från riksdagen till regeringen skulle innebära att regeringen får en möjlighet att meddela föreskrifter som i stora delar motsvarar vad som föreskrivs i andra meningen i artikel 5.1 i EU-förordningen men som dock skiljer sig åt från artikel 5.1 på så sätt att det inte krävs att förmedlaren ”känner till” att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen. Det räcker i stället med att förmedlaren ”har anledning att misstänka” sådan användning. Vidare får ett sådant tillståndskrav även omfatta produkter som inte är förtecknade i bilaga I till EUförordningen.

Genom förordning skulle regeringen med stöd av ett sådant bemyndigande således kunna föreskriva att om en förmedlare har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden, för vilken han eller hon planerar förmedlingstjänster, är eller kan vara avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen, ska han eller hon underrätta de behöriga myndigheterna som ska besluta om det är lämpligt att dessa förmedlingstjänster omfattas av tillstånd.

För det fall en sådan bestämmelse skulle införas kan en förmedlare ta de omständigheter som anförts i avsnitt 5.4.1 som utgångspunkt för när det kan finnas skäl att misstänka och därmed underrätta den behöriga myndigheten.

När det gäller frågan om en sanktionsbestämmelse för den som bryter mot tillståndskrav eller underrättelseskyldighet, se avsnitt 5.10.3.

Artikel 5.4

Artikel 5.4 föreskriver att bestämmelserna i artiklarna 8.2, 8.3 och 8.4 ska tillämpas på de nationella åtgärder som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel.

Detta innebär att medlemsstaterna till kommissionen ska anmäla varje nationell åtgärd som vidtagits enligt artikel 5.2 och 5.3 samt de exakta skälen till åtgärden. Medlemsstaterna ska även anmäla varje ändring som vidtas. Artikel 5.4 behöver inte kompletteras på nationell nivå.

5.4.3. Transitering

Bakgrund

Som framgått i avsnitt 4.4.2 föreskriver FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004) att alla stater ska vidta och genomdriva kraftfulla åtgärder i syfte att införa inhemska kontroller för att förhindra spridningen av kärnvapen och kemiska och biologiska vapen samt bärare av dessa, inbegripet genom att införa lämpliga kontroller av materiel med koppling till dessa, och att de därför bland annat ska införa kontroller av transitering.

Genom den nya EU-förordningen införs viss kontroll när det gäller transitering av produkter med dubbla användningsområden. I skäl 16 i den nya EU-förordningens ingress anges att förordningen omfattar produkter som endast passerar genom gemenskapens tullområde, dvs. sådana produkter som inte är föremål för någon annan godkänd tullbehandling än förfarandet för extern transitering eller som endast placeras i en frizon eller ett frilager och för vilka inga uppgifter behöver noteras i en godkänd lagerbokföring. Vidare anges i skäl 16 att till följd av detta bör en möjlighet införas för medlemsstaterna att i enskilda fall förbjuda en transitering av icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden om medlemsstaterna har rimlig anledning att anta, genom underrättelseinformation eller information från andra källor, att produkterna helt eller delvis är eller kan vara avsedda för spridning av massförstörelsevapen eller deras vapenbärare.

Transitering av varor är en del av tullagstiftningen. Denna utgörs numera till stor del av olika EU-förordningar, främst den s.k. tullkodexen och den s.k. tillämpningskodexen, dvs. rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen respektive kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (Celex 31992R2913 respektive Celex 31993R2454). Dessa EU-förordningar kompletteras av ett flertal svenska författningar. Den centrala svenska lagen är tullagen (2000:1281; TL).

År 2008 antogs en ny tullkodex, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) [Celex 32008R0450]. Den nya tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och kommer att tillämpas från och med olika datum beroende på vilka bestämmelser som berörs. Vissa särskilt angivna bestämmelser kommer att tillämpas från och med det nämnda datumet medan alla andra bestämmelser kommer att tillämpas när vissa genomförandebestämmelser är tillämpliga, tidigast från och med den 24 juni 2009 och senast från och med den 24 juni 2013.

Gällande rätt

Eftersom den nya tullkodexen ännu inte har börjat tillämpas i alla delar redogörs i detta avsnitt för de förfaranden som tillämpas enligt 1992 års tullkodex.

Förfaranden före godkänd tullbehandling

Bestämmelserna i tullagstiftningen innebär att den som för in varor till gemenskapens tullområde utan dröjsmål ska befordra dessa via den rutt som Tullverket har angett – den s.k. tullvägen – och enligt Tullverkets anvisningar (artikel 38 i tullkodexen). Bestämmelser om "tullvägen" finns bl.a. i avdelning III i tullkodexen och 2 kap. Tullverkets föreskrifter och allmänna råd (TFS 2000:20) om tullförfaranden m.m. (tullordning; TO), dvs. Tullverkets föreskrifter m.m. för tillämpning av tullagen och

tullförordningen (2000:1306; TF). Varorna ska fr.o.m. införseln vara underkastade tullövervakning under den tid som behövs för att fastställa deras tullstatus och, i fråga om icke-gemenskapsvaror, till dess deras tullstatus förändras eller de förs in i en frizon eller i ett frilager eller återexporteras eller förstörs (artikel 37 i tullkodexen). Med tullstatus menas en varas status som gemenskapsvara eller icke-gemenskapsvara. Genom tullförfarandet övergång till fri omsättning ändras varornas tullstatus från icke-gemenskapsvaror till gemenskapsvaror. Därigenom kan importören fritt förfoga över varorna.

Gemenskapsvaror är sammanfattningsvis varor som har sitt ursprung i EG:s tullområde eller som efter import dit har övergått till fri omsättning inom tullområdet.

När varorna anländer till ett tullkontor eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av Tullverket ska de uppvisas för tullen av den person som förde in dem till EU:s tullområde eller i förekommande fall av den person som åtagit sig ansvaret för befordran av varorna efter införseln (artikel 40 i tullkodexen). Med uppvisande av varorna menas att en anmälan i föreskriven form ska göras till Tullverket om att varorna har anlänt till tullkontoret eller någon annan plats som har angetts eller godkänts av Tullverket (jfr artikel 4.19 i tullkodexen). En sådan anmälan kan avse "godkänd tullbehandling". Vad som åsyftas med detta begrepp redovisas nedan.

Varor som har visats upp för Tullverket men som inte hänförts till en godkänd tullbehandling benämns "varor i tillfällig förvaring" (artikel 50 i tullkodexen). Sådana varor måste läggas upp och förvaras på ett s.k. tillfälligt lager (artikel 51 i tullkodexen och 3 kap. 7 § TL). Som namnet antyder rör det sig om korttidsförvaring i avvaktan på att varorna hänförs till godkänd tullbehandling (jfr artiklarna 50 och 53 i tullkodexen och 3 kap. 6–11 §§ TL). Den som under sådana förhållanden uppsåtligen eller av oaktsamhet inte lägger upp varan på tillfälligt lager gör sig skyldig till tullförseelse enligt 10 kap. 1 § TL. Tillfälliga lager är underkastade Tullverkets övervakning och kontroll (3 kap. 10 § TL). Bestämmelserna om uppläggning på tillfälligt lager gäller dock inte varor som förs in med post eller järnväg eller som kommer in i frizon (jfr 14 och 15 kap. TO).

Så snart de införda varorna uppvisats för en tullmyndighet ska en "summarisk deklaration" lämnas (artikel 43 i tullkodexen). Tullverket kan här medge en frist till första arbetsdagen efter uppvisandet.

I 4 kap. 5 § TO föreskrivs att en vara anses upplagd på ett tillfälligt lager när en summarisk deklaration, i vilken varan finns upptagen, tagits emot av lagerhavaren och varan förts in på lagret. Av 4 kap. 25 § TO framgår att lagerhavaren får lämna ut en vara från ett tillfälligt lager när han fått Tullverkets tillstånd till det.

Om varorna i samband med ankomsten anges till en godkänd tullbehandling behöver någon summarisk deklaration normalt inte lämnas (jfr artikel 45 i tullkodexen).

Godkänd tullbehandling

Med godkänd tullbehandling förstås i artikel 4.15 tullkodexen att varor a) hänförs till ett tullförfarande, b) förs till en frizon eller ett frilager, c)

återexporteras från EU:s tullområde, d) förstörs eller e) överlåts till statskassan.

Med tullförfaranden förstås i artikel 4.16 tullkodexen a) övergång till fri omsättning, b) transitering, c) lagring i tullager, d) aktiv förädling, e) bearbetning under tullkontroll, f) temporär import, g) passiv förädling och h) export.

Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande ska omfattas av en deklaration för förfarandet i fråga (artikel 59.1 i tullkodexen).

Särskilt om tullförfarandet transitering

Att transitera varor innebär, förenklat uttryckt, att sända varor under tullövervakning. Gemenskapsvaror som har deklarerats för ett förfarande för transitering ska vara föremål för tullövervakning från mottagandet av tulldeklaration till den tidpunkt då varorna lämnar EU:s tullområde, förstörs eller tulldeklarationen ogiltigförklaras (artikel 59.2 i tullkodexen).

Varorna ska stå under Tullverkets övervakning från det att transporten startat till dess att den avslutats på föreskrivet sätt och det avsändande tullkontoret fått bekräftelse på att varorna har ankommit till bestämmelseorten. Transiteringen sker med tillämpning av olika procedurer. Till varje procedur finns bestämmelser om att varan ska åtföljas av vissa dokument (exempelvis s.k. T1- eller T2-dokument) och att varorna ska transporteras på visst sätt (exempelvis viss väg, visst transportmedel eller i ett förseglat utrymme).

S.k. extern gemenskapstransitering (T1-proceduren) medger befordran från en plats till en annan inom EU:s tullområde av

– icke-gemenskapsvaror utan att dessa varor beläggs med importtullar eller andra avgifter eller blir föremål för handelspolitiska åtgärder,

– gemenskapsvaror som är föremål för en gemenskapsåtgärd som förutsätter export av varorna till tredje land och för vilka tullformaliteterna för denna export har uppfyllts (artikel 91 i tullkodexen).

Genom det externa transiteringsförfarandet kan en vara tas in till EU:s tullområde exempelvis via Italien där ett s.k. T1-dokument (jfr artikel 341 i tillämpningskodexen) utfärdas. Varan transporteras därefter från Italien till Sverige via Schweiz (tredje land) och Tyskland. I samband med ankomsten till Sverige läggs varan upp på tillfälligt lager eller hänförs till godkänd tullbehandling. Det svenska tullkontoret återsänder härefter ett kvitterat exemplar av dokumentet till avgångstullkontoret i Italien som därefter avslutar transiteringen. En vara som omfattas av lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. får utan hinder av införselförbud eller villkor transiteras genom det svenska tullområdet eller mellan orter inom detta enligt vad som gäller för extern transitering.

S.k. intern gemenskapstransitering (T2-proceduren) medger att gemenskapsvaror befordras från en punkt till en annan inom EU:s tullområde genom ett tredje lands territorium utan att varorna förlorar sin status som gemenskapsvaror (artikel 163.1 i tullkodexen). Förfarandet förutsätter att det finns ett internationellt avtal som möjliggör det. Som exempel kan nämnas att en gemenskapsvara ska transporteras från Italien till Sverige via Schweiz. För att tullkontoret i Sverige ska kunna betrakta

varan som en gemenskapsvara, trots att den lämnat EU:s tullområde (införseln i Schweiz), måste varan åtföljas av ett s.k. T2-dokument (jfr artikel 381.1 i tillämpningskodexen) som utfärdats i Italien.

Såväl intern som extern transitering kan enligt nämnda artiklar i tullkodexen ske även med hjälp av dokument som utfärdats i enlighet med vissa angivna konventioner.

Med s.k. inrikes transitering avses transitering av tullgods från ett avgångstullkontor till ett bestämmelsetullkontor, som båda ligger inom det svenska tullområdet (jfr 7 kap. 43, 44 och 47 §§ TO).

Godkänd tullbehandling

Hit hör fem fall, nämligen dels att en vara förs till en frizon eller ett frilager, dels att en vara återexporteras från EU:s tullområde, dels att en vara förstörs, dels att en vara överlåts till statskassan.

Frizoner och frilager behandlas i tullkodexen som ett enhetligt institut.

I artikel 166 i tullkodexen anges att de är antingen delar av EU:s tullområde eller lokaler belägna inom detta område vilka är avskilda från resten av det. Den väsentliga skillnaden är alltså att frizoner är inhägnade områden medan frilager utgörs av byggnader eller lokaler (jfr artikel 167.3 i tullkodexen). Av artikel 166 framgår följande om frizonernas och frilagrens funktioner beträffande varor som finns där.

– Icke-gemenskapsvaror anses inte befinna sig inom EU:s tullområde ifråga om importtullar och handelspolitiska importåtgärder. Det förutsätter dock att varorna inte har övergått till fri omsättning, hänförs till ett annat tullförfarande än sådan övergång eller används eller förbrukas på andra villkor än de som medgetts i tullagstiftningen.

– Gemenskapsvaror ska omfattas av sådana åtgärder som vanligen är knutna till exporten av varor, om gemenskapslagstiftningen innehåller särskilda bestämmelser om att så ska vara på grund av att varorna är upplagda i en frizon eller i ett frilager.

Sådana varor som omfattas av lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. får utan hinder av införselförbud eller villkor förvaras i frizon eller frilager.

När varor förs in i en frizon eller ett frilager behöver de i allmänhet inte visas upp för tullmyndigheterna och inte heller krävs att en tulldeklaration ges in annat än i vissa undantagsfall (artikel 170 i tullkodexen). Det finns inte någon begränsning av den tid ickegemenskapsvaror får förvaras i ett frilager eller i en frizon (artikel 171 i tullkodexen). Den som för in varorna är emellertid skyldig att till tullmyndigheten överlämna en kopia av det transportdokument som åtföljer varorna eller att hålla dokumentet tillgängligt hos de personer som dessa myndigheter utser (artikel 168.4 i tullkodexen). Med transportdokument avses här varje dokument som rör transporten, såsom fraktsedlar, följesedlar etc., och som innehåller alla uppgifter som behövs för att identifiera varorna (artikel 812 i tillämpningskodexen).

Tillstånd att inrätta frizoner eller frilager meddelas av regeringen. De ska övervakas av tullmyndigheterna som också får kontrollera personer, transportmedel och varor som förs in i eller ut ur en frizon eller ett frilager (artikel 168 i tullkodexen; jfr 4 kap. 17 § TL).

En icke-gemenskapsvara kan återexporteras från EU:s tullområde. Vid återexport tillämpas, om inget annat föreskrivits, de regler som gäller för export (artikel 182.2 i tullkodexen). Det innebär bl.a. att tulldeklaration ska fyllas i och lämnas på samma sätt som vid export. Förfarandet återexport används bl.a. då ett tullförfarande med ekonomisk verkan avslutas genom att den aktuella varan förs ut ur gemenskapen. För ickegemenskapsvaror som förvaras på tillfälligt lager utgör tulldeklaration för tullförfarandet transitering också en anmälan om återexport. Enligt 1973 års lag får en vara, som omfattas av tillämpningsområdet för den lagen, återutföras utan hinder av införselförbud eller införselvillkor.

Enligt tullkodexen får en icke-gemenskapsvara förstöras i vissa fall efter föreskriven anmälan till tullmyndigheterna eller på initiativ av dessa (jfr artiklarna 182.3 resp. 56; jfr SOU 1999:54 s. 152 f). Vad som föreskrivs i 1973 års lag gäller även sådana varor som förstörs under kontroll av Tullverket eller annan som verket godkänner.

Med överlåtelse till statskassan avses en civilrättslig överlåtelse från den som inför en vara till Tullverket. Detta kan vara ett alternativ för exempelvis den som infört en införselförbjuden vara och inte vill dra på sig kostnader för att återutföra den.

EU-förordningens bestämmelser om transitering

Definitioner

Begreppen transitering, gemenskapens tullområde och ickegemenskapsprodukter med dubbla användningsområden definieras i artiklarna 2.7, 2.12 och 2.13 i EU-förordningen.

Med transitering avses en transport av icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden som förs in i och passerar genom gemenskapens tullområde för leverans till en destination utanför gemenskapen.

Med gemenskapens tullområde avses det område som anges i artikel 3 i gemenskapens tullkodex.

Med icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden avses produkter som har status som icke-gemenskapsvaror i den mening som avses i artikel 4.8 i gemenskapens tullkodex.

Artikel 6.1

I artikel 6.1 föreskrivs att transitering av icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EUförordningen får förbjudas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där transiteringen äger rum om produkterna helt eller delvis är eller kan tänkas vara avsedda för användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen. När medlemsstaterna fattar beslut om ett sådant förbud, ska de beakta de skyldigheter och åtaganden som de har godkänt som parter i internationella fördrag eller som medlemmar i internationella icke-spridningssystem.

Artikel 6.1 riktar sig direkt till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. För de behöriga myndigheterna är således artikel 6.1 direkt

tillämplig. För att artikeln ska kunna tillämpas i medlemsstaterna krävs dock nationella bestämmelser av verkställande karaktär avseende vilken nationell myndighet som ska pröva förbudsfrågan.

4 § första stycket PDA-lagen föreskriver att frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafen bör kompletteras på så sätt att det anges att frågor om tillstånd och förbud enligt den nya EU-förordningen prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer.

När det gäller frågan om en sanktionsbestämmelse för den som bryter mot ett förbud mot transitering, se avsnitt 5.10.3.

När det gäller överklagande av beslut om förbud mot transitering, se avsnitt 5.11.

Artikel 6.2

I artikel 6.2 föreskrivs att innan beslut fattas om huruvida en transitering ska förbjudas får en medlemsstat föreskriva att de behöriga myndigheterna i enskilda fall får införa tillståndskrav för den specifika transiteringen av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, om produkterna helt eller delvis är eller kan tänkas vara avsedda för användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen.

Artikel 6.2 innehåller således ett bemyndigande för Sverige att införa nationella bestämmelser med det innehåll som föreskrivs i denna artikel. Frågan om Sverige bör införa en sådan kompletterande nationell bestämmelse måste besvaras mot bakgrund av om det finns behov av detta.

Såvitt kan bedömas i nuläget synes det inte finnas något behov av att utnyttja bemyndigandet i artikel 6.2 i EU-förordningen. De behöriga myndigheterna torde ha tillgång till den information som behövs för att kunna fatta beslut om att en transitering ska förbjudas utan att ett tillståndsförfarande införs.

Artikel 6.3

I artikel 6.3 föreskrivs att medlemsstaterna får utvidga tillämpningen av artikel 6.1 till produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen, för användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen och till produkter med dubbla användningsområden för militära slutanvändningar och bestämmelseländer som anges i artikel 4.2 i EU-förordningen.

Artikel 6.3 innehåller ett särskilt bemyndigande för Sverige att införa kompletterande nationella bestämmelser med det innehåll som föreskrivs i artikeln. När det gäller frågan om Sverige bör införa en sådan nationell bestämmelse måste denna besvaras mot bakgrund av om det finns behov av detta.

I samband med förhandlingarna om den nya EU-förordningen i rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden (WPDU)

har underhandssynpunkter i denna fråga inhämtats från Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket och Säkerhetspolisen. Där har man gjort bedömningen att Sverige bör utnyttja detta bemyndigande. De underrättelser som förväntas ligga till grund för ett beslut om att låta inspektera en icke-gemenskapsprodukt med dubbla användningsområden som är föremål för transitering i syfte att bedöma om den bör förbjudas förväntas inte alltid innehålla så pass detaljerad information att det av den går att avgöra huruvida berörda produkter med dubbla användningsområden är förtecknade i bilaga I till EU-förordningen eller inte. Att avgöra detta kan vara en grannlaga och tidskrävande uppgift. Mot denna bakgrund bör transiteringen kunna förbjudas även i de fall som de aktuella produkterna med dubbla användningsoråden inte är förtecknade i bilaga I till EU-förordningen, om de är eller kan vara avsedda för användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen eller om de är eller kan vara avsedda för militära slutanvändningar och bestämmelseländer som anges i artikel 4.2 i EU-förordningen.

Mot bakgrund av det anförda bör, när det gäller transitering, i PDAlagen införas en paragraf som innehåller kompletterande bestämmelser till det särskilda bemyndigande som ges i artikel 6.3 i EU-förordningen. Paragrafen bör utformas på så sätt att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 6.3 i EU-förordningen får omfattas av förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i samma förordning.

Artikel 6.4

Artikel 6.4 föreskriver att bestämmelserna i artiklarna 8.2, 8.3 och 8.4 ska tillämpas på de nationella åtgärder som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel.

Detta innebär att medlemsstaterna till kommissionen ska anmäla varje nationell åtgärd som vidtagits enligt artiklarna 6.2 och 6.3 samt de exakta skälen till åtgärden. Medlemsstaterna ska även anmäla varje ändring som vidtas. Artikel 6.4 behöver inte kompletteras på nationell nivå.

Produkt vars transitering har förbjudits

Den nya EU-förordningen anger inte vad som ska äga rum med en ickegemenskapsprodukt med dubbla användningsområden efter det att en transitering har förbjudits av en medlemsstat.

Enligt den nya tullkodexen är, till skillnad från vad som gäller enligt den äldre tullkodexen (rådets förordning [EEG] nr 2913/92), huvudregeln att en summarisk införseldeklaration inges till det behöriga tullkontoret innan varorna förs in i gemenskapens tullområde (artikel 87.2). Detta innebär att den behöriga myndigheten kan besluta om ett förbud mot transitering redan innan en icke-gemenskapsprodukt med dubbla användningsområden har förts in i Europeiska unionen. I dessa fall uppstår inte frågan vad som ska hända med produkten i fråga, eftersom denna fortfarande befinner sig utanför unionen.

Innan den nya tullkodexen har börjat tillämpas fullt ut och även därefter kan det emellertid vara på så sätt att produkten har förts in i och befinner sig i EU när beslutet om förbud mot transitering fattas.

Enligt artikel 50 i gemenskapens tullkodex har alla varor som förs in i EU:s tullområde statusen av "varor i tillfällig förvaring" till dess att de hänförts till en godkänd tullbehandling. Tillfällig förvaring sker i Sverige på s.k. tillfälliga lager. Enligt vad som sägs i 4 kap. 9 § tullagen får Tullverket även lägga upp sådana varor på tullager. En vara som finns på dessa typer av lager förvaras av innehavaren av lagret under Tullverkets övervakning och med ansvar gentemot Tullverket.

Enligt det existerande regelverket finns möjlighet att sälja eller förstöra varor som uppvisats för tullen eller att de överlåts till staten. Bestämmelser om detta finns i artiklarna 56 och 182 i gemenskapens tullkodex, 4 kap.1922 §§tullagen, 42 och 43 §§ i tullförordningen samt lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Bestämmelsen om förstöring i artikel 56 i tullkodexen kan enligt sin ordalydelse bara tillämpas om omständligheterna så kräver. Vad som därmed avses har inte klarlagts närmare i EU-rätten. Artikeln har däremot kompletterats av 4 kap.19 och 20 §§tullagen, som anger att varor får förstöras, om de inte kan säljas och det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Artikel 182 i gemenskapens tullkodex ger ytterligare möjligheter att återexportera, förstöra eller till staten överlåta varor. För användning av dessa möjligheter krävs dock medgivande till åtgärden eftersom artikeln riktar sig till enskilda. Artikeln ger alltså enskilda rätt att begära de uppräknade åtgärderna. Bestämmelser som kompletterar artikeln finns bl.a. i 4 kap. 22 § tullagen och 42 och 43 §§ tullförordningen. Slutligen finns bestämmelser om förstöring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Som rubriken antyder gäller den endast vid införsel till Sverige.

Den nya EU-förordningen innehåller inte några bestämmelser som innebär förbud mot att, genom återexport till den som befinner sig i tredje land, lämna tillbaka icke-gemenskapsprodukten med dubbla användningsområden till exportören eller leverantören. Som angetts ovan krävs för detta att den enskilde har begärt att så ska ske. Enligt artikel 2.2 ii i den nya EU-förordningen innefattar begreppet export även återexport enligt artikel 182 i gemenskapens tullkodex, dock inte för produkter som befinner sig i transitering. I de fall där exportören eller leverantören inte misstänks för något brott och befinner sig i tredje land bör därför varan kunna lämnas tillbaka till exportören eller leverantören utan tillståndskrav för export. Även för det fall exportören eller leverantören befinner sig i en annan medlemsstat i EU bör, för det fall denne inte misstänks för något brott eller för det fall tillstånd till överföring inte krävs enligt artikel 21 och bilaga IV till den nya EU-förordningen, produkten kunna lämnas tillbaka till denne utan tillståndskrav. Båda dessa förfaranden kräver dock att den enskilde begär att så ska ske. När det gäller kostnader för en sådan transport ska dessa betalas av den enskilde.

Först om det av någon anledning inte visar sig vara möjligt att återlämna varan till exportören eller leverantören bör möjligheterna

utnyttjas att sälja eller förstöra varor som uppvisats för tullen eller att de överlåts till staten.

5.5. Exporttillstånd och tillstånd till förmedlingstjänster

Regeringens förslag: Bestämmelser införs i PDA-lagen om att regeringen får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i del 3.3 första stycket i bilaga II till EUförordningen.

Bestämmelser införs i PDA-lagen som föreskriver att, utöver tillstånd till export eller till överföring, tillstånd till förmedlingstjänster enligt den nya EU-förordningen får återkallas om en tillståndshavare har åsidosatt en föreskrift i EU-förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av EU-förordningen eller lagen eller om det finns andra särskilda skäl.

Regeringens bedömning: Kapitel III i den nya EU-förordningen kräver i övrigt inte någon kompletterande reglering i den svenska lagstiftningen.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

GE Healthcare Bio-Sciences AB anser, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att det i författning bör fastställas tidsfrister inom vilka Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten bör behandla tillståndsansökningar.

Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten har tillstyrkt promemorians förslag att tidsfrister vid behandling av tillståndsansökningar i första hand bör behandlas i praxis. Strålsäkerhetsmyndigheten har, som ytterligare argument utöver de som angavs i promemorian för att inte i författning införa bestämda tidsfrister, anfört att det i ärenden om export av kärntekniskt material m.m. kan krävas att

Sverige inhämtar försäkran från mottagande stats regering och att den tid som det tar att få en sådan försäkran står utanför myndighetens kontroll.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Kapitel III i EU-förordningen innehåller bestämmelser om bl.a. olika former av exporttillstånd, tillstånd till förmedlingstjänster, samrådsförfarande mellan medlemsstaterna vid ansökan om vissa exporttillstånd, vad medlemsstaterna ska beakta vid tillståndsprövning samt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och med kommissionen (artiklarna 9–14).

5.5.1. Exporttillstånd

Artikel 9

Artikel 9 i den nya EU-förordningen motsvarar i stora delar artikel 6 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 9.1

Genom artikel 9.1, som i stora delar motsvarar artikel 6.1 i den äldre EUförordningen, inrättas ett generellt gemenskapstillstånd. Det generella gemenskapstillståndet avser export av vissa i bilaga II till EUförordningen angivna produkter med dubbla användningsområden till vissa angivna länder, nämligen Australien, Förenta staterna, Japan, Kanada, Norge, Nya Zeeland och Schweiz. Det generella tillståndet är giltigt i hela EU.

I förhållande till artikel 6.1 och bilaga II till den äldre EU-förordningen har artikel 9.1 och bilaga II till den nya EU-förordningen ändrats på så sätt att kraven och villkoren för användningen av det generella tillståndet har skärpts. I del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen anges ett nytt krav som ställs på exportörerna, nämligen att exportörer som använder gemenskapens generella exporttillstånd (EU 001) ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade om sin första användning av gemenskapens generella exporttillstånd senast 30 dagar efter den dag då den första exporten ägde rum.

Bestämmelsen i del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen är direkt tillämplig och behöver inte kompletteras på nationell nivå.

När det gäller behovet av en sanktionsbestämmelse för den som bryter mot underrättelseskyldigheten, se avsnitt 5.10.3.

I del 3.3 första stycket i bilaga II till EU-förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa rapporteringskraven i samband med användningen av gemenskapens generella exporttillstånd samt de ytterligare upplysningar som den medlemsstat från vilken exporten sker kan kräva om produkter som exporteras enligt detta tillstånd. Bestämmelsen, som delvis motsvaras av del 3.4 i bilaga II till den äldre EUförordningen, innebär en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa rapporteringskrav samt ytterligare upplysningar. För att Sverige ska kunna uppfylla denna skyldighet bör det i PDA-lagen finnas en bestämmelse som föreskriver att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar bestämmelserna om exporttillstånd i del 3.3 första stycket i bilaga II till EU-förordningen. En sådan bestämmelse kan lämpligen inarbetas i 6 § PDA-lagen.

I del 3.3 andra stycket i bilaga II till EU-förordningen föreskrivs att en medlemsstat får kräva att exportörer som är etablerade i den medlemsstaten registrerar sig före den första användningen av gemenskapens generella exporttillstånd. Registreringen ska vara automatisk och erkännas av de behöriga myndigheterna till exportören utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från mottagandet. Bestämmelsen innebär inte någon skyldighet för medlemsstaterna att införa ett sådant krav på registrering för exportörer.

Den underrättelseskyldighet för exportörer som använder gemenskapens generella exporttillstånd som föreskrivs i del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen och som beskrivits ovan bedöms tillfredsställande kunna täcka Sveriges behov av kontroll när det gäller vilka exportörer som utnyttjar gemenskapens generella tillstånd. Något behov av att låta exportörerna därutöver registrera sig före den första användningen av ett sådant tillstånd bedöms därför inte föreligga. Någon kompletterande svensk lagstiftning till följd av bestämmelsen i del 3.3 andra stycket i bilaga II till EU-förordningen behövs därmed inte.

Det bör i detta sammanhang nämnas att kommissionen den 16 december 2008 (KOM[2008] 854 slutlig) lade fram ett förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1334/2000 genom att föreslå att gemenskapens generella exporttillstånd ska inrättas för export avseende ett utökat antal produkter med dubbla användningsområden till ett utökat antal länder. Förslaget är nu föremål för förhandling inom rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden (WPDU).

Artikel 9.2

Genom artikel 9.2, som i stora delar motsvarar artikel 6.2 i den äldre EUförordningen, har medlemsstaterna möjligheter att besluta om nationella exporttillstånd i form av ett individuellt, globalt eller generellt tillstånd.

Artikel 9.2 tredje stycket i den nya EU-förordningen är något förändrad i förhållande till artikel 6.2 tredje stycket i den äldre EU-förordningen på så sätt att det numera anges att exportören ska förse de behöriga myndigheterna med all relevant information, särskilt om slutanvändaren, bestämmelselandet och den exporterade produktens slutanvändning. Detta motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i artikel 9.1 i den äldre EUförordningen. Liksom i artikel 6.2 tredje stycket i den äldre EUförordningen föreskrivs i artikel 9.2 tredje stycket i den nya förordningen att tillståndet vid behov får omfattas av krav på slutanvändarintyg.

En kompletterande bestämmelse till artikel 6.2 i den äldre EUförordningen finns i 6 § PDA-lagen som föreskriver att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 6.2. Med stöd av denna bestämmelse har regeringen meddelat bestämmelser om individuellt, globalt och generellt tillstånd i 3 och 4 §§ förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Inspektionen för strategiska produkter har i sin tur meddelat föreskrifter om generellt exporttillstånd (Tullverkets författningssamling [2000:24]).

6 § PDA-lagen bör således ändras på så sätt att artikel 6.2 byts ut mot artikel 9.2.

När det gäller sanktionsbestämmelse för den som åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 9.2 i EU-förordningen, se avsnitt 5.10.3.

Artikel 9.3

Artikel 9.3 är ny och föreskriver att medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

Inspektionen för strategiska produkter är en myndighet som för närvarande har en väl fungerande handläggning när det gäller tillståndsprövning. Eftersom varje tillstånd har olika utgångspunkter har emellertid inspektionen gjort bedömningen att det är svårt att sätta en bestämd tidsgräns för behandlingen av en tillståndsansökan. Ibland kan ansökan vara ofullständig och kräva kompletterande information eller slutanvändarintyget kan vara felaktigt, etc. I normala fall har inspektionen dock en ambition att försöka behandla en ansökan inom två veckor från inkomstdatum. Även Strålsäkerhetsmyndigheten är en myndighet som för närvarande har en väl fungerande handläggning när det gäller tillståndsprövning.

GE Healthcare Bio-Sciences AB anser, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att det i författning bör fastställas tidsfrister inom vilka Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten bör behandla tillståndsansökningar.

Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten har tillstyrkt promemorians förslag att tidsfrister vid behandling av tillståndsansökningar i första hand bör behandlas i praxis. Strålsäkerhetsmyndigheten har, som ytterligare argument utöver de som angavs i promemorian för att inte i författning införa bestämda tidsfrister, anfört att det i ärenden om export av kärntekniskt material m.m. kan krävas att

Sverige inhämtar försäkran från mottagande stats regering och att den tid som det tar att få en sådan försäkran står utanför myndighetens kontroll.

Med hänsyn till de skäl som anförts anser regeringen att tidsfristerna som föreskrivs i artikel 9.3 är något som i första hand som bör behandlas i praxis. För det fall behov skulle uppstå av att i föreskriftsform reglera tidsfristerna bör regeringen emellertid genom förordning kunna meddela sådana med stöd av den s.k. restkompetensen enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen.

Artikel 9.4

Artikel 9.4 a respektive artikel 9.4 c i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 6.3 respektive artikel 6.4 i den äldre EU-förordningen. Dessa artiklar kräver inte någon kompletterande nationell lagstiftning.

Artikel 9.4 b är ny och föreskriver att nationella generella exporttillstånd ska definieras i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. De får användas av alla exportörer som är etablerade eller bosatta i den medlemsstat som utfärdar dessa tillstånd, om de uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och i den kompletterande nationella lagstiftningen. De ska utfärdas i enlighet med vad som anges i bilaga IIIc. De ska utfärdas i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen alla nationella generella exporttillstånd som utfärdas eller ändras. Kommissionen ska offentliggöra dessa meddelanden i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Som angetts ovan har regeringen med stöd av det bemyndigande som finns i 6 § PDA-lagen meddelat bestämmelser om individuellt, globalt och generellt tillstånd i 3 och 4 §§ förordningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Inspektionen för strategiska produkter har i sin tur meddelat föreskrifter om nationellt generellt exporttillstånd (Tullverkets författningssamling [2000:24]). Innehållet i 6 § PDA-lagen medför att de krav som ställs på medlemsstaterna i artikel 9.4 b i EU-förordningen kan uppfyllas.

Artikel 9.5

Artikel 9.5 i EU-förordningen, som motsvarar artikel 6.5 i den äldre EUförordningen, föreskriver att medlemsstaterna i sin respektive nationella lagstiftning ska behålla eller införa möjligheten att bevilja ett globalt exporttillstånd.

Som angetts ovan har regeringen med stöd av bemyndigandet i 6 § PDA-lagen meddelat bestämmelser om globalt tillstånd i 3 § förordningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Därmed uppfylls det obligatoriska krav som ställs på medlemsstaterna enligt artikel 9.5 i EU-förordningen.

Artikel 9.6

Artikel 9.6 motsvarar artikel 6.6 i den äldre EU-förordningen.

En ny bestämmelse har införts i artikel 9.6 b som föreskriver att medlemsstaterna ska förse kommissionen med en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att besluta om att förbjuda transitering av icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden i enlighet med EU-förordningen.

Artikeln kräver inte någon kompletterande nationell lagstiftning.

5.5.2. Tillstånd till förmedlingstjänster

Artikel 10

Artikel 10 rör tillstånd till förmedlingstjänster och är ny i förhållande till den äldre EU-förordningen.

Artikel 10.1

Artikel 10.1 föreskriver att tillstånd till förmedlingstjänster i enlighet med EU-förordningen ska beviljas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad. Dessa tillstånd ska beviljas för en bestämd kvantitet specifika produkter som flyttas mellan två eller flera tredjeländer. Var produkterna befinner sig i ursprungstredjelandet, slutanvändaren och dennes exakta belägenhet ska anges tydligt. Tillstånden ska vara giltiga i hela Europeiska gemenskapen.

Bestämmelsen kräver kompletterande nationella bestämmelser av verkställande karaktär på så sätt att en behörig myndighet måste utses att pröva dessa tillstånd, se avsnitt 5.12 och kapitel 6.

Artikel 10.2

Artikel 10.2 föreskriver att förmedlarna ska förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som krävs för ansökan om tillstånd till förmedlingstjänster i enlighet med denna förordning, särskilt uppgifter om var produkterna med dubbla användningsområden befinner sig i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av produkterna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter som är involverade i transaktionen, bestämmelsetredjelandet, slutanvändaren i det landet och exakt var denne befinner sig.

Artikel 10.2 är direkt tillämplig och kräver inga kompletterande nationella bestämmelser när det gäller vilka krav som ställs på förmedlaren i informationshänseende till den behöriga myndigheten.

Artikel 10.3

Artikel 10.3 föreskriver att medlemsstaterna ska behandla ansökningar om tillstånd till förmedlingstjänster inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

Liksom anförts i avsnitt 5.5.1 i kommentaren till artikel 9.3 är tidsfristerna som föreskrivs i artikel 10.3 något som i första hand bör behandlas i praxis. För det fall behov skulle uppstå av att i föreskriftsform reglera tidsfristerna bör regeringen emellertid genom förordning kunna meddela sådana med stöd av den s.k. restkompetensen enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen.

Artikel 10.4

Artikel 10.4 föreskriver att medlemsstaterna ska förse kommissionen med en förteckning över de myndigheter som bemyndigats att bevilja tillstånd för förmedlingstjänster i enlighet med denna förordning. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över dessa myndigheter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 10.4 kräver inte någon kompletterande nationell lagstiftning.

Hänvisningar till S5-5-2

5.5.3. Samrådsförfarande

Artikel 11

Artikel 11 i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 7 i den äldre EUförordningen.

Medlemsstaterna har genom förfarandet i artikel 11.1 och 11.2 i vissa fall möjlighet att förhindra export från en annan medlemsstat till tredje land. Detta sker genom ett samråd mellan myndigheten i den

medlemsstat till vilken ansökan om tillstånd till export görs och myndigheten i den medlemsstat där produkten befinner sig eller kommer att befinna sig. Detta förfarande kan också användas för att återkalla eller ändra ett redan beviljat tillstånd.

Samrådsförfarandet innebär att en medlemsstat har en vetorätt mot export för en produkt som befinner sig i en annan medlemsstat eftersom den konsulterade medlemsstatens invändningar då är bindande för den andra medlemsstaten.

Bestämmelserna i artikel 11 är uttömmande och kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

5.5.4. Bedömningsgrunder vid tillståndsprövning

Artikel 12

Artikel 12.1 i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 8 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 12.1 föreskriver att vid beslut om beviljande av ett individuellt eller globalt exporttillstånd eller beviljande av tillstånd till förmedlingstjänster enligt denna förordning ska medlemsstaterna beakta alla relevanta aspekter a) inbegripet de förpliktelser och åtaganden de har accepterat i egenskap av medlemmar i de relevanta internationella ickespridningssystemen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificeringen av relevanta internationella fördrag, b) sina förpliktelser enligt de sanktioner som införts genom en gemensam ståndpunkt eller gemensam åtgärd som antagits av rådet eller genom ett beslut av OSSE eller genom en bindande resolution från FN:s säkerhetsråd, c) nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter, inbegripet de som täcks av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99), och d) den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

Artikel 12.2, som är ny i förhållande till den äldre EU-förordningen, föreskriver att när medlemsstaterna bedömer en ansökan om ett globalt exporttillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1 även beakta huruvida exportören tillämpar proportionella och tillräckliga åtgärder och förfaranden i syfte att se till att bestämmelserna och målen i denna förordning och de krav och villkor som gäller för tillståndet iakttas.

Artikel 12 kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Hänvisningar till S5-5-4

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.11

5.5.5. Informationsskyldighet m.m.

Artikel 13

Artiklarna 13.1 och 13.5 i den nya EU-förordningen motsvarar artiklarna 9.2 och 9.3 i den äldre EU-förordningen. Artiklarna 13.2–13.4 och 13.6– 13.7 är nya.

Artiklarna 13.1, 13.2 och 13.4

Enligt artikel 13.1 får en exportkontrollerande myndighet i enlighet med förordningen återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd som den en gång beviljat. Vid varje sådan åtgärd följer en informationsplikt gentemot andra medlemsstaters exportkontrollerande myndigheter samt kommissionen. I artikel 13.2 föreskrivs att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska se över avslag på tillstånd som anmälts enligt punkt 1 inom tre år efter det att de har anmälts och återkalla, ändra eller förlänga dem. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska så snart som möjligt anmäla resultatet av översynen till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och till kommissionen. Avslag som inte återkallas ska fortsätta att gälla.

Enligt artikel 13.4 tillämpas artikel 13.1 och 13.2 också på tillstånd till förmedlingstjänster.

11 § PDA-lagen föreskriver att ett tillstånd till export eller till överföring får återkallas om en tillståndshavare har åsidosatt en föreskrift i EU-förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av EUförordningen eller lagen eller om det finns andra särskilda skäl.

11 § PDA-lagen bör ändras på så sätt att, utöver tillstånd till export eller till överföring, även tillstånd till förmedlingstjänster enligt den nya EU-förordningen får återkallas under de förutsättningar som anges i paragrafen.

Artiklarna 13.3 och 13.5–13.7

Enligt artikel 13.3 ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utan dröjsmål till medlemsstaterna och kommissionen anmäla beslut om att förbjuda en transitering av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I, vilket fattats i enlighet med artikel 6. Dessa anmälningar ska innehålla all relevant information, inbegripet produktens klassificering, dess tekniska parametrar, bestämmelseland och slutanvändare

I artikel 13.5 föreskrivs att innan en behörig myndighet i en medlemsstat, som fattar beslut i enlighet med EU-förordningen, beviljar ett tillstånd för export eller förmedlingstjänster eller beslutar om en transitering, ska de undersöka alla giltiga beslut om avslag eller beslut om att förbjuda en transitering av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I, vilka fattats i enlighet med EU-förordningen, för att ta reda på om ett tillstånd eller en transitering har avslagits av de behöriga myndigheterna i en eller flera medlemsstater för en i allt väsentligt identisk transaktion. Den ska först samråda med de behöriga myndigheterna i den eller de medlemsstater som utfärdade dessa avslag eller beslut om att förbjuda transitering enligt punkterna 1 och 3.

I artikel 13.5 återfinns ett samrådsförfarande som innebär att innan en medlemsstat beviljar exporttillstånd, tillstånd till förmedlingstjänst eller beslut om att förbjuda en transitering, till en i allt väsentligt identisk transaktion, som en annan medlemsstat under de tre föregående åren vägrat ge tillstånd till, ska medlemsstaten samråda med den medlemsstat som vägrat tillstånd. Om medlemsstaten efter samråd likväl beviljar ett

tillstånd eller tillåter en transitering, ska medlemsstaten meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen om sitt beslut samt även lämna information för att förklara beslutet.

Artikel 13.6 föreskriver att alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via säkra elektroniska medel, inbegripet ett säkert system som får upprättas i enlighet med artikel 19.4 medan artikel 13.7 föreskriver att all information som utbyts i enlighet med bestämmelserna i denna artikel ska överensstämma med bestämmelserna i artikel 19.3, 19.4 och 19.6 om informationens konfidentiella karaktär.

Uppgifter från svenska myndigheter till andra medlemsstaters myndigheter eller till kommissionen

De uppgifter som de svenska behöriga myndigheterna, Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten, inhämtar inom ramen för sitt uppdrag under EU-förordningen och som sedermera kan bli föremål för informationsutbyte enligt artikel 13 i samma förordning faller i huvudsak under 30 kap. 23 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) [nedan kallad OSL].

Av 30 kap. 23 § första stycket 1 OSL jämförd med 9 § första stycket 1 offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkt 19 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen framgår – såvitt nu är i fråga – att sekretess gäller i statliga myndigheters verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn enligt PDA-lagen för uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs.

Vissa uppgifter som Inspektionen för strategiska produkter eller Strålsäkerhetsmyndigheten inhämtar enligt EU-förordningen och som sedermera kan bli föremål för informationsutbyte enligt artikel 13 i samma förordning kan även falla under 15 kap. 1 § OSL, den s.k. utrikessekretessen. Paragrafen föreskriver att sekretess gäller för uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.

Enligt 8 kap. 3 § samma lag får en uppgift som omfattas av sekretess inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.

En föreskrift om uppgiftsskyldighet i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning enligt 8 kap. 3 § OSL (jfr prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283, prop. 2006/07:110 s. 49 samt prop. 2007/08:21 s. 25). Något behov av att i svensk lag eller förordning införa någon särskild föreskrift med anledning av den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i EU-förordningen finns således inte.

Utlämnande till allmänheten av uppgifter som inhämtats enligt EUförordningen

För det fall det i Sverige blir aktuellt att till allmänheten lämna ut uppgifter som inhämtats från andra medlemsstaters behöriga myndigheter eller från kommissionen i enlighet med det informationsutbyte som föreskrivs i EU-förordningen kan det bli aktuellt att hävda sekretess enligt den s.k. utrikessekretessen eller enligt 30 kap. 23 § första stycket eller 30 kap. 24 § första stycket OSL.

Sekretessen enligt 30 kap. 23 § första stycket den nämnda lagen gäller med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga. Utgångspunkten är visserligen att svenska myndigheter har att tillämpa svenska lagregler så att de krav som kan utläsas av unionsrätten kan tillgodoses. Det kan emellertid inträffa att uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden som omfattas av sekretess i den stat som gjort uppgifterna tillgängliga för svenska myndigheter enligt EUförordningen, vid en sekretessprövning enligt 30 kap. 23 § första stycket och bestämmelser i sekretessförordningen bedöms vara offentliga.

Sekretessen enligt 30 kap. 24 § första stycket samma lag är däremot absolut, dvs. någon skadeprövning görs inte utan uppgifterna omfattas av sekretess i den utsträckning den utlämnande staten upprätthåller sådan med stöd av en EU-förordning eller ett EU-direktiv. Detta innebär att sekretessen enligt denna paragraf normalt sett är starkare än enligt 30 kap. 23 § första stycket. 7 kap. 3 § OSL föreskriver att om flera sekretessbestämmelser är tillämpliga på en uppgift hos en myndighet och en prövning i ett enskilt fall resulterar i att uppgiften inte är sekretessbelagd enligt en eller flera bestämmelser samtidigt som den är sekretessbelagd enligt en eller flera andra bestämmelser, ska de senare bestämmelserna ha företräde, om inte annat anges i denna lag. Om en uppgift omfattas av regleringen i både 30 kap. 23 § första stycket och 30 kap. 24 § första stycket den nämnda lagen ska således sekretessprövning ske enligt båda. Om resultatet av en sådan prövning blir att uppgiften är hemlig enligt 30 kap. 24 § första stycket och offentlig enligt 30 kap. 23 § första stycket så blir 7 kap. 3 § OSL tillämplig, med effekten att hemligheten får gälla (Lenberg, Geijer och Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar, s. 7:3:1).

30 kap. 24 § första stycket förutsätter dock för sin tillämpning att den aktuella rättsakten innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det aktuella fallet.

Artikel 19.3 i EU-förordningen föreskriver att rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1, Celex 31997R0515), särskilt bestämmelserna om uppgifters konfidentiella karaktär, ska gälla i tillämpliga delar utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i EUförordningen. I rådets förordning (EG) nr 515/97 är artikel 45.1 av särskilt intresse, eftersom den rör frågan om uppgifters konfidentiella karaktär. Den nämnda artikeln föreskriver bl.a. att alla upplysningar som överlämnas, oavsett form, ska vara konfidentiella, omfattas av sekretesskydd och åtnjuta det skydd som ges samma slag av upplysningar enligt

såväl nationell lagstiftning i den medlemsstat som mottagit upplysningarna, som motsvarande bestämmelser som gäller för gemenskapens organ.

Med hänsyn till de hänvisningar till rådets förordning (EG) nr 515/97 som görs i artikel 19.3 i EU-förordningen ska de bestämmelser om uppgifters konfidentiella karaktär som anges i rådets förordning (EG) nr 515/97 gälla i tillämpliga delar, vilket innebär att upplysningar som överlämnas enligt artikel 13 i EU-förordningen ska vara konfidentiella och omfattas av sekretesskydd och ska åtnjuta det skydd som ges samma slag av upplysningar enligt nationell lagstiftning i den stat som mottagit uppgifterna. Artikel 13 jämförd med artikel 19.3 i EU-förordningen bör därmed anses utgöra en sekretessklausul i den bemärkelse som avses i 30 kap. 24 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen.

I den mån uppgifter som omfattas av artikel 13 och 19.3 i EUförordningen lämnas till svenska myndigheter omfattas uppgifterna således av sekretess enligt 30 kap. 24 § första stycket OSL om förutsättningarna i övrigt enligt denna bestämmelse är uppfyllda.

Hänvisningar till S5-5-5

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.8

5.5.6. Formen för utfärdande av tillstånd

Artikel 14

I artikel 14.1 i den nya EU-förordningen, som delvis motsvarar artikel 10 i den äldre EU-förordningen, regleras formen för utfärdande av de individuella och globala exporttillstånden samt tillstånd till förmedlingstjänster. I den nya EU-förordningens bilagor IIIa och IIIb finns mallar på de formulär som ska användas vid utfärdandet av de olika tillstånden. I artikel 14.2 föreskrivs att på exportörernas begäran ska globala exporttillstånd som innehåller kvantitativa begränsningar delas upp.

Bestämmelserna kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

5.6. Uppdatering av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel IV i den nya EUförordningen föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

GE Healthcare Bio-Sciences AB har anfört att för att uppfylla Sveriges åtagande enligt Wassenaararrangemanget och för att underlätta för svenska exportörer bör det Statement of Understanding – medical equipment (NF [96] DG PL/WP1), avseende utrustning avsedd för medicinsk slutanvändning, som har utarbetats inom Wassenaararrangemanget införlivas i svensk lagstiftning. Företaget anser också att det vore av värde om Sverige kunde verka för att detta Statement of

Understanding införlivas i den nya EU-förordningens förteckning över produkter med dubbla användningsområden.

Skälen för regeringens bedömning

Artikel 15

Artikel 15 den nya EU-förordningen motsvarar artikel 11 i den äldre EUförordningen.

Artikel 15.1 föreskriver att förteckningen över produkter med dubbla användningsområden i bilaga I till EU-förordningen ska uppdateras i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som medlemsstaterna har godtagit som medlemmar i de internationella icke-spridningssystemen och överenskommelserna om exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag.

Artikel 15.2 föreskriver att bilaga IV, som är en underavdelning av bilaga I, ska uppdateras med beaktande av artikel 30 i EG-fördraget, dvs. medlemsstaternas intressen i fråga om allmän ordning och allmän säkerhet.

GE Healthcare Bio-Sciences AB har framfört synpunkten att för att uppfylla Sveriges åtagande enligt Wassenaararrangemanget och för att underlätta för svenska exportörer bör det Statement of Understanding – medical equipment (NF [96] DG PL/WP1), avseende utrustning avsedd för medicinsk slutanvändning, som har utarbetats inom Wassenaararrangemanget införlivas i svensk lagstiftning.

Som har anförts i avsnitt 4.5.2 har Europeiska unionen (före Lissabonfördragets ikraftträdande Europeiska gemenskapen) exklusiv behörighet i fråga om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, vilket innebär att medlemsstaterna saknar behörighet, utom i de fall då unionen har lämnat ett särskilt bemyndigande. Ett sådant särskilt bemyndigande finns i artikel 8.1 i den nya EU-förordningen (artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen). Detta bemyndigande ger medlemsstaterna möjlighet att med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till de mänskliga rättigheterna förbjuda eller kräva tillstånd för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I till EU-förordningen. De skäl som GE Healthcare Bio-Sciences AB har anfört för att Sverige bör införa egen lagstiftning om att de produkter som anges i det nämnda Statement of Understanding ska omfattas av svensk exportkontroll är dock inte tillämpliga i förhållande till artikel 8.1. Sverige saknar således möjlighet att på egen hand införliva Statement of Understanding i svensk lagstiftning.

Det enda sättet att införliva Statement of Understanding i svensk lagstiftning torde vara att denna, i den mån utrustningen omfattar produkter med dubbla användningsområden, införlivas i den nya EUförordningens förteckning över produkter med dubbla användningsområden i bilaga I till EU-förordningen. Regeringen har noterat GE Healthcare Bio-Sciences AB:s synpunkt och kan komma att undersöka frågan i särskild ordning.

Artikel 15 föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Hänvisningar till S5-6

5.7. Tullförfaranden

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel V i den nya EUförordningen föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna om tullförfaranden i artiklarna 16–18 i den nya EU-förordningen överensstämmer med artiklarna 12–14 i den äldre EU-förordningen.

Bestämmelserna föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

5.8. Administrativt samarbete

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel VI i den nya EUförordningen föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens bedömning

Artikel 19

Artikel 19.1 i den nya EU-förordningen överensstämmer med artikel 15.1 i den äldre EU-förordningen. Artiklarna 19.2 och 19.3 i den nya EUförordningen motsvarar artiklarna 15.2 och 15.3 i den äldre EUförordningen. Artiklarna 19.4–19.6 är nya.

Artikel 19.2 föreskriver att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna, i syfte att öka effektiviteten av gemenskapsordningen för kontroll av export. Denna information får omfatta uppgifter om exportörer som genom nationella sanktioner fråntagits rätten att använda nationella generella exporttillstånd eller gemenskapens generella exporttillstånd och uppgifter om känsliga slutanvändare, om aktörer som deltar i misstänkt upphandlingsverksamhet och, om sådana uppgifter är tillgängliga, om transportvägar.

Innehållet i artikel 19.3 har återgetts i avsnitt 5.5.5. Vad som anförts i avsnitt 5.5.5 om svenska myndigheters uppgiftsskyldighet m.m. äger tillämpning även när det gäller artiklarna 19.2 och 19.3. Någon kompletterande svensk lagstiftning krävs inte.

Artikel 19.4 föreskriver att ett säkert och krypterat system för informationsutbyte mellan medlemsstaterna, och i tillämpliga fall kommis-

sionen, får upprättas av kommissionen i samråd med den samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som inrättats enligt artikel 23.

