Högskoleutbildning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

USB

. . . 1973:59.

Junstlmje

Förvaltningslinje

o Social linje

Betänkande av 1968 års utbildningsutredning Stockholm 1973

Statens offentliga utredningar 1973 : 59 Utbildningsdepartementet

Högskoleutbildning

Juristlinje

Förvaltningslinje

Social linje

Betänkande av 1968 års utbildningsutredning Stockholm 1973

ISBN 91-38-01763-6 Omslag: Johan Hillbom

K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1974 554-0205843

Till Statsrådet och chefen

för

utbildningsdepartementet

Härmed får 1968 års utbildningsutredning (U 68) överlämna sitt fjärde specialbetänkande - Högskoleutbildning juristlinje, förvaltningslinje, social linje. Särskilda yttranden har avgetts av medlemmarnai referensutredningens grupper Christina Flink, Folke Haldén, Lennart Larsson, Lars Sköld och Per Stjernquist. Stockholm den 12 oktober 1973.

Lennart Sandgren

Hans Löwbeer Bertil Olsson Jonas Orring

/Gunnar Bergendal

SOU 1973: 59 3

Innehåll

I Gemensamma frågor

Kapitel 1 För jurist- och socionomutbildning gemensamma fiågor. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 1.1 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 1.1.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1 1.1.2 Anknytning till förslagenihuvudbetänkandet . . . . 11 1.1.2.1 Differentieringsfrågan 1.1.2.2 Anknytning ti11 andra utbildninglinjer 1.2 Arbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 1.3 Utredningens förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.3.1 Juristlinjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.3.2 Förvaltningslinje och social linje . . . . . . . . . . . 18 1.4 Konsekvenser för yrkesutbildningssektorerna . . . . . . . . 23 1.4.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.4.2 Grundkurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.4.2.1 Huvudbetänkandet 1.4.2.2 Jurist- och socionomutbildningen 1.4.2.3 Konsekvenser för övriga utbildningslinjer 1.4.3 Utbildningslinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 1.4.3.1 Kursutbudet 1.4.3.2 Antalet utbildningslinjer 1.4.4 Återkommande utbildning . . . . . . . . . . . . . 27 1.4.5 Institutionell organisation . . . . . . . . . . . . . . 28 1.5 Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

II Juristutbildning

2 Nuvarande förhållanden . . . . . . . . . . . . . . 31 Kapitel 2.1 Juridisk fakultet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.1.1 Juris kandidatexamen . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.1.2 Juridisk samhällsvetenskaplig examen . . . . . . . . 35 2.1.3 Allmänt om utbildningen vid juridisk fakultet 35 2.2 Juridikiandra utbildningar . . . . . . . . . . . . . . . . 36 2.2.1 Socionomutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . 36

2.2.2 Utbildningslinjerna 6 och 7 vid filosofisk fakultet _36

2.2.3 HandelshögskolaniStockholm . . . . . . . . . . . 40 2.3 Juridisk utbildningiDanmark, Finland och Norge . . . . . 40 2.3.1 luristutbildningeniDanmark . . . . . . . . . . . . 41

2.3.2 Juristutbildningen i Finland 2.3.3 Juristutbildningeni Norge

3 Behov - Kapitel av juridisk högskoleutbildning arbetsfältets krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 3.1 Inledning 47 3.2 Arbetsfältet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3.2.1.1 Högskolans uppgifter 3.2.1.2 Olika anspråk på juridisk utbildning 3.2.2 Juridiska arbetsuppgifter ochjuridiskt arbete . . . . . 50 3.2.2.1 Utgångspunkter 3.2.2.2 Olika arbetssätt-generella drag 3.2.2.3 Beslutsmodeller 3.2.2.4 Praktikern vetenskapsmannen 3.2.3 Arbetsfördelning och yrkesstruktur . . . . . . . . . 54 3.2.3.1 Utgångspunkter 3.2.3.2 Juristernas arbetsfält 3.2.3.3 Juridiska arbetsuppgifter i förvaltning 3.2.3.4 Undersökningen Administratörer i stat och landsting 3.3 Behovet av utbildningslinjer med dominerande juridiskt innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 4 Studieorganisation 4.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Differentiering av juristlinjen 4.2.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Enhetlighet eller ökad valfrihet 4.2.3 Profilering eller differentiering 4.2.4 Profileringens närmare utformning 4.2.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Ickejuridiskt stoffs ställning i juristlinjen 4.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Allmänt om förhållandet juridik - samhällsvetenskap 4.3.3 Olika typer av anspråk på ickejuridiska kunskaper 4.3.3.1 Samhällsperspektiv 4.3.3.2 Färdigheter 4.3.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Principer för indelning i kurser 4.4.1 Principiell diskussion 4.4.2 Gränsen mellan civilrätt och offentlig rätt 4.4.3 ställningstaganden 4.5 Grundkurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Utgångspunkter 4.5.2 Expertgruppens utkast till grundkurs 4.5.3 Juristlinjens grundkurs - konstruktion och användningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Förvaltningsutbildning 4.7 Juridiska kurser i andra utbildningar 4.7.1 Utgångspunkter 4.7.2 Utnyttjande av juristlinjens kurser

4.7.3 Utbud av andra kurser med juridiskt innehåll . . . . . 100 4.7.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Förkunskapskrav 4.8 Återkommande utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 104 4.8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 4.8.2 Etapputbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 4.9 Praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

Kapitel 5 Juristlinjens närmare utformning . . . . . . . . . . 109 5.1 Utbildningens inriktning och mål . . . . . . . . . . . . . 109 5.2 Innehålletiutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 5.2.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 5.2.2 »Ekonomiska ämnen . . . . . . . . . . . . . . . . 113 5.2.3 Rättshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 5.2.4 Statsrätt med Statskunskap . . . . . . . . . . . . . 123 5.2.5 Juridiskintroduktionskurs . . . . . . . . . . . . . 124 5.2.6 Civilrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 5.2.7 Straffrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 5.2.8 Processrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 5.2.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 Förvaltningsrätt 5.2.l0 Finansrätt med redovisning . . . . . . . . . . . . 141 5.2.1] Internationell rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 5.2.l2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Rättssociologi 52.13 Allmän rättslära med ADB . . . . . . . . . . . . . 151 5.3 Alternativa och valfria kurser . . . . . . . . . . . . . . . 156 5.3.1 Alternativa kursericivilrätt . . . . . . . . . . . . . 157 5.3.2 Alternativa kurser under sjätte terminen . . . . . . . 158 5.3.3 Valfria kurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 5.4 Utbildningstidens längd . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169

Kapitel 6 Verksamhetsformer och studieeffektivitet . . . . . . 173 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 6.2 Nuvarande förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 6.2.1 Undervisningsformer och kunskapskontroll . . . . . . 174 6.2.2 Undervisningens omfattning . . . . . . . . . . . . . 177 6.2.3 Effektiviteteninuvarande utbildning . . . . . . . . 179 6.2.4 Lärarna och deras funktion . . . . . . . . . . . . . 189 6.3 Förslag om Verksamhetsformer . . . . . . . . . . . . . . 192 6.3.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 6.3.2 Verksamhetsformer . . . . . . . . . . . . . . . . 193 6.3.3 Läromedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 6.3.4 Lärarorganisationen . . . . . . . . . . . . . . . . 198 6.3.5 Kunskapskontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . 199

Kapitel 7 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201

Socionomutbildning

8 Nuvarande förhållanden . . . . . . . . . . . . . . 203 Kapitel 8.1 Reformer av socionomutbildningen . . . . . . . . . . . . 203

8.1.1 1964 års reform av socionomutbildningen . . . . . I . 203 8.1.2 1965 års utredning angående ökad socionomutbildning 204 8.1.3 1970 års socionomutbildningsberedning . . . . . . . 205 8.1.4 1971 års utredning angående praktikcentra . . . . . . 206 8.2 Nuvarande organisation och utbildning . . . . . . . . . . . 206 8.3 Anknytande utbildningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 8.3.1 Utbildning som anknyter till sociala linjen . . . . . . 208 8.3.2 Utbildning som anknyter till förvaltningslinjen 209

Kapitel 9 Behovsanalys - sociala lin/en . . . . . . . . . . . . 212 9.1 Gemensamma utgångspunkter för sociala linjen och förvaltningslinjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 9.2 Vårdutbildningssektorns arbetsfält . . . . . . . . . . . . . 213 9.3 Socialvård i förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 9.3.1 Måldebatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 9.3.2 Utredningar, försöksverksamhet m. m. . . . . . . . . 217 9.3.3 Utvecklings- och forskningsprojekt . . . . . . . . . 226 9.3.4 Sammanfattning av utvecklingstendenser . . . . . . . 233 9.4 Konsekvenser för socialarbetarens yrkesroll . . . . . . . . 235 9.4.1 Nuvarande funktioner och väntade förändringar 235 9.4.2 Avgränsning av socialarbetarens uppgifter gentemot andra funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 9.5 Synpunkter på nuvarande utbildning . . . . . . . . . . . . 241 9.6 Konsekvenser för utbildningens planering . . . . . . . . . 244 9.6.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244 9.6.2 Synpunkter på innehålletiutbildningen . . . . . . . . 246 9.6.3 Synpunkter på studieorganisationen . . . . . . . . . 246

Kapitel 10 Behovsanalys-färvaltningslinjen . . . . . . . . . 248 10.1 Arbetsfältsbedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 l0.l.l Allmän arbetsfältsbedömning inom det administrativa området . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 10.l.2 Socionomutbildningskommittén . . . . . . . . . 250 10. l .3 Rubenowitz undersökning: Socionomernas arbete och utbildning -en analys . . . . . . . . . . . . . . 250 l0.l.4 U 685 undersökning: Administratörer i stat och landsting . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 10.2 Utvecklingstendenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 lO.2.l Administrativa funktioner . . . . . . . . . . . . 252 lO.2.2 Utbildningens allmänna inriktning . . . . . . . . . 252 l0.2.3 Verksamhetsområden . . . . . . . . . . . . . . 254 10.3 Synpunkter på nuvarande utbildning och nya utbildningsbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

Kapitel ll Studieorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . 262 ll.l Generella studieorganisatoriska utgångspunkter . . . . . . 262 11.2 Socionomutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 ll.2.1 Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . 263 l1.2.2 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269

SOU 1973: 59

ll.2.3 Sammanfattande jämförelse mellan nuvarande studieoch U 68s förslag 273 organisation 1l.2.4 till forskarutbildning 276 Anknytning ll.2.5 Återkommande utbildning 279

12 Innehålloch undervisningsformer 283 Kapitel 283 12.1 Utgångspunkter 12.2 Grundkurs 287

l2.3.2.l Social teori l2.3.2.2 Socialt arbete 12.3.2.3 Den avslutande terminen 12.4 Förvaltningslinjen 306 l2.4.1 Den tredje teoretiska terminen 306 12.4.2 Den fjärde teoretiska terminen 307 12.43 Den avslutande terminen 311 12.5 Praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 12.5 .1 Praktikens omfattning 313 l2.5.2 Praktikens utformning 313 l2.5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 314 U 68s förslag

Särskilda yttranden

319 l Christina Flink och Per Stjernquist 321 2 Folke Haldén Larsson 322 3 Lennart 4 Lars Sköld 327

Bilagor

och experter 331 l Förteckning över ledamöter, referensgrupper och vissa kursplaner för juristlinjen . . . . . . 335 2 Utbildningsplan och vissa kursplaner för förvaltningslinje och 3 Utbildningsplan social linje

F igurförteckning

Tabellförteckning

I Gemensamma frågor

1 För och socionomutbildning

jurist-

gemensamma frågor. Sammanfattning

1.1 Utredningsarbetet

1.1 .l Utgångspunkter

Jurist- och har under de senaste åren varit socionomutbildningarna föremål för diskussion i fråga om bl. a. mål, innehåll och studieorganisa-

tion. Juristutbildningens innehåll har vid flera tillfällen uppmärksammats bl. a. i motioner till riksdagen. I motion 1971: 376 (UbU 1971: 3) föresammanförande av juridisk och samslogs att ett studieorganisatoriskt utbildning borde övervägas och i motion 1971:252 hällsvetenskaplig (UbU 1971:3) framfördes önskemål om obligatoriska beteendevetenskapexamen. I den offentliga debatten har hävdats att liga inslag i jur.kand. utbildningen delvis är otidsenlig. har framlagt förslag till 1970 års socionomutbildningsberedning och lokalisering av socionomutbildningen. Dessa förslag dimensionering ledde till beslut vid 1971 års riksdag (prop 1971:36, UbU 1971: 11, Rskr l samband med arbete framfördes även 1971: 136). beredningens önskemål om en översyn av utbildningens innehåll och studieorganisation. I prop 1971: l angavs med hänvisning till det mer generella uppdrag av högskolestudierna att U 68 fått i fråga om den framtida organisationen av socionomutbildningens uppläggning och U 68 borde göra en översyn innehåll. valt bl. a. dessa båda utbildningar för U 68 har mot denna bakgrund principer som redovisats i att pröva de allmänna studieorganisatoriska har kombinerats med en översyn av huvudbetänkandet. Denna prövning innehållet i utbildningarna.

1.1.2 Anknytning till förslagen i huvudbetänkandet

U 685 prövning avser med de i det föregående angivna utgångspunktema en anknytning till de riktlinjer för utveckling av högskolestudiernas som presenterats i kapitel 3 i huvudbetänkandet Högskolan organisation (SOU 1973: 2). Utgångspunkten är därvidlag den helhetssyn på högskoleutbildningen

ll

som U 68 söker tillämpa. Den grundläggande högskoleutbildningen föreslås sålunda bli organiserad på utbildningslinjer, enhetligt uppbyggda av kurser, som också mäts på ett enhetligt sätt. En sådan uppbyggnad underlättar av differentieringsfrågan lösningen och en stegvis förändring för att tillgodose nya utbildningsbehov. Den underlättar också för den studerande som så önskar att varva yrkesverksamhet och studier. För distribution och lokalisering av utbildning bör den också kunna ge fördelar. En sådan organisation av studierna ger utgångspunkter för att utveckla olika mönster i förhållandet mellan olika och mellan utbildningslinjer utbildning och yrkesverksamhet. U 68 har i sin översyn av jurist- och socionomutbildningarna särskilt uppehållit sig vid successiv differentiering och återkommande utbildning. Utredningen har därvid även gjort en översikt över utbildningarnas relation till övriga utbildningslinjer inom sektorerna för administration och ekonomi samt vård, och de förslag som här framförs bör ses som en av flera utgångspunkter för en fortlöpande översyn av utbildningen inom dessa sektorer.

1.1.2.1 Differentieringsfrågan

I huvudbetänkandet har framhållits att man bör räkna med inte en utan flera olika differentieringsmodeller. En av dessa innebär och grundkurs stegvis tillval av kurser utifrån denna. Som exempel på denna form av differentiering nämndes socionomutbildning och civilingenjörsutbildning. Vidare bedömdes vissa kortare inom vårdsektorn högskoleutbildningar och juristutbildningen kunna utvecklas i denna riktning. Dessa bedömningar utvecklades i avsnitten 3.6 och 3.7, som behandlar utvecklingstendenser inom yrkesutbildningssektorerna för administration och ekonomi samt vård. U 68 har i anslutning till en kartläggning av nuvarande utbildningslinjer som utförts av särskilda sökt i expertgmpper pröva vilken utsträckning den differentieringsmodellen är tillämpbar inom dessa sektorer. Ur detta arbete framgår två olika bilder av möjligheterna att lösa differentieringsfrågorna. Inom vårdsektorn där utbildningsmålen liksom utbildningstiderna är mycket vitt skilda kan en framkomlig väg vara att pröva möjligheten av grundkurser gemensamma för ett mindre antal utbildningar med likartade mål. Det bedöms också för vissa vårdlinjer och administrativa linjer vara möjligt att konstruera gemensamma grundkurser. Inom den administrativa och ekonomiska sektorn har bedömningen varit gynnsammare för gmndkurser omfattande stora delar av sektorn. Inom utbildningar som hänförs till denna sektor har också redan nu lagts fram förslag som innebär att antalet ingångar till sektorn minskar. Dessa förslag redovisas bl. a. i avsnitt 3.2.4 i huvudbetänkandet. U 685 Enligt mening är det en viktig uppgift för det löpande utvecklingsarbetet att pröva olika grundkurskonstruktioner. Man måste emellertid räkna med att olika studieorganisatoriska lösningar kan aktualiseras för olika sektorer och för olika utbildningar inom en och samma sektor. I samband med kartläggningsarbetet ägnades särskild uppmärksamhet åt socionom- och juristutbildningarna.

12 SOU 1973: 59

Den nuvarande uppbyggnaden av juristutbildningen lämnar litet utrymme för att variera utbildningsinnehållet individuellt. Möjligheterna att förena juridiska kurser med kurser av annan inriktning är också begränsade. U 68 har med de idet föregående angivna utgångspunktema undersökt huvudsakligen två problem. Det första är om det finns skäl att differentiera och om det är ändamålsenligt att eller profilera utbildningen sammanföra delar av studierna för blivande jurister och för andra i en eller flera grundkurser. Det andra problemet är studerandekategorier om det är motiverat att öka utrymmet för samhälls- och beteendevetenskapliga inslag i utbildningen och hur det i så fall skall göras. Socionomutbildningens förvaltningslinje och sociala linje har redan nu en gemensam ettårig grundkurs med inslag från flera olika ämnen. Jämte omfattar de därefter betygs- eller fördjupningsstudier, där studiepraktik av vissa eller kärnämnen. I

varje linje karakteriseras profilämnen

socionomutbildningen ingår dessutom ytterligare ämnen som kan väljas med större frihet än profilämnena. Samtidigt som denna utbildning en förhållandevis mjuk linjemodell är den en klart representerar yrkesinriktad utbildning och tillräckligt preciserad i fråga om utbildningsmål och innehåll för att åt såväl arbetsgivare som ge information studerande. Socionomutbildningen ansluter sålunda nära till de av U 68 i huvudbetänkandet diskuterade principerna för differentiering stegvis.

1.1.2.2 Anknytning till andra utbildningslinjer Parallellt med utbildningen vid de juridiska fakulteterna och socialhögskolorna finns i dag samhälls- och beteendevetenskaplig högskoleutbildning med delvis samma innehåll men med en avvikande studieorganisatorisk uppbyggnad och en mindre klar yrkesinriktning. Det gäller t. ex. om psykologutbildning, de juridiska och filosofiska pol.mag.-utbildningama och de nuvarande utbildningslinjerna 5-9 vid filosofisk fakultet. Det är därför med både till arbetsmarknadens och till de naturligt, hänsyn studerandes behov, att vidga problemet till att avse studieorganisatoriska lösningar för ett vidare fält av samhälls- och beteendevetenskapliga högskolestudier. U 68 framför därför överväganden om vilka utbildningssom i den framtida högskolan bör finnas med inriktning mot social linjer vård samt offentlig och privat administration och hur den utbildning som i dag ges vid juridisk fakultet och socialhögskolor skall kunna fogas in bland och avgränsas mot de övriga utbildningar som inriktas på verksamhet inom vårdyrken och inom administrativa och ekonomiska Detta emellertid inte i form av konkreta förslag till yrken. görs förändringar av dessa senare utbildningslinjer utan i form av uppslag för fortsatt utvecklingsarbete. Erfarenheterna av andra förslag till studieorganisatoriska förändringar, som bearbetats parallellt med U 68s arbete, bör tillsammans med U 68s förslag kunna vara vägledande för den fortsatta utvecklingen. U 68 har vid översynen sökt pröva möjligheten av en förhållandevis bred som sedan successivt differentieras mot skilda grundutbildningdelmål. En utgångspunkt har därvid varit att det tillval av kurser som görs i de olika bör lämna möjligheter öppna för en utbildningslinjerna

SOU 1973: 59 13

kurskonstruktion gemensam med andra utbildningar som siktar mot administrativ eller vårdande verksamhet. Ett skäl till detta är att den som fått sin högskoleutbildning inom en utbildningslinje kan komma att ersätta personer med annan utbildning inriktad mot likartade yrkesfält. Man bör räkna med att personer med samhällsvetenskapliga inslag i sin utbildning i framtiden kommer att återfinnas inom en vidare sektor av arbetsmarknaden än vad som nu är fallet. En annan utgångspunkt har varit att utbildningen bör kunna infogas i en studieorganisation som präglas av återkommande utbildning. Det innebär bl. a. att man i utredningsarbetet har haft att överväga om de i utbildningen ingående kurserna kan organiseras så att de lämnar möjlighet öppen för individen att tillägna sig utbildningen i etapper och att, för den som så önskar, mera varaktigt gå ut iarbetslivet sedan en etapp nåtts. Visar det sig möjligt att fixera ett etappmål, bör detta vara av en sådan karaktär att utbildningen kan leda till meningsfull yrkesverksamhet som alternativ till fortsatta studier. Vidare har i arbetet övervägts möjligheten att från kortare högskoleutbildningar gå över till de utbildningslinjer som här bearbetats.

1.2 Arbetets uppläggning Som utgångspunkt för de studieorganisatoriska övervägandena har U 68 sökt göra en bedömning av arbetsfält som svarar mot utbildning inom vårdsektorn och administrativa sektorn. Dessa överväganden har endast i begränsad utsträckning kunnat bygga på egna undersökningar. Utredningen har när det gäller administrativt arbete sökt utifrån existerande material göra en bedömning av behov och arbetsuppgifter inom offentlig och privat verksamhet. I vissa delar har den kunnat stödjas på en av U 68 utförd undersökning ”Administratörer i stat och landsting (DsU 1973: 17). När det gäller vårdsektorn har överväganden av mer allmän karaktär fått ligga till grund för bedömning av arbetsuppgifterna. Utredningen har där sökt väga samman den debatt som förekommit beträffande målen för den sociala vården med förändringar inom den sociala lagstiftningen och andra utvecklingstendenser, exempelvis planeringen inom socialstyrelsen samt landstings- och primärkommunerna. Arbetet har även bedrivits i kontakt med socialutredningen. Med utgångspunkt i dessa överväganden har U 68 utarbetat ett förslag till studieorganisation för tre utbildningslinjer, i fortsättningen kallade juristlinjen, förvaltningslinjen och den sociala linjen. Dessa förslag diskuteras även som utgångspunkt för utveckling av andra utbildningar inom de båda sektorerna. För att illustrera möjligheterna att genomföra den föreslagna studieorganisationen har U 68 även låtit utarbeta förslag till utbildningsplaner och kursplaner. Arbetet med dessa har, eftersom uppgiften i första hand varit att ge en illustration till förslagens genomförbarhet, inte utförtsi detalj utan endast så långt som ansetts behövas för att en bedömning av skall kunna göras. Detaljeringsgraden varierar mellan de tre

förslagen

berörda utbildningslinjerna. U 683 ställningstagande avser huvudfrågor-

na. Dessa huvudfrågor är som redan nämnts två, dels förslagen till studieorganisation för de tre linjerna, dels frågan om sambandet mellan dessa linjer och vissa andra utbildningar. Förslagen till utbildnings- och kursplaner har granskats inom utredningens expertgrupper för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning samt vårdyrkesutbildning. U 68 har inte i detalj tagit ställning till kursplaneförslagen utan förutsätter att de vid bifall till utredningens huvudförslag i sedvanlig ordning blir föremål för bearbetning dels i universitets- och högskoleämbetet, dels i utbildnings- och linjenämnder (jfr huvudbetänkandet kapitel 6). l fråga om genomförandet hänvisas till avsnitt 1.5.

1.3 Utredningens förslag 1.3.1 Juristlinjen Efter en redogörelse för nuvarande förhållanden (kapitel 2) följer en bedömning av behovet av juridisk högskoleutbildning. Denna sker mot bakgrund av juristernas arbetsfält och en närmare analys av deras arbetsuppgifter (kapitel 3). Slutsatsen är att det behövs en högskoleutbildning, juristlinjen, i första hand inriktad mot befattningar inom rättsväsendet och mot andra funktioner där juridiskt arbete dominerar. Därutöver bör det finnas en väsentligen samhällsvetenskaplig utbildning med möjlighet till betydande inslag av juridiska kurser. Detta motiverasi första hand av den stora roll myndighetsutövning och annan rättstillämpning spelar inom den offentliga förvaltningen, men en sådan utbildning bör även vara användbar i privat verksamhet. I kapitel 4 behandlas förslaget till studieorganisation. Efter en redovisning av vissa utgångspunkter, som iförsta hand ges i utredningens huvudbetänkande, diskuteras två av utredningsarbetets mest centrala frågor. Inledningsvis behandlas differentieringsfrågan, och diskussionen leder fram till slutsatsen att det är motiverat att öka möjligheterna till valfrihet i juristlinjen, men att man inte bör gå längre än att den gemensamma behörighet för vissa befattningar som nuvarande juristutbildning ger kan bibehållas i den framtida juristlinjen. Utbildningslinjen föreslås till två tredjedelar bestå av obligatoriska kurser med för alla studerande gemensamt innehåll och till en tredjedel av kurser som de studerande själva kan välja inom vissa givna ramar. Avsikten är inte att specialisera grundutbildningen mot olika yrkesområden, utan bl. a. att åstadkomma utbildning över ett större område och bredare användbarhet genom förbättrade metodfärdigheter. Därmed skapas bättre förutsättningar för rörlighet på arbetsmarknaden, vilket bedöms vara av centralt värde för såväl de studerande som samhället. . l 4.3 föreslår U 68 att utrymmet för ickejuridiskt stoff i utbildningen ökas. I första hand bör det ske inom ramen för de juridiska kurserna, men i vissa fall kan det vara motiverat med andra lösningar. Oavsett vilken lösning man väljer skall det vara en strävan att sätta in de juridiska kunskaperna i sina sammanhang. Det ickejuridiska stoff som skall ingå i utbildningen skall å sin sida vara sådant som har relevans för rättssystemet.

Detta ställningstagande sammanhänger med den diskussion om principer för indelning i kurser som förs i 4.4. Utredningen finner det befogat att begagna något förändrade kriterier för att sammanföra material i kurser. Man bör se mindre till den traditionella juridiska systematiken och i stället i större utsträckning betona funktionella samband. Det blir då också lättare att uppmärksamma annat än juridiskt stoff i kurserna. Särskilt i utbildningens bör möjligheterna profileringsdel vara goda att i samma kurser behandla stoff med anknytning både till flera av de traditionella juridiska ämnena och till andra vetenskaper. I 4.5 presenteras ett förslag till grundkurs för juristlinjen, som bedöms vara användbar också för andra utbildningslinjer. Den bör bl. a. kunna vara alternativ till ingång förvaltningslinjen och även i viss utsträckning kunna ersätta andra grundkurser i högskolan. Det behov av juridiskt utbildade personer i offentlig och privat förvaltning som inte kan täckas av juristlinjen bör delvis kunna tillgodoses genom den studieorganisatoriska koppling mellan jurist- och förvaltningslinje som presenteras i 4.6. Genom att gå från juristlinjens grundkurs till förvaltningslinjens fjärde termin kan man få en förvaltningsutbildning med juridiska inslag, vilka kan förstärkas i förvaltningslinjens profilerings- och fördjupningsdelar (jfr avsnitt ll.2.3). Liknande lösningar bör prövas när man i framtiden ser över andra utbildningar som är inriktade mot administrativ verksamhet. föreslås att nuva- Samtidigt rande juridiska p0l.mag.-utbildning avskaffas. Behovet av kurser på högskolenivå med juridiskt innehåll kan inte täckas helt genom jurist- och förvaltningslinjerna. I 4.7 diskuteras efter vilka riktlinjer det skall ske. U 685 förslag till institutionell organisation

ger grundförutsättningar för en smidigare och mer ändamålsenlig lösning

än den nuvarande. I vissa fall bör juristlinjens kurser kunna utnyttjasi andra utbildningslinjer och som enstaka kurser. I andra fall blir det nödvändigt att konstruera särskilda kurser. I den mån juristlinjens kurser skall användas är ett problem vilka som skall krävas för förkunskaper tillträde. bör iaktta restriktivitet Utbildningsnämndema när de ställer upp formella krav på förkunskaper. Utredningen anvisar olika vägar att lösa problemet i de fall genomgångna kurser på juristlinjen måste krävas för tillträde till viss kurs, som visar sig behövlig även för andra än dem som går juristlinjen. I 4.8 följer ett kort avsnitt om återkommande utbildning. Denna fråga är invävd i övriga studieorganisatoriska överväganden och har därmed i huvudsak redan diskuterats tidigare i kapitlet. Tanken på institutionaliserad etappavgång från juristlinjen avvisas framför allt av det skälet att något motsvarande behov för närvarande inte kunnat identifieras på arbetsmarknaden. Det konstateras att det studieorganisatoriska förslaget samtidigt ger avsevärt förbättrade möjligheter till återkommande juridisk utbildning än de som nu finns, i första hand genom att juristlinjen inordnas i ett enhetligare utbildningssystem och genom att enstaka kurser med juridiskt innehåll görs mer lättillgängliga. När erfarenheter vunnits av dessa förändringar, bl. a. i fråga om utvecklingen av efterfrågan på personer med juridisk utbildning av olika slag, bör man ånyo överväga en etappavgång.

Kapitel 4 avslutas med en diskussion om praktikinslag. Det konstateras att studiepraktik skulle kunna införas endast på bekostnad av teoretiska

studier och att det i första hand skulle bli profileringsdelen som skulle

begränsas eller gå förlorad. Det obestridliga värdet av praktik befinns inte uppväga olägenheterna därmed, och U 68 föreslår inga förändringari detta avseende. Utredningen hänvisar till den ståndpunkt som intagits i huvudbetänkandet att man snarare bör satsa på att de som börjar högskoleutbildning har viss yrkeserfarenhet än på svårorganiserade och resurskrävande praktikinslag. Sådana bör förekomma endast om skälen därför bedöms som mycket starka i en viss utbildning. Med utgångspunkt i en kortfattad målformulering ges i kapitel 5 en detaljerad redogörelse och motivering för det innehåll i juristlinjen utredningens experter föreslagit. Beskrivningen gör inte anspråk på slutgiltighet utan avser närmast att belysa konsekvenserna av de studieorganisatoriska överväganden som gjorts i föregående kapitel. Också den närmare utformningen av utbildningens profileringsdel diskuteras och det ges exempel på tänkbara profileringskurser. Det konstateras även att en förkortning av den nominella utbildningstiden på fyra och ett halvt år för närvarande är orealistisk, men att det bör vara möjligt att åstadkomma större överensstämmelse mellan nominell och faktisk studietid. Juristlinjen föreslås bestå av kurser om sammanlagt 180 poäng, vilket motsvarar fyra och ett halvt års studietid. Den inleds med en grundkurs om 40 poäng, som också kan utgöra grundkurs för förvaltningslinjen. De återstående 140 poängen ger möjlighet till profilering av utbildningen. Utöver det inledande året är kurser om sammanlagt 80 poäng obligatoriska och har samma innehåll för alla studerande. Av de återstående 60 poängen utgör 30 poäng alternativa kurser, som medger valfrihet inom vissa givna ramar, medan 30 poäng skall ägnas valfria kurser, som ger större valfrihet än de alternativa kurserna (angående distinktionen mellan obligatoriska, alternativa och valfria kurser se 4.2.4). I alternativa och valfria kurser skall särskilt avseende fästas vid att de studerande utför t. ex. i form av uppsatser, promemorior eller självständiga arbetsuppgifter föredragningar. Grundkursen föreslås bestå av ekonomi 8 poäng, rättshistoria 6 poäng, statsrätt med Statskunskap 6 poäng, juridisk introduktionskurs 10 poäng samt civilrätt A (avtalsrätt) 10 poäng. Härefter följer två obligatoriska 10 i civilrätt följda av två alternativa civilrättskurser om poängkurser 10 poäng. Sedan följer kurser i straff-, process- och sammanlagt förvaltningsrätt om vardera 10 poäng. Den sjätte terminen ägnas alternativa kurser inom området för de sist nämnda ämnena och civilrätt. Under den sjunde terminen läses finansrätt med redovisning (10 poäng), internationell rätt (6 poäng) samt rättssociologi (4 poäng). En kurs i allmän rättslära och ADB (10 poäng) inleder den åttonde terminen. Återstoden av denna samt den nionde terminen skall ägnas valfria kurser om sammanlagt 30 poäng. och relationer till vissa närliggande utbild- Juristlinjens uppbyggnad ningslinjer framgår av figur 1:1. U 68s överväganden rörande juristutbildningen avslutas med ett kapi-

2- 17

Juristlinje

Valfria kurser 20 p

Valfria kurser 10 p . . . . Ö Allmän rättslära med

ADB advâäålçáfgvülgr

50053 “nie 10 p Förvaltningslinje ekonomisk sektor

Rättssociologi 4 p internationell rätt 6 p Finansrätt med redovisning 10 p

» _ _ Alternativa kurser i Fordiupnmg 20 p ämnena civil; straff-, Praktik 20 D process- och förvalt- Profilering 20 p ningsrätt 20 p Obligatoriska l_ ___ _ _ _ __ _ __ _ _ k utser 20 p .. . . .. Forvaltningsratt 10 p Processrätt 10 p

Straffrätt 10 p Civilrätt D (alt kurser) 10 p

Civilrätt c (familje- 0

363W* p

skadeståndsrätt m m) 10 p Civilrätt B (fastighetsoch krediträtt) 10 p “ _ _ M _ _ _ t _ Civilrätt A (avtalsrätt) 10 p Juridisk introduktionskurs 10 p ''' WWW

:ti: ärr: 1 EF

Förvaltningslinje f! sra_ me s a s uns ap A nnan grun dk urs Soda “nie

40 p êåttsmstprm onomi gp p

Grundkurs juristlinje

Figur 1:1 Juristlinjens organisation och relation till övriga utbildnings-

linjer

tel om verksamhetsformer i utbildningen (kapitel 6). I detta kapitel

analyseras även den nuvarande utbildningens effektivitet genom studium av genomströmning. Effektiviteten är inte tillfredsställande. Lärartätheten och därmed undervisningsvolymen är jämförelsevis låg vid juridisk fakultet, och de studerande är i ovanligt stor omfattning hänvisade till självstudier. Framställningen utmynnar i förslag om att verksamhetsformerna i juridisk utbildning skall anpassas till vad som gäller vid samhällsvetenskaplig fakultet. Slutligen redovisas en beräkning av kostna-

derna för detta i kapitel 7.

1.3.2 Förvaltningslinje och social linje

Utredningens förslag till förvaltningslinje och social linje inleds med en redogörelse över nuvarande förhållanden (kapitel 8). Därefter redogörs

18 SOU 1973: 59

för den behovsanalys som ligger till grund för U 68s förslag till studieorganisation (kapitel 9 sociala linjen och kapitel 10 förvaltningslinjen). I första hand beskrivs arbetsfältet. För sociala linjen är det med hänsyn till pågående utvecklingsarbete inom den sociala sektorn och i avvaktan på de ställningstaganden som kommer att följa på socialutredningens förslag svårt att ange mera klara riktlinjer för nya och förändrade funktioner. De förändringar som skett på socialvårdsområdet ifråga om nämndorganisation, förskjutning mot förebyggande arbetsuppgifter tillsammans med olika försök till samordning med andra samhällsfunktioner jämte den utveckling som skett inom beteendevetenskapen vad gäller synen på sociala problems uppkomst och behandling ställer krav på förändringar av socialarbetarens både teoretiska referensram och arbetsmetod. De viktigaste studieorganisatoriska slutsatser som U68 dragit av arbetsfältsbedömningen är att den snabba förändringen och rörligheten på arbetsfältet inte motiverar någon profilering mot bestämt yrkesområde. Inriktningen mot helhetssyn i arbetet ställer krav på en större mängd generell kunskap, dvs. obligatoriskt stoff i utbildningen. Nuvarande arbetsformer kan bedömas komma att alltmer förskjutas från individcentrerade uppgifter till arbete med familjer och grupper i den miljö där problemen uppstår. Behovet av att kunna använda olika metoder allt efter problemets och situationens krav medför att undervisningen i social metodik bör breddas och omfatta individinriktad behandling, grupparbete, samhällsarbete och social administration. specialisering i viss metod bör ske först efter grundutbildningen. För förvaltningslinien har U 68 funnit yrkesfunktionerna mer klart avgränsade. En måldebatt har även förts inom den administrativa sektorn, men denna har inte på långt när haft sådan omfattning och bredd som inom socialvårdens område. Med hänsyn till den pågående och förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden har utredningen föreslagit att det inom utbildningens ram bör finnas möjlighet till profilering med inriktning mot följande områden

Offentlig administration Offentlig ekonomisk förvaltning Planeringsadministration Personaladministration.

I kapitel ll behandlas förslaget till studieorganisation. Utgångspunkten för översynen av socionomutbildningen har varit dels generella studieorganisatoriska överväganden, dels önskemål att utforma en utbildning som kan möta nya krav från arbetsfältet. Utifrån dessa utgångspunkter förs i kapitlet en diskussion kring följande frågor av studieorganisatorisk och pedagogisk art som utredningen ställts inför i arbetet med utbildningsplaneringen:

fasthet-flexibilitet översikt-fördjupning allmän yrkesinriktning-differentiering/profilering

1973:59 19 _ SOU

valfrihet-obligatorium ämnesinriktad-integrerad undervisning kunskapsinhämtning- tilläm pning kunskap-attityd.

U 68 utgår i sin översyn av studieorganisationen från samma tidsram som för nuvarande utbildning, dvs. 128 och 148 poäng beroende på om den studerande har en eller två praktikperioder. Den teoretiska delen av studierna omfattar 100 poäng. Studiepraktiken omfattar 48 poäng, varav 40 poäng är handledd studiepraktik. För studerande som förvärvat yrkeserfarenhet omfattar studiepraktiken 28 poäng. Jämfört med nuvarande utbildning karakteriseras det framlagda förslaget framförallt av en mer bunden studiegång samt en starkare differentiering mellan sociala linjen och förvaltningslinjen, vilket ger utbildningen större kontaktytor mot övriga utbildningslinjer (jfr avsnitt 1.4.3) Förslaget omfattar en för båda linjerna gemensam grundkurs (40 poäng). Så långt det varit möjligt har de i grundkursen ingående kurserna gjorts gemensamma för båda linjerna. Med hänsyn till kraven på yrkesinriktning och praktikförberedelse ingår dock linjedifferentierade kurser om tolv poäng, som måste kompletteras vid eventuell övergång till annan inriktning. Studerande på förvaltningslinjen kan som framgår av avsnitt 1.3.1 även gå juristlinjens grundkurs och därefter gå in i förvaltningslinjen den tredje teoretiska terminen.

Från och med grundkursen skils utbildningslinjerna åt påen social linje

och en förvaltningslinje. Förslaget innebär ett större mått av obligatoriska kurser än i nuvarande utbildning. Avvägningen mellan valfrihet och obligatorium har gjorts utifrån en bedömning av behovet av generell kunskap för olika funktioner, dvs. vilket utbildningsinnehåll som är viktigt för samtliga funktioner som linjen utbildar för, oavsett inom vilket område de studerande kommer att bli verksamma. Omfattningen av generell kunskap för sociala linjen har bedömts behöva vara större än för förvaltningslinjen. På förvaltningslinjen föreslås den tredje och på sociala linjen den tredje och fjärde teoretiska terminen bestå enbart av obligatoriska kurser. De valfria kurserna i förvaltningslinjens fjärde teoretiska termin har byggts upp kring de fyra nämnda yrkesprofilerna. Under den avslutande terminen föreslår utredningen att de studerande på båda linjerna bör beredas stor valfrihet. Planering av uppläggning och

inriktning har även i detta avseende fått en mer konkret och definitiv

utformning för förvaltningslinjen än vad som varit möjligt för den sociala linjen. På förvaltningslinjen föreslås även att delar av den avslutande terminen byggs upp kring ett projektarbete som startats under den föregående terminens studiepraktik. På sociala linjen föreslås fördjupningsalternativen i första hand vara ämnesinriktade. Utredningens synpunkter på återkommande utbildning behandlas i avsnitt ll.2.5. U 68 konstaterar att utvecklingen pekar mot behov av

20 SOU 1973: 59

bredare vårdkunnande och ökad samhällsorientering inom det sociala arbetsfältet. Det studieorganisatoriska förslaget är så utformat att det är att enstaka kurser, kombinationer av kurser eller eventuellt hela troligt grundkursen kan vara av intresse för och tillgodose nya personalgruppers behov av social utbildning inom vårdsektorn. Denna kan då utgöra en avslutad etapp med avgång till arbetslivet för vissa grupper. Så länge de åsyftade mellantjänsternas arbetsuppgifter inte är närmare preciserade, så att en avgång vid viss tidpunkt i studiegången motsvarar en bestämd funktion på arbetsfältet, bedömer U 68 det inte möjligt att lägga fram ett mer preciserat förslag. För förvaltningslinjen synes det likaledes omöjligt att för närvarande precisera var en lämplig etappavgång skulle ske i utifrån arbetsmarknadsmässiga motiv. Pedagogiska och utbildningen studieorganisatoriska skäl talar dock för att en lämplig etappavgång kan ske efter den tredje teoretiska terminen. U 68 tecknar i detta avsnitt även vissa riktlinjer för fort- och vidareutbildning. för det innehåll i de båda I kapitel 12 ges en detaljerad redogörelse experter föreslagit. Detta sker mot bakgrund av en linjerna utredningens diskussion av mål och undervisningsformer. Även i detta avsnitt är konkretionen större i beskrivningen av förvaltningslinjen än av den sociala linjen. med viss samhörighet sinsemellan sammanl grundkursen har ämnen förts i kurserna samhällets politiska struktur och organisation (8 poäng), samhällets ekonomiska struktur och organisation (8 poäng) och individ har reserverats för en av olika och grupp (8 poäng). Särskilt utrymme ämnen problemorienterad kurs, aktuella samhällsgemensamt planerad teman (4 poäng). Den linjedifferentierade kursen (12 poäng) avses vara praktik- och yrkesförberedande. linjerna har föreslagits få en mer uttalad Utbildningen på båda På förvaltningslinjen har detta tillgodosetts dels i den yrkesinriktning. teoretiska terminens kurser (20 poäng), som omfattar statlig och tredje kommunal förvaltning, samhällsekonomi och socialpolitik, förvaltningsekonomi samt samhällsplanering, dels och främst i den fjärde och den avslutande terminens valfria metod- och problemlösningskurser. De senare har byggts upp kring de fyra inriktningarnazoffentlig administraekonomisk Planeringsadministration och tion, Offentlig förvaltning,

Personaladministration. Dessutom innebär förslaget. att en del nya

moment kommer in i utbildningen, såsom administrativ rationalisering, informationsteknik, nya moment inom ekonomi och planering samt personaladministration. När det gäller innehållet på sociala linjen såväl i fråga om de teoretiska ämnena som metoderna i socialt arbete har experterna gått ut från den växelverkan mellan individ, närmiljö och samhälle som socialarbetaren hela tiden har att beakta i arbetet. Därvid har man sökt balansera makromot varandra i utbildningen. Enligt förslaget bör och mikroaspekterna studerande sociala linjen få grundläggande kunskaper i alla på socialrätt och socialpolitik, vilket föreslås ingå i psykologi, sociologi, studiekursen social teori (20 poäng). I studiekursen socialt arbete (20 föreslås ingå kurserna behandlingsmetoder i beteendevetenskappoäng)

ligt perspektiv, social problemlösning inriktad mot individ och familj, grupp- och samhällsarbete samt social administration. Med hänsyn till de krav som ställs på socialarbetaren i fråga om dokumentation, medverkan i social verksamhetsplanering och samhällsplanering föreslås en kurs i resultatuppföljning och utvärdering. l syfte att stärka yrkesinriktningen genom integration av teoretiska och praktiska erfarenheter diskuteras möjlighet att integrera studiekursema social teori och socialt arbete inbördes och att låta de båda studiekurserna löpa parallellt. I det senare

fallet kan undervisningen i socialt arbete utgöra ett sammanhållande

element, som löper genom hela den teoretiska och praktiska utbildningen i varje fall fram till den avslutande terminen. De båda linjernas uppbyggnad och relationer till närliggande utbildningslinjer framgår av figur 1:2.

Juristlinje

Övriga linjer inom sektorerna för administration och ekonomi samt vård

Förvaltningslinie Social linje

Projektarbete 10 p Uppsats 10 p Valfria kurser 10 p Valfria kurser 10 p

Valfria kurser 20 p Socialt arbete 20 p

Samhällsplanering 3 p Förvaltningsekonomi 5 p Samhällsekonomi Social teori 20 p och socialpolitik 5 p Statlig och kommunal förvaltning 7 p

Praktikförberedande kurs 12 p Aktuella samhällsteman 4 p Individ och grupp 8 p Samhällets ekonomiska struktur och Grundkurs juristlinje organisation 8 p Annan grundkurs Samhällets politiska struktur och organisation 8 p Grundkurs förvaltningslinje och social linje

Figur 1:2 Förvaltningslinjens och sociala linjens organisation och relation i övriga utbildningslinjer (praktikperioder inte angivna).

Den integrering mellan den praktiska och teoretiska undervisningen som den nuvarande studieordningen ger möjlighet till bör enligt U 68s uppfattning vidmakthållas och om möjligt utvecklas. I fråga om praktikorganisationen har U 68 inte föreslagit några förändringar men diskuterar placeringen av praktikperioderna i studiegången i syfte att underlätta kopplingen mellan de teoretiska och praktiska studierna.

1.4 Konsekvenser för yrkesutbildningssektorerna l.4.l Utgångspunkter Vid genomförandet av de speciella uppdrag U 68 har beträffande juristoch socionomutbildningarna har utredningen försökt att göra en bedömning av de konsekvenser förslagen på sikt kan få för det totala utbildningsutbudet inom de två yrkesutbildningssektorerna för administration och ekonomi samt vård. Två huvudfrågor kommer därvid att belysas. Den ena är om antalet ingångar till utbildningslinjerna i de båda sektorerna kan minskas. Den andra är om U 68s förslag kan leda till en förenkling av utbildningsutbudet, främst det som motsvarar nuvarande grundutbildning vid samhällsvetenskaplig fakultet, genom att någon eller några utbildningslinjer kan ersättas av de föreslagna eller bättre samordnas med dessa. Slutligen ger U 68 också exempel på hur de föreslagna linjerna kan placeras in i den institutionella organisation som föreslagits i huvudbetänkandet. I U 68s huvudbetänkande (SOU 1973:2) tas dessa frågor upp till principiell diskussion och vissa begränsade förslag läggs i anknytning till förslaget till allmänna utbildningslinjer som avses svara mot nuvarande utbildningslinjer inom filosofisk fakultet. Utredningen koncentrerar där sitt intresse på linjerna 5-9 och framför bl. a. följande synpunkter (s 221).

”Med hänsyn till behovet av att så snart som möjligt ge relativt stora kategorier studerande med samhällsvetenskaplig inriktning en för administrativ och ekonomisk verksamhet bättre avpassad utbildning, dels de utredningar och förslag som föreligger kan det övervägas att redan i samband med genomförandet av den föreslagna studieorganisationen göra en förändring av de nuvarande linjerna 5, 6, 7, 8 och 9. Om man bortser från lärarutbildningen och användningen av samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen för kultur- och informationsyrken bör huvuddelen av de studerande på dessa linjer ges en mot administrativ och ekonomisk yrkesverksamhet inriktad utbildning. Valfriheten bör kunna vara stor mellan olika specialområden inom denna sektor.

1.4.2 Grundkurs 1.4.2.1 Huvudbetänkandet Huvudbetänkandet har angivit som en möjlig väg att förenkla utbildningsutbudet att en eller två grundkurser utformades på vilka differentierade kurser senare byggdes som förberedelse för olika funktioner inom offentlig förvaltning. Därvid nämndes ett förslag till en utveckling av normalstudieplanen för samhällskunskap 40 poäng samt förslaget till

SOU 1973: 59 23

studieplan för en studiekurs om 20 poäng med beteckningen Samhällsvetenskapens grunder. Med utgångspunkt i dessa nämndes möjligheten att ersätta linjerna D2, D3, D4 och 2411 (ekonom- och samhällsplanerarlinjen, samhällsvetenskaplig linje l och 2 samt filosofisk-samhällsvetenskaplig linje) med två linjer med vardera fem varianter. Vidare nämndes möjligheten att linjerna Cl och C2 (psykologilinjen och pedagogik sociologilinjen) skulle kunna ersättas av en linje som börjar med en samhällsvetenskaplig grundkurs. Sedermera har ytterligare ett förslag till grundkurs lagts fram av den s. k. SPU-utredningen i ett den 16 februari 1973 till UKÄ överlämnat. förslag, ”Utbildning för samhällsplanering”. Detta förslag till grundkurs omfattar 40 poäng och utgår från den nämnda 20 poängkursen som senare inriktas mot vissa administrativa yrkesfärdigheter. Såväl detta förslag som de övriga avses bli föremål för utprövning.

1.4.2.2 Jurist- och socionomutbildningen

I specialutredningarna i föreliggande betänkande har andra förslag till

gmndkurser utarbetats, en gemensam för jurist- och förvaltningslinjerna, en annan för förvaltningslinje och social linje. Den förra har en starkare juridisk karaktär, den senare en mer generellt samhällsvetenskaplig. Samtidigt finns vissa likheter mellan de båda grundkurserna. De ger båda utrymme för statsvetenskapligt och ekonomiskt innehåll, och den med samhällsvetenskaplig tyngdpunkt ger också vissa rättsliga aspekter, men av väsentligt mindre omfång och med annan inriktning än den juridiska grundkursen. U 68 har också, som framgår av avsnitten 4.6 och 11.2 räknat med att dessa grundkurser på visst sätt skall kunna ersätta varandra. I första hand kan grundkurserna vara alternativa ingångar till förvaltningslinjen. Den juridiskt betonade grundkursen bör även vad gäller samhällsvetenskapligt och ekonomiskt innehåll kunna tjäna som ingång till sociala linjen under förutsättning att komplettering sker med beteendevetenskapliga kurser. Under liknande förutsättningar bör den samhällsvetenskapligt betonade grundkursen kunna utnyttjas vid fortsatta studier på juristlinjen.

1.4.2.3 Konsekvenser för övriga utbildningslinjer Nästa steg i prövningen av dessa grundkursers användbarhet är att sätta in dem i det sammanhang som anges i huvudbetänkandets s 230-231. De utbildningslinjer som bör kunna tas upp till diskussion är C1, C2, D2, D3, 241 och D4. När det gäller dessa linjer tecknar U 68 i huvudbetänkandet utvecklingen av följande mönster. Linje Cl och C2 (motsvarande nuvarande linjer 4b och 5 vid filosofisk fakultet) ersätts av en linje som börjar med en samhällsvetenskaplig grundkurs och har

l Beteckningar enligt huvudbetänkandet (SOU 1973: 2), s 229-235.

en administrativ variant med beteendevetenskapligt profilämne en undervisningsvariant en kultur- och informationsinriktad variant en forskningsvariant.

nuvarande linjer 7 a och b Linjerna D2, D3, 241 och D4 (motsvarande samt c, 8 a och 9 a vid filosofisk fakultet) ersätts av två linjer som bygger Den ena har fem varianter: på olika grundkurser.

filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen administrativ variant med samhällsvetenskaplig profil undervisningsvariant kultur- och informationsinriktad variant

forskningsvariant. har likaså Den andra linjen, som alltså bygger på en annan grundkurs fem varianter:

ekonomlinjen samhällsplanerarlinjen administrativ variant med samhällsvetenskaplig profil variant med samhällsvetenskaplig profil kultur- och informationsinriktad variant

forskningsvariant.

U 68 har i denna skiss gått ut från möjligheten att de tidigare nämnda om 40 och 20 poängi samhällsvetenskap skulle förslagen till grundkurser kunna användas i en första etapp i en sådan utveckling. Till detta kan nu förslagen till gmndkurser. Om dessa fogas de två av U 68 här framlagda nämnda kan läggas till grund för utbildningen även i eller de tidigare än de som utretts av U 68 kan bedömas först vid andra utbildningslinjer av utbildningsplaner och bör bli föremål en mera detaljerad genomgång innan ett mera definitivt ställningstagande görs. för praktisk utprövning Erfarenheterna av sådana försök bör tillsammans med annat pågående för ytterligare förändringar av berörda utvecklingsarbete läggas till grund allmänna utbildningslinjers uppbyggnad. som i första hand bör kunna komma De allmänna utbildningslinjer för sådant utvecklingsarbete är enligt U 685 bedömning C l, C 2, ifråga D 3, 241 och D 4. och samhällsplanerarlinjen) är att notera När det gäller D2 (ekonomhar den inriktning som att ingen av de av U 68 föreslagna grundkurserna studiekurserna i D2 (motsvarande nuvarande karaktäriserar de inledande finnas skäl att anta att behov finns av en 6 a och b). Det kan därför inriktad och statistik än U 685 grundkurs som är starkare på ekonomi förutsatt att D2 bedöms böra ha samma båda förslag, detta linjen inriktning som för närvarande. I huvudbetänkandets avsnitt 3.2.2.6 redovisar U 68 att utredningen till för större delen av de övervägt ett förslag gemensam grundkurs som syftar till administrativ och ekonomisk yrkesverksamutbildningar är av principiellt annan karaktär än de här het. En sådan grundkurs föreslagna. Den syftar till att söka ge den samhälls- och beteendeveten-

skapliga allmänorientering som kan anses vara lämplig för all administrativ och ekonomisk yrkesverksamhet. De i detta betänkande föreslagna grundkurserna har en annan inriktning. De begränsas till få utbildningslinjer, och utformningen har påverkats av yrkesutbildningsmål i den enskilda linjen. Det är enligt U 68s mening betydelsefullt att det fortsatta utvecklingsarbetet prövar det mer vittsyftande målet för en övergripande grundkurs. Även om genomförandet av en sådan kan bli aktuellt först i ett längre tidsperspektiv är det angeläget att det utvecklingsarbete som kan bli resultat av U 68s förslag ses också i perspektivet av möjligheten till mera övergripande grundkurser.

1.4.3 Utbildningslinjer 1.4.3.1 Kursutbudet Kurser i juristlinjen och förvaltningslinjen bör kunna användas även i andra utbildningslinjer. I första hand bör det vara möjligt att utnyttja dem för att i administrativa varianter av andra utbildningslinjer införa nya profilkurser och valmöjligheter. Begränsningar finns givetvis, eftersom åtskilliga av kurserna i jurist- och socionomutbildningen har vissa förkunskapskrav som inte kan tillgodoses i andra linjer. Det torde därför vara främst sådana kurser ur förvaltningslinjen som bygger på mer generella samhälls- och beteendevetenskapliga studier som kan komma ifråga. Förslaget ger emellertid ett värdefullt tillskott och en möjlighet att bygga upp administrativt kunnande på ett mer konsekvent sätt än de nuvarande s.k. yrkkurserna gjort möjligt. I första hand bör det vara möjligt att bygga ut administrativa varianter av linjerna D3 och D4 med utnyttjande av kurser från jurist- och förvaltningslinjen. På samma sätt bör det vara möjligt att variera kursutbudet i administrativa varianter av Cl och C2 med kurser från den sociala linjen. Med tillgång till ett sådant kursutbud skulle det vara möjligt att ge en mera yrkesinriktad profil åt den utbildning som i dag representeras av utbildningslinje 5. Med en förändrad social linje blir gränserna mellan denna och linje 321 (psykologlinjen, motsvarande nuvarande 4 a) mindre tydliga än nu. U 68 har övervägt om inte dessa båda linjer skulle kunna föras närmare varandra men stannat för att de bör erbjudas som två separata linjer. Det bör emellertid undersökas vilka möjligheter som finns på sikt att gå vidare i denna riktning. Ett möjligt är att dessa utvecklingsperspektiv linjer ersätts med en yrkesinriktad beteendevetenskaplig grundutbildning som kan läggas till grund för yrkesval inom bl. a. socialvård och som senare kan byggas på med t. ex. psykolog- eller psykoterapiutbildning. Som U 68 framhållit i sitt huvudbetänkande (avsnitt 3.2.1.3) kan pågående utredningsarbete på barna- och ungdomsvårdens område leda till förändringar av flera utbildningslinjer. Vilka de studieorganisatoriska konsekvenserna kan bli är därför inte möjligt att bedöma. U 68 finner det emellertid angeläget att man vid ett slutgiltigt ställningstagande prövar

26 SOU 1973: 59

möjligheter till studieorganisatorisk samordning dels med social linje, dels med de vårdlinjer om vilka förslag läggs i betänkandet.

1.4.3.2 Antalet utbildningslinjer

l perspektivet att förenkla utbildningsutbudet inom de båda yrkesutbildligger också möjligheten att minska antalet utbildningsningssektorerna linjer. Ett första steg till detta är de förslag som U 68 lagt fram i avsnitt 1.4.2.3 om att utnyttja olika grundkurser till att minska antalet ingångar till linjerna. Ett nästa steg skulle vara att mot bakgrund av här framlagda förslag till innehåll och en bedömning av behoven i arbetslivet se i vad mån någon eller kan utgå eller slås samman med de här några utbildningslinjer linjerna. Som framgått av avsnitt 1.3.1 föreslår U 68 att den föreslagna nuvarande juridisk-samhällsvetenskapliga utbildningen bör utgå i och med förslaget till en ny förvaltningslinje. Om U 68s förslag till förvaltningskan leda till förenklingar kan bedömas först efter linje ytterligare och en vidare arbetsfältsbedömning än den ytterligare utvecklingsarbete som varit möjlig inom ramen för U 68s uppdrag. En mycket tentativ bedömning talar för att, när ett ytterligare steg tas, det till bör inriktas som nämnts i en början på de utbildningslinjer samband med diskussionen i föregående avsnitt om ett vidare kursutbud. När det däremot gäller linjerna D2 och 241, dvs ekonomlinjen, samhällsplanerarlinjen och filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen, torde introduktionen av en förändrad förvaltningslinje ha endast begränsade effekter (jämför avsnitt 1.4.2.3). Dessa linjer ger en yrkesinriktad utbildning för helt eller delvis andra uppgifter inom arbetslivet. De ger också möjlighet till en fördjupning på vissa områden som inte kan nås inom förvaltningslinjen.

1.4.4 Återkommande utbildning

I sitt huvudbetänkande diskuterar U 68 i avsnitt 8.3 förutsättningar för att förverkliga återkommande utbildning och tar som en av dem upp en av högskolestudierna. Med utgångspunkt ide ändamålsenlig organisation riktlinjer som dragits upp i kapitel 3 understryker U 68 att åtgärder måste vidtas i olika tidsperspektiv. Ett är mera näraliggande och innebär främst av möjligheterna att studera enstaka kurser och utveckling studiekurser. Ett är något längre och förutsätter ytterligare utvecklingsarmellan utbildningar av olika bete, t. ex. för att konstruera anknytning längd och avgångsetapper inom utbildningslinjer. av kortare kurser, som en förändrad jurist- och Det vidgade utbudet sikt en möjlighet för socionomutbildning ger, skapar redan på kortare vidareutbildning. Utbudet av olika kategorier att skaffa sig angelägen enstaka kurser är huvudsakligen begränsat till de filosofiska idag för att fakulteterna och föreliggande förslag ger sålunda en utgångspunkt variera kursutbudet. För anställda inom t. ex. socialvården, som är en av bör de nya kurserna kunna ge en vidareututbildningarnas målgrupper, som hittills saknats. Det blir en viktig uppgift för bildningsmöjlighet

utbildnings- och linjenämnderna att utveckla kurser och kombinationer av kurser i juridiska och sociala ämnen som tillgodoser aktuella eller uppkommande behov av det slaget. Sådana kurser och kurspaket är också en förutsättning för att det skall te sig tilltalande för studerande från gymnasieskolan att lägga upp sina studier som återkommande utbildning ovanpå en kort grundutbildning. l det kortare perspektivet ligger också vissa möjligheter till påbygg-

nadsutbildning i en anknytning mellan utbildning av olika längd. Som

uppslag för det fortsatta vill utvecklingsarbetet U 68 peka på det angelägna i en koppling mellan kombinationsutbildningarna och här föreslagna linjer. Härvid kan bl. a. viss förändring av kombinationsutbildningarna aktualiseras. Ett exempel på utveckling av en sådan anknytning kan vara den mellan linje 231 (den socialadministrativa och den linjen) sociala linjen eller förvaltningslinjen. Linje 231 omfattar sociologi 20, psykologi 20 och samhällsadministrativ kurs 40 poäng. Den ger en sådan beteendevetenskaplig utbildning som bör kunna tillgodoräknas i de nämnda linjerna. Med sin företagsekonomiska bör den även kunna profil tillgodose behov, som redovisats under utredningsarbetet, av personer inriktade mot social vård men med en starkare ekonomisk-administrativ profil än den sociala linjen ger. Ett annat exempel på en utvecklingsmöjlighet ger en anknytning mellan linje 233, personaladministrativ linje, och förvaltningslinjen med personaladministrativ specialisering. Linje D l-235, linjen för administrativt systemarbete, bör kunna öppna liknande utvecklingsmöjligheter. När man vunnit erfarenheter av de reformerade juristoch bör man även undersöka förvaltningslinjerna, hur den som gått igenom förvaltningslinjen efter yrkesverksamhet kan gå in i juristlinjen.

1.4.5 Institutionell organisation

När U 68 nu lägger fram mer detaljerade förslag till studieorganisation i fråga om några linjer har utredningen också velat illustrera hur dessa kan infogas i den institutionella ram som förordats i huvudbetänkandet. Det är emellertid angeläget att understryka att det följande har karaktär av exempel. U 68 har förutsatt en betydande lokal bestämmanderätt över den institutionella organisationen. Till detta kommer att olika lokala förhållanden kan göra olika lösningar önskvärda, vilket illustreras bl. a. i de organisationsexempel som presenterats i huvudbetänkandets bilaga 14. Juristlinjen har bland utbildningslinjema inom yrkesutbildningssektorn för administration och ekonomi särdrag som bör motivera att en särskild linjenämnd inrättas för denna linje. De kurser som ingår i linjen kani grova drag delas in i juridiska och samhällsvetenskapliga. Lägger man till grund för institutionsindelningen principen om samordning av resurser inom det enskilda ämnesområdet förefaller det naturligt att sammanföra de juridiska ämnena till en institution. För utarbetande och genomförande av kurser i övriga ämnen bör man kunna falla tillbaka på olika samhällsvetenskapliga institutioner, för bl. a. Statskunskap, ekonomi och sociologi. Förslaget till utbildningsplan förutsätter emellertid i vissa kurser en integration av juridiskt och samhällsvetenskapligt innehåll vilket gör ett nära samarbete nödvändigt mellan institutionerna vid

Eftersom juristutbildningen är begränsad till få och kursplaneringen. stora högskoleorter ter sig en likartad organisation rimlig för samtliga berörda högskolor. När det gäller förvaltningslinjen och den sociala linjen är förhållandena mer komplicerade. De lokala förhållandena är högst olika. De båda linjerna är idag sammanhållna i en organisation. Enligt U 68s förslag förs förvaltningslinjen till sektorer för administration och ekonomi, medan den sociala linjen förs till sektorn för vård. Linjerna kommer därmed att sortera under olika utbildningsnämnder. Det finns, som framgått av avsnitt 1.4.2.3 och 1.4.3.2, starka skäl som talar för att förvaltningslinjen med övriga mot administration inriktade linjer och planeras tillsammans den sociala linjen tillsammans med övriga vårdlinjer. Samtidigt finns i U 68s förslag starka anknytningar mellan linjerna, t. ex. den till största delen gemensamma grundkursen liksom enstaka kurser senare under

utbildningen. som U 68 anfört för Göteborg och Örebro l de organisationsexempel har utredningen räknat med separata linjenämnder för de tvâ linjerna. En sammanhållen och planering av utbildningsinnehållet talar för ledning detta liksom behovet av kontakt utåt mot det arbetsfält utbildningen siktar till. Den kontakt som är erforderlig i kursplaneringen skulle då kunna genom institutionsindelningen. l huvudbetänkandets tillgodoses avsnitt 6.3.2.1 anför U 68 bl. a. att de för socionomutbildningen ämnesområdena kan hållas samman i en institution, medan specifika resurserna inom ämnesområdena samhällsekonomi, psykologi, rättskunoch Statskunskap kan föras till motsvarande ämnesinstituskap, sociologi kunna vara en tioner. Det här sagda bör i varje fall i ett inledningsskede av organisationen. Men även med denna riktlinje för utformningen riktlinje måste antagligen vissa avvikelser förekomma. Det gäller exempelvis Östersund där en fördelning på två linjenämnder i varje fall f. n. inte ter sig ändamålsenlig. Sedan U 68s huvudförslag publicerats har förslag lagts fram om en förändrad Ny utbildning av hälsovårdshälsovårdsinspektörsutbildning, inspektörer (Ds S 1973: 4). Den där föreslagna utbildningen anknyter organisatoriskt till socionomutbildningen. Bl. a. bygger det på en med till stora delar gemensam grundkurs. l övrigt socionomutbildningen innehåller tekniska, medicinska och naturvetenskapliga utbildningen kurser. Utredningen föreslår att den institutionellt nära sammankopplas med förvaltningslinje och social linje. l U 68s institutionella mönster mest att för denna linje inrättas en vore den naturliga lösningen under utbildningsnämnden för administrativ och ekonomisk linjenämnd av utbildningen faller tillbaka på sektor och att man för genomförande tekniska och medicinska instisamhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga, tutioner.

1.5 Genomförande

I sitt huvudbetänkande har U 68 räknat med att huvuddelen av dess kan fr. o. m. 1976/77. Detta gäller bl.a. vissa förslag genomföras förändringar, medan andra bör genomföras som led studieorganisatoriska

i ett löpande utvecklingsarbete. I det sammanhanget gör U 68 den bedömningen (se avsnitt 3.2.1.3) att förslagen till jurist- och socionomutbildning bör kunna leda till åtgärder, i varje fall delvis, redan vid 1970-talets mitt. U 68s ställningstagande rörande nämnda utbildningar är som framgått av avsnitt 1.2 begränsat till de studieorganisatoriska huvudfrågorna. Utredningen har dessutom genom expertgrupper låtit utarbeta förslag till utbildnings- och kursplaner men inte i detalj tagit ställning till dessa utan närmast sett dem som en illustration till de studieorganisatoriska förslagen. Förslagen till utbildnings- och kursplaner kräver vid ett bifall till U 68s huvudförslag en ytterligare bearbetning med hänsyn till de synpunkter som kan komma att lämnas under remissförfarandet. I första hand bör det ankomma på nuvarande centrala ämbetsverk och sedermera på universitets- och högskoleämbetet att med beaktande av sådana synpunkter utarbeta förslag till utbildningsplaner. Enligt U 68s förslag skall det sedan ankomma på de lokalt ansvariga organen att urforma kurserna. Detta arbete kan bl. a. beroende på vad som framförs i remissyttrandena bli mer eller mindre tidskrävande. Arbetet med och utbildningskursplaner kan också behöva kompletteras med en detaljerad beräkning av resursbehoven. Enligt U 68s bedömning är förslaget till juristlinje mindre komplicerat än de övriga förslagen och borde därför kunna genomföras redan fr. o. m. läsåret 1976/77. Den föreslagna studieorganisationen för förvaltningslinje och social linje är organisatoriskt och pedagogiskt mer krävande än nuvarande utbildning, bl. a. genom strävan att bygga upp kurser som kräver medverkan från flera institutioner. Den ytterligare bearbetningen av utbildnings- och kursplaneförslagen för dessa två linjer kan därför kräva åtskillig tid. Det kan därför inte uteslutas att genomförandet kan ske först något senare.

II J uristutbildning

2 Nuvarande förhållanden

Juridisk utbildning förekommer i dag inom ramen för ett flertal utbildningar. Vid de juridiska fakulteterna finns det två utbildningsvägar av vilka den ena leder till en rent juridisk examen,juris kandidatexamen (jur.kand.), och den andra till en kombinerad juridisk samhällsvetenskapexamen (jur.pol.mag.). Viss juridisk utbildning ges dessutom i lig utbildningslinjerna 6 och 7 vid de filosofiska fakulteterna samt vid socialhögskolorna och vid Handelshögskolan i Stockholm. Även inom andra utbildningar förekommer kortare kurser i juridiska ämnen, t. ex. civilingenjörs-, arkitekt-, lantmätar-, läkar-, tandläkar- och journalistutbildningen. Dessa sistnämnda utbildningar med ett begränsat inslag av juridik berörs inte i denna framställning.

2.1 Juridisk fakultet Den nu gällande kungörelsen om utbildning vid juridisk fakultet är från den 23 maj 1969. Den överensstämmer i allt väsentligt med 1958 års stadga, som var resultatet av en avsevärd omläggning av juridisk utbildning och som föregicks av 1935 och 1904 års stadgor.

2.1.1 Juris kandidatexamen Enligt Kungl Maj :ts senast meddelade bestämmelser i regleringsbrev den 25 maj 1973 omfattar jur.kand.examen dels propedeutisk kurs ijuridik, dels examensämnena allmän rättslära, civilrätt I, civilrätt II, civilrätt lll, finansrätt, folkrätt, internationell privaträtt, nationalekonomi med företagsekonomi, offentlig rätt, processrätt, rättshistoria, Straffrätt och tillämpade studier i ett av ämnena allmän rättslära, civilrätt, finansrätt, folkrätt, internationell privaträtt, offentlig rätt, processrätt, rättshistoria eller Straffrätt. Examensämnet tillämpade studier kan även bytas ut mot en studiekurs om minst 20 poäng inom alla ämnesområden vid samhällsvetenskaplig fakultet och ämnesområdena engelska, franska, historia, praktisk filosofi, ryska, spanska, teoretisk filosofi samt tyska vid humanistisk fakultet. Tillämpade studier kan vidare ges anknytning till examensämnet nationalekonomi med företagsekonomi, till romersk rätt

eller till något av de ovan nämnda ämnena vid filosofisk fakultet som utgör s. k. utbytesämne. De i junkandexamen ingående examensämnena och den propedeutiska kursen studeras enligt utbildningsplanen i den ordning som framgår av följande plan över studiegången:

Termin Ämne/kurs/studiekurs Antal studiemånader

1 alt. 2 Propedeutisk kurs ijuridik 2 1/2 Rättshistoria 2 1/2 2 alt. l Nationalekonomi med företagsekonomi delstudiekurs i nationalekonomi 2 1/2 delstudiekurs i företagsekonomi 2 l/Z 3 Civilrätt l 5 4 Civilrätt ll 5 5 Civilrätt Ill 2 1/2 Straffrätt 6 Straffrätt 3 3/4 Processrätt 3 3/4 7 Folkrätt l Offentlig rätt 4 8 Finansrätt 2 1/2

ämne alt. utbytesämne

Innehållet i de juridiska ämnena bestäms av studieplaner fastställda av UKÄ för var och en av de tre fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm. Vederbörande utbildningsnämnd beslutar dock om litteratur och undervisning. De nu gällande studieplanerna är fastställda den 29 februari 1972 med vissa senare ändringar. Innehållet i en del ämnen varierar något mellan fakulteterna. Den propedeutiska kursen omfattar de centrala delarna av civilrätten, de allmänna grunderna av Straffrätt, processrätt och offentlig rätt samt några huvudpunkter i ämnet allmän rättslära. Rättshistorüz omfattar de svenska rättskällornas och det svenska statsskickets historia samt, med tyngdpunkten lagd på utvecklingen fr. o. m. 1734 års lag, den svenska civilrättens, straffrättens och processrättens historia. Härtill kommer en överblick över den romerska rättens historia och dess inverkan på den svenska rätten och vissa huvuddrag av den allmänna rättsutvecklingen i kulturländerna. Civilrätten är, som framgår av studieordningen, uppdeladi tre ämnen varav civilrätt I består av allmän civilrätt och allmän förmögenhetsrätt (inbegripet allmän avtalsrätt) samt vad gäller lös egendom skadeståndsrätt (utom kontraktsförhållanden) med försäkringsrätt, köprätt, sakrätt med förmånsrättsordningen, värdepappersrätt, särskilda avtalstyper och allmän obligationsrätt. Ämnet civilrätt II omfattar tre ämnesdelar, nämligen fastighetsrätt, associationsrätt och arbetsrätt, medan civilrätt III omfattar familjerätt och immaterialrätt med konkurrensrätt. Ämnet Straffrätt omfattar dels egentlig Straffrätt, nämligen den allmänna straffrättens allmänna och speciella delar jämte viktigare partier

av specialstraffrätten, dels huvuddragen av straffrättens hjälpvetenskaper kriminologi, kriminalpolitik och rättspsykiatri. I ämnet processrätt ingår judiciell processrätt och exekutionsrätt samt något om vittnespsykologi och kriminalteknik. Den judiciella processrätten omfattar främst rättegången vid de allmänna domstolarna i tvistemål och brottmål. Härjämte studeras grunderna av specialprocessen, dvs. rättegången vid särskilda domstolar och vid de allmänna domstolarna i vissa slag av mål för vilkas handläggning särskilda bestämmelser meddelats utanför rättegångsbalken. Exekutionsrätten omfattar utsökningsrätt och konkursrätt. Folkrätren ingick tidigare som en del av den offentliga rätten men är numera ett självständigt ämne. I folkrätten behandlas framför allt de regler som ingår dels i den allmänna folkrätten (sedvanerätt), dels i de viktigare traktaterna samt internationella organisationer. Ämnet offentlig rätt består av två delar, statsrätt och förvaltningsrätt. Inom statsrätten studeras de centrala statsorganens organisation, verksamhetsformer och maktbefogenheter, den konstitutionella kontrollen samt medborgarskapsrätt och tryckfrihetsrätt. Förvaltningsrätten omfattar allmän förvaltningsrätt, kommunalrätt, tjänstemannarätt och speciell förvaltningsrätt. Finansrâttens tyngdpunkt ligger på skatterätten, men även finansvetenskap ingår i ämnet. Ämnet internationell privaträtt omfattar dels internationell familjerätt och förmögenhetsrätt, dels internationell processrätt. Allmän rättslära är det ämne vars innehåll varierar mest mellan fakulteterna. Vid samtliga fakulteter ingår dock juridisk begreppsbildning och systematik, lagstiftnings- och lagtolkningsteknik, betydelsen och tolkningen av prejudikat samt rättstillämpningens allmänna grunder. Härtill kommer huvuddragen av rättsvetenskapens idéhistoria och något om främmande länders rättssystem samt några huvudpunkter inom rättsfilosofin och rättssociologin. Examensämnet nationalekonomi med företagsekonomi omfattar dels studiekurser i nationalekonomi och företagsekonomi. Enligt den för samtliga juridiska fakulteter gemensamma studieplanen innehåller delstudiekursen i nationalekonomi fem huvudmoment, nämligen samhällets resursallokeringsproblem, resursallokering i ett slutet samhälle, internationella resursallokeringsproblem, samhällsekonomiska stabiliseringsproblem samt tillväxt och ekonomisk utveckling. Denna kurs kan sägas vara en till hälften nedskuren 20-poängskurs vid samhällsvetenskaplig fakultet. Delstudiekursen i företagsekonomi omfattar en kurs i elementär redovisning och en introduktionskurs i företagsekonomi. Kursen i företagsekonomi utgör en del av 20-poängskursen i företagsekonomi vid samhällsvetenskaplig fakultet. Ämnet tillämpade studier syftar till att ge de studerande grundligare insikter i lagar, rättspraxis, litteratur och annat material rörande en begränsad del av ett rättsområde samt förmåga att begagna sådant material för att behandla och lösa juridiska problem. Studierna innefattar författande av en uppsats och därutöver i vissa fall inhämtande av en litteraturkurs. Under senare år har större delen av de studerande valt utbytesämne vid filosofisk fakultet i stället för tillämpade studier vid den juridiska

3-SOU 1973: 59 33

Tabell2:1 Andelen tillämpade studier respektive utbytesämnen ijur. kand.examen under 1972

fakulteten (se tabellerna 2: 1 och 2: 2). Studierna för examen kräver enligt utbildningsplanen fyra och ett halvt studieår. Ett studieår avses därvid motsvara tio månaders studietid. Den verkliga studietiden har visat sig vara i genomsnitt betydligt längre än fyra och ett halvt år. Enligt en rapport av år 1971 från ett forsknings- och utvecklingsprojekt vid Pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet i samarbete med juridiska fakulteten i Uppsala kan man konstatera att en mycket liten grupp studerande (15 % av antalet inskrivna) har avlagt examen på den stipulerade tiden. Tidigare gjorda undersökningar visar att endast cirka en tredjedel av det totala antalet i nyinskrivna under ett år har avlagt examen fem år senare (se 6.2.3). För jur.kand.examen fordras godkända prov på samtliga i examen ingående ämnen samt den propedeutiska kursen. Det finns två betygsgrader, vardera omfattande flera betyg. Den lägre betygsgraden omfattar betygen godkänd, icke utan beröm godkänd och med beröm godkänd. De tidigare angivna studietiderna enligt utbildningsplanen avser studier för den lägre betygsgraden. För att erhålla betyg enligt den högre betygsgraden, med utmärkt beröm godkänd och berömlig, krävs att den studerande, efter prov för den lägre betygsgraden utvisande väl inhämtade kunskaper, inhämtar en kurs som ger mera omfattande och

Tabell2r2 Fördelningen på olika utbytesämnen ijur.kand.examen under 1972

Kriminologi

Statskunskap

fördjupade kunskaper i ämnet och som i tid motsvarar minst 50 procent av kursen för den lägre betygsgraden.

2.1.2 Juridisk samhällsvetenskaplig examen Enligt Kungl. Maj: ts senast i regleringsbrev den 25 maj 1973 meddelade bestämmelser omfattar jur.pol.mag.examen dels propedeutisk kurs i juridik, dels examensämnena civilrätt I, civilrätt IV eller civilrätt 11 och civilrätt Ill enligt fordringarna för juris kandidatexamen, processrätt, finansrätt, folkrätt, offentlig rätt, tillämpade studier i ett av ämnena civilrätt, finansrätt, folkrätt, offentlig rätt eller processrätt. Tillämpade studier kan även ges anknytning till något av ämnesområdena företagsekonomi, nationalekonomi, sociologi, statistik eller Statskunskap. Vidare ingår i denna examen studiekurser vid filosofisk fakultet omfattande företagsekonomi minst 10 poäng, nationalekonomi minst 40 poäng samt statistik och Statskunskap vardera minst 20 poäng. De i jur.pol.mag.examen ingående ämnena och kurserna studeras i den ordning som framgår av följande plan över studiegången:

Termin Ämne/kurs/studiekurs Antal studiemånader 1 Propedeutisk kurs ijuridik 2 1/2 Företagsekonomi 2 1/2 2 Statistik 5 3-4 Nationalekonomi 10 5 Statskunskap 5 6 Civilrätt l 5 7 Civilrätt IV 2 1/2 Processrätt 2 1/2 8 Folkrätt 1

Kursfordringarna för de juridiska ämnena i jur.pol.mag.examen är desamma som för motsvarande ämnen ijur.kand.examen, dock med undantag för ämnena processrätt och tillämpade studier som till omfånget är mindre. Det mindre ämnet processrätt kan bytas ut mot det större som ingår i jur.kand.examen. Civilrätt IV är ett halvterminsämne som avser vissa huvuddrag av de delar av civilrätten som studeras i ämnena civilrätt II och III ijur.kand.examen. Studietiden för examen är densamma som för jur.kand.examen. För examen fordras godkända prov på samtliga i examen ingående ämnen och studiekurser samt den propedeutiska kursen.

2.1.3 Allmänt om utbildningen vid juridisk fakultet Utbildningen till jur.kand.examen är sluten i den meningen att studerande vid andra fakulteter inte kan följa undervisningen och avlägga prov i ämne som ingår i jur.kand.examen. Motsvarande gäller de juridiska delarna av jur.pol.mag.examen. Utbyte av i studieplanen angivet ämne

Tabell2t3 lnskrivning och examination vid de juridiska fakulteterna 1956-1972

Antal Examinerade Examinerade År

mot ämne inom annan utbildningslinje kan heller inte ske i större utsträckning än vad som tidigare nämnts. Enligt studieplanen förutsätts vidare studiegången fram till examen vara bunden såtillvida att krav kan uppställas på godkänt prov i visst ämne för tillträde till undervisning eller tentamen ivisst annat ämne. Tillströmningen till de juridiska fakulteterna har under de senaste årtiondena ökat kraftigt. Under den senaste tioårsperioden har antalet nyinskrivna mer än trefaldigats. Examinationen var under 1950-talet och början av 1960-talet relativt konstant, medan den därefter har ökat för att 1972 ha idet närmaste fyrfaldigats sedan 1960. 1 tabell 2:3 har endast jur.p0l.mag.examen enligt 1958 års stadga medtagits. Under den tid denna stadga har varit i kraft har alltså 32 personer avlagt jur.pol.mag.examen. Under åren 1962-65 avlades därutöver tre examina enligt en tidigare stadga av år 1935.

2.2 Juridik iandra utbildningar 2.2.1 Socionomutbildningen Socialhögskolorna ger utbildning på social linje, förvaltningslinje och teoretisk linje. Alla tre linjerna innehåller jämförelsevis betydande juridiska inslag. Beträffande innehållet i utbildningen se 8.2.

2.2.2 Utbildningslinjerna 6 och 7 vid filosofisk fakultet Översikt av utbildningslinjerna 1 några utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna ingår en juridisk översiktskurs, nämligen i linje 6 a som leder till ekonomexamen samt i

36 SOU 1973: 59

6b som kan leda till filosofisk-samhällsvetenskaplig examen _ linje Dessutom är kursen obligatorisk i tredje avdelningen av (fil.pol.mag.). linje 7 c för dem som vill avlägga fil.pol.mag.examen. Ytterligare juridik

kan ingå t. ex. i ekonomutbildningen. Den juridiska översiktskursen kan

och i tredje avdelningen av de även ingå i s. k. särskild utbildningslinje allmänna utbildningslinjerna. som även kan avläggas vid Handelshögskolan i Ekonomexamen, Stockholm omfattar 120 poäng och är uppdelad i tre (se 2.2.3), avdelningar. Den första innehåller statistik (20 poäng), nationalekonomi (20 poäng) och juridisk översiktskurs (10 poäng), medan den andra innehåller (40 poäng). l den tredje avdelningen kan man företagsekonomi ta studiekurser om 30 poäng inom ett eller flera av sammanlagt ämnesområdena ekonomisk historia, företagsekonomi, handelsrätt, informationsbehandling, kulturgeografi, matematik, nationalekonomi, psykostatistik och Statskunskap samt yrkesinriktade studiekurlogi, sociologi, ser enligt närmare föreskrift av UKÃ. omfattar 140 poäng och avläggs på någon av FiLpOLmagexamen utbildningslinjerna 6 b och 7 c. Linjen 6 b, kallad samhällsplanerarlinjen, omfattar tre avdelningar, varav första avdelningen innehåller statistik nationalekonomi (20 poäng) och juridisk översiktskurs (20 poäng), (10 poäng). Andra avdelningen innehåller företagsekonomi (10 poäng) och kulturgeografi (40 poäng). För fil.pol.mag.examen ingår iden tredje samt betyg från studiekurser om avdelningen kulturgeografi (20 poäng) 20 poäng inom ett eller flera av ämnesområdena företagsekonomi, nationalekonomi, sociologi, stainformationsbehandling, kulturgeografi, tistik och Statskunskap eller från vissa yrkesinriktade studiekurser. 6 b är föremål för översyn. En Samhällsplanerarutbildningen på linje arbetsgrupp inom UKÄ har under våren 1973 framlagt ett iörslag till en förändrad som i korthet innebär följande. samhällsplanerarutbildning, Studierna inleds med en samhällsvetenskaplig grundkurs (40 poäng) som förutsätts helt eller till stor del även kunna gälla för studerande på Grundkursen skall ge en samhällsvetenskaplig referensram ekonomlinjen. och viss metodisk träning. Den därpå följande huvudkursen (80 poäng) teorier och metoder rörande ger för samhällsplaneringen grundläggande ekonomiska och geografiska förhållanden. Utbildningen avslutas sociala, med en fördjupningskurs (20 poäng) med valfri inriktning mot forskarförberedelse eller offentlig eller privat sektor. Fördjupningskurserna är avsedda även för andra studerandegrupper såsom blivande ekonomer, civilingenjörer, geovetare, biologer etc. Under socionomer, arkitekter, finns till växling mellan studier och utbildningsgängen möjligheter yrkesliv. Även 7 c omfattar tre avdelningar, varav den första utbildningslinje innehåller statistik (20 poäng) och den andra Statskunskap (20 poäng) samt nationalekonomi (40 poäng). Den tredje avdelningen innehåller företagsekonomi (10 poäng) och juridisk översiktskurs (10 poäng) samt ett eller flera av ämnesområdena ekonomisk historia, 40 poäng inom historia, informationsbehandling, kulturgeografi, mateföretagsekonomi, nationalekonomi, rättssociologi, sociologi, statistik och statskunmatik, För examen linje fordras att studiekurser om minst skap. på denna

40 poäng har studerats inom ett av ämnesområdena ekonomisk historia,

företagsekonomi, informationsbehandling, kulturgeografi, rättssociologi,

sociologi, statistik, Statskunskap eller vissa yrkesinriktade studiekurser. Det ovan sagda kan illustreras med följande uppställning.

Utbildningslinjer vid filosofisk fakultet

Ekonomlinjen samhällsplanerarlinjen 6 b Linje 7 c (ñLkand. ekonom- (frLpoLmag.) (ñLpoLmag.) examen) Statistik 20 Statistik 20 Statistik 20 Nationalekonomi 20 Nationalekonomi 20 20 Statskunskap Juridisk översikts- Juridisk översikts- Nationalekonomi 40 kurs 10 kurs 10 Företagsekonomi 40 Företagsekonomi 10 Företagsekonomi 10 Kulturgeografi 40 Juridisk översiktskurs 10 Valfria ämnen 30 Kulturgeografi 20 Valfria ämnen 40 t. ex. handelsrätt Valfria ämnen 20 A3, B2 o. B3 120 poäng 140 poäng 140 poäng

Juridiska inslag i utbildningrlinjerna 6 och 7 Den juridiska översiktskursens utbildningsmål är enligt studieplanen att ge förståelse för samhällets olika medel att normera och reglera relationer mellan individer, grupper, organisationer och företag av olika slag. Tyngdpunkten ligger dels på belysning av de juridiska aspekterna på ekonomin och på den offentliga verksamheten, dels på beskrivning av företagens plats i rättsordningen. Samhällsplaneringens organisation belyses översiktligt. Kursen inleds med ett grundläggande studium av civilrätt, omfattande huvudsakligen förmögenhetsrätt men även någon familje- och arvsrätt, samt därutöver en kortfattad näringsrätt presentation av allmän processrätt. Associationsrättens centrala betydelse i det ekonomiska livet betonas. Sådana avsnitt som särskilt belyses är - förutom associationsrätt - avtals personrätt, ingående, mellanmansrätt, köp av lös egendom, sakrätt, skadeståndsrätt, cession och skuldebrev. Orientering lämnas rörande statsorganisationen, lagstiftningsapparaten, domstolsväsendet, beskattningsrätt, näringsrätt, konkurrensrätt, offentlig förvaltning och dess marknadsrelationer samt immaterialrätt. För att ge visst utrymme åt en differentiering mellan utbildningslinjerna 6 a, 6 b och 7 c kan en grundläggande orientering för ekonomlinjens studerande ske i arbetsrätt och företagsbeskattning, medan fastighetsrätt och byggnadslagstiftning allmänt belyses för dem som väljer samhällsplanerarlinjen och det offentligrättsliga inslaget ges större utrymme för studerande på utbildningslinje 7 c. Utöver den juridiska översiktskursen, som dessutom är fastställd som grundkurs A 2 i handelsrätt, finns det ytterligare tre grundkurser med juridiskt innehåll vid filosofisk fakultet, nämligen A 3, B 2 och B 3 om vardera 10 poäng samt två alternativa påbyggnadskurser, C 1 omfattande

38 SOU 1973: 59

20 poäng och C 2 omfattande 10 poäng. Läser man påbyggnadskursema inom ekonomiutbildningen medför det att poängtalet i examen ökar till 140 respektive 130. I särskild utbildningslinje kan påbyggnadskursen ingå inom ramen för 120 poäng. Målet för studiekursen A 3 är att dels ge en i förhållande till kursen A 2 djupare förståelse för samhällets olika medel att normera och reglera relationer mellan individer, grupper, organisationer och företag av olika dels ge särskilda kunskaper om juridikens plats och betydelse för typ, mer avgränsade sektorer i samhället. Studiekursen skall i första hand ses som ett stöd för och komplement till de samhällsvetenskapliga ämnesområdena, speciellt företagsekonomi. Den består av en kurs om 10 poäng som kan väljas bland flera alternativa kurser, vilket kan möjliggöra antingen ett fortsatt studium av handelsrättens allmänna delar eller att vissa delar av civilrätten och den offentliga rätten byts ut och anpassas till speciella behov för olika studieinriktningar inom det samhällsvetenskapfältet. Som exempel på sådana speciella kurser kan nämnas liga beskattningsrätt med associationsrätt, arbetsrätt, exporträtt, fastighetsrätt och byggnadslagstiftning, försäkringsrätt, förvaltningsrätt, internationell rätt, marknadsrätt, socialrätt och transporträtt. Kurser kan konstrueras för vart och ett av de nämnda rättsområdena eller för en kombination av de olika områdena. Kurserna skall utformas så att studierna på ett meningsfullt sätt kan avslutas inom grundkursen A 3. Antalet kurser och deras inriktning kan variera mellan lärosätena beroende på antalet studerande, på intresset bland dessa, på tillgången på kvalificerade lärare och på förväntat arbetsmarknadsbehov. Grundkurserna B 2 och B 3 i handelsrätt ger möjlighet till fortsatta studier, som innebär ytterligare specialisering inom det område som valts inom grundkursen A 3 respektive B 2, samt möjlighet till specialisering inom ytterligare områden. Kursen B 3 ger för den som valt fördjupning inom beskattningsrätt med associationsrätt möjlighet till ytterligare specialisering för auktorisation som revisor samt för olika statliga och kommunala tjänster inom taxeringsväsendet. Den som har godkända resultat på grundkurser i handelsrätt om sammanlagt 40 poäng vari ingår juridisk översiktskurs om 10 poäng kan därefter läsa påbyggnadskurs C l eller C 2. Målet för Studiekursen C 1 är att ge en vetenskaplig inriktning åt studierna av handelsrättsliga problem och därigenom träna den studerandes förmåga till kritisk granskning och bedömning av fakta och forskningsresultat. Utbildningen är avsedd både för den som i sin yrkesverksamhet har användning av utredningsteknik och och för den som behöver en brygga över till analysmetoder forskarutbildning. Studiekursen har två huvudmoment, vartdera om lO poäng. Den är inriktad på metodträning dels genom ett studium av metodlära, dels genom ett självständigt uppsatsarbete med vetenskaplig möjlighet till specialisering. Påbyggnadskursen C2 har ett mera begränsat syfte och består av en kurs om 10 poäng som kan väljas bland flera alternativ. Den avser att ge dels elementär metodorientering genom ett begränsat studium av vetenskaplig metodlära, dels en specialisering till viss del av handelsrätten genom ett fortsatt studium jämte ett uppsatsarbete av mindre omfatt-

ning. I de fall en alternativ kurs bygger på viss annan alternativ grundkurs uppställs denna senare alternativkurs som förkunskapskrav för påbyggnadskursen. Studlekursen är t. ex. lämplig för studerande som önskar ytterligare utbildning i beskattningsrätt efter att ha genomgått den kombination av kurser om 40 poäng som fordras för revisorsauktorisation eller kompetens för vissa tjänster inom taxeringsväsendet.

2.2.3 Handelshögskolan i Stockholm Studierna för ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm är uppbyggda på i huvudsak samma sätt som utbildningslinje 6a vid filosofisk fakultet. Den studerande skall erhålla 120 poäng inom ämnena nationalekonomi, företagsekonomi, ekonomisk geografi, rättsvetenskap, statistik och integrerad ekonomi (samlingsnamn för valfria funktionellt uppbyggda kurser under sista studieåret). l examen kan därjämte ingå ekonomisk historia och något av språken engelska, franska, ryska, spanska och tyska. Studiefordringarna är så avpassade, att en heltidsstuderande normalt kan avlägga examen efter tre års studier. Ämnet rättsvetenskap skall enligt studieplanen insikt ge de studerande om hur rättsreglerna fungerar i sitt inbördes sammanhang och hur de inverkar på samhällets, företagets och individens ekonomiska beteende och deras relationer till varandra. De juridiskt inriktade kurserna är utöver en obligatorisk introduktionskurs i rättsvetenskap, l poäng, för den som väljer rättsvetenskap som examensåmne två obligatoriska kurser i handelsrätt, tillsammans 10 poäng, och ytterligare en frivillig kurs i handelsrätt, 4 poäng, samt en kurs i beskattningsrätt, 2 poäng. Under tredje studieåret studeras juridiska ämnesdelar dels efter den studerandes val i frivilliga juridiska delkurser i ämnet integrerad ekonomi, dels i andra delkurser i samband med element från andra ämnen. De särskilda juridiska delkurser som utarbetats avser förvaltningsoch samhällsplaneringsrätt, marknadsrält, nationell och internationell associationsrätt, krediträtt, arbetsmarknadsrätt samt skatterätt. Härutöver ingår juridiska kursavsnitt såsom integrerade delar i kurser av i övrigt huvudsakligen ekonomisk karaktär.

2.3 Juridisk utbildning iDanmark, Finland och Norge Den redovisning som ges i det följande av juridisk utbildning i andra länder är begränsad till de nordiska länderna. Dessa länders utbildningar har det största intresset för Sverige beroende på att verkliga förutsättningar finns för en jämförelse mot bakgrund av att traditioner och utvecklingi lagstiftning och yrkesstruktur varit i väsentliga delar likartade. Under lång tid har också en gemensam nordisk debatt förts om reformering av juristutbildningen. Danmark har nyligen genomfört en reform och även i Norge har vissa förändringar gjorts på senare år. Ett omfattande reformarbete pågår f. n. i Finland och förbereds i Norge. Liksom i Sverige ges i Danmark, Finland och Norge en viss juridisk utbildning inom ramen för ett flertal utbildningar med i huvudsak annan inriktning än juridisk. Vid socialhögskolor och handelshögskolor är

40 SOU 1973: 59

utbildningen likartad den svenska, och samhällsvetenskapliga utbildningar som motsvarar utbildningslinje 7 c finns vid de filosofiska fakulteterna. En motsvarighet till samhällsplanerarutbildningen vid linje 6 b i Sverige finns ännu inte i de övriga nordiska länderna även om likartad utbildning ges inom ramen för t. ex. arkitektutbildningen. Vid Aalborgs universitetscentrum i Danmark förbereds en samhällsplanerarutbildning som påbyggen tvåårig samhällsvetenskaplig eller en ett nad på antingen basutbildning och ett halvtårig teknisk-naturvetenskaplig basutbildning, Den fortsatta framställningen begränsas emellertid till juristutbildningen i de olika länderna.

2.3.1 Juristutbildningen i Danmark

Den gällande studieordningen i Danmark är från 1969, då man helt studierna som påbörjats 1966, genomförde en omläggning av de juridiska Studietiden för examen är avsedd att vara fyra och ett halvt år, och studierna är indelade i två avdelningar. Vilka ämnen som ingår i examen framgår av följande plan över studierna.

Avdelning I år l personrätt familjerätt arvsrätt inledning till förmögenhetsrätten nationalekonomi år 2 folkrätt förvaltnings- och statsrätt allmän rättslära eller rättshistoria

Avdelning Il år 3 Straffrätt processrätt år 4 förmögenhetsrätt I (obligationsrätt) förmögenhetsrätt II (sakrätt) inkl. internationell privaträtt år 5 en termin med två till tre valfria kurser eller uppsatsskrivning i ett juridiskt ämne

parallellt under l de ämnen som ingår i en årskurs sker undervisningen hela studieâret med början i september utom i de fall som nedan särskilt nämns. Examination i ämnena sker vanligen under maj månad året därpå. I inledningen till förmögenhetsrätten ges bl. a. introduktion i juridioch träning i att använda juridiskt material, främst kens grundbegrepp rättsfall. Det ekonomiska ämnet är indelat i en grundkurs och en av två valfria kurser. Grundkursen är en introduktion till ekonomiska begrepp inom makro- och mikroteorier. Därefter följer två och analysmetoder av undervisning mellan vilka de studerande kan välja. Den ena typer utgår från konkreta problem, medan den andra är traditionellt typen om dansk ekonomi. I upplagd med sikte på att ge en bred orientering samband med den kursdelen kan de studerande välja att frivilliga fördjupa sig i ett specialämne. Valet kan ske mellan bostadspolitik,

praktisk statistisk metod, EG, offentlig planering, socialpolitik, skattepolitik, arbetsmarknadspolitik och företagsekonomi. Undervisningen i förvaltnings- och statsrätt under andra studieåret sker i tre faser. Först genomgås huvuddragen i de båda ämnena och man eftersträvar därvid en integrering av de två disciplinerna. Under den andra fasen sker fördjupning i vissa viktigare delar och i den tredje fasen sker gruppundervisning med aktiva insatser från de studerande i vissa valfria delar såsom barna- och ungdomsvård, mänskliga rättigheter, kommunal förvaltning etc. Den studerande kan under det andra studieåret allmän välja mellan rättslära och rättshistoria. Undervisning i dessa ämnen ges under båda terminerna, och examination rekommenderas ske under av det början tredje studieåret. Det tredje studieåret ägnas helt åt straff- och processrätten. Undervisningen påbörjas i både september och februari och även examination sker därför två gånger om året. Under det fjärde studieåret läses förmögenhetsrätt (uppdelad i obligations- och sakrätt) samt internationell privaträtt. Under det fjärde studieåret skall den studerande även självständigt utarbeta ”betänkande över en konkret rättsfråga. Arbetet kan hänföra sig till person-, familje-, arvs- eller förrnögenhetsrätten. Under den nionde terminen kan den studerande välja att läsa två eller tre särskilda kurser omfattande sammanlagt 120 undervisningstimmar. Varje kurs har ett omfång av 20, 40 eller 60 undervisningstimmar, och kursernas innehåll bestäms enligt vissa principer av de studerande och lärarna gemensamt. Den studerande kan även under den sista terminen skriva en längre uppsats i ett juridiskt ämne i stället för att läsa kurser. Under hela studietiden sker undervisningen i form av föreläsningar och handledd genomgång av kurslitteratur. Undervisningen syftar till att träna de studerande ijuridisk metod och problemlösning. Flera ämnen läses parallellt under ett studieår, och kunskapskontrollen sker i samtliga ämnen i slutet av året. Hur den nya utbildningsreformen har utfallit vet man ännu inte då de studerande som helt följt den nya studieordningen ännu inte hunnit avsluta studierna.

2. 3.2 Juristutbildningen i Finland I Finland finns det två examina med i huvudsak juridiskt en innehåll, jur.kand.examen som kräver fyra och ett halvt års studier och en lägre rättsexamen med två års studietid. Den gällande examensstadgan är från 1963. Den lägre rättsexamen ligger inte till grund förjur.kand.examen men kan i vissa delar tillgodoräknas. Studierna tilljur.kand.examen påbörjas med en grundkurs under första terminen i vilken ingår civilrätt, Straffrätt och processrätt. Under andra terminen studeras nationalekonomi, företagsekonomi och rättshistoria. Under denna termin ges dessutom obligatorisk undervisningi civilrättens allmänna del. Detta ämne tenteras under tredje terminen under vilken obligatorisk undervisning i handelsrätt ges. I början av fjärde terminen förutsätts tentamen i handelsrätt ske, varefter arbetsrätten studeras och

tenteras i slutet av terminen. Under femte terminen studeras jämsides civilrättens speciella del, jord- och vattenrätt samt statsrätt, varav det först nämnda ämnet tenteras i slutet av terminen. I början av sjätte terminen tenteras jord- och vattenrätten, medan statsrätten tenteras i mitten av terminen. Under denna termin studeras dessutom allmän rättslära och internationell privaträtt som tenteras i slutet av terminen. Under sjunde terminen studeras och tenteras ämnet straffrätt. Folkrätt kan tenteras under denna termin eller under nästa tillsammans med processrätt. Under nionde terminen studeras och tenteras förvaltningsrätt och finansrätt. En stor del av den undervisning som förekommer är obligatorisk och som framkommit i det ovan sagda förutsätts det i vissa fall att den studerande följer undervisningen i ett ämne terminen före den då han beräknas tentera. Studieordningen ser sammanfattningsvis ut på följande sätt.

Termin l grundkurs i civilrätt, Straffrätt och processrätt Termin 2 nationalekonomi och företagsekonomi rättshistoria civilrättens allmänna del (endast undervisning)

Termin 3 civilrättens allmänna del handelsrätt (endast undervisning) eventuellt arbetsrätt (endast undervisning)

Termin 4 handelsrätt arbetsrätt

Termin 5 civilrättens speciella del jord- och vattenrätt (endast undervisning) statsrätt (endast undervisning)

Termin 6 jord- och vattenrätt statsrätt allmän rättslära internationell privaträtt

Termin 7 Straffrätt

Termin 8 processrätt folkrätt

Termin 9 förvaltningsrätt finansrätt

Utöver godkänd tentamen i de ovan nämnda ämnena och i grundkursen fordras för examen att den studerande dels genomgått en kurs i skriftlig användning av det av landets två språk som är den studerandes modersmål samt visat förmåga att förstå det andra språket, dels avlagt prov i engelska, franska, tyska, latin eller i annat av fakulteten godkänt främmande dels genomgått en kurs i bokföring, dels skrivit språk, och en större uppsats i något juridiskt ämne, dels övningsuppsatser

SOU 1973: 59 43

deltagit i vissa praktiska övningar under sjätte, sjunde eller senast åttonde terminen, dels ock slutligen deltagit i obligatoriska seminarier och hållit seminarieföredrag i något juridiskt ämne. Kursernas omfattning betecknas genom tre betygsgrader, varav den lägsta i sin tur är indelad i tre grader motsvarande 4-6 poäng och de två andra i två, 7-8 respektive 9-10 poäng. För bedömande av helhetsprestationen vid examen sker en sammanräkning av poängtalen. I studiet till den lägre rättsexamen läses grundkursen strafficivilrätt, och processrätt under de tre första terminerna. Under dessa terminer läses även specialkurser i nationalekonomi, jord- och vattenrätt samt arbetsrätt. Under fjärde terminen studeras specialkurser i förvaltnings-, stats- och finansrätt. Härtill kommer vissa ytterligare krav av samma slag som ovan redovisats för jur.kand.examen.

Förslag till ändrad /uristutbildning i Finland l ett betänkande som avlämnades i april 1973 avsevärda föreslogs förändringar i den finska juristutbildningen. Huvudpunkterna i förslaget skall i korthet refereras. Utredningen föreslår en juris kandidatexamen uppdelad i tre skeden, som tillhopa beräknas kräva 4-4,5 års heltidsstudier. Det första skedet (l-2 terminer) skall skapa en nödvändig bas för fortsatta studier. Utbildningens mål skall klargöras, och studievägledning skall äga rum. Man skall vidare studera rättssystemets plats idess samhälleliga sammanhang, de rättsliga institutionernas och funktionärernas roll i samhället, juridikens historia och sociala betydelse, juridiska begrepp och allmänna principer samt juridiska arbetsmetoder och juridiskt beslutsfattande. Vissa studier i processrätt förekommer i dessa avsnitt. skall Slutligen någon orientering ske i samhällsvetenskapliga ämnen. Under det andra skedet (ca 5 terminer) skall de studerande få en bild av rättssystemets innehåll och man skall i detta sammanhang också studera dess uppgifter och sociala inflytande. Studierna under andra skedet fördelar sig på sju s. k. undervisningshelheter, som var och en består av ett eller flera studieavsnitt. Förslaget innebär i denna del att man bryter med den nuvarande ämnesindelningen och ändrar grupperingen av stoffet. Som utgångspunkt för tas de olika grupperingen samhällsfunktioner eller verksamhetsområden som regleras av rättssystemet. Den nya uppdelningen är endast avsedd för utbildningsändamål. Undervisningshelheterna föreslås vara 0 Den offentliga maktens organisation och verksamhet (30 veckor) De offentliga samfundens finansanskaffning (5 veckor) Juridiskt sanktionerat beteende (15 veckor) Familjen (5 veckor) Produktions- och omsättningsförhållandena (30 veckor) Arbetet (5 veckor) Människans fysiska omgivning (10 veckor). Det juridiska förfarandet studeras här inte särskilt utan förutsätts

44 SOU 1973: 59

i de olika undervisningshelheterna. Samhällsvetenskapligt stoff integrerat skall också fortlöpande föras in i studierna. Den nya grupperingen avser bl. a. att underlätta detta. De två första skedena skall ha i stort sett samma innehåll för alla studerande. De studerande skall under den tiden tillägna sig de kunskaper -juridiska och andra - som anses vara nödvändiga för alla jurister. Under det tredje skedet (2-3 terminer) skall däremot de enskildas riktningar. Avsikten är inte att åstadkomma studieprogram gå i skilda utan att ge den färdighet som behövs för att inhämta specialisering kunskaper på nya områden och för att aktivt kunna tillämpa kunskaperna. Studierna skall byggas upp kring speciella problem och tyngdpunkten utrednings- och forskningsarbete, såväl indiviligga på de studerandes duellt skall i regel ske med utgångspunkt i som i grupp. Fördjupningen någon av det andra skedets undervisningshelheter. Liksom U 68 har den finska utredningen särskilt övervägt dels samhällsvetenskapernas ställning ijuristutbildningen, dels om juristutbild-

ningen borde delas upp i olika linjer. Vad beträffar ställning konstaterar kommittén samhällsvetenskapernas bl. a. har inneburit att viss att förändringar i juristernas arbetsuppgifter kännedom om forskningsresultat från ickejuridiska områden blivit allt l likhet med U68 hävdar kommittén att nödvändigare förjuristerna. främst samhällsvetenskapligt, stoff bör studeras tillsammans ickejuridiskt, med juridik. Rättsordningen bör granskas inte bara till sitt innehåll utan även med avseende och faktiska verkningar. Särskilda på sina uppgifter samhällsvetenskapliga kurser skall inte förekomma. Kommittén avvisar tanken på en linjedelning av juristutbildningen. Cirkulation får inte onödigtvis hindras och det är bl. a. för i yrkeslivet domstolsväsendets del värdefullt att kunna anställa jurister med erfarenheter från andra områden. förutsätter vissa utredningar på fakultets- och institutions- Förslaget nivå, t. ex. rörande precisering av utbildningens innehåll och resursbehov, innan det kan genomföras. Kommittén föreslår att den nya utbildningen tas i bruk på hösten 1976.

2.3.3 Juristutbildningen i Norge

Den gällande studieordningen i Norge är från 1968 med vissa ändringar vid i Norge, däribland den 1972. Flera utbildningar högskolorna med en termins studier i ämnen som juridiska, inleds grundläggande filosofins historia och psykologi, som avslutas logik, metodlära, med den så kallade examen philosophicum. De efterföljande juridiska till fem år. Dessa är indelade i tre avdelningar, varav studierna beräknas omfattar ett år och avser vissa delar av civilrätten. Den andra den första förutsätts kräva två års studier och avser även den i huvudsak avdelningen medan den tredje består av två års studier i bl. a. civilrättsliga ämnen, rätt samt ett valfritt specialämne. Innan den straff-, process- och offentlig studerande anmäler sig till andra avdelningen skall han ha avlagt examen

SOU 1973: 59

philosophicum och erhållit godkänt betyg i en kurs i bokföring som inte ingår i den juridiska examen. Ämnen ijuristutbildningen

Avdelning I år l familjerätt, arvsrätt, skiftesrätt, översikt av rättssystemet Avdelning 11 år 2 obligationsrätt, skadeståndsrätt, sakrätt, pantoch 3 rätt, konkursrätt, krediträtt, köprätt, rättshistoria, Skatterätt Avdelning III år 4 statsrätt, rättssocioförvaltningsrätt, folkrätt, och 5 logi, allmän rättslära, Straffrätt, ett processrätt, valfritt ämne

Det valfria ämnet kan väljas bland 24 ämnen, däribland arbetsrätt, expropriations- och byggnadsrätt, handelsrätt, internationell privaträtt, immaterialrätt, kommunalrätt, kriminologi, rättsfilosofi och socialrätt. Redovisning av kunskaperna i det valfria ämnet kan ske antingen genom vanlig tentamen eller genom utarbetande av en uppsats i ämnet. Undervisning bedrivs som föreläsningar, gruppundervisning och seminarier. I de två första avdelningarna förekommer samtliga undervisningsformer. I gruppundervisningen genomgås frågor som behandlats vid föreläsningarna och därvid skall lagarna sättas in i ett större samhälleligt sammanhang. Syftet med denna undervisning, som handhas av universitetslektorer och doktorander, är att ge - utöver en djupare kunskap i ämnet - en viss metodisk träning genom diskussion. Ingen undervisning är obligatorisk. Om den norska juristutbildningen i stort sett överensstämmer med den svenska till formen och innehållet, så skiljer den sig desto mer i avseende på tentamenssystemet. Examination sker efter varje avdelning och således endast tre gånger under utbildningen. Efter första avdelningen är tentamen skriftlig och uppdelad på två dagar medan tentamen efter de båda andra avdelningarna omfattar sex dagar med skriftliga prov samt därefter ett muntligt förhör. Efter varje tentamen erhåller den studerande ett av sex möjliga betyg på sin prestation i form av ett poängtal som varierar mellan 3,15 och 2,15 och där 3,15 har lägsta värdet. Det slutgiltiga betyget för hela examen är ett medelvärde av de tre tentamenspoängen, varvid betyget från första avdelningen ges vikten 1/10 och betygen från andra och tredje avdelningarna har vikterna 4/10 respektive 5/10.

46 SOU 1973: 59

3 Behov av högskoleutbildning juridisk

- arbetsfältets krav

3.1 Inledning

U 68 har mot bakgrund av en måldiskussion försökt formulera generella mål för högskoleutbildning (se SOU 1973: 2, kapitel l). Diskussionen om juridisk utbildning i högskolan utgår från denna mer allmänna målformulering. När det gäller de särskilda målen för juridisk utbildning tas utgångspunkten i det arbetsfält, där personer med juridisk utbildning skall kunna vara verksamma, och de arbetsuppgifter som skall utföras av dem. Det kan ifrågasättas om det är riktigt att låta en måldiskussion vara kring frågan om adekvat yrkesutbildning. Kritik har riktats uppbyggd mot utbildningsplaneringen bl. a. på den grunden, att man alltför ensidigt betonat att högskoleutbildning skall vara yrkesinriktad. Målen för utbildningen skulle därvid formuleras alltför snävt. Bl. a. skulle kravet på skall utveckla till och att högskoleutbildningen förmågan självständigt kritiskt tänkande eftersättas. I U 68s huvudbetånkande har betydelsen av yrkesinriktning i högskoleutbildning diskuterats mer allmänt. Det är svårt att bestrida att en av är att förbereda människor för högskoleutbildningens viktigaste uppgifter yrkesverksamhet. Frågan om utgångspunkten är lämplig beror på vilka kriterier man begagnar sig av för att avgöra om utbildning är adekvat yrkesinriktad. Om man med yrkesinriktad utbildning menar att anpassa människor till färdiga bestämda och begränsade av ett visst yrkesroller, ekonomiskt och socialt system, där yrkesutövarna inte har perspektiv på rollerna eller systemet, är kritiken mot yrkesinriktningen berättigad. Yrkesinriktad utbildning bör sålunda inte innebära att man utbildar människor till att okritiskt utföra de arbetsuppgifter som åläggs dem och utan eftertanke tjäna ett system, vars utveckling därmed skulle hämmas. Till bör tvärtom höra sådant som skall bidra till att yrkesinriktningen göra det möjligt för de utbildade att förstå vilken funktion de har, sett i ett vidare perspektiv, och att kunna bidra till arbetsfältets utveckling att ifrågasätta arbetets och innehåll. Det är bl. a. genom uppläggning också viktigt att utbildningen stimulerar till ytterligare kunskapsinhämtande under och efter grundutbildningen och då inte bara inom det

område grundutbildningen avsett. För att förverkliga ett sådant utbildningsmål bör grundutbildningen ge förståelse för större sammanhang som sedan aktualiseras i yrkesverksamheten. Som kommer att framgå av det följande (främst 4.2) fäster U 68 stort avseende vid att den utbildade skall ha viss rörelsefrihet på arbetsmarknaden. Högskoleutbildningen bör sålunda normalt inte förbereda för ett enstaka yrke utan för en grupp av yrken. Det är värdefullt både för individen och för samhället att personer inte låses till viss sysselsättning utan såvitt möjligt får förutsättningar att välja och byta yrke inom en bredare sektor. Grundutbildningen får alltså inte konstrueras så att individen, medan utbildningen pågår, tvingas bestämma sig för en bestämd, snävt avgränsad verksamhet, och därigenom bli helt beroende av förhållandena på arbetsmarknaden och sakna rörelse- och valmöjligheter i arbetslivet. När U 68 talar om yrkesinriktad utbildning och när målformuleringen tar utgångspunkt i den yrkesverksamhet den färdigutbildade skall ägna sig åt, har synpunkter av det slag som ovan exemplifierats inbegripits (se även SOU 1973:2 avsnitt 1.5.1). En annan sak är att sådana mål inte kan tillgodoses enbart genom utbildningspolitiska åtgärder. Även andra faktorer, t. ex. arbetsmarknadspolitiska, har därvid stor betydelse.

3.2 Arbe tsfältet

3.2.1 Inledning

3.2.1.1 Högskolans uppgifter

Så gott som alla samhällsföreteelser har en rättslig sida likaväl som t. ex. en ekonomisk. Lagstiftning och rättstillämpning rör alla människors levnadsvillkor och arbetsförhållanden. Det medför att alla människor bör ha någon rättslig utbildning. Till övervägande del måste sådan ges enbart i grund- och gymnasieskola. När det gäller omfattning och innehåll i högskoleutbildningen i juridik är det, om inte för annat av prioriteringsoch resursskäl, nödvändigt att göra en viss avgränsning. Den gränsen bör fastställas med hänsyn till behovet av juridiska kunskaper för olika yrkesverksamheter. Det är alltså inte högskolans uppgift att direkt tillgodose alla människors starkt varierande behov av juridiska kunskaper. Högskoleutbildning skall jämförd med skolutbildning vara mer inriktad på yrkesförberedelse. Genom att sätta upp yrkesutbildning som kriterium avgränsar man den grupp som skall ha juridisk högskoleutbildning, och man får även viss ledning för att kunna avgöra i vilken utsträckning högskoleutbildning som siktar till verksamhet med starka juridiska inslag bör innehålla annat än juridik. Når det gäller dessa båda positionsbestämningar måste man också uppmärksamma grund- och gymnasieskolans roll. Såväl när det gäller juridik som annat bör grund- och gymnasieskolan ge den grundläggande referensram och de kunskaper som är nödvändiga för alla medborgare, oavsett senare sysselsättning.

48 SOU 1973: 59

3.2.1.2 Olika anspråk på juridisk utbildning

Den utsträckning i vilken olika yrkeskategorier arbetar med juridiskt material varierar. Det är t. ex. stor skillnad mellan det arbete med författningar om läkemedel som en läkare och expert i socialstyrelsen gör och det arbete med rättsregler som en domare utför. l det ena fallet rör det sig om arbete med rättslig betydelse på ett mycket begränsat fält, som i huvudsak har med arbete på ett helt annat område att göra och som dessutom jämfört med befattningshavarens andra arbetsuppgifteri allmänhet tar liten tid i anspråk. I det andra fallet är det arbetet med rättsregler som är det grundläggande i hela arbetssituationen, men det ämnesområde domaren kommer att röra sig inom varierar avsevärt. Mellan dessa två ytterligheter finns en rad arbetssituationer med varierande krav på juridiska kunskaper och färdigheter. Utbildningsmålen blir beroende av dels i vilken utsträckning den utbildade i sin yrkesverksamhet kan antas bli sysselsatt med juridiskt arbete och hur kvalificerade arbetsuppgifterna är, dels vilket område detta juridiska arbete rör. Målen för juridisk utbildning måste också relateras till om grundutbildningen är direkt inriktad mot yrken med tyngdpunkten lagd på arbete med rättsregler eller om den yrkesverksamhet utbildningen siktar till är av annat slag, där det t. ex. kan vara av värde med översiktlig uppfattning om rättssystemets konstruktion och allmänna betydelse men inte krävs förmåga att tillämpa rättsregler. Man kan inte i detalj ange olika yrkesverksamheters anspråk på juridiskt kunnande. Å ena sidan kan som exempel nämnas en domare, som behöver stora juridiska kunskaper, varför utbildningen i första hand måste ge sådana, å andra sidan en lantmätare eller arkitekt som i och för sig har juridiska inslag isin utbildning och yrkesverksamhet men vars behov därav är obetydligt jämfört med anspråk på annat kunnande. Däremellan finns sysselsättningar med kvantitativt och kvalitativt varierande juridiska inslag och därmed varierande anspråk på juridiska kunskaper. Det är inte realistiskt och knappast önskvärt att som mål för juridisk högskoleutbildning ställa upp att alla skall få precis de juridiska kunskaper som krävs för deras kommande yrkesverksamhet. Ett problem är att även om utbildningen har en viss huvudinriktning det sällan står helt klart under grundutbildningen var på behovsskalan en viss person skall placeras, eftersom det är osäkert vilket yrke han kommer att ägna sig åt. Som framhållits i det föregående bör heller inte grundutbildningen leda till en stram bindning till viss yrkesroll. Man måste alltså av olika skäl generalisera de anspråk på juridiska kunskaper som olika utbildningskategorier kan ha. Trots att t. ex. olika ekonomer eller olika socialarbetare inte kommer att ha exakt samma behov av juridiska kunskaper för sin yrkesverksamhet får man vid konstruktionen av olika utbildningslinjer som riktmärke begagna ett mått som är rimligt för de flesta studerande eller för stora studerandegrupper.

4-SOU 1973: 59 49

3.2.2 Juridiska arbetsuppgifter och juridiskt arbete 3.2.2.1 Utgångspunkter l detta avsnitt skall göras ett försök att skildra drag som utmärker juridiskt arbete. Juridikens ställning som vetenskap och begreppet juridisk metod, som kommer att användas i det följande, är omtvistade ting, som varit föremål för åtskilliga skrifter under de senaste decennierna. Detta avsnitt bör endast ses som ett praktiskt försök att finna generella drag, som kan utgöra underlag för vidare diskussion om målen för utbildning i juridik. Det följande tar utgångspunkt i typiskt juridiskt arbete, kanske t. o, m. i en domarroll eller åtminstone i en rättstillämparroll. Det förekommer juridiska arbetsmoment också i andra yrken och funktioner. Beslutsfattande fordrar nästan alltid att hänsyn tas till rättsliga faktorer. Det må gälla t. ex. ekonomiska överväganden om att ingå ett avtal, bygga en fabrik eller låna ut pengar, transporttekniska överväganden eller s. k. Arbetet torde emellertid - såvitt samhällsplanering. avser de juridiska momenten - ha likartad prägel. Olikheter föreligger främst kanske när det gäller hur stor del av den totala arbetsinsatsen som kan hänföras till juridiskt arbete och i vissa fall när det gäller djupet av de juridiska kunskaper som fordras för att lösa viss arbetsuppgift. Den senast nämnda dimensionen kan möjligen relateras till det ansvar med vilket befattningshavaren skall lösa arbetsuppgifterna; i vilken utsträckning är han beroende av en inblick ijuridiska konsekvenser av beslut som han måste fatta på egen hand, när utreder han själv frågor med juridiskt innehåll och fattar beslut och i vad mån rör det sig bara om att definiera en arbetsuppgift eller ett problem som juridiskt för att därmed hänvisa arbetsuppgiften till någon som har större förutsättningar att lösa den. Vissa befattningshavare möter också vanligtvis relativt ensartade juridiska problem, t. ex. en skadereglerare på ett försäkringsbolag som sysslar med en viss typ av försäkringar. Dessutom torde juridiska synpunkter tillmätas olika betydelse vid olika beslut. Det följande resonemanget är även såtillvida en schematisering att också av utpräglade jurister krävs annat än juridiska insikter. Det mer rutinmässiga arbetet kräver för det mesta inte heller så förfinad juridisk metod. Det är emellertid nödvändigt att kunna skilja ut de situationer där sådan är erforderlig. Arbete i servicefunktioner, som t. ex. att lämna rättsupplysningar eller råd rörande juridiska frågor eller att i ett företag bedöma ett projekts rättsliga konsekvenser, består åtminstone delvis i att kunna göra förutsägelser om vilka resultat rättstillämpningen kan komma att leda till. Den delen av servicefunktionen kan därmed sägas vara mycket lik sådant juridiskt arbete som här kommer att beskrivas. Advokater och företagsjurister spelar dock också över ett annat register. En ytterlighet är mer rutinmässig rättstillämpning, t. ex. att upprätta mindre komplicerade dokument (vissa köpebrev, bouppteckningar eller äktenskapsförord) eller att föra talan i enkla krav-, familje- eller brottmål. En annan ytterlighet ligger i att kunna förutsäga en motparts reaktioner och mot den bakgrunden avgöra hur ett ärende bör läggas upp eller hur långt det bör drivas. Ytterligare en uppgift kan vara att förutse t. ex. skattemässiga och

andra juridiska och ekonomiska konsekvenser av olika handlingsalternativ. Rättsliga överväganden blir sällan ensamma avgörande utan ingår som ett led i en mångsidig bedömning.

3.2.2.2 Olika arbetssätt w generella drag

För alla slag av juridisk yrkesverksamhet är utmärkande att arbetet till stor del består av produktion eller läsning och utnyttjande av texter med rättsligt innehåll. Det är viktigt att uppmärksamma att man inte vid allt juridiskt arbete tillämpar samma metod. Juridisk metod i rättstillämpningen går ut på att ur en given situation skilja ut omständigheter som är relevanta för en rättslig bedömning och att med hjälp av olika rättskällor och principer för hur de skall begagnas förebygga eller lösa en juridisk konflikt. Lagstiftning kan också vara en form av juridiskt arbete ivilket man emellertid inte på samma sätt som vid rättstillämpning isolerar vissa faktiska omständigheter. Objektet för lagstiftningen är inte heller en konkret konflikt utan samhällsförhållanden ividare mening. Lagstiftning är då ett instrument för styrning av samhällsförhållandena grundad på politiska beslut och inte i första hand på juridiska bedömningar. Den fordrar då en målanalys och en bedömning av de olika sätt på vilka målen skulle kunna uppnås. Dessa uppgifter sysselsätter i ökande utsträckning andra än jurister. Lagstiftning i vidsträckt mening är också en uppgift snarare för politiker än för jurister som främst skall tillhandahålla tekniska lösningar. Samtidigt torde jurister i praktiken fortfarande ha betydande inflytande även över den sida av lagstiftningsarbetet som kan betecknas som politisk. Lagstiftningsarbete innefattar emellertid även ett ofta tidsödande arbete med den närmare utformningen av de nya bestämmelserna som bl. a. kan kräva ingående analyser av gällande rätt och de rättsliga konsekvenserna av olika förslag samt överväganden angående den tekniska konstruktionen av lagtext och av krav på att valda lösningar skall stå i harmoni med vad som gäller på andra områden. Detta kan otvivelaktigt betecknas som juridiskt arbete. Utöver den fantasi som krävs för att förutse tänkbara situationer och skapa lagtekniska lösningar som leder till önskade resultat både allmänt sett och i konfliktfall kräver detta arbete god juridisk teknik. Rättstillämparen och lagstiftaren har här använts som exempel. Andra juridiska arbetsuppgifter, t. ex. i näringslivet, kan inte utan vidare infogas ijämförelsen. Inom den sektorn varierar arbetsuppgifterna starkt. l vissa fall kan det röra sig om konsultverksamhet för t. ex. långtidsplanering. Det gäller då att väga rättsliga konsekvenser mot andra. En viktig del under nuvarande förhållanden är att ta ståndpunkt till avtalsförslag. En annan del är att utarbeta Standardavtal, interna instruktioner förjuridiskt betingat arbete osv. Vissa likheter med lagstiftningsarbete torde då existera. I andra fall kan det vara fråga om avtalsförhandlingar eller möjligen aktion vid domstol eller annan myndighet. Det rör sig då om uppgifter som mer liknar advokatens.

3.2.2.3 Beslutsmodeller

Det är generellt sett ett viktigt drag i rättstillämpningsmetoder att man medvetet bortser från vissa omständigheter. Den engelske sjuttonhundratalsfilosofen Bentham har sagt att ”Jurisprudence can be defined as the art of being methodically ignorant of what everybody knows. Typiskt för traditionell juridisk rättstillämpning är att man sysslar med bevisbara fakta, händelser och förhållanden i det förgångna, och att man jämför dessa fakta med ett regelsystem. Man sammanväger fakta och regler enligt vissa principer och drar slutsatser som innebär att man slår fast hur något har gått till eller är att förstå eller bestämmer hur något skall gestalta sig i framtiden. Juristen som rättstillämpare är i regel orienterad bakåt i tiden och sysslar med normativt bestämda relationer mellan fakta och följder. När man fattar beslut med hjälp av traditionell juridisk metod är man också i hög grad bunden både av regler om vilka beslut som kan fattas och av regler för hur själva beslutsfattandet skall gå till. Den enskilde beslutsfattaren är i princip inte inriktad på att se till vilka konsekvenser beslutet kan få (se dock nedan). Hänsynen till konsekvenserna av olika beslut skall - i den mån de erkänns som relevanta - i princip vara tagen i och med att regeln bestämts av den lagstiftande myndigheten eller på annat sätt. Beslutsfattandet är regelorienterat. Metoden leder - om den renodlas - till hög grad av likformighet i besluten och därmed förutsebarhet och formell rättssäkerhet. Samtidigt är den såtillvida fiktiv som själva arbetsmetoden gör det möjligt att få det att framstå som om endast ett beslut kan fattas enligt regler, som i och för sig tillåter olika lösningar. Lösningen på problemet skulle alltså redan finnas och rättstillämparen endast behöva söka den, inte välja mellan flera alternativ. Man inordnar speciella förhållanden under generella normer så att det konkreta avgörandet förefaller vara den enda logiska konsekvensen och fingeras framgå av själva lagen. Den traditionella juridiska metodens egenart framgår tydligt om man jämför den med andra metoder som används vid beslutsfattande. Vid ett beslut baserat på samhällsvetenskaplig metod är man mindre bunden av regler både för hur beslutsfattandet skall gå till och för vilket beslut som skall fattas. Man har vidare andra möjligheter att i bedömningen använda alla slag av information man har inte lika bestämda kriterier på relevans. Man sysslar med orsak och verkan och med prognoser om vad som skall kunna bli följden av det ena eller det andra konkreta beslutet i det enskilda fallet. Beslutsfattandet är därmed mer konsekvensorienterat. Modellerna skiljer sig avsevärt från varandra vid ett renodlat och teoretiskt betraktelsesätt. Som de för närvarande begagnas i praktiken är emellertid gränsen mindre skarp. Juridiskt beslutsfattande har bl. a. genom förändrad lagstiftningsteknik blivit mer konsekvensorienterat. Abstrakt lagstiftning medför att utrymmet för hänsyn till tänkbara konsekvenser ökar. Detta understryks även av en av många förordad - - man skall beakta lagtolkningsmetod den teleologiska enligt vilken konsekvenserna av olika tänkbara lösningar och jämföra dem med lagstiftarens avsikter fastställda efter objektiva kriterier. Dessutom kräver man uttryckligen, t. ex. av domaren, att han vid sitt beslut

inom givna ramar men dock i ökad utsträckning - skall se till visserligen konsekvenserna av beslutet. Det är således inte ovanligt att rättsregler utpekar vissa tänkbara konsekvenser som relevanta för bedömningen av en situation. Beslutsfattarens ansvar för sitt beslut omfattar emellertid inte utan bara att bedömningen av det som prognosernas riktighet inträffat är riktig, och en förutsättning för att beslutet över huvud taget skall vara möjligt att fatta är fortfarande att det kan göras gällande att det har täckning i en regel som dock i och för sig inte behöver finnas i

lagtext. Beslutsfattaren kan inte heller på egen hand välja ut vilka konsekvenser önskar att beslutet skall leda till. Han är hänvisad till han personligen värderingar som på något sätt auktoriserats. Det sagda gäller inte bara juridiska beslut i domarroller och liknande utan också t. ex. advokatens eller företagsjuristens beslut med den skillnaden att dessa då gör förutsägelser om hur en situation kommer att bedömas av t. ex. en domstol, annan myndighet eller skiljemän. Sedan är det en annan sak att dessa inte alltid väger så tungt när advokaten eller förutsägelser bestämmer vilket råd han skall ge. De delvis ändrade företagsjuristen beslutspremisser för juridiskt arbete som kan spåras t. ex. i nyare kan resa anspråk på att den tidigare begagnade metoden för lagstiftning beslutsfattande skall modifieras eller att jurister skall tillägna sig och i ökad utsträckning begagna andra metoder vid sitt beslutsfattande än den som ovan kallats traditionellt juridisk. Det är emellertid ingalunda självklart hur detta bör inverka på utbildningens inriktning. För det första måste juristers utbildning under alla omständigheter innehålla så mycket juridik att utrymmet att tillägna sig ytterligare en metod blir Det är heller knappast så, att den traditionella metoden för begränsat. juridiskt beslutsfattande blivit oanvändbar genom t. ex. lagstiftningens utveckling. En sådan slutsats är inte acceptabel, särskilt av rättssäkerhetshänsyn. Snarare innebär den ökade friheten vid beslutsfattandet att jurister måste utbildas till insikt om den juridiska argumentationsteknikens egenart och därmed till större metodsäkerhet vid utnyttjandet även av mindre rättskällebundna argument (se vidare 4.3).

3.2.2.4 Praktikern - Vetenskapsmannen

och den praktiskt verksammes Inom juridiken år vetenskapsmannens åtminstone i den mån arbete mer lika än på många andra områden, sysslar med gällande rätt, vilket är det vanliga. rättsvetenskapsmannen har ambitioner att systematisera sitt Vetenskapsmannen visserligen material verksamme, eftersom han i i avsevärt högre grad än den praktiskt allmänhet eftersträvar användbara och giltiga lösningar. Den generellt verksamme har till uppgift att nå en lösning som är användbari praktiskt det enskilda fallet. Målet är dock för båda att komma fram till vad som är rätt i viss eller vissa situationer. För att nå målet arbetar de med gällande samma material - rättskällor av olika slag såsom lagtexter, förarbeten Det krävs av båda att de redovisar sitt arbete muntligen och prejudikat. och inom detta område är mer sällan skriftligen. Vetenskapsmännen originella och nyskapande i den meningen att de ”upptäckef” tidigare

1973:59 53 SOU

okända förhållanden. Och när rättsvetenskapsmannen tar sig an frågor om hur den rättsliga regleringen bör se ut, s. k. de lege ferenda-problem vilket dock är mindre - liknar vanligt hans arbete lagstiftarens. Den mer rättspolitiskt inriktade rättsvetenskapen sysslar med frågor om samspelet mellan rättslig reglering och samhällsförhållanden. Det skall slutligen påpekas att den beskrivning av juridiskt arbete och av juridisk metod för beslutsfattande som gjorts här med avsikt renodlats. De flesta jurister sysslar inte dagligen med invecklade juridiska problem som kräver avancerad juridisk detaljanalys. Det dagliga arbetet även i utpräglade juristyrken innehåller många moment som i viss mån faller utanför beskrivningen. Upprättande av enkla avtal eller testamenten eller straffmätning i domstol har visserligen drag av vad som här kallats juridiskt arbete men kräver inte samma fördjupade teoretiska förmåga som framställningen möjligen givit vid handen. Det kan också finnas skäl att påpeka att den juridiska yrkesverksamheten iviss mån kan komma att förändras genom ökat utnyttjande av modern databehandlingsteknik. Denna ger enorma möjligheter till genomgång av stora material och förenklar i hög grad informationssökning samt skapar tidigare okända förutsättningar för överblick. Vissa typer av beslut, främst i s. k. massärenden, kan också tänkas bli fattade med hjälp av datorer. Den här antydda utvecklingen, som redan börjat, kommer emellertid knappast att förändra de grundläggande karakteristika för juridisk yrkesverksamhet.

3.2.3 Arbetsfördelning och yrkesstruktur 3.2.3.1 Utgångspunkter Vid studiet av arbetsfältet och gissningar om hur det kan komma att se ut i framtiden bör man sträva efter att inte vara låst t. ex. av arbetsfördelningen i samhället nu och tidigare, kombinationer av arbetsuppgifter hos befattningshavare som vanligtvis har viss utbildningsbakgrund eller föreställningar om att vissa utbildningar är mer eller mindre nödvändiga för visst arbete. Man bör vara öppen för möjligheter till förändrad yrkesstruktur och arbetsfördelning och till nya arbetsuppgifter. Å andra sidan måste varje diskussion om detta utgå från den faktiska arbetsfördelningen i samhället. Det är utifrån denna som eventuella förändringar skall ske och detta normalt stegvis. U 68 har i sitt arbete i överensstämmelse därmed förutsatt att det även i framtiden kommer att behövas personer som är utbildade för vissa typiskt rättsliga funktioner. Dessa funktioner låter sig ganska lätt avgränsas. Därutöver finns en rad arbetsuppgifter för vilka viss juridisk kunskap är av värde men där de konkreta behoven är mer disparata och svårare att ange generellt. U 68 har eftersträvat att få en bild av de konkreta arbetsuppgifter för vilka juridisk utbildning behövs. Skillnad har därvid gjorts mellan å ena sidan de arbetsuppgifter som förekommer i yrken för vilka juridisk utbildning utgör formellt eller faktiskt behörighetskrav, å andra sidan vissa mer svåravgränsade arbetsuppgifter, främst inom offentlig men även privat förvaltning, för vilka juridiskt kunnande är önskvärt men där

utgångspunkten varit att juridisk utbildning motsvarande nuvarande jur.kand.examen inte behövs för dem som skall sköta uppgifterna. Uppdelningen anknyter till de olika delar av uppdraget som består i översyn av nuvarande jur.kand.utbildning och en bedömning av behovet av juridiska kurser i andra utbildningslinjer, t. ex. i en linje med inriktning mot förvaltning.

3.2.3.2 Juristernas arbetsfält l tabell 3: 1 lämnas vissa uppgifter om inom vilka områden personer med juridisk grundutbildning (minst jur.kand.) var yrkesverksamma 1950 och 1971. Uppgifterna är hämtade från SOU 1953: 15 s. 32 och från Juristoch Samhällsvetareförbundet och är ungefärliga men redovisas ändå för att ge ett begrepp om juristernas sysselsättningsområde. Uppställningen endast yrkesverksamma personer och är åtminstone såtillvida

omfattar

mycket schematisk att inom de angivna kategorierna ryms verksamheter av inbördes ganska olika slag. Siffrorna från 1950 har bearbetats något för att ge bättre jämförelsemöjlighet. Det har hävdats att juristernas spridning på olika verksamhetsområden tidigare haft en samhällsintegrerande effekt som haft särskild betydelsei skeden av snabb samhällsförändring. Genom att personer med samma utbildning varit verksamma på olika fält blev kommunikationen mellan olika sektorer av samhällslivet bättre. Situationen är därvidlag förändrad. Juristerna kan numera knappast anses fylla en sådan funktion. Det har bl. a. att göra med tillkomsten av nya, främst samhällsvetenskapliga, utbildningar men också med t. ex. förändringar i den offentliga verksamhetens inriktning. Juristernas dominans i offentlig förvaltning är bruten (jfr nedan). Samhället kräver mer specialiserat kunnande. Även juristerna blir då ett slags specialister. Behovet av en genom utbildningen utvecklad gemensam referensram har i det sammanhanget anförts som argument för gemensamma element i de högskoleutbildningar som förbereder för administrativt arbete. huruvida olika juristers arbete på olika ämnesområden motive- Frågan rar olika utbildning och de slutsatser som bör dras beträffande behovet av andra kunskaper än juridiska i olika yrkesroller kommer att behandlas i följande kapitel. Här skall några redan beslutade eller planerade förändringars tänkbara effekter på de juridiskt utbildades arbetsfält beröras.

Tabell 3:1 Yrkesverksammajurister 1950 och 1971. Ungefärliga tal

1950 % 1971 % Rätts- och ordningsväsende l 500 28 3 000 33 1 630 31 2 600 29 Statlig förvaltning i övrigt

Man kan tänka sig nya arbetsfält för jurister eller åtminstone ämnesområden där juridisk kunskap kommer att bli angelägen. Förvaltningsreformen - i huvudsak genomförd den ljanuari 1972 - innebär bl. a. en utbyggnad av förvaltningsdomstolarna och medför ökat behov av juridiskt utbildade till rättsskipningsuppgifter på andra områden än det som faller under de allmänna domstolarna. Offentligrättslig reglering i allmänhet över större områden får samma effekt. Den rättshjälpsreform som trädde i kraft den ljuli 1973 kan antas medföra delvis nya arbetsområden för advokater och andra som går allmänheten tillhanda med juridiska tjänster. Reformen innebär t. ex. väsentligt ökade möjligheter till rättshjälp - och därmed arbete för advokater och biträdande - i förvaltningsärenden jurister och utomprocessuella angelägenheter i allmänhet. Dessa utvecklingsmöjligheter understryks ytterligare av att antalet verksamma advokater i förhållande till folkmängden är lågt i Sverige internationellt sett. Vidare kan det förslag till förenklat rättegångsförfarande i tvistemål om mindre värden, som år 1973 förelagts riksdagen, förväntas leda till att bl. a. konsumenttvister i framtiden i ökad utsträckning kommer att lösas genom rättsligt förfarande. l samma riktning verkar antagligen bl. a. reklamationsnämndens och hyresnämndernas ökade betydelse samt den nya lagstiftningen om att arbetstagare i regel inte får sägas upp utan saklig grund. När det gäller kommunerna och deras förvaltning medför övergång till större enheter ökat utrymme för specialister. Utprägladejuristtjänster är för närvarande sällsynta i kommunerna och bör därmed kunna öka något. I en nyutkommen doktorsavhandling (Harry Forsell: Strukturomvandling och kommunala beslut. Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet 1972) har det vidare hävdats att bristen på juridisk sakkunskap ofta kan vara besvärande i kommunal förvaltning, särskilt i skeden av snabb tillväxt eller avtagande. Också i kommunernas sociala verksamhet kan en utveckling mot större enheter betyda ökat behov av juridiskt utbildade,

som kan bli ett nyttigt element i arbetslag med främst annan utbildnings-

bakgrund. Tanken att utbilda socialarbetare med tyngdpunkt på juridiskt utbildningsinnehåll är inte heller ny. En nyligen publicerad norsk undersökning om rättshjälpsbehov visar att problem som i allmänhet definieras som socialhjälpsproblem och som i första hand antas bero på fattigdom och låg social status i största allmänhet, ofta med framgång kan angripas med rättsliga medel (Eskeland och Finne: Rettshjelp, Oslo 1973). Det pågår för närvarande en utveckling av de juridiska inskolningstjänsterna. Det normala har tidigare varit att de nyexaminerade juris kandidaterna arbetat i domstol som tingsnotarier i upp till två och ett halvt år. Ett halvt år har kunnat ersättas med viss annan sysselsättning, t. ex. hos advokat eller åklagarmyndighet. Det område där inskolning skall kunna ske håller nu på att breddas. Länsstyrelserna sedan - skall gammalt juristrika myndigheter erbjuda inskolningsplatser. Möjligheterna att ersätta delar av tjänstgöringen vid domstol eller länsstyrelse med tjänstgöring hos annan myndighet eller advokat har ökat. Central antagning till inskolningsplatser tillämpas sedan början av

1973 och sköts av notarienämnden, som strävar efter att konstruera s. k.

pakettjänster med tjänstgöring hos flera myndigheter, domstolar, länsstyoch åklagarmyndigheter. Det är också merelser, kronofogde-, polisatt antalet myndigheter och organisationer hos vilka utbytesningen tjänstgöring skall kunna äga rum efter hand skall öka. Notariereformen, som trädde i kraft den 1 januari 1973, har redan efter ett halvår medfört att antalet har ökat markant. Antalet tillsatta notarieinskolningsplatser som under några år legat omkring 275 per läsår, uppgick för platser, läsåret 1972/73 till 337, vilket är en ökning med över 20 procent. Hösten 1972 tillsattes domarutredningen. En av utredningens huvudär att ta ställning till frågan om en öppnare domarkarriär och uppgifter om juridisk verksamhet på andra ställen än i domstolarna skall utgöra merit vid tillsättning av ordinarie domartjänster. Ett sådant mål stämmer väl överens med notarienämndens strävanden. De två senast nämnda initiativen ger uttryck för ett önskemål att öka eller åtminstone bibehålla bredden på de juridiskt utbildades arbetsfält och att underlätta cirkulation mellan olika juridiska sysselsättningar. Åtgärderna bygger på tanken om generella drag i all juridisk yrkesutövoch önskvärdhet av bredare erfarenhet och därmed ning och om behov bredare användbarhet. inom den privata sektorn är svårbedömd. Generellt kan Utvecklingen av privatekonomisk verksamhet dock sägas att ökad samhällelig reglering t. ex. miljölagstiftning, konsumentlagstiftning eller arbetsmarkgenom nadslagstiftning och avtal om anställningstrygghet, företagsdemokrati eller olika medför krav på ökat hänsynstagande till slag av personalvård rättsliga faktorer och därmed behov av juridiskt skolad personal på både och arbetsgivarsidan. Det förefaller sålunda rimligt att anta arbetstagaratt även fackföreningsrörelsen på grund av denna utveckling kommer att

få ett väsentligt ökat behov av jurister.

3.2.3.3 Juridiska arbetsuppgifter i förvaltning

l offentlig och privat förvaltning förekommer erfarenhetsmässigt många som ställer krav kunskaper. Det är arbetsuppgifter, på bl. a. juridiska utbildning för sådana befattningar svårare att få grepp om hur lämplig för vilka juridisk examen är skall gestalta sig än när det gäller yrken För att få vissa upplysningar om formellt eller faktiskt behörighetsvillkor. har U68 låtit företa en verksamheten i den offentliga förvaltningen som redovisats i Ds U 1973: 17, ”Administratörer i enkätundersökning stat och (se 3.2.3.4). Det följande avsnittet rör främst landsting offentlig förvaltning men innehåller synpunkter även på verksamheten

inom den privata sektorn. förefaller delad mellan å Den stora mängden juridiska arbetsuppgifter ena sidan med juridisk grundutbildning som i huvudsak personer ärenden och som dessutom fungerar som konsulter handlägger juridiska som saknar eller blott i mindre utsträckning åt andra befattningshavare å andra sidan som ibland har men har juridiska kunskaper, personer saknar grundutbildning. De sistnämnda handlägger vanligtvis juridisk antingen rättstillämpningsärenden av mer rutinartad natur eller sysslar

endast i mindre utsträckning med juridiska Dessa kan arbetsuppgifter. vara rutinartade eller specialiserade åtminstone såtillvida att befattningshavarna i fråga var och en handlägger ärenden inom en smal sektor, där de snabbt skaffar sig något slags specialistkompetens. Denna indelning är mycket schematisk. Det förekommer självklart mellanformer. Det första slaget av befattningshavare, som vanligen har arbetsuppgifter som kräver mer omfattande juridiska kunskaper och som regelmässigt har juridisk utbildning, kallas i fortsättningen förvaltningsjurister. Den offentliga verksamheten har med tiden blivit högt differentierad och rör dels områden som tidigare var okända, dels områden som tidigare inte föll inom den offentliga sektorn. Därmed innehåller den materiella förvaltningsrätten nya områden och specialiteter, och förvaltningstjänstemän har kommit att syssla med nya juridiska På en rad ämneskomplex. områden motsvaras arbetsuppgifter inom den offentliga sektorn av arbetsuppgifter inom privat sektor. Reglering av t. ex. arbetarskydd eller sociala förmåner medför likartade uppgifter inom offentlig och privat förvaltning. Den beskrivna utvecklingen kan väntas fortsätta. Dessutom är den offentliga verksamheten, jämfört med tidigare, mer inriktad på service, planering och aktivt styrande åtgärder. Planeringsfunktionen har länge varit vital inom näringslivet. Utbildning med annan än juridisk tyngdpunkt blir bl. a. därför mer behövlig i förvaltningen som helhet. Samtidigt är individernas specialisering på vissa arbetsuppgifter påtaglig. De juridiska specialisternas roll i förvaltningen har efter hand blivit mindre betydande. Juristernas andel av den totala förvaltningspersonalen har minskat. Mot bakgrund av att tidigare annan än juridisk knappast utbildning var tillgänglig och adekvat för den som skulle fylla funktioner i förvaltningen, kan effekterna ännu inte antas ha slagit igenom helt. Men ser man till nyrekryteringen bör resonemanget vara hållbart. Man har anledning att tro att rekryteringen av personal numera sker efter mer ingående kartläggning av de arbetsuppgifter som skall utföras än tidigare. En ökande och även tämligen diffus normgivning i förvaltningen liksom t. ex. strävan till decentralisering leder till behov av personer som sysslar genomgående med rättstillämpning på ett begränsat fält. Resultaten av den ovannämnda undersökningen stöder denna slutsats. Det bör bl. a. leda till att juristerna i både offentlig och privat förvaltning numera, eller åtminstone i framtiden, i minskad omfattning sysslar med andra ärenden än juridiska. Enkätundersökningen visar bl. a. att juristernas arbetsprofil är jämförelsevis utpräglad och domineras av arbetsuppgifter med anknytning till myndighetsutövning och juridiska uppgifter över huvud taget. Juristers juridiska arbetsuppgifter är till sitt innehåll mindre beroende på myndighetens Verksamhetsinriktning än andra utbildningskategoriers. Detta kan tolkas som ett stöd för angivna synpunkter. En rad frågor som tidigare sköttes av juristerna i förvaltningen på

grund av att de var den dominerande gruppen handläggs numera såvitt

man kan bedöma av t. ex. samhällsvetare. Eftersom offentligt beslutsfattande alltid har en rättslig dimension behöver dessa tjänstemän viss juridisk utbildning. Det ökade inslaget av andra utbildningskategorier medför en arbetsfördelning, varigenom juristerna i allmänhet får koncentrera sig på olika frågors rättsliga aspekter. Trots att alltså jurister är

verksamma på fler ämnesområden än tidigare är deras roll i arbetet mer utpräglat professionellt juridisk. Vidare anknyter reglerna för förvaltningsförfarandet numera i större utsträckning än tidigare till de regler som gäller i annat juridiskt beslutsfattande, t. ex. vid domstol. Från en situation i vilken juristerna skulle sköta det mesta av den offentliga verksamheten, vilket borde ha krävt en icke föraktlig mångsidighet, har deras roll blivit mer specialiserad på juridiska arbetsuppgifter om än på ett vidgat sakområde. Det kommer alltså också i framtiden att behövas personer med grundlig och allsidig juridisk utbildning i förvaltningen. Frågan om det finns anledning att ge denna grupp annan grundutbildning än t. ex. domare i allmänna domstolar eller advokater skall diskuteras ikapitel 4. Förvaltningens behov av juridiska kunskaper är emellertid knappast täckt genom personer med i huvudsak juridisk utbildning. En av utgångspunkterna för uppdraget är också att man föreställt sig att många personer handlägger frågor av juridisk natur utan att ha tillfredsställande juridisk utbildning. Myndighetsutövning och författningstillämpning ökar absolut sett i

dagens offentliga förvaltning vilket även återspeglas i privat verksamhet.

Även om dessa moment trots det inte har samma dominerande ställning i förvaltningen som tidigare, spelar de mycket stor roll och får växande betydelse för medborgarna i gemen. Många befattningshavare sysslar delvis med sådana frågor. Det gäller främst personer med handläggaruppgifter men också dem som huvudsakligen sysslar med utredningar. Den del av deras arbete som rör juridiska frågor kan vara större eller mindre, mer eller mindre kvalificerad och röra sig över smalare eller bredare fält. Enskilda och föränderlig arbetsfördelning har tjänstemäns utbildning sannolikt betydelse för vilka uppgifter den enskilde får. Den grupp tjänstemän det är fråga om är troligen i flera avseenden ytterst heterogen, och den är dessutom svår att avgränsa och definiera. De delar av arbetet som rör juridiska frågor och där juridisk högskoleutbildning är tillämplig är i allmänhet knappast så krävande eller dominerande att de motiverar juridisk högskoleutbildning av samma omfattning som t. ex. en förvaltningsjurist bör ha. Det är samtidigt angeläget att det finns någon juridisk

utbildning för denna grupp. Tidigare har en rad försök att tillgodose

detta utbildningsbehov mer eller mindre misslyckats, främst genom att utbildningar inte visat sig attraktiva. Det framstår dock som erbjudna närmast självklart att en utbildning med inslag av men inte helt dominerad av juridik skall visa sig användbar i den här behandlade typen av förvaltningsverksamhet. I det följande (under 4.6) skall diskuteras möjligheten att utnyttja i första hand en ettårig grundkurs i juristutbildningen som inslag i en i övrigt samhällsvetenskaplig utbildning inriktad mot förvaltning.

3.2.3.4 Undersökningen Administratörer i stat och landsting för vilka mål och vilken inriktning och tyngdpunkt en För att få ledning förvaltningsutbildning med juridiska inslag bör ha kan bl. a. resultaten från den av U 68 företagna enkätundersökningen begagnas.

Det skall först påpekas att undersökningen enbart avser tjänstemän i statlig och landstingskommunal tjänst. Den privata sektorn och primärkommunerna lämnas utanför, främst på grund av svårigheterna att på den begränsade tid som stod till buds få fram tillräckligt omfattande och tillförlitliga data. Skillnaderna mellan arbetsuppgifter för tjänstemän vid landstingsförvaltningen respektive statsförvaltningen är enligt undersökningen små. Det gäller särskilt tjänstemän vid landstingens centrala kanslier och statstjänstemän. Det finns inte anledning anta att förhållandena i primärkommunerna på något avgörande sätt avviker från den bild undersökningen ger (jfr avsnitt 10.2). Tillämpligheten på den privata sektorn kommer att beröras i det följande. Två utbildningskategorier dominerar undersökningspopulationen, nämligen ekonomer och naturvetare/tekniker. Dessa utgör tillsammans något över hälften av populationen. Knappt lO procent ärjurister, och samhällsoch beteendevetarna är tillsammans cirka 15 procent. En stor restkategori på cirka 25 procent humanister m. fl. har klassats som övriga”, vilket emellertid inte nämnvärt påverkat eftersom undersökanalysen, ningen primärt varit inriktad på de närmare klassificerade kategorierna. För att spåra och fastställa kunskapsbehov genom studier av faktiska arbetsuppgifter användes ett ganska komplicerat mätinstrument onödigt komplicerat visade det sig. Enkätundersökningen ger en finfördelning av materialet på kategorier, vilka i detta inte sammanhang behöver utnyttjas. Vid sambandsstudierna av de undersökta arbetsområdena har fyra ganska väl sammanhållna grupperingar kunnat urskiljas nämligen ekonomiskt/kameralt verksamhetsfält, personaladministrativt verksamhetsfält, myndighetsutövning och utredningsarbete. Vart och ett av dessa verksamhetsfält innehåller ett antal arbetsområden, som griper in ivarandra. För kunskapsbehov inom ett visst område förefaller den viktigaste faktorn vara huruvida man över huvud taget har arbetsuppgifter på området eller inte. Har man arbetsuppgifter på området så är också kunskapsbehovet med stor sannolikhet av avsevärt djup. Man måste ha sådana kunskaper att man själv konkret kan utföra arbetsuppgifterna. Endast i ett fåtal fall räcker det för en tjänsteman att ha enbart allmänorienterande kunskaper inom ett arbetsområde där tjänstemännen har arbetsuppgifter. Det innebär att det är ett fåtal arbetsuppgifter vilka man klarar av med enbart allmänorienterande kunskaper, och det tycks gälla även om uppgifterna förekommer ganska sällan. En annan sak är att allmänorientering är värdefull av andra skäl, t. ex. för den som skall göra en samlad bedömning över ett större område, för att motverka expertvälde eller för att öka kommunikationsmöjligheterna mellan olika yrkesutövare. Resultaten tyder också på att det knappast finns några renodlade organisatörer (dvs. personer som organiserar men inte tar del i arbetsuppgifternas lösning). Även om någon inom ett visst arbetsområde huvudsakligen arbetar med organisatoriska frågor, har denne förmodligen ändå ett avsevärt behov av praktiska kunskaper på det egentliga arbetsområdet. Däremot förefaller en stor del av tjänstemännen delvis ägna sig åt organisatoriska uppgifter. Detta verkar inte vara knutet till någon speciell

Det antyder ett ganska utbrett behov av insikteri utbildningskategori. arbetsorganisation, personalledning osv. verksamhet förefaller vara en Inriktningen på respektive myndighets viktig faktor i samband med resonemang om tjänstemännens utbytbarhet och förmodligen i det avseendet viktigare än formell grundutbildning. Men ett undantag tycks vara förknippat med juristerna. Deras arbetsuppverkar med andra utbildningskategoriers bero gifter nämligen jämfört mindre direkt Verksamhetsinriktning. De på anställningsmyndighetens skulle således i högre grad styras av utbildningsbakgrunden. Särskilt märks det när det gäller myndighetsutövande funktioner. tydligt Genom att dra slutsatser av sambanden mellan arbetsuppgifternas och det av enkätpersonerna själva angivna behovet av inriktning försöker man i undersökningen fastställa på vilka områden de kunskaper undersökta personerna skulle ha ett stort kunskapsbehov. De kunskapseller ämnesområden som på så sätt kan urskiljas lider av bristen att de inte är direkt jämförbara med varandra - i vissa fall rör det sig om rena ämnesområden knutna till existerande utbildningslinjer, i andra fall om mer allmänna kunskapsområden i vilka delar av ämnesområdena ingår. Det hänger samman med att undersökningen primärt varit inriktad på kunskapsbehov, inte utbildningsbehov. De områden enligt undersökningen har på vilka förvaltningstjänstemän stort behov av kunskaper är ekonomi, Statskunskap och sociologi, regional planering och miljövård, statistik, juridik, språk och i viss mån Dessa kan sägas vara ganska väl ämnesorienterade områden. psykologi. Till dessa kan läggas personaladministration, informationsbehandling, administrativ praktisk kunskap om rationalisering, projektplanering, offentligt beslutsfattande samt författningskunskap (dvs. hur man hittari författningssamlingar, prejudikatsamlingar och dylikt). Dessa ämnes- och kunskapsområden kallar undersökningen central förvaltningskunskap. Om man vill skapa någon form av mer direktinriktad förvaltningslinje eller säkerställa att kunskapsbehovet för framtida talar åtminstone föreliggande unförvaltningstjänstemän tillgodoses, för att dessa områden bör ingå i utbildningen. Det är dersökningsresultat i samma utbildning. De mest därmed inte sagt att alla bör förekomma centrala av dessa kunskapsbehov förefaller avse ekonomi, juridik, allmän och de mer praktiskt orienterade delarna, informaförvaltningskunskap tionsbehandling och administrativ teknik. Det är svårt att avgöra hur undersökningsresultaten bör tolkas på denna punkt. Frågor om upplevda kunskapsbehov kan t. ex. ha uppfattats på olika sätt av de tillfrågade. Och även om undersökningsresultaten skulle kunna tolkas entydigt är det tveksamt hur strikt de bör följas. Det är inte annat än i undantagsfall i högskolan skall ge direkt inskolning för meningen att grundutbildning vissa befattningar. Det är också svårt att försvara att man skall eftersätta där undersökningen redovisar upplevelsen utbildningen på vissa områden, av litet eller liten andel sysselsatta tjänstemän eller som kunskapsbehov inte alls varit föremål för undersökning, särskilt som undersökningeni första hand varit inriktad på vissa på förhand avgränsade kunskapsbe- Ett sådant tillvägagångssätt skulle, vilket även hov och arbetsuppgifter. resultera i överbetoning av värdet av påpekats i undersökningen,

specialistutbildning, skräddarsydd för enstaka befattningar, vilket kan leda till bristande rörlighet i arbetslivet, på sikt sämre arbetsresultat och dåliga kommunikationer. Här skall också beröras en aspekt på rörlighet och utbytbarhet som kan ha omedelbart intresse som motiv för av mål och formulering inriktning för förvaltningsutbildning och som också berör relationen mellan arbetsuppgifter och utbildning. I ett samhälle som undergår en snabb strukturomvandling i olika avseenden blir ett utbytbarheten centralt värde. Både om ett verksamhetsfält eller arbetsområde är i stark uppgång eller nedgång utsätts systemet för variationer och störningar, som under trycket av begränsade resurser kräver snabba omfördelningar inom en fastställd ram. Om sådana omfördelningar inte kommer till stånd, minskar effektiviteten på alla nivåer. Mer konkret kan detta exemplifieras på följande sätt. Lokal statsförvaltning, landsting och kommun är och kommer att vara uppbyggda av många självständigt arbetande subjekt (delförvaltningar eller experter). Beroende på kravens mångfald, önskan om snabba beslut etc. måste inom varje delsystem personalresurserna kunna omfördelas. Sådana omfördelningar av resurser, dvs. i realiteten variationer i personalens arbetsuppgifter, aktualiserar ett kunskapsbehov av betydande spännvidd. Något som ytterligare accentuerar detta är det ökade inslaget av delegering vilket betyder en faktisk fördelning på många beslutsfattare och nivåer och ett behov av allt flera tjänsteinnehavare med stor färdighet att handskas med problem och ärenden som fortlöpande förnyas. Planerad om lagstiftning ökad anställningstrygghet understryker ytterligare vikten av en personalpolitik som vid förändrad inriktning av verksamheten bygger på omfördelning av personal. Slutsatsen blir att vad undersökningen kommit fram till beträffande upplevt kunskapsbehov och arbetsuppgifter bör kunna betraktas som en del av underlaget vid konstruktionen av en förvaltningsutbildning. Andra aspekter bör i lika hög grad få vägleda, bl. a. rörlighets- och valmöjlighets-

kriterierna samt andra erfarenheter och iakttagelser.

Av särskilt intresse i sammanhanget och när behovet av juridisk utbildning skall bedömas är de uppgifter enkäten ger om verksamhetsfältet myndighetsutövning. Här möts jurister och andra utbildningskategorier på ett påfallande sätt. Juristerna dominerar visserligen andelsmässigt verksamhetsfältet, men stora grupper från andra utbildningskategorier är verksamma inom detta. Utbytbarheten mellan jurister och andra utbildningskategorier kan dock inte sägas vara särskilt hög. Juristernas myndighetsutövning innefattar större andel rent juridiska moment och deras myndighetsutövning beror mindre på myndighetens Verksamhetsinriktning. För övriga är myndighetsövningen i hög grad betingad av utbildningens inriktning och myndighetens art. Deras arbete har markanta inslag hänförliga till deras utbildningsinriktning, och deras befattning med juridiska frågor har anknytning därtill. Detta aktualiserar både frågor om fortbildning och vidareutbildning samt om grundutbildningens utformning och innehåll. Den slutsatsen är berättigad att även de som sysslar med administrativ yrkesverksamhet utan att vara jurister med fördel kan ha vissa juridiska inslag i sin utbildning.

62 SOU 1973: 59

U 685 undersökning berör enbart den offentliga sektorn. För förvaltningsutbildningen måste frågan också ställas om den är användbar inom den privata sektorn. Svenska arbetsgivareföreningen har till U 68 överlämnat ett Utkast till uppläggning av en samhällsvetenskaplig utbildning inom sektorn för administrativa yrken. De kunskapsbehov som redovisas där är uttryckta i färdighetsområden och mycket breda kunskapsfält och är väsentligen desamma som redovisas i U 685 undersökning. Samhälls- och företagsekonomi betonas starkare i arbetsgivareföreningens material, samtidigt som det framhålls att de ekonomiska kunskaperna torde vara tillämpliga både för den privata och den offentliga sektorn. Det kan för bedömningen av en förvaltningsutbildnings användbarhet över ett bredare fält vara av värde att söka bilda sig en uppfattning om relationen mellan olika uppgifter inom samhällsadministrativ och företagsadministrativ verksamhet i framtiden. Det är rimligt att anta att en utjämning kommer att ske. Skillnader som nu finns kommer sannolikt att bli mindre framträdande. T. ex. kommer antagligen de sidor av kontorsteknik och administration, såsom datateknik och rationaliseringsarbete, som varit mer utpräglade i de större privata företagen, att vinna terräng också inom den offentliga förvaltningen. Inslagen av program- och målstyrning kan också beräknas Öka. Hänsyn till ekonomiska faktorer blir allt nödvändigare och vanligare i offentlig förvaltning, liksom privat verksamhet i ökad utsträckning kräver hänsyn till rättsliga aspekter. I stora företag förekommer också en intern regelgivning. Den iakttagelsen kan också göras att gränsen mellan offentlig rätt och civilrätt blir mindre klar (jfr 4. 4. 2). Handläggning och beslutsfattande är dock fortfarande mer formaliserade på den offentliga sidan än på den privata. Härmed sammanhängande skillnader i användningen av juridiskt skolad arbetskraft kommer sannolikt att bestå. Skillnaderna är emellertid knappast sådana att likartad utbildning inte skulle vara användbar inom båda fälten. Det är inte heller vare sig önskvärt eller realistiskt att tvinga de studerande till ett val i detta avseende under pågående grundutbildning.

3.3 Behovet av utbildningslinjer med dominerande juridiskt innehåll Det har framgått av detta kapitel att behoven av juridiska kunskaper varierar för olika sysselsättning, såväl inom rättsväsendet som inom offentlig och privat förvaltning. Vissa personer kommer i framtiden, att i olika funktioner - som liksom tidigare, domare, lagstiftare, vetenskapsmän m. m. - ha arbetsuppgifter som främst rör den rättsliga regleringen i samhället. Humvida detta kommer att bli den helt dominerande funktionen beror i viss utsträckning på hur man utformar utbildningen. Dessa personer kommer att spela en inflytelserik roll i många beslutssituationer och medverka vid beslut som får betydelse också för förhållanden utanför rättssystemet. Detta reser anspråk på att dessa personer är medvetna om den rättsliga regleringens roll i samhället. Sådana kunskaper kan förvärvas dels genom utbildning, dels genom andra erfarenheter. Det bör således även i framtiden finnas högskoleutbildning i första

hand avsedd för befattningar inom rättsväsendet och andra funktioner där juridiskt arbete dominerar. Frågan om denna utbildning bör vara enhetlig samt andra frågor rörande utbildningens inriktning skall tas upp i närmast följande kapitel. Den utbildningslinje som erfordras för detta ändamål kallas i det följande juristlinje. Mot bakgrund av den företagna enkåtundersökningen och andra bedömningar av behovet av juridiskt utbildade bör det finnas ytterligare åtminstone en utbildningslinje som ger möjlighet till betydande inslag av juridiska kurser. Detta motiveras i första hand av den offentliga sektorns omfattande myndighetsutövning och av därav uppkommande och däremot svarande behov av personer med vissa juridiska kunskaper inom den privata sektorn. Dessutom skall ett stort antal tjänstemän, som i huvudsak har andra arbetsuppgifter än juridiska, även i andra sammanhang tillämpa regler i lagar och författningar. Myndighetsutövningen i förvaltningen domineras kvantitativt av andra än jurister. Det sammanhänger med att den ligger på befattningar, som har andra arbetsuppgifter, där annat än juridiska kunskaper krävs, och att man därför föredrar ickejurister. Vidare är myndighetsutövningen i många fall sådan att den inte kräver särskilt stora juridiska kunskaper och ofta finns det inom myndigheten tillgång till konsulter för särskilt komplicerade ärenden. Det finns i ett sådant läge inte anledning att ge utbildningen lika stark juridisk inriktning som juristlinjen bör ha. Trots tillgången på konsulter är vissa juridiska kunskaper uppenbarligen av värde för dem som regelbundet sysslar med myndighetsutövning och andra rättsliga frågor i offentlig tjänst. Eftersom gränserna mellan offentlig och privat administration blir alltmer flytande bör en sådan utbildningsprofil även vara användbar inom den privata sektorn. Utbildningens tyngdpunkt bör emellertid inte vara juridisk utan samhällsvetenskaplig. Såsom närmare kommer att utvecklas i följande kapitel bör det vara möjligt att täcka detta utbildningsbehov genom en studieorganisatorisk samordning av å ena sidan juristlinjen, å andra sidan socionomutbildningens förvaltningslinje. På längre sikt bör även samordning med vissa andra utbildningslinjer kunna äga rum.

4 Studieorganisation

4. l Utgångspunkter

I föregående avsnitt har med utgångspunkt i en arbetsfältsbeskrivning den slutsatsen dragits, att behovet av mer omfattande grundläggande juridisk högskoleutbildning i huvudsak kan täckas genom två allmänna utbildningslinjer, en juristlinje och en förvaltningrlinje. I det följande kommer den närmare utformningen av dessa utbildningslinjer att diskuteras mot bakgrund av de utvecklingslinjer för högskolestudiernas organisation som U 68 föreslagit isitt huvudbetänkande. De studieorganisatoriska frågor som behandlas i huvudbetänkandet rör studiernas uppbyggnad av på varandra följande perioder av utbildning eller yrkesverksamhet (frågan om återkommande utbildning) och förhållandet mellan besläktade utbildningsgångar (differentieringsfrågan).

U68 understryker att någon unik differentieringsmodell knappast är

möjlig. Bedömningen av den differentieringsmodell som är lämplig och möjlig för en utbildningslinje eller en grupp av utbildningslinjer är naturligen beroende av utbildningslinjernas mål och förutsättningar. I det följande skall juristlinjens studieorganisation diskuteras. Först behandlas frågan om en differentiering eller profilering av utbildningslinjen (42) och frågan om utrymmet för ickejuridiskt stoff i utbildningslinjen (4.3). Av diskussionen i kapitel 3 framgår att delvis likartade krav kan ställas på utbildningen i jurist- och förvaltningslinjen. Det är därför angeläget att pröva hur de båda utbildningslinjerna kan samordnas och när kurser bör ha liknande innehåll och omfattning. I det sammanhanget bör man även uppmärksamma att utbildning inriktad mot förvaltning också förekommer i andra utbildningslinjer. Man bör därför söka bedöma om kurser som ingår i jurist eller förvaltningslinjen kan användas även i dessa samt hur samordning i övrigt skall ske (4. 6 och 4. 7). Ett viktigt inslag i denna prövning är att söka fastställa i vad mån för båda linjerna gemensamma kurser kan förläggas till utbildningens början. U 68 har i sitt huvudbetänkande understrukit att det är angeläget att söka identifiera sådana gemensamma kurser. Därigenom underlättas inom utbildningssystemet, och det blir möjligt för den övergångar studerande att relativt sent mer definitivt bestämma yrkesinriktning och

5-SOU 1973: 59 65

att förändra utbildningens inriktning utan alltför stora tidsförluster. Det första steget i en sådan prövning bör vara att utröna om de två utbildningslinjerna från studiernas början kan samordnas och hur omfattande i tid sådana gemensamma studier kan göras. Ett ytterligare steg är att pröva om en sådan grundkurs kan vara användbar helt eller delvis även för andra utbildningslinjer. I det fallet blir slutsatserna av mera allmän karaktär och utmynnar i bedömningar som kan läggas till grund för det fortsatta utvecklingsarbetet (4.5). Möjligheten att anpassa utbildningslinjerna till återkommande utbildning är ett annat viktigt övervägande. Åtgärder som avser att befordra återkommande utbildning har i huvudbetänkandet sammanfattningsvis beskrivits så:

utbildningslinjer byggs upp av kurser och studiekurser varigenom ett utbud av enstaka kurser kan byggas upp: kortare utbildningslinjer anknyts studieorganisatoriskt till längre; längre utbildningslinjer uppdelas där så är möjligt i etapper. Om de kurser som ingår i utbildningslinjerna kan användas som fortbildning och vidareutbildning är bl. a. beroende av de förkunskapskrav som uppställs. En allmän utgångspunkt bör vara att man bör iaktta största möjliga restriktivitet med att ställa upp genomgångna högskolekurser som krav för tillträde till juristlinjens kurser så att inte utbudet av enstaka kurser blir alltför begränsat. Man kan även konstruera kurser i första hand för fort- och vidareutbildningsändamål. Möjligheten att dela upp en utbildningslinje ietapper måste som U 68 understrukit i sitt huvudbetänkande prövas mot bl. a. arbetsmarknadens behov. l avsnitt 3.2 har en bedömning gjorts av arbetsfältet för personer med juridisk högskoleutbildning. Mot bakgrund av vad som där redovisats kommer i det följande att övervägas om det är möjligt att från någon nivå i utbildningslinjerna gå ut i yrkesverksamhet (4.8). Slutligen kommer frågan om praktik att diskuteras (4,9).

4.2 Differentiering av iuristlinjen 4.2.1 Utgångspunkter Det är utmärkande för juristutbildningen i Sverige, liksom i övriga Norden, att den är praktiskt taget helt låst till sitt innehåll. Det enda icke obligatoriska inslaget i den svenska utbildningen består i fördjupning och uppsatsskrivning i valfritt juridiskt ämne under den sista av nio terminer. Det finns vissa möjligheter att i stället studera en del ämnen vid filosofisk

fakultet. l övrigt ger utbildningsplanen inte tillfälle till individuell

utformning av utbildningen bortsett från den sällan begagnade möjligheten att studera för högre betygsgrad (jfr kap. 2). Olika uppfattningar om var vissa ämnens tyngdpunkt bör ligga kan visserligen medföra variationer i utbildningen mellan olika universitetsorter och vid olika tidpunkter. Sådana avvikelser är dock aldrig särskilt stora. Den enhetliga utbildningen leder fram till behörighet att efter

avslutade studier ägna sig åt de juristyrken för vilka formella kompetenskrav är uppställda. Det har visat sig att personer med juridisk grundutbildning blir verksamma också i andra yrken än utpräglat juridiska (jfr kapitel3). Det förefaller troligt att jurister även i framtiden, ehuru i minskad utsträckning, kommer att vara sysselsatta i funktioner som är sinsemellan tämligen olika och som inte alla är typiskt juridiska. Sannolikt är en del jurister också verksamma i befattningar där annan utbildning, t. ex. rent samhällsvetenskaplig eller juridisk-samhällsvetenskaplig, vore mer adekvat. Inom enskilda yrkeskategorier som domare och advokat finns tendenser till specialisering. En sådan specialisering har emellertid också betydande nackdelar, och man strävar efter att motverka dessa bl. a. genom att främja cirkulation iyrkeslivet. Ett mer definitivt yrkesval sker i alla fall sällan förrän efter ofta flera års yrkesverksamhet i form av tingsmeritering eller liknande. Den nuvarande juristutbildningen avses såtillvida vara heltäckande, att alla rättsliga områden av någon betydelse allmänt sett på något sätt skall förekomma i undervisning eller kurslitteratur. Den färdigutbildade juristen förväntas dels behärska innehållet i rättsreglerna på de områden som anses särskilt viktiga, dels vara orienterad om de viktigaste rättskällorna på alla områden. Tillväxten av rättskälloma gör det emellertid allt svårare att bibehålla detta mål, och det blir alltmer illusoriskt. Den nuvarande juristutbildningen bygger alltså så till vida på en sovring av materialet att vissa ofta viktiga rättsområden bara flyktigt om över huvud taget alls kan uppmärksammas i utbildningen. Många av de rättsområden som endast berörs hastigt och ytligt under utbildningen har lika stor eller större praktisk betydelse än stoff som studeras mer ingående. Dessutom ändras innehållet i rättsreglerna fortlöpande genom lagstiftning och ny rättspraxis. Detta medför att den färdigutbildade juristen ofta sysslar med regler som han under grundutbildningen studerat översiktligt eller inte alls eller som tillkommit efter det att han under sin grundutbildning studerat rättsområdet ifråga. Det står klart att det inte är möjligt och knappast heller önskvärt att inom grundutbildningen åstadkomma en heltäckande juridisk utbildning, åtminstone om man inte högst avsevärt skall skära ner anspråken och bara kräva mycket översiktliga kunskaper och kännedom om viktiga rättsliga principer och låta kontakten med och övningen att lösa praktiska problem anstå till efter Härtill kommer

grundutbildningen.

anspråk på att juristutbildning i framtiden i större utsträckning än nu skall innehålla ickejuridiskt, i första hand samhällsvetenskapligt stoff. En central fråga vid förändring av grundutbildningen är mot denna bakgrund om den skall bibehållas i huvudsak obligatorisk och likformig eller om det finns anledning att införa ökade möjligheter till mer eller mindre fria val av innehåll i utbildningen. Förenklat uttryckt kan man handla enligt något av följande tre alternativ.

0 Man bibehåller en i huvudsak enhetlig utbildning och försöker därvid göra ett så lämpligt urval som möjligt av vilket stoff som skall ingå (enhetlighet).

O Man eftersträvar så stor enhetlighet i utbildningen att man kan bibehålla den nuvarande gemensamma behörighet för juristyrken som jur.kand. ger men tillåter inom ramen för detta större variationer än för närvarande (profilering). 0 Den studerande väljer redan under studietiden inom yrkesinriktning det juridiska arbetsfältet. Varje linjes eller linjevariants utbildningsinnehåll inriktas mot ett eller ett fåtal yrken, och ändring av denna yrkesinriktning innebär normalt att den studerande behöver komplettera sin utbildning. Inom ramen för detta sista alternativ kan man i varje utbildningslinje eller linjevariant ha antingen helt bestämt innehåll eller viss profileringsmöjlighet (differentiering).

4.2.2 Enhetlighet eller ökad valfrihet Juristernas arbetsfält, samhällsroll, yrkesroller och arbetsmetoder har behandlats i kapitel 3. Resonemanget i det avsnittet har avgörande betydelse för U 68s ställningstagande i differentieringsfrågan. En av de slutsatser som drogs var, att det i framtiden behövs jurister som kan vara verksamma med frågor som rör sinsemellan olika ämnesområden men att juristerna därvid i stor utsträckning kommer att vara sysselsatta med det som rör samhällets rättsliga reglering. Möjligheten att minska obligatoriska moment i utbildningen och öka utrymmet för kurser efter de studerandes egna val bygger på att juridiskt arbete har gemensamma drag oavsett vilket rättsområde arbetet rör i det enskilda fallet. Med sådana utgångspunkter finns det skäl för att metodfärdigheter skall prioriteras på bekostnad i viss utsträckning av kunskaper om det materiella innehållet i gällande rätt. Den som behärskar centrala rättsområden och som genom fördjupning på ett eller flera mer speciella områden fått god vana vid att arbeta med juridiskt material skall utan större svårigheter vara i stånd att arbeta med rättsregler också på ett område han tidigare inte sysslat med, även om mer avancerad förmåga härtill inte kan förvärvas utan specialstudier eller mer stadigvarande arbete på det nya området. Ett sådant synsätt ställer krav på att den studerande redan tidigt i grundutbildningen tränas att angripa och lösa problem inom områden som för den studerande är delvis obekanta. Bredden av det område som är föremål för rättslig reglering och därmed för juridiskt arbete kan motivera att det ges större möjligheter till individuella val av utbildningsinnehåll i en juristutbildning än det som för närvarande finns. Det kan vara värdefullt att den som redan under studietiden har klara begrepp om vad han vill syssla med efter grundutbildningen får möjlighet att profilera sin utbildning. Betydelsen av det argumentet skall emellertid inte överdrivas, eftersom det begränsade antal studerande som har bestämda planer för sin framtida sysselsättning ibland ändrar uppfattning efter hand och inte heller alltid finner arbete inom sitt avsedda specialiseringsområde. Ökade möjligheter till profilering efter intresseinriktning bör leda till bättre studiemotivation. Därmed kan man i viss mån motverka att de juridiska studierna som nu ibland kan antas vara fallet - av många

68 SOU 1973: 59

studerande upplevs som torra och tråkiga, och studieresultaten bör kunna bli bättre. Av väsentlig betydelse är att det genom ökat utrymme för valfria kurser blir lättare att åstadkomma god metodträning under fördjupade studietiden. Det är mycket viktigt för yrkesförberedelsen oavsett om fördjupning sker eller inte sker på ett område där man senare blir verksam, eftersom fördjupade studier på ett begränsat område samtidigt innefattar träning i praktiskt juridiskt arbete, vilket däremot mera översiktliga studier inte gör. Det finns många viktiga områden som i en låst utbildningsgång måste studeras översiktligt av alla. Alla jurister behöver inte mera ingående utbildning i t. ex. transporträtt, immaterialrätt eller konkursrätt, men det är angeläget att kvalificerad utbildning finns att tillgå på sådana områden redan inom grundutbildningen. Ökade fördjupningsmöjligheter skulle medföra att områden som nu bara flyktigt berörs i utbildningen skulle kunna ägnas större uppmärksamhet efter individuellt val. Det totala utbudet av kurser med juridiskt innehåll skulle öka, och utbildning alltså bedrivas över ett större område än nu. Det är betydelsefullt i och för sig att öppna möjligheter till ingående juridisk utbildning över ett vidare fält än för närvarande och även utanför de etablerade centralområdena. Det skulle vara av värde inte bara för studerande och lärare på juristlinjen utan också för möjligheterna att tillhandahålla passande kurser med juridiskt innehåll för personer på annan utbildningslinje eller för vidareutbildningsändamål. Att den nuvarande behandlingen av specialområdena är olämplig kan exemplifieras med transporträtten. Som nuvarande studieordning är upplagd har man stått i valet mellan att låta alla läsa området relativt grundligt eller att låta alla läsa området enbart flyktigt. Prioriteringen har på senare år, trots transportverksamhetens starkt ökade betydelse, utfallit till förmån för det senare alternativet. Transporträtten är en typisk specialdisciplin, där det är viktigt att det finns jurister som kan. området ingående men knappast särskilt viktigt att alla jurister har goda kunskaper. Även andra än blivande jurister kan sannolikt ha intresse av studier på området. Den adekvata lösningen bör vara att lägga upp transporträtten som valfri kurs, men denna lösning låter sig inte genomföras inom ramen för den nuvarande studieordningen. Detta har den egenartade konsekvensen att någon organiserad utbildning i transporträtt över huvud inte förekommer vid svensk juridisk fakultet, trots ämnets betydelse och trots att det i vårt land finns flera vetenskapligt skolade specialister på området. Transporträtten är ett exempel på ett specialområde som sedan länge varit relativt välutvecklat, åtminstone såvitt gäller sjörätt. Karakteristiskt och sannolikt också för den överblickbara framtiden, är att för nutiden, som uppfattas som viktiga växer fram som en nya specialområden konsekvens av samhällsutvecklingen. Socialrätt, marknads- och konsumenträtt samt plan- och miljörätt kan nämnas som exempel på sådana där det ovan förda resonemanget också kan tillämpas. Det ter områden, sig otillfredsställande att det inte skall vara möjligt att bygga upp en utbildning på sådana områden annat än till den ringa del den kan göras

SOU 1973: 59 69

obligatorisk för alla. Genom att minska anspråken på täckning av en lång rad mer eller mindre speciella områden som nu behandlas ijuristutbildningen och göra dessa valfria eller alternativa gör man också den vinsten att mer tid och uppmärksamhet kan ägnas åt särskilt viktiga och centrala områden, som är av grundläggande betydelse för förståelsen av rättssystemet överhuvudtaget eller har stor praktisk betydelse. Även andra skäl talar för att man nu möjliggör ökad profilering av grundutbildningen, nämligen kraven på ett väsentligt ökat inslag av funktionella och vidare samhälleliga aspekter och av rättspolitiska problem i utbildningen. Möjligheterna att tillgodose dessa krav inom ramen för en grundutbildning med nuvarande struktur förefaller små. Inom ett system med valfria kurser kan kraven tillgodoses väsentligt bättre. Kursernas inriktning kan till stor del bestämmas av funktionella hänsyn (jfr 4.4). Vid ett fördjupat studium av rättsliga problem faller det sig naturligt att belysa dessa också från andra än juridiska utgångspunkter och att studera annat än juridiskt material. Juridik kan därmed på ett ändamålsenligt och verklighetsnära sätt integreras med t. ex. samhällsvetenskap (jfr 4.3). Valfria kurser under senare delen av studiegången bör alltså ge goda möjligheter till juridiska studier som mindre än för närvarande hämmas av traditionella ämnesgränser (jfr 4.4). De studerande kan också få bättre kontakt med juridisk och samhällsvetenskaplig forskning. Detta är självfallet tillämpligt inte bara för dem som tänker sig en akademisk karriär. Likheterna mellan praktiskt juridiskt arbete och rättsvetenskap har tidigare påpekats. Utbildningen i en valfri kurs på ett särskilt område, som läses av personer som själva valt ämnet, torde också på ett helt annat sätt än en obligatorisk och likformig utbildning kunna läggas upp så att den främjar självständighet och kritisk värdering hos de studerande. Ytterligare skäl som talar för ökat utrymme för valfria kurser kan nämnas. I anslutning till sådana kurser och den fördjupning de innebär bör man lättare kunna ge utrymme för utarbetande av mindre uppsatser eller promemorior och för muntlig diskussion och sålunda låta de studerandes självverksamhet under lärarens ledning spela en viktig roll. Härigenom vinner man också fördelen att det iett naturligt sammanhang bereds möjlighet att tillgodose det viktiga önskemålet att förbättra färdigheten i skriftlig och muntlig framställning (se vidare kapitel 6). Slutligen, men inte minst betydelsefullt, bör möjligheterna att lägga upp kurser med anknytning till rättsproblem, som framstår som aktuella och rättspolitiskt intressanta eller praktiskt viktiga, verka stimulerande på forskning och undervisning över huvud och på institutionernas allmänna studie- och forskningsmiljö. Möjligheterna till fortlöpande förnyelse och lokala initiativ blir större. Rättsområden som efter hand får ökad betydelse bör utan större omgång kunna ges plats ien sådan utbildningsmodell, liksom sådana som efter hand får minskad vikt kan få mindre plats inom utbildningen.

O SOU 1973: 59

4.2.3 Profilering eller differentiering

Starka skäl talar, enligt vad som sagts i det föregående, för att öka utrymmet för valfrihet inom utbildningen. Frågan är då hur långt man skall driva möjligheterna till individuell utformning av grundutbildningen. Skall man införa en linjedelning, som med säkerhet skulle medföra att den allmänna juridiska behörigheten går förlorad (differentiering) eller skall det obligatoriska innehållet och de valfria inslagen i utbildningen utformas så, att den nuvarande behörigheten kan bibehållas (profilering)? Väljer man en linjedelning skulle en linje kunna sikta mot verksamhet inom offentlig och privat förvaltning och en linje mot funktioner inom rättsväsendet. Den tanken är ingalunda ny. Nuvarande jur.pol.mag. examen, som avläggs av ett mycket litet antal personer, är det senaste försöket att skapa en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning, i första hand avsedd för förvaltningens behov. Den har haft tidigare motsvarigheter. Frågan om en differentiering av juridisk utbildning bör enligt U 68s mening ses i sammanhang med utredningens strävanden att samordna med andra - i första hand juristlinjen utbildningslinjer förvaltningslinjen - liksom med möjligheter att i andra utbildningslinjer ha inslag av juridiska kurser. Syftet är bl.a. att förenkla studieorganisationen genom att begränsa antalet ingångar till högskolestudier inom det juridisk-samhällsvetenskapliga området. Det som skall diskuteras här är om det finns anledning att ha mer än en allmän utbildningslinje med dominerande juridiskt innehåll och med sikte mot funktioner inom rättsväsendet, och om alltså den utbildningslinje som kallas juristlinje skall differentieras och därmed specialiseras. Grundutbildningens relevans för val av sysselsättning och för arbetsuppgifterna minskar ju längre tid en person varit yrkesverksam. Betydelsen av andra erfarenheter ökar efter hand. Grundutbildningen bör ge en solid inskolningsbas, som ger utrymme för individuell utveckling. Det är inte lämpligt att utbildningsväsendets konstruktion hämmar rörligheten i arbetslivet (se U 68s huvudbetänkande SOU 1973:2). Sådana synpunkter bör ges vikt inte minst i ett litet land som Sverige, där specialiseringeni utbildningen måste begränsas. När det gäller juristutbildningen och juristers yrkesverksamhet är ett mål som kommit till uttryck i justitieministerns direktiv till utredningen om bl.a. domarkarriären (domarutredningen) att juridiska befattningshavares rörlighet på arbetsmarknaden skall främjas (Ju 1972:08). Detta ökar också den enskildes möjligheter till tillfredsställelse i yrkesverksamheten. De nya bestämmelserna om notarietjänstgöring innebär också möjligheter till förbättrad rörlighet på arbetsmarknaden och har alltså samma syfte (jfr 3.2.3). Från de studerandes synpunkt krävs tungt vägande skäl för att de under pågående juridiska studier skulle kunna

tvingas till ett val som begränsar deras arbetsfält. Det torde för det mesta

vara mindre lyckat att enbart på grundval av teoretiska studier försöka träffa ett mycket preciserat val av yrkesbana. När det tanken att skapa en utbildningslinje särskilt för gäller bör juristernas förändrade roll i förvaltningen som förvaltningsjurister diskuterats i kapitel 3 beaktas. En slutsats av resonemanget var, att den

typiske förvaltningsjuristens verksamhet inte på något avgörande sätt skiljer sig från annat arbete med juridisk inriktning. Slutsatsen stöddes av enkätundersökningen. Det kan tilläggas att gränserna mellan offentlig rätt och privaträtt är flytande och att förvaltningsrätt i stor utsträckning bygger på ämnen som privat-, process- och straffrätt. Förvaltningens juridiska verksamhet rör inte heller enbart vad som brukar hänföras till offentlig rätt. Även civilrättsliga kunskaper är nödvändiga för förvaltningsjurister. Det är enligt U 68s uppfattning inte motiverat att förvaltningsjurister och t.ex. domstolsjurister ges skild utbildning. Gemensamma drag i olika slag av juridisk yrkesutövning nödvändiggör att all utbildning avsedd för juristbefattningar innehåller en stor del gemensamt grundläggande stoff. Ökade möjligheter till fördjupning under grundutbildningen måste bygga på grundläggande baskunskaper på vissa kärnområden, som är gemensamma för allt juridiskt arbete. Det är dessutom endast med hjälp av sådana kunskaper tillsammans med metodträning som den yrkesverksamme juristen får de nödvändiga förutsättningarna att inhämta för honom nya regelkomplex. En mycket snävt inriktad juridisk utbildning skulle bygga på föreställningen att det skulle existera vattentäta skott mellan olika juridiska ämnen. Vidare skulle metodträningen och de mer praktiska inslagen i utbildningen försvåras, eftersom det i dessa delar är nödvändigt att utnyttja kunskaper som går över traditionella ämnesgrånser. En snäv yrkesinriktning under studietiden som innebär att stora och viktiga rättsområden lämnas utanför utbildningen skulle göra det svårare för den enskilde att skaffa sig den överblick som är nödvändig för förståelsen av den rättsliga regleringens samhällsfunktion och samhällseffekter. Juristlinjens innehåll måste även av den anledningen ge överblick över rättssystemet. Juristlinjen bör alltså också av dessa skäl ge en så bred utbildning att den färdigutbildade skall kunna inrikta sig på vilket juristyrke som helst.

4.2.4 Profileringens närmare utformning Ett ställningstagande för att öka möjligheterna till profilering av juridisk utbildning kräver en utförligare diskussion om hur de ändamål som profileringen skall fylla kan tillgodoses. Vad som i första hand kommeri fråga är att ange inom vilka gränser profileringen skall ske och vilka restriktioner som alltså måste uppställas för de studerandes val av kurser. För att ge utrymme för en meningsfull profilering enligt utredningens intentioner krävs en förhållandevis kraftig nedskäming av utbildningens obligatoriska delar. Det gäller att utforma utbildningens profileringsdel så att varje studerande ändå får en acceptabel överblick trots individuella skillnader i utbildningsinnehåll. De ökade möjligheterna till profilering av juristlinjen avses inte leda till specialisering utan snarare till bredare användbarhet genom förbättrade metodkunskaper. Samtidigt bör de studerande få möjlighet att i viss mån låta valet av kurser styras av allmän intresseinriktning. En viktig utgångspunkt är att valfriheten i utbildningen inte får bli så stor att den för utbildningslinjen gemensamma behörigheten för vissa befattningar går förlorad. Det är en annan sak att

72 SOU 1973: 59

en studerande på individuell utbildningslinje kan komma att överskrida de gränser som kommer att föreslås i det följande. Ett sätt att styra profileringen i önskad riktning är att föreskriva att delar av den skall äga rum inom ramen för vissa ämnen. Profilering kan ske bl. a. genom att grundläggande beredskap för arbete på ett område kan förvärvas genom fördjupade studier på ett annat näraliggande. Vissa av de centrala ämnena - särskilt civil- och förvaltningsrätten - är juridiska utomordentligt omfattande, samtidigt som studietiden för dem måste begränsas. Utöver vissa grundläggande moment, som måste vara obligatoriska i utbildningen, innehåller de en mängd särskilda delar, som endast översiktligt och i vissa fall kanske inte alls behöver studeras av alla. Dessa är i och för sig viktiga och lämpar sig även väl för fördjupning. Det är också angeläget att studiemöjlfghet står till buds i dem. För att garantera tillräcklig kringsyn och ge tillfälle till nödvändig metodträning bör man även kräva att varje studerande stiftat närmare bekantskap med några av dem. Det spelar emellertid inte någon större roll inom vilket av flera sådana områden det sker. Det är med hjälp av sådana studieorganisatoriska förändringar det över huvud taget blir möjligt att profilera utbildningen. Det finns också andra ämnen än de nämnda vilkas obligatoriska delar kan begränsas under förutsättning att viss fördjupning äger rum. Som närmare kommer att diskuteras i 4.4 kan gränserna mellan olika juridiska ämnen i vissa fall vara flytande och godtyckliga. Det finns områden och samband som kan komma att försummas eller viktiga ofullständigt i utbildningen genom den ämnesindelning man presenteras väljer. Detta bör i viss mån kunna motverkas genom utbildningens profileringsdel. Vid planeringen av profileringskurser bör man sträva efter att kurserna, där så är motiverat, skall sträcka sig över de ämnesgränser man i övrigt begagnar sig av såväl inom som utanförjuridiken. De bör ha och delvis gå på tvären i förhållande till en verklighetsnära utformning den till förmån för beaktande av andra grundläggande systematiken Man kan utan svårighet finna en rad rättsområden och sakliga samband. för fördjupning, där det faller sig naturligt att rättsliga problem lämpade föra in element från flera ämnen, både juridiska och andra. samtidigt För att uppnå de mål som uppställts för profileringen kan det också finnas skäl att föreskriva att vissa bestämda aktiviteter skall äga rum inom ramen för de kurser den studerande väljer. Det är således angeläget att att studerande i betydligt större omfattning än för garantera varje närvarande får utföra självständiga arbetsuppgifter av olika slag, t.ex. författa smärre uppsatser, sätta upp promemorior eller göra föredragningar. Därigenom ökas möjligheterna att åstadkomma ordentlig fördjupmetodträning, och studierna kan dessutom komma ning och kvalificerad Kurserna bör i betydande utsträckatt upplevas som mer stimulerande. kunna kring de studerandes självverksamhet. Deras ning byggas upp etc. kan vara utgångspunkten för diskussiopromemorior, föredragningar ner och seminarier. föreslår att profileringskurser skall förekomma vid olika Utredningen under Skälen till det är flera. Inslagen av tidpunkter utbildningen. kan antas ge bättre möjligheter till metodträning och till profilering insatser från de studerandes sida, t.ex. i form av övning i självständiga

skriftlig framställning, än de obligatoriska kurserna, som med nödvändighet kommer att bli ganska komprimerade. Det är att angeläget metodträning och självständiga arbetsuppgifter förekommer fortlöpande och redan relativt tidigt i utbildningen och inte koncentreras till dess slut. I den mån fördjupning skall ske inom ramen för något eller några angivna ämnen talar starka skäl för att placera sådan profilering i anslutning till att den obligatoriska kursen i ämnet äger rum. Fördjupningskursen kan ofta med fördel nämligen genom problem och exempel från det särskilda område som studeras - mer allmänna som belysa principer studerats i den obligatoriska kursen. Man undviker då också repetitioner. Det bör öka studiemotivationen samt motverka studietidsförlängning om valet av fördjupningsområde i sådana fall kan äga rum omedelbart efter den obligatoriska kursen. Å andra sidan innebär det att den studerande då fördjupning sker saknar kunskap på vissa elementära områden vilket är en nackdel. Det understryker ytterligare angelägenheten av att fördjupning sker vid olika tidpunkter.

4.2.5 Sammanfattning Mot bakgrund av de skäl som anförts bör man eftersträva en ordning som ger större möjligheter till profilering av juristlinjen än de som nu finns. Man bör emellertid inte gå längre än att den gemensamma behörigheten för befattningar med formella krav på juridisk utbildning kan bibehållas. Det innebär att utbildningen skall ges en kärna av obligatoriskt stoff som skall studeras av alla men att utrymmet för valfria inslag skall öka, dock inte så långt som till linjedelning. Man bör alltså stanna för det andra av de i 4.2.1 nämnda alternativen. Profilering av juristlinjen föreslås ske på följande sätt. Utredningen skiljer mellan obligatoriska, alternativa och valfria kurser. De obligatoriska kurserna föreslås omfatta sammanlagt tre år (120 poäng) och skall ha samma innehåll för samtliga studerande. Under fjärde och sjätte terminerna föreslås profilering i form av alternativa kurser om sammanlagt en och en halv termin (30 poäng). Denna skall ske inom ramen för vissa ämnen som studerats tidigare i studiegången. Med hänsyn till det allmänbildningssyfte som de alternativa kurserna avses fylla i dessa ämnen skall de ses som ett nödvändigt komplement till de obligatoriska kurserna. Under fjärde terminen skall fördjupning äga rum genom två civilrättsliga kurser om sammanlagt tio poäng. Hela den sjätte terminen (20 poäng) skall ägnas fyra alternativa kurser inom ämnena civil-, straff; process- och förvaltningsrätt. Under det sista studieåret skall varje studerande ta valfria kurser under sammanlagt en och en halv termin (30 poäng). Här skall valen kunna ske friare. Syftet med dessa kurser är delvis ett annat än med de alternativa kurserna. Vilka närmare krav som skall uppställas på varje kursprogram redovisas i 5.3.

4.3 Icke/uridiskt staffs ställning i juristlin/en

4.3.1 Inledning

U 68 har haft att överväga vilken omfattning, inriktning och placering i studiegången samhälls- och beteendevetenskapliga inslag bör ha. Frågan gäller sålunda om sådana inslag skall ges i särskilda kurser eller integrerat med juridik, när i utbildningen det ickejuridiska bör placeras samt vilken omfattning det bör ha. Man har vidare att överväga om det är möjligt och att låta juristutbildningen inledas med en mera allmänt lämpligt samhällsvetenskapligt inriktad grundkurs, som skulle vara gemensam för ett större antal utbildningslinjer. En sådan grundkurs, omfattande ungefär ett år, skulle kunna innehålla element av ekonomi, sociologi, Statskunskap och juridik. Ett av de ändamål grundkursen skulle tjäna vore att ge blivande jurister ökad förståelse för sin samhälleliga funktion (jfr 4.5). Under senare år har juristernas yrkesroller i ökande utsträckning varit föremål för diskussion. Man har t.ex. ifrågasatt juristernas möjligheter att bortse från personliga värderingar i sin verksamhet liksom medborgarnas i allmänhet föreställningar om den ”objektive juristen. Man har bl.a. i riksdagsmotioner (se t.ex. 1971:252 och 376) hävdat att juristernas yrkesutövning lidit av att deras orientering om samhället iallmänhet varit för snäv och att den bör breddas. Man har därvid rest krav på att en sådan orientering skall ske i grundutbildningen genom att inslagen av samhällsoch beteendevetenskap i juristutbildningen görs större. Denna diskussion rör en fråga av central betydelse för juristutbildningens mål. Mot den traditionella bilden av juristen (främst domaren) som ett objektivt redskap för beslut som fattats i annan (politisk) ordning har ställts uppfattningen att juristernas personliga värderingar i stor utsträckning påverkar deras beslutsfattande. Detta skulle ha möjliggjorts dels genom att juristerna haft stort inflytande på riktlinjerna för sitt eget arbete, dels

genom att de anvisningar, främst i form av författningar, juristerna haft

att givit stort utrymme för olika beslut och därmed för tillämpa juristernas värderingar. Den kritik och de förslag som framförts i detta avseende synes förutsätta antingen att riskerna för att beslutsfattarnas egna värderingar skall spela in skulle minska om samhälls- och beteendevetenskap studerades i större omfattning eller att de värderingar som då skulle påverka avgörandena skulle vara lättare att acceptera. Det torde vara omöjligt för beslutsfattare att i sitt arbete helt bortse från Det kan inte uteslutas att juristerna bättre än egna värderingar. de värderingar som påverkar besluten i många andra lärt sig att redovisa stället för att baka in dem i tekniska överväganden. Det är emellertid väsentligt att skilja mellan den enskilde beslutsfattarens egna personliga värderingar och de värderingar som allmänt sett kan spåras ide beslut som fattas. Detta har att göra med beslutsfattarens relationer till rättskällorna. Den form ny lagstiftning i allmänhet får leder till att de som sysslar med rättstillämpning i växande utsträckning har att fatta självständiga rättspolitiska beslut, eftersom den ram själva lagen ger för vilka beslut som kan fattas tenderar att bli vidare (jfr kapitel 3). Å andra

SOU 1973: 59 75

sidan begränsas ramen för den enskilde rättstillämparen inte bara av själva lagtexten. Lagtextens förarbeten samt tidigare avgöranden i liknande saker träffade i både över- och sidoordnade insatser tjänar också till ledning vid rättstillämpning. Det stora utrymme för rättstillämparens skön som lagtexten kan förefalla att ge i ett visst fall är i själva verket mer begränsat. Det blir vid det enskilda avgörandet i ett sådant fall mindre fråga om den enskilde beslutsfattarens personliga värderingar än om de värderingar som under längre eller kortare tid kommit till uttryck i lagtext, förarbeten till lagtext och rättspraxis. Det blir därigenom hos olika beslutsfattare - inte - som blir värderingarna bara jurister avgörande. De lagtekniskt sett ökade möjligheterna att fatta olika beslut i enskilda fall kommer således i viss mån att balanseras av en traditionell strävan till enhetlighet. Ökade möjligheter att utnyttja ADB vid rättsliga avgöranden ger också förutsättningar för en tidigare okänd överblick av författningsbestämmelser, praxis och doktrin. På lite längre sikt kan den utvecklingen t. o. m. tänkas få betydelse för lagstiftningstekniken. Det står samtidigt klart att av de faktorer som präglar en persons värderingar såväl utbildning som yrkesverksamhet i allmänhet är mycket betydelsefulla. Om utbildning och yrkesverksamhet enbart förmedlar ett speciellt sätt att närma sig samhällsfrågor kan resultatet bli att en viss yrkesgrupps föreställningsvärld blir ensidig. Man skulle därför kunna hävda att det vore önskvärt att juristernas grundutbildning - i likhet med andras - görs vidare i den meningen att även annat än det kunskapsstoff som har det mest påtagliga sambandet med yrkesverksamheten aktualiseras. Även om det står klart att det juridiska materialet och de arbetsmetoder som begagnas inom juridiken måste dominera utbildningen bör ökade inslag av alternativa infallsvinklar hämtade från andra discipliner kunna göra juristernas värderingar mindre homogena, oavsett vilket inflytande de sedan har på träffade avgöranden. Det finns också andra orsaker till att det måste anses vara en svaghet i den nuvarande juridiska utbildningen att man i så liten utsträckning belyser samspelet mellan rättslig reglering och samhällsförhållanden i övrigt. Sådan belysning är viktig för att juristen skall få perspektiv på sitt arbete och sin funktion. Det behövs för att han skall kunna kritiskt bedöma annat än rättsligt material, vilket det ofta ställs krav på i juridiska sammanhang. Det bör även befordra samarbete med personer med annan utbildning. Om man erkänner att juridisk utbildning bör belysa samspelet mellan rättslig reglering och samhällsförhållanden i övrigt och att utbildningen bör ge de studerande bekantskap med annat än juridiskt material, finns det också skäl för motsvarande resonemang

när det gäller samhällsvetenskaplig utbildning. Den frågan har inte

aktualiserats på länge och skall här endast nämnas. Man kan emellertid fråga sig om här inte finns en svaghet också inom den samhällsvetenskapliga utbildningen. I statskunskapen fanns t.ex. tidigare starka inslag av rent juridisk karaktär i anslutning till behandlingen (tolkningen) av regeringsformen och övriga konstitutionella lagar. Därjämte fanns också betydande inslag av de skrivna och oskrivna författningsbestämmelsernas faktiska roll, såväl generellt som i fråga om särskilda regler.

Att statskunskapen inte längre sysslar med dogmatisk statsrätt, dvs. inte ser som en huvuduppgift att ge besked om gällande grundlagsreglers rätta” innebörd, må vara hänt. Dessa frågor får då behandlas enbart inom statsrätten. Men att statskunskapen i så ringa grad tar upp skrivna rättsreglers och konstitutionell sedvanerätts faktiska betydelse för det politiska livets gestaltning kan innebära stora risker för att den bild man ger av vår levande författning blir missvisande. Motsvarande resonemang skulle kunna föras om andra ämnen, t.ex. ekonomi och sociologi. Det förefaller uppenbart att det såväl på samhällsvetenskapligt som på juridiskt håll finns anledning uppmärksamma relationerna mellan rättsliga normer och faktiskt beteende och närmare överväga den bild därav man ger i utbildningen. När det alltså gäller juristutbildningen står det klart att man bör ägna ökad uppmärksamhet åt icke juridiskt material och åt infallsvinklar mot rättssystemet vilka tidigare mer sällan förekommit iutbildningen. Frågan är hur detta stoff skall väljas ut samt när och hur det skall föras in i utbildningen.

4.3.2 Allmänt om förhållandet juridik samhällsvetenskap Redan i ett tidigare avsnitt (3.2.2) har förhållandet mellan juridik och samhällsvetenskap diskuterats i korthet. Därvid har betydande olikheter mellan områdena konstaterats. Det rör både arbetssituation, arbetsmaterial och arbetsmetod. Juristen förväntas t. ex. förhålla sig på ett annat sätt till sitt material än samhällsvetaren; det är skillnad mellan de metoder som kommer till användning. Forskning om rättssystemet är visserligen ibland mer samhällsvetenskapligt betonad, t. ex. när det gäller rättspolitiska forskningsuppgifter om hur ändamålsenliga regleringar skulle kunna åstadkommas eller vilka effekter faktiska regleringar har på samhällslivet. Sådan forskning är inte särskilt vanlig. Den bedrivs inte i första hand av jurister, och den kräver avsevärt kunnande på andra områden. Juridisk forskning i övrigt och det regelstyrda juridiska beslutsfattandet har betydligt mindre gemensamt med samhällsvetenskap även om det rör reglering av samhällsförhållanden. intresse för frågan om juristernas behov av samhälls- Av principiellt är den i det föregående berörda förskjutningen i vetenskapliga kunskaper metoderna för juridiskt beslutsfattande. Lagstiftningen och anspråken på rättsutvecklingen i praxis ställer allt större krav på att jurister skall göra bedömningar som kräver förtrogenhet med annat än typiskt juridiskt material. och värderingen av olika Det gäller till att börja med förståelsen slags expertutlåtanden, t. ex. av ingenjörer i expropriations- eller byggnadsärenden eller av läkare i brottmål. I sådana sammanhang finns en tendens att rättssystemet bl. a. genom sina kriterier för visserligen sitt sätt att ställa frågor till sakkunniga och sin allmänna bedömningar, beslutsstruktur så hårt styr denna expertmedverkan, att experterna förmås att göra närmast juridiska bedömningar eller åtminstone att strikt till den juridiska beslutsstrukturen. Det är anpassa sina bedömningar bl. a. av detta skäl väsentligt att underlätta kommunikationen mellan med olika Med den uppbyggnad som framför allt personer utbildning.

nyare lagstiftning har kan det vidare i många fall krävas insikter i annat än juridik för att t. ex. en domare skall vara i stånd att tillämpa lagen eller för att en advokat skall kunna råd. Trots ge ett realistiskt att juridiskt beslutsfattande fortfarande måste betraktas som starkt regelorienterat, innehåller modernare lagstiftning tendenser till en mer konskevensorienterad beslutsmodell. Man övergår till ett abstrakt lagspråk med gott om s. k. generalklausuler och krav på allmänna helhetsoch skälighetsbedömningar. Man förväntas i större utsträckning begagna sig av en mer samhällsvetenskaplig beslutsmodell som ställer mindre stränga krav på vilket underlag som får begagnas och som innebär försök att förutsäga framtiden i stället för en modell där man bortser från vissa omständigheter och är tillbakablickande (jfr kapitel 3). Kriterierna på relevans förändras något. Detta får vissa följder, t. ex. när det gäller medborgarnas anspråk på rättssäkerhet. Det är väsentligt att överväga vilka konsekvenser denna utveckling bör ha för juristutbildningen. Det låter sig å ena sidan sägas att juristutbildningen bör anpassa sig på det viset att man fäster större avseende vid ickejuridiskt material och ickejuridiska arbetsmetoder på bekostnad av det juridiska innehållet i utbildningen. Å andra sidan kan man hävda att lagstiftningsmetoden reser ytterligare anspråk på säkerhet i juridisk arbetsmetod och argumentationsteknik. För att inte vitala rättssäkerhetsintressen skall eftersättas måste den ökade i rättskällorna vagheten balanseras av precision i andra avseenden och av att rättsliga principer uppmärksammas. Den beslutsteknik man begagnar måste redovisas. Även allmänna skälighetsbedömningar måste ske med beaktande av vedertagna kriterier på vad som kännetecknar tillåtna och otillåtna sätt att resonera och besluta, och rättskällornas förändrade struktur kan göra det svårare eftersom kriterierna inte kommer att framstå som lika uppenbara. Samtidigt som man bör eftersträva ökad förtrogenhet med ickejuridiskt material och synsätt, måste alltså juristerna lära sig att utnyttja detta material med hjälp av den specifika juridiska arbetsmetoden.

4.3.3 Olika typer av anspråk på ickejuridiska kunskaper Anspråken på att juristerna skall ha andra än juridiska kunskaper är grovt sett av i princip två olika slag. För det första gäller det krav på kunskaper som skall göra det möjligt för den yrkesverksamme juristen att se sin egen och den rättsliga regleringens plats och funktion i ett större sammanhang, för det andra framförs anspråk på mer färdighetsbetonade insikter i annat än juridik och på kunskaper som gör att man i sitt arbete kan kritiskt bedöma annat än rättsligt material, t.ex. statistiska data eller rättspsykiatriska undersökningar.

4.3.3.1 Samhällsperspektiv

När det gäller det första slaget av kunskaper kan det allmänt sägas, att det är önskvärt att utveckla människors förmåga att se sin funktion i ett större sammanhang. Det gäller generellt och är inget speciellt krav på jurister. Det kan dock med visst fog hävdas, att anspråken i detta

avseende bör kunna ställas ganska högt på jurister. Rättsregler bottnar i allmänna samhälleliga förhållanden, och juristers verksamhet får ofta omfattande samhälleliga konsekvenser och avgörande betydelse för enskilda människors eller gruppers levnadsvillkor. Dessutom bör juridiska studier där man observerar sådana samband vara en god grund för förståelsen av samhälleliga förhållanden i allmänhet. Rättssystemet är en av flera nycklar till att begripa hur samhället fungerar och ger därmed en av flera fruktbara infallsvinklar för förståelse och analys av samhällsstrukturen. Att utveckla förmågan till iakttagelser av det slaget bör vara ett mål inte bara för utbildningen, och det är inte heller bara genom utbildningspolitiska åtgärder som önskemålet kan tillgodoses. Här skall emellertid diskussionen begränsas till hur man främjar dessa syften genom grundutbildningen av jurister. Målet för den samhällsvetenskapliga utbildning varom här är fråga bör vara att juristen görs uppmärksam på sammanhangen mellan rättslig reglering och andra samhällsförhållanden och på att man kan betrakta rättsliga företeelser från andra utgångspunkter än juridiska. Han bör t.ex. förstå något om den ekonomiska och sociala bakgrunden till marknadsrättsliga regleringar eller det straffrättsliga sanktionssystemets samband med andra former och metoder för social kontroll. Anspråken på viss förtrogenhet med andra synsätt än dem som är gängse inom juridiken och på att den färdiga juristen skall vara i stånd att se rättssystemets och sin egen funktion i samhället leder dock inte med nödvändighet till att hans kunskaper i annat än juridik måste vara mycket omfattande. Det är inte i första hand genom teoretiska och metodiska kunskaper i t.ex. sociologi, Statskunskap eller psykologi som dessa anspråk tillgodoses utan snarare genom att den rättsliga regleringen studeras i sitt samhälleliga sammanhang och att andra än juridiska faktorer och synsätt beaktas. Även om insikter i ämnen som gränsar till juridiken är nyttiga är det en nödvändig förutsättning att de juridiska kunskaperna är goda. Målet skall vara juridiska kunskaper i ett större perspektiv. Det är inte ändamålsenligt att ramkunskaper i samhällsvetenskap lärs ut utan samband med de juridiska studierna. Det skulle lätt kunna medföra en ny typ av perspektivlöshet. Man bör även beakta risken för att jurister blir samhällsvetenskapliga dilettanter, som kan lite om mycket men ingenting ordentligt. Det är viktigt att de inser att deras kunskaper utöver de juridiska i den mån de inhämtats genom grundutbildningen aldrig kan bli annat än bristfälliga och att de tränas att odla ett kritiskt betraktelsesätt inte bara mot rättssystemet utan också mot andra vetenskapliga, ekonomiska och sociala system.

4.3.3.2 Färdigheter När det gäller det andra av de båda inledningsvis nämnda anspråken på annat utbildningsinnehåll än juridiskt kan vissa typer av juridisk yrkesutövning kräva mer färdighetsbetonade kunskaper. Sådana behov kan vara mycket skiftande. Det kan vara företagsjuristens behov av ekonomiska insikter, domstolsjuristens behov av kunskaper i bokföring eller förvaltningsjuristens behov av tekniska kunskaper. Det är sannolikt

SOU 1973: 59 79

att det till viss del rör sig om anspråk som bäst tillgodoses genom en studieorganisatorisk lösning, som ökar möjligheterna att i lokala eller individuella utbildningslinjer kombinera juridiska studier med studier av annat innehåll. Att vissa jurister i yrkeslivet får behov av mer omfattande t. ex. tekniska, naturvetenskapliga eller ekonomiska kunskaper kan inte beaktas inom grundutbildningen. I den mån sådana speciella kunskapsbehov uppträder först efter en tids yrkesverksamhet bör de i viss utsträckning kunna täckas genom enstaka kurser som kan utnyttjas för vidareutbildning. Om man däremot kan konstatera att det rör sig om kunskaper som i allmänhet är relevanta för de tlesta juristers yrkesarbete är det motiverat att försöka tillgodose kunskapsbehovet i grundutbildningen. Detsamma gäller ickejuridiska förkunskaper som erfordras för att inhämta nödvändiga juridiska kunskaper. Det kan emellertid bl.a. av tidsskäl inte bli fråga om särskilt omfattande studier. Målet för utbildning i t.ex. bokföring eller vittnespsykologi kan inte heller sättas särskilt högt. Det bör inte vara fråga om teoretiska eller mer vetenskapliga kunskaper utan snarare om praktiska färdigheter. För det första är utbildningstiden begränsad och konkurrensen om utrymmet i utbildningslinjen hård. För det andra är det inte fråga om att utbilda ekonomer eller vittnespsykologer, snarare att ge juristen vissa förutsättningar att t.ex. läsa och förstå en balansräkning, göra skatterättsliga bedömningar eller att vara skeptisk mot eget amatörpsykologiserande. Det finns heller inte anledning att i grundutbildningen undervisa blivande jurister om ickejuridiska forskningsmetoder. Man bör snarare inrikta sig på förståelsen av forskningsresultat.

4.3.4 Slutsatser De ickejuridiska inslag som skall ge nödvändiga perspektiv på rättssystemet bör inte studeras skilda från juridiken eller innan den studerande lärt sig någon juridik. När det är samspelet mellan rättssystemet och andra samhällsförhållanden som skall belysas är det för juridisk utbildning mer ändamålsenligt att relevant ickejuridiskt stoff, där så är möjligt, inordnas i sitt för juristerna naturliga sammanhang. Därigenom blir förutsättningarna för en djupare förståelse bättre. Genom att t.ex. samhällsvetenskapliga inslag på ett funktionellt sätt inordnas i resten av utbildningen och förekommer i de sammanhang vari de vanligen förekommer i juristemas yrkesliv blir de dessutom väl förenliga med kraven på yrkesinriktad och mer praktiskt upplagd utbildning. Integreringen kan i vissa fall åstadkommas genom samarbete mellan lärare från olika institutioner (jfr SOU 1973:2 kapitel 6). Hur detta i detalj skall gå till får bedömas för varje kurs för sig. I vissa fall är sambanden mer uppenbara. Vissa juridiska ämnen ligger på gränsen till andra vetenskaper. För att ta ett exempel är statsrättens gränser till Statskunskap flytande. En slutsats utredningen dragit av detta är att vad som brukar hänföras till Statskunskap bör ges ökat utrymme i utbildningen och föras till en kurs gemensam med statsrätten. Vid uppläggningen av denna kurs bör det vara lämpligt att jurister och statsvetare samverkar.

80 SOU 1973: 59

Det är således U 68s uppfattning att man under hela utbildningstiden vid studiet av rättssystemet bör belysa detta också från andra än juridiska utgångspunkter. Det är av stor vikt att man vid detaljplaneringen av utbildningen verkligen strävar efter att förverkliga det målet, så att det inte stannar vid en pappersreform. Utbildnings- och linjenämnderna får här en väsentlig och arbetskrävande men också stimulerande uppgift. Trots dessa integrationssträvanden kommer självfallet juridiska problem och arbetsmetoder att dominera utbildningen. För att ytterligare stimulera förmågan till kritiska och okonventionella infallsvinklar mot rättsliga fenomen kan det vara lämpligt att i utbildningen institutionalisera någon ickejuridisk infallsvinkel på rättssystemet. Utredningen föreslår att detta sker genom att en kort kurs i rättssociologi görs obligatorisk i utbildningen. Detta ligger i linje med den syn på förhållandet juridik-samhällsvetenskap som förfäktas här. Det framstår dock i så fall som mindre lämpligt att förlägga denna kurs tidigt i utbildningen, eftersom sambanden med rättssystemet blir svårare att belysa innan man är någorlunda förtrogen med det. Det är önskvärt att ett flertal juridiska ämnen studerats innan man börjar med t.ex. rättssociologi, eftersom meningsfull undervisning i detta ämne i hög grad beror på möjligheten att referera till kända delar av den rättsliga regleringen. Man bör dessutom kräva att någon tid under det sista utbildningsåret valfria kurser ägnas ickejuridiskt material (jfr 5.3). Som komplettering till vad som nu föreslagits kan man tänka sig att åtminstone under den senare delen av studietiden - särskilt i samband med valfria kurser - anordna i form gemensamma undervisningsmoment av t.ex. seminarieövningar, projektarbeten eller problemlösning igrupp för studerande på juristlinje och studerande på andra utbildningslinjer (se vidare kapitel 6). Inte heller när det gäller anspråk på mer färdighetsinriktade insikter är juristernas behov av t.ex. samhällsvetenskapliga kunskaper detsamma som samhällsvetarens, lika litet som samhällsvetarens behov av juridiska kunskaper är detsamma som juristens. Också när det gäller den typen av ickejuridiska kunskaper måste sambanden med rättssystemet betonas för att kunskaperna skall bli så användbara som möjligt. Det är nödvändigt för att klargöra hur man begagnar ickejuridiskt material i juridiskt arbete. Det är i sitt juridiska sammanhang det är relevant för juristens yrkesverksamhet. I vissa fall kan det vara motiverat med särskilda kurser med i huvudsak annat än juridiskt innehåll. Då bör innehållet i dessa kurser anpassas till det övriga innehållet i juristlinjen. En påtalad brist hos de ekonomiska inslagen i nuvarande juristutbildning är t.ex. att de i för liten utsträckning relateras till juridiskt stoff (se vidare 5.2.2). Med tanke på att det reses många olika anspråk på innehållet i juristutbildningen, varav det om ökat inslag av ickejuridiskt stoff endast är ett, samtidigt som en förlängning av studietiden måste avvisas, blir det till slut en fråga om att göra awägningar mellan olika krav. Därvid skall givetvis vederbörlig hänsyn tas till de berättigade anspråken på att utbilda som är väl orienterade om den rättsliga regleringens funktioner jurister och som har nödvändiga referenskunskaper på andra områden. Samtidigt förutsätter en sådan helhetssyn, såsom tidigare påpekats, att de juridiska

6-SOU 1973: 59 81

kunskaperna är goda. Det är vidare lättare för den enskilde studeranden att komplettera sina referenskunskaper, vilka ofta kommer som en naturlig följd av yrkesverksamheten, än de grundläggande och grundliga kunskaper och färdigheter i juridik och juridiska metoder, som är nödvändiga för hans framtida yrkesverksamhet. Ett möjligt och kanske önskvärt resultat av att människor har olika utbildning och därmed olika utgångspunkter för ställningstaganden är att de i samma fråga med hjälp av olikartade resonemang kommer till olika resultat. Det bör innebära en allmän förnyelse och en stimulans för samhällsutvecklingen genom att det ofta är en förutsättning för att man skall börja tvivla på och ifrågasätta .de lösningar som man valt utifrån egna professionella utgångspunkter. Man får till stånd en bredare belysning av samhällsföreteelser genom att de studeras från olika utgångspunkter. En jurist och en ekonom kan t.ex. ha olika uppfattning om lämpligheten av att begränsa möjligheterna att få prövning till stånd i högsta domstolen eller av att lagföra snattare. Samtidigt som utbildningen skall bidra till kommunikationsmöjligheter mellan olika utbildnings- och yrkeskategorier och kännedom om olika synsätt, får utbildningen inte medföra identitet i utgångspunkter, arbetsmetod och betraktelsesätt.

4.4 Principer för indelning i kurser

4.4.1 Principiell diskussion Systematiseringen och uppdelningen av de juridiska studierna kan ske med hjälp av olika kriterier. Från vetenskaplig synpunkt kan det vara ändamålsenligt att begagna kriterier som ser till grundläggande drag i rättsreglernas struktur och innehåll. En indelning efter sådana kriterier kallas i fortsättningen systematisk eller principiell. Från praktisk synpunkt kan det passa bättre att begagna kriterier som samlar rättsreglerna efter deras användning i vissa typiska situationer. Man kan därvid lättare se vilken samhällsfunktion en rättsregel fyller och använda det som grund för indelning av materialet. Den senare metoden kallas i fortsättningen funktionell. Den nuvarande juristutbildningens ämnesindelning och systematik, som har sina rötter i romersk rätt och tysk ISOO-talsdoktrin, är en kombination av båda modellerna. Medan t.ex. avgränsningar av typ offentlig - privat rätt och sakrätt - obligationsrätt är av det första slaget, innebär ämnen som process- och familjerätt med vissa modifikationer uppdelning enligt den andra modellen. De juridiska studiernas reformkommitté i Finland har renodlat en indelning efter den andra modellen och har föreslagit att man bryter med den ämnesindelning som hittills tillämpats (jfr 2.3.2). Den nuvarande indelningen i ämnen och kurser kan kritiseras på olika grunder. En anledning att ompröva den är att indelningen tillkommit under samhällsförhållanden olika de nuvarande. Nya rättsområden har vuxit fram, och gamla områden har genom samhällsutvecklingen i vissa fall minskat i betydelse. Att t.ex. studera processrätt utan sammanhang

med materiell rätt har också olägenheter, liksom fördelar kanske kunde vinnas om olika former för konfliktlösning studerades samlat. Gränserna mellan offentlig och privat rätt har t.ex. genom ökade samhällsingripanden på en rad områden blivit alltmer flytande. Det är inte säkert att den indelning av rättssystemet man finner mest rättvisande från teoretiska och vetenskapliga utgångspunkter är den mest ändamålsenliga för uppläggningen av utbildningen. En yrkesverksam jurist ställs inför en praktisk situation som antas innehålla juridiska frågor. Han skall i allmänhet jämföra denna faktiska situation med ett regelsystem. Situationen kan vara mer eller mindre komplex både så att den innehåller fler eller färre ickejuridiska komponenter och så att den innehåller juridiska frågor av olika slag. Juristen ställs i regel inför en osorterad situation, där ingående problem inte är urskilda och definierade. Det är ovanligt att i praktiskt juridiskt arbete möta arbetsuppgifter, där kunskaper på enbart ett begränsat juridiskt område behövs och där det från början står klart att så är fallet. Juristens uppgift är att med hänsyn tagen till den totala situationen som han alltså bör ha förutsättningar att förstå - bryta ner och analysera så att han kan komma fram till vilka de i första hand juridiskt relevanta omständigheterna är. Därefter skall han finna en lösning med hjälp av viss arbetsmetod och vissa principer för hur materialet skall begagnas (jfr kapitel 3). Om man försöker översätta denna arbetsmodell till uppdelning av juridiskt material enligt någon av de tidigare angivna modellerna, kan man säga att det obearbetade problemet motsvarar en uppdelning enligt en funktionell modell, som innebär att rättsregler ses i det sammanhang där de vanligen förekommer. Det sammanhanget består av såväl juridiskt som ickejuridiskt relevanta omständigheter. Funktionellt uppbyggda kurser liknar alltså den faktiska arbetssituationen man ställs inför mer än systematiskt uppbyggda kurser. Också överblick över rättssystemets olika delar och möjligheterna att beakta ickejuridiskt material främjas av kurser uppbyggda på tvären i förhållande till traditionell systematik. Nödvändiga fakta kan med sådan indelning också göras mer levande och därmed i vissa fall lättare att lära. För att i det praktiska livet vara istånd att urskilja relevanta detaljer i omfattande material bör man därför redan under utbildningen ha vants vid att inte alltid få avgränsade problem serverade. För att lära sig konkret problemlösning bör studierna ges anknytning till praktiskt vanliga situationer, vilket ytterligare kan understrykas genom att man i utbildningen begagnar sig av autentiskt material. När det gäller intresset av att kursernas uppläggning förbereder för senare yrkesverksamhet bör även beaktas att deras komplexitet och allmänna svårighetsgrad ökas efter hand under utbildningen. Det räcker emellertid inte med att vara van vid helhetssyn. Helhetssynen skall bl.a. göra det lättare att uppmärksamma detaljer. När dessa urskilts blir det ofta fråga om att analysera dem närmare med hjälp av abstrakt juridisk systematik. Analysen av situationen skall leda till att man - fortfarande med beaktande av helheten - mer eller mindre isolerat ser till systematiska sammanhang. Man måste då försöka

SOU 1973: 59 33

aktualisera alla de rättsliga karakteristika som gäller i fråga om ett visst speciellt förhållande. Därmed hamnar man i den först angivna modellen för indelning av rättssystemet. En principiell indelning av materialet har därmed analytiska fördelar. Det visar att det i utbildningen är nödvändigt dels att - delvis klargöra juridisk systematisk uppbyggnad möjligen kurser efter traditionell - dels att i genom uppbyggda systematik funktionellt uppbyggda kurser hela tiden uppmärksamma den indelning som går på tvären mot den funktionella nämligen systematisk-principiell. För att vänja människor att angripa problem på ett sätt som gör dem till skickliga yrkesmän är alltså båda de indelningsmodeller som angavsi början på avsnittet tillämpliga. Ingenting kräver heller att utbildningen genomgående är uppbyggd konsekvent enligt bara en av modellerna. Man kan mycket väl använda sig av mer än en indelningsprincip för att därigenom tillgodose anspråken på studium från såväl systematiska som funktionella utgångspunkter. Man kan emellertid inte bara se till vad som är ändamålsenligt för inlärning av juridiskt stoff och juridisk arbetsmetod när man skall ange hur kurser bör konstrueras. Det har tidigare framhållits att vad som här kallats juridiskt arbete blott utgör en del av det yrkesverksamma jurister sysslar med. Juridiska problem uppträder i praktiken sällan isolerade från andra frågor. Det är vidare angeläget att blivande jurister inte bara förstår rättssystemets inre sammanhang och relationer utan också är vana vid att se rättssystemet i ett brett samhällssammanhang och är vana vid annat än juridiskt material. Den frågan diskuterades i 4.3. Därvid drogs slutsatsen att de berättigade anspråken på utrymme i utbildningen för annat än i traditionell mening juridiskt stoff främst bör tillgodoses genom integrering av juridiska kunskaper med kunskaper på angränsande områden. Den traditionella ämnesindelningen i juridisk utbildning medför förhållandevis stora svårigheter i det avseendet. Annat än juridiskt material blir inte så ofta relevant i systematiska, teoretiskt upplagda kurser som i kurser med anknytning till konkreta situationer i vilka man strävar efter att spänna över ett något bredare fält på en gång. Det är i allmänhet vid ett studium av rättsreglernas, rättssystemets och rättsliga konflikters faktiska bakgrund, handhavande och effekter som till juridiken angränsande områden berörs. U 68s ställningstagande i detta avseende pekar således mot att kurser med annan indelningsgrund än den traditionellt systematiska är värdefulla. Det är vidare angeläget att föremålet för kurserna skall kunna avgränsas på ett naturligt sätt. Man bör därvid bl.a. ta hänsyn till hur svenska rättskällor systematiserats, t.ex. hur de sammanförts i olika lagverk, särskilt de grundläggande balkarna. I och för sig talar denna omständighet i allmänhet för huvudsakligen funktionellt uppbyggda kurser, som dock till en början av pedagogiska skäl inte skulle beröra annat än relativt begränsade områden i varje kurs. Längre fram i utbildningen bör man emellertid kunna förutsätta kunskaper på allt fler delområden och därmed kunna integrera kurserna mer och erhålla en uppbyggnad med bättre anknytning till faktiska situationer.

4.4.2 Gränsen mellan civilrätt och offentlig rätt

Det finns särskild anledning att överväga gränsdragningen mellan civilrätt och offentlig rätt. Under senare år har den offentliga regleringslagstiftningen haft snabb tillväxt. Det ökade inslaget av offentlig styrning i samhället, särskilt på det ekonomiska området, har medfört att denna gräns blivit allt svårare att dra. Mellan sådana rättsområden eller rättsinstitut som framträder som genuin civilrätt eller offentlig rätt ligger andra som rymmer både civilrättsliga och offentligrättsliga moment. Till hör - över huvud exemplen miljörätt, fastighetsbildning och planrätt taget -, marknadsrätt och arbetsrätt. Ett närmande mellan civilrätt och offentlig rätt har också skett så att säga från andra hållet genom att vissa traditionellt viktiga offentligrättsliga rättsprinciper ersatts av mer privaträttsligt präglade regler. Här märks t.ex. det nya arbetsrättsliga systemet för offentligt anställda samt skadeståndslagens nya principer för stats och kommuns skadeståndsansvar. Marknadslagstiftningen fyller den dubbla funktionen att utgöra ett instrument för samhällets styrning och kontroll av marknadens förhållanden och att uppställa normer för relationerna mellan de enskilda rättssubjekt som agerar på marknaden. Vilken av dessa funktioner som framstår som övervägande kan variera mellan olika sakligt närliggande lagar och t.o.m. inom samma lagkomplex. Vad som sagts om marknadsrätten synes i huvudsak också utmärka bl.a. miljörätten. I själva verket kan den i våra dagar så påtagliga blandningen av privat och publikt i normeringen av det ekonomiska livets förhållanden ses som den rättsliga sidan av vår tids ekonomiska system med dettas blandning av marknadshushållning och samhällelig styrning och kontroll (jfr nedan om ekonomi). Exemplen på områden med både offentlig- och privaträttslig sida kan mångfaldigas. Det är t.ex. svårt att veta om rättslig reglering av försäkringar eller boendeformer i framtiden systematiskt kommer att hänföras till offentlig rätt eller civilrätt. Det är - åtminstone när det materiella - inte möjligt att med hjälp av teoretiska gäller rättsregler kriterier dra en fast gräns mellan civilrätt och offentlig rätt. Det är i och för sig inte självklart att gränsområden av berörd typ skall läggas till endera av civilrätt eller offentlig rätt. Man kan också tänka sig den tredje möjligheten att låta större eller mindre delar av gränsdisciplinerna bilda ett eller flera egna ämnen. Bl.a. dylika synpunkter låg bakom den äldre ämnesbildningen speciell privaträtt samt juristutbildningskommitténs inte närmare utarbetade tankar på att tillskapa ett nytt ämne borgerlig rätt. Tiden torde dock ha gått förbi disparata ämnesbildav detta slag. Medan administrativa skäl förr kunde tala för att ningar sammanföra stora och på sin höjd nödtorftigt sammanhängande stoffmängder till särskilda ämnen, pekar de nutida önskemålen om rikliga profilerings- och kombinationsmöjligheter bestämt mot en sådan ordning. Däremot synes de i många fall först på senare år utvecklade rättsområdena i gränslandet mellan civilrätt och offentlig rätt ofta passa väl att studeras såsom egna mindre specialämnen i formen av alternativa och valfria kurser under senare delen av utbildningen. Man kan här gå på tvären i förhållande till grundläggande systematik och sammanföra funktionellt sammanhängande problem.

SOU 1973: 59 85

Det sagda löser dock inte problemet med stoffets inplacering i de obligatoriska delarna av studiegången. Det naturliga synes härvid i regel vara att materialet studeras från både civilrättsliga och offentligrättsliga infallsvinklar. Härvid får dock beaktas att civilrätten av studietekniska skäl har placerats före förvaltningsrätten i studiegången och att uppläggningen av civilrätten har som grundtanke, att särskilda alternativa kurser skall ges i ämnen, som till stor del sammanhålls funktionellt. Detta talar starkt för att materiella regler på t.ex. konkurrens- och konsumentskyddets område (marknadsrätten), plan- och miljörätten och arbetsrätten bör tas upp i sitt sakliga sammanhang inom ramen för de civilrättsliga kurserna, även till den del de går utanför vad som kan uppfattas som genuin civilrätt. Gör man inte detta riskeras att civilrättsstudiet tappar anknytning till nutida realiteter och på ett olyckligt sätt bortser från naturliga samband. Det är ju t.ex. genom studium av den materiellrättsliga sidan av den rättsliga kontrollen över mark och vatten som man lär känna hur långt ägarbefogenheterna inom fastighetsrätten numera sträcker sig. Studiet inom civilrätten bör emellertid kompletteras av en offentligrättslig belysning av stoffet inom ramen för förvaltningsrätten. Man har där vanligen anledning att särskilt uppmärksamma andra samband, t.ex. av institutionell eller förvaltningsprocessuell art, inbegripet ansvarsfrågor. Över huvud gäller det att nå fram till smidiga lösningar och undvika upprepningar.

4.4.3 ställningstaganden Utgångspunkten för hur utbildningsstoffet skall sammanföras i kurser bör vara nuvarande ämnesindelning. Det skulle medföra onödiga komplikationer och osäkert utbyte att slå sönder den nu använda systematiken och helt och hållet ersätta den med en ny. Nuvarande lärarstruktur och befintliga läromedel skall beaktas. Å andra sidan bör den existerande uppdelningen i t.ex. civilrätt, förvaltningsrätt, processrätt och Straffrätt bara vara en utgångspunkt. En förskjutning bör ske mot att man i större utsträckning än nu beaktar rättsreglernas funktionella samband inbördes och i förhållande till ickejuridiskt material. Likaså bör synpunkter och infallsvinklar på rättssystemet, rättsreglerna och faktiska situationer från andra än juridiska utgångspunkter - t.ex. om bakgrund, funktion och verkningar - föras in kontinuerligt. Vissa överflyttningar bör av dessa skäl ske mellan juridiska ämnen. Framför allt bör det dock ges utrymme för kurser i vilka stoff från flera av de traditionella ämnena sammanförs. Sådana kurser, som med fördel kan vara alternativa eller valfria, bör ge stora möjligheter att behandla även icke juridiskt material. Förutsättningarna för sådana kurser är bättre under senare delen av utbildningen. Det är emellertid viktigt att traditionell systematik där så framstår som lämpligt uppmärksammas också i mer funktionellt uppbyggda kurser. Förslaget kan i denna del medföra vissa svårigheter främst när det gäller tillgången på lärare och läromedel. svårigheterna skall emellertid inte överdrivas. De faktiska omflyttningar av stoff mellan kurser inom den obligatoriska studiegången som föreslås i det följande är relativt små.

S26 SOU 1973: 59

Det blir främst i alternativa och valfria kurser man mer konsekvent kommer att gå över olika ämnesgränser. l dessa kurser är det också meningen att viss fördjupning skall ske. Det gör det naturligt att begagna sig av läromedel av något annat slag än i de obligatoriska kurserna, såsom betänkanden, propositioner, debattböcker m.m. Den sortens material är i mindre utsträckning än juridiska läroböcker uppbyggda enligt traditionell juridisk systematik och mer kring funktionella samband. Det är viktigt, att de studerande blir bättre förtrogna än de nu är med sådant rättsligt material som inte - i likhet med traditionella läroböcker - direkt serverar ett visst stoff för inlärning. När det gäller lärarna och även de vanliga läroböckerna framstår de nya anspråk som ställs som fullt rimliga. Vad som krävs är att man vid läroboksförfattande och undervisning strävar efter översikt, orientering och beaktande av samband inom och utanför juridiken och rättssystemet. Så sker redan nu, och existerande läromedel bör - i vissa fall efter viss modifikation - kunna också i i betydande utsträckning begagnas framtiden. Ofta kan det dessutom visa sig lämpligt att vidareutveckla samarbetet mellan lärare från olika institutioner och med praktiskt verksamma jurister. En av de svårigheter man för närvarande möter vid sådana lösningar är att anpassa examinationen till kursernas mål och den undervisning som meddelas. Kunskap som inte efterfrågas och premierasi examinationen betraktas lätt som överflödig av de studerande. Dessa frågor kommer att diskuteras i kapitel 6. l själva verket är förändrade kriterier för kursindelning en av förslagets kärnpunkter. Det är härigenom man skall åstadkomma en utbildning som ger bättre yrkesförberedelse i vid mening och som ökar de studerandes förståelse för rättsliga samband och för rättssystemets samband med övriga samhällsförhållanden. På det viset avses ändamålsenlig fördjupning och träning i juridiska arbetsmetoder komma till stånd. Urvalskriterierna för kursindelning måste därför ges hög prioritet i utvecklingsarbetet då den föreslagna reformen genomförs.

4.5 Grundkurs 4. 5.1 Utgångspunkter U 685 expertgrupp för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning gjorde som utgångspunkt för sitt fortsatta arbete en preliminär kartläggning och analys av det arbetsfält som svarar mot denna utbildning. Enligt borde de inledande kurserna i olika utbildningar få större expertgruppen Därigenom skulle det bli möjligt att minska antalet användningsområde. till administrativ och ekonomisk högskoleutbildning. Olika ingångar utbildningsmål skulle därefter nås genom successivt tillval av studieenheter. Bl.a. för att underlätta detta borde även besläktade utbildningslinjer byggas upp enhetligare. l rapporten konstateras att olika slag av administrativ och ekonomisk högskoleutbildning har vissa gemensamma drag, främst när det gäller innehållet. Vissa i debatten framförda önskemål syftar till att förstärka de gemensamma dragen. Expertgruppen konkretiserade sina övervägan-

den i en studieorganisatorisk skiss. l sin mest renodlade form skulle modellen leda till en enda grundkurs för praktiskt taget all administrativ och ekonomisk högskoleutbildning med en viss minsta längd, följd av successiv differentiering av utbildningsinnehållet mot olika utbildningsmål. Skissen innehåller också utkast till innehåll i en sådan gemensam grundkurs omfattande ett år. Några överväganden om vad olika utbildningslinjer skulle innehålla efter det inledande året hade på detta stadium av utredningsarbetet inte gjorts. Det underströks i rapporten att skissen och särskilt den föreslagna gmndkursen - inte utgjorde ett färdigt förslag (jfr även SOU 1973: 2 s. 247) utan att den borde tillsammans med andra liknande konstruktioner ses som uppslag för fortsatt utredningsarbete. Innehållet i en grundkurs beror självfallet på i vilken utsträckning kunskapsbehovet är gemensamt för de utbildningslinjer som skall bygga på kursen. Grundkursen kan täcka ett större eller mindre antal utbildningslinjer. Möjligheterna att genom en grundkurs tillfredsställa dels sådana krav som framförts i expertgruppens rapport, dels andra anspråk på utbildningen - särskilt sådana som reses genom utbildningens - kan inte bedömas förrän man bearbetat yrkesmål hela utbildningslinjer. En förutsättning för expertgruppens förslag var att innehållet i olika utbildningar inte skulle behöva förändras. Förändringen skulle kunna bli uteslutande studieorganisatorisk. Genom att tidigarelägga moment som har mer generell karaktär och som är gemensamma för flera utbildningar skulle det bli möjligt att konstruera en eller flera grundkurser med breda användningsområden. Det är en annan sak att man samtidigt av andra skäl aktualiserade förändringari utbildningsinnehållet. En av avsikterna med U 68s arbete med juridisk utbildning är att pröva expertgruppens studieorganisatoriska modell med utgångspunkt i de krav som utbildningar med dominerande eller starka inslag av juridik ställer. I det arbetet ingår att undersöka om olika utbildningslinjer - och i så fall vilka - kan inledas av samma grundkurs och om därvid expertgruppens förslag till grundkurs kan utnyttjas. Prövningen sker mot bakgrund av de anspråk juridiskt inriktad yrkesverksamhet ställer på utbildningen. De följande övervägandena bygger på vad som anförts i kapitel 3 och tidigare i detta kapitel och anknyter till behandlingen av innehållet i utbildningen som följer i kapitel 5. Det kan vara av intresse i sammanhanget att erinra om att det första året av nuvarande juristutbildning består av fyra lika långa kurser, nämligen propedeutisk juridisk kurs, rättshistoria, nationalekonomi och företagsekonomi (jfr kapitel 2).

4.5.2 Expertgruppens utkast till grundkurs Den skiss till grundkurs som expertgruppen för administrativ och ekonomisk utbildning utarbetade avsåg ett stort antal utbildningslinjer. Den innehöll stoff som inte nu förekommer i de juridiska utbildningarna. Å andra sidan ställs krav på ökade samhällsvetenskapliga inslag i den juridiska utbildningen. Expertgruppens utkast kan illustreras med följande figur.

VÄL DEFINIERA_DE YRKESINRIKTNlNGA ÄMNESSTUDIER GEMENSAM GRUNDKURS

inriktning (juridisk översiktskurs för juristlinjen)

4:1 Modell för studieorganisation inom yrkesutbildningssektorn Figur för administration och ekonomi.

I avsnitt 3.1 har diskuterats hur yrkesmål bör vara vägledande för olika inriktning. Bl.a. på grund av den långa tid som hinner utbildningars förflyta från planering av utbildningsreformer till dess någon hunnit ta sig det reformerade utbildningssystemet är ledstjärnan endast vagt igenom Svårigheter att bedöma olika yrkesfunktionerns framtida urskiljbar. medför att osäkerheten och försök att kompensera osäkerutveckling heten får stor betydelse. Möjligen är dock osäkerheten mindre när det gäller juridiskt arbete än på en del andra områden. Ett sätt att möta och i bästa fall kompensera det bristfälliga planeringsunderlaget är att göra utbildningsutbudet flexibelt, bl.a. genom att ge ett stort antal kombinationsmöjligheter. Utredningens ställningstagande i differentieringsfrågan syftar bl.a. till en studieorganisation, som dels skall tillåta fler valfria kombinationer av utbildningsenheter än i dag, dels skall förbättra förutsättningarna för en fortlöpande förändring av utbildningens innehåll (jfr 4.2). Den organisation som nu föreslås för juristutbildningen innebär att en större del än för närvarande av utbildningen skall kunna varieras individuellt. En tredjedel av utbildningstiden skall ägnas åt alternativa och valfria kurser. I enlighet med den successiva differentieringens avses valfriheten förlagd i huvudsak till senare delar av utbildprincip ningstiden. Samtidigt skall yrkes- och därmed i viss mening utbildningsmålet för juristlinjen i stort sett vara detsamma som för dagens jur. kand.har i det föregående tagit ställning mot en utbildning. Utredningen av juristlinjen med olika kompetensområden för olika linjer. linjedelning Ett av de viktigaste argumenten för den ståndpunkten var önskemålen om rörlighet på arbetsmarknaden och åtminstone bibehållen utbytbarhet i olika Resultatet blir att man till tidiga delar av för jurister befattningar. måste koncentrera det som skall vara obligatoriskt för alla utbildningen Den inventering utredningen gjort av vilket stoff som har den jurister. karaktären visar att det är omfattande (jfr 5.2).

1973:59 89 SOU

När det gäller kraven på ökat inslag av samhälls- och beteendevetenskap på juristlinjen har det funnits lämpligt att främst eftersträva integrering med juridiskt stoff (jfr 4.3). Men alla dessa önskemål bibehållen gemensam formell behörighet med ökad valfrihet under grundutbildningen och integrering av samhälls- och beteendevetenskapliga moment i den - minskar möjligheterna att ge utbildningens första år en mycket allmän prägel. Detta sammanhänger med det breda ämnes- och därmed sysselsättningsområde juridiken faktiskt utgör. Det är en förhållandevis ambitiös målsättning att bibehålla och t.o.m. öka rörligheten inom den delen av arbetsmarknaden. Om man avvisar en uppdelning på flera specialiserade linjer och inte önskar enhetlig juristutbildning utan vill ge ökade möjligheter till profilering inom juristutbildningen och om man önskar bibehålla en klar yrkesinriktning i utbildningen, kan inte ett inledande år utan en förlängning av studietiden ges det allmänna innehåll som expertgruppens skiss hade. Ett första studieår för juristlinjen bör med dessa förutsättningar innehålla mer juridik. Det finns även andra skäl som talar för detta ställningstagande. Det är angeläget att studierna upplevs som meningsfulla redan från början. Studiemotivation kan åstadkommas på olika sätt, och troligen har verksamhetsformema i utbildningen väl så stor betydelse som studieorganisationen. Det finns både studerande som redan när de inleder högskolestudierna har en klar intresseinriktning och sådana som har ett starkt behov av att orientera sig inom ett stort område. Det är svårt att bedöma dessa gruppers inbördes storlek, och förhållandena kan förändras om antagningen begränsas till högskoleutbildning i allmänhet. Det finns sannolikt betydande skillnader mellan olika utbildningar i detta avseende. Anspråken på studiemotivation och på en mycket bred grundkurs kan komma i viss konflikt med varandra. Det är för många viktigt att redan tidigt i utbildningen komma i kontakt med moment som anger utbildningens karaktär och användningsområde. Detta bör vara till viss fördel också för dem som är osäkra på vilken utbildningsväg de vill välja. Den enskilde studeranden kan då på ett tidigt stadium få underlag nog att bedöma om t.ex. juristlinjen är ett alternativ som förefaller passa hans fallenhet och intresseinriktning. Också detta talar för tämligen stort inslag av juridik redan under det första studieåret. En juridiskt betonad grundkurs bör, som framgår av det följande, kunna utformas så att den ger stor frihet i valet av fortsatt utbildningsväg och av sysselsättning. Den grundläggande yrkesorientering som krävs inför valet av en sådan bör i huvudsak förläggas utanför högskolan (jfr SOU 1973:2 s. 246 ff.). Vid en jämförelse mellan å ena sidan en ekonomisk-administrativ grundkurs, gemensam för ett stort antal utbildningslinjer, å andra sidan de krav som bör ställas på en grundkurs som skall inleda juristlinjen har U 68 funnit att en grundkurs för juristlinjen inte med fördel kan få den förra utformningen. Vissa modifieringar bör göras i expertgruppens utkast till gemensam grundkurs. Hur en sålunda modifierad grundkurs kan utnyttjas för andra utbildningslinjer får bedömas från fall till fall. U 68 föreslår att den juridiska grundkursen skall kunna användas även för den i det följande (4.6) behandlade förvaltningslinjen.