Det pågår för närvarande ett arbete för att upprätta ett sådant system inom den samordningsgrupp som har inrättats i enlighet med artikel 18 i den äldre EU-förordningen (artikel 23 i den nya EU-förordningen). Artikel 19.4 föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Artikel 19.5 föreskriver att de medlemsstater där exportörerna och förmedlarna är bosatta eller etablerade, ska ansvara för att tillhandahålla vägledning till dessa. Kommissionen och rådet får också tillhandahålla vägledning och/eller rekommendationer om bästa praxis för de frågor som avses i denna förordning.

Sådan vägledning tillhandahålls i dag genom berörda behöriga myndigheters, Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten, försorg. Det sker på olika sätt, t.ex. genom information som anges på myndigheternas hemsidor eller genom att den enskilde ringer till myndigheterna för att få upplysningar. Artikel 19.5 föranleder inte någon kompletterande nationell lagstiftning.

I artikel 19.6 föreskrivs att behandlingen av personuppgifter ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet om personuppgifter, EGT L 281, 23.11.1995, s.31, Celex 395L0046) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1, Celex 32001R0045).

EG-direktivet om personuppgifter har i Sverige genomförts genom bl.a. personuppgiftslagen (1998:204). (Se prop. 1997/98:44, bet 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180 samt prop. 2005/06:173, bet. 2005/06:KU37, rskr. 2005/06:254). De behöriga svenska myndigheterna ska således se till att de, när det gäller behandling av personuppgifter enligt EU-förordningen, följer vad som föreskrivs i personuppgiftslagen. Någon övrig kompletterande nationell lagstiftning krävs inte för att uppfylla de krav som ställs i artikel 19.6.

Hänvisningar till S5-8

5.9. Kontrollåtgärder

Regeringens förslag: Bestämmelser ska införas i PDA-lagen om att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för transitering tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som tillhandahåller förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter.

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel VII i den nya

EU-förordningen föranleder i övrigt inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Artikel 20

Artikel 20.1 i den nya EU-förordningen, som motsvarar artikel 16.1 i den äldre EU-förordningen, föreskriver att exportörer av produkter med dubbla användningsområden ska föra detaljerade register eller förteckningar över sin export i enlighet med gällande nationell lagstiftning eller praxis i respektive medlemsstat. Sådana register eller förteckningar ska särskilt innefatta kommersiella dokument såsom fakturor, godsspecifikationer och transportdokument och andra leveransdokument som är tillräckligt detaljerade för att man ska kunna utläsa beskrivningen av produkterna med dubbla användningsområden, kvantiteten produkter med dubbla användningsområden, exportörens respektive mottagarens namn och adress och slutanvändning och slutanvändare av produkterna med dubbla användningsområden, om detta är känt.

Artikel 20.2 är ny och föreskriver att förmedlare i enlighet med gällande nationell lagstiftning eller praxis i respektive medlemsstat ska föra register eller förteckningar över förmedlingstjänster som ligger inom tillämpningsområdet för artikel 5, så att de på begäran kan styrka beskrivningen av de varor med dubbla användningsområden som varit föremål för förmedlingstjänster, under vilken period produkterna varit föremål för sådana tjänster, deras bestämmelseort och vilka länder som är berörda av de förmedlingstjänsterna.

Artiklarna 20.1 och 20.2 är direkt tillämpliga i medlemsstaterna på så sätt att de föreskriver att exportörerna respektive förmedlarna ska föra detaljerade register eller förteckningar över sin export eller förmedlingstjänster samt vad sådana register eller förteckningar ska innehålla. Sådana register eller förteckningar ska föras i enlighet med gällande nationell lagstiftning eller praxis. Någon gällande nationell lagstiftning som anger på vilket sätt ett sådant register eller en sådan förteckning över exporten eller förmedlingstjänsterna ska föras finns inte i Sverige. Inte heller finns någon, från svenska myndigheters sida, utarbetad praxis över hur ett sådant register eller en sådan förteckning över exporten eller förmedlingstjänsterna ska föras.

Regler om bokföringsskyldighet för juridiska och fysiska personer, som bl.a. innefattar löpande bokföring och verifikationer samt arkivering av räkenskapsinformation, finns i bokföringslagen (1999:1078) och det är sannolikt på så sätt att vissa uppgifter som ska registreras eller förtecknas enligt artikel 20.1 eller 20.2 i EU-förordningen, är sådana som innefattas i begreppet verifikation enligt bokföringslagen och som därmed omfattas av den lagens bestämmelser om verifikationer och arkivering av räkenskapsinformation. Artikel 20.1 har emellertid hittills inte bedömts kräva någon särskild kompletterande nationell lagstiftning när det gäller på vilket sätt registret eller förteckningen ska föras. Huvud-

saken är ju att exportörerna eller förmedlarna ser till att de kommersiella dokument etc. som avses i artiklarna 20.1 och 20.2 på något sätt finns tillgängliga för kontroll. Något behov av särskild kompletterande svensk lagstiftning bedöms därför i nuläget inte finnas.

Artikel 20.3 i den nya EU-förordningen motsvarar artikel 16.2 i den äldre EU-förordningen och föreskriver att de register eller förteckningar och dokument som avses i punkterna 1 och 2 ska bevaras i minst tre år från utgången av det kalenderår under vilket exporten ägde rum eller förmedlingstjänsterna tillhandahölls. De ska på begäran framläggas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad eller där förmedlaren är etablerad eller bosatt.

En liknande bestämmelse finns i artikel 21.5 i den äldre EUförordningen som föreskriver att dokument och underlag rörande överföringar inom gemenskapen av de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I ska arkiveras i minst tre år från utgången av det kalenderår då överföringen utfördes och ska på begäran uppvisas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat från vilken dessa produkter överfördes. Artikel 21.5 överensstämmer med artikel 22.8 i den nya EU-förordningen.

Artikel 16.2 och 21.5 i den äldre EU-förordningen kompletteras i svensk lagstiftning genom 17 § PDA-lagen som föreskriver att den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan författning.

Anledningen till att tidsperioden för bevarande av handlingar enligt 17 § PDA-lagen är satt till fem år i stället för minst tre år som föreskrivs i artikel 16.2 och 21.5 i den äldre EU-förordningen är att tiden för åtalspreskription för brott av normal svårighetsgrad enligt 18 § första stycket och 18 § andra stycket PDA-lagen är fem år och att bevarandetiden därför bör vara densamma (prop. 1994/95:159 s. 24).

Artikel 20.3 föranleder inte någon kompletterande svensk lagstiftning utöver vad som redan föreskrivs i 17 § PDA-lagen. En hänvisningsändring bör dock göras i 17 § samma lag till följd av att artiklarna 16.2 och 21.5 i den äldre EU-förordningen har ändrat nummer till 20.3 och 22.8 i den nya EU-förordningen.

Artikel 21

Artikel 21 i den nya EU-förordningen motsvarar i huvudsak artikel 17 i den äldre EU-förordningen.

Artikel 21 föreskriver att för att säkerställa en korrekt tillämpning av EU-förordningen ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för dess behöriga myndigheter att inhämta information om varje order eller transaktion som inbegriper produkter med dubbla användningsområden och fastställa att exportkontrollåtgärderna tillämpas korrekt, vilket särskilt får inbegripa rätt till tillträde till lokaler som tillhör personer som berörs av en export-

transaktion eller förmedlare som tillhandahåller förmedlingstjänster under de omständigheter som anges i artikel 5.

I jämförelse med artikel 17 i den äldre EU-förordningen har ett tillägg gjorts i artikel 21 om att även förmedlare som tillhandahåller förmedlingstjänster som anges i artikel 5 omfattas av artikelns bestämmelser.

Artikel 17 i den äldre EU-förordningen har i svensk lagstiftning kompletterats av bestämmelserna om tillsyn i 15 och 16 §§ PDA-lagen.

I 16 § första stycket första meningen den nämnda lagen föreskrivs att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom EG eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd. Paragrafen bör kompletteras på så sätt att det i första stycket första meningen anges att (föreslagna ändringar är kursiverade) tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom Europeiska gemenskapen, för transitering eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som tillhandahåller förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter eller av den som ger tekniskt bistånd.

5.10. Övriga bestämmelser och internationellt samarbete

Regeringens förslag: Nuvarande straffbestämmelser i PDA-lagen ska i huvudsak behållas oförändrade. Dock ska följande ändringar göras.

Hänvisningsändringar ska göras i 18 och 22 §§ den nämnda lagen på så sätt att hänvisningar till artiklarna 2 b iii, 3, 6.2, 16.2, 21, 21.5 och 21.7 i den äldre EU-förordningen ändras till artiklarna 2.2 iii, 3.1, 9.2, 20.3, 22.1, 22.8 och 22.10 i den nya EU-förordningen.

Straffbestämmelserna i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 samma lag ska ändras så att hänvisning inte längre sker direkt till artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen (artikel 8.1 i den nya EUförordningen) utan till 5 § samma lag.

Straffbestämmelserna i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 samma lag ska också ändras på så sätt att artikel 4.4 i EUförordningen uttryckligen anges som en artikel som omfattas av det kriminaliserade området.

Straffbestämmelserna i 18 § första stycket 2 och 18 § andra stycket 2 samma lag ska vidare ändras så att hänvisning, utöver till artikel 22.1 i EU-förordningen, även görs till 7 § samma lag.

Straffbestämmelserna i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 samma lag ska ändras så att det uttryckligen framgår att tillståndskrav ska ha inträtt för den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden eller programvara och teknik som avses i artiklarna 4.1–4.4 i EU-förordningen.

Nya straffbestämmelser ska införas i den nämnda lagen. Den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket den nämnda lagen döms till böter eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i EU-förordningen utan tillstånd exporterar programvara eller teknik som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i EU-förordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt eller föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket den nämnda lagen döms till böter eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i EU-förordningen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för programvara eller teknik som avses i artikel 5.1 i EU-förordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt eller föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

För försök till de ovan angivna brotten döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Om de ovan angivna brotten är grova döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. För försök, förberedelse och stämpling till grovt brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning enligt de brott som anges ovan döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i EU-förordningen döms till böter eller fängelse i högst två år. För försök till sådant brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. För försök, förberedelse och stämpling till grovt brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Den som av grov oaktsamhet bryter mot ett förbud mot transitering som har meddelats enligt artikel 6.1 i EU-förordningen döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller den som åsidosätter underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av 4 a § andra stycket eller 4 c § andra stycket PDA-lagen. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

3 § 17 lagen om straff för terroristbrott ska ändras på så sätt att även 18 a § lagen om kontroll av produkter med dubbla användnings-

områden och av tekniskt bistånd anges som en gärning som utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § och 3 § 17 lagen om straff för terroristbrott.

7 § PDA-lagen ska ändras på så sätt att endast regeringen får bemyndigande att meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 22.2 i EU-förordningen.

Det ska i PDA-lagen införas en ny bestämmelse som föreskriver att om den uppgiftsskyldige försummar att i rätt tid lämna sådan underrättelse som avses i del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen får den myndighet som ska ta emot underrättelsen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet.

Regeringens bedömning: Nuvarande förverkandebestämmelser i 23 § den nämnda lagen bör behållas oförändrade.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Göteborgs tingsrätt har föreslagit att hänvisningarna i 18 § till artiklarna 4.4 och 5.1 i EU-förordningen bör förtydligas. Eftersom tillståndskrav för de produkter som avses i artiklarna 4.4 och 5.1 inte uppkommer förrän vissa i artiklarna angivna förutsättningar är uppfyllda borde straffbestämmelsen förtydligas i detta avseende. Detta skulle kunna göras genom att lägga till ”och för vilka tillståndskrav har inträtt enligt samma artikel/artiklar” efter hänvisningen till förordning (EG) nr 428/2009 i 18 § första stycket 1 och 3, samt andra stycket 1 och 3.

Förtydligandet skulle då även omfatta hänvisningen till artiklarna 4.1–4.3 som i och för sig inte är föremål för förslag i detta lagstiftningsärende. Även de produkter som avses med sistnämnda artiklar innehåller emellertid särskilda förutsättningar för att tillståndskrav ska inträda.

Rikspolisstyrelsen anser att lagförslaget i 22 § 4–6 i PDA-lagen bör kunna anges i en gemensam punkt.

Inspektionen för strategiska produkter har hänvisat till de förhandlingar som pågår inom rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden avseende kommissionens förslag till nya generella exporttillstånd (se avsnitt 5.5.1). Dessa kommer troligen att innehålla krav på sådan underrättelseskyldighet som nu gäller enligt del 3.1 i bilaga II till den nya EU-förordningen. Inspektionen undrar om det redan nu går att få detta förhållande återspeglat i den föreslagna vitesbestämmelsen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Hänvisningar till S5-10

5.10.1. Överföring

Artikel 22

Artikel 22 i den nya EU-förordningen rör överföring inom EU av produkter med dubbla användningsområden. Artikel 22 motsvarar artikel

21 i den äldre EU-förordningen. I sak är artikel 22 oförändrad i förhållande till artikel 21 men en viss omnumrering av artikelns punkter har skett varför artikel 22 omfattar tio punkter medan artikel 21 omfattade sju punkter.

Utöver vissa hänvisningsändringar i 7, 17, 18 och 22 §§ PDA-lagen till följd av ny artikelnumrering i den nya EU-förordningen föranleder artikel 22 följande kompletterande ändring i den svenska lagstiftningen.

Bemyndigande samt hänvisning i straffbestämmelse bör ändras

7 § PDA-lagen föreskriver att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Artikel 21.2 a i den äldre EU-förordningen motsvaras av artikel 22.2 i den nya EU-förordningen. Artikel 22.2 föreskriver att en medlemsstat får föreskriva ett tillståndskrav för överföring av andra produkter med dubbla användningsområden från sitt territorium till en annan medlemsstat i sådana fall då vid tidpunkten för överföringen operatören vet att de berörda produkternas slutdestination är belägen utanför gemenskapen, det i den medlemsstat från vilken produkterna ska överföras krävs tillstånd i enlighet med artiklarna 3, 4 eller 8 för export av dessa produkter till den slutdestinationen och sådan export direkt från medlemsstatens territorium inte har tillåtits genom ett generellt tillstånd eller ett globalt tillstånd och produkterna inte ska genomgå någon behandling eller bearbetning enligt definitionen i artikel 24 i gemenskapens tullkodex i den medlemsstat till vilken de ska överföras.

Artikel 22.2 innehåller således ett särskilt bemyndigande för medlemsstaterna att, om vissa förutsättningar är uppfyllda, föreskriva om tillståndskrav för överföring av produkter med dubbla användningsområden. Artikel 22.2 är således en handlingsregel som riktar sig direkt till medlemsstaterna, inte direkt till enskilda, och Sverige har utnyttjat detta särskilda bemyndigande genom 7 § PDA-lagen.

I 4 § förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd föreskrivs att Inspektionen för strategiska produkter får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till sådan överföring inom Europeiska gemenskapen som avses i artikel 21.2 i den äldre EU-förordningen.

I 18 § första stycket 2 PDA-lagen finns en straffbestämmelse som föreskriver att den som uppsåtligen utan tillstånd överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning döms till böter eller fängelse i högst två år. I 18 § andra stycket 2 samma lag finns en motsvarande straffbestämmelse för den som uppsåtligen utan tillstånd överför programvara eller teknik som avses i artikel 21.

Den nämnda straffbestämmelsen anger i och för sig inte att den som uppsåtligen utan tillstånd överför produkter med dubbla användningsområden som avses i 7 § PDA-lagen ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. De produkter med dubbla användningsområden som kan bli aktuella att kräva tillstånd för enligt 7 § PDA-lagen är dock förvisso sådana som avses i artikel 21. Den som uppsåtligen utan tillstånd överför

produkter med dubbla användningsområden som avses i 7 § PDA-lagen torde därför även uppsåtligen utan tillstånd överföra produkter med dubbla användningsområden, inbegripet programvara och teknik, som avses i artikel 21 i den äldre EU-förordningen och därför omfattas av den nämnda straffbestämmelsen.

Av tydlighetsskäl bör dock den nämnda straffbestämmelsen ändras så att det uttryckligen även anges att den som uppsåtligen utan tillstånd överför produkter med dubbla användningsområden som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § PDA-lagen ska dömas till böter eller fängelse i högst två år samt att den som uppsåtligen utan tillstånd genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i EUförordningen överför programvara eller teknik som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § PDA-lagen ska dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Som angetts ovan innehåller 7 § PDA-lagen, utöver ett normgivningsbemyndigande till regeringen, även ett medgivande för regeringen att överlåta rätten att meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 till den myndighet som regeringen bestämmer.

Den föreslagna straffbestämmelsen i 18 § är utformad som ett s.k. blankettstraffbud. Härmed avses en bestämmelse som föreskriver straff för överträdelser av en föreskrift på lägre konstitutionell nivå. Förutsättningarna för straffbarhet ges alltså inte i själva straffstadgandet utan i föreskrifter på lägre nivå. 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen föreskriver att regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning får meddela föreskrifter om bl.a. in- eller utförsel av varor eller näringsverksamhet. Enligt 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen kan delegation av normgivningsmakt till regeringen inte medföra en rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Däremot kan regeringen, enligt samma bestämmelse, bemyndigas att fylla ut innehållet i blankettstraffstadganden som föreskriver annan rättsverkan än böter. Detta kallas för blankettstraffbud.

Högsta domstolen uttalade år 2005 (NJA 2005 s. 33) att det får anses att regeringsformen inte tillåter att förvaltningsmyndigheter och kommuner fyller ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som härigenom straffbeläggs anges helt eller i det väsentliga i deras föreskrifter.

Mot denna bakgrund bör 7 § PDA-lagen ändras på så sätt att endast regeringen får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 22.2 i den nya EU-förordningen. Blankettstraffstadgandet i 18 § första stycket 2 och andra stycket 2, som föreskriver annan rättsverkan av brott än böter, kommer därmed att fyllas ut enbart av föreskrifter meddelade av regeringen. Någon konflikt kommer därför inte att uppstå i förhållande till bestämmelserna om blankettstraffstadganden i regeringsformen.

5.10.2. Samordningsgrupp

Artikel 23

Artikel 23 i den nya EU-förordningen motsvarar i huvudsak artikel 18 i den äldre EU-förordningen.

Enligt artikel 23 ska det även i fortsättningen upprättas en samordningsgrupp för frågor om tillämpningen av förordningen.

Artikel 23 kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

5.10.3. Sanktionsbestämmelser

Artikel 24

Artikel 24 i den nya EU-förordningen, som motsvarar artikel 19 i den äldre EU-förordningen, föreskriver att varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av samtliga bestämmelser i EU-förordningen. Den ska särskilt fastställa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i EU-förordningen eller av de bestämmelser som antas för dess tillämpning. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 24 har sin grund i att EU-domstolen vid flera tillfällen uttalat att när det i unionslagstiftningen inte uttryckligen föreskrivs någon sanktion för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella bestämmelser är medlemsstaterna, i enlighet med fast rättspraxis (se t.ex. punkt 20 i mål C-36/94, Siesse REG 1995 I-3573), enligt artikel 10 i EG-fördraget (som efter Lissabonfördragets ikraftträdande motsvaras av artikel 4.3 i EUF-fördraget) skyldiga att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan. För detta ändamål ska medlemsstaterna, som dock har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller valet av sanktioner, ombesörja att överträdelser av unionsrätten beivras enligt regler motsvarande de materiella och processuella regler som gäller för liknande art och svårhetsgrad enligt nationell rätt. Sanktionerna ska dock under alla omständigheter vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande (se punkt 19 i mål C 213/99, de Andrade REG I-11083).

Den nya EU-förordningen lämnar öppet om sanktionerna ska vara straffrättsliga eller av annat slag, t.ex. administrativa. Den anger inte heller om annat än uppsåtliga överträdelser behöver beivras eller om det man inom straffrätten kallar osjälvständiga brottsformer, dvs. försök, förberedelse, stämpling och medverkan, bör medföra någon påföljd.

Övriga medlemsstaters sanktionsbestämmelser

Kommissionen har genomfört en undersökning av hur medlemsstaterna har genomfört artikel 19 i den äldre EU-förordningen (DS6/2005 Rev. 3 och DS 37/4/2005 Rev. 4 av den 11 maj 2006; se Anna Wetter, Enforcing European Union Law on Exports of Dual-Use Goods, Oxford

University Press, 2009). Av undersökningen kan utläsas att samtliga medlemsstater (Bulgarien och Rumänien var inte medlemmar i EU när undersökningen genomfördes) har infört straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser av den äldre EU-förordningens tillståndskrav. Maxstraffet i de olika medlemsstaterna för överträdelse av bestämmelserna i EU-förordningen varierar avsevärt, från ett år (Irland och Luxemburg) till femton år (Tyskland) och ända upp till 30 år i Frankrike om överträdelsen hotar statens grundläggande intressen. 15 av de 22 medlemsstater som svarar på frågan uppger att de har infört straffrättsliga bestämmelser som täcker oaktsamhetsbrott (bl.a. Sverige, vars straffbestämmelser avseende tillståndskrav enligt EU-förordningen omfattar grov oaktsamhet medan straffbestämmelserna avseende bristande uppgifts- och underrättelseskyldighet enligt EU-förordningen omfattar oaktsamhet) medan övriga 7 medlemsstaters straffrättsliga bestämmelser endast omfattar uppsåtliga brott. 17 av de 22 medlemsstater som svarar på frågan uppger vidare att de, utöver straffrättsliga sanktioner, även har infört administrativa sanktioner av olika slag medan 5 medlemsstater (däribland Sverige) uppger att de inte har infört sådana sanktioner.

Gällande straffbestämmelser

Gällande straffbestämmelser för överträdelser av bestämmelser i EUförordningen återfinns i 18, 19, 21 och 22 §§ PDA-lagen.

18 § första stycket den nämnda lagen föreskriver att den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 3, 4.1–4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning, döms till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1–4.3 och 5.1 i samma förordning, eller överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma förordning.

Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

19 § den nämnda lagen föreskriver att den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

21 § den nämnda lagen föreskriver att för försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

22 § den nämnda lagen föreskriver att till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en deklaration som avses i 12 eller 13 §, åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma förordning, åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma förordning, eller bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Gällande straffbestämmelser bör i huvudsak inte ändras

Med hänsyn till att bestämmelserna om tillståndskrav för export och överföring med tillhörande uppgifts- och underrättelseskyldigheter m.m. är oförändrade i den nya EU-förordningen i jämförelse med den äldre EU-förordningen bör också nuvarande straffbestämmelser i PDA-lagen i huvudsak behållas oförändrade. Följande ändringar bör dock göras.

Hänvisningsändringar bör göras i 18 och 22 §§ den nämnda lagen på så sätt att den äldre EU-förordningens nummer byts ut mot den nya EUförordningens nummer samt att hänvisningar till artiklarna 2 b iii, 3, 6.2, 16.2, 21, 21.5 och 21.7 i den äldre EU-förordningen ändras till artiklarna 2.2 iii, 3.1, 9.2, 20.3, 22.1, 22.8 och 22.10 i den nya EU-förordningen.

För att det inte ska råda något tvivel om att tillståndskravet för export i artikel 4.4 i den nya EU-förordningen (oförändrat artikelnummer i jämförelse med den äldre EU-förordningen) omfattas av det kriminaliserade området bör denna artikel av tydlighetsskäl uttryckligen anges i straffbestämmelsen i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 PDAlagen. Se mer om detta nedan under rubriken ”En straffbestämmelse bör hänvisa till artikel 4.4 i EU-förordningen”.

Utformningen av vissa gällande straffbestämmelser bör av tydlighetsskäl ändras. En sådan ändring har redogjorts för i avsnitt 5.10.1. En annan sådan ändring redogörs för under rubrik ”En straffbestämmelse bör ha tydligare hänvisning”.

En straffbestämmelse bör hänvisa till artikel 4.4 i EU-förordningen

Som angetts under rubriken ”Gällande straffbestämmelser” föreskriver 18 § första stycket 1 PDA-lagen att den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses bl.a. i artiklarna 4.1–4.3 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 döms till böter eller fängelse i högst två år. 18 § andra stycket 2 samma lag föreskriver att den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i samma förordning utan tillstånd exporterar programvara eller teknik som avses i bl.a. artiklarna 4.1–4.3 i samma förordning döms till böter eller fängelse i högst två år.

Som har beskrivits i avsnitt 5.3.1 under rubriken ”artikel 4.5” skiljer sig tillståndskraven enligt artiklarna 4.1–4.3 från tillståndskravet enligt

artikel 4.4 på så sätt att de förra artiklarna, för att tillståndskravet ska inträda, kräver att exportören har informerats av de behöriga myndigheten i den medlemsstat där han är etablerad att produkterna i fråga är eller kan vara avsedda för viss användning. Artikel 4.4 anger i stället att om en exportör känner till att de produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I, helt eller delvis, är avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska han underrätta den behöriga myndigheten som ska besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd för exporten.

Att det är fråga om olika slags tillståndskrav mellan å ena sidan artiklarna 4.1–4.3 och å andra sidan artikel 4.4 (och artikel 4.5) framgår också av artikel 4.6 i EU-förordningen (oförändrad i förhållande till den äldre EU-förordningen) som föreskriver att en medlemsstat som enligt artikel 4.1–4.5 beslutar att export av en produkt med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I ska omfattas av ett tillståndskrav vid ska behov informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

Något skäl till varför artikel 4.4 i den äldre EU-förordningen inte har tagits med i den uppräkning av artiklar som sker i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 PDA-lagen framgår inte av förarbetena till paragrafen (prop. 2000/01:9). Förmodligen gjordes den, i och för sig rimliga men inte särskilt tydliga, lagtekniska tolkningen att tillståndskravet enligt artikel 4.4 omfattades av den nämnda straffbestämmelsen, eftersom artikel 4.4 innehåller en hänvisning till produkter med dubbla användningsområden som är avsedda för någon av de användningar som anges i artiklarna 4.1–4.3, och sådana produkter omfattas ju av den nämnda straffbestämmelsen.

För att det emellertid inte ska råda något tvivel om att tillståndskravet för export av produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 4.4 i den nya EU-förordningen omfattas av det kriminaliserade området bör denna artikel av tydlighetsskäl uttryckligen anges i straffbestämmelsen i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 PDAlagen.

En straffbestämmelse bör ha tydligare hänvisning

Som framgått i avsnitt 5.4.1 föreskriver artikel 5.1 i den äldre EUförordningen (som motsvaras av artikel 8.1 i den nya EU-förordningen; ingen förändring i sak) att en medlemsstat med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till de mänskliga rättigheterna får förbjuda eller kräva tillstånd för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I till EU-förordningen. En kompletterande bestämmelse till denna artikel finns i 5 § PDA-lagen som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.

Den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen döms enligt 18 § första stycket 1 PDA-lagen till böter eller fängelse i högst två år. Den som uppsåtligen genom sådan överföring som avses i

artikel 2 b iii i den äldre EU-förordningen utan tillstånd exporterar programvara eller teknik som avses i artikel 5.1 döms enligt 18 § andra stycket 1 PDA-lagen till böter eller fängelse i högst två år.

Artikel 5.1 innehåller ett särskilt bemyndigande till medlemsstaterna, dvs. en handlingsregel för medlemsstaterna, som dessa kan välja att utnyttja eller att inte utnyttja. Det är således ingen bestämmelse som innehåller några förpliktelser som riktar sig direkt till enskilda. Först om medlemsstaterna väljer att aktivt utnyttja det särskilda bemyndigandet i artikel 5.1, genom att föreskriva att vissa produkter med dubbla användningsområden ska omfattas av tillståndskrav, föreligger en förpliktelse som enskilda har att följa.

Det kan mot bakgrund av detta ifrågasättas om det lagtekniskt är korrekt att i en straffbestämmelse, som riktar sig till enskilda, hänvisa till en artikel i en EU-förordning som inte innehåller en förpliktelse som riktar sig till enskilda, utan till medlemsstaterna.

Det korrekta torde i stället vara att i straffbestämmelsen hänvisa till den bestämmelse i svensk lag, 5 § PDA-lagen, som gör det möjligt för Sverige att utnyttja det särskilda bemyndigandet i EU-förordningen. Först om Sverige föreskriver om tillståndskrav enligt den nämnda paragrafen föreligger nämligen förpliktelser som enskilda i det avseendet har att följa.

Under alla omständigheter bör av tydlighetsskäl hänvisning i straffbestämmelsen ske till den svenska lagbestämmelse som innehåller det aktuella normgivningsbemyndigandet, dvs. 5 § PDA-lagen.

Av dessa skäl bör de hänvisningar som i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 PDA-lagen görs till artikel 5.1 i den äldre EUförordningen inte bytas ut mot det ändrade artikelnumret 8.1 i den nya EU-förordningen, utan i stället bytas ut mot orden ”föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §”.

Kontroll av överföring av programvara och teknik

Som angetts i avsnitt 5.4.1 har definitionen av export när det gäller vad överföring av programvara eller teknik innebär förtydligats i den nya EUförordningen (artikel 2.2 iii). Detta får dock ses just som ett förtydligande i förhållande till den definition som finns i den äldre EU-förordningen (artikel 2.b iii) och innebär inte i sig att det kriminaliserade området har utökats. Nuvarande straffbestämmelse i 18 § andra stycket PDA-lagen bör därför i sak inte ändras till följd av den ändrade definitionen.

En fråga som bör tas upp i detta sammanhang är hur straffbestämmelsen i 18 § andra stycket förhåller sig till om överföringen av programvaran eller tekniken åtnjuter grundlagsskydd, för det fall överföringen sker genom ett grundlagsskyddat medium. Ett exempel är om sådan överföring sker genom en manual eller beskrivning som omfattas av grundlagsskyddet för skrifter enligt 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen (TF). Ett annat exempel är om en sådan överföring sker på Internet genom att någon med utgivningsbevis lämnar sådan överföring av programvara eller teknik ur en databas via sin hemsida enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I sådana fall kan straffbestämmelsen i 18 § andra stycket den nämnda lagen inte tillämpas (jfr prop. 2006/07:4

s. 21). En sådan gärning skulle sannolikt inte heller kunna bedömas som yttrandefrihetsbrott eller tryckfrihetsbrott enligt 5 kap. 1 § YGL eller 7 kap. 4 och 5 §§ TF.

Konsekvenserna av detta problem bör dock i praktiken minskas avsevärt av det faktum att sådan teknik och programvara som är allmänt tillgänglig i princip inte omfattas av kontroll enligt den nya EUförordningen (och inte heller omfattades av kontroll genom den äldre EU-förordningen).

Av de allmänna anmärkningarna rörande teknik och programvara till bilaga I till EU-förordningen framgår nämligen att kontroll av överföring av teknik inte gäller allmänt tillgänglig information, grundforskning eller det minimum av information som behövs för patentansökningar. Kontrollen gäller inte heller sådan teknik som utgör ett nödvändigt minimum för installation, drift, underhåll och reparation av varor som inte är underställda kontroll eller för vilka exporttillstånd har beviljats. Kontroll av överföring av kärnteknik gäller inte allmänt tillgänglig information eller vetenskaplig grundforskning. Programvara som beskrivs i kategorierna 0–9 i bilaga I till EU-förordningen omfattas inte av kontroll om den är allmänt tillgänglig eller om den i regel är tillgänglig för allmänheten genom att den säljs från lager vid ett försäljningsställe i detaljistledet utan restriktioner över disk, via postorderförsäljning, på elektronisk väg eller via telefonförsäljning, och den kan installeras av användaren utan väsentlig medverkan av försäljaren.

Generellt sett torde det också vara på så sätt att en exportör eller en förmedlare av kommersiella skäl är mycket försiktig med att låta kontrollerad teknologi eller programvara bli fritt tillgänglig för allmänheten på t.ex. sin hemsida, eftersom detta skulle innebära att potentiella kunder eller konkurrenter utan kostnad skulle kunna få tillgång till teknologin eller programvaran.

Nya straffbestämmelser för brott mot tillståndskrav eller förbud

Som framgått omfattar den nya EU-förordningen, till skillnad från den äldre EU-förordningen, tillståndskrav för tillhandahållande av förmedlingstjänster samt en möjlighet att besluta om förbud mot transitering. Dessutom föreslås i denna proposition (avsnitt 5.4.1) att Sverige bör utnyttja det särskilda bemyndigande för export som återfinns i artikel 4.5 i EU-förordningen.

Eftersom överträdelser av de nuvarande tillståndskraven för export och överföring (samt förbud mot tekniskt bistånd, se 20 § PDA-lagen) beivras med straffrättsliga påföljder talar mycket för att även överträdelser av tillståndskravet för tillhandahållande av förmedlingstjänster samt förbudet mot transitering ska beivras straffrättsligt. Att statens reaktion mot överträdelser av de olika tillståndskraven eller förbuden i EU-förordningen bör vara koherent kan motiveras med att tillståndskravet för tillhandahållande av förmedlingstjänster och förbudet mot transitering är kopplade till samma produkter, dvs. produkter med dubbla användningsområden, som omfattas av tillståndskraven för export och överföring. Med hänsyn till den potentiella förstörelsebringande verkan som produkterna kan bidra till genom användning vid utveckling,

produktion etc. av massförstörelsevapen är överträdelser av EUförordningens bestämmelser om tillståndskrav för tillhandahållande av förmedlingstjänster eller förbud mot transitering gärningar av sådant allvar att straffsanktioner krävs.

Eftersom överträdelse av tillståndskrav för all annan export enligt EUförordningen är kriminaliserad enligt 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 den nämnda lagen bör även överträdelse av tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 4.5 i EU-förordningen kriminaliseras.

När det gäller frågan vilken straffskala som bör gälla görs bedömningen att straffskalan, såväl vid brott av normalgraden som vid grovt brott, bör följa den som gäller för den som enligt 18 § den nämnda lagen uppsåtligen utan tillstånd exporterar eller överför produkter med dubbla användningsområden, nämligen böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse lägst sex månader och högst sex år.

Straffskalan bör även följa den som gäller för den som enligt 19 § den nämnda lagen av grov oaktsamhet utan tillstånd exporterar eller överför sådana produkter, nämligen böter eller fängelse i högst två år. En gärning som begås av grov oaktsamhet bör inte medföra ansvar om den är ringa.

De omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är att anse som grovt bör vara desamma som anges i 18 § fjärde stycket och 20 § den nämnda lagen, nämligen att det särskilt ska beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

De osjälvständiga brottsformerna försök, förberedelse och stämpling bör kriminaliseras på samma sätt som föreskrivs i 21 § den nämnda lagen. För försök till brott av normalgraden avseende överträdelser av tillståndskravet för tillhandahållande av förmedlingstjänster eller förbud mot transitering bör således dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. För försök, förberedelse och stämpling till grovt brott avseende samma gärningar bör dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Som framgått i avsnitt 5.4.1 föreslås att det i 4 a § första stycket samma lag införs en paragraf som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd enligt artikel 4.5 i EU-förordningen.

I 18 § första stycket 1 PDA-lagen bör därför föreskrivas att den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket samma lag döms till böter eller fängelse i högst två år.

I 18 § andra stycket 1 bör föreskrivas att den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i EU-förordningen utan tillstånd exporterar programvara eller teknik som avses i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket samma lag döms till böter eller fängelse i högst två år.

Som angetts i avsnitt 5.4.2 är artikel 5.1 i EU-förordningen direkt tillämplig i Sverige medan artikel 5.3 för sin tillämpning förutsätter att regeringen utnyttjar det bemyndigande som föreslås i 4 c § första stycket PDA-lagen.

I 18 § första stycket bör i en ny punkt 3 föreskrivas att den som uppsåtligen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för produk-

ter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i EUförordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt eller föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

I 18 § andra stycket bör i en ny punkt 3 föreskrivas att den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i EU-förordningen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för programvara eller teknik som avses i artikel 5.1 i EU-förordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt eller föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

Det bör nämnas att artikel 5.1 är uttömmande på så sätt att tillstånd endast kan krävas på det sätt som föreskrivs i artikeln, dvs. antingen genom information från den behöriga myndigheten till förmedlaren eller genom att den behöriga myndigheten kräver tillstånd efter att en förmedlare som känner till användningen har underrättat myndigheten.

Om en förmedlingstjänst, i ett fall där ett tillstånd till förmedlingstjänster inte redan finns, genomförs trots att förmedlaren känner till att en produkt med dubbla användningsområden är avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen, men förmedlaren trots detta inte underrättar den behöriga myndigheten eller om den behöriga myndigheten inte har informerat förmedlaren enligt artikel 5.1 första meningen i EU-förordningen, riskerar förmedlaren således inte att dömas för att utan tillstånd uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha tillhandahållit förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1. Förutsättningarna enligt den nämnda artikeln är nämligen i så fall inte helt uppfyllda. Däremot skulle en förmedlare i ett sådant fall kunna dömas för att, uppsåtligen eller av oaktsamhet, ha åsidosatt sin underrättelseskyldighet (se nedan under rubriken ”Nya straffbestämmelser för åsidosättande av underrättelseskyldighet”).

Även artikel 4.4 är uttömmande på så sätt att tillstånd endast kan krävas på det sätt som föreskrivs i artikeln, dvs. genom att den behöriga myndigheten kräver tillstånd efter att en exportör som känner till användningen har underrättat myndigheten. Samma förutsättningar för lagföring torde gälla som angetts ovan beträffande artikel 5.1.

Göteborgs tingsrätt har föreslagit att hänvisningarna i 18 § till artiklarna 4.4 och 5.1 i EU-förordningen bör förtydligas samt har anfört följande. Eftersom tillståndskrav för de produkter som avses i artiklarna 4.4 och 5.1 inte uppkommer förrän vissa i artiklarna angivna förutsättningar är uppfyllda borde straffbestämmelsen förtydligas i detta avseende. Detta skulle kunna göras genom att lägga till ”och för vilka tillståndskrav har inträtt enligt samma artikel/artiklar” efter hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 428/2009 i 18 § första stycket 1 och 3, samt andra stycket 1 och 3. Förtydligandet skulle då även omfatta hänvisningen till artiklarna 4.1–4.3 som i och för sig inte är föremål för förslag i detta lagstiftningsärende. Även de produkter som avses med sistnämnda artiklar innehåller emellertid särskilda förutsättningar för att tillståndskrav ska inträda.

Regeringen delar Göteborgs tingsrätts bedömning. Lagtexten i 18 § första stycket 1 och 3 samt andra stycket 1 och 3 bör därför ändras så att detta förhållande uttryckligen framgår. I paragrafen bör därvid dock

anpassning ske till att artikel 3.1 i EU-förordningen inte innehåller någon särskild förutsättning för att tillståndskrav ska inträda för en exportör.

Genom att föreskriva på föreslaget sätt i 18 § första och andra styckena omfattas de straffbelagda gärningarna även av bestämmelserna om grovt brott i 18 § tredje och fjärde styckena. Några ändringar till följd av den nya straffbestämmelsen krävs därför inte i 18 § tredje och fjärde stycket.

Som framgått i avsnitt 5.4.3 är artikel 6.1 i EU-förordningen – som gäller förbud mot transitering – direkt tillämplig i medlemsstaterna.

En ny straffbestämmelse, 18 a §, bör införas i den nämnda lagen. I paragrafens första stycke bör föreskrivas att den som uppsåtligen bryter mot ett förbud mot transitering som har meddelats enligt artikel 6.1 i EUförordningen döms till böter eller fängelse i högst två år. I paragrafens andra stycke bör föreskrivas att om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år medan det i tredje stycket bör föreskrivas att vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

Genom att i 19 § den nämnda lagen föreskriva att den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket eller 18 a § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år kommer de gärningar som har behandlats ovan att omfattas av 19 §.

Genom att i 21 § föreskriva att för försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket, 18 a § första stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket, 18 a § andra stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken kommer de gärningar som har behandlats ovan, beroende av om brottet är av normalgraden eller grovt, att omfattas av de osjälvständiga brottsformer som anges i 21 §.

Ändring i lagen om straff för terroristbrott

Lagen (2003:148) om straff för terroristbrott innehåller bestämmelser för genomförande av Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av terrorism av den 13 juni 2002 (2002/475/RIF).

2 § samma lag föreskriver att för terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att 1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, 2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller 3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år. Om ett högre lägsta straff för gärningen har föreskrivits i brottsbalken, gäller vad som sägs där i fråga om lägsta straff.

3 § samma lag anger de gärningar som utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § i lagen. I 3 § 17 anges brott enligt 18 och 20 §§ lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla använd-

ningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen.

Den utökade kriminalisering som föreslås under den föregående rubriken i detta avsnitt kan få konsekvenser också för det kriminaliserade området när det gäller lagen om straff för terroristbrott. Denna fråga får avgöras mot bakgrund av hur de nya brotten i PDA-lagen förhåller sig till det nämnda rambeslutet.

Straffbestämmelserna i 18 § PDA-lagen om export och överföring av produkter med dubbla användningsområden omfattas redan av tillämpningsområdet för lagen om straff för terroristbrott. Det brott mot tillståndskrav som gäller export enligt artikel 4.5 i EU-förordningen och som har föranlett den i föregående avsnitt redovisade ändringen i 18 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 1 PDA-lagen bör därför också anses omfattas av rambeslutet enligt de förutsättningar som anges i 2 § och 3 § 17 lagen om straff för terroristbrott.

Frågan är om rambeslutet omfattar brott mot tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende sådana produkter med dubbla användningsområden som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen samt brott mot förbud mot transitering när det gäller sådana produkter.

Artikel 1.1 a–i i rambeslutet föreskriver vilka handlingar som, enligt brottsbeskrivningen i nationell rätt, ska betraktas som terroristbrott. Bland de handlingar som, om vissa angivna rekvisit är uppfyllda, ska betraktas som terroristbrott anges i artikel 1.1 f) tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande eller användning av skjutvapen, sprängämnen eller kärnvapen, av biologiska eller kemiska vapen, samt, när det gäller biologiska och kemiska vapen, forskning och utveckling.

Tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende sådana produkter med dubbla användningsområden som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen bör anses ingå i begreppet ”tillhandahållande” av kärnladdningar, kemiska eller biologiska vapen enligt artikel 1.1 f) i rambeslutet. Vidare bör förbud mot transitering avseende sådana produkter med dubbla användningsområden som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen anses ingå i begreppet ”transport” av kärnladdningar, kemiska eller biologiska vapen enligt artikel 1.1 f) i rambeslutet.

Dessa nya kriminaliserade områden bör därför också omfattas av det kriminaliserade området när det gäller lagen om straff för terroristbrott.

Den som uppsåtligen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i EU-förordningen eller föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket PDA-lagen döms enligt 18 § första stycket 3 den nämnda lagen till böter eller fängelse i högst två år.

18 § PDA-lagen är redan angiven i 3 § 17 lagen om straff för terroristbrott som en paragraf enligt vilken en gärning kan utgöra terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § lagen om straff för terroristbrott. Någon ändring behöver därför i det avseendet inte göras i 3 § 17 lagen om straff för terroristbrott.

I en ny paragraf, 18 a § PDA-lagen, föreslås att brott mot ett förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i EU-förordningen kriminaliseras.

3 § 17 lagen om straff för terroristbrott bör således ändras på så sätt att även 18 a § PDA-lagen anges som en paragraf enligt vilken en gärning kan utgöra terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § lagen om straff för terroristbrott.

Nya straffbestämmelser för åsidosättande av underrättelseskyldighet

Som framgått i avsnitt 5.4.2 innehåller artikel 5.1 i den nya EUförordningen en underrättelseskyldighet för en förmedlare som känner till att de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I, för vilka han planerar förmedlingstjänster, helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1.

Som framgått i samma avsnitt föreslås i denna proposition (4 c § PDAlagen) att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till förmedling som avses i artikel 5.3 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i den artikeln. Hur en sådan bestämmelse skulle kunna se ut på förordningsnivå har beskrivits i samma avsnitt.

Som framgått i avsnitt 5.4.1 föreslås i denna proposition också (4 a § den nämnda lagen) att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 4.5 i EU-förordningen samt att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i den artikeln. Hur en sådan bestämmelse skulle kunna se ut på förordningsnivå har beskrivits i samma avsnitt.

En liknande underrättelseskyldighet återfinns i artikel 4.4 i den äldre EU-förordningen (samma artikelnummer i den nya EU-förordningen). Åsidosättande av underrättelseskyldigheten är kriminaliserad genom 22 § första stycket 3 PDA-lagen som föreskriver att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i EU-förordningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Med hänsyn till att det kan vara svårt för de behöriga myndigheterna att erhålla kvalificerad underrättelseinformation om att vissa produkter med dubbla användningsområden, för vilka en förmedlare planerar förmedlingstjänster, helt eller delvis är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 krävs därutöver att förmedlaren iakttar vaksamhet vid sina kontakter med andra affärsmän i samband med en sådan affär. För att EU-förordningen ska kunna tillämpas i praktiken är det därför av yttersta vikt att en förmedlare som känner till eller, om regeringen har föreskrivit om detta, har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden är avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen underrättar den behöriga myndigheten om detta. Den behöriga myndigheten får sedan avgöra om det krävs tillstånd i det aktuella fallet. Det beskrivna gäller även för en exportör som avser att exportera s.k. ickelistade produkter med dubbla användningsområden.

Om den behöriga myndigheten anser att det inte krävs något tillstånd i det aktuella fallet får exporten eller förmedlingstjänsten genomföras utan något krav på tillstånd och utan att exportören eller förmedlaren riskerar

att lagföras enligt de i denna lagrådsremiss föreslagna bestämmelserna i 18 § första stycket 1 eller 3, 18 § andra stycket 1 eller 3 eller 19 § den nämnda lagen. Om den behöriga myndigheten i ett sådant fall däremot anser att det krävs tillstånd för exporten eller tillhandahållandet av förmedlingstjänsten men exportören eller förmedlaren ändå genomför exporten eller förmedlingstjänsten utan tillstånd riskerar dock exportören eller förmedlaren att lagföras enligt de nämnda paragraferna.

Om en export eller en förmedlingstjänst genomförs trots att exportören eller förmedlaren känner till eller, för det fall regeringen har föreskrivit om detta, har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden är avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen men exportören eller förmedlaren trots detta inte underrättar den behöriga myndigheten kan detta, med hänsyn till den potentiella förstörelsebringande verkan som produkterna kan bidra till genom användning vid utveckling, produktion etc. av massförstörelsevapen, leda till påtaglig fara eller skada.

Mot denna bakgrund bör åsidosättande av underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller åsidosättande av underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av föreslagna 4 a § andra stycket eller 4 c § andra stycket den nämnda lagen kriminaliseras om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Straffskalan bör vara densamma som enligt 22 § första stycket 3 den nämnda lagen gäller för åsidosättande av underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i EU-förordningen, nämligen böter eller fängelse i högst sex månader. Om gärningen är ringa bör den inte medföra ansvar.

22 § den nämnda lagen bör därför kompletteras på så sätt att det föreskrivs att till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller den som åsidosätter underrättelseskyldighet som har meddelats med stöd av 4 a § andra stycket eller 4 c § andra stycket den nämnda lagen.

Rikspolisstyrelsen anser att lagförslaget i 22 § första stycket 4–6 i

PDA-lagen bör kunna anges i en gemensam punkt.

I enlighet med den nu gällande strukturen i 22 § första stycket PDAlagen, där punkterna 2–4 innehåller bestämmelser om straff vid åsidosättande av en enskild artikel i den äldre EU-förordningen och dessutom i en nummerordning som korrelerar till artiklarnas nummerordning i EUförordningen, anser regeringen att de i detta avsnitt föreslagna bestämmelserna i 22 § första stycket 4–6 bör anges i olika punkter.

Ny sanktionsbestämmelse för viss informationsplikt behövs inte

När det gäller de krav som finns i bl.a. artiklarna 9.2 och 10.2 i EUförordningen och som föreskriver att exportörerna och förmedlarna ska förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som krävs för ansökan om tillstånd görs bedömningen att straffbestämmelsen i 22 § första stycket 1 PDA-lagen är tillräcklig för att uppfylla kravet på att det ska finnas sanktioner mot den som i detta avseende bryter mot en bestämmelse i EU-förordningen.

Den nämnda paragrafen föreskriver att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt EU-förordningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

En ny vitesbestämmelse

Som angetts i avsnitt 5.5.1 föreskrivs i del 3.1 i bilaga II till EUförordningen att exportörer som använder gemenskapens generella exporttillstånd (EU 001) ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade om sin första användning av gemenskapens generella exporttillstånd senast 30 dagar efter den dag då den första exporten ägde rum.

Bestämmelsen i del 3.1 i bilaga II är ny och kräver för sin efterlevnad något slags sanktion. Riksdagen har tidigare uttalat att kriminalisering som en metod för att söka hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet (bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40).

För det fall en exportör underlåter att i rätt tid underrätta de behöriga myndigheterna om sin första användning av gemenskapens generella exporttillstånd synes vite vara en lämplig sanktion. Ett väl avvägt vite utgör ett effektivt påtryckningsmedel.

Det bör därför i PDA-lagen införas en ny paragraf, 24 a §, som föreskriver att om den uppgiftsskyldige försummar att i rätt tid lämna sådan underrättelse som avses i del 3.1 i bilaga II till EU-förordningen får den myndighet som ska ta emot underrättelsen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet.

Inspektionen för strategiska produkter har hänvisat till de förhandlingar som pågår inom rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden avseende kommissionens förslag till nya generella exporttillstånd (se avsnitt 5.5.1). Inspektionen anför att dessa troligen kommer att innehålla krav på sådan underrättelseskyldighet som nu gäller enligt del 3.1 i bilaga II till den nya EU-förordningen. Inspektionen undrar om det redan nu går att få detta förhållande återspeglat i den föreslagna vitesbestämmelsen.

Regeringen anser att nödvändigheten och lämpligheten av eventuella vitesbestämmelser till följd av föreslagna ändringar i den nya EUförordningen avseende gemenskapens generella exporttillstånd får bedömas när de föreslagna ändringarna har beslutats av EU:s institutioner.

Förverkandebestämmelser

Bestämmelser om förverkande finns i 23 § PDA-lagen.

Dessa bestämmelser bör inte ändras i anledning av den nya EUförordningen.

5.10.4. Medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen m.m.

Artikel 25

Artikel 25 motsvarar artikel 20 i den äldre EU-förordningen.

Artikeln behandlar medlemsstaternas skyldigheter att informera kommissionen och kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Artikel 26

Artikel 26 överensstämmer med artikel 22 i den äldre EU-förordningen. Artikeln föreskriver att EU-förordningen inte påverkar tillämpningen av artikel 296 i EG-fördraget (som efter Lissabonfördragets ikraftträdande motsvaras av artikel 346 i EUF-fördraget) eller Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Artikeln kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.

Artikel 27 och 28

Artikel 27 och 28 motsvarar i stor del artikel 23 och 24 i den äldre EUförordningen.

Se vidare om artikel 27 och 28 i kapitel 6.

5.11. Överklagande

Regeringens förslag: Beslut om vitesföreläggande enligt den föreslagna 24 a § PDA-lagen ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Beslut av annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd till förmedlingstjänst ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om överklagande i lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd bör i sak behållas oförändrade.

Beslut om tillstånd till export av produkter med dubbla användningsområden som föreskrivs enligt 4 a § första stycket PDA-lagen, tillhandahållande av förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter eller beslut om förbud mot transitering av sådana produkter bör inte kunna överklagas.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

25 § PDA-lagen föreskriver att beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 12 § första stycket, 14, 16 och 24 §§. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller enligt lagen får inte överklagas.

Av de paragrafer som det hänvisas till i 25 § är endast 16 § av verkställande karaktär till den äldre EU-förordningen.

Beslut om tillstånd eller förbud bör inte kunna överklagas

Som angetts i avsnitt 5.5.4 har bedömningsgrunderna när det gäller beslut om tillstånd till export eller överföring inte ändrats i den nya EUförordningen i jämförelse med den äldre EU-förordningen. Bedömningsgrunderna bygger på utrikes- säkerhets- eller försvarspolitiska intressen och det görs inte någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas intressen att få bedriva ekonomisk verksamhet.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna avvisade i ett beslut den 27 juni 2000 ett klagomål mot att ett beslut av Inspektionen för strategiska produkter enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel att vägra tillhandahållandetillstånd inte får överklagas till domstol (mål nr 35178/97). Enligt Europadomstolen innebär tillståndsprövningens karaktär, där i princip endast säkerhetspolitiska och utrikespolitiska faktorer beaktas och ingen hänsyn alls tas till omständigheter som rör den enskilde och dennes eventuella behov av tillstånd, att någon civil rättighet i den mening som avses i artikel 6 inte kan anses föreligga.

I samband med införandet av PDA-lagen diskuterade Lagrådet i sitt yttrande huruvida ett beslut om vägrat exporttillstånd skulle kunna överprövas av domstol (se prop. 2000/01:9 s. 39 och 291293). Vid sin genomgång analyserade Lagrådet bland annat Europadomstolens nyss nämnda beslut. Lagrådet uttryckte stöd för att beslut om vägrat tillstånd enligt den nämnda lagen inte bör kunna överklagas. Riksdagen och den dåvarande regeringen instämde i detta (a.a., bet. 2000/01:UU3, rskr. 2000/01:49).

Med hänsyn härtill bör nuvarande bestämmelser om överklagande i den nämnda lagen i sak behållas oförändrade.

Med hänsyn till att bedömningsgrunderna i artikel 12 i EUförordningen även gäller tillstånd till förmedlingstjänster bör av ovannämnda skäl inte heller sådana beslut kunna överklagas. Av samma skäl bör inte heller beslut om tillstånd till export som har föreskrivits enligt den föreslagna 4 a § första stycket PDA-lagen kunna överklagas.

När det gäller frågan vilka bedömningsgrunder som ska användas av de behöriga myndigheterna avseende beslut om förbud mot transitering anges i artikel 6.1 att transiteringar får förbjudas om produkterna helt eller delvis är eller kan vara avsedda för användningar som anges i artikel 4.1 samt att när medlemsstaterna fattar beslut om ett sådant förbud, ska de beakta de skyldigheter och åtaganden som de har godkänt som parter i internationella fördrag, eller som medlemmar i internationella ickespridningssystem.

Med hänsyn till detta kommer bedömningsgrunderna när det gäller förbud mot transitering, liksom tillståndsprövningen enligt EUförordningen, således att bygga på utrikes- säkerhets- eller försvarspolitiska intressen och det kommer inte att göras någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas intressen att få bedriva ekonomisk verksamhet. Med hänsyn härtill bör inte heller beslut om förbud mot transitering kunna överklagas.