90 SOU 1973: 59

4.5.3 Juristlinjens grund kurs - konstruktion och användningsområde

Trots att sålunda den av expertgruppen för administrativ och ekonomisk utbildning skisserade grundkursen inte i sin helhet kan begagnas för juristlinjen är det önskvärt att i viss utsträckning ge juristlinjens inledande studier det föreslagna innehållet. Det bör vidare vara möjligt att även på andra sätt främja de mål en för ett större antal utbildningar gemensam grundkurs syftar till. Man bör söka definiera utbildningsinnehåll som kan vara gemensamt för juristlinjen och annan utbildning inriktad mot förvaltningsverksamhet i allmänhet. Av enkätundersökningen (Ds U 1973:17) liksom av annan information framgår tydligt att det finns ett stort behov inom förvaltningen av personer som är förtrogna med juridiskt material och som kan arbeta därmed. Det är inte bara juristlinjen som skall förbereda för arbetsuppgifter som innebär myndighetsutövning. Även om t.ex. enkätundersökningen visar skillnader mellan den myndighetsutövning som jurister ägnar sig åt och den som andra sysslar med (jfr 3.2.3), är det möjligt att definiera utbildningsinnehåll som juristlinjen bör innehålla och som även med fördel kan erbjudas i mer allmänt inriktad förvaltningsutbildning. Hit hör en allmän överblick över rättssystemet och dess beslutsstrukturer. Såväl jurister som förvaltningspersonal bör även ha kunskap om den institutionella, politiska och statsrättsliga grundvalen för den offentliga verksamheten i stort. Enkätundersökningen vidare - - att förvaltningsrätten var en konstaterade föga förvånande för jurister och andra inom förvaltningen. Med utgångspunkt i mötesplats enkätundersökningen kan man även komma fram till ett behov av civilrättsliga kunskaper för förvaltningstjänstemän. Civilråtten bör äveni framtiden ges en central plats på juristlinjen. Dessutom bör moment av

ekonomi ingå i juristlinjen, och det ämnet är av stor betydelse också för

förvaltningsutbildning. Det är med detta inte sagt att det finns förutsättningar att konstruera juristlinjens inledning så att den kan användas även i andra utbildningar. Man måste först undersöka dels om ambitionsnivån på angivna områden bör vara densamma, dels om det är lämpligt att lägga inslagen under det första utbildningsåret. Om olika utbildningslinjer har olika mål är rimligen även ambitionsnivån för de delar som ingår i utbildningarna åtminstone delvis olika. När det gäller de juridiska kunskaperna skall anspråken allmänt sett ställas högre på juristlinjen än på någon annan utbildningslinje och när det gäller statsvetenskapliga och ekonomiska inslag högre i allmänt administrativa utbildningar. När det gäller konstruktionen av juridiska inslag i en mot förvaltningsverksamhet i allmänhet inriktad utbildning kan man vägledas av två olika principer. Båda bygger på förutsättningen att det medan grundutbildningen pågår inte är möjligt att veta i detalj på vilket ämnesområde juridiska kunskaper skall användas. Enligt ett synsätt kan man erbjuda en mycket bred men grund kurs och därigenom eftersträva stor täckning, enligt ett annat kan man erbjuda en smalare och djupare kurs med den motiveringen att det gäller att ge vana vid viss typ av material och viss argumentationsteknik och därmed förmåga att arbeta konkret med rättsligt material. Det finns argument för båda synsätten,

och utredningen har stannat för en medelväg. Man bör dels ge en allmän överblick i en introduktionskurs, dels fördjupade kunskaper på något eller några centrala områden. Det sammanhänger med de generella dragi juridiskt arbete som har konstaterats i 3.2 och 4.2 Möjligheterna att ge juristlinjens grundkurs ett bredare användningsområde, vilket varit en strävan, blir då också större, eftersom kraven på djup måste upprätthållas i kurser på juristlinjen. Viss civilrätt kan utan olägenhet placeras tidigt i juristlinjen. Utöver detta bör en kortare allmän juridisk introduktionskurs förekomma tidigt i juristlinjen och vara användbar också i andra utbildningar. Det blir då möjligt att konstruera juristlinjens första utbildningsår så att det innehåller vissa kurser med i huvudsak juridiskt innehåll som även bör förekomma i en allmän förvaltningsutbildning inriktad mot myndighetsutövning. Utredningen har vidare funnit det motiverat att utöka inslaget av Statskunskap på juristlinjen. Statsrätten bör kompletteras med kunskaper om hur det politiska beslutsfattandet går till i praktiken (jfr 5.2.4). Samtidigt kan statsrättsliga moment med fördel studeras i allmän förvaltningsutbildning. Det har därigenom blivit möjligt att konstruera en kurs användbar för både juristlinjen och andra linjer. Det faller sig naturligt att placera kursen tidigt i utbildningen. I den mån förvaltningsutbildning ställer krav på mer speciella och för juristlinjen mindre relevanta kunskaper på detta område kan dessa tillgodoses senare i utbildningen. För förvaltningsrättens del är situationen delvis en annan. Visserligen behövs ämnet för både jurister och förvaltningspersonal i allmänhet, och några större skillnader i ambitionsnivå behöver inte föreligga även om anspråken i allmänhet bör ställas något högre på juristerna. Emellertid är det lämpligt att på juristlinjen kurseri placera förvaltningsrätt efter det att vissa andra ämnen studerats. Det gäller civil-, straff- och processrätt. Det är kurser i dessa senare ämnen som ger juristlinjen dess profil, och de bör inte förekomma i samma utsträckning i andra linjer. Det medför att förvaltningsrätten inte med fördel kan placeras i en med andra linjer gemensam inledande del. Utöver vad som ingår i en allmänt hållen juridisk introduktionskurs bör alltså förvaltningsrätten hållas utanför juristlinjens grundkurs. Ekonomiska kunskaper är av väsentlig betydelse i utbildning inriktad mot förvaltning. l nuvarande juristutbildning ägnas halva det första studieåret åt ekonomi. Som kommer att framgå av 5.2.2 finner utredningen att det även i framtiden är motiverat att placera en kurs med ekonomiskt innehåll i juristlinjen. Den bör dock inte ha samma omfattning som för närvarande och inte heller samma inriktning. Det finns goda skäl att placera en sådan kurs tidigt i utbildningen. Bl.a. bör det förenkla studiet av vissa delar av civilrätten. Det bör därigenom vara möjligt att förlägga en kurs i ekonomi under juristlinjens inledande år och att därmed utnyttja den också i annan utbildning. När det slutligen gäller rättshistoria finner utredningen det motiverat att bibehålla en kurs i det ämnet under juristlinjens inledande år. Detta ämne kan sägas vara rätt speciellt för juristlinjen och med nuvarande utformning sakna större intresse i andra utbildningar. Med tanke på att ämnets utrymme föreslås minskat och att inriktningen av det bör

92 SOU 1973: 59

förändras kan möjligen en placering under det första studieåret motiveras också för andra linjer än juristlinjen (se vidare 5.2.3). Mot bakgrund av ovanstående föreslås att juristlinjens inledande år konstrueras som en grundkurs med följande innehåll. Första terminen: ekonomi, rättshistoria, statsrätt, statskunskap. Andra terminen: Juridisk introduktionskurs, civilrätt. Den inbördes ordningen mellan kurserna behöver inte vara helt låst (jfr 5.2.1). Innehållet i kurserna kommer att beskrivas närmare i följande kapitel. Genom att konstruera en inledande grundkurs för juristlinjen efter här angivna linjer bör man kunna vinna åtminstone fyra fördelar. För det första bör juristlinjens grundkurs kunna vara inledning dels till juristlinjen, dels till annan utbildning inriktad mot förvaltningsverksamhet (se vidare 4.6). För det andra bör innehållet i grundkursen kunna vara ganska likt innehållet i andra grundkurser inom sektorn, även om det inte kan göras identiskt. U 68s översyn av socionomutbildningen visar att innehållet i en grundkurs lämpad för sådan utbildning i vissa delar liknar innehållet i den grundkurs som här förordas för juristlinjen. Genom generösa regler för tillgodoräknande av genomgångna kurser på respektive linjer kan därigenom dessa kurser delvis ersätta varandra, trots att de inte är identiska till sitt innehåll. På det viset blir konsekvenserna av eventuellt ändrad studieinriktning mindre allvarliga, och kursändring kan ske med mindre tidsförlust än nu. För det tredje innebär inledningen av juristlinjen att man i större utsträckning än för närvarande tar utgångsi samhällsförhållandena i allmänhet och i rättssystemet som en punkt integrerad del av dem och som ett av flera sätt för politisk styrning. För

det fjärde kan man tillgodose anspråken på studieorganisatoriska förut-

sättningar för god studiemotivation och yrkesorientering.

4.6 F örvaltningsutbildning l samband med kartläggningen av juridiska arbetsuppgifter i föregående konstaterades behov av juridiskt kunnande i såväl offentlig som kapitel privat förvaltningsverksamhet. Några betydande skillnader mellan anspråken för sådana arbetsuppgifter bedömdes inte på grundutbildning mellan offentlig och privat sektor. Behovet av juridiskt föreligga med jur. kand.utbildade täcks för närvarande i någon mån av personer Det utbildning och av personer med juridiska inslag i annan utbildning. står emellertid klart att arbetsuppgifter som berör rättsligt material, t.ex. vid i offentlig förvaltning eller personalfrågor i myndighetsutövning för närvarande i betydande utsträckning åvilar privat förvaltning, med ingen eller i förhållande till arbetsuppgifterna bristfällig personer juridisk utbildning. Detta behov av juridisk utbildning som inte pekar på att det finns täcks genom befintliga utbildningar. Det finns därför anledning att öka till inslag i utbildning som är inriktad mot möjligheterna juridiska förvaltningsverksamhet. Det finns en rad högskoleutbildningar som förbereder för idag administrativ verksamhet, dels sådana som avser att ge mer specialiserade dels mer allmänt inriktakunskaper, t.ex. jurist- eller ekonomutbildning,

de utbildningar, t.ex. socialhögskolornas förvaltningslinje eller filosofisksamhällsvetenskaplig utbildning. Dessutom finns juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning (jur. pol. mag.) som emellertid har visat sig mycket lite attraktiv (jfr kapitel 2). Förvaltning kan innebära olika verksammycket het och kräver därmed utbildningsmöjligheter över ett mycket brett fält (jfr SOU 1973:2 s 264 ff). Kunskapsbehovet är alltså i och för sig mycket omfattande. Det är därför omöjligt att tänka sig en enhetlig förvaltningsutbildning. Man måste tvärtom erbjuda starkt differentierade utbildningsmöjligheter för förvaltningsverksamhet. Det är också önskvärt att innehållet i sådana utbildningar smidigt kan förändras, så att man lätt kan möta förändrade eller nya krav på kunskaper. Existerande utbildningar med inriktning mot förvaltning erbjuder differentierings- och profileringsmöjligheter i varierande utsträckning. I utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet är möjligheterna till individuella val allmänt sett stora. Vid socialhögskolornas förvaltningslinje finns mer begränsade valmöjligheter. I jur. kand. och jur. pol. mag. är valmöjligheterna små. U68s studieorganisatoriska ställningstaganden har som mål att åstadkomma ett väl differentierat och bättre samordnat utbildningsutbud. Detta bör följaktligen komma till uttryck vid arbetet med översyn av socionomoch juristutbildningarna. U 68 har övervägt två olika möjligheter att bättre än hittills tillgodose kraven på juridiska kunskaper för förvaltningsverksamhet. Det ena är att konstruera en särskild utbildningslinje som skall ersätta nuvarande jur.pol.mag. och med det inledande året gemensamt med juristlinjen. Det andra är att låta juristlinjens grundkurs utgöra alternativ inledning till andra existerande utbildningslinjer. Arbetet har bedrivits med utgångspunkt bl.a. i den företagna enkätundersökningen (jfr 3.2.3). Som ett led i prövningen av den första möjligheten har U 68 utarbetat ett utkast till en treårig förvaltningslinje med samhällsvetenskaplig tyngdpunkt men med juridiska inslag. Utbildningens mål angavs vara att ge grundläggande kunskap om funktion och struktur hos samhällets organ, att ge en orientering om rättssystemet samt att ge grundläggande färdigheter i tillämpning av offentlig rätt. Linjens inledande studieår skulle vara gemensamt med juristlinjen och därmed ge en ekonomisk, statsvetenskaplig och juridisk bas. Härefter föreslogs en konstruktion med 40 poäng obligatoriska kurser samt alternativa och valfria kurser inom en ram av 40 poäng. Hälften av utrymmet för de obligatoriska kurserna skulle ägnas samhälls- och företagsekonomi, en fjärdedel den i första hand offentliga förvaltningens funktion och struktur samt en fjärdedel beslutsfattande och administrativ teknik i offentlig och privat förvaltning. Det återstående utrymmet skulle ägnas profilering av utbildningen genom att var och en av de studerande skulle välja fyra alternativa S-poängskurser och två valfria 10-poängskurser. Som 5poängskurser förekom intresseorganisationerna och samhället, miljöplanering, planerings- och utredningsmetodik, administrativ rationalise-

ring, informationsteknik, personaladministration, kulturförvaltning och

vårdförvaltning. Som valfria IO-poängskurser förtecknades preliminärt planerings- och utredningsmetoder, planprocesser, personaladministration samt budgetprocesser och ekonomisk långtidsplanering. Som alternativa

94 SOU 1973: 59

och valfria kurser skulle man även kunna utnyttja juristlinjens kurser. Avsikten var att rättsliga aspekter fortlöpande skulle uppmärksammas under hela utbildningstiden. Efter hand konstaterades att denna utbildningslinje skulle få avsevärda

likheter med det förslag som utarbetades för socionomutbildningens

förvaltningslinje. Många kurser med samma eller liknande inriktning förekommer i de båda förslagen. Den enda mer betydande skillnaden skulle komma att bestå i att större utrymme skulle ägnas rättsliga frågor i juristlinjens inledande kurser än i socionomutbildningens. Vidare bör en förvaltningsutbildning med juridisk inriktning även längre fram i studierna kunna innehålla moment som aktualiserar rättsliga problem. En sådan möjlighet har befunnits lämplig även för socionomutb ildningens del inom ramen för en utökad valfrihet. Arbetet med socionomutbildningens förvaltningslinje har även i andra delar tillförts uppslag från det särskilt utarbetade förslaget. U 68 finner, som framgått av bl. a. huvudbetänkandets avsnitt 3.6.3.3, det angeläget att förenkla högskolans utbildningsutbud. Det kan bl.a. åstadkommas genom att man minskar antalet utbildningslinjer och antalet ingångar till olika utbildningssektorer. Ett annat mål för den studieorganisatoriska översynen är att underlätta övergång mellan olika utbildningslinjer och därmed öka möjligheterna att kombinera moment från olika utbildningslinjer. Det har visat sig möjligt att konstruera juristlinjens inledande år så att det medger inte bara fortsatt utbildning inriktad mot mer utpräglade och kvalificerade juridiska arbetsuppgifter. Det första året kan även vara en lämplig grund för utbildning för förvaltningsverksamhet ivilken juridiska arbetsuppgifter är vanliga (jfr 4.5 ). Om anspråken på juridiskt utbildad förvaltningspersonal kan tillgodoses genom dels ökad valfrihet i existerande utbildningar, dels ökade möjligheter att kombinera delar från olika utbildningslinjer, saknas anledning att inrätta en särskild utbildningslinje för detta ändamål. Mot bakgrund av det sagda föreslår U68 att man inte inrättar en särskild förvaltningslinje med juridisk inriktning. Föreliggande utbildningsbehov bör i stället tillgodoses genom ökade möjligheter att kombinera kurser från juristlinjen - i första hand grundkursen - med andra utbildningslinjer som är inriktade mot förvaltningsverksamhet. I

det följande skall några sådana tänkbara möjligheter anges.

Eftersom socionomutbildningen också varit föremål för översyn inom ramen för U 68s arbete, har utredningen särskilt övervägt möjligheterna att konstruera en förvaltningsutbildning genom kombination av kurser från den utbildningen och juristlinjen. Dessa möjligheter förefaller goda. Det bör således vara möjligt att som ett alternativ inleda socionomernas förvaltningslinje med juristlinjens grundkurs och därefter övergå till förvaltningslinjens fjärde termin. Den som önskar ytterligare markerad juridisk inriktning på sin utbildning kan därefter även använda delar av förvaltningslinjens femte och sjunde terminer åt kurser med juridisk inriktning. Det sagda illustreras med följande skiss (figur 4: 2). Genom denna konstruktion kan man erbjuda en treårig förvaltningsutbildning på en juridisk grund och med möjligheter till vissa inslag av

Social linje Förvaltningslinja Juristlinje fördjupning 20 p praktik 20 p profilering 20 p obligatoriska kurser 20 p praktik 20 p Grundkurs förvaltnings- “nje och sociamnje 40 p Grundkurs juristlinjen 40 p

Figur 4:2 Anknytning juristlinje-förvaltningslinje

juridiska kurser också senare i utbildningen. U 68 föreslår alltså att det införs möjlighet för dem som genomgått juristlinjens grundkurs att fortsätta på förvaltningslinjens fjärde termin. Denna studieväg bör vara ett av flera normala sätt att genomgå förvaltningslinjen som därigenom får två alternativa ingångar (se vidare 11.2). Samtidigt bör jur. pol. mag.-utbildningen avskaffas, eftersom den visat sig inte fylla de behov för vilka den avsågs. Socionom- och juristutbildningama är de enda administrativa och ekonomiska utbildningar för vilka U68 lägger konkreta förslag till förändrad studieorganisation. Man kan därför inte nu med bestämdhet ange om det är möjligt att kombinera juristlinjens grundkurs med andra administrativt inriktade utbildningar. Det är emellertid angeläget att andra kombinationer prövas på samma eller liknande sätt, som ovan beskrivits beträffande jurist- och förvaltningslinjen. De linjer som i första hand bör kunna komma ifråga är - med de beteckningar de åsatts i U 68s huvudbetänkande (jfr SOU 1973:2 s. 229 ff.) - D 3 (samhällsvetenskaplig linje l), 241 (filosofisk-samhällsvetenskaplig linje) och D 4 (samhällsvetenskaplig linje 2). Angivna linjer motsvarar nuvarande utbildningslinjerna 7a, b och c samt 8a och 9a. Det är därvid fråga om att dels ange om den juridiska grundkursen ger erforderliga kunskaper för de fortsatta studierna, dels överväga om sådana kombinationer fyller kraven på studievägar inom allmänna utbildningslinjer. Dessa senare mer löst skisserade kombinationsmöjligheter kräver vidare överväganden i samband med den fortsatta behandlingen av U68s studieorganisatoriska förslag. Övergång från juristlinjens grundkurs till de angivna utbildningslinjerna kan i vissa fall kräva komplettering av kurser som förekommer under de senares inledande år. Det bör emellertid inte vara nödvändigt att uppnå identitet i det första utbildningsårets innehåll när det gäller utbildningar inriktade mot administrativ verksamhet i allmänhet. Det synes ofta snarare vara en fördel att studerande med olika förkunskaper möts i samma utbildningslinje.

96 SOU 1973: 59

4.7 Juridiska kurser i andra utbildningar 4.7.1 Utgångspunkter

Behov av kurser med juridiskt innehåll uppträder i olika sammanhang utöver dem som behandlats i det föregående. Man kan skilja mellan dels behov av obligatoriska eller valfria juridiska kurser iandra utbildningslinjer, dels behov av kurser med juridiskt innehåll för personer som inte önskar gå igenom fullständig utbildningslinje. Det som här avses är behov av annat slag än det som behandlats i 4.6 för juridiskt betonad förvaltningsutbildning. En anvisning om arten och omfattningen av sådana behov ges av den juridiska utbildningen i studieförbundens regi. Vidare kommer t.ex. socionomer och ekonomer även i framtiden att behöva juridiska kurser i sin utbildning, och det kan inte krävas att de skall gå igenom hela juristlinjens grundkurs. Säkerligen finns härutöver ett stort uppdämt vidareutbildningsbehov för personer både med och utan juridisk grundutbildning. För närvarande är utbildningen vid juridisk fakultet i princip förbehållen dem som är inskrivna vid fakulteten och som avser att avlägga jur.kand.- eller jur.pol.mag.examen. För tillträde till undervisning och examination i de ämnen som ingår i utbildningen krävs i många fall att tentamen skett i ämnen som är placerade tidigare i studiegången. Det innebär att kurser vid juridisk fakultet i princip inte är tillgängliga vare sig för studerande vid andra fakulteter eller som enstaka kurser t.ex. för vidareutbildningsändamål. Det förekommer emellertid att kurser med liknande eller samma innehåll ges i andra sammanhang, ibland under medverkan av de juridiska fakulteternas lärare. Kurser med juridiskt innehåll förekommer även i vissa andra högskoleutbildningar, t.ex. vid socialhögskoloma och vid de filosofiska fakulteterna. Bortsett från att vissa lärare har undervisningsskyldighet vid mer än en högskola eller fakultet finns inget organisatoriskt samband mellan sådana kurser och utbildningen vid juridisk fakultet. Vidare har som nämnts studieförbunden universitetscirklar med bl. a. juridiskt innehåll. I dessa medverkar universitetslärare i betydande utsträckning. Det förekommer också internutbildning med juridiskt innehåll hos både offentliga och privata arbetsgivare. Det finns anledning att kort beröra vilka konsekvenser U 68s förslag till institutionell organisation har för denna fråga. Utbildningsnämnder eller linjenämnder avses få huvudansvaret för innehållet i olika utbildningslinjer. Undervisningen i de kurser som ingår i en utbildningslinje sker vid högskolans olika institutioner. Det avses bli en lokal angelägenhet att avgöra vilken institution som skall svara för viss kurs. Man kan anta att, åtminstone vid en större högskola, en juridisk institution kommer att ge alla eller åtminstone merparten av högskolans kurser med juridiskt innehåll. Sådana kurser kommer att ingå i flera utbildningslinjer. Detta innebär - i motsats till vad som gäller nu - att idetta avseende ingen annan skillnad kommer att föreligga mellan juristlinjen och andra utbildningslinjer än att ett större antal kurser ijuristlinjen anordnas av juridisk institution. För att ta ett exempel kan man anta att de juridiska kurser som skall ingå i ekonomutbildningen i motsats till vad som för

7-SOU 1973: 59 97

närvarande är fallet kommer att ges vid juridisk institution där sådan finns. Denna organisatoriska förändring ger grundläggande förutsättningar för ett smidigare sätt att lösa föreliggande problem än det nuvarande systemet ger.

4.7.2 Utnyttjande av juristlinjens kurser

Man kan tänka sig olika sätt att tillhandahålla en kurs med juridiskt innehåll för andra än studerande på juristlinjen. l vissa fall bör juristlinjens kurser kunna användas och i andra fall får särskilda kurser anordnas, speciellt utformade för föreliggande behov. För U 68 har det framstått som angeläget att organisationen utformas så att den underlättar att en kurs används för flera ändamål. Det är därför väsentligt att undersöka i vilken utsträckning juristlinjens kurser kan utnyttjas för andra utbildningslinjer eller som enstaka kurser. Mer detaljerade ställningstaganden till möjligheterna att utnyttja kurserna i andra utbildningslinjer måste dock göras från dessa linjers utgångspunkter, vilket inte kan ske här. Det är däremot möjligt att genom en exemplifiering visa hur problemet principiellt bör lösas, och hur systemet kan komma att se ut i praktiken i framtiden. Som utgångspunkt används vissa av U 68s föreslagna utbildningslinjer som avses svara mot nuvarande utbildningslinjer vid filosofisk fakultet (jfr SOU 1973:2 s 229 ff.). Juristlinjens utbildningsplan presenteras i bilaga 2. Linjen avses bestå av en grundkurs om 40 poäng, övriga obligatoriska kurser om sammanlagt 80 poäng samt alternativa och valfria fördjupningskurser om sammanlagt 60 poäng. Alternativa kurser skall förekomma under andra året (10 poäng) och tredje året (20 poäng). Valfria kurser (30 poäng) förläggs till utbildningens slut. Möjligheterna att utnyttja juristlinjens grundkurs i andra utbildningslinjer har diskuterats i 4.6. Det kan tilläggas att delar av grundkursen efter respektive utbildnings- eller linjenämnds närmare bestämmande bör kunna tillgodoräknas i vissa andra utbildningar, t.ex. på socionomutbildningens sociala linje. Vissa av kurserna i den juridiska grundkursen kan väntas vara särskilt attraktiva både som delar av andra utbildningslinjer och som särskilda kurser. Det gäller främst den juridiska introduktionskursen. Den avses ersätta den nuvarande propedeutiska kursen i juridik. Denna eller liknande kurser förekommer för närvarande dels i socionomutbildningens grundkurs, dels som juridisk översiktskurs i vissa utbildningslinjer vid filosofisk fakultet. Dessutom torde den nuvarande propedeutiska kursen i juridik i icke ringa omfattning begagnas som enstaka kurs för yrkesverksamma och för personer med annan utbildning. Den föreslagna introduktionskursen skiljer sig från den propedeutiska kursen genom att anspråken på bredd blir något mindre samtidigt som vissa partier studeras mer ingående (jfr 5.2.5). Det är tänkbart att denna förändring kommer att medföra att introduktionskursens användbarhet för vissa andra ändamål än juristlinjens blir något mindre än den propedeutiska kursens. För vissa ändamål kan det därför bli nödvändigt att anordna en elementär juridisk kurs med något annan uppläggning. I huvudsak torde emellertid introduktionskursen komma att få samma

98 SOU 1973: 59

användningsområde som den propedeutiska kursen. Civilrätt A, som innehåller relativt ingående studium av avtalsrätt, bör kunna användas för i stort sett samma grupper som ovan nämnts för introduktionskursen. I vissa fall torde kursen i statsrätt och Statskunskap och möjligen även kursen i rättshistoria kunna utnyttjas i samhällsvetenskaplig utbildning. Orienteringskursen i ekonomi bör kunna tillgodoräknas vid fortsatta ekonomiska studier. Det står klart att juristlinjens övriga obligatoriska kurser inte kan få lika stort användningsområde som grundkursens olika delar. I motsats till vad som gäller grundkursen har inte heller särskilt eftersträvats att ge senare obligatoriska kurser den karaktären. De skall i stället ge juristlinjen dess egenart. Det hindrar inte att en del av dessa kurser kan komma att efterfrågas från andra än dem som går juristlinjen. Juristlinjens kurs i förvaltningsrätt kan visa sig användbar för personer som går utbildningslinjer inriktade mot förvaltningsverksamhet. Kurserna i straff- och processrätt bör ha intresse för personer med t.ex. beteendevetenskaplig inriktning eller för dem som går social linje inom socionomutbildningen. Kursen i finansrätt bör åtminstone i vissa delar kunna utnyttjas av dem som går t.ex. ekonom- eller förvaltningslinjen. Vissa civilrättskurser kan passa för samhällsvetenskapliga linjer och för socionomutbildningen. Den korta orienterande kursen i rättssociologi bör också kunna komma till användning, t.ex. på socialadministrativ linje (231), psykologilinjen (Cl), pedagogik-sociologilinjen (C2) och vissa samhällsvetenskapliga linjer samt linje och förvaltningslinje. I viss utsträckning bör även dessa på social obligatoriska kurser kunna användas i individuell utbildningslinje och som enstaka kurser. Närmare ställningstagande till i vad mån dessa kurser skall kunna utnyttjas på andra allmänna eller lokala linjer än juristlinjen får göras av respektive utbildnings- eller linjenämnd. U68 har inte i detalj planerat profileringskursema på juristlinjen. Avsikten är att utvecklingsmöjligheter för den juridiska högskoleutbildningen skall åstadkommas genom sådana kurser (jfr 5.3). Detta medför att någon detaljerad redogörelse varken kan eller bör lämnas för i vilken utsträckning kurserna kan tänkas bli utnyttjade för andra utbildningslinjer. Det kan rent allmänt sägas, att systemet bör ge goda möjligheter att konstruera kurser som kan användas av studerande på flera olika utbildningslinjer. Man kan t.ex. tänka sig att kurser i socialrätt eller om verkställighet av brottspåföljder kan användas i socionomutbildningens sociala linje. Kurser som rör utnyttjande av mark och vatten och kan utnyttjas på samhällsplanerarlinjen. Kurser i Skatterätt bör miljörätt kunna utformas så att de även kan ingå i ekonomutbildningen. Marknadsrätt och företagarkontroll kan också användas på ekonomlinjen. En kurs i massmediarätt kan eventuellt användas i journalistutbildning och en fördjupningskurs i rättssociologi på utbildningslinjer inriktade dels mot administrativ verksamhet, dels mot beteendevetenskap. Exemplifieringen skulle kunna göras längre. Det väsentliga i sammanhanget är att utbildningsnämnderna verkligen eftersträvar praktiska lösningar enligt de angivna riktlinjerna. De alternativa och valfria kurserna bör även ha särskilt goda förutsättningar att passa in i ett systern med återkommande utbildning

SOU 1973: 59 99

för såväl jurister som andra. Tänkbara utvecklingsmöjligheter skall här endast antydas. Det finns ett stort fort- och vidareutbildningsbehov för jurister på de flesta områden vilket i dagens läge inte kan anses särskilt väl tillgodosett (se t.ex. Betänkande av UKÄs arbetsgrupp för juridisk vidareutbildning, juni 1969). Man kan också föreställa sig att t.ex. vissa ingenjörer önskar vidareutbildning i immaterialrättsliga frågor (patenträtt m.m.), att personer verksamma i privat och offentlig förvaltning har intresse av vissa kurser med civilrättslig inriktning, t.ex. arbetsrätt för personaladministratörer, eller att tjänstemän i företag önskar lära sig skatterätt. Det är inte möjligt att här närmare utveckla denna fråga. Det får i stället ske i samband med att mer konkreta planer utarbetas för alternativa och valfria kurser och att man får erfarenheter av dessa. Det är emellertid angeläget att understryka att det i framtiden bör vara en viktig uppgift för de juridiska institutionerna att erbjuda återkommande utbildning i denna form.

4.7.3 Utbud av andra kurser med juridiskt innehåll

Resonemanget ovan har rört möjligheterna att utnyttja juristlinjens kurser för andra studerandekategorier. Även om möjligheterna att använda dessa kurser kommer att förbättras avsevärt om U 68s förslag genomförs, kommer ett behov av andra kurser med juridiskt innehåll att kvarstå. I många fall skiljer sig det sätt på vilket juridiska kunskaper skall utnyttjas avsevärt. Sålunda kan redan nu konstateras att t.ex. socionomutbildningen kommer att kräva vissa särskilt avpassade kurser med juridiskt innehåll. Det kommer också att finnas andra behov som inte kan tillgodoses inom ramen för juristlinjens kursutbud. Här skall endast anges efter vilka principer problemet skall lösas. Utgångspunkten är därvid U 68s förslag till institutionell organisation. Enligt detta svarar en eller flera institutioner för högskolans juridiska kurser. Utbildnings- eller linjenämnderna för de utbildningar för vilka sådana kurser bedöms nödvändiga eller värdefulla får då först ta ställning till om redan existerande kurs - eventuellt med smärre förändnågon - kan Om så inte är fallet får ringar utnyttjas. utbildningsnämnden samverka med lämplig institution för konstruktionen av en kurs särskilt för den aktuella utbildningens ändamål.

4.7.4 Förkunskapskrav Ett i sammanhanget mycket väsentligt och svårlöst problem har ännu inte berörts. Det gäller frågan om vilka förkunskaper som skall krävas för tillträde till kurser med juridiskt innehåll, särskilt dem som förekommer på juristlinjen. Det gäller här att tillgodose skilda och svårförenliga önskemål. Problemet gäller inte bara juridisk utbildning utan uppträder generellt när man eftersträvar en öppnare studieorganisation, som skall göra det möjligt att använda kurser som ingår i en viss utbildningslinje även i andra sammanhang. Vid konstruktionen av olika utbildningslinjer försöker man givetvis att placera kurserna i sådan ordning att man i senare förlagda kurser kan

100 SOU 1973: 59

bygga på kunskaper som inhämtats tidigare. Detta gäller också juristlinjen: för att de studerande på rimlig tid skall kunna nå det utbildningsmål som ställts upp bör linjens kurser förekomma i en viss ordningsföljd. Ordningsföljden behöver inte vara helt låst, men man bör upprätthålla krav på att vissa kurser som placerats tidigare i studiegången studerats före tillträde till senare kurs. Kraven gör sig gällande med olika styrka för olika kurser. Juristutbildningens nuvarande studieorganisation medför inga större problem i detta avseende. Eftersom kurser vid nuvarande juridisk fakultet endast är tillgängliga för juris studerande har man utan större olägenheter kunnat uppställa sådana regler. Förutom att det bedömts nödvändigt för att tillgodose anspråken på nödvändiga förkunskaper, anses det vara värdefullt för att motverka parallelläsning och studietidsförlängning. U 68 strävar emellertid efter en studieorganisation i vilken de kurser som ingår i juristlinjen i största möjliga utsträckning skall kunna användas dels i andra utbildningslinjer, dels som enstaka kurser. Det innebär att personer med skilda utbildningsmål skall kunna använda samma kurser. Om man uppehöll samma stränga förkunskapskrav i dessa avseenden som man för närvarande gör vid juridisk fakultet, skulle friheten att utnyttja kurser från juristlinjen i andra sammanhang bli helt illusorisk. Om man däremot inte uppställer några krav på förkunskaper för tillträde till kurserna, kan konsekvensen antingen bli att de som inte går i juristlinjen får stora svårigheter att tillgodogöra sig kursen eller att kursen blir ineffektiv på juristlinjen. En möjlighet är att ställa upp olika förkunskapskrav för olika kategorier studerande. Om olikhetema är stora och om undervisningeni kursen är i stort sett enhetlig får man räkna med att utbildningen leder till olika resultat för olika studerande. Eftersom en kurs i allmänhet kan antas avses fylla olika ändamål för dem som går juristlinjen och för andra studerande, kunde man möjligen acceptera att också utbytet av kursen blev olika för olika kategorier. Också en sådan lösning har emellertid stora olägenheter. För det första skulle man bli tvungen att laborera med olika mål för samma kurs, vilket inte minst från examinationssynpunkt är olämpligt. För det andra kan man inte på förhand veta för vilket ändamål de kunskaper någon inhämtat i en viss kurs kan komma att användas. I en studieorganisation, som skall öka möjligheterna att kombinera element från olika utbildningslinjer och som skall underlätta återkommande utbildning, bör det tvärtom vara möjligt att ändra studieinriktning och genom kompletteringar skaffa ny kompetens. Således skall t.ex. den som på annan utbildningslinje läst delar av vad som ingår på juristlinjen efter yrkesverksamhet genom återkommande utbildning kunna få utbildningsbevis avseende juristlinje. Detta bör också vara möjligt genom att man vid olika tillfällen tar enstaka kurser. Därför måste kursfordringama vara desamma för alla som går igenom viss kurs. I den mån vissa förkunskaper krävs personer för att tillgodogöra sig innehållet i en kurs på juristlinjen måste i allt väsentligt samma förkunskaper krävas av alla som skall gå igenom kursen. Det är däremot inte nödvändigt att alla som önskar studera viss kurs skaffat sig erforderliga förkunskaper på samma sätt. Det är också så, att praktiska erfarenheter på vissa områden kan uppväga bristande teoretiska

förkunskaper. Särskilt när det gäller möjligheterna att utnyttja juristlinjens kurser för återkommande utbildning bör detta uppmärksammas. Man bör alltså kunna bereda tillträde utan de formella förkunskaper som krävs av studerande på juristlinjen för personer som kan dokumentera förkunskaper som de skaffat sig på annat sätt än genom studier på juristlinjen. I den mån de förkunskapskrav man överväger att ställa upp för tillträde till kurs på juristlinjen mer motiveras av en önskan att motverka studietidsförlängning än av att vissa förkunskaper skulle vara nödvändiga för att över huvud taget kunna tillgodogöra sig kursen bör man i stället införa rekommendationer. De som går juristlinjen skulle rådas att ta kurser i den rekommenderade ordningen, och andra personer skulle kunna få anvisning på lämpliga förberedelser för kursen. I sista hand finns också möjligheten att ge dispens från förkunskapskraven. Ett sådant förfarande kan emellertid aldrig lösa några kvantitativt mera betydande problem. Man bör undvika ett system som för att fungera kräver dispenser i större omfattning. När det gäller kurser som ingår i allmän utbildningslinje bör för det första krävas de förkunskaper från gymnasieskolan som uppställs som behörighetskrav för tillträde till linjen över huvud. Kompetenskommittén kommer i fråga om bl.a. juristlinjen att föreslå vilka dessa skall vara. Vederbörande utbildnings- eller linjenämnd fastställer de ytterligare förkunskaper i form av genomgångna kurser i utbildningslinjen som skall krävas för tillträde till linjens kurser. Dessa bör vara desamma för alla dem som önskar gå igenom respektive kurs. I de fall viss kurs på juristlinjen skall utnyttjas också för annan utbildningslinje bör också den andra linjens nämnd delta i fastställandet av kraven. Utbildningsnämnderna bör iaktta restriktivitet med formella förkunskapskrav. Endast sådana krav som är nödvändiga för att tillgodogöra sig kursinnehållet skall uppställas. Andra teoretiska förkunskaper än juridiska bör i vissa fall kunna godtas. Om viss kurs på juristlinjen efterfrågas av många studerande som saknar erforderliga förkunskaper kan man gå till väga på två sätt. I vissa fall kan det vara lämpligt att anordna en särskild introduktion som ger de nödvändiga förkunskaperna. Efter denna skall man då kunna börja den aktuella kursen. I andra fall kan man erbjuda en särskild kurs vid vars uppläggning man kan ta hänsyn till studieförutsättningarna hos dem som efterfrågar kursen, i vissa fall genom annan uppläggning, i andra fall genom ändrad studietid. ställningstaganden till vilka förkunskapskrav som skall Detaljerade gälla för olika kurser skall alltså göras av utbildnings- eller linjenämnd. U6S skall här bara ange tänkbara riktlinjer, som bör kompletteras allteftersom man vinner erfarenheter av det nya systemet. Det följande avser de kurser som ingår i juristlinjen (jfr utbildningsplan för juristlinjen, bilaga 2). För tillträde till grundkursens olika delar bör endast gälla att den introduktionskursen inhämtats innan civilrätt A studeras. juridiska Studerande bör emellertid rekommenderas att läsa på juristlinjen rättshistoria före statsrätt med statskunskap.

För tillträde till civilrätt D (alternativa kurser under fjärde terminen) bör tidigare civilrättskurser ha studerats. Särskilt med tanke på att civilrätt D består av kurser, vilkas innehåll inte fastställts, kan detta emellertid inte antas vara nödvändigt i alla situationer. Det torde vara att i stor utsträckning söka sig fram med rekommendationer för lämpligt dem som går juristlinjen och i övrigt begränsa de formella förkunskapskraven. Vissa civilrättsliga kunskaper krävs för studier i straffrätt. Processrätten kan inte med fördel läsas utan civil- och straffrättsligt underlag. För tillträde till den sjätte terminens alternativa kurser är det lämpligt att de som går juristlinjen inhämtat vad som placerats under de fem första terminema. Ett uttalat och väsentligt önskemål är nämligen att det i dessa kurser skall vara möjligt att bygga på kunskaper i flera olika ämnen (jfr 5. 3). Emellertid kan kurserna förväntas bli av ganska olika karaktär, vilket gör det svårt att på nuvarande stadium generellt ange vilka förkunskaper som kan behövas. Man bör även beakta att andra förkunskaper än juridiska kan vara värdefulla för dessa kurser, som avses ge tillfälle till utblickar över andra ämnesområden. För tillträde till kurserna i Skatterätt och internationell rätt mäste man sannolikt kräva vissa civil- och processrättsliga kunskaper. För studier i rättssociologi är det visserligen önskvärt med juridiska kunskaper, vilket motiverat detta ämnes placering (jfr 5.2.l2), men detta behöver sannolikt inte uppställas som krav. Motsvarande torde gälla allmän rättslära, och man kan i det fallet tänka sig att kräva att viss större del av utbildningslinjen fullbordats. För sista årets valfria kurser bör eftersträvas att samtliga obligatoriska kurser inhämtats av dem som går juristlinjen. Särskilt med tanke på att här åsyftas ett mycket rikt och flexibelt kursutbud, som till innehållet kan variera starkt för olika individer, avstår U 68 från att i detalj gå in på detta. Ett skäl att uppställa ovan angivna rekommendationer som krav kunde vara att avsikten med de valfria kurserna bl.a. är att möjliggöra tvärvetenskaplighet. Det kräver i sin tur kunskaper i så många ämnen som möjligt. Å andra sidan kan man mycket väl tänka sig kurser, där detta krav inte behöver tillämpas. Också här gäller - kanske i ännu högre grad än för de alternativa kurserna - att andra förkunskaper än juridiska kan vara till fördel. Det är t.o.m. troligt och synnerligen önskvärt att olika utbildningsnämnder skall kunna enas om att lägga upp sådana kurser avsedda för flera olika utbildningslinjer. Det skall slutligen understrykas att strävandena att utnyttja innehållet i en utbildningslinje - i detta fall juristlinjen - också för andra ändamål ingalunda är uttryck för ett ensidigt resurstänkande. En sådan utveckling bör också ha fördelar för utbildningen i berörda utbildningslinjer. Det kan förväntas innebära en värdefull stimulans för både lärare och studerande som arbetar med juristlinjen att studerande med annan och studieinriktning deltar i utbildningen. Andra infallsstudiebakgrund vinklar än dem man vanligen anlägger på rättssystemet kan på detta sätt bli vanligare än de för närvarande är ijuristutbildningen.

4.8 Återkommande utbildning 4.8.1 Inledning U68 har i sitt huvudbetänkande framhållit att det är önskvärt att utveckla återkommande utbildning. Studieorganisatoriska åtgärder som befordrar återkommande utbildning beskrivs sammanfattningsvis i SOU 1973:2 s. 246: O utbildningslinjer byggs upp av kurser och studiekurser O kortare utbildningslinjer anknyts studieorganisatoriskt till längre 0 längre utbildningslinjer uppdelas där så är möjligt i etapper. I huvudbetänkandet framhålls vidare att utvecklingen av en studieorganisation som är lämpad för återkommande utbildning blir en fråga på lång sikt (a.a., s.597). Utredningens förslag ger emellertid förutsättningar för att påbörja ett utvecklingsarbete som kan ge konkreta erfarenheter. I samband med en översyn av juridisk utbildning är det angeläget att belysa hur möjligheterna till återkommande juridisk utbildning kan ökas. Tillämpad på juridisk högskoleutbildning kan återkommande utbildning åstadkommas på tre sätt: genom att man studieorganisatoriskt anknyter juristlinjen till andra utbildningslinjer, genom att man erbjuder delar av juristlinjen som enstaka kurser och studiekurser och genom att dela upp juristlinjen i etapper. De två första vägarna har diskuterats i annat sammanhang under 4.5, 4.6 och 4.7 och skall inte tas upp här igen. Det är tillräckligt att konstatera, att förslaget till studieorganisation ger förbättrade möjligheter till återkommande juridisk utbildning på dessa vägar. Den grundläggande förutsättningen för återkommande utbildning är nämligen att studieorganisationen görs öppnare och att juristlinjens kurser kan utnyttjas också för andra ändamål. Vad som återstår att diskutera i detta avsnitt är således etapputbildning.

4.8.2 Etapputbildning Ett mål för juristlinjen är att de studerande skall uppnå den kunskapsoch färdighetsnivå som krävs för att kunna fungera tillfredsställande i de typiska inskolningstjänsterna för jurister (jfr 3.2, 5.1 och 5.4). En första förutsättning för etapputbildning är att man kan finna en funktionsnivå med arbetsuppgifter för vilka delar av juristlinjens innehåll skulle vara lämplig utbildning. Man bör i så fall ange befattningar i vilka ett icke obetydligt antal personer med kortare juridisk utbildning skulle kunna sysselsättas utan alltför lång inskolningstid. Det går i och för sig att ange juridiska arbetsuppgifter, som skulle kunna skötas av personer med mindre omfattande juridisk utbildning än nuvarande jur.kand.utbildningen ger. Sådana förekommer i befattningari vilka sysselsätts både juridiskt utbildade och andra. En hel del av de arbetsuppgifter som utförs av t.ex. tingsnotarier, åklagaraspiranter eller juridiskt utbildade i banker, försäkringsbolag eller organisationer kan säkerligen skötas av personer som endast genomgått delar av juristlinjen. En sådan lägre utbildningsnivå är emellertid inte tillräcklig för alla

förekommande arbetsuppgifter i dessa befattningar, och det är heller inte möjligt att utan större förändringar i befattningsstrukturen isolera alla sådana arbetsuppgifter. Man måste därför räkna med att avgångsetapper i en längre utbildning sådan som juristutbildningen utvecklas först efter hand i takt med förändringar på arbetsmarknaden. De av U 68 föreslagna åtgärderna för att högskolan skall kunna erbjuda juridisk utbildning som enstaka kurser och i andra utbildningslinjer än juristlinjen bör stimulera till sådana förändringar. svårigheterna kan illustreras med följande exempel. Antag att människor utbildas i bara hyresrätt för att kunna sköta alla ärenden som rör det området. Nu kan emellertid hyresfrågor vara invävda i en rad andra frågor, och det måste krävas viss överblick och kunskaper även på andra områden av den som sysslar med hyresfrågor för att han skall kunna uppmärksamma eventuella komplikationer (jfr 3. 2. 2). Rättssäkerheten skulle annars kunna försämras. En förutsättning för etappavgång är att man kan ange en punkt under utbildningen vid vilken den studerande kan övergå till en yrkesverksamhet där han kan utnyttja dittills inhämtade kunskaper i huvudsak oberoende av vad som placerats senare i utbildningslinjen. I en så integrerad utbildning som juristutbildning måste vara medför detta stora svårigheter. Det starka sambandet mellan rättssystemets olika delar gör det svårt att rekommendera en avgångsnivå efter viss del av juristlinjen. De arbetsmarkandsbehov som nu finns av personal med begränsade juridiska kunskaper tillgodoses bättre genom andra kortare utbildningslinjer som kombinerar juridik och annat, t. ex. ekonom- eller förvaltningslinjen, eller genom att lägga enstaka kurser till tidigare utbildning. Inom överskådlig tid kommer det att finnas behov av personer som gått igenom hela utbildningslinjen, och de flesta som börjar på linjen kan antas ha detta som mål. För att utbildningsmålet skall kunna uppnås tillfredställande och på rimlig tid är en av förutsättningarna att utbildningslinjen ges en viss uppläggning. Linjen måste läggas upp som en sammanhållen enhet, där ingående delar bygger på och kompletterar varandra. Det är t. ex. särskilt angeläget för blivande jurister att de kunskaper utnyttjas som inhämtats i tidigare kurser, och att de fördjupningsmoment som föreslås i form av alternativa och valfria kurser verkligen förekommer i anslutning till obligatoriska kurser, samt att man i fördjupningen kan spela över hela det tidigare studerade rättssystemet. Om det funnits underlag för att konstruera en kortare utbildning för mindre komplicerade arbetsuppgifter hade linjens uppläggning blivit en annan. Enligt U 68s mening finns det alltså sammanfattningsvis inte nu skäl för en uppdelning av juristlinjen i etapper. Samtidigt ger den studieorganisation som här föreslås utgångspunkter för en successiv utveckling av återkommande också som etapputbildning. Möjligheterna till utbildning skall öka. Tillträde till enstaka kurser skall byte mellan utbildningslinjer förenklas. Det är endast iett fåtal befattningar avlagd jur. kand. examen är formellt behörighetskrav. Även delar av en utbildningslinje bör kunna komma till nytta i arbetslivet. Den enskilde studerande som så Önskar kan alltså genomgå de kurser på juristlinjen han anser sig behöva och

SOU 1973: 59 105

åberopa dem som merit, om han söker arbete. Det kommer förmodligen att röra sig om befattningar till vilka för närvarande vanligtvis rekryteras personer utan högskoleutbildning eller i varje fall utan jur. kand. examen. Efter yrkesverksamhet är det möjligt att återuppta studierna och genomgå resterande delar av utbildningslinjen. De erfarenheter som man därigenom kan vinna får visa om man i framtiden bör överväga att föreslå möjlighet till en formell etappavgång i juristlinjen, eller om man bör stanna vid att låta sådan bli beroende av mer individuella val.

4.9 Praktik

Ibland framförs önskemål om praktik i juristutbildningen. De synes bottna i uppfattningen att de juridiska studierna skulle vara alltför teoretiska. De studerande skulle inte få en realistisk uppfattning om vad juridiskt arbete innebär och få svårt att relatera kunskapsstoffet till den verklighet det förekommer i. Dessa nackdelar skulle bli mindre om utbildningen innehöll praktikinslag. Den teoretiska utbildningen, som är förhållandevis lång, skulle också bli mer lättillgänglig och diskussion och eftertanke stimuleras. Dessutom skulle studiemotivationen öka. Vad som ifrågasatts för juristutbildningens del är praktik under studietiden I och då i första hand studiepraktik. Frågan om man bör införa praktik i juristutbildningen kan inte bedömas enbart med utgångspunkt i denna enda utbildning utan måste sättas in i sitt utbildningspolitiska sammanhang. Under senare år har en principiell syn på dessa frågor kommit till uttryck i kompetensutredningens betänkande Vägar till högre utbildning (SOU 1970:21), i proposition 1972:84 om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. samt i U 68s huvudbetänkande (SOU 1973: 2, främst kapitel 5 och 8). I alla dessa sammanhang har yrkeserfarenhetens betydelse för högre studier understrukits. Man har hävdat att det i allmänhet är bättre att eftersträva att människor har yrkeserfarenhet när de kommer till högskolan än att införa praktik. Sådan är dessutom svårmanövrerad och resurskrävande. Man bör vid antagning till högskoleutbildning kunna fästa avseende också vid yrkeserfarenhet från andra områden än det högskoleutbildningen avser med hänsyn till värdet av breda erfarenheter. Det är vidare en allmän strävan att snarare satsa på lösningar som främjar återkommande utbildning än på praktik i utbildningen. En annan övergripande synpunkt rör förhållandet mellan grundutbildning och inskolning. Praktikinslag är jämfört med teoretiska studier mer inriktade på att förmedla direkta färdigheter som skall utnyttjas i yrkeslivet. Högskolan har ansvaret för den teoretiska skolningen, och det anses inte vara en uppgift för grundutbildningen att träna upp fullständiga yrkesfärdigheter. Detta skall i stället vanligen ske under inskolningen. Det förhållandet att praktikinslag i högskoleutbildningen inte generellt bör eftersträvas hindrar emellertid inte att man ibland finner det motiverat med praktik, och sådan förekommer i en del utbildningar, där skälen för denna lösning bedömts mycket starka, t.ex. socionomutbildningen, lärarutbildningen och vissa tekniska utbildningar. För att införa

praktik i juristutbildningen, där sådan för närvarande inte förekommer, måste emellertid motiven mot bakgrund av vad som anförts vara mycket tungt vägande. Det är inte tillräckligt med det obestridliga värde viss kontakt med det framtida verksamhetsfältet har för utbildningen. Det måste i stället röra sig om starka interna utbildningsmotiv, dvs. att praktikinslag av viss art är mer eller mindre oumbärliga för den teoretiska utbildningen. l 4.2 har motiven utvecklats för en studieorganisation med utrymme för profilering av utbildningen inom ramen för vad en bibehållen gemensam behörighet kräver. Utrymme för en sådan profilering kan åstadkommas genom en begränsning av det för alla likformiga innehållet i utbildningen. En minskning av detta obligatoriska innehåll har bedömts möjlig endast under förutsättning att viss fördjupning sker i kurser på vilka bestämda anspråk skall ställas. Det kan inte accepteras att praktik skall förlänga den totala utbildningstiden. Väljer man en lösning med praktikinslag i juristlinjen måste man i motsvarande omfattning minska utrymmet för teoretiska studier. Detta kan inte ske genom att man ytterligare begränsar utbildningens obligatoriska delar utan skulle gå ut över profileringsdelen. En fråga är då om praktik har större värde för juristutbildningen än teoretisk fördjupning och dessutom på samma sätt kan kompensera en begränsning av det obligatoriska innehållet i utbildningen. Kurser i högskolan ger bättre möjligheter än praktik att för studiet välja ut praktiska fall som är särskilt väl ägnade att på ett pedagogiskt sätt illustrera de allmänna principer man önskar belysa och kursens innehålli övrigt. Man blir inte på samma sätt som i praktiksituationen bunden av slumpartade och kvantitativa förhållanden. Man kan dessutom svårligen tänka sig att den icke fárdigutbildade juristen under en praktikperiod skulle kunna anförtros självständiga arbetsuppgifter i någon nämnvärd utsträckning. Fördjupningskurser inom högskolans ram torde således genomsnittligt ge bättre utbildningsutbyte än studiepraktik. Till detta kommer angelägenheten av att kvalificerad juridisk utbildning meddelas över ett bredare fält än i dag, vilket förutsätter fördjupning på högskolenivå efter de studerandes eget val och förhållandevis stort utrymme för fördjupning. Dessutom har U 68 bedömt att det finns behov av fördjupning av ungefär föreslagen omfattning för att utbildningen i sin helhet skall bli så ändamålsenlig som möjligt. Den juridiska grundutbildningen följs vidare för många examinerade av notariemeritering, vilket är en förhållandevis lång institutionaliserad inskolningsperiod. Visserligen kan för närvarande inte alla som söker notariemeritering erbjudas sådan, men utvecklingen har vänt, och en allt större del av dem som önskar kan i framtiden påräkna sådan tjänstgöring. Detta kommer att accentueras ytterligare om antagningen till juristlinjen begränsas i enlighet med förslaget i U 68s huvudbetänkande. Det förutsätts således inte att den nyexaminerade juristen omedelbart efter avslutad grundutbildning skall träda in i sina funktioner med fullt och självständigt ansvar, utan detta tas successivt i anspråk under handledning och överinseende. Notariemeriteringen är ett värdefullt inslag i de juridiska karriärerna både genom det arbete notariema utför och den

utbildning de får. Det har bedömts nödvändigt med teoretisk utbildning av ungefär den omfattning U 68 föreslår för att kvalitetskraven på arbetsuppgifterna och därmed på notarieutbildningen skall kunna bibehållas (jfr 5.4). De motiv som kan formuleras för inslag av praktik i juristlinjen är således knappast så tunga att de väger upp de nackdelar som är förenade med en begränsning av den teoretiska utbildningen. U 68 vill sålunda inte föreslå att man inför praktik i juristlinjen. Det bör finnas goda möjligheter att inom ramen för högskolans kurser tillgodose de mål praktiken skulle syfta till. Detta gäller särskilt i utbildningens profileringsdel. Där skall i viss utsträckning redan inhämtade kunskaper fördjupas bl.a. genom tillämpning på praktiska fall. Kurserna skall ofta röra sig över gränserna mellan de ämnen som studerats tidigare under utbildningen och ges en verklighetsnära uppläggning, och man kan med fördel begagna sig av autentiskt material. Kontakt med yrkeslivet kan också åstadkommas genom att praktiskt verksamma jurister medverkar i utbildningen. Praktiska erfarenheter under studietiden på det område högskoleutbildningen avser har dock ett betydande värde. Det är inte ovanligt att juris studerande ägnar sommarmånaderna åt arbete med juridisk anknytning, t. ex. som sommarnotarier vid länsstyrelser, kronofogde- och polismyndigheter eller tingsrätten De arbetsuppgifter som anförtros sommarnotarierna varierar från rent skriv- och kansliarbete till mer kvalificerade uppgifter, t.ex. på tingsrätternas inskrivningsavdelningar. I vissa fall får sommarnotarierna sitta med vid förhandlingar och t.ex. upprätta förslag till protokoll. De får aldrig utföra arbete på eget ansvar. Den typ av tjänstgöring som beskrivits kan i många fall jämställas med miljöpraktik. För närvarande saknas möjligheter att bereda alla juris studerande sommarvikariat med juridisk anknytning. Det är stor konkurrens om de platser som erbjuds. Även om U 68 alltså avvisar tanken på att införa praktik i juristutbildningen, finner utredningen att det är väsentligt att vidareutveckla de möjligheter till för utbildningen adekvata feriearbeten som finns. Det är angeläget att utöka antalet s.k. sommarnotariat och att åstadkomma fastare former för förmedlingen av de tillgängliga platserna så att de kan utnyttjas på bästa möjliga sätt för de studerande och anställningsmyndigheterna. Om erfarenheterna av en sådan utveckling visar sig goda främst på det sättet att verkligt meningsfulla arbetsuppgifter kan erbjudas ett tillräckligt stort antal studerande, kan man i framtiden möjligen låta detta få formen av obligatorisk miljöpraktik. U68 vill emellertid inte binda sig för ett förslag i den riktningen.

5 närmare

Juristlinjens utformning

5.1 Utbildningens inriktning och mål

Juristlinjen skall tillgodose samhällets behov av juridiska specialister. Den skall konstrueras så att t.ex. domare, advokater, åklagare, kronofogdar, förvaltnings-, företags- och organisationsjurister kan rekryteras bland dem som genomgått linjen. Utbildningen skall ges sådan utformning att alla dessa yrken står öppna för var och en som genomgått utbildningslinjen. Man bör även räkna med att i framtiden liksom nu en del av de färdigutbildade ägnar sig åt annat än yrken där juridiskt arbete dominerar, t.0.m. sysselsättningar som har föga med juridik att göra. Den enkätundersökning utredningen företagit har t. ex. visat att jurister i offentlig förvaltning i viss utsträckning arbetar i befattningar där de är utbytbara mot andra utbildningskategorier. Detsamma torde gälla på den privata sektorn. Utbildningslinjens mål bör emellertid vara väl definierat och avgränsat. De befattningar utöver typiska juristyrken i vilka jurister kan tänkas bli verksamma och således vara utbytbara mot andra utbildningskategorier är sinsemellan så olika och ställer därmed så olika anspråk på utbildningens innehåll att det inte kan tillmätas avgörande betydelse vid utbildningens utformning. Juristlinjen bör således primärt inriktas mot befattningar som domineras av juridiska arbetsuppgifter. Det innebär ett tämligen vidsträckt arbetsfält för dem som genomgått juristlinjen och ger förutsättningar för rörlighet på arbetsmarknaden, samtidigt som utbildningens yrkesinriktning förblir markerad (jfr kapitel 3). Juristlinjen skall ge såväl kunskaper om juridiskt och ickejuridiskt material som förmåga att begagna dessa kunskaper. Man måste i utbildningen göra en avvägning mellan kunskaper om rättsreglemas innehåll och inbördes sammanhang, färdigheter att ta reda på och tillämpa rättsregler (metodkunskap) samt kännedom om rättsreglemas sammanhang med samhällsförhållandena i övrigt. Vad först gäller awägningen mellan juridiskt och ickejuridiskt material skall en klar tyngdpunkt ligga på det juridiska. Vid val av ickejuridiskt stoff skall man se till vad som har nära samband med och betydelse för rättssystemet. Ickejuridiskt och juridiskt stoff skall såvitt

möjligt integreras genom hela utbildningen (jfr 4.3). Det juridiska stoffet är mycket omfattande. Det förändras fortlöpande till sitt innehåll. Därmed är koncentration på minneskunskaper om innehållet i gällande rätt allt mindre ändamålsenlig. En god jurist är mindre en person som på rak arm kan tala om vad som står i lagen än en som vet hur han skall bära sig åt för att ta reda på innehållet i olika rättsregler och har förmåga att tillämpa reglerna. Metodövning måste således ges en framskjuten plats. Eftersom det bLa. av tidsskäl är omöjligt att göra utbildningen heltäckande i den meningen att all rättslig reglering och allt som har med sådan att göra skall ingå i utbildningen, måste det företas ett urval av områden som skall vara obligatoriska för alla. Studiet på några områden måste ges sådant djup att verklig metodträning kan äga rum. Den enda möjligheten att i utbildningen möta dels tillväxten och förändringen av rättskällorna, dels anspråken på ökad uppmärksamhet åt ickejuridiskt stoff är större valfrihet (jfr 4.2). God metodfärdighet förutsätter överblick över rättssystemet och kunskaper om gällande rätt, i första hand på centrala områden, samt fördjupning på några områden. Det finns därmed gränser för hur långt utvecklingen mot betoning på enbart metodövning utan anspråk på kunskapsinhämtande kan drivas. Dessutom måste metodövning ske parallellt med kunskapsinhämtande. Det måste understrykas att strävan efter nedskäming av utbildningens obligatoriska del inte kan tolkas så att de valfria delarna skulle kunna utgå och att utbildningstiden förkortas i motsvarande mån (jfr 5.4). Nedskärningen av det obligatoriska innehållet bygger på förutsättningen att det juridiska allmänbildningsbehovet ytterligare tillgodoses genom alternativa kurser och att viss fördjupning och därmed metodträning sker både i dessa kurser och i de valfria kurserna under sista utbildningsåret. Det är endast genom de alternativa och valfria kursernas existens som det är möjligt att skära ner den obligatoriska delen. De är därmed en nödvändig del av grundutbildningen. Lika litet som det går att klart skilja mellan inhämtandet av metod och av kunskaper kan man dra en skarp gräns mellan teoretisk och praktisk skolning i utbildningen. Däremot måste det ske en avvägning. Nuvarande juristutbildning har - inte utan skäl - kritiserats för sin starkt teoretiska inriktning. Samtidigt som det är viktigt att ge utbildningen praktisk anknytning på olika sätt, måste man emellertid beakta att högskoleutbildningen också har ansvaret för den mer teoretiska skolningen inte bara som grund för forskarutbildningen. Huvuddelen av den praktiska yrkesträningen måste ske under yrkesverksamhet, och yrkeslivet kan inte ges ansvaret för den teoretiska skolningen. Det finns också viktiga mål av något annat slag som inte bara gäller juristutbildningen utan högskoleutbildning generellt. Utbildningen skall öva förmågan och benägenheten till självständig och kritisk hållning. Det är viktigt att de studerande inte utan vidare godtar de beskrivningar av olika företeelser som utbildningen kan ge. De bör stimuleras till att själva försöka pröva hållbarheten i de teorier och betraktelsesätt som presenteras samt värdet och nyttan av gällande regler etc. En sådan kritisk förmåga torde uppövas om utbildningsformema ger tillfälle till diskussion

ll0

av t. ex. de värderingar rättssystemet vilar på och de intressen det anses böra skydda. Juridiken har emellertid på sätt och vis en särställning i detta avseende. De som sysslar med rättstillämpning är regelmässigt mer bundna av normer i sitt yrkesarbete än andra. Verksamheten karakteriseras i betydande utsträckning av detta. De som tillämpar rättsregler kan inte tillåtas vara innovativa i den meningen, att de fritt får begagna nya lösningar på problem, om de inte delar den uppfattning eller värdering som kommer till uttryck i en rättsregel. Rättsreglerna tillåter och kräver dock ofta utfyllnad när de tillämpas i enskilda fall, och det är då nödvändigt att vara förtrogen med de värderingar och mål olika rättsregler officiellt ger uttryck för. Det möjliggör dels själva tillämpningen av regeln, dels att den som tillämpar reglerna skall kunna identifiera sina egna värderingar och bli uppmärksam på vilket inflytande dessa kan ha på yrkesverksamheten. Man måste också beakta juridikens dynamiska egenskaper. Lagstiftning är bl.a. ett medel för samhällsförändring. Självklart är lagstiftning därmed i första hand en politisk fråga, och jurister kan aldrig i sin egenskap av jurister göra anspråk på något särskilt inflytande över lagstiftningens allmänna inriktning. Däremot kan de spela en värdefull roll för den allmänna diskussionen i frågor med anknytning till rättsväsendet genom den särskilda insyn de har i verksamheten. Diskussionen om sådana frågor kräver aktiv medverkan också av sakkunniga. Sammanfattningsvis föreslås följande. Juristlinjen skall tillgodose samhällets behov av juridiska specialister. Den skall ha sin tyngdpunkt på juridiskt material, men annat skall fortlöpande integreras med detta. Studier i juridik skall ge träning i juridiskt tänkesätt och i förmåga att leta upp och med de hjälpmedel som står till buds behandla juridiskt material. Detta förutsätter kunskaper i centrala juridiska ämnen. Metodövning bör ske genom lösande av praktiska problem samtidigt med kunskapsinhämtandet. Metodövning skall framhävas bl.a. genom ökade möjligheter till fördjupning. Alla som går igenom utbildningslinjen måste få dels en överblick över rättssystemet, dels kunskaper om gällande rätt på centrala områden. Det är av mindre betydelse på vilka områden därutöver en fördjupad metodövning sker men däremot betydelsefullt att sådan fördjupning kommer till stånd. Därför kan det obligatoriska stoffet begränsas och mer tid ägnas åt kurser efter de studerandes eget val. Högskolan har ansvaret för den teoretiska skolningen av jurister. Det hindrar inte att utbildningen även ges anknytning till praktiska situationer, om den skall grundlägga förmåga att tillämpa teoretiska kunskaper på praktiska problem. Det är värdefullt att även i juridisk utbildning sträva efter förmåga till självständig och kritisk hållning. Utbildningsinnehållet bör utformas så att det existerande samhällets lagar och de värderingar de vilar på kommer under diskussion. Det ökar också möjligheterna att studierna skall uppfattas som stimulerande och meningsfulla och uppmuntra till ytterligare kunskapsinhämtande (se vidare kapitel 6).

lll

5.2 Innehållet i utbildningen

5.2. l Utgångspunkter

Föreliggande utredningsarbete är i första hand en studieorganisatorisk översyn. Det är emellertid nödvändigt att också gå in på detaljer i utbildningens innehåll bl.a. för att undersöka konsekvenserna av förändringar i studieorganisatoriskt avseende. Vidare är det angeläget att i samband med den studieorganisatoriska översynen överväga olika förändringar i utbildningsinnehållet som kan vara motiverade av andra skäl, t.ex. den utveckling som ägt rum sedan juristutbildningen senast förändrades. I detta kapitel följer därför en detaljerad diskussion om utbildningens innehåll. Denna förs med utgångspunkt i de studieorganisatoriska ställningstaganden som gjorts i kapitel 4. I 4.2 föreslogs t.ex. ökade möjligheter till profilering av utbildningen. Samtidigt avvisades en differentiering av juristlinjen som skulle medföra olika kompetensområden i formellt avseende för personer som gått igenom utbildningslinjen på olika vägar. Det är därför viktigt att belysa vilken betydelse och därmed vilket utrymme de obligatoriska delarna av utbildningen bör ha. I 4.3 diskuterades anspråken på att juristutbildning skall innehålla även ickejuridiskt stoff. Enligt U 68s mening bör sådant i första hand ges i samma kurser som det juridiska stoffet. l vissa fall kan det dock vara motiverat med andra lösningar. Hur detta i praktiken kan utformas skall här belysas för varje del av utbildningen för sig. Valet av lösning sammanhänger med vilka kriterier man allmänt bör begagna sig av för att sammanföra utbildningsinnehållet i kurser och med gränserna mellan olika ämnesdelar (jfr 4.4). Avsikten med den följande beskrivningen är alltså att belysa

U 68s principiella ställningstaganden och inte att presentera ett slutligt

och fixerat förslag. Detta har tidigare framhållits i kapitel 1, där det underströks att utredningen inte tagit ställning till det av experterna föreslagna utbildningsinnehållet i detaljer. Utredningen förutsätter att till innehåll i olika kurser efter remissbehandling blir föremål för förslaget bearbetning av ansvarig myndighet. Att detta är angeläget understryks ytterligare av att förslaget till studieorganisation bl.a. syftar till att ge en grund för fortlöpande förändring av innehållet i utbildningen, särskilt när det gäller de icke obligatoriska kurserna. Arbetet med de obligatoriska kurserna i utbildningen har förts så långt att kursernas omfång och huvudsakliga innehåll angivits. För de kurser har förslag till kursplaner utarbetats (bilaga 2). som ingår i grundkursen Beträffande alternativa och valfria kurser förs ett principiellt resonemang om vilka ändamål de avser att fylla och om vad som därför är viktigt att iaktta när de läggs upp. Dessutom ges exempel på tänkbara kurser. l vissa av sådana kurser för fall presenteras också mer detaljerade beskrivningar att konkretisera framställningen (se bilaga 2). Vid beskrivningen av och beräkningen av utrymme för de obligatoriska kurserna har eftersträvats att göra dem så korta som möjligt för att De obligatoriska kursernas innehåll har bereda plats för en ökad valfrihet. till vad som under sådana förutsättningar kan anses vara begränsats oundgängligen nödvändigt för alla som genomgår juristlinjen. Utrymmet föreslås nedskuret för så gott som alla ämnen inom denna del av

utbildningen. Sammanlagt föreslås linjen innehålla obligatoriska kurser under tillhopa tre år (120 poäng) mot nuvarande fyra år. Den förändringen får emellertid inte medföra någon minskning av vad som skall inläras under hela studietiden. En nödvändig förutsättning för förslaget är att det utrymme som tas från obligatoriska kurser utnyttjas för profilering och därmed fördjupning av utbildningen (jfr 4.2). Denna profilering avses omfatta sammanlagt ett och ett halvt år (60 poäng) mot nuvarande ett halvt år. För att illustrera hur utbildningsinnehållet kan presenteras i enlighet med det förslag till dokumentation som U68 framlagt i huvudbetänkandets avsnitt 3.1.4 har en utbildningsplan för juristlinjen utarbetats (bilaga 2). Till grund för utbildningsplanen ligger även överväganden rörande kursernas inbördes ordningsföljd. Denna motiveras i det följande särskilt för varje kurs. När det gäller grundkursen skall här ges en samlad redovisning av skälen. U 68 föreslår att den skall inledas med ekonomi och att därefter skall följa rättshistoria, statsrätt med Statskunskap, juridisk introduktionskurs och sist civilrätt A. Skälen till detta är både praktiska och pedagogiska. Det är av praktiska skäl önskvärt att kurser inte sträcker sig över terminsgränser. Med hänsyn till de olika kursernas längd bör därför introduktionskursen och civilrätt A placeras under samma termin. Civilrätt A bygger direkt på introduktionskursen och bör även av pedagogiska skäl placeras så nära som möjligt och efter denna. Det är vid are önskvärt att civilrätt A placeras i omedelbart samband med de fortsatta civilrättsstudierna under andra studieåret. Således bör introduktionskursen och civilrätt A förläggas i nämnd ordning och till den andra terminen. Kursen i rättshistoria bör placeras före statsrätt med statskunskap, eftersom den bl.a. ger den historiska bakgrunden till det nuvarande statsskicket och politiska livet. Vissa skäl talar för att de kurser som har starkast juridisk inriktning kommer ien följd och att därför statsrätt och Statskunskap skall placeras sist under den första terminen. Därmed skulle också ordningsföljden för denna termin vara given. U 68 har dock inte funnit det motiverat att helt låsa sitt förslag heller i detta avseende. De lokala utbildningsnämnderna bör ha frihet att pröva en annan ordningsföljd. Motiven för ekonomikursens placering är t.ex. inte särskilt starka, och den bör utan större olägenheter kunna förläggas sist under den första terminen. Som U68 framhållit i sitt huvudbetänkande kan även parallelläsning av två eller flera kurser tänkas vara motiverad i vissa fall (SOU 1973:2 s. 204). För juristlinjens del kan det bli aktuellt både under grundkursen och senare i utbildningen.

5.2.2 Ekonomiska ämnen Under denna rubrik skall behovet av studier i ekonomiska ämnen inom juristutbildningen diskuteras. Mot bakgrund av att det rör sig om ickejuridiska ämnen och med hänsyn till U 685 syn på dessa (jfr 4.3) kommer diskussionen att bli ganska utförlig. Utgångspunkten är frågan på vilket sätt ekonomiska kunskaper är av värde i en juristutbildning. En annan

8- ll3

viktig fråga är hur de ekonomiska studierna skall relateras till det juridiska stoffet. Det har tidigare konstaterats att ekonomi utgör ett väsentligt inslag i förvaltningsutbildning. I den mån juristlinjen skall innehålla en självständig ekonomisk kurs bör man därför överväga om den kan utnyttjas även i andra utbildningslinjer. Det kan i så fall finnas skäl att placera den i juristlinjens grundkurs. Juristutbildningen är i första hand en yrkesutbildning för de specifikt juridiska yrkena (jfr 5.1). Det framlagda förslaget innebär på väsentliga punkter avvikelser från nu gällande studieordning. Bl.a. föreslås vissa ekonomiska studier bli integrerade med de juridiska studierna och ett särskilt ämne w här kallat rättsekonomi - föreslås tillkomma som ett valfritt ämne under det sista studieåret. Rättsekonomin kan i betydande delar betraktas som en parallell till rättssociologin och en alternativ möjlighet att ge en samhällsvetenskaplig komplettering till de juridiska studierna. Diskussionen om motiven för ekonomistudier i juristutbildningen kan förenklas genom att en begränsning sker till följande tre grupper av motiv: l. allmänbildningsmotiv 2. yrkesförberedande motiv 3. interna utbildningsmotiv Det är troligt att allmänbildningsmotiv och yrkesförberedande motiv har spelat stor roll vid tillkomsten av ekonomiska moment i såväl nuvarande som äldre juristutbildningar. Under mycket lång tid kunde nationalekonomi studeras endast som en del av en fullständig juristutbildning. Genom tillkomsten av handelshögskolorna och samhällsvetenskaplig utbildning vid filosofisk fakultet upplöstes sambandet mellan ekonomistudier och juristutbildning successivt. Parallellt med denna organisatoriska separation gick nationalekonomiämnets omorientering i samband med den keynesianska revolutionen” (och den s.k. Stockholmsskolans insatser) under 1930- och 1940-talen. Denna innebar att hela den klassiska finansvetenskapen trängdes tillbaka. Det gemensamma området för juridiska studier och ekonomisk teori har minskat avsevärt. Denna utveckling har också påverkat ekonomiämnena inom juristut- Grundkursen i nationalekonomi bildningen. lO poäng - utgörs i huvudsak av en till hälften nedbantad 20-poängskurs från samhällsvetenfakultet. Grundkursen i företagsekonomi - även denna omfattanskaplig de - dels en kurs i bokföring, dels en kortare 10 poäng upptar översiktskurs i elementär företagsekonomi. Mönstret kan variera något mellan universitetsorterna, men man torde generellt kunna konstatera att det finns ett mycket ringa samband mellan grundkurserna i de ekonomiska ämnena och de följande juridiska studierna. Bokföringskursens direkta färdighetsträning intar dock en något speciell ställning. Några försök till integrerade betraktelsesätt föreligger knappast, möjligen med undantag för finansrätten med dess traditionella koppling till företagsoch nationalekonomin. Den nuvarande omfattningen och inriktningen av ekonomistudierna

;

med den mycket tidiga placeringen i juristutbildningen kan knappast anses vara motiverade av interna utbildningsskäl innebärande att ekonomistudierna väsentligt skulle underlätta fortsatta rent juridiska studier. Man skall därvid även ha i minnet den utveckling som skett inom nationalekonomin. Denna behandlar dels mikroteori och resursallokeringsproblem, dels makroteori, innefattande ekonomisk politik, elementär penningteori och internationell ekonomi. Utvecklingen inom ämnet har successivt gått mot en allt starkare formalisering och en minskning av deskriptivt eller institutionellt orienterat stoff. Man kan därvid konstatera att de makroorienterade avsnitten har ringa betydelse - annat än som en mer allmän bakgrund - för fortsatta juridiska studier. Resursfördelningsteorin och det mikroteoretiska betraktelsesättet skulle å andra sidan kunna ha en stor betydelse, men studierna i juristutbildningen avslutas just vid den punkt där de för jurister intressanta problemen börjar. Med juridikstudiernas uppläggning finns det små möjligheter att knyta an mellan ekonomi och juridik. Något tillspetsat kan man säga att mikroteori- och resursallokeringskurserna behandlar ekonomier i vilka man (av tids- och framställningstekniska skäl) bortser från de specifikt juridiska problemen. I en s. k. perfekt marknadsekonomi med jämviktsprisbildning och i vilken priserna och varukvaliteerna uppfattas som givna av marknadsparterna blir utrymmet för kontraktsförhandlingar eller komplikationer med avtal synnerligen begränsat. I sådana ekonomier tillåts inte heller andra former än ömsesidiga köp och byten för att överföra nyttigheter eller resurser från ett subjekt till ett annat. Man kan också säga att presentationen av den _ ekonomiska teorin baseras på antagandet av en klar åtskillnad mellan det ekonomiska systemet och rättssystemet. I det följande blir det tillfälle att återkomma till hur åtskillnaden kan minskas och vissa slag av integrationer kan bli möjliga. Det nu sagda innebär inte att det allmänbildande och det för ekonomiska yrkesområden specifikt yrkesutbildande momentet i ekonomiundervisningen förringas. Problemet är snarast att blivande ekonomer arbetar med andra problem än blivande jurister. Man skall också betona att sedan juristutbildningen förändrades i slutet av 1950-talet en mycket stark utbyggnad har skett av de samhällsvetenskapliga ämnena inom gymnasieskolan. En studerande som genomgått exempelvis den treåriga samhällsvetenskapliga linjen har i en årskurs läst samhällsekonomi med tre veckotimmar. Fortsatta allmänbildande ekonomistudier i juristutbildningen måste givetvis också vägas mot andra och kanske mer försummade områden. Ett av motiven för ekonomiämnenas förstärkning vid den senaste utbildningsreformen var troligtvis rent arbetsmarknadsmässigt. Med ett relativt begränsat utbud av samhällsvetare och civilekonomer var det naturligt att räkna med att många jurister kom till yrken som snarast låg i ekonomdelen av det gränsområde inom vilket utbytbarhet

effektiv

föreligger. Med det kraftigt ökade utbudet av samhällsvetare

och

civilekonomer har konkurrensförhållandena väsentligt förändrats. Det bör också framhållas att ekonomer i dag har möjlighet till kompletterande juridiska studier inom ämnet handelsrätt. Dessa möjligheter avses öka i

framtiden. Samtidigt bör det understrykas att de jurister som för sin yrkesverksamhet behöver ytterligare ekonomiska kunskaper alltid har möjlighet till kompletteringar bl.a. genom att välja ekonomiskt utbytesämne i tillämpade studier. De kurser det för närvarande är fråga om iden juridiska utbildningens första studieår kan knappast anses ge mer än en elementär introduktion, trots att de upptar ett jämförelsevis stort utrymme. Denna diskussion leder fram till att ekonomistudierna åtminstone i sin nuvarande utformning är föga lämpade för en juristutbildning som i första hand är orienterad mot de rena juristyrkena. Allmänbildningsmotivet har till betydande del bortfallit genom gymnasieskolans nuvarande utformning. De yrkesförberedande motiven har förändrats främst till följd av den förändrade strukturen av utbudet av högskoleutbildade. Man kan också med starka skäl hävda att de för juristutbildningen interna skälen är relativt svaga. Mikroteori och resursallokeringsteori når i dagens utbildning aldrig fram till den punkt där en vidare integration med den fortsatta juridiska utbildningen är möjlig. Makroteorin kan i första hand motiveras med allmänbildningsskäl. Företagsekonomin, som ursprungligen startade som ett färdighetsämne uppbyggt kring redovisning, har fått teoretiska ambitioner i riktning mot en mer allmän systemteori som dock i likhet med resursallokeringsteorin aldrig riktigt följs upp i de följande rent juridiska studierna. Orsakerna till bristen på integration kan naturligtvis vara föremål för spekulationer. Det ligger emellertid nära till hands att peka på en sedan länge bestående klyfta mellan den svenska rättsvetenskapliga teoriutvecklingen och ekonomiska betraktelsesätt. l det följande skall emellertid hävdas att en reformerad ekonomikurs väl fyller sin plats i de juridiska studierna och att en långt driven integration torde kunna ge nyttiga impulser såväl för den rättsvetenskapliga som den ekonomisk-teoretiska utvecklingen. Utgångspunkten är därvid att rättssystemet ingår som en väsentlig del i den samhälleliga resursallokeringen. Såsom skall diskuteras i det följande (se nedan om rättsekonomi) är sambandet av den arten, att insikter i den relevanta ekonomiska teoribildningen är angelägna för att skapa förståelse för de företeelser på vilka rättssystemet tillämpas. Här kan det räcka med några enkla exemplifieringar.

0 Avtalsrätten är av grundläggande betydelse för de frivilliga ekonomiska transaktioner som förekommer i en marknadsekonomi. Förändringar i avtals- och köplagstiftning får betydande konsekvenser för ekonomins s.k. transaktionskostnader, dvs. kostnader för köpare och säljare att finna varandra, för bestämning av kvaliteter på de nyttigheter som blir föremål för transaktion samt slutligen för upprättandet av ömsesidigt bindande kontrakt. O Fastighetsprisbildningen och dess sammanhang med investeringar i transport- och infrastruktur eller med nedsmutsning är av betydelse för förståelsen av plan-, byggnads-, expropriations- och miljölagstiftning. O Den nya hyreslagstiftningen innebär att det slutliga avgörandet om vad som är ett skäligt pris ligger hos domstolar. Skall begreppet skälig hyra

refereras till en hypotetisk jämviktsmarknad eller till periodiserade historiska kostnader i godtyckligt utvalda jämförelseobjekt? Brottsligt beteende kan ibland förklaras med hjälp av ekonomiska och beslutsteoretiska modeller. Den ekonomiska teorin ger bl.a. en referensram för en diskussion av ofta använda juridiska begrepp som allmänprevention och individualprevention. Skattelagstiftningen (och självklart en stor del av annan lagstiftning) pålägger subjekten nya restriktioner för handlandet. I vilken riktning går dess verkningar och vilka nya incitament till undandragande eller kringgång skapas? Rättsväsendet självt är fyllt av resursallokeringsproblem. Inom straffrättens område kan man peka på att avvägningen mellan straffsatser, upptäcktsmöjligheter och individuella skyddsåtgärder är ett ständigt aktuellt problem. Rättssäkerheten med sitt krav på uniformitet och med medvetna fel (fälla oskyldiga och icke fälla skyldiga) kan återföras på välkända samhällsvetenskapliga problem som behandlas inom beslutsteorin. l sig är detta problem till sin teoretiska struktur inte märkvärdigare än en kalkyl av vinster och förluster i samband med enhetliga taxor i ett affärsverk. Stora delar av de senaste årens lagstiftningsarbete har motiverats med att en traditionell marknadsekonomi inte tillfredsställande kan lösa en lång rad resursallokeringsproblem. l många fall fordras en förhållandevis avancerad ekonomisk utbildning för att insikt skall erhållas om hur lagstiftningen griper in i resursallokeringen. Lagstiftning och rättslig reglering har ofta använts i resursallokeringspolitiken som ett alternativ till mindre selektiva och i stället mer generella åtgärder. Ett ofta diskuterat exempel är valet mellan individuell prövning och koncessionsgivning å ena sidan och olika former av utsläppsavgifter å andra sidan som medel i miljövårdspolitiken. Ett annat exempel är de problem rörande anställningstryggheten som kan tänkas lösta med rättslig reglering men som även kan regleras av olika försäkringssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkring och avgångsvederlag. Det är också karakteristiskt hur den rättsliga klassificeringen av ett problem i hög grad är i beroende av de valda ekonomisk-politiska medlen.

De exempel som redovisats ovan har alla en anknytning till resursallokeringsproblem som lämpligast formuleras och analyseras med ekonomisk metod. Exemplen och diskussionen torde ha visat att en speciellt inriktad utbildning i ekonomi kan vara av stort värde i den juridiska utbildningen. Mot bakgrund av den ovan förda diskussionen föreslås att ekonomiska studier förs in ijuristutbildningen på följande tre sätt. l. En obligatorisk studiekurs omfattande 8 poäng i ekonomi under första året, bestående av dels fárdighetsorienterade moment, dels resursallokeringsteorins grunder med speciell inriktning för blivande jurister och förvaltningstjänstemän. .Integration i de juridiska kurserna genom presentation av den

SOU 1973: 59 117

bakomliggande ekonomiska problematiken i anslutning till skilda juridikämnen. 3. En valfri kurs i rättsekonomi, som dels behandlar rättssystemets rolli en ekonomi, dels ekonomiska awägningar inom rättssystemet.

Det finns ett antal ekonomiska moment som är nödvändiga för en mer teknisk förståelse av lagtexter och rättsväsende. Hit kan föras de nuvarande kurserna i bokföring och redovisning med sin anknytning till civilrätt och finansrätt. Det bör betonas att denna undervisning snarast bör syfta till att skapa rena färdigheter, medan teoretiska moment (redovisningen som en teoretisk modell eller avbildning av ett antal processer) kanske medvetet skall hållas tillbaka. Viss orientering om finansiering i bolag, aktiekapitalets ställning, fondbildning m.m. bör ingå i denna kursdel. Andra moment som väl kan tänkas ingå i en färdighetsorienterad kurs är elementär statistik (främst av beskrivande karaktär och med varning för enkla felkällor) samt genomförandet av enkla lönsamhetskalkyler, exempelvis nuvärdemetod. Det senare slaget av kalkyler kan självklart läras in utan att man behöver ta ställning till om lönsamhet ständigt är eftersträvansvärd etc. Man kan också säga att en kurs av detta slag syftar till att som nödvändiga, rent tekniska redskap ge en del kunskaper och färdigheter som många studerande inhämtat ofullständigt i sina tidigare studier eller har glömt. I avsnittet om finansrätt (5.2.l0) konstateras att de studerandes kunskaper i bokföring och redovisning ofta är otillfredsställande när de kommer till finansrättsstudierna. En anledning till detta anses vara att alltför lång tid förflutit mellan ekonomiämnena och finansrätten. studiet - Utredningen har funnit att det huvudsakliga den praktiska träningen - i bokföring med fördelkan förläggas i omedelbar anslutning till studierna i finansrätt. I den färdighetsinriktade delen av studiekursen i ekonomi bör endast en första introduktion i redovisning och bokföring ske i den omfattning som kan anses motiverad för senare studier i civilrätt, främst associationsrätt och vissa förmögenhetsbrott i straffrätten. Återstoden av den ekonomiska grundkursen tänks, mot bakgrund av vad som sagts i det föregående, inriktad helt på rnikroteori och resursfördelningsteori (även innefattande teori för allmän jämvikt), medan makroteori, som snarast är en ickejämviktsteori, helt kan lämnas utanför. Detta bör även gälla teorin för internationell handel etc. Med tanke på att kursen även skall kunna utgöra grund för förvaltningsutbildning bör vidare om möjligt något om elementär besluts- och spelteori ingå. Det kan vara önskvärt att komplettera beskrivningen genom att visa på andra typer av konfliktlösningar än sådana som förekommer i marknadsspelet med dess speciella regler. Den ekonomiska grundkursen bör vara inriktad på att ge förståelse för och belysa de allokeringsproblem som förekommer i den offentliga sektorn i allmänhet och i Lex. miljövården, socialförsäkringssystemet, skattesystemet och inkomstfördelningspolitiken. Ett moment om rättsväsendets ekonomi bör syfta till att ge en allmän välfärds- och resursallokeringsteoretisk bakgrund för kommande studier i programbud-

118 SOU 1973: 59

getering och offentlig förvaltning i övrigt för förvaltningslinjen och i speciallagstiftning för juristlinjen. Ett avslutande moment utgörs lämpligen av översiktliga studier om skilda ekonomiska system med en betydande tonvikt lagd på olika slag av transaktionskostnader i allokeringsprocessen. Utöver den obligatoriska kursen i ekonomi bör under det sista årets valfria studier möjlighet finnas att studera ytterligare ekonomi. Vid sidan av kurser i traditionella ämnen som national- och företagsekonomi har U 68 funnit det angeläget att det även ges möjlighet att välja en kurs som dels behandlar rättssystemets roll i en ekonomi, dels ekonomiska avvägningar inom rättssystemet, kallad rättsekonomi. I kursen i rättsekonomi skall ekonomi- och juridikstudier integreras. Hur en långtgående integration kan utformas skall diskuteras i det följande. Man kan här skilja mellan två något olika aspekter. Den ena har närmast anknytning till ett område som allmän rättslära och berör främst rättssystemets allmänna roll i en samhällsekonomi. Den visar hur många av rättssystemets företeelser som kan härledas från ekonomiska betraktelsesätt. Motsvarigheten mellan begrepp i juridisk och ekonomisk teoribildning påpekas. Den andra aspekten har mer direkt anknytning till de skilda juridikämnena. Lagstiftningens och rättstillämpningens ekonomiska konsekvenser analyseras, och det visas hur den rättsliga regleringen i varje särskilt fall kan motiveras och analyseras med ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Av betydande intresse i detta sammanhang är också att visa och diskutera alternativa lösningar till de frågor som behandlasi ett visst lagstiftningskomplex. Det hör till sakens natur att de områden inom ekonomisk teori som kommer från rnikroteorin närmast hör hemma i en sådan uppläggning och för olika marknadsformer dvs. teorin för olika subjekts beteenden medan de makroteoretiska frågeställningarna som främst behandlar samhällsekonomin beskriven i starkt aggregerade termer medvetet får skjutas i bakgrunden. Det måste betonas att någon direkt rättsekonomisk tradition knappast finns i Sverige. Svenska ekonomer har under senare decennier gjort sina främsta insatser på det makroekonomiska fältet, även om man under senare år haft en betydande förskjutning i riktning mot resursallokeringsproblem och välfärdsteori. Den svenska traditionen inom juridiken har inte haft den anknytning till ekonomi som kan spåras exempelvis i tradition. Detta innebär visserligen att ett betydande utveckanglosaxisk kan behövas, men mot bakgrund av bl.a. de lings- öch forskningsarbete senare årens mycket omfattande lagstiftningsarbete på en rad områden av betydelse i samhällsekonomin torde resursinsatser på det rättsekonomiska området vara väl motiverade. I det föregående har nämnts att grundläggande juridiska begrepp har ekonomiska motsvarigheter. I den ekonomiska teorin studeras hur olika subjekt med olika former av begränsade resurser bedriver produktion och konsumtion samt genom köp och försäljning överför resurser sinsemellan. Den rättsliga ramen tänks därvid given och behandlas inte närmare. Men i verket förutsätter de olika transaktionerna i en marknad (och själva

självklart även finansieringen av kollektiva utgifter med skatter eller taxor av fiskal karaktär) väl fungerande rättssystem. Centrala begrepp som skadestånd och kompensation, avtal och kontrakt, äganderätt, associationer och sanktioner kan med fördel analyseras med utgångspunkt i den ekonomiska teorin. En viktig aspekt är därvid att kostnaderna för att genomföra olika slag av transaktioner i ekonomin i hög grad är beroende av rättssystemets utformning. Av grundläggande betydelse för en fungerande marknadsekonomi är äganderätten till resurser, antingen de ägande subjekten är individer eller olika former av associationer (även innefattande offentligrättsliga subjekt). Möjligheterna att genomföra identifieringar mellan ägande subjekt och ägda objekt utgör ett rättsekonomiskt problem. Men också hela det systern som skapats med kollektiva organ för skydd av äganderätten utgör ett rättsekonomiskt undersökningsområde. Man kan här peka på studier av avvägningar mellan individuella skyddsåtgärder, kollektiva skyddsåtgärder och kollektiva sanktionsmöjligheter. De frågor som här berörts är av grundläggande betydelse för civil- och straffrätten. Den rättsliga regleringen används också på områden där fria marknadslösningar exempelvis till följd av uppkomsten av monopol eller ofullständigheter i äganderätten (eller bristande möjligheter att via marknadspriser kompensera dem som skadas av skilda ekonomiska aktiviteter) leder till resultat som är socialt mindre önskvärda. I många sådana fall utgör den rättsliga regleringen ett alternativ eller komplement till andra politiska medel. Det föreligger ett självklart intresse att på dessa områden söka fastställa de ekonomiska konsekvenserna - samhällsekonomiska kostnader och intäkter - av skilda alternativ för lagstiftningen. I denna mening finns det en ekonomisk aspekt på snart sagt varje del av lagstiftningen. En möjlig uppläggning av studier i rättsekonomi är att utgå från de mer grundläggande begrepp som berörts ovan och att visa vilka förutsättningar beträffande rättssystemet som är nödvändiga för ekonomins funktionsmöjligheter. Därmed erhålls också en ekonomiskt inriktad tolkning av många rättsliga företeelser. Förutsättningarna för ett sådant studium är dock vissa grundläggande kunskaper såväl i ekonomisk resursallokeringsteori som i juridisk doktrin och begreppsbildning. Från denna utgångspunkt är det sedan möjligt att genomföra mer specialiserade studier. Exempel på sådana möjligheter är ekonomiska awägningar inom straffrättens område, analyser av miljövårdens problem med dess specifika kompensationsregler och avvägningar mellan rättslig prövning och ekonomiskt inriktade medel, arbetsmarknadens funktionssätt med olika former av lagstiftning rörande associationer, avtal och anställningskontrakt. Möjligheterna till tvärvetenskapliga studier är självklart mycket stora, allra helst som man här kan peka på ett gränsområde som är i hög grad försummat. Något förkortat kan man säga att ett primärt syfte är att för juristerna visa de ekonomiska konsekvenserna och den ekonomiska bakgrunden för lagstiftningen och att för ekonomerna skapa en insikt om hur fundamentalt rättssystemet är för ekonomins funktion. Det har understrukits att de delar av ekonomisk teori som i första hand är av intresse i detta sammanhang hänför sig till resursallokeringsteori och välfärdsteori. Men i vissa delar är det nödvändigt att gå tillbaka

till mer grundläggande teorikomplex som beslutsteori och spelteori. Detta ger vissa möjligheter att mer allmänt belysa karaktären hos olika slag av konfliktlösningar och kan också ge visst underlag för studier i den juridiska arbetsprocessen med direkt anknytning till bl.a. processrätten. som rättsekonomin här har fått - Med den generella uppläggning särskilt när man kommer in på grundläggande beslutsteoretiska betraktel- - finns det sesätt anknytningspunkter till rättssociologi. Visserligen utnyttjar rättssociologin i betydande grad andra metoder och betraktelsesätt, men många av de här berörda punkterna utgör också en bas för en tvärvetenskaplig insats i samarbete med rättssociologer. Den framtida utvecklingen får utvisa om det är fördelaktigt med en mer långtgående integration av de samhällsvetenskapliga aspekterna inom juridiken.

5.2.3 Rättshistoria Ämnet rättshistoria omfattar enligt nu gällande studieplaner de svenska rättskällornas och det svenska statsskickets historia samt, med tyngdpunkt lagd på utvecklingen från och med 1734 års lag, den svenska civilrättens, straffrättens och processrättens historia. Härtill kommer en överblick över den romerska rätten och dess inverkan på den svenska rätten samt vissa huvuddrag av den allmänna rättsutvecklingen i främst Europa. Det torde råda enighet om att det är väsentligt att de studerande i början av sina juridiska studier görs uppmärksamma på samspelet mellan samhällsutveckling och rättsutveckling liksom på hur man i olika tider och under påverkan av olika samhällsuppfattningar sökt styra samhällsutvecklingen genom lagstiftningen. I ett rättshistoriskt studium ges den naturliga bakgrunden till senare studier samtidigt som den svenska rättsutvecklingen kan sättas in i sitt internationella sammanhang. Av detta följer att en kurs i rättshistoria bör vara obligatorisk för alla studerande vid juristlinjen. Även i andra utbildningar med besläktad inriktning kan ett rättshistoriskt studium vara motiverat. l skilda sammanhang har förslag framförts om att de rättshistoriska studierna skulle kunna spjälkas upp och tillföras det positivrättsliga studiet i form av en historisk introduktion till varje ämne. En sådan uppdelning skulle dock medföra att den helhetsbild av rättsutvecklingen som eftersträvas går förlorad liksom förmågan att se hur det rättsliga tänkandet och lagstiftningen i sin helhet påverkats och påverkas av ideologiska, politiska, religiösa och ekonomiska strömningar i tiden. Det är när denna helhetsbild blir klart framträdande som möjligheterna ökar att förstå, varför samhället och samhällsmaskineriet ser ut som det gör vi har den lagstiftning och rättsordning som vi har. Det idag och varför finns numera inom ämnet en strävan att inskränka studiet av de skilda rättsliga institutens historia för att i stället framhäva de större utveckinom rättsutvecklingen såväl i Sverige som i Europa som lingslinjerna helhet. Därigenom kommer sambandet mellan å ena sidan rättsutveckoch samhällsutveckling att ställas i ling, å andra sidan samhällsstruktur centrum mer än tidigare. Det finns anledning att försöka föra denna utveckling vidare.

Den nuvarande studietiden för ämnet rättshistoria är två och en halv månad. En bedömning av ämnets vikt som obligatorisk kurs och en förskjutning av studiernas inriktning från ett studium av de särskilda rättsliga institutens historia mot de större utvecklingslinjerna medför att studietiden för den obligatoriska kursen bör kunna nedbringas till något över hälften av den nuvarande. En obligatorisk kurs irättshistoria omfattande sex poäng bör innehålla ett studium av dels den romerska rätten och dess inflytande på senare europeisk rättsutveckling, dels den svenska samhälls- och rättsutvecklingen, varvid särskild tyngdpunkt bör läggas på utvecklingen under de senaste århundradena. Därigenom ökas förståelsen av nutidens samhällsskick och rättsordning. Samtidigt som samspelet mellan samhällsutveckling och rättsutveckling under de skilda tidsperioderna uppmärksammas, studeras även den svenska civilrättens, och straffrättens, processrättens statsrättens historia i sina huvuddrag. l kursen bör även ingå undervisning i bibliotekskunskap, bl.a. eftersom kursen är en av de första i den juridiska utbildningsplanen. Sambandet mellan å ena sidan rättshistoria, å andra sidan samhällskunskap, statsrätt och Statskunskap framträder om kurser i tydligare dessa ämnen förläggs i omedelbar anslutning till varandra. Rättshistorien bör komma före statsrätt och Statskunskap för att ge den historiska bakgrunden. Det blir också naturligt att i undervisningen till anknyta vissa kunskaper som inhämtats innan de juridiska studierna inletts. Även oberoende av rättshistoriens nära anknytning till statsrätten talar starka skäl för att placera en obligatorisk kurs i rättshistoria i början av utbildningen. Det är dels pedagogiskt riktigt, att man först lär känna den historiska bakgrunden till nuläget innan man tillägnar sig gällande lagregler, dels bör de rättshistoriska studierna underlätta inhämtande av kunskap om gällande rätt och förståelse för rättssystemets uppbyggnad och funktion. Dessutom bör man genom de rättshistoriska studierna kunna få en viss kunskap om sambandet mellan den svenska och den allmäneuropeiska rättsutvecklingen. I ett rättshistoriskt studium med tyngdpunkten lagd på samspelet mellan samhällsutveckling och rättsutveckling kommer detta studium att nära beröra den allmänna särskilt rättsläran, när det gäller uppfattningen om rätten under olika tidsskeden och i olika kultursammanhang. Rättshistoriens egenart markeras därigenom, att det är den historiska utvecklingen som ställs i centrum. En viss överlappning kan dock komma att ske i kursmomentet idéhistoria i den allmänna rättsläran vilket inte är någon olägenhet mot bakgrund av det stora avståndet i tid mellan de båda kurserna. En överblick av den historiska i utvecklingen erfordras, enlighet med det tidigare sagda, i början av studierna, men därutöver krävs ett till allmänna rättsläran anpassat studium av den idéhistoriska utvecklingen som introduktion till en kurs i allmän rättslära (se 5.2.l3). Under det sista året bör erbjudas valfria fördjupningskurser i rättshistoria. Sådana kurser kan ha samma principiella som den inriktning obligatoriska kursen, men man kan även tänka sig fördjupade studier t.ex. i den svenska civilrättens, straffrättens och processrättens historia. Vidare kan kurser i vissa mer centrala rättsinstituts historia tänkas,

liksom i rättsutvecklingen under vissa tidsperioder, varvid bl.a. inflytande från utländsk rätt kan bli föremål för fördjupade studier. Inom ramen för alternativa och valfria kurser med annan än rättshistorisk inriktning finns det dessutom möjlighet att åstadkomma viss rättshistorisk fördjupning, t.ex. att lärare i rättshistoria medverkar vid planering och genom undervisning. Ett samarbete över nuvarande ämnesgränser har i det föregående angivits som en väsentlig möjlighet till förbättring av utbildningen och har givetvis betydelse även när det gäller rättshistorien. Det finns anledning att anta att de studerande tillgodogör sig ett studium i rättshistoria - liksom i andra ämnen - bättre mot fördjupat slutet av studierna, när de lärt sig att uppmärksamma juridikens egenart och särskilda och i samband med ett positivrättsligt studium har problem observerat hur man försökt och försöker lösa desamma.

5.2.4 Statsrätt med Statskunskap

Statsrätt ingår enligt nuvarande studieordning i ämnet offentlig rätt. I statsrätten studeras de högsta statsorganens organisation, verksamhetsformer och maktbefogenheter, den konstitutionella kontrollen samt och tryckfrihetsrätt, även innefattande reglerna om medborgarskapsrätt allmänna handlingars offentlighet. Som en bakgrund till gällande svensk statsrätt studeras mera översiktligt viktigare främmande statsskick, det svenska statsskickets historia samt i Lund och Uppsala det nutida politiska livet i vårt land. De centrala partierna av statsrätten, inte minst reglerna om kompetens och förfarande vid lagstiftning är fundamentala för hela rättsordningen studier. U 68 har och kan med fördel tjäna som bas för fortsatta juridiska därför stannat för att reglerna om de högsta statsorganens organisation, verksamhetsformer och maktbefogenheter samt om deras förhållande inbördes och till medborgarna bör studeras i början av utbildningen vad som sägs om ämnet rättshistoria). Man får då också en (jämför naturlig anknytning till gymnasieskolans samhällskunskap. I en obligatorisk kurs, som placeras i början av de juridiska studierna, är det lämpligt att konfrontera de grundläggande rättsreglerna med den praktiska att samtidigt mer än nu införa material, som verkligheten genom brukar räknas till statskunskapen. För att ge en realistisk bild av maktförhållandena i samhället och den faktiska beslutsprocessen på högsta nivå bör t.ex. de politiska partiernas och de mest betydelsefulla organisationernas roll belysas. Utöver den egentliga studeras för närvarande i ämnet statsrätten statsrätt även medborgarskapsrätt och tryckfrihetsrätt. Den egentliga tryckfrihetsrätten är emellertid med hänsyn till sin tämligen komplicerade natur och ämnet inte lämplig att förlägga till början av studiegången, saknar för närmare samband med statsrätten. En överföring av övrigt aktuella delar till ämnena Straffrätt och processrätt är tänkbar men skulle att möjlighet till ett samlat grepp över ämnet förlorades. Det betyda vara att överföra de grundläggande reglerna om lämpligaste synes därför och sekretess till den allmänna förvaltningsrätten och vidare offentlighet sammanföra ett mer ingående studium av den egentliga tryckfrihets-

1973: 59 123 SOU

rätten, även innefattande straffreglerna, med närliggande materia om massmedier och yttrandefrihet till en särskild alternativ eller valfri kurs. Medborgarskapsrätten har nära anknytning till utlänningslagstiftningen som också studeras inom förvaltningsrätten. En kombination av dessa ämnesområden utgör också en lämplig alternativ eller valfri kurs. U 68 föreslår att en obligatorisk kurs omfattande 6 poäng och kallad statsrätt med .Statskunskap placeras under utbildningens första år. Jämfört med nu innebär det en liten ökning av studietiden som främst motiveras av en strävan till ett bredare statsvetenskapligt grepp. Kursen bör innehålla de högsta statsorganens organisation, verksamhetsformer och maktbefogenheter samt den konstitutionella kontrollen. Även den faktiska utformningen av beslutsprocessen på högsta nivå med beaktande av olika utomrättsliga maktfaktorer, varvid särskilt de politiska partiernas och de mest inflytelserika organisationernas roll belyses, bör ingå. Den statliga och kommunala förvaltningen jämte domstolsorganisationen studeras i detta sammanhang översiktligt med inriktning på att skapa en totalbild av samspelet mellan medborgarna och det allmännas verksamhet. Kursen skall ha som sitt främsta syfte att ge de studerande sådana insikter i grundlagarna och därtill anslutande lagstiftning som är en nödvändig förutsättning för förståelsen av rättsordningens plats och roll i samhället. Den skall även ge översiktliga kunskaper om den offentliga förvaltningens organisation och uppgifter samt därvid ge en allmän bild av den offentliga rättsliga styrningsmekanismen, dvs. å ena sidan de vägar varpå medborgarna utövar inflytande på samhällsorganens sammansättning och verksamhet, å andra sidan de olika former i vilka dessa organ ingriper dirigerande i medborgarnas liv. Inte minst med hänsyn till statsrättens placering i början av studiegången bör en mera avancerad valfri kurs i central statsrätt erbjudas under utbildningens sista år.

5.2.5 Juridisk introduktionskurs En grundläggande fråga vid överväganden om innehållet i en förändrad juristutbildning är hur man bör förfara med den nuvarande propedeutiska kursen. I det tidigare förda resonemanget om en grundkurs för juristlinjen, som skall kunna utnyttjas även för andra ändamål, har framhållits betydelsen av en översiktlig kurs som utgör en introduktion till fortsatta studier. Den nuvarande propedeutiska kursen har haft en kontinuitet i uppläggningen som torde vara tämligen enastående. Alltsedan 1900-talets början har nämligen den grundläggande lärobok som utgör kursens kärna varit en och densamma över hela landet. Däremot har den kompletterande litteratur, som används för översiktlig belysning av rättskällor, Straffrätt, processrätt, offentlig rätt m.m., varierat tid efter annan och i viss mån också mellan universiteten. Med utgångspunkt i ovan behandlade riktlinjer för utbildningen framträder vissa brister i propedeutiska kursens uppläggning. Dessa visar sig särskilt i tre avseenden. De förändringar, som gjordes på 1950-talet, då

124 SOU 1973: 59

statsrätten och juridisk encyklopedi avskaffades, medförde vissa flyttades nackdelar. De studerande har för närvarande under sina grundläggande studier i civilrätt, Straffrätt och processrätt alltför bristfälliga baskunskaper om rättskällorna (lagstiftningsförfarandet, prejudikatbildningen m. m.) och om dessas användning (t. ex. metoder för lagtolkning och Kunskaper om detta inhämtas först mot slutet av rättsfallstolkning). utbildningen inom ämnena statsrätt och allmän rättslära. Detta försvårar fördjupade diskussioner vid t. ex. seminarier och de studerandes självständiga arbete dessförinnan. Bristerna framträder ännu tydligare om man, som U 68 föreslår, inför moment av fördjupade studier kontinuerligt under studiernas betydande självverksamhet från de gång och förutsätter studerandes sida. Detta talar för att man i samband med en reformerad studieordning bör bereda metodfrågorna, särskilt kunskaper om rättskällorna och deras utnyttjande, större utrymme under studiernas inledande skede. Vidare ter sig uppläggningen av den nuvarande propedeutiska kursen väl splittrad. Man har haft en grundläggande ambition att i kurslitteraturen på begränsat utrymme hinna presentera så mycket som möjligt av institut och rättsregler. Med den studietid kursen har, två och en halv månad, blir det i regel dock bara fråga om en ytlig skumning av materialet med inriktning på institut- och regelkunskap. Givetvis finns det vissa fördelar med en sådan översikt. Den ger åtskillig juridisk - konventionella allmänbildning och bör ge en blick för rättsordningens - indelning från systematisk synpunkt. Nackdelarna ligger i ytligheten för närmare studier av de skäl som som inte på någon punkt ger utrymme i realiteten kan ligga bakom en rättsregel och hur rättsreglemas innehåll närmare fastställs med utnyttjande av olika rättskällor. En risk med detta är att inlärningen blir rent mekanisk och utan någon egentlig förståelse för stoffet. Slutligen har den nuvarande uppläggningen den betydande nackdelen, att den inte möjliggör ett så ingående studium iens någon begränsad del att man i det fortsatta studiet kan förutsätta kunskaper om vad som lärts ut genom den inledande kursen och direkt bygga vidare därpå. Med den knapphet på studietid för olika ämnen som generellt råder när man gör den med nya eller utökade krav i olika upp nya utbildningsgången avseenden vore det en verklig vinning om något eller några partier kunde klaras av såvitt deras obligatoriska studium redan genom den gäller inledande kursen. bör läggas till grund för överväganden om hur en De påtalade bristerna inledande juridisk kurs bör läggas upp. Man bör också särskilt beakta att kursen skall kunna i andra utbildningar, främst sådana som är ingå inriktade mot förvaltningsverksamhet i allmänhet. Kursen bör, jämte andra ämnen som läses under det första studieåret, inte minst med hänsyn till detta ge en viss orientering i grundläggande juridiska Det skall dock understrykas att detta inte minskar behovet metodfrågor. ämnet allmän rättslära i slutet av av att ordentlig tid ägnas det fördjupade Målen för ett inledande metodstudium och ett avslutande, juristlinjen. rätten är fördjupat sådant, som bygger på hela den studerade positiva olikartade. Vidare bör man kunna lätta på de nu upprätthållna kraven på

bred men ytlig institut- och regelkunskap över juridikens flesta områden till förmån för en viss koncentration på utvalda, centrala ting. Härigenom bör utrymme kunna öppnas för att låta vissa delområden i huvudsak studeras färdigt redan under introduktionskursen. En viss motsättning råder dock självfallet mellan kraven på bred orientering och på koncentration. Man får här söka finna en rimlig medelväg. Den närmare uppläggningen av den juridiska introduktionskursen måste ses mot bakgrund av vad som i övrigt läses under första studieåret. Det inleds med en kurs i ekonomi varefter följer en kurs i rättshistoria, som bl.a. behandlar rättskällornas utveckling, 1734 års lag, balkindelningen och grunddragen i senare rättsutveckling. Vidare förekommer en kurs i statsrätt med Statskunskap som behandlar de högsta statsorganens verksamhet, lagstiftningsförfarandet m.m. Omedelbart efter introduktionskursen studeras allmän och speciell avtalsrätt i civilrätt A, varför detta område i huvudsak kan förbigås i introduktionskursen.

Det civilrättsliga ämnesområde som bäst lämpar sig för ett mer

ingående studium redan i introduktionskursen är den juridiska personoch objektsbildningen. Detta område är centralt inte bara för civilrätten utan för hela juridiken, har högt allmänbildningsvärde, belyser väl juridisk teknik och bör naturligen studeras på ett tidigt stadium. Det kan invändas att området delvis ligger på en relativt hög abstraktionsnivå, men studierna bör kunna konkretiseras om man betonar personrättsliga relationer av statuskaraktär och bolagsrättens elementa. Vad som i övrigt bör tas upp i introduktionskursen utöver rättskällefrågor är hur man säkerställer rättsreglers tillämpning, dvs. sanktionsläran (inbegripet skadestånd som sanktion), samt huvudprinciperna för juridiskt förfarande ivid mening. En introduktionskurs med denna uppläggning bör ges samma omfattkursen ning som den nuvarande propedeutiska lO poäng. Den kan närmast karakteriseras som en kombination - i nedskuren form - av den nuvarande propedeutiska kursen och ämnet juridisk encyklopedi, som studerades i juristutbildningen före utbildningsreformen på 1950-talet. Kursen föreslås ha följande innehåll.

Rättssystemet och rättskällorna Rättsordningen och dess funktion i samhället behandlas och grundläggande karakteristika för det rättsliga normsystemet genomgås. Viss anknytning ges till statskunskapen och ekonomisk-politiska aspekter beaktas. Vidare studeras rättssystemets grundläggande indelning och olika slag av rättskällor. Lagstiftningsförfarandet har studerats tidigare i statsrätten. Viktigt för de fortsatta studierna är att en praktisk orientering ges om var man finner det juridiska materialet och hur det utnyttjas. Denna praktiskt inriktade övning utgör en fortsättning på den undervisning i bibliotekskunskap som meddelats i kursen i rättshistoria. Fortsättningen av introduktionskursen skall vara upplagd så att man fortlöpande anknyter till och fördjupar de baskunskaper om rättssystemet och rättskällorna som den första delen av kursen ger, också genom enkla praktiska övningar,

126 SOU 1973: 59

Grunddrag i civilrätten, särskilt personer och objekt I kursen studeras inte hela civilrätten, utan man använder en viss infallsvinkel, nämligen person- och objektsbildningen. Denna studeras här för att inte senare återkomma för sammanhållet studium under utbildningen. Studiet av person- och objektsbildningen och vad därmed sammanhänger ger anledning till översiktlig belysning av åtskilligt inom Civilrätten. Tillsammans med civilrätt A, avtalsrätten (inbegripet särskilda avtalstyper) som också läses under första året och den orientering om skadestånd som ges i samband med sanktionerna (se nedan) torde kursen kunna tillgodose rimliga önskemål om civilrättslig allmänorientering, om än inte heltäckande.

F örfarande och sanktioner I den nuvarande propedeutiska kursen ges en översikt av processrätten, dvs. väsentligen förfarandet enligt rättegångsbalken. Det synes lämpligare att ta ett bredare grepp i en introduktionskurs och mer generellt studera juridiskt förfarande såsom metod för förhandlingar och lösande av konflikter. Detta förfarande bör även ses mot bakgrund av beslutsfattande i offentliga organ, aktiebolag och föreningar. Kort orientering om domstolsorganisationen (anknyter till vad som studerats i statsrätten) och förfarandet vid domstol ges. Även förvaltningsdomstolarna och förfarandet i dessa samt summariska handläggningsformer behandlas. Vidare ges en orientering om allmänna juridiska handläggningsprinciper. Vad som särskilt skall tas upp är sådana principer som är nödvändiga för att kunna läsa och förstå rättsfall. l den nuvarande propedeutiska kursen ges en översikt av straffrätten, särskilt allmänna delen. I linje med förslaget att låta processrättsstudiet omvandlas till ett bredare studium av juridiskt förfarande föreslås att straffrättsstudiet omvandlas till ett studium av juridiska sanktioner. lnfallsvinkeln blir härvid hur man upprätthåller rättsregler. En orientering om olika arter av sanktioner och moderna styrmetoder ges. Som exempel kan nämnas straff, vite, administrativ kontroll, skadestånd, ogiltighet och hävning. I introduktionskursen bör utrymme beredas för praktiska övningar av olika slag. Under kursens gång kan de studerande ges uppgifter som ger träning i att ta reda på och utnyttja rättsligt material. Studiet av juridiskt förfarande lämpar sig särskilt väl för praktiska övningar. Dessa bör tjäna till att ytterligare belysa vad som inhämtats icivilrättsdelen av introduktionskursen. Särskilt studiet av bolags- och föreningsrätten i civilrättsdelen kan härigenom föras vidare såvitt gäller förfarandesidan.

5 .2.6 Civilrätt Civilrätten är i den nuvarande utbildningen indelad i tre examensämnen, civilrätt l, II och III enligt följande.

Civilrätt I (en termin) 1. Civilrättens allmänna del: rättskapacitet, etc. rättslig handlingsförmåga 2. Allmän förmögenhetsrätt: avtalsrätt, allmän obligationsrätt (kvittning, preskription och preklusion, förmånsrättsordningen etc.), sakrätt (skillnaden mellan lös och fast egendom, äganderätt och begränsade sakrätter etc.), värdepappersrätt (skuldebrev, växel och check) samt utomobligatorisk skadeståndsrätt. 3. Speciell förmögenhetsrätt beträffande lös egendom: köp, byte, gåva, saklega, deposition, pant, borgen, sysslomannaskap, kommission, försäkringsrätt, transporträtt m. m.

Civilrätt II (en termin) l. Fastighetsrätt 2. Associationsrätt 3. Arbetsrätt.

Civilrätt III (en halv termin) l. Familjerätt 2. Immaterialrätt med konkurrensrätt.

Civilrätten ägnas för närvarande två och en halv termin (motsvarar ca 50 poäng). Därvid bör man dock uppmärksamma, att större delen av den propedeutiska kursen består av civilrätt och att även i rättshistoria uppmärksamhet delvis har ägnats åt civilrättens historia. Mot de nuvarande studieplanerna för Civilrätten (liksom för jur. kand. examen i dess helhet) kan man invända, att ambitionen är att täcka alltför stora områden, att ämnesdelar som tidigare hade praktisk betydelse men som nu kommit i bakgrunden upptar alltför stort utrymme på bekostnad av ämnesdelar som först senare blivit aktuella samt att undervisningen är alltför mycket inriktad på förfinad detaljanalys, alltför litet på förståelse och bedömning av huvudprinciper och av rättsreglernas funktion. Ämnesindelningen bygger delvis fortfarande på den romerska rätten, vilket framgår av att sakrätt och obligationsrätt anges som särskilda delar, även om innehållet i dessa områden delvis är bestämt efter nya grunder. Den nuvarande studieordningen inom civilrätten framstår i dag som statisk och låst vid de överväganden som gjordes vid juristutbildningens förändring i början av l900-talet. Beträffande gränsdragningen mellan civilrätt och offentlig rätt hänvisas till 4.4.2. Den primära frågan beträffande icivilrätt - liksom grundutbildningen i övriga ämnen - är om den bör som nu behållas obligatorisk och för alla studerande likformig eller om man bör införa profileringsmöjligheter i form av val inom ramen för ett utbud av kurser. Bl. a. mot bakgrund av ämnets stora omfattning och önskemålet att framhäva medtodkunskaper har U 68 stannat för att föreslå profileringsmöjligheter redan under det grundläggande civilrättsstudiet. Den grundläggande motiveringen för det ställningstagandet har givits i 4.2.

Utgångspunkten för överväganden om profilering av civilrätten är att man rätt klart kan iaktta en skillnad mellan kärnområden och specialområden, även om naturligtvis i enskilda fall tvekan kan råda om klassificeringen. Kärnområdena karakteriseras av att de griper över stora eller särskilt betydande delar av civilrätten och är av stor systematisk eller praktisk betydelse. Hit hör det allra mesta av vad som nu läses i civilrätt I samt bl. a. huvuddragen av fastighetsrätten (särskilt huvuddelen av jordabalken) och familjerätten. Specialområdena har mer begränsad räckvidd, även om de ofta är praktiskt mycket viktiga. De uppfattas vanligen som specialdiscipliner, och man väntar sig knappast att varje välutbildad jurist skall vara förtrogen med dem alla. Exempel på sådana områden är arbetsrätt, associationsrätt (närmast åsyftas då det mer ingående studiet av aktiebolags- och föreningsrätt), försäkringsrätt, immaterialrätt, marknadsrätt, miljörätt och transporträtt. Den nuvarande studieordningen kännetecknas av att alla i samma utsträckning skall studera kärnområden och specialområden. Man har här tillgripit begränsningar och prioriteringar som knappast ter sig helt rationella. Sålunda har vissa kärnområden givits en mycket snålt tillmätt studietid, särskilt inom civilrätt I. Ett påtagligt exempel är det ytterst viktiga ämnesområdet allmän avtalsrätt. Vad gäller specialområdena har man valt att låta alla läsa vissa områden ganska ingående, främst arbetsrätt, associationsrätt och immaterialrätt, medan andra tillmätts ytterst litet utrymme och sålunda inte läses mer ingående av någon (bortsett från möjligheten att ägna en hel termins tillämpade studier åt uppsats och självstudier på området). Hit hör transporträtt och försäkringsrätt. Nya specialområden som marknadsrätt och konsumenträtt, miljörätt och planrätt har endast i högst begränsad utsträckning kunnat ges plats i den ganska hårt låsta studieordningen. Vissa i och för sig viktiga specialområden observeras knappast alls. Bakom de nuvarande prioriteringarna torde till stor del ligga historiska faktorer och enskilda forskares insatser och intressen. Problemen i samband med den nuvarande behandlingen av specialområdena har diskuterats mer utförligt i 4.2.2. Anser man att profilering av civilrättsutbildningen bör genomföras, blir nästan steg att avgöra vad som även i framtiden måste vara obligatoriskt för alla som genomgår hela utbildningslinjen och att bestämma hur profileringen bör utformas i relation till det obligatoriska studiet. Utgångspunkten är att ett system med alternativa och valfria kurser inte alls behöver vara oförenligt med att man bibehåller ett relativt grundligt, obligatoriskt studium av civilrättens kärnområden utan tvärtom kan bereda ökat utrymme åt dessa. Vidare kan en ämnesdel lämpa sig utmärkt väl för frivilligt studium inom ramen för profilering men ändå böra tilldelas låg vikt vid det obligatoriska studiet. Detta hänger samman med skillnaderna i mål och inriktning mellan det obligatoriska studiet och de alternativa och valfria kurserna. Det obligatoriska studiet bör starkt inriktas på kårnornrådena men med det kompletterande syftet att de studerande bör ges en viss allmän kringsyn över hela civilrätten, så att de vet något om centrala rättskällor och grundläggande institut på specialområden, som de inte väljer som alternativ eller valfri kurs. Det är ofrånkomligt att grundläggande

9- 129

regelkunskaper och systematiska aspekter måste ges viss vikt vid det obligatoriska studiet. Regelkunskaperna bör emellertid i första hand inriktas på sådant som har bred användbarhet till skillnad från vad som framstår som specifikt för speciella institut. De studerande skall kunna utnyttja sina kunskaper till att strukturera praktiska problem och anvisa alternativ och linjer för dessas juridiska lösning. Det bör starkt understrykas att den nedskärning av tiden för det obligatoriska studiet, som föreslås i det följande, inte får leda till att detta studium blir präglat av ytlighet. Vad man får ge avkall på är ambitionen att vara heltäckande. Man får mer än nu välja ut särskilt centrala och typiska problem och regelkomplex till närmare studium. Exempel härpå är att man studerar några viktiga avtalstyper, t. ex. köp av lös egendom som huvudtyp av kortvariga avtal, och hyra av fast egendom som en huvudtyp av långvariga avtal. När det gäller de studerandes förmåga att kunna juridiskt hantera sålunda utvalda områden eller problemkomplex torde kraven ofta böra ställas högre än nu. Däremot får man släppa efter på krav på detaljkunskaper, kännedom om exakt utformning av särskilda rekvisit m. m. Ett användbart test på vad som kan hänföras till denna kategori torde många gånger vara, att det inte är anledning att av juris studerande kräva exakta kunskaper om sådant, som en förnuftig och allmänt kunnig jurist i praktisk verksamhet normalt kontrollerar i lagboken eller annan källa. I det föregående har föreslagits att i utbildningens första år skall ingå en juridisk introduktionskurs som bl. a. omfattar vissa grunddrag inom civilrätten. Särskilt studeras person- och objektsbildningen, inbegripet associationsrätt. De centrala civilrättsliga delarna senare i utbildningen föreslås indelade i tre kurser, civilrätt A, B och C. Den första kursen bör placeras under första utbildningsåret och ges ett innehåll som är lämpat för utbildning inriktad inte bara mot juristyrken utan även mot förvaltningsverksamhet i allmänhet. Avtalsrätten är av central betydelse för båda områdena och ger goda tillfällen till principiella diskussioner och arbete med juridiskt material. Nedan angesi korthet de tre civilrättskursernas innehåll. Var och en föreslås omfatta en halv termin (10 poäng).

Civilrätt A (avtalsrätt) Allmän avtalsrätt Avtals ingående, mellanmansrätt, tolkning av avtal, ogiltighet och jämkning av avtal, standardavtal. Den särskilda lagstiftningen om otillbörliga konkurrensbegränsningar, marknadsföringsåtgärder och avtalsvillkor berörs helt kort som en bakgrund (otillåtna anbud och villkor).

Speciell avtalsrätt Köp av lös och fast egendom. Köpet behandlas som huvudtyp för kortvariga avtal och med inriktning på analogimöjligheterna, såsom skadestånd i kontraktsförhållanden och över huvud taget kontraktsbrottspåföljder och förutsättningar för deras inträde. Vissa särskilda avtalstyper, såsom entreprenad och arbete på lös sak, berörs. Orientering om transporträtt.

I i

Det är viktigt att tillräcklig tid avsätts åt avtalsrätten i vid mening, eftersom man där rör sig på civilrättens verkliga kärnområden. Den s. k. allmänna obligationsrätten studeras till stora delar inom avtalsrätten med här beskriven uppläggning.

Civilrätt B (fastighets- och krediträtt) Fastighetsupplåtelse m. m. Begreppet fast egendom, fastighetsbildningens elementa och fastighetsköp har redan behandlats. Här tas upp nyttjande av fast egendom, särskilt genom upplåtelser, alltså en vidareföring av den speciella avtalsrätten. Hyresrätten framstår som särskilt central (typfall av långvarigt avtal) och ägnas störst uppmärksamhet. I övrigt bostads- och jordbruksarrende, tomträtt, servitut m. m.

Ttedjemansskydd Allmänna principer för tredjemansskydd samt sakrättsliga frågor i anslutning till köp av lös och fast egendom (godtrosförvärv, hävd och klander, borgenärsskydd) och fastighetsupplåtelser. Krediträtt Försträckning, borgen, garantier, värdepappersrätt, pant i fast och lös egendom, något om preskription och kvittning. Hithörande sakrättsliga frågor. Exekutionsrätt Utmätning av fast och lös egendom, införsel, elementa av konkursgrunder och återvinning. (Angående motiven för exekutionsrättens placering se 5.2.8.)

Civilrätt C (familje- och skadeståndsrätt m. m.)

Familjerätt Äktenskapsrätt och regler om äktenskapsliknande samlevnad, barnrätt, arvs- och testamentsrätt. Avtals- och sakrättsliga aspekter, som griper tillbaka i studierna, bör observeras. I fråga om förmynderskap, god man, dödsbo och namn sker endast ett kort återknytande till den juridiska introduktionskursen. Skadeståndsrätt Väsentligen person- och sakskada utom kontrakt jämte orientering i försäkringsrätt. Möjligheter finns att återknyta till åtskilligt som tidigare berörts i studierna.

Expropriationsrätt Intressanta paralleller finns från värderingssynpunkt med skadeståndsrätten. Vissa huvudprinciper om utnyttjande av mark och naturtillgångar tas upp i anslutning till expropriationsrätten. Miljöskador och skador i grannelagsförhållanden berörs kort här eller i skadeståndsrätten. Arbetsrätt Kortare översikt med tonvikt på dels den kollektiva arbetsrättens huvudprinciper, dels det enskilda anställningsavtalet och anknytande

lagstiftning (anställningstrygghet, semester, pension etc.). Anknytningar

till skadeståndsrätt (olycksfall i arbete m. m.) och familjerätt (barn-

arbete, kvinnans ställning på arbetsmarknaden) noteras.

Immaterialrätt Kort översikt med tonvikt på upphovsrätten såsom praktiskt betydelsefull av immateriell ensamrätt. Anknytningarna till skadeståndsrätt typ (ren förmögenhetsskada) och arbetsrätt (rätten till arbetstagares prestationer) noteras.

Punkterna expropriationsrätt, arbetsrätt och immaterialrätt blir korta introduktioner och orienteringar i sådant som nu obligatoriskt studeras betydligt mer ingående (se ovan om principerna för det obligatoriska studiet). På grund av sitt allmänbildningsvärde och sin praktiska betydelse kan dessa delar inte helt förbigås i det obligatoriska studiet. Det låter sig dock inte med det angivna målet försvaras att alla studerande mer ingående studerat t. ex. patenträtt. När det gäller planeringen av dessa avsnitt har beaktats att det är bättre att lägga översikterna i slutet av det obligatoriska studiet än i början, t. ex. som del i en introduktionskurs. Mot slutet av civilrättsstudiet, när de studerandes referensram är väsentligt större, är möjligheterna att få ut något av ett studium under kort tid bättre. Den nedskäming av det obligatoriska stoffet som i vissa delar föreslagits har varit möjlig genom att ett fördjupat studium i några delar sker senare i alternativa kurser, dels i omedelbar anslutning till det

obligatoriska studiet, dels efter att ytterligare obligatoriska kurser

studerats samt genom valfria kurser i slutet av studierna. Härigenom garanteras även nödvändig juridisk allmänorientering (jfr 4.2 och 5.3).

5.2.7 Straffrätt Kursen i staffrätt omfattar enligt nu gällande studieordning egentlig Straffrätt och huvudpunkterna av straffrättens ”hjälpvetenskaper, kriminologi, kriminalpolitik och rättspsykiatri. Den egentliga straffrätten består av allmän Straffrätt (reglerna om de brott som behandlas i brottsbalken) och specialstraffrätt (reglerna om brott som behandlas i andra författningar än brottsbalken). Tonvikten i litteratur och tentamensfordringar ligger på den egentliga straffrätten och inom den på den allmänna straffrätten. I undervisningen däremot ägnas förhållandevis lång tid åt hjälpvetenskaperna. För att de studerande skall kunna läsa in ämnet under den tid som nu är för fyra månader, studeras vissa brott i anslagen det, knappt brottsbalken översiktligt. Detta gäller brotten ikapitlen 7 (brott mycket mot familj), 18 (högmålsbrott), 19 (brott mot rikets säkerhet), 21 (brott av krigsmän), och 22 (krigsartiklar) samt delar av kapitlen 16 (brott mot allmän ordning), 17 (brott mot allmän verksamhet) och 20 (ämbetsbrott). Brist på litteratur av lämpligt omfång har dessutom medfört att vissa svårtillgängliga delar av brottsbalkens stadganden om påföljdssystemet, t. ex. reglerna om konkurrens, preskription och förverkande, studeras tämligen ytligt.

132 Å l 4

Av specialstraffrätten studeras den allmänna delen i huvuddrag. Detta sker huvudsakligen i samband med den allmänna straffrättens allmänna del. Av de särskilda brottsbeskrivningarna i olika författningar studeras några mera noggrant - främst straffbestämmelserna i tryckfrihetsförordoch - medan andra läses ningen, skattebrottslagen trafikbrottslagen tämligen ytligt, t. ex. varusmugglingslagen, narkotikastrafflagen samt straffbestämmelserna i lagen om otillbörlig marknadsföring och i checklagen. Den stora massan av specialstraffrättsliga stadganden berörs inte alls i undervisning eller kurslitteratur. Att Straffrätt har en viktig plats i en utbildning, som skall förbereda för juristyrken, behöver inte särskilt motiveras. Emellertid förtjänar det att påpekas, att en viss utbildning i Straffrätt är nödvändig inte bara för t. ex. domare, åklagare, polischefer och brottmålsadvokater utan även för företagsjurister och advokater med huvudsakligen affärsjuridisk praktik. Straffhot som styrmedel i näringslivet används ju nämligen både mot bagatellartade överträdelser av ordnings- och säkerhetsföreskrifter och mot handlingar som lagstiftaren betraktar som allvarligare, t. ex. gäldenärsbrott, förskingring, olovligt förfogande och trolöshet mot huvudman, osann försäkran och osant intygande samt skattebrott, valutabrott och brott mot konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörlig marknadsföring. Över huvud taget torde varje jurist, som är verksam i ett juristyrke, behöva en viss utbildning i straffrätt. straffrätten spelar en central roll i den rättsliga regleringen av samhällslivet. Gränsdragningen mellan straffrätten och övriga ämnen är, liksom i andra fall, i viss mån konventionell. Sålunda kan vissa delar av straffrätten tänkas ingå lika väl i förvaltningsrätt som i straffrätt, om behandling av unga lagöverträdare och av exempelvis reglerna lagöverträdare som överlämnas till nykterhetsvård och psykiatrisk vård, reglerna om verkställighet av brottspåföljder, tryckfrihetsstraffrätten och reglerna om svensk jurisdiktionskompetens. Målsägandebegreppet har ett funktionellt och pedagogiskt samband med det som otvivelaktigt är ren Straffrätt, och bör därför även i fortsättningen studeras inom ämnet Straffrätt. Målsägandebegreppet läses för närvarande relativt översiktligt, och någon ändring härvidlag kan inte anses påkallad. Till straffrätt förs traditionellt vissa regler med processuellt innehåll, såsom regler om åtalsrätt, åtalsunderlåtelse och åtalspreskription samt om svensk jurisdiktionskompetens. Målsägandebegreppet och reglerna de aspekter på jurisdiktionskompentensen, som inte har internationell anknytning, behandlas däremot traditionellt inom processrätten. Frågorna om jurisdiktionskompetensen i internationella sammanhang och andra frågor inom vad som numera brukar kallas internationell straffrätt (t. ex. om verkställighet av utländsk straffdom i Sverige) är delvis av folkrättslig karaktär. Även dessa områden har emellertid ett starkt funktionellt och pedagogiskt samband med övrig straffrätt, och någon ändring i ämnets avgränsning i dessa avseenden är inte heller motiverad. Straffrättens intar i viss mån en annan ställning än hjälpvetenskaper nyss nämnda gränsområden mellan Straffrätt och andra juridiska discipliner. Såsom undervisningen i hjälpvetenskaperna bedrivs har vissa moment ett starkt pedagogiskt samband med egentlig straffrätt, t. ex. översikt

över svensk kriminalpolitik och redogörelser för kriminalvård i anstalt och i frihet och för ungdomsvård samt vissa delar av rättspsykiatrin. Andra moment syftar till att göra undervisningen tvärvetenskaplig genom att föra in andra självständiga vetenskaper med straffrättslig anknytning - - i straffrättsstudiet. kriminologi och rättspykiatri Också dessa delar bör även i fortsättningen förekomma i straffrättskursen. Möjligheterna att föra in ickejuridiskt stoff i ämnet Straffrätt är stora och så har också i någon mån skett genom studier i hjälpvetenskaperna, särskilt kriminologi och rättspsykiatri. En speciell form för att föra in ickejuridiskt stoff är att med hjälp av rättsstatistik och kriminologi belysa den faktiska rättstillämpningen och de sociala konsekvenserna därav i samband med behandlingen av såväl regler i den allmänna delen som de särskilda brottsbeskrivningarna i de speciella delarna av ämnet. Jämförande moment är också möjliga att införa t. ex. i samband med behandlingen av internationell Straffrätt. Frågan om ickejuridiskt stoffs införande i straffrätten sammanhänger med frågan om obligatoriska och valfria kurser. U 68 har stannat för en studieorganisatorisk lösning med dels en obligatorisk kurs, dels alternativa och valfria kurser. Ett system med alternativa och valfria fördjupningskurser innebär att de delar som skall ingå i en för alla obligatorisk kurs måste begränsas i omfattning och ges en kortare tid i förhållande till vad som nu gäller. Antingen kan nedskämingen göras så att alla ämnesdelar minskas något eller så att någon ämnesdel helt utgår. Nu omfattar den allmänna straffrätten ungefär två tredjedelar av tiden, hjälpvetenskaperna och kriminalpolitiken omkring en fjärdedel och specialstraffrätten cirka en tiondel. Specialstraffrätten är praktiskt viktig, och ett kriminalpolitiskt perspektiv är nödvändigt för förståelsen av straffrätten. Det är därför inte möjligt att låta någon del av det nuvarande straffrättsämnet helt utgå. Nedskärningen får således gå ut över dem alla. Kärnan i utbildningen bör fortfarande vara den allmänna straffrätten. Krav på större utrymme för den praktiskt viktiga specialstraffrätten kan inte tillgodoses inom ramen för den obligatoriska kursen. Ofta förefaller ett sådant krav även något överdrivet. Att ett visst brott är viktigt från kvantitativ synpunkt gör i och för sig inte att brottet är viktigt att studera ingående; att det årligen döms hundratusentals personer för trafikbrott gör i och för sig inte att dessa brott bör få någon särskilt stor plats i straffrättsutbildningen. Relativt få jurister handhar trafikbrotten i praktiken, och brottsbestämmelserna är juridiskt tämligen okomplicerade. Studiet av specialstraffrätten bör integreras med studiet av den allmänna straffrätten. Studietekniskt behöver man inte fästa avseende vid att de centrala delarna av specialstraffrätten som bör studeras inte reglerats i brottsbalken. I fråga om omfattningen av den kriminalpolitiska delen bör beaktas att allt som har med kriminalpolitik, kriminologi och kriminalvård att göra är av mindre betydelse för andra jurister än domare, åklagare, polischefer, befattningshavare inom kriminal- och socialvården samt brottmålsadvokater. Dessa delar bör därför mer ingående behandlas inom ramen för alternativa och valfria kurser.

l en förkortad obligatorisk kurs kan utrymme knappast ges för jämförande moment. Däremot kan sådana med fördel ingå i valfria kurser - vilket redan ordning är fallet i tillämpade studier i enligt gällande Straffrätt. En minskning av den obligatoriska delen, i enlighet med vad som anförts, innebär trots allt att den huvudsakliga nedskärningen går ut över den allmänna straffrätten. En sådan förändring förutsätter en delvis av studiet. För närvarande är en avsevärd del av inlärningen ny inriktning inriktad om de straffrättsliga gränsfallen. Orsaken till detta på kunskap kan delvis vara att det saknas lämpligt avpassade läroböcker som behandlar de särskilda brotten. De studerande är därför hänvisade till att och dessa är naturligt nog inriktade på en läsa lagkommentarer redovisning av gränsfallen i lagtillämpningen. ramen för den tid den allmänna straffrätten kan studeras kan lnom inte omfatta både om huvudprinciperna och om kursen kunskaper i samma utsträckning som för närvarande. Man kan inte ge gränsfallen av huvudprinciperna. Utan kunskap om dem är upp kravet på inlärning om gränsfallen mindre värdefull. l stället får man inom ramen kunskap för den obligatoriska kursen minska kravet på kunskap om gränsfallen. När det gäller principiellt och praktiskt viktiga brott där gränsdragningen för inte framgår av själva lagen bör man ägna någon tid åt principerna mellan gränsdragningen i praxis. Som exempel kan nämnas avgränsningen förfalskning och osant intygande. Delar av ämnet som saknar generell får behandlas i alternativa och valfria kurser. praktisk betydelse i studiegången kan det konstateras att Vad gäller straffrättens placering straffrätten måste läsas efter civilrättsämnena. Däremot behöver den inte komma i direkt samband med något annat ämne. U 68 föreslår att den kursen i Straffrätt - liksom nu- placeras omedelbart efter obligatoriska civilrättskurserna. Med utgångspunkt i gjorda överväganden föreslår U 68 en obligatorisk innehåll. kurs omfattande l0 poäng med i huvudsak följande

Kriminalpolitik Stfâffrätten som en del av den sociala kontrollen. Kriminaliseringens och utveckling (de genom straffrätten skyddade allmänna inriktning intressena etc.). Brottslighetens omfattning och utveckling.

Straffrättens grundprinciper teorierna. Lagstiftningsteknik och systematiserings- De straffrättsliga och legalitet. Lärorna om grunder i straffrätten. Lagtolkningsmetod brottets subjektiva sida, underlåtenhet, brottet (gärningsbegreppet, Strafflagens tillämplighet i tiden och rummet. straffrihetsgrunder).

Brotten

Brotten mot Förmögenhetsbrotten. Brotten mot allmänheintegriteten. ten. Brotten mot staten. rörande förberedelse och stämpling samt medverkan Reglerna försök,

till brott. De specialstraffrättsliga brottens behandling integreras iövriga delar.

PåföI/derna Lagens sanktionssystem. De olika sanktionernas kvantitativa betydelse och deras verkningar. Konkurrens och preskription.

Som framgår av denna uppställning har viss omfördelning av stoffet skett. Sålunda kommer avsnitten straffrättens grundprinciper och påföljderna båda att omfatta vissa delar av kriminalpolitiken. Alternativa och valfria kurser med anknytning till straffrätt kan utformas både som rent straffrättsliga kurser och som kurser med anknytning till andra juridiska eller samhällsvetenskapliga ämnen. Kurser av det senare slaget kan t. ex. utgå från juristen i en speciell funktion eller sträva efter att låta stoffet penetreras såväl från civil-, process-, förvaltningsrättsliga och samhällsvetenskapliga synpunkter som från straffrättsliga (se vidare avsnitt 5.3).

5.2.8 Processrätt Enligt gällande studieplaner studeras i ämnet processrätt judiciell processrätt och exekutionsrätt samt översiktligt vittnespsykologi och kriminalteknik. Den judiciella processrätten omfattar främst rättegången vid de allmänna domstolarna i flertalet typer av tvistemål (civilprocess) och brottmål (straffprocess). Dessutom studeras översiktligt specialprocessen, dvs. rättegången vid särskilda domstolar och vid de allmänna domstolarna i vissa slag av mål för vilkas handläggning meddelats särskilda bestämmelser utanför rättegångsbalken. Exekutionsrätten omfattar utsökningsrätt och konkursrätt. Processrätten måste anses som en självklar del i juristutbildningen. Ämnet behandlar sättet att få rättsreglerna i funktion, och dess betydelse ligger inte minst däri att ämnet bidrar till en helhetssyn på juridikens funktioner och till förståelsen av dessa. Det ger perspektiv på de flesta av de övriga ämnena i juristutbildningen. Processrätten har också nära relationer till nästan alla andra ämnen i juristutbildningen. De civilrättsliga och straffrättsliga handlingsreglerna måste i själva verket alltid, när de i konkreta fall tas i bruk av parter eller funktionärer, kombineras med processrättsliga. Exempel på stark synkronisering finns i både den romerska rätten (legisactionsprocessen) och den äldre engelska rätten (writs). I en del länder har man aktuella studieordningar inom vilka civilprocessrätten är sammanförd med civilrätten och straffprocessrätten med straffrätten. Det råder också nära samband mellan processrätt och offentlig rätt. Även mellan processrätt och allmän rättslära råder visst samband, t. ex. beträffande bevisvärderingens problematik, metoderna vid överläggning och omröstning till dom och utformning av domskäl. Ämnets struktur i den nuvarande utbildningen har vissa pedagogiska

136 SOU 1973: 59

och systematiska fördelar. Den nuvarande rättegångsbalken är till stora delar gemensam för tvistemål och brottmål. Jämförelser mellan dessa båda typer av mål är nästan alltid intressanta att göra. Det är från systematisk synpunkt en vinst om litteraturen knyter an till lagstiftningen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte dessa fördelar blivit övervärderade och om det inte finns andra hänsyn som talar med stor styrka i motsatt riktning. Det bästa samlade greppet på de i praktiken förekommande problemen får man nog om man studerar processrättens regler i relation till de delar av den materiella rätten som de processrättsliga reglerna har närmast anknytning till. Å andra sidan förefaller det knappast finnas skäl för en så långtgående förändring som att helt bryta sönder processrätten såsom samlande ämne genom att föra ihop med civilrätten och straffprocessen med straffrätten. Det civilprocessen gäller att finna en ordning varigenom processrätten kommer in när civilrätten och straffrätten studeras. Detta behöver emellertid inte kräva en fullständig ämnesintegrering utan kan åstadkommas genom att processrättsliga kunskapsmoment förs in på flera stadier av juristutbildningen. I civilrätten gäller detta främst bevisfrågorna. De berörda problemen får en delvis annan aspekt när man tar hänsyn till att kunskapsprov i processrätt bör kunna avläggas inte bara av dem som ämnar genomgå fullständig juristlinje utan också av andra personer, t. ex. kriminologer som vill läsa straffprocessrätt eller psykologer som vill läsa bevisrätt. Utbildningsmålet för dessa studerande är inte detsamma som för juris studerande. Man kan t. ex. räkna med att personer med sådana Specialintressen nästan aldrig har behov av att bli väl hemmastadda i både civilprocessen och straffprocessen. Detta kan tala för att det borde göras en sådan uppdelning av ämnet att civilprocessen och straffprocessen behandlas i var sina fristående kursdelar, något som inte utesluter att paralleller mellan de båda ämnesområdena dras i viss omfattning. Andra metoder att tillgodose intresset från studerande utanför juristlinjen har diskuterats ovan (jfr 4.7). En annan viktig fråga som rör ämnets gränser är om utsökningsrätten och konkursrätten liksom hittills bör ingå huvudsakligen i processrätten. Vissa delar av dessa båda ämnen är ofrånkomligen närmast förknippade med civilrätten och bör studeras i de civilrättsliga kurserna. I och för sig är det naturligtvis inte någon nackdel att samma ämnesstoff förekommer i ett annat sammanhang, nämligen i samband med studier av ånyo Självfallet innehåller också såväl utsökningsrätten som civilprocessen. konkursrätten vissa regler beträffande funktionärerna och förfaringssättet, ämnesområden som förefaller att ha en naturlig plats inom Av tidsskäl bör emellertid dubbelläsning undvikas i processrätten. möjligaste mån. Den mest rationella ordningen bör därför vara att till övervägande del behandla utsöknings- och konkursrätten inom civilrätten och att till ämnet processrätt föra endast sådana delar som lämpligen kan sammanföras med det som hittills brukat kallas specialprocess. Vissa skulle då kunna göras till en fristående del av ämnet specialprocesser direkt anpassad för blivande juridiska funktionärer. De mera processrätt, materiella delarna av utsökningsrätten och konkursrätten skulle inom ramen för en sådan kurs kunna komma in mera sporadiskt i form av

i

hänvisningar till de viktigare resultat som vunnits vid studiet av civilrätten. En utvidgning som skulle föra in nya juridiska rättsområden under processrätten förefaller knappast aktuell, bortsett från att skäl skulle kunna anföras för att förvaltningsprocessen bör studeras i samband med judiciell processrätt. Det kan emellertid åstadkommas dels genom att processrätt och förvaltningsrätt läggs i nära anslutning till varandra i studiegången, dels genom utbudet av alternativa och valfria kurser senare i studiegången. Det finns t. ex. anledning att göra jämförelser mellan processuella regler i allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och hos förvaltningsmyndigheter. En utvidgning av processrätten, som starka skäl talar för, är däremot att i processrätten integrera nya ämnesavsnitt med anknytning till samhälls- och beteendevetenskaperna. För närvarande förekommer en mycket liten kurs i vittnes- och förhörspsykologi. En för ämnet processrätt anpassad kurs i konfliktlösningsmetodik även innefattande

och partspsykologi - en

partssociologi kurs som skulle ge aspekter på de mänskliga och samhälleliga relationerna mellan processrättens rollinnehavare - framstår t. ex. som angelägen. Sådana moment kan dock med hänsyn till strävandena att begränsa utbildningens obligatoriska delar endast få ett mindre utrymme idet obligatoriska studiet. Däremot bör stor vikt läggas vid konfliktlösningsmetodik i alternativa och valfria kurser med processrättsligt innehåll. Inom ramen för den grundläggande högskoleutbildningen i processrätt blir det aldrig möjligt att lära ut praktisk yrkeskunskap åt domstolsjurister eller andra. Praktiska moment måste visserligen genomgående läggas in i utbildningen men främst av pedagogiska skäl. Det är nödvändigt att räkna med att en blivande juridisk funktionär får vänta med att lära sig detaljerna beträffande sin yrkesroll till dess att han kommer ut i det praktiska juridiska arbetet. Högskoleutbildningen bör vara grundläggande i den meningen att den ger en god grund för den blivande yrkesmannen just med avseende på sådana delar av ämnet som är teoretiskt komplicerade eller ger större eller mera långsiktiga perspektiv. För att undvika en allmän uttunning av ämnet idess obligatoriska del bör en begränsning av kunskapsstoffet ske i de mindre centrala procedurreglerna, och tyngdpunkten läggas på ämnets huvudbeståndsdelar samordnade i en kurs. Mot bakgrund av de överväganden som gjorts i det föregående föreslås följande obligatoriska kurs i processrätt omfattande 10 poäng. Det är därvid att märka att vissa elementa rörande t. ex. domstolsorganisationen och processuella grundbegrepp studerats i introduktionskursen.

Kon fliktläsningens metodik Processrättens institutioner, funktionärer och klienter. Vissa internationella perspektiv. Partssociologi och partspsykologi.

Tvistemålsprøcessen

Rättegångsbalkens regelsystem.

Bro ttmålsprocessen

Rättegångsbalkens regelsystem.

Specialprocess Översikt över vissa former av specialprocess (skiljeförfarande, summarisk betalningsprocess, summariska förfaranden i brottmål, utsöknings- och konkursförfarande).

Bevisrätt Principer för bevisbördans fördelning. Bevisvärderingen, dess metodik och dess relation till problemet om bevisbördan (vid sidan av juridiska betonas även statistiska och psykologiska aspekter). Rättegångsbalkens regler beträffande bevisupptagning. Vittnes- och förhörspsykologi. Orientering om kriminalteknik. Förslag till alternativa och valfria kurser presenteras i 5.3.

5.2.9 Förvaltningsrätt Förvaltningsrätten ingår i det nuvarande ämnet offentlig rätt. Den omfattar allmän förvaltningsrätt, kommunalrätt och speciell förvaltningsrätt. I kursen studeras dels de allmänna grunderna för förvaltningsorganisationens uppbyggnad samt förvaltningsförfarandet och det administrativa rättsskyddet, dels kommunernas organisation, verksamhetsformer, uppgifter och maktbefogenheter samt statskontrollen över kommunerna, dels slutligen ett urval av viktigare lagar och författningar rörande särskilda förvaltningsgrenar, i huvudsak fallande inom politirättens, socialrättens och näringsrättens områden. I Stockholm ingår tjänstemannarätt som ett särskilt moment i förvaltningsrätten. I den moderna välfärds- eller servicestaten har det allmänna i stor utsträckning övertagit funktioner, som tidigare utövats av enskilda personer eller sammanslutningar. Regler om förhållandet mellan medborgarna inbördes har på många områden förlorat i betydelse och helt eller delvis ersatts av bestämmelser om relationen mellan medborgarna och det allmänna. Den speciella förvaltningsrätten omfattar numerasannolikt ett lika stort författningsmaterial som hela den övriga juridiken. Författningsregleringen är inte endast omfattande utan även av central betydelse för medborgarna i både personligt och ekonomiskt avseende. Tillväxten av den offentliga förvaltningen och ärendenas betydelse har samtidigt medfört ett ökat beaktande av de former i vilka administrationen arbetar. Detta har bl. a. nyligen manifesterats i genomförandet av en stor reform på den allmänna förvaltningsrättens område, genom vilken en organisatorisk omstrukturering skett och särskilda lagar om förfarandet hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar antagits. Från såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt har sålunda förvaltningsrätten under senare år ökat i betydelse. Förtrogenhet med den offentligrättsliga regleringen erfordras inom alla områden, där jurister är eller kan väntas bli verksamma. I en juridisk utbildning som skall ge

SOU 1973: 59 139

möjlighet att utöva alla de centrala juristyrkena utgör förvaltningsrätten ett omistligt inslag. Även för domstolsjurister är förvaltningsrättslig kunskap nödvändig. Den nya rättshjälpslagen ger väsentligt ökade möjligheter till rättshjälp i förvaltningsärenden och ställer därigenom krav på kunskaper i förvaltningsrätt hos advokater. Att ämnet liksom hittills skall ha en plats inom den obligatoriska delen av juristutbildningen är uppenbart. Beträffande gränsdragningen mellan förvaltningsrätt och civilrätt hänvisas till 4.4.2. En kurs i förvaltningsrätt, primärt innefattande allmän förvaltningsrätt och kommunalrätt, måste oundgängligen kompletteras med ett visst mått av speciell förvaltningsrätt. Ett meningsfyllt studium av den allmänna förvaltningsrätten förutsätter förtrogenhet med speciell förvaltningsrätt och vice versa. Även om vissa författningar med ett mer eller mindre markant offentligrättsligt inslag aktualiseras i andra ämnen, är det uppenbart att ett urval av viktigare författningar rörande olika materiella förvaltningsområden måste ingå i förvaltningsrätten. Den obligatoriska kursen i förvaltningsrätt skall göra de studerande förtrogna med viktigare författningar och vid sidan därav utbildade principer inom den allmänna förvaltningsrätten, kommunalrätten och centrala områden av den speciella förvaltningsrätten, Den bör syfta till att ge grundläggande färdigheter i att lösa konkreta uppgifter i olika typer av juridisk yrkesutövning, där förvaltningsrättsliga regler tillämpas. Därjämte bör den ge en djupare kunskap om samspelet och motsättningarna mellan allmänna och enskilda intressen och de olika lösningar för avvärjande av intressekollisioner som aktualiseras i det förvaltningsrättsliga regelsystemet. Det bör undvikas att studiet inriktas på detaljstudium av en stor mängd speciella författningar. Vad som ovan sagts om de juridiska studiernas inriktning på generellt användbara kunskaper och färdigheter är särskilt betydelsefullt för förvaltningsrätten med dennas mängd av heterogent och snabbt föråldrat författningsmaterial. En obligatorisk kurs som föreslås omfatta 10 poäng kommer mot bakgrund av det ovan sagda att innehålla tre intimt sammanhängande delar av vilka den allmänna förvaltningsrätten utgör den centrala delen. I vissa delar blir kursen en direkt vidareföring av det inledande årets statsrätt och statskunskap.

Allmän förvaltningsrätt Studierna avser främst de allmänna grunderna för förvaltningsorganisatioden offentliga beslutsläran, förnens uppbyggnad, tjänstemannarätten, verkställighetsmedlen samt det administrativa rättsvaltningsförfarandet, skyddets olika komponenter - dels preventivt verkande garantier såsom organisationens och förfarandets struktur, insynen i förvaltningen (innefattande reglerna om offentlighet och sekretess) och personalens ansvarighet, dels det korrektiva rättsskyddet, främst besvärsprocessen.

Kommunalrätt Här studeras främst kommunernas organisation, verksamhetsformer, och maktbefogenheter samt statskontrollen över kommunerna. uppgifter

140 SOU 1973: 59

speciell förvaltningsrätt Denna del innefattar ett antal viktigare regelkomplex rörande särskilda förvaltningssektorer, i huvudsak fallande inom politirättens, socialrättens och näringsrättens områden.

Som tidigare nämnts finns anledning att också när det gäller förvaltningsrätten erbjuda alternativa kurser. De skäl som anförts för ökad valfrihet i allmänhet och för alternativa civilrättskurser i nära anslutning till det obligatoriska studiet i ämnet har därvid relevans. Förvaltningsrättens samband främst med civilrätten men också med straff- och processrätten möjligheter som bör utnyttjas för att ger goda och stimulerande utveckla alternativa kurser med innehåll från flera av de nämnda ämnena samtidigt (jfr 5.3.2 och 5.3.3). I vissa fall bör kurserna kunna anknyta till t. ex. stats- och förvaltningskunskap med den inriktning dessa ämnen har på samhällsvetenskapliga linjer, något som möjliggör en eftersträvansvärd tvärkontakt. Tillfälle bör erbjudas att välja bland såväl klart yrkesinriktade som mera teoretiskt inriktade kurser. I de alternativa och valfria kurserna är det lättare att integrera samhällsvetenskapligt stoff än ide obligatoriska kurserna.

52.10 Finansrätt med redovisning Enligt gällande studieplaner består ämnet finansrätt av skatterätt och finansvetenskap. Skatterätten utgör den väsentligaste delen av ämnet och omfattar allmän skatterätt, rättsreglerna angående de viktigaste skatteformerna samt förfarandet vid beskattning. Inkomst-, förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen skall enligt studieplanen studeras ingående. Detta kan i praktiken endast sägas gälla reglerna i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt och arvs- och gåvoskatteförordningen. Beträffande förmögenhetsskatten och de många specialförordningarna inom inkomstbeskattningen finns i allmänhet endast utrymme för ett översiktligt studium av lagstiftningens Detsamma gäller den indirekta beskattningen och förfarandet huvuddrag. vid beskattningen Utbildningen i skatterätt är inriktad på att ge de studerande dels om de bärande principerna för beskattningens utformning, dels kunskap färdighet i tillämpning och tolkning av skattelag. Denna färdighetsträning är primärt inte inriktad på tillämpning av den i studieögonblicket även om denna utgör det material de studerande gällande lagstiftningen, har att arbeta med, utan avser att ge en generell färdighet i skattelagsoch insikt i skattelagstiftningens speciella problem. En stor tillämpning del av utbildningen ägnas åt att klargöra skatterättsliga effekter av olika För att förstå särarten hos skatteproblemen som ofta handlingsalternativ. och svårdefinierbara krävs relativt studier i det är implicita ingående gällande systemets tekniska utformning. I finansvetenskap är utbildningen inriktad på att ge allmänna kunskaplats och roll i samhällslivet, skatternas fördelning per om beskattningens och övervältring samt skatterna som instrument för konjunkturpolitik. Med ökande betydelse för samhällsförhållandena och skattepolitikens

SOU 1973: 59 141

med den allt aktivare finanspolitiken torde numera större vikt få läggas vid detta avsnitt än tidigare. Flera avsnitt som formellt faller inom ämnet studeras nu endast mycket översiktligt. Detta gäller särskilt flera delar av företags- och jordbruksbeskattningen och de internationella skattefrågorna som helhet. Likaså är de kunskapskrav som upprätthålls beträffande fastighetstaxering, mervärdeskatten, taxeringsorganisationen, och skatteprocessen uppbördssystemet låga. De indirekta skatterna - bortsett från mervärdeskatten - liksom de parafiskala avgifterna, även innefattande arbetsgivaravgifter, studeras över huvud taget inte. Även om skattelagstiftningen påverkas av och påverkar flera andra rättsområden utgör dess olika delar i så stor utsträckning inslag i ett sammanhängande integrerat system, att det inte kan anses lämpligt att bryta ut delar av systemet och överföra undervisningen i dem till andra juridiska ämnen. Beträffande sanktionssystemet för oriktiga deklarationsuppgifter och skattebrott av annat slag framstår dock en bättre samordning mellan finansrätt och Straffrätt som önskvärd. Nu gäller att taxeringsförordningens administrativa sanktionssystem studeras inom finansrätten, medan skattebrottslagen studeras inom straffrätten. För förståelsen av skattebrottslagstiftningen är vissa kunskaper om den skatterättsliga regleringen av värde. Straffrätten studeras emellertid för närvarande före finansrätten, varför de studerande saknar denna kunskapsbakgrund vid studiet av skattebrotten. En lösning vore att flytta över studiet av skattebrottslagen till finansrätten. Detta stöter emellertid på betänkligheter, eftersom skattebrottslagen samtidigt har en mycket stark anknytning till den allmänna straffrätten. En ur finansrättens synvinkel tillfresställande lösning vore om straffrättsstudierna förlades efter finansrätten i studiegången. Emellertid talar starka skäl för en av kursen i Skatterätt placering efter process- och förvaltningsrätt, vilka i sin tur bör komma efter straffrätt. Finansrätten kommer därmed att placeras efter straffrätten och olägenheterna med det kan trots allt inte anses särskilt stora. Finansrätten måste anses viktig i en juristutbildning som skall ge formell behörighet för juristyrken. Särskilt det förhållandet att skatterätten griper in i så många andra rättsområden genom att de skatterättsliga problemen påverkar rättshandlingarnas utformning motiverar en sådan bedömning. På grund av att skatteproblem ofta förekommer i skilda situationer måste en praktiserande - även om han inte avser jurist att syssla med - ha åtminstone skattefrågor så goda kunskaper i Skatterätt, att han kan identifiera skatteproblemen och de situationer som kan ha skatterättsliga anknytningar. Också domare och åklagare måste numera besitta inte obetydliga i ämnet. Även av andra kunskaper jurister än dem som på det ena eller andra sättet - inom förvaltning, domstolar, näringsliv etc. - blir direkt inriktade på skattefrågor krävs således vissa grundkunskaper i Skatterätt. För att belysa ämnets kvantitativa och kvalitativa för betydelse i allmänhet befolkningen torde det räcka med att hänvisa till att omkring hälften av alla hushållsinkomster dras in till den idag genom beskattning offentliga sektorn och till den tillämpning av skattelagarna, som alla

142 SOU 1973: 59

inkomsttagare möter vid fullgörandet av plikten att årligen avge självdeklaration. Den finansvetenskapliga delen av utbildningen utgörs huvudsakligen av ickejuridiska moment av närmast nationalekonomisk och statsvetenskaplig karaktär. Studiet av företagsbeskattningen anknyter i flera väsentliga avseenden till företagsekonomi inte bara vad avser redovisning och bokföring. Kunskaper på dessa senare områden är en förutsättning för förståelsen av företagsbeskattningen, varför stödundervisning i bokföring för närvarande ges parallellt med finansrättsundervisningen. Beskattningen berör också finansieringssidan i företagsekonomin, vilket medför behov av vissa kunskaper om innebörden av investeringskalkylering m. m. Ickejuridiska moment ingår därför som en nödvändig del i finansrättsutbildningen. Vissa jämförande moment ingår vid studiet av internationella skattefrågor. Möjligheterna att inom ramen för grundutbildningen i finansrätt därutöver införa jämförelser med andra länders skattesystem måste betraktas som små. Annat juridiskt stoff än det rent skatterättsliga spelar stor roll vid utbildningen i skatterätt. Särskilt gäller detta familjerätten och associationsrätten, men även sakrättsliga och avtalsrättsliga moment blir berörda. I finansrätten integreras således flera rättsområden iundervisningen. Med hänsyn till vad som ovan anförts om ämnets vikt för formell behörighet bör ämnet ingå som en obligatorisk del i juristutbildningen. Om endast obligatoriska kurser skulle förekomma, talar ämnets växande praktiska betydelse möjligen för en utvidgning av ämnet och en förlängning av dess studietid. Om emellertid möjligheter ges till en profilerad utbildning med en uppdelning på obligatoriska och frivilliga moment, kan den obligatoriska kursen beskäras något jämfört med nuläget. Denna begränsning av de obligatoriska delarna kan dock av flera skäl inte drivas särskilt långt. Som redan anförts är t. ex. inkomstskattelagstiftningens olika delar i så hög grad integrerade med varandra, att det är olämpligt att skära bort vissa moment av den centrala delen av skattelagstiftningen. Kunskaper om de systematiska sambanden är viktiga för förståelsen av skatterätten och utgör en viktig grund både vid tolkning av skattelag och för förståelsen av senare lagstiftningsreformer. Ett annat skäl är den önskade inriktningen av studierna på färdighet i tillämpning av skattelag. Detta kräver att man tränger in i lagstiftpingens tekniska detaljer och arbetar med lagtext samt att det finns tillgång till kvalificerade läroböcker och undervisning inriktad på färdighet. En sådan uppläggning kräver en relativt lång studietid. Om studietiden blir alltför kort kan målsättningen inte upprätthållas. Risken blir i stället att de studerande endast får encyklopediska kunskaper, som snart försvinner, och blir utan tillämpnings- och tolkningsfärdighet. Frågan är då i vilka avseenden den obligatoriska kursen kan minskasi jämförelse med nuläget. När det gäller inkomstbeskattningen torde det vara möjligt att skära bort vissa avgränsade delar, som är särskilt tekniska och av mindre generellt intresse. Sålunda torde jordbruksbeskattningen kunna utgå. Detsamma gäller företagsbeskattningens speciella delar, dvs.

de delar som ingår i specialförfattningar. De internationella skattefrågorna kan med hänsyn till sin speciella karaktär läggas helt i de frivilliga kurserna i slutet av studierna. Detsamma gäller fastighetstaxeringen. Övriga delar av inkomstbeskattningen får anses vara av sådant allmänt intresse att de i allt väsentligt bör ingå i den obligatoriska kursen. Arvsoch gåvobeskattningen är så betydelsefull att den bör ingå i den obligatoriska kursen i ungefär samma omfattning som i den nuvarande utbildningen. Övriga delar av det nuvarande kursstoffet innebär endast en allmänorientering, som är nödvändig även i en kortare utbildning. Den nuvarande studietiden för ämnet är två och en halv månad. Genom den ovan angivna nedskärningen av innehållet kan en viss förkortning av studietiden ske. De ekonomiska studierna har betydelse för studierna i finansrätt. Dessa ligger dock i tiden långt före finansrätten varför en repetition av kunskaperna i särskilt för närvarande bokföring måste ske. U 68 har föreslagit att ekonomin även framdeles skall förläggas till första årets studier. Finansrätten måste med hänsyn till behov av kunskaper i civilrätt förläggas senare i utbildningen. Även ämnets svårighetsgrad motiverar en placering sent. För att undvika olägenheten med dubbelläsning av den för finansrätten viktigaste ekonomidelen, bokföringen, föreslås att det färdighetsinriktade studiet av bokföringen flyttas till finansrätten. Mot bakgrund av gjorda överväganden föreslås en obligatorisk kurs i ñnansrätt omfattande 10 poäng med följande huvuddelar.

Elementär redovisning Affärsbokföringens grunder med särskild hänsyn till det fortsatta studiet i skatterätt.

Finans-vetenskap Skatternas fördelning och övervältring samt skatterna som instrument för konjunkturpolitik.

Skatterätt Allmän Skatterätt (skattesubjekt och objekt), de viktigaste skatteformerna (inkomstbeskattning, företagsbeskattning m. m.), skatt på arv och gåva samt förfarandet vid beskattning.

En uppdelning av ämnet i en obligatorisk och en valfri del medför inte bara att vissa delar av ämnet förvandlas till frivilliga; de valfria kurserna ger också möjligheter till fördjupning i ämnet utöver vad som är möjligt med den nuvarande studieordningen. De valfria kurserna kan i och för sig utformas på olika sätt. En tänkbar inriktning synes vara att erbjuda vissa kurser anpassade till specialbehovet av Skatterätt för vissa grupper av jurister. Delar av sådana kurser bör dessutom kunna utnyttjas av studerande som valt att fördjupa sig inom andra områden av juridiken och vill komplettera denna fördjupning med

144 SOU 1973: 59

skatterättsliga kunskaper av vikt just för sådana specialområden. Härigenom skulle en integrering av Skatterätt med olika andra juridiska ämnesområden vara möjlig. Även studerande vid andra utbildningslinjer kan ha intresse av att fördjupa sig i Skatterätt (jfr 4.7.2). Exempel på valfria kurser lämnas i 5.3.

5.2. ll Internationell rätt l den nuvarande utbildningen ingår två från varandra skilda ämnen med internationell inriktning, nämligen internationell privaträtt och folkrätt. Ämnet internationell privaträtt omfattar enligt gällande studieplaner dels internationell familjerätt och förmögenhetsrått, dels internationell processrätt. Studiet av ämnet avser att ge en orientering om ämnets allmänna struktur och de grundprinciper som tjänar till ledning vid avgörande av privaträttsliga mellanhavanden med anknytning till flera länder. Särskild vikt läggs vid den speciella metod som kommer till användning i internationella privaträttsliga sammanhang. Studietiden är beräknad till tre veckor. Studiet av folkrätten kan sammanfattningsvis sägas avse att ge en överblick över viktigare delar av det genom sedvana och konventioner utbildade folkrättsliga regelsystemet och därtill anslutande svensk lagstiftning samt översiktlig kännedom om de viktigaste internationella organisationerna. Studietiden är beräknad till en månad. Mot bakgrund av den ökande betydelse internationell rätt i vid bemärkelse fått och kommer att få till följd av ökad internationalisering, som innefattar ökat beroende och samspel mellan länder och enskilda i olika länder, har utbildning med internationell anknytning stor betydelse i juristutbildningen. Svenska jurister, inom både privat och offentlig verksamhet, kommer i ökad utsträckning i kontakt med utländska och internationella rättsförhållanden. Vid studiet av speciella positivrättsliga områden inom svensk lagstiftning finns därför ofta anledning att beakta även internationella problem. (Angående jämförande studier se avsnittet om allmän rättslära.) Sålunda har internationella frågor ofta stor betydelse vid ett fördjupat studium av t. ex. köprätt, marknadsrätt, transporträtt och immaterialrätt. Den internationella privaträtten har mot bakgrund av den allmänna internationalisering som sker i samhället, genom t. ex. en ökad folkomoch handel med andra länder, betydelse för den utbildning som flyttning skall ge formell behörighet för juristyrken. De väsentligaste delarna som för närvarande ingår i studiet av internationell privaträtt bör även i fortsättningen ha sin plats i en grundläggande obligatorisk kurs. Vid en bedömning efter samma kriterier torde det folkrättsliga studiet - vissa konstitutionella - ha mindre bortsett från regler generell betydelse. Ett obligatoriskt studium i denna del bör kunna inskränkas till att omfatta en överblick över mer formella frågor som rör traktatsrätten, internationella organisationer som Sverige tillhör, läran om territoriegränserna, internationell rättskipning och diplomati. Inom det nuvarande studiet och inom de gränser som här angivits ryms inte alla intressanta och viktiga områden som har betydelse för den som önskar ägna sig åt

lO-SOU 1973: 59 145

internationellt arbete. Dessa delar, liksom den internationella privaträttens specialområden, bör kunna studeras inom ramen för den valfria fördjupningen i slutet av studierna. Den obligatoriska kursen kan inte avse att ge mer än en allmän orientering om den internationella rättens viktigaste delar i den utsträckning som krävs för juridiskt arbete i allmänhet. Internationell rätt, främst folkrätt och internationella organisationers verksamhet, utgör i dag en omfattande och snabbt växande

specialdisciplin, där mera ingående kunskaper kan vinnas endast genom

en tidskrävande specialisering. Vid en bedömning av på vilket sätt de internationella bör frågorna föras in i juristutbildningen finns goda skäl som talar för att frågor av speciell karaktär och som rör särskilda sakområden mest framgångsrikt studeras i sitt substantiella sammanhang, medan principiellt viktiga frågor inom den internationella privaträtten och folkrätten bör sammanföras till en särskild kurs i utbildningen. är sambandet mellan Innehållsmässigt dessa båda ämnen inte stort, även om anknytningspunkter finns, men bl. a. organisatoriska skäl talar för att de båda ämnena sammanförs till en kurs. Den nuvarande studietiden för internationell privaträtt är tre veckor. Inom ramen för detta ämne bör plats beredas för viss träning iatt finna internationellt som ofta är omfattande material, och svåröverskådligt. Det bör betonas att internationell privaträtt innefattar en särskild juridisk teknik, inriktad på att tillämpa speciellt utarbetade regler för val av tillämplig lagstiftning när anknytningspunkter finns till flera länder. Det erfordras tid för träning i denna metodik. Med hänsyn till att studiet i övrigt av den internationella privaträtten även i fortsättningen bör ha samma omfattning och innehåll som det har i dag, bör det beredas något längre tid än vad som nu är fallet. Mot bakgrund av resonemanget om

folkrättens mindre betydelse i en utbildning med generell syftning, bör

studietiden för detta område kunna nedbringas något. U 68 föreslår att en kurs omfattande internationell privaträtt och folkrätt ges en omfattning av sex poäng. Inom denna bör internationell privaträtt ges det större utrymmet. Beträffande kursens placering i studiegången torde inga speciella förkunskapskrav behöva ställas för folkrätten. Det är dock lämpligt att den kommer efter kursen i statsrätt. Däremot är studiet i internationell privaträtt beroende på att civilrätt och processrätt har inhämtats, varför kursen i internationell rätt isin helhet bör placeras efter dessa kurser. Intresset för fördjupade studier i frågor som rör internationella förhållanden kan antas vara stort. Utöver fördjupningskurser på olika sakområden som kan ges mer eller mindre internationell karaktär bör även särskilda valfria kurser i internationell och folkrätt privaträtt erbjudas. I avsnitt 5.3 skall några exempel på valfria kurser lämnas med en kortfattad beskrivning av tänkbart kursinnehåll.

5.2. 12 Rättssociologi

Inom rättssociologin studeras samspelet mellan å ena sidan rättsliga regler och beslut, å andra sidan den övriga samhällsstrukturen. Framför allt i

146 SOU 1973: 59

Sverige är rättssociologi ett mycket ungt ämne. Vi fick vår första professur 1972, och ingen har ännu disputerat i rättssociologi här i landet. l Norge är en kort kurs i ämnet obligatorisk i juristutbildningen. Förutom det rudimentära som nu förekommer i ämnet allmän rättslära kan man för en svensk jur.kand.examen läsa rättssociologi endast som utbytesämne under den nionde terminen. Under de senaste åren har detta blivit allt vanligare. Av 786 examinerade juris kandidater 1972 valde 443 (57 %) utbytesämne, därav 202 rättssociologi. Det innebär alltså att mer än en fjärdedel av dem som examinerades 1972 hade läst rättssociologi. I den allmänna debatten har ämnets betydelse för bl. a. juristutbildningen framhållits, och det har ifrågasätts om det inte borde göras obligatoriskt. I normalstudieplanen för grundkursAl i rättssociologi, 20 poäng, vilken är den juristerna utnyttjar, anges utbildningens mål på följande sätt: Utbildningens mål är att ge grundläggande kunskap om viktiga begrepp och problem inom rättssociologin och därigenom djupare förståelse av olika typer av organiserad mänsklig samverkan och av deras funktionssätt. Under rubriken Övriga anvisningar” sägs bl. a.: Rättssociologi omfattar studiet av lagars, avtals och organisationsformers funktion isamhällslivet. Studiet går ut på att analysera sambandet mellan rättsliga former samt sociala, politiska och ekonomiska beteenden. Härvid måste man arbeta med samhällsvetenskapliga metoder. Rättssociologin har nära anknytning till Sociologiska, politiska och administrativa studier. Kursen har i korthet följande innehåll för juris studerande.

Sociologisk orientering (6 poäng) Inriktning: Kursen avses ge en översikt av det sociologiska ämnesområdet samt elementär kännedom om sociologisk undersökningsmetodik och terminologi.

Grundläggande rättssociologisk teori (10 poäng) Inriktning: Kursen avses ge grundläggande kunskap om rättssociologiska begrepp och deras tillämpning för att förklara rättsliga påverkningsprocesser, särskilt sådana som inriktats på att åstadkomma social samverkan.

Grupparbete (4 poäng) Inriktning: Kursen avser ge övning i kritisk framställning och seminariearbete i smågrupper. För ickejurister ersätts kursen i sociologisk orientering med kursen

Juridisk orientering (6 poäng) Inriktning: Kursen avses ge en översikt av rättssystemet i de delar det har särskild betydelse för den rättssociologiska problematiken.

Studiekursen går ut på att ge träning till allsidig analys av den juridiska

SOU 1973: 59 147

yrkesverksamheten och dess villkor, förmåga att ställa för jurister okonventionella problem och att finna okonventionella lösningar. Kursen vill över huvud taget ge en annan syn på juristyrket och dess uppgifter än den vanliga. Man försöker se de rättsliga formerna som instrument för olika politiska intressen. Man studerar t. ex. frågor om vilka gruppers intressen som är verksamma, vilka verkningssätt och verkningar olika rättsliga instrument har och vilka motaktioner som framkallas av att de används. Man försöker ge ett tankemönster som är alternativt till det som dominerar juristutbildningen i övrigt. Det är att märka, att definitionerna av ämnet inte kan betraktas som precisa eller slutliga. Bl. a. på grund av att ämnet är relativt ungt och hittills endast få personer ägnat sig åt det - åtminstone i Sverige - kan man anta att ämnets gränser kommer att förändras relativt mycket genom de forskningsinsatser som görs och kan komma att göras. Det är också rimligt att låta jämförelsevis stor frihet råda när det gäller uppläggningen av kurser i ämnet. Den rättssociologiska litteraturen tar ofta utgångspunkt i juridiska institutioner och rollinnehavare. I sin lärobok från 1972 skriver norrmannen Vilhelm Aubert - - har till att rättssociologin liksom juridiken uppgift att beskriva den positiva rättsordningen i ett samhälle. Det är däremot skillnad både mellan de förhållanden man i första hand intresserar sig för och de metoder sociologer och jurister använder. Rättssociologin är generaliserande, medan juridiken främst är individualiserande och alltså sysslar med enskilda konkreta fall. Rättsvetenskapen har praktisk nytta främst för dem som tillämpar rättsregler och rättssociologin främst för dem som skapar nya regler. Samtidigt har rättssociologin rent teoretiska mål och vill belysa generella samband mellan rätten och samhällsförhållandena. Det är väl så mycket fråga om att öka förståelsen för hur samhället fungerar i allmänhet som att öka möjligheterna att använda rättsliga metoder för att lösa sociala problem. Om man enbart ser till snäva yrkeskrav är det tveksamt om rättssociologi bör studeras obligatoriskt i juristlinjen. Det finns emellertid andra hänsyn att beakta. I den diskussion som fördes om ickejuridiskt stoff i 4.3 påpekades vikten av att jurister har perspektiv på sin verksamhet och av att de under utbildningen får anlägga olika aspekter på rättsliga företeelser. I 5.1 betonades värdet av kritisk hållning och av att samhällets lagar och de värderingar de vilar på kommer under diskussion. Rättssociologin erbjuder ett sätt att närma sig rättsligt material, vilket avviker från det som förekommer inom juridiken och den juridiska utbildningen. Det är främst vissa grenar av rättssociologin som därvid är av intresse. En är den del av rättssociologin som sysslar med den rättsliga regleringens styrande funktion genom lagstiftning och genom olika rättsliga organs verksamhet. En annan är den som syftar till att beskriva villkoren för juridisk yrkesverksamhet, juristrollen och hur juridiska beslut går till. En tredje är den som befattar sig med rättens politiska funktion i samhället. Den först nämnda delen kan sägas vara en tillförande del i den meningen, att det rättssociologiska stoffet i princip kompletterar det juridiska. Den andra delen avser närmast att ge perspektiv på den egna yrkesrollen. Den

148 SOU 1973: 59

tredje delen är ifrågasättande, eftersom det rättssociologiska materialet ofta kommer i motsatsställning till det juridiska stoffet. Intressena bakom och den rättsliga regleringens icke lagstiftningen granskas, uttalade politiska funktioner analyseras. Det är viktigt att understryka att skälet till att kunskaper på dessa områden bör ges plats i en juristutbildning inte är att juristerna därmed skulle bli mer lämpade som beslutsfattare på myndighetsplanet. Att ta resultat i sådan verksamhet vore t. o. m. med hänsyn till rättssociologiska gängse juridisk metod ett fel. Likformighets- och förutsägbarhetssynpunkter spelar större roll än effektiviteten av de konkreta åtgärderna. Och när det gäller lagstiftningsarbetet är det iförsta hand för de politiska besluten rättssociologiska rön kan ha betydelse. Det är främst för att ge en alternativ infallsvinkel och för att det är angeläget att på juridiken får en plattform också i juristutbildningen som det är rättssociologin motiverat att göra vissa studier i ämnet obligatoriska i juristutbildningen. moment bör - förutom möjligheterna till valfria Rättssociologiska kurser under det sista studieåret - införas i juristlinjen på tre sätt. För det första bör de studerande redan i studiernas inledningsskede göras på rättssociologins existens och på att den ger möjliguppmärksamma heter att se rättssystemet i ett samhällssammanhang. Det bör utan nämnvärd tidsutdräkt kunna ske inom ramen för den allmänna orienteintroduktionskursen. För ring om rättssystemet som ges i den juridiska det andra bör viss integrering av rättssociologiskt stoff med de juridiska kunskaperna kunna ske fortlöpande under utbildningen. För det tredje är det värdefullt att någonstans i utbildningen tillägna sig en mer samlad bild av vad ett rättssociologiskt betraktelsesätt kan innebära. I avsnittet om ickejuridiskt stoffs ställning i juristlinjen (jfr 4.3) har hävdats att för juridiken relevant samhällsvetenskapligt stoff i principiellt första hand skall integreras i kurser med i huvudsak juridiskt innehåll. Detta bör gälla även rättssociologi, som kan ge fruktbara infallsvinklar på all rättslig reglering. Man kan därvid på särskilda områden ta upp frågor som t. ex. i vilken utsträckning lagstiftning och rättsliga beslut fungerar efter sina intentioner, hur lagstiftning och beslut delges medborgarna och av samhällsförhållandena eller vilka intressen lagstiftning avser påverkas att främja och faktiskt främjar. Ett sådant program bör utvecklas allteftersom man får nya erfarenheter. Man har i huvudsak fortlöpande två medel till sitt förfogande, läromedel och lärare. är det angeläget att vid nyproduktion i När det först gäller läromedel - och då bl. a. rättsökad utsträckning uppmärksamma ickejuridiska sociologiska - infallsvinklar på materialet. Det är också önskvärt att få fram mer renodlat rättssociologiska framställningar. Produktion av nya läromedel tar emellertid tid, och inte minst när det gäller rättssociologi har åtminstone i Sverige mycket litet forskning, som är nödvändigt underlag för läroböcker, ännu ägt rum. Man bör alltså inte på kort sikt fästa alltför stora vid att få fram läromedel som i förhoppningar tillräcklig utsträckning tillgodoser anspråken på sådan integrering. Möjligheterna att nå målet genom lärare är större. Lärarna i de enskilda ämnena bör ha ansvar för att det juridiska stoffet fortlöpande juridiska med relevant bl. a. rättssociologiskt material. De integreras ickejuridiskt,

SOU 1973: 59 149

förslag U 68 lagt om högskolans institutionella organisation underlättar vidare att lärare utnyttjas från andra än juridiska institutioner och med annan än juridisk kompetens i juristlinjens kurser (jfr SOU 1973: 2 kap. 6 samt ovan 4.3). Vid några utländska universitet har man sökt sig fram efter den linjen, och modellen bör kunna prövas även iSverige. Det bliri sista hand utbildnings- eller linjenämndernas sak att se till att utbildningen idetta avseende fungerar enligt sina intentioner. Trots integreringsstävandena och som komplettering till dem anser U 68 att det finns skäl att införa en obligatorisk kurs i rättssociologi på juristlinjen. Huvudsyftet är därvid, som framgått av det föregående, att ge en mer samlad syn på de problem ämnet berör, t. ex. de juridiska funktionernas och funktionärernas förhållande till samhället i övrigt. Särskilt med hänsyn till att det är angeläget att vid studier i rättssociologi kunna anknyta till rättsliga institutioner och befattningshavare och till konkreta rättsregler, och att de studerande därför bör kunna så mycket juridik som möjligt, bör denna kurs läggas sent i utbildningen. När det gäller att avgöra vilken omfattning en obligatorisk kurs i skall rättssociologi ges, bör utgångspunkten vara att rättssociologin erbjuder ett sätt att närma sig det rättsliga stoffet som avviker från det som med nödvändighet måste prägla större delen av utbildningen i övrigt. Fördjupade kunskaper i rättssociologi kräver att man tillägnar sig ett sådant tänkesätt, vilket torde ta avsevärd tid i anspråk. Rättssociologi är inte heller det enda ämne som erbjuder sådana möjligheter (jfr t. ex. ovan om rättsekonomi). Utan att företa det ingående studium som krävs för att tränga in i ett alternativt sätt att närma sig juridiken är det dock möjligt att på avsevärt kortare tid skapa sig en föreställning om vilka problem ämnet sysslar med och med utgångspunkt i tämligen goda juridiska kunskaper åtminstone antyda ett nytt perspektiv på juridiken. Man kan således välja mellan att låta den obligatoriska kursen omfatta avsevärd tid och att låta ambitionen med den obligatoriska kursen stanna vid att åstadkomma orientering i ämnet, vilket torde kunna ske på cirka en månad. Avgörande för U 68s ställningstagande i denna fråga har varit främst tre faktorer. För det första är det en allmän strävan att inom bibehållen total utbildningstid öka utrymmet för studier efter varje studerandes eget val. För det andra finns det som ovan antytts andra ämnen än rättssociologi som erbjuder intressanta och okonventionella sätt att närma sig juridiken. U 68 har funnit det oklokt att göra en prioritering mellan sådana ämnen och föredragit att låta de studerandes val bli avgörande. Det kan för det tredje mot bakgrund av den tidigare framställningen knappast hävdas att utförliga kunskaperi rättssociologi är nödvändiga för dem som skall förvärva formell behörighet för juristyrken. Slutsatsen är alltså ett förslag om en kortare obligatorisk kurs i rättssociologi omfattande fyra poäng. Målet för en så kort kurs måste i första hand vara att ge en orientering om vilka problem ämnet kan syssla med och om viktigare forskningsresultat. Ett huvudändamål är att presentera de möjligheter ämnet ger till ett alternativt sätt att närma sig juridiken. Den intresserade kan därefter ta närmare del av dessa inom ramen för de valfria kurserna i slutet av

utbildningen. Stor frihet bör råda när det gäller det konkreta innehåll kursen skall ha och hur den skall läggas upp. Därför ges här ingen närmare kursbeskrivning. Man kan t. ex. tänka sig att viss del ägnas åt att något föra vidare de orienterande studier i kriminologi som ägt rum i straffrättskursen. Man kan också överväga att i stället för en kurs i vanlig mening t. ex. ha en obligatorisk seminarieserie som ägnas diskussion och belysning av rättsliga problem från rättssociologiska utgångspunkter. Utöver den obligatoriska kursen skall fördjupade studier i rättssociologi som nämnts ovan kunna förekomma bland det sista årets valfria kurser.

5.2.l3 Allmän rättslära med ADB En svårighet som möter varje försök att definiera den allmänna rättslärans omfattning och utbildningsmål är att någon ämnesavgränsning av samma fasthet som den vilken kännetecknar t. ex. de traditionella positivrättsliga ämnena inte har företagits. Åtskillig diskussion härom fördes under det utredningsarbete som föregick inrättandet av professurer i ämnet budgetåret 1961/62. Sammanfattningsvis skulle tyngdpunkten ligga på studiet av den juridiska metoden i vid mening samt på överblicken över sådana problem som är gemensamma för flera juridiska discipliner. I Uppsala och Stockholm är ämnets innehåll angivet på ett i allt väsentligt likartat sätt och lyder för Stockholms del på följande sätt.

Ämnets centrala parti utgörs av ett studium av juridisk begreppsbildning och systematik, lagstiftnings- och lagtolkningsteknik, betydelsen och tolkningen av prejudikat samt rättstillämpningens allmänna grunder, allt med särskild hänsyn till gällande svensk rätt. Härtill kommer huvuddragen av rättsvetenskapens idéhistoria fr.o.m. 1800-talet, i den mån kunskaper härom är av betydelse för förståelsen av nutidens rättsvetenskapliga strömningar och arbetsmetoder, jämte en komparativ översikt av de viktigaste kontinentala och anglosaxiska rättssystemen samt, slutligen, några huvudpunkter inom rättsfilosofin och rättssociologin.

I Uppsala är förteckningen över kurslitteraturen indelad i fem avdelningar. 1. Skrifter av allmänt eller idéhistoriskt innehåll. 2. Skrifter rörande lagstiftningsteknik, lagtolkning och rättstillämpning. 3. Skrifter rörande rättsfilosofi, rättsteori och rättssociologi. 4. Skrifter rörande jämförande rättsforskning. 5. Litteratur efter den studerandes eget val.

I Stockholm har kursfordringama ungefär samma karaktär som i Uppsala, och materialet sammanfaller i stor utsträckning. En skillnad i förhållande till Uppsala är att ämnet i Stockholm innefattar något mer internationell och jämförande litteratur. Kurslitteraturen i Lund är mindre omfattande och kännetecknas av större koncentration på rättsfilosofiska och idéhistoriska väsentligt problem. Det jämförande inslaget saknas helt. Studietiden för den allmänna rättsläran är en och tre fjärdedels månad och ämnet tillhör de mindre i den nuvarande utbildningen. I stor

utsträckning kan ämnet sägas bestå av ett slags sammanfattande studium av problem som sammanhänger med flera - eller rent av alla - tidigare studerade positivrättsliga ämnen. Smärre moment kan vara gemensamma för den allmänna rättslärans idéhistoriska del och för rättshistorien. Skiljelinjen är dock för närvarande både rationell och någorlunda klar, i det att tyngdpunkten i de rättshistoriska studierna ligger på rättsinstitutens, lagstiftningens och den dogmatiska rättsvetenskapens utveckling, medan den allmänna rättsläran så gott som uteslutande avser de juridiska - framför allt rättsteoretiska - idéernas historia. De metodinriktade och renodlat teoretiska frågorna inom allmänna rättsläran är ofta i hög grad betingade av den historiska utvecklingen. De studerande bör i en rättshistorisk kurs få viss kunskap om den historiska rättsutvecklingen. Mot bakgrund av dessa kunskaper kan ett särskilt studium av de rättsteoretiska idéemas historia ske som en introduktion till allmänna rättslärans övriga delar. Både vetenskapliga och pedagogiska skäl talar för detta. Eftersom en huvuduppgift för den allmänna rättsläran är att skapa insikt och medvetenhet om den rättsliga samhällsstyrningens och konfliktlösningens egenart, utgör kunskaper i processrätt - med hänsyn till effekt tankevanor rättegångsförfarandets avgörande på juridiska underlag för studier i allmän rättslära. Något behov av att överföra moment som nu tillhör processrätten till allmänna rättsläran föreligger dock inte. Vissa beröringspunkter kan även noteras mellan allmän rättslära och den offentliga rätten (t.ex. frågan om olika rättsreglers konstitutionella status, domstolarnas lagprövningsrätt o.d.) och den internationella rätten (t. ex. internationella reglers effekt i svensk rätt o. d.). I intetdera fallet finns det emellertid anledning att överföra materia till den allmänna rättsläran. Samband föreligger slutligen även mellan den inom ämnet Straffrätt studerade kriminologin och den till den allmänna rättsläran (i Uppsala och Stockholm) hänvisade ämnesdelen rättssociologi. Det är uppenbart, att kriminologin som den hittills studerats hör närmast samman med straffrätten; det är å andra sidan tydligt, att kriminologin särskilt i den mån den vidgas utöver den strikt st-raffrättsliga ramen också kan innebära ett studium av samhälleliga styrningsmekanismer, vilket kan göra ämnet till en betydelsefull förberedelse för den mer allsidiga analysen av samhällsstyrning genom rättsregler som utgör en central del av den allmänna rättsläran. Mot bakgrund av att U 68 har stannat för att föreslå att ämnet rättssociologi skall utgöra en särskild kurs bortfaller emellertid behovet av att studera detta ämne inom den allmänna rättsläran. Även utanför de nuvarande juridiska studierna finns det kunskapsområden som intimt sammanhänger med den allmänna rättslärans fält och därför skulle kunna vara av intresse att införa i en kurs i allmän rättslära. Två ickejuridiska ämnesgrupper som därvid främst aktualiseras kan sammanfattningsvis betecknas som empirisk beteendevetenskap och filosofi. När det gäller den empiriska beteendevetenskapen - främst sociologi och Statskunskap rör det sig om stora kunskapsområden med egen

teori och egen metod. Sociologi, även innefattande rättssociologi, är en från juridiken klart avskild vetenskap, och trots talrika beröringspunkter förefaller det redan av många praktiska skäl uteslutet att på ett någorlunda vederhäftigt sätt integrera den iden allmänna rättsläran. Beträffande relationen mellan den empiriska beteendevetenskapen och de juridiska ämnesområdena kan allmänna rättsläran fylla ett slags svårdefinierad översättande eller gränsbevakande funktion. Det föreligger ett behov av kommunikation, varigenom rättsvetenskapen tillförs för dess bruk bearbetad kunskap om frågeställningar, tendenser och rön inom t. ex. sociologin. På forskningens nuvarande ståndpunkt torde det inte finnas förutsättningar för att som självständiga kursmoment inom kurslitteratur och undervisning avskilja de problem som här berörts. Dessa arbetsuppgifter för den allmänna rättsläran bör emellertid beaktas i framtiden vid den närmare utformningen av undervisning och litteratur. Vad gäller filosofins relation till den allmänna rättsläran kan konstateras att en vetenskapligt godtagbar elementär undervisning på sådana områden som rättstillämpningsmetod, tolkningslära och lagstiftningsteknik knappast är möjlig utan ett minimum av semantisk och logisk skolning. Detta minimum är emellertid av blygsamt omfång. Den kan för grundutbildningens syften fulljuridiska problemdiskussionen minimikunskapens grund. Det är följas självständigt på den filosofiska först inom forskarutbildningens ram som de filosofiska kunskapskraven aktualiseras på allvar. Ambitionsnivån beträffande ett kursmoment i rättsfilosofi på grundutbildningsnivå inom den allmänna rättslärans ram måste bestämmas under beaktande av vad som nyss sagts. Något utrymme för mer teknisk filosofi kan inte beredas. Det studium av rättsfilosofiska problem som bör förekomma måste i enlighet härmed vara tillrättalagt på sådant sätt att det är tillgängligt för ickefilosofer. Å andra sidan bör detta förhållande inte medföra att rättsfilosofin i de juridiska studierna kommer att avse föråldrat, alltför snävt begränsat eller dilettantiskt material. Att göra rättsfilosofiska problem tillgängliga för de studerande som från allmänfilosofisk är en på ett sätt är godtagbart synpunkt resurskrävande uppgift, som inte minst kräver nytt läroboksmaterial. Ett svårbedömt ställer den jämförande rätten som enligt problem anses höra hemma inom den allmänna rättsläran. I gällande ordning Uppsala och Stockholm uppmärksammas den med ett blygsamt pensum i kurslitteraturen. Det finns ett väsentligt samband mellan överblicken över främmande rättssystem och rättsjämförelsens metodik å ena sidan och kärnområden - idéhistoria, metodlära och den allmänna rättslärans rättsteori - å den andra. Ofta ter det sig med hänsyn till den svenska relativa önskvärt eller rentav nödvändigt att rättens materialfattigdom an till konkreta ur främmande rätt. Helt allmänt kan knyta exempel av internationell överblick knappast betonas tillräckligt starkt. betydelsen rätt utan om eller några främmande En jämförande kunskap något positivrättsliga innehåll är emellertid ett huvud rättssystems viktigaste utan kropp. Under förutsättning att åtminstone ett urval av huvudregler och institut i viktigare främmande rättssystem uppmärksammas inom de ämnenas ram, kunde det därför vara lämpligt att i den positivrättsliga

allmänna rättsläran bereda plats åt en ämnesdel jämförande rätt, som då skulle ha ungefär samma karaktär av syntes i förhållande till dessa tidigare studier av utländsk rätt som t.ex. metodläran har i relation till de positivrättsliga studierna av det egna rättssystemet. Att även inom en utvidgad kurs i allmän rättslära finna utrymme för någorlunda omfattande studier av utländsk materiell rätt ter sig praktiskt närmast uteslutet. Den allmänna rättslärans betydelse i en juridisk utbildning som skall ge formell behörighet för alla juristyrken ligger dels i att den skapar eller åtminstone möjliggör överblick över juridikens ämnen och allmänna problem samt medvetenhet om den juridiska problemlösningens särart, dels i att den kan uppfylla sådana översättande och gränsbevakande funktioner i relation till andra vetenskaper och kunskapsområden som berörts i det föregående. Härigenom bör också förståelse för andra ämnen vidgas. Av detta framgår att allmänna rättsläran bör kvarstå såsom obligatorisk i utbildningen. U 68 har stannat för att utvidga utrymmet något främst med hänsyn till att nya moment avses ingå i kursen. Beträffande prioritering av olika kursmoment torde enighet råda om den juridiska metodlärans centrala ställning. Vad som här avses är inte blott studiet av rättstillämpningens och lagtolkningens metodik utan även t.ex. lagstiftningsteknik och sådana moment - vilka också kan uppfattas som rättsfilosofiska - som studiet av rättssatsernas logiska struktur, juridisk begreppsbildning, systematik och argumentationsanalys. Metodlära i den vida mening som här antytts är en central kursdel och bör prioriteras. Som anförts ovan måste kursmomenten rättsteori och rättsfilosofi av rent praktiska skäl förläggas till en inte alltför ambitiös nivå. Dessa moment representerar dock en väsentlig kommunikationsled mellan juridiken och den vetenskapliga, vetenskapsteoretiska och allmänt intellektuella utvecklingen. De bör tillskrivas hög prioritet. Vad nyss anförts om det rättsteoretiska momentet gäller också det idéhistoriska. Både av vetenskapliga och pedagogiska skäl bör de idéhistoriska delarna sättas i paritet med de rättsteoretiska. Den komparativa delen däremot kan jämförd med de rättsteoretiska och idéhistoriska delarna ges en något mindre betydelse. Av det som tidigare anförts framgår att en kurs i allmän rättslära bäst torde fylla sin uppgift om den placeras så sent i studiegången som möjligt efter det att samtliga obligatoriska kurser studerats. Utöver de ämnesområden som diskuterats i det föregående har U 68 övervägt att i juristutbildningen föra in en orientering om automatisk databehandling (ADB) och dess samband med juridiken. Inom många verksamhetsområden krävs kunnande om ADB av andra än dataspecialister. Detta gäller inte minst jurister. Rättsordningen kan således betraktas som ett system för informationsbehandling, vilket innefattar kommunikation av meddelanden och styrningsverksamheter. Från denna synpunkt äger juridiken direkt samband med den moderna databehandlingstekniken. ADB-tekniken har stor aktualitet och många användningsinöjligheter inom det juridiska fältet. Det gäller så skilda ting som användning av kvantitativa metoder (t.ex. vid analys av straffmåtningspraxis), lagring

och återvinning av juridiska texter, analys av normativa begrepp och studiet av juridiskt beslutsfattande. I den teoribildning som omger ADB-tekniken behandlas många frågor med aktualitet för rättsväsendet. Framför allt finns här anledning att uppmärksamma styrnings- och beslutsproblem i administrativ verksamhet, möjligheterna att analysera normsystem med datoranknutna metoder och problem vid automatisering av rättsligt beslutsfattande. Juridisk beslutsverksamhet får sin särprägel genom att ofta utnyttja och anknyta till information nedlagd i texter av olika slag. På detta sätt kommer den snabbt växande informationsmängd som finns nedlagd i författningar, lagförarbeten, rättsfallsreferat och den juridiska litteraturen att skapa allt större svårigheter vid lagring och sökning. ADB-tekniken har emellertid på detta område öppnat helt nya möjligheter och kommer utan tvivel att få utomordentligt stor betydelse vid juridisk informationsåtervinning. Datorn är därmed på väg att bli ett viktigt juridiskt verktyg vid sidan av de traditionella. Stor praktisk betydelse har idag olika administrativa databehandlingsrutiner av juridisk natur, t.ex. registervårdsrutiner av skilda slag (personregister, fastighetsregister, etc). Omfattande juridiska databanker är under utveckling i ett flertal länder. I Sverige pågår sedan flera år tillbaka uppbyggnaden av ADB-system för rättsväsendet. Det centrala projektet har sarnlingsbeteckningen Rättsväsendets Informationssystem (RI). Slutmålet för RI är ett omfattande, samordnat ADB-system, vilket skall tjäna som central juridisk databank och till vilket en mängd automatiserade rutiner skall anknyta. Utöver Rl finns åtskilliga omfattande ADB-projekt av juridisk betydelse. Som exempel kan nämnas ADB-systemen inom inskrivningsväsende, fastighetsregistrering, beskattning och folkbokföring. Förutom juridikens möjligheter att ta ADB-tekniken i sin tjänst är det nödvändigt att uppmärksamma de rättsproblem som användningen av ADB-system givit upphov till. Här kan nämnas ansvarsfrågor vid drift av ADB-system, integritetsskyddsproblem och immaterialrättsliga frågor. Jurister i olika funktioner har behov av insikter i ADB-tekniken för att kunna behandla dessa problem. Gränsområdet mellan ADB och juridik har på kort tid börjat tilldra sig ökad uppmärksamhet från både praktiska och teoretiska synpunkter. Jurister har i dag och kommer i ännu högre grad i en nära framtid att ha behov av kunskaper om detta gränsområde. I sammanhanget kan nämnas att flera utländska universitet skapat utbildningsmöjligheter av detta slag under benämningar som ”Rechtsinformatik och ”EDB og jus. U 68 har valt att föreslå en orientering om ADB och juridik i kursen i

allmän

rättslära. I detta ämne behandlas bl.a. metoder för informationssökning och beslutsfattande, varigenom anknytning finns till de ADB-juridiska frågorna. Dessutom kommer denna kurs sent i utbildningen, vilket är värdefullt med tanke på den snabba utvecklingen som äger rum på ADB-området. Mot bakgrund av de resonemang som förts i det föregående föreslås följande kursmoment ingå i en obligatorisk kurs i allmän rättslära omfattande 10 poäng.

Metodlära och rättsteori Juridisk begreppsbildning och systematik. Lagstiftningsteknik. Rättstillämpningens och lagtolkningens metodik. Rättssatsernas logiska struktur. Argumentationsanalys.

Rättsfilosofi och idéhistoria Rättsfilosofins och rättsvetenskapens idéhistoria. Modern rättsfilosofi.

Järn förande rätt Orientering om de stora rättsområdena och de övriga skandinaviska rättssystemen.

Orientering om ADB Inom ramen för valfria kurser under studiernas sista del bör de studerande ha möjlighet att välja en fördjupad kurs i något av de ovan upptagna momenten i den obligatoriska kursen (se 5.3.3). En fördjupning i de problem som rör den allmänna rättslåran kan även tänkas ske genom medverkan av lärarna i denna kurs vid planering av och undervisning i olika valfria kurser i positivrättsliga ämnen.

5.3 Alternativa och valfria kurser I det föregående har en principdiskussion förts om profilering i juristutbildningen (4.2). U 68 har föreslagit att profilering skall ske dels genom alternativa kurser om sammanlagt en och en halv termin (30 poäng) under fjärde och sjätte terminerna, dels genom valfria kurser under utbildningens sista år. Utbudet av kurser bör på sikt vara stort, men man får tänka sig en successiv uppbyggnad. Kursutbudet behöver inte vara detsamma på alla orter där juridisk utbildning äger rum; det ter sig snarare direkt önskvärt att det är varierat. När det gäller kurser av mer speciellt slag kan man också tänka sig att sådana anordnas endera i Stockholm eller Uppsala med deltagande från båda orterna och att samma lärare också ger kursen i Lund. Man får dock räkna med att kurser av mer allmän och central karaktär och särskilt uppskattade kurser förekommer fortlöpande på alla tre kursorterna. Man kan inte en gång för alla fastslå vilka kurser som bör ifrågakomma. Tvärtom bör nya kurser tillkomma och gamla göras om eller läggas ner alltefter intresse, utvecklingens gång och tillgången på lärarkrafter. Här skapas stimulerande möjligheter till en fortlöpande förnyelse av den juridiska utbildningen genom de lokala utbildningsnämndernas planering. Man bör också söka tillgodose skilda intresseinriktningar hos de studerande. Detta gäller inte bara ämnesområden utan också kursernas uppläggning. Det bör inte bara erbjudas kurser i form av juridiskt finstudium av redan etablerade specialiteter utan lika väl kurser där infallsvinkeln är en annan, t. ex. social, samhällsekonomisk eller företags-

156 SOU 1973: 59

ekonomisk. Det är också viktigt att inom ramen för alternativa och valfria kurser söka möta utbildningsanspråk från andra än dem som går juristlinjen. Det torde finnas goda möjligheter att konstruera kurser som skall visa sig attraktiva också i andra utbildningslinjer eller för vidareutbildningsändamål (jfr 4.7 ). De kurser som nämns i det följande skall ses som exempel på tänkbara sådana, när det gäller både antal och innehåll. Vid val av dessa exempel har ingen avvägning av olika rättsområdens betydelse gjorts varför exemplen inte gör anspråk på att täcka alla juridiska och andra områden som kan tänkas förekomma i alternativa och valfria kurser. Vissa föreslagna kurser har utarbetats i detalj, medan andra anges endast med en kort beskrivning av innehållet.

5.3.1 Alternativa kurser i civilrätt När det gäller alternativa kurser i civilrätt under fjärde terminen, civilrätt D, är det viktigt att i dessa kurser tillgodose anspråket på fördjupningsmöjligheter på en del av de områden som endast ägnats översiktligt studium inom ramen för obligatoriska kurser. Även studier på områden som över huvud taget inte har berörts i det obligatoriska studiet bör erbjudas under den fjärde terminen. Vid planering av dessa kurser bör dessutom särskilt beaktas de möjligheter som finns att vidga det juridiska studiet genom att beakta den verklighet som rättsreglema skall fungera i. Det torde finnas vissa möjligheter att därvid föra in ickejuridiskt stoff i kurserna. Det är en viktig uppgift att belysa hur rättsregler, som inhämtats under det obligatoriska studiet eller i altemativkursen, fungerar i sitt sammanhang. Härigenom kommer också vissa av de föreslagna kurserna närmast att ha karaktären av fördjupning eller av kunskaper som inhämtats under det obligatoriska studiet. tillämpning Möjligheterna till integration med andra juridiska ämnesområden är begränsade, eftersom så få ämnen ännu studerats. Jämfört med det obligatoriska studiet bör kurserna ännu starkare inriktas på aktiv medverkan från de studerandes sida, med diskussion kring problem och värderingar etc. vilket givetvis även gäller alternativa kurser senare i studiegången och valfria kurser. De studerande bör också åläggas att utarbeta mindre promemorior och liknande skriftliga uppgifter inom ramen för kurserna. Det alternativa civilrättsstudiet föreslås omfatta 10 poäng. Varje studerande skall därvid välja två kurser om vardera 4 poäng samt i till minst en av dessa kurser utföra ett självständigt arbete som anslutning Detta arbete kan utföras motsvarar 2 poäng och redovisas skriftligt. individuellt eller i en mindre grupp. eller styrning av kursvalet utöver vad som redan angivits Begränsning torde det inte finnas behov av. De förslag till lämpliga kurser som lämnas rör skilda specialområden inom civilrätten. Skulle det i den i det följande likartat framtida utvecklingen visa sig att flera kurser delvis behandlar stoff kan det finnas anledning att införa begränsning ivalfriheten för att undvika ensidighet i studiet.

Förslag till alternativa civilrättskurser:

l . Tillämpad avtalsrätt Kursen bör omfatta fördjupade studier i avtals- och köprätt, särskilt inriktade på näringslivets avtalsförhållanden, t. ex. upprättande och tillämpning av mer komplicerade avtal och Standardavtal samt internationella köp. Betydelsen av avtalsreglering som styrmedel och komplement eller alternativ till lagstiftningen observeras.

2. Tillämpad krediträtt Kursen utgör i första hand fördjupade studier i krediträtt genom t.ex. tillämpat och jämförande studium av olika kreditsäkerheter och dessas betydelse och skyddsvärde. Därutöver studeras banklagstiftning (tillsynsverksamhet), börslagstiftning, valutarätt och rembourser. Visst internationellt perspektiv (internationella betalningstransaktioner) bör ges, liksom kapitalförsörjningen i samhället bör observeras.

3. Transporträtt Denna kurs ger, utöver kunskaper i transporträtt, möjlighet att på ett värdefullt sätt belysa bl.a. avtals- och värdepappersrättsliga principer. Det transportpolitiska perspektivet och transportväsendets samhällsekonomiska roll observeras ävensom internationella förhållanden.

4. Företagens verksamhetsformer

Kursen erbjuder fördjupade studier iassociationsrätt, främst aktiebolagsrätt. Den bör ej vara alltför rättsteknisk utan bl.a. uppmärksamma lämpligt val av associationsform i olika lägen, maktförhållanden och styrning i stora bolag och koncernrätt. Visst jämförande perspektiv (europabolagsförslaget, skillnader av typen Aktiengesellschaft-GmbH etc.) bör ges. Sambandet med samhälls- och företagsekonomi bör tillmätas särskild vikt.

5. Immaterialrätt Denna kurs innebär en fördjupning i förhållande till det översiktliga studiet i civilrätt C. Jämförd med det nuvarande studiet i immaterialrätt ger denna kurs mer inträngande kunskaper i t.ex. patenträtt, rättigheternas utnyttjande genom licensavtal och förhållandet till konkurrens- och marknadsföringslagstiftningen. Även i denna kurs bör internationella aspekter observeras.

5.3.2 Alternativa kurser under sjätte terminen Efter det att de obligatoriska kurserna i civilrätt, Straffrätt, processrätt och förvaltningsrätt studerats, skall under sjätte terminen ges utrymme

för viss valfrihet. De uppräknade ämnena är centrala för juridisk utbildning. Inget av dem kan under några omständigheter obligatoriskt ges så stort utrymme att det kan studeras fullständigt ialla mer centrala delar. Detta gäller särskilt förvaltningsrätten. Genom alternativa kurser under sjätte terminen garanteras att ett fördjupat studium skeri en eller flera betydelsefulla delar inom de nämnda ämnesområdena. Vilka delar av ämnena som var och en skall studera kan med fördel göras beroende av individuella val. För att god utbildning skall finnas över ett så stort område som möjligt har utredningen stannat för att föreslå att en termin bör anslås till alternativa kurser i dessa ämnen. Under denna termin skall varje individ gå igenom fyra kurser, vardera omfattande fyra poäng. För att tillgodose kravet på utrymme för självständiga arbetsuppgifter anslås härutöver, även under detta alternativstudium, två veckor i samband med två av kurserna till särskilda arbetsuppgifter. De kurser som erbjuds under denna termin skall ha sin utgångspunkt i något av ämnesområdena civilrätt, Straffrätt, processrätt eller förvaltningsrätt. Gränserna mellan dessa ämnen är i många fall flytande. Det finns därför anledning att vid planering av kurser såvitt möjligt hämta stoff från mer än ett av dessa ämnesområden. För att tillgodose krav på en allsidig fördjupning finns det även anledning att styra valet av kurser. Sålunda bör det garanteras att fördjupning sker i samtliga ämnesområden. Detta kan ske genom att krav uppställs på att minst en kurs skall hämta sitt huvudsakliga stoff från civilrätten, minst en från förvaltningsrätten och minst en från straff- eller processrätten. I det fall en kurs till sitt innehåll kan anses tillhöra mer än ett ämnesområde, t. ex. både civilrätten och förvaltningsrätten, kan kravet på fördjupning på båda dessa områden anses vara tillgodosett genom denna enda kurs. Det bör ankomma på utbildnings- eller linjenämnd att uppställa erforderliga regler för denna styrning. De förslag till alternativa kurser som lämnas i det följande innebär fördjupning inom ett ämnesområde eller inom flera. Båda slagen av kurser är motiverade för att erbjuda olika möjligheter till breddning och fördjupning av studiet i de här aktuella ämnesområdena. I samtliga kurser bör stor vikt läggas på möjligheterna att införa ickejuridiskt stoff. l straff- och processrättsliga kurser finns det möjlighet att ge stort utrymme för dessa ämnens hjälpvetenskaper. De föreslagna kurserna skall till både antal och innehåll ses som exempel. Vid planeringen av alternativa kurser bör ambitionen vara att samtliga orter erbjuder kurser som innebär ett vidgat och fördjupat studium på alla väsentliga ämnesområden.

Förslag till alternativa kurser under sjätte terminen.

1. Arbetsrätt

Grundläggande arbetsrätt har studerats i civilrätt C. Denna kurs kan bygga vidare och göras bredare bl.a. genom möjligheterna att beakta såväl privata som offentliga råttsförhållanden, liksom arbetsmarknadspolitiska och sociala frågeställningar.

SOU 1973: 59 159

2. Boenderätt Mot bakgrund av bostadspolitiken och dess juridiska och sociala aspekter studeras olika rättsliga boendeformer (egnahem med äganderätt eller tomträtt, bostadsrätt, arrende, hyra, rättsläget för medboende, inneboende och vid uthyrning i andra hand etc.). Det huvudsakliga studiet ägnas hyresrätten. Regler om vräkning, hyrestvister och hyresreglering aktualiserar även process- och förvaltningsrättsliga aspekter.

3. Social familjerätt Kursen innebär ett fördjupat studium av familjerätten med särskilt beaktande av sociala och sociologiska aspekter. Mer ingående kan bl.a. studeras olika former för långvarig samlevnad, räckvidden av försörjningsskyldigheten i olika riktningar och barns ställning i förhållande till sin omvärld. Särskilt bör observeras sambandet med sociala förhållanden i allmänhet och sociallagstiftningen.

4. Ersättningsrätt Mot bakgrund av studiet av skadeståndsrätt icivilrätten och socialförsäkringar i förvaltningsrätten skall denna kurs ge en helhetsbild av ersättningssystemet vid personskador och sakskador med betonande av de funktionella sammanhangen. Även de olika formerna för ersättningens utkrävande (t. ex. domstolsprocess, bedömningar av särskilda nämnder, förvaltningsprocess) uppmärksammas, varvid en helhetssyn bör eftersträvas. (Detaljerad kursbeskrivningi bilaga 2.)

5. Försäkringsrätt Denna kurs avses dels att ta upp avtalsrättsliga aspekter, dels att belysa vid dödsfall, ålderdoms- och samspelet mellan privat- och socialförsäkring dels också belysa den offentliga kontrollen inom efterlevandeförsörjning, de olika områdena. Kursen berör även viktiga sidor av familjerätten, som sammanhänger med bodelning och arv samt efterlevandes ställning. Även i denna kurs är formerna för ersättningens utkrävande en viktig aspekt kurssom hänger ihop med process- och förvaltningsrätt. (Detaljerad beskrivning i bilaga 2.)

6. Miljörätt Med miljörätt i trängre mening avses de regler som rör fast egendom, dvs. och naturvårdslagstiftning. Likartad problematik föreplanlagstiftning kommer även på andra områden, bl.a. när det gäller lagstiftning om hälsooch miljöfarliga varor samt arbetarskydd. I denna kurs bör dessa regler studeras med utgångspunkt imiljöskyddsproblematiken. Kursamtidigt mellan civilrätt och offentlig rätt som sen rör sig i det gränsområde berörts i 4.4.2. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

160 SOU 1973: 59

7. Utnyttjande av mark och vatten

Denna kurs berör delvis samma rättsområden som miljörättskursen men från andra utgångspunkter. Den bör läggas upp med sikte på att belysa det allmännas strävan att kontrollera markens rationella användning (tätbebyggelse, fritidsbebyggelse, jordbruk, skogsvård, vattenkraft, fiske, gruvdrift etc.) och hindra markvärdestegring. Därvid beaktas samhällsekonomiska aspekter och spänningen enskild rätt - offentliga intressen. Även denna kurs berör offentlig rätt, särskilt plan- och byggnadslagstiftning.

8. Marknads- och konsumenträtt Kursen behandlar dels företagens etablerings- och konkurrensförhållanden, dels skyddet för konsumenterna genom kontrollagstiftning och lagstiftning knuten till de enskilda transaktionerna. Kursen awiker från konventionell systematik genom att bygga på en integrerad syn på tillverkning, reklam, använda avtalsvillkor, försäljningen till enskilda konsumenter samt efterföljande reklamationer såsom led i marknadsföringsprocessen. Stor vikt bör läggas på sambandet mellan samhälls- och företagsekonomi. Om möjligt bör ett jämförande perspektiv ges.

9. Företagskontroll Samhället utövar en omfattande och ingående styrning och kontroll av näringslivet med hjälp av bl.a. straffrättsligt sanktionerade regler. En del av dessa finns i brottsbalken, men de flesta ges i speciallagstiftning av olika slag. I kursen läggs särskild vikt vid frågorna om urval av ansvariga subjekt, dvs. reglerna om subjektiva rekvisit och om medverkan i vidsträckt mening till brott. Vidare observeras det funktionella sambandet med styrning genom avgifter, viten m. fl. förvaltningsrättsliga medel.

10. Brottets subjektiva sida Kursen utgör en fördjupning av vad som inlärts i den obligatoriska kursen. ideologiska, kriminalpolitiska och rättstekniska aspekter beaktas. Tyngdpunkten kan läggas på olika delar men kursen bör omfatta följande: Brottsbegreppets systematik och uppdelning i objektiva och subjektiva rekvisit. Tillräknelighet och tillräknande. Uppsåt, vållande samt rättsvillfarelse.

1 1. Åtgärdssystemet vid brott Kursen kan läggas upp så att fördjupade kunskaper erhålls om existerande straffmätningsgrunder och prejudikat på påföljdsområdet och så att en mer sociologisk syn anläggs på åtgärdssystemets syften och verkningar. Även verkställighet av påföljder bör behandlas.

12. Processuellt skydd Denna kurs behandlar rättsskyddsförsäkring och möjlighet till rättshjälp i domstols- och förvaltningsärenden samt förfarandet i mindre tvistemål

ll- 161

med tyngdpunkt på den enskildes vägar och möjligheter att ta tillvara sin rätt i konsumenttvister, hyrestvister, familjerättsliga tvister och förvaltningsärenden. I kursen bör sociala och sociologiska aspekter observeras.

13. Brottmålsprocessen En fördjupad kurs i brottmålsprocessen som även omfattar förundersökning och överrättsförfarandet. I kursen bör inrymmas moment från processociologi samt vittnes- och förhörspsykologi.

14. Konfliktlösning i tvistemål En fördjupad kurs som behandlar konfliktlösning i tvistemålsprocessen i under- och överrätt och skiljeförfarandet som ett alternativ till domstolsförfarandet.

15. Advokatens ställning och ansvar Kursen belyser främst processrättsliga men även civil-, straff- och förvaltningsrättsliga problem som sammanhänger med partsföreträdarnas, främst advokaternas, roll och ställning. Bl.a. behandlas det civilrättsliga uppdragsförhållandet mellan advokat och klient, tystnadspliktens innebörd och omfattning, advokatens förhållande till motparter och deras ombud, advokatens ställning som partsrepresentant respektive konfliktlösare, advokatens uppgifter i brottmåls-, tvistemåls- och förvaltningsprocessen, god advokatsed och dess innebörd i praxis samt mer principiella synpunkter på utförande av parts talan, hållande av förhör m.m.

16. Utsökningsrätt Kursen behandlar formerna för fordringars utkrävande och berör bl.a. lagsökning, betalningsföreläggande, vräkning, införsel i lön, utmätning och konkursförfarandet. Problematiken behandlas från funktionell syn- ° punkt med beaktande av sociala aspekter.

17. Massmedierätt Huvuddelen av kursen ägnas tryckfrihetsrätten och pressrätt i övrigt samt yttrandefrihetens garantier och gränser. Även radio-, film- och teaterlagstiftning m.m. behandlas. Kursen tar sin utgångspunkt i civil-, förvaltnings-, straff- och processrätt.

l8. Medborgarskaps- och utlänningsrätt Kursen behandlar förvärv och förlust av medborgarskap, medborgarskapets innehåll, utlännings- och invandringspolitiken, flyktingars och andra utlänningars rättsliga ställning i personligt, arbetsrättsligt, näringsrättsligt och socialrättsligt avseende.

19. Förvaltningsprocessrätt

Med utgångspunkt i främst förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen behandlas förfarandet hos förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol. Förvaltningsprocessrätten utgör fortfarande ett i väsentliga delar oreglerat rättsområde, varför stor uppmärksamhet ägnas de principer som utbildats i praxis. Genom de praktiska exempel man väljer införs även materiell förvaltnings- och civilrätt, t.ex. byggnadslagstiftning eller socialrätt. Genom parallellerna med process i allmän domstol bör kursen vara ägnad att även ge en fördjupning i processrätt i vid mening.

20. Kommunalrätt

Kommunernas organisation, arbetsformer och kompetens behandlas i huvuddrag. Vissa praktiskt betydelsefulla företeelser, som t. ex. kommunal förvaltning i bolagsform, belyses mera ingående. Beröringspunktema med Statskunskap bör uppmärksammas liksom funktionsfördelningen mellan stat och kommun.

21 och 22. Socialrätt Vid ett studium av socialrättens materiella regler finns det behov av att integrera sociallagstiftningen med åtskilliga civilrättsliga regler. Det gäller bl.a. familjerättsliga underhålls- och vårdnadsregler, privat försäkringsrätt, hyresrätt, arbetsrätt, konsumentskydd och exekutionsrätt. Samband finns även med Straffrätt och skatterätt. Ett fördjupat studium i socialrätt bör kunna ske itvå från varandra skilda kurser, varav den ena behandlar regler om personlig vård och frihetsberövanden i den sociala vårdlagstiftningen (barnavården, nykterhetsvården, sjukvården, vård av psykiskt utvecklingsstörda, kriminalvården, narkomanvårdens rättsliga problem etc.). Den andra kursen bör behandla olika ekonomiska hjälpformer såsom socialförsäkringen (sjukförsäkring, folkpensionering, allmän pensionsförsäkring, yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring m.m.), socialhjälp, socialpolitiska bidragsförfattningar (bidragsförskott, barnbidrag, lån och bidrag till bostadsbyggande, bosättning och boende, familjebidrag till värnpliktiga, studiemedel, studiehjälp m.m.), konventioner och andra internationella överenskommelser om social trygghet. Härvid kan särskilt förhållandet mellan generella och individualiserade stödformer betonas och allmänna socialpolitiska perspektiv uppmärksammas.

23. lntegritetsskydd

Kursen behandlar den enskilde medborgarens skydd för sin integritet och personlighet. Den griper över civilrättsliga, straffrättsliga, förvaltningsrättsliga och processrâttsliga regler. Här märks bl.a. skydd mot fysiskt våld och psykisk terror (inbegripet rättsmedicinska frågor om liv- och dödsbegrepp, transplantationer m.m.), skydd för eget namn, egen bild och röst samt information om livsöde och levnadsförhållanden, skydd

mot ärekränkning, förtal och liknande, skydd mot intrång i hem och andra privata lokaler och mot olovlig avlyssning, fotografering m.m., skydd för brev- och telehemlighet och mot spridande av förtrolig information (inbegripet tystnadsplikt för läkare m.fl.). Kursen rör

uppmärksammade rättspolitiska problem och awägningar mellan all-

männa och enskilda intressen.

5.3. 3 Valfria kurser Utbildningens sista 30 poäng skall ägnas åt valfria kurser. Varje studerande skall ha stora möjligheter att utforma sitt studieprogram efter sin egen intresseinriktning. Kurser av olika slag och varierande längd skall erbjudas. U 685 förslag är i denna del, som tidigare framhållits, med avsikt mindre låst än i övrigt, och det är meningen att skapa förutsättningar för en fortlöpande förnyelse av utbildningen. Samtidigt skall denna del av utbildningen fylla bestämda ändamål, och det är därför motiverat att ställa upp vissa krav på varje individuellt studieprogram. Som fyra- eller fempoängskurser bör kunna förekomma både kurser som tidigare förekommit som alternativa kurser och kurser inom ämnesområden som inte varit föremål för fördjupning tidigare i utbildningen som t.ex. statsrätt eller internationell rätt. Det bör även finnas ett rikt utbud av kurser om tio poäng, som innebär fördjupning i ett eller flera av de ämnesområden som studerats tidigare i utbildningen eller som har anknytning till ett sådant område. I detta sena skede av utbildningen är det särskilt viktigt att konstruera kurser som sträcker sigöver traditionella ämnesgränser. När det gäller tiopoängskurserna bör det finnas stora möjligheter att tillskapa kurser som är helt fristående från den ämnesindelning som tillämpats inom obligatoriska kurser eller i vart fall tar sin utgångspunkt i flera juridiska och ickejuridiska ämnesområden. Möjligheterna att integrera såväl juridiskt material, hämtat från olika ämnen, som t.ex. samhällsvetenskapligt stoff bör vara goda, och man bör alltså kunna uppnå ungefär samma komplexitet i arbetsuppgifterna som förekommer senare i arbetslivet. Liksom de alternativa kurserna skall de valfria kurserna under sista året ha till ändamål att ge metodträning. Förutsättningar för de studerande att utföra självständiga uppgifter torde vara stora inom ramen för tiopoängskurser. Kurserna kan ges en sådan inriktning med avseende på undervisningen att huvudvikten läggs vid läsning av litteratur och författande av en uppsats. Härigenom kan vissa av kurserna få en uppläggning som liknar den som i dag gäller för tillämpade studier, medan andra inriktas på inhämtande av visst kunskapsstoff som redovisas i tentamen och i vilka skrivövning endast sker genom en promemoria eller mindre uppsats. För den som så önskar bör det även vara möjligt att liksom nu ägna en hel termin åt fördjupning inom ett visst område. Även i anslutning till de kortare kurserna skall det finnas möjligheter

att utföra självständiga uppgifter. Den som t.ex. väljer två fyrapoängs-

164 SOU 1973: 59

kurser bör ägna en tid motsvarande två poäng till skrivövning i den ena eller bägge kurserna tillsammans. Vid planering av valfria kurser bör särskilt beaktas att 0 fördjupningsmöjligheter finns i de ämnen som inte ingår bland alternativa kurser O juridisk fördjupning av kvalificerat slag äger rum O det finns möjlighet att studera ickejuridiska ämnen som har relevans för juristutbildnmgen 0 kurserna är funktionsinriktade och att aspekter från flera juridiska ämnesområden beaktas liksom ickejuridiska aspekter 0 det ges möjlighet för de studerande att utföra självständiga prestationer av mer kvalificerat slag än inom ramen för alternativa kurser O internationella jämförelser görs. Samtliga ovan nämnda kriterier behöver givetvis inte vara tillgodoseddai varje enskild kurs. När det gäller den enskildes valfrihet bör denna kunna göras stor. En del krav bör dock uppställas för att garantera viss bredd i studierna. Detta förutsätter att ett individuellt studieprogram läggs upp för varje studerande och godkänns av utbildnings- eller linjenämnd. Sålunda föreslås att varje individuellt kursprogram omfattande 30 poäng skall uppfylla följande krav.

l. Fördjupning skall ske med utgångspunkt inågot av de juridiska områden som inte omfattas av alternativa kurser. 2. Fördjupning skall ges anknytning till ett ickejuridiskt ämnesområde som har relevans för rättssystemet. 3. Studiet skall ge något internationellt perspektiv, t.ex. genom ett jämförande studium eller genom fördjupat studium i kurs med internationellrättslig inriktning. 4. Varje studerande skall - enskilt eller i grupp - utföra någon arbetsuppgift beräknad till minst fem poäng som redovisas i skriftlig form. Flera av dessa krav kan uppfyllas inom ramen för en och samma kurs. Sålunda kan t.ex. en kurs i Skatterätt mycket väl tänkas vara så upplagd att samtliga krav har uppfyllts. Det finns anledning att anta att utbudet av valfria kurser kommer att uppvisa ännu större variationer mellan olika högskolor än vad som gäller de alternativa kurserna. De i det följande föreslagna kurserna är alltså endast exempel på tänkbara kurser, och de gör inte anspråk på att täcka av alla de områden som bör kunna studeras i ett välutbyggt kurssystem. Förslag till valfria kurser (jfr även 5.3.1 och 5.3.2):

l. Juridik och informationsbehandling, 10 poäng. ADB och informationsbehandling. ADB inom juridiken. Systemteori inom juridiken. ADB-teknikens rättsliga reglering. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

2. Miljöskydd, 10 poäng. Allmän biologisk bakgrund. och Miljöskyddslagstiftningens politiska ekonomiska bakgrund. Planlagstiftning, naturmiljöskyddslagstiftning, vårdslagstiftning, vattenlagstiftning, riksplanering, produktionskontroll. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

3. Exporträtt, 10 poäng. Internationell privaträtt rörande köp. Offentligrättsliga faktorer. Avtals slutande. Avtalets fullgörande. Transporten. Betalningen. Internationella skiljedomar. (Detaljerad kursbeskrivningi bilaga 2.)

4. Jämförande rätt, 10 poäng.

Kursens syfte bör vara att ge grundläggande förtrogenhet med struktur och metod i de fransk-tyska, anglo-amerikanska och socialistiska rättssystemen. Kursen skall ge de studerande förmåga att självständigt ta fram utländskt juridiskt material och arbeta med detta samt att i samarbete med utländska jurister lösa rättsliga frågor. (Detaljerad kursbeskrivningi bilaga 2.)

5. Internationell marknadsrätt, 10 poäng. I denna kurs studeras, främst från materiell-rättslig i första synpunkt, hand europeisk gemenskapsrätt (EG-rätt) men även andra bildningar i liknande syfte (GATT, OECD, EFTA, SEV etc.). Studiet av europeisk gemenskapsrätt berör bl.a. etableringsrätt, bolagsrätt, arbetsrätt, konkurrensbegränsningsrätt, immaterialrätt, krediträtt och internationell köprätt. Även institutionella frågor (internationella organisationer), beskattningsfrågor samt lagharmoniseringsfrågor berörs. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

6. Ideologiska och politiska synpunkter på civilrätten, 10 poäng. Kursen behandlar civilrättens utveckling från ideologiska synpunkter, särskilt de politiska idéernas inflytande. Bl.a. kan följande frågor behandlas: krav på demokratisk medbestämmanderâtt i företag, de juridiska institutionernas utveckling till nya funktioner med bibehållande av de äldre formerna samt olikheter och likheter i civilrätten mellan socialistiska och kapitalistiska länder. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

7. Rättsbildningen inom kontraktsrätten med särskild hänsyn till formulärrätten, 5 poäng. Denna kurs skall ta upp en annan syn på kontraktsrätten än den traditionella, som utgår från särskilda lagar vilka antas i den mån de är

kunna ersättas genom kontraktsbestämmelser. Kursen skall dispositiva utgå från hur normerna faktiskt uppstår. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

8. Främlingsrätt, 5 poäng. Kursen skall ge en översikt över vad folkrättsliga regler och konventioner för den enskilde, som ständigt eller tillfälligt lever i ett betyder främmande land. Kursen berör bl.a. statusfrågor för olika grupper människor (t.ex. flyktingar) och internationella regler på straffrättens och civilrättens område. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

9. Krig och krigsförhindring, 5 poäng. Kursen avses ange på vilka skilda sätt det mellanstatliga samarbetet med folkrätten som medel söker att hindra och förebygga krig. Stor vikt läggs vid FNs politiska och rättsliga verksamhet. Även folkrättsliga regler i krigssituation beaktas. (Detaljerad kursbeskrivning i bilaga 2.)

10. Rättssystemets utveckling, 10 poäng.

civilis. Naturrättens utveckling. Den moderna rättssystema-

Corpus juris tikens utveckling. Utländsk rätts inflytande över svensk rätt i äldre och nyare tid.

ll. Juridisk argumentationsanalys, 5 eller 10 poäng.

12 och 13. Rättssociologi, 10 och 20 poäng. Kurserna alternativa på den obligatoriska kursen i utgör påbyggnader rättssociologi.

14 och 15. Rättsekonomi, 10 och 20 poäng. En diskussion om innehållet i en kurs som behandlar principiell rättsekonomiska problem har förts i 5.2.2.

16. Socialrätt, 10 poäng. Denna kurs kan t.ex. utgöra en påbyggnad på kurserna i socialrätt som lästs under eller utgöra en sammanslagning av dessa och sjätte terminen då väljas av studerande som ej studerat socialrätt under sjätte terminen.

l7. Skatterätt I, 10 poäng. En kurs inriktad på allmänpraktiserande advokaters behov och bestående av mindre kurser i familjebeskattning (innefattande arvs- och gåvobe-

skattning och skattekonsekvenser vid äktenskaps upplösning och dödsfall), realisationsvinstbeskattning, beskattning av fåmansbolag och handelsbolag jämte något om skatteprocessen och sanktionssystemet.

18. Skatterätt Il, 10 poäng. En kurs inriktad på företagsbeskattning (innefattande mervärdeskatt, arbetsgivaravgift m.m.), realisationsvinstbeskattning samt beskattning av fåmansbolag och handelsbolag.

19. Domstolspsykologi, 10 poäng. Kursen avser att ge teoretiska insikter i sådana delar av processrätt och psykologi som har beröringspunkter med varandra inom den referensram som bildas av domstolsprocessen. Den kan vara öppen för såväl jurister som psykologer och ge båda dessa kategorier ökade färdigheter i utövningen av jurist- respektive psykologyrken som har anknytning till domstolsverksamhet.

20. Juridisk engelska, 5 poäng.

21. Juridisk franska, 5 poäng.

22. Juridisk tyska, 5 poäng. Den ökande internationaliseringen av förbindelserna mellan såväl staterna som företag och enskilda medborgare ställer ökade krav på juristernas språkkunskaper. Detta gäller särskilt de jurister som i större utsträckning arbetar med internationell rätt, jämförande rätt eller ämnesområden som fordrar kontakt med utländsk lagstiftning eller utländska myndigheter eller företag. Det synes dock inte vara en uppgift för juristlinjen att tillhandahålla allmänorienterande språkkunskaper. Däremot är det angeläget att det tillhandahålls kurser inriktade på juridisk terminologi och begreppsbildning i de viktigaste utländska språken. Språkstudiet förutsätts härvid ske i samband med och mot bakgrund av ett studium av respektive lands rättsordning. Vad gäller val av språk kan framhållas att engelskan har en juridisk terminologi och begreppsbildning som radikalt avviker från den svenska och som kräver särskilt studium även för den som besitter mycket goda allmänna kunskaper i språket. Franskan har även i dag en framskjuten plats bl.a. som språk i internationella organisationer, t.ex. EG. Tyskan har betydelse bl.a. på grund av den svenska rättsvetenskapliga forskningens sedan gammalt nära kontakter med den även i dag ytterst livaktiga tyska rättsvetenskapen.

23. Juridisk språkbehandling, 5 poäng. Juristerna måste i sitt arbete ständigt formulera sig i skrift och tal. Det fackspråket och myndighetsspråket över huvud har stor juridiska betydelse som kommunikationsmedel och för den språkutveck-

allmänna

lingen, och särskilt vid lagstiftning måste höga krav ställas på språkets exakthet och förståelighet. Betydelsen av att juristutbildningen ger de studerande träning att uttrycka sig i skrift och tal har tidigare understrukits. Härutöver bör emellertid erbjudas möjlighet till fördjupat studium av juridisk språkbehandling mot språkvetenskaplig bakgrund och med beaktande av språkets roll i samhället och härvid uppkommande kommunikationsproblem.

5.4 Utbildningstidens längd Av detta betänkandes tidigare avsnitt och av utbildningsplanen i bilaga 2 har framgått att U 68 föreslår att juristlinjen skall omfatta 180 poäng, vilket motsvarar fyra och ett halvt års studietid. Jämför man med den utbildning juristlinjen skall ersätta, juris kandidatutbildningen, innebär detta oförändrad nominell studietid. Den faktiska studietiden är emellertid för närvarande avsevärt längre (jfr kapitel 6). Jämförd med t.ex. utbildning vid filosofisk fakultet och vid socialhögskolorna år den nominella utbildningstiden mellan ett halvt och ett och ett halvt år längre vid juridisk fakultet. Det finns också högskoleutbildningar som är längre eller ungefär lika långa som juristutbildningen, t. ex. läkar- och veterinärutbildning fem och ett halvt år, tandläkarutbildning fem år, agronom-, civilinenjörs- eller ämneslärarutbildning fyra år. Jämfört med juristutbildning i andra länder är utbildningstiden i Sverige inte lång. Här skall ges en sammanfattande redovisning av skälen till U 68s förslag i fråga om utbildningslinjens omfattning. Att bestämma vilken omfattning en utbildningslinje skall ges har inslag av godtycke. Det torde vara omöjligt att leda i bevis att en viss utbildningstid år optimal för att nå det mål man sätter upp för linjen. Vid ett försök att göra en sådan bedömning realistisk måste man väga samman en rad faktorer som inte kan anges i exakta eller ens jämförbara termer. En utgångspunkt är överväganden om de sysselsättningar utbildskall förbereda för och den verksamhet dessa innebär (jfr ningslinjen kapitel 3). Verksamheten ställer krav på att utbildningen skall organiseras på ett visst sätt och ha ett visst innehåll (jfr kapitel 4, särskilt 4.2, och 5.2). Detta bör sedan sättas i relation till vissa förhållanden som råder i nuvarande juristutbildning såsom nominell och faktisk utbildningstid, undervisningsfrekvens och verksamhetsformer (jfr kapitel 2 lärartäthet, och 6). Det någorlunda fixerade anspråk som bör ställas på dem som gått igenom juristlinjen är att de skall kunna utföra arbetet på de inskolningstill vilka man och i framtiden kan komma att tjänster rekryterar De vanligaste inskolningstjänsterna för examinerade rekrytera jurister. är som tingsnotarier i domstolarna. Som tidigare påpekats jurister tillhandahålls i ökande omfattning inskolningstjänster för jurister hos andra myndigheter. Avsikten är att dessa tjänster i utbildnings- och meriteringsavseende skall vara likvärdiga med tjänstgöring i domstol, och notariemeriteringen skall ofta ske hos mer än en myndighet. Det rör sig till allra största delen om befattningar för vilka avlagd jur.kand.examen

SOU 1973: 59 169

för närvarande är formellt eller faktiskt behörighetskrav. Det bedöms av ansvariga myndigheter (främst justitiedepartementet och domstolsväsendets organisationsnämnd) vara en angelägen uppgift att utveckla möjligheterna till inskolning av jurister så att denna kan ske hos ett ökat antal myndigheter (jfr kapitel 3). Skälen till det är flera. Ett sammanhänger sannolikt med svårigheterna för nyexaminerade att få arbete. jurister Detta lämnas därhän i detta sammanhang. Ett skäl som däremot är av stor betydelse för juristutbildningens framtida utformning är att man strävar efter att juristernas rörlighet skall öka. på arbetsmarknaden Förutom notariereformen kommer detta bl. a. till uttryck i direktiven till domarutredningen (Ju 1972:08). Det är då naturligt att sträva efter att skall anställas jurister i många olika sysselsättningar redan omedelbart efter grundutbildningen. Detta sammanhänger i sin tur med att allt fler områden blir föremål för rättslig Därmed ökar reglering. också rättssystemets komplexitet. Kraven på yrkesverksamma jurister blir högre inte minst genom att de skall kunna vara verksamma på allt fler sinsemellan olika områden. Också allmänt utbildningspolitiskt är rörlighet och utbytbarhet på arbetsmarknaden viktiga mål för såväl den enskilde som för samhället. Det är därmed klart att den juridiska skall vara grundutbildningen adekvat och tillräcklig förberedelse för allt fler slag av inskolningstjänster och över huvud taget för juridiskt arbete på allt fler fält. Det är omöjligt att entydigt ange vilka arbetsuppgifter de nyexaminerade juristerna skall kunna sköta. Naturligtvis anpassas svårighetsgraden av arbetsuppgifterna efter utbildningsnivån hos dem man särskilt anställer, i den typ av tjänster det här är fråga om, där yrkesverksamheten uttryckligen skall fylla ett utbildningsändamål. Till att börja med handlägger således t.ex. tingsnotarier i domstolarna inga kvalificerade ärenden på eget ansvar, och arbetets svårighetsgrad ökar efter hand. Småningom får notarierna

handlägga mål_ och ärenden på eget ansvar. Man kan anta att det i de flesta domstolar utvecklats rutiner för i vilken

takt denna svårighetsgrad stegras liksom för andra förhållanden som rör notarieutbildningens utformning. Motsvarande sker eller kan förväntas ske hos andra inskolningsmyndigheter. För att åstadkomma god och mångsidig utbildning under är det viktigt inskolningstiden att arbetsuppgifterna hålls på en kvalificerad nivå. Notariereformen innebär bl. a. möjligheter att byta ut en längre tid av domstolstjänstgöringen än förut mot annan tjänstgöring. Notariemeriteringen avses normalt äga rum hos mer än en myndighet. Isamband med genomförandet av reformen yppades vissa farhågor främst från domarhåll att det skulle bli svårt att upphålla utbildningsnivån för tingsnotariema och därmed på längre sikt även för domare och att dessutom påfrestningarna på domstolarna skulle öka, eftersom tingsnotariema är till mest nytta under slutet av sin tjänstgöring. Det finns ännu inte erfarenhetsför att bedöma underlag om dessa farhågor är riktiga. Det är viktigt att de vinster notariereformen innebär inte motverkas av genom förändringar grundutbildningen. Om andra faktorer hålls konstanta kan man anta att om utbildningsnivån hos dem som antas till notarieutbildningen sänks också resultatet av notarieutbildningen kommer att ligga på en lägre nivå.

Den utbildningsnivå som skall krävas av den som genomgått juristlinjen kan diskuteras i termer av djup och bredd, metodfärdighet och översikt. Dessa anspråk hänger ihop och har utförligt diskuterats tidigare, främst i 4.2. Man kan säga att åtminstone när det gäller juridiskt arbete är djup en förutsättning för bredd. Strävandena att bredda inskolningstjänsterna för juristyrken och att bl.a. på det viset stimulera utbytbarheten och rörligheten i arbetslivet understryker därmed ytterligare kraven på djupi utbildningen. Dessa krav kan inte anses vara omotiverat högt ställda i dagens utbildning, och det förefaller svårt att försvara lägre ambition på grundutbildningen i detta avseende än den nuvarande. Vore det då möjligt att förkorta utbildningstiden genom att acceptera att utbildningen görs snävare? Denna fråga har i huvudsak behandlats i 4.2, vari tanken på en linjedelad juristutbildning avvisats. Detta önskemål om bibehållet gemensamt kompetensområde för alla dem som gått igenom utbildningslinjen får givetvis också konsekvenser för ställningstagandet till utbildningstidens längd. Även om god metodfärdighet gör det möjligt för en jurist att på förhållandevis kort tid göra sig förtrogen med rättsområden han tidigare inte kände till, kan inte utbildningen vara hur smal som helst. För det första förutsätter god metodfärdighet grundläggande kunskaper på vissa områden. Man måste dessutom få tillfälle att träna upp sin förmåga på olika typer av rättsligt material. Samtidigt som man minskar anspråken på heltäckande utbildning och på minneskunskaper om innehållet i gällande rätt, ökar angelägenheten av god utbildning på centrala områden. För det andra kräver förståelsen av rättssystemets konstruktion och funktioner i stort viss överblick över olika rättsområden. För det tredje finns det rättsområden och rättsregler som man har anspråk på att jurister skall vara åtminstone orienterade om. Tidigare i detta kapitel har beskrivits vad juristlinjen skall innehålla för att dess utbildningsmål skall kunna upprätthållas. Det har därvid varit en uttrycklig strävan att begränsa kursernas omfattning så mycket som möjligt. Skälen till det har varit att den profileringsmodell som föreslagits i 4.2 befunnits vara den bästa möjligheten att möta de förändrade anspråken på juristutbildningen och att denna modell krävt en nedskärning av juristutbildningens obligatoriska innehåll men också att utbildningstiden skall göras så kort som möjligt. Samtidigt som vissa moment ansetts kunna umbäras som obligatoriska har andra områden tillkommit eller ökat i betydelse. Den nedskärning av de obligatoriska kurserna som kunnat ske har bedömts möjlig endast under förutsättning att motsvarande utrymme anslås åt fördjupning. Fördjupningen genom alternativa och valfria kurser har delvis olika ändamål bl. a. genom att de förra avser att fylla behovet att komplettera den juridiska allmänbildningen (jfr 4.2 och 5.3). Det kan sammanfattningsvis konstateras att anspråken på vad de studerande skall hinna lära sig i alla fall inte kan sättas lägre för juristlinjen än för dagens juristutbildning. Frågan är då om det är möjligt att förändrade verksamhetsformer uppnå en förkortad utbildgenom ningstid. l 6.2.3 har U 68 sammanställt material rörande effektiviteten i mätt i genomströmning. Det framgår tydligt av det material utbildningen

sou 1973: 59 171

som presenteras att förhållandena idet avseendet är klart otillfredsställande. Endast en minoritet av de studerande avlägger examen på den

förutsatta utbildningstiden. Sålunda har endast knappt en tredjedel av

dem som över huvud taget tar sig igenom hela utbildningen gjort det efter nio terminer. Mot bakgrund av kritiken av de nuvarande förhållandena föreslås i 6.3 förändringar i verksamhetsformerna som dels syftar till att göra utbildningen bättre i allmänhet, dels kan förmodas öka överensstämmelsen mellan förutsatt och faktisk studietid. Vad som i första hand föreslås är en ökning av undervisningsvolymen. Under förutsättning att erforderliga lärare ställs till förfogande och att man relativt snabbt kan få fram nödvändiga läromedel bör viss effektivisering av utbildningen kunna ske i den meningen att visst material skulle kunna läras in fortare än idag. Också förslaget till studieorganisation bör kunna medverka till det, framför allt genom sin kurskonstruktion, varigenom helterminskurser undviks. Det är svårt att enbart på grundval av teoretiska överväganden hysa en grundad mening om i vilken mån detta skulle kunna leda till förkortad faktisk utbildningstid. Men nedskärningen av den tid som skall ägnas det som fortfarande måste vara obligatoriskt i utbildningen leder onekligen till viss komprimering som också kräver effektivisering av de former i vilka utbildningen äger rum. önskemålen om ökat utbud av alternativa och valfria kurser och om att föra in ickejuridiskt material i större omfattning än nu sker kräver även det ökade lärarresurser och högre effektivitet. Mycket talar emellertid för att man trots detta genom effektivare verksamhetsformer skulle kunna förkorta den faktiska utbildningstiden. Med tanke på att den genomsnittliga studietiden är avsevärt längre än den som anges i utbildningsplanen förefaller dock utsikterna att genom effektivisering av undervisningsformerna gå under nuvarande nominella utbildningstid som mycket små. Målet bör tills vidare vara att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan förutsatt och faktisk utbildningstid. Att sikta längre än så framstår för närvarande som orealistiskt.