Beslut om återkallelse av tillstånd

Lagrådet invände i det nämnda lagstiftningsärendet dock mot att regeringens beslut om att återkalla tillstånd inte skulle kunna prövas av domstol. Enligt Lagrådet tydde allt på att frågan om återkallelse av ett tillstånd enligt lagen angår en civil rättighet enligt artikel 6 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Lagrådet föreslog därför en ändring av lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) för att möjliggöra att regeringens återkallelsebeslut skulle kunna klandras vid allmän förvaltningsdomstol. Riksdagen och den dåvarande regeringen beslutade därför att den dåvarande rättsprövningslagen skulle ändras så att regeringens beslut om återkallelse av tillstånd skulle kunna underkastas domstolsprövning.

Numera finns en ny rättsprövningslag, lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, som inte uttryckligen anger vilka regeringsbeslut som får underkastas domstolsprövning. I stället anges i 1 § den nämnda lagen att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. I enlighet med vad Lagrådet tidigare påpekat torde det innebära att regeringens beslut att återkalla ett tillstånd kan prövas enligt bestämmelserna i lagen om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

Ett beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd bör även fortsättningsvis få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.

Även beslut av annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd till förmedlingstjänst bör, i likhet med vad som gäller för tillstånd till export eller till överföring, få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om vitesföreläggande bör kunna överklagas

Beslut om vitesföreläggande enligt den föreslagna 24 a § PDA-lagen kommer, till skillnad från de ovan redovisade besluten om tillstånd och förbud, att ha sådan karaktär av rättstillämpning att det bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.

5.12. Behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: Strålsäkerhetsmyndigheten bör pröva frågor om tillstånd till tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt

EU-förordningen samt utöva tillsyn över förmedlare som avses i samma förordning när det gäller kärnämnen eller material m.m. som finns i bilaga I till EU-förordningen och som tillhör kategori 0.

I alla andra fall är det en sak för Inspektionen för strategiska produkter att pröva frågor om tillstånd till tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt EU-förordningen samt utöva tillsyn över förmedlare som avses i samma förordning.

Beslut om förbud mot transitering enligt EU-förordningen bör tills vidare prövas av Inspektionen för strategiska produkter.

Strålsäkerhetsmyndigheten bör dock pröva beslut om förbud mot transitering enligt EU-förordningen när det gäller kärnämnen eller material m.m. som finns i bilaga I till EU-förordningen och som tillhör kategori 0.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens bedömning

Förmedlingstjänster och förmedlare

Som anförts i avsnitt 4.6.2 fördelas i dag tillståndsprövningen och tillsynen avseende export och överföring av produkter med dubbla användningsområden enligt EU-förordningen på Inspektionen för strategiska produkter eller Strålsäkerhetsmyndigheten beroende på vilka produkter som berörs.

Denna fördelning mellan myndigheterna bör bestå samt gälla även avseende tillståndsprövning för tillhandahållande av förmedlingstjänster enligt EU-förordningen och tillsyn över förmedlare som avses i samma förordning.

Transitering

Inspektionen för strategiska produkter har till Utrikesdepartementet upplyst att inspektionen i och för sig inte motsätter sig att inspektionen ska pröva frågor om beslut om förbud mot tranistering men har framfört att det bör övervägas om Tullverket i stället bör pröva sådana frågor.

Transitering av varor är en del av tullagstiftningen, vilket i och för sig talar för att Tullverket skulle kunna pröva frågor om förbud mot transitering av produkter med dubbla användningsområden.

Som anförts i avsnitt 5.11 föreskrivs emellertid i artikel 6.1 i EUförordningen att transiteringar får förbjudas om produkterna helt eller delvis är eller kan vara avsedda för användningar som anges i artikel 4.1 samt att när medlemsstaterna fattar beslut om ett sådant förbud, ska de beakta de skyldigheter och åtaganden som de har godkänt som parter i

internationella fördrag, eller som medlemmar i internationella ickespridningssystem.

Bedömningsgrunderna när det gäller förbud mot transitering kommer således, liksom tillståndsprövningen enligt EU-förordningen, att bygga på utrikes- säkerhets- eller försvarspolitiska intressen och det kommer inte att göras någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas intressen att få bedriva ekonomisk verksamhet.

Inspektionen för strategiska produkter har en upparbetad kompetens att mot bakgrund av dessa bedömningsgrunder avgöra frågor om förbud mot transitering. Med hänsyn härtill bör tills vidare Inspektionen för strategiska produkter pröva sådana frågor.

Strålsäkerhetsmyndigheten bör dock pröva beslut om förbud mot transitering enligt EU-förordningen när det gäller kärnämnen eller material m.m. som finns i bilaga I till EU-förordningen och som tillhör kategori 0.

Hänvisningar till S5-12

  • Prop. 2009/10:205: Avsnitt 5.5.2

5.13. Lagförslag till följd av en ny EU-förordning om tullbefrielse och Lissabonfördragets ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ändras så att beteckningen på den nya EU-förordningen om tullbefrielse förs in i den svenska rättsordningen.

De konsekvensändringar som föranleds av Lissabonfördraget genomförs i de lagar som ligger inom Utrikesdepartementets ansvarsområde.

Skälen för regeringens förslag

Ny EU-förordning om tullbefrielse

Rådet har den 16 november 2009 antagit en ny EU-förordning om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version) som ska ersätta rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse.

Därför bör lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ändras på så sätt att den nya EU-förordningen anges i 1 § i stället för den äldre EUförordningen så att det står klart vilken EU-förordning som ska tillämpas på tullfrihetsområdet.

I december 2008 överlämnade Europeiska kommissionen ett förslag gällande kodifiering av rådets förordning om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse till rådet.

Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse har ändrats ett flertal gånger på ett väsentligt sätt och avsikten med förslaget var att genom en officiell kodifiering uppnå en klar och begriplig lagstiftning.

Kodifiering är ett instrument för att förenkla och uppdatera befintlig unionslagstiftning och minska dess omfång. Genom att ge läsaren en enda rättsakt i stället för en eller flera grundrättsakter och ändringarna av

dessa bidrar kodifieringen till att göra unionslagstiftningen mer användarvänlig.

På grundval av slutsatserna från Europeiska rådet i Edinburgh 1992 slöt Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 20 december 1994 ett interinstitutionellt avtal om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter. I november 2001 inledde kommissionen ett omfattande program för kodifiering av gemenskapens hela sekundärlagstiftning. Sedan dess ingår kodifiering som en av åtgärderna i de politiska programmen för att förenkla och förbättra lagstiftningen. Den utgör en del av det "rullande förenklingsprogram" som lades fram för första gången i november 2005 och som regelbundet uppdateras.

Officiell kodifiering innebär att bestämmelserna i en eller flera rättsakter och deras respektive ändringar förs samman i en ny rättsligt bindande akt som upphäver de rättsakter som den ersätter utan att innehållet i bestämmelserna ändras. En kodifiering görs normalt när en grundläggande rättsakt har ändrats tio gånger.

Den nya förordningen om tullbefrielse (kodifierad version) ersätter således de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen (rådets förordning (EEG) nr 918/83 och tillhörande ändringar). Vilka dessa rättsakter är framgår av bilaga V till den kodifierade förordningen. Kommissionens förslag följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därmed till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen endast är av formell karaktär.

En inledande diskussion av arbetet med kodifieringen skedde i en expertgrupp (tullkodexkommitténs sektion för tullbefrielse) den 27 maj 2008 där kommissionen informerade medlemsländerna om att en kodifiering av förordning (EEG) 918/83 skulle ske och distribuerade ett första utkast till förslag. Kommissionens förslag har sedan behandlats i rådsarbetsgruppen för kodifiering av lagstiftningen vid flera möten under våren och sommaren 2009. Europaparlamentet lämnade sitt yttrande den 24 mars 2009 och godkände kommissionens förslag utan att föreslå några ändringar. Rådet fattade beslut att anta förordningen den 16 november 2009.

Gemenskapens system för tullbefrielser rör beviljandet av befrielser från sådana import- eller exporttullar som normalt skulle ha tagits ut för de berörda varorna. Ett av syftena med systemet är att undanröja skillnader i de olika medlemsländerna inom EU i fråga om föremål, räckvidd och tillämpningsvillkor för befrielser.

I förordningen anges de fall då, på grund av särskilda förhållanden, befrielse från import- eller exporttullar och åtgärder som antagits på grundval av artikel 207 i EUF-fördraget ska beviljas när varor övergår till fri omsättning eller exporteras från gemenskapens tullområde.

Eftersom kodifieringen inte får ändra den befintliga lagstiftningen i sak har inga innehållsmässiga ändringar gjorts vid kodifieringen. Däremot har bl.a. vissa redaktionella ändringar gjorts, t.ex. har artiklarna i förordningen numrerats om, hänvisningar till annan lagstiftning uppdaterats, och vissa KN-nummer (KN, den Kombinerade Nomenklaturen, är EU:s legala tulltaxa som beskriver varan på dess åttasiffriga nivå och där tullsatsen för varan anges) och varubeskrivningar i bilagorna I–IV till förordningen uppdaterats för att ta hänsyn till lydelsen i bilaga I till

rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008.

Parallellt med kodifieringen har en rättelse av den svenska språkversionen gjorts. Synpunkterna på den svenska språkversionen har beaktats och införts i den kodifierade förordningen.

Lagändringar till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande

Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Europeiska gemenskapen upphör i och med Lissabonfördraget. I svenska lagar bör därför begreppet Europeiska gemenskapen ersättas med Europeiska unionen. I några lagar hänvisas till Europeiska gemenskaperna, vilket avser Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen. Europeiska atomenergigemenskapen upphör inte genom ikraftträdandet av Lissabonfördraget. I de fall Europeiska gemenskaperna avser ett geografiskt område bör detta ändras till Europeiska unionen, eftersom unionens geografiska räckvidd sammanfaller med atomenergigemenskapens. När det gäller övriga situationer bör i varje enskilt fall bedömas om begreppet Europeiska gemenskaperna bör ändras till Europeiska unionen eller till Europeiska unionen och/eller Europeiska atomenergigemenskapen. Dessa bedömningar redovisas närmare i författningskommentaren.

Europeiska gemenskapernas kommission byter genom Lissabonfördraget namn till Europeiska kommissionen. De lagar som omnämner Europeiska gemenskapernas kommission bör därför ändras i enlighet med detta.

I flera lagar används begreppen gemenskapsrätten och EG:s rättsakter. Dessa begrepp bör i enlighet med terminologin i Lissabonfördraget ändras till unionsrätten respektive EU:s rättsakter. Likaså bör begreppen EG-rättsliga bestämmelser och EG-bestämmelser ändras till unionsrättsliga bestämmelser respektive EU-bestämmelser.

Europeiska gemenskapens och den gamla Europeiska unionens regelverk som är i kraft vid det Lissabonfördragets ikraftträdande bibehålls. Hänvisningar i svenska lagar till namngivna förordningar, direktiv etc. bör således inte ändras till följd av Lissabonfördraget. Detsamma gäller hänvisningar till namngivna avtal som EG ingått med tredje part. Sådana ändringar får i stället göras då sekundärrätten eller avtalen i förekommande fall ändras.

De konsekvensändringar som föranleds av Lissabonfördraget bör genomföras i de lagar som ligger inom Utrikesdepartementets ansvarsområde. En inventering har gett vid handen att ändringar därvid bör göras i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m., lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd samt lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

6. Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt i lagen om straff för terroristbrott ska träda i kraft den 1 juli 2010.

Även de lagändringar som föreslås till följd av en ny EU-förordning om tullbefrielse och Lissabonfördragets ikraftträdande i lagen om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m., lagen om tullfrihet m.m., lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd samt lagen om tjänster på den inre marknaden ska träda i kraft den 1 juli 2010.

Regeringens bedömning: Lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd bör inte innehålla någon övergångsbestämmelse i anledning av den nya EUförordningen.

De lagändringar som föreslås till följd av en ny EU-förordning om tullbefrielse och Lissabonfördragets ikraftträdande i lagen om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m., lagen om tullfrihet m.m., lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd samt lagen om tjänster på den inre marknaden bör inte innehålla några övergångsbestämmelser.

Ändringar i PDA-lagen och lagen om straff för terroristbrott

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ikraftträdande

Med hänsyn till att EU-förordningen trädde i kraft den 27 augusti 2009 (jfr artikel 28 i EU-förordningen) är det önskvärt att de lagändringar som nu föreslås träder i kraft så snart som lagstiftningsprocessen medger. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den tid som de olika leden i lagstiftningsprocessen kan väntas ta framstår den 1 juli 2010 som en lämplig tidpunkt för ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser

I andra stycket av artikel 27 i EU-förordningen föreskrivs att de ansökningar om exporttillstånd som lämnas in innan förordningen träder i kraft ska fortsätta att omfattas av de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1334/2000. Med hänsyn härtill behöver PDA-lagen inte innehålla någon övergångsbestämmelse i anledning av den nya EUförordningen (jfr prop. 2000/01:9 s. 38 och 293).

Hänvisningsartikel

I artikel 27 tredje stycket i EU-förordningen föreskrivs att hänvisningar till den upphävda EU-förordningen ska anses som hänvisningar till den nya EU-förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

Det torde stå klart att artikel 27 tredje stycket är bindande och direkt tillämplig gentemot andra rättsakter som har beslutats av EU:s institutioner, såsom andra EU-förordningar och EU-direktiv.

Med hänsyn till att de olika leden i den svenska lagstiftningsprocessen inte medger att de i denna proposition föreslagna lagändringarna träder i kraft förrän flera månader efter den nya EU-förordningens ikraftträdande uppkommer frågan vilken bindande verkan artikel 27 tredje stycket (som är en s.k. trolleribestämmelse) i den nya EU-förordningen har gentemot svenska författningar i vilka det finns bestämmelser som hänvisar till den äldre EU-förordningen. En inventering har gett vid handen att sådana hänvisningar i lag endast finns i PDA-lagen. Denna fråga överlämnas åt rättstillämpningen.

I svenska förordningar fanns tidigare sådana hänvisningar i förordningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt i förordningen (2008:889) om finansiering av verksamheten vid Inspektionen för strategiska produkter. Ändringar i dessa författningar har trätt i kraft den 15 december 2009 (jfr prop. 1999/2000:126 s. 135 f. och 272). Ändringarna innebär att hänvisningar till den äldre EU-förordningen har bytts ut till den nya EU-förordningen samt att Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten anges som behöriga myndigheter att pröva frågor om tillstånd och förbud enligt den nya EU-förordningen.

Ändringar till följd av en ny EU-förordning om tullbefrielse och Lissabonfördragets ikraftträdande

Skälen för regeringens förslag och bedömning

EU-förordningen om tullbefrielse

EU-förordningen om tullbefrielse trädde i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 10 december 2009. Enligt artikel 134 i EU-förordningen ska den tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Lagen om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. bör träda i kraft så snart det är möjligt. Regeringen gör bedömningen att lagen kan träda i kraft den 1 juli 2010.

Det saknas behov av övergångsbestämmelser.

Ändringar till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande

Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Det är därför önskvärt att de konsekvensändringar med anledning av Lissabonfördraget som föreslås i denna proposition träder i kraft så snart som möjligt. Mot den bakgrunden framstår den 1 juli 2010 som en lämplig tidpunkt för ikraftträdande.

Det saknas behov av övergångsbestämmelser.

7. Konsekvenser

7.1. Konsekvenser för det allmänna

Regeringens bedömning: Den nya EU-förordningen och de i denna proposition föreslagna bestämmelserna medför en mer heltäckande reglering av områden som tidigare inte täcktes av den äldre EUförordningen eller av svensk lagstiftning.

Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten kommer att påföras nya uppgifter. Dessa uppgifter bedöms dock ha så liten omfattning att de inte medför några ekonomiska konsekvenser.

De nya bestämmelserna bedöms inte heller i övrigt få några ekonomiska konsekvenser.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Rikspolisstyrelsen har anfört att det mot bakgrund av den osäkerhet som råder om förväntat antal tillståndsärenden samt tillsynens omfattning är viktigt att, såsom promemorian föreslår, en utvärdering görs en tid efter EU-förordningens och de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande.

En sådan utvärdering bör även omfatta konsekvenserna för polisen.

Säkerhetspolisen har framfört samma synpunkt som Rikspolisstyrelsen och att en sådan utvärdering även bör omfatta konsekvenserna för

Säkerhetspolisen. Därutöver har Säkerhetspolisen anfört att myndigheten sedan den 1 december 2009 inte längre har rätt att inrikta signalspaningsverksamhet. Denna förändring kommer överlag att medföra negativa effekter för främst Säkerhetspolisens brottsförebyggande arbete men även för det brottsutredande arbetet. Mer specifikt kommer den att innebära att arbetet med kontroll av export m.m. av produkter med dubbla användningsområden försvåras. Säkerhetspolisen kommer t.ex.

inte att kunna bistå behöriga myndigheter, Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten, med underrättelseinformation i samma utsträckning som tidigare.

Skälen för regeringens bedömning: Den nya EU-förordningen och de i denna proposition föreslagna bestämmelserna medför en mer heltäckande reglering av områden som tidigare inte täcktes av den äldre EUförordningen eller svensk lagstiftning.

För tillsynsmyndigheterna Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten innebär detta att tillsynsområdena ökar i motsvarande mån. Som framgått i avsnitt 5.4.2 finns i dag ingen kontroll över företag som tillhandahåller förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. Det är därför inte möjligt att i nuläget ha en uppfattning om hur många företag som ägnar sig åt sådan verksamhet och inte heller möjligt att i detalj uttala sig om hur många ansökningar om tillstånd till tillhandahållande av förmedlingstjänster avseende sådana produkter som kommer att komma in till myndigheterna eller hur mycket tillsyn som kommer att behöva utövas i form av inspektioner m.m.

I jämförelse med antalet ansökningar om tillstånd till export eller till överföring inom EU görs dock bedömningen att det kommer att röra sig om väsentligt färre ansökningar när det gäller tillstånd till tillhandahållande av förmedlingstjänster än för de nämnda tillståndsansökningarna.

När det gäller antalet beslut om förbud mot transitering görs bedömningen att det kan komma att röra sig om några eller något enstaka beslut per år.

Även om Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten således påförs nya arbetsuppgifter görs ändå i nuläget bedömningen att dessa kommer att ha en så liten omfattning att de inte medför några ekonomiska konsekvenser.

Det är i dag mycket ovanligt att förundersökningar inleds för misstanke om brott mot bestämmelserna i PDA-lagen och ännu ovanligare att åtal väcks för sådana brott. Även om det i denna proposition föreslås att det kriminaliserade området ska utökas görs därför bedömningen att eventuella kostnader för polismyndigheterna, Tullverket, Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna ryms inom ramen för dessa myndigheters anslag.

Återkallelse av myndighets beslut om tillstånd till förmedlingstjänst samt föreläggande vid vite får enligt förslagen i denna lagrådsremiss överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bedömningen görs att de kostnader som är förenade med de ärenden som kommer att gå vidare till de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av dessa ändringar ryms inom ramen för domstolarnas anslag.

Såsom flera remissinstanser har påpekat kan emellertid frågan om konsekvenser för Inspektionen för strategiska produkter, Strålsäkerhetsmyndigheten och andra myndigheter komma att behöva utvärderas en tid efter EU-förordningens och de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande.

Säkerhetspolisen har anfört att myndigheten sedan den 1 december 2009 inte längre har rätt att inrikta signalspaningsverksamhet, vilket överlag kommer att medföra negativa effekter för främst Säkerhetspolisens brottsförebyggande arbete men även för det brottsutredande

arbetet. Mer specifikt kommer detta enligt Säkerhetspolisen att innebära att arbetet med kontroll av export m.m. av produkter med dubbla användningsområden försvåras. Säkerhetspolisen anför att den t.ex. inte kommer att kunna bistå behöriga myndigheter, Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten, med underrättelseinformation i samma utsträckning som tidigare.

Frågan om Säkerhetspolisens rätt till inriktning av signalspaningsverksamhet har varit föremål för utredning genom SOU 2009:66, Signalspaning för polisiära behov. Frågan bereds inom Regeringskansliet.

Hänvisningar till S7-1

7.2. Konsekvenser för företagen

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några omfattande konsekvenser för företagen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag eller lämnar förslagen utan invändningar.

Som framförts i avsnitt 5.4 har Sveriges Exportkontrollförening,

Ericsson AB och Svenskt Näringsliv har framfört att de önskar få tillfälle att lämna synpunkter på eventuella kommande förslag till föreskrifter till följd av de föreslagna normgivningsbemyndigandena.

Skälen för regeringens bedömning

Innan kommissionen lade fram förslaget till en ny EU-förordning genomfördes en omfattande konsekvensanalys (dokumentet finns på följande webbadress: http://ec.europa.eu/comm/trade/issues/sectoral/industry/dualuse/pr23020 6_en.htm) och ett uttalat syfte med kommissionens förslag var att begränsa regelverkets bördor för EU:s exportörer och se till att de inte får konkurrensnackdelar gentemot exportörer från tredje länder. Den största delen av detta förenklingsarbete var att införa nya generella gemenskapsexporttillstånd. Som angetts i avsnitt 5.5.1 har kommissionen under 2008 lagt fram ett sådant förslag, vilket numera förhandlas inom rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden (WPDU).

Inspektionen för strategiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten kommer enligt förslagen i denna lagrådsremiss att vara tillsynsmyndigheter för företag som tillhandahåller förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden och för företag som för transitering tar befattning med sådana produkter.

Enligt 12 § PDA-lagen får Inspektionen för strategiska produkter ta ut en avgift för tillsyn enligt lagen. Närmare bestämmelser om tillsynsavgifter finns i förordningen (2008:889) om finansiering av verksamheten vid Inspektionen för strategiska produkter. Enligt 10 § den nämnda förordningen ska inspektionen ta ut en årlig avgift av den som tillverkar eller säljer produkter med dubbla användningsområden som omfattas av

inspektionens tillsyn. Storleken på avgiften regleras i 11 och 12 §§ förordningen. Avgiftssystemet är utformat så att avgifterna står i rimlig proportion till de kostnader som den avgiftsskyldige åsamkar inspektionen.

Ett avgiftsuttag förutsätter att den som ska betala avgift också rent faktiskt under den tid som avgiftsskyldigheten omfattar har varit föremål för en direkt åtgärd (tillsyn eller tillståndsprövning) från myndighetens sida (se prop. 2007/08:166 s. 19).

Som framgått finns i dag ingen kontroll över företag som tillhandahåller förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden. Det är därför inte möjligt att i nuläget ha en uppfattning om hur många företag som ägnar sig åt sådan verksamhet. För det fall inspektionen anser att företag som ägnar sig åt sådan verksamhet under en viss tidsperiod är föremål för direkta tillsynsåtgärder eller tillståndsprövning bör dessa företag också betala avgifter till inspektionen. I vissa fall kan det säkert vara på så sätt att sådana företag redan betalar avgift till inspektionen för det fall de, förutom att tillhandahålla förmedlingstjänster avseende produkter med dubbla användningsområden, även tillverkar eller säljer sådana produkter.

I den mån inspektionen beslutar om avgifter uppstår därför kostnader för företagen.

Övriga konsekvenser

För det fall regeringen utnyttjar de bemyndiganden som föreslås i avsnitt 5.4 kan detta eventuellt komma att medföra konsekvenser för företagen.

Som angetts i avsnitt 5.4 skulle ett införande av vissa av dessa bestämmelser innebära att exportören och förmedlaren bör iaktta en större vaksamhet i sina affärskontakter än vad som i dag krävs enligt artikel 4.4 och 5.1 i den nya EU-förordningen. Något aktivt undersökningskrav skulle emellertid inte heller i detta fall ställas på exportören eller förmedlaren.

För det fall regeringen utnyttjar bemyndigandena genom föreskrifter bör särskilt de administrativa konsekvenserna för berörd del av näringslivet beaktas och förslagen bör utformas så att företagens administrativa kostnader hålls så låga som möjligt.

Som framförts i avsnitt 5.4 har Sveriges Exportkontrollförening,

Ericsson AB och Svenskt Näringsliv framfört att de önskar få tillfälle att lämna synpunkter på eventuella kommande förslag till föreskrifter till följd av de föreslagna normgivningsbemyndigandena.

Som angetts i avsnitt 5.4 kommer, för det fall regeringen anser att de bemyndiganden som föreslås bör utnyttjas genom föreskrifter, sådana inte att införas utan att det normala beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen uppfylls. I paragrafen föreskrivs att vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter samt att i den omfattning som behövs ska tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Detta innebär att, för det fall regeringen genom förordning vill besluta sådana före-

skrifter, berörda företrädare för näringslivet i den mån detta behövs kan komma att ha möjlighet att lämna synpunkter på sådana föreskrifter.

Hänvisningar till S7-2

8. Författningskommentar

8.1. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning).

Bestämmelser finns också i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2, motsvarar i huvudsak den nuvarande 1 §.

Andra stycket har dock ändrats på så sätt att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden har tagits bort. I stället anges att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning).

2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör, förmedlare, förmedlingstjänster och transitering avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

I paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.3, anges att med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör, förmedlare, förmedlingstjänster och transitering avses i lagen detsamma som i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Paragrafen motsvarar till viss del den nuvarande 2 §. Begrepp som i och för sig definieras i artikel 2 i den nya EU-förordningen men som sedermera inte används i lagen har emellertid tagits bort. I stället har i paragrafen endast medtagits begrepp som definieras i artikel 2 i den nya EU-förordningen och som också används i lagen. Genom paragrafen fastslås att med de uppräknande begreppen avses i lagen detsamma som i den nya EU-förordningen.

3 § Med militära produkter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 avses i denna lag de produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel.

Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2, motsvarar den nuvarande 3 §.

Första stycket ändras på så sätt att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 har tagits bort. I stället anges hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

4 § Frågor om tillstånd och förbud enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av

Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet ska med eget yttrande lämna över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om överlämnande av ärenden till regeringen.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, motsvarar i huvudsak den nuvarande 4 §.

I första stycket har ett tillägg gjorts om att Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer, utöver att pröva frågor om tillstånd, prövar frågor om förbud enligt den nya EUförordningen. De frågor om förbud som blir aktuella att pröva enligt den nya EU-förordningen är förbud mot transitering enligt artikel 6.1.

Första stycket har också ändrats på så sätt att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 har tagits bort. I stället anges hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

I andra stycket görs en språklig justering.

4 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i artikel 4.5 i samma förordning.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.1

Första stycket innehåller ett bemyndigande som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 4.5 i EU-förordningen.

Räckvidden av bemyndigandet innebär att en produkt med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, en s.k. icke-listad produkt, får omfattas av krav på tillstånd om exportören har anledning att misstänka att produkten är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i samma förordning.

I andra stycket finns ett bemyndigande som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för exportörer som avses i artikel 4.5 i samma förordning.

Räckvidden av bemyndigandet i första och andra styckena innebär att regeringen får en möjlighet att meddela föreskrifter om tillståndskrav som i stora delar motsvarar vad som föreskrivs i artikel 4.4 i EUförordningen men som dock skiljer sig från artikel 4.4 på så sätt att det inte krävs att exportören ”känner till” att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen. Det räcker i stället med att exportören ”har anledning att misstänka” sådan användning. Till skillnad från artikel 4.4 omfattas inte heller sådana användningar som avses i artiklarna 4.2 och 4.3 av tillståndskravet i artikel 4.5.

Genom förordning kan regeringen med stöd av ett sådant bemyndigande således föreskriva att om en exportör har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden som inte är förtecknad i bilaga I och som han avser att exportera är eller kan vara avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen, han eller hon ska underrätta de behöriga myndigheterna som ska besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd till exporten.

4 b § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 får omfattas av krav på tillstånd för förmedlingstjänster enligt artikel 5.1 i samma förordning.

Paragrafen, som är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.2, innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.2 i EUförordningen får omfattas av krav på tillstånd för förmedlingstjänster enligt artikel 5.1 i EU-förordningen.

Paragrafen innebär att regeringen ges ett bemyndigande att genom förordning utvidga tillämpningen av artikel 5.1 till att, utöver sådana produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, omfatta produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen, för användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen samt till produkter med dubbla användningsområden för militära slutanvändningar och bestämmelseorter som anges i artikel 4.2 i EU-förordningen.

4 c § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till förmedling enligt artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i artikel 5.3 i samma förordning.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.2.

Första stycket innehåller ett bemyndigande som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till förmedling enligt artikel 5.3 i EU-förordningen.

Räckvidden av bemyndigandet innebär att samtliga produkter med dubbla användningsområden, dvs. även sådana som inte förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, får omfattas av krav på tillstånd om förmedlaren har anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EUförordningen.

I andra stycket finns ett bemyndigande som föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet för förmedlare som avses i artikel 5.3 i EU-förordningen.

Räckvidden av bemyndigandet i första och andra styckena innebär att regeringen får en möjlighet att meddela föreskrifter om tillståndskrav som i stora delar motsvarar vad som föreskrivs i andra meningen i artikel 5.1 i EU-förordningen men som dock skiljer sig från andra meningen på så sätt att det inte krävs att förmedlaren ”känner till” att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen. Det räcker i stället med att förmedlaren ”har anledning att misstänka” sådan användning.

Genom förordning kan regeringen med stöd av den här paragrafen således föreskriva att om en förmedlare har anledning att misstänka att en produkt med dubbla användningsområden, för vilken han eller hon planerar förmedlingstjänster, är eller kan vara avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen, ska han eller hon underrätta de behöriga myndigheterna som ska besluta om det är lämpligt att dessa förmedlingstjänster omfattas av tillstånd.

4 d § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 6.3 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 får omfattas av förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i samma förordning.

Paragrafen, som är ny och som har behandlats i avsnitt 5.4.3, föreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden som avses i artikel 6.3 i EU-förordningen får omfattas av förbud mot transitering enligt artikel 6.1 i samma förordning.

Paragrafen innebär att regeringen ges ett bemyndigande att genom förordning utvidga tillämpningen av artikel 6.1 till att, utöver sådana produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen, omfatta produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen, för användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen och till produkter med dubbla användningsområden för militära slutanvändningar och bestämmelseländer som anges i artikel 4.2 i EU-förordningen.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden ska omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2 och 5.4.1, motsvarar den nuvarande 5 §.

En hänvisningsändring har gjorts till följd av att artikel 5.1 i den äldre EU-förordningen har ändrat artikel till artikel 8.1 i den nya EUförordningen.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar bestämmelserna om exporttillstånd i artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 och i del 3.3 första stycket i bilaga II till samma förordning.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2 och 5.5.1, motsvarar till viss del den nuvarande 6 §.

En hänvisningsändring har gjorts till följd av att artikel 6.2 i den äldre EU-förordningen har ändrat artikel till artikel 9.2 i den nya EUförordningen.

I del 3.3 första stycket i bilaga II till EU-förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa rapporteringskrav i samband med användningen av gemenskapens generella exporttillstånd samt meddela de ytterligare upplysningar som den medlemsstat från vilken exporten sker kan kräva om produkter som exporteras enligt detta tillstånd. Bestämmelsen, som delvis motsvaras av del 3.4 i bilaga II till den äldre EU-förordningen, innebär en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa rapporteringskrav samt ytterligare upplysningar. För att Sverige ska kunna uppfylla denna skyldighet föreskrivs det i denna paragraf att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om exporttillstånd i del 3.3 första stycket i bilaga II till EU-förordningen.

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om krav på sådant tillstånd till överföring som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2 och 5.10.1, motsvarar i huvudsak den nuvarande 7 §.

En hänvisningsändring har gjorts till följd av att artikel 21.2 a i den äldre EU-förordningen betecknas artikel 22.2 i den nya EU-förordningen.

Paragrafen har ändrats på så sätt att det bemyndigande som tidigare fanns för den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 har tagits bort. I stället är det endast regeringen som får meddela sådana föreskrifter. Skälet till denna ändring har behandlats i avsnitt 5.10.1.

9 § Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska unionen om det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet.

Paragrafen motsvarar den nuvarande 9 § I första stycket har en ändring gjorts till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, varför begreppet ”Europeiska gemenskapen” har bytts ut mot ”Europeiska unionen”.

11 § Tillstånd till export, förmedlingstjänster eller överföring enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat beslutas.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.5, motsvarar i huvudsak den nuvarande 11 §.

Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att ett tillägg gjorts som innebär att även tillstånd till förmedlingstjänster enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 kan återkallas under de förutsättningar som anges i paragrafen.

Dessutom har hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 tagits bort. I stället anges hänvisning till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

15 § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 428/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.2, motsvarar den nuvarande 15 §.

Första stycket ändras på så sätt att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 har tagits bort. I stället anges hänvisning till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom Europeiska unionen, för transitering eller för export tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller av den som tillhandahåller förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter eller av den som ger tekniskt bistånd. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad.

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.9, motsvarar i huvudsak den nuvarande 16 §.

Första stycket har ändrats på så sätt att tillsynsmyndigheterna har rätt att använda de befogenheter som anges i paragrafen även mot den som för transitering tar befattning med produkter med dubbla användningsområden eller mot den som tillhandahåller förmedlingstjänster när det gäller sådana produkter. En ändring har gjorts till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, varför begreppet ”Europeiska gemenskapen” har bytts ut mot ”Europeiska unionen”.

I tredje stycket görs en språklig justering.

17 § Den som enligt artikel 20.3 eller 22.8 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten visa upp handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan författning.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.9, motsvarar den nuvarande 17 §.

I paragrafen har en hänvisningsändring gjorts på så sätt att artiklarna 16.2 och 21.5 i rådets förordning 1334/2000 har bytts ut mot de motsvarande artiklarna 20.3 och 22.8 i den nya EU-förordningen. Vidare har hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 tagits bort. I stället anges hänvisning till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd

1. exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller i artiklarna 4.1–4.4 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket eller 5 §,

2. överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 22.1 i samma förordning eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 §, eller

3. tillhandahåller förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket,

döms till böter eller fängelse i högst två år. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2.2 iii i rådets förordning (EG) nr 428/2009 utan tillstånd

1. exporterar programvara eller teknik som avses i artikel 3.1 i samma förordning eller i artiklarna 4.1–4.4 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 a § första stycket eller 5 §,

2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 22.1 i samma förordning eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 7 §, eller

3. tillhandahåller förmedlingstjänster för programvara eller teknik som avses i artikel 5.1 i samma förordning och för vilka tillståndskrav har inträtt eller i föreskrift som har meddelats med stöd av 4 c § första stycket.

Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

Paragrafen, vars innehåll har behandlats i avsnitt 5.10.1 och 5.10.3, motsvarar till viss del den nuvarande 18 §.

Första stycket, punkten 1 motsvarar till viss del nuvarande 18 § första stycket 1 PDA-lagen.

Artiklarna 4.1–4.4 i EU-förordningen är uttömmande på så sätt att tillstånd endast kan krävas på det sätt som föreskrivs i artiklarna. Enligt artiklarna 4.1–4.3 kan tillstånd endast krävas genom information från den behöriga myndigheten till exportören om att tillstånd krävs och enligt artikel 4.4 kan tillstånd endast krävas genom att den behöriga myndig-

heten kräver tillstånd efter det att en exportör som känner till användningen har underrättat myndigheten.

Om en export, i ett fall där ett exporttillstånd inte redan finns, genomförs trots att exportören känner till att en produkt med dubbla användningsområden är avsedd för någon av de användningar som anges i artiklarna 4.1–4.4 i EU-förordningen, men exportören trots detta inte underrättar den behöriga myndigheten enligt artikel 4.4 eller om den behöriga myndigheten inte har informerat förmedlaren om krav på tillstånd enligt artiklarna 4.1–4.3, riskerar exportören således inte att dömas för att utan tillstånd uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha exporterat produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 4.1–4.4. Förutsättningarna för tillståndskrav enligt dessa artiklar är nämligen i så fall inte helt uppfyllda. Däremot skulle en exportör i ett sådant fall kunna dömas enligt 22 § första stycket 3 PDAlagen för att, uppsåtligen eller av oaktsamhet, ha åsidosatt sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i EU-förordningen.

I lagtexten tydliggörs detta förhållande genom att det uttryckligen anges att den som uppsåtligen utan tillstånd exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i artiklarna 4.1–4.4 i EUförordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt döms till böter eller fängelse i högst två år.

Första stycket, punkten 2 motsvarar i huvudsak nuvarande 18 § första stycket 2 PDA-lagen.

Första stycket, punkten 3 är ny.

Artikel 5.1 i EU-förordningen är uttömmande på så sätt att tillstånd endast kan krävas på det sätt som föreskrivs i artikeln, dvs. antingen genom information från den behöriga myndigheten till förmedlaren om att tillstånd krävs eller genom att den behöriga myndigheten kräver tillstånd efter det att en förmedlare som känner till användningen har underrättat myndigheten.

Om en förmedlingstjänst, i ett fall där ett tillstånd inte redan finns, genomförs trots att förmedlaren känner till att en produkt med dubbla användningsområden är avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 4.1 i EU-förordningen, men förmedlaren trots detta inte underrättar den behöriga myndigheten eller om den behöriga myndigheten inte har informerat förmedlaren enligt artikel 5.1 första meningen i EUförordningen, riskerar förmedlaren således inte att dömas för att utan tillstånd uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha tillhandahållit förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1. Förutsättningarna enligt den nämnda artikeln är nämligen i så fall inte helt uppfyllda. Däremot skulle en förmedlare i ett sådant fall kunna dömas enligt 22 § första stycket 4 för att, uppsåtligen eller av oaktsamhet, ha åsidosatt sin underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1.

I lagtexten tydliggörs detta förhållande genom att det uttryckligen anges att den som uppsåtligen utan tillstånd tillhandahåller förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel 5.1 i EU-förordningen och för vilka tillståndskrav har inträtt döms till böter eller fängelse i högst två år.

Andra stycket, punkten 1 motsvarar till viss del nuvarande 18 § andra stycket 1 PDA-lagen. Vad som har anförts i kommentaren till första stycket punkten 1 gäller även för den här punkten.

Andra stycket, punkten 2 motsvarar i huvudsak nuvarande 18 § andra stycket 2 PDA-lagen.

Andra stycket, punkten 3 är ny. Vad som har anförts i kommentaren till första stycket punkten 1 gäller även för den här punkten.

I fjärde stycket görs en språklig justering.

18 a § Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud mot transitering som har meddelats enligt artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 döms till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse.

Paragrafen är ny.

Paragrafens innehåll har behandlats i avsnitt 5.10.3.

19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 § första eller andra stycket eller 18 a § första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Paragrafen motsvarar till viss del den nuvarande 19 §.

Första stycket har behandlats i avsnitt 5.10.3. Se även kommentaren till 18 §.

I andra stycket görs en språklig justering.

21 § För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket, 18 a § första stycket eller 20 § första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje stycket, 18 a § andra stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Paragrafen motsvarar till viss del den nuvarande 21 §.

Paragrafens innehåll har behandlats i avsnitt 5.10.3.

22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller denna lag eller i en deklaration som avses i 12 eller 13 §,

2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel 9.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma förordning,

4. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 5.1 i samma förordning,

5. åsidosätter underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av 4 a § andra stycket,

6. åsidosätter underrättelseskyldighet som har föreskrivits med stöd av 4 c § andra stycket,

7. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 22.10 i samma förordning, eller

8. bryter mot artikel 20.3 eller 22.8 i samma förordning eller mot 17 §. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Paragrafen motsvarar till viss del den nuvarande 22 §.

Första stycket, punkten 1 ändras på så sätt att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 har tagits bort. I stället anges hänvisning till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

Punkten 2 har behandlats i avsnitt 5.10.3. Hänvisningen till artikel 6.2 i den äldre EU-förordningen byts ut mot artikel 9.2 i den nya EUförordningen.

Punkten 3 är oförändrad. Se även kommentaren till 18 §. Punkten 4 är ny och har behandlats i avsnitt 5.10.3. Se även kommentaren till 18 §.

Punkten 5 är ny och har behandlats i avsnitt 5.10.3. Punkten 6 är ny och har behandlats i avsnitt 5.10.3. Punkten 7 har behandlats i avsnitt 5.10.3. Hänvisningen till artikel 21.7 i den äldre EU-förordningen byts ut mot artikel 22.10 i den nya EUförordningen.

Punkten 8 har behandlats i avsnitt 5.10.3. Hänvisningen till artiklarna 16.2 och 21.5 i den äldre EU-förordningen byts ut mot artiklarna 20.3 och 22.8 i den nya EU-förordningen.

I andra stycket görs en språklig justering.

24 a § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid lämna sådan underrättelse som avses i del 3.1 i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 428/2009 får den myndighet som ska ta emot underrättelsen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet.

Paragrafen är ny.

Paragrafens innehåll har behandlats i avsnitt 5.10.3.

25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en myndighets beslut enligt 12 § första stycket, 14, 16, 24 och 24 a §§.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 eller enligt denna lag får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar i huvudsak den nuvarande 25 §.

Paragrafens innehåll har behandlats i avsnitt 5.11.

Hänvisningar till S8-1

8.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott

3 § Följande gärningar utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § i denna lag:

1. mord, 3 kap. 1 § brottsbalken,

2. dråp, 3 kap. 2 § brottsbalken,

3. grov misshandel, 3 kap. 6 § brottsbalken,

4. människorov, 4 kap. 1 § brottsbalken,

5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken,

6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 § brottsbalken,

7. mordbrand och grov mordbrand, 13 kap.1 och 2 §§brottsbalken,

8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 § brottsbalken,

9. sabotage och grovt sabotage, 13 kap.4 och 5 §§brottsbalken, 10. kapning och sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a § brottsbalken, 11. flygplatssabotage, 13 kap. 5 b § brottsbalken, 12. spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 § brottsbalken, 13. olovlig befattning med kemiska vapen, 22 kap. 6 a § brottsbalken, 14. uppsåtligt vapenbrott, 9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67), 15. brott enligt 21 § tredje stycket lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,

16. uppsåtligt brott enligt 25 och 26 §§ lagen (1992:1300) om krigsmateriel, som avser kärnladdningar, radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel, apparater och andra anordningar för spridning av radiologiska, biologiska eller kemiska stridsmedel samt speciella delar och substanser till sådant material,

17. brott enligt 18, 18 a och 20 §§ lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen,

18. smuggling och grov smuggling, 3 och 5 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser sådana varor som omfattas av 14–17,

19. olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1–18.

Paragrafen motsvarar i huvudsak den nuvarande 3 §.

Paragrafens innehåll har behandlats i avsnitt 5.10.3.

8.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

1 § Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling enligt handelsöverenskommelser som

Europeiska unionen (EU) har ingått eller enligt EU:s rättsakter, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om ursprungsintyg uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket, döms till böter.

Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa, döms ej till ansvar.

I första stycket görs ändringar till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”gemenskaperna” byts ut mot ”unionen” samt ”EG:s” och ”EG” mot ”EU:s” och ”EU”.

Europeiska atomenergigemenskapen torde inte kunna ingå handelsöverenskommelser. Europeiska gemenskaperna har därför ersatts endast med Europeiska unionen (se vidare avsnitt 5.13).

8.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.

1 § Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått.

Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i – rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och

– rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i

– rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import,

– rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och

– rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna.

Genom ändringen i första stycket införs det nya numret på EU:s tullfrihetsförordning i den svenska lagen om tullfrihet m.m. En ändring görs också till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, varför begreppet ”Europeiska gemenskaperna” byts ut mot ”Europeiska unionen”.

Europeiska atomenergigemenskapen torde inte kunna ingå handelsöverenskommelser. Europeiska gemenskaperna har därför ersatts endast med Europeiska unionen (se vidare avsnitt 5.13).

9 § Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för

granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap.2838 §§tullagen (2000:1281) tillämpliga.

I första stycket görs ändringar till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”EG:s” byts ut mot ”EU:s”.

I tredje stycket görs en språklig justering.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter

1. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EU:s institutioner, och

2. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser som EU har ingått.

I paragrafen görs ändringar till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”EG:s” byts ut mot ”EU:s” och ”EG” mot ”EU”.

Europeiska atomenergigemenskapen torde inte kunna ingå handelsöverenskommelser. I punkten 2 ersätts därför ”EG” (vilket torde syfta på Europeiska gemenskaperna, jfr kommentaren till 1 §) endast med ”EU” (Europeiska unionen) [se vidare avsnitt 5.13].

8.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

5 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter till utfyllnad av unionsrätten på områden enligt 1 §.

I paragrafen görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”gemenskapsrätten” byts ut mot ”unionsrätten”.

8.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd

5 § Utländska medborgare som på grund av egen eller närståendes anställning eller etablering som egenföretagare i Sverige kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från

1. unionsrätten,

2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,

ska när det gäller rätt till konsulärt ekonomiskt bistånd jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I punkten 1 görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”EG-rätten” byts ut mot ”unionsrätten”. I punkten 3 byts inte ordet ”gemenskapen” ut mot ”unionen” eftersom hänvisning sker till

ett ännu gällande namngivet avtal som EG ingått med tredje part (se avsnitt 5.13). I paragrafen görs vidare en språklig justering genom att ordet ”skall” byts ut mot ”ska”.

8.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden

3 § Avviker en bestämmelse i en annan författning från denna lag ska den bestämmelsen ha företräde, om den har sin grund i unionsrätten.

I paragrafen görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”gemenskapsrätten” byts ut mot ”unionsrätten”.

4 § I denna lag avses med

behörig myndighet: en statlig eller kommunal myndighet eller ett annat organ som har till uppgift att pröva frågor om tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet eller kontrollera sådan verksamhet,

etablering: en tjänsteleverantörs faktiska utövande av en ekonomisk verksamhet under en obegränsad tid och genom en stabil infrastruktur varifrån näringsverksamhet för att tillhandahålla tjänster faktiskt bedrivs,

etableringsmedlemsstat: det land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) inom vars territorium en tjänsteleverantör är etablerad,

reglerat yrke: yrke som enligt lag eller förordning kräver en bestämd yrkeskvalifikation för att få utövas eller ger den som har en bestämd yrkeskvalifikation rätt att använda en viss yrkestitel,

tjänst: prestation som utförs mot ekonomisk ersättning och som inte utgör vara, kapital eller person,

tjänsteleverantör: fysisk person som är medborgare i ett land inom EES eller juridisk person som är etablerad i ett land inom EES och vilken i sin näringsverksamhet erbjuder eller tillhandahåller en tjänst, och

tjänstemottagare: fysisk person som är medborgare i ett land inom EES eller som genom unionsrätten har motsvarande rättigheter eller juridisk person som är etablerad i ett land inom EES och som använder eller avser att använda en tjänst.

I paragrafen görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att ordet ”gemenskapsrätten” byts ut mot ”unionsrätten”.

13 § Om det inte är möjligt att tillmötesgå en begäran om bistånd eller om en myndighet i ett annat land inom EES inte lämnar begärt bistånd, ska den behöriga myndigheten i Sverige lämna information om detta till den behöriga myndigheten i det andra landet och till Europeiska kommissionen.

I paragrafen görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att begreppet ”Europeiska gemenskapernas kommission” ändras till ”Europeiska kommissionen”.

14 § En behörig myndighet i Sverige ska underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Europeiska kommissionen om tjänsteverksamhet som kan medföra allvarlig skada på människors hälsa eller säkerhet eller på miljön.

I paragrafen görs en ändring till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande genom att begreppet ”Europeiska gemenskapernas kommission” ändras till ”Europeiska kommissionen”.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

129

Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj

2009 om upprättande av en gemenskapsordning för

kontroll av export, överföring, förmedling och

transitering av produkter med dubbla

användningsområden (omarbetning)

(1)

(2)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

FÖRORDNINGAR

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 428/2009

av den 5 maj 2009

om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och

transitering av produkter med dubbla användningsområden

(omarbetning)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000

om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av

export av produkter och teknik med dubbla användnings­

områden

(1) EGT L 159, 30.6.2000, s. 1.

har ändrats flera gånger på väsentliga punk­

ter. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör det av

tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Produkter med dubbla användningsområden (inbegripet

programvara och teknik) bör omfattas av en effektiv kon­

troll vid export från Europeiska gemenskapen.

(3)

Ett effektivt gemensamt system för kontroll av export av

produkter med dubbla användningsområden är nödvän­

digt för att säkerställa att medlemsstaternas internationella

förpliktelser och ansvar, särskilt vad gäller icke-spridning

samt Europeiska unionens (EU) internationella förpliktel­

ser och ansvar, uppfylls.

(4)

Ett gemensamt kontrollsystem och en harmoniserad poli­

tik för tillämpning och övervakning i alla medlemsstater är

en förutsättning för att skapa fri rörlighet inom gemenska­

pen för produkter med dubbla användningsområden.

(5)

Ansvaret för att fatta beslut om individuella, globala eller

nationella generella exporttillstånd, om tillstånd för för­

medlingstjänster,

om

transitering

av

icke-

gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden

eller om tillstånd för överföring inom gemenskapen av

produkter med dubbla användningsområden som förteck­

nas i bilaga IV ligger hos de nationella myndigheterna.

Nationella bestämmelser och beslut som rör export av pro­

dukter med dubbla användningsområden måste antas

inom ramen för den gemensamma handelspolitiken och i

synnerhet rådets förordning (EEG) nr 2603/69 av den

20 december 1969 om upprättandet av gemensamma

exportregler

(2) EGT L 324, 27.12.1969, s. 25.

.

(6)

Beslut om att uppdatera den gemensamma förteckningen

över produkter med dubbla användningsområden som

omfattas av exportkontroll måste stämma överens med de

skyldigheter och åtaganden som medlemsstaterna har god­

tagit som medlemmar i de relevanta internationella icke-

spridningssystemen och överenskommelserna om

exportkontroll eller genom ratificering av relevanta inter­

nationella fördrag.

(7)

Gemensamma förteckningar över produkter med dubbla

användningsområden, destinationer och riktlinjer är

väsentliga inslag i en effektiv ordning för exportkontroll.

(8)

Överföring av programvara och teknik med hjälp av elek­

troniska medier, telefax eller telefon till destinationer utan­

för gemenskapen bör också kontrolleras.

(9)

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt frågor som gäller

återexport och slutanvändning.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

130

1) (

(2)

L 134/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

(10)

Den 22 september 1998 undertecknade företrädare för

medlemsstaterna och Europeiska kommissionen tilläggs­

protokoll till respektive avtal om säkerhetskontroll mellan

medlemsstaterna, Europeiska atomenergigemenskapen

och Internationella atomenergiorganet, vilka bland andra

åtgärder ålägger medlemsstaterna att tillhandahålla uppgif­

ter om särskild utrustning och icke-nukleärt material.

(11)

Gemenskapen har antagit en samling tullbestämmelser

som återfinns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den

12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för

gemenskapen

(1) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

( nedan kallad tullkodex), och i kommissio­

nens förordning (EEG) nr 2454/93

(2) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

om genomförande

av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 i vilka bland annat

fastställs bestämmelser om export och återexport av varor.

Ingenting i denna förordning inskränker eventuella bemyn­

diganden som har beviljats i kraft av och i enlighet med

gemenskapens tullkodex och dess tillämpningsföreskrifter.

(12)

I enlighet med och inom ramen för artikel 30 i fördraget

och i avvaktan på en högre harmoniseringsgrad förbehål­

ler medlemsstaterna sig rätten att genomföra kontroll av

överföringar av vissa produkter med dubbla användnings­

områden inom gemenskapen i syfte att skydda allmän ord­

ning eller säkerhet. Om dessa kontroller har samband med

effektiviteten i kontrollerna av export från gemenskapen,

bör de regelbundet ses över av rådet.

(13)

För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förord­

ning bör varje medlemsstat vidta åtgärder som ger de

behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter.

(14)

EU:s stats- och regeringschefer antog i juni 2003 en hand­

lingsplan om icke-spridning av massförstörelsevapen

(handlingsplanen från Thessaloniki). Denna handlingsplan

kompletterades med EU:s strategi mot spridning av mass­

förstörelsevapen som antogs av Europeiska rådet den

12 december 2003 (EU:s strategi mot massförstörelseva­

pen). I enlighet med kapitel III i dennastrategi mot sprid­

ning av massförestörelsevapen måste Europeiska unionen

använda alla sina instrument för att förebygga, avskräcka,

stoppa och om möjligt eliminera spridningsprogram som

inger oro på global nivå. I punkt 30.A.4 i det kapitlet hän­

visas det särskilt till att stärka politik och praxis för

exportkontroll.

(15)

Enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1540,

som antogs den 28 april 2004, ska alla stater vidta och

genomdriva kraftfulla åtgärder i syfte att införa inhemska

kontroller för att förhindra spridningen av kärnvapen och

kemiska och biologiska vapen samt bärare av dessa, inbe­

gripet genom att införa lämpliga kontroller av material

med koppling till dessa, och att de därför bland annat ska

införa kontroller av transitering och förmedling. Material

som är kopplade till dessa vapen är material, utrustning

och teknik som omfattas av tillämpliga multilaterala för­

drag och överenskommelser, eller som tas upp i nationella

kontrollförteckningar, och som kan användas för att

utforma, utveckla, producera eller använda kärnvapen och

kemiska och biologiska vapen samt bärare av dessa.

(16)

Denna förordning omfattar produkter som endast passe­

rar genom gemenskapens territorium, dvs. sådan produk­

ter som inte hänförs till någon annan godkänd

tullbehandling eller användning än förfarandet för extern

transitering eller som endast placeras i en frizon eller ett

frilager och för vilka inga uppgifter behöver noteras i en

godkänd lagerbokföring. Det bör därför fastställas en möj­

lighet för medlemsstaternas myndigheter att från fall till

fall förbjuda transitering av icke-gemenskapsprodukter

med dubbla användningsområden, om de har rimliga skäl

att på grundval av underrättelser eller andra källor miss­

tänka att produkterna helt eller delvis är eller kan vara

avsedda för spridning av massförstörelsevapen eller bärare

av dessa.

(17)

Det bör också införas kontroller av tillhandahållandet av

förmedlingstjänster när förmedlaren har informerats av de

behöriga nationella myndigheterna eller har kännedom om

att dessa tjänster kan leda till produktion eller leverans av

massförstörelsevapen i ett tredjeland.