6 Verksamhetsformer och studie-

effektivitet

6.1 Inledning

Den juridiska högskoleutbildningens syfte är i första hand att vara yrkesförberedande. Utbildningen, liksom andra omständigheter, t. ex. yrkesverksamhet, den studerandes personlighet och förändrar hans påverkar beteende och attityder. U 68 har i sitt huvudbetänkande och i debattskriften Mål för högre utbildning” tagit upp vissa mål för utbildningen som kan sägas vara personlighetsutvecklande (se SOU 1973: 2 avsnitt 1.4.1): 0 kritiskt tänkande 0 påverkan till demokrati 0 kommunikationsfärdighet 0 studie- och arbetsvanor syftande till självständighet och samarbete. Det finns anledning att understryka studie- och arbetsvanornas nära samband med övriga personlighetsutvecklande mål. bör vara att de arbetsformer man använder i Utgångspunkten undervisningen skall syfta till att förena självständigt tänkande, vilja till samarbete och en probleminriktad attityd hos de studerande. Kombinationen av ökat studerandeantal och ökad mängd stoff som bör ingå i utbildningen har lett till allt större svårigheter att både täcka stoffet under studierna och samtidigt ge träning att tänka och tillämpa I en sådan situation är det väsentligt att kunskaper självständigt. undervisningen koncentreras på faktasökande och förmåga att använda innehåll förändras fakta genom en viss arbetsmetod. Rättsreglernas ofta snabbt - medan metoden står sig betydligt längre. Det innebär att undervisningen måste inriktas mer på vissa färdigheter än på minneskunskaper i form av behärskning av separata fakta. Utbildningsmålen bör konkretiseras för varje enskilt undervisningsmoment. Det är önskvärt att de pedagogiska målen på olika nivåer i utbildningen analyseras och anges och att information om dessa mål ges till de studerande. Undervisning, självstudier och kunskapskontroll bör utformas med hänsyn till de uppställda målen. Beträffande principer för arbete med formuleringen av ändamålsenliga målbeskrivningar för högskoleutbildning i allmänhet skall här endast

hänvisas till senast gjorda utredning om undervisningen vid högskolorna, universitetspedagogiska utredningens (UPU) principbetänkandet 1970 Den akademiska undervisningen” (UKÄzs skriftserie 10). Valet av undervisningsform beror bl. a. på utbildningsmålet, och målanalysen blir därför ett viktigt led i undervisningens planering.

6.2 Nuvarande förhållanden 6.2.1 Undervisningsformer och kunskapskontroll Den undervisning som i dag ges vid de juridiska fakulteterna och i huvuddelen av universitetsutbildningen i övrigt sker huvudsakligen i form av föreläsningar, gruppundervisning av olika slag och seminarieövningar. Föreläsningar förekommer i alla ämnen i jur.kand.examen utom i tillämpade studier. l vissa ämnen utgörs undervisningen i huvudsak av föreläsningar medan sådana är mindre betydelsefulla i andra ämnen. Denna undervisningsform har utsatts för stark kritik från både studerande och lärare. Den har använts som informationsväg även när tryckt material lika gärna eller hellre skulle ha kunnat användas. Föreläsningen har också kritiserats för att den i alltför hög grad utgör en envägskommunikation från läraren till âhöraren. Den ger ingen eller ringa återkoppling till läraren. Föreläsningen anses bidra till att skapa en passiv attityd hos de studerande. Å andra sidan kan en föreläsare under vissa förutsättningar engagera ett auditorium mera än ett tryckt material. Föreläsningen syns effektiv bl. a. då det gäller introduktioner om grundläggande ting. Men den kan även stimulera ett kunnigt auditorium på hög abstraktionsnivå. De fördelar som kan anföras beträffande föreläsningen gör denna undervisningsform befogad i viss utsträckning även i framtiden. Till skillnad från föreläsningen är seminarieövningen inte i första hand till för att meddela fakta utan för att aktivera de studerande och ge dem tillfälle att själva göra sig förtrogna med ett vetenskapligt arbetssätt. Diskussionen vid seminariet kan utgå från en uppsats som någon av de deltagande har utarbetat och som har granskats av en opponent eller från annat material, t. ex. rättsfall. Diskussionen leds av läraren och avsikten är att de studerande ska få en inblick i ämnets problematik och i olika metoder att bemästra denna. Vid ett seminarium kan man belysa frågor som har behandlats vid en föreläsning eller lästs in på egen hand. Diskussionen är värdefull när det gäller att utveckla i kunskaper tillämpning och metodik. Den skapar förutsättningar för agerande av den studerande på egen hand och ger träning i att uttrycka sig i tal och skrift. Aktiveringen av eleven vid ett seminarium är ingalunda ett självändamål. Den har till syfte att ge ett bättre inlärningsresultat och att utveckla vissa formella färdigheter. Seminarieövningar förekommer för närvarande isamtliga ämnen utom propedeutiska kursen och nationalekonomi med företagsekonomi. I folkrätt och internationell privaträtt förekommer de av resursskäl i mindre utsträckning. Seminarieövningarna utgår vanligtvis från rättsfall, oftast ett högsta domstolens eller regeringsrättens utslag. De studerande

174 SOU 1973: 59

förväntas förbereda övningarna genom att läsa anvisad litteratur, praxis Det förekommer även att deltagarna får i uppgift att lösa och lagtext. vissa särskilda uppgifter inför ett seminarium. l begränsad utsträckning

förekommer till seminarierna, se härom nedan. uppsatsskrivning l de flesta ämnen uppfattas seminarieövningarna som speciellt viktiga inriktas metodträning, och ofta är därför att de särskilt på juridisk i ett visst antal seminarieövningar det enda kravet på deltagande närvaro som ställs i undervisningen över huvud. obligatorisk Försök att i seminarieövningarna behandla även annat än sedvanliga

har skett i flera ämnen. Som exempel kan rättstillämpningsproblem i rättshistoria vid Stockholmsfakulteten där en nämnas undervisningen

seminarieserie består av tio övningar uppdelade på fem avdelningar: fastighetsrättshistoria och bibliotekskurs, filmseminarium, processpel, idérättshistoria. Samtliga övningar är obligatoriska och varje deltagare

ett arbete till bibliotekskursen och ett skall ha gjort självständigt till av de övriga delarna. l filmdelen får några grupparbete någon studerande i uppdrag att utifrån en film med rättshistoriskt intresse, som har sett, gemensamt förbereda diskussion om samtliga i seminariegruppen I seminariedelen processpel framför några av vissa speciella frågor. ett som belyser någon central rättshistorisk deltagarna processpel delen ingår demonstration av företeelse. I den fastighetsrättshistoriska och varefter några av deltagarna skriver en äldre kartor handlingar, fall som diskuteras. Även i den idérättshistoriska uppsats om ett praktiskt för dem som delen skriver några deltagare en uppsats. Det finns möjlighet inte vill följa seminarieserien att i stället författa och försvara en uppsats

som till kvalitet och motsvarar arbetet med seminarieserien.

omfång

och seminariearbeten betygsätts och beaktas vid Uppsatser övriga bedömning av tentamensresultatet. i alla ämnen utom allmän Gruppundervisning av något slag bedrivs internationell och tillämpade studier. Grupprättslära, folkrätt, privaträtt mellan olika ämnen men utgör vanligen 20 till 30 storlekarna varierar studerande. Undantagsvis förekommer även större grupper. Gruppunder-

innebär eller tillämpning av centralt kunskapsstoffi visningen genomgång respektive ämne och utgör ett komplement till självstudier, föreläsningar Denna form av undervisning kallas ibland och seminarieövningar. träning att lösa lektionsundervisning. Ofta ingår i lektionsundervisningen skrivningsfrägor och det ges tillfälle att ställa frågor beträffande tidigare vid litteraturstudiet. Det förutsätts att kursproblem som uppkommit med att de olika ämnesavsnitten behandlas litteraturen studeras jämsides i undervisningen. För att underlätta detta bedrivs gruppundervisningen ofta så, att de olika ämnesavsnitten behandlas och även föreläsningarna så lång tid som beräknas åtgå för inläsning. Denna form av under ungefär har kritiserats för sin alltför skolmässiga karaktär och för att undervisning ett okritiskt tentamensinriktat studium. Till detta kan den den befrämjar vanligen omhänderhas av omständigheten bidra att gruppundervisningen

äldre studerande utan pedagogisk skolning och forskarutbildning. karaktär av färdighetsövning med I vissa fall har gruppundervisningen l civilrättsämnena behandlas och förevisas stark praktisk anknytning. formulär och juridiska handlingar av olika slag och i företagsekonomi

samt finansrätt förekommer bokförings- och deklarationsövningar. Den verksamhetsform som ger den studerande störst möjlighet till självständigt arbete är uppsatsskrivning. När man införde den nuvarande utbildningen var avsikten att uppsatsskrivning skulle ske inom varje ämne i utbildningen. Detta har inte kunnat realiseras, främst av resursskäl. De ämnen i vilka uppsatsskrivning har varit obligatorisk är rättshistoria, civilrätt I och tillämpade studier. I rättshistoria har under senare år det absoluta kravet på uppsatsskrivning försvunnit genom att de studerande kan välja annan typ av prestation. I civilrätt! är uppsatsen obligatorisk för alla men har mist något av sitt värde på grund av det stora antalet studerande. För att under den termin som studierna i detta ämne bedrivs hinna hålla uppsatsseminarier där samtliga alster bedöms fordras att en del studerande skriver sin uppsats redan i början av terminen, när deras kunskaper i ämnet ännu är mycket små. Utgångspunkten för uppsatsen är oftast ett av högsta domstolens utslag, som skall behandlas på ett seminarium, och den studerandes uppgift är att själv ta ställning till rättsfrågan i målet samt att tolka och analysera rättsfallet. De flesta studerande torde genom uppsatsskrivningen få en viss övning i användning av juridiskt källmaterial som lagförarbeten, andra rättsfall och juridisk litteratur. Rättsfrågan i målet ligger dock ofta på ett för avancerat plan för de studerande i början av andra årets studier och ofta lyckas blott en del av de studerande få ett ordentligt grepp om problematiken. Först under sista terminen, i ämnet tillämpade studier, finns det möjlighet att skriva en mer omfattande uppsats. Under en termin kan den studerande fördjupa sig i ett begränsat juridiskt problem och redovisa resultatet av sitt arbete genom en uppsats som försvaras vid ett seminarium. Dessa uppsatsseminarier och den personliga handledningen den studerande erhåller i samband med författandet av uppsats är i regel den enda undervisning som förekommer i tillämpade studier. Under senare år har allt fler studerande kommit att välja utb ytesämne i stället för tillämpade studier (se avsnitt 2.1.1). Mindre än hälften av de studerande som examinerades under 1972 erhöll den träning i skriftlig framställning och bearbetning av rättsligt material, som uppsatsskrivning innebär. Enligt den nuvarande studieordningen ansågs ursprungligen metod- och skrivträningen i tillämpade studier så viktig, att blott studerande med goda betyg i tidigare ämnen tilläts att i stället välja utbytesämne. Senare har denna begränsning emellertid tagits bort, vilket alltså medfört att huvuddelen av de studerande för närvarande inte erhåller den träning, som de tillämpade studierna kan ge.

Kunskapskontroll Kunskapskontrollen i ett ämne sker i regel vid ett enda tentamenstillfâlle som omfattar hela ämnet. Delexamination förekommer i de examensämnen som består av två eller flera delämnen, dvs. nationalekonomi med företagsekonomi samt offentlig rätt. Under senare tid har försök gjortsi civilrätt II att dela upp ämnet i flera delar med examination ivarje del för sig. Examination kan ske vid ett ordinarie tentamenstillfälle i anslutning till undervisningens slut eller vid senare tillfällen.

176 SOU 1973: 59

Tentamen kan vara skriftlig eller muntlig eller en kombination av båda. Skriftlig tentamen har blivit den helt dominerande formen under senare år, främst till följd av det ökade antalet studerande. Viss förenkling av det skriftliga tentamensförfarandet har skett i vissa ämnen, exempelvis genom införande av så kallade flervalsfrågor för kunskapskontroll. Skrivningarna är vanligen indelade i två avdelningar. Den första består av punktfrågor för kontroll av faktakunskaper och den andra av s. k. essäfrågor, som skall visa den studerandes förmåga att urskilja relevanta fakta och föra ett juridiskt resonemang. Någon värdering av de studerandes prestation utanför ramen för tentamen förekommer knappast. Bedömningen av den studerandes insats i form av bl. a. uppsats i rättshistoria och civilrätt I samt visad kunskap och förmåga vid seminarier har i regel endast marginell betydelse vid betygsättningen i ämnet och då endast i positiv riktning. En god prestation i undervisningen kan alltså vid betygsättningen efter tentamen i gränsfall ge ett högre betyg.

6.2.2 Undervisningens omfattning Omfattningen av undervisningen varierar mellan de tre juridiska fakulteterna i de olika ämnena. Som exempel har i tabell 6:1 en jämförelse gjorts mellan några ämnen.

Tabell 6:1 Undervisningens omfattning i vissa ämnen.

Uppsala (Vt 73)

Stockholm (Vt 73) 10 96 52 10 158 15,8 l2- 177

All undervisning som riktar sig till samtliga studerande hari tabell 6:1 betraktats som föreläsning, medan all undervisning i större eller mindre grupper, som i studieanvisningarna inte har betecknats som seminarieövningar, har betraktats som gruppundervisning. Undervisningen i ett ämne är vanligen koncentrerad till en del av den totala studietiden för ett ämne. Ibland ingår en undervisningsfri period i början av studierna för litteraturläsning. Efter undervisningens slut ges i regel en längre sådan period för tentamensläsning. Generellt sett för de tre fakultetema meddelas mest undervisning i ämnena rättshistoria, civilrätt I och III, Straffrätt, processrätt, finansrätt och allmän rättslära. Undervisningens omfattning är i stort sett densamma under hela studiegången. Däremot avtar efter hand andelen gruppundervisning. Föreläsningar (i Straffrätt, processrätt, finansrätt i Uppsala och Stockholm, folkrätt, allmän rättslära i Uppsala) och seminarier (i offentlig rätt, internationell privaträtt och allmän rättslära i Lund) dominerar mot slutet av studierna. Gemensamt för de tre juridiska fakultetema är att undervisningen i de flesta ämnen omfattar mellan två och fem timmar i veckan och endast undantagsvis överstiger sju timmar i veckan. Som jämförelse kan nämnas att vid socialhögskolorna ges fjorton timmars undervisning i veckan i grundkursen, tio timmar i ettbetygkurserna och sex timmar i tvåbetygskurserna. Vid samhällsvetenskapliga fakultetema gäller i huvudsak gemensamma kostnadsramar för flertalet grundkurser. Inom dessa ramar kan undervisningen läggas upp på olika sätt. I Stockholm ges t. ex. omkring åtta timmars undervisning i veckan ien sociologikurs omfattande tjugo poäng. Den består till sin huvuddel av gruppundervisning och förutsätter att individuellt och gruppvist arbete med uppgifter sker mellan undervisningstillfällena. Krav på mer undervisning i juristutbildningen har ställts under senare år från bl. a. studerandehåll. Det ökade studerandeantalet har skärpt kraven på mer och bättre organiserad undervisning. En viss utvidgning av --.undervisningen har under senare år skett i de flesta ämnen. Den ökade dieavbrott (se 6.2.3) har föranlett fakultetema att införa en mer bunden undervisning, särskilt under de två första åren, för att öka möjligheterna att på avsedd tid läsa in och tentera ett ämne. I samband därmed har även införts fastare studiegång genom strängare regler om tillträde till undervisning och tentamen. En konsekvens av undervisningens nuvarande uppläggning och omfattning är att de studerande vid juridisk fakultet i stor utsträckning är hänvisade till enskilt litteraturstudium. Endast i ringa utsträckning är undervisningen inriktad på att skapa en aktiv studiesituation där de studerande, individuellt eller i små grupper under handledning av lärare, arbetar med juridiska problem. Dessa förhållanden påverkar möjligheterna att uppfylla de mål som uppställts för utbildningen. Undervisningen och de studerandes arbetsförhållanden är för mycket inriktade på faktainlärning och för lite på metodträning.

178 SOU 1973: 59

6.2.3 Effektiviteten i nuvarande utbildning

Av intresse för bedömning av den nuvarande utbildningen är hur effektivt studierna bedrivs vid de juridiska fakulteterna. Därvid kan naturligtvis en rad olika effektivitetsmått komma i fråga. Som ett grovt approximativt mått används i det följande genomströmningen, dvs. examination och studietid. Sedan 1971 bedrivs vid instutionen för pedagogik vid universitetet i Uppsala ett forsknings- och utvecklingsprojekt kallat Juristprojektet. Syftet med detta är att utveckla och pröva modeller för systemanalyser av sådan utbildning som juristutbildningen utgör exempel på, dvs. en yrkesinriktad, bunden studiegång på eftergymnasial nivå. Man avser också att ge en nulägesbeskrivning av de studerandes studiesituation, som kan bilda utgångspunkt för en översyn av utformningen av undervisning, tentamina och studievägledning vid juridisk fakultet. Från juristprojektet har hittills publicerats tre rapporter angående förhållandena vid juridiska fakulteten i Uppsala, och vissa resultat från dessa kommer att redovisas i det följande. Projektledningen har även ställt tidigare opublicerat material till U 68s förfogande. Någon undersökning av förhållandena vid samtliga juridiska fakulteter med avseende på examinationsfrekvens, studieavbrott och studietid har på senare tid inte gjorts. Två äldre undersökningar utförda av 1955 års universitetsutredning (UU, SOU 1957:27 och PM rörande de vid universitet och högskolor första gången inskrivna studeranden 1948/49) och av Universitetspedagogiska utredaningen (UPU II, 1966) ger en viss uppfattning om studietid och avbrottsfrekvens vid de juridiska fakulteterna.

Examina tionsfre kvens Enligt UUs undersökning, som avsåg inskrivningsårgången 1948/49, hade efter 14-15 terminer 61 procent av de nyinskrivna avlagt examen. Motsvarande andel för inskrivningsårgång 1956/57 enligt UPU II var 63 procent. (Se tabell 6:2.) Examinationsfrekvensen hade sålunda inte förändrat sig under närmare tio år. Den högsta frekvensen bland 1956/57 års nyinskrivna uppvisade fakulteten i Uppsala (73 procent), medan Stockholmsfakulteten hade lägst

frekvens (57 procent). Se tabell 6:3.

Tabell 6:2 studieresultat efter 14-15 terminer för inskrivningsårgång 1948/49 och 1956/57.

Tabell 6:3 studieresultat efter 14-15 terminer för inskrivningsårgång 1956/57 vid de juridiska fakulteternai Uppsala, Lund och Stockholm.

Fakultet Antal Andel i procent studerande examinerade kvarvarande avgångna

Man bör dock lägga märke till att antalet nyinskrivna i Stockholm vida överstiger antalet vid de två andra fakulteterna. Beträffande förhållandena i Uppsala under senare år har Juristprojektet (Rapport l) funnit att av 1965 års nyinskrivna efter tio terminer hade endast 15 procent tenterat samtliga ämnen som ingår i examen. Ytterligare ll procent hade tenterat alla ämnen utom ett. Den stipulerade normalstudietiden är nio terminer, (se figur 6:2.) Enligt den jämförelse som UPU Il gjorde av 1948/49 och 1956/57 års nyinskrivna skulle examensfrekvensen ha varit i huvudsak oförändrad under 1950-talet. Någon motsvarande utredning som visar hur utvecklingen för hela landet varit därefter finns inte. U 68 har i sin undersökning av universitetsstudier utan examen (U 68 Rapport 3, SOU 1971: 62) konstaterat att bland den av UPU II under sökta inskrivningsårgången 1956/57 hade, efter 25 terminer, fler tagit examen än vad som var fallet efter 14-15 terminer. Uppenbarligen har en del studerande periodvis och antagligen under lång tid varit yrkesarbetande för att senare återgå och avsluta studierna. Man bör också beakta att en del av de nyinskrivna kanske inte syftat till fullständig examen och att denna andel kan ha varierat avsevärt under den studerade tidsperioden. Se även följande avsnitt.

Avgångna utan examen Av UUs och UPUs undersökningar framgår att av det totala antalet nyinskrivna 1948/49 och 1956/57 hade 24 procent respektive 27 procent avbrutit sina studier för gott efter 14-15 terminer (se tabell 6: 2). I figur 6:1 kan avläsas när under studierna avbrotten har skett. Efter fem terminer har ungefär hälften av det totala antalet avbrott skett. Figur 6: 1 bygger på uppgifter i UPU ll och dessa avser både juridisk och teologisk fakultet. Antalet avbrott vid teologisk fakultet är dock mycket litet och påverkar resultatet obetydligt. Juristprojektets undersökning av nyinskrivna 1965 (Rapport I) visar att omkring en tiondel av de studerande inte har klarat något ämne eller endast några få ämnen efter tio terminer. Ungefär hälften har klarat mindre än sex ämnen. Det kan antas som sannolikt att de studerande som klarat mindre än sex ämnen efter tio terminer har avbrutit sina juridiska studier och eventuellt valt annat studiealternativ. De flesta avbrotten (ca 25 procent)

Figur 6:1 Avgångna utan examen vid juridisk och teologisk fakultet med fördelning efter antal studieterminer. Nyinskrivna 1948/49 och 1956/57. (Kumulativ procentfördelning.) Andelar av totala antalet studieavbrott 100% ä 1948/49 I ----- 1956/57 /

v v r I

12§4ås78910111'21ä1?›1'5

Termin

Figur 6:2 Nyinskrivna höstterminen 1965 fördelade med avseende på antalet avklarade ämnen tio terminer efter registrering. Andel av de nyinskrivna

100%-

50% e*

Y I I I I I I I l

1 2 3 4 5 6 7 8 9 110 111 112 113

Antal avklarade ämnen

har skett redan under det första studieåret som omfattar tre examensämnen. En fråga som aktualiseras i detta sammanhang är huruvida de som aldrig avlägger examen skall anses ha misslyckats med sina studier i den meningen att de inte lyckats fullfölja sin ursprungliga målsättning. I de flesta utbildningar förekommer studerande vilkas avsikt är att endast läsa en del av hela utbildningslinjen (jfr U 68 Rapport l, SOU 1971: 60 och U 68 Rapport 3, SOU 1971:62). Det kan finnas skäl att anta att detta inte skulle vara fallet i någon större utsträckning inom juristutbildningen. Den är en sluten utbildning i den meningen att en jur.kand.examen ger viss formell behörighet, medan delar av utbildningen inte ger någon sådan och inte heller som regel kan tillgodoräknas i andra utbildningar. Å andra sidan kan den studerande vid studiernas början vara mer eller mindre målmedveten. Det öppna tillträdet till de juridiska studierna kan te sig inbjudande för dem som vill pröva på. Eftersom juristutbildningen är längre än övriga utbildningslinjer med fritt tillträde kan det vara naturligt om den, som efter någon termins studier är tveksam, väljer att övergå till annan studieinriktning eller att avbryta studierna. De juridiska studiernas första år innehåller propedeutiska kursen och ekonomiämnen som kan tillgodoräknas i vissa andra utbildningar. Därigenom underlättas byte av studieinriktning. Studerande som på grund av specialintresse skulle vilja läsa något annat enstaka ämne vid den juridiska fakulteten och lägga vissa kurser till grund för yrkesverksamhet, kan normalt inte göra detta. Utbildningen är bunden på sådant sätt att förkunskaper i form av tenterade ämnen tidigare i studiegången krävs för tillträde till kurser som är placerade senare i utbildningen. Däremot finns det anledning att anta att en del studerande avbryter sina studier för att efter en tids yrkesverksamhet återuppta dem. l U 68s undersökning Universitetsstudier utan examen (SOU 1971: 62) konstaterades att det finns grupper som efter en viss tids yrkesarbete återvänt till högskolan och därför kan sägas ha studerat efter principen återkommande utbildning. Juristprojektet har i Rapport I sökt fastställa vilket mål för studierna de studerande hade som skrev in sig i Uppsala höstterminen 1965. Av de studerande som svarade på en enkät (119 av 145 nyinskrivna) uppgav hela 78 procent att de i första hand siktade på ett juristyrke, medan närmare 17 procent saknade yrkesplaner. Samma fråga har ställts till nyinskrivna höstterminen 1971 i samband med att de påbörjade sina studier. Av samtliga nybörjare (304) uppgav 93 procent att de i första hand hade för avsikt att ägna sig åt ett juristyrke. På fråga hur definitiv denna uppfattning var svarade 75 procent att de hade en bestämd eller ungefärlig uppfattning om vad de ville bli. Undersökningen visade att efter ett års studier cirka 11 procent slutat studera juridik och att ytterligare några procent, som det saknas uppgifter om, kan ha avbrutit studierna (jfr tabell 6: 4).

Studietid

De äldre undersökningar som gjorts beträffande studietiden fram till examen gäller endast bruttostudietidens längd. Hänsyn har inte tagits till kortare eller längre uppehåll i studierna. De resultat UU och UPU redovisat i sina rapporter visar att endast en ringa del av det totala antalet studerande avlägger examen inom den för junkand. stipulerade normalstudietiden, nio terminer. Efter tio studieterminer hade mindre än en tredjedel av de 1948/49 nyinskrivna avlagt examen medan motsvarande andel för 1956/57 års inskrivna var något högre än en tredjedel. För båda grupperna gäller att ungefär hälften av alla som avlagt examen inom 15 terminer hade gjort det efter mer än tio terminers studier och att omkring en tredjedel av de examinerade hade avlagt examen inom normalstudietiden (se figur 6:3). Av det material som Juristprojektet redovisat framgår att studietiden vid fakulteten i Uppsala har förlängts sedan UU och UPU gjorde sina undersökningar. Det finns ingen anledning att anta att utvecklingen skulle vara någon annan vid de Övriga fakulteterna. Enligt Juristprojektet (Rapport 1) har endast 15 procent av det totala antalet nybörjare höstterminen 1965 tenterat samtliga ämnen efter tio terminer. Det föreligger stora variationer i antalet avklarade ämnen efter tio terminers studier (se figur 6:2). Hälften av de studerande hade klarat drygt 8 amnen.

Figur 6:3 De examinerades fördelning efter antal studieterminer. Bruttostudietid för nyinskrivna år 1948/49 och 1956/57. (Kumulativ procentfördelning.) Andel av de examinerade som avlagt examen efter viss tid

100%* 1 948/ 49 -----1956/57

50%

1234ås7å91b11121'31'41'5

Termin

Tabell 6:4 studieresultat efter första studieåret ijuli 1972 och september 1972 för första gången inskrivna ht 1971.

Antal av- Juli 1972 September 1972 klarade

En betydligt större andel av denna inskrivningsårgång behövde mer än tio terminer fram till examen, jämfört med inskrivningsårgångarna 1948/49 och 1956/57.

Orsaker till avbrott och studieförsening De erfarenheter som Juristprojektet redovisat för i Uppsala tyder på att det är under det första studieåret som de flesta studieavbrotten äger rum och som studieförsening grundläggs. För att en diskussion om utbildningssystemets effektivitet skall kunna föras fordras dock tillgång till uppgifter som gör det möjligt att uppskatta nettostudietiden och klarlägga orsakerna till studieavbrott. Juristprojektet har gjort en specialutredning om studieförhållandena under det första studieåret. I projektets Rapport lll redovisas studiesituationen och studieresultaten under första studieåret för nybörjare höstterminen 1971. Den l juli 1972 hade mindre än var fjärde studerande klarat av samtliga förstaårsämnen. Resultatet förbättrades något efter sommaruppehållet. I september var det drygt en tredjedel som hade klarat alla förstaårsämnen. Enligt gällande bestämmelser är kraven för att under tredje terminen få börja studieri civilrätt I dels godkänd propedeutisk kurs, dels godkända prov i minst två av de tre kurserna rättshistoria, nationalekonomi och företagsekonomi. Av de individer som i september hade klarat tre av fyra

Tabell 6:5 Studiesituationen ht 1972 för nybörjare ht 1971. (Antal nybörjare: 304.)

Ligger före Har slutat Gör uppe- Har tid i- Har ej slu- Avbrott eller eller enligt studera håll i gare gjort tat/har ej uppehåll okänt. normalstudie- juridik studierna uppehåll i uppehåll/har lnforrnaton planen i un- studierna ej haft uppe- saknas dervisn. (Även håll i stustud. som flyt- diema. Läser tat till annat in eftersläpande lärosäte) ämnen Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent 187 62 33 ll 44 14 . 8 3 15 5 17 6

ämnen hade samtliga klarat den propedeutiska kursen och skulle alltså ha kvalificerat sig för att påbörja studierna i civilrätt I. l september 1972 kunde alltså två tredjedelar av de studerande börja läsa civilrätt I medan den återstående tredjedelen antingen fick söka dispens för att få påbörja civilrättstudierna eller uppskjuta dessa till dess de klarat av flera av förstaårsämnena. Att inte alla som var berättigade att börja studier i civilrätt I gjorde detta framgår av tabell 6:5. De l1 procent av de studerande som hade slutat studera juridik har antingen bytt till annan utbildning eller gått till förvärvsarbete. Av de senare har en stor del varit förvärvsarbetande när de började studera. Av de 14 procent av de studerande som gör uppehåll i studierna utgörs en klart dominerande grupp av studerande som gör sin militärtjänstgöring under 1972/73. Av dem som tidigare har gjort uppehåll istudiema (3 procent) har lika många gjort militärtjänstgöring och förvärvsarbetat. Det visar sig att av samtliga, som inte ligger i takt med normalstudieplanen, 38 procent, utgör den kategori som inte uppfyllt kraven för tillträde till undervisningen i civilrätt I och där orsaken inte är uppehåll i studierna under någon tid, endast en ringa del (5 procent). I den sista kategorin (6 procent) som det saknas uppgifter om, ingår både sådana som har mycket låga studieresultat med inget eller endast ett ämne avklarat och sådana som har mycket bra resultat. De förra kan antas ha avbrutit studierna, medan de senare eventuellt gör uppehåll. I korthet säger Juristprojektet om första årets studieresultat att mindre än två tredjedelar men mer än hälften (62 procent) av de studerande som började sina studier höstterminen 71 när tredje terminen börjat hade följt undervisningen i tredje terminens ämne. Långt ifrån alla av dessa hade dock klarat alla förstaårsämnen. Åtskilliga av de studerande som börjat läsa civilrätt I har minst ett förstaårsämne kvar att tentera. Ungefär 15 procent har avbrutit sina studier och omkring en fjärdedel har kommit efter i studierna - de flesta i samband med att de gjort uppehåll i studierna. Den eftersläpning som kan skönjas redan efter det första studieåret blir än mer framträdande efter den tredje terminen. Efter drygt tre terminer - när de studerande har haft två tentamenstillfällen i civilrättl - hade endast något mer än en fjärdedel av de ursprungliga studerandena klarat samtliga fem ämnen som normalstudieplanen förutsätter. Hälften av de studerande hade klarat samtliga ämnen eller alla utom ett.

Tabell 6:6 Studieresultat efter tre terminers studier (per den l april 1973) för första gången inskrivna ht 1971. (Antal nybörjare: 304.) Antal avklarade individer Procent ämnen

Figur 6:4 studieresultat efter tre terminers studier (per den l april 1973) för första gången inskrivna ht 1971. (Kumulativ procentfördelning.)

100%-

Andel av de studerande som tenterat / minst visst antal ämnen /

l

50 %-

/

/ø 1 2 3 4 5 Antal ämnen

De i tabell 6: 6 och figur 6: 4 avsedda ämnena utgörs av propedeutiska kursen, rättshistoria, nationalekonomi, företagsekonomi med bokföring och civilrätt I. Omkring 15 procent av de studerande hade utöver de första tre terminernas ämnen även klarat ämnen som ligger längre fram i utbildningen. Juristprojektet visar att efter drygt tre terminers studier en klar eftersläpning i studierna har grundlagts av ett stort antal studerande. End ast drygt en fjärdedel av de ursprungliga studerandena hade klarat av samtliga ämnen i studieplanen. Ungefär hälften låg efter med ett eller flera ämnen men endast hälften av dessa hade gjort avbrott i studierna som kan vara orsak till eftersläpningen. Dessa studieresultat stämmer dåligt med de avsikter och förväntningar som den undersökta gruppen studerande hade angett vid studiernas början. Som tidigare redovisats hade de flesta studerande för avsikt att utbilda sig för ett juristyrke. Endast omkring fem procent angav att de ämnade deltidsarbeta vid sidan av studierna. De studerande hade även haft ganska ambitiösa planer på hur mycket tid de tänkte lägga ner på studierna. En stor grupp (46 procent) räknade med att ägna 40 timmar

186 SOU 1973: 59

Tabell 6. 7 studieresultat vid olika tidpunkter för studerande nyinskrivna ht 1971. Antalet studerande som klarat visst ämne i procent av totala antalet nyinskrivna. Ämne 1.7.1972 September 1972 1.4.1973

Propedeutiska 87 - 91 kursen

Bokföring Företagsekonomi 45 51 53 - - 38 Civilrätt 1 Annat ämne som förekommer efter - - 15 Cl iutbildningen

eller mer per vecka åt studierna och nästan lika många (41 procent) räknade med 25-35 timmars arbetsvecka. Mot bakgrund av denna ambitionsnivå är det inte heller förvånande att drygt en tredjedel av nybörjarna trodde att de skulle kunna vara klara med examen på åtta terminer eller mindre. Många trodde dock att de skulle behöva en termin mer än normalstudietiden, således tio terminer. Det är uppenbart otillfredsställande att endast var fjärde studerande klarade av första studieårets kurser och ämnen inom normalstudietid. Det finns heller inget i bakgrundsmaterialet som hänvisar till yttre omständigheter som en naturlig förklaring till detta. Om man utgår från att 1971 års nybörjare inte var en undantagsgrupp kan det vara av intresse att jämföra dess ambitioner med vad 1970 års i form av närvaro vid studerande i civilrätt l i Uppsala faktiskt presterat undervisning och tid för självstudier (enligt Rapport II i Juristprojektet). Undervisningen i civilrätt I är endast till mindre del obligatorisk. Av de studerande som läste civilrättl 1970 har enligt egna uppgifter i det närmaste alla alltid eller för det mesta deltagit i undervisningen. Närmare hälften har alltid Vidare har drygt tre fjärdedelar, fortfarande deltagit. enligt egna uppgifter, förberett sig till samtliga eller de flesta obligatoriska undervisningstillfällen (seminarier). Drygt hälften av de studerande att de genomsnittligen läser 3 timmar eller uppgav i fråga om självstudier mindre medan endast en femtedel läste 5 eller per dag (femdagarsvecka), flera timmar per dag. Detta skall ses tillsammans med att en fjärdedel läser 2 till 3 dagar i veckan och två tredjedelar läser mer än 3 dagar i veckan. Drygt en fjärdedel av de studerande uppgav att de ägnade sig åt mindre än 10 timmar under en utvald vecka, som flertalet av självstudier de studerande ansåg vara representativ. Mer än hälften av gruppen ägnade mindre än 20 timmar i veckan åt självstudier. Om dessa studerande hade samma ambitionsnivå i början av sina 1971 uppgav, har deras studieambitioner minskat studier som nybörjarna avsevärt. är vad den relativt låga studieaktiviteten beror på. Frågan Orsakerna är givetvis många. Dels kan studieaktiviteten vara låg på grund av studiehinder som parallelläsning, arbete vid sidan av studierna, den av de studerandes av sjukdom m. m., dels påverkas upplevelse kursernas uppläggning och av undervisningen.

1973:59 187 SOU

Parallelläsning av flera juridiska ämnen har ofta anförts som en vanlig orsak till dåliga studieresultat, eftersom och tentamina undervisning planlagts för koncentrerade studier i ett ämne i taget. Juristprojektets undersökningar visar att parallelläsning förekommer under de tre första terminerna även om det inte är särskilt vanligt. Av de studerande som ht 1970 läste civilrättl var det 17 procent som parallelläste annat ämne, medan de övriga enbart ägnade sig åt civilrätt I (Rapport Il). Av de nyinskrivna l965 uppgav 16 procent att de studerade mer än ett förstaårsämne åt gången (Rapport I). Det finns anledning att anta att är mer parallelläsning vanligt förekommande senare i studiegången. Det tar en tid innan eftersläpningen i studierna blir så påtaglig att den studerande till tvingas dubbelläsning för att försöka komma ifatt med studierna eller undvika ytterligare förseningar. Hittills har Juristprojektet undersökt endast 1971 års nybörjares inställning till och upplevelse av de ämnen som inledde studierna, propedeutiska kursen alternativt nationalekonomi. Inställningen till dessa kurser har i stort varit positiv. De studerande har ansett uppläggning och genomförande av undervisningen som i allmänhet väl ägnade att uppnå kursmålet och majoriteten av dem har ansett att lärarnas framställningssätt varit stimulerande. De har inte heller uppfattat den propedeutiska kursen som alltför krävande även om en del tyckt att den varit ”ganska jobbig. Genomgående har man dock tyckt att kursen i nationalekonomi är besvärligare än propedeutiska kursen. Den positiva inställningen till dessa kurser visar sig även i studiebeteende och närvarofrekvens. Dessa kurser har de klart bästa resultaten efter första årets studier 87 procent respektive 75 procent jämfört med de ämnen som läses senare på terminerna. En orsak till de relativt goda resultaten kan vara just det förhållandet att dessa ämnen läses i början av studiegången. Mot bakgrund av de ovan redovisade undersökningsresultaten kan det konstateras att effektiviteten i juristutbildningen är otillfredsställande. Studietiden för flertalet har blivit längre under senare år. Allt fler behöver mer än nio terminer fram till examen. Delvis kan detta möjligen förklaras med att allt fler väljer en återkommande men det utbildning stora flertalet studieförseningar beror inte på längre eller kortare avbrott i studierna. De flesta studerar i princip på heltid. Dagens situation när det gäller undervisningstäthet och studievägledning är att de studerande till största delen är hänvisade till självstudier. Undervisningen omfattari regel inte mer än sju timmar i veckan och i många ämnen avsevärt mindre. Undervisningen utgörs ofta av föreläsningar i grupper som blivit allt större. De ger ringa möjlighet till kontakt mellan lärare och studerande. Härigenom blir inte undervisningen den pådrivande och stimulerande faktor som många studerande är beroende av för att kunna bedriva effektiva självstudier. Juristprojektets undersökning av studieaktiviteten under de första terminerna visar att endast en mindre del (cirka 20 procent) av de studerande ägnar så mycket tid åt studierna att de kan betraktas som heltidsstudier. De flesta studerande bevistar dock den undervisning som anordnas. Ytterligare en orsak till den genomsnittligt sett låga studieaktiviteten

188 _

att planera studierna rationellt. Flera kan vara de studerandes svårighet av kurserna i den nuvarande utbildningen är långa, upp till en termin. läser intensivt först under de sista veckorna före Många studerande tentamen. De studieanvisningar som lämnats i början av kursen har ofta inte haft avsedd effekt. Lärare och studievägledare har små möjligheter att under kursens hur studierna framskrider för enskilda gång iaktta studerande. Först efter tentamen kan kontroll ske av vilka som har fullföljt studierna i ett ämne. Någon sådan kontroll sker i regel inte och i de flesta fall vidtas inga åtgärder för att utröna orsaken till eftersläpning

eller misslyckanden.

6.2.4 Lärarna och deras funktion

former och omfattning sammanhänger med lärarorgani- Undervisningens Lärarstaben vid de juridiska fakulteterna består av dels sationen. och extra ordinarie lärare, främst professorer och biträdande ordinarie dels extra lärare som avlönas från fakulteternas kursanslag. professorer, vid landets tre fakulteter finns för närvarande 75 Totalt juridiska och extra ordinarie lärartjänster, varav 50 är professurer och ordinarie biträdande professurer. Tjänsterna fördelar sig på olika ämnen och orter på sätt som framgår av tabell 6: 9. bekostas av fondmedel. innehavaren av Professuren i försäkringsrätt särskilt har tjänstgöringsskyldighet även professuren i civilrätt, arbetsrätt, Professuren i kriminologi är gemensam med i Lund och Uppsala. fakulteten och knuten till sociologiska institutiosamhällsvetenskapliga i Stockholm. i nationalekonomi är knutna till de nen Tjänsterna institutionerna. som forskardocent och nationalekonomiska Tjänsterna universitetslektorstjänsten i rättskunskap är personliga. Tjänstetypen forskardocent är under avveckling. Vidare kan nämnas att innehavarna av en professur i sjörätt och annan fakulteten iGöteborg och av transporträtt vid den samhällsvetenskapliga i beskattningsrätt vid samma fakultet i Lund har ett universitetslektorat undervisningsskyldighet vid de juridiska fakulteterna. utanför de juridiska fakulteternas Ämnet företagsekonomi ligger

Tabell 6:8 Antal ordinarie och extra ordinarie tjänster vid de juridiska

fakulteterna budgetåret 1973/74.

Univ. lektorer (L) 5 5 6 16 Docenter (D) l l 1 3 Forskardocenter (FD) l 1 2 4 Forskarassistenter (FA)

23 23 29 75

SOU 1973: 59

Tabell 6:9 Lärartjänster fördelade på ämnen och fakulteter den 1 augusti 1973.

Ämne Uppsala Lund Stockholm Summa P BP L D FD FA P BP L D FD FA P BP L D FD FA Allmän rättslära l 1 l 1 4 Civilrätt 3 2 2 1 1 3 2 1 3 3 1 l 23 Civilrätt + + arbetsrätt l l Finansrätt l 1 l l 1 5 Folkrätt l 1 2 Intern. rätt l 1 l 3 Kriminologi 1 1 Komparativ rätt l 1 Försäkringsrätt 1 l Nationalekonom l l 1 l 4 Offentlig rätt 1 1 l 1 l 5 Offentlig rätt + + folkrätt l l 2 Processrätt l 1 2 l 1 1 1 l 9 Rättskunskap l l Rättshistoria l l 1 1 4 Straffrätt l 1 l l l l 6 11 4 1 5 l 1 10 5 1 5 l 1 14 6 O 5 1 3

Ej alla fem tjänsterna fördelade på ämnen

organisation. Företagsekonomiska institutionerna sköter registrering, administration, undervisning och examination i ämnet. För budgetåret 1974/75 har UKÄ föreslagit att en tjänst som ordinarie universitetslektor i finansrätt i Stockholm och en tjänst som forskarassistent i Lund inrättas. Utöver de ordinarie lärartjänsterna får undervisning finansieras från kursanslaget. Detta är avsett för grundläggande juridisk utbildning och får användas dels för timarvodering av extra lärare, dels för extra tjänster som universitetslektor och för tjänster som assistent och amanuens. Användningen av anslaget varierar mellan studieorterna. Universitetet i Stockholm har valt att inrätta ett antal extra tjänster på en stor del av anslaget:

O ett universitetslektorat i civilrätt med uppdrag att vara föreståndare för den propedeutiska kursen 0 ett halvt universitetslektorat i civilrätt med tjänstgöring i civilrätt I 0 ett halvt universitetslektorat i finansrätt 0 tjänster som assistent och amanuens motsvarande 3 250 assistenttimmar Återstoden av kursanslaget används till timarvoderad undervisning. Även universitetet i Lund har inrättat extra tjänster: 0 ett universitetslektorat i rättsvetenskap O ett och ett halvt universitetslektorat i rättskunskap

190 SOU 1973: 59

0 ett extra universitetslektorat i nationalekonomi O en amanuenstjänst för registrering m. m. och en i finansrätt. Återstoden av kursanslaget används för timarvoderad undervisning motsvarande ca 4 300 undervisningstimmar beräknat efter lektorsarvode. I motsats till universiteten i Lund och Stockholm har universitetet inrättat inom ramen för kursanslai Uppsala inte några extra tjänster detta används huvudsakligen till arvodering av olika slag av get, utan extra lärare. Till en mindre del bedrivs timarvoderad undervisning av de fast anställda lärarna utanför vederbörandes undervisningskyldighet, oftast i ett annat ämne än det där vederbörande har sin lärartjänst. En del assistenter och amanuenser, dvs. äldre studerande, har gruppundervisning. Den största timarvoderade lärare utgörs av doktorander och gruppen yrkesverksamma jurister. Dessa handhar undervisningen i propedeutiska kursen, leder seminarier och gruppövningar i de flesta övriga ämnen samt håller i vissa fall föreläsningar. Omfattningen av den undervisning som bekostas av kursanslaget varierar avsevärt mellan de olika ämnena. Variationerna torde till stor del hänga samman med skillnaden mellan fakulteterna i tillgång till ordinarie och extra ordinarie lärare i de olika ämnena. Det nuvarande systemet med finansiering av undervisning från kursanslaget medför möjlighet för de juridiska fakulteterna, efter förslag av utbildningsnämnderna, att anpassa givna resurser efter eget bedömande. Man är därvid inte bunden av tjänster utan har möjlighet att använda olika lärarkategorier som man önskar. avsnitt och 6.2.2) har redovisats i vilka former och 1 föregående (6.2.1 i vilken omfattning undervisningen bedrivs vid de juridiska fakulteterna. Det har konstaterats att det förekommer mindre undervisning vid de fakulteterna än vad som är vanligt ijämförbara utbildningar och juridiska att som förekommer i stor utsträckning utgörs av den undervisning Dessa förhållanden sammanhänger med lärarstrukturen och föreläsningar. förhållandet mellan antalet studerande och antalet lärare. fakultet har tidigare ihuvudsak handhafts Undervisningen vid juridisk Dessa har också andra uppgifter: forskning, examination av professorer. och administration. Under senare årtionden har professorernas funktion arbetssituation framför allt beroende på den stora och förändrats, samt genom en viss utveckling mot införande studerandetillströmningen av andra lärarkategorier. Förändringen syns ha inneburit en förskjutning för professorer och biträdande professorer mot mer av arbetsuppgifterna examination och administration. Det är inte ovanligt att dessa lärarfår sin undervisningsskyldighet nedsatt på grund av en stor kategorier examinationsbörda. Sedan början av 1950-talet har antalet ordinarie lärare vid dejuridiska fakulteterna i det närmaste fördubblats. Antalet studerande har under I början av 1960-talet var det omkring 2 000 samma period flerfaldigats. av 1970-talet har det ökat till omkring 8 000. Dessa och fram till början Det framgår t. ex. av det föregående att det är tal är mycket ungefärliga. definition av begreppet närvarande studerande”. svårt att ge en nöjaktig av antalet studerande har relativt Den senaste tioårsperiodens ökning

sett varit väsentligt större än ökningen av antalet lärare. Detta gäller även om man tar hänsyn till de extra lärare och undervisningstimmar som kursanslaget ger utrymme för. Man har i allt större utsträckning kommit att använda sig av andra än de traditionella lärarkategorierna, främst praktiskt verksamma jurister. Ett system med lärare löst knutna till utbildningsorganisationen medför ökad administration. Praktikerna medverkar endast i undantagsfall i planeringen av undervisningen inom ett helt ämne eller i examinationen och de har ett begränsat inflytande över eller ansvar för undervisningen. Detta gör att samordningsinsatser krävs. Undantag härvidlag utgör lärarna i propedeutiska kursen som vanligen handhar både undervisning och examination samt viss administration. I övriga ämnen begränsar sig praktikernas insats ofta till bestämda undervisningstimmar, som avser ett begränsat ämnesområde. Genom att anlita personer, som har sin huvudsakliga sysselsättning utanför fakulteternas verksamhet i juridiskt arbete av olika slag har fakulteterna kunnat tillföra undervisningen värdefull praktisk erfarenhet. Som föreläsare, seminarie- och gruppledare anlitas domare, advokater, åklagare, kronofogdar, förvaltningsjurister, bankjurister, tjänstemän inom kriminal- och socialvården m. fl. Även om denna undervisning ofta uppskattas av de studerande på grund av lärarnas praktiska erfarenheter, kan den dock samtidigt, om den inte har samordnats med övrig undervisning, uppfattas som mindre betydelsefull. Särskilt gäller detta mot bakgrund av att praktiker inte deltar i kundskapskontroll och att sådan ibland inte alls skeri det avsnitt som behandlats av praktikern. Förhållandena vid juridisk fakultet när det gäller lärarstruktur, arbetsformer och undervisningstäthet avviker från vad som är vanligt inom andra, näraliggande utbildningar. Lärarkåren vid juridisk fakultet domineras av professorer och biträdande professorer medan antalet tjänster som är i huvudsak avsedda för grundutbildning är litet. Undervisningstätheten är låg och undervisningen sker ofta i stora grupper. Inom näraliggande områden vid filosofisk fakultet har förhållandena tidigare varit likartade dem vid juridisk fakultet. Nya lärarkategorier har kommit att få en allt större roll, t. ex. universitetslektorer, och man har alltmer övergått till undervisning i mindre grupper. Vid de juridiska fakulteterna har motsvarande förändring i lärarorganisationen och undervisningsformerna inte skett.

6.3 Förslag om verksamhetsformer 6.3.1 Utgångspunkter Som tidigare vid flera tillfällen påpekats måste U 68s arbete med översyn av juristutbildningen ses i sammanhang med det arbete som bedrivits inom utredningen i övrigt. Huvudbetänkandets dimensioneringsförslag och förslag till institutionell organisation är förutsättningar för arbetet med en förändrad studieorganisation tillsammans med de specifika förhållandena för den enskilda utbildningslinjen. Detta har bl.a. kommit till uttryck i kapitel 4 där det föreslagits att juristlinjen skall bestå av

192 SOU 1973: 59

kurser, vilka mäts på samma sätt som i annan högskoleutbildning och att möjligheterna att röra sig i utbildningssystemet också på andra sätt skall förbättras. När det gäller den institutionella organisationen föreslås i huvudbetänkandet att juristlinjen förs till sektorn för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning och sålunda skall tillhöra utbildningsnämnden för denna sektor. Det förefaller dessutom troligt att man genom beslut kommer att inrätta en särskild linjenämnd för juristlinjen och eventuellt ytterligare någon eller några utbildningslinjer. När det gäller verksamhetsformerna i utbildningen bör man pröva om inte erfarenheterna från juristutbildningen och närliggande utbildningar kan utnyttjas ömsesidigt. Därvid bör den gemensamma utbildningsnämndsorganisationen vara till hjälp. Det finns olikheter i både lärarstruktur och arbetsformer. I den juridiska utbildningen är lärartätheten lägre och arbete i mindre grupper mindre vanligt än i andra liknande utbildningar. Vidare bör beaktas U 68s tidigare framlagda förslag om att högskolan skall organiseras på institutioner som i princip svarar för utbildning inom flera utbildningslinjer. Detta understryker ytterligare önskvärdheten av ett enhetligare system. Med tanke på arten av U68s uppdrag behandlas i den fortsatta framställningen endast sådana verksamhetsformer som redan förekommer i juridisk och annan närliggande utbildning. överväganden och förslag har översiktlig karaktär och diskussionen av detaljer syftar närmast till exemplifiering.

6.3.2 Verksamhetsformer Sedan mitten av 1950-talet har högskoleutbildningens pedagogiska problem varit föremål för debatt, försök och utveckling. Man har tagit upp problem som föreläsning kontra gruppdiskussion, av fördelning tillgänglig tid på föreläsningar och diskussioner, olika föreläsningsmetoder, gruppstorlekar vid seminarier och andra undervisningsformer osv. Erfarenheterna visar att det är svårt aftâ generellt ange lämpliga undervisningsformer, även då enighet råder om utbildningsmålen. Det syns dock utan vidare vara klart att personlighetsutvecklingen inte främjas på önskvärt sätt genom föreläsningsantecknande och enskild litteraturläsning. För detta krävs sociala enheter som medger kontakt mellan de studerande inbördes samt med lärare och ivilka alla är aktiva. Vid planeringen av varje enskilt undervisningsmoment är valet av undervisningsform beroende av många faktorer. Självfallet måste utbildningsmålet stå i centrum för planeringen. Även ramfaktorer som tillgången på läromedel och lärare samt personliga egenskaper hos lärarna har betydelse vid val av undervisningsform. En allmän utgångspunkt kan vara att föreläsningar och lektionsundervisning vid behov av fakta- och kunskapsförmedling lämpar sig väl vid sidan av skrivna läromedel. Dessa undervisningsformer och läromedel kan i viss utsträckning ersätta och komplettera varandra. För metod- och färdighetsträning lämpar sig ofta grupp- och seminarieövningar. Kravet på tvärvetenskaplighet och på integrerad samhällsvetenskaplig syn kan tillgodoses i samtliga undervisningsformer.

l3-SOU 1973: 59 193

Föreläsningen som undervisningsform bör med utgångspunkt i vad som angivits i avsnitt 6.2.1 få en jämfört med nu mindre betydelse. Den kan fylla en funktion som introduktion till en kurs varvid läraren orientera: om kursens omfattning och syfte. Löpande under kursens gång kan den användas som ersättning för och komplettering till kurslitteratur. För närvarande syns t.ex. kravet på samhällsvetenskapligt inslag motivera föreläsningar som ersättning för lämpliga läroböcker. De i kapitel 5 föreslagna kurserna är ofta av det slaget att ingen litteratur finns att tillgå varför föreläsningar får fylla behovet. I slutet av en kurs och av studierna i sin helhet kan vetenskapliga föreläsningar vara av värde. Lektionsundervisningen utgör ett komplement till föreläsningen, när antalet studerande i en kurs är stort. Den kan ha betydelse i början av studiegângen som ett stöd för självstudier. Även om läroböcker finns att tillgå visar erfarenheterna att det finns behov av en systematisk genomgång av svåra delar av kurser och tillfällen att ställa frågor. Genom exempel kan centrala och svåra delar i kursinnehållet belysas, varvid med fördel autentiska handlingar och akter kan användas. En arbetsform som bl.a. U 68 (i Mål för högre utbildning) och UPU anser främja de studerandes aktivitet är grupparbete. Genom grupparbete kan, jämfört med traditionella arbetsformer, motivationen ökas och en förskjutning av inlärningen från fakta till tillämpning, analys, syntes och värdering kan antas ske. Mot bakgrund av den vikt utredningen lagt vid metod- och färdighetsträning bör således stort utrymme i undervisningen ges åt gruppundervisning och seminarieövningar. Någon skarp gräns mellan undervisningsformerna behöver inte dras. I gruppundervisningen kan tonvikten vara övningar, t.ex. att upprätta juridiska handlingar. De lagd på praktiska nuvarande deklarationsövningarna lämpar sig t.ex. väl för gruppundervisning. I anslutning till båda dessa undervisningsformer finns det möjlighet att planera arbetsuppgifter som självständigt skall lösas av de studerande och ge tillfälle till träning i skriftlig och muntlig framställning. Utgångspunkten för gruppundervisning och seminarieövningar kan vara att de studerande skall förbereda visst material eller lösa vissa uppgifter. Sådan förberedelse kan ske individuellt eller i små arbetsgrupper. Uppgiften kan gå ut på att ur läroböcker, rättsfall, förarbeten och annan litteratur hämta uppgifter och muntligt eller i promemorior belysa ett visst förhållande. Ofta kan det vara lämpligt att eftersträva att uppgifterna påminner om den situation som de studerande kan väntas möta i sitt framtida arbete. De uppgifter och problem som de studerande ges kan under studiernas gång öka i omfattning och svårighetsgrad. Vid planering av undervisningen i en kurs ger gruppundervisningen möjlighet att införa en mer bunden studiegång än vad som nu är fallet. I gruppundervisning som löper parallellt med föreläsningar och lektionsundervisning kan de studerande få arbetsuppgifter som förutsätter att den litteratur som ingår i kursen successivt läses. De uppgifter som ges bör inte vara av större omfattning. Vid seminarieövningar sker de studerandes aktivitet normalt i form av diskussion och analys av ett avgränsat problem. Varje övning är förberedd av några av gruppdeltagarna, med fördel så att olika synsätt eller faktorer

194 SOU 1973: 59

konfronteras vid övningen. En seminarieserie skall i huvudsak vara planerad före kursens början så att uppgifter kan delas ut till deltagarna i god tid. Den skriftliga framställningen behöver inte inskränka sig till promemorier utan kan vara korta uppsatser. seminarieövningar som ger utrymme för träning i muntlig och skriftlig framställning har stort värde och bör förekomma genom hela utbildningen. Seminarierna i sin nuvarande form har utsatts för viss kritik. De har inte fyllt de krav på färdighetsövning och träning i metod som man har anledning att ställa. Antalet deltagare per grupp är stort och de studerandes aktivitet låg. Diskussionen vid seminarier utgår oftast från rättsfall som diskuterats och analyserats ingående av mera kompetenta personer än de studerande, varför dessa kan uppleva sin egen diskussion som ointressant. Intresset för seminarieövningama kan öka och inlämingsresultatet därigenom bli bättre om det material som skall ligga till grund för seminarieövningen inte enbart utgörs av rättsfall. Centrala och principiellt viktiga frågor kan diskuteras utifrån exempelvis en vetenskaplig uppsats eller ett antal rättsfall, varvid även förvaltnings- eller underrättsakten med eller utan dom eller beslut kan användas. Det bör tillses att man vid seminarieövningarna inte ensidigt ser rättsliga problem från domarsynpunkt. Det material som används som grundval bör därför vara varierat och innefatta upprättande av bl.a. avtal och kritiskt studium av dessa. Vid seminarieövningar bör vidare rättspolitiska aspekter ges stort utrymme. Den seminarieform som nu tillämpas i rättshistoria vid stockholmsfakulteten synes vara exempel på en form som väl lämpar sig för att aktivera de studerande. De processpel som förekommer i andra ämnen är ett annat exempel. Större aktivitet i seminarieövningen kan även bli resultatet om övningen inte utgör den första konfrontationen med ett visst problem. En ökad aktiv medverkan av de studerande i undervisningen kräver ett intimt samarbete mellan lärare och studerande. Studierådgivning i samband med val av kurs och inlärning samt handledning vid utförande av särskilda uppgifter bör få tillräckligt utrymme i undervisningen. l föregående kapitel har vissa förändringar med avseende på ämnesgränserna föreslagits. En del föreslagna kurser berör flera juridiska ämnesområden och andra har inslag av ickejuridiskt stoff. Kurser som allmän rättslära och ADB eller finansrätt med redovisning kräver, med nuvarande institutionsindelning, samarbete mellan flera institutioner. Kurser som social familjerätt och miljörätt förutsätter samarbete mellan lärare från flera juridiska ämnesområden. Det har konstaterats att ickejuridiskt stoff kan tillföras undervisningen på olika sätt. För att uppnå bästa möjliga effekt är antagligen en kombination av olika undervisningsformer att föredra. I början av en kurs kan en eller flera ickejuridiska föreläsningar ge ett underlag för fortsatta studier. Även introduktionsböcker av det slag som nämns i avsnitt 6.3.3 kan ge en utgångspunkt för övrig undervisning. Vid seminarieövningar som sträcker sig över ämnes- eller institutionsgränserna kan flera seminarieledare förekomma. Lärare som representerar olika inriktningar bör samarbeta vid planering och genomförande. Även

enstaka seminarier som behandlar ett juridiskt problem från annan än juridisk utgångspunkt och under ledning av lärare från annan institution kan tänkas ingå i en seminarieserie. Vid juridiska fakulteten i Oslo har under senare tid professorn i rättssociologi deltagit i seminarier i socialoch familjerätt för att tillföra diskussionen rättssociologiska aspekter. Även enstaka rättssociologiska seminarier har förekommit i dessa ämnen. Detta sätt att införa samhällsvetenskap och annan ickejuridik för jurister förefaller vara pedagogiskt och funktionellt. Under senare delen av studietiden - särskilt i samband med valfria kurser - kan gemensamma seminarieövningar för dem som går juristlinje och för studerande på andra utbildningslinjer ha ett betydande värde (jfr Liberal education Seminars, University of Wisconsin, Green Bay, huvudbetänkandet, 3.4.4.2). Sådana övningar påminner i hög grad om hur juristen skall fungera i samhället. Han förväntas fungera som jurist men i samspel med andra personer, deras kunskaper och referensramar. Man skall på ömse håll lära sig förstå och värdera andras arbetsinsatser och informationer (jfr kapitel 3). Planering och undervisning av kurser som går över ämnes- och institutionsgränserna fordrar som sagt samarbete av flera lärare. Idetta sammanhang kan pekas på de svårigheter som uppstått vid organisationen av utbildningen inom de nya blockämnena enligt 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna. Erfarenheterna därifrån pekar på att det behövs nya former för samverkan mellan olika ämnen vid planering och genomförande av integrerad utbildning. Även de erfarenheter som man haft vid juridisk fakultet vad gäller praktikerundervisning visar att samordning av innehållet i undervisningens alla moment måste ske. Det bör vara en viktig uppgift för linjenämnderna att utarbeta lämpliga former för samverkan mellan olika ämnen vid planering och genomförande av integrerad utbildning samt att tillse att undervisningen utformas så att integration kommer till stånd, t.ex. i form av de ovan skissade tvärvetenskapliga seminarierna. U 68 har i sitt huvudbetänkande förutsett ett behov av olika slag av beredande organ till linjenämnderna. Sålunda bör arbetsgrupper kunna tillsättas för att samordna olika moment i utbildningen. Någon principiell skillnad i undervisningsformer beträffande obligatoriska, alternativa och valfria kurser syns inte vara motiverad. Fördjupning i ett begränsat avsnitt bör emellertid ge möjlighet till större aktivitet än i mer översiktliga obligatoriska kurser. I valfria kurser i slutet av studierna kan den helt dominerande undervisningen utgöras av seminarieövningar. Lektionsundervisning och gruppundervisning kan i regel inte anses erforderlig här. På detta stadium i utbildningen har de studerande andra förutsättningar att bedriva självstudier utan stöd av särskild undervisning än tidigare i studiegången. En allvarlig brist i den nuvarande utbildningen är att de studerande i alltför ringa utsträckning tränas i skriftlig och muntlig framställning. Att

bearbeta visst material och skriftligt eller muntligt redovisa det bör vara

något som de studerande kontinuerligt ges tillfälle till under hela juristutbildningen. I både obligatoriska, alternativa och valfria kurser bör undervisningen planeras så att de studerande aktiveras i sitt studium.

196 SOU 1973: 59

Skriftliga uppgifter, som genomförs individuellt eller i mindre grupper, kan ge metodträning och föra självstudierna framåt. Inom ramen för de föreslagna alternativa kurserna (jfr 5.3) har ett visst utrymme reserverats för skriftlig framställning av mer omfattande slag än vad som regelmässigt kan komma att ingå i samtliga kurser. Både icivilrätt D och under sjätte terminen skall enligt förslaget de studerande utarbeta en eller flera kortare uppsatser som var och en motsvarar två veckors arbete. Även inom ramen för de valfria kurserna i slutet av studiegången skall särskild tid bli reserverad för uppsatsskrivning. l avsnitt 5.3.3 har föreslagits att det skall krävas att en uppsats ingår i varje studerandes valfria studieprogram. Det kan mycket väl tänkas att en valfri kurs huvudsakligen består av arbete med en ganska omfattande uppsats medan andra kurser ger utrymme endast för mindre uppsatser. Sammanfattningsvis bör en ökning av undervisningsinsatsen i juristutbildningen utnyttjas så att arbete i mindre grupper kommer att spela avsevärt större roll än för närvarande. Härvid bör erfarenheterna från utbildningen vid samhällsvetenskaplig fakultet tillgodogöras. Det är också viktigt att muntlig och skriftlig framställning kan tränas betydligt mer än vad som nu sker. Vilka konsekvenser dessa riktlinjer rörande arbetsformerna bör få för lärarstruktur och medelstilldelning kommer att diskuteras i avsnitt 6.3.4 och kapitel 7.

6.3.3 Läromedel De läromedel som används inom juristutbildningen idag är i huvudsak böcker och kompendier av olika slag. Kurslitteraturen består i regel av dels speciellt skrivna läroböcker, dels juridisk litteratur av annat slag såsom lagtexter, kommentarer och förarbeten till lagar, uppsatser och rättsfall. Tillgången på goda läromedel varierar ide olika ämnena. Under senare år har en viss nyproduktion tillgodosett en del av de behov som länge har funnits. l vissa ämnen och ämnesdelar saknas dock fortfarande lämpliga läroböcker. Bristerna beror på att dels ett omfattande reformarbete genomförts på ett flertal rättsområden, dels att vissa böcker som under lång tid använts i undervisningen inte längre anses fylla de krav på innehåll och pedagogisk utformning som man vill ställa. Vid en förändring av utbildningen kommer nya läromedel att erfordras. Probleminriktade kurser där ämnes- och fakultetsgränser överskrids ställer särskilda krav på läromedlen. Att producera läromedel är en relativt tidskrävande uppgift. Utgångspunkten måste vara att man åtminstone under den första tiden efter en omläggning av studierna i huvudsak använder de läroböcker och annan litteratur som redan finns att tillgå samt att genom undervisning kommentera dessa och komplettera dem i sådana delar där litteratur saknas. På längre sikt bör de obligatoriska kursernas behov av läromedel tillgodoses genom speciellt avpassade läroböcker. Dessa bör överensstämma med principer för probleminriktade studier och ha en från traditionella ämnesgränser mer fristående ställning än vad som nu är vanligt. Det är också önskvärt att läroböckerna behandlar lagstiftnings-

problem i samband med gällande rättsregler och eventuella framtida förändringar. Därvid bör man uppmärksamma de värderingar lagstiftningen grundar sig på och även göra jämförelser med förhållanden i andra rättssystem. I vissa av de alternativa och de valfria kurserna innebär studier en fördjupning på visst avgränsat område, varvid kurslitteraturen med fördel i stor utsträckning kan bestå av förarbeten och kommentarer till lagar samt vetenskapliga uppsatser och avhandlingar. Det är viktigt att de studerande i dessa kurser lär sig arbeta med den litteratur som den yrkesverksamme juristen arbetar med och inte i för stor utsträckning läser enbart litteratur som är tillrättalagd för studieändamål. I dessa kurser kan även i stor utsträckning annat än tryckt material komma till användning, t. ex. domstols- och myndighetsakter. För de flesta kurserna behövs det något slags introduktion. En presentation av kursens innehåll och omfattning kan givetvis ges genom en eller flera föreläsningar. Tryckt material ger dock möjlighet att mer ingående presentera kursens mål och uppläggning och kan av den studerande kontinuerligt under kursen anlitas för studievägledning. Ett kompendium med studieanvisningar finns för närvarande utarbetat för ett fåtal ämnen. En introduktionsbok av här åsyftat slag kan dock ges mer innehåll än bara studieanvisning. Den kan innehålla visst ickejuridiskt stoff samt utgöra en brygga över till den omfattande litteratur som i vissa delar ingår i kurslitteraturen. Problemet vid studiernas planering kan ofta vara både att det saknas lämplig litteratur och att den litteratur som finns är alltför omfattande för att i sin helhet ingå i kurslitteraturen. Även delar som endast översiktligt skall behandlas i kursen kan sammanfattningsvis ingå i introduktionsboken. En introduktionsbok av detta slag kan vara synnerligen enkelt utformad, t. ex. som ett kompendium, som fortlöpande omarbetas.

6.3.4 Lärarorganisationen Det ingår inte i U 68s uppdrag att lägga förslag om vilken lärarorganisation utredningens studieorganisatoriska förslag kan kräva. Den frågan bör övervägas närmare i samband med och efter förslagets remissbehandling. De studieorganisatoriska förändringarna - främst kanske förslaget om alternativa och valfria kurser - samt den föreslagna av förändringen arbetsformerna aktualiserar emellertid vissa allmänna frågor om lärarstruktur, som här något skall diskuteras utan att utmynna i konkreta förslag. De i det föregående beskrivna kraven på undervisningen innebär delvis en ny syn på lärarens uppgift som undervisare. Den traditionella huvudfunktionen att överbringa information blir mindre framträdande. De lärare som är ansvariga för grundutbildningen bör bl.a., med utgångspunkt i det för utbildningen uppställda målet, planlägga och samordna undervisningen, handleda övriga lärare, hålla föreläsningar och seminarier av sådant slag, där lärarens erfarenhet, vetenskapliga skicklighet eller kunskap av annat slag är särskilt nödvändig, handleda de studerandes metodträning samt medverka i läromedelsframtagning. Det blir då fråga

om en mer differentierad pedagogisk insats, att planera och underlätta de studerandes möte med stoffet, stimulera och leda bearbetningen av det, diskutera och granska det inlärda samt att ge studieråd och bekräftelse på resultatet av studierna. U 68s synsätt innebär att undervisningsformerna i juristlinjen mer borde likna dem som förekommer inom samhällsvetenskaplig utbildning. Detta innebär inte att fullständig överensstämmelse skall uppnås eller skulle vara önskvärd. Det är naturligt att i det sammanhanget behandla frågan om en motsvarande förändring av lärarstrukturen. Självfallet måste man emellertid beakta att skilda behov och olika förutsättningar även i framtiden kan motivera olikheter mellan olika slag av utbildning. Lärarkåren vid de juridiska fakulteterna domineras av professorer och biträdande professorer. Detta är en påtaglig avvikelse från vad som gäller fakultet. Skillnaden medför bl.a. att professorervid samhällsvetenskaplig na undervisar på grundutbildningsnivå, vilket ivissa hänseenden kan vara en fördel för den juridiska utbildningen. Det finns inte förutsättningar att föreslå att detta engagemang skall upphöra. Den föreslagna omläggningen av utbildningen - framförallt inrättandet av alternativa och valfria kurser - ett behov av vetenskapligt högt kvalificerade gör också att det finns lärare i fördjupningsdelarna av juristutbildningen. Den förstärkning av lärarkåren som kan komma i fråga bör i första hand innebära en ökning av antalet universitetslektorer, assistenter och forskarassistenter. bör byggas upp kring fast anställda lärare, som också Utbildningen av undervisningen. U 68 vill emellertid även betona svarar för planering värdet av att verksamma jurister liksom nu medverkar i praktiskt › undervisningen. Det framstår också som angeläget att dessa knyts fastare till utbildningsorganisationen än som nu är fallet. De ovan (jfr 6.2.4) med deras medverkan böri möjligaste mån undanpåtalade olägenheterna röjas. Ett krav torde vara att alla de som undervisar vid den juridiska institutionen är så fast knutna dit att de deltari planeringen av kursemas Därigenom kan även dessa lärares kunskaper och erfarenuppläggning. heter nyttiggöras också i dessa sammanhang och de får också vetskap om den roll de förväntas fylla och det ansvar de har för utbildningen. Man bör även överväga om det i framtiden bör ges möjlighet att förordna verksamma jurister som hel- eller deltidslärare för ett praktiskt eller några år. När det gäller anställda i offentlig tjänst är det angeläget att som lärare under tid inte medför några nackdelar i tjänstgöring någon meriteringsavseende. Domarutredningens arbete kan sägas ange en väg mot ett friare meritvärderingssystem vid tillsättning av domartjänster som även bör komma dem till del som är verksamma inom högskolan. När det är en tänkbar lösning att i likhet med vad som gäller anställningsformen vid t.ex. teknisk fakultet öppna möjligheter att förordna s.k. gäller speciallärare av olika slag.

6.3.5 Kunskapskontroll l det har framhållits att det är viktigt att målet för föregående i de enskilda kurserna klargörs som vägledning vid undervisningen

inlämingsprocessen. Det är också väsentligt att de studerande informeras om hur kunskapskontrollen i olika delar av undervisningen är utformad, för att de skall veta vad som fordras av dem. Vetskapen om vilken prestation som kommer att värderas och på vilket sätt det kommer att ske underlättar studierna och ökar motivationen. Eftersom undervisningens faktiska resultat intimt med sammanhänger sättet för kunskapskontroll är det också viktigt att välja en metod för kontrollen som överensstämmer med utbildningsmålet. Ofta uppställer man som mål för en viss undervisning att de studerande skall lära sig att tillämpa sina kunskaper och analysera fakta, men kunskapskontrollen sker likafullt på sådant sätt att redovisning av faktakunskaper ges stort utrymme och betydelse eller i vart fall - som tidigare nämnts - utan önskvärd samordning med den på metodträning inriktade seminarieundervisningen. Kunskapskontroll som tar hänsyn till de studerandes till förmåga analys och tillämpning kan dels ske genom eller skriftlig muntlig tentamen i slutet av en kurs, dels genom en fortlöpande bedömning av de studerandes prestationer vid seminarier, lösande av enskilda uppgifter, processpel etc. När det gäller muntlig eller skriftlig tentamen är det av värde att de studerande erbjuds viss valmöjlighet. Vissa studerande kommer bättre till sin rätt vid ett muntligt agerande medan andra föredrar en skriftlig tentamen. Ijuristutbildningen är det väsentligt att både den skriftliga och muntliga framställningsförmågan tränas. Kunskapskontrollen är en del av undervisningen varför det är önskvärt att både skriftlig och muntlig tentamen förekommer. I vissa större kurser bör eftersträvas att tentamen är uppdelad i en skriftlig och en muntlig del. U68 har föreslagit kurser som ger ett ökat utrymme för aktivitet genom uppsatsskrivning och annat arbete enskilt eller i små grupper. En samlad bedömning av de studerandes kunskaper och förmåga i övrigt kan ske genom fortlöpande bedömning under kursens gång. I vissa fall, t.ex. när en kurs är så planerad att det huvudsakliga studiet sker i samband med skrivning av en uppsats, erfordras ingen kunskapskontroll utöver den som sker genom att uppsatsen bedöms. I andra kurser kan de studerandes kunskaper i en del av kursen bedömas på grundval av deras prestationer i samband med lösandet av en enskild uppgift, medan kunskaper i andra delar bedöms i en tentamen. Det torde finnas stora till möjligheter variationer av sättet för kunskapskontroll i olika slag av kurser.

200 SOU 1973: 59

7 Kostnader

Det av U68 framlagda förslaget till reformerad juristutbildning avser främst studiernas organisation. Utredningen ger därutöver exempel på en önskvärd utveckling av utbildningens innehåll och verksamhetsformerna. Förslaget innebär att antalet kurser ökar samt att en viss valfrihet ges mellan kurserna. Detta ställer krav på mer omfattande planering, administration och studievägledning än den nuvarande. De kurser U 68 föreslagit går i viss utsträckning över de nuvarande fakultets- och ämnesgränserna, vilket av samordningsskäl bör beaktas vid den lokala organisationens utformning och vid undervisningens planering och genomförande. Vidare lägger U 68 stor vikt vid verksamhetsformer som ger utrymme för och stimulans till aktiv medverkan av de studerande. Utförandet av självständiga uppgifter fordrar handledning och undervisning i mindre grupper. Utredningens förslag innebär tillsammantagna krav på ökade resurser för att kunna förverkligas. U 68 har i det föregående jämfört lärarorganisation och verksamhetsformer inom juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning och menat att erfarenheterna från samhällsvetenskaplig högskoleutbildning bör tillgodogöras i den juridiska utbildningen. Det gör det naturligt att vid beräkning av kostnaderna för förslagets genomförande utgå från vad som gäller för jämförbara utbildningar vid samhällsvetenskaplig fakultet. En detaljerad planering av resursernas fördelning på olika slag av kurser och undervisningsmoment kan inte göras utan att man fastställer vilka kurser som skall förekomma och hur dessa skall vara upplagda. Föreliggande förslag innehåller ingen detaljerad planering vare sig av innehållet i olika kurser eller av verksamhetsformerna. U 68 har ansett det vara en uppgift för det centrala verket och respektive utbildningsnämnder att detaljplanera utbildningen. I sitt huvudbetänkande har U 68 gjort vissa beräkningar av genomsnittskostnad och år för olika utbildningar (tabellerna 7:4 per studerande och 7:5 i SOU 1973: 2). Enligt dessa beräkningar är kostnaden för undervisning och administration, beräknad i 1972 års löneläge, mellan 4 000 och 5 000 kronor för varje studerande i samhällsvetenskapliga ämnen. Motsvarande kostnad för varje studerande i juristutbildningen är lägre, enligt cirka 3 000 kronor. Dessa tal är dock osäkra mot U 68s beräkningar av att exakta om antalet aktiva studerande saknas bakgrund uppgifter

och svårigheterna att ange hur stor del av lönekostnaderna som bör hänföras till grundutbildningen. En anpassning av resurstilldelningen för juristutbildningen till vad som gäller för samhällsvetenskaplig utbildning bör lämpligen ske stegvis och samordnat med ett genomförande av föreliggande förslag. Genomförandet bedöms kunna börja 1976/77. Vid denna tidpunkt bör resurstilldelningen beräknas efter en kostnad för undervisning och administration av cirka 3 500 kronor per studerande räknat i 1972 års löneläge. Fyra år senare bör förslaget i sin helhet vara genomfört och kostnaden per studerande uppskattas till vad som gäller för motsvarande samhällsvetenskapliga utbildning, dvs. mellan 4 000 och 5 000 kronor (i det följande används kostnadsuppskattningen 4 500 kronor). Den totala lärarkostnaden för grundutbildningen är beroende av antalet studerande. I sitt huvudbetänkande har U 68 föreslagit att antagningen till juristutbildningen skall begränsas fr.o.m. 1975/76 varvid högst l 000 och lägst 800 studerande årligen skall antas. När förslaget börjar genomföras 1976/77 antas antalet studerande vara högst 6 900 och lägst 6 100. När sedan förslaget i sin helhet är genomfört 1980/81 har antalet studerande enligt dimensioneringsförslaget kalkylerats till högst 6 150 och lägst 4 900. Dessa tal har framräknats med utgångspunkt i en uppskattad genomströmningstid och att genomströmningen blir oförändrad. Man bör dock kunna räkna med att omständigheter som att förslaget har börjat genomföras, resurstilldelningen ökat och antagningen begränsats, medför att effektiviteten i utbildningen ökar så att varje studerande inte är kvar i utbildningen längre än högst fem år. Å andra sidan bör också studieavbrotten minska. I det följande uppskattas antalet studerande 1980/81 till högst 5 000 och lägst 4 000 (antagningstalen multiplicerade med antalet studieår). Den totala kostnaden för undervisning och administration för grundutbildningen vid olika tidpunkter beräknad med hänsyn tagen till det ovan antagna antalet studerande framgår av följande uppställning. Med tanke på det osäkra underlaget måste beräkningarna betraktas som ytterst preliminära, och de syftar endast till att ge en föreställning om förslagets konsekvenser i detta avseende.

Tabell 7:1 Totala kostnaden för undervisning och administration vid successiv resursökning (räknat i 1972 års löneläge). Budgetår 1976/77 1980/81 Högst Lägst Vid oförändrad Vid ökad effektieffektivitet vitet

Högst Lägst Högst Lägst Antal stud 6 900 6 100 6 150 4 900 5 000 4 000 Kostnad/ stud (kr) 3 500 3 500 4 500 4 500 4 500 4 500 Total kostnad (kr) ca 24 ca 21 ca 28 ca 22 ca 22 ca 18 milj. milj. milj. milj. milj. milj.

202 SOU 1973: 59

Socionomutbildning

8 Nuvarande förhållanden

8.1 Reformer av socionomutbildningen

8.1.1 1964 års reform av socionomutbildningen

Riktlinjerna för nuvarande socionomutbildning utarbetades av socionomutbildningskommittén, som tillsattes år 1960. Kommittén hade till uppgift att verkställa en utredning rörande socionomutbildningens uppgifoch organisation samt framlägga förslag om en ökning av ter, innehåll utbildningskapaciteten vid socialinstituten. Kommittén avgav sitt huvudbetänkande Socionomutbildningen” år 1962 (SOU 1962: 43) vilket låg till grund för Kungl. Maj: ts proposition 1964: 48. Kommittén föreslog en ökning av elevintagningen till socionomutbildningen med utgångspunkt i en undersökning som orts av arbetsmark- 1959 angående behovet av socionomutbildad arbetskraft. nadsstyrelsen Efter en genomgång av olika socionomyrken drogs slutsatsen att den årliga examinationen borde öka från i genomsnitt 240 per år under 1950-talet till ca 330 årligen under l960-talet. Motiveringarna härför var bl. a. den inom socialvården pågående förskjutningen mot förebyggande och utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten, kommunernas åtgärder arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang samt den vidgade pågående upprustningen inom vårdområdena. Kommittén vidare att socialinstituten skulle betraktas som föreslog med att lämna vetenskaplig undervisning och fackhögskolor uppgift forskning. Socialhögskolornas uppgift skulle främja samhällsvetenskaplig vara att lämna undervisning åt den som avser att ägna sig åt sociala administrativa och ekonomiska arbetsuppgifter i statlig, kommunal eller enskild tjänst. Kommittén poängterade behovet av samhällsvetenskaplig forskning, och framhöll att det var önskvärt att förutsättningar skapades för en som äger särskild aktualitet för utveckling av forskning på de områden, främst kommunal ekonomi, social- och kommunalsocialhögskolorna, rätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi. Beträffande utbildningens omfattning och innehåll framlade socionomutbildningskommittén följande riktlinjer.

1973: 59 203 SOU

0 Tiden för den teoretiska skulle utbildningen ökas och den praktiska utbildningen effektiveras. 0 Kraven skulle på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grundkurs, där studierna inom varje ämnesområde skulle ha en brett orienterande karaktär. 0 skulle specialisering främjas genom att utbildningen närmare anpassades efter arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne.

Riksdagens beslut innebar att normalstudietiden förlängdes från 2 1/2 till 31/2 läsår, innefattande teoretiska studier i 21/2 läsår och 12 månaders praktik. Det första studieåret skulle omfatta en samhällsvetenskaplig grundkurs vilken avsåg att lämna en bred samhällsvetenskaplig orientering som grund för fördjupade och differentierade studier. Enligt beslutet skulle studiegången efter grundkursen innebära att de teoretiska och praktiska momenten skulle och stödja komplettera varandra. Det ansågs ändamålsenligt att koncentrera till undervisningen ett begränsat antal examensämnen för att därmed undvika av splittring utbildningen. Kravet på förpraktik avskaffades. Beslutet innebar i stället att hela praktiken skulle förläggas till studietiden. Studiepraktiken fördelades på två perioder om vardera fem månader förlagda till terminerna samt en period om två månader förlagd till sommaren. under Studiepraktiken terminerna skulle betraktas som utbildning och vara handledd.

8.1.2 1965 års utredning angående ökad socionomutbildning

År 1965 tillsattes en utredning av socionomer. angående ökad utbildning Utredningen skulle bl. a. utreda frågan om en ökning av utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna, samt förutsättningarna för att inrätta en femte socialhögskola. Utredningen skulle i detta också sammanhang beakta det ökade behovet av skolkuratorer som var en följd av beslutet om en utbyggnad av personalorganisationen inom skolväsendet för elevvårdande uppgifter. Utredningen konstaterade i sitt betänkande Ökad socionomutbildning (DsE 1965:4) att en stor brist på socionomutbildad arbetskraft klart hade dokumenterats i olika sammanhang samtidigt som socialhögskolorna av platsbrist på grund tvingades att avvisa ett betydande antal sökande. fann att en väsentlig förstärkning Utredningen av utbildningskapaciteten var nödvändig eftersom man bedömde att efterfrågan på socionomutbildad arbetskraft skulle fortsätta att öka. Utredningen föreslog med anledning härav att en ny socialhögskola skulle inrättas och att denna skulle förläggas till Örebro. Vidare föreslogs att utbildningen på socialhögskolorna på lämpligt sätt skulle utformas så att den svarade mot skolkuratorernas speciella utbildningsbehov. också Utredningen föreslog att en försöksverksamhet med fortbildningskurser för sjukvårdsadministratörer skulle anordnas vid någon av socialhögskolorna. Med utgångspunkt i utredningens förslag beslöt riksdagen år 1966 att inrätta en ny socialhögskola i Örebro med en årlig intagning av 250

204 SOU l973z 59

studerande. Beträffande förslaget om att utbildningen skulle tillgodose skolkuratorernas speciella behov beslöts att detta skulle ske bl. a. genom alternativkurser i examensämnena. Detsamma gällde för utbildning av sjukvårdsadministratörer.

8.1.3 1970 års socionomutbildningsberedning År 1970 tillsattes inom utbildningsdepartementet en beredning med uppgift att förbereda genomförandet av en ökad intagning till socionomutbildningen. Socionomutbildningsberedningen behandlade främst tre punkter, nämligen O Vidgat tillträde till socionomutbildningen för personer som av skilda anledningar inte haft tillfälle att skaffa sig gymnasiekompetens. 0 Vidgad intagningskapacitet till socionomutbildningen, varvid beredningen hade att beakta U 685 förslag om en fördubbling av antalet utbildningsplatser. 0 Vidgning regionalt av möjligheterna till socionomutbildning genom inrättande av nya socialhögskolor i regioner, som var underförsörjda med sådan utbildning. Beredningen hade vidare att pröva hur den för socionomexamen föreskrivna praktiska erfarenheten skulle utformas i ett läge med fördubblad intagningskapacitet. Beredningen föreslog att personer som fyllt 25 år och varit yrkesverksamma i minst fem år skulle bli behöriga att inom ramen för en försöksverksamhet vinna inträde vid socialhögskola. Man föreslog vidare en successiv ökning av intagningen från l 590 intagningsplatser 1970/71 till 2 670 läsåret 1974/75. Beredningen fann bristen på socionomutbildad arbetskraft stor, särskilt inom socialvård och offentlig förvaltning. Den föreslagna ökningen motiverade, enligt beredningens uppfattning, tre nya socialhögskolor. Dessa borde förläggas till regioner som då var underförsörjda med socionomutbildning och där utsikterna att skaffa praktikplatser var gynnsamma. Beredningen förordade en samordning med annan samhällsvetenskaplig utbildning på orten. Den handledda praktiken om 10 månader under studietiden kunde enligt beredningens bedömande inte bibehållas vid en kapacitetsökning av den föreslagna omfattningen. Tillgången på praktikplatser och handledare ansågs vara alltför knapp för att klara en ytterligare belastning. Beredningen föreslog därför, att den handledda studiepraktiken för alla studerande skulle omfatta fem månader. De återstående sju månadernas studiepraktik skulle ersättas med praktikarbete och fullgöras inom för utbildningen betydelsefulla områden. Av praktikarbetet skulle fem månader fullgöras innan studierna påbörjades och två månader efter studiepraktiken. Vidare föreslog beredningen, att den som antagits som studerande skulle äga rätt att uppskjuta påbörjandet av studierna för att fullgöra praktikarbete om fem månader. Riksdagen beslöt år 1971 med utgångspunkt i socionomutbildningsberedningens förslag att inrätta en ny socialhögskola i Östersund samt att öka den årliga intagningen vid socialhögskolorna i Örebro och

Lund. Beträffande vidgat tillträde till beslöt socionomutbildningen, riksdagen i enlighet med beredningens förslag. När det gällde av beredningen framlagda förslag om studiepraktik och praktikarbete följde statsmakterna inte helt beredningen utan fastställde praktikens omfång och utformning på sätt som framgår av stadgan för socialhögskolorna (SFS 1964: 538, senaste ändring 1972: 287) där 13 § st 3 och 4 har följande lydelse: I utbildningen på social linje och på förvaltningslinje ingår praktik. Praktiken omfattar ett år varav två perioder om vardera fem månader utgörs av handledd För studerande studiepraktik. som före antagningen till socialhögskola förvärvat yrkeserfarenhet omfattar praktiken dock sju månader, varav en period om fem månader av handledd utgörs studiepraktik. Om särskilda skäl föreligger, får nämnden för socionomutbildning medge sådan studerande rätt att genomgå även en andra period om fem månader handledd studiepraktik. Yrkeserfarenhet som avses i tredje stycket skall ha förvärvats inom område som är av betydelse för utbildningen och under anställning eller annan verksamhet som varat sammanlagt minst tio månader. Anställning eller annan verksamhet som varat kortare tid än fem månader får iföljd inte tillgodoräknas.

8.1.4 1971 års utredning angående praktikcentra I samband med ökningen av antalet utbildningsplatser vid socialhögskolorna uppstod svårigheter att få fram ett tillräckligt antal praktikplatser. Med anledning härav tillsattes år 1971 en kommitté för att utreda frågan om praktikcentra för socionompraktikanter, praktikcentrumkommittén. Kommittén föreslog i sitt betänkande Praktikcentra (DsU 1972:3) att verksamheten med praktikcentra för studerande vid socialhögskolorna skulle ges en permanent form och att nämnden för socionomutbildning skulle få i uppdrag att fullfölja och utvärdera den fortsatta verksamheten med praktikcentra.

8.2 Nuvarande organisation och utbildning Målet för nuvarande socionomutbildning är enligt stadgan att utbilda studerande för tjänster med sociala, administrativa och kamerala arbetsuppgifter. socialhögskolorna skall även sprida kunskap isocialpolitiska och kommunala ämnen samt främja samhällsvetenskapernas utveckling. Utbildningen består av tre linjer, en förvaltningslinje, en social linje och en teoretisk linje. Dessutom förekommer För partiell utbildning. studerande på social linje och förvaltningslinje normalstugäller följande diegång. första terminen grundkurs andra grundkurs tredje studiepraktik fjärde betygsstudier femte betygsstudier sjätte studiepraktik sjunde betygsstudier

206 SOU 1973: 59

Grundkursen syftar till att lämna en bred samhällsvetenskaplig orientering som grund för fördjupade och differentierade studier. Den omfattar ämnena rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, Statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi med socialpolitik, psykologi och praktisk förvaltningskunskap. Studerande på social linje och förvaltningslinje skall i sin examen förutom fullgjord grundkurs och studiepraktik ha fem betyg, av vilka minst tre betygsenheter inom de s. k. kärnämnena. Kärnämnena för förvaltningslinjen är kommunal ekonomi och planering, Statskunskap samt rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, och för sociala linjen psykologi, rättskunskap och social metodik. I den nuvarande utbildningen kan nedanstående ämnen tas med i examen. l varje examensämne, med undantag av statskunskap och läser den studerande först en allmän kurs. Därefter kan han psykologi, välja en av de i ämnet förekommande specialkurserna.

Examensämne Specialkurs

Rättskunskap, särskilt Kommunalrätt förvaltningsrätt Socialrätt Statskunskap Samhällsekonomi med Socialpolitik socialpolitik Företagsekonomi Kommunal ekonomi och Kommunal redovisning planering Samhällsplanering Sociologi Arbetssociologi Det avvikande beteendets sociologi Psykologi Social metodik Socialförvaltning Socialvårdsmetodik

l ämnet social metodik finns för närvarande endast ettbetygskurser. Studerande på teoretisk linje skall i sin examen förutom grundkursen ha åtta betygsenheter. Praktiken omfattar sammanlagt 12 månader, varav två perioder om vardera fem månader utgörs av handledd studiepraktik. För studerande, som före till socionomutbildningen förvärvat yrkesantagningen som är av betydelse för utbildningen och varat minst tio erfarenhet, månader, omfattar praktiken sju månader, varav en period om fem månader utgöres av handledd studiepraktik. Om särskilda skäl föreligger kan dock nämnden för socionomutbildningen medge sådan studerande rätt att genomgå även en andra period på fem månader med handledd praktik. Behörig att antas till socionomutbildning är den som har avgångsbetyg eller slutbetyg från årskurs 3 på treårig eller fyraårig linje i gymnasiesko- 1a, studentexamen eller motsvarande. Behörig är även den som har lägst 2 i en lärokurs som omfattar årskurserna 1-3 på treårig eller betyget linje i gymnasieskola eller motsvarande i ämnena svenska, fyraårig

engelska, historia och samhällskunskap samt lägst betyget 2 ien lärokurs som omfattar minst årskurs l på treårig eller fyraårig linje i gymnasieskola eller motsvarande i ämnet matematik. Behörighetskraven efter innebär, ändring (SFS 1973:41) av stadgan för socialhögskolorna, inte krav på formella betyg. Villkoret för behörighet anses således uppfyllt även av den som vid folkhögskola eller i annan ordning inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper. Enligt Kungl. Maj: ts beslut den 27 maj 1970 angående försöksverksamhet med vidgat tillträde till socionomutbildning m. m. är även den behörig som fyller 25 år senast under det kalender år då han antas och som varit yrkesverksam under minst fem år samt har vissa förkunskaper i ämnena svenska, engelska (kunskaper i huvudsak motsvarande en lärokurs som omfattar årskurserna 1-3 i gymnasieskola) och matematik (kunskaper i huvudsak motsvarande en lärokurs som omfattar årskurs 1 i gymnasieskola). Urval bland sökande med fullständig gymnasieutbildning sker på grundval av betygsmedelvärde eller, om sökande har minst tio månaders yrkeserfarenhet, på grundval av betygsmedelvärde, yrkeserfarenhet och eventuella övriga meriter. För övriga sökande sker urvalet på grundval av en bedömning av sökandes samtliga meriter. Man kan genomgå partiell socionomutbildning. Syftet är bl. a. att ge fortbildningsmöjligheter för personer inom socialt och kommunalt arbete. Den partiella utbildningen är således närmast avsedd för den som redan är verksam inom yrke för vilket socialhögskolorna utbildar och vill skaffa sig en begränsad teoretisk utbildning för fortsatt verksamhet inom yrket. Inträdesvillkoren för sökande till partiell utbildning är desamma som för övriga studerande. Vid urval för antagning läggs dock stor vikt vid yrkeserfarenhet. Partiell utbildning skall omfatta minst två examensämnen och de grundkursämnen som har direkt samband med respektive examensämne. Praktik ges inte. Socionomutbildningskommitten konstaterade isitt betänkande att den fortgående utvecklingen på socionomernas arbetsmarknad skulle komma att öka behovet av kompletterande utbildning och att behovet av sådan borde beaktas. Kommittén lade dock inte fram något förslag på detta område. Frågor rörande fortbildning bereds av nämnden för socionomutbildning. Sedan 1964 års reform har fortbildning för socionomer främst förekommit genom en kurs i socialt behandlingsarbete som omfattar en termin.

8.3 Anknytande utbildningar 8.3.1 Utbildning som anknyter till sociala linjen

Linje 4, 5 och 8 vid filosofisk fakultet Utbildningslinjerna 4, 5 och 8 vid de filosofiska fakulteterna kan sägas ha klar anknytning till socionomutbildningen på den sociala linjen. Utbildningen vid dessa linjer omfattar sammanlagt 120 poäng och har följande innehåll.

Första avdelningen Andra avdelningen Tredje avdelningen Linje 4 Psykologi 40 p a) Sociologi 20 p Valfria studiekurser 40 p och pedagogik 20 p b) Samhällskunskap 40 p Linje 5 Pedagogik 40 p Sociologi 20 p Valfria studiekurser 60 p Linje 8 Sociologi 40 p a) Företagsekonomi 40 p Valfria studiekurser 40 p b) Konstvetenskap 40 p 40 p c) Litteraturvetenskap 40 p 40 p d) Psykologi 20 p 60 p e) Socialantropologi 40 p 40 p f) Statskunskap 40 p 40 p g) Svenska 40 p 40 p

Linje 4 a kan användas för utbildning till biträdande psykolog. Den studerande skall då i tredje avdelningen välja en studiekurs om 40 poäng i psykologi med tillämpningsinriktning.

Psykologutbildningen Psykologutbildningen är en vidareutbildning för biträdande psykologer. Målet för utbildningen är att förbereda den studerande för yrkesverksamhet som psykolog i självständig ställning inom skilda tillämpningsområden, såväl arbete med klienter i olika typer av utrednings- och behandlingssituationer som tillämpning av beteendevetenskapliga rön vid utformningen av sociala och fysiska miljöer. Utbildningen kräver normalt två års universitetsstudier och anordnasi samarbete mellan de pedagogiska, psykologiska och sociologiska institutionerna inom ramen för den beteendevetenskapliga institutionsgruppen. Behörig att antas till psykologutbildning är den som avlagt fil.kand.examen vid filosofisk fakultet, linje 4 a, och som i tredje avdelningen valt påbyggnadskurs i pedagogik med tillämpningsinriktning. Även den som avlagt fil.kand.-examen enligt 1953 års stadga angående filosofiska examina är behörig att antas om i examen ingår minst två betygsenheter i vartdera examensämnena psykologi och pedagogik och en betygsenhet i sociologi samt en betygsenhet i statistik eller tre betygsenheter i ettdera av ämnena psykologi och pedagogik. Dessutom finns en fri kvot motsvarande högst 10 procent av platserna. Inom denna kan även socionomer beviljas inträde.

8.3.2 Utbildning som anknyter till förvaltningslinjen

Linjerna 6, 7 och 9 vid filosofisk fakultet (Jtbildningslinjerna 6, 7 och 9 vid de filosofiska fakulteterna kan sägas ha klar anknytning till socionomutbildningens förvaltningslinje. De omfattar sammanlagt 120 eller 140 poäng och har följande innehåll.

14-SOU 1973: 59 209

Första avdelningen Andra avdelningen Tredje avdelningen Linje 6 Statistik 20 p a) Företagsekonomi 40 p Valfria studiekurser 30 p Nationalekonomi 20 p b) Företagsekonomi 10 p 20 p Juridisk översiktskurs Kulturgeografi 40 p (för ñl.kand.ex.) e l 40 p 10 p (för fiLsamhällsveLex.) Linje 7 Statistik 20 p a) Nationalekonomi 20 p Valfria studiekurser Sociologi alt Statskunskap 40 p 40 p b) Sociologi 20 p Nationalekonomi 40 p 40 p c) Statskunskap 20 p Nationalekonomi 40 p (för ñl.kand.ex.) 40 P el. 60 p (för filsamhällsvenex.)

Linje 6 a kan användas för att avlägga ekonomexamen. Därvid fordras att den studerande i tredje avdelningen fått betyg över studiekurser om sammanlagt 30 poäng inom ett eller flera av ämnesområdena ekonomisk historia, företagsekonomi, handelsrätt, informationsbehandling, kulturgeografi, matematik, nationalekonomi, psykologi, sociologi, statistik och Statskunskap eller över yrkesinriktade studiekurser vid de filosofiska fakultetema enligt närmare föreskrifter av universitetskanslersämbetet. I den tredje avdelningen på linje 6 b för filosofisk samhällsvetenskaplig examen, den s. k. samhällsplanerarlinjen, ingår kulturgeografi 20 poäng samt betyg motsvarande 20 poäng inom ett eller flera av ämnesområdena företagsekonomi, informationsbehandling, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi, statistik och Statskunskap eller inom yrkesinriktade studiekurser vid de filosofiska fakultetema enligt närmare föreskrifter av universitetskanslersämbetet. Linje 7 c kan, liksom 6 b, användas för att avlägga filosofisk samhällsvetenskaplig examen. Därvid skall tredje avdelningen innehålla företagsekonomi 10 poäng och juridisk översiktskurs 10 poäng. Vidare skall man välja studiekurser om sammanlagt 40 poäng inom ett eller flera av ämnesområdena ekonomisk historia, företagsekonomi, historia, informationsbehandling, kulturgeografi, matematik, nationalekonomi, rättssociologi, sociologi, statistik och statskunskap. Dessutom krävs för examen att den studerande fått betyg över studiekurser som omfattar minst 40 poäng inom ett av ämnesområdena ekonomisk historia, företagsekonomi, historia, informationsbehandling, kulturgeografi, rättssociologi, sociologi, statistik och Statskunskap eller över yrkesinriktade studiekurser vid de filosofiska fakultetema enligt närmare föreskrifter av universitetskanslersämbetet. Den tredje avdelningen på övriga utbildningar är helt valfri. Även linje 9 kan ges en utformning som anknyter till förvaltningslinjens utbildning. Linjen är i första hand konstruerad för att tillgodose behovet av lärarutbildning i samhällskunskap och företagsekonomi samt samhällskunskap och historia. Genom val av studiekurser i tredje avdelningen kan den emellertid ges en ekonomisk-administrativ prägel.

Samhällsplanerarutbildning vid filosofisk fakultet Universitetskanslersämbetet tillsatte 1971 en arbetsgrupp med uppdrag att framlägga förslag till innehåll i och organisation av samhällsplanerarutbildningen vid universiteten. Arbetsgruppen framlade 1973 sitt förslag. Enligt detta skall samhällsplanerarutbildningen omfatta 140 poäng och bestå av en grundkurs, en huvudkurs och en fördjupningskurs. Grundkursen föreslås omfatta 40 poäng och vara uppbyggd kring ett valt problemområde med anknytning till den f-ramtida yrkesverksamheten. Den inleds med en brett upplagd orientering om samhällsvetenskap- :netod och teori. Det valda problemområdet studeras ur social, lig ekonomisk och geografisk aspekt. Grundkursen avslutas med ett projektarbete där de studerande utifrån inhämtade kunskaper ges möjlighet till tillämpning och arbete i grupp kring en utredningsuppgift. Huvudkursen föreslås vara den direkt yrkesförberedande delen. Kursen som var och en betonar delar av är indelad i fyra olika kurser nämligen de sociala, ekonomiska, rumsliga och samhällsplaneringen, sektoriella sidorna. Varje kurs avslutas med ett fält- eller projektarbete. I den sista delen, fördjupningskursen, föreslås att de studerande skall fördgupa sig inom något område av den offentliga eller privata sektorn. skall också finnas att välja en studiekurs som är förberedande Möjlighet för forskarutbildning.

-

xD Behovsanalys sociala linjen

9.1 Gemensamma utgångspunkter för sociala linjen och förvaltningslinjen

En av utgångspunkterna för planeringen av socionomutbildningen är, att denna även i framtiden tänks få en klar yrkesinriktning. Utbildningen skall tillgodose nuvarande utbildningsbehov samt sådana behov som förväntas uppkomma till följd av förändringar i samhället, förändringar ifråga om organisation, lagstiftning, metoder och praxis. Sådana förändringar är emellertid svåra att precisera i förväg. De första socionomer som möter en ny studieordning kan förväntas komma ut på arbetsmarknaden först omkring 1980. l detta och följande kapitel redogörs för den behovsanalys, som ligger till grund för U 68s förslag till studieorganisation. Denna upptas främst av en beskrivning av arbetsfálten för linjerna men även erfarenheter av nuvarande utbildning berörs. Som inledning till sitt arbete har U 68 sökt göra mer allmänna arbetsfältsbedömningar för den administrativa utbildningssektom respektive vårdsutbildningssektorn. Utredningen har därvid sökt bilda sig en av de samlade yrkesfunktioner och arbetsuppgifter som uppfattning återfinns inom respektive sektor samt möjliga utvecklingslinjer och framtida förändringar av yrkesfunktionerna. svårigheterna i ett sådant arbete är mycket betydande. Det har inte varit möjligt att komma fram till bedömningar med önskad bredd och långsiktighet. I de flesta fall sträcker sig myndigheters och organisationers planering inte över längre än fyra till fem år, vilket givetvis gör antaganden om tidsperioder arbetsfältet för den planeringsperiod som U 68s långsiktiga arbete avser osäkra. För med har U 68 den speciella uppgiften socionomutbildningen funnit det nödvändigt att göra mera ingående beskrivningar av arbetsfälten för socionomer som examineras från sociala linjen och förvaltningslinjen. Med hänsyn till respektive arbetsfálts utveckling och de olika slutsatser som kan dras för yrkesfunktionerna har behovsanalyserna för de båda linjerna beskrivits i skilda kapitel. Största svårigheten vid en sådan beskrivning vållar den sociala linjen till av de förändringar, som socialvården just nu genomgår. Socialutredföljd

ningens arbete, vilket kan få riktningsgivande konsekvenser för socialvården, har ännu inte avslutats. En måldebatt har även förts inom den administrativa sektorn, men denna har inte på långt när haft sådan omfattning och bredd som inom socialvården. Arbetsfáltsbeskrivningen för sociala linjen har därför fått stort utrymme ijämförelse med den för förvaltningslinjen.

9.2 Vårdutbildningsektorns arbetsfält Den expertgrupp inom U 68 som utfört den inledande arbetsfältsbedömningen för vårdutbildningssektorn framhöll i sin rapport att det är svårt att ge en bild av den framtida yrkes- och befattningsstrukturen. Vissa kvantitativa mått på behov har kunnat framräknas och vissa utvecklingstendenser spåras utifrån olika utredningar. Socialstyrelsen utförde en inventering under åren 1968-1969 av de kommunala huvudmännens planer på utbyggnad av resurserna för hälso- och sjukvård (Rupro) samt socialvârd (Lu-SoS) under perioden 1968-1975. En ny Rupro-undersökning (Rupro 1971) har 1972 redovisats av socialstyrelsen. 1970 års långtidsutredning (Lu) som isin tur vad gäller kvantitativa bedömningar i allt väsentligt bygger på uppgifter av Rupro 1969 och Lu-SoS 1969 kan sägas ge vissa utgångspunkter för dimensioneringsbedömningar liksom för bedömningar av nya behov. Ett exempel på lokala undersökningar, som pekar i samma riktning som de tendenser som redovisas från Lu och Rupro, är Sjukvården i Skåne. Vidare har inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) genomförts en undersökning om arbetsuppgifter och deras fördelning på olika personalkategorier inom vissa delar av hälso- och sjukvårdsområdet. (SPRI-rapport 19/ 72: Personalstruktur inom hälso- och sjukvård.) Av den inledande kartläggningen framgår att personalstrukturen inom de olika vårdsverksamhetema uppvisar en starkt splittrad bild. På grundval av denna kartläggning samt den måldiskussion som förs inom vårdområdet har U 68 sökt finna utgångspunkter för utbildningsplaneringen. Bedömningarna pekar mot en förändrad organisation av samhällets vårdinsatser på det sättet att utvecklingen går mot ökad integration mellan olika slag av vård, framför allt sjukvård och socialvård, samt en decentralisering av vårdinsatserna. Vård som nu genomförs i slutna former förs över till öppna och halvöppna former och vårdinsatser som är knutna till mer centralt belägna institutioner flyttas över till lokala institutioner eller till en kombination av institutionsbunden service och direkt verksamhet bland vårdbehövande. Vården kommer även att i större utsträckning inriktas mot förebyggande aktiviteter. En sådan utveckling påverkar innehållet och inriktningen av de olika funktionerna inom vårdsektom. Man får räkna med ökade krav på specialisering och differentiering av vårdfunktionerna samtidigt som gränserna mellan dem blir mindre skarpa. Behovet av aktivt samarbete mellan olika slags vård syns också komma att öka, bl. a. för att möjliggöra ett ställningstagande till behandling av den enskilda individens hela situation. Som nämnts inledningsvis har U 68 funnit mer ingående analyser

nödvändiga för bedömning av arbetsfältet för socionomer från social linje. Denna bedömning bör gälla både nuläget och det framtida arbetsfältet. I bedömningen av socionomernas arbetsfält har hänsyn endast tagits till kvalitativa utbildningsbehov, dvs. sådana som har med arbetets inriktning och innehåll att göra. Beträffande de kvantitativa behoven hänvisas till U 68s huvudbetänkande Högskolan (SOU 1973: 2, kapitel 2). Behoven kan delas in i ackumulerade, som framgår av en nulägesbeskrivning, och väntade, som belyses av fortlöpande strukturförändringar, måldebatten, utredningsdirektiv och utredningar, planer, social forskning samt försöksverksamhet.

9.3 Socialvård i förändring 9.3.1 Måldebatten En intensiv debatt och nyorientering pågår för närvarande inom hela vårdsektorn. Mål och metoder omprövas. Inte minst befinner sig socialvården i en förändringsprocess. De senaste årens intensiva debatt, som initierats och förts av framför allt socialvårdens egna tjänstemän, och av grupper med fálterfarenhet, och i vilken också samhälls- och beteendeforskare deltagit, vittnar om en stor otillfredsställelse med nuvarande förhållanden och en vilja till nytänkande och omprövning av arbetsmetoder. Flera politiska partier har också antagit socialvårdspolitiska program eller publicerat skrifter, som rör det sociala fältet. I debatten framhävs att socialvården hittills varit alltför inriktad på att bota och lindra symtom och i alltför liten utsträckning beaktat orsakerna till störningen och hjälpbehovet. I den mån man sökt efter orsaker har detta sökande i alltför hög grad riktats mot individen själv, och behandling och åtgärder har syftat till individens anpassning till miljön. Man är nu mera medveten om hur förhållanden i samhället och den miljö individen lever i kan verka utstötande på hela grupper av människor. Under det senaste decenniet har framför allt Gunnar Inghe (Fattiga i folkhemmet 1960, Den ofärdiga välfärden 1968) och Gustav Jonsson (Det sociala arvet, 1968, Att bryta det sociala arvet, 1973) visat på klyftorna i samhället och konsekvenserna för människors fysiska och psykiska hälsa. Författarna visar på vikten av genomgripande förebyggande åtgärder också av ekonomisk art och ger anvisningar på var, när och hur dessa bör sättas in. Låginkomstutredningens kartläggning av levnadsnivå, mätt i behov och förmåga att behärska sina resurser, har visat på stora skillnader i levnadsförhållanden, som varit okända för de flesta.

Socialarbetarrollen I debatten ses själva samhällssystemet och den pågående starka strukturomvandlingen som bakomliggande problem till störningar av olika slag. Harald Swedner har uttryckt sin syn på socialarbetarrollen på följande sätt: ”Vill man vara riktigt kritisk kan man helt frankt påstå, att

socialvårdarna stillatigande accepterar att arbeta i ett samhälle, som kontinuerligt levererar en växande ström av hjälpsökande och anmälningar till deras väntrum och diarier. (Socialvården söker nya vägar, 1968.) I debatten efterlyser man en kritisk hållning hos socialarbetarna och en större medvetenhet om bakomliggande problem. Självfallet får detta inte innebära att man helt upphör med behandlande eller symtomlindrande verksamhet. Helhetssynen i social behandling innebär att man inte längre siktar in sig på att förändra eller eliminera vissa beteenden som t. ex. i fråga om alkoholmissbruk, utan ser behandling och behandlingsresultat utifrån klientens totala situation och förmåga att handskas med sitt problem. Medicinska och psykiatriska förklaringsmodeller till avvikande beteende har i konsekvens härmed alltmer ifrågasatts och ersatts med psykoanalytiska och sociologiska förklaringsmodeller, där individens eget ansvar för sina handlingar och det sociala sammanhanget starkt betonas. [fråga om behandling innebär detta synsätt att problemen om möjligt bör bearbetas tillsammans med individen i den miljö där han befinner sig. Diskussionen kring en helhetssyn på sociala problem och avvikande beteende har skärpt kritiken mot gällande vårdlagstiftning. De preciserade indikationer för ingripanden i en människas livssituation, som återfinns i lagarna, anses styra socialvårdens syn på problemen och därmed valet av åtgärder, som blir alltför individ- och familjeinriktade i korrigerande och terapeutiskt botande syfte. Såväl barnavårdslagen som nykterhetsvårdslagen medger olika typer av tvångsåtgärder vid sociala avvikelser samtidigt som de innehåller bestämmelser om åtgärder, som bygger på förutsättningen av frivillig medverkan från den berörde. Denna kombination av frivillighet och tvång har starkt kritiserats under 1960-talet och det ingår i socialutredningens uppdrag att överväga tvångsåtgärdernas ställning i socialvårdslagstiftningen.

Organisationsformer För att kunna tillämpa helhetssynen i arbetet prövas nya organisationsformer. lnom den kommunala socialvården pågår en omläggning från funktions- till familje- eller helhetsprincipen, vilket innebär att en assistent eller grupp av assistenter tar sig an samtliga problem hos en klient eller klientfamilj oavsett vilket vårdområde problemet faller under. Tidigare har tjänstemännen täckt var sitt område (socialhjälp, barnavård, nykterhetsvård). Motiveringen för detta är dels att ett föregivet problem sällan uppträder ensamt och att det bör ses som ett symtom bl. a. på ett bakomliggande större problem, dels att olika familjemedlemmar ofta är aktuella samtidigt inom flera vårdområden. Starka statistiska samband har påvisats mellan socialhjälpsbehov och t.-ex. alkoholskada, familjer med psykiskt störda barn, kriminalitet osv. Andra motiv för att samla behandlingen hos en eller ett fåtal assistenter är att åtgärden skall öka möjligheterna att få till stånd förtroendefulla relationer med de hjälpsökande samt möjliggöra en kontinuitet vid behandlingen. Helhetssynen betyder också att problem, som faller utanför socialvårdens direkta

verksamhetsområde beaktas. Flertalet som söker en socialbyrå, verifierar sin arbetsoförmåga med ett sjukintyg. Andra motiv kan vara arbetslöshet, höga bostadskostnader m. m. För en samordnad och effektiv behandling krävs samarbete med exempelvis läkare och kuratorer inom sjukvården, arbetsförmedling, arbetsvård, försäkringskassa, skyddskonsulenter och övervakare, samt skolor av olika slag. Former för samverkan mellan olika institutioner håller på att växa fram. Splittringen mellan organisationerna på olika huvudmän upplevs som ett problem för en effektiv samverkan. Olika former av samarbete över huvudmannagränserna, bl. a. inom åldringsvården, har kommit till stånd. Försöksverksamheter, planer och förslag på olika former av integrerad hälso- och sjukvård samt socialvård föreligger. För att underlätta övergången till helhetsprincipen inom den kommunala socialvården finns, efter förslag från socialutredningen, sedan 1970 en lag som möjliggör samordning av socialvård till en social centralnämnd i stället för

tre nämnder (social-, nykterhetsvårds- och bamavårdsnämnd). Social

centralnämnd har hittills införts i närmare 60 procent av landets kommuner.

Exempel på målangivelser Debatten om socialvårdens mål ingår i ifrågasättandet av socialpolitiken i stort. I skriften Socialvård i framtiden (samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor, 1970) krävs en offensiv socialpolitik utformad så att den får en styreffekt långt utanför socialpolitikens gränser”. Socialvården ges en nyckelroll i det positiva samhällsarbetet och den betecknas som en ”indikator på väsentliga brister i samhället. Förändringar krävs av samhällspolitiken även utanför socialvården, ifråga om arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik m. m. Den nämnda skriften utgår från demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet som övergripande mål. Dessa begrepp kan ses både från den hjälpsökandes och från socialarbetarens synpunkt. Sålunda kan t. ex. demokrati för klienten innebära ökad insyn i ärendets handläggning och en möjlighet att tillsammans med handläggaren utforma förslag och åtgärder. För socialarbetaren kan det innebära möjlighet att inom uppställda ramar påverka socialvårdens innehåll och arbetsformer samt ökad satsning på sådana arbetsformer som stimulerar till aktivt lagarbete. Den efterföljande debatten har präglats av både reformoptimism hos socialarbetarna och tvekan mot de övergripande målen som varande alltför orealistiska i förhållande till de begränsade ramar inom vilka socialarbetaren har att verka. Vissa farhågor har också framkomm-it att socialarbetarens yrkesroll skulle alltför mycket komma att tangera politikernas område. De övergripande målens formulering kan ha bidragit till oklara föreställningar om den enskilde socialarbetaren som samhällsförändrare. För att de skall få avsedd funktion vad avser innehåll och metoder i socialvårdsarbetet måste de göras gripbara och knytas till konkreta arbetssituationen Det är då viktigt att ta hänsyn till givna begränsningar så att målen blir realistiska. En viktig funktion för målen är att utgöra

grund för utvärdering av verksamheten, viktigt inte minst i en tid då nya arbetsformer avlöser varandra. Det är också angeläget att målen omfattas av dem som är berörda inom organisationen. De mål som formuleras för socialvården ger givetvis även vägledning vad gäller synen på behovet och inriktningen av utbildningen. Den pågående debatten har haft inflytande på socialpolitikens planering i stort, vilket kan utläsas av direktiv till utredningar och innehållet i betänkanden på det socialpolitiska området, skrifter utgivna av socialstyrelsen etc. Statsmakternas viljeinriktning i fråga om socialvårdens utformning under 1970-talet kan sägas ha kommit till uttryck i en programförklaring i tio punkter av socialministern 197l.

En god social miljö Aktiv medverkan för socialvården i samhällsplaneringen Förebygga sociala risker och otrygghet Generellt utformade stödinsatser Frihet och frivillighet i behandlingen Demokratisk utveckling - aktiv medverkan från dem som berörs av socialvården Utpräglad serviceinriktning Helhetssyn 0 Social forskning för att främja en ändamålsenlig utveckling av socialvården 0 lntensifierad social information.

9.3.2 Utredningar, försöksverksamhet m. m. U 68 har valt att kort referera några statliga utredningar samt rapporter och anvisningar från socialstyrelsen, som berör socialvårdens framtida inriktning och därmed också visar på kommande arbetsfält av betydelse för socionomer. Gemensamt för dessa utredningar och uttalanden är att de pekar mot en samordning och ett samarbete på olika nivåer både inom socialvården och mellan socialvården och andra organ.

Sociala tredningen Socialutredningen som tillsattes år 1967 väntas lägga fram ett principbetänkande i början av år 1974. I detta kommer förslag att ges till allmänna riktlinjer för den framtida socialvården. I nästa etapp avser socialutredatt utarbeta ett konkret förslag till socialvärdslagstiftning med ningen utgångspunkt i piincipbetänkandet. U 68 har under hand informerats om socialutredningens arbete. Utredningen har utfört en grundlig analys av socialvårdens målfrågor utifrån en inventering av de problem som socialvården ställs inför. Vidare beskrivs de sociala karaktär och förlopp. Utredningen har processernas därefter utifrån särskilt angivna mål definierat vissa huvudfunktioner inom socialvården. Särskild tyngd har utredningen givit åt medverkan i och andra förebyggande insatser, likaså åt servicesamhällsplaneringen funktionen. [fråga om individ- och familjeorienterat stöd- och behand-

lingsarbete betonas särskilt metodfrågornas betydelse i arbetet, vilket skall ses i förhållande till den detaljerade och formella styrning som den sociala vårdlagstiftningen kan sägas utöva på arbetet i dag. Även mål som är specifika för vissa grupper såsom barnfamiljer, ungdomar och åldringar definieras. Därefter har olika förutsättningar att förverkliga målen behandlats. En viktig princip bör enligt utredningen vara kontinuitet i personkontakten. Sammanhållna behandlingskedjor bör prägla organisationen. Det är viktigt att differentierade samt snabbt och lätt tillgängliga resurser för samspel med den öppna vården tillskapas. Frågan om huvudmannaskapet för dessa institutioner får då mindre betydelse. En allmän riktpunkt bör vara att olika institutioner skall knytas till den lägsta huvudmannanivå där de kan fungera effektivt. Socialutredningen räknar med att behovet av vård vid institution skall minska i framtiden till följd av utvidgade förebyggande insatser. Dock kommer institutionsvård att förbli ett viktigt alternativ bland de samlade sociala vårdresurserna i vissa situationer. Institutionsvård bör ses som ett led i en längre tids stöd och problembearbetning, som så långt som möjligt sker i klientens egen sociala miljö. Utredningen utgår genomgående i sina ställningstaganden från en helhetssyn på sociala problem, som också får vissa organisatoriska konsekvenser. specialisering på olika arbetsuppgifter bör inte ske utifrån symtomgrupper utan snarare efter behov av service och behandlingsmetoder. Socialvårdens samverkan med andra organ tillmäts stor betydelse när det gäller att tillämpa en helhetssyn. Utredningen har enligt direktiven haft i uppdrag att undersöka möjligheterna till samordning mellan den öppna sjukvården och de allmänna försäkringskassorna. I denna fråga anknyter diskussionerna i socialutredningen till idén om sociala centra. Syftet med dessa är att skapa möjligheter för en funktionell samverkan utan att förutsätta en organisatorisk sammansmältning. I samband med socialvårdens kostnadsutveckling diskuteras effekterna av förebyggande insatser samt värdet av återställd social funktionsförmå- - socialvårdens - i förhållande till dess kostnadssida. ga tillgångssida Ökad användning av ekonomisk analys i socialvården skulle kunna öka möjligheterna för socialvården att hävda sig ifråga om medelstilldelning, samtidigt som det skulle kunna göra dem som arbetar inom socialvården mer medvetna, när det gäller att använda tilldelade medel rationellt. I fråga om förhållandet frivillighet-tvång vill man inom socialutredningen se frivilligheten som en huvudlinje. De svåra frågorna i detta sammanhang är på vad sätt och hur långt tvånget kan inskränkas. Tvångsåtgärder bör övervägas endast då man tror att klienter kan vinna på det genom att få sitt tillstånd avsevärt förbättrat genom vårdinsatser eller i situationer då tillståndet i annat fall avsevärt skulle försämras. I den mån tvång skall förekomma måste det alltid motiveras i ett positivt syfte. I ett särskilt avsnitt kommer utredningen att behandla behovet av vidgning och förmedling av kunskaper om socialt arbete. Socialutredningen har enligt tilläggsdirektiv också att särskilt utreda

och avge förslag rörande familjerådgivningens framtida huvudmannaskap, utformning och organisation. Socialutredningen deltar i samarbete med myndigheter i några kommuner, socialstyrelsen, Socialdepartementet och arbetsgruppen för låginkomstfrågor i en försöksverksamhet med social samverkan där flera viktiga samhällsorgan är engagerade. Försöksverksamheten syftar till att pröva och tillämpa helhetssynen i det sociala arbetet efter de intentioner, som bl. a. socialutredningen givit uttryck för. Målet är att finna lämpliga samarbetsformer inom ramen för tillgängliga resurser. Bl. a. ges en vidgad innebörd åt de aktuella integrationssträvandena i öppen vård. Stort behov av nära kontakter föreligger med t. ex. arbetsförmedling, försäkringskassa, familjerådgivning, skola, polis, kriminalvård m. m.

Boendeservice och handikappservice Till servicekommitténs slutbetänkande (SOU 1973: 24) refereras även i avsnittet 11.25 om återkommande utbildning. Enligt kommittén bör socialvården i större utsträckning förlägga sin verksamhet till bostadsområdet. Närheten till de människor som är i behov av insatser från socialvården ses som en positiv faktor liksom möjligheter att påverka den miljö som människor lever i. Kommittén betonar starkt behovet av samverkan mellan social omvårdnad, öppen sjukvård, frivård inom kriminalvården, boendeservice, konsumentpolitik och kulturpolitik på bostadsområdesnivån. Handikapputredningen tillsattes år 1965 och har avgivit flera betänkanden om omvårdnaden av handikappade. En utveckling mot större insatser från kommunernas och landstingens sida kan iakttas främst beträffande omvårdnad, service och rehabilitering. Kommunerna är enligt ett tillägg i socialhjälpslagen, som tillkommit efter förslag av handikappatt bedriva en aktivt uppsökande verksamhet för utredningen, skyldiga att bättre kunna enskildas behov. I flera kommuner har tillgodose särskilda konsulenttjänster för handikappfrågor inrättats. När det gäller utbildning, boendeförhållanden och service överhuvudtaget eftersträvas att integrera de handikappade i samhället.