(18)

Det är önskvärt att enhetlig och konsekvent tillämpning av

kontrollerna uppnås i hela EU, för att kunna främja säker­

heten i EU och internationellt samt för att få lika villkor för

exportörerna i EU. Det är därför lämpligt att, i enlighet

med rekommendationerna i handlingsplanen från Thessa­

loniki och uppmaningarna i EU:s strategi mot massförstö­

relsevapen, öka omfattningen av samråden mellan

medlemsstaterna innan ett exporttillstånd beviljas. En av

fördelarna med detta tillvägagångssätt skulle till exempel

vara en garanti för att en medlemsstats väsentliga säker­

hetsintressen inte hotas av export från en annan medlems­

stat. Större konvergens när det gäller villkoren för

genomförandet av nationella kontroller av produkter med

dubbla användningsområden som inte förtecknas i denna

förordning och harmonisering av villkoren för användning

av de olika typer av tillstånd som får beviljas enligt denna

förordning, skulle medföra en mer enhetlig och konse­

kvent tillämpning av kontrollerna. En förbättring av defi­

nitionen av immateriella överföringar av teknik, så att den

även omfattar tillgängliggörande av teknik som är under­

kastad kontroll till personer som befinner sig utanför EU,

skulle bidra till insatserna för att främja säkerheten. Ytter­

ligare anpassning av bestämmelserna om utbyte av känslig

information mellan medlemsstaterna till bestämmelserna i

internationella exportkontrollsystem, särskilt genom att

möjligheten att införa säkra elektroniska system för utbyte

av information mellan medlemsstaterna föreskrivs, skulle

också bidra till detta.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

131

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/3

(19)

Varje medlemsstat bör själv fastställa tillämpliga effektiva,

proportionella och avskräckande påföljder vid överträdel­

ser av bestämmelserna i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Genom denna förordning upprättas en gemenskapsordning för

kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av

produkter med dubbla användningsområden.

Artikel 2

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. produkter med dubbla användningsområden: produkter, inbegri­

pet programvara och teknik, som kan användas för både

civila och militära ändamål, samt alla varor som kan använ­

das både för icke-explosiva ändamål och för att på något sätt

bidra vid tillverkning av kärnvapen eller andra

kärnladdningar.

2. export: ska innebära

i) ett exportförfarande i den mening som avses i arti­

kel 161 i förordning (EEG) nr 2913/92 (gemenskapens

tullkodex),

ii) återexport i den mening som avses i artikel 182 i gemen­

skapens tullkodex, med undantag för produkter som

transiteras och

iii) överföring av programvara eller teknik med hjälp av

elektroniska medier, inklusive telefax, telefon, e-post

eller andra elektroniska medel, till en destination utan­

för Europeiska gemenskapen; detta inbegriper att pro­

gramvaran och tekniken görs tillgänglig i elektronisk

form till juridiska och fysiska personer och partnerskap

utanför gemenskapen. Export omfattar också muntlig

överföring av teknik när tekniken beskrivs i telefon.

3. exportör: varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap

i) på vars vägnar en exportdeklaration upprättas, dvs. den

person som vid tidpunkten för deklarationens godkän­

nande har ett avtal med mottagaren i tredjeland och som

har befogenhet att besluta om att föra ut produkten ur

gemenskapens tullområde. Om inget exportavtal har

ingåtts eller om kontraktsinnehavaren inte agerar för

egen räkning ska exportören vara den person som har

befogenheten att besluta om att föra ut produkten ur

gemenskapens tullområde,

ii) som beslutar att överföra eller göra tillgänglig program­

vara eller teknik med hjälp av elektroniska medier inklu­

sive telefax, telefon, e-post eller andra elektroniska medel

till en destination utanför gemenskapen.

När förfoganderätten över produkterna med dubbla använd­

ningsområden innehas av en person som är etablerad utan­

för gemenskapen enligt det avtal på vilket exporten grundas,

ska den avtalsslutande part som är etablerad i gemenskapen

anses vara exportör.

4. exportdeklaration: den handling genom vilken en person i före­

skriven form och på föreskrivet sätt begär att få hänföra pro­

dukter med dubbla användningsområden till ett

exportförfarande.

5. förmedlingstjänster:

— förhandling eller organisering av transaktioner för

inköp, försäljning eller leverans av produkter med

dubbla användningsområden från ett tredjeland till

något annat tredjeland, eller

— försäljning eller inköp av produkter med dubbla använd­

ningsområden som befinner sig i tredjeländer för över­

föring till något annat tredjeland.

I denna förordning undantas endast tillhandahållande av

stödtjänster från denna definition. Med stödtjänster avses

transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring

samt allmän reklam eller säljfrämjande åtgärder.

6. förmedlare: varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap

som är bosatt eller etablerat i en medlemsstat i Europeiska

gemenskapen och som tillhandahåller tjänster verksamhet

som definieras i punkt 5 från till ett tredjelands territorium.

7. transitering: transport av icke-gemenskapsprodukter med

dubbla användningsområden som förs in i och passerar

genom gemenskapens tullområde för leverans till en destina­

tion utanför gemenskapen.

8. individuellt exporttillstånd: ett tillstånd som beviljas en bestämd

exportör för en slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland

och som omfattar en eller flera produkter med dubbla

användningsområden.

9. gemenskapens generella exporttillstånd: ett exporttillstånd för

export till vissa destinationsländer som är tillgängligt för alla

exportörer som uppfyller villkoren för användning av detta

tillstånd enligt bilaga II.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

132

L 134/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

10. globalt exporttillstånd: ett tillstånd som beviljas en bestämd

exportör för en typ eller kategori av produkt med dubbla

användningsområden och som kan gälla export till en eller

flera angivna slutanvändare och/eller i ett eller flera angivna

tredjeländer.

11. nationellt generellt exporttillstånd: ett export tillstånd som bevil­

jas i enlighet med artikel 9.2 och definieras genom nationell

lagstiftning i enlighet med artikel 9 i denna förordning och

bilaga IIIc till denna förordning.

12. Europeiska unionens tullområde: det område som avses i arti­

kel 3 i gemenskapens tullkodex.

13. icke-gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden: pro­

dukter som har status som icke-gemenskapsvaror i den

mening som avses i artikel 4.8 i gemenskapens tullkodex.

KAPITEL II

RÄCKVIDD

Artikel 3

1.

Tillstånd ska krävas för export av de produkter med dubbla

användningsområden som förtecknas i bilaga I.

2.

I enlighet med artikel 4 eller 8 kan det även krävas tillstånd

för export till alla eller vissa destinationer av vissa produkter med

dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I.

Artikel 4

1.

Tillstånd ska krävas för export av produkter med dubbla

användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportö­

ren har informerats av de behöriga myndigheterna i den med­

lemsstat där han är etablerad om att produkterna i fråga helt eller

delvis är eller kan vara avsedda för användning i samband med

utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detek­

tion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska

vapen eller kärnvapen eller andra kärnladdningar, eller utveckling,

produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att

bära sådana vapen.

2.

Tillstånd ska också krävas för export av produkter med

dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om

landet som köper dem eller bestämmelselandet är föremål för ett

vapenembargo som har beslutats i en gemensam ståndpunkt eller

en gemensam åtgärd som har antagits av rådet eller genom ett

beslut av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) eller ett vapenembargo som har beslutats i en bindande

resolution från Förenta nationernas säkerhetsråd och om expor­

tören har informerats av de myndigheter som avses i punkt 1 om

att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda

för militär slutanvändning. I denna punkt avses med militär

slutanvändning

a) införlivande med militära produkter som ingår i medlemssta­

ternas militära förteckning,

b) användning av tillverknings-, provnings- eller analysutrust­

ning och komponenter till sådan utrustning för att utveckla,

tillverka eller underhålla militära produkter som ingår i ovan

nämnda förteckning,

c) användning av icke-färdigtillverkade produkter i en anlägg­

ning för att tillverka militära produkter som ingår i ovan

nämnda förteckning.

3.

Tillstånd ska också krävas för export av produkter med

dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om

exportören har underrättats av de myndigheter som avses i

punkt 1 om att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan

vara avsedda att användas som delar av eller komponenter till

militära produkter som förtecknas i den nationella militära för­

teckningen och som har exporterats från medlemsstatens territo­

rium utan tillstånd eller i strid med ett tillstånd enligt

medlemsstatens nationella lagstiftning.

4.

Om en exportör känner till att de produkter med dubbla

användningsområden som han avser att exportera och som inte

förtecknas i bilaga I, helt eller delvis är avsedda för någon av de

användningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska han under­

rätta de myndigheter som avses i punkt 1, som ska besluta om det

är lämpligt att kräva tillstånd för exporten.

5.

En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning

om tillståndskrav för export av produkter med dubbla använd­

ningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har

anledning att misstänka att produkterna är eller kan tänkas vara,

i sin helhet eller delvis, avsedda för någon av de användningar

som anges i punkt 1.

6.

En medlemsstat som enligt punkterna 1–5 beslutar att

export av en produkt med dubbla användningsområden som inte

förtecknas i bilaga I ska omfattas av ett tillståndskrav ska vid

behov informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

De övriga medlemsstaterna ska på vederbörligt sätt beakta denna

information och ska informera sina tullförvaltningar och andra

relevanta nationella myndigheter.

7.

Bestämmelserna i artikel 13.1, 13.2 och 13.5–13.7 ska gälla

för fall som rör produkter med dubbla användningsområden som

inte förtecknas i bilaga I.

8.

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas rätt

att vidta nationella åtgärder enligt artikel 11 i förordning (EEG)

nr 2603/69.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

133

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/5

Artikel 5

1.

Tillstånd ska krävas för förmedlingstjänster som avser pro­

dukter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I

om förmedlaren har informerats av de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat där han är bosatt eller etablerad om att produk­

terna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för någon

av de användningar som anges i artikel 4.1. Om en förmedlare

känner till att de produkter med dubbla användningsområden

som förtecknas i bilaga I, för vilka han planerar förmedlingstjäns­

ter, helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som

anges i artikel 4.1, ska han underrätta de behöriga myndigheterna

som ska fatta beslut om huruvida det är lämpligt att dessa förmed­

lingstjänster omfattas av tillstånd.

2.

En medlemsstat får utvidga tillämpningen av punkt 1 till

produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i

förteckningen för användningar som anges i artikel 4.1 samt till

produkter med dubbla användningsområden för militära slutan­

vändningar och bestämmelseländer som anges i artikel 4.2.

3.

En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning

om tillståndskrav för förmedling av produkter med dubbla

användningsområden, om förmedlaren har anledning att miss­

tänka att produkterna är eller kan vara avsedda för någon av de

användningar som anges i artikel 4.1.

4.

Bestämmelserna i artikel 8.2, 8.3 och 8.4 ska tillämpas på

de nationella åtgärder som avses i punkterna 2 och 3 i denna

artikel.

Artikel 6

1.

Transitering av icke-gemenskapsprodukter med dubbla

användningsområden som förtecknas i bilaga I får förbjudas av de

behöriga myndigheterna i den medlemsstat där transiteringen

äger rum, om produkterna helt eller delvis är eller kan vara

avsedda för användningar som anges i artikel 4.1. När medlems­

staterna fattar beslut om ett sådant förbud, ska de beakta de skyl­

digheter och åtaganden som de har godkänt som parter i

internationella fördrag, eller som medlemmar i internationella

icke-spridningssystem.

2.

Innan beslut fattas om huruvida en transitering ska förbju­

das får en medlemsstat föreskriva att de behöriga myndigheterna

i enskilda fall får införa tillståndskrav för den specifika transite­

ringen av produkter med dubbla användningsområden som för­

tecknas i bilaga I, om produkterna helt eller delvis är eller kan vara

avsedda för användningar som anges i artikel 4.1.

3.

En medlemsstat får utvidga tillämpningen av punkt 1 till

produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i

förteckningen, för användningar som anges i artikel 4.1 och till

produkter med dubbla användningsområden för militära slutan­

vändningar och bestämmelseländer som anges i artikel 4.2.

4.

Bestämmelserna i artikel 8.2, 8.3 och 8.4 ska tillämpas på

sådana nationella åtgärder som avses i punkterna 2 och 3 i denna

artikel.

Artikel 7

Denna förordning är inte tillämplig på tillhandahållande av tjäns­

ter eller överföring av teknik om tillhandahållandet eller överfö­

ringen förutsätter att personer förflyttar sig över gränser mellan

länder.

Artikel 8

1.

En medlemsstat får med hänsyn till den allmänna säkerhe­

ten eller till de mänskliga rättigheterna förbjuda eller kräva till­

stånd för export av produkter med dubbla användningsområden

som inte förtecknas i bilaga I.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla varje åtgärd

som vidtagits enligt punkt 1 omedelbart efter det att den vidtagits

och ange de exakta skälen till åtgärden.

3.

Medlemsstaterna ska också till kommissionen omedelbart

anmäla varje ändring av åtgärder som vidtagits enligt punkt 1.

4.

Kommissionen ska offentliggöra de åtgärder som anmälts

till den enligt punkterna 2 och 3 i C-serien av Europeiska unionens

officiella tidning.

KAPITEL III

EXPORTTILLSTÅND OCH TILLSTÅND FÖR

FÖRMEDLINGSTJÄNSTER

Artikel 9

1.

Gemenskapens generella exporttillstånd för viss export

enligt bilaga II inrättas genom denna förordning.

2.

För all annan export som kräver tillstånd enligt denna för­

ordning ska ett sådant tillstånd beviljas av de behöriga myndig­

heterna i den medlemsstat där exportören är etablerad. Med

förbehåll för begränsningen i punkt 4 kan tillståndet vara ett indi­

viduellt, ett globalt eller ett generellt tillstånd.

Alla tillstånd ska gälla i hela gemenskapen.

Exportörerna ska förse de behöriga myndigheterna med all rele­

vant information som krävs för deras ansökningar om individu­

ellt och globalt exporttillstånd, så att de nationella behöriga

myndigheterna får fullständig information, särskilt om slutanvän­

daren, bestämmelselandet och den exporterade produktens slut­

användning. Tillståndet får vid behov omfattas av krav på

slutanvändarintyg.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

134

L 134/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

3.

Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella

eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlig­

het med nationell lagstiftning eller praxis.

4.

Nationella generella exporttillstånd ska

a) inte omfatta produkter som förtecknas i del 2 i bilaga II,

b) definieras i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. De

får användas av alla exportörer som är etablerade eller bosatta

i den medlemsstat som utfärdar dessa tillstånd, om de upp­

fyller de krav som fastställs i denna förordning och i den

kompletterande nationella lagstiftningen. De ska utfärdas i

enlighet med vad som anges i bilaga IIIc. De ska utfärdas i

enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen alla

nationella generella exporttillstånd som utfärdas eller ändras.

Kommissionen ska offentliggöra dessa meddelanden i

C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

c) inte användas om exportören har informerats av sina myn­

digheter att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan

vara avsedda för sådan användning som avses i artikel 4.1

och 4.3 eller i artikel 4.2 i ett land som är föremål för ett

vapenembargo i enlighet med en gemensam ståndpunkt eller

gemensam åtgärd som antagits av rådet eller ett beslut av

OSSE eller ett vapenembargo som införts genom en bindande

resolution från Förenta nationernas säkerhetsråd eller om

exportören känner till att produkterna är avsedda för ovan

nämnda användning.

5.

Medlemsstaterna ska i sin respektive nationella lagstiftning

behålla eller införa möjligheten att bevilja ett globalt

exporttillstånd.

6.

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med en förteck­

ning över de myndigheter som har befogenhet att

a) bevilja exporttillstånd för produkter med dubbla

användningsområden,

b) besluta om att förbjuda transitering av icke-

gemenskapsprodukter med dubbla användningsområden i

enlighet med denna förordning,

Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över dessa myn­

digheter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 10

1.

Tillstånd för förmedlingstjänster i enlighet med denna för­

ordning ska beviljas av de behöriga myndigheterna i den med­

lemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad. Dessa tillstånd

ska beviljas för en bestämd kvantitet specifika produkter som flyt­

tas mellan två eller flera tredjeländer. Var produkterna befinner sig

i ursprungstredjelandet, slutanvändaren och dennes exakta belä­

genhet ska anges tydligt. Tillstånden ska vara giltiga i hela Euro­

peiska gemenskapen.

2.

Förmedlarna ska förse de behöriga myndigheterna med all

relevant information som krävs för ansökan om tillstånd för för­

medlingstjänster i enlighet med denna förordning, särskilt upp­

gifter om var produkterna med dubbla användningsområden

befinner sig i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av pro­

dukterna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter

som är involverade i transaktionen, bestämmelsetredjelandet, slut­

användaren i det landet och exakt var denne befinner sig.

3.

Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om tillstånd för

förmedlingstjänster inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet

med nationell lagstiftning eller praxis.

4.

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med en förteck­

ning över de myndigheter som bemyndigats att bevilja tillstånd

för förmedlingstjänster i enlighet med denna förordning. Kom­

missionen ska offentliggöra förteckningen över dessa myndighe­

ter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 11

1.

Om produkter med dubbla användningsområden, för vilka

en ansökan om individuellt tillstånd har lämnats in för export till

en destination som inte förtecknas i bilaga II eller till alla destina­

tioner när det är fråga om de produkter med dubbla användnings­

områden som förtecknas i bilaga IV, befinner sig i eller kommer

att befinna sig i en eller flera medlemsstater andra än den där

ansökan har lämnats in, ska detta anges i ansökan. De behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där ansökan om tillstånd har

lämnats in ska omedelbart samråda med de behöriga myndighe­

terna i den eller de berörda medlemsstaterna och förse dem med

relevant information. Den eller de medlemsstater som konsulte­

ras ska inom tio arbetsdagar framföra eventuella invändningar

mot beviljandet av ett sådant tillstånd, vilka ska vara bindande för

den medlemsstat där ansökan har lämnats in.

Om inga invändningar har tagits emot inom tio arbetsdagar ska

den eller de konsulterade medlemsstaterna anses inte ha några

invändningar.

I undantagsfall får varje konsulterad medlemsstat begära en för­

längning av tiodagarsperioden. En sådan förlängning får emeller­

tid inte överskrida 30 arbetsdagar.

2.

Om en export kan strida mot en medlemsstats grundläg­

gande säkerhetsintressen, får den staten begära att en annan med­

lemsstat inte beviljar ett exporttillstånd eller, om tillstånd redan

har beviljats, att det återkallas, tillfälligt upphävs eller ändras. Den

medlemsstat som tar emot en sådan begäran ska omedelbart

inleda samråd av icke-bindande natur med den begärande med­

lemsstaten, vilket ska avslutas inom tio arbetsdagar. Om den

anmodade medlemsstaten beslutar att bevilja tillstånd ska den

anmäla detta till kommissionen och övriga medlemsstater med

hjälp av det elektroniska system som nämns i artikel 13.6.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

135

(1)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/7

Artikel 12

1.

Vid beslut om beviljande av ett individuellt eller globalt

exporttillstånd eller beviljande av tillstånd till förmedlingstjänster

enligt denna förordning ska medlemsstaterna beakta alla relevanta

aspekter inbegripet

a) de förpliktelser och åtaganden de har accepterat i egenskap

av medlemmar i de relevanta internationella icke-

spridningssystemen och överenskommelserna om export­

kontroll eller genom ratificeringen av relevanta

internationella fördrag,

b) sina förpliktelser enligt de sanktioner som införts genom en

gemensam ståndpunkt eller gemensam åtgärd som antagits

av rådet eller genom ett beslut av OSSE eller genom en bin­

dande resolution från FN:s säkerhetsråd,

c) nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter, inbegri­

pet

de

som

täcks

av

rådets

gemensamma

ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om

fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export

av militär teknik och krigsmateriel

(1) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.

,

d) den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2.

När medlemsstaterna bedömer en ansökan om ett globalt

exporttillstånd ska de utöver kriterierna i punkt 1även beakta

huruvida exportören tillämpar proportionella och tillräckliga

åtgärder och förfaranden i syfte att se till att bestämmelserna och

målen i denna förordning och de krav och villkor som gäller för

tillståndet iakttas.

Artikel 13

1.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får i enlig­

het med denna förordning vägra att bevilja exporttillstånd och får

återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd som de

en gång har beviljat. När de vägrar, återkallar, tillfälligt upphäver

eller avsevärt begränsar ett export tillstånd eller när de har beslu­

tat att avsedd export inte ska tillåtas, ska de behöriga myndighe­

terna anmäla detta till de övriga medlemsstaternas behöriga

myndigheter och kommissionen och delge dem relevant informa­

tion. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillfälligt

har upphävt ett exporttillstånd ska den slutliga bedömningen

överlämnas till medlemsstaterna och kommissionen när perioden

för det tillfälliga upphävandet löper ut.

2.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska se över

avslag på tillstånd som anmälts enligt punkt 1 inom tre år efter

det att de har anmälts och återkalla, ändra eller förlänga dem. De

behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska så snart som möj­

ligt anmäla resultatet av översynen till de behöriga myndigheterna

i de övriga medlemsstaterna och till kommissionen. Avslag som

inte återkallas ska fortsätta att gälla.

3.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska utan

dröjsmål till medlemsstaterna och kommissionen anmäla beslut

om att förbjuda en transitering av produkter med dubbla använd­

ningsområden som förtecknas i bilaga I, vilket fattats i enlighet

med artikel 6. Dessa anmälningar ska innehålla all relevant infor­

mation, inbegripet produktens klassificering, dess tekniska para­

metrar, bestämmelseland och slutanvändare.

4.

Punkterna 1 och 2 ska också tillämpas på tillstånd till

förmedlingstjänster.

5.

Innan en behörig myndighet i en medlemsstat, som fattar

beslut i enlighet med denna förordning, beviljar ett tillstånd för

export eller förmedlingstjänster eller beslutar om en transitering,

ska de undersöka alla giltiga beslut om avslag eller beslut om att

förbjuda en transitering av produkter med dubbla användnings­

områden som förtecknas i bilaga I, vilka fattats i enlighet med

denna förordning, för att ta reda på om ett tillstånd eller en transi­

tering har avslagits av de behöriga myndigheterna i en eller flera

medlemsstater för en i allt väsentligt identisk transaktion (vilket

innebär en produkt med i allt väsentligt identiska parametrar eller

tekniska egenskaper för samma slutanvändare eller mottagare).

Den ska först samråda med de behöriga myndigheterna i den eller

de medlemsstater som utfärdade dessa avslag eller beslut om att

förbjuda transitering enligt punkterna 1 och 3. Om den behöriga

myndigheten i medlemsstaten efter dessa samråd beslutar att

bevilja ett tillstånd eller tillåta en transitering, ska den meddela de

behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och kom­

missionen och lämna all relevant information för att förklara

beslutet.

6.

Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras

via säkra elektroniska medel, inbegripet ett säkert system som får

upprättas i enlighet med artikel 19.4.

7.

All information som utbyts i enlighet med bestämmelserna

i denna artikel ska överensstämma med bestämmelserna i arti­

kel 19.3, 19.4 och 19.6 om informationens konfidentiella

karaktär.

Artikel 14

1.

Alla individuella och globala exporttillstånd och tillstånd för

förmedlingstjänster ska utfärdas skriftligen eller via elektroniska

medel på formulär som minst innehåller alla de uppgifter och i

den ordning som anges i förlagorna i bilagorna IIIa och IIIb.

2.

På exportörernas begäran ska globala exporttillstånd som

innehåller kvantitativa begränsningar delas upp.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

136

L 134/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

KAPITEL IV

UPPDATERING AV FÖRTECKNINGEN ÖVER PRODUKTER

MED DUBBLA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN

Artikel 15

1.

Förteckningen över produkter med dubbla användningsom­

råden i bilaga I ska uppdateras i enlighet med de relevanta skyl­

digheter och åtaganden samt ändringar av dessa som

medlemsstaterna har godtagit som medlemmar i de internatio­

nella icke-spridningssystemen och överenskommelserna om

exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internatio­

nella fördrag.

2.

Bilaga IV, som är en underavdelning av bilaga I, ska uppda­

teras med beaktande av artikel 30 i fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen, dvs. medlemsstaternas intressen i fråga

om allmän ordning och allmän säkerhet.

KAPITEL V

TULLFÖRFARANDEN

Artikel 16

1.

Vid fullgörandet av formaliteterna för export av produkter

med dubbla användningsområden vid det tullkontor som ansva­

rar för handläggningen av exportdeklarationen ska exportören

framlägga bevis för att nödvändigt exporttillstånd har erhållits.

2.

Exportören får anmodas att av varje dokument som fram­

läggs som bevis tillhandahålla en översättning till ett officiellt

språk i den medlemsstat där exportdeklarationen uppvisas.

3.

En medlemsstat får även, utan att det påverkar befogenhe­

ter som den tilldelats i kraft av och i enlighet med gemenskapens

tullkodex, för en period som inte överstiger de perioder som avses

i punkt 4 avbryta förfarandet för export från dess territorium eller,

vid behov, på annat sätt förhindra att de produkter med dubbla

användningsområden som förtecknas i bilaga I och som omfattas

av ett giltigt exporttillstånd lämnar gemenskapen via dess territo­

rium, om den har anledning att misstänka att

a) relevant information inte beaktades när tillståndet beviljades,

eller

b) omständigheterna har ändrats väsentligt sedan tillståndet

beviljades.

4.

I det fall som avses i punkt 3 ska de behöriga myndigheterna

i den medlemsstat som beviljade exporttillståndet omedelbart

konsulteras så att de kan vidta åtgärder enligt artikel 13.1. Om

sådana behöriga myndigheter beslutar att låta tillståndet fortsätta

att gälla ska de svara inom tio arbetsdagar, som på deras begäran

kan förlängas till 30 arbetsdagar under särskilda omständigheter.

I sådant fall eller om svar inte erhålls inom tio eller trettio dagar

ska produkterna med dubbla användningsområden omedelbart

frigöras. Den medlemsstat som beviljade tillståndet ska meddela

de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 17

1.

Medlemsstaterna får besluta att tullformaliteterna för export

av produkter med dubbla användningsområden endast får fullgö­

ras vid tullkontor som bemyndigats för detta ändamål.

2.

De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges i

punkt 1 ska informera kommissionen om de tullkontor som

bemyndigats. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter i

C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Bestämmelserna i artikel 843 samt 912a–912g i förordning (EEG)

nr 2454/93 ska tillämpas på de restriktioner som gäller för export,

återexport och utförsel från tullområdet av produkter med dubbla

användningsområden för vilka exporttillstånd krävs enligt denna

förordning.

KAPITEL VI

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 19

1.

I samarbete med kommissionen ska medlemsstaterna vidta

alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och

informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna, särskilt

för att undanröja risken för att eventuella skillnader vid tillämp­

ningen av exportkontroller av produkter med dubbla använd­

ningsområden leder till omläggning av handeln, vilket skulle

kunna skapa svårigheter för en eller flera medlemsstater.

2.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att

upprätta ett direkt samarbete och informationsutbyte mellan de

behöriga myndigheterna, i syfte att öka effektiviteten av gemen­

skapsordningen för kontroll av export. Denna information får

omfatta

a) uppgifter om exportörer som genom nationella sanktioner

fråntagits rätten att använda nationella generella exporttill­

stånd eller gemenskapens generella exporttillstånd,

b) uppgifter om känsliga slutanvändare, om aktörer som deltar

i misstänkt upphandlingsverksamhet och, om sådana uppgif­

ter är tillgängliga, om transportvägar.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

137

(1)

(2)

(3)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/9

3.

Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om

ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myn­

digheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för

att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslag­

stiftningen

(1) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

, särskilt bestämmelserna om uppgifters konfidenti­

ella karaktär, ska gälla i tillämpliga delar utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 23 i den här förordningen.

4.

Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte mel­

lan medlemsstaterna, och i tillämpliga fall kommissionen, får

upprättas av kommissionen i samråd med den samordningsgrupp

för produkter med dubbla användningsområden som inrättats

enligt artikel 23.

5.

De medlemsstater där exportörerna och förmedlarna är

bosatta eller etablerade, ska ansvara för att tillhandahålla vägled­

ning till dessa. Kommissionen och rådet får också tillhandahålla

vägledning och/eller rekommendationer om bästa praxis för de

frågor som avses i denna förordning.

6.

Behandlingen av personuppgifter ska genomföras i enlighet

med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv

95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda perso­

ner med avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter

(2) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

och Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om

skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen­

skapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörlig­

heten för sådana uppgifter

(3) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

.

KAPITEL VII

KONTROLLÅTGÄRDER

Artikel 20

1.

Exportörer av produkter med dubbla användningsområden

ska föra detaljerade register eller förteckningar över sin export i

enlighet med gällande nationell lagstiftning eller praxis i respek­

tive medlemsstat. Sådana register eller förteckningar ska särskilt

innefatta kommersiella dokument såsom fakturor, godsspecifika­

tioner och transportdokument och andra leveransdokument som

är tillräckligt detaljerade för att man ska kunna utläsa

a) beskrivningen

av

produkterna

med

dubbla

användningsområden,

b) kvantiteten produkter med dubbla användningsområden,

c) exportörens respektive mottagarens namn och adress,

d) slutanvändning och slutanvändare av produkterna med

dubbla användningsområden, om detta är känt.

2.

I enlighet med gällande nationell lagstiftning eller praxis i

respektive medlemsstat ska förmedlare föra register eller förteck­

ningar över förmedlingstjänster som ligger inom tillämpningsom­

rådet för artikel 5, så att de på begäran kan styrka beskrivningen

av de varor med dubbla användningsområden som varit föremål

för förmedlingstjänster, under vilken period produkterna varit

föremål för sådana tjänster, deras bestämmelseort och vilka län­

der som är berörda av de förmedlingstjänsterna.

3.

De register eller förteckningar och dokument som avses i

punkterna 1 och 2 ska bevaras i minst tre år från utgången av det

kalenderår under vilket exporten ägde rum eller förmedlingstjäns­

terna tillhandahölls. De ska på begäran framläggas för de behö­

riga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad

eller där förmedlaren är etablerad eller bosatt.

Artikel 21

För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning ska

varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

göra det möjligt för dess behöriga myndigheter att

a) inhämta information om varje order eller transaktion som

inbegriper produkter med dubbla användningsområden,

b) fastställa att exportkontrollåtgärderna tillämpas korrekt, vil­

ket särskilt får inbegripa rätt till tillträde till lokaler som till­

hör personer som berörs av en exporttransaktion eller

förmedlare som tillhandahåller förmedlingstjänster under de

omständigheter som anges i artikel 5.

KAPITEL VIII

ÖVRIGA BESTÄMMELSER OCH INTERNATIONELLT

SAMARBETE

Artikel 22

1.

Tillstånd ska krävas för överföring inom gemenskapen av de

produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i

bilaga IV. Produkter som förtecknas i del 2 av bilaga IV får inte

omfattas av ett generellt tillstånd.

2.

En medlemsstat får föreskriva ett tillståndskrav för överfö­

ring av andra produkter med dubbla användningsområden från

sitt territorium till en annan medlemsstat i sådana fall då vid tid­

punkten för överföringen

— operatören vet att de berörda produkternas slutdestination är

belägen utanför gemenskapen,

— det i den medlemsstat från vilken produkterna ska överföras

krävs tillstånd i enlighet med artiklarna 3, 4 eller 8 för export

av dessa produkter till den slutdestinationen och sådan export

direkt från medlemsstatens territorium inte har tillåtits

genom ett generellt tillstånd eller ett globalt tillstånd,

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

138

L 134/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

— produkterna inte ska genomgå någon behandling eller bear­

betning enligt definitionen i artikel 24 i gemenskapens tull­

kodex i den medlemsstat till vilken de ska överföras.

3.

Ansökan om tillstånd för överföring ska lämnas in i den

medlemsstat från vilken produkterna med dubbla användnings­

områden ska överföras.

4.

I sådana fall då den därpå följande exporten av produkter

med dubbla användningsområden redan har godkänts av den

medlemsstat från vilken produkterna ska överföras, genom de

samrådsförfaranden som avses i artikel 11, ska tillstånd för över­

föring omedelbart utfärdas till aktören, om inte omständigheterna

har förändrats väsentligt.

5.

En medlemsstat som antar en lagstiftning som föreskriver

ett sådant krav ska informera kommissionen och de övriga med­

lemsstaterna om de åtgärder den har vidtagit. Kommissionen ska

offentliggöra denna information i C-serien av Europeiska unionens

officiella tidning.

6.

De åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 får inte innebära

kontroller vid gemenskapens inre gränser, utan endast kontroller

som utförs som en del av de normala kontrollförfaranden som til­

lämpas på ett icke-diskriminerande sätt inom hela gemenskapens

territorium.

7.

Tillämpningen av de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2

får aldrig leda till att överföring från en medlemsstat till en annan

underkastas mer restriktiva villkor än export av samma produk­

ter till tredjeländer.

8.

Dokument och underlag rörande överföringar inom gemen­

skapen av de produkter med dubbla användningsområden som

förtecknas i bilaga I ska arkiveras i minst tre år från utgången av

det kalenderår då överföringen utfördes och ska på begäran upp­

visas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat från vil­

ken dessa produkter överfördes.

9.

En medlemsstat får, för varje överföring inom gemenskapen

från den medlemsstaten av produkter som förtecknas i bilaga I,

kategori 5, del 2, men som inte finns förtecknade i bilaga IV,

genom nationell lagstiftning kräva att ytterligare uppgifter om

dessa produkter ska tillhandahållas behöriga myndigheter i den

medlemsstaten.

10.

I de relevanta kommersiella dokument som avser överfö­

ring inom gemenskapen av produkter med dubbla användnings­

områden som förtecknas i bilaga I ska det tydligt anges att

produkterna omfattas av kontroll vid export från gemenskapen.

Relevanta kommersiella dokument ska särskilt omfatta alla för­

säljningskontrakt, orderbekräftelser, fakturor eller leveransavier.

Artikel 23

1.

En samordningsgrupp för produkter med dubbla använd­

ningsområden, med en företrädare för kommissionen som ord­

förande ska inrättas. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till

samordningsgruppen.

Gruppen ska granska alla frågor som avser tillämpningen av

denna förordning, vilka kan tas upp antingen av ordföranden eller

av en medlemsstats företrädare.

2.

Ordföranden för samordningsgruppen för produkter med

dubbla användningsområden eller samordningsgruppen ska, när

den anser det nödvändigt, konsultera de exportörer, förmedlare

och andra relevanta aktörer som berörs av denna förordning.

Artikel 24

Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa

en korrekt tillämpning av samtliga bestämmelser i denna förord­

ning. Den ska särskilt fastställa påföljder vid överträdelser av

bestämmelserna i denna förordning eller av de bestämmelser som

antas för dess tillämpning. Dessa sanktioner ska vara effektiva,

proportionella och avskräckande.

Artikel 25

Varje medlemsstat ska informera kommissionen om de lagar och

andra författningar som antas för genomförandet av denna för­

ordning, inbegripet de åtgärder som avses i artikel 24. Kommis­

sionen ska vidarebefordra dessa uppgifter till övriga

medlemsstater.

Vart tredje år ska kommissionen se över tillämpningen av den här

förordningen och lägga fram en rapport till Europaparlamentet

och rådet om tillämpningen, vilken kan innehålla ändringsförslag.

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla relevanta upp­

gifter som den behöver för att utarbeta denna rapport.

Artikel 26

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av

— artikel 296 i fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen,

— fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi-

gemenskapen.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

139

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/11

Artikel 27

Förordning (EG) nr 1334/2000 ska upphöra att gälla med verkan

från den 27 augusti 2009.

De ansökningar om exporttillstånd som lämnas in före den

27 augusti 2009 ska dock fortsätta att omfattas av de relevanta

bestämmelserna i förordning (EG) nr 1334/2000.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hän­

visningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jäm­

förelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 28

Denna förordning träder i kraft 90 dagar efter det att den har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 maj 2009.

På rådets vägnar

M. KALOUSEK

Ordförande

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

140

L 134/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

BILAGA I

Förteckning som det hänvisas till i artikel 3 i denna förordning

FÖRTECKNING ÖVER PRODUKTER MED DUBBLA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN

Med denna förteckning genomförs internationella överenskommelser om kontroll av produkter med dubbla användnings­

områden, bl.a. Wassenaar-arrangemanget, Missile Technology Control Regime (MTCR), Nuclear Suppliers’ Group (NSG), dvs.

gruppen av länder som levererar kärnmaterial, Australiengruppen och konventionen om kemiska vapen.

INNEHÅLL

Anmärkningar

Definitioner

Akronymer och förkortningar

Kategori 0

Kärnmaterial, anläggningar och utrustning

Kategori 1

Särskilda material och tillhörande utrustning

Kategori 2

Materialbearbetning

Kategori 3

Elektronik

Kategori 4

Datorer

Kategori 5

Telekommunikation och ″informationssäkerhet″

Kategori 6

Sensorer och lasrar

Kategori 7

Navigation och avionik

Kategori 8

Marint

Kategori 9

Rymd och framdrivning

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

141

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/13

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR TILL BILAGA I

1. För kontroll av varor som är konstruerade eller modifierade för militär användning, se relevant förteckning (relevanta

förteckningar) för kontroll av militära varor som upprätthålls av de enskilda medlemsstaterna. Hänvisningarna i denna

bilaga med anmärkningen ″SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN″ är till samma förteckning.

2. Syftet med kontrollerna i denna bilaga ska inte omintetgöras genom export av varor som inte är underställda kontroll

(inklusive anläggning) men som innehåller en eller flera beståndsdelar vilka är underställda kontroll, när den eller de

beståndsdelar som är underställda kontroll utgör huvudbeståndsdelen av varan och det är möjligt att avlägsna den och

använda den för andra ändamål.

Anm.: Vid bedömning huruvida en eller flera beståndsdelar ska betraktas som huvudbeståndsdel ska hänsyn tas till kvantitet, värde,

tekniskt kunnande samt andra omständigheter som är av betydelse för att bedöma huruvida en eller flera av de kontrolle­

rade beståndsdelarna är en huvudbeståndsdel av de varor som anskaffas.

3. Varor som anges i denna bilaga inbegriper både nya och begagnade varor.

ANMÄRKNING RÖRANDE KÄRNTEKNIK (Nuclear Technology Note – NTN)

(Denna anmärkning avser kategori 0, avsnitt E.)

″Teknik″ som har direkt samband med varor som finns upptagna under kategori 0 ska kontrolleras enligt bestämmelserna

för kategori 0.

″Teknik″ som ″erfordras″ för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av varor som omfattas av kontroll, omfattas av

kontroll även om den kan tillämpas på varor som inte omfattas av kontroll.

Godkännande av export av varor medger även export till samma slutanvändare av det minimum av ″teknik″ som erfordras

för installation, drift, underhåll och reparation av varan.

Kontroll av överföring av ″teknik″ gäller inte ″allmänt tillgänglig″ information eller ″vetenskaplig grundforskning″.

ALLMÄN ANMÄRKNING RÖRANDE TEKNIK (General Technology Note – GTN)

(Denna anmärkning avser kategorierna 1–9 i avsnitt E.)

Export av ″teknik″ som ″erfordras″ för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av varor som kontrolleras i katego­

rierna 1–9, kontrolleras i den ordning som föreskrivs i kategorierna 1–9.

″Teknik″ som ″erfordras″ för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av varor som omfattas av kontroll, omfattas av

kontroll även om den kan tillämpas på varor som inte omfattas av kontroll.

Kontrollen gäller inte sådan ″teknik″ som utgör ett nödvändigt minimum för installation, drift, underhåll (kontroll) och repa­

ration av varor som inte är underställda kontroll eller för vilka exporttillstånd har beviljats.

Anm.: Denna anmärkning medger inte export av ″teknik″ som omfattas av avsnitten 1E002.e, 1E002.f, 8E002.a och 8E002.b.

Kontroll av överföring av ″teknik″ gäller inte ″allmänt tillgänglig″ information, ″grundforskning″ eller det minimum av infor­

mation som behövs för patentansökningar.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

142

L 134/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

ALLMÄN ANMÄRKNING RÖRANDE PROGRAMVARA (General Software Note – GSN)

(Denna anmärkning har företräde framför bestämmelserna i kategorierna 0–9 i avsnitt D.)

Den ″programvara″ som beskrivs i kategorierna 0–9 omfattas inte av kontroll om den

a) i regel är tillgänglig för allmänheten genom att

1. den säljs från lager vid ett försäljningsställe i detaljistledet utan restriktioner

a) över disk,

b) via postorderförsäljning,

c) på elektronisk väg, eller

d) via telefonförsäljning, och

2. den kan installeras av användaren utan väsentlig medverkan av försäljaren, eller

Anm.: Punkt a i Allmän anmärkning rörande programvara tar inte bort kontrollen av ″programvara″ som omfattas av kategori 5

– del 2 (″Informationssäkerhet″).

b) är ″allmänt tillgänglig″.

REDAKTIONELL PRAXIS I EUROPEISKA UNIONENS OFFICIELLA TIDNING

I enlighet med bestämmelserna i punkt 101 på sidan 86 i Publikationshandboken (1997 års upplaga) ska, i texter som offent­

liggörs i Europeiska unionens officiella tidning

— kommatecken användas som decimaltecken,

— större tal skrivas i grupper om tre, med mellanrum.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

143

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/15

DEFINITION AV TERMER SOM ANVÄNDS I DENNA BILAGA

Definitioner av termer mellan ’enkla citattecken’ ges i en teknisk anm. till den berörda produkten.

Definitioner av termer mellan ″dubbla citationstecken″ är följande:

Anm.: Hänvisningar till kategorier ges inom parentes efter den definierade termen.

″Agens för kravallhantering″ (1) är ämnen som, när de används under förväntade förhållanden i samband med kravallhan­

tering, hos människor snabbt framkallar sensorisk irritation eller funktionsnedsättande fysiska effekter som försvinner efter

en kort period sedan exponeringen avbrutits.

Teknisk anm.:

Tårgas ingår i ″agens för kravallhantering″.

″Aktiva bildelement (pixel)″ (6 8). Aktiva bildelement är det minsta (ensamma) element i en halvledarmatris som har en foto­

elektrisk överföringsfunktion när den utsätts för ljusstrålning (elektromagnetisk strålning).

″Aktiva flygstyrsystem″ (7). Aktiva flygstyrsystem är system som verkar för att förhindra oönskade rörelser hos ″luftfartyg″

eller missiler genom att autonomt bearbeta utsignaler från flera sensorer och sedan åstadkomma nödvändiga förebyggande

kommandon för att utöva automatisk styrning.

″Alla tillgängliga kompensationer″ (2) innebär sedan hänsyn tagits till alla rimliga åtgärder som tillverkaren har till sitt för­

fogande för att minska alla systematiska felmarginaler för den särskilda modell av verktygsmaskin som avses.

″Allmänt tillgänglig″ (GTN NTN GSN). Här avses att en ″teknik″ eller ″programvara″ har gjorts allmänt tillgänglig utan res­

triktioner för dess vidare spridning. (Upphovsrättsliga inskränkningar innebär inte att ″teknik″ eller ″programvara″ inte är

″allmänt tillgänglig″.)

″Anpassad för användning i krig″ (1). Härmed avses alla modifikationer eller urval (såsom en annan renhet, hållbarhetstid,

virulens, spridningsegenskaper eller motståndskraft mot UV-strålning) som framtagits för att öka effektiviteten i fråga om

att döda människor och djur, skada utrustningar, skördar eller miljön.

″Användartillgänglig programmeringsmöjlighet″ (6) avser möjligheten för en användare att sätta in, modifiera eller ersätta

program på annat sätt än

a) en fysisk förändring i kopplingar eller tråddragningar, eller

b) inställning av funktionskontrollerna inklusive införandet av nya parametrar.

″Användning″ (GTN NTN Alla) avser drift, installation (inklusive installation på plats), underhåll (kontroll), reparation, över­

syn och renovering.

″APP″ (4) är detsamma som ″justerad topprestanda″.

″Asymmetrisk algoritm″ (5) är en krypteringsalgoritm där olika nycklar av matematisk typ används för kryptering och

dekryptering.

Anm.: Ett vanligt användningsområde för ″asymmetriska algoritmer″ är nyckelhantering.

″Automatisk målsökning″ (6). Härmed avses en processteknik som automatiskt bestämmer och som utmatning lämnar ett

extrapolerat värde av målets mest sannolika position i realtid.

″Avstämbar″ (6) är en lasers förmåga att producera en kontinuerlig utgångssignal vid alla våglängder över ett område av flera

laserövergångar. En linjevalbar laser kan producera diskreta våglängder inom en laserövergång och betraktas icke som

″avstämbar″.

″Axialkast″ (camming) (2) är huvudspindelns axiella kast under ett varv mätt i ett plan vinkelrätt mot spindelns fästdorn, i en

punkt nära fästdornets periferi. (Referens ISO 230/1 1986 punkt 5.63.)

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

144

L 134/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Bandspridningsteknik″ (5). Med bandspridningsteknik avses teknik där innehållet i en relativt smal kommunikationskanal

sprids ut över ett mycket bredare frekvensspektrum.

″Beräkningselement″ (″CE″) (Computing element) (4). Detta är den minsta beräkningsenhet som kan ge ett aritmetiskt eller

logiskt resultat.

″Bildbehandling″ (4) är bearbetning av externt upphämtade informationsbärande bilder med hjälp av algoritmer som tids­

kompression, filtrering, extraktion, urval, korrelation, byte eller transformering mellan områden (t.ex. Fast Fourier-trans­

form eller Walsh-transform). Det innefattar inte algoritmer som endast innehåller linjär- eller rotationsändringar av en enkel

bild som translation, utdrag, registrering eller falsk färgsättning.

″Blandad″ (1). Härmed avses en blandning av termoplastiska fibrer och förstärkningsfibrer med avsikt att åstadkomma en

fiberförstärkt matrisblandning i en total fiberblandning.

″CE″ är detsamma som ″beräkningselement″.

″CEP″ (Troligt cirkulärt fel) (7) är ett mått på noggrannhet; radien av den cirkel med centrum i målet i vilken på ett specifi­

cerat avstånd 50 % av angivelserna pekar.

″Cirkulationsstyrda, antivridmomentstyrda eller cirkulationsstyrda riktningskontrollsystem″ (7) är system som använder luft

som blåses över aerodynamiska ytor för att öka eller styra de krafter som genereras av ytorna.

″Civila luftfartyg″ (1 7 9) är sådana ″luftfartyg″ som angivits i listor över flygduglighetscertifiering som utges av civila luft­

fartsmyndigheter för att civilt flyga på inrikes eller utrikes leder för civilt, privat eller affärsmässigt bruk.

Anm.: Se även ″luftfartyg″.

″CW-laser″ (6) är en ″laser″ som producerar en nominellt konstant utgångsenergi under mer än 0,25 sekunder.

″Databaserade referensnavigerings- (Data-Based Referenced Navigation- ″DBRN″) (7) system″ avser system som utnyttjar olika

källor av tidigare uppmätta geokarteringsdata som integreras för att ge exakt navigeringsinformation under dynamiska för­

hållanden. Datakällor inbegriper batymetriska kartor, stjärnkartor, gravimetriska kartor, magnetkartor eller digitala, tredi­

mensionella terrängkartor.

″Deformerbara speglar″ (6) (även kända som anpassningsbara optiska speglar)

Härmed avses speglar som har

a) en enda kontinuerlig optisk reflekterande yta som kan deformeras dynamiskt genom att individuella vrid- eller tryck­

krafter appliceras för att kompensera för distortioner i den optiska vågformen som infaller mot spegeln, eller

b) flera optiska reflekterande element som individuellt och dynamiskt kan flyttas om genom påverkan av vrid- eller tryck­

krafter för att kompensera för distortioner i den optiska vågform som infaller mot spegeln.

″Deltagande stat″ (7 9). Med deltagande stat avses en stat som deltar i Wassenaar-arrangemanget. (Se www.wassenaar.org)

″Detektormatriser″ (6) är ett en- eller tvådimensionellt plant lager, eller en kombination av plana lager, av individuella detek­

torelement, med eller utan avläsningselektronik, som arbetar i det fokala planet.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

145

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/17

Anm.: Avsikten är inte att inkludera en stack med enstaka detektorelement eller detektorer med två, tre eller fyra element, såvida inte

tidsfördröjning och integration genomförs i elementet.

″Diffusionsbondning″ (1 2 9) är en molekylär förening i fast fas av minst två separata metaller i ett stycke som har en gemen­

sam styrka som är lika med det svagaste materialets.

″Digital dator″ (4 5) är utrustning som genom att anta en eller flera diskreta variabler, kan utföra allt det följande:

a) Ta emot data.

b) Lagra data eller instruktioner i fasta eller föränderliga (skrivbara) minnesenheter.

c) Bearbeta data med hjälp av lagrade sekvenser av instruktioner som kan förändras, och

d) Mata ut data.

Anm.: Förändring av en lagrad sekvens av instruktioner omfattar utbyte av en fast minnesenhet, men inte en fysisk förändring av tråd­

dragning eller interna kopplingar.

″Digital överföringshastighet″ (5) är den totala bithastigheten av den information som överförs direkt på varje typ av medium.

Anm.: Se även ″total digital överföringshastighet″.

″Digitalt flygövervakningssystem för att optimera flygdata″ (7) avser ett system som automatiskt styr ″luftfartygets″ flygva­

riabler och bana för att uppnå uppdragets mål även om realtidsförändringar uppstår beroende på omständigheter eller andra

″luftfartyg″.

″Direktverkande hydraulisk pressning″ (2) är en formförändringsprocess som använder en vätskefylld flexibel blåsa i direkt

kontakt med arbetsstycket.

″Drev″ (1) är en bunt av ″enfibertrådar″, vanligtvis nästan parallella.

″Drifthastighet″ (gyro) (7) är den komponent av ett gyros utsignal som är funktionellt oberoende av gyrots rotation. Det

uttrycks som en vinkelhastighet (IEEE STD 528–2001).

″Dynamic adaptive routing″ (5) är ett system som automatiskt dirigerar om trafik baserat på avkänning och utvärdering av

nätets kondition.

Anm.: Detta innefattar inte trafikdirigering enligt i förväg fastlagd information.

″Dynamiska signalanalysatorer″ (3) är ″signalanalysatorer″ som använder digital samplings- och transformationsteknik för

att ge ett Fourierspektrum av den givna vågformen inklusive amplitud- och fasinformation.

Anm.: Se även ″signalanalysatorer″.

″Effektbandbredd″ (3 5 7). Effektbandbredd, ibland även benämnt 3-dB gränser, är den bandbredd inom vilken utgångsef­

fekten förblir konstant, inom 3 dB, utan justering av andra påverkbara parametrar.

″Effektiva gram″ (0 1) av ″särskilt klyvbart material″ är

a) för plutoniumisotoper och uran-233, isotopvikten i gram,

b) för uran som anrikats 1 % eller mer med avseende på isotopen uran-235, massan av uran i gram multiplicerad med

kvadraten på dess anrikning uttryckt som ett decimalviktbråk,

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

146

L 134/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

c) för uran anrikat under 1 % med avseende på isotopen uran-235, massan av uran i gram multiplicerad med 0,0001.

″Ekvivalent täthet″ (6) är massan (vikten) hos en optisk enhet per enhet optisk yta projicerad på den optiska ytan.

″Elektronisk sammansättning″ (2 3 4 5) är ett antal elektroniska komponenter (dvs. ’kretselement’, ’diskreta komponenter’,

integrerade kretsar, etc.) som kopplats samman för att utföra en eller flera specificerade funktioner och är utbytbara i sin

helhet och i allmänhet även kan tas isär.

Anm. 1: ’Kretselement’ är en enkel aktiv eller passiv funktionsdel av en elektronisk krets, t.ex. en diod, en transistor, ett motstånd, en

kondensator.

Anm. 2: ’Diskret komponent’: Ett separat inkapslat ’kretselement’ med sina egna externa anslutningar.

″Enfibertrådar″ (1) eller fibertrådar är den minsta beståndsdelen av en fiber, vanligtvis flera mikrometer i diameter.

″Erfordras″ (GTN 1–9) avser när det används i samband med ″teknik″ endast den del av ″tekniken″ som är särskilt ansvarig

för att uppnå eller erbjuda den omfattade utförandenivån, karaktäristiken eller funktionen. Sådan ″teknik″ som ″erfordras″

kan delas av olika varor.

″Expertsystem″ (7) är system som kan lämna ett resultat när en datamängd får bearbetas av regler som lagrats oberoende av

″programmet″, och som kan utföra något av följande:

a) Automatiskt förändra en ″källkod″ som användaren matar in;

b) Lämna kunskap relaterad till en art av problem i ett skenbart naturligt språk; eller

c) Samla kunskap som erfordras för dess utveckling (symbolisk träning).

″FADEC″ (7 9) är detsamma som ″full authority digital engine control″.

″Fast″ (5) Med fast menas att kodnings- eller kompressionsalgoritmen inte kan ta emot externa parametrar (t.ex. krypto-

eller nyckelvariabler) och inte kan ändras av användaren.

″Fasstyrda antennsystem med elektronisk styrning″ (5 6) är en antenn runt vilken strålning bildas (lob) med hjälp av fasstyr­

ning, t.ex. kan strålningsriktningen styras av komplexa magnetiseringskoefficienter för de strålande elementen och strål­

ningsriktningen kan förändras i såväl asimut som elevation, eller bådadera, genom att en elektrisk signal läggs på, både vid

mottagning och sändning.

″Feltolerans″ (4) Med feltoleranta datorer avses en dator eller ett datorsystem som efter ett hård- eller programvarufel, utan

mänskligt ingripande kan fortsätta att arbeta, på en given servicenivå som ger: kontinuerlig verksamhet, integritet av data

och återhämtning av arbetet vid en fastställd tid.

″Fibrer eller fiberliknande material″ (0 1 2 8) omfattar

a) kontinuerliga ″enfibertrådar″,

b) kontinuerliga ″garn″ och ″väv″,

c) ″tejp″, duk, mattor och band,

d) hackade fibrer, cellull, rayonull och sammanhängande fiberfiltar,

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

147

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/19

e) tunna trådar (whiskers), antingen mono- eller polykristallina av valfri längd,

f)

aromatisk polyamidmassa.

″Finfördelning″ (1) är en process där ett material sönderdelas till partiklar genom krossning eller malning.

″Frekvenssyntesutrustning″ (3) är varje typ av frekvensgivare eller signalgenerator, oavsett vilken teknik som används, som

kan avge ett flertal samtidiga eller alternativa utfrekvenser, från en eller flera utgångar, som styrs, kontrolleras och ordnas av

ett färre antal standard- eller masterfrekvenser.

″Full Authority Digital Engine Control″ (″FADEC″) (7 9) är ett elektroniskt reglersystem för gasturbin- eller kombinations­

motor som utnyttjar en digital dator för att reglera de variabler som krävs för att reglera motorns utgående drivkraft eller

axeleffekt under motorns hela driftområde från början av bränsledoseringen till bränslets frånkoppling.

″III/V-föreningar″ (3 6) är polykristallinska, binära eller komplexa monokristallinska produkter som består av beståndsdelar

ur grupperna IIIA och VA i Mendelejevs periodiska system (t.ex. galliumarsenid, galliumaluminiumarsenid, indiumfosfid).

″Förformade kolfibrer″ (1). Härmed avses ett ordnat arrangemang av fibrer med eller utan ytbehandling som är avsedda att

utgöra ett ramverk för en del innan ″matrisen″ tillsätts för att bilda en ″komposit″.

″Garn″ (1) är en bunt av tvinnade ’kardeler’.

Anm.: ’Kardel’ är en bunt av ″enfibertrådar″ (typiskt mer än 200) som arrangerats i stort sett parallellt.

″Gasfinfördelning″ (1) är en process som reducerar en smält ström av metallegering till droppar med en diameter på 500 μm

eller mindre genom att den utsätts för gasström med högt tryck.

″Genomsnittlig utgångseffekt″ (6) är den totala ″laser″utgångsenergin i joule dividerad med ″laserlängden″ i sekunder.

″Geografiskt åtskilda″ (6) innebär att varje avläsningsstation har ett avstånd av minst 1 500 m i alla riktningar till andra sta­

tioner. Mobila stationer betraktas alltid som ″geografiskt åtskilda″.

″Grundforskning″ (GTN och NTN) är experimentellt eller teoretiskt arbete för inhämtande av ny kunskap om fenomens fun­

damentala principer eller observerbara fakta och inte är direkt inriktad mot ett bestämt praktiskt syfte eller mål.

″Grundstabilitet″ (accelerometer) (7) är genomsnittet under en angiven tidsperiod av accelerometerns utsignal, mätt vid

angivna driftsförhållanden som inte har någon korrelation till ingångsacceleration eller rotation. ″Grundstabilitet″ uttrycks i

g eller i meter per sekundkvadrat (g eller m/s2). (IEEE STD 528–2001) (μg = 1 × 10–6 g).

″Grundstabilitet″ (gyro) (7) är genomsnittet under en angiven tidsperiod av gyrots utsignal, mätt vid angivna driftsförhål­

landen som inte har någon korrelation till ingångsacceleration eller rotation. ″Grundstabilitet″ uttrycks vanligen i grader per

timme (grader/h). (IEEE STD 528–2001).

″Hoppfrekvensteknik″ (5) är en typ av ″spritt spektrum″ där sändningsfrekvensen för en enkel kommunikationskanal bringas

att förändras genom en slumpmässig eller pseudo-slumpmässig sekvens av diskreta steg.

″Huvudbeståndsdel″ (4) är när det tillämpas i kategori 4 en ″huvudbeståndsdel″ om dess ersättningskostnad utgör mer än

35 % av det totala värdet av det system där den utgör en beståndsdel. Beståndsdelens värde är det pris som tillverkaren, eller

systemanpassaren, har betalat för beståndsdelen. Totalvärdet är det normala internationella försäljningspriset till oberoende

parter vid platsen för tillverkning eller samlastning.

″Huvudminne″ (4) är en dators primärminne för lagring av data eller instruktioner för snabb åtkomst av en centralproces­

sor. Det består av en digital dators internminne och varje till detta minne hierarkiskt anslutet minne, såsom cache-minne

eller icke-sekventiellt åtkomligt utvidgat minne.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

148

L 134/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Hybriddator″ (4) är en utrustning som kan utföra allt följande:

a) Ta emot data.

b) Bearbeta data som finns i såväl analog som digital form; och

c) Avge data.

″Immuntoxin″ (1) är ett konjugat av en cellspecifik monoklonal antikropp och ett ″toxin″ eller ″toxinkomponent″, som selek­

tivt påverkar sjuka celler.

″Induktionsmagnetometer″ (6) är en enda givare som känner av en enkel magnetfältsgradient och tillhörande elektronik vars

utsignal är ett mått på den magnetiska fältgradienten.

″Informationssäkerhet″ (4 5) är alla organ och funktioner som säkerställer att information eller kommunikation hålls åtkom­

lig, konfidentiell eller bevarar sin integritet, med undantag för de organ och funktioner som är avsedda att skydda mot funk­

tionsfel. Detta inkluderar ″kryptografi″, ″kryptoanalys″, skydd mot röjande strålning samt datorsäkerhet.

Anm.: Med ″kryptoanalys″ avses analys av ett kryptografiskt system eller dess in- eller utgångar för att utvinna konfidentiella variabler

eller känsliga data, inklusive klartext.

″Inre foder″ (9) är lämpat för limförbindelsen mellan det fasta bränslet och huset eller isoleringsinsatsen. Fodret är vanligen

en vätskepolymerbaserad dispersion av svårsmält eller isolerande material, t.ex. kolfylld hydroxylterminerad polybutadien

(HTPB) eller annan polymer med tillsatta härdare, som sprutas eller gjuts över insidan av huset.

″Instrumenterad räckvidd″ (6) är det specificerade entydiga avbildningsområdet för en radar.

″Inställningstid″ (3) är den tid som en utgångssignal behöver för att nå inom en halv bit av det slutliga värdet vid växling

mellan två nivåer i en omvandlare.

″Integrerad hybridkrets″ (3) är varje kombination av en eller flera integrerade kretsar, eller integrerad krets med kretselement

eller diskreta komponenter som kopplats samman för att utföra (en) specifik(a) funktion(er) och som har alla följande

egenskaper:

a) Innehåller åtminstone en okapslad enhet;

b) Är sammankopplad med en metod som är typisk för produktion av integrerade kretsar;

c) Är utbytbar som en enhet; och

d) Kan normalt inte tas isär.

Anm. 1: Kretselement är en ensam aktiv eller passiv funktionell del av en elektronisk krets, såsom en diod, en transistor, ett motstånd,

en kondensator osv.

Anm. 2: Diskreta komponenter är separat kapslade kretselement med egna anslutningar.

″Integrerade kretsar av filmtyp″ (3) är en grupp av kretselement med metalliska förbindelser som skapats genom utfällning

av tjock- eller tunnfilm på ett isolerande ″substrat″.

Anm.: Kretselement är en ensam aktiv eller passiv funktionell del av en elektrisk krets, såsom en diod, en transistor, ett motstånd, en

kondensator osv.

″Integrerade multikretsar″ (3). Härmed avses två eller fler ″monolitiska integrerade kretsar″ som bondats till ett gemensamt

substrat.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

149

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/21

″Isolerade levande kulturer″ (1) innefattar levande kulturer i vilande form och i torkade preparat.

″Isolering″ (9) anbringas på komponenterna till en raketmotor, dvs. hus, munstycke, inlopp, tillslutningar, och omfattar här­

dade eller halvhärdade gummiduksblock innehållande ett isolerande eller eldfast material. Den kan också ingå som ett

dämpningselement.

″Isostatiska pressar″ (2) är utrustning, som har förmågan att genom olika medier (gasformigt, flytande, fasta partiklar osv.)

trycksätta ett slutet hålrum för att skapa likformigt tryck i alla riktningar mot ett arbetsstycke eller material i hålrummet.

″Justerad topprestanda″ (4) är en justerad topphastighet vid vilken ″digitala datorer″ utför 64-bitars eller större flyttalsaddi­

tioner och flyttalsmultiplikationer, och den i uttrycks i vägda teraflops (WT), i enheter om 1012 justerade flyttalsoperationer

per sekund.

Anm.: Se kategori 4, teknisk anm.

″Kemisk blandning″ (1) är en fast, flytande eller gasformig produkt som består av två eller fler komponenter som inte rea­

gerar tillsammans under de förhållanden under vilka blandningen lagras.

″Kemisk laser″ (6) är en laser i vilken de exciterade nivåerna alstras genom energin från en kemisk reaktion.

″Kompensationssystem″ (6) består av den primära skalärsensorn och en eller flera referenssensorer (t.ex. vektormagnetome­

trar) tillsammans med programvara som gör det möjligt att minska plattformens stelkroppsrotationsbuller.

″Komposit″ (1 2 6 8 9) är en ″matris″ och en eller flera tillsatsstrukturer som består av partiklar, tunna trådar, fibrer eller

någon kombination av dessa, som ingår av ett eller flera specifika skäl.

″Konturstyrning″ (2) innebär att två eller flera numeriskt styrda rörelser arbetar i enlighet med instruktioner som specificerar

nästa erforderliga position och de erforderliga matningshastigheterna till den positionen. Dessa matningshastigheter varie­

ras i förhållande till varandra så att den önskade konturen generas (ref. ISO/DIS 2806 1980).

″Kritisk temperatur″ (1 3 6) (ibland kallad övergångstemperatur) för ett specifikt ″supraledande″ material är den temperatur

då materialet upphör att ha någon resistans mot elektrisk likström.

″Kryptografi″ (5) är verksamhet som innefattar principer, medel och metoder för att transformera data så att dess informa­

tionsinnehåll kan döljas, förhindra oupptäckt förändring därav eller förhindra obehörig användning. ″Kryptografi″, är begrän­

sad till transformering av information genom att använda en eller flera ″hemliga parametrar″ (t.ex. kryptovariabler) eller

tillhörande kryptonycklar.

Anm.: ″Hemliga parametrar″: en konstant eller nyckel som undanhålls utomstående eller endast delas inom en grupp.

″Kvantkryptografi″ (5) är en samling metoder för att upprätta en gemensam nyckel för ″kryptografi″ genom att mäta ett fysi­

kaliskt systems kvantmekaniska egenskaper (inklusive de fysikaliska egenskaper som uttryckligen styrs av kvantoptik, kvant­

fältteori eller kvantelektrodynamik).

″Källkod″ (eller källspråk) (4 6 7 9) är ett lättillgängligt uttryck för en eller flera processer som kan omvandlas av ett pro­

grammeringssystem till en för utrustningen exekverbar form (″objektkod″ (eller objektspråk)).

″Kärnreaktor″ (0) är en fullständig reaktor som kan upprätthålla en kontrollerad självunderhållande kedjereaktion av kärn­

klyvningar. En ″kärnreaktor″ omfattar alla föremål som är placerade i eller i direkt anslutning till reaktorkärlet, utrustningen

som kontrollerar effektnivån i härden och de komponenter som normalt innesluts, kommer i direkt kontakt med eller styr

primärkylmedlet i reaktorhärden.

″Laser″ (0 2 3 5 6 7 8 9) En laser är en sammansättning av komponenter som producerar ett i såväl tiden som rummet kohe­

rent ljus som är förstärkt med hjälp av stimulerad strålningsemission.

Anm.: Se också:

″Kemiska lasrar″

″Q-switchade lasrar″

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

150

L 134/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Super-High-Power-Lasers″

″Transferlasrar″.

″Laserlängd″ (6) är den tid under vilken en ″laser″ sänder ut ″laser″strålning, vilken för en ″pulsad laser″ motsvarar den tid

under vilken en enstaka puls eller serier av på varandra följande pulser sänds ut.

″Linjäritet″ (2) (mäts vanligen i termer av icke-linjäritet) är den maximala avvikelsen för den faktiska karaktäristiken (med­

elvärdet av övre och undre avläsningar), positiva eller negativa, från en rät linje som placerats så att den utjämnar och mini­

merar de maximala avvikelserna.

″Lokalt nät″ (4 5) är ett datakommunikationssystem som har alla följande egenskaper:

a) Tillåter ett godtyckligt antal oberoende ″dataenheter″ att kommunicera direkt med varandra, och

b) Är begränsade till en geografisk area av rimlig storlek (t.ex. en kontorsbyggnad, en fabrik, ett universitetsområde, ett

förråd).

Anm.: ″Dataenhet″: En utrustning som kan sända eller ta emot sekvenser med digital information.

″Luftfartyg″ (1 7 9) är luftburna farkoster med fasta vingar, svängande vingar, roterande vingar (helikoptrar), tippande roto­

rer eller tippande vingar.

Anm.: Se även ″civila luftfartyg″.

″Lättare än luft-farkoster″ (9) är ballonger och luftfartyg som använder varmluft eller andra gaser som är lättare än den omgi­

vande luften, t.ex. helium eller väte, som lyftkraft.

″Magnetiska gradiometrar″ (6) är instrument som kan detektera variationen i rummet av magnetfält som härrör från källor

utanför instrumentet. De består av flera ″magnetometrar″ och tillhörande elektronik vars utsignal ger ett mått på

magnetfältsgradienten.

Anm.: Se även ″Induktionsmagnetometrar″.

″Magnetometrar″ (6) är instrument som är avsedda att detektera magnetfält från källor utanför instrumentet. Instrumentet

består av ett enda element som känner av magnetfält samt tillhörande elektronik vars utsignal ger ett mått på magnetfältet.

″Manipulatorer″ (2) är griparmar, ’aktiva verktygsenheter’ och andra verktyg som fästs i änden av en robots manipulatorarm.

Anm.: En ’aktiv verktygsenhet’ är en enhet som tillför rörelsekraft, processenergi eller avkänning till ett arbetsstycke.

″Material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″ (0) kan vara koppar, rostfritt stål, aluminium, aluminiumoxid,

aluminiumlegeringar, nickel eller en legering innehållande 60 viktprocent eller mer nickel och UF

6

-resistenta fullständigt

fluorerade polymerer, beroende på separationsprocessen.

″Matris″ (1 2 8 9) är en huvudsakligen kontinuerlig struktur som till stor del fyller upp utrymmet mellan partiklar, kristal­

liska trådar eller fibrer.

″Mekanisk legering″ (1) är en legeringsprocess som är resultatet av sammanfogning, sönderdelning och ny sammanfogning

av grundämnen och metallpulver genom mekanisk stöt. Icke metalliska partiklar kan tillföras legeringen genom att lämpligt

pulver tillsätts.

″Mikrodator-mikrokrets″ (3) är en ″monolitisk integrerad krets″ eller ″integrerad multikrets″ som innehåller en aritmetisk

logisk enhet (ALU) som kan utföra allmänna instruktioner från ett internt minne på data som är lagrade i det interna minnet.

Anm.: Det interna minnet kan utökas genom ett extern minne.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

151

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/23

″Mikroprocessor-mikrokrets″ (3) är en ″monolitisk integrerad krets″ eller en ″integrerad multikrets″ som innehåller en arit­

metisk logisk enhet (ALU) som kan utföra en serie av allmänna instruktioner från ett externt minne.

Anm. 1: ″Mikroprocessor-mikrokretsen″ innehåller normalt inte något integrerat minne åtkomligt för användaren, även om minne som

finns på chipet kan användas för att utföra dess logiska operationer.

Anm. 2: Detta omfattar även satser av chip som är konstruerade för att arbeta tillsammans för att fungera som en

″mikroprocessor-mikrokrets″.

″Mikroorganismer″ (1 2) avser bakterier, virus, mycoplasma, rickettsier, chlamydia eller svampbildningar, oavsett om de är

naturliga, förbättrade eller modifierade, antingen som ″isolerade levande kulturer″ eller som material som innehåller levande

material som avsiktligt inympats eller kontaminerats med sådana kulturer.

″Missiler″ (1 3 6 7 9) är kompletta raketsystem och system för obemannade luftfartyg som kan bära en last på minst 500 kg

nyttolast en sträcka av minst 300 km.

″Monolitisk integrerad krets″ (3) är en kombination av passiva eller aktiva ″kretselement″ eller både och som

a) har formats med hjälp av diffusionsprocesser, implantationsprocesser eller utfällningsprocesser i eller på ett enda stycke

halvledande material, ett så kallat chip,

b) kan betraktas som odelbart sammankopplade, och

c) utför en eller flera kretsfunktioner.

Anm.: ″Kretselement″ är en ensam aktiv eller passiv funktionell del av en elektronisk krets, såsom en diod, en transistor, ett motstånd, en

kondensator osv.

″Monospektrala bildsensorer″ (6) kan samla in bilddata från ett diskret spektralband.

″Multispektrala bildsensorer″ (6) kan samtidigt eller i serie ta emot bilddata från två eller flera diskreta spektralband. Senso­

rer som har mer än 20 spektralband kallas ibland för hyperspektrala bildsensorer.

″Målindikering″ (6) är bearbetad och korrigerad (förening av radarmåldata med flygplansposition) och uppdaterad flygplans­

positionsrapport till flygtrafikövervakningscentrets controllers.

″Mätosäkerhet″ (2) är den karakteristiska parameter som anger inom vilket område runt utgångsvärdet, som det korrekta

värdet av den mätbara variabeln ligger med en konfidensnivå på 95 %. Det innefattar de okorrigerade systemavvikelserna,

den okorrigerade dödgången och de slumpvisa avvikelserna. (Referens ISO-10360–2 eller VDI/VDE 2617.)

″Naturligt uran″ (0) är uran som innehåller samma blandning av isotoper som förekommer i naturen.

″Neural dator″ (4) är en dataenhet som är konstruerad eller modifierad för att efterlikna en neurons eller neuronsamlings

beteende, dvs. en beräkningsanordning som kännetecknas av förmågan hos dess maskinvara att modulera vikten och anta­

let förbindelser till ett flertal beräkningskomponenter baserat på tidigare data.

″Noggrannhet″ (2 6) som vanligen mäts som onoggrannhet är ett angivet värdes största avvikelse, positiv eller negativ, från

en godtagen standard eller sant värde.

″Numerisk styrning″ (2). Automatisk styrning av en process som utförs av en enhet som använder numeriska data, som nor­

malt införs efterhand som operationen fortskrider (Referens ISO 2382.)

″Obemannat luftfartyg″ (″UAV″) (9) är ett luftfartyg som kan inleda flygning och upprätthålla kontrollerad flygning och navi­

gation utan någon mänsklig närvaro ombord.

″Objektkod″ (9) är en maskinexekverbar form av ett praktiskt uttryck för en eller flera processer (″källkod″ (källspråk)) som

har omvandlats av ett programmeringssystem.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

152

L 134/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Optimering av flygbanan″ (7) är en procedur som minimerar avvikelser från en fyrdimensionell (rum och tid) önskad bana

på grundval av maximering av prestanda eller effektivitet med avseende på uppdragsuppgifter.

″Optisk avkännargrupp för flygplansstyrning″ (Flight control optical sensor array) (7) är ett nät av fördelade optiska sensorer

med ″laser″-strålar som ska åstadkomma realtidflygplansstyrningsdata för bearbetning ombord.

″Optisk dator″ (4) är en dator som är konstruerad eller modifierad för att använda ljus för att representera data och

vars beräknande logikelement är baserade på direkt kopplade optiska enheter.

″Optisk förstärkning″ (5) är i optisk kommunikation en förstärkningsteknik som för in en förstärkning av optiska signaler

som har alstrats av en separat optisk källa utan omvandling till elektriska signaler, dvs. genom att använda optiska halvle­

darförstärkare eller ljusalstrande ljusledarförstärkare.

″Optisk integrerad krets″ (3) är en ″monolitisk integrerad krets″ eller en ″integrerad hybridkrets″ som innehåller en eller flera

delar som är avsedda att fungera som en fotosensor eller fotoemitter eller att utföra en eller flera optiska eller elektrooptiska

funktioner.

″Optisk koppling″ (5) är dirigering eller omkoppling av signaler i optisk form utan omvandling till elektriska signaler.

″Personligt intelligent kort″ (5) är ett intelligent kort eller en elektroniskt läsbar personlig handling (t.ex. ett elektroniskt pass)

som innehåller en mikrokrets som har programmerats för en särskild användning och inte av användaren kan programme­

ras om för någon annan användning.

″Personligt nät″ (5) är ett datakommunikationssystem som har båda följande egenskaper:

a) Tillåter ett godtyckligt antal oberoende eller sammankopplade ’dataenheter’ att kommunicera direkt med varandra.

b) Är begränsat till kommunikation mellan enheter i en enskild persons eller enhetskontrollants omedelbara närhet (t.ex.

ett enskilt rum, ett kontor eller ett motorfordon).

Teknisk anm.:

’Dataenhet’: En utrustning som kan sända eller ta emot sekvenser med digital information.

″Plaskavkylning″ (1) är en process för ″snabb stelning″ av en smält metallström som träffar ett nedkylt block som bildar en

flingliknande produkt.

Anm.: ″Snabb stelning″: Stelning av smält material vid nedkylningshastigheter över 1 000 K/s.

″Primär flygplansstyrning″ (7) är en stabilitets- eller manövreringsstyrning för ″luftfartyg″ som använder kraft/moment-

generatorer, dvs. aerodynamiska styrytor eller dragkraftsvektorisering.

″Produktion″ (GTN NTN alla) är alla produktionsskeden, t.ex. konstruktion, produktionsutveckling, tillverkning, integrering,

sammansättning (montering), inspektion, provning och kvalitetssäkring.

″Produktionshjälpmedel″ (7 9) är utrustning och särskilt utvecklad programvara för denna som integrerats i installationer

eller för en eller flera ″produktions″-faser.

″Produktionsutrustning″ (1 7 9) avser verktygsuppsättningar, mallar, jiggar, dornar, formar, gängskärningsverktyg, fixturer,

uppriktningsanordningar, testutrustning, annat maskineri och därtill hörande komponenter och begränsat till att omfatta

sådant som är speciellt konstruerat eller modifierat för ″utveckling″ eller för en eller flera ″produktions″-faser.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

153

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/25

″Program″ (2 6) är en sekvens av instruktioner avsedd för utförande av en process i, eller omvandlad till, sådan form som är

exekverbar för en elektronisk dator.

″Programvara″ (GSN alla) är en samling av ett eller flera ″program″ eller ’mikroprogram’ som är lagrade i ett konkret

uttrycksmedium.

Anm.: ″Mikroprogram″ är en sekvens elementära instruktioner som är lagrade i ett särskilt minne och vars exekvering initieras när dess

referensinstruktion införs i ett instruktionsregister.

″Pulsad laser″ (6) är en ″laser″ som har en ″pulslängd″ som är högst 0,25 sekunder.

″Pulskompression″ (6) är kodning och behandling av en radarsignalpuls av lång varaktighet till kort varaktighet under beva­

rande av fördelarna med hög pulsenergi.

″Q-switchade lasrar″ (6) är en ″laser″ i vilken energin lagras i populationsinversionen eller i den optiska resonatorn och där­

efter emitteras i en puls.

″Radarhoppfrekvensteknik″ (6) är en teknik som slumpmässigt ändrar bärfrekvensen i en pulserad radarsändare mellan pul­

ser eller grupper av pulser med ett värde som är lika med eller större än pulsens bandbredd.

″Radialkast″ (run-out) (2) är radiell förskjutning på ett varv på huvudspindeln mätt i ett plan som är vinkelrätt mot spindel­

axeln i en punkt på den yttre eller inre roterande yta som ska provas (ref. ISO 230/1–1986 punkt 5.61).

″Realtidsbandbredd″ (3) för ″dynamiska signalanalysatorer″ är det största frekvensområde som analysatorn kan avge till dis­

play eller massminne utan att förorsaka diskontinuitet i analysen av indata. Vid analysatorer med mer än en kanal ska den

kanalkonfiguration som ger den största ″realtidsbandbredden″ användas till beräkningen.

″Realtidsbearbetning″ (6 7) är ett datorsystems bearbetning av data som åstadkommer en erforderlig servicenivå som en funk­

tion av de disponibla resurserna inom en garanterad svarstid oberoende av belastningen av systemet då det stimuleras av en

yttre händelse.

″Relativ bandbredd″ (3 5) är ″effektbandbredden″ dividerad med mittfrekvensen uttryckt i procent.

″Repeterbarhet″ (7) är graden av överensstämmelse mellan upprepade mätningar av samma variabel under samma operativa

betingelser när förändringar i villkor eller icke-operativa perioder förekommer mellan mätningarna (referens: IEEE STD

528–2001 (1 sigma standardavvikelse)).

″Robot″ (2 8) är en manipuleringsmekanism som kan vara av banstyrnings- eller punktstyrningstypen, som eventuellt bru­

kar sensorer och som har alla följande egenskaper:

a) Den är multifunktionell.

b) Den är kapabel att placera eller orientera material, delar, verktyg eller speciella komponenter med variabla rörelser i

tredimensionellt rum.

c) Den omfattar tre eller flera servoanordningar med öppen eller sluten slinga som kan omfatta stegmotorer.

d) Den har även ″användartillgänglig programmerbarhet″ med hjälp av lär/utför-metoden eller med hjälp av en elektro­

nisk dator som kan vara en programmerbar logikcontroller, dvs. utan mekanisk förmedling.

Anm.: Ovanstående definition omfattar inte följande anordningar:

1. Manipulationsmekanismer som bara kan styras manuellt eller med fjärrstyrning.

2. Mekanismer med fast-sekvens-manipulering som är automatiserade rörelseanordningar som arbetar enligt mekaniskt fasta

programmerade rörelser. Programmet är mekaniskt begränsat av fasta stoppanordningar, t.ex. stift eller kammar. Rörel­

sernas sekvensföljd och valet av banor eller vinklar är inte variabla eller utbytbara på mekaniskt, elektroniskt eller elektriskt

sätt.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

154

L 134/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

3. Mekaniskt styrda manipuleringsmekanismer med variabel sekvens som är automatiserade rörelseanordningar som arbetar

enligt mekaniskt fasta programmerade rörelser. Programmet är mekaniskt begränsat av fasta men justerbara stoppanord­

ningar, t.ex. stift eller kammar. Rörelsernas sekvensföljd och valet av banor eller vinklar är variabla inom det fasta pro­

grammönstret. Variationer eller modifikationer av programmönstret (t.ex. ändringar av stift eller utbyte av kammar) längs

en eller flera rörelseaxlar kan endast göras genom mekaniska operationer.

4. Icke servostyrda manipuleringsmekanismer med variabel sekvens som är automatiserade rörelseanordningar som arbetar

enligt mekaniskt fasta programmerade rörelser. Programmet är variabelt, men sekvensen genomförs endast vid binära sig­

naler från mekanisk fixerade elektriska binära anordningar eller justerbara stoppanordningar.

5. Staplingskranar som är definierade som kartesiska koordinatmanipuleringssystem som är tillverkade som en integrerad del

av ett lodrätt system av lagringsbehållare och konstruerade för att komma åt innehållet i dessa behållare för lagring eller

hämtning.

″Rotationsfinfördelning″ (1) är en process för reducering av en ström eller en behållare av smält metall till droppar med en

diameter av högst 500 μm med hjälp av centrifugalkraft.

″Rymdfarkost″ (7 9) är aktiva och passiva satelliter och rymdsonder.

″Rymdkvalificerade″ (3 6) är produkter som är konstruerade, tillverkade och provade i syfte att motsvara de speciella elek­

triska, mekaniska eller miljömässiga kraven vid uppsändande och placering på höga höjder av satelliter eller farkoster som

arbetar på en höjd av minst 100 km.

″Sammankopplade radarsensorer″ (6) är två eller flera radarsensorer som är sammankopplade när de ömsesidigt utbyter data

i realtid.

″SHPL″ är detsamma som ″super high power laser″.

″Signalanalysatorer″ (3) är anordningar som kan mäta och visa grundläggande egenskaper hos signalkomponenter för

enskilda frekvenser i flerfrekvenssignaler.

″Signalbehandling″ (3 4 5 6). Härmed avses den bearbetning av externt erhållna informationsbärande signaler med hjälp av

algoritmer såsom tidskompression, filtrering, extraktion, selektering, korrelation, konvolution eller transformationer mellan

områden (t.ex. Fast Fourier-transform eller Walsh-transform).

″Signalering på en gemensam kanal″ (Common channel signalling) (5) är en signaleringsmetod där en enda kanal mellan väx­

larna med hjälp av etiketterade meddelanden förmedlar signalinformation, som avser ett flertal kretsar eller anrop och annan

information, t.ex. för nätadministration.

″Skalfaktor″ (gyro eller accelerometer) (7) är kvoten mellan en ändring i utgången och en ändring i ingången som är avsedd

att mätas. Skalfaktorn uttrycks vanligen som lutningen på en rät linje som kan anpassas enligt metoden om minsta kvadra­

ten på ingångs-utgångsdata genom att variera insignalen cykliskt över hela ingångsområdet.

″Skivor″ (″substrate blanks″) (6) är monolitiska föreningar med dimensioner lämpliga för framställning av optiska element

såsom speglar eller optiska fönster.

″Slumpmässig vinkeldrift″ (7) är det över tiden ackumulerade vinkelfel som beror på vitt brus i vinkelhastighet (IEEE STD

528–2001).

″Smältbar″ (1) är förmåga att tvärbindas eller polymeriseras ytterligare (härdas) genom användning av värme, strålning, kata­

lysatorer osv., eller förmåga att smältas utan pyrolys (förkolning).

″Smältspinning″ (1) är en process för ″snabb stelning″ av en smält ström av metall som får rinna ut över ett kylt roterande

block så att en fling-, band- eller stavliknande produkt bildas.

Anm.: ″Snabb stelning″: Stelning av smält material vid nedkylningshastigheter över 1 000 K/s.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

155

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/27

″Smältutdragning″ (1) är en process för ″snabb stelning″ och utdragning av en bandliknande legeringsprodukt genom att ett

kort segment av ett roterande kylt block förs ner i det smälta metallegeringsbadet.

Anm.: ″Snabb stelning″: Stelning av smält material vid nedkylningshastigheter över 1 000 K/s.

″Specifika modulen″ (0 1 9) är Youngs modul i pascal (N/m2) dividerat med specifika vikten i N/m3 mätt vid (296 ± 2) K

((23 ± 2) °C) och en relativ fuktighet av (50 ± 5) %.

″Specifika draghållfastheten″ (0 1 9) är draghållfastheten i N/m2 (Pa) dividerat med specifika vikten i N/m3 mätt vid

(296 ± 2) K ((23 ± 2) °C) och en relativ fuktighet av (50 ± 5) %.

″Spridning av frekvensspektrumet″ (6) är varje modulationsteknik för spridning av energi som härrör från en signal med rela­

tivt smalt frekvensband över ett mycket större frekvensband genom användning av slumpmässig eller pseudo-slumpmässig

kodning.

″Sprängämnen″ (1) är fasta, flytande eller gasformiga ämnen eller blandningar av ämnen som, när de används som primärt

sprängämne, booster eller huvudladdning i stridsspetsar, sprängladdningar eller annan användning, är avsedda att detonera.

″Stabilitet″ (7) är standardavvikelsen (1 sigma) av variationen av en bestämd parameter från dess kalibrerade värde mätt under

stabila temperaturförhållanden. Den kan uttryckas som en funktion av tiden.

″Stater som (inte) är parter i konventionen om kemiska vapen″ (1) är de stater för vilka konventionen om förbud mot utveck­

ling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen (inte) har trätt i kraft (se www.opcw.org).

″Styrenhet för kommunikationskanal″ (4). Härmed avses det fysiska gränssnitt som styr flödet av synkron eller asynkron digi­

tal information. Den är sammansatt av komponenter som kan vara integrerade i en dator eller telekommunikationsutrust­

ning för att medge kommunikationsaccess.

″Styrenhet för åtkomst till nätverk″ (4) är ett fysiskt gränssnitt till en distribuerande nätverksväxel. Det använder ett vanligt

medium som genomgående arbetar med samma ″digitala överföringshastighet″ och använder någon form av avgränsning

(t.ex. staffet [token] eller bärvågsavkänning [carrier sense]) för överföringen. Oberoende av andra kan den välja ut ett data­

paket eller en datagrupp (t.ex. IEEE 802) som är adresserat till den. Den är en sammansättning som kan integreras i en dator

eller telekommunikationsutrustning för att möjliggöra åtkomst till nätet.

″Styrsystem″ (7) är system som integrerar processen av mätning och beräkning av en farkosts position och hastighet

(dvs. navigation) med att beräkna och överföra order till farkostens flygkontrollsystem för att korrigera banan.

″Substrat″ (3) är en tunn platta av basmaterialet med eller utan anslutningsmönster och på vilket eller i vilket ″diskreta kom­

ponenter″ eller integrerade kretsar eller både och kan vara placerade.

Anm. 1: ″Diskret komponent″: Ett separat inkapslat ″kretselement″ med sina egna externa anslutningar.

Anm. 2: ″Kretselement″ är en enkel aktiv eller passiv funktionsdel av en elektronisk krets såsom en diod, en transistor, ett motstånd, en

kondensator osv.

″Superlegeringar″ (2 9) är nickel-, kobolt- eller järnbaserade legeringar som har en hållfasthet överlägsen alla legeringar i

serien AISI 300 vid temperaturer över 922 K (649 °C) under svåra omgivnings- och arbetsförhållanden.

″Supraledande″ (1 3 6 8). Supraledare är material, t.ex. metaller, legeringar eller blandningar, som kan förlora all elektrisk

resistans. Detta innebär att de kan uppnå oändlig elektrisk ledningsförmåga och överföra mycket stora strömmar utan joulsk

upphettning.

Anm.: Den ″supraledande″ effekten hos ett material karakteriseras individuellt av en ″kritisk temperatur″, ett kritiskt magnetfält som är

en funktion av temperaturen, samt av en kritisk strömtäthet som emellertid är beroende av både det magnetiska fältet och

temperaturen.

″Super-High-Power Laser″ (6). Med Super-High-Power Laser (SHPL) avses en ″laser″ som kan leverera (totalt eller någon del

av) en utgångsenergi som överstiger 1 kJ inom 50 ms, eller har en genomsnittlig eller kontinuerlig utgångseffekt som över­

stiger 20 kW.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

156

L 134/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Superplastisk bearbetning″ (1 2) är en deformationsprocess där värme tillsätts vid bearbetningen av metaller som normalt

karakteriseras av låga töjningsvärden (mindre än 20 %) i förhållande till brottgränsen vid rumstemperatur, som den bestäms

med konventionella töjningstester. Genom uppvärmningen vid deformationsprocessen får materialet en töjningsförmåga

som ökar till minst det dubbla.

″Symmetrisk algoritm″ (5) är en krypteringsalgoritm där identiskt samma nyckel används för både kryptering och

dekryptering.

Anm.: Ett vanligt användningsområde för ″symmetriska algoritmer″ är datasekretess.

″Systoliska kedjor, datorer för″ (4). Dator för systoliska kedjor är en dator där flödet och förändringen av data är dynamiskt

styrbara av användaren.

″Särskilt klyvbart material″ (0) är plutonium-239, uran-233, ″uran anrikat med avseende på isotoperna 235 eller 233″ samt

varje material som innehåller de föregående.

″Tejp″ (1) är ett material konstruerat av flätade eller i samma riktning lagda ″enfibertrådar″, ’kardeler’, ″väv″ar, ″drev″ eller

″garn″ men vanligtvis förimpregnerat med harts.

Anm.: ’Kardel’ är en bunt av enfibertrådar (typiskt mer än 200), som har arrangerats i stort sett parallellt.

″Teknik″ (GTN NTN Alla) avser specifik information som är nödvändig för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av

varor. Informationen kan ha formen ’teknisk assistans’ eller ’tekniska uppgifter’.

Anm. 1: ’Teknisk assistans’ kan avse instruktioner, färdigheter, träning, arbetsmetoder och konsulttjänster och kan innebära överförande

av ″tekniska uppgifter″.

Anm. 2: ’Tekniska uppgifter’ kan avse ritningskopior, planer, diagram, modeller, formler, tabeller, ritningar, manualer och instruktio­

ner, skrivna eller inspelade på andra medier eller enheter såsom disketter, band eller ROM-minnen.

″Tid för att byta frekvens″ (3 5). Med tiden för att byta frekvens avses den maximala tid (dvs. fördröjning) som det tar för en

signal när den skiftas från en frekvens till en annan, att nå:

a) En frekvens som ligger inom 100 Hz från den nya frekvensen, eller

b) En utgångseffekt som ligger inom 1 dB från den nya nivån.

″Tidigare separerade″ (0 1) avser användningen av varje process vars avsikt är att öka koncentrationen av en kontrollerad

isotop.

″Tidskonstant″ (6) är den tid det tar från det en sammansättning nås av ett ljus till dess strömökningen når värdet

(1–1/e) gånger slutvärdet (dvs. 63 % av det slutliga värdet).

″Tilldelad genom ITU″ (3 5) innebär tilldelning av frekvensband i enlighet med den nuvarande upplagan av ITU:s radioreg­

lemente för primära, tillåtna och sekundära tjänster.

Anm.: Ytterligare och alternativa tilldelningar är inte inkluderade.

″Tipp- och vridbara arbetsbord″ (Compound rotary tables) (2). Arbetsbord vars yta kan tippas och vridas runt två icke-paral­

lella axlar som kan styras samtidigt och därmed medge kurvlinjestyrning.

″Tippbara spindlar″ (2) är verktygshållande spindlar som under bearbetningsprocessen ändrar sin centrumlinje i förhållande

till andra axlar.

″Toppeffekt″ (6) är den högsta effekten som uppnås under ″laserlängden″.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

157

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/29

″Total digital överföringshastighet″ (5). Med total digital överföringshastighet avses det antal bitar, inklusive adress- och över­

vakningsbitar, som per tidsenhet passerar mellan korresponderande delar i ett digitalt transmissionssystem.

Anm.: Se även ″digital överföringshastighet″.

″Totala strömtätheten″ (3) är det totala antalet amperevarv i en spole (t.ex. summan av antalet varv multiplicerat med maxi­

mala strömmen som går genom varje varv) dividerat med spolens tvärsektion (inbegripet de supraledande trådarna, metall­

matrisen i vilken de supraledande trådarna är inbäddade, kapslingsmaterial, alla kylkanaler osv.).

″Toxiner″ (1 2). Härmed avses toxiner i form av avsiktligt isolerade preparat eller blandningar, oavsett hur de producerats,

andra än toxiner som förekommer som främmande ämnen i andra material såsom patologiska preparat, råvaror, livsmedel

eller frökapslar av ″mikroorganismer″.

″Toxinkomponent″ (1) är en strukturellt och funktionsmässigt diskret komponent av hela ″toxinet″.

″Transferlasrar″ (6) Med transferlasrar avses ″lasrar″ i vilka de exciterande aktiva ämnena exciteras genom att energi överförs

vid kollisionen mellan lasrande och icke lasrande atomer eller molekyler.

″Tryckgivare″ (2) är givare som omvandlar tryckmätningar till en elektrisk signal.

″Typisk grindfördröjningstid″ (3). Härmed avses den tidsfördröjning som motsvarar den tidsfördröjning som uppstår i en

grind som har typisk uppbyggnad och används i en ″monolitisk integrerad krets″. För en ″familj″ av ″monolitiska integre­

rade kretsar″ kan detta specificeras antingen som tidsfördröjningen för en typisk grind inom den givna ″familjen″ eller som

typisk fördröjningstid per grind inom den givna ″familjen″.

Anm. 1: ″Typisk grindfördröjningstid″ får inte förväxlas med fördröjningstiden mellan in- och utgång hos en komplex ″monolitisk inte­

grerad kret″s.

Anm. 2: En ″familj″ utgörs av alla integrerade kretsar för vilka följande tillämpas till fullo när det gäller tillverkningsmetod och speci­

fikationer, utom deras respektive funktioner:

a) Gemensam utformning av maskin- och programvara.

b) Gemensam ritning och processteknik.

c) Gemensamma typiska egenskaper.

″Upplösning″ (2). Härmed avses det minsta tillägget i en mätenhet, i digitala instrument avses den minst signifikanta biten

(ref. ANSI B-89.1.12).

″Uran anrikat i isotoperna 235 eller 233″ (0). Härmed avses uran som innehåller isotoperna 235 eller 233, eller båda, i en

sådan mängd att förhållandet mellan summan av dessa isotoper och isotop 238 är större än det förhållande mellan iso­

top 235 och isotop 238 som förekommer i naturen (isotopförhållandet 0,71 %).

″Utarmat uran″ (0) är sådant uran som utarmats med avseende på isotop 235 under de värden som uppträder i naturen.

″Uteffektsanpassning″ (7). Härmed avses ett system där man genom att styra effekten alltid kan använda minsta möjliga sig­

nal för att från en luftfarkost bestämma höjdläget.

″Utveckling″ (GTN NTN alla) är alla faser före serieproduktion såsom: konstruktion, konstruktionsforskning, konstruktionsa­

nalys, konstruktionskoncept, sammansättning och provning av prototyper, pilottillverkningsplaner, konstruktionsuppgif­

ter, datadesign, processen då konstruktionsuppgifterna förvandlas till en produkt, fastställande av design och integrering,

layouter.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

158

L 134/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

″Vaccin″ (1) avser en medicinsk produkt i en farmaceutisk blandning för vilken tillsynsmyndigheterna i antingen tillverk­

ningslandet eller användningslandet har beviljat licens eller gett tillstånd för marknadsföring eller kliniska test, och vars ända­

mål är att stimulera ett immunologiskt skydd mot sjukdomar hos de människor eller djur som produkten administreras till.

″Vakuumfinfördelning″ (1). En process som reducerar en smält ström av metall till droppar med en diameter på 500 μm

eller mindre genom hastig sönderdelning av en gas som utsätts för vakuum.

″Varaktighet hos pulsen″ (6). Varaktigheten hos en laserpuls är varaktigheten mätt under den tid som pulsen ligger över halva

intensiteten [″Full Width Half Intensy″].

″Varm isostatisk förtätning″ (2). Härmed avses en process där man trycksätter ett gjutgods vid temperaturer som överskrider

375 K (102 °C) i ett slutet hålrum med hjälp av olika medier (gas, vätska, massiva partiklar osv.) för att skapa lika tryck i alla

riktningar i avsikt att reducera eller eliminera antalet håligheter i gjutgodset.

″Vingprofil med variabel geometri″ (7). Härmed avses klaffar på bakkanten, eller lister på framkanten eller upphöjda fram­

kanter som kan styras under flygning.

″Vinkelavvikelse från en position″ (2). Med vinkelavvikelse från en position menas den maximala differensen mellan den aktu­

ella positionen och den ursprungliga positionen som ett arbetsstycke har efter att det förflyttats från sin ursprungliga posi­

tion och sedan återförts. (Referens VDI/VDE 2617 Draft: ″Rotary tables on coordinate measuring machines″.)

″Väv″ (1) är en bunt (typiskt 12–120) av nästan parallella ’kardeler’.

Anm.: ’Kardel’ är en bunt av ″enfibertrådar″ (vanligen fler än 200) som arrangerats i stort sett parallellt.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

159

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/31

AKRONYMER OCH FÖRKORTNINGAR SOM ANVÄNDS I DENNA BILAGA

En akronym eller en förkortning, när den används som en definierad term, återfinns under ″Definition av termer som

används i denna bilaga″.

Akronym eller

förkortning

Betydelse

ABEC

Annular Bearing Engineers Committee

AGMA

American Gear Manufacturers’ Association

AHRS

Attitude and Heading Reference Systems

AISI

American Iron and Steel Institute

ALU

aritmetisk logikenhet

ANSI

American National Standards Institute

ASTM

American Society for Testing and Materials

ATC

flygtrafikledning

AVLIS

Atomic vapour laser isotope separation (isotopseparation med ″laser″ tillämpad på atomär

ånga)

CAD

computer-aided-design (datorstödd konstruktion)

CAS

Chemical Abstracts Service

CCITT

Comité Consultatif International Télégraphique et Téléphonique (Internationella rådgivande

telegraf- och telefonkommittén)

CDU

control and display unit (kontroll- och indikatorenhet)

CEP

circular error probable

CNTD

controlled nucleation thermal deposition

CRISLA

Chemical reaction by isotope selective laser activation (kemisk reaktion genom isotopselektiv

laseraktivering)

CVD

kemisk förångningsdeposition

CW

kemisk krigföring

CW (för laser)

continuous wave

DME

Distance Measuring Equipment (avståndsmätningsradar)

DS

directionally solidified

EB-PVD

electron beam physical vapour deposition (fysisk förångningsdeposition med elektronstråle)

EBU

European Broadcasting Union (Europeiska radio- och TV-företagens samarbetsorganisation)

ECM

electro-chemical machining (elektrokemisk bearbetning)

ECR

electron cyclotron resonance (elektroncyklotronresonans)

EDM

electrical discharge machines (elektriska urladdningsmaskiner)

EEPROMS

electrically erasable programmable read only memory (elektriskt raderbart programmerbart

read-only minne)

EIA

Electronic Industries Association

EMC

electromagnetic compatibility (elektromagnetisk kompatibilitet)

ETSI

European Telecommunications Standards Institute (Europeiska institutet för telestandarder)

FFT

Fast Fourier Transform (Fast Fourier-transformation)

GLONASS

global navigation satellite system

GPS

global positioning system (GPS-lokaliseringssystemet)

HBT

hetero-bipolar transistors

HDDR

high density digital recording (″high density″ digital inspelning)

HEMT

high electron mobility transistors (transistorer med hög elektronmobilitet)

ICAO

International Civil Aviation Organisation (Internationella civila luftfartsorganisationen)

IEC

International Electro-technical Commission (Internationella elektrotekniska kommissionen)

IEEE

Institute of Electrical and Electronic Engineers

IFOV

instantanous-field-of-view

ILS

instrument landing system (instrumentlandningssystem)

IRIG

inter-range instrumentation group

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

160

Akronym eller

förkortning

Betydelse

L 134/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

ISA

internationell standardatmosfär

ISAR

inverse synthetic aperture radar

ISO

International Organization for Standardization (Internationella standardiseringsorganisationen)

ITU

International Telecommunication Union (Internationella teleunionen)

JIS

japansk industristandard

JT

Joule-Thomson

LIDAR

light detection and ranging

LRU

line replaceable unit

MAC

message authentication code

Mach

förhållandet mellan ett föremåls och ljudets hastighet (efter Ernst Mach)

MLIS

Molecular laser isotopic separation (isotopseparation med ″laser″ tillämpad på gasmolekyler)

MLS

mikrovågslandningssystem

MOCVD

metal organic chemical vapour deposition (metall-organisk kemisk förångningsdeposition)

MRI

magnetic resonance imaging

MTBF

mean-time-between-failures

Mtops

million theoretical operations per second (miljoner teoretiska operationer per sekund)

MTTF

mean-time-to-failure

NBC

Nuclear, Biological and Chemical (nukleära, biologiska och kemiska)

NDT

non-destructive test (icke-förstörande prov)

PAR

precision approach radar (precisionsinflygningsradar)

PIN

personal identification number (personidentifikationsnummer)

ppm

parts per million (delar per miljon)

PSD

power spectral density

QAM

quadrature-amplitude-modulation (kvadraturamplitudmodulering)

RF

radiofrekvens

SACMA

Suppliers of Advanced Composite Materials Association

SAR

synthetic aperture radar

SC

single crystal (enkristall)

SLAR

sidelooking airborne radar

SMPTE

Society of Motion Picture and Television Engineers

SRA

shop replaceable assembly

SRAM

static random-access memory

SRM

SACMA Recommended Methods (av SACMA rekommenderade metoder)

SSB

single sideband (enkelt sidband)

SSR

secondary surveillance radar (sekundär övervakningsradar)

TCSEC

trusted computer system evaluation criteria

TIR

total indicated reading (totalt indikatorutslag)

UV

ultraviolett

UTS

ultimate tensile strength (draghållfasthet)

VOR

very high frequency omni-directional range

YAG

yttrium/aluminium garnet (yttrium/aluminium-granat)

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

161

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/33

KATEGORI 0

KÄRNMATERIAL, ANLÄGGNINGAR OCH UTRUSTNING

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

163

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/35

0A

System, utrustning och komponenter

0A001

″Kärnreaktorer″ och utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för sådana

enligt följande:

a) ″Kärnreaktorer″.

b) Metallkärl eller större fabrikstillverkade delar till sådana, inklusive reaktortankens lock för ett reaktor­

tryckkärl, som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att innesluta härden hos en ″kärnreaktor″.

c) Hanteringsutrustning som är särskilt konstruerad eller iordningställd för att föra in eller avlägsna bränsle

i en ″kärnreaktor″.

d) Styrstavar som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att reglera klyvningsprocessen i en ″kärn­

reaktor″, tillhörande stöd- och upphängningsanordningar samt drivdon och styrrör för stavarna.

e) Tryckrör som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att innesluta bränsleelement och pri­

märkylmedel i en ″kärnreaktor″ vid ett drifttryck som överstiger 5,1 MPa.

f)

Zirkoniummetall och -legeringar, i form av rör eller hopsättningar av rör, i vilka andelen hafnium i för­

hållande till zirkonium är mindre än 1:500 per viktenhet och som är särskilt konstruerade eller iord­

ningställda för att användas i en ″kärnreaktor″.

g) Kylmedelpumpar som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att pumpa runt primärkylmedel

i en ″kärnreaktor″.

h) ’Kärnreaktors interna delar’ som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att användas i en ″kärn­

reaktor″, inklusive bottenplatta för härden, bränslekanaler (bränsleboxar), termiska skärmar, bafflar, härd­

galler samt diffusorplåtar.

Anm.: I avsnitt 0A001.h betyder ’kärnreaktors interna delar’ varje större konstruktion inuti ett reaktorkärl som

fyller en eller flera funktioner, som att bära upp härden, upprätthålla härdens geometri, rikta primärkyl­

medlets flöde, utgöra strålskärmar för reaktorkärlet och leda härdinstrumentering på plats.

i)

Värmeväxlare (ånggeneratorer) som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att användas i pri­

märkylkretsen i en ″kärnreaktor″.

j)

Instrument för detektering och mätning av neutroner, särskilt konstruerade eller iordningställda för att

bestämma neutronflödesnivåerna inuti härden i en ″kärnreaktor″.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

164

L 134/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

0B

Test-, inspektions- och produktionsutrustning

0B001

Anläggning för separation av isotoper ur ″naturligt uran″, ″utarmat uran″ och ″särskilt klyvbart material″ och

utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda härför enligt följande:

a) Anläggning som är särskilt konstruerad för separation av isotoper ur ″naturligt uran″, ″utarmat uran″ och

″särskilt klyvbart material″ enligt följande:

1. Anläggning för separation med gascentrifug.

2. Anläggning för separation med gasdiffusion.

3. Anläggning för separation med aerodynamisk process.

4. Anläggning för separation med kemisk utbytesprocess.

5. Anläggning för separation med jonbytesprocess.

6. Anläggning för isotopseparation med ″laser″ tillämpat på atomär ånga (AVLIS).

7. Anläggning för isotopseparation med ″laser″ tillämpat på gasmolekyler (MLIS).

8. Anläggning för separation med plasmaprocess.

9. Anläggning för separation med elektromagnetisk process.

b) Gascentrifuger, hopsatta delar och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för

separation med gascentrifuger enligt följande:

Anm.: I avsnitt 0B001.b betyder ’material med hög hållfasthet i förhållande till sin densitet’ något av följande:

a) Maråldrat stål som kan ges en brottgräns på 2 050 MPa eller mer.

b) Aluminiumlegeringar som kan ges en brottgräns på 460 MPa eller mer.

c) ″Fibrer eller fiberliknande material″ med en ″specifik modul″ större än 3,18 × 10 6 m och en ″specifik

draghållfasthet″ större än 76, × 10 3 m.

1. Gascentrifuger.

2. Kompletta rotorenheter.

3. Rotorrör med en väggtjocklek av 12 mm eller mindre med en diameter mellan 75 mm och 400 mm

tillverkade av ’material som har hög hållfasthet i förhållande till sin densitet’.

4. Ringar eller bälgar med en väggtjocklek som är 3 mm eller mindre och en diameter mellan 75 mm

och 400 mm som är avsedda att lokalt förstärka rotorröret eller för att förena ett antal sådana rör

och är tillverkade av ’material som har hög hållfasthet i förhållande till sin densitet’.

5. Mellanväggar (bafflar) med en diameter mellan 75 mm och 400 mm avsedda att monteras inne

i centrifugens rotorrör, tillverkade av ’material som har hög hållfasthet i förhållande till sin densitet’.

6. Topp- eller bottenplattor med en diameter mellan 75 mm och 400 mm avsedda att passa till

ändarna av rotorröret och tillverkade av ’material som har hög hållfasthet i förhållande till sin

densitet’.

7. Magnetiskt upphängda lager bestående av en ringformig magnet som är upphängd i ett lagerhus

tillverkat eller skyddat av ″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″, och som inne­

håller ett dämpande medium där magneten är kopplad till en polkärna eller en annan magnet som

är monterad på rotorns topplatta.

8. Särskilt iordningställda lager som består av en lagertapp/lagerskålenhet monterad på en dämpare.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

165

0B001

b)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/37

9. Molekylpumpar bestående av cylindrar med invändigt maskinbearbetade eller utpressade spiralfor­

made spår och maskinbearbetade innerytor.

10. Ringformade statorer för elektriska motorer till flerfasiga växelströmshysteres-(eller reluktans-

)motorer för synkron drift i vakuum i frekvensområdet 600 till 2 000 Hz och i effektområ­

det 50 till 1 000 VA (Voltampere).

11. Centrifugbehållare som ska innesluta gascentrifugens rotor och som består av en styv cylinder med

väggtjockleken upp till 30 mm och med precisionsbearbetade ändar. Cylindern ska vara tillverkad

eller skyddad av ″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

12. Uttagsrör med upp till 12 mm innerdiameter, för avtappning av UF

6

-gas från centrifugens rotorrör

enligt pitotrörsprincipen, tillverkade eller skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion

orsakad av UF

6

″.

13. Frekvensomvandlare som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att mata motorstatorn vid

anrikning med gascentrifuger och som har alla följande egenskaper samt därför särskilt konstru­

erade komponenter:

a) Flerfasig utgång inom frekvensområdet 600 Hz till 2 000 Hz.

b) Frekvenskontroll bättre än 0,1 %.

c) Harmonisk distorsion mindre än 2 %.

d) Verkningsgrad bättre än 80 %.

14. Bälgventiler, med en diameter mellan 10 och 160 mm, tillverkade eller skyddade av ″material som

är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

c) Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med gas­

diffusion, enligt följande:

1. Membran för gasdiffusion, tillverkade av porösa metalliska, polymera eller keramiska ″material som

är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″ med en porstorlek mellan 10 och 100 nm, en tjocklek

på 5 mm eller mindre och, om i form av rör, med en diameter som är 25 mm eller mindre.