Socialvård - skola

Samarbete mellan socialvården och skolan aktualiseras i den pågående utredningen om skolans inre arbete (SIA), som väntas lägga fram förslag under 1974. Kommunerna har av Kungl. Majzt rekommenderats att bilda samarbetsorgan mellan barnavårdsnämnd, skola och polis. I socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 23/1971 finns syfte och former för detta samarbete närmare angivet. Socialstyrelsen föreslår samarbete på tre nivåer. I ett samarbetsorgan med samordnande och planerande uppgifter inom socialvård, fritidsaktivibör personer verksamma samhällsplanering, teter och undervisning ingå. Dessutom bör finnas samarbetsgrupper med att utarbeta förslag till lösning av konkreta problem. I dessa uppgift grupper bör organisationer, föräldragrupper och ungdomar vara repre-

senterade. Den tredje nivån utgör samarbete kring enskilda fall, där förslag beträffande åtgärder och behandlingsplaner utarbetas i nära kontakt med den hjälpsökande. Skolan och barnavårdsnämnden har viktiga uppgifter inom den allmänt förebyggande barna- och ungdomsvården. Det är väsentligt att uppsökande verksamhet bland ungdom samt fritidsaktiviteter, t. ex. verksamhet vid fritids- och ungdomsgårdar, utvecklas. På detta område har tagits många initiativ till försöksverksamhet (avsnitt 9.3.3).

Barnstugeu tred n ingen I Kungl. Majzts proposition om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation nr 1973: 136 föreslås att en allmän förskola för alla sexåringar införs år 1975. Särskilda insatser föreslås för barn under sex års ålder som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl har särskilt behov av stöd av stimulans för sin utveckling. Det föreslås därvid bli kommunernas uppgift att bedriva uppsökande verksamhet för att få kännedom om dessa barn och anvisa förskoleplats. För att utreda hur den uppsökande verksamheten kan organiseras i olika kommuner samt hur ett vidgat samarbete mellan barnhälsovård och social barnavård skall kunna utformas föreslås att en särskild arbetsgrupp tillkallas med uppdrag att följa pågående försöksverksamhet på området samt bl. a. på grundval därav utarbeta förslag. I betänkande Förskolan (SOU

barnstugeutredningens 1972:27),

som utgör underlag för propositionen, ställs samverkan inom barnomsorgen i förgrunden. Förebyggande mödra- och barnavård tänks integrerad med utåtriktad verksamhet vid barnstugor och exempelvis familjerådgivning och psykisk barna- och ungdomsvård i s. k. familjeservicecentraler. Den praktiska utformningen av förslagen bygger på en integrering av social vård samt hälso- och sjukvård. Barnhälsovårdens uppsökande verksamhet bör enligt utredningen utgå från familjeservicecentralerna, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas de barn vilka har särskilt behov av stöd och stimulans. Utredningen tar särskilt upp handikappade barns behov. Den definition av handikappbegreppet, som utredningen stannat för, beskriver inte enbart och intellek-

medicinska

tuella störningar utan ser barnets resurser eller brist på resurser i dess sociala miljö. Bland barn med särskilda behov nämns särskilt invandrarbarn och barn i glesbygd. Även de barn som omfattas av omsorgslagen och för vilka ansvaret för närvarande åvilar landstingen bör så långt det är möjligt integreras i primärkommunernas förskolor. Utredningens förslag om familjeservicecentraler anknyter till ett av förslagen i bamavårdsmannautredningens betänkande ”Barnavårdsmannafrågan” (SOU 1972: 65), där det föreslås att vårdnadshavares behov av stöd och råd bör tillgodoses genom att en tjänsteman från den kommunala socialvården knyts till mödra- och barnavårdscentral. I abortkomrnitténs betänkande Rätten till fri abort” (SOU 1971:50) föreslås att rådgivningen till kvinnor vid icke önskad graviditet förläggs till mödravårdscentralen. Barnstugeutredningens förslag till familjeservicecentraler är ett exem-

de medicinska och sociala resurserna kan komma att pel på hur samordnas. Genom verksamhetens nära koppling till barnhälsovården kan delen av barn och föräldrar nås. Social information och övervägande förutses inslag i verksamheten. Socialarbetarrådgivning utgöra väsentliga na inom familjeservicecentralema får sannolikt också arbetsuppgifter av

terapeutiskt slag.

Kriminalvârdsberedningen

förslag (SOU 1972: 64) innebär i huvudsak en Kriminalvårdsberedningens förstärkt frivård, ett nytt anstaltssystem inriktat framför allt på mindre lokalanstalter och en förändring i den regionala organisationen. Nuvaranföreslås regioner i huvudsak i de vårdräjonger uppdelade på mindre De mindre anstalterna, avsedda för vad anslutning till länsindelningen. beredningen definierar som normalklientelet, bör lokaliseras på sådant får möjlighet att uppehålla personliga och sociala sätt att de intagna kontakter och så att anknytningar till andra lokala organ för socialt stödjande verksamhet underlättas. Förslaget syftar till en integration mellan anstaltsvård och frivård liksom en integration mellan kriminalvård och samhällets organ för utbildning, vård, arbete m. m. Detta övriga förutsätter en anknytning till andra regionala organ såsom landsting, länsarbetsnämnd, länsskolnämnder etc. Beredningen betonar att speciella servicefunktioner för kriminalvårdsklientelet bör undvikas och att erforderlig hjälp och service inom den ordinarie socialvårdens och sjukvårdens ram bör tillhandahållas såvida inte säkerhetsaspekterna lägger hinder i

vägen. når samhällets allmänna service frivårdsklientelet Enligt beredningen ojämnt. Stora grupper i detta lever under starkt otillfredsställanmycket de sociala förhållanden. Riksdagen har fattat beslut om grundlinjer för reformer på kriminalvårdens område i huvudsak i anslutning till de riktlinjer som kriminaldragit upp (prop. 1973: l, JuU 1973: 15, Rskr vårdsberedningen 1973: 152). Som ett led i att stärka frivårdsverksamheten avses samarbetet med bl. a. storstädernas socialförvaltningar, arbetsmarknadsmyndighetema bli intensifierat. Bostadsförhållandena är ofta och hälso- och sjukvården otillfredsställande och bör ägnas särskilda åtgärder. Frivårdsklientelets och kondition är ofta dålig. Särskilt alkohol- och fysiska psykiska Av fritidsaktivitetema når det utbud narkotikaproblem spelar stor roll. studieförbund och ungdomsgårdar i liten som sker genom föreningar, utsträckning denna grupp. Framför allt för socialarbetare inom den kommunala socialvården och inom arbetsvården samt kuratorerna inom sjukvården innebär förslaget ett intensifierat samarbete med de organ och tjänstemän som har hand om frivårdsklientelet. Den föreslagna resursförstärkningen för frivårdens del innebär 360 nya tjänster för personal med social utbildning på olika nivaer.

In vandraru tredningen

Enligt invandrarutredningens första betänkande (SOU fanns 1971:51) vid årsskiftet 1970-1971 ca 400 000 utlänningar bosatta i Sverige. Dessa representerade 120 olika medborgarskap. Cirka en tredjedel av utlänningarna var barn. Den största ojämförligt gruppen, ca 50 procent, utgjordes av finländare. Invandrarutredningen har vid kontakter med U6S anfört att med hänsyn till att socialarbetare inom så gott som alla verksamhetsområden arbetar med invandrarfrågor bör socialarbetamas utbildningsbakgrund i detta avseende uppmärksammas. Behovet torde i första hand gälla socialarbetare inom socialvården och skolorna. På flera socialförvaltningar har särskilda konsulenttjänster för invandrare inrättats. Ett ökat behov av socionomtjänster torde också uppstå inom andra organ, som är speciellt inriktade på invandrarfrågor såsom invandrarverket och de kommunala invandrarbyråema. Vidare behov av framför allt föreligger finsktalande socialarbetare inom den kommunala socialvården. Invandrarutredningen kommer i sitt slutbetänkande, vilket väntas under 1974, att närmare beröra dessa frågor.

Socialstyrelsens utredningar med förslag rörande samarbete socialvårdsjukvård

I Principprogram för öppen vård (Socialstyrelsen redovisar nr 8/1969) har socialstyrelsen framlagt förslag om hur den öppna vården skall organiseras. Inom sjukvårdens minsta enhet, vårdcentralen, förordades ett ökat samarbete mellan hälso-, sjuk- och socialvård. I programmet föreslogs en lokalmässig samordning men det gavs inga närmare riktlinjer för formerna för samarbetet. Senare tillsatte socialstyrelsen en utredning om den icke institutionsbundna socialvårdens Arbetet organisation. redovisades i rapporten Integrerat samhälle redovisar nr (Socialstyrelsen 21/1971). En av huvuduppgiftema var att ”tjäna som inflöde till socialutredningen. I sin kartläggning och analys man från utgick låginkomstutredningens nio levnadsnivåkomponenter:

hälsa, dvs. socialt, psykiskt och fysiskt välbefinnande sysselsättning och arbetsförhållanden utbildning betalningsförmåga uppväxtförhållanden politiska resurser bostadsförhållanden kostvanor fritid och rekreation.

Utredningen har bestått av flera arbetsgrupper. I huvudgruppen belystes socialvårdens mål med beaktande av bl. a. utbildning samt forskning och utveckling. I arbetsgruppen för service och upplysning behandlades uppläggningen av en attitydpåverkande verksamhet för att skapa en tolerantare inställning bland allmänheten till bl. a. avvikande

222 SOU 1973: 59

för det uppsökande arbetet och beteende. En grupp tog upp metoderna fasta former för samarbete mellan de socialvårdande och samhällsplanerande I gruppen för vård, behandling och rehabilitering organen. betonades att behandlingsaspekterna måste få en starkare betoning inom socialvården och problemen belysas utifrån en helhetssyn innefattande sociala, ekonomiska och tekniska förhållanden. Frågor om psykologiska, uppföljning och analys av resultat behandlades i en grupp. Vikten av att ömsesidiga relationer skapas mellan forskning, som är inriktad på dessa och de sociala tillämpningsorganen underströks. En annan problem, behandlade möjligheterna att förbättra registreringen och insamgrupp för att erhålla bästa möjliga underlag för lingen av data om socialvården av olika åtgärder. Slutligen fick en grupp iuppgift att kartlägga planering kontaktytorna mellan de sociala organen och socialvårdens gränsområden arbetsmarknad, socialförsäkring, sjukvård, polisväsende, kriminal- (skola, vård samt frivilliga ideella organisationer). Samordningen mellan landstingens öppna medicinska vård och primärkommunernas socialvård har sedermera behandlats i flera utredningar med regioner som bas, bl. a. en i Västernorrlands län och en i Skåne. I den förstnämnda föreslås sjukhuskuratorernas framtida ställning bli föremål för utredning. Man förordar att kuratorerna, med bibehållen kan lokal placering, övergår till primärkommunal anställning. Härigenom familjevårdsprincipen tillämpas också när det gäller sjukvårdssociala

frågor. En expertgrupp, som tillsatts av socialstyrelsen för att utreda den psykiatriska vården i Västmanlands län, förordar en ökad satsning på vård och anser att det psykiatriska vårdbehovet i största möjliga öppen vid vårdcentraler och därtill knutna instituutsträckning bör tillgodoses tioner. vårdblock med egna resurser Gruppen utgår från ett psykiatriskt inom vilket man önskar förbättra Samordningen mellan på alla nivåer, och ut mot samhället. socialarbetare förutses bli olika personalkategorier engagerade i ökad omfattning i den rådgivning, som sedan länge finns i gränsområdet mellan psykiatrisk vård och socialvård (t. ex. familjerådgivoch förebyggande av självmord). I fråga om utbildning betonas ning efterutbildning för socialarbetare för det psykiatriska vårdområdet. förstärks så att olika Vidare yrkar man på att inomverksutbildningen får bättre insikter i och förståelse för varandras personalkategorier arbetsuppgifter.

socialvård - Exempel på försök med samarbete sjukvård

På flera håll i landet förekommer försök, där nya former för samordning av medicinsk och social service prövas. i försöksform mellan kommu- I Tierps kommunblock pågår samarbete nerna, Uppsala läns landsting, Uppsala universitet, SPRI, socialstyrelsen, samt Socialhögskolan i Stockholm kring en hälsocentral skolöverstyrelsen med distriktsfilialer. är att tillämpa helhetsprincipen och medverka Syftet och skolans elevvårdande verksamtill samordning av socialvård, sjukvård het.

SOU 1973: 59

I Tierpsprojektet ingår fem delprojekt: Samverkansformer Social planering Metoder i socialt och medicinskt arbete Utbildning och information Forskning och effektvärdering. Analyser av yrkesrollema för berörd personal och av de förändringar som kan bli en följd av programmets genomförande har utarbetats. I analysen ingår bl. a. uppgifterna för socialassistent, sjukhuskurator, Skolkurator, familjerådgivare och psykolog. Metoderna i socialt och medicinskt arbete förutsätts delvis få en ny inriktning. Socialarbetaren kommer att arbeta i lag med andra yrkesgrupper. Ett närmare samarbete med den hjälpsökande och dennes delaktighet i utredning och behandling förtjänar ett särskilt påpekande även om detta sedan gammalt ingår som en grundsten i social metodik. I projektet avser man bl. a. att belysa vilka möjligheter och problem som skapas genom lagarbete och mer metodiskt samarbete. F. n. pågår arbetet med den praktiska utformningen av samverkan. Socialhögskolan i Stockholm och socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet medverkar i uppföljning och resultatmätning. Försök, där riktlinjer för integrerad sjuk- och socialvård dras upp, pågår på olika håll i landet. I Skaraborgs län planeras en vårdcentral med lokal och viss arbetsmässig samordning mellan hälso- och sjukvård, socialvård, försäkringskassa och apotek i varje kommun. Under 1972 har tre centraler tagits i bruk. Skaracentralen fungerar som modell och försöksstation. Samrådsformer har utarbetats för de i centralen ingående personalkategorierna: läkare, distriktssköterska, socialassistent, sjukgymnast samt apotekspersonal och försäkringskassans tjänstemän. Dalby hälsovårdscentral med forskningsstation för öppen vård (från 1974 i Lunds kommun) startade 1968. I samband med kommunsammanslagningen 1974 samordnas hälso- och sjukvården och den primärkommunala socialvården. I Luleå pågår försök med samordnad medicinsk och social service i mindre skala sedan 1972. För socialmedicinska institutionen vid Karolinska institutet planeras en forskningsenhet i anslutning till den vårdcentral, som är under uppförande.

Det finns planer på försöksverksamhet på ytterligare orter.

Förutsättningen för en samordning av sjukvården med den primärkommunala socialvården är att vårdcentralernas upptagningsområden något så när motsvarar de nya kommunblocken. Frågan om splittrat huvudmannaupp i rapporten Samordning av sociala insatser inom skap har tagits landsting och kommuner” (KOS-rapporten) från en arbetsgrupp tillsatt inom landstingsförbundet. l denna föreslås att på sikt primärkommunerna tar över den sociala verksamhet som för närvarande finns inom öppen och sluten sjukvård. Då emellertid formerna för en förestående integration mellan sjuk- och socialvård ännu är oklara och olika modeller prövas menar man i KOS-rapporten att det inte finns tillräckligt underlag för ett

224 SOU 1973: 59

omedelbart genomförande. Vad gäller kuratorerna inom den slutna vården är konsekvenserna av ett inordnande i den kommunala socialvården särskilt oklar. En fråga sammanhänger med att ett sjukhus patienter rekryteras från ett upptagningsområde, som rymmer flera kommuner. En annan fråga sammanhänger med kuratorns funktion inom sjukhuset, närheten till patienterna och sjukvårdslaget. KOS-gruppen anför att samordningsproblemen måste ses som delfrågor i ett stort komplex och att de bör lösas i ett större sammanhang.

Socialstyrelsens rapport: Behandling av narkotikamissbrukare Samordningen mellan socialvården och andra organ, framför allt sjukvården, är av väsentlig betydelse också ifråga om behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare. Missbruksproblematik har behandlats i flera statliga utredningar varav Nykterhetsvårdens läge (SOU 1967: 36) och narkomanvårdskommitténs tre delbetänkanden och framför allt slutbetänkandet (SOU 1969:52) är av speciellt intresse på grund av den genomförda analysen av missbrukargruppernas sammansättning, problem och vårdbehov. Socialstyrelsen har i en rapport: Behandling av narkotikamissbrukare (Socialstyrelsen redovisar nr 31/1973) sammanställt synpunkter på narkotikamissbrukarnas problem och gett rekommendationer för den framtida vården. Genom intervjuer och enkäter till behandlare inom narkomanvården har socialstyrelsen sökt samla befintliga erfarenheter som utgångspunkt för sina rekommendationer. I rapporten understryks att det stora flertalet av alla dem, som använt narkotika, inte kan beskrivas som vårdbehövande överhuvudtaget. Det psykiska och sociala problem, som de egentliga missbrukarna uppvisar, anses ha funnits före missbruket men fördjupats av detta. Flertalet behandlare beskriver missbrukarnas grundläggande psykiska problem som en relationsproblematik. De har svårt att upprätta och upprätthålla nära och varaktiga relationer till andra människor. Utifrån denna förklaring måste den långsiktiga behandlingens primära uppgift vara att bearbeta relationsstörningar och ge missbrukaren en långvarig och trygg kontakt. Behov av kontinuitet i vården betonas genomgående i rapporten. Kontinuitetsbehovet bör kunna tillgodoses även av personer med mindre omfattande utbildning än socionomer, psykologer och läkare. I behandlingen bör man inte tillgripa åtgärder på en högre nivå än vad som är oundgängligen nödvändigt. Vården bör i första hand bygga på frivillighet. Ett villkor för tvång sägs vara att detta görs kortvarigt. En långsiktig behandling måste ske under frivillig medverkan av den det gäller. Ju längre missbruket fortskridit ju större är den sociala misären. Många saknar bostad och arbete. På grund av bristande kunskaps- och utbildningsbakgrund har de små möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Flertalet svåra missbrukare är i behov av medicinsk vård och tandvård. Många är i behov av akut såväl somatisk som psykologiskpsykiatrisk vård. Vikten av helhetssyn i arbetet betonas. Behandling och åtgärder bör sättas in i närheten av och tillsammans med personer i den

l5- 225

miljö dit missbrukaren skall återvända. Vidare bör man söka förbättra den sociala situationen och det medicinska allmäntillståndet vid sidan av

att de psykologiska problemen uppmärksammas.

Bland förebyggande åtgärder i syfte att angripa narkotikamissbruk anges insatser på förskolans och skolans områden och sanering av ungdomens fritidsmiljöer som särskilt väsentliga. Uppsökande verksamhet inriktad på narkotikamissbruk kan ha flera syften. Förutom att vara kontaktskapande och ge möjlighet att motivera missbrukaren för behandling har den också en viktig kartläggningsfunktion. Den öppna vården är av primär betydelse då den kan kombineras med

uppsökande och uppföljande verksamhet, det senare t. ex. efter en

institutionsvistelse. Det blir därmed inom den öppna vården som kravet

på kontinuitet i behandlingen bäst kan tillgodoses. För att de olika behandlingsinsatserna, som krävs för missbrukarnas skiftande behov, skall kunna tillgodoses och upplevas som sammanhängande och meningsfulla är en samordning på olika nivåer nödvändig. I detta sammanhang har en organiserad samverkan mellan sjukvård och

socialvård tett sig speciellt viktig och olika modeller för samverkan har

utarbetats och prövats.

9.3.3 Utvecklings och forskningsprojekt

l debatten om socialvårdens mål och medel har praktiskt arbetande

grupper deltagit aktivt. I socialarbetet prövas nya metoder och strategier i en rad projekt, de flesta av försökskaraktär. Ivissa fall har det varit fråga

om socialarbetare, som i samarbete med de sociala nämnderna och med

ledning från universitet och högskolor fått anslag att bedriva försöksprojekt några år i taget. Det är här inte fråga om att ge en täckande beskrivning av nya experiment och försök av vilka vissa utvecklats till realistiska alternativ till traditionell socialvård medan andra haft en mindre gynnsam utveckling. De exempel som nedan ges har valts att belysa några utvecklingstendenser inom socialvården som pekar mot nya utbildningsbehov. I flera av dessa projekt utgör forskning och metodutveckling ett väsentligt inslag. Det rör sig här i huvudsak om s. k. aktionsforskning, vars problem hämtas i det praktiska arbetet och vars resultat avses bli omedelbart tillämpliga. Denna forskningsmetod har framtvingat en dokumentation rörande verksamheten på olika stadier. Flera

kontinuerlig intressanta rapporter skrivna under pågående process finns därför

tillgängliga. Metoderna för utvärdering varierar och är ännu relativt oprövade. i Samhällsarbete

Samhällsarbete är ett namn, som sedan 1969 i Sverige getts åt nyare

strömningar inom socialt arbete och verksamhet. Samhällsarbete motsvaras inom de anglosaxiska länderna av community work, community

226 SOU 1973: 59

development eller community organisation. Community work kan definieras som en metod att arbeta med problem som gäller social förändring och att relatera sociala organ bättre till människors behov. Samhällsarbete kan sägas innefatta samhällsplaneringi vidaste bemärkelse, särskit social verksamhetsutveckling, socialt reformarbete för eftersatta grupper och närsamhällen eller på högre nivåer i samhället i övrigt. Eftertryck ges åt aktivering av de människor för vilka förändring behövs, men olika samhällsorgan bör också samordna sina insatser inbördes, lyssna :ill människornas egna upplevelser, och samverka med de vårdbehávande människorna. Det bör betonas att samhällsarbete inte är förbehållet personer inom social verksamhet och vård utan omfattas också av andra, t. ex. inom undervisning och kulturarbete. Samhällsarbetc som mera medvetet och metodiskt arbete har uppmärksammats förhållandevis sent i Skandinavien i jämförelse med framför allt England, Holland och USA. Förklaringarna är säkert flera, t. ex. skillnader i samhällets uppbyggnad och den, internationellt sett, jämförelsevis svaga sektorn av frivillig medverkan från föreningar, grupper och enskilda. Sanhillsarbete har kommit att bli ett viktigt komplement för socialarbetare som avser att arbeta mera inom närmiljön överhuvudtaget, t. ex. inom barnavårdsnämndernas fältverksamhet och för dem som arbetar :ned vissa eftersatta grupper i samhället, såsom handikappade och invandrare. Samhällsarbete i mer renodlad form bedrivs framför allt inom vissa försök och projekt. Exempel som framför allt är inriktade på socialt uppbyggnaisarbete i ett avgränsat omrâde är Östergård-Österhusprojektet i .Vlalmö och Aspuddenprojektet i Stockholm. I det följande ges en beskrivning av Aspuddenprojektet.

Aspuédenprojektet

Aspuddenprojektet i Stockholm startades av en liten grupp assistenter på socialöyrår. för distriktet, som önskade pröva sig fram till en annan arbetsmetod. Bakgrunden var att de var otillfredsställda i arbetet med socialnjäip och nykterhetsvård utan möjligheter att angripa de faktorer som ständzgt skapar nya hjälpsituationer. För socialvården hade den ökade koncentrationen av problem för enskilda människor och familjer varit känd sedan flera år, men några egentliga satsningar hade inte företagits. Den förslitna stadsdelen är inne i en snabb avfolknings- och föråldringsprocess. Socialförvaltningen ställde sig positiv och genom samordning med nykterhetsnämnd och bamavårdsförvaltning kunde gruppen starta sitt arbete i april 1971. Projektet upphör i och med år 1973. Enligt dzrektiven från socialförvaltningen skulle gruppen verka för en intensifierad uppsökande verksamhet samt företa en miljöstudie i stadsdelen. Under projektets första tid gjordes en översiktlig probleminventering som visade brister bl. a. ifråga om bostäder och boendemiljö, fritidsutbudet och social- och sjukvårdens insatser. De mål som gruppen satte upp för nästa fm iarbetet och som redan helt eller delvis uppnåtts var att

SOU 1973: 59 227

0 företa en mer ingående vad beträffar analys miljöns betydelse för uppkomst av sociala problem 0 medverka till att utöka aktivitetsutbudet i Aspudden efter förslag från invånarna O medverka till att samordna olika myndigheters insatser i stadsdelen O upprätta ett informationscentrum i gruppens lokal och där ge social service samt information och upplysning om vad som planeras och händer i stadsdelen.

Arbetsgruppen, som består av fyra socialarbetare, har utvecklat kontakter med Socialhögskolan och universitetet i Stockholm samt med community work-projekt, som drivs i statlig regi i England. Projektet syftar ytterst till att medverka till att skapa förändringar i levnadsförhållandena för de människor, som har bristande till tillgång resurseri olika avseenden. har medvetet avstått Arbetsgruppen från att ägna sig åt utredningar och hjälpåtgärder i enskilda ärenden, vilka hänskjutits till befintliga sociala organ. I stället har man haft hela stadsdelen som sin målgrupp och försökt aktivera såväl offentlig som privat och mänhjälpverksamhet niskorna i området. Kontakter har utvecklats med föreningar, olika aktionsgrupper och byalaget och försök har gjorts att få till stånd kontakter mellan olika invånargrupper. verksamhet har Uppsökande bedrivits bland pensionärer. Under 1972/73 startades en aktion för att öppna ungdomsgårdarna på dagtid. I den lilla lägenhet som ställts till gruppens förfogande har man gett information och rådgivning. Även medicinsk och juridisk rådgivning har getts av särskilda konsulter. lokala och tjänstemän Politiker, partigrupper från olika förvaltningar har inbjudits att använda sig av lokalen för att möta stadsdelsinvånarna. Personal från skola, daghem, polisen, ungdomsgårdarna, barnavårdsoch mödravårdscentral ingår i en grupp där man diskuterar gemensamma problem. Särskilda arbetsgrupper har bildats för arbete med de gamlas problem, barns och ungdomars problem och med fritidslokaler. En stor del av tiden har gått åt till olika åtgärder för att säkra projektets fortsatta existens. En fortlöpande och omfattande skriftlig dokumentation finns från olika faser i projektet. Arbetsgruppen konstaterar i en rapport från september 1973 att arbetet aktualiserat en rad frågor. Skall samhällsarbete innefatta medvetandegörande av undertryckta sociala behov, vilket torde vara en långsiktig process? Skall det inriktas mot att söka få till stånd små materiella förbättringar för invånarna? Många av de problem som påvisas, uppstår enligt gruppen inte genom förhållandena i närsamhället, utan är beroende av mer övergripande processer i samhället (t. ex. arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden samt bostadspolitikens konsekvenser). Samhällsarbetets bidrag kan här vara att belysa följderna mänskligt och socialt, utifrån närsamhällets perspektiv, när det gäller sådana frågor och kanske skapa debatt. Förenklat skulle man kunna säga att samhällsarbetet försöker att finna angreppspunkter mellan mikro- och makronivåerna i samhället. Socialvården är ofta begränsad till individperspektivet och de politiska organen till ett större samhälleligt perspektiv?

228 SOU 1973: 59

I rapporten berörs också erfarenheter rörande själva arbetsgruppens sätt att fungera. Den oklara rollen, förväntningar och föreställningar från olika håll på och om arbetet har orsakat problem och konflikter. Dessa har dock oftast lösts på ett fruktbart sätt och tillfört arbetet nya dimensioner. En slutsats som gruppen gör är att projekt av denna art bör vara begränsade till en tid om tre till fem år. Man ser en risk med att samhällsarbete institutionaliseras och infogas i den byråkratiska strukturen vid en social servicecentral.

Fagersjöprojektet SAFT-projekten är ett sammanfattande namn på projekt, som arbetar med problem i närsamhället i några av Stockholms förorter. Förutom Aspudden ingår Skärholmen-Vårberg, Fagersjö och Tensta. Befolkningspyramiden är här en annan än i Aspudden. Förhållandevis många nyinflyttade unga familjer med barn finns. Initiativtagare har i första hand varit fältarbetare vid barnavårdsnämndens fritidsavdelning, som arbetar med stöd från pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Man satsar på föräldrasamarbete och gruppaktiviteter samt kontaktverksamhet med alla organ, som kan tänkas berörda, såsom fritidsgårdar, skola, m. fl. I Fagersjöprojektet är dessa aktiviteter samordnade med verksamheten vid rådgivningsbyrån för psykisk barna- och ungdomsvård i Hökarången. För dennas del innebär projektet en satsning på förebyggande verksamhet och en helt ny arbetsmetodik. Traditionellt har rådgivningsbyrån huvudsakligen undersökt och behandlat redan uppkomna relationsstörningar hos enskilda familjemedlemmar även om målsättningen från början har varit att även arbeta förebyggande. Genom projektets uppläggning kan man nå samtliga boende i området och fånga upp problemen innan de blivit befästa. Man satsar intensivt på att rusta invånarna själva och personalen på barnavårdscentral, skola och barnstugor att själva klara sociala och psykologiska problem samt stötta dem att skapa en bättre boendemiljö. Utgångspunkt för arbetet är den vikt man tillmäter individens och familjens närmiljö. Man har ställt sig frågan om det hjälper att bearbeta känslomässiga problem inom familjen om miljön omkring den, grannar, skolan etc., förblir negativ. Genom olika åtgärder, t. ex. grannskapssamarbete, söker man påskynda att sociala relationsnät bildas. Det gäller att finna personer i den störda individens eller familjens omgivning som kan delta konstruktivt i terapeutiskt syfte och göra dessa personer delaktiga i behandlingsarbetet. En omfattande institutionsverksamhet bedrivs för att göra personalen bättre beredd och skickad att delta i behandlingsarbetet och för att nå ut till så många föräldrar och barn som möjligt. Personalen vid barnstugorna handleds såväl direkt som indirekt genom att grupphandledare ställs till är att söka påverka institutionsklimatet mot större förfogande. Syftet öppenhet, och att göra personalen bättre medveten om barnens sociala, och intellektuella behov samt öka dess förmåga att känslomässiga handskas med kriser hos barn, ungdom och föräldrar. På bamavårds-

SOU 1973: 59 229

centralen som beräknas nå 95 procent av alla barn finns en kurator (jfr barnstugeutredningens förslag, 9.3.2). Kuratorn bedriver uppsökande verksamhet” genom att söka kontakt med föräldrarna i väntrummet, där ofta spontana diskussioner uppstår kring problem med barnen. Dessutom tar hon emot föräldrar för enskilda samtal. En upplevd brist som blev utgångspunkten för den nya arbetsmetoden, var den bristande samordningen mellan olika instanser, som arbetar med samma familj utan vetskap om varandras existens. Sålunda har man satsat på samarbete med skolan, men enligt rapporten nödgats konstatera att verksamheten inte utvecklats efter förväntningarna. En fortlöpande utvärdering och dokumentation av projektets olika delar har företagits för att förändra och modifiera arbetssätten, då dessa inte förefaller leda till de uppställda målen, och för att ge material för liknande samhällsexperiment på andra platser.

- samhällen Miljöterapi Terapeutiska Framför allt inom mental- och socialvården pågår försök med terapeutiska samhällen. Behovet att finna nya former för institutionsbehandling har framför allt varit betingat av ökade problem med alkohol och narkotikamissbruk samt otillfredsställande resultat av traditionell institutionsvård. I det terapeutiska samhället använder man sig av miljöterapi. Institutionens emotionella klimat avses vara gynnsamt för behandlingen och alla deltar i denna. I arbetet använder man sig av grupptekniker. Satsningen på socialpsykologiska och framför allt gruppdynamiska metoder sammanhänger med synen på sociala avvikelser, som i detta fall anses bero på relations- och kommunikationsproblem människor emellan, otillräcklig analys av den egna situationen samt en bristande förmåga, vilja eller mod att göra något åt densamma. I det terapeutiska samhället utgår man från att såväl vårdare som vårdade deltar och tar ansvar för beslut om vården. Den öppna kommunikationen inom gruppen utnyttjas för att medlemmarna skall kunna vinna ökad insikt om sitt eget beteende och hur de upplevs av andra. Genom att detta sker i en trygg miljö och i en trygg gruppgemenskap förväntas en genomgripande inlärning kunna äga rum i socialt samliv. I det terapeutiska samhället uppstår olika problem. Vårdpersonalen lämnar den trygga positionen med den klara rollfördelning, som de haft på mera traditionella institutioner, för att gå in i nära relation med klienter. Egna problem aktualiseras då lätt. De syften och de metoder som ett terapeutiskt samhälle står för har också visat sig svåra att förverkliga i praktiskt arbete. Vissa risker är också förknippade med terapeutisk verksamhet i denna form. Framför allt kan den underliggande förstående vårdideologin leda till att teorier och förklaringar förkastas. Idealet att alla skall förstå varandra och att ingen skillnad får finnas mellan personal och klienter kan medföra att man inte ger tillräcklig tyngd åt kunskap, erfarenhet och saklig analys. Förhållandet att alla åtgärder bör diskuteras med klienterna

och någon reglering av beslutsfattandet inte beräknas ske kan förorsaka situationer som är mycket svåra att lösa. Förutsättningen för att denna vårdform skall lyckas är att det finns personal med terapeutisk skolning. Mer eller mindre långt komna strävanden mot sådana terapeutiska samhällen finns på olika håll i landet - Dennicketorp utanför Karlstad är ett av de äldsta exemplen. Stockholms stads nykterhetsnämnd har drivit omfattande försöksverksamhet av denna art. Som exempel kan nämnas Lida, en institution för alkoholmissbrukare, och Rätansgården i - Jämtland för unga narkotikamissbrukare. l rapporten Hemlösa män i Stockholm från Stockholms socialnämnds_ g socialmedicinska utrednings- och behandlingshem beskrivs på ett ingående sätt processen i en försöksverksamhet, där man sökt skapa ett

terapeutiskt samhälle. Miljö- och jagstödjande terapi har varit metoder att

uppnå målet, som varit att ge männen en livsmiljö som skulle skapa bättre förutsättningar för rehabilitering. Kraven på personalen och dess behov beskrivs utifrån de problem som möter i denna verksamhet; kommunikationsproblem, att tvingas ta ställning och fatta beslut; aktualiserandet av egna och interpersonella konflikter, avvecklande av bindningar till patienter etc. Det framhävs, att om personalen skall kunna använda sig själv som behandlingsinstrument måste den också få hjälp med att bearbeta sina reaktioner och att kanalisera de affekter, som ofta uppstår i ett så provocerande arbete. Därför ses personalgruppen som ett nödvändigt led i verksamheten till vilken tidvis terapeutiskt kunniga gruppledare varit engagerade.

Hemma-hos-arbete Hemma-hos-arbete eller hemterapi är en rätt ny behandlingsform, som i Sverige först utformades och användes på barnbyn Skå och sedan vid vissa barnhem i Stockholm. Så småningom har även socialförvaltningarna denna behandlingsform inom sitt verksamhetsområde. För närvaprövat rande pågår försöksverksamhet inom ett stort antal kommuner i landet. Bland dessa har Eskilstuna den längsta erfarenheten. Hemma-hos-arbete innebär att en terapeut går hem till en familj eller enskild person för att i direkt samarbete med de olika familjemedlemmarna genom olika slag av stödinsatser försöka åstadkomma förändringar i familjens eller personens sociala anpassning och i medlemmarnas relationer inbördes och till omvärlden. Man kan urskilja två huvudtyper av hemma-hos-arbete: dels familjer med komplexa sociala problem, dels enskilda med anpassningssvårigheter, social isolering, missbrukspersoner problem etc. Hemma-hos-arbete har inom kommunerna i första hand använts i arbetet med familjer med många problem som ett försök att på frivillig väg och i samarbete lösa svåra problem som annars skulle kräva mer ingripande insatser från socialvårdens och samhällets sida och i en del fall även leda till tvångsåtgärder. Hemma-hos-arbete är ett viktigt instrument i socialvårdens förebyggande arbete. Hemma-hos-verksamhet som arbetsmetod är tämligen ny inom den kommunala socialvården, och någon omfattande utvärdering av verksam-

heten har därför inte kunnat ske. Utvecklingen pekar emellertid mot att denna arbetsform kommer att betraktas som ett viktigt komplement till den öppna socialvården. Hemma-hos-arbetarna har haft varierande Det utbildningsbakgrund. vanligaste är dock att hemvårdare har anställts för dessa uppgifter, men även socialpedagoger, psykologer, socionomer och personer med samhällsvetenskaplig utbildning förekommer. En del hemma-hos-arbetare har rekryterats från personalen vid Skå. De erfarenheter som finns av denna verksamhet visar att oavsett hemma-hos-arbetarens är handledutbildning ning nödvändig. Gustav Jonsson talar om utbildning och yrkesträning för närkamp (Att bryta det sociala arvet, 1973). Hemma-hos-arbetare liksom socialarbetare, övervakare m. fl. som arbetar i direkt kontakt med klienter behöver hjälp i form av motåtgärder mot det starka känslomässiga slitaget i detta hårda jobb någonstans måste känslorna tömmas ut, annars blir det inre trycket i längden outhärdligt. För detta syfte har enligt författaren grupparbete tillsammans med en neutral med insikter person i grupp-

dynamik visat sig vara en god form.

På socialförvaltningen i Göteborg har man positiva erfarenheter av att arbeta med en referensgrupp bestående av ansvariga hemma-hos-arbetare (hemvårdarinnor), och socialassistenter, socialsekreterare socialläkare, och bampsykolog med uppgift att handleda hamma-hos-arbetaren och utveckla verksamheten. De familjer eller personer som är aktuella för hemma-hos-arbete tillhör en socialassistents och inspektörsgrupps fasta behandlingsärenden. För socialassistenten innebär hemma-hos-verksamhet en indirekt metod att arbeta med de sociala problemen. Allt eftersom denna typ av indirekt socialvårdande verksamhet ökar torde socialarbetarna behöva mer kunskap och erfarenhet i handledning. Hemma-hos-arbetarens utbildning bör inriktas i på konkret handling praktiska situationer. Enstaka kurser i socionomutbildningen skulle eventuellt kunna ingå i en vidareutbildning för denna grupp.

Rapport från en barnavårdsbyrå I en rapport, som syns ha stor betydelse för den diskussion som förs om socialvårdens inriktning och innehåll, beskrivs en försöksverksamhet inom barnavårdsnämndens i Stockholm Vid Barnaövervakningssektion. vårdsbyrå II bedrivs sedan 1969 ett metodutvecklingsarbete av socialarbetargruppen och en psykoterapeutiskt skolad psykiaterkonsult. Rapporten ställer socialarbetarens roll gentemot klienten, arbetslaget och barnavårdslagen i brännpunkten. Särskilt de svåra ställningstagandena i fråga om tvång och frihet skärskådas. I början av försöksverksamheten fanns en strävan att göra övervakningsfunktionen till behandlingsfunktion, vilket innebar att den svåra rollen som både terapeut och myndighetsrepresentant accepterades. Den kontinuerliga som förts diskussion, vid byrån i personal- och handledningsgrupp, där syftet varit att var och en skulle söka medvetandegöra för sig själv egna värderingar och intentioner, har lett till att

232 SOU 1973: 59

gruppen stannat för att betrakta barnavårdsnämnden som en institution för social kontroll och sig själva som utövare av denna. _ Genom hela rapporten betonas vikten av en öppen dialog såväl personalen emellan som med klienterna. Socialarbetaren kan inte uppnå en förtroendefull kontakt med klienten såvida han inte handlar så att det är realistiskt för klienten att hysa förtroende. Således bör direktkontakter föredras framför kringkontakt, och man bör inte ge sken av frivillighet, då man bedriver tvång. Man bör inte omhänderta någon enligt frivilligparagrafer, om man bedömer sig behöva använda tvång senare. Tvång får aldrig användas som hot i någon form. Att undvika att göra destruktiva åtgärder ser gruppen som det primära målet för byråns verksamhet. De åtgärder som vidtas grundar sig på förståelse för hela situationen samtidigt som hänsyn tas till att resurserna är begränsade. Djupare kunskap om förhållandena på fältet för att kunna ta hand om dem som behöver vård samt ett mera direkt konstruktivt agerande i samhället för att bättre kunna förebygga eftersträvas. Utmärkande för handläggningen av ärenden är kontinuitet _samt att anmälningssituationen betraktas som en social konfliktsituation, där anmälaren vare sig denna är en individ eller en myndighet är en lika viktig medspelare som den anmälde. Ingen åtgärd vidtas utan att såväl den anmälande som den anmälde hörs. Detta förfaringssätt har medfört att många situationer, som enligt tidigare arbetsrutiner skulle ha blivit föremål för akut ingripande, har kunnat lösas upp. Skillnaden mellan teori och praktik upplevs oftast som stor av socialarbetaren, som kan känna en stor osäkerhet i klientkontakten. Sådana svårigheter kan återverka på kontakten med klienten på vilken personliga konflikter projiceras. Enligt psykiaterkonsulten i gruppen har den sociale fältarbetaren ett mycket svårt arbete, med allvarliga psykiska påfrestningar nästan dagligen. Han pekar på att personalen bör ges möjligheter att ventilera de Starka konfliktfyllda känslor, som ständigt aktualiseras i arbetet. Om en stor del av de resurser som för närvarande läggs ner på ofta missriktat terapeutiskt arbete” med klienter i stället lades ner på socialarbetarna Själva skulle det sociala arbetet enligt referenten vinna på det.

9.3.4 Sammanfattning av utvecklingstendenser I den utveckling som för närvarande pågår inom socialvården kan vissa förändringar i mål och metoder urskiljas. Det kan ibland vara svårt att bedöma vad som å ena sidan är förändringar i socialvårdens sätt att fungera och som kommer till uttryck i dess mål, metoder och och, å andra sidan, dessa förändringars konsekvenser för organisation socialarbetaren i fråga om nya yrkeskrav och arbetsuppgifter. Planeringen inom vårdområdet styrs av en helhetssyn, som innefattar människan i samhället och som utgör en referensram vid synen på sociala förhållanden. Genom förändring ifråga om organisation och arbetsmetoder söker man nå en ökad integration och samordning med närliggande funktioner. Ifråga om metoder innebär förändringen en förskjutning från åtgärder inriktade mot individ, familj, grupp till generella åtgärder, en

ökad satsning på öppen vård i stället för institutionsvård, på social service i stället för social kontroll samt återhållsamhet med tvångsåtgärder till förmån för ökad frivillighet. Man ser en utveckling från statisk, sektoriell och övervägande administrerande socialvård till en socialvård, som är en del av samhället med samhällsplanerande och förebyggande funktioner. [fråga om ärendehandläggning satsas på lag- och grupparbete. Beslutsstrukturen utvecklas från att vara hierarkisk till ökad decentralisering och demokrati.

Utredningar, planer och förslag som rör ökad samverkan institutioner emellan har utarbetats och Den prövats. lokala samordningen har utvecklats. Olika verksamhetsformer har förts samman under samma tak och organisatoriska åtgärder såsom inrättande av sociala centralnämnder och avtal mellan huvudmännen för främjande av samordning har vidtagits. Innehåll och form för samarbetet har analyserats i försök bl. a. i Tierp och Falun. En reell som möter svårighet i praktiken, då dessa intentioner skall förverkligas, är de skiftande referensramar och mål, som finns inom socialvård, sjukvård, arbetsvård, skola m. fl. och som även gäller hur sociala problem uppstår och behandlas. Lagarbete inom framför allt den kommunala socialvårdens ram har stimulerats genom från övergång funktionsprincipen till familje- eller helhetsprincipen. Under den som nyorienteringsprocess pågår uppreser sig många problem för den enskilde socialarbetaren liksom för andra berörda personalkategorier och som bl. a. har med motivation, tillfredsställelse, förmåga att klara nya arbetsuppgifter samt med funktion i nya roller inom ett vidare verksamhetsfält att göra. I många kommuner har nya vägar prövats bl. a. i form av försöksverksamhet av olika slag. Framför allt finns en strävan att kunna erbjuda stöd och hjälp till människor i deras egen miljö där problemen uppstår i syfte att kunna arbeta mera

förebyggande. Metoder för arbete i närsamhället, där grupper och institutioner involveras, prövas i en rad projekt för närvarande. I arbetet får socialarbetaren insikter om förhållanden som ger upphov till missförhållanden och störningar. För att kunna påverka utvecklingen i gynnsam riktning är det viktigt att sådana observationer och synpunkter beaktas i samhällsplaneringen. Skall socialvården kunna tjäna som irnpulsgivare och kunna delta i samhällsplanering och forskning är det viktigt med dokumentation, resultatuppföljning och utvärdering. Att det finns behov av grundläggande metodutvecklingsarbete inom den traditionella socialvårdens ram visas i Rapport från Barnavårdsbyrå II. Gruppen ger exempel på hur genom en kritisk analys av dess egen roll och arbetssättet ett målinriktat arbete kan ta form. Avståndet mellan gruppens mål ”att undvika destruktiva och åtgärder” de mål som formulerats av samarbetskommittén jämlikhet, trygghet, solidaritet och demokrati” är stort. Frågan det uppreser sig om finns någon reell koppling mellan dessa mål och socialvårdsarbetet så som det bedrivs på fältet. Ovannämnda rapport har visat att vägen dit ivaije fall är lång och svår. En av de viktigaste förutsättningarna är utbildning, dels i form av grundutbildning, dels möjlighet till vidareutveckling under handledning. För att utveckla socialvården måste organisatoriska och lagtekniska

234 SOU 1973:59

av att man går in i själva arbetsprocessen och söker reformer följas analysera denna samt utveckla arbetsmetoderna. För detta krävs och insikter samt framför allt en positiv kunskap inställning till det egna arbetet och en beredvillighet att granska, ompröva

och förändra, som bör byggas upp redan under grundutbildningen.

9.4 Konsekvenser för socialarbetarens yrkesroll

9.4.1 Nuvarande funktioner och väntade förändringar

inom det sociala vårdområdet är Exempel på socionomtjänster kurator vid sjukhus och rådgivningsbyrâ, Skolkurator, socialassistent, arbetsvård. Vidare företjänsteman inom kriminalvård, ungdomsvård, administrativa tjänster som socialchef och socialsekreterare. kommer art eller innebära socialku- Personalarbete kan vara av rent administrativ

rativa uppgifter. över nuvarande yrkesroller inom det sociala vårdområdet Beskrivningar har utarbetats för Tierpsprojektet för socialassistent, sjukhuskurator, 9.3.2). I det följande lämnas skolkurator och familjerådgivare (se avsnitt en kort sammanfattning av dessa: Socialassistentens huvudsakliga uppgifter kan indelas i informerande, utredande, stödjande och hjälpande uppgifter samt planering. arbetet innebär bl. a. att socialassistenten skall ge Det informerande till skolor m. fl. om olika former av upplysningar till enskilda,

samhällsservice. Det utredande arbetet bygger främst på samtal med dem utredningen och Utredningen skall resultera i ett förslag till rör på hembesök. som utarbetats av socialassistenten tillsammans med handlingsprogram den berörda parten och som sedan, om det går utöver delegationsramar-

na, läggs fram för de beslutande organen. Det stödjande och hjälpande arbetet består av förmedling av resurser,

och i hemmet hjälpsökande, fortlöpande samtal med den på socialbyrån och anhöriga i stödjande syfte, med kontakt med den hjälpsökande. läkare, barnpsykiatrisk klinik, skola etc., och förmedrådgivningsbyråer, vid nämnds beslut om omhändertagande för samhällsling av kontakter förekommer i allt större vård. Utöver dessa individinriktade åtgärder av mer allmän natur, som deltagande i utsträckning arbetsuppgifter dels inom den egna sektorn, dels inom kommunens planeringsarbete, Socialassistenten handlägger utredningar som allmänna planeringsarbete. besluten och föredrar ärendet inför nämnden. Då ger underlag för skall assistenten verkställa dessa och söka lösa besluten är fattade problemen i samarbete med den hjälpsökande. att socialassistentens arbetsuppgifter för närvarande Det uppges arbetet med uträkning och utanordning av domineras av det praktiska socialhjälp. Socialassistenten borde, anses det, avlastas en mängd uppgifmed utredningsarbetet såsom insamling av data ter framför allt i samband och ansökningar till olika institutioner för barn, från andra myndigheter för andra viktiga uppgifter som alkoholmissbrukare m. fl. till förmån inte blir tillräckligt tillgodosedda. Mer utrymme enligt nuvarande ordning

SOU 1973: 59

behövs för kontakt och samtal med hjälpsökande och för eftervård när klienter kommer ut från institutioner. Vidare behövs mer tid för planeringskonferenser och samarbete kring ärenden med kolleger, annan expertis och klienter. Sjukhuskuratorn arbetar direkt med enskilda patienter eller grupper av patienter för att söka lösa sociala problem och för att hjälpa patienten att själv kunna anpassa sig till en tillvaro som komplicerats på grund av sjukdom eller skada. För att vården av patienten skall kunna grundas på en helhetsbedömning krävs ett nära samarbete mellan kurator och den personal som ansvarar för patientens medicinska vård. Kuratorn har här en viktig uppgift att ge berörd sjukvårdspersonal, som ofta är primärt inställd på rent medicinska information förhållanden, om social proble-

matik. Kuratorn skall vidare informera om samhällets

olika hjälpmöjligheter. Kuratorns arbete inriktas i stor utsträckning med på samarbete patientens anhöriga och andra personer som kan anses höra till patientens miljö, arbetsgivare, lärare m. fl. Kuratorn har i regel kontakt med patienten endast så länge denne befinner sig under medicinsk vård. För att få kontinuitet i behandlingen är det därför att de sociala viktigt insatserna följs upp av andra myndigheter och organ, som tillsammans med patienten kan ha fortsatt ansvar för eftervård och rehabilitering. En viktig del av kuratorns uppgift utgörs därför av samarbete med institutioner utanför sjukhuset, som t. ex. allmänna försäkringskassan, konvalescenthem, handikapporganisationer, sociala nämnder, kriminalvård, Skolhälsovård, psykisk barna- och ungdomsvård, länsarbetsnämnd, bostadsförmedling samt med distriktssköterskor. Sjukvårdens kuratorer lyder vanligen administrativt direkt under sjukhusledningen. I medicinsk-kliniskt hänseende är de alltid underställda klinikchefen eller motsvarande vårdansvarige läkare. Frågan om kuratorernas organisation är som nämnts i avsnitt 9.3.2 föremål för från uppmärksamhet huvudmännens sida efter förslag i den s. k. KOS-rapporten, där det föreslås att kuratorer i första hand inom öppen sjukvård skall få kommun som huvudman. För kuratorer inom sjukvård och skolväsende gäller liksom för socialassistenterna att kvalificerade biträden skulle kunna utföra ett flertal uppgifter till förmån för kuratorernas mera direkta arbete med patienter och elever. Omkring hälften av skolkuratorns arbetstid uppskattas gå åt till enskild rådgivning till elever, lärare och föräldrar. Kuratorn skall också fungera som skolans sociala kontaktman och i samarbete med samhällets myndigheter och institutioner samordna stödåtgärderna för den enskilda eleven och hans familj. Skolkuratorns sociala utredningar skall bidra till en ökad förståelse av orsakssammanhang till stöd för såväl lärarna som föräldrarna i deras relation till eleven. De skall också ligga till grund för förslag om lämplig åtgärd eller behandling inom eller utom skolan. Kuratorn har viktiga informationsuppgifteri frågor som rör skolan såsom studiehjälp, studiemedel och ferieresor. Information sker också i allmänna frågor t. ex. i syfte att arbeta för förebyggande elevvård, ge sexualinformation, väcka förståelse för handikappade, skapa efterfrågan på fritidssysselsättning osv. Vid elevvårdskonferenser har kuratorn ofta sekreteraruppgifter.

236 SOU 1973: 59

Familjerådgivare. Till familjerådgivningien söker människor med sam-

levnadssvårigheter. Kontakten är helt frivillig. De sökande kan få vara anonyma och registreras därmed inte heller i något socialt register. Klienterna är garanterade sekretess och absolut tystnadsplikt. Familjerådgivarens huvudsakliga arbetsuppgift är samtalsbehandling. l familjerådgivningens uppgifter ingår även föräktenskaplig rådgivning. Vid vissa byråer förekommer samlevnadskurser. Metodutvecklingen inom familjerådgivningen har gått från individuella samtal till gemensamma samtal med involverade parter och familjesamtal. Behandlingen har hittills främst varit inriktad på makar och par, men på senare tid utvidgats till att gälla hela familjen. Huvudman för familjerådgivningen är landsting eller primärkommun. Familjerådgivningen bedrivs sedan 1951 som försöksverksamhet. Familjerådgivningens framtida huvudmannaskap, utformning och organisation utreds för närvarande av socialutredningen. Ett antal funktioner inom anstaltsvård: kriminalvård, nykterhetsvård och ungdomsvård har varierande utformning med blandade administrativa och behandlande arbetsuppgifter syftande till rehabilitering av klienter och kontakt med dennes egen miljö för att skapa förutsättningar för rehabilitering. Vissa tjänster är helt avsedda som kontaktfunktioner mellan anstalter och hemmiljö, t. ex. assistenttjänster för vård utom ungdomsvårdsskola. Inom kriminalvård i frihet finns skyddskonsulenter och skyddsassistenter som direkt eller via övervakare skall delta i rehabilitering av klienter som utskrivits från anstalt eller dömts till vård i frihet. Vid länsarbetsnämnderna finns tjänster inom arbetsvårdssektorn med utrednings- och behandlingsfunktioner som principiellt sammanfaller med tidigare angivna funktioner för kuratorer och assistenter inom olika sektorer av socialvården. För socionomer verksamma i personalvård ingår ofta såväl kurativa som personaladministrativa arbetsuppgifter. Endast hos större arbetsgivaø re är personalvårdande och personaladministrativa funktioner helt skilda åt. Innehållet i den sociala delen varierar mellan företagen beroende på verksamhetsart och arbetsbetingelser. Genomgående gäller dock att personalvårdskonsulent med social utbildning har att svara för personlig rådgivning till de anställda och för rådgivning till -arbetsledningen i personalvårdsfrågor. Enligt 1969 års personalvårdsutrednings betänkande har arbetet hittills varit inriktat på individuella åtgärder för anställda med svåra arbetshinder. Utvecklingen mot en förbättrad arbetsmiljö bör enligt . personalvårdsutredningen medföra att arbetet ihögre grad inriktas mot rådgivning till arbetsledning och mot allmänt förebyggande åtgärder. I

den debatt som följt på företagshälsovårdsutredningen har också efter-

lysts större uppmärksamhet på mentalhygieniska och socialmedicinska problem än vad som kommit till uttryck i denna utredning. Sammanfattningsvis utgörs huvudarbetsuppgifterna i de olika socialar-

betarfunktionerna i dag av socialt utrednings- och behandlingsarbete.

Inslagen av administrativa moment och behandlingsmoment i arbetsuppgifterna växlar men grunddragen i arbetsmetoder överensstämmer. Olika

grader av specialisering på de olika huvudarbetsuppgifterna och olika

SOU 1973: 59 237

arbetsförhållanden när det gäller tillgång till annan expertis skapar stora skillnader i yrkesrollen för socialarbetare av olika slag. Gemensamt för dem är den individinriktning i arbetet som med vissa undantag är förhärskande när det gäller behandlingsarbete och administrativa arbetsuppgifter. De förändringar som skett på socialvårdsområdet i form av ändrad organisation (ny nämndorganisation), inriktning mot i den helhetssyn sociala problematiken och mot förskjutning förebyggande arbetsuppgifter tillsammans med olika försök till samordning med andra samhällsfunktioner ställer redan nu krav på förändringar i utbildning med inriktning mot detta arbetsfält. Den helhetssyn på individen och hans förhållande till samhället som man anser att modern socialpolitik måste utgå ifrån medför att nuvarande arbetsformer kommer att vidgas till att omfatta inte bara den typ av individcentrerat arbete som nu dominerar till att omfatta arbete med hela familjer och grupper. Dessutom torde helhetssynen medföra att socialarbetaren överhuvudtaget får vidgade funktioner inom den socialvårdande Huvudvikten organisationen. kommer framdeles att läggas vid behandlingsuppgifter med en ökad inriktning mot grupparbete, vid informationsoch serviceuppgifter av varierande slag.

9.4.2 Avgränsning av socialarbetarens uppgifter gentemot andra funktioner

I jämförelse med många äldre och mera väletablerade yrken är socialarbetaryrket ganska vagt i konturerna. Det kan vara svårt att formulera de specifika drag, som karakteriserar yrket. Det går heller inte att avgränsa socialt arbete till att gälla endast en yrkesgrupp. Distriktssköterskor, läkare, vårdpersonal, lärare, psykologer m. fl. utför i sin tjänst mer eller mindre av socialt arbete. Inom sådan social verksamhet där nya arbetsformer prövas och framförallt inom de institutioner, där man sökt bryta den hierarkiska strukturen och prövar olika former av miljöterapi, finns klar ingen gräns mellan olika yrkesroller. Det finns många socialarbetare med varierande utbildning som utför ett kvalificerat arbete. Detta har gett en ofta diffus och skiftande uppfattning hos allmänheten om vad som krävs ifråga om yrkeskunskap och utbildning för olika områden och nivåer i socialt arbete. Engagemang, vilja att förstå och att frigöra resurser såväl hos klienten som i samhället är primära i allt socialt arbete och kan, om de saknas, inte kompenseras med utbildning. Utbildning och träning krävs för att socialarbetaren skall få sådan yrkesmässig förståelse och insikt som ökar förutsättningarna att stärka individens eller gruppens förmåga att finna positiva lösningar på sina problem. Den yrkesmässiga insikten grundar sig framförallt på kunskaper om förhållanden hos individen och i samhället, som är problemskapande, kunskap om hur förhållanden i miljön ochi individens utveckling samverkar samt mänskliga fysiska och psykiska reaktioner på olika krissituationer i livet. Vidare förutsätts om kunskaper klientens rättigheter och samhällets skyldigheter, organisationers och

m

institutioners funktion, samverkansformer och vägar att frigöra resurser. Den yrkesmässiga förståelsen för klientens eller klientgruppens problem grundar sig bl. a. på generell kunskap om hur sådana problem uppkomutvecklas och samvarierar. Vidare behövs generell kunskap om mer, mänskliga reaktionssätt inför nya och svåra situationer, vilket kan ge en

bättre distans till problemen än den har, som själv befinner sig i samma situation. Utbildningen bör ge socialarbetaren träning i att se klienten

som en aktiv part, som själv väljer och handlar och inte som en mottagare För att en relation mellan socialarbetare och klient skall av hjälp. för den senare att klargöra sina motiv och utvecklas, som ger utrymme resurser till initiativ och handling, krävs att socialarbetaren på frigöra motsvarande sätt är någorlunda klar över sina egna motiv, resurser och Subjektiva värdeomdömen från socialarbetarens sida finns begränsningar. alltid med i kontakten med klienten oavsett hur objektiv hon försöker att måste också förbereda socialarbetaren för det ofta vara. Utbildningen hårda slitaget och resignationen och kanske bitterheten som ligger på lur till i arbetet. Det är detta som Gustav Jonsson följd av motgångarna kallar yrkesträning för närkamp. I människovård ande arbete är det viktigt att arbeta inte bara med klienten utan också med sig själv, t. ex. genom kontinuerlig handledning och diskussion. att förmedla vissa grundläggande värde- Utbildningen avser slutligen till människor och problem, som möter i arbetet, ringar samt en hållning dvs. ”ett där kunskap och värderingar integrerats med sätt att vara, I denna hållning skall personligheten och präglar sättet att utöva yrket. som ingå en kritisk granskning av det egna arbetet och av förhållanden att använda vunna erfarenheter konstruktivt. styr arbetet. Det är viktigt situationen och hur olika faktorer samverkar Man bör kunna analysera

och använda denna medvetenhet och kunskap i det fortsatta arbetet.

Inte heller denna beskrivning av vad utbildningen idealt skall leda till - - kan ett mål som knappast uppnås enbart genom en grundutbildning Socionomer med bestämdhet sägas vara unik för socionomutbildningen. förekommer inom olikartade områden, i första hand med behandlingsoch administrativa Inom de olika områdena ställs uppgifter uppgifter. krav av olika slag och grad av fördjupning. om socionomer och kliniska arbetsfälifråga på det mentalhygieniska och vissa kuratorer), där arbetet i huvudsak är tet (familjerådgivare och krisbehandling, delas arbetsfunktionerna i viss inriktat på relationsmed och även psykiatrer. En viss kollision utsträckning psykologer föreligger i dag när det gäller yrkesrollsuppfattning. Ett positivt uttryck för detta är de riktlinjer som UKÄs arbetsgrupp för psykoterapiutbildfått. Denna har till uppgift bl. a. att föreslå vidareutbildning ning bl. a. läkare, psykologer och anpassad för olika grundutbildningar, socionomer. för framhålls beträffande I yrkesrollsbeskrivningen Tierpsprojektet att man i Sverige liksom i andra länder psykologernas arbetsuppgifter, kan iaktta vissa tendenser till förändringar. Bl. a. framträder ett ökat intresse för olika former av behandlingsuppgifter och för olika typer av vård och förebyggande åtgärder. En förändring av psykologernas öppen från enbart problem och åtgärdsplanering till mera

arbete diagnostiska

SOU 1973: 59

socialt betonat behandlingsarbete närmar socialarbetarnas och psykologernas roller till varandra. Man kan i dag iaktta att gränser mellan yrkesroller suddas ut. Man syftar till att fördela arbetet så att den som har bästa kontakt med klient-familj-grupp, där problem skall lösas, får huvudansvaret för behandlingen oberoende av ursprunglig yrkesinriktning. Inom nya och öppnare vårdformer som planeras kommer sannolikt av utvecklingen samarbetsformerna och arbetsfördelningen att gå åt detta håll. För att en sådan rörlig arbetsfördelning skall fungera liksom för ett gott samarbete överhuvudtaget är det emellertid viktigt att var och en känner säkerhet i sin yrkesfunktion. Råder oklarhet i fråga om ivilka hänseenden egen och andras yrkeserfarenhet skall bidra till att arbetslagets gemensamma mål skall nås riskerar arbetet att bli ytligt. Lagmedlemmarnas specifikaoch fördjupade kunskaper kommer då inte till sin rätt. Att medlemmarna känner osäkerhet inför sina egna och andras funktioner kan leda till konflikter som tar sig olika uttryck. På oklara grunder kan t. ex. medlemmarna avhända sig arbetsuppgifter som de borde ta ansvar för eller kan de av prestigehänsyn värna strikt om sitt område till förfång för det samlade arbetet. Ett annat område, som rör kompetensen och avgränsningen gentemot andra funktioner är: förhållandet till kommunens förtroendemän inom det sociala området. I diskussionen kring socialarbetarens nya roll som utvecklare och reformator har naturligt nog relationen till politiskt arbete berörts. Osäkerhet i fråga om gränsdragning har framförallt förekommit i fråga om samhällsarbete. . Att stimulera samhällsprocessen kan uppfattas som en delvis politisk roll och t. o. m. som en roll som skall spelas enbart av politiker och inte av yrkesföreträdare. I det här sammanhanget är det viktigt att särskilt betona att all samhällelig verksamhet har ett drag av allmänt politiskt handlande, medvetet eller omedvetet, då det kan sägas sträva efter att uppnå bestämda mål. Det bör dock fastslås att socialarbetaren lika litet som andra yrkesgrupper kan verka som politiker inom ramen för sin ordinarie yrkesutövning. Däremot är det en uppgift för socialarbetaren att utarbeta underlag för politikernas ställningstaganden. Samverkan med förtroendemän har även diskuterats i den under 9.3.3 refererade rapporten från Bamavårdsbyrå II. Allt eftersom nya s. k. progressiva vårdmetoder framkommit, har den politiskt valda nämnden fått allt svårare att ta ställning till vad som är ”bra” eller dåligt för klienterna. Detta har lett till att förtroendemännen alltmer förlitat sig på experter av olika slag, i första hand barnavårdsnämndens tjänstemän, i andra hand läkare, psykologer och andra myndighetspersoner, vilket i sin tur lett till en a.llt större utarmning av den viktiga funktion, som ursprungligen var avsedd för den politiskt valda barnavärdsnämnden i dess egenskap av folkets röst beträffande moraliska värderingsfrågor.”

Det är viktigt att definiera ansvarsfördelningen mellan tjänstemän och

förtroendemän. Äv tjänstemännen torde krävas att de på helt annat sätt

än hittills verkligen analyserar varje ärende ned till dess grundläggande

moraliska frågeställningar och presenterar dessa för barnavårdsnämnden. i

Vidare krävs av barnavårdsnämnden, att den på ett helt annat sätt än för närvarande dels kräver alternativa förslag om åtgärder och bedömning av dessas konsekvenser, dels verkligen ser och engagerar sig i de moraliska ställningstaganden, det alltid i grunden är fråga om.” Den professionella bas i utbildningen som socialarbetarna har gemensam är förhållandevis liten. Dock är de problem som socialarbetaren ställs inför så svåra, att det krävs en kvalificerad bred kunskap samt en specifik arbetsmetod. Det som karakteriserar den som utbildats på social linje och ger speciell kompetens är de färdigheter och den hållning till människor och problem, som ges av kombinationen av bred kunskap om samhället och social metodik med dess förankring i psykologiska och sociala teorier och i praktisk erfarenhet. Eftersträvas en starkare yrkesidentitet för socialarbetaren på fältet bör yrkesskickligheten kunna dokumenteras utåt. Detta kan bäst ske genom en hög kvalitet på arbetet, vidareutveckling av metoder samt uppföljning och utvärdering av socialarbetamas verksamhet samt forskning.

9.5 Synpunkter på nuvarande utbildning Enligt nuvarande studieordning yrkesinriktar den studerande sin utbildning genom val av olika ämnen och specialkurser på betygsnivå. För examen fordras fem betyg, varav tre skall avläggas inom sociala linjens kärnämnen: socialrätt, psykologi och social metodik. Som framgår under 10.3 finns invändningar mot nuvarande studieorganisation när det gäller kärnämnesbestämmelserna. Valet av kärnämnen kan å ena sidan medföra att den studerande tvingas välja bort ämnesavsnitt, som kanske är mycket väsentliga med tanke på kommande arbetsuppgifter. Å andra sidan ger betygsstudierna förutsättningar till fördjupning av vissa ämnesavsnitt. Avsikten med betygsstudier har också varit att förmedla en övergång till studier för högre betyg och forskarutbildning vid universitet.

Val av ämneskombinationer Vid Socialhögskolan i Lund har gjorts en inventering av examinerade från sociala linjen fr. o. m. höstterminen 1964 till vårterminen 1968. Normalkombinationen var socialrätt, psykologi, social metodik och det avvikande beteendets sociologi. Under nämnda tidsperiod ökade andelen normalkombinationer på sociala linjen från 49 procent 1964 till 87 procent 1968. Enligt stadgan skall varje socionom ta överbetyg (två eller tre betyg) i minst ett ämne. De allra flesta har nöjt sig med överbetyg i ett ämne, endast undantagsvis har man tagit överbetyg i två eller flera ämnen. Det finns dock en tydlig tendens till att en ökad andel har tagit fler betyg än nödvändigt. Åtskilliga har läst mer än en specialkurs i samma ämne. Av de 300 studerande som examinerats från sociala linjen har endast åtta tagit tre betyg i något ämne. Dessa fördelar sig på psykologi (sex elever) och socialrätt och sociologi (vardera en elev). U 68 har gått igenom ämneskombinationema för de 113 studerande, som examinerats från sociala linjen vid Socialhögskolan i Stockholm under första halvåret 1973 och funnit att det tydligt går att urskilja vissa

l6- 241

vanliga kombinationer. Sammanlagt 75 elever har läst ämnena psykologi, socialrätt, sociologi och social metodik. Av dessa har 31 valt att avlägga två betyg i psykologi, 31 i socialrätt och 13 isociologi. I övrigt finns det varierande kombinationer. Flera elever har läst mer än fem betyg. Skälet härför kan vara ett intresse att vidga kunskaperna, att det inom ramen för kärnämnesbestämmelserna inte funnits möjlighet att få önskad ämneskombination eller att den studerande valt att läsa vidare i väntan på att få ett arbete. Sammanlagt 98 av de 113 studerandena har läst social metodik. En övervägande del har valt att läsa specialkursen socialvårdsmetodik (socialt arbete inriktat på individ och familj). Fyra studerande har läst båda specialkurserna. Inom ämnet rättskunskap har samtliga valt specialkursen socialrätt med undantag för ett par studerande som läst båda specialkurserna. I ämnet sociologi har de flesta valt specialkursen avvikande beteende.

studerandes synpunkter på utbildningen

Nämnden för socionomutbildning har som redovisas i en rapport ijuli 1973 låtit utföra en enkätundersökning vid två tillfällen i studiegången, riktad till studerande som antagits höstterminen 1970. Undersökningen är ett led i utvärderingen av försöksverksamhet med nya former för behörighet för tillträde till socionomutbildningen. I undersökningen ingår samtliga elever som antagits enligt försöksverksamhet l (elever som uppfyller kraven på 25 års ålder, minst fem års yrkesverksamhet samt vissa teoretiska förkunskaper) samt ett urval ur kvotgrupp l (studerande med slutbetyg från gymnasium) och kvotgrupp 2 (studerande med studentbetyg). övervägande antalet studerande är tillfredsställda med sina studier vid socialhögskolan. De yngre eleverna betraktar studiepraktiken som mest värdefull. De är också mycket positivt inställda till den teoretiska undervisningen, som de anser allmänbildande. De äldre eleverna tycks mest värdesätta det goda förhållandet mellan lärare och elever. Förslagen till förbättring av undervisningen är dock många och rör främst integrering av vissa ämnen till ämnesblock, samarbete mellan lärarna så att överlappning mellan ämnen, litteratur och problemställningar undviks, införande av temadagar och parallelläsning av näraliggande ämnen. Enkätundersökningen visar att av grundkursen, som normalt skall vara avslutad efter första studieåret, har, efter fem terminer, av

tio procent

eleverna i kvotgrupp l ett eller flera ämnen kvar medan motsvarande gäller för närmare 25 procent inom försöksverksamhet l. Statistik och rättskunskap tycks vara svårast. Motsvarande antal i grupperna önskar också stödundervisning. Eleverna i kvotgrupp l är mest påverkade av sin studiepraktik när det gäller val av yrkesområde medan eleverna inom försöksverksamhet l i63 procent av fallen är styrda av sina tidigare yrkeserfarenheter. De senare tycks genomgå socionomutbildning för att vidareutbilda sig och inte för att omskola sig. Inom alla grupper är socialt mest behandlingsarbete eftertraktat som sysselsättning efter socionomexamen. Inom försöksverk-

242 SOU 1973: 59

m

samhet l kommer administrativt arbete nästan lika högt bland önskade yrkesområden.

Översyn av vissa ämnesområden Nämnden för socionomutbildning har funnit det angeläget att iavvaktan på U 68s förslag göra en översyn av framför allt undervisningen på tre områden nämligen personaladministration, samhällsplanering och social metodik. Försöksverksamhet med inriktning på personaladministrativ utbildning har startat vid Socialhögskolan iÖstersund vårterminen 1973. Denna sker inom ramen för nuvarande förvaltningslinje men har även sociala inslag. Särskild uppmärksamhet har ägnats rättskunskap och beteendevetenskap, som givits en särskild inriktning mot personaladministrativt arbete. De studerande kan välja två fördjupningsalternativ varav ett i samhällsekonomi med specialkurs i personaladministration och ett i personaladministrativ beteendevetenskap. I november 1972 tillsatte nämnden för socionomutbildning en arbetsgrupp för översyn av utbildningen i samhällsplanering vid socialhögskolorna. l första hand gällde översynen förvaltningslinjen men det ansågs även angeläget att förstärka undervisningen i planering på sociala linjen. För närvarande ligger huvuddelen av socialhögskolornas planeringsundervisning i ämnet kommunal ekonomi och planering och dess specialkurs samhällsplanering på förvaltningslinjen. De studerande på sociala linjen kan sålunda för närvarande inte genomgå huvuddelen av socialhögskolornas utbildning i samhällsplanering. Nämnden har vidare planerat att göra en översyn av undervisningen på sociala särskilt vad gäller ämnet social metodik. l skrivelse från linjen i Stockholm, som väckt frågan hos nämnden om en Socialhögskolan breddad och fördjupad metodikundervisning, anförs bl. a. följande motiv. I den nuvarande utbildningen kan studier i ämnet social metodik endast bedrivas på ettbetygsnivå, vilket ger ämnet en särställning inom socialhögskolan. De nya krav på metodämnet som den snabba utvecklingen på fältet av samspelet individ, närmiljö och samhälle uppställer, går inte att uppfylla inom den snäva ramen för ämnet. I stället har ämnet delats upp i en allmän kurs och två specialkurser (socialvårdsmetodik inriktad på arbete med individ-familj och social förvaltning-samhällsarbete). För att krav i social problemlösning krävs en tillgodose på helhetssyn sammanhållen och under hela studietiden fortlöpande metodundervisning i nära anknytning till arbetet på fältet. Vid internationella jämförelser finner man att utvecklingen av det sociala arbetet givit upphov till mer eller mindre omfattande förändringar i utbildningen. Gemensamt för många länder är den ökade tonvikten på grupparbete och samhällsarbete vid sidan om ett mer individinriktat arbete. Vidare betonas vikten av en bättre intregrerad och mer problemorienterad undervisning. Utbildningen av socialarbetare är för närvarande föremål för reformer i Danmark, Finland och Norge. I samtliga fall med förslag. Både den danska och den norska föreligger utredningar har, i jämförelse med den svenska, sedan länge mer utbildningen

SOU 1973: 59 243

undervisning i social metodik såväl i förhållande till andra ämnen som absolut mätt i timantal. Karakteristiskt för den sociala metodiken är att ämnet följer den studerande genom hela utbildningen och fungerar som sammanhållande element i vilket övriga teoretiska ämnen och erfarenheter från praktiken integreras.

9.6 Konsekvenser för utbildningens planering 9.6.1 Utgångspunkter I en tid då mål och metoder för det sociala arbetet är föremål för omprövning och man avvaktar resultat av försök av olika slag, är det vanskligt att ange definitiva riktlinjer för nya och förändrade funktioner och därmed för utbildningens organisation och inriktning. Väljer man att utgå från en beskrivning av de sociala problemen i dagens samhälle bör denna beskrivning vara baserad på analyser av förekomst, uppträdande, orsaker och konsekvenser. En sådan analys ligger dock utanför utredningsuppdraget och skulle för övrigt sannolikt stranda på grund av brist på utgångsmaterial. l förslag till ny undervisningsplan för utbildning av socionomer vid Diakonhjemmets socialskole, Oslo 1972, delas funktionerna upp på fyra nivåer varav två karakteriseras som förebyggande och två som behandlande. På varje nivå har de sociala problemens natur beskrivits liksom även de metoder och åtgärder med vilka de kan mötas. Funktionerna låses därigenom inte vid vissa yrkesområden eller vid nuvarande förhållanden. För en målanalys som avser utbildningens innehåll och verksamhetsformer inom ramen för den av U 68 föreslagna studieorganisationen skulle den norska modellen även kunna vara en ändamålsenlig utgångspunkt. Den utförda arbetsfältsbeskrivningen skulle kunna tjäna som bas för fortsatt bearbetning efter dessa riktlinjer.

Nivå I. Förebyggande verksamhet: Arbete med generella orsaker till sociala problem. På denna nivå läggs huvudvikten vid att analysera de samhälleliga faktorer, som ger upphov till problem. Orsakerna till problemen kan vara svåra att identifiera på denna nivå. För att komma åt dem krävs forskning och systematisk bearbetning av material från samtliga nivåer av social verksamhet. Den kunskap som successivt utvinns om generella orsaksfaktorer leder till aktiviteter inriktade på förebyggande verksamhet genom samhällsplanering, arbete i nårsamhället m. m. Sådan verksamhet förekommer också ofta utanför den traditionella socialpolitiska sektorn. Centralt för arbetet är samarbetet med olika fackgrupper, planeringsorgan, klienter, förtroendemän och administratörer.

244 SOU 1973: 59

verksamhet: Arbete med speciella orsaker till Nivå 2. Förebyggande sociala problem.

orsakerna kan skiljas från de generella då de ofta verkar De speciella direkt utlösande och därför också är lättare att identifiera. på problemen orsaksfaktorerna medverkar till att grupper av människor De generella orsakerna förstärker eller utlöser kommer in i risksituationer. De speciella Orsakerna kan vara av både samhällelig och individuell natur. problemen. är att arbeta med de grupper som En viktig uppgift förebyggande befinner sig i riskzonen. Denna funktion kan sägas ligga inom ramen för l men även traditionell socialvård i högre grad än funktionerna på Nivå

här överskrids den mer socialvårdande inriktningen.

Nivå 3. Behandling av akuta tillstånd.

för arbetet nivå är att problemet eller sjukdomen Utgångspunkt på denna En akut situation föreligger, där det är nödvändigt att redan uppstått. en insikt ifråga om problemets bakgrund och skaffa sig diagnostisk På basis av denna utarbetas en behandlingsplan som tar symtom. analys de resurser som finns i samhället, hos klienten själv som utgångspunkt av det traditionella sociala och i dennes närmaste miljö. Huvudparten arbetet återfinns denna nivå, där det är väsentligt att socionomen på brukar problemlösande instrument. sig själv som ett aktivt

Nivå 4. Behandling av befästa tillstånd

Även verksamhet får förtur, är det klart att man aldrig om förebyggande eller att man ej lyckas lösa dem. Hos en kan undvika att problem uppstår som socialarbetaren arbetar med, del av de klientkategorier och grupper, är tillstånden redan befästa. Eftervård och omsorg inriktas på att klienten skall så bra som möjligt, att förebygga återfall eller att förhindra fungera att klienten råkar ut för nya svårigheter. Observationer och synpunkter arbetet nivå bör förmedlas till de andra nivåerna. Det äri från på denna arbetet med de befästa tillstånden som man blir medveten om hur sociala och vilka faktorer som varit problemskapande och problem kan utvecklas utlösande. samarbetar man med andra yrkeskategorier. Som På alla fyra nivåerna ofta diffusa. Den refererade norska utredningen nämnts är gränserna delar in socionomens funktion iprimär- och sekundärfunktioner. definieras som att förebygga och Socionomens primärfunktion Vid sidan härav har socionomen en rad behandla sociala problem. sekundärfunktioner, vilka i sin tur är andra yrkeskategoriers primärfunkfrån skolsektorn detta förhållande. I tioner. Ett exempel belyser arbete att som sekundäreffekt söka socionomens förebyggande ingår skolförhållanden. Att utveckla arbetet inom skolan är uppnå förbättrade lärarnas I den mån lärarna lyckas i sin dock i första hand uppgift. får det också en effekt vad gäller att pedagogiska uppgift positiv sociala För att i samarbete med andra yrkeskateförebygga problem. i såväl sin primär- som sekundär-funktion är det nödvändigt gorier fungera Detta kräver emellertid att var med en ändamålsenlig arbetsfördelning.

SOU 1973: 59

och en som ingår i arbetslaget är klar över sin egen och de andras kompetens. Även för institutioner kan man tala om primär- och sekundårfunktioner. Inom institutioner, där den sociala verksamheten är en sekundär funktion, t. ex. inom sjukvård och skolväsende, är socionomens roll mindre självklar än den är t. ex. på en socialbyrå, där klienten söker för sociala hjälpbehov. För att inte riskera att de sociala aspekterna går förlorade och för att kunna utöva sitt arbete på ett konstruktivt sätt är det för socialarbetaren vid sidan av rena yrkeskunskaper nödvändigt med insikter i hur respektive institution fungerar och hur detta återverkar på personal och klienter. Dessutom behövs insikter i andra kollegers funktioner, arbetsmöjligheter och begränsningar.

9.6.2 Synpunkter på innehållet i utbildningen Utifrån den skisserade nivåmodellen kan vissa slutsatser av betydelse för innehållet i utbildningen dras. För att kunna fungera på samtliga fyra nivåer krävs 0 kunskaper baserade på vetenskapliga rön om sociala problems förekomst, orsaker, konsekvenser och behandling O kunskap och färdighet att omsätta i socialt arbete inom primär- och sekundärfunktion på samtliga fyra nivåer. De teoretiska kunskaperna bör inriktas på sådant stoff som är av för socionomens betydelse yrkesutövning, men respektive ämnes teori och metod bör också behandlas i syfte att möjliggöra fortsatt fördjupning och litteraturstudier på omrâdet. Den snabba förändring som gäller förhållandena på fältet, utvecklingen inom de teoretiska baskunskaperna och inriktningen av behandlingsmetoder, medför att det alltid kommer att råda viss osäkerhet om utforrnningen av undervisningen isocialt arbete. Allmänt bör dock gälla att socialarbetaren skall vara väl insatt i individinriktad behandling, grupparbete, samhällsarbete och social administration. Som framgår av den norska modellen finns en återkoppling mellan alla fyra nivåer av förebyggande och behandlande uppgifter, så att erfarenheter som socialarbetaren gör på fältet tjänar som incitament för mera generella förebyggande åtgärder. Som en konsekvens härav kan man se utvecklingen av samhällsarbete som metod och undervisningsämne liksom efterfrågan på undervisning i samhällsplanering.

9.6.3 Synpunkter på studieorganisationen Som framgår av ovanstående beskrivning av arbetsfåltet är det med hänsyn till nu pågående utvecklingsarbete inom den sociala sektorn och i avvaktan på de ställningstaganden som kommer att följa på socialutredningens förslag svårt att ge klara riktlinjer för nya och förändrade arbetsfunktioner. Enligt U 68s uppfattning bör de slutsatser som kan dras från arbetsfáltsbeskrivningen återverka på utformningen av studieorganisationen i framför allt följande avseenden.

246 SOU 1973: 59

O Helhetssynen, utvecklingen mot integration och samverkan, synes en större mängd generell kunskap i grundutbildningen, vilket motivera medför att en större del bör vara obligatorisk än för närvarande. 0 Behovet av att kunna använda olika kunskaper och metoder allt efter och situationens krav medför att specialisering i en viss problemets metod bör ske först efter grundutbildningen. 0 Den snabba förändringen och rörligheten på arbetsfältet synes inte motivera någon profilering mot ett bestämt yrkesområde. 0 Betoningen av samverkan mellan olika funktionärer ställer krav dels på en stärkt yrkesidentitet, dels på gemensamma referensramar, vilket bör tillgodoses genom gemensamma kurser och framför allt tvärvetenskapoch metodövningar under den senare delen av utbildliga projekt ningen. O Den snabba utvecklingen på arbetsfältet, där mål och metoder gör det angeläget att kunna genomföra motiverade förändomprövas, ringar i studieorganisationen. Sammanfattningsvis bör undervisningen utformas så att

0 den ger de studerande en god grund att bygga vidare på samt stimulerar dem till egen aktivitet, när det gäller att inhämta och bearbeta kunskap samt lösa problem, 0 den möter de krav som ställs på socionomens kommande yrkesfunktioner. Det betyder att den teoretiska undervisningen och metodundervisningen bör integreras på sådant sätt, att de teoretiska ämnena ger metodämnena det teoretiska underlag som behövs och att metodundervisningen i sin tur relateras till de yrkesproblem som socionomen ställs inför.

10 -

Behovsanalys förvaltningslinjen

10.1 Arbetsfältsbedömningar

Som bakgrund för bl. a. arbetet med en översyn av socionomutbildningen och juristutbildningen har en expertgrupp inom U68 gjort en allmän arbetsfältsbedömning för att försöka ge en bild av utvecklingen inom det administrativa yrkesfältet. Utredningen har därefter sökt bygga ut denna för att få en säkrare uppfattning om vilka delar av arbetsfältet som socionomutbildning på förvaltningslinjen i framtiden kan väntas förbereda för. Till grund för sina ytterligare har U68 överväganden lagt de resultat som den 1960 tillsatta redovisasocionomutbildningskommittén de samt undersökningen Socionomernas arbete och utbildning - en

analysÅ-Rubenowitz 1971. Utredningen har vidare gjort en enkätunder-

sökning bland tjänstemän inom statsförvaltningen och landstingen för att få en uppfattning om arbetsuppgifter och utbildningsbehov. Den redovisas i rapporten Administratörer i stat och landsting” (DsU 1973: 17). Dessutom har synpunkter inhämtats från enskilda yrkesutövare, de fackliga organisationerna och Sveriges Socionomförbund.

l0. l .l Allmän arbetsfältsbedömning inom det administrativa området U 685 expertgrupp framhåller i sin rapport att det är svårt att ge en bild av den framtida yrkes- och befattningsstrukturen som sträcker sig längre än en femårsperiod. Ett sådant försök kan bygga på demografiska förändringar, förändringar i yrkesverksamhetsgrad och tendenser i samhällsutvecklingen. Expertgruppen ansåg dock att det var vanskligt att använda sådana prognoser vid bedömning av yrkesfunktioner. Den arbetsoch utvecklingsanalys som expertgruppen gjort får därför närmast ses som en diskussion kring begreppet administration och olika utvecklingsfaktorer som påverkar utbildningen. Expertgruppen har beskrivit administration som styrning och samordning av organisationer i vid mening (ett företag, en förvaltning etc.). All verksamhet knuten till styrning av en organisation är inte heltidsarbete med administrativa uppgifter. Administrativa inslag förekommer i åtskilliga yrken och på flera nivåer inom företag och förvaltningar. Administra-

tiv utbildning kan således ha olika uppgifter: att ge en omfattande administrativ grundutbildning åt personer med i huvudsak administrativa i olika specialistutbildningar och uppgifter, att ge inslag av administration till redan yrkesverksamma. Personer med att ge administrativ fortbildning administrativ grundutbildning kan med stark förenkling sägas återfinnas främst inom ADB-området, administrativ rationalisering, marknadsförings- och redovisningsfunktioner, allmän förvaltning samt i rättsliga funktioner. Med utgångspunkt i definitionen av administration har expertgruppen angivit vissa administrativa funktioner nämligen målbeskrivning, planering, organisation samt kontroll och återkoppling. allmänt med övergripande planering för att Målbeskrivning förknippas omsätta etc. Planering innebär åtgärder för styrelsebeslut, riksdagsbeslut att omsätta målbeskrivningen i ett handlingsmönster. Med organisation avses här att styra verksamheten inom de ramar som planerande organ har uppställt, och kontroll och återkoppling kan exemplifieras med redovisningsaktiviteter och den rättsliga kontrollen. har isitt arbete beskrivit vissa förändringar, som kan få Expertgruppen funktionerna. Sådana förändringar är inflytande på de administrativa teknisk utveckling, förändring av organisationsformerna och nya samarav organisationsenheternas storlek, samt en betsformer, förändring ökning av administrationspersonal och en minskning av produktionspersonalen. Elektroniken har varit av stor betydelse för administrationen genom utvecklingen av automatisk informationsbehandling. Nya typer av hjälpmedel och nya tekniker kommer förmodligen att införas, som gör det möjligt att på dessa överföra en del av de processer som idag utförs manuellt. Detta medför behov av personal med insikt i datateknik och utan samtidigt också Styrteknik på flera olika nivåer, inte bara specialister personer med inslag av dessa kunskaper i annan utbildning. av organisationsformerna samt nya samarbetsformer kan få Förändring funktionerna. Man kan här räkna med inflytande på de administrativa ökat medinflytande och medbestämmande. storlek kommer förmodligen att Förändring av organisationernas innebära ett vidare arbetsområde på både den offentliga och privata sidan. Detta medför ett ökat behov av specialkunnande. Krav på och nya specialistfunktioner kompletteras av behov av nya fördjupade av blandade där det kommer att krävas kunskaper för typer funktioner, att kunna tillgodogöra sig specialistkunnandet. Beträffande den sista av ovannämnda faktorer, en ökning av administrationspersonal och en minskning av produktionspersonalen ansåg expertgruppen att det är svårt att nu uttala sig om vilka effekter på yrkeseller arbetsfunktioner dessa ändringar kan få förutom att planeringsarbetet kommer att bli mer omfattande. Sammanfattningsvis fann expertgruppen det vanskligt att ge en mer konkret bild av yrkesfunktionernas utveckling inom det administrativa området. försvåras också bedömningen av det framtida Härigenom Det är bl. a. mot denna bakgrund viktigt att utbildningsbehovet. tillåter en beredskap för ett rikt utbud av skilda studieorganisationen

1973: 59 249 SOU

inriktningar av utbildningen framför allt inom dennas senare del och inom en organisation med återkommande utbildning. En viktig slutsats av ovanstående försök till bedömning är också att den redovisade osäkerheten i planeringsunderlaget ställer stora krav på flexibiliteten hos studieorganisationen inom den administrativa yrkesutbildningssektorn.

l0.l.2 Socionomutbildningskommittén

Socionomutbildningskommittén gjorde följande bedömning av förvaltarsocionomernas arbetsmarknad. Större delen av förvaltarsocionomerna var då sysselsatta inom den kommunala sektorn, främst på drätselsidan. Kommittén förmodade att de flesta av dem även i fortsättningen skulle komma att arbeta inom den primärkommunala sektorn men framhöll att landstingens ökade uppgifter, främst inom hälso- och sjukvård, skulle komma att medföra ett ökat behov av förvaltarsocionomer. Likaså antogs att personaladministrativa frågor skulle komma att ägnas ökad uppmärksamhet i framtiden inom både den offentliga och privata sektorn. Dessa tjänster ansågs lämpade för socionomer. Kommittén ansåg att större krav skulle komma att ställas på socionomerna, främst ifråga om kommunalekonomisk och administrativ utbildning. Detta var en av orsakerna till att kommittén föreslog en förlängning av utbildningen.

l0.1.3 Rubenowitz Socionomernas undersökning: arbete och utbildning - en analys

Sigvard Rubenowitz gjorde år 1971 en undersökning angående socionomernas arbete. Undersökningen omfattade socionomer såväl från den sociala linjen som förvaltningslinjen. En enkät skickades till sammanlagt 3 448 personer. Det framgår att förvaltarsocionomerna huvudsakligen var sysselsatta inom fyra områden, nämligen allmän administration, personaladministration, kommunalekonomisk förvaltning och samhällsplanering. De vanligast förekommande uppgifterna bland socionomer inom allmän administration var budgetarbete, långsiktig ekonomisk planering, personalpolitik och personalplanering, rekrytering och urval, kontorsrationalisering och annat rationaliseringsarbete. De socionomer som var anställda inom kommunalekonomisk förvaltning hade som sina väsentligaste arbetsuppgifter budgetering, långsiktig ekonomisk planering, bokföring och bokslut, likviditetsplanering, investeringskalkyler, ADB och kontorsrationalisering. Inom planeringssektorn sysslade socionomer i huvudsak med utredningar i samband med fysisk eller ekonomisk planering och utredningar rörande grupper av individer i samhällsplanerande syfte. Personaladministratörerna arbetade främst med personalvård, sociala frågor i samband med anställningar, personalpolitik, personalutbildning, personalplanering, rekrytering och urval. De hade vidare hand om personalstatistik, personalredovisning, avtals- och förhandlingsfrågor, lönesättning, löneadministration, samt information och samråd.

250 SOU 1973: 59

Sammanfattningsvis kan sägas att långsiktig planering av verksamheten, insamlande och bearbetning av statistik, progrrosmaterial o. d. samt utarbetande av arbetsinstruktioner, rutiner och organisationsbeskrivningar dominerade arbetet inom samtliga förvaltningsfunktioner. De mest förekommande arbetsaktivitetema var kontakt med andra myndigheter, organ m. fl., löpande allmänt utredningsarbete, konferenser och diskussioner i planerings- och utredningssyfte.

10.1.4 U 68s undersökning: Administratörer i stat och landsting

U68 har i sitt arbete med arbetsfältsbedömningen för administrativ som komplettering till de uppgifter som stått att få om verksamhet, inom kommunerna, gjort en enkätundersökning bland arbetsuppgifter tjänstemän, anställda inom statsförvaltningen och landstingen, för att få en uppfattning om deras funktioner och arbetsuppgifter och kunskapsbehov. Undersökningen syftar också till att klarlägga olika utbildningars dvs. i vad mån formell grundutbildning har relevans för utbytbarhet, kommande arbetsuppgifter. (DsU 1973: 17). Undersökningen refereras i avsnitt 3.2.3.4 varför här endast redogörs för de resultat som anknyter till förvaltarsocionomernas arbetsuppgifter. omfattade l 866 tjänstemän - 1 661 från statsförvalt- Undersökningen Av dessa utgjorde förvaltarsocioning och 205 från landstingsförvaltning. nomerna endast 4,2 procent. Förvaltarsocionomerna var verksamma inom de flesta arbetsområden inom statsförvaltningen och det administrativa området inom landstingen. Gemensamt för de flesta förvaltarsocionomer var att ett betydande inslag av ekonomiskt arbete ingicki deras arbetsuppgifter. Ca 80 procent av förvaltarsocionomema angav att de åtminstone var sysselsatta med budgetarbete, petitaarbete eller årligen liknande. Inom utredningsarbetet ägnade sig socionomerna främst åt ekonomiska utredningar. Av de förvaltare, som var sysselsatta inom det arbetsfält som i undersökningen rubricerats som myndighetsutövning, arbetade omkring två tredjedelar med remisser, lagförslag 0. d. minst någon gång årligen och nästan hälften ägnade sig årligen åt översyn av författningar. Personaladministration var också en vanlig arbetsuppgift bland förvaltarsocionomerna. Över hälften av de förvaltare som var verksamma inom detta område var sysselsatta med personalplanering eller ledningsuppgifter. Av undersökningen framgår att det generellt är små skillnader mellan för tjänstemän vid landstingsförvaltningarna och statsarbetsuppgifterna Detta innebär att det inte finns någon anledning att ta förvaltningarna. till vart förvaltningspersonalen går, när det gäller att utforma hänsyn utbildningen i administration. Av undersökningen framgår, att utbytbarheten mellan personer med olika är tämligen hög även om de ekonomiska gmndutbildningar arbetsområdena domineras av ekonomer, de juridiska av jurister och de sociala av socionomer från sociala linjen. Utbytbarheten kan enligt bas för de olika undersökningen tyda på att det finns ett slags gemensam såväl vad beträffar arbetsuppgifter som utbildutbildningskategorierna,

ning. De kunskapsområden som förvaltningstjänstemän tycks ha störst behov av är enligt undersökningen ekonomi och statistik, Statskunskap och sociologi, regionalplanering och miljövård, juridik, och i viss mån psykologi samt mer allmänna kunskaper om personaladministration, informationsbehandling och administrativ rationalisering och projektplanering.

10.2 Utvecklingstendenser l0.2.l Administrativa funktioner Mot bakgrund av ovan refererade arbetsfältsbedömning och undersökningar av arbetsmarknaden för förvaltare är det svårt att ge någon säker bild av yrkesfunktionerna i framtiden. De bedömningar beträffande arbetsfältet för förvaltarsocionomer som gjordes av socionomutbildningskommittén har tillförts nyanseringar och kompletteringar men kommitténs huvudbedömningar bör fortfarande kunna gälla som utgångspunkt för uppläggningen av utbildningen. De flesta förvaltarsocionomer torde i framtiden komma att vara verksamma inom en eller flera av de funktioner som beskrivs i de nämnda utredningarna. U 68 finner det också antagligt att nyutbildade förvaltare huvudsakligen kommer att bli verksamma inom handläggnings- och utredningsfunktioner. En del kommer dock så småningom även att inneha ledningsfunktioner eller en kombination av handläggnings-, utrednings- och ledningsfunktioner.

l0.2.2 Utbildningens allmänna inriktning De flesta förvaltarsocionomer är i dag verksamma inom kommunal förvaltning. En mindre del finns inom den statliga och privata sektorn. Socionomutbildningskommittén framhöll i sitt betänkande att socialhögskolornas uppgift är ”att lämna högskolemässig utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen, i första hand för blivande tjänstemän inom kommunernas sociala och kamerala förvaltning, inom landstingskommunal förvaltning och sjukvårdsadministration, inom statlig och enskild socialvård samt inom näringslivets personaltjänst”. Som motiv för detta mål framförde kommittén beträffande förvaltningslinjen att utvecklingen på socionomernas arbetsmarknad ställer krav på ökade kunskaper och färdigheter. Den sociala och kamerala förvaltningen har blivit mer omfattande och differentierad. Kraven på god utbildning har därför skärpts. Ett par exempel kan belysa detta. Den moderna bostadspolitiken har tillfört kommunerna nya uppgifter. Markfrågor, bebyggelseplanering, fastighetsbildning och fastighetsförvaltning samt bostadslåneverksamheten har blivit allt viktigare frågor. Kommunernas växande ekonomiska engagemang har ökat kraven på ekonomisk planering, redovisning och kontroll. För många tjänstemän med kamerala uppgifter har den utåtriktade verksamheten, exempelvis förhandlingar med företag och olika samhällsorgan, kommit att bli alltmer betydande. En ändrad kommunindelning kommer att medföra ändrade arbetsupp-

252 SOU 1973: 59

för kommunernas tjänstemän. Genom större kommuner ökas gifter för en mer rationell kontorsorganisation med större förutsättningarna och specialisering på olika arbetsuppgifter. Utvecklingen av personal tekniska inom administrationen leder till att socionomerna i hjälpmedel framtiden kan få mera kvalificerade arbetsuppgifter.” U 68s mening gäller i stort sett samma förutsättningar fortfaran- Enligt de. De flesta socionomer är för närvarande anställda inom kommunerna. Flera skäl talar för att detta förhållande kommer att bestå även i Den kommunala verksamheten kommer sannolikt att fortsättningen. vidgas ytterligare. Det som talar för detta är bl. a. de ökade kraven på samhällsserivce i fråga om barntillsyn, fritidsverksamhet, sjukvård, miljövård etc. och kommunernas växande engagemang. En annan faktor som bidrar till ökad kommunal verksamhet är överföringen av arbetsuppfrån stat till kommun. Befolkningsomflyttningen har också i viss gifter i detta sammanhang. Den medför olika effekter för olika mån betydelse kommuner. För tillflyttningskommunerna medför den bl. a. starkt ökade service under en mycket kort medan den krav på kommunal tidsperiod bl. a. innebär sviktande skatteunderlag och för avfolkningskommunerna en lägre utnyttjandegrad av kommunala anläggningar. Dessa faktorer kommer förmodligen att medföra ett ökat behov av administratörer i kommunerna. Hittills har man vid tillsättning av kvalificerade administrativa tjänster i stor utsträckning valt förvaltarsocionomer framför personer med annan grundutbildning. Anledningen härtill är att utbildningen har ansetts ge kunskaper av betydelse för dessa samt att den har en stark yrkesinriktning. U 68 finner det därför tjänster sannolikt att kommunerna även i den närmaste framtiden kommer att vara huvudarbetsgivare för förvaltama. Den tidigare refererade undersökningen Administratörer i stat och visar att förvaltarsocionomema för närvarande utgör en landsting” förhållandevis liten inom statsförvaltningen och landstingen. Av grupp förvaltarsocionomema endast 4,2 procent. hela populationen utgjorde Undersökningen visar också att utbytbarheten mellan personer med olika är tämligen stor, varför det är svårt att dra några grundutbildning bestämda slutsatser om andelen förvaltarsocionomer i framtiden inom det statliga området. Undersökningen visar också att juridiska kunskaper ofta är värdefulla inom den statliga sektorn. Undervisningen i rättskunhar hittills främst varit inriktad på att skap på socialhögskolorna kommunernas behov, vilket kan vara en bidragande orsak till tillgodose att man inom statsförvaltningen snarare anställt personer som har haft juridisk utbildning med något annorlunda inriktning. Bl. a. dessa förhållanden har gett U 68 anledning att överväga rättskunskapens ställning och innehåll på förvaltningslinjen. Som framgår av förslaget till utbildningsplan samt i avsnitt ll.2.2 och 4.6 öppnas till en ijämförelse med nuläget betydande förstärkning av de möjlighet juridiska kunskaperna. Detta kommer bl. a. enligt utredningens uppfattmer attraktiva när det gäller tjänster inom den ning att göra förvaltarna statliga förvaltningen. Det har inte gjorts någon undersökning för att belysa vilka funktioner som förvaltarsocionomema har inom den enskilda sektorn. Enligt

uppgifter från de fackliga organisationerna och Sveriges Socionomförbund är gruppen förvaltarsocionomer i privat tjänst för närvarande mycket liten. Av dessa förvaltare arbetar de flesta inom personaladministration. Andelen förvaltare inom den enskilda sektorn kan dock komma att öka, framför allt med tanke på att U 685 förslag innebär en förstärkning av möjligheterna till utbildning inriktad mot En personaladministration. sådan utbildningsinriktning bör kunna tillfredsställa behov inom både offentlig och privat administration. Förslaget medför också att andra moment som är viktiga för den privata såsom administrativ sektorn, teknik, informationsteknik och undervisning om olika ekonomiska tekniker, kommer in i utbildningen. En mindre grupp förvaltarsocionomer är också anställd inom olika typer av organisationer med varierande arbetsuppgifter. För denna grupp kan socionomutbildningen även i framtiden vara en lämplig grundutbildning. Sammanfattningsvis kan framhållas att dagens samhälle ställer starkt ökade krav på samspel och samarbete mellan offentliga organ på olika nivåer och inom olika verksamheter. Behovet av kontakter mellan offentliga organ och enskilda företag och organisationer ökar också successivt. Kommunernas verksamhet, deras och ekonomi planering påverkas i hög grad av faktorer som ligger utanför kommunen. Kommunal planering måste i ökad utsträckning samordnas med regionaloch riksplaneringen. Bedömningar av samhälls- och regionalekonomiska effekter av olika åtgärder kommer i växande grad att ligga till grund för de beslut som fattas i kommunerna. Detta är bara några exempel på hur intimt kommunernas uppgifter är förknippade med övriga delar av samhället. Denna utveckling ställer ökade krav på kunskaper hos tjänstemän inom både den offentliga och den privata sektorn om olika offentliga organisationers sätt att fungera. Kunskaper om de offentliga förvaltningarna kan vara en tillgång även på tjänster inom den enskilda sektorn. Den offentliga sektorns och främst kommunernas ökade roll i samhället ökar kontaktytorna mellan olika offentliga organ och enskilda företag. Det bör understrykas att arbetsuppgifternas art ofta är av skiftande karaktär vid jämförelse mellan kommuner, annan offentlig förvaltning och den enskilda sektorn, men när det gäller de administrativa metoder och tekniker, som förvaltningarna använder, är skillnaderna små. U 68 anser att nuvarande mål för utbildningen i huvudsak svarar mot ovanstående krav och utredningen finner därför inte några skäl till att ändra på målet.

lO.2.3 Verksamhetsområden

Kommunindelningsreformen har medfört en ökad specialisering av olika funktioner i kommunerna. Som exempel kan nämnas på detta utvecklingen av redovisningen där det idag ställs helt andra krav på ekonomisk redovisning, kostnadskostnadsfördelning, och intäktsanalys, prestations- och effektivitetsmätning etc. än för bara ett fåtal år sedan.

254 SOU 1973: 59

Reformen har också medfört att varje specialförvaltning har fått fler och mer varierade uppgifter och att nya specialavdelningar inrättas. Som exempel kan nämnas att särskilda personalavdelningar bildas, där arbetet ställer krav på specialkunskaper i arbetslagstiftning, personalvård, personalplanering och ekonomi. Verksamhetens ökade omfattning ställer också större krav på verksamhetsplanering. Utvecklingen har medfört ökade behov av både specialister och av tjänstemän för samordnande uppgifter. För dessa senare finns ett behov av bredd i utbildningen. U 68 utgår från att det i framtiden kommer att finnas behov av förvaltare både på specialiserade tjänster och på tjänster med samordnande funktioner. Det är därför önskvärt att inom utbildningen ge möjlighet både till en viss specialisering och till viss bredd. Den nuvarande förvaltningslinjen år främst inriktad mot ekonomi- och kanslifunktioner. Det är också inom dessa båda områden förvaltarsocionomerna traditionellt har varit verksamma. Rubenowitz gjorde i sin undersökning en analys av socionomernas arbetsuppgifter och fann då som ovan nämnts att förvaltarna var verksamma främst inom fyra områden: allmän administration, personaladministration, kommunalekonomisk förvaltning och samhällsplanering. I undersökningen Administratörer i stat och landsting” framkom ingen sådan uppdelning av verksamhetsområdet. Förvaltarna återfanns dock i stor utsträckning inom personaladministration. De utgjorde en mycket liten del av hela undersökningspopulationen, och det är därför mycket svårt att av undersökningen dra några generella slutsatser om arbetets art. En klar tendens var att de flesta förvaltare någon gång årligen sysslade med ekonomiska arbetsuppgifter såsom budgetering, redovisning e. d. Av de upplysningar U 68 fått från yrkesverksamma socionomer att det utöver de traditionella funktionerna - kansli- och framgår ekonomifunktioner - i framtiden beräknas bli behov av personer med socionomutbildning inom kommunal planering samt på personalsidan inom både offentlig och enskild administration. Nuvarande utbildning anses ge en sådan bredd att många förvaltare kan klara av arbetsuppgifter inom samtliga fyra områden. Det är dock önskvärt att det finns möjligheter till specialisering och fördjupning inom varje område. Om man ser till de studerandes ämnesval på socialhögskolornas förvaltningslinje, finner man att de ger uttryck för profilering mot något av de fyra ovannämnda områdena. Kärnämnesbestämmelserna medför dock att det är svårt att inom nuvarande utbildning få en lämplig ämneskombination för personaladministration och i viss mån även för planeringsfunktioner. Enligt U68s uppfattning bör utbildningens inriktning och specialiseringsgrad under grundutbildningen ta hänsyn till både arbetsmarknadens behov och de studerandes önskemål. För den övergripande planeringen blir det en uppgift att avgränsa kurser och Kursinnehåll med hänsyn till de yrkesfunktioner som möter i arbetslivet, samt att utforma utbildningens organisation så att viss valfrihet ges.

Med hänsyn till den pågående och väntade utvecklingen på arbetsmarknaden har U 68 undersökt om man inom utbildningens ram bör ge möjlighet till profilering inom områdena

offentlig administration offentlig ekonomisk förvaltning planeringsadministration personaladministration.

Offentlig administration Traditionellt har förvaltarsocionomerna i stor utsträckning varit sysselsatta med olika slag av kansli- och utredningsarbete, sekreteraruppdrag och andra uppgifter som har samband med förvaltningsförfarandet och beslutsprocessen. Tidigare var dessa arbetsuppgifter ofta kombinerade med uppgifter av annat slag, främst ekonomiska. På senare år har de i samband med kommunsammanläggningarna mer och mer renodlats och ofta lagts på särskilda kanslier eller kansliavdelningar. I den mån kommunerna ännu inte ansett sig ha behov av att inrätta särskilda enheter för organisation och information har dessa uppgifter i regel också lagts på kanslienheterna. På motsvarande tjänster inom den statliga sektorn har specialiseringen gått längre. Till dessa tjänster rekryteras för närvarande främst samhällsvetare och jurister. Man bör räkna med att det inom både den kommunala och den statliga sektorn kommer att finnas behov av tjänstemän för olika slag av kanslioch utredningsuppgifter. Dessa tjänstemän bör ha goda kunskaper i juridik, ekonomi och i de flesta fall också goda insikter i vissa tekniker som administrativ teknik, rationalisering och informationsbehandling. Även i framtiden bör man räkna med att personer med olika slag av grundutbildning arbetar med sådana uppgifter. U 68 utgår från att förvaltningslinjen bör utformas så att den förbereder för kansli- och utredningsuppgifter. Som utförligare kommer att framgå iavsnitt ll.2.2 och som också diskuterats i avsnitt 4.6 föreslår U 68 alternativa ingångar till socionomutbildningens förvaltningslinje för att inom ramen för en utbildningslinje kunna tillgodose ett vidare behov av förvaltare inom både den statliga och den kommunala sektorn. Utredningen anser det därför befogat att inom förvaltningslinjens ram ge möjlighet till profilering mot offentlig administration. Utbildningen med denna inriktning bör vända sig mot hela den offentliga sektorn.

Offentlig ekonomisk förvaltning Inom kommunerna har förvaltarsocionomerna främst varit verksamma inom ekonomifunktionema. En majoritet av de studerande på förvalthar också hittills valt att fördjupa sig inom ämnet kommunal

ningslinjen

ekonomi och planering. Från yrkesverksamma socionomer har framförts starka krav på

256 SOU 1973: 59

möjlighet till ytterligare fördjupning inom förvaltningsekonomi. Ett skäl som har anförts är att kommunsammanslagningarna har medfört ökad specialisering av ekonomifunktionerna ikommunerna. En annan orsak är att kraven på ekonomisk långtidsplanering på senare tid har ökat väsentligt, liksom på redovisningsmetoder. Kommunerna har i allt större utsträckning också börjat mäta effekten av olika offentliga beslut och värdet av olika prestationer. Både primär- och landstingskommunerna har behov av personer med utbildning för ekonomifunktionerna. Inom den statliga sektorn kan också vissa ekonomiska arbetsuppgifter tänkas vara lämpliga för dem som utbildas på förvaltningslinjen. U68 finner det därför angeläget att det på förvaltningslinjen ges möjlighet till fördjupning inom förvaltningsekonomi, bl. a. kommunal ekonomi. Med tanke på att många av metoderna används inte bara för den kommunala redovisningen utan också inom andra sektorer föreslår utredningen att utbildningen får en starkare förvaltningsekonomisk inriktning än hittills. Det måste dock från pedagogisk synpunkt vara värdefullt att undervisningen är inriktad på ett ekonomiskt informationssystem. Eftersom de flesta förvaltare som väljer att specialisera sig inom detta område för närvarande går till arbete inom kommunerna, bör utbildningen inriktas mot kommunernas informationssystem. Det torde inte möta några större svårigheter för dem som lärt sig ett systern att omsätta kunskaperna på andra områden.

Planeringsadministration Planeringsfrågorna har under senare år kommit att ägnas allt större uppmärksamhet. Kravet på en förstärkning av planeringen på olika områden och olika nivåer i samhället har blivit allt starkare. En omfattande utveckling av planeringsverksamheten pågår såväl lokalt i kommunerna som regionalt och centralt. För närvarande genomförs betydande förändringar av den kommunala organisationen. Dessa aktualiseras i många fall av kommunsammanläggningar men också av ett behov av att få en mer ändamålsenlig samordning mellan olika funktioner och organisatoriska enheter i kommunen. En genomgående strävan i de organisationsförändringar som idag görs i kommunerna är därför att stärka kommunstyrelsens ställning som centralt lednings- och samordningsorgan. Som ett led i denna strävan ställs särskilda till kommunstyrelsens förfogande. I planeringsresurser ökad utsträckning torde särskilda planeringskontor komma att inrättas med uppgift att ansvara för att den kommunala planeringen samordnas och genomförs på ett tillfredsställande sätt, att utarbeta och redovisa att ta fram beslutsunderlag för gemensamma planeringsförutsättningar, målformulering och programskrivning för olika former av planering, att initiera och biträda förvaltningarna med deras verksamhetsplanering, att arbeta fram förslag till total verksamhetsplan för kommunen samt att ansvara för kommunens ekonomiska planering. torde utvecklingen gå mot en ökad decentralisering av vissa Samtidigt De olika specialförvaltningarna inom kommunen, för planeringsuppgifter.

l7- 257

socialvård, skola, fritidsverksamhet etc., kommer förmodligen att själva utarbeta en stor del av underlaget för och bevaka att planeringen specialförvaltningens behov tillgodoses vid planeringen. Dessa uppgifter torde främst komma att åligga tjänstemän med utredningsfunktioner inom specialförvaltningarna. Denna ställer utveckling nya och utökade krav på tjänstemännen i kommunerna. Under senare år har från bl. a. arbetsgivare och socionomernas fackliga organisationer framförts önskemål om en förstärkning av utbildningen i samhällsplanering i socionomutbildningen. Detta har föranlett nämnden för att under hösten 1972 socionomutbildning tillsätta en särskild arbetsgrupp för översyn av utbildningen i samhällsplanering vid socialhögskolorna inom ramen för nuvarande utbildning. En reformering av samhällsplanerarutbildningen på linje 6 b vid filosofisk fakultet har som nämnts i kapitel 8 föreslagits. Denna utbildning är inriktad mot andra planeringsuppgifter än de tidigare nämnda, främst på central och regional nivå. Utbildning på linje 6 b bör emellertid också kunna vara användbar för vissa planeringsuppgifter i kommunerna. De uppgifter som förvaltarna enligt U 68s förslag skulle komma att syssla med skiljer sig från dem som linje 6 b är inriktad på genom att förvaltarnas utbildning inriktas mot planeringsadministration på olika nivåer. Förvaltningslinjen bör vara ett lämpligt utbildningsalternativ för administrativt inriktade tjänster. U 68 föreslår att det inom förvaltningslinjen ges möjlighet till profilering av utbildningen mot planeringsadministration.

Personaladministra tion

Det fjärde området som förvaltarna idag är sysselsatta inom är personaladministration. Arbetslivet genomgår fortlöpande förändringar som ställer ökade krav på personaladministrationen inom både offentliga organisationer och privata företag. Som exempel kan nämnas att förändringar i teknik och av marknader leder till förändringar i personalens arbetsuppgifter. De kan också leda till organisationsförändringar, flyttningar, nedläggningar, produktionsbyten etc. De ställer krav på rörlighet inom personalen samt skapar behov av internutbildning. På senare år har strukturförändringarna på arbetsmarknaden medfört betydande omställningsproblem för arbetstagarna. Detta har föranlett Kungl. Maj :t att lägga fram en proposition angående Trygghet i anställningen (proposition 1973:129). Sådana förändringar samt de uppgifter som fortlöpande åligger arbetsgivarna såsom avtalsfrågor, anställningsfrågor etc. medför ökade krav på företag och offentliga organ vad gäller personaladministrationen. I detta sammanhang bör också nämnas ökade krav från de anställda på demokratisering och medinflytande samt bättre arbetsmiljö. Personaladministrationen får en alltmer uppmärksammad roll inom både den offentliga sektorn och det enskilda näringslivet. Det blir inom båda sektorerna allt vanligare att huvuddelen av de arbetsuppgifter, som rör personalfrågor, knyts till en särskild personalavdelning.

Till tjänster inom personaladministration rekryteras idag personer med bl. a. administrativ, ekonomisk och teknisk utbildning på olika nivåer. Socionomutbildning har ansetts vara en lämplig grund för personaladministrativa tjänster. Det är möjligt att med nuvarande utbildning i viss mån inrikta sig mot det personaladministrativa området på förvaltningslinjen, eller det personalvårdande w på sociala linjen. Den enda utbildningslinje som idag har specifik inriktning på personaladministration är en tvåårig kombinationsutbildning. Vidare finns yrkkursen Arbetsmarknadsteknik med personaladministration om 20 poäng samt vid socialhögskolan i Göteborg studiekurser i psykologi med organisations- och arbetspsykologisk inriktning. Vidare har TBV en kurs i personaladministration Högre personaladministrativ utbildning. Från bl. a. Sveriges Personaladministrativa Förening har framhållits behovet av ytterligare en utbildningslinje. I detta sammanhang har en inriktning inom socionomutbildningen diskuterats. Nämnden för socionomutbildningen har inlett försök med en klarare personaladministrativ inriktning av vissa kurser vid Socialhögskolan i Östersund. Enligt U 685 mening bör man inom förvaltningslinjen skapa möjligheter för en personaladministrativ inriktning. Denna inriktning bör också kunna vara en lämplig utbildning för anställda inom arbetsmarknadens organisationer. Undervisningen bör då läggas upp så att den riktar sig mot personaltjänster oavsett huvudman.

Övriga inriktningar Förutom dessa inriktningar har även diskuterats behov av utbildning med inriktning mot bl. a. sjukvårdsadministration, skoladministration och socialvårdsadministration. U68 har dock funnit att speciell inriktning mot dessa områden inte är nödvändig. Det kursutbud som föreslås bör täcka även de metoder och tekniker som används inom dessa speciella områden av administrationen. Dessutom finns inrättad en yrkkurs i hälsooch sjukvårdsadministration om 40 poäng. Om behov av sådana speciella kurser skulle komma att uppstå, anser utredningen att studieorganisationen bör göras så flexibel, att det är möjligt att inom denna tillgodose nytillkomna behov.

10.3 Synpunkter på nuvarande utbildning och nya utbildningsbehov Från både studerande och lärare vid socialhögskolorna samt arbetsgivare och de fackliga organisationerna har värdet av den nuvarande utbildningens yrkesinriktning framhållits. Särskilt har praktiken ansetts bidra till denna yrkesinriktning. Förvaltarsocionomema anses genom den varvade teoretiska och praktiska utbildningen ha lärt sig tillämpa den teoretiska undervisningen och därmed kunna utnyttja denna effektivt. Från arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter har understrukits värdet av att förvaltarna förvärvat kunskaper om och förståelse för hur samspelet mellan politiker, tjänstemän och medborgarna fungerar och vilka befogenheter politiker och tjänstemän har.

SOU 1973: 59 259

Den främsta kritiken mot nuvarande utbildning gäller kärnämnesbestämmelsema (jfr avsnitt 8.2). De studerande har stor valfrihet ifråga om ämnen och det har från några håll ansetts att den går utöver vad som är rimligt med hänsyn till målet att utbilda för administrativa och kamerala uppgifter. Enligt den nuvarande studieordningen profilerar den studerande sin utbildning genom val av olika ämnen och specialkurser på betygsnivå. Profileringen sker i tre steg:

1. Val av ämnen för ettbetygsstudier (normalt fyra ämnen) 2. Val av specialkurs inom respektive ämne 3. Val av fördjupade studier (två betyg normalt i ett ämne). Kärnämnesbestämmelserna styr endast valet av examensämne och inte specialkursen inom detta. I realiteten kommer kärnämnesbestämmelserna sålunda att styra studiernas inriktning endast i begränsad utsträckning. En studerande som så önskar kan ge sina studier en klar profil mot socialt arbete. Han kan exempelvis läsa två betyg i rättskunskap med specialkurs socialrätt samt ett betyg i Statskunskap, psykologi och sociologi med i avvikande beteendets sociologi. Det enda ämne som specialkurs studerande på förvaltningslinjen inte får räkna in i de fem betygsenheterna för examen är ämnet social metodik. För sociala linjens studerande gäller motsvarande för ämnet kommunal ekonomi och planering. Den nuvarande studieorganisationen innebär att den studerande i stället för kurser med inriktning mot den framtida yrkesverksamheten kan tvingas att välja ämnen som saknar betydelse för denna. Detta medför ibland problem i fråga om ämnesvalet. En möjlighet till starkare av utbildningen mot vissa bestämda yrkesfunktioner anses inriktning önskvärd. Detta önskemål bör ses mot bakgrund av den breda bas som grundkursen ger socionomutbildningen. Vid olika ämneskonferenser med lärare och studeranderepresentanter i vid socialhögskolorna har framförts krav på specialkunskaper i företagsekonomi och en delning av ämnet kommunal ekonomi och Anledningen är att man har känt ett behov av att fördjupa de planering. ekonomiska kunskaperna och göra det möjligt att få fördjupade kunskaper både i kommunal ekonomi och i planering. Från yrkesverksamma socionomer har som tidigare nämnts behovet av fördjupade kunskaper i ekonomi kraftigt understrukits och detta även för dem som i sin yrkesverksamhet huvudsakligen sysslar med samhällsplanering. Vid ämneskonferensema och från yrkesverksamma socionomer har också framförts krav på kunskaper i informationsbehandling. Som nämnts i arbetsfältsbedömningen har elektronikens utveckling tillfört administrationen nya typer av hjälpmedel. Detta gäller speciellt den automatiska datatekniken. I framtiden kommer en stor del av personalen inom olika organisationer att behöva insikt i hur den automatiska databehandlingen fungerar, dels för att kunna samarbeta med experter, dels för att självständigt kunna handskas med sådant material. Detta krav kommer med all sannolikhet efter hand att förstärkas. Ett annat krav på utbildning som framförts är administrativ rationali- Detta behov har också diskuterats i den sering och informationsteknik.

260 SOU 1973: 59

arbetsfältsbedömning, som U68s expertgrupp gjort. Det aktualiseras främst genom förändringar i organisationernas storlek och i organisationsformerna samt de ökade kraven på medinflytande och information. Detta kan leda till nya samarbetsformer, ökad kontakt mellan olika organisationsenheter, ansvarsfördelning, delegation etc. Det innebär också behov av kunskap om metoder som nätverksplanering, likviditetsplanering etc. Från yrkesverksamma socionomer har också understrukits vikten av kommunspel och andra former av undervisning där de projektarbeten, studerande får lära sig samverkan. Yrkesinriktningen i nuvarande utbildning har sålunda ansetts värdefull, och en ännu starkare yrkesinriktning anses vara önskvärd. Vikten av studiepraktiken har i detta sammanhang understrukits. Det anses också finnas behov av större fördjupning inom främst ekonomi och olika administrativa metoder men också inom rättskunskap, planering och personaladministration. Det finns önskemål om att studieorganisationen bör vara uppbyggd så att utbildningen kan bli mer flexibel än för närvarande och så att nya utbildningsbehov lätt kan komma in i utbildningen. Undervisningen bör i högre utsträckning än hittills bygga på samarbete och samverkan i grupper och projekt. Enligt U 68s mening bör man söka tillgodose dessa önskemål men uppmärksamma värdet av den nuvarande utbildningens bredd. Inte minst på en rörligare arbetsmarknad kan det bli svårt att i yrkesverksamheten finna användning för en starkt specialiserad utbildning.

SOL 1973:59 261

l l

Studieorganisation

l l .l Generella studieorganisatoriska utgångspunkter Som inledningsvis berörts är avsikten med översynen av socionomutbildningen att i studieorganisatoriskt hänseende pröva i vad mån U68s allmänna överväganden om studieorganisation kan tillämpas. Utgångspunkterna kan kort sammanfattas på följande sätt: 0 Begränsa antalet grundkurser (ingångar till högskoleutbildning) och underlätta övergångar mellan olika slag av utbildning genom att skapa gemensamma kurser för utbildningar med olika yrkesinriktning. 0 Kurser med mera generellt och för fler utbildningar gemensamt innehåll bör läggas tidigt i en sammanhängande utbildningsgång, medan kurser av mera yrkesspecifik karaktär förläggs senare i denna (stegvis differentiering). Därigenom ges de studerande möjlighet att uppskjuta utbildningens specialinriktning till en senare tidpunkt. Studieorganisationen kan då också snabbare ta hänsyn till arbetslivets växlande krav genom att yrkesinriktade kurser kan kombineras relativt fritt, utgå eller tillfogas, att i dess helhet

utan utbildningslinjen

behöver ändras. 0 Utveckla möjligheter till växling mellan studier och yrkesverksamhet (återkommande utbildning) bl. a. genom att erbjuda enstaka kurser med självständigt mål. På sikt bör en utveckling ske mot en mera systematiserad anknytning mellan utbildningar av olika längd i gymnasieskolan och högskolan och genom att längre utbildningar om möjligt läggs upp i etapper. Två frågor finns vidare att belysa vid en översyn av socionomutbildningen. De rör dennas ställning i det totala utbudet av högskoleutbildning. 0 Vilka utbildningslinjer bör finnas i den framtida högskolan för att utbildningsbehoven för socialvård och förvaltning skall tillgodoses? 0 Hur skall socionomutbildningen fogas in bland och avgränsas mot övriga vårdyrkesutbildningar samt mot administrativa och ekonomiska utbildningar?