2. Behållare för gasdiffusorer tillverkade eller skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion

orsakad av UF

6

″.

3. Kompressorer (axial-, centrifugal- och deplacementkompressorer) eller blåsmaskiner med en sug­

kapacitet för UF6 på 1 m3/min eller mer, och ett utloppstryck upp till 666,7 kPa, tillverkade eller

skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

4. Axeltätningar för kompressorer eller blåsmaskiner som omfattas av avsnitt 0B001.c.3 och som är

konstruerade så att inläckningen av buffertgas är mindre än 1 000 cm3/min.

5. Värmeväxlare tillverkade av aluminium, koppar, nickel eller legeringar som innehåller mer än

60 procent nickel, eller kombinationer av dessa metaller i form av pläterade rör och som är kon­

struerade för att arbeta vid ett tryck lägre än det atmosfäriska med en läckhastighet som begränsar

tryckhöjningen till mindre än 10 Pa/h när tryckskillnaden uppgår till 100 kPa.

6. Bälgventiler, med en diameter mellan 40 och 1 500 mm, tillverkade eller skyddade av ″material som

är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

d) Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med aero­

dynamisk process, enligt följande:

1. Separationsmunstycken, dysor, som består av slitsformade böjda kanaler vars krökningsradie är

mindre än 1 mm, och som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

, och som i munstycket har

en knivsegg som delar gasflödet genom munstycket i två strömmar.

2. Strömningsdrivna cylindriska eller koniska rör med tangentiellt inlopp (vortexrör) vilka är tillver­

kade eller skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″, med en diameter

mellan 0,5 cm och 4 cm och ett förhållande mellan längd och diameter på 20:1 eller mindre och

med ett eller flera tangentiella inlopp.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

166

0B001

d)

(forts.)

L 134/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

3. Kompressorer (axial-, centrifugal- eller deplacementkompressorer) eller blåsmaskiner med en sug­

kapacitet av 2 m3/min eller mer, tillverkade eller skyddade av ″material som är resistenta mot kor­

rosion orsakad av UF

6

″, och till kompressorerna hörande axeltätningar.

4. Värmeväxlare tillverkade eller skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion orsakad

av UF

6

″.

5. Behållare, avsedda att innesluta vortexrör eller separationsmunstycken, tillverkade eller skyddade av

″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

6. Bälgventiler, med en diameter mellan 40 och 1 500 mm, som är tillverkade eller skyddade av ″mate­

rial som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

7. Processystem för att separera UF6 (uranhexafluorid) från bärgasen (väte eller helium) så att innehål­

let av UF6 blir 1 ppm eller mindre, innefattande följande:

a) Kryogena värmeväxlare och kryogena separatorer som kan arbeta vid temperatu­

ren 153 K (– 120 °C) eller lägre.

b) Kryogena kylenheter som kan arbeta vid temperaturen 153 K (– 120 °C) eller lägre.

c) Separationsmunstycken eller vortexrör för separation av UF6 (uranhexafluorid) från bärgasen.

d) Kylfällor för UF6 (uranhexafluorid) som kan arbeta vid temperaturen 253 K (– 20 °C) eller

lägre.

e) Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med

kemisk utbytesprocess, enligt följande:

1. Vätske-vätskepulskolonner med snabbt utbyte där uppehållstiden i varje steg är 30 sekunder eller

mindre och som är resistenta mot koncentrerad saltsyra (t.ex. tillverkade av eller skyddade med

lämpliga plastmaterial såsom fluorkarbonpolymerer eller glas).

2. Vätske-vätskecentrifugalkontaktorer med snabbt utbyte där uppehållstiden i varje steg är 30 sek­

under eller mindre och som är resistenta mot koncentrerad saltsyra (t.ex. tillverkade av eller skyd­

dade med lämpliga plastmaterial såsom fluorkarbonpolymerer eller glas).

3. Elektrokemiska reduktionsceller som är resistenta mot koncentrerade saltsyrelösningar, för reduk­

tion av uran från ett valenstal till ett annat valenstal.

4. Matningsutrustning för elektrokemiska reduktionsceller, avsedd att överföra U+4 från det organiska

flödet och för vilken de delar som kommer i kontakt med flödet är tillverkade av eller skyddade med

lämpligt material (t.ex. glas, fluorkarbonpolymerer, polyfenylsulfat, polyetersulfon och hartsimpreg­

nerad grafit).

5. System för att producera lösningar av uranklorid med hög renhet, bestående av utrustning för upp­

lösning, vätskeextraktion och/eller jonbyte för rening och elektrolytiska celler för att reducera U

+6

eller U+4 till U+3.

6. Uranoxidationssystem för oxidation av U+3 till U+4.

f)

Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med jon­

bytesprocess, enligt följande:

1. Snabbreagerande jonbytarmassor, som film eller porösa makronätverk, i vilka de aktiva kemiska

utbytesgrupperna är begränsade till ytbeläggningen på en inaktiv porös bärarkropp, samt andra

kompositstrukturer i lämplig form, inklusive partiklar och fibrer, med en diameter som är 0,2 mm

eller mindre, resistenta mot koncentrerad saltsyra och gjorda för att ha en utbyteshalveringstid som

är mindre än 10 sekunder och som kan arbeta i temperaturområdet 373 K (100 °C)

till 473 K (200 °C).

2. Jonbyteskolonner (cylindriska) med en diameter som är större än 1 000 mm, tillverkade av eller

skyddade med material som är resistenta mot koncentrerad saltsyra (t.ex. titan eller fluorkarbonp­

laster) och som kan arbeta i temperaturområdet 373 K (100 °C) till 473 K (200 °C) och vid tryck

över 0,7 MPa.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

167

0B001

f)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/39

3. Återströmningssystem för jonbyte (kemiska eller elektrokemiska oxidations- eller reduktionssys­

tem) för regenerering av kemiska reducerande eller oxiderande ämnen som använts i anriknings­

kaskader som utnyttjar jonbyte.

g) Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för isotopseparation med

″laser″ tillämpad på atomär ånga (AVLIS), enligt följande:

1. Högeffektselektronstrålekanoner som arbetar i band eller med svep och som kan leverera mer effekt

än 2,5 kW/cm och som är avsedda att användas för att förånga uran.

2. System för hantering av flytande metall avsedda för uran eller uranlegeringar i smält form, bestå­

ende av deglar som är tillverkade av eller skyddade med lämpligt korrosions- och värmebeständigt

material (t.ex. tantal, yttriumoxidbelagd grafit, grafit belagd med oxider av andra sällsynta jordar­

tsmetaller eller blandningar av sådana) samt kylutrustning för deglarna.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2A225.

3. System för att uppsamla slutprodukt och restfraktion tillverkade av eller fodrade med material som

är resistent mot värmen och korrosionen från förångad uranmetall eller flytande uran, t.ex. yttri­

umoxidbelagd grafit eller tantal.

4. Behållare för separatormodul (cylindriska eller rektangulära behållare) som ska användas för att

innesluta källan som producerar uranmetallånga, elektronstrålekanonen och uppsamlare av slut­

produkt och restfraktion.

5. ″Lasrar″ eller ″laser″-system för separation av uranisotoper som är frekvensstabiliserade för drift över

långa tidsperioder.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 6A005 OCH 6A205.

h) Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för isotopseparation med

″laser″ tillämpad på gasmolekyler (MLIS) eller kemisk reaktion genom isotopselektiv laseraktivering

(CRISLA), enligt följande:

1. Expansionsmunstycken för överljudshastighet som är avsedda att kyla blandningen av UF6 och bär­

gasen till 150 K (– 123 °C) eller lägre och är tillverkade av ″material som är resistenta mot korro­

sion orsakad av UF

6

″.

2. Uppsamlare för uranpentafluorid (UF

5

) bestående av filter, uppsamlare av impakt- (anslags-) eller

cyklontyp, eller kombinationer av dessa typer, och som är tillverkade av ″material som är resistenta

mot korrosion orsakad av UF

5

/UF

6

″.

3. Kompressorer som är tillverkade eller skyddade av ″material som är resistenta mot korrosion orsa­

kad av UF

6

″ samt axeltätningar för sådana kompressorer.

4. Utrustning för att fluorera UF5 (fast) till UF6 (gas).

5. Processystem för att separera UF6 från bärgasen (t.ex. kväve eller argon), innefattande följande:

a) Kryogena värmeväxlare och kryogena separatorer som kan arbeta vid temperaturer

på 153 K (– 120 °C) eller lägre.

b) Kryogena kylenheter som kan arbeta vid temperaturer på 153 K (– 120 °C) eller lägre.

c) Kylfällor för UF6 som kan arbeta vid temperaturer på 253 K (– 20 °C) eller lägre.

6. ″Lasrar″ eller ″laser″-system för separation av uranisotoper som är frekvensstabiliserade för drift över

långa tidsperioder.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 6A005 OCH 6A205.

i)

Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med plas­

maprocess, enligt följande:

1. Mikrovågskällor och antenner som kan producera eller accelerera joner och som har en utgångs­

frekvens som är högre än 30 GHz, och en utgångseffekt (medeleffekt) som är större än 50 kW.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

168

0B001

i)

(forts.)

L 134/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2. Jonexcitationsspolar för radiofrekvenser över 100 kHz och som kan arbeta med mer än 40 kW

medeleffekt.

3. System för att generera uranplasma.

4. System för hantering av flytande metall avsedda för uran eller uranlegeringar i smält form, bestå­

ende av deglar som är tillverkade eller skyddade av lämpligt korrosions- och värmebeständigt mate­

rial (t.ex. tantal, yttriumoxidbelagd grafit, grafit belagd med oxider av andra sällsynta

jordartsmetaller eller blandningar av sådana), samt kylutrustning för deglarna.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2A225.

5. Uppsamlare för slutprodukt och restfraktion tillverkade av eller skyddade med material som är resi­

stent mot värmen och korrosionen från uranånga. Skyddande material kan vara yttriumoxidbelagd

grafit eller tantal.

6. Cylindriska behållare för separatormodul avsedda att innesluta uranplasmakällan, radiofrekvens­

drivspolen samt uppsamlare för slutprodukt och restfraktion tillverkade av lämpligt icke-magnetiskt

material (t.ex. rostfritt stål).

j)

Utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda för separation med elek­

tromagnetisk process, enligt följande:

1. Jonkällor, enkla eller multipla, som består av en förångningskälla, joniserare och strålaccelerator

vilka är tillverkade av lämpligt icke-magnetiskt material (t.ex. grafit, rostfritt stål eller koppar) och

som kan leverera en jonstråleström som är 50 mA eller mer.

2. Jonkollektorer för uppsamling av anrikade eller utarmade uranjonstrålar och som består av två eller

flera slitsar och fickor och är gjorda av lämpligt icke-magnetiskt material (t.ex. grafit eller rostfritt

stål).

3. Vakuumbehållare för elektromagnetiska uranseparatorer tillverkade av icke-magnetiskt material

(t.ex. rostfritt stål) och konstruerade för att arbeta vid ett tryck som är 0,1 Pa eller lägre.

4. Magnetpolskor med en diameter större än 2 m.

5. Högspänningsaggregat för jonkällor som har alla följande egenskaper:

a) Gjorda för kontinuerlig drift.

b) Utspänning 20 kV eller högre.

c) Utström 1 A eller mer.

d) Spänningsreglering bättre än 0,01 % över en tidsperiod på 8 h.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 3A227.

6. Kraftaggregat för magneter (högeffekt, likström) som har alla följande egenskaper:

a) Möjlighet att kontinuerligt lämna en utström som är 500 A eller mer samtidigt som utspän­

ningen är 100 V eller högre.

b) Ström- eller spänningsreglering bättre än 0,01 % över en tidsperiod på 8 h.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 3A226.

0B002

Särskilt konstruerade eller iordningställda hjälpsystem, utrustning och komponenter, enligt följande, för iso­

topseparationsanläggningar som omfattas av avsnitt 0B001 och som är tillverkade av eller skyddade med

″material som är resistenta mot korrosion orsakad av UF

6

″.

a) Matningsautoklaver, ugnar eller system som används för att överföra UF6 till anrikningsprocessen.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

169

0B002

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/41

b) Desublimeringsutrustning eller kylfällor som används för att bortföra UF6 från anrikningsprocessen och

för vidaretransport efter upphettning.

c) Stationer för slutprodukt och restfraktion vilka används för att överföra UF6 till behållare.

d) Kondenserings- eller solidifieringsstationer som används för att avlägsna UF6 från anrikningsprocessen

genom att komprimera, kyla och överföra UF6 till flytande eller fast form.

e) Rörsystem och grenrör som är särskilt avsedda för transport av UF6 inom kaskader som utnyttjar gas­

diffusion, centrifuger eller aerodynamiska processer.

f)

1. Samlings- och förgreningsrör för vakuum som tillåter en sugkapacitet på minst 5 m3/min, eller

2. vakuumpumpar som är speciellt konstruerade för användning i UF

6

-haltig atmosfär.

g) UF

6

-masspektrometrar/jonkällor som är särskilt konstruerade eller iordningställda för on-line-prover på

matarflöde, slutprodukt eller restfraktion från UF

6

-gasflöden och som har alla följande egenskaper:

1. Upplösning lika med en massenhet för massor större än 320 amu.

2. Jonkälla tillverkad av eller fodrad med kromnickellegering (NiCr) eller monel eller som är

nickelpläterad.

3. Jonkälla med indirekt upphettning (electron bombardment).

4. Uppsamlingssystem lämpligt för isotopanalys.

0B003

Anläggning för konvertering av uran och utrustning som är särskilt konstruerad eller iordningställd för detta,

enligt följande:

a) System för konvertering av uranmalmkoncentrat till UO

3

.

b) System för konvertering av UO3 till UF6.

c) System för konvertering av UO3 till UO2.

d) System för konvertering av UO2 till UF4.

e) System för konvertering av UF4 till UF6.

f)

System för konvertering av UF4 till uranmetall.

g) System för konvertering av UF6 till UO2.

h) System för konvertering av UF6 till UF4.

i)

System för konvertering av UO2 till UCl4.

0B004

Anläggning för produktion eller koncentrering av tungt vatten, deuterium eller deuteriumföreningar och

utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller iordningställda härför, enligt följande:

a) Anläggning för produktion av tungt vatten, deuterium eller deuteriumföreningar enligt följande:

1. Anläggning för vatten-vätesulfidutbyte.

2. Anläggning för ammoniak-väteutbyte.

b) Utrustning och komponenter enligt följande:

1. Kolonner för vatten-vätesulfidutbyte som är tillverkade av finkornstål (t.ex. ASTM A516) med en

diameter mellan 6 och 9 m och som kan arbeta vid tryck som är lika med eller högre än 2 MPa och

med en korrosionsmån på 6 mm eller mer.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

170

0B004

b)

(forts.)

L 134/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2. Enstegs centrifugalfläktar eller -kompressorer med låg tryckhöjd (dvs. 0,2 MPa) för cirkulation av

vätesulfidgas (dvs. gas som innehåller mer än 70 % H

2

S) med en drivningskapacitet lika med eller

större än 56 m3/sekund vid tryck lika med eller högre än 1,8 MPa insugningstryck och utrustade

med tätningar som är konstruerade för att användas i våt H

2

S-miljö.

3. Kolonner för ammoniak-väteutbyte vars höjd är lika med eller mer än 35 m och med en diameter

mellan 1,5 och 2,5 m och som kan arbeta vid tryck högre än 15 MPa.

4. Inre delar till utbyteskolonnerna, inklusive stegkontaktorer, och stegpumpar, inklusive sådana som

är dränkbara, som används för produktion av tungt vatten med ammoniak-väteutbytesprocessen.

5. Ammoniakkrackers med ett drifttryck lika med eller högre än 3 MPa för produktion av tungt vat­

ten med ammoniak-väteutbytesprocessen.

6. Analysatorer för absorption i det infraröda området som under drift kan analysera förhållandet mel­

lan väte och deuterium när deuteriumkoncentrationen är lika med eller högre än 90 %.

7. Katalytiska brännare för omvandling av anrikad deuteriumgas till tungt vatten med

ammoniak-väteutbytesprocessen.

8. Kompletta uppgraderingssystem för tungt vatten eller kolonner för detta, avsedda för uppgradering

av tungt vatten till en deuteriumkoncentration motsvarande reaktorkvalitet.

0B005

Anläggning som är särskilt konstruerad för tillverkning av bränsleelement för ″kärnreaktorer″ och utrustning

särskilt konstruerad eller iordningställd härför.

Anm.: En anläggning för tillverkning av bränsleelement för ″kärnreaktorer″ omfattar utrustning som

a) i produktionsprocessen normalt kommer i direkt kontakt med eller direkt behandlar eller styr flödet av

kärnämne,

b) förseglar kapslingen av kärnämne,

c) kontrollerar att kapsling eller försegling är oskadd, eller

d) kontrollerar ytbehandlingen av det förseglade bränslet.

0B006

Anläggning för upparbetning av bestrålade bränsleelement från ″kärnreaktor″ och utrustning och komponen­

ter särskilt konstruerade eller iordningställda härför.

Anm.: Avsnitt 0B006 innefattar följande:

a) Anläggning för upparbetning av bestrålade bränsleelement från ″kärnreaktor″ samt utrustning och kom­

ponenter som normalt kommer i direkt kontakt med och direkt kontrollerar det bestrålade bränslet och

huvudflödena av kärnämne och klyvningsprodukter.

b) Maskiner för att hugga, klippa eller skära bränsleelement, dvs. fjärrmanövrerad utrustning för att skära,

hugga, riva eller klippa bestrålade bränsleelement, knippen eller stavar från ″kärnreaktor″.

c) Upplösningskar, kriticitetssäkra behållare (t.ex. med liten diameter, ringformade eller skivformade) som är

särskilt konstruerade eller iordningställda för att användas för upplösning av bestrålat ″kärnreaktor″bränsle,

och kan tåla varm, starkt korrosiv vätska och fyllas och hanteras genom fjärrmanövrering.

d) Utrustning för motströms vätskeextraktion och jonbytesutrustning som är särskilt konstruerade eller iord­

ningställda för att användas i en anläggning för upparbetning av bestrålat ″naturligt uran″, ″utarmat uran″

eller ″särskilt klyvbart material″.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

171

0B006

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/43

e) Lagringstankar som är särskilt konstruerade för att vara kriticitetssäkra och resistenta mot salpetersyras kor­

rosiva verkan.

Anm.: En lagringstank kan ha följande egenskaper:

1. Väggar eller en inre uppbyggnad med en borekvivalent (beräknad för alla beståndsdelar enligt

definition i anmärkningen till avsnitt 0C004) på minst 2 %.

2. En maximal diameter på 175 mm för ett cylindriskt kärl, eller

3. en maximal bredd på 75 mm för antingen en skiv- eller ringformad behållare.

f)

Processövervakningsutrustning som är särskilt konstruerad eller iordningställd för att övervaka eller styra

upparbetningen av bestrålat ″naturligt uran″, ″utarmat uran″ eller ″särskilt klyvbart material″.

0B007

Anläggning för konvertering av plutonium och utrustning särskilt konstruerad eller iordningställd härför,

enligt följande:

a) System för konvertering av plutoniumnitrat till plutoniumoxid.

b) System för produktion av plutoniummetall.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

172

σ

Z

×A

B

σ

B

×A

Z

L 134/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

0C

Material

0C001

″Naturligt uran″ eller ″utarmat uran″ eller torium i form av metall, legeringar, kemiska föreningar eller kon­

centrat och varje annat material som innehåller ett eller flera av de ovan nämnda materialen.

Anm.: Avsnitt 0C001 omfattar inte följande:

a) Fyra gram eller mindre av ″naturligt uran″ eller ″utarmat uran″, när det ingår i sensorkomponenter

i instrument.

b) ″Utarmat uran″ speciellt framställt för följande civila icke-nukleära tillämpningar:

1. Skärmning.

2. Emballering.

3. Ballast med en massa som inte är större än 100 kg.

4. Motvikter med en massa som inte är större än 100 kg.

c) Legeringar innehållande mindre än 5 % torium.

d) Keramiska produkter innehållande torium vilka har framställts för icke-nukleär användning.

0C002

″Särskilt klyvbart material″.

Anm.: Avsnitt 0C002 omfattar inte mängder om fyra ″effektiva gram″ eller mindre när materialet ingår i sensorkom­

ponenter i instrument.

0C003

Deuterium, tungt vatten (deuteriumoxid) och andra deuteriumföreningar samt blandningar och lösningar som

innehåller deuterium i vilka isotopförhållandet deuterium-väte överstiger 1:5 000.

0C004

Grafit, kärnteknisk kvalitet, som har en renhetsgrad som är bättre än 5 delar per miljon ’borekvivalenter’ och

en densitet som är större än 1,5 g/cm3.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1C107.

Anm. 1: Avsnitt 0C004 omfattar inte följande:

a) Grafitprodukter med en massa som är mindre än 1 kg, utom de som är särskilt avsedda eller preparerade

för användning i en kärnreaktor.

b) Grafitpulver.

Anm. 2: I avsnitt 0C004 definieras ’borekvivalent’ (BE) som summan av BE z för föroreningar (utom BE kol eftersom kol

inte betraktas som en förorening) inklusive bor, där

BE z (ppm) = CF × koncentrationen av element Z i ppm

där CF är omvandlingsfaktorn =

och σ B och σ z är de termiska neutroninfångningstvärsnitten (i barn) för naturligt förekommande bor respektive

element Z, och A B och A z är atommassan hos naturligt förekommande bor respektive element Z.

0C005

Speciellt förberedda föreningar eller pulver avsedda för tillverkning av gasdiffusionsmembran som är resi­

stenta mot korrosion orsakad av UF6 (t.ex. nickel eller legering innehållande 60 viktprocent eller mer nickel,

aluminiumoxid och fullständigt fluorerade polymerer) och som har en renhet på 99,9 viktprocent eller bättre

och en genomsnittlig partikelstorlek som är mindre än 10 µm mätt enligt American Society for Testing and

Materials (ASTM) B 330 standard och en hög grad av likformighet i partikelstorleken.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

173

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/45

0D

Programvara

0D001

″Programvara″ som är särskilt konstruerad eller modifierad för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″

av varor som omfattas av denna kategori.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

174

L 134/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

0E

Teknik

0E001

″Teknik″ enligt anmärkning rörande kärnteknik för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av varor som

omfattas av denna kategori.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

175

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/47

KATEGORI 1

SÄRSKILDA MATERIAL OCH TILLHÖRANDE UTRUSTNING

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

177

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/49

1A

System, utrustning och komponenter

1A001

Komponenter tillverkade av fluorerade blandningar, enligt följande:

a) Packningar, tätningar, tätningsmaterial eller bränsletankar, speciellt konstruerade för ″luftfartyg″ eller

rymdfarkoster, tillverkade till mer än 50 viktprocent av något material som omfattas av avsnitt 1C009.b

eller 1C009.c.

b) Piezoelektriska polymerer och sampolymerer, tillverkade av vinylidenfluoridmaterial, som omfattas av

avsnitt 1C009.a i form av

1. blad eller film, och

2. med en tjocklek på över 200 μm.

c) Packningar, tätningar, ventilsäten, tankar eller membran med båda följande egenskaper:

1. Tillverkade av fluorelastomerer som innehåller åtminstone en vinyletergrupp.

2. Speciellt konstruerade för användning i ″luftfartyg″, rymdfarkoster eller ’missiler’.

Anm.: I avsnitt 1A001.c avses med ’missil’ kompletta raketsystem och system för obemannade luftfartyg.

1A002

″Kompositer″ eller laminat med något av följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 1A202, 9A010 OCH 9A110.

a) Bestående av en organisk ″matris″ och material som omfattas av avsnitt 1C010.c, 1C010.d eller 1C010.e,

eller

b) Bestående av en metall- eller kol-″matris″ och något av följande:

1. ″Fibrer eller fiberliknande material″ av kol med följande egenskaper:

a) en ″specifik modul″ överstigande 10,15 x 106 m, och

b) en ″specifik draghållfasthet″ som överstiger 17,7 x 104 m, eller

2. Material som omfattas av avsnitt 1C010.c.

Anm. 1: Avsnitt 1A002 omfattar inte kompositstrukturer eller laminat tillverkade av epoxyhartsimpregnerade ″fibrer

eller fiberliknande material″ av kol, som ska användas för reparation av ″civila luftfartyg″ eller dess laminat

förutsatt att storleken inte överstiger 100 cm x 100 cm.

Anm. 2: Avsnitt 1A002 omfattar inte färdiga detaljer eller halvfabrikat som är speciellt konstruerade för följande helt

civila tillämpningar:

a) Sportutrustning.

b) Bilindustrin.

c) Verktygsmaskinindustrin.

d) Medicinska tillämpningar.

Anm. 3: Avsnitt 1A002.b.1 omfattar inte färdiga detaljer eller halvfabrikat som innehåller sammanvävda fibertrådar

av högst två dimensioner och som är speciellt konstruerade för följande tillämpningar:

a) Värmebehandlingsugnar för härdning av metaller.

b) Produktionsutrustning för kiselkulor.

1A003

Föremål av icke-″smältbara″ aromatiska polyimider i form av film, blad eller band med någon av följande

egenskaper:

a) En tjocklek som överstiger 0,254 mm, eller

b) är belagd eller laminerad med kol, grafit, metall eller magnetiskt material.

Anm.: Avsnitt 1A003 omfattar inte produktion av kopparbelagda eller kopparlaminerade filmer avsedda för

produktion av elektroniska mönsterkort.

ANM.: För alla former av ″smältbara″ aromatiska polyimider, se avsnitt 1C008.a.3.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

178

L 134/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1A004

Utrustning och komponenter för skydd och detektering, som inte omfattas av den militära förteckningen,

enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 2B351 OCH 2B352.

a) Gasmasker, filterbehållare och saneringsutrustning till dessa, konstruerade eller modifierade för försvar

mot något av följande, och speciellt konstruerade komponenter till dessa:

1. Biologiska agens ″anpassade för användning i krig″.

2. Radioaktiva material ″anpassade för användning i krig″.

3. Kemiska stridsmedel (CW), eller

4. ″Agens för kravallhantering″, bland annat

a) alpha-brombensenacetonitril (brombensylcyanid) (CA) (CAS 5798–79–8),

b) [(2-klorofenyl) metylen] propandinitril, (o-klorbensalmalononitril) (CS) (CAS 2698–41–1),

c) 2-klor-1-fenyletanon, fenylacylklorid (omega-kloracetofenon) (CN) (CAS 532–27–4),

d) dibens-(b, f)-1,4-oxazepin (CR) (CAS 257–07–8),

e) 10-klor-5,10-dihydrofenarsazin, (fenarsazinklorid), (adamsit), (DM) (CAS 578–94–9),

f)

n-nonanoylmorfolin, (MPA) (CAS 5299–64–9).

b) Skyddsdräkter, handskar och skor, speciellt konstruerade eller modifierade för att skydda mot något av

följande:

1. Biologiska agens ″anpassade för användning i krig″.

2. Radioaktiva material ″anpassade för användning i krig″, eller

3. Kemiska stridsmedel (CW).

c) Nukleära, biologiska och kemiska (ABC-)detekteringssystem, speciellt konstruerade eller modifierade för

detektering eller identifiering av något av följande, och speciellt konstruerade komponenter till dessa:

1. Biologiska agens ″anpassade för användning i krig″.

2. Radioaktiva material ″anpassade för användning i krig″, eller

3. Kemiska stridsmedel (CW).

d) Elektronisk utrustning som är konstruerad för automatisk detektering eller identifiering av förekomsten

av restmängder av ″sprängämnen″ och som utnyttjar ’spårdetektion’ stekniker (t.ex. akustiska ytvågor,

spektrometri för jonrörlighet, spektrometri för differentiell rörlighet, masspektrometri).

Teknisk anm.: ’Spårdetektion’ definieras som förmågan att detektera mindre än 1 ppm ånga eller 1 mg fast eller fly­

tande ämne.

Anm. 1: Avsnitt 1A004.d omfattar inte kontrollutrustning som är speciellt konstruerad för laboratorieanvändning.

Anm. 2: Avsnitt 1A004.d omfattar inte säkerhetsbågar som passeras utan att vidröras.

Anm.: Avsnitt 1A004 omfattar inte följande:

a) Personliga dosimetrar för mätning av strålning.

b) Utrustning som genom konstruktion eller funktion är begränsade till att skydda för olyckor inom bostads­

områden och civil industri, t.ex. gruvor, stenbrott, jordbruk, läkemedelsindustrin, för medicinskt och vete­

rinärt bruk, miljöskydd, avfallshantering eller livsmedelsindustrin.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

179

1A004

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/51

Tekniska anm.:

1. Avsnitt 1A004 omfattar utrustning och komponenter som har identifierats, framgångsrikt testats i enlighet med

nationella standarder eller på annat sätt visats vara effektiva för detektering av eller försvar mot radioaktiva mate­

rial ″anpassade för användning i krig″, biologiska agens ″anpassade för användning i krig″, kemiska stridsmedel,

’simulatorer’ eller ″agens för kravallhantering″, även om sådan utrustning eller sådana komponenter används inom

civil industri, t.ex. gruvor, stenbrott, jordbruk, läkemedelsindustrin, för medicinskt och veterinärt bruk, miljöskydd,

avfallshantering eller livsmedelsindustrin.

2. En ’simulator’ är ett ämne eller material som används i stället för en toxisk agens (kemisk eller biologisk) i samband

med utbildning, forskning, testning eller utvärdering.

1A005

Skyddsvästar och därtill speciellt konstruerade delar, andra än sådana som tillverkats enligt militära standar­

der och specifikationer eller ekvivalenter till dessa vad avser prestationsförmåga.

ANM.: SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN.

ANM.: För ″fibrer eller fiberliknande material″ som används för tillverkning av skyddsvästar, se avsnitt 1C010.

Anm. 1: Avsnitt 1A005 omfattar inte skyddsvästar eller skyddskläder när de används eller medföres för användarens

eget bruk.

Anm. 2: Avsnitt 1A005 omfattar inte skyddsvästar som är konstruerade endast för frontalskydd från splitter och tryck­

vågor från icke militära explosiva produkter.

1A006

Utrustning, speciellt konstruerad eller modifierad för desarmering av improviserade sprängladdningar, enligt

följande, och speciellt konstruerade komponenter och tillbehör till sådan utrustning:

ANM.: SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN.

a) Fjärrstyrda fordon.

b) ’Desarmeringsanordningar’.

Teknisk anm.:

’Desarmeringsanordningar’ är anordningar som är speciellt konstruerade för att förhindra att en sprängladdning utlöses,

genom att skjuta ut en vätskeprojektil, en fast projektil eller en brytbar projektil.

Anm.: Avsnitt 1A006 omfattar inte sådan utrustning som åtföljer dess operatör.

1A007

Utrustning och anordningar, speciellt konstruerade för att på elektrisk väg initiera tändning av sprängladd­

ningar och anordningar som innehåller energetiska material, enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN SAMT AVSNITTEN 3A229 OCH 3A232.

a) Tändaggregat avsedda att initiera tändning av sprängkapslar som specificeras i avsnitt 1A007.b.

b) Elektriskt initierade sprängkapslar enligt följande:

1. Exploderande brygga (EB).

2. Exploderande tråd (EBW).

3. ’Slapper’.

4. Exploderande folie (EFI).

Tekniska anm.:

1. Ordet tändare eller tändanordning används ibland i stället för sprängkapsel.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

180

1A007

(forts.)

L 134/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2. De sprängkapslar som avses i avsnitt 1A007.b utnyttjar alla en liten elektriskt ledare (brygga, tråd eller folie) som

förångas explosivt när en kortvarig elektrisk puls med hög strömstyrka passerar genom denna. I sprängkapslar som

inte är av typ ’slapper’ startar den exploderande ledaren en kemisk detonation i ett anslutande högexplosivt spräng­

ämne, exempelvis pentyl (pentaerytritoltetranitrat). I en ’slapper’-tändare driver den explosiva förångningen av den

elektriska ledaren en tunn skiva eller en ’slapper’ över ett luftgap mot ett sprängämne som vid anslaget initierar en

kemisk detonation. I vissa konstruktioner drivs ’slapper’-tändaren av en magnetisk kraft. Termen exploderande folie­

detonator refererar antingen till en exploderande brygga eller en sprängkapsel av typ ’slapper’.

1A008

Sprängladdningar, anordningar och komponenter enligt följande:

a) ’Formade sprängladdningar’ med båda följande egenskaper:

1. Nettosprängämnesmängden (NEQ) överstiger 90 g.

2. Höljets yttre diameter är minst 75 mm.

b) Linjära formade skärsprängladdningar (cutting charges) med båda följande egenskaper, och speciellt kon­

struerade komponenter till dessa:

1. En sprängladdning som överstiger 40 g/m.

2. En bredd på minst 10 mm.

c) Snabbstubin med en sprängladdning i den inre delen som överstiger 64 g/m.

d) Andra skärsprängladdningar än de som anges i avsnitt 1A008.b och avskiljningsverktyg med en netto­

sprängämnesmängd (NEQ) som överstiger 3,5 kg.

Teknisk anm.:

’Formade sprängladdningar’ är sprängladdningar som formats för att målinrikta verkan av explosionen.

1A102

Återmättade pyrolyserade kol-kol-komponenter konstruerade för rymdfarkoster som omfattas av

avsnitt 9A004 eller sondraketer som omfattas av avsnitt 9A104.

1A202

Kompositmaterial, andra än de som omfattas av avsnitt 1A002, i form av rör och som har båda följande

egenskaper:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 9A010 OCH 9A110.

a) En inre diameter mellan 75 mm och 400 mm och

b) tillverkade av ″fibrer eller fiberliknande material″ som omfattas av avsnitt 1C010.a, 1C010.b.

eller 1C210.a eller av förimpregnerat material av kol som omfattas av avsnitt 1C210.c.

1A225

Platinerade katalysatorer som är särskilt utformade eller iordningställda för att befrämja väteisotoputbyte mel­

lan väte och vatten för att utvinna tritium ur tungt vatten eller för produktion av tungt vatten.

1A226

Fyllkroppar, som kan användas för separation av tungt vatten från vanligt vatten, och som har båda följande

egenskaper:

a) Tillverkade av fosforbronsnät som är kemiskt behandlade för att förbättra vätbarheten och

b) utformade för att användas i kolonner för vakuumdestillation.

1A227

Strålningsskyddande fönster med hög densitet (blyglas eller annat glas) som har alla följande egenskaper och

särskilt utformade ramar för sådana fönster:

a) En ’inaktiv area’ större än 0,09 m2.

b) En densitet större än 3 g/cm3; och

c) En tjocklek av 100 mm eller mer.

Teknisk anm.:

I avsnitt 1A227 avses med ’inaktiv area’ den genomsiktliga area av fönstret som utsätts för den lägsta strålningsnivån

vid tillämpningen.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

181

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/53

1B

Test-, inspektions- och produktionsutrustning

1B001

Utrustning för produktion av fibrer, impregnerade mattor för formar eller ″kompositer″ som omfattas av

avsnitt 1A002 eller 1C010, enligt följande, samt speciellt konstruerade komponenter och tillbehör till sådan

utrustning.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 1B101 OCH 1B201.

a) Lindningsmaskiner i vilka rörelserna för positionering, omslag och lindning av fibrerna är samordnade

och programmerade i minst tre axlar och speciellt konstruerade för tillverkning av ″kompositer″ eller

laminat som består av ″fibrer eller fiberliknande″ material.

b) Maskiner för påläggning av band eller blånor i vilka påläggning av band, blånor eller väv kan samordnas

och programmeras i minst två axlar och som är speciellt konstruerade för tillverkning av kroppar för

luftfarkoster eller ’missiler’ i ″komposit″material.

Anm.: Med ’missil’ avses i avsnitt 1B001.b kompletta raketsystem och system för obemannade luftfartyg.

c) Vävstolar, som kan väva i flera riktningar och med flera dimensioner, inbegripet adapters och modifie­

ringsutrustning där fibrer kan vävas, flätas eller tvinnas tillsammans till ″komposit″-material.

Teknisk anm.:

I avsnitt 1B001.c inkluderas stickas i tekniken tvinnas.

Anm.: Avsnitt 1B001.c omfattar inte vävstolar som inte har modifierats för ovan nämnda typer av slutanvändning.

d) Utrustning speciellt konstruerad eller anpassad för produktion av armeringsfibrer enligt följande:

1. Utrustning för omvandling av polymeriska fibrer (t.ex. polyakrylonnitril, rayon, beck eller polykar­

bosilan) till kol- eller kiselkarbidfibrer, innefattande specialutrustning för att töja fibrerna under

upphettning.

2. Utrustning för kemisk förångningsdeposition av grundämnen eller föreningar på upphettade tråd­

formade substrat för att tillverka kiselkarbidfibrer.

3. Utrustning för våtspinning av eldfast keramik (t.ex. aluminiumoxid).

4. Utrustning för omvandling av aluminium som innehåller fiberämnen till aluminiumfibrer genom

värmebehandling.

e) Utrustning för att producera förimpregnerade mattor som omfattas av avsnitt 1C010.e genom

varmsmältning.

f)

Ickeförstörande inspektionsutrustning som är särskilt konstruerad för ″komposit″material enligt följande:

1. Röntgentomografisystem för upptäckt av fel tredimensionellt.

2. Numeriskt styrda ultraljudstestmaskiner i vilka rörelserna för positionering av sändare eller motta­

gare samtidigt är samordnade och programmerade i minst fyra axlar för att följa de tredimensio­

nella konturerna av den komponent som inspekteras.

1B002

Utrustning för att producera metallegeringar, metallegeringar i pulverform eller legeringar speciellt konstru­

erade för att undvika föroreningar och speciellt konstruerade för att användas inom en av de processer som

omfattas av avsnitt 1C002.c.2.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1B102.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

182

L 134/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1B003

Verktyg, formar, kokiller eller fixturer för ″superplastisk bearbetning″ eller ″diffusionsbondning″ av titan, alu­

minium eller legeringar av dessa, speciellt konstruerade för tillverkning av någon av följande produkter:

a) Kroppar för flygplan eller rymdfarkoster.

b) Motorer för ″luftfartyg″ eller rymdfarkoster.

c) Speciellt konstruerade komponenter för kroppar som anges i avsnitt 1B003.a eller för motorer som

anges i avsnitt 1B003.b.

1B101

Utrustning, annan än sådan som omfattas av avsnitt 1B001, för ″produktion″ av strukturella kompositer enligt

följande, liksom särskilt utformade komponenter och tillbehör därtill.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1B201.

Anm.: Exempel på komponenter och tillbehör som omfattas av avsnitt 1B101 är formar, gjutkärnor, matriser, fixturer

och verktyg för pressning, härdning, gjutning, sintring eller bindning av förformar till kompositstrukturer, lami­

nat och produkter därav.

a) Maskiner för trådlindning eller fiberlindning vilka är utformade för att tillverka kompositstrukturer eller

laminat från fibrer eller fiberliknande material där rörelserna för att placera, vira och linda fibrer sam­

ordnas och programmeras i tre eller flera axlar, samt samordnings- och programstyrning härför.

b) Bandläggningsmaskiner, utformade för tillverkning av flygplansskrov och ″missil″-konstruktioner i kom­

positmaterial, där rörelserna för att placera och lägga band och ark är samordnade och programmerade

i två eller flera axlar.

c) Utrustning som konstruerats eller modifierats för ″produktion″ av ″fibrer eller fiberliknande material″

enligt följande:

1. Utrustning för omformning av polymerfibrer (som polyakrylnitril, rayon eller polykarbosilan) inklu­

sive speciella åtgärder för att sträcka fibrerna under upphettning.

2. Utrustning för ångutfällning av ämnen eller föreningar på upphettat fibersubstrat.

3. Utrustning för våtspinning av eldfasta keramer (t.ex. aluminiumoxid).

d) Utrustning utformad eller modifierad för särskild fiberytbehandling eller för produktion av förimpreg­

nerade mattor och förformer som omfattas av avsnitt 9C110.

Anm.: Avsnitt 1B101.d innehåller bl.a. rullar, sträckare, ytbeläggningsutrustningar, skärmaskiner och stansar.

1B102

Utrustning för ″produktion″ av metallpulver, annan än den som omfattas av avsnitt 1B002, och komponen­

ter enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1B115.b.

a) Utrustning för ″produktion″ av metallpulver som kan användas för att i en kontrollerad omgivning ″pro­

ducera″ sfäriska eller finfördelade material som omfattas av avsnitten 1C011.a, 1C011.b, 1C111.a.1,

1C111.a.2 eller militära förteckningen.

b) Komponenter som konstruerats särskilt för sådan ″produktionsutrustning″ som omfattas av

avsnitt 1B002 eller 1B102.a.

Anm.: Avsnitt 1B102 omfattar följande:

a) Plasmageneratorer (bågstråle med hög frekvens) som kan användas för att framställa finfördelat eller sfäriskt

metallpulver där processen sker i en argon-vatten-omgivning.

b) Electroburst-utrustning som kan användas för att framställa finfördelat eller sfäriskt metallpulver där pro­

cessen sker i en argon-vatten-omgivning.

c) Utrustning som kan användas för att ″producera″ sfäriskt aluminiumpulver genom att pulvrisera en smälta

i ett inert medium (t.ex. kväve).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

183

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/55

1B115

Utrustning, annan än den som omfattas av avsnitt 1B002 eller 1B102, för produktion av drivmedel eller

beståndsdelar i dessa, enligt följande, samt tillhörande särskilt konstruerade komponenter:

a) ″Produktionsutrustning″ för ″produktion″, hantering eller acceptanstest av flytande drivmedel eller

beståndsdelar i dessa som omfattas av avsnitten 1C011.a, 1C011.b, 1C111 eller militära förteckningen.

b) ″Produktionsutrustning″ för ″produktion″, hantering, blandning, härdning, gjutning, pressning, maskin­

behandling, strängpressning eller acceptanstest av fasta drivmedel eller beståndsdelar i dessa som omfat­

tas av avsnitten 1C011.a, 1C011.b, 1C111 eller militära förteckningen.

Anm.: Avsnitt 1B115.b omfattar inte satsblandare, kontinuerliga blandare och luftstrålekvarnar. Dessa omfattas

av avsnitten 1B117, 1B118 och 1B119.

Anm. 1: För utrustning speciellt konstruerad för produktion av militära artiklar, se militära förteckningen.

Anm. 2: Avsnitt 1B115 omfattar inte kontrollutrustning för ″produktion″, hantering och acceptanstest av borkarbid.

1B116

Speciellt konstruerade munstycken för att producera pyrolytiskt erhållet material på en form, dorn eller annat

underlag från gaser vilka sönderdelas vid temperaturer från 1 573 K (1 300 °C) till 3 173 K (2 900 °C) vid ett

tryck av 130 Pa till 20 kPa.

1B117

Satsblandare som ger möjlighet till såväl blandning under vakuum vid tryck från 0 till 13,326 kPa som till

temperaturstyrning av blandningskammaren och som har alla följande egenskaper, samt därför särskilt kon­

struerade komponenter:

a) En total volymmässig kapacitet av minst 110 liter och

b) åtminstone en blandande/knådande axel excentriskt monterad.

1B118

Kontinuerliga blandare som ger möjlighet till såväl blandning under vakuum vid tryck från 0 till 13,326 kPa

som till temperaturstyrning av blandningskammaren och som har någon av följande egenskaper, samt därför

särskilt konstruerade komponenter:

a) Två eller flera blandande/knådande axlar eller

b) en enda roterande axel med en oscillerande rörelse och vars axel och blandningskammares insida är för­

sedda med knådande stift/kuggar.

1B119

Luftstrålekvarnar som kan användas för att krossa eller mala ämnen som omfattas av avsnitten 1C011.a,

1C011.b, 1C111 eller militära förteckningen, samt därför särskilt konstruerade komponenter.

1B201

Lindningsmaskiner för fibrer, andra än de som omfattas av avsnitt 1B001 eller 1B101, och tillhörande utrust­

ning, enligt följande:

a) Lindningsmaskiner för fibrer som har samtliga följande egenskaper:

1. Samordnade och programmerade för positionering, omslagning och lindning av fibrer i två eller

flera axlar.

2. Speciellt utformade för tillverkning av kompositmaterial och laminat utgående från ″fibrer och fiber­

liknande material″ och

3. i stånd att linda cylindriska rotorer med en diameter mellan 75 mm och 400 mm och med en längd

av 600 mm eller mer.

b) Styrutrustning för samordning och programmering för de lindningsmaskiner för fibrer som omfattas av

avsnitt 1B201.a.

c) Precisionsdorn för de lindningsmaskiner för fibrer som omfattas av avsnitt 1B201.a.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

184

L 134/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1B225

Elektrolytiska celler för produktion av fluor med en produktionskapacitet större än 250 g fluor per timme.

1B226

Elektromagnetiska isotopseparatorer utformade för, eller utrustade med, en eller flera jonkällor, som kan pro­

ducera en total jonström av 50 mA eller mer.

Anm.: Avsnitt 1B226 omfattar separatorer som

a) kan anrika stabila isotoper,

b) har både jonkälla och kollektor inom samma magnetfält och sådana konfigurationer i vilka de ligger utan­

för magnetfältet.

1B227

Konverteringsutrustning för ammoniaksyntes i vilka syntesgaserna (kväve och väte) avlägsnas från en hög­

tryckskolonn för utbyte av ammoniak/väte och där den syntetiserade ammoniaken återförs till kolonnen.

1B228

Kolonner för kryogen destillering av väte, som har samtliga följande egenskaper:

a) Utformade för drift vid en inre temperatur av 35 K (– 238 °C) eller lägre.

b) Utformade för drift vid ett inre tryck mellan 0,5 och 5 MPa.

c) Tillverkade av antingen

1. rostfritt stål ur 300-serien med låg svavelhalt och med en austenitisk ASTM-kornstorlek nummer

5 eller mer (eller motsvarande standard), eller

2. likvärdiga material som är både kryo- och H

2

-kompatibla, och

d) Har en inre diameter av 1 m eller mer och en effektiv längd av 5 m eller mer.

1B229

Utbyteskolonner för vatten-vätesulfid och ’inre kontaktanordningar’ enligt följande:

Anm.: För kolonner som är speciellt utformade eller förberedda för produktion av tungt vatten, se avsnitt 0B004.

a) Utbyteskolonner för vatten-vätesulfid som har samtliga följande egenskaper:

1. Ett arbetstryck på 2 MPa eller högre.

2. Tillverkade av kolstål med en austenitisk ASTM- kornstorlek nummer 5 eller mer (eller motsva­

rande standard), och

3. En diameter av 1,8 m eller mer.

b) Sådana ’inre kontaktanordningar’ för utbyteskolonnerna för vatten-vätesulfid som anges i

avsnitt 1B229 a.

Teknisk anm.:

De ’inre kontaktanordningarna’ i kolonnerna består av segmenterade bottnar med en effektiv diameter av 1,8 m

eller mer efter montering, är utformade för att underlätta motströmskontakt och är tillverkade av rostfritt stål med

en kolhalt av mindre än eller lika med 0,03 %. De kan utgöras av silbottnar, ventilbottnar, klockbottnar eller

turbogrid-bottnar.

1B230

Pumpar som kan cirkulera koncentrerad eller utspädd kaliumamidkatalysator i flytande ammoniak

(KNH

2

/NH

3

) och som har alla följande egenskaper:

a) Lufttäta (dvs. hermetiskt tillslutna).

b) En pumpkapacitet större än 8,5 m3/h, och

c) någon av följande egenskaper:

1. avsedda för koncentrerade kaliumamidlösningar (1 % eller mer) med ett arbetstryck mel­

lan 1,5 och 60 MPa, eller

2. avsedda för utspädda lösningar av kaliumamid (mindre än 1 %) med ett arbetstryck

mellan 20 och 60 MPa.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

185

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/57

1B231

Anordningar eller anläggningar för tritium och utrustning för dessa enligt följande:

a) Anordningar eller anläggningar för produktion, återvinning, utvinning, koncentrering eller hantering av

tritium.

b) Utrustning för tritiumanläggningar enligt följande:

1. Frysaggregat för väte eller helium med kapacitet att kyla ned till 23 K (

– 250 °C) eller lägre, och med

en värmebortledningskapacitet som är större än 150 W.

2. Lagrings- eller reningssystem för väteisotoper som använder metallhydrider som medium för lag­

ring eller rening.

1B232

Expansionsturbiner eller expansionsturbindrivna kompressorer med båda följande egenskaper:

a) Konstruerade för drift med en utgående temperatur lika med eller lägre än 35 K (

– 238 °C).

b) Utformade för en vätgasgenomströmning lika med

1 000 kg/h eller mer.

1B233

Anordningar eller anläggningar för separation av litiumisotoper och utrustning för dessa enligt följande:

a) Anordningar eller anläggningar för separation av litiumisotoper.

b) Utrustning för separation av litiumisotoper enligt följande:

1. Packade vätske-vätske-utbyteskolonner speciellt konstruerade för litiumamalgam.

2. Kvicksilver- eller litiumamalgampumpar.

3. Elektrolysceller för litiumamalgam.

4. Förångare för koncentrerad litiumhydroxidlösning.

L 134/57

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

186

L 134/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1C

Material

Teknisk anm.:

Metaller och legeringar:

Om inte annat uttryckligen anges avses med orden ’metaller’ och ’legeringar’ i avsnitten 1C001–1C012 råmaterial och

halvfabrikat enligt följande:

Råmaterial:

Anoder, kulor, stavar (inkl. stavar med nockar och trådartade stavar), billetter, block, valsämnen, briketter, kakor, katoder,

kristaller, kuber, tärningar, korn, granulat, tackor, klumpar, pellets, tackjärn, pulver, rondeller, hagel, plattor, stångbitar,

svamp, stänger.

Halvfabrikat (vare sig de är belagda, pläterade, borrade, stansade eller ej):

a) Förarbetade eller bearbetade material som tillverkats genom valsning, dragning, strängpressning, smidning, stöt­

strängpressning, pressning, ådring, finfördelning eller slipning, t.ex. vinklar, kanaler, cirklar, skivor, stoft, flingor,

folier och blad, smiden, plattor, pulver, pressningar och stansningar, ribbor, ringar, stavar (inklusive släta svetstrå­

dar, valstrådar och vridna trådar) sektioner, modeller, ark, strimlor, tuber och rör (inkl. runda och fyrkantiga rör

och rör med håligheter), dragen eller strängsprutad tråd.

b) Gjutet material som tillverkats genom gjutning i sand, dynor, metall, gips eller andra gjutformar, inklusive hög­

trycksgjutning, sintrade formar och formar tillverkade genom pulvermetallografi.

Kontrollen ska inte omintetgöras genom export av former som inte är upptagna i listan och som påstås vara färdiga pro­

dukter men som i verkligheten är ett råmaterial eller halvfabrikat.

1C001

Material speciellt konstruerat för att kunna absorbera elektromagnetiska vågor samt elektriskt ledande poly­

merer enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1C101.

a) Material som kan absorbera frekvenser överstigande 2 x 108 Hz men mindre än 3 x 1012 Hz.

Anm. 1: Avsnitt 1C001.a omfattar inte följande:

a) Hårabsorbenter som konstruerats av naturliga eller syntetiska fibrer och som belagts med icke-

magnetiskt material för att absorbera strålning.

b) Absorbenter som inte har några magnetiska förluster och vars infallsyta inte är plan i formen, inne­

fattande pyramider, koner, kilformade eller i utförande med vindlingar på ytan.

c) Plana absorbenter som

1. är tillverkade av

a) skumplastmaterial (böjligt eller fast) med kolinnehåll eller organiska material, inbegri­

pet föreningar så att materialets reflektionsförmåga uppgår till mer än 5 % av motsva­

rande för metall, över en bandbredd som överstiger ± 15 % av mittfrekvensen av den

infallande energin, och som dessutom inte kan motstå högre temperaturer än

450 K (177 °C), eller

b) keramiska material som ger mer än 20 % eko jämfört med metall över en bandbredd

som är ± 15 % av mittfrekvensen av den infallande energin och som dessutom inte kan

motstå temperaturer som överstiger 800 K (527 °C),

Teknisk anm.:

Testplattor för att mäta absorptionen enligt avsnitt 1C001.a. Anm. 1.c.1 ska vara en kva­

drat med minst 5 våglängders sida (våglängden för mittfrekvensen) som placerats i ett från

det strålande elementet avlägset fält.

2. har en draghållfasthet som är mindre än 7 × 10 6 N/m 2 , och

3. en tryckhållfasthet som är mindre än 14 × 106 N/m2.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

187

1C001

a)

Anm. 1: (forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/59

d) Plana absorbenter tillverkade av sintrad ferrit, med

1. ett densitetstal som överstiger 4,4, och

2. en högsta arbetstemperatur på 548 K (275 °C).

Anm. 2: Ingenting i anmärkning 1 till avsnitt 1C001.a friger magnetiska material som förorsakar absorption

när de blandas i färg.

b) Material som kan absorbera frekvenser som överstiger 1,5 x 1014 Hz men mindre än 3,7 x 1014 Hz och

som inte är genomsläppliga för synligt ljus.

c) Verkligt ledande polymeriska material med en ’elektrisk ledningsförmåga’ som överstiger 10 000 S/m

(Siemens per meter) eller en ’ytresistivitet’ på mindre än 100 ohm/kvadrat som är baserade på någon av

följande polymerer:

1. Polyanilin.

2. Polypyrol.

3. Polytiofen.

4. Polyfenylenvinylen, eller

5. Polytienylenvinylen.

Teknisk anm.:

’Ledningsförmåga’ och ’ytresistivitet’ ska mätas enligt ASTM D-257 eller nationella motsvarigheter.

1C002

Metallegeringar, pulver av metallegeringar samt legerat material enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1C202.

Anm.: Avsnitt 1C002 omfattar inte metallegeringar, pulver av metallegeringar eller legerade material för beläggning

av substrat.

Teknisk anm.:

1. Metallegeringar i avsnitt 1C002 är sådana som innehåller ett högre viktprocenttal av den angivna metallen än av

något annat grundämne.

2. ’Spänningsbrottslivslängden’ ska mätas i enlighet med ASTM-standard E-139 eller motsvarande nationell

standard.