262 SOU 1973: 59

I det följande berörs socionomutbildningen. Frågor som sammanhänger med anknytande utbildningar och konsekvenser för fortsatt utvecklingsarbete i riktning mot gemensamma grundkurser, etapputbildning och återkommande utbildning har behandlats i det inledande kapitlet. Beträffande anknytningen mellan juristutbildningen och förvaltningslinjen hänvisas till 4.6.

l 1.2 Socionomutbildningen Vid översynen av studieorganisationen har, utöver de allmänna riktlinjer, som kort sammanfattats i föregående avsnitt, hänsyn tagits till kraven från socionomernas arbetsfält. En väsentlig fråga i planeringen är att awäga skilda önskemål och krav i utformningen av utbildningens innehåll och organisation.

l 1.2.1 Allmänna överväganden Under arbetet har utredningen ställts inför en rad frågor av studieorganisatorisk och pedagogisk art. Den slutliga avvägningen bör i flertalet fall göras genom lokala beslut där hänsyn kan tas till de lokala förutsättningarna och till olika studerandegruppers intressen och behov. U 68 har valt att för sin del sammanfatta sin diskussion under rubriker, som anger kontrasterande aspekter för att ange problematiken och stimulera till fortsatt diskussion kring den studieorganisatoriska utvecklingen.

Fasthet flexibilitet I ett förslag till studieorganisation för socionomutbildningen är det väsentligt att söka tillgodose närhet och följsamhet till problemutvecklingen i det praktiska arbetet liksom till forsknings- och utvecklingsarbetet. Det osäkra planeringsunderlaget, utvecklingen av teori och metod samt den snabba utvecklingen på arbetsfältet kräver att studieorganisation och innehåll kan förändras med hänsyn till skiftande krav. Man bör vidare ta till vara lärares speciella kunskaper och intressen och de speciella resurser som finns i regionen. Det är slutligen önskvärt att kunna utforma undervisningen med hänsyn till de studerandes intressen och förkunskaper. Å andra sidan krävs en viss stabilitet, som tillförsäkrar utbildningen kontinuitet och jämförbarhet mellan olika utbildningsorter. En viss fasthet är nödvändig för att ge utbildningen den önskvärda yrkesinriktningen. Flexibilitetskravet får inte leda till tillfälliga förändringar av utbildningens organisation i stort eller dess huvudsakliga innehåll. Förändringar bör baseras på bedömning av pågående undervisnings pedagogiska effekter och dess relevansi förhållande till arbetsliv och fortsatta studier.

Översikt fördjupning Socionomutbildningen karakteriseras av sin förhållandevis stora bredd. För närvarande är möjligheterna till teoretisk fördjupning och vidare-

SOU 1973: 59 263

utbildning små, vilket dock främst sammanhänger med förhållanden efter grundutbildningen. Möjligheter att gå vidare till högre betyg och forskarutbildning vid universitet har utökats genom 1964 års socionomutbildningsreform (prop. 1964: 48) men forskarutbildning finns inte i de ämnen, som är specifika för socionomutbildningen: social metodik på sociala linjen och kommunal ekonomi och planering på förvaltningslinjen. U68s arbete avser enbart grundutbildningen. l huvudbetänkandet diskuteras dennas anknytning till forskarutbildningen. Bland faktorer som påverkar en utbildnings funktionella anknytning till forskning nämns där dels förkunskaper och allmän erfarenhetsbakgrund, dels förhållandet mellan bredd och djup i utbildningen. Inom grundutbildningens ram bör enligt utredningen ges både kvalificerad metodskolning och förkunskaper för en eventuellt följande forskarutbildning. Det äri många fall naturligt att fördjupningen sker under senare delen av utbildningen. Inom ramen för den institutionella organisation som U 68 föreslår i huvudbetänkandet bör det finnas goda möjligheter att utveckla forskningskontakten för ämnena social metodik och kommunal ekonomi och planering. Tendensen till integration och samplanering över gränserna mellan olika samhällssektorer ökar behovet av en bred referensram. Det har framförts att detta skulle kunna åstadkommas genom grundkurser gemensamma för flera utbildningslinjer. Det har också diskuterats om inte större effekt uppnås i detta hänseende om de gemensamma studierna förläggs senare i utbildningen, då studerande med olika bakgrund kan tillskjuta erfarenheter som är värdefulla för diskussionen och har börjat få en viss yrkesidentitet. Förmåga till samverkan i arbetet kräver fördjupade kunskaper inom det egna området och orienterande kunskaper på viktiga angränsande områden. En bred grundkurs med efterföljande stegvis differentiering synes främst motiveras av att förändringar i den individuella studiegången underlättas, liksom utbyte och utveckling av kurser till följd av förändrade yrkesfunktioner och utbildningsbehov. Detta behov har starkt understrukits i arbetsfältsanalysen framför allt för det sociala området. Utbildningen bör vidare ge beredskap för rörlighet och utbytbarhet på arbetsmarknaden, dvs. bereda för ett brett urval av yrkesuppgifter. Detta motiverar att utbildningen har både mera generellt och mera yrkesspecifikt innehåll. Den i avsnitt 11.2.2 beskrivna grundkursen har främst syftat till att förbereda för fortsatta studier inom socionomutbildningen och andra utbildningslinjer av motsvarande längd. I en framtid bör den kunna ingå också i kortare utbildningsalternativ med inriktning mot vårdyrken eller administrativa yrken. Awägningen mellan bredd och djup har viktiga pedagogiska aspekter. En mycket bred grundkurs kan medföra risk för minskad studiemotivation. De studerande bör kunna uppleva undervisningens betydelse för det kommande arbetet. Om vidare den studerande fördjupar sig inom ett område och i det sammanhanget förutom inhämtande av fakta får metodisk träning, räknar man med att han kan överföra kunskaper och färdigheter till andra områden. Inom en begränsad tidsram kan det vara

264 SOU 1973: 59

ett svårt att avgöra vilken grad och omfattning av avvägningsproblem fördjupning som kan vara motiverad och försvarbar, om fördjupning på ett område innebär att andra utbildningsbehov inte tillgodoses.

- Bred yrkesinriktning specialisering

Avvägningen mellan översikt och djup i utbildningen påverkas av om man vill ge den en allmän yrkesinriktning eller profilering mot visst område.

I utredningsarbetet har särskilt två problem uppmärksammats:

0 samordning och differentiering mellan sociala linjen och förvaltningslinjen intresseval eller med O profilering med hänsyn till den studerandes hänsyn till yrkeslivets behov.

Social linje och förvaltningslinje Den mellan och social linje som finns i koppling förvaltningslinje nuvarande socionomutbildning har delvis historisk bakgrund. Den har referensram för bedömts ha ett värde i sig för att ge en grundläggande kommande yrkesverksamhet inom primärkommuner, där förvaltarsocionomerna finns i administrativa funktioner och socionomer från social linje i huvudsak är engagerade i vårdarbetet. Som framgår 10 differentieras arbetet alltmer till specialistav kapitel funktioner, en tendens som förstärkts av kommunsammanläggningar. Förvaltarsocionomerna återfinns också i större utsträckning på tjänster utanför kommunerna. Behovet av en gemensam grundkurs kan mot den Enligt U 68s förslag till förvaltningslinje kan bakgrunden ifrågasättas. denna på dels socionomlinjernas grundkurs, dels juristlinjens bygga grundkurs (se avsnitt 4.6). För sociala linjen bör enligt utredningens mening en samordning med andra som inriktas mot behandlings- och övervägas utbildningar, samhällsarbete. Utredningen har emellertid stannat för att tills vidare räkna med att det skall finnas en grundkurs anpassad till båda linjernas behov.

Profile ring Som framgår av konsekvenserna av arbetsfältsbeskrivningama i kapitlen 9 och 10 skiljer linjen och förvaltningslinjen åt vad beträffar sig sociala inom För förvaltarna kan en behovet av profilering respektive linje. en profilering redan klarare funktionsfördelning påvisas som motiverar under andra studieåret. Den sociala linjen kan inte på samma sätt som förvaltningslinjen sägas att en profilering är motiverad. ha så avgränsade funktionsgrupper har bl. a. diskuterat en profilering inriktad mot samhälls- Utredningen arbete men har inte funnit tillräckligt underlag för en sådan. Snarare och utvidgning av vissa ämnesstudier, t. ex. i borde en differentiering social metodik, eftersträvas för att ge önskad yrkesinriktning.

SOU 1973: 59

Valfria eller obligatoriska kurser

Valfri fördjupning efter intresseinriktning ökar i allmänhet studiemotivationen. I många fall kan den också, som nämnts i det föregående, genom överspridning ha ett värde för utbildningen i dess helhet. Avvägningen mellan valfria och obligatoriska kurser bör emellertid också grunda sig på en bedömning av de krav som ställs på utbildningen från arbetsfältet. En analys får då göras av vilket stoff som skall utgöra obligatorisk kunskap och vilket som kan utgöra bas för valfri fördjupning. Även i detta avseende har diskussionerna sociala kring linjens och förvaltningslinjens uppbyggnad lett till olika resultat. På förvaltningslinjen finns som framgått i avsnitt l0.2.3 ett behov av att profilera utbildningen. Detta har lett till en studieorganisatorisk modell, där de studerande givits möjlighet att välja mellan en specialisering och en bredd i utbildningen redan efter det andra teoretiska studieårets första termin. Se redogörelse för förslageti avsnitt l 1.2.2. För den sociala linjen har det varit svårare att ta ställning i denna fråga. Flera alternativ har diskuterats innan utredningen stannat för ett för alla studerande gemensamt innehåll i det andra studieåret. Detta bör ses som en konsekvens av att behovet av generell kunskap ansetts större för de funktioner som den sociala linjen utbildar för samt att denna - mot bakgrund av arbetsfältsbedömningen ej gjorts profilerad. Utredningen anser att de studerande på båda under den linjerna avslutande terminen bör beredas stor valfrihet i fråga om fördjupningsalternativ. till Förslaget uppläggning och inriktning har även i detta avseende fått en mer konkret och definitiv utformning för förvaltningslinjen än för den sociala linjen.

Ãfmnesinriktad integrerad undervisning

I utredningsarbetet har framkommit önskemål om integration mellan grupper av ämnen och ökad probleminriktning av undervisningen. För att få sammanhang och kontinuitet i undervisningen är det angeläget att kurser, där samma stoff men från olika behandlas, utgångspunkter, samordnas och om det är möjligt i vissa delar integreras. Som ett led i utredningsarbetet har ämnesexperter sökt beskriva hur deras ämne kunde bidra till utbildningen för olika sociala funktioner. Genom detta förfaringssätt erhölls en uppfattning om vilka områden som behandlades inom flera kurser. Om undervisningen utgår från praktiska problem kan samordningen mellan olika ämnen belysas från arbetslivets utgångspunkter. Därigenom bör också vinster på sikt kunna göras i fråga om tid och resurser. I en arbetssituation måste man inför ett problem, som skall lösas, spela på ett stort register av kunskaper, som ligger inom olika ämnesområden. De förändringar som skett i det sociala arbetet mot en ökad helhetssyn, anpassning av insatsernas utformning till klienternas aktuella behov, bl. a. genom en differentiering av arbetsmetoderna och samordning med andra samhällsfunktioner, ställer krav på att utbildningen förmedlar en sådan helhetssyn. För att kunna delta konstruktivt i problemorienterad

266 SOU 1973:59

utbildning krävs emellertid vissa grundläggande kunskaper om fakta och De studerande måste själva övas att tolka och bearbeta stoff processer. från olika områden och sammanställa detta till en syntes. Stoffet får därför inte så sammanvävt att inte förmågan till egen presenteras bearbetning övas. Undervisningen bör vidare vara upplagd så, att den refererar till tidigare och efterföljande undervisning. På så sätt förstärks och de studerande kan också se helheten i stället för tidigare inlärning händelser utan inbördes sammanhang. ämne har sina grundproblem och sin specifika metod, som det är Varje nödvändigt att lära känna för den som vill ha möjligheter till att fördjupa sig och följa utvecklingen inom ämnesområdet. Integrering är svår att genomföra och kräver ett avsevärt förberedelsearbete för att inte förlora i pregnans och djup. Den går inte heller att tvinga fram, då genomförandet är helt beroende av de medverkandes vilja och förmåga att försöka. De praktiska förutsättningarna för integration kommer att variera och det finns ingen en gång för alla given avvägning mellan och ämnesuppdelad undervisning. Utredningen har integrerad därför stannat för att föreslå en studieorganisation inom vilken ram det skall vara möjligt att välja den vid varje särskilt tillfälle lämpliga integrationen. På grundkursen har detta främst skett genom att likartade moment från skilda traditionella ämnesområden har sammanförts till kurser. Växlande utrymme beroende på lokala förhållanden kan tas i anspråk för tvärvetenskapliga seminarier och gemensamma problemorienterade övningar. På sociala linjen finns inom ramen för det studieorganisatoriska möjlighet att integrera såväl de teoretiska ämnena förslaget och metodämnena inbördes som den teoretiska undervisningen med metodikundervisningen. På förvaltningslinjen föreslås integrerad undervisden fjärde och den avslutande teoretiska terminens metodning under och problemlösningskurser.

- K unskapsinhämtande tillämpning För många studerande beror motivationen på om undervisningsmålet är relaterat till den framtida yrkesverksamheten. Det är viktigt att man finner en lämplig avvägning och växelverkan mellan teoretiska och praktiska moment. I undervisningen kan man på basen av de studerandes erfarenheter om skilda förhållanden bygga upp faktakunskaper samt analysera och pröva orsakssammanhang. Genom att i praktiken ställas i komplicerade situationer och konfronteras med människor och problem kan de studerande stimuleras att söka lära mera. Å andra sidan kan deras upplevelser av problem och förmåga att tillgodogöra sig praktiska övningar bli lidande av om de inte kan sätta in dessa i ett teoretiskt sammanhang. Förmågan att finna goda lösningar på olika problem av den översikt och tillgång till alternativa lösningar, som en främjas teoretisk referensram ger. Det finns utbildningar inom vilka det är lämpligt att färdighetsträningen drivs tämligen långt. Det gäller utbildning för yrken som redan från början innebär kontakt med patienter, klienter och elever. Inom socionomutbildningen varvas teori och praktik. I förslaget till

SOU 1973: 59 267

studieorganisation har utredningen genomgående sökt att få till stånd en starkare bindning mellan de teoretiska och praktiska momenten. De praktiken närmast föregående teoretiska momenten har lagts upp i syfte att vara praktikförberedande. På samma sätt avses efterföljande teoretiska studier bygga på erfarenheter som inhämtats under praktiken. Viktiga delar av såväl det teoretiska stoffet som metodämnena förmedlas under praktiktiden. Särskilt gäller detta kurserna avseende kommunal ekonomi och planering, kommunalrätt och Statskunskap på förvaltningslinjen samt socialrätt, socialpolitik och social metodik på sociala linjen. Detta skulle kunna ske i ännu större utsträckning och mer strukturerat än för närvarande, men förutsätter ett utvecklat samarbete mellan högskola och praktikinstitution. Praktikperioderna kommer då att betraktas som en integrerad del av utbildningen. Deras innehåll måste då preciseras i kontinuerlig överensstämmelse och växelverkan med den teoretiska undervisningen. Omvänt torde åtgärder som stimulerar till införlivande av fälterfarenheter göra den teoretiska undervisningen mer konkret för de studerande. Ökad tyngd åt tillämpningsmoment i undervisningen kräver att lärarna

har en levande kontakt med olika yrkesområden. U 68 berör denna fråga

i avsnittet 1.5.2 i huvudbetänkandet och pekar på att det är önskvärt att lärare i den högre utbildningen utväljs på sådant sätt att värdet av yrkeserfarenhet beaktas. Lärarna inom socionomutbildningen är dels personer med praktisk yrkeserfarenhet, i regel socionomer, dels personer med forskarutbildning, i regel vid universitet. För att dessa senare i större utsträckning skall kunna anknyta undervisningen till yrkeslivet syns det väsentligt, att åtgärder vidtas för att stimulera yrkesverksamma socionomer till forskarutbildning. Undervisning, som ger kunskap och färdighet att tillämpas i arbetet, kan utformas t. ex. som praktiska inslag i utbildningen, övningar i fingerade situationer och praktikperioder, som för närvarande sker i bl. a. socionomutbildningen. UKÄs arbetsgrupp för psykologutbildning, den s. k. PEG-gruppen, har utifrån en funktionsbestämning analyserat i vilken utsträckning individuell handledning erfordras för att förverkliga den tillämpade utbildningens målsättning. Gruppen redovisar vidare undervisningsformer som kan komplettera den individuella handledningen i vissa angivna situationer. Det är önskvärt att motsvarande bestämning görs för socionomutbildningen. Den färdighets- och attitydträning som förväntas äga rum genom tillämpningsmoment måste ses som en lika viktig del av utbildningen som den teoretiska och bör därför ägnas uppmärksamhet.

- Kunskap attityd Det finns alltid ett samband mellan inlärningen av kunskaper och utvecklandet av attityder. Kunskap utvecklar intresse och motivation för en uppgift men det kan också vara så att intresse och motivation måste väckas för att den studerande skall tillägna sig kunskap. All undervisning rymmer sålunda vid sidan av kunskapstillägnande en väsentlig del av attitydpåverkan. Attitydmål finns dock sällan explicit

268 SOU 1973: 59

Mål som har med intressen, attityder och värderingar att göra uttryckta. svårare att beskriva än kunskapsmål. Det råder också större är betydligt osäkerhet om hur undervisningen skall läggas upp för att främja sådana mål och om hur man mäter undervisningens resultat. Andra svårigheter är att attityder utvecklas långsamt och att en förändring inte med säkerhet att härleda ur undervisningen, då den studerande fortlöpande går av inflytanden utifrån. Attityder utvecklas i stor utsträckning påverkas av omgivningens attityder. Klimatet på högskolan och genom assimilation kan därför få en avgörande inverkan på den på praktikinstitutionen studerandes inställning i skilda yrkessammanhang. l socionomutbildliksom i annan samhälls- och beteendevetenskaplig utbildning är ningen ofta utgångspunktema för en viss teori eller sättet att arbeta förbundna med vissa värderingar, som det inte råder enighet om. U 68 berör detta förhållande i huvudbetänkandets avsnitt 1.4.2 och anför att det är väsentligt att värderingar, som är förknippade med en viss teori, redovisas eller diskuteras, varvid också alternativa grundvärderingar bör beskrivas. Kravet bör kunna mötas bl. a. genom en strävan att på allsidighet kombinera insatser av flera lärare och genom lämpligt vald litteratur. l samband med måldiskussionen betonas också vikten av att en kreativ och kritisk attityd kombineras med varandra i problemlösningsarbetet. För socionomutbildningen har dessa mål särskild betydelse, då de väl överensstämmer med de krav som ställs på utövarna av modern Vare som förvaltare, administratörer eller i socialvård. sig de arbetar klientarbete bör inställningen till det egna arbetet innefatta en beredvillighet att ständigt granska, ompröva och förändra. är en medvetenhet om vad som styr prioriteringar och För förvaltarna för deras arbete i nämnder och ekonomisk ställningstaganden viktig förvaltning. För socialarbetarna liksom i andra vårdyrken är hållningen till människor och problem, innefattande vilja till inlevelse och helhetssyn, en förutsättning för att rätt kunna använda kunskap och färdigheter. Det är önskvärt att grundutbildningen så långt som möjligt ger de studerande beteenden, vilket ofta innebär att en mer nyanserad syn på mänskliga växa ifrån invanda uppfattningar och fördomar. Att växa in i yrket och av såväl intellektuell övning som attitydutveckling kan vad det innebär inte uppnås enbart genom pedagogiska metoder. En inlärning som bygger erfarenheter är en mognadsprocess som inte kan programmepå upplevda ras steg för steg i utbildningen utan snarare sker i språng med intervall mellan vilka den studerande stundom kan tyckas stå ganska stilla. Sådan undervisning och träning sker framför allt inom social metodik och i handledd Den bör ligga utsträckt i tiden och helst gå som praktik. en röd tråd genom hela utbildningen.

1 l .2.2 Förslag föreslås liksom för Utbildningen för sociala linjen och förvaltningslinjen närvarande omfatta 148 poäng varav den teoretiska delen av studierna omfattar 100 Den med de teoretiska studierna integrerade poäng. föreslås vara 48 poäng. För studerande som skaffat sig studiepraktiken

1973: 59 269 SOU

viss yrkeserfarenhet föreslås den totala studietiden omfatta 128 poäng och studiepraktiken 28 poäng.

Gemensam grundkurs

Utbildningen föreslås starta med en för sociala linjen och förvaltnings-

linjen gemensam grundkurs. Denna består av en för båda linjerna gemensam del (28 poäng) och en linjedifferentierad del (l 2 poäng).

Syftet med grundkursen är att tillgodose båda linjemas behov av grundläggande Vidare kunskaper. har U 68 med sitt förslag velat skapa tillfällen för studerande med förvaltningsrespektive social inriktning att diskutera problemområden ur deras inriktnings aspekter. Så långt det varit möjligt har innehållet gjorts gemensamt för båda linjerna också av

det skälet att de studerande skall ha möjlighet att förändra sitt linjeval. Med hänsyn till kravet på yrkesinriktning och att grundkursen också skall

vara praktikförberedande föreslås dock linjedifferentierade kurser om l2

poäng ingå. De måste kompletteras vid eventuell till annan övergång inriktning. Den gemensamma delen (28 poäng) föreslås bestå av fyra kurser: En stats- och rättsvetenskaplig kurs (Samhällets struktur politiska och organisation), en samhällsekonomisk och socialpolitisk kurs (Sam-

hällets ekonomiska struktur och organisation), en beteendevetenskaplig kurs (Individ och grupp) samt en problemorienterad kurs (Aktuella samhällsteman). Den linjedifferentierade delen, som avses vara en praktik- och

yrkesförberedande kurs föreslås för förvaltningslinjen omfatta: Budgete-

ring och redovisning, statistik och ADB-orientering. Sociala linjens motsvarande kurs föreslås omfatta: Socialrätt och metodik, allmänmedicin och socialmedicin samt orientering i ADB och elementär statistik.

Ordningsföljden mellan de i grundkursen ingående gemensamma kurserna bör bestämmas lokalt. Den praktikförberedande kursen bör

dock om med möjligt löpa parallellt de övriga. Kursernas inbördes sammanhang bör givetvis beaktas vid bedömning av ordningsföljden.

Ovanför grundkursen skils utbildningslinjema åt på en social och en förvaltningslinje. De studerande på förvaltningslinjen föreslås även kunna inleda

studierna med juristlinjens grundkurs (jfr avsnitt 4.6) och därefter gå in på det obligatoriska avsnittet på förvaltningslinjen under den tredje teoretiska terminen (se figur 11:1).

Social linje

Det andra teoretiska studieâret föreslås få följande utformning på sociala linjen. Den första terminen läses social teori omfattande beteendeveten-

skap, socialpolitik och socialrätt. Under andra terminen studeras socialt

arbete. Detta är en integrerad studiekurs innefattande behandlingsmetoder, som utvecklats inom psykologin, psykiatrin, pedagogiken, sociologin

och sociala metodiken; vidare social problemlösning, som omfattar

individ och familj, grupparbete, samhällsarbete, social administration, samt resultatuppföljning och utvärdering.

270 SOU 1973: 59

Social linje Förvaltnings- . _ Juristlinje linje

Grundkurs för Grundkurs för socionomutbildning juristutbildning

Figur 11:] Alternativa ingångar till utbildningslinjer.

I första hand bör utbildningen inriktas mot integration mellan de teoretiska ämnena inbördes och mellan de olika delarna i socialt arbete. Eftersom ett av utbildningens syften är att möta de krav som ställs i socionomernas kommande yrkesverksamhet är det angeläget att den teoretiska undervisningen och metodikundervisningen planeras så att de teoretiska ämnena ger metodikämnena det teoretiska underlag som behövs och att metodikundervisningen i sin tur relateras till de problem som socialarbetaren möter på fältet. Om förhållandena medger bör det därför övervägas att betrakta hela andra studieåret som en helhet med de två studiekurserna löpande parallellt med studiekursen Socialt arbete som sammanhållande element. Under den avslutande terminen skall enligt utredningens förslag den studerande beredas möjlighet att välja fördjupningsalternativ efter intresseinriktning. I första hand och på kortare sikt förordar U 68 ämnesinriktad fördjupning inom något av de ämnen som företrädesvis ingått under sociala linjens andra teoretiska studieår, men kombinationer mellan två ämnesinriktningar bör vara möjlig. För studerande som vill inrikta sig mot personalvård eller samhällsplanering föreslår U 68 att den sociala utbildningen kompletteras med kurser från förvaltningslinjen. U 68 föreslår att på sikt fördjupningsinriktningar som bygger på integration mellan flera ämnen utvecklas i syfte att framför allt tillgodose nya problemområden. överväganden finns närmare återgivna i samband med redogörelsen för den avslutande terminens innehåll i l2.3.2.3. Fördjupningsinriktningarna föreslås uppbyggda av ett uppsats- eller projektarbete med inbyggd handledning och tid avsedd för redovisning omfattande 10 poäng samt två ämnesinriktade kurser om 5 poäng vardera. För studerande med tolv månaders praktik föreslås den första perioden infalla den tredje terminen, dvs. efter grundkursen, och den andra perioden den sjätte terminen, dvs. näst sista terminen. För studerande med sju månaders praktik föreslås den handledda

Alt I Alt II

Socialt arbete Social teori Socialt arbete Resultatuppföljni ng och utvärdering Social administration Beteendevetenskap Resultatuppfölining Social problemlösning: och utvärdering

Individ och family, grupparbete, sociaipontik

samhausarbete Social administration Behandlingsmetoder i beteende- Socialrätt vetenskapligt perspektiv 20 p Social problemlösning: Individ och familj Grupparbete Sa hIl m a sar ete b Social teori B h dl -

Beteendevetenskap tåårni áçâiüâe_

Socialpolitik

20 p vetenskapligt perspe t” 20 p

Socialrätt 20 p

Praktik

Grundkurs

Figur 11:2 Sociala linjen. Obligatoriska studiekurser den tredje och fjärde teoretiska terminen.

perioden omfatta den fjärde, alternativt den tredje, terminen. Övervägandena bakom förslaget finns återgivna i samband med redogörelsen för praktiken i avsnitt l2.5.3.

F örvaltningslinje För förvaltningslinjen föreslås det andra teoretiska studieåret uppdelat på ett för alla studerande gemensamt avsnitt och ett avsnitt med valfria metodkurser. Båda avdelningarna omfattar vardera en termin. Det avsnittet föreslås omfatta fyra kurser nämligen Statlig och gemensamma kommunal förvaltning, Samhällsekonomi och socialpolitik, Förvaltningsekonomi och Samhällsplanering. Det valfria avsnittet har i förslaget byggts upp kring fyra olika yrkesprofiler: Offentlig administration, ekonomisk förvaltning, P-laneringsadministration och Personal- Offentlig administration. Inom varje profil föreslås fyra yrkesinriktade metodkurser, om vardera fem poäng, varav de två första utgör huvudkurser inom inriktning och de två senare kompletteringskurser. Den respektive studerande kan här välja mellan att läsa samtliga kurser inom en inriktning och därmed skaffa sig en viss specialisering i utbildningen, eller läsa huvudkurser inom en profil och kompletteringskurser eller huvudkurser ur en annan profil för att få en bred utbildning.

272 SOU 1973: 59

Valfria kurser med inriktning mot Offentlig Offentlig Planerings- Personaladministra- ekonomisk administra- administration förvaltning tion tion 20 p 20 p 20 p 20 p

Obligatoriska kurser: Samhällsplanering 3 P Förvaltningsekonomi 5 p Samhällsekonomi och socialpolitik 5 p Statlig och kommunal förvaltning 7 p

i

Praktik

Grundkurs

Figur 11: 3 Förvaltningslinjen. Obligatoriska kurser den tredje teoretiska terminen och valfria kurser den fjärde teoretiska terminen.

Samtliga studerande avses därefter fullgöra en handledd studiepraktik om fem månader. Valet av praktikplats bör om möjligt samordnas med valet av inriktning under det valfria avsnittet och det område inom vilket den studerande avser att fördjupa sig den avslutande terminen. Den avslutande terminen föreslås bestå av tre kurser: en vetenskaplig teori- och metodkurs, en problemlösningskurs och en projektinriktad kurs. De två första kurserna är profilerade på samma sätt som de tidigare metodkurserna. För att delta i dessa kurser krävs att den studerande genomgått huvudkurserna inom yrkesprofilen eller på annat sätt inhämtat motsvarande Den avslutande terminen bör också som kunskaper. av utbildnings- till en framgår och kursplaner (se bilaga 3) ge möjlighet juridiskt inriktad fördjupning. Den projektinriktade kursen är avsedd att ge de studerande möjlighet att använda i ett projektarbete. Denna sina respektive specialkunskaper kurs avses inte vara differentierad med hänsyn till yrkesprofil. Det är tvärtom angeläget att studerande från samtliga inriktningar på förvaltfrån sociala linjen och även från andra utbildningar samarbeningslinjen, tar i ett gemensamt projekt. Förslaget har i princip samma uppläggning som av tematiska studiekurser i RUMOs förslag till uppläggningen utbildning (se SOU 1973: 2 avsnitt 3.9.2.5). religionsvetenskaplig

112.3 Sammanfattande jämförelse mellan nuvarande studieorganisation och U 68s förslag Jämfört med nuvarande utbildning karakteriseras det framlagda förslaget framför allt av en mer bunden studiegång samt en starkare differentiering

l8-

Juristlinje

Social linje Förvaltningslinje

Uppsats, 10 p Projektarbete, 10 p Valfria fördjupnings- Valfria problemlöskurser, 10 p ningskurser, 10 p

Praktik, 20 p

Juridiska Valfria kurser, 20 p kurser Obligatoriskt avsnitt: Socialt arbete, 20 p

Social teori, 20 p 4

Obligatoriskt avsnitt, 20 p

il l il l l ll

Praktik, 20 p

ll ll

Grundkurs. 40 D Grundkurs, 40 p

Figur 11:4 Socionomutbiidningens organisation

mellan sociala linjen och förvaltningslinjen, vilket ger utbildningen en tydligare yrkesanknytning. Förslaget innebär förändringar i jämförelse med nuvarande studieorganisation i följande avseenden. Grundkursen är liksom i nuvarande utbildning i huvudsak gemensam för båda linjerna. Förslaget innebär dock att det linjedifferentierade avsnittet på grundkursen är något större än i nuvarande utbildning där det förekommer inom ämnet praktisk förvaltningskunskap. Under tredje och fjärde teoretiska terminen är linjerna enligt förslaget helt differentierade till skillnad mot nuvarande utbildning där studerande från de olika linjerna kan välja betygskombinationer, i vilka ämnen från den andra

274 SOU 1973: 59

linjer. ingår. Under den avslutande terminen finns emellertid enligt förslaget möjlighet att kombinera kurser mellan linjerna. L 58s förslag syftar bl. a. till att uppnå en mer integrerad undervisning i. nuvarande utbildning. På grundkursen har ämnen med viss samhörighet sinsemellan sammanförts i kurser och särskilt utrymme har reserverats för en, av olika ämnesföreträdare gemensamt planerad, problemorienterad kurs. På sociala linjen finns förslaget om möjlighet att integrera studiekurserna Social teori och Socialt arbete inbördes och möjlighet till parallelläsning och viss integration mellan de teoretiska ämnena och social metodik. Förslaget för förvaltningslinjen innebär integrerad undervisning under den fjärde och den avslutande teoretiska terminens metod- och problemlösningskurser. i nuvarande utbildning innebär kämämnesbestämmelserna och möjligheterna att välja betygskombinationer och specialkurser efter grundkursen att det finns möjlighet till fördjupning och samtidigt bortval av vissa ämnen eller ämnesavsnitt. Förslaget innebär ett större mått av för alla gemensam utbildning - på förvaltningslinjen är den tredje och på sociala linjen den tredje och fjärde teoretiska terminen obligatoriska. I fråga om praktikorganisationen har U 68 inte föreslagit några förändringar. U 68 har dock anfört synpunkter på placeringen av praktikperioderna i studiegången i syfte att underlätta kopplingen mellan de teoretiska och praktiska studierna (se avsnitt 12.5). På förvaltningslinjen har U 68 föreslagit att vissa avsnitt, som är viktiga för samtliga förvaltare oavsett inom vilket område de blir verksamma, görs obligatoriska. Den tredje teoretiska terminen består därför av fyra obligatoriska kurser. Det valfria avsnittet under den fjärde teoretiska terminen och delar av den avslutande terminen har byggts upp kring fyra yrkesprofiler i stället för de ämnen som finns i nuvarande utbildning. Kurserna inom dessa inriktningar är mer yrkesinriktade än nuvarande ämnen. En viktig förändring är också förslaget om projektarbete i stället för uppsatsarbetet den avslutande terminen samt kopplingen mellan den praktikperiod som föregår den avslutande terminen och projektarbetet. Dessutom innebär förslaget att nya moment kommer ini utbildningen, såsom administrativ rationalisering, informationsteknik, nya moment inom ekonomi och planering samt personaladministration. De flesta studerande på förvaltningslinjen läser inom nuvarande utbildning ett betyg inom tre ämnen och två betyg inom ett ämne. ?Endast ett fåtal läser andra kombinationer, t. ex. två betyg i två ämnen eiier tre betyg i ett ämne utan att därmed göra kompletteringar till examen. .i jämförelse med nuvarande utbildning innebär U 685 förslag att förvaltare, som läser samtliga kurser inom en inriktning, uppnår en högre nivå. Zirekta poängjämföreiser är svåra att göra, eftersom det nya förslage: bygge: på integrering av olika ämnen i varje kurs. En jämförelse med .a i nuvarande utbildning visar att “iorvaitarna uppnår en långtgående fördjupning i vissa avsnitt medan andra avsnitt helt eller delvis saknas. Som exempel kan nämnas att inom rättskunskapen ges relativt ingående kunskaper om förvaltningsräti medan famiijerätt saknas helt. inom statskunskapen behandlas kommunal och statlig förvaltning

SOU 1973: 59 275

och Organisationsteori etc. ingående medan idéhistoria behandlas mer översiktligt. lnom ämnet ekonomi sker en fördjupning av förvaltningsekonomin medan den privata sektorns ekonomi berörs endast översikt- - förutsatt att den studerande ligt. Nivån på fördjupningen läser samtliga kurser inom en inriktning - ligger i genomsnitt på ca 50 poäng. Den väsentligaste förändringen på sociala linjen är att de för alla gemensamma kurserna har större omfattning. Samtliga studerande föreslås läsa beteendevetenskap, socialpolitik, rättskunskap och social metodik. Fördjupningsalternativen är i första hand ämnesinriktade och ligger först i den avslutande terminen. l syfte att stärka yrkesanknytningen finns det inom förslagets ram möjlighet att låta undervisning i socialt arbete utgöra ett sammanhållande element, som löper genom den teoretiska och praktiska utbildningen i varje fall fram till den avslutande terminen. På grundkursen har social metodik integrerats i första hand med socialrätten. Dessutom ingår social metodik i kurserna lndivid och grupp samt Aktuella samhällsteman. Det andra teoretiska studieåret kan organiseras så att studiekursema Social teori och Socialt arbete löper parallellt. Social metodik utgör vidare ett fördjupningsaltemativ under den avslutande terminen. Omfattningen av den obligatoriska undervisningen i socialt arbete har ungefär samma omfattning som i nuvarande utbildning. Undervisningi socialt arbete bedrivs nämligen dels i ämnet praktisk förvaltningskunskap i grundkursen, dels i ettbetygsämnet social metodik. Kunskapsnivån i den föreslagna studieorganisationen torde motsvara ett betyg efter de två teoretiska studieåren. U 685 förslag att införa social metodik som fördjupningsalternativ gör det emellertid möjligt att nå tvåbetygsnivå. I förslaget har undervisningen i socialt arbete breddats till att omfatta arbete inriktat på individ och familj, grupp, samhällsarbete och social administration samt resultatuppföljning och utvärdering. Förhållandet att social metodik är ett obligatoriskt ämne, breddningen av ämnet till att omfatta flera metoder, upphävandet av koncentrationsläsningen till förmån för en genom hela utbildningen löpande undervisning samt möjligheterna till fördjupningsstudier är de väsentliga skillnaderna mot nuvarande utbildning i fråga om undervisningen i socialt arbete. De studerandes kunskaper beräknas, inom ramen för den föreslagna organisationen för grundutbildningen, komma att motsvara nuvarande ett betyg i samtliga ämnen samt två betyg i det ämne som de väljer att fördjupa sig i under den avslutande terminen. Detta förhållande innebär ingen ändring för huvudparten av de studerande som inom ramen för fem betyg brukar välja att avlägga två betyg i ett ämne och ett betyg i vartdera av tre ämnen. Den möjlighet till större fördjupning i vissa ämnen med bortval av andra ämnen till följd, som finns i nuvarande utbildning, om de studerande väljer att avlägga två betyg i två ämnen eller tre betyg i ett ämne, upphör dock.

l 1.2.4 Anknytning till forskarutbildning Den nuvarande utbildningen vid socialhögskolorna ger vissa möjligheter att gå vidare till forskarutbildning, huvudsakligen vid samhällsvetenskaplig fakultet.

Möjligheten att gå vidare från grundutbildning till forskarutbildning bestäms framför allt av behörighetsbestämmelsernas utformning och av den organisatoriska kontakten mellan de två utbildningsstadierna. Nu gällande behörighetsbestämmelser är så utformade att de kräver dels avlagd grundexamen, i allmänhet vid motsvarande fakultet eller i visst eller vissa ämnen i högskola, dels en viss nivå på kunskaperna grundexamen. l undantagsfall finns därutöver särskilda behörighetskrav av annan karaktär, t. ex. viss typ av yrkeserfarenhet. De särskilda kraven utöver avlagd grundexamen anges i studieplan för forskarutbildningen eller i vissa fall i utbildningskungörelsen. Kravet på avlagd grundexamen tolkas för forskarutbildning inom samhällsvetenskaplig fakultet så, att det bör anses uppfyllt även av den som avlagt socionomexamen. De särskilda kraven på ämneskunskaper avgörs från fall till fall. (Ämbetsskrivelse den 14 maj 1970.) Nämnden för socionomutbildning har tagit initiativ till ämnesvisa utredningar i syfte att få ett underlag för mer formaliserade regler för behörighet till forskarutbildning i ämnena sociologi, Statskunskap och samhällsekonomi. Detta arbete är vid den tidpunkt då U 68 lägger fram sina förslag ännu inte avslutat. Eftersom studieplanerna innehåller särskilda behörighetskrav är inte var och en som avlagt en grundexamen utan vidare behörig till forskarutbildning. I vissa fall är alla krav uppfyllda genom grundexamen, i andra fall inte. Till följd av detta kan individuell komplettering av grundutbildningen vara nödvändig. I nuvarande studieorganisation är en sådan komplettering relativt enkel i de fall där grund- och forskarutbildning är sammankopplade. l andra fall kan den vara mer komplicerad och kräver som redan nämnts ofta ett ställningstagande från fall till fall. Det gäller studerande från socialhögskolorna, men även andra grupper i motsvarande situation, t. ex. studerande från journalist- och lärarhögskolor. U 68s förslag till avgränsning av högskoleutbildningen innebär att till högskolan förs ytterligare utbildningslinjer, från vilka studerande kan Även för dessa studerande är det väntas gå vidare till forskarutbildning. att kan erbjuda kurser som gör dem behöriga till viktigt högskolan forskarutbildning. Enligt U 68s bedömning bör utsikterna för den enskilde studeranden att smidigt sätt göra sig behörig för på ett vara större med den institutionella organisation som forskarutbildning utredningen föreslagit än i den nuvarande. De föreslagna utbildningsnämnderna har ett ansvar för utvecklingen av kursplaner inom sin sektor. Det måste vara en viktig för dem att planera och genomföra ett uppgift utbud av enstaka kurser som svarar mot behovet av förberedelse för forskarutbildning. Det förslag till studieorganisation som U 68 lagt fram för förvaltningsav avsnitt 112.2 möjlighet till valfrihet mellan linjen ger som framgått kurser under de två sista terminernas teoretiska studier. Enligt utredbör den studerande som väljer samma typ av ningens bedömning under båda terminerna väl nå upp till den nuvarande fördjupning i ekonomi, Statskunskap och den i rättskunskapen trebetygsnivån Utgångsläget för de studerande från denna ingående förvaltningsrätten.

SOU 1973: 59 277

linje skulle alltså i stort sett vara oförändrat. När det gäller den .sociala linjen innebär däremot förslaget en förändring gentemot nuläget. De för alla studerande gemensamma kurserna omfattar två studieår. Möjligheten till individuell fördjupning ligger i den sista terminens teoretiska studier. Det innebär enligt kursplaneexperternas bedömning att den studerande når upp till och med tvåbetygsnivån i de ämnen där fördjupningen sker. Däremot ger studieorganisationen inte den möjlighet till studier på trebetygsnivån som nu förekommer. Sammanfattningsvis syns de studerande från förvaltningslinjen ha samma utgångsläge för forskarutbildning som för närvarande, medan de från den sociala linjen kan behöva komplettera sin utbildning med kurser motsvarande ungefär tio till tjugo poäng. Möjligheten att gå vidare hänger även samman med organisatoriska förhållanden. Just socialhögskolorna utgör ett exempel på de svåriglzeáer som kan uppstå, när grund- och hör till olika forskarutbildning organisationer. Även om utbildningen i flera ämnen förs till en hög nivå och möjligheter till kompletterande studier står öppna, kan svårigheter att gå vidare uppstå. Komplicerade individuella prövningar är redan nämnda. Därtill kommer att forskningen i praktiken inriktas på problemområden som är företrädda i forskningsinstitutionerna. Det organisationsförslag som U 68 lagt fram i sitt huvudbetänkande innebär att grund- och forskarutbildning på varje högskoleort förs samman till en och samma organisation. Det innebär att sambandet meri grundutbildning vidgas till att omfatta en rad nya utbildningar. naturlig konsekvens av en förändrad organisation bör bl. a. bli att enhetliga regler utarbetas för den formella anknytningen till grundutbildningen. En annan konsekvens bör rimligtvis bli att rekryteringen förändras och att därmed nya intresseområden aktualiseras inom forskningen. En innovativ kraft kan också bedömas ligga i den föreslagna utbildningsnämndsorganisationen. Genom sitt ansvarsområde och sin sammansättning kan utbildningsnämnderna antas fungera som kanal för initiativ till nya forskningsområden, inte minst sådana som har direkt anknytning till problem inom arbetslivet. I förslagen till utbildningslinjer avsedda att ersätta nuvarande utbildningslinjer vid filosofisk fakultet har U 68 genomgående föreslagit en fördjupnings- och forskningsförberedelsevariant (se huvudbetänkandets avsnitt 3.2.4). Utredningen finner det naturligt att föreslå att samma möjlighet till variant skall finnas på förvaltningslinjen och sociala linjen. Detta förslag innebär att den studerande som antagits till dessa linjer tidigast efter grundkursen kan begära att få fullfölja studierna på sådan variant. Detta bör kunna ge tillräcklig forskningsförberedelse inom grundutbildningens ram. Det bör också ge en möjlighet att fördjupa sådana ämnesområden som idag saknar sådan möjlighet. Genom införandet av en fördjupnings- och forskningsförberedelsevariant bedömer U 68 det överflödigt att som allmän utbildningslinje bibehålla en motsvarighet till den nuvarande teoretiska linjen. Också det ringa antal studerande som valt teoretisk linje kan sägas tala emot att en motsvarighet till denna bibehålls.

278 SOU 1973: 59

l 1.2.5 Återkommande utbildning I återkommande utbildning omväxlas utbildning med yrkesverksamhet. l U 685 huvudbetänkande (3.4.l) beskrivs tre studieorganisatoriska åtgärder som avses befordra återkommande utbildningi högskolan: 0 utbildningslinjer byggs upp av kurser och studiekurser O kortare utbildningslinjer anknyts studieorganisatoriskt till längre 0 längre utbildningslinjer uppdelas där så är möjligt i etapper. Som framgår av förslaget till studieorganisation för socionomutbildningen, har utbildningslinjerna byggts upp av kurser och studiekurser. Detta gör det möjligt att varva utbildning och yrkesverksamhet och studerande från andra utbildningslinjer liksom redan yrkesverksamma kan läsa enstaka kurser och studiekurser. Det senare kommer att utvecklas närmare under rubriken fortbildning och vidareutbildning. Beträffande anknytningar av kortare utbildningslinjer till längre är det för närvarande svårt att närmare precisera sådana, innan andra utbildningar har blivit föremål för samma översyn som socionom-, jurist- och värdutbildningarna. De tendenser mot integrerad hälso-, sjuk- och socialvård, som U 68 redogjort för i arbetsfältsbedömningen, talar för att behov kan aktualiseras av att bygga på kortare vårdutbildningar med en socialt inriktad utbildning. I specialbetänkandet ”Högskoleutbildning hälso och sjukvårdslinje m. m. (SOU 1973:58) diskuteras bl. a. socialt inriktad utbildning. Andra möjligheter som ytterligare bör belysas är de i avsnitt 1.4.4 nämnda kopplingarna mellan å ena sidan samhällsadministrativ och personaladministrativ linje, å andra sidan social linje och förvaltningslinje. Hur eventuella anknytningar i praktiken skall ske, måste dock bli föremål för fortsatta överväganden utifrån de framlagda studieorganisatoriska förslagen och en analys av utbildningsbehovet hos de grupper som kan komma i fråga. U 68 har i sitt arbete övervägt om de i social linje och förvaltningslinje kurserna kan organiseras så att de lämnar möjlighet för den ingående studerande att tillägna sig utbildningen i etapper eller att mera varaktigt när- en etapp av utbildningen har avslutats. Förutsättgå ut i arbetslivet ningarna för detta är att det kortare studiealternativet dels kan betraktas som ett avslutat helt, dels svarar mot ett behov på arbetsmarknaden, så att den studerande har möjlighet att välja mellan att mera varaktigt gå ut i arbetslivet efter en kortare studiegång eller fortsätta studierna efter en period av yrkesverksamhet. En fortsatt strukturförändring inom det administrativa verksamhetsområdet, en förskjutning från sluten till öppen vård i den socialpolitiska planeringen och utvecklingen mot vårdinsatser av makrotyp kan ge vissa i de nuvarande yrkesrollerna. Behovet av information och förändringar till allmänheten ökar och även behovet av medicinskt och upplysning utbildad personal. Ett flertal utredningar och beteendevetenskapligt rapporter vittnar orn detta. Det är inte möjligt att fota ett konkret förslag om etappavgång på mera allmänna överväganden. U 68 vill dock i det följande redovisa några utredningar och uttalanden av programkaraktär som kan läggas till grund för fortsatta överväganden. SOU 1973: 59 279

Förslag om utredning av utbildningsprogram med socialt innehåll för nya personalgrupper har framförts av servicekommittén. l dess slutbetänkande Boendeservice 7 (SOU 1973:24) har mot bakgrund av en analys av nya servicebehov i bostadsområdet anförts synpunkter på utbildningsbehov hos nya personalgrupper. Krav ställs på att personal garanteras utbildning och vidareutbildning där särskild vikt läggs vid samverkansfunktioner och kunskaper om sociala problem och metoder att lösa dem. Enligt servicekommitten går utvecklingen mot en förläggning av den kommunala socialvården till bostadsområdet. Samhällsarbetare, kulturarbetare, fritidsarbetare, socialarbetare och andra förutsätts i sin verksamhet spänna över hela det kommunala serviceområdet. Behovet av social omvårdnad i bostadsområdet betonas för de människor som lever isolerade utan förankring i området. Många omhändertaganden av människor med sociala och psykiska problem förutsätts kunna undvikas om det inom bostadsområdena finns servicefunktioner, dit människor kan vända sig med förtroende och som kan förmedla resurser när de behövs. Starka skäl talar för en samverkan mellan social omvårdnad, öppen sjukvård, frivård inom kriminalvården, boendeservice, konsumentpolitik och kulturpolitik på bostadsområdesnivån. Ett samordnat utbud av service ställer krav på personal med förändrade och delvis nya funktioner. Servicekommittén föreslår att Kungl. Majzt uppdrar åt skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet att tillse att dessa nya utbildningskrav uppmärksammas. Program för utbildning av personal med allsidiga sociala och kontaktskapande utgifter bör enligt servicekommittén utarbetas. Som framgår av avsnitt 9.3.2 har bamstugeutredningen (prop. 1973: 136) föreslagit att familjecentraler inrättas. Utredningen har fått tilläggsdirektiv för att utarbeta förslag till utbildning av den personal som skall verka inom denna organisation. I socialstyrelsens rapport om behandling av narkotikamissbrukare (Socialstyrelsen redovisar nr 31/1973) betonas att denna ”ej blott är en fråga för experter. Man betonar vidare att personalen bör ha en bra grundutbildning och en grundlig samarbetsträning. Av all personal krävs kunskaper om problemets medicinska och sociala aspekter. De flesta formella vårdutbildningar saknar ett eller flera av de inslag som är viktiga för att ge förståelse och möjlighet till behandling av såväl narkomani som annan avvikarproblematik. Därmed uppstår behov av kompletterande handledning och personalutbildning.” I kriminalvårdsberedningens betänkande (SOU 1972:64) framhävs utbildningsbehovet för kriminalvårdspersonalen. Man talar om uppgifter av behandlingskaraktär, behov av vidareutbildning i sociallagstiftning och praktisk socialvårdsmetodik m. m. Även poliserna kommer i kontakt med sociala problem i sådan utsträckning att starkare sociala inslag i deras utbildning kan vara motiverade. Om pågående försök med nya former för samverkan mellan poliser och socialarbetare utfallet lyckligt, understryks ytterligare dessa behov. Avgörande för detta torde emellertid vara ett principiellt ställningstagande till hur rollerna bör fördelas mellan polis och socialvård. När det gäller utbildning av personal inom försäkringskassor och

arbetsförmedlingar, vars arbetsuppgifter i viss mån kan sägas ligga i mellan administration och vård borde existerande kurser gränsområdet inom det ordinarie utbildningssystemet kunna utnyttjas för konstruktion För närvarande utvecklas ett antal olika av kortare utbildningsvägar. samarbetsformer mellan försäkringskassor, arbetsförmedlingar och övriga sociala Detta understryker ytterligare behovet av en bredare organ. med sociala inslag för personal som företräder dessa institutioutbildning ner. kommunal socialvård och kuratorsverksamhet finns Framför allt inom ett behov av hjälppersonal för att avlasta socialarbetaren vissa uppgifter. Inom socialvården kan enligt en inventering utförd av Sveriges Socionomers Riksförbund dessa delas upp i två huvudgrupper: uppgifter inom och vissa vårduppgifter i kansliarbete socialbyråorganisationen fältarbetet. mot att allt fler kommuner anställer Utvecklingen pekar hjälppersonal med utrednings- och biträdesfunktion. Sjukhuskuratorerna vid större sjukhus har på senare år fått avlastning när det gäller att placera i annan vårdform genom att kvalificerad kontorspersonal på patienter den förmedlande uppgiften mellan sjukkuratorsexpeditionen övertagit huset Dessutom finns ett behov av kvalificerad och placeringsorganet. att biträda med kuratorsutredningar, utföra ärenden åt patienpersonal ter, för expeditionella göromål m. m. för denna växande kategori biträdespersonal, som Behov av utbildning huvudsakligen är hänvisad till internutbildning, har påpekats av sociono-

mernas organisationer. hälsovård kommer att behöva yrkesföreträdare med Förebyggande men dessutom med grundläggande kunskaper i hälso- och sjukdomslära insikter i kommunikations- och informationsfrågor. Inom den sociala institutionsvården finns ett uppenbart behov av ökad för att möjliggöra terapeutiska insatser på alla nivåer personalutbildning och ge möjlighet för alla att bearbeta klienternas problem. som U68 drar av de tendenser som redovisats, är att En slutsats mot behov av bredare vårdkunnande och ökad utvecklingen pekar samhällsorientering inom det sociala arbetsfältet. Förslaget till organisation av socionomutbildningen är så utformat att det är troligt att enstaka kombinationer av kurser eller eventuellt hela grundkursen i kurser, socionomutbildningen kan vara av intresse och tillgodose nya personalbehov av social utbildning. Detsamma torde gälla kurserna gruppers under det andra teoretiska studieåret. Eftersom de åsyftade mellantjänsternas arbetsuppgifter inte är så preciserade att en avgång vid en viss en bestämd funktion på arbetstidpunkt i studiegången i dag motsvarar fältet, har U 68 inte ansett sig kunna lägga fram ett preciserat förslag. med arbetet med behovsanalysen undersökt om U 68 har i samband att dela upp förvaltningslinjen i olika etapper. Ett förslag det är möjligt till etappavgång bör dock, som tidigare nämnts, bygga på ett behov på U 68 har haft kontakt med arbetsgivar- och arbetstaarbetsmarknaden. för att försöka precisera vilka funktioner som skulle garorganisationer U 68 har dock funnit, att det för kunna dra nytta av en etapputbildning. som motiverar en närvarande är svårt att ange några speciella funktioner inte att det i framtiden kan komma att sådan etappavgång. Det utesluter

finnas behov av tjänstemän, som har genomgått delar av förvaltningslinjen. Det är för närvarande att utifrån omöjligt arbetsmarknadsmässiga motiv precisera var en i så fall skulle lämplig etappavgång ske i utbildningen. Pedagogiska och studieorganisatoriska skäl talar clock för att en lämplig etappavgång kan ske efter det obligatoriska dvs. avsnittet, efter den tredje teoretiska terminen. För personalgrupper inom den administrativa sektorn kan således grundkursen och det obligatoriska avsnittet eller eventuellt enbart grundkursen vara ett utbildningsalternativ till vissa mellantjänster.

Fortbildning och vidareutbildning

Man brukar skilja på fortbildning, som till att hålla ett redan syftar förvärvat yrkeskunnande på aktuell nivå, och vidareutbildning som syftar till att ge nya kunskaper och därmed förbereda för mera kvalificerade arbetsuppgifter (huvudbetänkandets avsnitt 8.3.5.1). För socionomema, liksom för andra utbildningskategorier torde behovet av återkommande utbildning i form av både fort- och vidareutbildning vara stort. Likaså torde det vara angeläget för andra grupper att skaffa sig vidareutbildning med socionomutbildningens inriktning. Återkommande kan utbildning antingen ske genom att den, som vill fortbilda eller vidareutbilda sig, läser en eller flera kurser eller studiekurser inom en redan befintlig utbildning, eller genom att särskilda kurser anordnas. Den studieorganisation som U 68 föreslår ger stora möjligheter till att befintliga kurser även kan läsas i vidareutbildningssyfte. På förvaltningslinjen är särskilt de valfria kurserna den fjärde teoretiska terminen lämpliga för detta ändamål. Personer, som vill vidareutbilda sig och som genom teoretiska studier eller har skaffat yrkeserfarenhet sig erforderliga baskunskaper, kan där antingen läsa enstaka kurser eller samtliga kurser inom en inriktning. För den som är verksam inom det arbetsfält som socionomutbildningen siktar till är fortbildning och vidareutbildning efter grundutbildningen särskilt angelägen med tanke på arbetsfältets skiftande karaktär och den pågående utvecklingen inom både det sociala och det administrativa fältet, som gör att mål och medel omprövas. U 68 anser det angeläget

att utbildningsnämnderna utarbetat kurser för dessa ändamål. För förvalta-

re har behov av vidareutbildning framförts särskilt vad gäller förvaltningsekonomi men också personaladministration och För samhällsplanering. dem som utbildats på sociala linjen finns redan nu ett känt behov av fortbildning och vidareutbildning inom socialvården till följd av övergången från funktions- till helhetsprincipen. vad U68 erfarit från Enligt socialutredningen torde dess kommande förslag förutsätta att möjligheter till fortbildning och Inom socialt vidareutbildning skapas. behandlingsarbete finns ett utbrett vidareutbildningsbehov som för närvarande till viss del tillgodoses av socialhögskolornas vidareutbildningskurser i socialt behandlingsarbete, och genom intern utbildning av olika slag. Dessutom föreligger ett vidareutbildningsbehov för utländska socialarbetare enligt invandrarutredningen. för denna Kompletteringsbehovet grupp rör främst rättskunskap.

282 SOU 1973: 59

31-6. ä? Innehåll och undervisningsformei*

12 .i Utgångspunkter

En utgångspunkt för U 685 planering av utbildningsinnehållet i socionomutbildningen har varit att grundutbildningen skall förbereda för kommande yrkesverksamhet men också lägga grunden för fortsatt fördjupning och vidareutbildning. U 68 har också haft att beakta önskemålet att utbildningen ges en sådan bredd att den blir användbar över ett vidsträckt yrkesområde. Det förslag till innehåll som utarbetats av utredningens experter, och som mer detaljerat presenteras i bilaga 3, baseras på de slutsatser som dragits i kapitel 9 och 10 från beskrivningar av arbetsfáltet jämte erfarenheterna från nuvarande utbildning. Socionomutbildningen omfattar för närvarande två och ett halvt års teoretiska studier samt tolv eller sju månaders praktik. De krav som ställs på mål och innehåll i utbildningen har inte gett skäl att förändra utbildningens längd. Vilka kunskaper och färdigheter som skall ges i utbildningen inom en begränsad utbildningstid är en awägningsfråga. Frågan om utbildningens innehåll och inriktning måste ständigt ägnas uppmärksamhet. Utbildningstidens längd jämte arbetslivets krav gör att man för varje kurs måste formulera minimikrav som skall uppnås i grundutbildningen. Förhållandet att ett så stort antal experter från olika ämnen medverkari - var och en med anspråk på att få presentera och undervisningen utveckla sitt ämne - gör det ytterligare angeläget att man ägnar avvägningen mellan olika ämnen stor omsorg. Preciserade mål för vissa avsnitt i utbildningen har en styrande effekt undervisningsformer och kriterier för bedömning av på val av innehåll, Dessutom kan preciserade mål ha betydelse för de undervisningsresultat. studerandes motivation och möjligheter att själva vara aktiva och arbeta självständigt med problemlösande uppgifter. l många fall ökar också de studerandes motivation om de kan se ett samband mellan den aktuella kursen och sitt framtida arbete. U 68 anser att det är en fördel om de studerande på ett tidigt stadium får en presentation av utbildningens mål och innehåll samt de olika

SOU 1973: 59 283

ledens anknytning till det kommande yrkesarbetet. Detta kan t. ex. ske genom att varje lärare presenterar sitt ämne och dess plats i och betydelse för den totala utbildningen. Inom ramen för förslaget till studieorganisation finns att möjlighet utforma en inledning som överensstämmer med de medverkande lärarnas och konsulenternas anspråk. Det kan vara lämpligt att varje kurs inleds med en diskussion kring mål och innehåll samt hur de i kursen medverkande lärarna kan bidra med sitt ämnesområde vid behandlingen av olika problemområden. Därigenom kan också de studerandes önskemål om viss uppläggning och undervisning lättare tillgodoses. U 68 har redan betonat att utbildningsmålet inte avser bara hur de studerande inhämtar och använder kunskap och löser problem utan också hur deras personlighet utvecklas. Val av inlärningssituation och undervisningsform liksom avvägningen mellan bredd och djup i utbildningen beror på avvägningen mellan olika komponenter i målet. Det är en viktig uppgift för utbildnings- och linjenämnder att göra en sådan avvägning i samband med att man fastställer undervisningsformer för olika moment. Utgår man från komponenterna kunskap, förståelse, tillämpning, analys och syntes kan följande generella synpunkter på olika undervisningsformers användbarhet läggas. I grundkursens kurser Samhällets politiska struktur och organisation, Samhällets ekonomiska struktur och organisation samt Individ och grupp är huvudsyftet att de studerande skall få grundläggande kunskaper samt förståelse för viktiga problemområden, medan syftet med den problemorienterade kursen Aktuella samhällsteman är att den studerande skall kunna tillämpa kunskaper från tidigare kurser samt bedöma hur kunskaper och erfarenheter från skilda områden kan förenas (analys, syntes). Den praktikförberedande kursen är avsedd att ge för respektive linje specifik kunskap men skall också vara praktik- och yrkesförberedande. Här betonas därför färdighetsträningen. Ett viktigt syfte med dessa kurser är att förbereda de studerande för deras yrkesroll varför just attityder som sammanhänger med yrkesutövningen bör behandlas. På sociala linjen kan de två studiekurserna Social teori och Socialt arbete läsas efter varandra. Det bör emellertid som framgår i avsnitt l1.2.2 övervägas om förhållandena medger att de två kurserna kan löpa parallellt med Socialt arbete som sammanhållande element. De teoretiska ämnena skulle då ge kurserna i Socialt arbete underlag för tillämpning, analys och helhetsbedömning av det totala kursinnehållet. Det år dock inte möjligt att hårdra detta resonemang då det inom de olika ämnena också finns ett specifikt innehåll där sådana kunskapskrav måste ställas, att den studerande förstår samband och kan göra bedömningar. Liknande synpunkter kan anläggas på förvaltningslinjen vad gäller förhållandet mellan de obligatoriska kurserna och de valfria metodkurserna, där de förra förser de senare med kunskapsstoff, som där skall bearbetas och tillämpas. Under den avslutande fördjupningsterminen föreslås de studerande få

284 SOU 1973: 59

iett självständigt arbete, öva sig i problemlösning på en bestämd uppgift där analys, syntes och förmåga att generalisera resultaten är ett centralt

syfte. De för olika anförda syftena leder till vissa undervisningsavsnitt på lämpliga undervisningsformer. Under grundgenerella synpunkter kursen kurserna föreläsningar och kan i de tre kunskapsförmedlande lektioner i anknytning till kurslitteratur vara lämpliga undervisningsämnesområden och förmedla viss faktakunformer för att presentera bör ha inslag av seminarieövningar som tillåter en friare skap. Kurserna diskussion kring mer konkreta problem och värderingsproblem. Undervisningen i rättskunskap kräver färdighetsövningar i hantering av lagtext liksom kursen i ekonomi kräver praktiska övningar i anslagsframställning och budgetarbete. I kursen Individ och grupp kan även ingå grupparbete av ämnesföreträdarna i psykologi, sociologi och under gemensam ledning studierna och social metodik i syfte att träna samarbete inför de fortsatta yrkesverksamheten. I kursen Aktuella samhällsteman bör undervisningen vara probleminriktad. som kan ske i form av seminarium och Undervisningen kräver av de studerande och handledning av beslutsspel hög aktivitet lärare. Motsvarande överväganden rörande lämpliga undervisningsformer gäller för studiekursen Social teori på sociala linjen och förvaltningsoch valfria kurser. Föreläsningar och lektionslinjens obligatoriska i anknytning till kurslitteratur kan sålunda med fördel undervisning varvas med seminarieövningar. I kurserna med rättsligt innehåll bör på båda linjerna ingå färdighetsträning, t. ex. i form av probleminriktade gruppövningar kring tillämpning av lagar på konkreta problem. Undervisningen i Socialt arbete kräver delvis andra undervisningsmetoder än de mer teoretiska kurserna. En relativt stor del av undervisningen kan ske i mindre grupper för att ge de studerande möjlighet att integrera och metod samt ge möjlighet att utveckla professionellt kunskap motiverade och fruktbara attityder samt vinna ökad självkännedom. Erfarenheten från praktiken spelar en viktig roll för de studerandes förmåga att bidra konstruktivt till de diskussioner och träningsmoment som undervisningen i Socialt arbete bygger på. Under praktiken får de studerande sig själva i socialt arbete. De konfronteras med de pröva personliga och sociala problem, får bekanta sig med nya hjälpsökandes med andra människor. Allt detta miljöer och pröva sig själva i kontakten en väsentlig bas för undervisningen i Socialt arbete, där de utgör studerande får hjälp att strukturera och systematisera sina erfarenheter. i Socialt arbete bör innehålla starka inslag av Problemlösningskurserna som intervju- och tillämpningsövningar, där man utgår från träning ärende- och fallbeskrivningar, bandade intervjuer och simulerade situationer i form av rollspel. l de valfria metodkurserna på förvaltningslinjen gäller det också att an till de studerandes erfarenheter från praktiken. Problemsöka knyta i konkreta situationer bör ske i tillämpningsövningar i mindre lösning grupper. Med fördel kan man använda rollspel eller mer styrda simulerade

1973: 59 285 SOU

situationer som beslutsoch kommunspel, där en konfrontation mellan olika intressen sker. Under den avslutande terminen slutligen bör undervisningen individualiseras inom ramen för tillgängliga resurser. Handledning kan t. ex. ges i mindre grupper i samband med det självständiga arbetet och projektarbetet. Dessutom föreslås att det på sociala linjen bör finnas möjligheter till tvärvetenskapliga seminarier och metodövningar. Synpunkter på lärarnas rekrytering har anförts i avsnittet l1.2.l Kunskapsinhämtande tillämpning där behovet av lärare med yrkesanknytning till socionomernas arbetsfält betonats. Det är värdefullt att kunna knyta personer som är yrkesverksamma utanför högskolan till undervisningen för vissa uppgifter, t. ex. att leda gruppövningar i olika färdighetsmoment relaterade till social- och förvaltningsverksamhet eller att medverka i seminarier för att belysa problem från fältet. U 68 vill dock betona att användning av yrkesverksamma socialarbetare kräver förberedelser i form av preciserade önskemål om deras insatser i undervisningen så att den eftersträvade kopplingen mellan kunskap och tillämpning kommer att åskådliggöras för de studerande på ett meningsfullt sätt. Detsamma gäller integrerad och problemorienterad undervisning överhuvudtaget, dvs. att innehållet måste vara så väl definierat att kontakten mellan olika ämnesområden blir tydligt angiven. I de kurser där undervisningen är problemorienterad och olika ämnen integrerats bör även proven vara det för att kunna mäta om den studerande tillgodogjort sig det egentliga syftet med kursen. Utformning av integrerade prov kräver emellertid noggrann analys och utprövning. Det är ett skäl varför man måste se på genomförandet av en integrerad undervisning i ett längre tidsperspektiv. I utbildningen bör ingå allsidig studierådgivning. Detta är önskvärt både för att de studerande skall tillgodogöra sig undervisningen på ett för dem själva konstruktivt sätt och för att de skall kunna välja lämpliga ämnes- och kurskombinationer under den senare delen av studietiden samt praktikområde. Den egentliga målformuleringen och kursplanearbetet bör i enlighet med vad U 68 föreslår i sitt huvudbetänkande vara en uppgift för utbildnings- och linjenämnder i vilka lärare, studerande och företrädare för yrkeslivet medverkar. U 68 har bl. a. bedömt det vara angeläget att de lokala resurserna på olika områden tillvaratas. Utbildningens förväntas därför i utformning vissa delar variera inom ramen för de övergripande riktlinjer som ges. Utredningen har i första hand koncentrerat sig på att utarbeta ett förslag till studieorganisation. har emellertid också Utredningen uppdragit åt ärnnesexperter att utarbeta utkast till kursplaner. Detta har bedömts erforderligt för att förslaget till studieorganisation skulle kunna bygga på en arlalys av utbildningens mål, innehåll och verksamhetsformer. Dessa utkast bör därför i huvudsak ses som underlag för av planeringen studieorganisationen, men bör självfallet också kunna utnyttjas vid det fortsatta arbetet med bearbetning av kursernas innehåll och undervisningens former. U 68 föreslår att en förändrad organisation av socionomutbildningen

genomförs tidigast fr. 0. m. 1976/77. Den långa tidsförskjutningen inverkar givetvis på den grad av konkretion, som man kan ge förslaget. Ett vidareutvecklingsarbete på grundval av experternas utkast till kursplaner och den innehållsbeskrivning som ges i betänkandet förutsätts därför ske. Konkretionen är större för förvaltningslinjen än för den sociala linjen. i några fall, t. ex. för den gemensamma grundkursen och den självständiga delen av förvaltningslinjen, har dock bearbetningen förts så långt att utredningen redovisar experternas förslag till kursplaner som illustration till det studieorganisatoriska innehållet. (Bilaga 3.) l det följande ges en beskrivning av de förslag till innehåll för den gemensamma grundkursen samt för de självständiga delarna av sociala linjen och förvaltningslinjen, som utredningens experter lagt fram (se vidare bilaga 3).

l 2.2 Grundkurs l2 .2. l överväganden Grundkursen avser att ge en bred samhälls- och beteendevetenskaplig grund, i första hand gemensam för sociala linjen och förvaltningslinjen, men den bör också i ett längre perspektiv kunna ingå som alternativi andra slag av utbildning med inriktning mot vårdyrken och administrativa yrken. Den skall ge baskunskaper för vidare studier inom utbildningslinjen samt praktikförberedelse. Grundkursen kan också bli eftersökt som enstaka studiekurs. Innehållet bör således vara meningsfullt för skilda målgrupper. Det kan vara svårt att avväga bredd och djup i undervisningen under dessa förhållanden (se också avsnitt ll.2.l). Innehållet bör bestämmas i första hand med hänsyn till förvaltningslinjens och sociala linjens behov. Man har att awäga vad inom de skilda ämnesområdena som bör utgöra generell kunskap för båda linjerna och vad som har speciell anknytning till den enskilda linjen och därför lämpligen behandlas efter grundkursen. Sammanfattningsvis kan sägas att linjernas behov av socialpolitiskt, statsoch rättskunskapligt stoff på grundkursnivå har bedömts vara ganska enhetligt. Dock har utrymmet för stats- och rättskunskap inom kursen Samhällets politiska struktur och organisation blivit mindre än i nuvarande grundkurs varför utredningen har sökt tillgodose behoven även senare i studiegången. Enligt utredningens mening bör ekonomi ingå isociala linjen liksom beteendevetenskap bör ingå i förvaltningslinjen. Dock skulle väl antagligen avvägningen ha varit en annan om linjerna planerats var för sig med :nu: ekonomiskt stoff på förvaltningslinjen och mer beteendevetenskap på social; linjen. Dessa behov har utredningen sökt tillgodose inom de linjediffeientierade delarna av grundkursen och senare i studiegången irxcrr; varje utbildningslinje. Den gemensamma delen av grundkursen föreslås bestå av fyra kurser. Samhällets politiska struktur och organisation, Samhällets ekonomiska struktur och organisation, Individ och grupp samt Aktuella samlzällsteman.

SOU 1973: 59 287

122.2 Förslag

I kursen Samhällets politiska struktur och organisation har moment som för närvarande ingår i ämnet Statskunskap och den del av ämnet rättskunskap som behandlar civil-, straff- och processrätt sammanförts. Den kan inledas med en kort idehistorisk översikt samt en introduktion till politisk teori. Detta avsnitt kan tjäna som disposition för kursen. Huvuddelen av denna ägnas åt det politiska livets regelsystem och organisation. Man kan inleda med impulsförmedlarnas, t. ex. organisationers, partiers och massmedias roll, eftersom det ger möjlighet att belysa regelsystemets inverkan, lokaliseringen av formell och reell makt samt balansproblemen mellan olika delar inom ett politiskt system. Det formella regelsystemet behandlas vid genomgång av författningen och de lagar som anknyter till denna, t. ex. om medborgerliga rättigheter, medborgarskap och tryckfrihet. Statsorganens och den statliga och kommunala förvaltningens roll i det politiska systemet intar naturligt en central plats i kursen, som bör belysa frågor om organisation och kompetens samt former för styrning och kontroll. I en förvaltningsutbildning utgör administrativ teori ett naturligt komplement till detta. I en inledande kurs kan det vara lämpligt att belysa organisation, funktion och kompetens genom att anknyta till olika konkreta samhällsuppgifter. Som exempel på en sådan kan samhällsplaneringen tjäna. Kursen har i huvudsak samma rättsliga innehåll som nuvarande grundkurs med undantag för socialrätten, som gjorts linjedifferentierad. Utöver en allmän orientering om rättssystemets uppbyggnad liksom om den juridiska beslutsprocessens institutionella ram, metoder och särskilda problem och en översikt över den grundläggande civil-, straff- och processrättens huvudområden bör ingå en introduktion i rättstillämpningens metodik och tillämpningsövningar i hantering av lagtext och lösning av elementära juridiska problem. Vissa moment inom civil- och straffrätten, som anses ha speciellt värde för varje linjes yrkesinriktning, ges endast en översiktlig belysning under grundkursen och föreslås i stället bli upptagna till närmare behandling senare i utbildningen. Således behandlas t.ex. familjerätten och brottsbalkens påföljdssystem mer i detalj i samband med socialrätten i kursen Rättsligt perspektiv på sociala linjen och vissa civil- och förvaltningsrättsliga frågor i kursen Statlig och kommunal förvaltning på förvaltningslinjen. Undervisning i rättskunskap kan inte räkna med att bygga på några förkunskaper i ämnet hos de studerande, vilket medför att insikterna måste byggas från grunden för de olika momenten. Kursen Samhällets ekonomiska struktur och organisation kan inledas med en översikt över ekonomisk teori. Den bör vidare ge kunskaper om det svenska samhällets ekonomiska struktur samt orientering om andra ekonomiska system. Sociala mål och målkonflikter bör diskuteras i samband med en redogörelse för socialpolitikens principer, utformning och kostnader i Sverige. l detta sammanhang bör den socialpolitiska debatten belysas. Vidare föreslås en diskussion kring välfärdsbegreppet och bruttonationalprodukt. I detta sammanhang berörs också fördelningspolitiken. Arbets-

288 SOU 1973: 59

marknaden och bostadsmarknaden bör behandlas översiktligt och en introduktion ges till arbetsmarknads- och bostadspolitiken. En översikt bör göras över olika slag av resurser inom offentlig förvaltning samt de offentliga finansieringsformerna såsom skatter, avgifter och upplåning. Det är också viktigt med en diskussion om anslag och budget som styrnings- och verksamhetsinstrument. Kursen bör också ge en orientering om den offentligekonomiska organisationen, ansvarsfördelningen mellan olika organ samt om redovisning och medelsförvaltning. Dessutom bör frågor som rör avvägningen mellan olika sektorer diskuteras. En viss Socialmedicinsk orientering föreslås också ingå i denna kurs. Den undervisning i socialmedicin som hittills ingått i socionomutbildningen har främst varit inriktad på klinisk socialmedicin och har ingått dels i kursen praktisk förvaltningskunskap under grundkursen, dels i ämnet social metodik på betygsnivå. Ett viktigt socialmedicinskt fält under utveckling är epidemiologin och vitalstatistiken. I epidemiologin uppövas den studerandes förmåga att se sambandet mellan samhällets struktur och utveckling och fördelningen i befolkningen mellan och inom olika sjukdomar och sjukdomsgrupper. l vitalstatistiken studeras dödlighet och sjuklighetens förändringar i en befolkning, vilket kan lämna vägledning i frågor om olika åtgärders effekt på livslängd etc. En orientering om dessa metoder att mäta sjuklighet samt kännedom om resultat av vissa studier på området utgör en viktig grundval för vidare diskussion kring förebyggande socialmedicinska åtgärder, vårdplanering, vårdekonomiska frågor samt resursfördelning och anknyter därmed naturligt till undervisningen i socialpolitik. U 68 föreslår att dessa delar av socialmedicinen ges en översiktlig belysning i grundkursen så att sambandet med de socialpolitiska frågeställningarna framgår. En vidgning och fördjupning av det socialmedicinska stoffet föreslås ingå i ämnet socialpolitik på sociala linjen och då med särskild tyngdpunkt på sambandet mellan sjuklighet och sociala förhållanden samt förebyggande socialmedicinska åtgärder. Kursen Individ och grupp avser att belysa samhället, gruppen och individen med utgångspunkt i individual- och utvecklingspsykologi samt sociologi. Särskilt bör undervisningen ta upp sådana problem som möter vid försök att integrera beteendevetenskaperna med varandra t. ex. vad gäller förklaring av mänskligt beteende i psykologiska och sociologiska termer. I kursen bör den psykologiska och sociologiska kunskapens betydelse för socialt arbete och förvaltningsarbete åskådliggöras. För att belysa hur dessa kunskaper tillämpas i praktiken ges här även en introduktion till socialt arbete. l kursen bör ges utrymme för grupparbete under gemensam ledning av företrädare för psykologi, sociologi och social metodik både som introduktion till kursen och senare i form av seminarier. I ett avsnitt som behandlar människan i utvecklingspsykologiskt perspektiv behandlas de olika levnadsskedenas problematik och inbördes sammanhang. Mognadsförlopp och socialisationsprocesser studeras till belysning av biologiska och sociala faktorers roll i personlighetsutveck-

l9- 289

lingen. I första hand betonas barndomens, adolescensens och ålderdomens problem. I avsnittet om människan i individualpsykologiskt perspektiv behandlas den individuella personlighetens utveckling, och olika personlighetspsykologiska teorier och perspektiv presenteras. De Sociologiska avsnitten kan i första hand behandla problem som sammanhänger med individuell och social förklaring och förhållandet mellan socialisation, social struktur och social kontroll. I avsnitten individuell och social förklaring ges en översikt av dessa förklaringstyper och deras problem i syfte att markera skillnaderna mellan olika vetenskaper och klargöra deras möjligheter att fungera som praktiska hjälpmedel i socialt arbete och förvaltningsarbete. Norm- och rollbegreppen kan belysas i förhållande till de två förklaringsmodellerna. Vidare kan ingå undervisning om gruppstrukturer, gruppegenskaper, gruppdynamiska experiment och teorier, attitydbegreppet samt problem vid attitydmätningar. Undervisningen om socialisation, social struktur och social kontroll avser att ge en uppfattning om hur livet i samhället formar individen genom primär socialisation och genom kontinuerlig social kontroll. Faktorer som påverkar socialisationsprocessen, begreppet awikande beteende samt olika typer av organisationer och samhällen belyses med avseende på deras funktion som sociala kontrollinstrument och hur de uppkommit. Vidare föreslås ett avsnitt om samhällets kultur och dess skiktning som behandlar hur normer, attityder och värderingar skapas och förändras i hela samhället. De ekonomiska, kulturella och sociala skillnaderna och de därmed sammanhängande konflikterna mellan individer och grupper belyses dessutom. Kursen Aktuella samhällsteman avser att vara en probleminriktad kurs som skall bidra till integrering av grundkursens samtliga ämnen genom att ta upp problem som berör flera områden av samhällslivet och som inte kan lösas utifrån enbart kunskaper i en kurs. Den är vidare avsedd att stimulera till samverkan mellan blivande yrkesutövare från förvaltningslinjen och sociala linjen. Undervisningen i kursen kan organiseras som diskussionsseminarier, eller där så är lämpligt, beslutsspel. De aktuella samhällsproblemen är talrika, men vid valet av problem bör man försöka åstadkomma ett fruktbart meningsutbyte mellan företrädare för skilda inriktningar som

förvaltning och vård, och ämnen med särskild anknytning till de olika

linjerna. Som exempel på ett komplext samhällsproblem, som är lämpligt att behandla i seminarieform kan nämnas mobbning i vid bemärkelse. Genom att söka belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av

sådana yttringar i samhället kan en rad skilda ämnen ges tillfälle att bidra

med material. Här finns utrymme för politiska, ekonomiska, juridiska, psykologiska och Sociologiska teorier och data, som kan läggas till grund för en diskussion. Som ett exempel på ett beslutsspel kan man tänka sig planering av åldringsvård i en kommun varvid olika delar i samhälls- eller beslutsprocessen, informationsinsamling och bearbetning, bedömning och beslut

290 SOU 1973: 59

under olika förutsättningar, kan illustrera användning av kunskaper från olika discipliner i simulerade situationer. Den Praktikfärberedande kursen på sociala linjen avser att ge specifika grundkunskaper som är av betydelse för fortsatta studier på sociala linjen och för den efterföljande praktiken. Förslaget omfattar kursen Socialrätt och social metodik, Allmänmedicin och socialmedicin samt en orientering i ADB och elementär statistik. Huvudparten av kursen bör ägnas integrerad undervisning i socialrätt och social metodik. I denna ges en första orientering om rättsreglerna inom socialförsäkringen, förvaltningslagen och de tre vårdlagarna: barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen samt information om socialvårdens organisation i stora drag. I anknytning härtill belyses socialarbetarens arbetssituation och ställning i förhållande till förtroendemän och allmänhet. Avsikten är att ge en översiktlig orientering och i vissa delar tillämpningsinriktad grundläggande undervisning i socialrätt med sikte på det kommande yrket och praktiken inom kommunal socialvård. Det egentliga inlärandet av och träningen i att tillämpa lagtext föreslås ingåi kursen Rättsligt perspektiv på sociala linjen. l socialrätten bör i detta sammanhang bakom lagarna liggande värderingar diskuteras, t. ex. hur samhällets strävan mot trygghet, jämlikhet, kontroll av och omsorg om sina medlemmar uttrycks i social lagstiftning och vad det i sin tur betyder för den enskilde socialarbetaren och hans skyldigheter och möjligheter. En annan angelägen uppgift är att söka hjälpa de studerande till större säkerhet i arbetet och i kontakten med de hjälpsökande. För detta krävs att de får tillfälle att diskutera sin egen inställning till människor med sociala problem. I detta sammanhang är det också angeläget att diskutera vilken betydelse lagstiftningen som styrmedel i arbetet får för socialarbetarens ställning i förhållande till den socialvårdande organisation som de representerar och till den hjälpsökande allmänheten. Denna fråga har berörts i referatet av Rapport från Bamavårdsbyrå II i avsnitt 9.3.3. Hur undervisningen i socialrätt och social metodik kan kombineras framgår av följande beskrivning. Inledningsvis kan socialförsäkringssystemets uppbyggnad behandlas, vilket anknyter till kursen Samhällets ekonomiska struktur och organisation samt de viktigaste rättsreglerna. I samband med genomgång av socialhjälpslagen och dess viktigaste begrepp kan några värderingar tas upp som är av väsentlig betydelse för socialhjälpen, såsom arbetsplikt, är status”, ”man skall klara sig själv” etc. I samband därmed pengar diskuteras tjänstemannens roll inom socialvården och dess begränsning. socialarbetarens ställning, ansvar, skyldigheter att redovisa sitt arbete, rätt att besluta efter egen bedömning etc. berörs. Socialarbetarens reaktioner inför auktoritetsrollen samt människors känslor inför ekonomiskt beroende diskuteras. Vid undervisningen kring bamavårdslagen kan man utgå ifrån en diskussion om samhällets ansvar för barn och ungdom. Några viktiga värderingar att diskutera i sammanhanget är familjens ställning i samhället, samt skäl för och emot att ungdomar skall skyddas mot de påföljder som gäller vuxna enligt brottsbalken. Vidare behandlas de

sociala och psykiska resurser att lösa problem som finns inom och utanför familjen. Svårigheter att som socialarbetare tränga in i den slutna familjen, utredningsteknik och frågor kring delgivande av utredning är exempel på problem, som bör tas upp i detta sammanhang. l samband med översikt av nykterhetsvårdslagen berörs bakomliggande värderingar rörande missbruk av alkohol. Socialarbetarens roll kan diskuteras utifrån vad egna alkoholvanor, inställning till berusningsmedel och reaktioner till berusade människor betyder för arbetet. Vidare behandlas problem kring tvång och frihet i socialvården, nykterhetsvårdens resurser och ny försöksverksamhet, t. ex. terapeutiska samhällen. I samband med att förvaltningslagen och dess bakgrund behandlas är följande frågor av intresse att ta upp till diskussion för att belysa yrkesrollen. Hur kan socialarbetaren i praktiken förverkliga förvaltningslagens intentioner att kommunicera medklienter och ge dem insyn i arbetet? Särskilt bör frågor kring öppenhet i arbetet diskuteras. Hur får man människor aktivt intresserade av myndigheters handlande? Hur förklarar man beslut? Varför skall man visa det man skriver och hur gör man det utan att,det blir en skenåtgärd? Vad betyder graden av öppenhet för socialarbetaren själv? Vad står han för? Hur mycket vågar man visa? Diskussionen bör anknyta till sekretessbestämmelserna. I samband med genomgång av nämndorganisationen kan socialvårdens diskuteras utifrån helhets- och 4 organisation funktionsprincipen, och förhållandet mellan förtroendemän och tjänstemän beröras. Integrering av socialvård och sjukvård behandlas jämte uppsökande verksamhet inom socialvården och andra försök inom samhällsarbete. Allmänmedicin och socialmedicin bör omfatta elementär sjukdomslåra och vanliga medicinska behandlingsmetoder samt en introduktion i medicinsk terminologi. Samband mellan sjukdom och sociala förhållanden belyses med exemplifiering av personliga, sociala och institutionella problem som möter i öppen och sluten vård. ADB och elementär statistik avser att ge en kort och översiktlig orientering om ADB-teknikens användning inom socialvården och orienteringen i statistik att underlätta för de studerande att tillgodogöra sig innehållet i kurslitteraturen avseende tolkning av tabeller och diagram samt innebörden i vissa grundläggande statistiska begrepp.

I den Prakrikförberedande kursen på förvaltningslinjen skall ingå

grundläggande teorier och metoder för budgetering och redovisning, en orientering om ADB-teknikens användning inom administrationen, samt en genomgång av offentliga förvaltningars arbetsformer såsom handlägg-

ning av ärenden och andra administrativa rutiner.

Genom denna kurs skall de studerande också ges grundläggande kunskaper i de statistiska metoder som används i offentlig förvaltning: beskrivande statistik, en orientering om statistiska urvals- och analysmetoder samt de vanligaste prognosmetoderna. Vidare är det lämpligt att göra en genomgång av svensk officiell statistik. Kursen avslutas för förvaltningslinjens del lämpligen med en introduktion till studiepraktiken samt en orientering om praktikuppgifter.

K

12.3 Sociala linjen l2.3.l Överväganden Utbildningen av personal inom det sociala vårdområdet bör bl. a. ses som ett led i att förverkliga socialpolitiska mål. Strävandena att uppnå en integrerad socialvård kan delvis underlättas och hinder och svårigheter lättare bemästras genom utbildning. De ställningstaganden som följer på socialutredningen kommer att bli riktningsgivande för socialvårdens framtida utveckling och får därför en styrande effekt även på socionomutbildningen. I detta läge har det inte tett sig meningsfullt att alltför detaljerat söka precisera den sociala linjens innehåll i kursplanebeskrivningar. I awaktan på att större säkerhet uppnås på en rad punkter har U 68 föredragit att lämna en beskrivningi text av förslagen till innehåll, där också de överväganden och löpande motiv som ligger bakom ställningstagandena redovisas. U 68 har inte heller gjort någon poängavvägning mellan de i studiekurserna Social teori och Socialt arbete ingående kurserna. Som framgår av arbetsfältsanalysen i kapitel 9 har det sociala arbetet förändrats till både form och innehåll. Arbetsuppgifterna har förskjutits mot en helhetssyn på individen och hans förhållande i samhället vilket medfört en större satsning på förebyggande verksamhet och samordning med andra samhällsfunktioner. Inom beteendevetenskapen har skett en utveckling vad gäller synen på sociala problems uppkomst och behandling, där särskilt samspelet individ, närmiljö och samhälle beaktas. Allt detta ställer redan nu krav på förändringar i utbildningen, vad gäller socialarbetarens både teoretiska referensram och arbetsmetod. För utbildningen i socialt arbete krävs kunskap om människan och hennes näraliggande miljö (en mikroteoretisk referensram som i första hand kommer från psykologi, pedagogik och sociologi) samt en kunskap om de större samhälleliga processerna (en makroteoretisk kunskap hämtad från ekonomi, sociologi och statsvetenskap) med inriktning mot socialpolitik. Sådan kunskap är viktig för att socialarbetaren skall förstå hur sociala problem uppstår hos individen och i miljön och kunna anpassa insatserna efter problemets och situationens krav samt för att kunna vidare utveckla metoder för socialt arbete. Dessutom måste socialarbetaren känna till hur samhället genom generella metoder söker lösa dessa problem. För att kunna ta itu med sociala problem behöver socialarbetaren även juridiska kunskaper, i första hand social- och civilrättsliga. Utvecklingen har visat att trots betydande socialvårdsinsatser ökar vissa typer av sociala problem. Den traditionella socialvården har som framgår av kapitel 9 kritiserats för att ha varit alltför inriktad på att lindra och bota symtom hos individer och i alltför liten utsträckning ha beaktat de förhållanden i samhället och i miljön som är problemskapande. Låg utbildning, låg lön och höga bostadskostnader är orsaker till sociala hjälpbehov hos en växande grupp människor och bidrar till att göra dessa människor sämre utrustade att möta omställningar. Samhällsförändringen har skapat problem för många människor och gör det nödvändigt att angripa svårigheter på ett tidigare stadium ochi den miljö

SOU 1973: 59 293

där de uppstår. [nriktningen mot förebyggande verksamhet betyder att man söker förutse sociala behov och motverka sociala störningar hos människorna i deras miljö. Det förebyggande arbetet omfattar bl. a. social planering, rådgivning, social service såsom barntillsyn, pensionärsverksamhet och fritidsverksamhet. Utbildningen bör planeras med hänsyn till kraven på en vidgad referensram och på metodutveckling, som omfattar nytillkomna kunskaper och erfarenheter inom området. Samtidigt vill utredningen understryka att det rör sig om en vidgning av referensramen och en förskjutning av tyngdpunkten i arbetet och inte ett förkastande av tidigare vunna erfarenheter och metoder. Socialarbetaren utgår i arbetet från den växelverkan som hela tiden äger rum mellan individ, närmiljö och samhälle. Även om målet för socialt arbete förskjuts mot förebyggande åtgärder och ökad social service till en grupp klienter eller befolkningen i ett område förutsätts kunskap om och erfarenhet av individinriktat socialt arbete. Makro- och mikroaspekter bör balanseras mot varandra i utbildningen. Betonas mikroaspekterna för mycket kan den studerande få ett alltför kortsiktigt perspektiv på sociala problem och vårdfrågor utan att söka orsaker bakom individernas svårigheter. Betonas å andra sidan makroaspektema i för hög grad kan detta medföra att de studerande blir benägna att se endast de mera långsiktiga perspektiven och finner det meningslöst att arbeta med mer närliggande problem. Som framgår i avsnitt 9.5 Synpunkter på nuvarande utbildning rymmer det nuvarande systemet med kärnämnesbestämmelser och bortvalsmöjligheter ett rikt varierat mönster av kombinationer. För närvarande finns ingen garanti för att den som gått social linje har betyg i t. ex. socialrätt eller social metodik. Huvudparten av de studerande väljer dock kombinationer där ämnena psykologi, socialrätt och sociologi, social metodik ingår. De har valt att bedriva två-

flesta_ erforderliga

betygsstudier i antingen psykologi eller socialrätt. De flesta socionomer på sociala linjen har inte läst socialpolitik på betygsnivå. Mot bakgrund av vad som anförts om behovet av makroaspekter i utbildningen är det U 685 uppfattning att samtliga studerande på social linje bör läsa socialpolitik efter grundkursen. Nuvarande uppdelning av ämnet social metodik i två specialkurser (socialvårdsmetodik och social förvaltning/samhällsarbete) ger den studerande en otillräcklig grund för socialt arbete och har till följd att den naturliga enheten i social problemlösning går förlorad. Enligt U68s mening bör alla socionomer på social linje ha grundläggande kunskaper i samtliga ovan angivna ämnen: psykologi, sociologi, socialrätt, socialpolitik och social metodik. Dessutom anser utredningen att undervisningen i social metodik bör breddas jämfört med nuvarande utbildning och omfatta socialt arbete med individ och familj, grupp, organisation och samhällsarbete. ställningstagandet för en ökad bredd i utbildningen sker på bekostnad av fördjupning under andra studieåret. Detta går då främst ut över de ämnen som huvudparten av de studerande i dag avlägger betyg i, nämligen psykologi och socialrätt samt sociologi. Med anledning härav har U 68 funnit det angeläget att söka tillgodose

294 SOU 1973: 59

krav på fördjupning under den avslutande terminen (se avsnitt 12.3.2.3). Vidare har utredningen övervägt om praktikperioderna kan utnyttjas för att på bättre sätt än hittills förmedla yrkesinriktad kunskap. Om de lokala förhållandena medger skulle viss undervisning under kunna ske under delvis gemensam medverkan av skolans praktikperioden lärare handledare. Ökad överskådlighet, större och praktikinstitutionens motivation och att aktivt bearbeta teoretiska problem är möjlighet effekter som skulle kunna vinnas exempel på positiva pedagogiska härigenom. Flertalet studerande får praktik inom kommunal socialvård. Det gäller som går till socialbyrå för sin så gott som alla tolvmånadspraktikanter första sjumånadspraktikanter väljer den kommunalapraktik. Många socialvården som anses ge grundläggande kunskap och erfarenhet för allt

slags socialt arbete. De ämnen som den första praktiken, om den förläggs till socialbyrå, vara särskilt för att komplettera genom bearbetning av borde lämpad vissa avsnitt och genom tillämpningsövningar är delar av socialrätt och

social metodik. Under den praktikperiod som följer på andra studieåret

bör metoderna i socialt arbete vidare kunna utvecklas. På vissa institutioner med tillgång till för behandlingsarbete vidareutbildade handledare torde det även finnas förutsättningar att i samband med handledningen fördjupa kunskaperna i psykologi. har vidare frågat sig om några pedagogiska vinster i form Utredningen tid skulle kunna ökad integrering mellan de av besparad göras genom teoretiska ämnena inbördes och mellan dem och kurserna i Socialt. arbete. Dessa frågor behandlas i samband med redogörelser för innehållet i ämnena. vill utredningen understryka att det inte är möjligt att inom Slutligen

de kunskaper och erfarenheter som är

grundutbildningen ge alla för en längre tids yrkesverksamhet inom socialt arbete. nödvändiga Socialt arbete kräver både en bred teoretisk referensram och praktiska erfarenheter. Efter en tids erfarenheter av yrkesverksamhet kan, beroenoch intresseinriktning, behov av fördjupning i teori de på arbetsuppgifter eller metodik aktualiseras. En vidareutbildning genom återkommande är därför naturlig. Sådana behov kommer givetvis att utbildningsinsatser finnas även om grundutbildningen ändras.

123.2 Förslag

U 68 föreslår att det andra teoretiska studieåret omfattar två studiekurser om en i Social teori och en i Socialt arbete. I 20 poäng vardera, studiekursen Social teori ingår kurser i socialpolitik, rättsligt perspektiv och beteendevetenskap. I studiekursen Socialt arbete bör ingå kurseri behandlingsmetoder i beteendevetenskapligt perspektiv, social probleminriktad och familj, grupp och samhällsarbete samt lösning på individ social administration. Vidare bör ingå en kurs i resultatuppföljning och

utvärdering. U 68 har av skäl som redovisats i avsnitt l2.3.l avstått från att göra en

närmare avvägning och poängbestämning mellan de olika kurserna inbördes.

l2.3.2.l Social teori I kursen Socialpolitik bör som inledning den politiska målsättningen behandlas. Samhällets resurser att förebygga och lösa sociala problem bör ses i ett vidare sammanhang samtidigt som de ställs i relation till socialarbetarens verksamhetsområde. Iltifrån en analys av de sociala problemens karaktär bör de studerande få tillfälle att bilda sig en

uppfattning om hur samhällets socialpolitiska åtgärder svarar mot de

sociala behoven. Med en sådan inriktning av kursen socialpolitik får den en naturlig anknytning till studiekursen Socialt arbete inte bara genom att ställa problem inför denna utan också genom att de studerande får diskutera och sätta in det sociala arbetet i ett socialpolitiskt sammanhang. Kursen avser att ge en fördjupning av grundkursens studier i socialpolitik. En översikt ges över socialpolitikens principer och en genomgång av socialförsäkringssystemet. Välfärdsbegreppet bör diskuteras ingående och ievnadsförhållandena i landet beskrivas utförligt. Studiet av fördelningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken, som påbörjats i grundkursen, fördjupas. Mot bakgrund av en diskussion om sociala problem och socialpolitikens möjligheter att lösa dessa problem bör studierna inriktas särskilt mot dessa tre avsnitt. Även andra åtgärder bör dock beröras i samband med beskrivningen av levnadsförhållandena: utbildning, socialvård, miljövård, konsumentupplysning m. m. I alla avsnitt bör historiska och internationella perspektiv ingå men utrymmet medger inte någon framträdande plats för dessa moment. I kursen bör vidare de socialmedicinska frågor som berörts i grundkursen behandlas. Som framgår i avsnitt l2.2.2 bör de socialmedicinska problemområdena epidemiologi och vitalstatistik, som översiktligt behandlats i samband med socialpolitiken i grundkursen, här vidgas och fördjupas och då med särskild tyngdpunkt på sambandet mellan sjuklighet och sociala förhållanden samt förebyggande socialmedicinska åtgärder. Detta kan på ett naturligt sätt anknyta till de socialpolitiska frågor som tas upp. I kursen Rättsligt perspektiv bör för socialvården centrala rättsliga områden behandlas. Debatten om klienternas rättssäkerhet i vårdsamhället har varit intensiv under senare år. I förvaltningslagen som trädde i kraft med ingången av 1972 har också bestämmelserna om att klienten skall underrättas och avge sin mening i olika ärenden skärpts. Socialarbetaren skall kunna handha dessa bestämmelser på ett grannlaga och för klienten meningsfullt sätt. I debatten har även framförts krav på att socialarbetaren bättre än hittills skall kunna värna om klientens rättsliga intressen i allmänhet. Rättshjälpsreformen som trädde i kraft 1973 innebär möjlighet till ökad juridisk service till allmänheten. Socialarbetaren kommer i större

m

utsträckning än hittills att kunna hänvisa hjälpsökande med juridiska problem. Ett utökat samarbete med praktiserande jurister kan förutses, vilket innebär att det för socialarbetaren vanligtvis inte föreligger krav på att hantera men väl på att känna igen och uppställa rättsliga problem utanför socialrätten. Kursen särskilt socialrätt. Den har sin tyngdpunkt på förvaltningsrätt, bör inledas med en noggrann genomgång av de allmänna rättssäkerhetsoch den rättsliga regleringen av den administrativa beslutsgarantierna processen även innefattande verkställighetsmedlen vid myndighetsutövning. Även den offentliga tjänstemannarätten, det allmännas skadeståndsansvar och serviceskyldighetens omfattning bör behandlas i huvuddrag. l detta kursavsnitt studeras översiktligt också legala garantier och gränser för fri informationsspridning: yttrandefrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet m. m. Reglerna om allmänna handlingars och om tystnadsplikt bör bli föremål för en ingående offentlighet behandling. Ett kort avsnitt ägnas den allmänna kommunalrätten. Avsnitten bör särskilt inriktas på rättspraxis rörande den kommunala kompetensens omfattning med tonvikt på allmänna utvecklingslinjer och principer. I grundkursen föreslås ingå en översikt över den grundläggande civil-, straff- och processrättens huvudområden med inriktning på elementära begrepp och principer. Familjerätten är en del av civilrätten som innehåller nödvändiga kunskaper för socialt arbete och har nära anknytning till socialrätten. Delar av strafflagstiftningen, särskilt brottsbalkens påföljdssystem, bör behandlas i anslutning till kriminalvården, vilket är ett av de områden som sociala linjens socionomer kommer i kontakt med. Dessa delar av familje- och straffrätten bör därför tas upp till ytterligare behandling i denna kurs. Enligt vad U 68 erfarit avses socialutredningens förslag till ny lagstiftning i avsevärt mindre grad bli detaljreglerande. Om dessa förslag förverkligas, kommer tillämpningsproblemen inom socialrätten att bli mer svårbemästrade, då bedömningen skall ske inom mer generella ramar. I undervisningen i socialrätt bör ingå förutom de sociala vårdlagarna (socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen) eller deras framtida motsvarighet andra viktiga rättsliga områden såsom socialförsäkringsrätt, sjukvårdsrätt och kriminalvårdsrätt. En meningsfull och bestående inlärning i rättskunskap kan åstadkommas bara arbete med rättsligt källmaterial och praktiska genom relaterade till ämnets kunskapsinnehåll. Detta kräver en viss problem sammanhållning i undervisningen av rättsliga moment vilket talar emot en alltför långt driven integration med andra ämnen. och sociologi är grundläggande för Beteendevetenskaperna psykologi socialt arbete. Därför är teori och metod inom dessa ämnen viktiga att presentera. Ãmnena kan sägas ha betydelse för samtliga socialarbetares funktionsområden inom t. ex. administration, institutions- eller öppenvårdsarbete, fält- eller samhällsarbete. Nuvarande uppläggning av undervisningen i social metodik förutsätter kunskaper i psykologi och sociologi, helst på betygsnivå. Inom finns en mikrodel som behandlar företeelser som sociologin

SOU 1973: 59 297

attityder, normer, roller och smågrupper. Väsentliga är här teorier som sysslar med människans behov av relativt stabil kontakt med andra människor. Inom makrosociologin utvecklas kunskap kring människans del i större enheter sådana som produktionsinriktade lokala system, samhällen, samhällsklasser och etniska grupper. Samarbete och konflikter inom och mellan dessa enheter, liksom studier av samhällets kultur (normer, kunskap m. m. som förs vidare till nya generationer) är vidare centrala aspekter inom sociologin. I gällande studieordning finns för sociologin efter allmän kurs, där grundläggande metodproblem behandlas, även möjlighet att läsa specialkurs i avvikande beteende eller i arbetssociologi. Utredningen är väl medveten om vikten av båda dessa fördjupningsaltemativ men menar att sociologi borde samläsas med eller hellre integreras med och ingå i flera ämnen. I kursen rättsligt perspektiv borde således en rättssociologisk belysning ges. I socialpolitiska studier bör sociologiska makroaspekter, vid sidan av ekonomiska och Statsvetenskapliga, ingå med väsentliga delar. Utredningen har bedömt det som viktigt att utstötningsmekanismerna i samhället liksom åtgärder för att hindra deras verkningar behandlas. Dessa frågor kan ses ur både sociologiskt och socialpolitiskt perspektiv. Risk- och minoritetsgruppers problem bör tas upp. Behovet av socialantropologiskt innehåll i utbildningen och diskussion av invandrares bakgrund och anpassningsproblem har särskilt framförts av invandrarutredningen. Beröringspunkter finns mellan sociologi och framför allt socialpsykiatri ifråga om sådana viktiga områden som kriminologi, missbruksproblematik och behandlingsformer i öppen vård och på institution eller anstalt. Ökad integration av hälso-, sjuk- och socialvård förutsätter över huvud taget att andra än hälso- och sjukvårdspersonal får ökad kännedom om medicinska sammanhang. Vid sidan om socialmedicin utgör erfarenheter från den medicinska sociologin ett viktigt underlag för förståelsen av hur sjukvårds- och socialvårdsinstitutioner fungerar, och av samspelet mellan de olika yrkeskategorierna inbördes och med patienterna. Inom studiekursen Socialt arbete (avsnitt l2.3.2.2) har sociologin viktiga element att tillföra samtliga kurser. Särskilt har den ökade inriktningen mot arbete i grupper och med grupper i samhället stärkt sociologins och socialpsykologins ställning i utbildningen. Social administration bygger till stor del på sociologisk och Organisationsteori sociologiska forskningsresultat. Kursen resultatuppföljning och utvärdering hämtar i väsentlig grad kunskap och metod från sociologin och psykologin. Motsvarande diskussion kan i princip föras kring behovet av psykologiska aspekter på olika områden. Då sociologi och psykologi i viss utsträckning behandlar samma problemområden torde dessa ämnen kunna integreras bättre än för närvarande, dels med varandra, dels med övriga ämnen. Psykologins grundproblem och metoder bör presenteras. En psykologisk referensram är en förutsättning för att den studerande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i behandling av individ, familj och grupp. Individen bör sålunda ses i ett utvecklingspsykologiskt och psykodynamiskt perspektiv i vilket man studerar hur utvecklingsförlopp

298 SOU 1973: 59

och erfarenheter under en period i livet kan påverka människans och förmåga att handskas med sin livssituation. Här är det upplevelser att belysa utvecklingen under barn- och ungdomsåren och speciellt viktigt samspelet mellan individ och omgivning under olika perioder i utvecklingen. Vidare bör den dynamiska psykologins grunddrag behandlas. Härvid understryks att individens anpassning utvecklas under konflikter mellan olika tendenser inom Mot denna bakgrund studeras hur personligheten. olika anpassningsmönster uppkommer och deras konsekvenser för individen och hans relationer till sin omvärld. Olika skeden i livet har sina speciella psykologiska problem som belyses i t. ex. barn- och ungdomspsykologi, familjepsykologi och åldrandets psykologi. I den psykologiska undervisningen bör också begreppen individ och samhälle ställas mot varandra så att olika begreppsapparater och metoder att knyta samman individuella och samhälleliga företeelser diskuteras. mot förebyggande insatser för grupper av människor och Inriktningen socialt aktions- och reformarbete ställer krav även på en pedagogisk referensram för de blivande socialarbetarna. Den pedagogiska processens karaktär av ömsesidig påverkan bör belysas i detta sammanhang. Att sociologin och i viss mån psykologin får uppgifter som integrationsämnen, som återkommer i så gott som varje kurs, innebär både en styrka och en svaghet. Å ena sidan får så långt som möjligt varje en beteendevetenskaplig belysning. Splittringen innebär problemområde emellertid också en risk, de beteendevetenskapliga ämnena blir otillräckligt företrädda. Förutsättningarna för samplanering växlar givetvis också för olika ämnen. Utredningen har med detta förslag velat pröva hur en sådan uppläggning skulle gestalta sig och vilka problem inte minst i fråga om resurser den skulle ställas inför. Eftersom vissa förkunskaper i sociologi och psykologi är nödvändiga för studierna i social metodik och för möjligheten att fungera tillfredsämne dock ett ställande i praktiskt arbete måste respektive garanteras eget utrymme i kursplanen. har sökt lösa denna fördelningsfråga genom förslaget att Utredningen man inom en särskild beteendevetenskaplig kurs i studiekursen Social teori skall förmedla grundbegrepp och metoder samt presentera några i respektive ämnes belysning. Studiekursen Socialt problemområden arbete kan t. ex. inledas med en integrerad beteendevetenskaplig kurs, som nära ansluter till och kan ses som en fortsättning på den i Social teori teoretiska beteendevetenskapliga kursen. Den senare ingående kursen avser att orientera om olika behandlingsformer och problemlösningsmetoder, som utvecklats inom psykologin, psykiatrin, pedagooch den sociala metodiken. Som exempel kan giken, sociologin nämnas individual-, grupp- och miljöterapi samt deras bakomliggande teorier. I detta sammanhang bör även de normativa begreppen sjuk, störd och normal belysas med anknytning till de olika teorier psykiskt om människors avvikande beteende, som tidigare berörts i bl. a. grundkursen. Några centrala behandlingsmetoders syften och räckvidd, krav på yrkesmässigt kunnande samt kända data om behandlingseffekter bör diskuteras. Förhållandet mellan människor och samspel och växelver-

SOU 1973: 59 299

kan mellan dem med exemplifiering av problem i samband med individuellt behandlings- och grupparbete utgör en viktig utgångspunkt för fortsatta diskussioner. mellan Överföringsreaktioner patient och behandlare bör belysas. Vidare bör språkets roll i behandlingsarbetet diskuteras och ingå som en del i samtalsmetodens Kursen problem. bör även ta upp behandlingssituationens rättsliga aspekter. Samtalsgrupper bör kunna anordnas för de studerande som önskar få egna erfarenheter av en där tillfälle behandlingssituation, ges till visserligen relativt ytliga men ändå upplevelsemässigt insikter. viktiga

12.3.2.2 Socialt arbete

Socialarbetarens roll inom socialvården antas bli väsentligt förändrad. Om det sociala arbetet i mindre kommer omfattning att styras av detaljerade lagbestämmelser och mer av mål och allmänna riktlinjer ställer detta ökade krav på kunskap, erfarenhet och självständig handläggning. Träning i själva arbetsprocessen i vilken ingår insikt om mellan samspelet socialarbetaren och den enskilda individen, analys och bedömning av sociala problem, möjliga handlingsalternativ och deras förtjänster och begränsningar samt övning att fatta beslut kommer därför att utgöra ett viktigt inslag i socionomutbildningen. Den av U 68 föreslagna studiekursen i Socialt arbete om 20 poäng som avses följa på eller gå parallellt med studiekursen Social teori syftar till att ge insikt om människors situation, förmedla kunskaper och färdigheter att användas i arbetet, samt utveckla en hållning, som är inriktad på socialt bistånd, förändring och av resurser frigörelse hos individen, grupper och institutioner. I undervisningen bör man över lag utgå från en helhetssyn på människan i hennes miljö så att samspelet mellan fysiska, psykiska och sociala beteenden beaktas. Studiekursen kan enligt förslaget inledas med kursen Behandlingsmetoder i beteendevetenskapligt perspektiv, vilket beskrivits i avsnittet om psykologi och sociologi 12.3.2.l. Huvudparten av studiekursen ägnas social metodik samt resultatuppföljning och utvärdering. Social metodik är den sammanfattande benämningen på fyra delmetoder i socialt arbete: socialvårdsmetodik med individ (arbete och familj), socialt grupparbete, samhällsarbete och social administration. I det praktiska sociala arbetet används ofta flera av dessa metoder omväxlande eller samtidigt. I undervisningen strävar man därför mot en allt större integration av de olika delmetoderna. mot Utvecklingen integrerad metodundervisning skall ses mot bakgrund av den helhetssyn på social problemlösning som diskuterats i avsnitt 12.3.l. En liknande utveckling har även ägt rum i andra länder. Socialvårdsmetodiken fokuserar insatser för att lösa individens, under senare år även familjens, sociala hjälpbehov. Under de första årtiondena av socialarbetarutbildning i Sverige förbereddes de studerande för ett praktiskt arbete på fältet som till stor del bestod i att utreda materiella behov och föreslå åtgärd inom ramen för gällande sociallagstiftning. Efter hand som man upptäckte att sociala problem inte löstes enbart genom

300 SOU 1973: 59

materiella och ekonomiska åtgärder förändrades socialarbetarrollen från att vara enbart utredande och verkställande till en i vidaste bemärkelse ”behandlande”. Särskilt betonades behovet av att socialarbetaren i sitt arbete mera medvetet beaktade klientens önskemål och egna resurser. Till en början inriktade man sig på individen och hans problem med utgångspunkt i en psykodynamiskt inriktad referensram. På senare år har den sociala metodiken även i Sverige och i andra länder utvecklats till ökat intresse för hela familjen och samspelet mellan den symptombärande individen och hans närmaste omgivning samt till tidigt ingripande i krissituationer. Den teoretiska referensramen har vidgats till att omfatta socialpsykologiska och sociologiska teorier och roller, smågruppers fungerande och kommunikationsteori. Denna helhetssyn på primärgruppen speglas också i socialförvaltningarnas övergång till familjeprincipen inom den kommunala socialvården. Undervisningen bör förbereda för konkreta situationer i arbetet, dvs. hjälpa den studerande att integrera teoretiska kunskaper från socialrätt, sociologi och egna erfarenheter från den handledda studiepsykologi, praktiken med litteratur i social metodik. De studerande bör aktiveras under kursen, så att de får möjlighet att öva färdigheter för kommande arbetsuppgifter, t. ex. via rollspel och så stoffet i relation till verkligheten i att de får hjälp att ställa det teoretiska arbete, t. ex. genom gästlärare från fältet. Specialarbeten som praktiskt innebär fördjupningi något socialt problem och visar på olika möjligheter till lösning (exempelvis olika modeller inom åldringsvården, etc.) bör också ingå. Vidare bör de studerande få möjlighet att utifrån samspelet mellan teori och praktik diskutera yrkesrollen. och samarbetsform har alltmer kommit Grupparbete som behandlingsatt användas av socialarbetare. Denna metod har dock först sent kommit in i den svenska utbildningen. Liksom i fråga om individuellt inriktat socialt behandlingsarbete är socialt grupparbete inriktat på en verklighetsförankrad behandling, där gruppens resurser till stöd och utveckling tillvaratas. Undervisningen i grupparbete bör behandla gruppdynamiska processer och deras användning i behandlingsarbetet och samhällsarbete samt i samarbetssituationer av olika slag. Samhällsarbete är det skandinaviska namnet på vad som på engelska kallas community development, community organization eller community work. Som metod i det sociala arbetet är samhällsarbete, i varje falli Europa, det nyaste tillskottet. (Se också avsnitt 9.3.3.) Undervisningen i samhällsarbete bygger på kunskaper i bl. a. socialpolitik, Statskunskap och särskilt sociologi. Till detta kommer insikter i kommunikationsfärdigheter av olika slag och begynnande träning i dessa. Studier av själva arbetsprocessen i olika projekt och försök inom lokalsamhällen eller i andra sammanhang utgör en väsentlig del av undervisningens innehåll och bestämmer dess form. I dessa studier integreras och tillämpas de tidigare nämnda kunskaperna, samtidigt som de studerande tillägnar sig ett planerat och systematiskt arbetssätt. Social administration. För att kunna fungera inom dagens stora och ibland relativt invecklade socialvårdsorganisationer måste socialarbetarna

SOU 1973: 59 301

ha kunskaper om olika sociala förvaltningars och organs uppbyggnad, struktur, inre organisation och relationer dels sinsemellan, dels med andra myndigheter och invånare. För att kunna förstå, analysera, jämföra och utveckla bör de vara insatta i grundläggande och organisationsteorier tränas att bedöma olika faktorers inverkan på en organisations funktionsduglighet. Detta kan i undervisningen ske genom att dessa teorier belyses med exempel från olika sociala Härvid bör särskilt beaktas organ. formella och informella beslutsprocesser, medel för styrning och förändring (lagar, organisationsplaner, budget), kommunikation och samordning inom och mellan organ och med invånare, liksom de hinder som uppstår i dessa processer. För social planering på kort och lång sikt utöver krävs, tidigare förvärvade kunskaper om verksamhetens innehåll, viss utredningsteknik och i samband därmed insikt i kostnadsberäkningar och budgetprocess. Resultatuppföljning och utvärdering. För utvecklingen av den sociala metodiken är det viktigt att en uppföljning sker av de kontinuerligt sociala arbetsmetoderna och deras effekter. För att socialarbetarna skall kunna konstruktivt bidra till utvecklingsarbete och forskning bör de i sin utbildning få lära sig metoder för uppföljning och utvärdering. Även för den sociala planeringen i vidare bemärkelse krävs träning i att systematisera och redovisa erfarenheter och iakttagelser från det sociala arbetet med individer och grupper liksom från den sociala miljön, och att av dessa dra slutsatser beträffande åtgärder. Efter kursen Resultatuppföljning och utvärdering går sådana studerande, som har två praktikperioder, ut i praktik för att i den därpå följande terminen fördjupa sig inom ett ämnes- eller problemområde och göra ett självständigt uppsatsarbete. Då ämnet för detta med fördel bör kunna hämtas från praktikfältet bör den studerande få en introduktion till problemval och undersökningsplanering redan dessförinnan. Detta torde lämpligast kunna ske inom kursen Resultatuppföljning och utvärdering. Vissa kurser i studiekursen Socialt arbete bör, om de lokala förhållandena medger, kunna integreras med varandra. I kurserna social ingår metodik med olika tyngd. Flera av kurserna förutsätter medverkan av flera lärare. I kursen Behandlingsmetoder i beteendevetenskapligt perspektiv förutsätts medverkan av i första hand företrädare för psykologi, pedagogik och sociologi. l planeringen av kursen Social administration föreslås även företrädare för Statskunskap och sociologi ingå ochi kursen Resultatuppföljning och utvärdering företrädare för sociologi, psykologi och ekonomi. Även i de sociala problemlösningskurserna som inriktas mot individ och familj, grupp samt samhällsarbete kan medverkan av lärarna i de teoretiska ämnena belysa vissa avsnitt. Ansvaret för samordningen av undervisningen i studiekursen Socialt arbete förutsätts åvila lärare i social metodik. I debatten om socialarbetarens framtida funktion har betonats att hans erfarenheter bättre bör tillvaratas i samhällsplaneringen. Socialarbetarens roll härvidlag kan beskrivas som en återförarfunktion, att som specialist på ett visst område inom det sociala fältet föra fram sina kunskaper om och erfarenheter av människors livsvillkor och otillfredsställda behov, vilka eljest har svårt att bli beaktade.

302 SOU 1973: 59

Nämnden för socionomutbildning har tillsatt en arbetsgrupp för att utarbeta om förstärkning av utbildningen i samhällsplanering förslag den nuvarande (se avsnitt 9.5). Arbetsgruppen har inom utbildningen för denna utbildning på sociala linjen som ”att ge den angett syftet som erfordras för studerande sådana kunskaper av planeringsprocessen tillföra av olika nivåer och inom olika sektorer att kunna planeringen från det sociala fältet som bör beaktas i planeringen, samt sådana fakta och färdigheter som kvalificerar för deltagande isocial sådana kunskaper och planering inom näraliggande områden. verksamhetsplanering För att socialarbetaren skall kunna fylla en funktion som ”återförare” bör han ha sådana grundläggande kunskaper och i samhällsplaneringen erfarenheter av socialt arbete som ger insikter om hur sociala problem uppstår och ger sig till känna samt om metoder att angripa dem, dvs. sådant Kunskap om kunskapsstoff ingår under de två första studieåren. är att se som ett nödvändigt komplement till planeringsprocessen grundutbildningen om socialarbetaren skall kunna fungera som återförare

av kunskap och erfarenheter. I U 68s förslag ingår inte samhällsplanering som särskild kurs under de två första teoretiska studieåren men viktiga delar ingår i andra kurser. har avvägt behovet av inslag av samhällsplanering under Utredningen olika stadier i utbildningen och har sökt tillföra elementära kunskaper på inom ramen för olika kurser. Således ingår översiktliga kunskaområdet i kursen Samhällets politiska struktur och per om planeringsprocessen inom grundkursen. Planeringsprocessen kan också åskådligorganisation under den problemorienterade kursen Aktuella göras i ett kommunspel samhällsteman, som avslutar grundkursen. I studiekursen Socialt arbete under andra studieåret har man sökt ge som också innefattar utvärdering och uppföljning av metodisk skolning, socialt arbete. Även i kurser där för samhällsplanering betydelsefullt innehåll inte direkt uttrycks i kursbeskrivningen torde undervisningen kunna inriktas så att den tillgodoser behov i detta avseende. Breddningen till att omfatta och samhällsarbete som metod i utbildningen socialpolitik studerande kan ses som ett led att ge en bättre grund för för samtliga arbete inom samhällsplanering. bör den avslutande terminen kunna utfor- Enligt kursplaneexperterna mas som en fördjupning i samhällsplanering (se l2.3.2.3).