3. Den ’lågcykliska utmattningslivslängden’ ska mätas i enlighet med ASTM-standard E-606 ’Recommended Prac­

tice for Constant- Amplitude Low-Cycle Fatigue Testing’ eller motsvarande nationell standard. Testningen ska ske

axiellt med ett genomsnittligt tryckförhållande lika med 1 och en tryckkoncentrationsfaktor (K

t

) lika med 1. Det

genomsnittliga trycket definieras som maximalt tryck minus minimalt tryck dividerat med maximalt tryck.

a) Aluminider enligt följande:

1. Nickelaluminid som innehåller 15 viktprocent eller mer aluminium, högst 38 viktprocent alumi­

nium och åtminstone en tillsatslegering.

2. Titanaluminid som innehåller 10 viktprocent eller mer aluminium och åtminstone en

tillsatslegering.

b) Metallegeringar, enligt följande, tillverkade av material som omfattas av avsnitt 1C002.c.

1. Nickellegeringar med

a) en ’spänningsbrottslivslängd’ på 10 000 timmar eller längre vid 923 K (650 °C) och en drag­

spänning på 676 MPa, eller

b) en ’lågcyklisk utmattningslivslängd’ på 10 000 cykler eller mer vid 823 K (550 °C) och en

maximal spänning på 1 095 MPa.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

188

1C002

b)

(forts.)

L 134/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2. Nioblegeringar med

a) en ’spänningsbrottslivslängd’ på 10 000 timmar eller längre vid 1 073 K (800 °C) och drag­

spänning på 400 MPa, eller

b) en ’lågcyklisk utmattningslivslängd’ på 10 000 cykler eller mer vid 973 K (700 °C) och en

maximal spänning på 700 MPa.

3. Titanlegeringar med

a) en ’spänningsbrottslivslängd’ på 10 000 timmar eller längre vid 723 K (450 °C) och en drag­

spänning på 200 MPa, eller

b) en ’lågcyklisk utmattningslivslängd’ på 10 000 cykler eller mer vid 723 K (450 °C) och en

maximal spänning på 400 MPa.

4. Aluminiumlegeringar med

a) en draghållfasthet på 240 MPa eller mer vid 473 K (200 °C), eller

b) en draghållfasthet på 415 MPa eller mer vid 298 K (25 °C).

5. Magnesiumlegeringar med

a) en draghållfasthet på 345 MPa eller mer, och

b) en korrosionshastighet som är mindre än 1 mm/år i 3 % natriumkloridlösning. Mätningen ska

ske enligt ASTM-standard G-31 eller motsvarande nationell standard.

c) Metallegeringar i pulverform eller speciella material som har alla följande egenskaper:

1. De är tillverkade av någon av följande sammansättningar:

Teknisk anm.:

X = ett eller flera legeringsgrundämnen.

a) Nickellegeringar (Ni-Al-X, Ni-X-Al) godkända för tillverkning av delar till turbinmotorer, dvs.

med mindre än tre icke metalliska partiklar (som tillförts under tillverkningsprocessen) med

en storlek större än 100 μm per 109 legeringspartiklar.

b) Nioblegeringar (Nb-Al-X eller Nb-X-Al, Nb-Si-X eller Nb-X-Si, Nb-Ti-X eller Nb-X-Ti).

c) Titanlegeringar (Ti-Al-X eller Ti-X-Al).

d) Aluminiumlegeringar (Al-Mg-X eller Al-X-Mg, Al-Zn-X eller Al-X-Zn, Al-Fe-X eller Al-X-Fe),

eller

e) Magnesiumlegeringar (Mg-Al-X eller Mg-X-Al).

2. De är tillverkade i en kontrollerad omgivning genom någon av följande processer:

a) ″Vakuumfinfördelning″.

b) ″Gasfinfördelning″.

c) ″Rotationsfinfördelning″.

d) ″Plaskavkylning″.

e) ″Smältspinning″ och ″finfördelning″.

f)

″Smältutdragning″ och ″finfördelning″.

g) ″Mekanisk legering″.

3. De kan bilda sådana material som omfattas av avsnitt 1C002.a. eller 1C002.b.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

189

1C002

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/61

d) Legerade material som har alla följande egenskaper:

1. De är tillverkade av någon av sammansättningarna i avsnitt 1C002.c.1.

2. De finns i form av icke finfördelade flingor, band eller tunna stavar.

3. De har tillverkats i kontrollerad miljö genom någon av följande processer:

a) ″Plaskavkylning″.

b) ″Smältspinning″.

c) ″Smältutdragning″.

1C003

Magnetiska metaller av alla typer och former som har någon av följande egenskaper:

a) Den relativa begynnelsepermeabiliteten är 120 000 eller mer och tjockleken 0,05 mm eller mindre.

Teknisk anm.:

Mätning av den relativa begynnelsepermeabiliteten ska ske på helt utglödgat material.

b) Magnetostriktiva legeringar med

1. en mättad magnetostriktion som är mer än 5 × 10–4, eller

2. en magnetomekanisk kopplingsfaktor (k) som är mer än 0,8, eller

c) Amorfa eller ’nanokristallina’ legeringar i remsor med alla följande egenskaper:

1. Legeringar som innehåller minst 75 viktprocent av järn, nickel eller kobolt.

2. Legeringar som har en mättad magnetisk induktion (B

s

) som är minst 1,6 T, och

3. något av följande

a) remsor vars tjocklek är 0,02 mm eller mindre, eller

b) där den elektriska resistiviteten är minst 2 × 10–4 ohm cm.

Teknisk anm.:

’Nanokristallina’ materiel i avsnitt 1C003.c är sådana material som har en kristallkornsstorlek som är 50 nm eller

mindre när de bestäms med hjälp av röntgen-diffraktion.

1C004

Urantitanlegeringar eller volframlegeringar med en ″matris″ av järn, koppar eller nickel som bas, och med alla

följande egenskaper:

a) Densiteten överstiger 17,5 g/cm3.

b) Elasticitetsgränsen överstiger 880 MPa.

c) Brottgränsen överstiger 1 270 MPa.

d) Töjningen överstiger 8 %.

1C005

″Supraledande″ ledare i ″komposit″material i längder på mer än 100 m eller med en vikt som överstiger 100 g

enligt följande:

a) ″Supraledande″ ″komposit″ledare som innehåller minst en ’fibertråd’ av niob-titan och med båda föl­

jande egenskaper:

1. Inlagd i en ″matris″ av annat material än koppar eller kopparbaserad ″matris″, och

2. Med en tvärsnittsarea som är mindre än 0,28 × 10–4 mm2 (6 µm i diameter för en cirkulär

’fibertråd’).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

190

1C005

(forts.)

L 134/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

b) ″Supraledande″ ″komposit″ledare som består av en eller flera ″supraledande″ ’fibertrådar’ av annat mate­

rial än niob-titan och med båda följande egenskaper:

1. En ″kritisk temperatur″ utan magnetfält som är högre än 9,85 K (– 263,31oC), och

2. Kvarstår i sitt ″supraledande″ tillstånd vid temperaturen 4,2 K (– 268,96oC) då den utsätts för ett

magnetfält som är riktat vinkelrätt mot ledarens längdaxel och motsvarar en magnetisk induktion

på 12 T med en kritisk strömtäthet som överstiger 1 750 A/mm2 på ledarens hela tvärsnittsarea.

c) ″Supraledande″ ″komposit″ledare som består av en eller flera ″supraledande″ ’fibertrådar’ som förblir

″supraledande″ vid en temperatur som överstiger 115 K (– 158,16 °C).

Teknisk anm.:

För avsnitt 1C005 gäller att ’fibertrådar’ kan vara i tråd-, cylinder-, film- eller bandform.

1C006

Vätskor och smörjmedel enligt följande:

a) Hydrauloljor som innehåller som huvudkomponent något av följande:

1. Syntetiska ’kiselkolväteoljor’ med alla följande egenskaper:

Teknisk anm.:

Med ’kiselkolväteolja’ avses i avsnitt 1C006.a.1 en olja som uteslutande innehåller kisel, väte och kol.

a) En ’flampunkt’ som överstiger 477 K (204 °C),

b) en ’flytpunkt’ vid 239 K (– 34 °C) eller lägre,

c) ett ’viskositetsindex’ på minst 75, och

d) en ’termisk stabilitet’ vid 616 K (343 °C), eller

2. ’Klor-fluor-kolföreningar’ som har alla följande egenskaper:

Teknisk anm.:

Med ’klor-fluor-kolföreningar’ avses i avsnitt 1C006.a.2 en olja som uteslutande innehåller klor, fluor och

kol.

a) Saknar ’flampunkt’,

b) en ’gasantändningstemperatur’ som överstiger 977 K (704 °C),

c) en flytpunkt vid 219 K (– 54 °C) eller lägre,

d) ett ’viskositetsindex’ på minst 80, och

e) en kokpunkt vid 473 K (200 °C) eller högre.

b) Smörjmedel vars huvudkomponent är något av följande:

1. Fenylen- eller alkylfenylenetrar eller tioetrar eller blandningar därav, som innehåller mer än två etrar

eller tioeterfunktioner eller blandningar härav.

2. Fluorinerad kiselvätska med kinematisk viskositet som är mindre än 5 000 mm2/s (5 000 centis­

toke) mätt vid 298 K (25 °C).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

191

1C006

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/63

c) Dämpnings- eller flotationsvätskor vars renhet är bättre än 99,8 % och som innehåller mindre än 25 par­

tiklar som är 200 μm eller större per 100 ml. Vätskan ska till minst 85 % bestå av något av följande:

1. Dibromtetrafluoretan.

2. Polyklortrifluoretylen (endast oljiga och vaxiga varianter), eller

3. Polybromtrifluoretylen.

d) Kylvätskor för elektronik tillverkat av fluorkarboner som har alla följande egenskaper:

1. Till minst 85 viktprocent består av något av följande ämnen eller blandningar därav:

a) Monomera former av perfluorpolyalkyletertriasiner eller perfluoralifatiketrar.

b) Perfluoralkylaminer.

c) Perfluorcykloalkaner.

d) Perfluoralkaner.

2. Densiteten vid 298 K (25 °C) är 1,5 g/ml eller mer.

3. Är i flytande form vid 273 K (0 °C), och

4. Innehåller 60 viktprocent eller mer av fluor.

Teknisk anm.:

För avsnitt 1C006 gäller följande:

1. ’Flampunkten’ ska bestämmas med hjälp av Cleveland Open Cup Method som beskrivs i ASTM D-92 eller mot­

svarande nationell standard.

2. ’Flytpunkten’ ska bestämmas enligt ASTM D-97 eller motsvarande nationell standard.

3. ’Viskositetsindex’ ska bestämmas enligt den metod som beskrivs i ASTM D-2270 eller motsvarande nationell

standard.

4. ’Termisk stabilitet’ bestäms genom följande testprocedur eller motsvarande nationell standard:

20 ml av vätskan som ska testas placeras i en 46 ml typ 317 kammare av rostfritt stål som innehåller en kula med

12,5 mm diameter tillverkad av verktygsstål M-10, 52 100 stål samt marinbrons (60 % Cu, 39 % Zn och 0,

75 % Sn).

Kammaren fylls sedan med kvävgas, förseglas vid rumstemperatur och temperaturen ökas sedan till 644 ± 6 K

(371 ± 6 °C) och behålls vid denna temperatur i 6 timmar.

Provet ska betraktas som termiskt stabilt om efter ovanstående behandling alla följande villkor är uppfyllda:

a) Viktförlusten hos varje kula är mindre än 10 mg/mm 2 av kulans yta.

b) Förändringen i viskositeten i förhållande till den ursprungliga, bestämd vid 311 K (38 °C), är mindre än

25 %.

c) Det totala syra- eller bastalet är mindre än 0,40.

5. ’Gasantändningstemperaturen’ ska mätas enligt den metod som beskrivs i ASTM E-659 eller motsvarande natio­

nell standard.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

192

L 134/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1C007

Keramiska basmaterial, keramiska material som inte är ″kompositer″, keramiska ″matris″-″komposit″-material

och utgångsmaterial, enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1C107.

a) Basmaterial av enkla eller komplexa titanborider där den metalliska föroreningen (exklusive avsiktliga till­

satser) är mindre än 5 000 ppm, och den genomsnittliga partikelstorleken är lika med eller mindre än

5 μm och högst 10 % av partiklarna är större 10 μm.

b) Keramiska material som inte är ″kompositer″, i form av råmaterial eller halvfabrikat, och som är sam­

mansatta av titanborider med en densitet som är 98 % eller mer av den teoretiska densiteten

Anm.: Avsnitt 1C007.b omfattar inte slipmedel.

c) Keramik-keramik-″komposit″-material med en glas- eller oxid-″matris″ som är förstärkt med fibrer som

har alla följande egenskaper:

1. De är tillverkade av något av följande material:

a) Si-N,

b) Si-C,

c) Si-Al-O–N eller

d) Si-O–N och

2. De har en ″specifik draghållfasthet″ som överstiger 12,7 x 103 m.

d) Keramik-keramik-″komposit″-material, med eller utan en kontinuerlig metallstruktur, som innehåller par­

tiklar eller strukturer av något fibröst eller kristalltrådsliknande material när ″matrisen″ bildas av karbi­

der eller nitrider av kisel, zirkonium eller bor.

e) Utgångsmaterial (dvs. speciella polymeriska eller metallorganiska material) för att producera material som

omfattas av avsnitt 1C007.c enligt följande:

1. Polydiorganosilaner (för att producera kiselkarbid).

2. Polysilazaner (för att producera kiselnitrid).

3. Polykarbosilazaner (för att tillverka keramer som innehåller kisel-, kol- och kvävekomponenter).

f)

Keramik-keramik-″komposit″-material med en ″matris″ av glas eller oxid förstärkt med kontinuerliga fib­

rer av någon av följande sammansättningar:

1. Al

2

O3 eller

2. Si-C–N.

Anm.: Avsnitt 1C007.f omfattar inte ″kompositer″ som innehåller fibrer med sammansättningar vars draghåll­

fasthet är mindre än 700 MPa vid 1 273 K (1 000 °C) eller vars dragkryphållfasthet är större än 1 %

krypning vid en belastning av 100 MPa vid 1 273 K (1 000 °C) i 100 timmar.

1C008

Icke fluorhaltiga polymerer enligt följande:

a) 1. Bismaleimider.

2. Aromatiska polyamidimider.

3. Aromatiska polyimider.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

193

1C008

a)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/65

4. Aromatiska polyeterimider som har en glasningstemperatur (T

g

) som är högre än 513 K (240 °C).

Anm: Avsnitt 1C008.a omfattar ämnen i flytande eller fast ″smältbar″ form, inklusive harts, pulver, korn, film,

blad och band.

ANM.: För icke-″smältbara″ aromatiska polyimider i form av film, blad eller band, se avsnitt 1A003.

b) Termoplastiska flytande kristallpolymerer som har en värmebeständighetstemperatur som är högre än

523 K (250 °C), mätt enligt ISO 75–2 (2004), metod A, eller motsvarande nationella standard, med en

belastning av 1,80 N/mm2 och som är sammansatta av

1. något av följande:

a) fenylen, bifenylen eller naftalen, eller

b) metyl, tertiär butyl eller fenylsubstituterad bifenylen eller naftalen, och

2. något av följande:

a) terftalsyra,

b) 6-hydroxy-2-naftoesyra eller

c) 4-hydroxybensoesyra.

c) Används inte.

d) Polyarylenketoner.

e) Polyarylensulfider, där arylengruppen är bifenylen, trifenylen eller kombinationer av dessa.

f)

Polybifenylenetersulfon som har en ’glasningstemperatur (T

g

)’ som är högre än 513 K (240 °C).

Teknisk anm.:

’Glasningstemperaturen (T

g

)’ ska i avsnitt 1C008 bestämmas med den metod som beskrivs i ISO 11357–2 (1999) eller

nationella motsvarigheter.

1C009

Icke bearbetade fluorföreningar enligt följande:

a) Sampolymerer av vinylidenfluorid som har 75 % eller mer av betakristallinsk struktur utan att det är

utdraget.

b) Fluorinerade polyimider som innehåller 10 viktprocent eller mer av bundet fluor.

c) Fluorinerade fosfazenelastomerer som innehåller mer än 30 viktprocent bundet fluor.

1C010

″Fibrer eller fiberliknande material″ som kan användas i organiska ″matriser″, metall-″matriser″ eller kol-

″matriser″, ″kompositer″ eller laminat, enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 1C210 och 9C110.

a) Organiska ″fibrer eller fiberliknande material″ med båda följande egenskaper:

1. En ″specifik modul″ som överstiger 12,7 x 106 m, och

2. en ″specifik draghållfasthet″ som överstiger 23,5 x 104 m.

Anm.: Avsnitt 1C010.a omfattar inte polyetylen.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

194

1C010

(forts.)

L 134/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

b) ″Fibrer eller fiberliknande material″ av kolföreningar med båda följande egenskaper:

1. En ″specifik modul″ som överstiger 12,7 x 106 m, och

2. en ″specifik draghållfasthet″ som överstiger 23,5 x 104 m.

Anm.: Avsnitt 1C010.b omfattar inte material tillverkat av ″fibrer eller fiberliknande material″ som ska använ­

das för reparation av ″civila luftfartyg″ eller dess laminat där storleken på de enskilda skivorna inte

överstiger 100 cm x 100 cm.

Teknisk anm.:

Egenskaperna hos material som beskrivs i avsnitt 1C010.b ska fastställas med hjälp av de rekommenderade meto­

derna (SACMA) SRM 12–17, ISO 10618 (2004) 10.2.1 metod A eller motsvarande nationella tester, och base­

ras på genomsnittet i ett parti.

c) Oorganiska ″fibrer eller fiberliknande material″ med samtliga följande egenskaper:

1. En ″specifik modul″ som överstiger 2,54 x 106 m, och

2. en smält-, mjuknings-, sönderdelnings- eller förångningstemperatur som överstiger 1 922 K

(1 649 °C) i en inert miljö.

Anm.: Avsnitt 1C010.c omfattar inte följande:

a) Icke kontinuerliga flerfasiga polykristallinska aluminiumfibrer i form av avhuggna fibrer eller oregel­

bundna mattor som innehåller 3 viktprocent eller mer av kvarts och som har en ″specifik modul″ som

är mindre än 10 x 10 6 m.

b) Fibrer av molybden eller molybdenlegeringar.

c) Fibrer av bor.

d) Icke kontinuerliga keramiska fibrer med en smält-, mjuknings-, sönderdelnings- eller förångnings­

temperatur som är lägre än 2 043 K (1 770 °C) i en inert miljö.

d) ″Fibrer eller fiberliknande material″

1. sammansatta av något av följande ämnen:

a) polyeterimider som omfattas av avsnitt 1C008.a eller

b) material som omfattas av avsnitten 1C008.b-1C008.f eller

2. sammansatta av material som omfattas av avsnitten 1C010.d.1.a eller 1C010d.1.b och ″blandad″

med andra fibrer som omfattas av avsnitten 1C010.a, 1C1010.b. eller 1C010.c.

e) Harts- eller beckimpregnerade fibrer (förimpregnerade), metall eller kolbelagda fibrer (förformade) eller

″förformade kolfibrer″ som

1. är tillverkade av ″fibrer eller fiberliknande material″ som omfattas av avsnitt 1C010.a, 1C010.b

eller 1C010.c,

2. är tillverkade av organiska eller kol-″fibrer eller fiberliknande material″ och som har samtliga föl­

jande egenskaper:

a) En ″specifik draghållfasthet″ som överstiger 17,7 x 104 m,

b) en ″specifik modul″ som överstiger 10,15 x 106 m,

c) inte specificeras i avsnitt 1C010.a eller 1C010.b, och där

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

195

1C010

e)

2.

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/67

d) materialet är impregnerat med material som omfattas av avsnitt 1C008 eller 1C009.b, som har

en ’glasningstemperatur (T

g

)’ som överstiger 383 K (110 °C) eller med fenol- eller epoxyhart­

ser som har en ’glasningstemperatur (T

g

)’ som överstiger 418 K (145 °C).

Anm.: Avsnitt 1C010.e omfattar inte följande:

a) Epoxyhartsimpregnerade ″fibrer eller fiberliknande material″ av kol (förimpregnerade) som ska använ­

das för reparation av ″civila luftfartyg″ eller dess laminat där storleken på de enskilda skivorna inte

överstiger 100 cm x 100 cm.

b) Förimpregnerade mattor som är impregnerade med fenol- eller epoxyharts som har en ’glasningstem­

peratur (T

g

)’ som är lägre än 433 K (160 °C) och en härdningstemperatur som är lägre än

’glasningstemperaturen’.

Teknisk anm.:

’Glasningstemperaturen (T

g

)’ ska i avsnitt 1C010.e bestämmas med den metod som beskrivs i ASTM D 3418 med

användning av den torra metoden. ’Glasningstemperaturen (T

g

)’ för fenol- och epoxyhartserna ska bestämmas

genom den metod som beskrivs i ASTM D 4065 vid en frekvens av 1 Hz och en upphettningshastighet på 2 K

(°C) per minut och med användning av den torra metoden.

1C011

Metaller och föreningar enligt följande:

Anm.: Se även militära förteckningen samt avsnitt 1C111.

a) Metaller som har en partikelstorlek som är mindre än 60 µm, oberoende av om de är sfäriska, finförde­

lade, sfäroida, i form av flagor eller pulver, och som är tillverkade av material som består till 99 % eller

mer av zirkonium, magnesium eller legeringar av dessa.

Teknisk anm.:

Det hafnium som naturligt ingår i zirkonium (vanligen 2–7 %) inräknas i mängden zirkonium.

Anm.: Metallerna eller legeringarna som anges i avsnitt 1C011.a omfattas vare sig metallerna eller legeringarna

är inkapslade i aluminium, magnesium, zirkonium eller beryllium eller ej.

b) Bor eller borkarbid som har en renhet som är 85 % eller högre och som har en partikelstorlek som är

60 µm eller mindre.

Anm.: Metallerna eller legeringarna som anges i avsnitt 1C011.b omfattas antingen metallerna eller legering­

arna är inkapslade i aluminium, magnesium, zirkonium eller beryllium eller ej.

c) Guanidinnitrat.

d) Nitroguanidin (NQ) (CAS 556–88–7).

1C012

Material enligt följande:

Teknisk anm.:

Dessa material används framför allt för nukleära värmekällor.

a) Plutonium i alla former som är isotopprovade till att innehålla mer är 50 viktprocent plutonium-238.

Anm.: Avsnitt 1C012.a omfattar inte följande:

a) Skeppningar som innehåller 1 g plutonium eller mindre.

b) Skeppningar med 3 ″effektiva gram″ eller mindre när den är innesluten i en avkännande kropp i ett

instrument.

b) ″Tidigare separerat″ neptunium-237 i alla former.

Anm.: Avsnitt 1C012.b omfattar inte skeppningar som innehåller 1 g neptunium-237 eller mindre.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

196

L 134/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1C101

Material och apparater för att minska sannolikheten för upptäckt genom radarreflexioner,

ultravioletta/infraröda och akustiska signaturer, andra än de som omfattas av avsnitt 1C001, och som kan

användas för ’missiler’, ″missil″delsystem eller obemannade luftfartyg som omfattas av avsnitt 9A012.

Anm. 1: Avsnitt 1C101 omfattar följande:

a) Strukturella material och beläggningar särskilt utformade för att minska radarreflexionen.

b) Beläggningar, inklusive färger, särskilt utformade för att minska eller väl avpassa reflexion eller utstrål­

ning i mikrovågs-, infraröd- eller ultraviolettområdet av det elektromagnetiska spektrumet.

Anm. 2: Avsnitt 1C101 omfattar inte beläggningar när de används för värmereglering av satelliter.

Teknisk anm.:

Med ’missil’ avses i avsnitt 1C101 kompletta raketsystem och system för obemannade luftfartyg med en räckvidd som

överstiger 300 km.

1C102

Återmättade pyrolyserade kol-kol-material konstruerade för rymdfarkoster som omfattas av avsnitt 9A004

eller sondraketer som omfattas av avsnitt 9A104.

1C107

Grafit och keramiska material, andra än de som omfattas av avsnitt 1C007, enligt följande:

a) Finkorniga grafiter med en bulkdensitet på minst 1,72 g/cm3, uppmätt vid 288 K (15 °C), och med en

kornstorlek på högst 100 µm, som kan användas för raketdysor och för nosspetsar till farkoster för åter­

inträde i jordatmosfären, och som kan maskinbearbetas till någon av följande produkter:

1. Cylindrar med en diameter på minst 120 mm och en längd på minst 50 mm.

2. Rör med en innerdiameter på minst 65 mm, en väggtjocklek på minst 25 mm och en längd på

minst 50 mm, eller

3. Block vars dimensioner är minst 120 mm x 120 mm x 50 mm.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 0C004.

b) Pyrolytiska eller trådförstärkta grafiter för användning i raketdysor och för nosspetsar till farkoster för

återinträde i jordatmosfären, som kan användas i ″missiler″ och rymdfarkoster som omfattas av

avsnitt 9A004 eller sondraketer som omfattas av avsnitt 9A104.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 0C004.

c) Keramiska kompositmaterial (dielektricitetskonstant mindre än 6 vid alla frekvenser från 100 MHz

till 100 GHz) för användning i radomer, som kan användas i ″missiler″ och rymdfarkoster som omfattas

av avsnitt 9A004 eller sondraketer som omfattas av avsnitt 9A104.

d) Bulkbearbetbar förstärkt obränd kiselkarbidkeram för användning i nosspetsar, som kan användas i ″mis­

siler″ och rymdfarkoster som omfattas av avsnitt 9A004 eller sondraketer som omfattas av

avsnitt 9A104.

e) Förstärkta keramiska kompositmaterial av kiselkarbid för användning i nosspetsar, farkoster för återin­

träde i jordatmosfären och dysklaffar, som kan användas i ″missiler″ och rymdfarkoster som omfattas av

avsnitt 9A004 eller sondraketer som omfattas av avsnitt 9A104.

1C111

Drivmedel och kemikalier som ingår i dessa, andra än de som omfattas av avsnitt 1C011, enligt följande:

a) Framdrivningssubstanser:

1. Sfäriskt aluminiumpulver, andra än de som anges i militära förteckningen, med partiklar av enhet­

ligt tvärsnitt på mindre än 200 µm och ett aluminiuminnehåll av 97 viktprocent eller mer, om

minst 10 % av den totala vikten består av partiklar som är mindre än 63 μm enligt ISO 2591:1988

eller motsvarande nationell standard.

Teknisk anm.:

En partikelstorlek av 63 μm (ISO R-565) motsvarar 250 mesh (Tyler) eller 230 mesh (ASTM-standard

E-11).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

197

1C111

a)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/69

2. Metalliska bränslen, andra än de som anges i militära förteckningen, med partikelstorlekar mindre

än 60 µm, antingen sfäriska, finfördelade, sfäroida, flingade eller malda, innehållande 97 viktpro­

cent eller mer av något av följande ämnen:

a) Zirkonium,

b) beryllium,

c) magnesium, eller

d) legeringar av metaller specificerade i punkterna a–c ovan.

Teknisk anm.:

Det hafnium som naturligt ingår i zirkonium (vanligen 2–7 %) inräknas i mängden zirkonium.

3. Oxiderande ämnen som kan användas i raketmotorer för flytande bränsle enligt följande:

a) Dikvävetrioxid (CAS 10544–73–7).

b) Kvävedioxid (CAS 10102–44–0)/dikvävetetraoxid (CAS 10544–72–6).

c) Dikvävepentoxid (CAS 10102–03–1).

d) Blandade kväveoxider (MON).

Teknisk anm.:

Blandade kväveoxider (MON) är lösningar av kväveoxid (NO) i dikvävetetraoxid/kvävedioxid

N

2

O

4

/NO

2

) som kan användas i missilsystem. Det finns en rad sammansättningar som kan betecknas

som MONi eller MONij, där i och j är heltal som anger procentandelen kväveoxid i blandningen (t.ex.

MON3 innehåller 3 % kväveoxid, MON25 25 % kväveoxid. En övre gräns är MON40, 40

viktprocent).

e) SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR Inhibitorförsedd rödrykande salpetersyra

(IRFNA).

f)

SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN OCH AVSNITT 1C238 FÖR Föreningar samman­

satta av fluor och en eller flera andra halogener, syre eller kväve.

4. Hydrazinderivat enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN.

a) Trimetylhydrazin (CAS 1741–01–1).

b) Tetrametylhydrazin (CAS 6415–12–9).

c) N.N. diallylhydrazin.

d) Allylhydrazin (CAS 7422–78–8).

e) Etyldihydrazin.

f)

Monometylhydrazindinitrat.

g) Asymmetriskt dimetylhydrazinnitrat.

h) Hydrazinazid (CAS 14546–44–2).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

198

1C111

a)

4.

(forts.)

L 134/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

i)

Dimetylhydrazinazid.

j)

Hydrazindinitrat.

k) Diimido-oxalsyredihydrazin.

l)

2-hydroxyetylhydrazinnitrat (HEHN).

m) Se militära förteckningen för hydrazinperklorat.

n) Hydrazindiperklorat.

o) Metylhydrazinnitrat (MHN).

p) Dietylhydrazinnitrat (DEHN).

q) 3,6-dihydrazintetrazinnitrat (1,4-dihydrazinnitrat) (DHTN).

b) Polymeriska substanser:

1. Karboxyterminerad polybutadien (inklusive karboxylterminerad polybutadien) (CTPB).

2. Hydroxyterminerad polybutadien (inklusive hydroxylterminerad polybutadien) (HTPB), andra än de

som anges i militära förteckningen.

3. Polybutadienakrylsyra (PBAA).

4. Polybutadienakrylnitril (PBAN).

5. Polytetrahydrofuran-polyetylenglykol (TPEG).

Teknisk anm.:

Polytetrahydrofuran-polyetylenglykol (TPEG) är en segementsampolymer av poly-1,4-butandiol och polyety­

lenglykol (PEG).

c) Andra drivmedelstillsatser och agens:

1. SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR Karboraner, dekaboraner, pentaboraner och deri­

vat därav.

2. Trietylenglykoldinitrat (TEGDN) (CAS 111–22–8).

3. 2-nitrodifenylamin (CAS 119–75–5).

4. Trimetyletantrinitrat (TMETN) (CAS 3032–55–1.

5. Dietylenglykoldinitrat (DEGDN) (CAS 693–21–0).

6. Ferrocenderivat enligt följande:

a) Se militära förteckningen för katocen.

b) Etylferrocen (CAS 1273–89–8).

c) Propylferrocen.

d) Se militära förteckningen för n-butyl-ferrocen.

e) Pentylferrocen (CAS 1274–00–6).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

199

1C111

c)

6.

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/71

f)

Dicyklopentyferrocen.

g) Dicyklohexylferrocen.

h) Dietylferrocen.

i)

Dipropylferrocen.

j)

Dibutylferrocen (CAS 1274–08–4).

k) Dihexylferrocen (CAS 93894–59–8).

l)

Acetylferrocener.

m) Se militära förteckningen för ferrocenkarboxylsyror.

n) Se militära förteckningen för butacen.

o) Andra ferrocenderivat som kan användas för att ändra förbränningshastigheten för raketdriv­

medel, andra än de som omfattas av militära förteckningen.

7. 4,5 diazidometyl-2-metyl-1,2,3-triazol (iso-DAMTR) som inte omfattas av militära förteckningen.

Anm.: För drivmedel och kemikalier som ingår i dessa och som inte omfattas av avsnitt 1C111, se militära förteckningen.

1C116

Maråldrat stål med en draghållfasthet av 1 500 MPa eller högre mätt vid 293 K (20 °C), i form av skivor, plå­

tar eller rör med en material- eller plåttjocklek som är lika med eller mindre än 5 mm.

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 1C216.

Tekn. anm.:

Maråldrat stål är järnlegeringar som vanligen kännetecknas av hög nickelhalt och mycket låg kolhalt samt användning

av ersättande ämnen eller fällningar för att uppnå ökad hållfasthet och åldringshärdning.

1C117

Volfram, molybden och legeringar av dessa metaller, i form av enhetliga sfäriska eller finfördelade partiklar

med 500 µm diameter eller mindre med en renhet av 97 % eller högre, för tillverkning av komponenter till

raketmotorer som kan användas i ″missiler″ och rymdfarkoster som omfattas av avsnitt 9A004 eller sondra­

keter som omfattas av avsnitt 9A104 (dvs. värmesköldar, dyssubstrat, dyshalsar och ytor på

strålstyrningskomponenter).

1C118

Titanstabiliserat duplex rostfritt stål (Ti-DSS) enligt följande:

a) Med samtliga följande egenskaper:

1. Innehåller 17,0–23,0 viktprocent krom och 4,5–7,0 viktprocent nickel.

2. Innehåller mer än 0,10 viktprocent titan, och

3. Har en ferritisk-austenitisk mikrostruktur (också kallad tvåfasig mikrostruktur) där minst 10 volym­

procent är austenit (enligt ASTM E-1181–87 eller motsvarande nationell standard), och

b) Med någon av följande former:

1. Tackor eller stavar med en storlek av minst 100 mm i varje dimension.

2. Plåtar med en bredd av minst 600 mm och en tjocklek av högst 3 mm, eller

3. Rör med en ytterdiameter av minst 600 mm och en materialtjocklek av högst 3 mm.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

200

L 134/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1C202

Legeringar, andra än de som omfattas av avsnitten 1C002.b.3 eller 1C002.b.4, enligt följande:

a) Aluminiumlegeringar med båda följande egenskaper:

1. ’I stånd till’ en draghållfasthet av 460 MPa eller mer vid 293 K (20 °C), och

2. föreligger som rör eller som cylindrar i massiv form (även smidesämnen) med en yttre diameter av

mer än 75 mm.

b) Titanlegeringar med båda följande egenskaper:

1. ’I stånd till’ en draghållfasthet av 900 MPa eller mer vid 293 K (20 °C), och

2. föreligger som rör eller som cylindrar i massiv form (även smidesämnen) med en yttre diameter av

mer än 75 mm.

Teknisk anm.:

Uttrycket legeringar ’i stånd till’ omfattar legeringar före eller efter värmebehandling.

1C210

’Fibrer eller fiberliknande material’ eller prepregs, andra än sådana som omfattas av avsnitt 1C010.a, b eller e,

enligt följande:

a) ’Fibrer eller fiberliknande material’ av kol eller aramid med någon av följande egenskaper:

1. Har en ″specifik modul″ av 12,7 x 106 m eller större, eller

2. en ″specifik draghållfasthet″ av 235 x 103 m eller större.

Anm.: Avsnitt 1C210.a omfattar inte ’fibrer eller fiberliknande material’ av aramid som har 0,25 viktprocent eller

mer av en esterbaserad ytmodifierare för fibrer.

b) ’Fibrer eller fiberliknande material’ av glas som har båda följande egenskaper:

1. En ″specifik modul″ av 3,18 x 106 m eller större och

2. en ″specifik draghållfasthet″ av 76,2 x 103 m eller större.

c) Härdade hartsimpregnerade kontinuerliga ″garner″, ″väv″, ″drev″ eller ″tejp″ med en bredd som inte över­

stiger 15 mm (prepregs) tillverkad av ’fibrer eller fiberliknande material’ av kol eller glas och som omfat­

tas av avsnitt 1C210.a eller b.

Teknisk anm.:

Hartsen bildar kompositens matris.

Anm.: ’Fibrer eller fiberliknande material’ i avsnitt 1C210. är begränsade till kontinuerliga ″enfibertrådar″, ″garn″,

″väv″, ″drev″ och ″tejp″.

1C216

Maråldrat stål som inte omfattas av avsnitt 1C116 och ’i stånd till’ en draghållfasthet av 2 050 MPa eller mer

vid 293 K (20 °C).

Anm.: Avsnitt 1C216 omfattar inte former i vilka inga linjära dimensioner överstiger 75 mm.

Teknisk anm.:

Uttrycket maråldrat stål ’i stånd till’ omfattar maråldrat stål både före och efter värmebehandling.

1C225

Bor, som anrikats med avseende på bor-10-isotopen (10B) till större halt än den naturliga halten av denna iso­

top enligt följande: Elementärt bor, föreningar, blandningar som innehåller bor, produkter som innehåller

dessa samt avfall och skrot av något av föregående.

Anm.: I avsnitt 1C225 inbegrips i blandningar som innehåller bor även boranrikade material.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

201

1C225

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/73

Teknisk anm.:

Den naturliga isotophalten för bor-10 är ungefär 18,5 viktprocent (20 atomprocent).

1C226

Volfram, volframkarbid och legeringar som innehåller mer än 90 viktprocent volfram och som har båda föl­

jande egenskaper:

a) I former med ihålig cylindrisk symmetri (inklusive cylindersegment) med en inre diameter mel­

lan 100 mm och 300 mm, och

b) en massa större än 20 kg.

Anm.: Avsnitt 1C226 omfattar inte delar som särskilt utformats som vikter eller som kollimatorer för gammastrålning.

1C227

Kalcium med båda följande egenskaper:

a) Innehåller mindre än 1 000 delar per miljon (ppm) i vikt räknat av metalliska orenheter andra än mag­

nesium, och

b) innehåller mindre än 10 delar per miljon (ppm)i vikt räknat av bor.

1C228

Magnesium med båda följande egenskaper:

a) Innehåller mindre än 200 delar per miljon (ppm) i vikt räknat av metalliska orenheter andra än kalcium,

och

b) innehåller mindre än 10 delar per miljon (ppm) i vikt räknat av bor.

1C229

Vismut med båda följande egenskaper:

a) En renhetsgrad av 99,99 viktprocent eller högre, och

b) innehåller mindre än 10 delar per miljon (ppm) i vikt räknat av silver.

1C230

Berylliummetall, legeringar som innehåller mer än 50 viktprocent beryllium, berylliumföreningar, produkter

därav, samt avfall och skrot av något av föregående.

Anm.: Avsnitt 1C230 omfattar inte följande:

a) Metallfönster för röntgenapparater eller för apparater för borrhålsloggning.

b) Oxidprodukter, färdigtillverkade eller halvfabrikat särskilt utformade för elektroniska komponentdelar eller

som bärarmaterial för elektroniska kretsar.

c) Beryl (berylliumsilikat och aluminiumsilikat) i form av smaragder eller akvamariner.

1C231

Hafniummetall, legeringar som innehåller mer än 60 viktprocent hafnium, hafniumföreningar som innehål­

ler mer än 60 viktprocent hafnium, produkter därav, samt avfall och skrot av något av föregående.

1C232

Helium-3 (3He), blandningar som innehåller helium-3 och produkter eller apparatur som innehåller något av

föregående.

Anm.: Avsnitt 1C232 omfattar inte en produkt eller apparatur som innehåller mindre än 1 g helium-3.

1C233

Litium anrikat med avseende på isotopen litium-6 (6Li) till en halt som överskrider den naturliga isotophalten

och produkter eller apparatur som innehåller anrikat litium enligt följande: elementärt litium, legeringar, för­

eningar, blandningar som innehåller litium, produkter därav, avfall eller skrot av något av föregående.

Anm.: Avsnitt 1C233 omfattar inte dosimetrar baserade på termoluminiscens.

Teknisk anm.:

Den naturliga isotophalten av litium-6 är ungefär 6,5 viktprocent (7,5 atomprocent).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

202

L 134/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1C234

Zirkonium med ett hafniuminnehåll på mindre än 1 viktdel hafnium på 500 viktdelar zirkonium enligt föl­

jande: metall, legeringar innehållande mer än 50 viktprocent zirkonium, föreningar, produkter därav, avfall

eller skrot av något av föregående.

Anm.: Avsnitt 1C234 omfattar inte zirkonium i form av folier med en tjocklek som inte överstiger 0,10 mm.

1C235

Tritium, tritiumföreningar och blandningar som innehåller tritium i vilka förhållandet

tritiumatomer/väteatomer överstiger 1/1 000, samt produkter eller apparatur som innehåller något av

föregående.

Anm.: Avsnitt 1C235 omfattar inte produkter eller apparatur som innehåller mindre än 1,48 x 10 3 GBq (40 Ci)

tritium.

1C236

Alfastrålande radionuklider med en halveringstid för alfasönderfall lika med eller längre än 10 dagar men kor­

tare än 200 år i följande former:

a) Grundform.

b) Föreningar med en total alfaaktivitet av 37 GBq/kg (1 Ci/kg) eller mer.

c) Blandningar med en total alfaaktivitet av 37 GBq/kg (1 Ci/kg) eller mer.

d) Produkter eller apparatur som innehåller något av det föregående.

Anm.: Avsnitt 1C236 omfattar inte produkter eller apparatur som innehåller mindre än 3,7 GBq (100 mCi)

alfaaktivitet.

1C237

Radium-226 (226Ra), radium-226-legeringar, radium-226-föreningar, blandningar innehållande radium-226,

produkter av dessa och produkter eller apparatur som innehåller något av föregående.

Anm.: Avsnitt 1C237 omfattar inte följande:

a) Medicinska applikatorer.

b) Produkter eller apparatur som innehåller mindre än 0,37 GBq (10 mCi) av radium-226.

1C238

Klortrifluorid (ClF

3

).

1C239

Sprängämnen, andra än de som omfattas av militära förteckningen, eller ämnen eller blandningar av ämnen

som innehåller mer än 2 viktprocent av sådana sprängämnen, med en kristalldensitet större än 1,8 g/cm3 och

som har en detonationshastighet högre än 8 000 m/s.

1C240

Nickelpulver och porös nickelmetall som inte omfattas av avsnitt 0C005, enligt följande:

a) Nickelpulver med båda följande egenskaper:

1. En nickelrenhet på 99,0 viktprocent eller mer, och

2. en partikelstorlek som i medeltal är mindre än 10 µm mätt enligt ASTM B330 standard.

b) Porös nickelmetall som framställts av material som omfattas av avsnitt 1C240.a.

Anm.: Avsnitt 1C240 omfattar inte följande:

a) Fiberliknande nickelpulver.

b) Enkla porösa nickelskivor med en yta på 1 000 cm 2 per skiva eller mindre.

Teknisk anm.:

Avsnitt 1C240.b avser porösa metaller som formats genom komprimering och sintring av materialen i avsnitt 1C240.a

för att skapa ett metallmaterial med fina porer som är internt förbundna genom hela strukturen.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

203

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/75

1C350

Kemikalier som kan användas som prekursorer för giftiga kemiska agens, enligt följande, och ″kemiska bland­

ningar″ som innehåller en eller flera av dessa:

ANM.: SE ÄVEN MILITÄRA FÖRTECKNINGEN OCH AVSNITT 1C450.

1. Tiodiglykol (111–48–8)

2. Fosforoxiklorid (10025–87–3)

3. Dimetylmetylfosfonat (756–79–6)

4. SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR Metylfosfonyldifluorid (676–99–3)

5. Metylfosfonyldiklorid (676–97–1)

6. Dimetylfosfit (DMP) (868–85–9)

7. Fosfortriklorid (7719–12–2)

8. Trimetylfosfit (TMP) (121–45–9)

9. Tionylklorid (7719–09–7)

10. 3-Hydroxi-1-metylpiperidin (3554–74–3)

11. N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetylklorid (96–79–7)

12. N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetantiol (5842–07–9)

13. 3-Kinuklidinol (1619–34–7)

14. Kaliumfluorid (7789–23–3)

15. 2-Kloretanol (107–07–3)

16. Dimetylamin (124–40–3)

17. Dietyletylfosfonat (78–38–6)

18. Dietyl-N,N-dimetylfosforamidat (2404–03–7)

19. Dietylfosfit (762–04–9)

20. Dimetylaminhydroklorid (506–59–2)

21. Etyldiklorfosfin (1498–40–4)

22. Etylfosfonyldiklorid (1066–50–8)

23. SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR Etylfosfonyldifluorid (753–98–0)

24. Fluorväte (7664–39–3)

25. Metylbensilat (76–89–1)

26. Metyldiklorfosfin (676–83–5)

27. N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetanol (96–80–0)

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

204

1C350

(forts.)

L 134/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

28. Pinakolylalkohol (464–07–3)

29. SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR O-etyl-2-diisopropylaminoetyl-metylfosfonit (QL)

(57856–11–8)

30. Trietylfosfit (122–52–1)

31. Arseniktriklorid (7784–34–1)

32. Bensilsyra (76–93–7)

33. Dietylmetylfosfonit (15715–41–0)

34. Dimetyletylfosfonat (6163–75–3)

35. Etyldifluorfosfin (430–78–4)

36. Metyldifluorfosfin (753–59–3)

37. 3-Kinuklidinon (3731–38–2)

38. Fosforpentaklorid (10026–13–8)

39. Pinakolon (75–97–8)

40. Kaliumcyanid (151–50–8)

41. Kaliumvätefluorid (7789–29–9)

42. Ammoniumvätefluorid eller ammoniumbifluorid (1341–49–7)

43. Natriumfluorid (7681–49–4)

44. Natriumvätefluorid (1333–83–1)

45. Natriumcyanid (143–33–9)

46. Trietanolamin (102–71–6)

47. Fosforpentasulfid (1314–80–3)

48. Diisopropylamin (108–18–9)

49. Dietylaminoetanol (100–37–8)

50. Natriumsulfid (1313–82–2)

51. Svavelmonoklorid (10025–67–9)

52. Svaveldiklorid (10545–99–0)

53. Trietanolaminhydroklorid (637–39–8)

54. N,N-Diisopropyl-(Beta)-aminoetylkloridhydroklorid (4261–68–1)

55. Metylfosfonsyra (993–13–5)

56. Dietylmetylfosfonat (683–08–9)

57. N,N-Dimetylfosforamidodiklorid (677–43–0)

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

205

1C350

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/77

58. Triisopropylfosfit (116–17–6)

59. Etyldietanolamin (139–87–7)

60. O, O-Dietylfosfortioat (2465–65–8)

61. O, O-Dietylfosforditioat (298–06–6)

62. Natriumhexafluorosilikat (16893–85–9)

63. Metyltiofosfonyldiklorid (676–98–2)

Anm. 1: För export till ″stater som inte är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C350 inte

″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under avsnitt 1C350.1, 3, 5,

11, 12, 13, 17, 18, 21, 22, 26, 27, 28, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 54, 55, 56, 57 och 63 i vilka ingen

individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 10 viktprocent av blandningen.

Anm. 2: För export till ″stater som är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C350 inte ″kemiska

blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under 1C350.1, 3, 5, 11, 12, 13, 17,

18, 21, 22, 26, 27, 28, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 54, 55, 56, 57 och 63 i vilka ingen individuellt speci­

ficerad kemikalie utgör mer än 30 viktprocent av blandningen.

Anm. 3: Avsnitt 1C350 omfattar inte ″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges

under 1C350.2, 6, 7, 8, 9, 10, 14, 15, 16, 19, 20, 24, 25, 30, 37–53 och 58–62 i vilka ingen indivi­

duellt specificerad kemikalie utgör mer än 30 viktprocent av blandningen.

Anm. 4: Avsnitt 1C350 omfattar inte produkter som identifieras som konsumentvaror förpackade för detaljhandels­

försäljning för personligt bruk eller förpackade för enskilt bruk.

1C351

Humana patogener, zoonoser och ″toxiner″, enligt följande:

a) Virus, såväl naturliga som förstärkta eller modifierade, både som ″isolerade levande kulturer″ eller som

material som innehåller levande material som avsiktligt har blivit inympat eller förorenat med sådana

kulturer, enligt följande:

1. Chikungunya-virus

2. Kongo-Krim hemorragisk febervirus

3. Denguefebervirus

4. Östlig hästencefalitvirus

5. Ebolavirus

6. Hantaan-virus

7. Junin-virus

8. Lassa-febervirus

9. Lymfocitär koriomengit-virus

10. Machupo-virus

11. Marburg-virus

12. Monkey pox-virus

13. Rift Valley febervirus

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

206

1C351

a)

(forts.)

L 134/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

14. Fästingburen encefalitvirus (TBE) (Rysk sommar-vår-encefalitvirus)

15. Smittkoppsvirus

16. Venezuelansk hästencefalit-virus

17. Västlig hästencefalit-virus

18. White pox

19. Gula febern-virus

20. Japansk encefalitvirus

21. Kyasanur Forest-virus

22. Louping ill-virus

23. Murray Valley-encefalitvirus

24. Omsk hemorragiskt febervirus

25. Oropouche-virus

26. Powassan-virus

27. Rocio-virus

28. St Louis-encefalitvirus

29. Hendravirus (Equint morbillivirus)

30. Sydamerikansk hemorragisk feber (Sabia, Flexal, Guanarito)

31. Lung- och njursyndrom – hemorragiskt febervirus (Seoul, Dobrava, Puumala, Sin Nombre)

32. Nipahvirus

b) Rikettsier, såväl naturliga som förstärkta eller modifierade, både som ″isolerade levande kulturer″ eller

som material som innehåller levande material som avsiktligt har blivit inympat eller förorenat med

sådana kulturer, enligt följande:

1. Coxiella burnetii

2. Bartonella quintana (Rochalimaea quintana, Rickettsia quintana)

3. Rickettsia prowasecki

4. Rickettsia rickettsii

c) Bakterier, såväl naturliga som förstärkta eller modifierade, både som ″isolerade levande kulturer″ eller

som material som innehåller levande material som avsiktligt har blivit inympat eller förorenat med

sådana kulturer, enligt följande:

1. Bacillus anthracis

2. Brucella abortus

3. Brucella melitensis

4. Brucella suis

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

207

1C351

c)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/79

5. Chlamydia psittaci

6. Clostridium botulinum

7. Francisella tularensis

8. Burkholderia mallei (Pseudomonas mallei)

9. Burkholderia pseudomallei (Pseudomonas pseudomallei)

10. Salmonella typhi

11. Shigella dysenteriae

12. Vibrio cholerae

13. Yersinia pestis

14. Toxinproducerande typer av Clostridium perfringens epsilon

15. Enterohemorragisk Escherichia coli, serotyp O157 och andra verotoxinproducerande serotyper

d) ″Toxiner″ och ″toxinkomponenter″, enligt följande:

1. Botulinus-toxiner

2. Clostridium perfringens-toxiner

3. Conotoxin

4. Ricin

5. Saxitoxin

6. Shiga-toxin

7. Staphylococcus aureus-toxiner

8. Tetrodotoxin

9. Verotoxin och shigaliknande ribosominaktiverande proteiner.

10. Mikrocystin (Cyanginosin)

11. Aflatoxiner

12. Abrin

13. Choleratoxin

14. Diacetoxyscirpenoltoxin

15. T-2-toxin

16. HT-2-toxin

17. Modeccin

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

208

1C351

d)

(forts.)

L 134/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

18. Volkensin

19. Viscum album Lectin 1 (Viscumin)

Anm.: Avsnitt 1C351.d omfattar inte botulinustoxiner eller conotoxiner i form av produkter som uppfyller samt­

liga följande kriterier:

1. Är farmaceutiska formuleringar avsedda för behandling av sjukdomar hos människor.

2. Är förpackade för distribution som läkemedel.

3. Har godkänts av en statlig myndighet för att släppas ut på marknaden som läkemedel.

e) Svampbildningar, oavsett om de är naturliga, förbättrade eller modifierade, antingen som ″isolerade

levande kulturer″ eller som material som innehåller levande material som avsiktligt inympats eller kon­

taminerats med sådana kulturer, enligt följande:

1. Coccidioides immitis.

2. Coccidioides posadsii.

Anm.: Avsnitt 1C351 omfattar inte ″vaccin″ eller ″immuntoxiner″.

1C352

Animala patogener enligt följande:

a) Virus, såväl naturliga som förstärkta eller modifierade, både som ″isolerade levande kulturer″ eller som

material som innehåller levande material som avsiktligt har blivit inympat eller förorenat med sådana

kulturer, enligt följande:

1. Afrikansk svinpest-virus

2. Aviär influensa-virus som är

a) okarakteriserade, eller

b) definierade som högpatogena i bilaga I.2 till direktiv 2005/94/EG (EUT L 10, 14.1.2006, s. 16),

enligt följande:

1. Typ A virus med ett IVPI (intravenöst patogenitetsindex) på 6 veckor gamla kycklingar

vilket är större än 1,2, eller

2. typ A virus av subtyp H5 eller H7 med en genomsekvens som kodar för flerbasiska ami­

nosyror vid hemagglutininmolekylens klyvningsställe, motsvarande den genomsekvens

som har påvisats för andra HPAI-virus och som tyder på att hemagglutininmolekylen kan

klyvas med hjälp av allmänt förekommande proteaser i värdcellen.

3. Bluetongue virus

4. Mul- och klövsjukevirus

5. Getkoppsvirus

6. Svinherpesvirus (Aujeszky’s disease)

7. Klassiskt svinpestvirus

8. Rabiesvirus

9. Newcastlesjukevirus

10. Peste des petits ruminants-virus

11. Svinenterovirus typ 9 (swine vesicular disease virus)

12. Boskapspestvirus

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

209

1C352

a)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/81

13. Fårkoppsvirus

14. Teschensjukevirus

15. Vesikulär stomatitvirus

16. Lumpy skin desease-virus

17. Afrikanskt hästpestvirus

b) Mycoplasma, såväl naturliga som förstärkta eller modifierade, både som ″isolerade levande kulturer″ eller

som material som innehåller levande material som avsiktligt har blivit inympat eller förorenat med

sådana kulturer, enligt följande:

1. Mycoplasma mycoides underart mycoides sc (små kolonier).

2. Mycoplasma capricolum underart capripneumoniae.

Anm.: Avsnitt 1C352 omfattar inte ″vacciner″.

1C353

Genetiska beståndsdelar och genetiskt modifierade organismer enligt följande:

a) Genetiskt modifierade organismer eller genetiska beståndsdelar som innehåller nukleinsyresekvenser för­

knippade med patogenitet som har sitt ursprung i organismer som omfattas av avsnitt 1C351.a, 1C351.b,

1C351.c, 1C351.e, 1C352 eller 1C354.

b) Genetiskt modifierade organismer eller genetiska beståndsdelar som innehåller nukleinsyresekvenser

kodade för någon av de ″toxiner″ som omfattas av avsnitt 1C351.d eller ″toxinkomponenter″ i dessa.

Teknisk anm.:

1. Genetiska beståndsdelar omfattar bland annat kromosomer, genom, plasmider, transposoner och vektorer, vare sig

de är genetiskt modifierade eller icke modifierade.

2. Med nukleinsyresekvenser förknippade med patogenitet som har sitt ursprung i någon av de mikroorganismer som

omfattas av avsnitt 1C351.a, 1C351.b, 1C351.c, 1C351.e, 1C352 eller IC354 avses en sekvens som är specifik

för den angivna mikroorgansimen och som

a) i sig själv eller genom dess transkriberade eller translaterade produkter utgör en betydande risk för männis­

kors, djurs eller växters hälsa, eller

b) är känd för att öka förmågan hos en angiven mikroorganism, eller någon annan organism i vilken den kan

införas eller på annat sätt integreras, att orsaka allvarlig skada för människors, djurs eller växters hälsa.

Anm.: Avsnitt 1C353 gäller inte nukleinsyresekvenser förknippade med patogenitet som har sitt ursprung i Enterohe­

morragisk Escherichia coli, serotyp O157 och andra verotoxinproducerande stammar, andra än de som är kodade

för verotoxiner eller deras komponenter.

1C354

Växtpatogener, enligt följande:

a) Virus, naturliga, förstärkta eller modifierade, antingen i form av ″isolerade levande kulturer″ eller som

material som innehåller levande material, och som avsiktligt har blivit inympade eller förorenade med

sådana kulturer, enligt följande:

1. Potato andean latent tymovirus.

2. Potato spindle tuber viroid.

b) Bakterier, naturliga, förstärkta eller modifierade, antingen i form av ″isolerade levande kulturer″ eller som

material som avsiktligt har blivit inympade eller förorenade med sådana kulturer, enligt följande:

1. Xanthomonas albilineans.

2. Xanthomonas campestris pv. citri, inklusive stammar som refereras till som Xanthomonas cam­

pestris pv. citri typ A, B, C, D, E eller på annat sätt klassificerade som Xanthomonas citri, Xantho­

monas campestris pv. aurantifolia eller Xanthomonas campestris pv. citrumelo.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

210

1C354

b)

(forts.)

L 134/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

3. Xanthomonas oryzae pv. Oryzae (Pseudomonas campestris pv. Oryzae).

4. Clavibacter michiganensis subsp. Sepedonicus (Corynebacterium michiganensis subsp. Sepedoni­

cum eller Corynebacterium Sepedonicum).

5. Ralstonia solanacearum raserna 2 och 3 (Pseudomonas solanacearum raserna 2 och 3 eller Burk­

holderia solanacearum raserna 2 och 3).

c) Svampar, naturliga, förstärkta eller modifierade, antingen i form av ″isolerade levande kulturer″ eller som

material som avsiktligt har blivit inympade eller förorenade med sådana kulturer, enligt följande:

1. Colletotrichum coffeanum var. virulans (Colletotrichum kahawae).

2. Cochliobolus miyabeanus (Helminthosporium oryzae).

3. Microcyclus ulei (syn. Dothidella ulei).

4. Puccinia graminis (syn. Puccinia graminis f. sp. tritici).

5. Puccinia striiformis (syn. Puccinia glumarum).

6. Magnaporthe grisea (Pyricularia grisea/Pyricularia oryzae).

1C450

Giftiga kemikalier och prekursorer för giftiga kemikalier, enligt följande, och ″kemiska blandningar″ som inne­

håller en eller flera av dessa:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 1C350, 1C351.d OCH MILITÄRA FÖRTECKNINGEN.

a) Giftiga kemikalier enligt följande:

1. Amiton: O, O-dietyl S-[2-(dietylamino)etyl] fosforotiolat (78–53–5) och motsvarande alkylerade

eller protonerade salter.

2. PFIB: 1,1,3,3,3-pentafluor-2-(trifluormetyl)-1-propen (382–21–8).

3. SE MILITÄRA FÖRTECKNINGEN FÖR BZ: 3-kinuklidinylbensilat (6581–06–2).

4. Fosgen: karbonyldiklorid (75–44–5).

5. Cyanklorid (506–77–4).

6. Vätecyanid (74–90–8).

7. Klorpikrin: triklornitrometan (76–06–2).

Anm. 1: För export till ″stater som inte är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C450 inte

″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under avsnitt 1C450.a.1

och a.2 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 1 viktprocent av blandningen.

Anm. 2: För export till ″stater som är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C450 inte

″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under avsnitt 1C450.a.1

och a.2 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 30 viktprocent av blandningen.

Anm. 3: Avsnitt 1C450 omfattar inte ″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som

anges under avsnitt 1C450.a.4, a.5, a.6 och a.7 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör

mer än 30 viktprocent av blandningen.

Anm. 4.: Avsnitt 1C450 omfattar inte produkter som identifieras som konsumentvaror förpackade för detaljhan­

delsförsäljning för personligt bruk eller förpackade för enskilt bruk.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

211

1C450

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/83

b) Giftiga kemiska prekursorer enligt följande:

1. Kemikalier, andra än de som anges i militära förteckningen eller i avsnitt 1C350, som innehåller en

fosforatom till vilken är bunden en metyl-, etyl- eller propyl-(normal eller iso) grupp men inga ytter­

ligare kolatomer.

Anm.: Avsnitt 1C450.b.1 omfattar inte fonofos: O-etyl-S-fenyletylfosfonotiolotionat, (944–22–9).

2. N,N-dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal eller iso)] fosforamidodihalider, andra än

N,N-dimetylfosforamidodiklorid.

ANM.: Se avsnitt 1C350.57 för N,N-dimetylfosforamidodiklorid.

3. Dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal eller iso)] N,N-dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal

eller iso)]-fosforamidater, andra än dietyl-N,N-dimetylfosforamidat, som anges i avsnitt 1C350.

4. N,N-dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal eller iso)] aminoetyl-2-klorider och motsvarande pro­

tonerade salter, andra än N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetylklorid eller N,N-diisopropyl-(beta)-

aminoetylkloridhydroklorid, som anges i avsnitt 1C350.

5. N,N-dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal eller iso)] aminoetan-2-oler och motsvarande proto­

nerade salter, andra än N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetanol (96–80–0) och N,N-dietylaminoetanol

(100–37–8), som anges i avsnitt 1C350.

Anm.: Avsnitt 1C450.b.5 omfattar inte följande:

a) N,N-dimetylaminoetanol (108–01–0) och motsvarande protonerade salter.

b) Protonerade salter av N,N-dietylaminoetanol (100–37–8).

6. N,N-dialkyl [metyl, etyl eller propyl (normal eller iso)] aminoetan-2-tioler och motsvarande proto­

nerade salter, andra än N,N-diisopropyl-(beta)-aminoetantiol, som anges i avsnitt 1C350.

7. Se avsnitt 1C350 när det gäller etyldietanolamin (139–87–7).

8. Metyldietanolamin (105–59–9).

Anm. 1: För export till ″stater som inte är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C450 inte

″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under avsnitt 1C450.b.1,

b.2, b.3, b.4, b.5 och b.6 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 10 viktprocent av

blandningen.

Anm. 2: För export till ″stater som är parter i konventionen om kemiska vapen″ omfattar avsnitt 1C450 inte

″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges under avsnitt 1C450.b.1,

b.2, b.3, b.4, b.5 och b.6 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 30 viktprocent av

blandningen.

Anm. 3: 1C450 omfattar inte ″kemiska blandningar″ som innehåller en eller flera av de kemikalier som anges

under 1C450.b.8 i vilka ingen individuellt specificerad kemikalie utgör mer än 30 viktprocent av

blandningen.

Anm. 4: Avsnitt 1C450 omfattar inte produkter som identifieras som konsumentvaror förpackade för detaljhan­

delsförsäljning för personligt bruk eller förpackade för enskilt bruk.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

212

L 134/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

1D

Programvara

1D001

″Programvara″ som är särskilt utformad eller modifierad för ″utveckling″, ″produktion″ eller ″användning″ av

utrustning som omfattas av avsnitten 1B001–1B003.

1D002

″Programvara″ för ″utveckling″ av organiska ″matriser″, metall-″matriser″, kol-″matris″-laminat eller

″kompositer″.

1D003

″Programvara″ som är särskilt utformad eller modifierad för att utrustning ska kunna utföra de funktioner som

utförs av utrustning som omfattas av avsnitt 1A004.c eller 1A004.d.

1D101

″Programvara″ som är särskilt utformad eller modifierad för ″användning″ av produkter som omfattas av

avsnitt 1B101, 1B102, 1B115, 1B117, 1B118 eller 1B119.

1D103

Särskilt utformad ″programvara″ för analys av reducerad sannolikhet för upptäckt av t.ex. radarreflektioner,

ultravioletta/infraröda signaturer och akustiska signaturer.

1D201

″Programvara″ som är särskilt utformad för ″användning″ av produkter som omfattas av avsnitt 1B201.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

213

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/85

1E

Teknik

1E001

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″utveckling″ eller ″produktion″ av utrustning

eller material som omfattas av avsnitt 1A001.b, 1A001.c, 1A002–1A005, 1A006.b, 1A007, 1B eller 1C.

1E002

Annan ″teknik″ enligt följande:

a) ″Teknik″ för ″utveckling″ eller ″produktion″ av polybensotiazoler eller polybensooxazoler.

b) ″Teknik″ för ″utveckling″ eller ″produktion″ av fluorelastomerföreningar som innehåller åtminstone en

vinyletermonomer.

c) ″Teknik″ för konstruktion eller ″produktion″ av följande basmaterial eller keramiska material som inte är

″kompositer″:

1. Basmaterial som har alla följande egenskaper:

a) Någon av följande sammansättningar

1. Enkla eller komplexa oxider av zirkonium och komplexa oxider av kisel eller aluminium,

2. enkla bornitrider (kubisk kristallinsk form),

3. enkla eller komplexa kisel- eller borkarbider, eller

4. enkla eller komplexa kiselnitrider.

b) Någon av följande totala metalliska föroreningar (exklusive avsiktliga tillsatser):

1. Mindre än 1 000 ppm för enkla oxider eller karbider, eller

2. mindre än 5 000 ppm för komplexa föreningar eller enkla nitrider.

c) Som är något av följande:

1. Zirkonium där den genomsnittliga partikelstorleken är högst 1 μm och högst 10 % av

partiklarna är större än 5 μm.

2. Andra basmaterial där den genomsnittliga partikelstorleken är högst 5 µm och högst 10 %

av partiklarna är större än 10 µm.

3. Har samtliga följande egenskaper:

a) Partiklar med ett förhållande mellan längd och tjocklek som är större än 5,

b) trådar med ett förhållande mellan längd och diameter som är större än 10 för dia­

metrar som är mindre än 2 µm, och

c) kontinuerliga eller avskurna fibrer som har en diameter som är mindre än 10 µm.

2. Keramiska material som inte är ″kompositer″ sammansatta av material som anges i

avsnitt 1E002.c.1.

Anm.: Avsnitt 1E002.c.2. omfattar inte ″teknik″ för att konstruera eller producera slipmedel.

d) ″Teknik″ för ″produktion″ av fibrer gjorda av aromatiska polyamider.

e) ″Teknik″ för installation, underhåll eller reparation av material som omfattas av avsnitt 1C001.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

214

1E002

(forts.)

L 134/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

f)

″Teknik″ för reparation av ″komposit″strukturer, laminat eller material som omfattas av avsnitt 1A002,

1C007.c eller 1C007.d.

Anm.: Avsnitt 1E002.f omfattar inte ″teknik″ för reparation av ″civila luftfartyg″ med hjälp av material som inne­

håller kol-″fibrer eller fiberliknande material″ samt epoxiharts, och som beskrivs i flygplantillverkarens

manualer.

g) ’Bibliotek (parametriserade tekniska databaser)’ som är särskilt utformade eller modifierade för att utrust­

ning ska kunna utföra de funktioner som utförs av utrustning som omfattas av avsnitt 1A004.c

eller 1A004.d.

Teknisk anm.:

I avsnitt 1E002.g avses med ’bibliotek (parametriserad teknisk databas)’ en samling teknisk information med vars

hjälp den berörda utrustningens eller de berörda systemens prestanda kan förbättras.

1E101

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″användning″ av varor som omfattas av

avsnitt 1A102, 1B001, 1B101, 1B102, 1B115–1B119, 1C001, 1C101, 1C107, 1C111–1C118, 1D101

eller 1D103.

1E102

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″utveckling″ av ″programvara″ som omfattas

av avsnitt 1D001, 1D101 eller 1D103.

1E103

″Teknik″ för reglering av temperatur, tryck eller atmosfär i autoklaver eller hydroklaver när dessa används för

″produktion″ av ″kompositer″ eller delvis bearbetade ″kompositer″.

1E104

″Teknik″ för ″produktion″ av pyrolytiskt erhållet material på en form, dorn eller annat underlag från prekurs­

orgaser som bryts ner inom temperaturintervallet 1 573 K (1 300 °C) till 3 173 K (2 900 °C) och ett tryck mel­

lan 130 Pa och 20 kPa.

Anm.: Avsnitt 1E104 inbegriper ″teknik″ för bildandet av prekursorgaser, bestämning av flödeshastigheter och process­

kontrollscheman och parametrar.

1E201

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″användning″ av varor som omfattas av

avsnitt 1A002, 1A007, 1A202, 1A225–1A227, 1B201, 1B225–1B233, 1C002.b.3 eller b.4, 1C010.b,

1C202, 1C210, 1C216, 1C225–1C240 eller 1D201.

1E202

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″utveckling″ eller ″produktion″ av varor som

omfattas av avsnitt 1A007, 1A202 eller 1A225–1A227.

1E203

″Teknik″ enligt den allmänna anmärkningen rörande teknik för ″utveckling″ av ″programvara″ som omfattas

av avsnitt 1D201.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

215

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/87

KATEGORI 2

MATERIALBEARBETNING

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

217

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/89

2A

System, utrustning och komponenter

Anm.: För tystgående lager se militära förteckningen.

2A001

Lager med låg friktion och lagersystem, enligt följande, samt komponenter härtill:

Anm.: Avsnitt 2A001 omfattar inte kulor som har toleranser specificerade av tillverkaren i enlighet med ISO 3290

som grad 5 eller sämre.

a) Kullager och massiva rullager, som har alla toleranser specificerade av tillverkaren i enlighet med ISO 492

toleransklass 4 (eller ANSI/ABMA Std 20 toleransklass ABEC-7 eller RBEC-7 eller andra nationella mot­

svarigheter) eller bättre, och som har både ringar och rullkroppar (ISO 5593), tillverkade av monel eller

beryllium.

Anm.: Avsnitt 2A001.a omfattar inte koniska rullager.

b) Andra kullager och massiva rullager som har alla toleranser specificerade av tillverkaren i enlighet med

ISO 492 toleransklass 2 (eller ANSI/ABMA Std 20 toleransklass ABEC-9 eller RBEC-9 eller andra natio­

nella motsvarigheter) eller bättre.

Anm.: Avsnitt 2A001.b omfattar inte koniska rullager.

c) Aktiva magnetiska lagersystem som använder något av följande:

1. Material med en flödestäthet på 2,0 T eller mer och en flytgräns större än 414 MPa.

2. Helt elektromagnetisk tredimensionell likpolig manövrering av förspänningen.

3. Högtemperatursensorer för positionering (450 K (177 °C) eller högre).

2A225

Smältdeglar tillverkade av material som är resistenta mot flytande aktinidmetaller, enligt följande:

a) Smältdeglar som har följande två egenskaper:

1. En volym mellan 150 cm3 och 8 000 cm3, och

2. tillverkade av eller belagda med något av följande material med en renhet av 98 viktprocent eller

högre:

a) Kalciumfluorid (CaF

2

).

b) Kalciumzirkonat (metazirkonat) (CaZrO

3

).

c) Ceriumsulfid (Ce

2

S

3

).

d) Erbiumoxid (erbia) (Er

2

O

3

).

e) Hafniumoxid (hafnia) (HfO

2

).

f)

Magnesiumoxid (MgO).

g) Nitrerade niob-titan-volframlegeringar (ca 50 % Nb, 30 % Ti, 20 % W).

h) Yttriumoxid (yttria) (Y

2

O

3

) eller

i)

Zirkoniumoxid (zirkonia) (ZrO

2

).

b) Smältdeglar som har följande två egenskaper:

1. En volym mellan 50 cm3 och 2 000 cm3, och

2. tillverkade av eller fodrade med tantal som har en renhet av 99,9 viktprocent eller högre.

c) Smältdeglar som har alla följande egenskaper:

1. En volym mellan 50 cm3 och 2 000 cm3,

2. tillverkade av eller fodrade med tantal som har en renhet av 98 viktprocent eller högre, och

3. belagda med tantalkarbid, -nitrid eller -borid (eller någon kombination därav).

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

218

L 134/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2A226

Ventiler som har alla följande egenskaper:

a) En ’nominell storlek’ av 5 mm eller mer,

b) med bälgtätning, och

c) helt tillverkade av eller fodrade med aluminium, aluminiumlegering, nickel eller nickellegering som inne­

håller mer än 60 viktprocent nickel.

Teknisk anm.:

För ventiler med olika in- och utloppsdiametrar avser den ’nominella storleken’ i avsnitt 2A226 den minsta diametern.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

219

(1)

(1)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/91

2B

Test-, inspektions- och produktionsutrustning

Teknisk anm.:

1. Sekundära parallella konturskapande axlar, (t.ex. w-axeln i en horisontell arborrmaskin eller en sekundär roterande

axel vars centrumlinje är parallell med den primära roterande axeln), ska inte räknas in i det totala antalet kon­

turskapande axlar. Roterande axlar behöver inte kunna vridas 360°. En roterande axel kan drivas av en linjär axel

(t.ex. en skruv eller en kuggstångsväxel).

2. I avsnitt 2B är det antal axlar som kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″ lika med det antal axlar

längs eller runt vilka, under bearbetningen av arbetsstycket, samtidiga och inbördes relaterade rörelser sker mellan

arbetsstycket och ett verktyg. Hit räknas inte några ytterligare axlar längs eller runt vilka annan inbördes rörelse i

maskinen sker, såsom

a) avrivningssystem för slipmaskiner,

b) parallella roterande axlar för upphängning av separata arbetsstycken,

c) kolinjära roterande axlar konstruerade för hantering av samma arbetsstycke genom att detta hålls fast från

olika håll i en chuck.

3. Nomenklaturen för axlarna ska vara i överensstämmelse med Internationell Standard ISO 841, ″Numerical Con­

trol Machines – Axis and Motion Nomenclature″.

4. I avsnitten 2B001–2B009 ska en ″tippbar spindel″ räknas som en roterande axel.

5. ’Angiven positioneringsnoggrannhet’ som härrör från mätningar enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella mot­

svarigheter får användas för varje verktygsmaskinmodell som ett alternativ till individuella maskintester. ’Angiven

positioneringsnoggrannhet’ är det noggrannhetsvärde som lämnas till de behöriga myndigheterna i den medlems­

stat där exportören är etablerad som representativt för en specifik maskinmodells noggrannhet.

Bestämning av ’angiven positioneringsnoggrannhet’:

a) Välj ut fem maskiner av en modell som ska få ett värde.

b) Mät linjära axelns noggrannhet enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

.

c) Bestäm A-värdena för varje axel på varje maskin. Hur A-värdet räknas ut beskrivs i ISO-standarden.

d) Bestäm A-värdenas medelvärde för varje axel. Detta medelvärde  blir det angivna värdet för varje axel på

denna modell (Âx, Ây, osv.).

e) Eftersom kategori 2-förteckningen hänför sig till varje linjär axel kommer det att finnas lika många angivna

värden som linjära axlar.

f)

Om någon axel på en maskinmodell som inte omfattas av avsnitt 2B001.a-2B001.c eller 2B201 har en

angiven noggrannhet  på 6 mikroner för slipmaskiner och 8 mikroner för fräsmaskiner och svarvar eller

bättre, bör man kräva att tillverkaren bekräftar noggrannhetsnivån en gång var 18:e månad.

2B001

Verktygsmaskiner och alla kombinationer av dessa, för bearbetning av metaller, keramer eller ″kompositer″,

som, i enlighet med tillverkarens tekniska specifikation, kan utrustas med elektronisk utrustning för ″nume­

risk styrning″, samt speciellt konstruerade komponenter enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B201.

Anm. 1: Avsnitt 2B001 omfattar inte verktygsmaskiner för särskilda ändamål som endast är avsedda för tillverkning

av kuggar. Se avsnitt 2B003 för sådana maskiner.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

220

2B001

(forts.)

(1)

(1)

(1)

(1)

L 134/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

Anm. 2: Avsnitt 2B001 omfattar inte verktygsmaskiner för särskilda ändamål som enbart är avsedda för tillverkning

av något av följande:

a) Kam- eller vevaxlar.

b) Verktyg eller fräsar.

c) Matarskruvar.

d) Graverade eller slipade delar av smycken.

Anm. 3: En verktygsmaskin som klarar minst två av de tre funktionerna svarvning, fräsning och slipning (t.ex. en svarv

med fräsningsfunktion), ska bedömas efter vart och ett av de relevanta avsnitten 2B001.a, 2B001.b

eller 2B001.c.

ANM.: För maskiner för optisk slutbearbetning, se avsnitt 2B002.

a) Verktygsmaskiner för svarvning som uppfyller följande:

1. Positioneringsnoggrannheten med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika med eller mindre

(bättre) än 6 µm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs med någon linjär

axel, och

2. två eller flera axlar kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

Anm.: Avsnitt 2B001.a omfattar inte svarvar speciellt konstruerade för att producera kontaktlinser, som uppfyller

följande:

a) Maskinstyrningen är begränsad till användning av oftalmologiskt baserad programvara för delpro­

grammering av indata, och

b) vacuumchuck saknas.

b) Verktygsmaskiner för fräsning som uppfyller något av följande:

1. Som har alla följande egenskaper:

a) Positioneringsnoggrannheten med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika med eller mindre

(bättre) än 6 µm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs med någon

linjär axel, och

b) tre linjära axlar plus en roterande axel kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

2. Fem eller flera axlar kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

3. Positioneringsnoggrannheten för jiggborrmaskiner med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika

med eller mindre (bättre) än 4 µm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs

med någon linjär axel, eller

4. Kuggbearbetningsmaskiner som uppfyller följande:

a) Spindelns ″axialkast″ och ″radialkast″ är mindre (bättre) än 0,0004 mm (TIR), och

b) Slidens vinkelfel (gir, lutning, roll) är mindre (bättre) än 2 bågsekunder (TIR) över 300 mm

rörelse.

c) Verktygsmaskiner för slipning som uppfyller något av följande:

1. Som uppfyller har följande egenskaper:

a) Positioneringsnoggrannheten med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika med eller mindre

(bättre) än 4 µm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs med någon

linjär axel, och

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

221

2B001

c)

1.

(forts.)

(1)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/93

b) tre eller flera axlar kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

2. Fem eller flera axlar kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

Anm.: Avsnitt 2B001.c omfattar inte slipmaskiner enligt följande:

a) Rundslipmaskiner för invändig, utvändig eller kombinerad invändig och utvändig slipning som upp­

fyller följande:

1. Begränsade till cylindrisk slipning och

2. begränsade till ett arbetsstycke som är högst 150 mm i ytterdiameter eller längd.

b) Maskiner speciellt konstruerade som jiggslipmaskiner som inte har någon z-axel eller w-axel och vars

positioneringsnoggrannhet med ″alla tillgängliga kompensationer″ är mindre (bättre) än 4 µm enligt

ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter.

c) Planslipmaskiner.

d) Trådlös elektrisk gnistbearbetningsmaskin (EDM) som har två eller flera roterande axlar som kan styras

samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

e) Verktygsmaskiner för borttagning av metaller, keramer eller ″kompositer″ som uppfyller följande:

1. Borttagning av material med hjälp av

a) vatten eller andra sprutade vätskor, inklusive sådana som innehåller slipmedelstillsatser,

b) elektronstrålar, eller

c) ″laser″-stråle, och

2. som har två eller flera roterande axlar

a) som kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″, och

b) som har en positioneringsnoggrannhet som är mindre (bättre) än 0,003°.

f)

Långhålsborrmaskiner och svarvar som är modifierade för långhålsborrning, som har en borrkapacitet

som är större än 5 m och speciellt konstruerade komponenter till dessa.

2B002

Numeriskt styrda verktygsmaskiner för optisk slutbearbetning, utrustade för selektivt borttagande av material

för att producera icke-sfäriska optiska ytor med samtliga följande egenskaper:

a) Slutbearbetar formen till mindre (bättre) än 1,0 μm.

b) Slutbearbetar till en ojämnhet som är mindre (bättre) än 100 nm rms.

c) Minst fyra axlar som kan styras samtidigt för ″konturstyrning″.

d) Använder någon av följande processer:

1. Magnetreologisk slutbearbetning (’MRF’).

2. Elektroreologisk slutbearbetning (’ERF’).

3. ’Slutbearbetning med energirik partikelstråle’.

4. ’Slutbearbetning med tänjbart membran’.

5. ’Slutbearbetning med vätskestråle’.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

222

2B002

(forts.)

L 134/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

Tekniska anm.:

I avsnitt 2B002 avses med

1. ’MRF’: borttagande av material med hjälp av en magnetisk slipvätska vars viskositet styrs av ett magnetfält,

2. ’ERF’: borttagande med hjälp av en slipvätska vars viskositet styrs av ett elektriskt fält,

3. ’slutbearbetning med energirik partikelstråle’: användning av RAP (Reactive Atom Plasmas) eller jonstrålar för selek­

tivt borttagande av material,

4. ’slutbearbetning med tänjbart membran’: en process som använder ett membran som utsätts för tryck och ändrar

form för att komma i kontakt med arbetsstycket över en liten area,

5. ’slutbearbetning med vätskestråle’: användning av en vätskeström för borttagning av material.

2B003

Manuellt eller ″numeriskt styrda″ verktygsmaskiner, och speciellt konstruerade komponenter, styrutrustningar

och tillbehör för dem, speciellt konstruerade för skärning, finslipning, polering eller hening av härdade (Rock­

well = 40 eller mer) spår, spiralskurna och dubbelspiralskurna kugghjul med en delningsdiameter som är

större än 1 250 mm och med en kuggbredd som är minst 15 % av delningsdiametern och som har bearbetats

till en kvalitet av AGMA 14 eller bättre (motsvarande ISO 1328 klass 3).

2B004

Varma ″isostatiska pressar″ som har alla följande egenskaper samt till dessa speciellt konstruerade kompo­

nenter och tillbehör:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 2B104 OCH 2B204.

a) En kontrollerad termisk omgivning i slutet utrymme och ett kammarutrymme med en innerdiameter på

minst 406 mm, och

b) som har antingen

1. ett maximalt arbetstryck som överstiger 207 MPa,

2. en kontrollerad termisk omgivning som överstiger 1 773 K (1 500 °C), eller

3. en anordning för kolväteimpregnering och för bortforsling av uppkomna restgaser.

Teknisk anm.:

Med kammarens innerdiameter avses den del av kammaren där arbetstemperatur och -tryck kan hållas. I diametern ska

inte inräknas utrymme för lasthållare. Innerdiametern är den mindre av tryckkammarens eller den isolerade ugnskam­

marens, beroende på vilken av de två som är placerad i den andra.

ANM.: För speciellt konstruerade kapslar, formar och verktyg, se avsnitten 1B003 och 9B009 samt militära

förteckningen.

2B005

Följande utrustning, som är speciellt konstruerad för utfällning, behandling och styrning under behandlingen

av oorganiska beläggningar, ytbeläggningar och ytförändringsbeläggningar, för icke elektroniska substrat, med

de processer som beskrivs i tabellen med tillhörande anmärkningar efter avsnitt 2E003.f, samt speciellt kon­

struerad utrustning till denna för automatisk hantering, positionering, manövrering och styrning.

a) Utrustning för produktion med kemisk förångningsdeponering (CVD) som har alla följande angivna

egenskaper:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B105.

1. En process som är modifierad till en av följande typer:

a) Pulserande CVD.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

223

2B005

a)

1.

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/95

b) Styrd nukleär termisk deponering (CNTD, Controlled nucleation thermal deposition), eller

c) Plasmaförstärkt eller plasmaassisterad CVD, och

2. Något av följande:

a) Fast monterade roterande högvakuumtätningar (tryck lika med eller mindre än 0,01 Pa), eller

b) fast monterad utrustning för mätning eller styrning av tjockleken av pålagt skikt.

b) Produktionsutrustning för jonimplantation som kan leverera 5 mA eller mera i jonstrålen.

c) Produktionsutrustning för fysisk elektronstråleförångning (EB-PVD) med en systemeffekt specificerad till

att överstiga 80 kW och som innefattar något av följande:

1. Vätskenivåkontroll med hjälp av ett ″laser″-assisterat mätsystem som med precision kan styra inmat­

ningen av götet, eller

2. en datorkontrollerad matningshastighet som övervakas med bildskärmar som arbetar med princi­

pen att genom luminiscens från de joniserade atomerna i förångningsstrålen mäta beläggninghas­

tigheten för beläggningar som innehåller två eller flera beståndsdelar.

d) Produktionsutrustning för plasmasprutning som har något av följande:

1. Arbetar med styrd och reducerad atmosfär (lika med eller mindre än 10 kPa mätt ovanför och inom

ett avstånd av 300 mm från strålkanonens munstycke) i en vakuumkammare, där trycket före plas­

masprutningen kan sänkas ner till 0,01 Pa, eller

2. innehåller fast monterad utrustning för mätning eller styrning av tjockleken av pålagt skikt.

e) Produktionsutrustning för sputtering som kan avge strömtätheter på minst 0,1 mA/mm2 vid en förång­

ningshastighet på minst 15 μm/h.

f)

Produktionsutrustning för katodstrålebeläggning med hjälp av en utrustning som innehåller ett galler

bestående av elektromagneter för att styra strålningspunkten på katoden.

g) Produktionsutrustning för jonplätering som tillåter fast monterad mätning av någon av följande

parametrar:

1. Tjocklek på substratet och matningshastighet, eller

2. optiska egenskaper.

Anm.: Avsnitt 2B005 omfattar inte utrustning för kemisk förångningsdeponering, katodstråle, sputtering, jonplätering

eller joninplantation speciellt utformad för skärande och bearbetande verktyg.

2B006

Mät- eller inspektionssystem, utrustning och ″elektroniska sammansättningar″ enligt följande:

a) Datorstyrda eller ″numeriskt styrda″ koordinatmätmaskiner (CMM) som har en tredimensionell (voly­

metrisk) längdmåttsavvikelse (MPEE = maximum permissible error of indication) vid varje punkt inom

maskinens arbetsområde (dvs. inom axellängden) som är lika med eller mindre (bättre) än

(1,7 + L/1 000) μm (L är den uppmätta längden i mm), testad enligt ISO 10360–2 (2001).

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B206.

b) Mätinstrument för mätning av linjär- och vinkelförskjutning enligt följande:

1. Instrument för mätning av ’linjärförskjutning’ som har någon av följande egenskaper:

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

224

2B006

b)

1.

(forts.)

L 134/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B006.b.1 avser ’linjärförskjutning’ ändring av avståndet mellan mätprob och mätobjekt.

a) System som mäter utan kontakt med en ″upplösning″ som är lika med eller mindre (bättre) än

0,2 μm inom ett mätområde upp till 0,2 mm.

b) System med linjära differentialtransformatorer som uppfyller följande:

1. ″Linjäriteten″ är lika med eller mindre (bättre) än 0, 1 % inom ett mätområde på upp

till 5 mm, och

2. avdrift lika med eller mindre (bättre) än 0, 1 % per dag i normal testrumstemperatur

± 1 K.

c) Mätsystem som har alla följande egenskaper:

1. Innehåller ″laser″ och

2. upprätthåller följande under minst 12 timmar, vid en temperatur av 20±1 °C:

a) En ″upplösning″ över hela skalområdet som är lika med eller mindre (bättre) än

0,1 μm och

b) förmåga att uppnå en ″mätosäkerhet″, när det kompenseras för refraktionsindexet

för luft, som är lika med eller mindre (bättre) än (0,2 + L/2 000) μm (L är den upp­

mätta längden i mm).

d) ″Elektroniska sammansättningar″ som är särskilt konstruerade för att ge återkopplingskapaci­

tet i system som omfattas av avsnitt 2B006.b.1.c.

Anm.: Avsnitt 2B006.b.1 omfattar inte interferometersystem för mätning, med ett automatiskt kontroll­

system som är konstruerat för att inte använda någon återkopplingsteknik, och som innehåller en

″laser″ för att mäta slidens rörelsefel på verktygsmaskiner, mätmaskiner eller liknande utrustning.

2. Instrument för mätning av vinkelförskjutning som har en ″vinkelavvikelse från en position″ som är

lika med eller mindre (bättre) än 0,00025°.

Anm.: Avsnitt 2B006.b.2 omfattar inte optiska instrument såsom autokollimatorer som använder paral­

lellt ljus (t.ex. laserljus) för att upptäcka vinkelförskjutning hos en spegel.

c) Utrustning för mätning av ojämnheter i en yta genom att mäta den optiska spridningen som en funk­

tion av vinkeln med en känslighet som är 0,5 nm eller mindre (bättre).

Anm.: Verktygsmaskiner som kan användas som mät- eller avsyningsmaskiner omfattas om de uppfyller eller överskri­

der de kriterier som anges för verktygsmaskiner eller mät- och avsyningsmaskiner.

2B007

″Robotar″ som har någon av följande egenskaper samt därtill hörande särskilt konstruerade styrsystem och

″manipulatorer″:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B207.

a) I realtid kan utföra en fullständig 3-dimensionell bildbehandling eller ’analys av en bild’ för att generera

eller modifiera ″program″ eller data för ett numeriskt program.

Teknisk anm.:

Begränsningen avseende ’analys av en bild’ innefattar inte approximation av den tredje dimensionen genom att man

betraktar föremålen med en given vinkel eller genom att man med begränsad gråskaletolkning får en djup- eller

mönsterförnimmelse av det analyserade föremålet (2,5-D).

b) Speciellt konstruerade för att tillåtas arbeta i en potentiellt explosiv omgivning enligt nationella

säkerhetsbestämmelser.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

225

2B007

b)

(forts.)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/97

Anm.: Avsnitt 2B007.b omfattar inte ″robotar″ som är särskilt konstruerade för sprutlackeringsbås.

c) Speciellt konstruerade för eller specificerade som strålningståliga för att motstå en total strålningsdos som

är större än 5 × 103 Gy (kisel) utan försämrad prestanda, eller

Teknisk anm.:

Termen Gy (kisel) avser den energi uttryckt i joule per kg som ett oavskärmat kiselprov absorberar när den utsätts

för joniserande strålning.

d) Specialkonstruerade för att kunna arbeta på höjder över 30 000 m.

2B008

Sammansättningar eller enheter som är särskilt konstruerade för verktygsmaskiner eller mät- och inspektions­

utrustning och -system, enligt följande:

a) Linjära återkopplade positioneringsenheter (t.ex. induktiva enheter, graderade skalor, infraröda system

eller ″laser″mätsystem) som har en ″noggrannhet″ som är mindre (bättre) än [800 + (600 × L × 10–3)] nm,

(L är den effektiva längden i mm).

Anm.: För ″laser″system se även anmärkningen till avsnitt 2B006.b.1.c och d.

b) Roterande återkopplade positionsenheter (t.ex. induktiva enheter, graderade skalor, infraröda system eller

″laser″mätsystem) som har en ″noggrannhet″ som är mindre (bättre) än 0,00025°.

Anm.: För ″laser″system se även anmärkningen till avsnitt 2B006.b.2.

c) ″Tipp- och vridbara arbetsbord″ och ″tippbara spindlar″ som enligt tillverkarens specifikationer kan för­

bättra prestanda hos verktygsmaskiner till eller över prestandanivåer angivna i avsnitt 2B.

2B009

Maskiner för trycksvarvning och maskiner för tryckvalsning vilka enligt tillverkarens tekniska specifikation

kan utrustas med ″numeriska styrenheter″ eller en datorkontroll och som har båda följande egenskaper:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITTEN 2B109 och 2B209.

a) Har minst två styrda axlar av vilka minst två kan styras samtidigt för ″konturstyrning″, och

b) kraften från pressrullen är större än 60 kN.

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B009 ska maskiner som kombinerar trycksvarvning och tryckvalsning betraktas som maskiner för

tryckvalsning..

2B104

″Isostatiska pressar″, andra än de som omfattas av avsnitt 2B004, med samtliga följande egenskaper:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B204.

a) Maximalt arbetstryck av 69 MPa eller högre.

b) Utformade för att uppnå och bibehålla en termiskt reglerad miljö av 873 K (600 °C) eller mer, och

c) Kammarutrymme med en innerdiameter av 254 mm eller större.

2B105

Ugnar för kemisk förångningsdeposition (CVD), andra än de som omfattas av avsnitt 2B005.a, som är kon­

struerade eller modifierade för förtätning av kol-kol-kompositer.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

226

L 134/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2B109

Maskiner för tryckvalsning, andra än de som omfattas av avsnitt 2B009, och särskilt konstruerade kompo­

nenter enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B209.

a) Maskiner för tryckvalsning med samtliga följande egenskaper:

1. Maskinerna kan enligt tillverkarens tekniska specifikation utrustas med ″numeriska styrenheter″ eller

en datorkontroll, även om de inte är försedda med sådana enheter, och

2. de har mer än två axlar som kan styras samtidigt för att uppnå ″konturstyrning″.

b) Särskilt konstruerade komponenter för maskiner för tryckvalsning som omfattas av avsnitt 2B009

eller 2B109.a.

Anm.: Avsnitt 2B109 omfattar inte maskiner som inte kan användas för produktion av framdrivningskomponenter och

-utrustning (t.ex. motorhus) i de system som anges i avsnitt 9A005, 9A007.a eller 9A105.a.

Teknisk anm.:

Maskiner som kombinerar trycksvarvning och tryckvalsning ska i avsnitt 2B109 betraktas som maskiner för tryckvalsning.

2B116

Vibrationsprovsystem med därtill hörande utrustning och komponenter, enligt följande:

a) Vibrationsprovsystem med återkoppling och digital styrteknik, som kan vibrera ett system med en acce­

leration som är lika med eller större än 10 g rms mellan 20 Hz och 2 kHz samtidigt som det överför kraf­

ter som är lika med eller större än 50 kN, mätta vid ’obelastat bord’.

b) Digital styrutrustning, tillsammans med särskilt utformad programvara för vibrationsprovning, med en

’realtidskontrollbandbredd’ större än 5 kHz och utformad för vibrationsprovsystem som omfattas av

avsnitt 2B116.a.

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B116.b avses med ’realtidskontrollbandbredd’ den maximala hastighet med vilken en styrutrustning kan

utföra fullständiga cykler av insamling, databehandling och utsändning av kontrollsignaler.

c) Vibratorer (skakutrustningar), med eller utan tillhörande förstärkare, som kan åstadkomma en kraft som

är lika med eller större än 50 kN, mätt vid ’obelastat bord’, och användbara i provningssystem som

omfattas av avsnitt 2B116.a.

d) Stödkonstruktioner och elektroniska enheter utformade för att kombinera flera skakenheter till ett kom­

plett skakbordsystem som kan åstadkomma en sammansatt effektiv kraft som är lika med eller större än

50 kN, mätt vid ’obelastat bord’ och användbart i vibrationssystem som omfattas av avsnitt 2B116.a.

Teknisk anm.:

Med ’obelastat bord’ avses i avsnitt 2B116 ett arbetsbord eller yta utan fixtur eller fastspänningsanordningar.

2B117

Utrustning och processregleringssystem, andra än de som omfattas av avsnitt 2B004, 2B005.a., 2B104

eller 2B105, som konstruerats eller modifierats för förtätning och pyrolys av raketdysor och nosspetsar på

farkoster för återinträde i jordatmosfären.

2B119

Balanseringsmaskiner och tillhörande utrustning enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 2B219.

a) Balanseringsmaskiner som har samtliga följande egenskaper:

1. Kan inte balansera rotorer/enheter som har en massa som överstiger 3 kg.

2. Kan balansera rotorer/enheter vid hastigheter som överstiger 12 500 varv/min.

3. Kan korrigera obalans i minst två plan.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

227

2B119

a)

(forts.)

(1)

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/99

4. Kan balansera till en specifik återstående obalans av 0,2 gmm per kg rotormassa.

Anm.: Avsnitt 2B119.a omfattar inte balanseringsmaskiner som är konstruerade eller modifierade för tandläkar­

utrustning eller annan medicinsk utrustning.

b) Avläsningsenheter som är konstruerade eller modifierade för att användas i maskiner som omfattas av

avsnitt 2B119.a.

Teknisk anm.:

Avläsningsenheter betecknas ibland som balanseringsinstrument.

2B120

Rörelsesimulatorer eller vridbara bord med samtliga följande egenskaper:

a) Minst två axlar.

b) Konstruerade eller modifierade för att innehålla släpringar eller integrerade kontaktfria anordningar som

kan överföra elkraft, signalinformation eller båda delarna.

c) Har någon av följande egenskaper:

1. Alla följande egenskaper hos varje enskild axel:

a) Kan vridas minst 400 grader/s eller högst 30 grader/s, och

b) En hastighetsupplösning på högst 6 grader/s och en noggrannhet på lika med eller mindre än

0,6 grader/s.

2. Har en hastighetsstabilitet som i sämsta fall är lika med eller bättre (mindre) än +/- 0,05 % som ett

genomsnitt över 10 grader eller mer, eller

3. En positionerings″noggrannhet″ som är lika med eller mindre (bättre) än 5 bågsekunder.

Anm. 1: Avsnitt 2B120 omfattar inte vridbara bord som är konstruerade eller modifierade för verktygsmaskiner

eller för medicinsk utrustning. Vridbara bord för verktygsmaskiner omfattas av avsnitt 2B008.

Anm. 2: Rörelsesimulatorer eller vridbara bord som anges i avsnitt 2B120 omfattas oavsett om släpringar eller

integrerade kontaktfria anordningar är monterade eller ej vid tidpunkten för exporten.

2B121

Positioneringsbord (utrustning med möjlighet till exakt rotationspositionering i var och en av axlarna), andra

än de som omfattas av avsnitt 2B120, med samtliga följande egenskaper:

a) Minst två axlar, och

b) En positionerings″noggrannhet″ som är lika med eller mindre (bättre) än 5 bågsekunder.

Anm.: Avsnitt 2B121 omfattar inte vridbara bord som är konstruerade eller modifierade för verktygsmaskiner eller för

medicinsk utrustning. Vridbara bord för verktygsmaskiner omfattas av avsnitt 2B008.

2B122

Centrifuger som kan åstadkomma accelerationer på mer än 100 g och som är konstruerade eller modifierade

för att innehålla släpringar eller integrerade kontaktfria anordningar som kan överföra elkraft, signalinforma­

tion eller båda delarna.

Anm.: Centrifuger som anges i avsnitt 2B122 omfattas oavsett om släpringar eller kontaktfria anordningar är mon­

terade eller ej vid tidpunkten för exporten.

2B201

Verktygsmaskiner och alla kombinationer av dessa, andra än de som omfattas av avsnitt 2B001, enligt föl­

jande, för avlägsnande eller fräsning av metaller, keramer eller ″kompositer″ som enligt tillverkarens tekniska

specifikationer kan utrustas med elektronisk styrning för simultan styrning av minst två axlar för att uppnå

″konturstyrning″:

a) Verktygsmaskiner för fräsning som har någon av följande egenskaper:

1. Positioneringsnoggrannheten med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika med eller mindre

(bättre) än 6 μm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs med någon linjär

axel, eller

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

228

2B201

a)

(forts.)

(1)

(1)

L 134/100

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

2. minst två roterande axlar som kan utföra konturfräsning.

Anm.: Avsnitt 2B201.a omfattar inte fräsmaskiner som har följande egenskaper:

a) X-axelns förflyttning större än 2 m, och

b) totala positioneringsnoggrannheten hos x-axeln är mer (sämre) än 30 μm.

b) Verktygsmaskiner för slipning som har någon av följande egenskaper:

1. Positioneringsnoggrannheten med ″alla tillgängliga kompensationer″ är lika med eller mindre

(bättre) än 4 μm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter längs med någon linjär

axel, eller

2. Minst två roterande axlar som kan utföra konturfräsning.

Anm.: Avsnitt 2B201.b omfattar inte följande slipmaskiner:

a) Rundslipmaskiner för invändig, utvändig eller kombinerad invändig och utvändig slipning som har

samtliga följande egenskaper:

1. Kapaciteten är begränsad till ett arbetsstycke som är högst 150 mm i ytterdiameter eller längd.

2. Begränsade till x-, z- och c-axlar.

b) Jiggslipmaskiner som inte har en z- eller w-axel med en total positioneringsnoggrannhet som är min­

dre (bättre) än 4μm enligt ISO 230/2 (1988)

(1) De tillverkare som beräknar positioneringsnoggrannheten enligt ISO 230/2 (1997) bör rådfråga behöriga myndigheter i den medlemsstat

där de är etablerade.

eller nationella motsvarigheter.

Anm. 1: Avsnitt 2B201 omfattar inte verktygsmaskiner för särskilda ändamål som endast är avsedda för till­

verkning av någon av följande delar:

a) Kuggar.

b) Kam- eller vevaxlar.

c) Verktyg eller fräsar.

d) Matarskruvar.

Anm. 2: En verktygsmaskin som klarar minst två av de tre funktionerna svarvning, fräsning och slipning (t.ex. en

svarv med fräsningsfunktion) ska bedömas efter vart och ett av de relevanta avsnitten 2B001.a, 2B201.a

eller 2B201.b.

2B204

″Isostatiska pressar″, andra än de som omfattas av avsnitt 2B004 eller 2B104, och tillhörande utrustning enligt

följande:

a) ″Isostatiska pressar″ som har följande två egenskaper:

1. Kan uppnå ett maximalt arbetstryck av 69 MPa eller högre, och

2. har ett kammarutrymme med en innerdiameter över 152 mm.

b) Matriser, formar och styrutrustning, speciellt konstruerade för ″isostatiska pressar″ som specificeras i

avsnitt 2B204.a.

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B204 avses med innerdiameter den del av arbetskammaren där arbetstemperatur och -tryck kan hållas. I dia­

metern ska inte inräknas utrymme för lasthållare. Innerdiametern är den mindre av tryckkammarens eller den isolerade

ugnskammarens, beroende på vilken av de två som är placerad i den andra.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

229

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/101

2B206

Mät- och inspektionsutrustning, andra än de som omfattas av avsnitt 2B006, enligt följande:

a) Avsyningsmaskiner som styrs av datorer, ″numerisk styrning″ eller annan datautrustning och som har

båda följande egenskaper:

1. Två eller fler axlar, och

2. en endimensionell längd-″mätosäkerhet″ som är lika med eller mindre (bättre) än (1,25 + L/1 000)

μm mätt med en testkropp vars ″noggrannhet″ är mindre (bättre) än 0,2 µm (L är den uppmätta

längden i mm). (Referens: VDI/VDE 2617 Del 1 och 2.)

b) System för samtidig linjär mätning och vinkelmätning av ett halvskal som har båda följande egenskaper:

1. ″Mätosäkerheten″ längs med någon linjär axel är lika med eller mindre (bättre) än 3,5 μm per 5 mm,

och

2. ″vinkelavvikelsen från en position″ är lika med eller mindre (bättre) än 0,02°.

Anm. 1: Verktygsmaskiner som kan användas som mät- eller avsyningsmaskiner ska kontrolleras om de motsvarar eller

överskrider kriterierna för verktygsmaskiner eller mät- och avsyningsmaskiner.

Anm. 2: En maskin som beskrivs i avsnitt 2B206 omfattas om den överstiger angivna parametrar någonstans inom

sitt arbetsområde.

Teknisk anm.:

1. Testkroppen som används för bestämning av mätosäkerheten för en mätmaskin finns beskriven i VDI/VDE 2617

del 2, 3 och 4.

2. Alla parametrar för mätvärden enligt avsnitt 2B206 motsvarar plus/minus, dvs. inte hela bandet.

2B207

″Robotar″, ″manipulatorer″ och styrsystem som inte omfattas av avsnitt 2B007, enligt följande:

a) ″Robotar″ eller ″manipulatorer″ som är speciellt konstruerade för att uppfylla nationella säkerhetsbe­

stämmelser för hantering av högexplosiva ämnen (t.ex. uppfyller elektriska märkdata för högexplosiva

ämnen).

b) Styrsystem speciellt konstruerade för de ″robotar″ och ″manipulatorer″ som anges i avsnitt 2B207.

2B209

Maskiner för tryckvalsning, maskiner för trycksvarvning med tryckvalsande funktioner, andra än de som anges

i avsnitten 2B009 eller 2B109, och dorn enligt följande:

a) Maskiner som har följande två egenskaper:

1. Tre eller fler rullar (aktiva eller styrnings-), och

2. som enligt tillverkarens specifikation kan utrustas med ″numerisk styrning″ eller datorkontroll.

b) Rotorskapande dorn konstruerade för att bilda rotorer med en inre diameter på mellan 75 mm

och 400 mm.

Anm.: Avsnitt 2B209.a omfattar maskiner som endast har en rulle för att deformera metallen plus två extra rullar som

understöder dornen men som inte direkt deltar i processen.

2B219

Maskiner för centrifugalbalansering i flera plan, stationära eller portabla, horisontella eller vertikala, enligt

följande:

a) Maskiner för centrifugalbalansering av böjliga rotorer med en längd av 600 mm eller mer och som upp­

fyller samtliga följande villkor:

1. Axeltappdiameter större än 75 mm.

2. Balanserar vikter från 0,9 kg till 23 kg, och

3. kan balansera med en rotationshastighet större än 5 000 varv/min.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

230

2B219

(forts.)

L 134/102

SV

Europeiska unionens officiella tidning

29.5.2009

b) Maskiner för centrifugalbalansering av ihåliga cylindriska rotorkomponenter, som uppfyller samtliga föl­

jande villkor:

1. Axeltappdiameter större än 75 mm.

2. Balanserar vikter från 0,9 kg till 23 kg.

3. Balanserar till en återstående obalans lika med eller mindre än 0,01 kg × mm/kg per plan, och

4. Använder remdrift.

2B225

Fjärrstyrda manipulatorer som överför fjärrstyrd mekanisk rörelse vid radiokemisk separation

eller i s.k. hot cells, som har någon av följande egenskaper:

a) Kan arbeta genom en vägg med en tjocklek av 0,6 m eller mer, eller

b) kan överbrygga en skiljevägg med en tjocklek av 0,6 m eller mer.

Teknisk anm.:

Fjärrstyrda manipulatorer överför en mänsklig operatörs handlande till en fjärrstyrd arbetande arm med ett avslutande

verktyg. Överföringen kan vara av master-slave-typ eller styrd av styrpinne (joystick) eller knappsats.

2B226

Induktionsugnar med kontrollerad atmosfär (genom vakuum eller inert gas) och kraftförsörjning till dessa

enligt följande:

ANM.: SE ÄVEN AVSNITT 3B.

a) Ugnar med alla följande egenskaper:

1. Kan arbeta vid temperaturer över 1 123 K (850 °C),

2. har induktionsspolar med 600 mm i diameter eller mindre, och

3. är konstruerade för en ingångseffekt på minst 5 kW.

b) Kraftförsörjning med en specificerad utgångseffekt på minst 5 kW, särskilt konstruerade för ugnar spe­

cificerade i 2B.226.a.

Anm.: Avsnitt 2B226.a omfattar inte ugnar konstruerade för behandling av halvledarwafers.

2B227

Vakuumkontrollerade eller andra ugnar med kontrollerad atmosfär för smältning och gjutning av metall och

därtill hörande utrustning enligt följande:

a) Omsmältningsugnar (ljusbåge) och gjutugnar med följande två egenskaper:

1. Elektrodåtgång mellan 1 000 cm3 och 20 000 cm3, och

2. som kan arbeta med smälttemperaturer över 1 973 K (1 700 °C).

b) Ugnar med elektronstrålesmältning samt plasmaatomisering och smältning med följande två egenskaper:

1. En effekt på minst 50 kW och

2. som kan arbeta med smälttemperaturer över 1 473 K (1 200 °C).

c) Datorstyrning och datorövervakning speciellt utformade för någon av ugnarna i avsnitt 2B227.a

eller 2B227.b.

Prop. 2009/10:205

Bilaga 1

231

29.5.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/103

2B228

Utrustning för tillverkning, sammansättning och upplinjering av rotorer för gascentrifuger, bälgformande dorn

och formar enligt följande:

a) Utrustning för hopsättning av rotorrörsektioner för gascentrifuger, mellanväggar och ändstycken.

Anm.: Avsnitt 2B228.a omfattar precisionsdorn, inspänningsanordningar och maskiner för krymppassning.

b) Utrustning för upplinjering av rotorrörsektioner längs en gemensam axel.

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B228.b består sådan utrustning vanligen av precisionsmätprobar kopplade till en dator som kontrollerar

exempelvis pneumatiska kolvar som används för att rikta rörsektionerna.

c) Bälgformande dorn och formar för produktion av bälgar med en enkel utbuktning.

Teknisk anm.:

I avsnitt 2B228.c ska bälgarna ha alla följande egenskaper:

1. Innerdiameter mellan 75 mm och 400 mm.

2. Längd 12,7 mm eller mer.

3. Utbuktningsdjup större än 2 mm, och

4. Tillverkade av höghållfasta aluminium-legeringar, maråldrat stål eller höghållfasta ″fibrer eller fiberliknande

material″.

2B230

″Tryckgivare″ som kan mäta absolut tryck i området 0 till 13 kPa och som har följande två egenskaper:

a) Tryckkännande element tillverkat av eller skyddat av aluminium eller aluminiumlegering, nickel eller

nickellegering med mer än 60 viktprocent nickel, och

b) någon av följande egenskaper:

1. Fullt skalutslag är mindre än 13 kPa och ’noggrannheten’ bättre än ± 1 % av fullt skalutslag, eller

2. fullt skalutslag är 13 kPa eller mer och ’noggrannheten’ är bättre än ± 130 Pa.

Teknisk anm.:

Med ’noggrannhet’ avses i avsnitt 2B230 ett värde som innefattar icke-linjäritet, hysteres och repeterbarhet vid

omgivningstemperaturen.

2B231

Vakuumpumpar som har alla följande egenskaper:

a) Insugningsrör med en diameter 380 mm eller mer,

b) pumphastighet av 15 m3/s eller högre, och

c) kan åstadkomma ett slutvakuum bättre än 13 mPa.

Teknisk anm.:

1. Pumphastigheten bestäms vid mätpunkten med kväve eller luft.

2. Slutvakuumet bestäms i pumpens ingång med pumpens inlopp blockerat.

2B232

Flerstegs lättgaskanoner eller andra höghastigh