12.3.2.3 Den avslutande terminen

den avslutande terminen förutsätts de studerande ha inhämtat Inför ämnen och ha grundläggande kunskaper i för yrkesverksamheten viktiga tillfälle dessa kunskaper i studiekursen Socialt arbete fått att integrera Utöver bred kunskap och samt tillämpa dem under praktikutbildningen. erfarenhet bör den studerande ha förvärvat ökad insikt om sitt praktisk framtida verksamhetsområde. Den studerande kan nu förutsättas ha Så långt som det av underlag för att välja fördjupningsinriktning. skäl är möjligt bör de fördjupade studierna väljas helt organisatoriska med ledning av den studerandes intresseinriktning. Innehållet bör också ses i samband med socionomernas i fördjupningen

SOU 1973: 59

möjligheter till vidareutbildning och forskarutbildning. Dessa frågor har tidigare behandlats i avsnitt 1 1.2.4. U 68 inskränker därföri detta avsnitt sina synpunkter på fördjupningen till sådana som har omedelbar betydelse för utformning av innehållet i den avslutande terminen. Inom socionomutbildningen bör erbjudas fördjupningsmöjligheter som förbereder för nu existerande forskarutbildning. Dessa bör vara ämnesinriktade. bör i första Fördjupningen hand ske i de ämnen som ingår under både det första och det andra teoretiska studieåret såsom psykologi, rättskunskap, social metodik, socialpolitik och sociologi, men även ekonomi och Statskunskap bör kunna övervägas. Likaså bör nu existerande regler för tillträde till för utbildningen psykologexamen uppmärksammas. Socionomer kan för närvarande komma in inom den fria kvoten. sker utifrån Uttagningen en jämförelse av hur socionomemas kunskaper i psykologi stämmer överens med motsvarande kunskaper hos studerande som från filosofisk rekryteras fakultet. Även om det endast är ett fåtal som kommeri fråga idag, är det en fortbildningsmöjlighet som ter sig attraktiv för socionomer som vill vidareutbilda sig i behandlingsarbete. Det bör också vara av värde att till psykologiskt arbete rekrytera personer med utbildning till och erfarenhet som socialarbetare. U 68s förslag för den avslutande terminen innebär att de studerande väljer en fördjupningsinriktning inom ramen för något av de ämnen, som tidigare ingått i utbildningen. Uppsats- eller projektarbete med handledning, redovisning och diskussion förutsätts motsvara omkring halva studiekursen. Särskilt avseende bör fästas vid de studerandes redovisning av det självständiga arbetet i fråga om disposition, klarhet och skriftlig utformning. I anslutning till det självständiga arbetet bör undervisningi vetenskaplig metod anordnas. och karaktären Omfattningen av denna undervisning får bli beroende av respektive ämnes- och problemområdes behov. Resterande om cirka undervisningsvolym 10 poäng föreslås uppdelad på två kurser. Utredningen definierar inte närmare innehållet i dessa kurser. Kurserna kan behandla områden och metoder som är väsentliga för det valda ämnet men de bör också kunna ta upp ett visst problemområde, som behandlas utifrån detta ämnes aspekter. Ämnesstudierna torde komma att ligga i nivå med vad som gäller för studier för två betyg i nuvarande socionomutbildning. I ämnet social metodik förekommer idag undervisning endast upp till ett betyg. Nämnden för socionomutbildning har emellertid planerat att i awaktan på U68s förslag göra en översyn av den sociala linjen särskilt vad beträffar social metodik. Vid den tidpunkt då ett genomförande av U 68s förslag kan bli aktuellt torde det kunna finnas ett förslag till och eventuella erfarenheter av tvåbetygsstudier som kan bilda underlag för planering av ämnets innehåll. I arbetet med utbildningsplaner har diskuterats att binda det självständiga uppsats- eller projektarbetet som beräknas motsvara halva studiekursen till vissa bestämda teman. Skälet för detta har varit att de studerande lättare skulle kunna sammanföras i grupper för gemensam och målinriktad handledning samt att de teoretiska studierna inom respektive

304 SOU 1973: 59

ämne skulle kunna inriktas mot vissa problemområden. U 68 anser emellertid att de studerande på detta stadium skall ha frihet att välja att ingå i projektgrupp eller utföra uppsatsarbete som enskild uppgift. Likaså bör de studerande ha frihet att välja problem för sitt självständiga arbete efter intresseinriktning. Även om problemet med fördel kan hämtas från praktikområden bör den studerande kunna välja ämne som inte ansluter till praktik, t. ex. fördjupade litteraturstudier. För att ändå tillgodose behov av helhetssyn och problemorientering, vilka kan riskera att gå förlorade i den föreslagna ämnesinriktade fördjupningen kan tvärvetenskapliga seminarier och metodövningar vara av värde. Det kan t. ex. ske genom att studerande som väljer att ta upp samma problemområden inom sina respektive ämnen möts. Således kan t.ex. uppsatser om åldringsvård behandlas i socialpolitik, psykologi, sociologi, socialrätt och social metodik. Sammanfattningsvis anser U 68 att stor frihet bör råda i fråga om val av fördjupningsalternativ under den avslutande terminen. Utredningen anser dock att det för att uppnå en eftersträvad fördjupning finns skäl som talar för att de två kurserna och det självständiga arbetet sker inom ramen för samma ämne. För att bättre tillgodose en uttalad intresse- eller yrkesinriktning bör enligt U 68 finnas möjligheter att kombinera kurser mellan två ämnen på sociala linjen. För inriktning mot personalvård och samhällsplanering bör kurser på sociala linjen kunna kombineras med eller utbytas helt mot kurser på förvaltningslinjens valfria avsnitt under fjärde teoretiska terminen samt de studerande beredas möjligheter att ingå i de projektgrupper som anordnas för förvaltningslinjens studerande den avslutande terminen. På sikt finner utredningen att nya fördjupningskurser som bygger på integration mellan ett flertal ämnen, inriktade mot framför allt nya problemområden bör prövas. Ett intressant alternativ till fördjupning bör en inriktning, som bygger på det väntade förslaget från UKÄs arbetsgrupp för psykoterapeutisk utbildning, utgöra. Under den avslutande terminen bör finnas möjligheter att organisera undervisning tillsammans med andra utbildningslinjer, t. ex. förvaltnings-, jurist-, läkar- och psykologilinjen. Samundervisningen kan ha form av gemensamt projektarbete, metodövningar och tvärvetenskapliga seminarier. Men de studerande på sociala linjen bör även ha möjlighet att inom andra utbildningslinjer ta kurser, som är av betydelse för deras fördjupningsinriktning. Det bör vara en viktig uppgift för utbildningsnämnderna att fortlöpande pröva och utveckla nya inriktningar på de valfria fördjupningskurserna. Härvid bör både yrkeslivets behov och de studerandes önskemål vara vägledande. Den ökade integrationen mellan hälso-, sjuk- och socialvård kommer t. ex. att medföra nya funktioner och kunskapsbehov för socialarbetaren. En motsvarande fördjupningsinriktning förutsätter integration mellan ett flertal ämnen som berör detta problemområde. Vissa kunskaper har kunnat inhämtas under de två första studieåren men kräver här en vidgning och fördjupning. Elementär sjukdomslära och vanliga behandlingsmetoder inom öppen och sluten vård har tagits upp i den

20-SOU 1973: 59 305

linjedifferentierade delen av grundkursen. Sjukvårdsförfattningar jämte hälso- och sjukvårdens organisation ingår i kursen Rättsligt perspektiv. Sjukdomspanoramat och dess samband med samhällets struktur och utveckling jämte sambandet mellan sjukdom och sociala förhållanden har behandlats inom Socialpolitik, som här skulle kunna kompletteras med redovisning och diskussion av undersöknings- och forskningsresultat. I sociologi, psykologi och social metodik skulle patientens reaktion på sjukdom, behandling och vård, förhållandet mellan patient, läkare och socialarbetare liksom den behandlande institutionens sociala struktur samt kommunikationsoch samarbetsfrågor i sjuk- och socialvård tas upp. Socialmedicinska verksamhetsfält såsom hälso-, vård- och socialcentraler, socialläkarverksamhet och företagshälsovård skulle presenteras. Kunskap om socialpsykiatriska verksamhetsfält, såsom missbruksproblematik och behandlingsmetoder förutsätts ingå i den beteendevetenskapliga delen av studiekursen Socialt arbete men skulle här behandlas mera ingående. Socialarbetarens funktion inom hälsooch sjukvården samt samverkan med framför allt skulle behandlas. vårdpersonal Träning i social problemlösning skulle integreras med de teoretiska studierna. Andra exempel på inriktningar mot nya områden som skulle kunna byggas upp genom integration av flera ämnen på ett likartat sätt är verksamhet inom terapeutiska samhällen, uppsökande verksamhet bland ungdom samt arbe tsvård och yrkesvägledning. Ett intressant fördjupningsalternativ i socialt behandlingsarbete väntas som förslag från den arbetsgruppinom UKÄ, som har att utreda frågan om utbildning i psykoterapi. l arbetsgruppens uppdrag ingår att utreda dels

psykoterapeutiska inslag i existerande utbildningar, dels specialutbildning i psykoterapi för studerande med olika utbildningsbakgrund, däribland socionomer. I U 68s förslag skulle intentionerna i UKÄ-gruppens direktiv i fråga om psykoterapeutiska inslag närmast kunna tillgodoses i en

fördjupningsinriktning mot socialt behandlingsarbete under den avslutande terminen.

l 2.4 Förvaltningslinjen

12.4.l Den tredje teoretiska terminen

Som framgår av avsnittet l 1.2.2 föreslår U 68 att den gemensamma delen av studierna på förvaltningslinjen Den främsta förlängs. anledningen härtill är det ökade behovet av gemensamma kunskaper för samtliga förvaltare, oavsett verksamhetsområde. Bl. a. visar undersökningen Administratörer i stat och landsting” (DsU av 1973:17) på behovet gemensamma kunskaper i ekonomi, juridik och långsiktig planering. Längden av den för alla gemensamma delen av förvaltningslinjen måste dock avvägas mot önskemålet om en tydligare av yrkesanknytning utbildningen med möjligheter till fördjupning i centrala förvaltningsämnen. Utbildningen kan annars riskera att bli alltför För att ge översiktlig. möjlighet till valfrihet och fördjupning och samtidigt behovet tillgodose av mer omfattande föreslår baskunskaper U 68 att det för alla gemen-

306 SOU 1973: 59

samma avsnittet endast skall omfatta sådana kunskaper som är oundgängligen nödvändiga för fortsatta studier och den framtida yrkesverksamheten. Utredningen har stannat för att utöver grundkursen den tredje teoretiska terminen görs gemensam för samtliga studerande på linjen. U 68 har, som framgår av 10.22, räknat med att de flesta studerande på förvaltningslinjen i framtiden kommer att gå till den offentliga sektorn. De kunskaper som ges i grundkursen om offentliga förvaltningars organisation, rättsregler m. m. kan inte anses vara tillräckliga. Behovet av juridiska kunskaper har särskilt poängterats från arbetsfältet och genom de undersökningar U 68 företagit. Utredningen föreslår därför en obligatorisk kurs Statlig och kommunalförvaltning om cirka sju poäng som bygger vidare på kursen Samhällets politiska struktur och organisation i grundkursen. Ett annat starkt krav från yrkesföreträdare är fördjupade ekonomiska kunskaper. Även om de flesta studerande på förvaltningslinjen idag läser ämnena kommunal ekonomi och planering samt Samhällsekonomi, är det möjligt att gå igenom utbildningen utan att ha läst mer än grundkursens ekonomi. De undersökningar som gjorts och som tidigare refererats bekräftar behovet av goda ekonomiska kunskaper inom samtliga yrkesområden som förvaltningslinjen är inriktad på. U 68 föreslår därför en obligatorisk kurs Samhällsekonomi och socialpolitik om cirka fem poäng och en kurs Förvaltningsekonomi om cirka fem poäng. Båda dessa kurser bygger vidare på kursen Samhällets ekonomiska struktur och organisation i grundkursen. Större delen av de studerande kommer under sin yrkesverksamhet direkt eller indirekt i kontakt med olika former av planering. Det ekonomisk i samband med kan gälla verksamhetsplanering, planering budgetarbete, planlagstiftning etc. I nuvarande utbildning tvingas förvaltama att välja mellan att läsa kommunal ekonomi eller samhällsplanering. Detta förhållande har U 68 funnit otillfredsställande, eftersom kunskaper på båda dessa områden i regel är nödvändiga. De ökade kraven på samhällets planering understryker detta. Ett studium av ämnesval bland studerande som examinerats under första halvåret 1973 vid socialhögskolan i Stockholm visar att 90 procent av de studerande valde att läsa minst ett betygi ämnet kommunal ekonomi och planering och hälften av dessa läste båda specialkurserna, trots att endast en får tillgodoräknas i examen. U 68 föreslår mot bakgrund av ovanstående en obligatorisk kurs Samhällsplanering om cirka tre poäng. Krav har också framförts på obligatoriska kurser i vissa administrativa metoder och tekniker. U 68 delar uppfattningen om behovet av ett sådant studium, men anser att de pedagogiska effekterna av denna utbildning blir bättre om den kan ges i anslutning till studier inom de yrkesinriktade kurserna inom den valfria delen.

l2.4.2 Den fjärde teoretiska terminen Ett mål för den föreslagna profileringen av utbildningen är, att inom normalstudietidens ram ge goda möjligheter att fördjupa studierna med inriktning mot klart avgränsade yrkesfunktioner.

SOU 1973: 59 307

Utredningens förslag innebär att de valfria kurserna byggs upp och avgränsas med inriktning mot fyra skilda yrkesprofiler (se avsnitt 10.2.3). Yücesprofilema får dock inte uppfattas som en linjedifferentiering inom förvaltningslinjens ram. Valet av profil är inte avsett att inrikta utbildningen mot vissa bestämda tjänster. Oberoende av vilken profil den studerande valt bör han kunna arbeta inom stora delar av det administrativa fältet. Inom varje inriktning föreslås om vardera fyra kurser fem poäng av vilka de två första är huvudkurser och de två senare kompletteringskurser. Huvudkurserna föreslås obligatoriska inom varje profil. Därefter kan den studerande läsa antingen en eller båda kompletteringskurserna inom samma profil eller välja huvudkurser eller kompletteringskurser ur någon annan inriktning. Utbildningsnämndema bör dessutom ha möjlighet att anordna ytterligare kompletteringskurser, om nya behov av utbildning uppstår eller om speciella krav framförs från arbetsmarknaden. Som exempel på en sådan kompletteringskurs kan nämnas Sjukvårdsadministration.

Offentlig administration Inom profilen offentlig administration inriktas studierna mot kansli- och utredningsfunktioner i primärkommuner, landsting och den statliga förvaltningen. Denna profil kan också vara lämplig för de förvaltare som efter utbildningen avser att arbeta inom olika slag av organisationer. De arbetsuppgifter som år vanligast på denna typ av tjänster är 0 Allmänt utredningsarbete såsom insamling, bearbetning och analys av material samt sammanställning av utredningsrapporter. O Föredragning av ärenden. 0 Förberedelsearbeten för sammanträden såsom framtagning av underlag för beslut, tillämpning av rättsregler etc. 0 Informationsfrågor: kartläggning av informationsbehov, utarbetande av informationsmaterial, distribution av information samt uppföljning och utvärdering. O Rationaliseringsfrågor: utarbetande av organisationsbeskrivningar, översyn och utveckling av arbetsrutiner samt frågor som hänger samman med teknisk rationalisering. Inom denna inriktning har utredningens experter utformat förslag till kurser i Utredningsmetodik, Beslutsprocessen, Administrativ rationalisering och Informationsteknik (se bilaga 3). Kursen i Utredningsmetodik är av så allmänt värde att den med fördel skulle kunna vara gemensam för samtliga profiler. Även om utredningstekniken i stor utsträckning är densamma oberoende av vilket område det gäller, talar både organisatoriska och pedagogiska skäl för att grundläggande kunskaper om utredningsmetoder byggs in i respektive profil. Därmed ges möjlighet att inom varje profil anknyta till och ta exempel ifrån utredningar som är aktuella inom den ekonomiska förvaltningen, personaladministrationen etc. Utredningsmetodiken är inom de övriga profilema inbyggd i respektive huvudkurser.

308 SOU 1973: 59

I den nuvarande utbildningen behandlas rationaliseringsfrågor och informations- och kommunikationsteknik endast i mycket begränsad utsträckning. Detta är frågor som i administrationsarbetet kommit att uppmärksamhet. Särskilda organisations- och informaägnas allt större tionskontor börjar också växa fram i ökad utsträckning. Kurser inom dessa problemområden bör därför ingå i utbildningen.

Offentlig ekonomisk förvaltning En särskild profil med inriktning mot ekonomi skapar förutsättningar för de fördjupade studier inom detta område som representanter från arbetsfältet har ansett mycket angelägna. Utbildningen i ekonomi avses här få en starkare förvaltningsekonomisk inriktning än i den nuvarande utbildningen. Det ställs höga krav på den personal som knyts till ekonomifunktioner i fråga om specialkunskaper om metoder och metodutveckling inom ekonomisk redovisning, kostnads- och intäktsanalys och prestations- och effektivitetsmätning. Bland arbetsuppgifterna kan nämnas O Budgetarbete innefattande kostnads- och intäktskalkylering, utarbetande av instruktioner och föreskrifter för budgetarbete, budgetkonferenser och budgetberedning, budgetbilagor och specialstater samt utvecklingsarbete. 0 Ekonomisk flerårsplanering: prognosarbete, utarbetande av målbeskrivning och handlingsprogram, deltagande i arbetet med verksamhetsplaner och flerårsbudget, likviditetsplanering och utvecklingsarbete beträffande det ekonomiska planeringssystemet. 0 Redovisnings- och bokslutsarbete såsom kalkylering av interntaxor och omkostnadspålägg, tillsyn över löpande bokföringsarbete, budgetavräkning och budgetkontroll, upprättande av bokslut, ekonomiska analyser, prestations- och effektivitetsmätningar. 0 Ekonomisk statistik, dvs. insamling och redovisning av finansstatistik samt investerings- och kostnadsstatistik. 0 Förmögenhetsförvaltning: förvärv, förvaltning och avyttring av fastigav köpeavtal, inskrivningsärenden rörande fast heter, upprättande egendom, underhålls- och försäkringsfrågor, deklaration samt tillämpning av rättsregler på fastighetsrättens, tomträttens, expropriationsrättens områden etc. O Rationaliserings- och utvecklingsarbete: utveckling av rutiner för ekonomisk redovisning, löneredovisning, debiterings- och krawerksamhet etc. 0 Upphandlingsfrågor, exempelvis inköpsärenden, anbudsförfarande etc. 0 Ekonomiska utredningar. Inom denna inriktning har utredningens experter utformat förslag till kurser i Ekonomisk planering, Ekonomisk redovisning, Ekonomisk förvaltning och Samhällsekonomisk kalkyl- och analysteknik.

SOU 1973: 59 309

Planeringsadministration

Den föreslagna profileringen mot samhällsplanering har givits en klart administrativ inriktning. De som väljer denna profil kommer således inte att utbildas till samhällsplanerare i traditionell mening. Planerare med huvudsaklig uppgift att utarbeta fysiska översikts- och detaljplaner förutsätts liksom hittills utbildas vid andra utbildningslinjer, främst arkitektutbildningen och linje 6 b vid filosofisk fakultet eller dess framtida motsvarighet. För att ytterligare konkretisera den avsedda planeringsadministrativa inriktningen skall kortfattat redovisas det slag av arbetsuppgifter det här är fråga om.

0 Att inventera och kartlägga kommunplaneringens utgångspunkter och förutsättningar, t. ex. sådana de föreligger i aktuella kommunala planer. 0 Att utarbeta instruktioner och metodanvisningar för planeringsarbetet, utarbeta blankettmaterial och övriga administrativa samt hjälpmedel upprätta tidsplaner och nätverksplaner för planering. O Ta fram erforderligt underlagsmaterial för planeringsarbetet, sammanställa, bearbeta och redovisa tillgängliga statistiska data, analysera utvecklingstendenser och medverka i prognosarbeten av olika slag. 0 Medverka i pågående planeringsarbete, olika slag av perspektivplaner, programplaner och kortsiktiga planer. 0 Arbetsuppgifter förenade med beslutsprocessen, sekreteraruppdrag i olika plan- och projektorgan, information om pågående planering och delgivning av planbeslut. O Utvärdering och uppföljning av genomförda planer och fattade beslut.

Ett omfattande utvecklingsarbete pågår för närvarande i kommunerna på planeringens område. Det tar i första hand sikte på att utveckla metoder för styrning och samordning av planeringen i dess olika former och på olika nivåer av förvaltningen. Inom denna inriktning har utredningens utformat experter förslag till kurser i Prognos- och planeringsmetoder, Planeringsprocessen, Resursplanering och Social välfärdsplanering.

Person aladm inis tra tion

Denna profil avser att ge kunskaper för arbetsuppgifter inom personaladministration i primärkommuner, förvaltlandstingskommuner, statliga ningar och enskilda företag samt även inom arbetsmarknadens organisationer. De vanligaste arbetsuppgifterna inom och personaladministration personalvård är

0 Planera för dimensionering och rekrytering. 0 Upprätta personalbudget, handlägga organisationsfrågor, genomföra intern och extern samt rekrytering, meritvärdering intervjuer och tester. O Utarbeta och genomföra introduktions- och informationsprogram, handlägga personalvårdsfrågor, delta i förhandlingsverksamhet, tolka avtal, utveckla lönerutiner etc.

310 SOU 1973:59

?m

0 Planera och genomföra utbildning, utarbeta intern och extern information. 0 Sörja för personalen vid pensionering, uppsägning, permittering etc. Arbetarskyddsfrågor, trivselfrågor, företagshälsovård, personalvård. 0 Demokratifrågor, såsom företagsnämndsfrågor samt ärenden som rör medinflytande och medbestämmanderätt. Som framgår av ovanstående punkter är goda kunskaper i främst arbetsmarknadsfrågor, arbetsmarknadslagstiftning och ekonomi nödvändiga för personaladministrativa arbetsuppgifter. Med tanke på att de flesta företag och förvaltningar inte har någon särskild tjänsteman anställd för enbart personalvårdsfunktioner, utan att dessa uppgifter ingår i personaladministratörernas arbetsuppgifter, är det nödvändigt att inom denna inriktning även uppmärksamma individual- och socialpsykologiska problem, arbetsmiljöfrågor, arbetsvård etc. De som avser att efter utbildningen ägna sig i huvudsak åt personalvård bör dock enligt U 685 uppfattning välja den sociala linjen och inom denna välja lämplig profil (se avsnitt l2.3.2.3). Inom denna inriktning har utredningens experter utformat förslag till kurser i Arbetsmarknadskunskap, Persanaladministrativ teknik, Personalvård och Företagets organisation och ekonomi.

Val av kurser Den som väljer samtliga kurser inom en enda profil kommer att få en mera specialiserad utbildning än hittills varit möjligt. Den som inriktar utbildningen mot personaladministration kommer exempelvis att gå miste om vissa delar av kommunalrätten och civilrätten. Han kommer således inte att läsa fastighetsrätt eller planlagstiftning. Däremot kommer i kurserna att ingå fördjupade studier i arbetsrätt, avtalsrätt etc. De grundläggande kunskaper i rättskunskap med förvaltningsrätt som är nödvändiga oberoende av val av profil kommer däremot att ingå i den obligatoriska delen av utbildningen, grundkurs och den tredje teoretiska terminens kurser. Motsvarande gäller övriga profiler. Beträffande möjligheten att kombinera kurser, se vidare bilaga 3, avsnitt 3.3.2. De flesta studerande kommer antagligen inte att välja samtliga kurser inom en enda profil. Andra kurskombinationer kommer förmodligen att bli mycket vanliga. Det förutsätts att studierådgivarna kommer att ge vägledning om lämpliga kurskombinationer. Utbildningsmodellen ger betydande möjligheter för den studerande att välja kurser med hänsyn till personliga förutsättningar, intresseinriktningar och arbetslivets krav.

l2.4.3 Den avslutande terminen U 68 föreslår att den avslutande terminen omfattar en vetenskaplig teorioch metodkurs samt problemlösningskurser. Syftet med teori- och metodkursen är i första hand att ge kännedom om tillämpad vetenskaplig metod inom för ämnesprofilen betydelsefulla ämnesområden. I kursen bör också redovisas och diskuteras aktuella forskningsresultat och pågående forskningsprojekt av intresse för förvaltningsutbildningen.

Problemlösningskurserna är avsedda att ge den studerande möjlighet att bedriva studier inom ramen fördjupade för respektive profil. Inom dem skall de problem som möter inom respektive arbetsfält diskuteras och analyseras. Bl. a. belyses hur man i allmänhet får väga positiva och negativa effekter av en åtgärd mot varandra. Materialet till kurserna bör i stor kunna hämtas från utsträckning praktikinstitutionerna. Praktikanterna insamlar och sammanställer enligt en i förväg fastställd plan material om exempelvis praktikinstitutionens organisation. Detta material kan sedan ligga till grund för en analys om exempelvis organisationens kommunikations- och informationsproblem, samordningsproblem etc. Kursen Administrativ problemlösning (se också bilaga 3) skulle exempelvis kunna ges följande innehåll. l undervisningen behandlas olika problem som gäller förvaltningens organisation och struktur, exempelvis makt- och rollfördelning, arbetsoch ansvarsfördelning etc., samt problem som har samband med hur förvaltningen fungerar och på vilket sätt den kan lösa sina uppgifter. Dessutom bör beslutsfattandets problem och det därmed sammanhängande demokratiproblemet behandlas liksom rättssäkerheten (exempelvis i samband med datasystem) och effektiviteten i förvaltningen. Problemlösningskurserna inom de övriga profilerna bör i princip kunna byggas upp på motsvarande sätt. Utbildningen föreslås avslutad med en projektinriktad problemlösningskurs, gemensam för samtliga studerande på förvaltningslinjen. Med

hänsyn till kursens karaktär är det dock önskvärt att begränsa antalet

studerande i varje undervisningsgrupp. I dessa gemensamma problemlösningskurser bör med fördel studerande även från andra utbildningslinjer kunna delta om de har de nödvändiga förutsättningarna för att följa kurserna. I första hand studerande vid social linje och juristlinjen men även andra bör komma ifråga, exempelvis blivande samhällsplanerare, arkitekter, ekonomer etc. Kursen är avsedd att ersätta det nuvarande uppsatsarbetet på två- De studerande betygsnivå. skall delta i ett arbets- eller utredningsprojekt, som arbetas fram under kursens gång och som behandlas och diskuteras dels vid fortlöpande seminarier, dels vid slutserninarier där det färdiga projektet presenteras och kritiskt analyseras. Projektens art och inriktning fastställs vid kursens början. l det sammanhanget bestäms också hur projektarbetet skall organiseras, vilka projektorgan som skall finnas, indelningen i arbetsgrupper och vilka problem som respektive grupp skall lösa och i vilka former redovisningen skall ske. De projekt som man tar itu med bör i första hand vara av övergripande karaktär så att samtliga studerande som ingår i projektgruppen kan tilldelas vissa avgränsade arbetsuppgifter och få möjlighet att på olika sätt tillämpa de specialkunskaper de skaffat sig i den tidigare utbildningen. Alltför stora projekt bör dock undvikas då de kan bli svåra att administrera. I dessa projekt kan med fördel personer delta som är verksamma inom det område projektarbetet avser.

12.5 Praktik

12.5.l Praktikens omfattning

I den studieordning som riksdagen beslutat om och som trädde i kraft 1964 ingick tolv månaders studiepraktik för studerande på förvaltningslinjen och sociala linjen. Praktiken var uppdelad på två femmånadsperioder och en tvåmånadsperiod. De båda femmånadsperioderna förlades till terminen och dessa båda praktikperioder skulle tredje respektive sjätte vara handledda. De återstående två månaderna skulle enligt beslutet i form av vikariat, tillfällig anställning eller allmän orientering fullgöras och förläggas företrädesvis till en sommar. Sedan den 1 juli 1971 gäller en ny studieordning. Enligt denna uppdelas de studerande i två grupper. Studerande, som vid antagningen saknar skall fullgöra tio månaders handledd studieyrkeserfarenhet, praktik och två månaders vikariat i likhet med vad som gällde tidigare. som vid antagningen har förvärvat yrkeserfarenhet som Studerande, omfattat tio månaders längd och som bedöms vara av betydelse för utbildningen, skall enligt den nya studieordningen endast fullgöra sju månaders Denna praktik uppdelas på en handledd femstudiepraktik. förlagd till fjärde eller femte terminen samt en tvåmånadsmånadsperiod period som fullgörs i form av vikariat eller dylikt under sommaren. omkring hälften av de antagna vårterminen 1973 har Sammanlagt av en sådan omfattning och art att de skall fullgöra yrkeserfarenhet endast en handledd praktikperiod samt en tvåmånadsperiod. Nämnden för socionomutbildning kan besluta om dispens i fråga om Sådana ansökningar kommer dels från studerande som skall praktik. tolv månaders praktik men som anhåller om befrielse från en av fullgöra eller båda femmånadsperioderna, dels från studerande som skall fullgöra sju månaders praktik och som vill praktisera tolv månader. nämndens beslut i dessa ärenden grundas på bedömning av de Samtliga sökandes yrkeserfarenhet, på dess art och dess längd.

12 .5.2 Praktikens utformning

För de studerande som har tolv månaders studiepraktik förläggs den första för förvaltningslinjen i regel till mindre enheter, oftast perioden kommunala förvaltningar, där den studerande har möjlighet att få mindre, en allmän översikt över hur en offentlig förvaltning fungerar samt pröva

på olika förekommande arbetsuppgifter. Studerande från sociala linjen går i huvudsak till den kommunala socialvården för sin första där de får en allmän och praktikperiod, och erfarenhet, som är viktig för socialt arbete grundläggande kunskap inom alla områden. Praktiken avser även att ge den studerande en mer nyanserad uppfattning och större insikt om sin egen roll i det sociala arbetet i relation till klienter, andra befattningshavare och förtroendemän. Den andra praktikperioden avser att ge en fördjupning och specialisering. De studerande har vid denna tidpunkt i regel mognat i sitt yrkesval

1973:59 313 SOU

och placeringen sker med hänsyn till egna önskemål om intresseområde och ämneskombinationer. Praktikområdena visar här större variation. stude- Förvaltningslinjens rande går till primärkommuner, statliga verk och institutioner, länsstyrelser, landsting, organisationer och privata företag. Sociala linjens studerande går till sjukhus- och skolkuratorsexpeditioner, omsorgsstyrelse, försäkringskassa, arbetsförmedling, ungdomsvårdsskola, sluten och öppen kriminalvård, personalvård m. m. Vid placeringen av sjumånaderspraktikanterna tas särskild hänsyn till vilken typ av yrkesverksamhet den studerande har tidigare. Denna varierar kraftigt i fråga om både längd och karaktär. Socialhögskolorna har i fråga om delat landet i praktikplatser geografiska distrikt, ett för varje socialhögskola. Studiepraktiken anvisas av socialhögskolan och förmedlas av konsulenterna för den praktiska utbildningen. Vid de kontakter U 68 har haft med respektive skolor framgår, att det idag inte föreligger någon brist på praktikplatser för förvaltningslinjen och att, trots en viss knapphet på praktikplatser för sociala linjen, samtliga studerande har placerats. Läget har sålunda lättat betydligt på senare år. Ett skäl synes vara att verksamhet med högskolornas handledarkurser och konferenser för handledare har gjort handledaruppgiften attraktivare. Lokala variationer förekommer givetvis vad gäller båda linjemafF ör socialhögskolorna i Umeå och Östersund innebär små och odifferentierade praktikinstitutioner och långa avstånd problem som medför vissa svårigheter att tillgodose individuella önskemål om ifråga praktikort och yrkesområde. Östersundshögskolan befinner sig dessutom i första stadiet av uppbyggnadsarbetet. Problemen gäller främst den andra praktikperioden, då det är svårt att finna mera differentierade arbetsområden inom regionen. Båda skolorna förfogar dock över praktikplatser inom vissa områden i Mellansverige.

l2.5.3 U 68s förslag

De synpunkter och förslag som U68 i det följande lägger fram på praktikens utformning och innehåll begränsas till sådant som står i direkt samband med de studieorganisatoriska förslagen. När det gäller praktikens omfattning och fördelning har U 68 inte funnit det befogat att nu lägga fram förslag till några förändringar. Den nu tillämpade praktikorganisationen infördes 1971 och de studerande som följer denna praktikordning kommer att ha avslutat sin utbildning tidigast med utgången av vårterminen 1974. Innan en utvärdering kunnat ske av erfarenheterna av nuvarande bestämmelser, finns inte skäl till annat än sådana förändringar som är betingade av förändringar i studieorganisation och innehåll. Praktiken bör ses som en integrerad del av utbildningen. Den skall ge de studerande tillfälle att systematiskt teoretiska i tillämpa kunskaper praktiskt arbete, ge kunskaper och erfarenheter för fortsatta teoretiska studier samt kunskaper och erfarenheter för blivande yrkesverksamhet. Resurser att ge en ändamålsenlig handledning växlar mellan de olika praktikställena. Vidare blir praktikerfarenheterna, som baseras på före-

3l4

beroende av slump jämfört med kommande ärenden, i viss utsträckning de studieerfarenheter som erhålls i en Standardiserad undervisningssituation. Å andra sidan bibringas den studerande insikter, som inte går att vinna sätt genom att en del av studierna förläggs till realistisk på annat Kontakten med yrkeslivet gör den teoretiska utbildningen mer miljö. konkret och förståelig samt stimulerar till diskussion och eftertanke. En annan fördel med studiepraktiken är möjligheten att individualisera undervisningen. På längre sikt kan det vara önskvärt att få fram ett något mer preciserat innehåll i studiepraktiken för att en reell integration teori-praktik skall komma till stånd. U 68 har vid sin kontakt med de olika högskolorna funnit att relativt väl överensstämmer med de syften och det innehåll praktiken dvs. generella kursplaner, som är uppgjorda i som anges i de riktplaner, samarbete med socialhögskolorna och representanter för respektive Den nuvarande studieordningen tycks dessutom ganska praktikområden. väl tillgodose de krav på metodträning som ställs på en yrkesinriktad utbildning. Som framgår i avsnitt 1l.2.l betonar U 68 sambandet mellan och tillämpning. Härvid är kontakten och samordkunskapsinhämtande ningen mellan högskolan och praktikplatserna en viktig faktor. Dessa kontakter sker för närvarande främst genom att konsulenterna besöker genom praktikseminarier, där förutom konsulenterna praktikplatserna, även högskolans lärare deltar, de studerandes praktikredogörelser samt handledarutbildningen. Den nuvarande studieordningen ger möjlighet till en långtgående mellan den praktiska och teoretiska undervisningen vilken bör integrering vidmakthållas och om möjligt utvecklas ytterligare. Utredningen har sett det angeläget att i föreliggande studieorganisatoriska förslag peka på att utveckla en starkare bindning mellan teoretiska och möjligheter praktiska moment. Praktiken bör placeras in i studiegången på sådant sätt att den ger största möjliga pedagogiska effekt. För att man skall nå detta mål bör handledd varvas med teoretisk utbildning. Praktiken bör relateras praktik till flera ämnesområden för att tillgodose kravet på integrering och ge ökad studiemotivation. Praktiken bör också utgöra en del av den profilering och fördjupning man vill ge utbildningen. Praktikens värde i den utformning som den haft med två praktikperioder - den första för att ge en bredare arbetslivserfarenhet och kunskap, som kan berika och göra efterföljande teoretiska undervisning mer åskådlig, och den andra som avser att ge fördjupning och specialisering har understrukits från arbetsfältet av såväl arbetsgivare som yrkesutövare samt elever och lärare. U 68 föreslår, i likhet med nuvarande förhållanden, att tolvmånadsdvs. efter praktikanternas första period förläggs till tredje studieterminen, grundkursen och att den andra perioden förläggs till sjätte, dvs. näst sista terminen. Vad gäller inplaceringen av praktiken för sjumånadspraktikanterna har U 68 gjort följande överväganden. För förvaltningslinjens del bör den handledda femmånadsperioden

1973:59 315 SOU

förläggas till den femte terminen. Den tidigare yrkeserfarenheten motsvarar den första praktikperioden för tolvmånadspraktikanterna. Alla som har yrkeserfarenhet och som av den anledningen endast skall fullgöra sju månaders studiepraktik bör därför fullgöra en handledd femmånadsperiod, som motsvarar den andra praktikperioden för studerande med tolv månaders praktik. Praktiken bör bl. a. förbereda för det projektarbete som föreslås ligga under den avslutande terminen. Se avsnitt l2.4.3. På sociala linjen talar starka skäl för att sjumånadspraktikanternas handledda praktik förläggs tidigare än till näst sista terminen. Uppläggningen av undervisningen i socialt arbete och de studerandes möjlighet att tillgodogöra sig denna undervisning förutsätter erfarenhet från social praktik. Mot detta står ett önskemål att de studerande får pröva sina förvärvade kunskaper och färdigheter i praktik, vilket skulle tala för behov av en på studiekursen Socialt arbete efterföljande praktik. Enligt utredningens mening bör dock det förra önskemålet beaktas i första hand. Utredningen anser därför att en förläggning av praktikperioden till sjumånadspraktikanternas fjärde studietermin, dvs. efter studiekursen Social teori och före studiekursen Socialt arbete alternativt till tredje studieterminen, dvs. efter grundkursen, är att föredra framför en senareläggning till den femte terminen. Som framgår i avsnitt ll.2.2 borde, om förhållandena medger, övervägas om de två studiekurserna Social teori och Socialt arbete kunde löpa parallellt under andra studieåret. I planering av en sådan uppläggning bör praktiken förläggas till den fjärde terminen och möjligheten att ge den tredje terminen praktikförberedande inriktning uppmärksammas. I likhet med vad som gäller på förvaltningslinjen förutses många studerande hämta motiv till sitt självständiga arbete under sista terminen från praktiken. På sociala linjen kommer emellertid enligt förslaget inte de studerande att på samma sätt ingå i projektgrupper kring vissa i förväg awägda problemområden. De studerande på sociala linjen kommer troligen att i viss utsträckning välja uppgifter för uppsatsarbete inom ett vidare område, som kan ligga utanför praktikinstitutionens verksamhetsfält och som de arbetar med enskilt eller i grupp. Även om utredningen anser att de studerande med fördel bör bruka sina praktikerfarenheter i uppsatsarbetet - och själva kommer att önska det - är det inte ett så starkt skäl att det bör styra praktikperiodens placering. Utredningen vill betona att organisatoriska svårigheter kan uppstå i fråga om de olika alternativen till praktikplaceringar på sociala linjen. Vidare kan individuella bedömningar på grund av att sjumånadspraktikanternas tidigare yrkesverksamhet varierar påverka ställningstagandet om lämplig placering av den handledda praktiken. Med hänsyn härtill vill U 68 inte binda utbildningsnämnderna för en bestämd lösning genom att föreslå att praktiken förläggs till viss termin utan endast ge rekommendationer utifrån ovan redovisade skäl. Samtliga studerande skall utöver praktikterminer fullgöra två månaders praktik som lämpligen förläggs till en sommar. Denna praktikperiod kan med fördel läggas direkt efter grundkursen - eller snarast därefter - för

de studerande som skall fullgöra endast sju månaders praktik. Då kan de teoretiska studierna efter grundkursen för studerande med tolv månaders praktik bygga på de praktiska erfarenheter som de inhämtat under den första praktikperioden och för sjumånadspraktikanterna bygga på dels tidigare yrkeserfarenheter, dels tvåmånadspraktiken. Under 1973/74 har på förslag av nämnden för socionomutbildning medel till försöksverksamhet för sociala linjen och förvaltningslinjen i Lund respektive Örebro beviljats. Verksamheten syftar till att genom teoretiska påbyggnadskurser uppnå en bättre integrering mellan teoretisk och utbildning, särskilt för de sjumånadspraktikanter vilkas praktisk yrkeserfarenhet ligger inom andra än för socionomutbildningen betydelsefulla Erfarenheterna från denna försöksverksamhet bör yrkesområden. läggas till grund för de ytterligare överväganden om sambanden mellan praktisk och teoretisk undervisning som kan göras i samband med den överarbetning av förslagen till utbildnings- och kursplaner som U 68 förutsatt.

Särskilda

yttranden

1 Av Christina Flink

och Per Stjernquist

Vi har avvikande mening beträffande den framlagda planen för utbildningsgång på juristlinjen. Den nuvarande utbildningen till jur.kand.examen är en lång, sammanhängande utbildning som inte öppnar möjligheter för de studerande att få erfarenhet av praktiskt yrkesarbete förrän efter avslutad examen. I samband härmed står att den juridiska utbildningen i mycket stor utsträckning består av inhämtande av minneskunskaper medan färdighetsträning och problemorientering spelar en tidsmässigt sett ganska obetydlig roll. Det har under de senaste decennierna gjorts åtskilliga försök att öka de problemorienterande inslagen men dessa har till stor del strandat på att man först i praktiken möter problem som har tillräcklig relevans och verklighetsförankring. Vi kan vidare inte finna att en så lång sammanhängande studietid som den nuvarande (fyra och ett halvt år) är motiverad. Detta är den i särklass längsta utbildningen inom den administrativa sektorn. De samhällsvetenskapliga linjerna omfattar tre år, ekonomlinjen tre och ett halvt år, förvaltningslinjen tre till tre och ett halvt år vari dock ingår ett halvt eller ett års praktik. Fråga är om inte juristutbildningen är den längsta teoretiska grundutbildning vi har. Läkarutbildningen omfattar ju mycket betydande inslag av praktisk yrkesverksamhet. Vi anser det nödvändigt att den juridiska utbildningen förkortas så att kontakt med yrkesverksamheten erhålles på ett tidigare stadium. Den ytterligare utbildning som kan vara erforderlig till följd av övergång till speciella arbetsuppgifter bör ha formen av återkommande utbildning. En växling mellan studier och praktiskt arbete bör således eftersträvas. Den av majoriteten godkända planen är emellertid i dessa hänseenden konservativ. Juristutbildning skall enligt denna fortfarande omfatta fyra och ett halvt års oavbrutna studier. Man har i själva verket utgått från denna tidsram som given. I utredningen anföres praktiskt taget inga andra skäl för denna långa utbildningstid än att det hittills varit på detta sätt och att de juridiska lärarna anser att utbildningstiden inte kan förkortas. Dessa argument är föga övertygande. Enligt vår mening bör som en förberedelse till en mera genomarbetad reform studietiden för grundutbildningen nedsättas till tre och ett halvt ar.

Hur bör denna tid disponeras? Enligt det föreliggande förslaget skall utbildningen omfatta grundkurs 40 poäng och ämnesstudier 80 poäng, alltså sammanlagt tre år, samt alternativa och valfria kurser om 60 poäng eller ett och ett halvt år. Vårt förslag är att tiden för alternativa och valfria kurser minskas till ett halvt år. Eftersom enligt förslaget tiden för allmän rättslära - som är det viktigaste metodämnet - ökats väsentligti förhållande till nuläget, öppnas ändock större möjligheter än för närvarande att bedriva studier av tillämpningskaraktär. Häremot kan komma att invändas att förkortningen av tiden för ärrmesstudier är möjlig endast under förutsättning av att tiden för alternativa och valfria kurser sätts så lång som ett och ett halvt år. Vi anser inte denna invändning bärande. Det är en fördel att förkortningen går ut över det själlösa och meningslösa inhämtandet av detaljkunskaper, som till stor del snabbt blir föråldrade. Med hänsyn härtill måste de föreslagna tidsomfången för ämnesstudier bedömas som fullt tillräckliga för att ge de studerande säker kunskap om de centrala delarna av ämnena och om det rättsliga systemets uppbyggnad samt dessutom tillämpningsövningar. Det bör understrykas att man inte bör fordra detaljkunskaper om sådant som varje praktisk jurist kontrollerar. En av fördelarna med den förkortade utbildningsgången är att den öppnar större utrymme för återkommande utbildning. l själva verket studeras specialkurser såväl i juridik som i angränsande samhällsvetenämnen skapliga alltså just sådana kurser som i utredningens förslag benämnes alternativa eller valfria - med störst fördel sedan man genom yrkesarbete mött de praktiska problemen och närmare bestämt sin framtida yrkesinriktning. Sammanfattningsvis innebär vårt förslag följande utbildningsgång för juristlinjen: grundkurs, 40 poäng ämnesstudier, 80 poäng valfria kurser, 20 poäng (kan förläggas på olika stadier av utbildningsgången) (yrkesarbete) återkommande utbildning i form av specialkurser.

320 SOU 1973: 59

2 Av Folke Haldén

Det av Christina Flink och Per Stjernquist avgivna särskilda yttrandet kan jag i princip ansluta mig till utan att binda mig i detalj för dän angiven lösning.

ZI- 321

3 Av Lennart Larsson

I samband med prövningen av jurist- och socionomutbildningarna har U 68 haft möjlighet att tillämpa den studieorganisatoriska modell som utredningen förordat i sitt principbetänkande. Detta har också skett i väsentliga avseenden. Dock har utredningen enligt min mening inte tillfredsställande fört ut principen om återkommande utbildning i konkret tillämpning. U 68 har i sitt principbetänkande anfört en rad skäl för återkommande utbildning. Dessa är relevanta också för de nu aktuella utbildningsområdena. Jag vill i första hand understryka att återkommande utbildning systematiskt ger dem som missgynnats eller valt fel i en tidigare valsituation en ny utbildningschans. Den ger möjlighet till en ökad rörlighet för individen på arbetsmarknaden och en uppmjukning av stela skiktningar och yrkeskategoriseringar, som bl. a. följer utbildnings- och yrkesmässiga återvändsgränder. Återkommande utbildning har förutsättningar att skapa en fruktbar växelverkan mellan utbildning och arbetsmarknad och leder fram till ett utbildningssystem som utgör ett effektivt stöd för individen både under ungdomsåren och den yrkesverksamma perioden. Återkommande utbildning öppnar utbildningssystemet för redan yrkesverksamma och ger möjlighet att tillgodose deras fort- och vidareutbildningsbehov. När det gäller dessa områden måste även vikt fästas vid möjligheterna att genom återkommande utbildning få fram en rekrytering av personer med varierande erfarenheter från olika samhällsoch arbetslivsområden. Det nuvarande utbildningssystemet är ett hinder för en sådan utveckling. Enligt min mening är det en felaktig utredningsmetod att först konstruera en sammanhängande utbildningsgång och därefter undersöka om den också kan användas för återkommande utbildning. De krav som återkommande utbildning ställer borde redan från början ha vägts in i konstruktionsarbetet. Då inte detta skett, är det ej heller förvånande att utredningen funnit svårigheter att t. ex. få fram möjligheter till etappavgång i de nu sammanhängande utbildningarna. U 68 får därför hänvisa dem som önskar en återkommande utbildningsgång till vad som framstår som studieavbrott, ofullständiga utbildningar och till ett utbildningsbeteende som kan komma att uppfattas som studiemisslyckanden. Återkommande utbildning ställer i dessa avseenden krav på naturligt

322 SOU 1973: 59

avrundade utbildningsetapper, som innehåller både grundläggande och mera tillämpade inslag. Utredningen har inte heller konstruerat någon fristående, alternativ studiegång för återkommande utbildning, vilket också hade varit en möjlighet. Inte heller har kombinationsutbildningar eller påbyggnader konstruerats. Endast vissa exempel har framförts. Möjligheten att ta i anspråk enstaka kurser äri och för sig positiv men enligt min uppfattning otillräcklig. De nu aktuella utbildnings- och arbetsmarknadsområdena har dels gemensamma och dels olika drag. De är samtliga inriktade mot vissa kärnområden för juristutbildningen, domstolskarriären och offentlig förvaltning samt för socionomutbildningen, social förvaltning och kommunal förvaltning. De har samtidigt vid sidan härav breda och varierande avnämarområden, som ger rika möjligheter till specialiseringar i yrkesutövningen. Denna arbetsmarknadsstruktur är i och för sig ett starkt skäl för återkommande utbildning. De befattningsområden som socionomutbildningen avser har sedan länge en differentierad rekrytering. Personer med olika erfarenheter och utbildningsbakgrund är verksamma där. Under långa tider har förekommit en omfattande internrekrytering från lägre befattningar grundad på praktisk yrkeserfarenhet. Även om vissa befattningshavare härigenom har haft begränsad utbildning, har deras olika erfarenheter tillfört resp. områden stora positiva värden - inte minst har detta inom gällt socialvården. Den omfattande utbyggnaden av socionomutbildningen i förening med dess inriktning på sammanhängande utbildning tenderar nu att radikalt förändra den situationen genom att rekryteringen nästan uteslutande torde komma att ske direkt från utbildningsväsendet. Härigenom minskas rörligheten på arbetsplatserna och befordringsmöjligheterna för redan anställda på lägre befattningsnivåer torde praktiskt taget upphöra. Från andra områden visar erfarenheten att även s. k. interna utbildningar i samband härmed tenderar att minska eller upphöra. En satsning på återkommande utbildning är då nödvändig för att motverka en sådan utveckling. Ett ytterligare skäl för återkommande utbildning utgör behovet och utvecklingen av s. k. mellantjänster. U 68 framhåller att det framför allt inom kommunal socialvård och kuratorsverksamhet finns ett uttalat behov av hjälppersonal för att avlasta socialarbetaren vissa uppgifter. Utvecklingen pekar mot att allt fler kommuner anställer hjälppersonal med utrednings- och assistentfunktioner. Deras arbetsuppgifter är att handlägga ärenden av servicenatur och socialhjälpsärenden inom ramen för normer och praxis, att införskaffa underlag för utredningar och beslut samt handha vissa statistikfunktioner. Särskilt framhålls att för sjukhuskuratorerna finns ett behov av kvalificerad personal att biträda med kuratorsutredningar, utföra ärenden för patienter, expeditionella ärenden m. m. Utbildningsbehovet för denna växande kategori av biträdespersonal har påtalats av socionomernas organisationer. Utredningen framhåller att också inom den sociala institutionsvården finns ett uppenbart behov av ökad personalutbildning.

SOU 1973: 59 323

På den administrativa sidan av socialt arbete förekommer en vidgad sektor av utredningsverksamhet med organisatorisk, socialpolitisk inriktning eller syftande till metodutveckling. Detta innebär ett relativt nytt och vidgat arbetsfält för socionomer med utbildning från sociala linjen eller förvaltningslinjen. Som arbetsuppgifter av liknande art kan nämnas medverkan i och administration av forskningsobjekt och försöksverksamhet. Denna sektor, som också ger utrymme för s. k. ”mellantjänster”, berörs inte alls i utredningens diskussion om återkommande utbildning. Arbetsuppgifterna innebär bl. a. att insamla och bearbeta material, att handha sammanträdesrutiner m. m. Utredningen har i samband med arbetsfältsbedömningen även undersökt möjligheterna att dela upp förvaltningslinjen i etapper. Med hänvisning till att det för närvarande är svårt att ange några speciella funktioner som motiverar en sådan etappavgång avvisas dock denna möjlighet. Utredningen utesluter inte att det i framtiden kan komma att finnas behov av tjänstemän, som har genomgått delar av förvaltnings- *linjen och att pedagogiska och studieorganisatoriska skäl talar för att en etappavgång kan ske efter den tredje terminen. Utredningen framhåller vidare att för personalgrupper inom den administrativa sektorn kan grundkursen och det obligatoriska avsnittet eller enbart grundkursen vara ett utbildningsalternativ för vissa ”mellantjänstef”. Det framstår som anmärkningsvärt att utredningen inom området för ekonomisk och administrativ förvaltning inte funnit ett större funktionsunderlag för mellantjänster. I själva verket utmärks detta område av en mycket differentierad befattningsstruktur med t. ex. olika assistent- och kamrersbefattningar, som genom åren haft en mycket differentierad rekrytering. lnte minst gäller detta den kommunala förvaltningen. _ Enligt min uppfattning bör utbildningssystemet utformas så att det ger stöd för en utveckling i ovan angiven riktning. Detta är ett naturligt led i strävandena att öppna utbildningsväsendet för redan yrkesverksamma och deras utbildningsbehov. De juridiskt inriktade områdena utmärks till skillnad mot det sociala området och även till viss del förvaltningsområdet av en strikt uppdelning i kategorier. Juristen är som regel den som ensam svarar för arbetsuppgif-

ter med juridisk anknytning. Övriga befattningshavare inom området har

ofta en utpräglad servicefunktion till de juridiska yrkesutövarna. Frånvaron av ”mellanfunktionef” och ”intern rekrytering från lägre befattningsskikt är närmast total. Denna situation synes bli mindre utpräglad ju mer yrkesutövningen får administrativ och ekonomisk karaktär. Utbildningsmässigt motsvaras denna struktur av att juridisk utbildning i

huvudsak förekommer på eftergymnasial nivå i form av en lång

sammanhängande utbildning. På gymnasial nivå är den överhuvudtaget svagt representerad. Någon förändrad yrkesstruktur är knappast att förvänta om inte också utbildningen förändras. Utredningen anser att föreliggande förslag till juristutbildning ger förbättrade möjligheter till återkommande utbildning genom anknytningen till andra utbildningslinjer och genom möjligheten att erbjuda delar av juristutbildningen som enstaka kurser och studiekurser. När det däremot gäller möjligheterna att genomföra etapputbildning intar utred-

324 SOU 1973: 59

ningen en avvisande hållning. Svårigheten anges ligga i att finna befattningar som svarar mot sådan lägre juridisk utbildningsnivå. Visserligen anser utredningen att en hel del av de arbetsuppgifter som utförs av t. ex. tingsnotarier, åklagaraspiranter eller juridiskt utbildade i banker och försäkringsbolag kan skötas av personer som endast genomgått delar av juristutbildningen. Denna utbildningsnivå anses dock ej vara tillräcklig för alla förekommande arbetsuppgifter och utredningen anser det heller inte vara möjligt att isolera sådana arbetsuppgifter. En etapporganiserad utbildning anses kunna utgöra en fara för rättssäkerheten. Att utredningen har svårigheter att finna direkta och idag existerande befattningar på mellannivå är knappast förvånande. Skälet härtill är givetvis att det inte funnits något utbildningsmässigt underlag för sådana och att tillgången på fullständigt utbildade jurister under åren varit sådan att en mera differentierad rekrytering inte vuxit fram som på många andra områden. Utredningen gör sig här skyldig till ett cirkelresonemang, som för övrigt delvis tillämpas även i fråga om socionomutbildningen. Existensen av funktioner bör enligt min mening vara en tillräcklig grund för att utveckla återkommande utbildning. Utredningen har även bortsett från att det idag förekommer yrkesutövning på lägre nivå med juridiska_ inslag inom flera områden, t. ex. det ekonomiska. Enligt min uppfattning har inte utredningen på ett tillfredsställande sätt klarlagt de arbetsmarknadsmåssiga förutsättningarna för olika specialiseringar på mellannivå. Givetvis är det även angeläget att där så är möjligt utveckla en mera differentierad rekrytering, och en ökad personalrörlighet inom det juridiska området. Ett särskilt skäl för återkommande utbildning är också juristutbildningens längd. Den omfattar fyra och ett halvt års studier och få studerande går igenom den på normal tid. Utredningens grundtanke, att det skall finnas en färdig och utvecklad befattningsstruktur med ett stort antal mellanbefattningar, innan återkommande utbildning i form av en etappvis utformad utbildningsgång kan introduceras, är en omöjlighet. Tankegången förutsätter också att utvecklingen på arbetsmarknaden alltid skall gå först och att utbildningsväsendet mera skall svara för en anpassning härtill. Detta utgör enligt min uppfattning en passiv utbildningsstrategi som står i strid med mycket av vad som framförts i huvudbetänkandet. Utbildningen måste kunna användas för att få ändra en arbetslivsstruktur eller i varje fall för att främja en önskvärd utveckling. Direkta utbildningsmässiga hinder för en sådan utveckling måste kunna undanröjas. I vissa sammanhang har framskymtat att återkommande utbildning skulle kunna leda till en ökad hierarkisering av arbetslivet. Riskerna härför måste enligt min mening vara helt beroende av hur utbildningen utformas i relation till den aktuella yrkesstrukturen. l de nu berörda fallen torde återkommande utbildning i första hand främja en mera flexibel personalstruktur, en ökad rörlighet och kommunikation mellan olika grupper. En situation, där vidareutbildning blir vanlig och utgör ett naturligt utvecklingssteg minskar enligt min mening sociala och psykolopå arbetsplatserna, leder till mera demokratiska relationer giska avstånd och underlättar lagarbete. Inte heller är s. k. mellanbefattningar alltid ett

SOU 1973: 59 325

nödvändigt villkor för återkommande utbildning. En sådan utgör ocksåi sig ett stöd för en utveckling av en mera integrerad arbetsorganisation, där samtliga eller flera anställda kan få en bredare delaktighet i arbetsprocessen. Vidare ger den ett stöd för en mera sakligt grundad rekrytering, där yrkeserfarenhet och reellt kunnande kan få ett vidgat utrymme vid sidan av rena utbildningsmeriter. Sammanfattningsvis är det min uppfattning att det föreliggande förslaget inte är tillfredsställande när det gäller att förverkliga principen återkommande utbildning. Det bör därför i detta avseende bli föremål för överarbetning på grundval av mera genomgripande arbetsfältsanalyser. I samband härmed bör lämpliga studienivåer för etappavgångar preciseras.

326 SOU 1973: 59

4 Av Lars Sköld

Un derlage t

U 68 har utfört ett i många avseenden förtjänstfullt utredningsarbete beträffande socionomutbildningen. Detta arbete har givetvis underlättats av att socionomutbildningens nuvarande uppläggning stämmer tämligen väl överens med de studieorganisatoriska riktlinjer, som U 68 angivit i 3 i huvudbetänkandet. Trots detta kan jag inte finna att de kapitel till studieorganisation är särskilt väl motiverade presenterade förslagen vare eller av de allmänna principer för sig av utredningsmaterialet som angivits i U 68s huvudbetänkande. U 68 har högskoleutbildningen, min i alltför en genomgripande och i enligt mening hög grad baserat detalj utförd förändring av socionomutbildningen främst på en bedömning av önskemål från avnämarhåll. Dessa är självfallet viktiga och måste vägas in vid en översyn av utbildningen, men det finns också andra aspekter som enligt min mening är av stor betydelse och som U 68 inte tillräckligt beaktat. Hit hör bl. a. pedagogiska och organisatoriska frågor och, kanske främst av allt, utbildningens forskningsanknytning.

Forskningsankn y tningen Ett av de problem som man inom den nuvarande socionomutbildningen som det kanske svåraste är den bristande kontakten med upplever forskning och forskarutbildning. I dagens läge finns ingen anknytningi vissa för socionomutbildningen viktiga ämnen som social metodik och kommunal ekonomi och planering. I andra ämnen uppehålls vissa kontakter, men man har hittills från universitetshåll varit mycket restriktiv när det gäller socionomers tillträde till forskarutbildning. Sålunda inte utan vidare tre betyg i ett ämne vid tillgodoräknas som likvärdigt med 60 poäng. Nyligen gjorda utredningar i socialhögskola sociologi och Statskunskap ger emellertid vid handen att tre betyg i dessa ämnen vid socialhögskola i allt väsentligt motsvarar 60 poäng vid universitetet. Med den uppläggning av socionomutbildningen som U 68 presenterar till de nuvarande filosofiska fakulteterna försvåras i synes anknytningen

SOU 1973: 59 327

hög grad även utöver vad som nu är fallet. De hittillsvarande ämnena i socionomutbildningen, som i flera fall nära ansluter till ämnen vid samhällsvetenskaplig fakultet, slås sönder och fördelas på en rad mer eller mindre yrkesinriktade kurser, där det är svårt att urskilja enskilda ämnens sakinnehåll och metodik. Någon klar bild av de kunskaps- och färdighetsnivåer i olika ämnen på vilka de studerande kommer ut ges knappast. I dagens socionomutbildning kan de studerande inom ramen för examens minimikrav ta tre betyg i ett ämne. Det är tveksamt om detta kommer att vara möjligt enligt förslaget. I varje fall är det uteslutet på sociala linjen, där de studerande som önskar gå vidare till forskarutbildning tvingas komplettera grundutbildningen med ytterligare en å två terminers studier. Det torde kunna väntas att uppläggningen med kortare kurser i utbildningen och problematisk ämnesidentifikation kommer att resultera i krav på omfattande kompletteringar för att ta emot socionomer i forskarutbildning. Nu kan man visserligen peka på andra utbildningsvägar som är strukturerade på i viss mån liknande sätt som här skisserats och som ändå har forskning och forskarutbildning nära kopplad till grundutbildningen, t. ex. jurist-, läkar- och civilingenjörsutbildningarna. Skillnaden är dock att dessa har en egen forskningsorganisation, men någon sådan har inte ställts i utsikt för socionomutbildningen utan denna måste repliera på de filosofiska och juridiska fakulteterna och deras ämnesutbud. Detta beroendeförhållande innebär restriktioner när det gäller utformningen av socionomutbildningen som man måste ta hänsyn till om man inte vill ytterligare försvaga den forskningskontakt som nu finns. Med de riktlinjer för högskoleutbildningens forskningsanknytning som U 68 skisserat i huvudbetänkandet måste utgångspunkten för socionomutbildningen vara att öka kontakten och samarbetet med i första hand de samhällsvetenskapliga fakulteterna för att få till stånd en lösning av socionomutbildningens forskningsanknytning inom ramen för dessa fakulteters forsknings- och forskarutbildningsorganisation. Därvid går det inte att, som U 68 tänker sig, hålla isär socionomutbildningen som yrkesutbildning från socionomutbildning som fördjupnings/forskningsförberedande utbildning. Det förslag utredningen framlägger om varianter av socionomutbildning med fördjupnings/forskningsförberedande inriktning leder nämligen inte till att man får socionomer till forskarutbildning. Det man får är teoretiskt utbildade i samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen utan den yrkesutbildning och praktiska erfarenhet som kännetecknar socionomerna. Värdet med forskarutbildning för socionomer ligger ju till stor del i att de genom sin utbildningsbakgrund och kontakt med fältets problem kan bidra till att inrikta forskningen mot för samhället viktiga problem, något som U 68 ihuvudbetänkandet betonat som angeläget. (Jfr huvudbetänkandet s. 60-61.)

Sociala linjen En annan invändning gäller förslaget om den sociala linjen, därjag anser att bindningen av studiegången och obligatorieläggningen drivs för långt. Möjligheterna att differentiera och specialisera utbildningen har minskats

328 SOU 1973: 59

i förhållande till nuvarande studiegång. Bl. a. medger inte den kraftigt att blivande socialarbetare kan bli så väl föreslagna studieuppläggningen rustade för att diskutera samhällsplaneringsfrågor med administratörer och ekonomer, som vore önskvärt. Förslaget innebär inte heller någon rörande mikroaspekter skall lösning av hur utbildningen socialpolitikens kunna förankras metodiskt och hur fördjupning efter grundutbildningsni-

vå skall ske på detta område.

Förvaltningslinjen

Beträffande har profileringen av utbildningen mestadels förvaltningslinjen bestämts från arbetsmarknadssynpunkt, men ibland anges också intresse- Den uppdelning av olika arbetsuppgifter för framtidens synpunkter. som gjorts kan vara riktig. Denna uppdelning förvaltningssocionomer emellertid inte att samma uppdelning sker efter behöver betyda tveksam till den faktiska grendelning av befattningar. Jag är därför som föreslås, i all synnerhet som man inte satt dessa förvaltningslinjen i relation till utbudet av förvaltningsinriktad utbildning i förändringar övrigt inom högskolan.

Slu Isa tser

Som jag inledningsvis påpekade är detta ett i flera avseenden förtjänstfullt arbete. U 68 har presenterat ett värdefullt underlag för en översyn

av socionomutbildningen. De problem och behov som finns när det gäller denna utbildning talar dock för att man borde ha valt en annan väg vid reformeringen. Utgångspunkten är att dagens socionomutbildning på det och fungerar väl. En revidering och bättre hela taget är ändamålsenlig av grundkursen, en innehållsmässig översyn med bl. a. ökade integrering till breddning och fördjupning inom det socialpolitiska möjligheter området och vissa förändringar beträffande ämnet kommunal ekonomi men med bibehållande av ämnesstrukturen skulle enligt och planering än det nu framlagda förslaget till min mening leda till ett bättre resultat studieorganisation.

SOU 1973: 59

1 över U 68:s ledamöter

Bilaga Förteckning

och samt som

referensgrupper experter

har medverkat i

specialbetänkandet Högskoleutbildning -juristlinje

m.m.

Ledam öter Statssekreteraren Lennart Sandgren, Saltsjöbaden, ordf. Universitetskanslern Hans Löwbeer, Farsta Generaldirektören Bertil Olsson, Bromma Generaldirektören Jonas Orring, Stockholm

Referensgrupper Företrädare för de politiska partierna

Riksdagsledamoten Birgitta Dahl, Uppsala Riksdagsledamoten Bertil Fiskesjö, Lund Riksdagsledamoten Lars Gustafsson, Järfälla (fr.o.m. 15.2.1972) Riksdagsledamoten Bengt Gustavsson, Eskilstuna Riksdagsledamoten Ove Nordstrandh, Göteborg Kommunalrådet Erik Svensson, Västerås (t.o.m. 14.2.1972) Partisekreteraren Carl Tham, Stockholm

Företrädare för utbildningsväsendet Instruktören Christina Flink, Sollentuna Professorn Nils Gralén, Göteborg Professorn Lennart Hjelm, Uppsala (fr. o. m. 7.10.1971) Studierektorn Inge Johansson, Bandhagen Jur.stud. Dag Klackenberg, Farsta (fr.o.m. 1.1.1972) Förbundssekreteraren Åke Lindström, Stockholm (fr.o.m. 10.2.1970 t.o.m. 31.12.1971) Överdirektören Lars Sköld, Stockholm Professorn Per Stjernquist, Lund Skolinspektören Erik Weinz, Luleå

Företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna m. m.

Förste ombudsmannen Sven Olof Cronqvist, Vällingby Direktören Sune Eriksson, Huddinge

Direktören Folke Halden, Lidingö Sekreteraren Sverker Jonsson, Stockholm Ombudsmannen Tore Karlson, Vällingby Utbildningschefen Lennart Larsson, Trångsund Direktören Karl Axel Linderoth, Sollentuna Kanslirådet Fingal Ström, Enebyberg Direktören Lars Tobisson, Stockholm Avdelningschefen Rolf Wikstrand, Upplands Väsby

Sekreterare Rektorn Gunnar Bergendal, Lund

Biträdande sekreterare och experter som varit knutna till sekretariatet för uppgifter avseende detta specialbetänkande Byrådirektören Ulf Henrikson, Linköping (t. o. m. 15.10.1972) Undervisningsrådet Hans-Erik Östlund, Sollentuna

Juristutbildning: Junkand. Laila Freivalds, Stockholm (fr.o.m. 15.8.1972) Junkand. Sten Heckscher, Stockholm

Socionomutbildning: Bitr. läraren Kerstin Bergman-Larsson, Linköping (t.o.m. 15.9.1972) Bitr. läraren Anne-Sophie Gadd, Stockholm (fr.o.m. 6.1 l.l972) Utredningssekreteraren Iréne Lindström, Spånga (fr. o. m. 22.2.1973)

Övriga experter Professorn Anders Agell, Uppsala Universitetslektorn Ola Andersson, Farsta Lektorn Björn Alfredsson, Stockholm Rektorn Bengt Almerud, Frösön Lektorn Göte Appelberg, Bromma Kanslidirektören Göran Appelgren, Bromma Sekreteraren Anders Arfwedsson, Stockholm Professorn Pär-Erik Back, Umeå Bitr. professorn Ulf Bernitz, Bromma Universitetslektorn Inga Boêthius, Örebro Professorn Per-Olof Bolding, Malmö Universitetslektorn Lennart Broman, Hittarp Med.kand. Lars Bäcklund, Stockholm Fil.dr. Bengt Börjesson, Skå Forskningsassistenten Reinhold Castensson, Göteborg Lektorn Malin Cyrén-Wåhlstrand, Göteborg Byrådirektören Anna-Sophia Danielssen, Hägersten Professorn Hilding Eek, Stockholm Docenten Göran Elwin, Stockholm Sekreteraren Lennart Fleischer, Tyresö

332 SOU 1973: 59

Lektorn Bert Forsberg, Umeå Docenten Harry Forsell, Umeå Universitetslektorn Alf Gunnmo, Umeå Medkand. Per Haglind, Göteborg Byrådirektören Barbro Hedman, Stockholm Lektorn Ann Helleday, Lidingö Professorn Jan Hellner, Stockholm Rektorn Gunnar Hellström, Bandhagen Justitierådet Henrik Hessler, Uppsala Rådmannen Mats Hilding, Bromma Ombudsmannen Leif Holgersson, Västerhaninge Konsulenten Christer Härde, Lund Professorn Göran Inger, Lund Ombudsmannen Bo Javette, Göteborg Sekreteraren Bo Jonsson, Roslags-Näsby Göran Järvstrand, Stockholm Förbundsjuristen Förste sekreteraren Åke Karlsson, Enskede Socialinspektören Ingrid Krantz, Stockholm Lektorn Kerstin Lindholm, Djursholm Undervisningsrådet Alice Lindström, Stockholm Professorn Sven-Olof Lodin, Gustavsberg Professorn Max Lundberg, Umeå Fil.lic. Kjell Lundmark, Umeå Kanslichefen Åke Lundqvist, Borlänge Ombudsmannen Lars-Göran Nilsson, Solna Lektorn Sören Olsson, Mölnlycke Konsulenten Ulla Pettersson, Sundbyberg Docenten Hans Ragnemalm, Lund Lektorn Staffan Rylander, Alunda Utbildningschefen Sven-Hugo Ryman, Täby Syokonsulenten Lisbeth Sandin-Lundh, Göteborg Professorn Per Stjernquist, Lund Socialchefen Birger Stark, Sundsvall Professorn Stig Strömholm, Uppsala Professorn Ingemar Ståhl, Lund Direktören Nils Svensson, Stockholm Professorn Hans Thornstedt, Bromma Universitetslektorn Curt Torstensson, Huddinge Lektorn Henry Trollbäck, Täby Professorn Gunnar Törnqvist, Lund Medicinalrådet Gunnar Wennström, Jakobsberg Professorn Lars Werkö, Göteborg Docenten Bengt Christer Ysander, Sollentuna Ombudsmannen Jonas Åkerstedt, Älvsjö Universitetslektorn Bernt Öhman, Örebro

Medlemmar i utredningens arbetsgrupper

Gruppen för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning H.E. Östlund (0rdf.), A. Agell, P.E. Back, G. Järvstrand S.O. (delvis), Cronqvist (delvis), L. Fleischer, G. Hellström, B. Jonsson, Å. Lundqvist, L-G. Nilsson, S.H. Ryman, L. P. N. Sandin-Lundh, Stjernquist, Svensson, G. Törnqvist, B.C. Ysander.

Gruppen för vårdyrkesutbildning

H.E. Östlund (ordf.), A. Arfwedsson, B. Börjesson, L. Bäcklund (delvis), P. Haglind (delvis), L. Holgersson (delvis), B. Javette, Å. Karlsson, A. Lindström, M. B. Stark, Lundberg, G. Wennström, L. Werkö, J. Åkerstedt (delvis).

334 SOU 1973: 59

2 och vissa

Bilaga Utbildningsplan kursplaner

för

juristlinjen

2.1 Utbildningsplan

Utbildningens inriktning Juristlinjen tillhör yrkesutbildningssektom för administration och ekonomi. Linjens utbildning är inriktad mot arbetsuppgifter som rör den rättsliga regleringen av samhället. Linjen omfattar 180 poäng.

Utbildningsliniens organisation Utbildningslinjen består av grundkurs 40 poäng, övriga obligatoriska kurser 80 poäng, alternativa kurser 30 poäng samt valfria kurser 30 poäng. Grundkursen som även är alternativ ingång till förvaltningslinjen består av kurserna ekonomi med statistik 8 poäng, rättshistoria 6 poäng, statsrätt med Statskunskap 6 poäng, juridisk introduktionskurs 10 poäng samt civilrätt A (avtals- och köprätt) 10 poäng. Kurserna bör genomgåsi angiven ordning, men avvikelser kan beslutas av utbildningsnämnd. Övriga obligatoriska kurser är civilrätt B (fastighets- och krediträtt) 10 poäng, civilrätt C (familje- och skadeståndsrätt m.m.) 10 poäng, Straffrätt 10 poäng, processrätt 10 poäng, förvaltningsrätt 10 poäng, finansrätt 10 poäng, internationell rätt 6 poäng, rättssociologi 4 med redovisning poäng samt allmän rättslära med ADB 10 poäng. Kurserna bör i huvudsak i angiven ordning. Närmare bestämmelser i detta avseende genomgås meddelas av utbildningsnämnd. Alternativa kurser förekommer under fjärde och sjätte terminerna. När alla obligatoriska civilrättskurser genomgåtts, dvs. under senare halvan av den fjärde terminen, skall varje studerande inom ramen av 10 poäng genomgå två kurser med civilrättslig inriktning. I samband med minst en av dessa skall varje studerande utföra något självständigt arbete som redovisas skriftligt. När de obligatoriska kurserna i civil-, straff-, processoch förvaltningsrätt genomgåtts, dvs. under den sjätte terminen, skall varje studerande inom ramen av 20 poäng genomgå fyra kurser med civil-, straff-, process- eller förvaltningsrättslig inriktning. I samband med minst

SOU 1973: 59 335

två av dessa kurser skall varje studerande utföra något självständigt arbete som redovisas skriftligt. I varje sådant individuellt studieprogram skall minst en kurs ha civilrättslig inriktning, en straff- eller processrättslig inriktning samt en förvaltningsrättslig inriktning. Vid kursernas uppläggning skall särskilt eftersträvas att stoffet sammanförs med hänsyn tagen till funktionella samband. Det skall därmed bl.a. bli möjligt att tillgodose mer än en av de angivna inriktningarna genom en och samma kurs. Närmare bestämmelser i dessa avseenden meddelas av utbildningsnämnd. Utbildningslinjens sista 30 poäng skall ägnas åt valfria kurser. De studerande skall ha stor frihet vid kompositionen av det egna studieprogrammet. Särskilt avseende skall fästas vid träning imuntlig och skriftlig framställning, och sådana moment bör förekomma i alla eller flertalet kurser. Följande krav skall uppfyllas inom ramen för varje individuellt program. 0 studier skall äga rum med utgångspunkt i något av de juridiska områden som inte omfattas av alternativa kurser O studierna skall ges någon anknytning till ett ickejuridiskt område som har relevans för rättssystemet O studierna skall ges någon anknytning till internationella förhållanden 0 varje studerande skall - enskilt eller i grupp utföra någon arbetsuppgift beräknad till minst 5 poäng som redovisas i skriftlig form. Flera av de angivna kraven kan tillgodoses inom ramen för samma kurs. Närmare bestämmelser i dessa avseenden meddelas av utbildningsnämnd.

2.2 Kursplaner för grundkursen 2.2.1 Ekonomi med statistik Mål Kursen avser att ge elementära kunskaper i redovisning och finansiering samt deskriptiv statistik och kalkylmetoder, att ge grundläggande kunskaper i ekonomisk teori, särskilt i resursfördelningsproblem (hushålls, företags och offentliga myndigheters ekonomiska beteende i olika marknadstyper) att ge kännedom om förvaltnings- och rättsekonomiska frågeställningar.

Innehåll l.Elementär redovisning och finansiering. Elementär statistik med betoning av beskrivande mått och diskussion av felkällor. Enkla kalkylmetoder som nuvärdeskalkyler. 2. Resurser, teknik, behov. Producenter och konsumenter. Produktionskapacitet och knapphet. Val av resursanvändning och fördelning av produktionsresultat. Krav på resursallokeringen. Beslutsprocessen, centrala och decentrala beslut. Olika institutionella former för

beslutsprocessen. Marknadsekonomi som instrument för resursallokering. Konsumenternas marknadsbeteende, efterfrågan på varor, utbud av produktionsfaktorer, Producenternas marknadsbeteende, utbud av varor, efterfrågan på produktionsfaktorer. Marknadsstruktur och marknadsformer, lnterpendens och allmän jämvikt. Inkomst- och välståndsfördelning. Brister i marknadsekonomin. Korrektiva ingrepp i marknadsekonomin. Blandekonomi. Centralstyrd ekonomi.

2.2.2 Rättshistoria Mål Kursen avser att ge en översikt över rättsutvecklingen i Europa, främst Västeuropa, från äldsta tid till nutid, att mot en internationell bakgrund teckna rättsutvecklingen i Sverige, med tyngdpunkt lagd på utvecklingen från och med 1734 års lag, att ge kunskaper om och åskådliggöra rättsreglernas samband med samhällets ideologiska, politiska, religiösa, sociala och ekonomiska utveckling, att ge kunskaper om det viktigaste rättshistoriska källmaterialet beträffande såväl lagstiftning som doktrin och rättspraxis.

Innehåll Studium av dels den romerska rätten och dess inflytande på senare europeisk rättsutveckling och dels den svenska samhälls- och rättsutvecklingen, med särskild tyngpunkt på utvecklingen under de senaste århundradena för att därigenom öka förståelsen av nutidens samhällsskick och rättsordning. Samspelet samhällsutveckling rättsutveckling under de skilda tidsperioderna. Den svenska civilrättens, straffrättens, processrättens och statsrättens historia i huvuddrag. Biblioteks- och arkivkunskap.

2.2.3 Statsrätt med Statskunskap Mål Kursen avser att belysa rättsordningens plats och roll i samhället, att ge kunskap om innehållet i grundlagarna och därtill anslutande lagstiftning, att ge kännedom om den offentliga förvaltningens organisation och uppgifter samt att därvid ge en allmän bild av den offentligrättsliga styrningsmekanismen, dvs. å ena sidan de vägar varpå medborgarna utövar inflytande på samhällsorganens sammansättning och verksamhet samt å andra sidan de olika former i vilka dessa organ ingriper Cirigerande i medborgarnas liv.

22-SOU 1973: 59 337

Inn ehåll De högsta statsorganens organisation, verksamhetsformer och maktbefogenheter samt den konstitutionella kontrollen. Den faktiska utformningen av beslutsprocessen med beaktande av olika utomrättsliga maktfaktorer, särskilt de politiska partiernas och de större organisationernas roll. Den statliga och kommunala förvaltningen jämte domstolsorganisationen med inriktning på att skapa en totalbild av samspelet mellan medborgarnas och det allmännas verksamhet.

2.2.4 Juridisk introduktionskurs

Mål

Kursen avser att ge en grundläggande introduktion till juridiken såsom ämnesområde och vetenskap, att ge viss färdighet i att arbeta med juridiskt material och juridiska problem.

Innehåll 1. Rättssystemet och rättskällorna Rättsordningen och dess funktion i samhället. Grundläggande karakteristila för det rättsliga normsystemet (viss anknytning till statskunskapen och ekonomisk-politiska aspekter). Rättssystemets grundläggande indelning. Huvudtyper av rättsregler. De olika rättskällorna (lagstiftningsförfarandet studeras i statsrätten). - Det juridiska materialet praktisk orientering om var man finner det och hur det utnyttjas. En fortsättning på den undervisning i biblioteksoch arkivkunskap som meddelats i kursen i rättshistoria. Fortsättningen av kursen läggs upp så att man fortlöpande anknyter till och fördjupar de baskunskaper om rättssystemet och rättskällorna som den första delen av kursen ger, också genom enkla praktiska övningar.

2. Grunddrag i civilrätten, särskilt personer och objekt I kursen studeras inte hela civilrätten, utan man använder en viss infallsvinkel, nämligen person- och objektsbildningen. Denna studeras här för att inte senare återkomma för sammanhålletstudium under utbildningen. Studiet av person- och objektsbildningen och vad därmed sammanhänger ger anledning till översiktlig belysning av olika slag av civilrättsliga problem. a) Personrätt Fysisk person, rättslig handlingsförmåga. Kort orientering om familjerättsliga relationer av statsuskaraktär. Omyndiga och deras förmyndare och gode män, dödsbo, oföddas ställning.

338 SOU 1973: 59

b) Fastigheter och lös egendom Fast och lös egendom. Besittningsskydd och grundläggande begränsningar av ägarbefogenheter, bl.a. vid kreditgivning. Elementa av fastighetsbildningsrätten. Grunddrag av inskrivningsväsendet.

c) Bolag och föreningar Centralt stoff som anknyter till ekonomi och inte återkommer obligatoriskt under de fortsatta studierna. Juridisk person. Olika typer av sådana, deras uppbyggnad och rättsliga handlingsförmåga. Aktiebolag som typfall för bolag, ekonomisk förening som typfall för om förening. Något stiftelser och offentliga rättssubjekt.

3. Förfarande och sanktioner

a) Juridiskt förfarande Kort orientering om domstolsorganisationen, även förvaltningsdomstolarna och summariska handläggningsformer. Orientering om allmänna juridiska handläggningsprinciper. Jäv vid handläggning och beslutsfattande, rätt till ombud, kommunikation och delgivning, inhämtande av yttrande, föredragning och muntlig förhandling, protokollering och beslut, omröstningsregler, överklagande. Orientering om särskilda processuella principer. Talan, yrkande dispositiva och indispositiva mål, erkännande, medgivande och bestridande, bevisbörda, vad och besvär, förbud mot reformatio in peius, fullföljdsbegränsning. Vad som här skall särskilt tas upp är väsentligen sådana principer som är nödvändiga för att kunna läsa och förstå rättsfall.

b) Sanktioner Orientering om olika arter av sanktioner utifrån infallsvinkeln hur man upprätthåller rättsregler. Straffet som central sanktionsform. Straffets uppgifter, arter och funktioner. Administrativt bestämda avgifter som sanktioner. Vite och särskilda tvångsmedel. skadeståndet och dess uppgifter. Något om andra civilrättsliga påföljder (ogiltighet, hävning etc. studeras närmare i civilrätt A i samband med avtals- och köprätten).

c) Tillämpade uppgifter Under introduktionskursen förekommer praktiska övningar av skilda slag med sikte på att ge träning i att ta reda på och utnyttja rättsligt material samt det juridiska förfarandet. Uppgifterna, som till stor del får förutsättas utgöra grupparbete, redovisas i korta PM, genom muntlig föredragning eller genom processpel eller liknande. Uppgifterna böri görligaste mån ge samtidig träning i materiella civilrättsliga regler ochi det juridiska förfarandet. Vid utformningen av uppgifterna beaktas angelägenheten av att rättsreglernas roll och funktion inom ramen för samhällsordningen i stort blir belyst.

SOU 1973: 59 339

2.2.5 Civilrätt A .üiál Kursen avser att ge grundläggande insikter i avtalsrätt i vid mening, att ge förståelse för och förmåga att lösa avtalsrättsliga problem.

Innehåll l . Allmän avtalsrätt Avtals ingående, mellanmansrätt, tolkning av avtal, ogiltighet och jämkning av avtal, Standardavtal. Den särskilda lagstiftningen om otillbörliga konkurrensbegränsningar, marknadsföringsåtgärder och avtalsvillkor berörs helt kort som en bakgrund (otillåtna anbud och villkor).

2. Speciell avtalsrätt Köp av lös och fast egendom. Köpet behandlas som huvudtyp för kortvariga avtal och med inriktning på analogimöjligheterna, såsom skadestånd i kontraktsförhållanden och över huvud kontraktsbrottspåföljder och förutsättningar för deras inträde. Vissa särskilda avtalstyper, såsom entreprenad och arbete på lös sak, berörs. Orientering om transporträtt. Tillämpningsövningar anordnas fortlöpande såsom led i undervisningen. Uppgifterna avser bl.a. lösande av konkreta avtalsrättsliga problem, kontraktsskrivningsövningar och penetration av rättsfall.

2.3 Exempelpå utformning av valfria kurser 2.3.1 Ersättningsrätt, 4 poäng Bakgrund och syfte I civilrätten är skadeståndsrätten föremål för ganska stor uppmärksamhet och i förvaltningsrätten genomgås socialförsäkringen från mera speciellt förvaltningsrättsliga synpunkter (organisation, förvaltningsprocess m.m.). Den kurs som nu avses skall ge en helhetsbild av ersättningssystemet och formerna för ersättningens utkrävande vid dels personskador, dels sakskador, med betonande av de funktionella sammanhangen. Avtalsrättsliga frågor samt försäkringens roll för ålderdoms- och efterlevandeförsörjning ingår i försäkringsrätt.

Innehåll l. Allmänt om ersättningssystemet: Den historiska utvecklingen. Olikheter i syfte mellan socialförsäkring och skadeståndsrätt. Det faktiska samspelet. Den rättspolitiska debatten i ämnet. 2. Personskador: Allmän sjukförsäkring, folkpension och ATP som grundläggande komponenter i ersättningssystemet. Olycksfalls- och

340 SOU 1973: 59

sjukförsäkring. Skadeståndsrätten, kompletterad med trafikförsäkring och ansvarsförsäkring som tilläggsskydd. Samordningen mellan socialförsäkring, privatförsäkring och skadestånd. 3. Sakskador: Sakförsäkring och skadestånd som medel att täcka Sakskador. Ersättningsberäkning och regressrätt.

2.3.2 Försäkringsrätt, 4 poäng Bakgrund och syfte l civilrättsstudiet ingår en kort översikt över försäkringsrätten och i genomgås socialförsäkringen från mera speciellt förförvaltningsrätten valtningsrättsliga synpunkter (organisation, förvaltningsprocess m.m.). Den kurs som nu avses skall dels ta upp avtalsrättsliga aspekter, dels mellan privat- och socialförsäkring vid ålderdorns- och belysa samspelet efterlevandeförsörjning, dels också belysa den offentliga kontrollen inom de olika områdena. Kursen berör även viktiga sidor av familjerätten, sammanhängande med bodelning och arv samt efterlevandes ställning. Även aspekter på formerna för ersättningens utkrävande berörs. Försäkringsskyddet vid personskador (olycksfall) antas ingå i kursen ersättningsrätt, som skall vara en parallell kurs till denna.

Innehåll l. Allmänt om försäkring: Försäkring som riskutjämning genom fördelkollektiv. Likheter och olikheter mellan privat- och ning på ett socialförsäkring. Tillsyn över privat- och socialförsäkring. 2. Försäkringsavtalsrâtten: Försäkringsavtalslagen. Försäkringsvillkorens ansvarstäckning (ansvarsutsträckande och ansvarsbegränsande klausuler). Något om speciella försäkringsgrenar (bilförsäkring, ansvarsförsäkbrandförsäkring). Korta notiser om motsvarande frågor vid ring, socialförsäkring (exempelvis uppsåtligt framkallande av försäkringsfallet, oriktiga uppgifter om inträffad skada). 3. Försäkringsskydd vid dödsfall och vid ålderdomsförsörjning: Livförsäkringen i dess sammanhang med familjerätten (förmånstagareförordnande, borgenärsskydd). Grupplivförsäkring. Kollektiv pensionsförsäkring. Folkpension och ATP. Arbetsgivarepensioner från stat, kommun och privata näringsidkare.

2.3.3 Miljörätt, 4 poäng

Allmänt tar sikte på att skydda människans livsför- En stor grupp av rättsregler hållanden mot biologiska skadeverkningar av olika slag. De regler som avser fast egendom, bl.a. om miljöskydd och naturvård, brukar sammanföras till en grupp (miljörätt i trängre mening) men samma problematik bl.a. när det gäller lagstiftning om återkommer också på andra områden hälso- och varor samt arbetarskydd. I denna kurs bör miljöfarliga lämpligen dessa regler studeras samtidigt med utgångspunkt i miljö-

skyddsproblematiken. Kursen rör sig i gränsområdet mellan civilrätt och offentlig rätt. Det är angeläget att de studerande för att förstå bakgrunden till bestämmelserna inledningsvis får en kort, helt översiktlig orientering om vissa ekologiska och medicinska aspekter på miljöskyddet.

Innehåll l. Allmän biologisk bakgrund. 2. Miljöfrågor inom fastighetsrätten: Planlagstiftning (översikt, med sikte på miljöproblemen). Miljöskyddslagstiftning. Några miljöskyddsregleri vattenrätten. Allemansrätt (kort översikt). Naturvårdslagstiftning. 3. Andra miljörättsliga om hälsoregler: Lagstiftning och miljöfarliga varor. Arbetsmiljölagstiftning. Hälsovårdslagstiftning.

2.3.4 Juridik och informationsbehandling, 10 poäng Denna kurs i ADB-juridik utgör en påbyggnad på den enkla översikt över ADB-teknik som givits inom den obligatoriska kursen i allmän rättslära. Den valfria kursen kan lämpligen delas upp i fyra avdelningar. Uppdelningen bör ge möjlighet för de studerande att i viss utsträckning välja inriktning genom specialstudier i mindre omfattning inom någon av de fyra avdelningarna. Sådana specialstudier kan lämpligen redovisas i form av en uppsats eller promemoria och utgöra underlag för seminarier.

Innehåll Ett första kursavsnitt, allmän ADB, bör omfatta en introduktion som genom t.ex. en historisk överblick över informationsbehandlingsteknikens utveckling (inklusive logik och automation) skapar förtrogenhet med termer och tekniska förutsättningar. Introduktionen följs av avsnitt om maskinutrustning, programmering och programutrustning (inklusive metoder vid registervârd och informationsåtervinning) samt systemarbete vid införande och vidareutveckling av DB-system. Ett andra avsnitt kan ta upp använ ningen av modern databehandlings-

teknik inom juridiken. Genomgången bör ha en markerad praktisk

orientering och lämna redogörelser för olika projekt och rutiner som satts i drift. Exemplen kan hämtas både från det svenska Rättsväsendets Informationssystem och från utlandet. Avsnittet skall även ge de studerande en allmän inblick i de tekniska möjligheterna liksom i svårigheter och risker. Ett tredje avsnitt ägnas åt en kortfattad översikt över informationssystemteori och kybernetik. Det gäller möjligheterna att tillämpa formella metoder inom juridiken, algoritmisering av rättsliga beslutsprocesser, beslutstabelltekniken, boolesk algebra o. d. Styrsystem och styrningsmodeller presenteras kort med anknytning till rättsformernas uppbyggnad och förmedling till olika adressater, institutionella förhållanden inom rättsordningen, resursfördelning inom rättsordningen m.m. Vissa teoretiska och praktiska synpunkter på systemarbete kan bygga ut genomgången i det första avsnittet.

342 SOU 1973: 59

Det fjärde avsnittet behandlar rättsliga problem i samband med ADB-användning. Här finns rika möjligheter att presentera ett intressant material med anknytning till pågående utredningar inom den offentliga och den privata sektorn. Upphandling av maskinvara och programvara får en viktig plats. Integritetsskyddsfrågorna kommer att fortsätta att tilldra sig intresse. skadeståndsansvar vid ADB, kontroll-, revisions- och säkerhetsproblem liksom immaterialrättsligt skydd ger ytterligare exempel på amnen. l. ADB och informationsbehandling: Automation. Kommunikation mellan människa och maskin. Maskiner för problemlösning. Analog och digital apparatur. Utvecklingen på teknikens och logikens områden. Moderna automatiska datorer. Generationsbegreppet. Tillämpningsområden för ADB. Närmare om maskinvara. Begreppet informationssystem. Systemarbete vid ADB. 2. ADB inom juridiken: Allmän överblick över utvecklingen och nuläget. lnformationsåtervinning. Administrativa rutiner, budgetering, planering. Juridiska databanker. Internationellt samarbete. 3. Systemteori inom juridiken: Allmän beskrivning av kunskapsområdet. Begreppsbildning. Formaliserade metoder vid regelanalys och regelkonstruktion. Begränsningar och möjligheter. Styrning inom rättsordningen. Problem. Styrmedel. Berörda delsystem. 4. ADB-teknikens rättsliga reglering: Allmän översikt. Generella problem. Avtalsrätt (aktuella avtalstyper, formulärrätt). Immaterialrätt. Programvarans och maskinvarans behandling. Skadeståndsrätt. Försäktingsrätt. Straffrätt. Information om angreppsobjekt. Bokföring. Revision. Offentlighetsprincipen. Integritetsskyddet.

2.3.5 Miljöskydd, 10 poäng

Denna kurs siktar till att ge en allsidig belysning av miljöskyddets problematik, varvid de förvaltningsrättsliga reglerna särskilt uppmärksammas. Det är angeläget att den allmänna biologiska bakgrunden ägnas viss uppmärksamhet. Dessutom bör beslutsprocesserna i miljöfrågor studeras närmare. Studierna torde i denna kurs särskilt böra ta sikte på fastighetsrättsliga frågor, men även lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga produkter bör uppmärksammas; arbetsmiljölagstiftningen kan däremot lämpligen ingå i någon tvärvetenskaplig arbetsrättslig kurs.

Innehåll l. Allmän biologisk bakgrund med sikte särskilt på ekologiska problem. 2. Miljöskyddslagstiftningens politiska och ekonomiska bakgrund. Historik. Aktuella intressemotsättningar. Beslutsprocessen. Miljögruppernas verksamhet, Lex. byalagsrörelsen. 3. Planlagstiftning, miljöskyddslagstiftning, naturvårdslagstiftning, vattenlagstiftning, riksplanering, produktkontroll. Myndigheternas praxis samt aktuella processrättsliga och kommunalrättsliga regler. 4. Uppsats.

SOU 1973: 59 343

2.3.6 Exporträtt, 10 poäng I det obligatoriska studiet av civilrätten står den nationellt betonade lagstiftningen i förgrunden. Internationell rätt har då ännu inte studerats. Under sista året bör det erbjudas kurser som rör internationella förhållanden och som kombinerar element av olika karaktär. Kursen i exporträtt har flera syften. Den skall vara informativ, dvs. ge kunskaper om faktiska förhållanden. Den skall också ge viss insikt om hur man arbetar med internationella problem och med internationellt material. - Vidare skall den belysa samspelet mellan olika kontraktstyper vilket särskilt framträder vid internationella transaktioner - och mellan civilrätt och internationell privaträtt. Den skall också innehålla inslag av komparativ rätt. Det kan vara lämpligt att här tillämpa ”the transactional approach, vilket betyder att olika frågor och ämnen behandlas i den ordning i vilken de uppträder vid en internationell transaktion. Härigenom betonas sambandet mellan olika frågor och mellan olika avtal. Den grundläggande transaktionen antas vara köp, vilket från en annan sida betyder att dels exportens, dels importens problem kommer upp. Till köpet ansluter sig avtal om transport av godset, finansiering av köpet samt försäkring. Även offentligrättsliga bestämmelser bör observeras.

Innehåll l. Internationell privaträtt rörande köp. När måste man räkna med att ett lagval blir praktiskt betydelsefullt? Vilken rätt leder lagvalet till? 2. Offentligrättsliga faktorer. Tullar, ursprungsbedömning, säkerhetskrav på importerade varor, valutarestriktioner. 3. Avtalsslutandet. Vad fordras för ingående av avtal när respektive amerikansk, engelsk, fransk, tysk eller svensk rätt är tillämplig? 4. Avtalets fullgörande. Här bör tonvikten ligga mindre på utländsk lagstiftning än på internationella avtalsformulär (börskontrakt rörande råvaror och förnödenheter, internationella trävarukontrakt, ECEkontrakten rörande verkstadsprodukter, etc.). 5. Transporten. Transportklausulerna i förhållandet mellan säljare och köpare (fob, cif, etc.). Speditörers rättsställning. Sjö-, järnvägs-. biloch lufttransporter. Utvecklingen beträffande kombinerade transporter. Transportförsäkringen. 6. Betalningen. lnkassoförfarande. Remburser. Finansiering. 7. Internationella skiljedomar. Skiljeklausuler. Proceduren. Möjlighet till domstolsprövning av skiljedomar.

2.3.7 Jämförande rätt, 10 poäng

Kursens huvudsyfte bör vara att ge de studerande grundläggande förtrogenhet med struktur och metod dels i det kontinentaleuropeiska (fransk-tyska) rättssystemet, dels i det anglo-amerikanska och dels även i socialistisk rätt. Kursen skall ge de studerande förmåga att självständigt ta fram utländskt juridiskt material och arbeta med detta samt att

344 SOU 1973: 59

kommunicera med utländska jurister och i samarbete med sådana lösa rättsliga frågor. Utvecklingen synes klart peka mot att sådan förmåga blir allt viktigare för svenska jurister. Kursen bör inte ges en alltför abstrakt uppläggning och ensidigt syssla med allmänna metodproblem, systematisering i rättsfamiljer och liknande, utan rättssystemen och komparativ arbetsmetodik bör belysas på grundval av ett konkret material. Man bör härvid välja ett material som är praktiskt betydelsefullt i sig och samtidigt ligger centralt till inom rättssystemet. Lämpligt synes vara att välja ett avtals- och köprättsligt material och gärna hämta de praktiska exemplen från internationella köpoch licensavtal och liknande. Givetvis måste jämförelsen i huvudsak begränsas till ett snävt urval av länder. Lämpligast torde vara att ta upp endera Frankrike eller Västtyskland som exempel på länder med kontinental metod baserad på stora lagverk (med kort orientering om rättsläget i det av de två länderna som inte tas upp närmare) samt endera England eller USA som exempel på common law-land. Inom det socialistiska rättssystemet ligger naturligtvis Sovjetunionen nära till hands, men goda skäl kan också anföras för t.ex. Östtyskland (språksynpunkter, möjligheter till givande jämförelser med Västtyskland där den gemensamma basen ger relief åt skillnaderna). Mot bakgrund av det sagda bör kursen lämpligen inledas med en introducerande orientering om de olika rättsfamiljerna, deras historiska utveckling och deras systematisering samt grundläggande frågor om jämförande metod och tillvägagångssätt vid ett jämförande rättsstudium och över huvud vid studium av utländsk rätt. Härvid bör man också lägga vikt vid att ge de studerande praktisk förtrogenhet med hur man finner och använder utländskt material. Vid det fortsatta studiet kan juridiskt det vara lämpligt att varva det centrala studiet av de utvalda rättssystemens struktur och vad därmed hänger samman med konkreta material och problemområden, t.ex. inom handelsrätten, som valts ut för närmare belysning. Kursen i jämförande rätt ger intressanta och värdefulla möjligheter att haka på och föra vidare åtskilligt som tidigare berörts i bl.a. rättshistoria, allmän råttslära och internationell privaträtt. Kursen bör vara så upplagd att den ger perspektiv på den svenska rättens plats bland rättssystemen och vår juridiska systematik och metod m.m. i förhållande till vad som tillämpas i ledande länder. På de ledande språken finns det ett flertal goda, grundläggande läroböcker i ämnet och även annat undervisningsmaterial, såsom casebooks och liknande. Det finns också utomlands en fond av undervisningstradition och undervisningserfarenhet på området som naturligt bör utnyttjas.

2.3.8 Internationell marknadsrätt, 10 poäng Den internationella handeln och annan näringsverksamhet över gränserna normeras i våra dagar inte endast av regler som knyter sig till enskilda transaktioner såsom köp och transportavtal utan också av regler som drar upp en ram för företagens rörelsefrihet och konkurrens över gränserna,

tillåtligheten av olika slag av nationella handelshinder samt arbetskraftens och kapitalets internationella rörlighet. Ett grundläggande syfte för dessa regler är till stor del att en ökad ekonomisk främja integration. Regelkomplexet kan sammanfattande benämnas internationell marknadsrätt. Komplexet är till viktiga delar omedelbart gällande för Sverige, bl.a. genom vårt frihandelsavtal med EG, medlemskap i EFTA och ställning som avtalsslutande part i GATT. Att dessa bindningar är av intresse för många svenska jurister är uppenbart. Den internationella marknadsrätten har emellertid även i övrigt betydelse för svenska företag och svenska intressen och därmed också för svenska jurister. Detta gäller särskilt den europeiska gemenskapsrätten (EG-rätten), som har en fast juridisk struktur och numera utvecklats till en juridisk specialdisciplin som vid utländska universitet ofta studeras vid särskilda forskningsinstitut och inom ramen för omfattande specialkurser. l den svenska juristutbildningen synes det dock lämpligast att inte ensidigt göra EG-rätten till föremål för särskild kurs, utan låta denna ingå som en viktig del i en bredare lagd kurs i internationell marknadsrätt. Det blir då bl.a. utrymme för att kontrastera EG:s med EFTA:s och uppbyggnad med det östeuropeiska ekonomiska samarbetet inom ramen för SEV (COMECON) samt med det mer obundna ekonomiska samarbete som bedrivs inom t.ex. OECD. Den internationella marknadsrätten till utgör stor del det rättsliga uttrycket för ekonomiska samarbets- och I integrationssträvanden. kursen bör detta samband med tvärvetenskapliga nationalekonomin, främst utrikeshandelsteorin, uppmärksammas. Ett grundläggande perspektiv är i övrigt att den internationella marknadsrätten åsyftar dels att främja internationell rörlighet och konkurrens, dels att möjliggöra en kontroll över marknader. (Den stora uppmärksamhet som de multinationella företagens handlingsfrihet och agerande i dagens läge tilldrar sig både i Sverige och internationellt kommer sannolikt att accentuera betydelsen av den senare aspekten.) I linje härmed finns det inom ramen för kursen anledning att särskilt uppmärksamma dels svenska företags verksamhetsbetingelser inom ramen för marknadsrättsliga regler i EG-, EFTA- och SEV-länder, dels möjligheterna till kontroll inom ramen för internationell marknadsrätt av utländska företags agerande i Sverige. Bland andra centrala perspektiv kan nämnas den internationella marknadsrättens betydelse för arbetstagarnas och de privat yrkesverksammas rörelsefrihet över gränserna samt för internationellt lagstiftningssamarbete och lagharmonisering, t.ex. inom bolagsrätten, skatterätten, konkur-

rensbegränsningsrätten och immaterialrätten. Kursen bör ges den utformningen att ett relativt brett grundläggande studium av institutionella och materiella samt regler bakomliggande ekonomiska samband förenas med ett närmare studium av valda problemområden inom den ram som ovan antytts. I den senare delen torde med fördel kunna en modifierad utnyttjas ”case-method” och undervisningen alltså till stor del kunna läggas upp kring originalmaterial i form av officiella dokument, kontrakt rättsfall, och problemöversikter. (Ett intressant exempel på utnyttjande av en sådan metod ger E. Stein -

346 SOU 1973: 59

P. Hay, Law and lnstitutions in the Atlantic Area. Reading, Cases, and Problems.)

2.3.9 Ideologiska och politiska aspekter på civilrätten, 10 poäng Bland valfria kurser under det sista året bör även ingå kurser som bygger på en politisk bedömning av rätten. Det bör finnas möjligheter att närmare studera de värderingar som grundas på politiska åsikter och som berör såväl huvudprinciper som detaljer i det nuvarande rättssystemet. En kurs av detta slag kommer att ligga på gränsen mellan de ämnesområden som behandlas i allmän rättslära och rättshistoria. De förslag som skisseras här hänför sig till civilrätten. Det är viktigt att den politiskt värderande analysen avser särskilda rättsregler, eftersom det eljest finns en avsevärd risk för att förbise att de politiska meningsskiljaktigheterna inverkar på bedömningen även av centrala civilrättsliga principer.

Innehåll 1. Studiet fordrar elementära kunskaper om ideologier i allmänhet, bl.a. marxismen. Önskvärt vore det med arbeten som särskilt tar sikte på juridiska frågor. Om inte något sådant arbete kan påträffas torde valda delar av Lenk, Ideologie, kunna användas. För studium av marxismen är Andreas Ådahl, Marxismen-leninismen enligt sovjetrysk nutidsuppfattning, ett lämpligt arbete. 2. De specifikt juridiska tillämpningarna bör studeras särskilt. För äldre rätts utveckling kan Dicey°s Law and Public Opinion in England ingå. Nyare, icke-socialistiska arbeten är svårare att välja. W. Friedmann, Law and Social Change in England är ett tänkbart men knappast idealiskt arbete. 3. Avsevärd uppmärksamhet bör ägnas åt den av Karl Renner drivna tesen, att de juridiska instituten har fått ny karaktär genom den ekonomiska utvecklingen, särskilt genom uppkomsten av en starkt organiserad kapitalism. Den engelska upplagan av hans verk, med tillägg av Kahn-Freund (The Institutions of Private Law), kan läsas. 4. Det bör vidare ingå ett allmänt orienterande avsnitt om den socialistiska synen på civilrätten, sådan man finner den i moderna socialistiska stater. Åtskilliga arbeten kan säkerligen komma i fråga; G. Börsi, Fundamental Problems of Socialist Civil Law, kan nämnas som ett. Det kan kompletteras med delar av Harold Berman, Justice in the USSR. 5. Det bör också förekomma mera speciella avsnitt som kontrasterar socialistisk syn på välkända civilrättsliga principer och frågor med härskande svenska regler och uppfattningar. Exempelvis: a) Uppfattningen att avtal ingås genom samstämmande viljeförklaringar, och att rättsförhållanden som inte uppstått på detta sätt inte bör betraktas som avtalsförhållanden, har kritiserats i socialistisk doktrin. Detta kan kasta ett ljus över avtalsrätten. b) Både som praktisk tillämpning av socialistiska idéer och som ett

SOU 1973: 59 347

nyttobetonat avsnitt är de regler som gäller utrikeshandeln i öststaterna av stor betydelse. Man kan exempelvis knappast förstå den attityd som Sovjet intar till tanken att göra handelsbruk bindande utan att känna till den ideologiska bakgrunden. Även uppfattningen om vad som är force majeure präglas av politiska utgångspunkter. c) Systemet för ersättning av personskador i de socialistiska staterna har karakteristiska, ideologiskt betingade drag, t. ex. att man helt bör skilja ersättningsfunktionen från den preventiva funktionen men tillgodose den senare genom regresskrav mot den som vållat skada. 6. Vidare bör det ingå ett avsnitt om särskilda delar av den svenska civilrätten, sedda från politiskt värderande synpunkter. Delvis kan det bli fråga om att på svenska förhållanden som tillämpa analyser framlagts utomlands. Olika politiska åskådningar, inte blott marxistiska, bör beaktas. Bland de områden av civilrätten som lämpar sig särskilt väl för ett sådant studium må nämnas aktiebolagsrätten, arbetsrätten, miljörätten samt familjerätten. Aktiebolagsrättens traditionella kapitaldominans (aktieägarna tillsätter styrelsen) kan ställas mot kraven på representation för arbetstagare eller staten. Diskussionen om fredspliktens omfattningi arbetsrätten och kraven på ökad trygghet i anställningsförhållanden är andra exempel på frågor där politiska meningsskiljaktigheter spelar in. Motsättningarna mellan enskilda ekonomiska intressen och allmänna intressen av ostörd vid industriell miljö verksamhet är ett annat exempel. Berättigandet av de familjerättsliga arvsreglerna är också ett lämpligt amne.

2.3.l0 Rättsbildningen inom kontraktsrätten med särskild hänsyn till formulärrätten, 5 poäng Mot en traditionell syn på kontraktsrätten utgående från särskilda lagar (jordabalken, köplagen, försäkringsavtalslagen osv.), vilka antas i den mån de är dispositiva kunna ersättas genom kontraktsbestämmelser, kan man ställa en annan syn på ämnet som utgår från hur normerna faktiskt uppstår.

Innehåll 1. Lagrättens ersättande genom formulärrätt. Lagrätten såsom mönsterbildande för formulärrätten respektive formulärrätten såsom mönsterbildande för lagrätten. 2. Anknytningar mellan lagrätt och formulärrätt. Angivande av rättsföljder i lagrätt vid rättsfakta preciserade genom formulärrätt (t.ex. köplagen och Incoterms, Haaglagen och konossementen). Analog tillämpning av formulärrättsliga rättsföljder på kontraktsbrott ur lagrätten. 3. Kontroll över formulärrätten genom administrativ granskning, tvingande lagregler och allmänna jämkningsregler. Organisationernas roll vid tillkomsten av formulären och deras kontroll över att formulären begagnas.

348 SOU 1973: 59

4. Internationella konventioners inflytande på kontraktsrätten, genom inverkan beaktande av prejudikat i andra konvenpå lagstiftningen, tionsbundna stater, samt frivilligt anammande i formulärrätten. Internationella organisationers verksamhet för unifiering av formulärrätten. 5. Konsekvenser härav för uppfattning om vad som är gällande rätt”, ”tvingande rätt” och dispositiv rätt”.

2.3.ll Främlingsrätt, 5 poäng Kursen avser att ge en översikt av vad folkrättsliga regler, dvs. allmän folkrätt (sedvanerätt) och regler i konventioner, betyder för den enskilde, som för sitt arbete eller sin verksamhet lever, ständigt eller tillfälligt, i ett främmande land. Negativt betyder denna bestämning att den internationella rätten står i blickpunkten. Det är alltså inte fråga om nationell utlänningsrätt eller jämförande studium av sådan rätt.

Innehåll l. a) Vissa preliminära frågor bör beröras, närmast som hänvisningar de skulle närmast avse de enskilda människorbakåt till grundstudiet; nas grupperingar som medborgare inom skilda staters gränser, samt en erinran om att vissa står utanför grupperna (statslösa, ”skyddslösa, med obestämd status från de preliminära bestämflyktingar, personer ningarnas synpunkt), b) Den folkrättsliga standarden. Redogörelse för en stats skyldigheter mot främmande personligt skydd. Olika medborgare; egendomsskydd, skolor idetta avseende. c) De procedurer som anlitas för att trygga staternas skyldigheter: intervention; lokala remediers uttömmande, ”nationality diplomatisk of claims”; möjligheter till dom eller skiljedom. d) Statsansvaret: ”skuld, skadestånd. 2. Från det som traditionellt utbildats som folkrätt och stöder sig på sedvana och internationella avgöranden kommer man fram till en precisering och utbyggnad med stöd av konventioner. a) En del rör särskilda kategorier av främlingar. Den konventionssärskilt politiska flyktingar, hör mässiga regleringen ang. flyktingar, dit. Även diskussioner av begrepp eller termer som asyl har visst liksom utlämningssystemen. I detta sammanhang studeras hur intresse, olika länder anslutit och är bundna av konventioner. Vissa sig till moment av jämförande utlämningsrätt berörs byggda på en internationellt rättslig utgångspunkt, inte på nationellt offentligrättslig. b) Till utbyggnad och precisering hör också human rights-programoch regionala, som med stöd av konventioner och men, internationella söker i skilda avseenden förbättra och instrument av lägre valör förbättra) främlingars ställning. precisera (och genom precisering 3. De mer allmänna frågorna kan anknytas till speciella frågor. Dit hör a) Den s.k. internationella straffrätten, byggd på allmänt folkrättsliga idéer om staters jurisdiktionskompetens och på konventioner på vissa fält.

SOU 1973: 59 349

b) Den internationella pxivaträtten som delvis bygger på den allmänna folkrättens rättsskyddsgrundsatser men också på konventioner och kanske ibland sedvana. Att detta rättsområde i huvudsak är nationellt utformat har vikt för att påvisa den relativa osäkerheten i den enskilde utlänningens ställning i personrättsligt och egendomsrättsligt avseende i främmande land. c) Slutligen bör nämnas den internationella i den beskattningsrätten mån den bygger på dubbelbeskattningskonventioner. Även tendens till internationell offentlig rätt på andra områden kan beröras: tullar, försäkringsskydd m.m.

23.12 Krig och krigsförhindring, 5 poäng

Kursen avser ange på vilka skilda vägar det mellanstatliga samarbetet med folkrätten som medel söker nå det mål att hindra och förebygga krig som är grunden för FNs bildande och verksamhet.

Inn ehåll

l. Den politiska och rättsliga verksamheten inom FN som organisation just för detta syfte analyseras. Dess relation till regionala allianser är också viktigt att behandla. Man får då reda på den rådande institutionella stommen för syftet att och hindra förebygga krig, tvister bilägga och söka sätta stopp för väpnade konflikter. En sådan framställning avser främst den institutionella ramen. 2. En viss hänsyn bör ges åt de subsidiära krigsförhindrande åtgärderna på det ekonomiska och sociala planet, dvs. samarbetet som är avsett att undanröja en del av krigens orsaker. 3. En orienterande översikt av det tema som brukar kallas krigets lagar. 4. En starkare tonvikt elementet på det folkrättsliga i nedrustningsarbetet. Provstoppsavtal, demilitarisering av havsbotten, förbud mot tillverkning och lagring av vissa förbjudna krigsmedel. Förutsättningarna för att nå fram till internationella konventioner med ett effektivt kontrollsystem. Tonvikt skulle läggas på inte bara den juridisk-tekniska sidan, utan även på information om den teknisk-vetenskapliga bakgrunden.

350 SOU 1973: 59

Bilaga 3 Utbildningsplan och vissa kursplaner

för förvaltningslinje och social

linje

3.1 Utbildningsplan, förvaltningslinjen

Utbildningslinjens inriktning Förvaltningslinjen tillhör yrkesutbildningssektorn för administration och ekonomi. Linjens utbildning är inriktad mot yrkesverksamhet inom offentlig administration och ekonomi. Linjen omfattar 148 poäng. (För vissa studerande 128 poäng, se

utbildningslinjens organisation.)

Utbildningslinjens organisation Utbildningen omfattar dels teoretiska studier, dels studiepraktik. De teoretiska kurserna är sammanförda i fyra grupper som studeras i följande ordning: Grundkurs 40 poäng Obligatoriska kurser 20 poäng Valfria yrkesinriktade metodkurser 20 poäng Valfria problemlösningskurser 20 poäng. Grundkursen består av en för förvaltningslinje och social linje gemensam del (28 poäng) och en linjedifferentierad del (12 poäng). Den gemensamma delen består av fyra kurser: Samhällets politiska struktur och organisation, Samhällets ekonomiska struktur och organisation, Individ och grupp samt en problemorienterad kurs Aktuella samhällsteman. I den linjedifferentierade praktikförberedande kursen ingår Redovisning och budgetering, Statistik, Orientering om ADB samt en översikt i Offentlig förvaltning. Ordningsföljden mellan de i studiekursen ingående kurserna bestäms lokalt. Den linjedifferentierade kursen bör dock om möjligt löpa parallellt med de övriga. Obligatoriska kurser är: Statlig och kommunal förvaltning, Samhällsekonomi och socialpolitik, Förvaltningsekonomi samt Samhällsplanering. Inom de valfria yrkesinriktade kurserna får den studerande möjlighet att välja att profilera sig mot något av områdena offentlig administration, offentlig ekonomisk förvaltning, planeringsadministration eller

personaladministration. Det är också möjligt att kombinera kurser med olika inriktningar. Inom varje inriktning finns fyra kurser om fem poäng, varav de två första utgör huvudkurser och de två senare kompletteringskurser. Huvudkurserna är obligatoriska inom Den varje inriktning. studerande läser först två huvudkurser inom en inriktning och väljer därefter antingen inom kompletteringskurser samma inriktning för att därigenom få en viss specialisering eller huvudkurs eller kompletteringskurs inom övriga inriktningar för att få en bredare utbildning. De valfria problemlösningskurserna den avslutande terminen inleds med en vetenskaplig metodkurs som i första hand syftar till att ge kännedom om tillämpad metod inom skilda ämnesområden. vetenskaplig Därefter följer yrkesinriktade problemlösningskurser, vilka avser att ge en fördjupning inom den inriktning, inom vilken den studerande valt att läsa huvudkurserna i det valfria yrkesinriktade avsnittet. avslu- Utbildningen tas därefter med projektinriktade problemlösningskurser. Studiepraktiken omfattar 48 poäng, varav 40 poäng är handledd studiepraktik. För studerande, som förvärvat yrkeserfarenhet omfattar studiepraktiken 28 poäng, varav 20 poäng är handledd studiepraktik. För studerande vars handledda omfattar praktik 40 poäng, förläggs 20 poäng till den tredje terminen och 20 poäng till den sjätte terminen. För studerande med 20 poängs handledd praktik, denna till den förläggs femte terminen.

Anvisningar för kursplaner

Grundkursen har som ett av sina mål att gradvis utveckla en ämnesintegrerad och problemorienterad undervisning. Likartade moment från skilda ämnesområden är sammanförda i åttapoängskurser. Detta förutsätter samplanering av de i kurserna deltagande ämnesrepresentantema. Varje kurs bör inledas med en orientering om kursens syfte och innehåll. Växlande utrymme beroende på lokala förhållanden kan tas i anspråk för gemensamma seminarier och problemorienterande övningar under kursens gång. Kursen Aktuella samhällsteman avser att tillgodose integrationsaspekterna mellan samtliga kurser. Den linjedifferentierade kursen om tolv poäng avser att ge såväl kunskaper som viss färdighetsträning i syfte att åskådliggöra problem, som möter i arbetslivet. De obligatoriska kurserna under det andra studieåret avser att ge baskunskaper som är relevanta för yrkesinriktningen samt för studierna inom de valfria yrkesinriktade kurserna. De valfria kurserna är avsedda att ge kunskaper om metoder och är kopplade till den kommande yrkesverksamheten. Under den avslutande teoretiska terminen förutsätts den studerande fördjupa sig inom samma inriktning som kännetecknar de huvudkurser som lästs den fjärde teoretiska terminen. Med de projektinriktade problemlösningskurserna avses tvärvetenskapliga projekt. Dessa är inte differentierade med till utan hänsyn profil i varje grupp bör ingå studerande från olika profiler och eventuellt också från andra utbildningslinjer. Praktiken är avsedd att ge kunskaper och erfarenhet av värde för

fortsatta teoretiska och praktiska studier samt ge de studerande tillfälle att tillämpa de i teoriundervisningen inhämtade kunskaperna. För att en reell integration teori-praktik skall komma till stånd är det angeläget att söka få till stånd ett likvärdigt och preciserat innehåll i praktiken. Samtidigt bör de möjligheter att individualisera undervisningen som handledd studiepraktik erbjuder, utnyttjas. De studerande bör under praktiken stimuleras till egen aktivitet, diskussion och eftertanke. Under praktiken bör de studerande successivt tilldelas nya och svårare uppgifter.

3.2 Utbildningsplan, sociala linjen

Utbildningslinjens inriktning Sociala linjen tillhör sektorn för vårdyrkesutbildning. Linjens utbildning är inriktad mot yrkesverksamhet framför allt inom primärkommunal och landstingskommunal social verksamhet, såsom kommunal socialvård, landstingens hälso- och sjukvård, elewårdande verksamhet samt mot yrkesverksamhet inom t. ex. kriminalvård, personalvård. Linjen omfattar 148 poäng. (För vissa studerande 128 poäng, se utbildningslinjens organisation.)

Utbildningslinjens organisation Utbildningen omfattar dels teoretiska studier, dels studiepraktik. De teoretiska kurserna är sammanförda i fyra grupper, som studerasi följande ordning: Grundkurs 40 poäng Obligatoriska kurser omfattande en studiekurs i Social teori 20 poäng och en i Socialt arbete 20 poäng. Valfria fördjupningskurser 20 poäng. _ Grundkursen består av en för förvaltningslinje och social linje gemensam del (28 poäng) och en linjedifferentierad del (12 poäng). Den gemensamma delen består av fyra kurser: Samhällets politiska struktur och organisation, Samhällets ekonomiska struktur och organisation, individ och grupp samt en problemorienterad kurs Aktuella samhällsteman. l den linjedifferentierade praktikförberedande kursen ingår Socialrätt och social metodik, Allmänmedicin och socialmedicin samt ADB och elementär statistik. Ordningsföljden mellan de i studiekursen ingående kurserna bestäms lokalt. Den linjedifferentierade kursen bör dock om möjligt löpa parallellt med de övriga. Studiekursen Social teori omfattar följande kurser: Rättsligt perspektiv, Socialpolitik och Beteendevetenskap. Studiekursen Socialt arbete omfattar följande kurser: Behandlingsmetoder i beteendevetenskapliga perspektiv, Social problemlösning; individ/familj, grupp och samhällsarbete, Social administration samt Resultatuppföljning och utvärdering. Studiekurserna Social teori och Socialt arbete kan följa efter varandra

23-SOU 1973: 59 353

men om de lokala förhållandena medger också löpa parallellt med socialt arbete som sammanhållande element. Den avslutande teoretiska terminen avser att i första hand ge en fördjupning inom ramen för något av ämnena psykologi, rättskunskap, socialpolitik, social metodik och sociologi. Ämnen ur grundkursen bör också kunna förekomma. Halva tiden upptas av uppsats- eller projektarbete med handledning och redovisning. Halva tiden uppdelas på två fempoängkurser. I första hand bör fördjupning ske inom samma ämne i båda kurserna men när skäl talar för en kombination mellan ämnen bör detta kunna anordnas. Särskilt gäller detta om den studerande vill inrikta sig mot t. ex. personalvård eller samhällsplanering där kurser på sociala kan kombineras linjen med eller helt utbytas mot kurser på förvaltningslinjen. Studiepraktiken omfattar 48 poäng, varav 40 poäng är handledd studiepraktik. För studerande som förvärvat yrkeserfarenhet omfattar studiepraktiken 28 poäng, varav 20 poäng är handledd studiepraktik. För studerande vars handledda omfattar praktik 40 poäng förläggs 20 poäng om möjligt till den tredje terminen och 20 poäng till den sjätte terminen. För studerande med 20 poängs handledd praktik förläggs denna lämpligen till fjärde terminen.

Anvisningar för kursplaner

Grundkursen har som ett av sina mål att gradvis utveckla en ämnesintegrerad och problemorienterad undervisning. Likartade moment från skilda ämnesområden är sammanförda i åttapoängskurser. Detta förutsätter samplanering av de i kurserna deltagande ämnesrepresentanterna. Varje kurs bör inledas med en orientering om kursens syfte och innehåll. Växlande beroende utrymme på de lokala förhållandena kan tas i anspråk för gemensamma seminarier och problemorienterande under övningar kursens gång. Kursen Aktuella samhällsteman avser att tillgodose integrationsaspekterna mellan samtliga kurser. Den linjedifferentierade kursen om tolv poäng avser att ge såväl kunskaper som viss attityd- och färdighetsträning i syfte att åskådliggöra problem, som möter i arbetslivet. studiekursen Social teori omfattar baskunskaper som är relevanta för yrkesinriktningen, men här avses också att behandlas teorier och metoder som är karakteristiska för respektive ämne, medan i studiekursen socialt arbete kunskaper och metoder har en mer direkt koppling till det sociala arbetet. Undervisning om arbetsmetoderna och deras teoretiska bakgrund sker utifrån vad som krävs för social problemlösning i konkret yrkesverksamhet. Under den avslutande teoretiska terminen förutsätts valfrihet ifråga om fördjupningsinriktning. Fördjupningen bör i första hand vara ämnesinriktad, men möjlighet till fördjupningskurser även inom andra utbildningslinjer och deltagande i tvärvetenskapliga projekt över linjegränsema bör finnas. Praktiken är avsedd att ge kunskaper och erfarenhet av värde för fortsatta teoretiska och praktiska studier samt ge de studerande tillfälle

att tillämpa de i teoriundervisningen inhämtade kunskaperna. För att en reell integration teori-praktik skall komma till stånd är det angeläget att söka få till stånd ett likvärdigt och preciserat innehåll i praktiken. Samtidigt bör de möjligheter att individualisera undervisningen, som handledd studiepraktik erbjuder, utnyttjas. De studerande bör under praktiken stimuleras till egen aktivitet, diskussion och eftertanke. Under praktiken bör de studerande successivt tilldelas nya och svårare uppgifter.

3.3 Kursplaner 3.3.1 Grundkursen Samhällets politiska struktur och organisation Mål Kursen avser att ge översikt över samhällets politiska och rättsliga struktur, att ge en introduktion i elementär politisk teori, att ge en översikt över samhällets politiska organisation och funktion, att belysa planeringsprocessens institutionella och politiska utgångspunkter, att belysa demokratidoktrinerna och skilda politisk-Sociologiska samhällsteorier, att orientera om rättssystemets struktur och samhällsfunktion, att ge en översikt över den grundläggande civil-, straff- och processrättens huvudområden med inriktning på elementära begrepp och principer samt vardagslivets juridiska problem, att ge en introduktion till rättstillämpningens metodik och problem, att ge grundkunskaper i användning av lagtext och lösning av enklare juridiska problem.

Innehåll Översikt över samhällets politiska och rättsliga struktur Idéhistorisk översikt samt introduktion till elementär politisk teori Impulsförmedlarnas roll, partier, organisationer och massmedia Regelsystem, formell och reell makt Författningens roll i systemet De medborgerliga rättigheterna, medborgarskap och tryckfrihetsförordningen Statsorganens uppbyggnad och roll i systemet Förvaltningens uppbyggnad och roll i det politiska systemet Administrativ teori Samhällsplanering Rättskälloma Praktisk orientering om hur man finner och utnyttjar juridiskt material Grundläggande orientering om olika juridiska problemlösningsmetoder

Civilrättens grunddrag med inriktning på elementära och praktiskt betydelsefulla begrepp och principer Några huvudpunkter i straffrätten Översikt av det juridiska förfarandet, allmänna handläggningsprinciper och elementära processuella grundbegrepp.

Samhällets ekonomiska struktur och organisation Mål Kursen avser att ge grundläggande insikter i ekonomisk teori, kunskaper om samhällets ekonomiska organisation och politik samt en orientering om olika ekonomiska system, att belysa socialpolitikens principer och innehåll, mål och målkonflikter, utformning och kostnader, att diskutera och orientera om välfärdsbegreppet den socialpolitiska debatten, att redogöra för hur statliga och kommunala organ erhåller och förvaltar resurser och redovisar resursdispositionen.

Innehåll Grunderna i ekonomisk teori Ekonomisk politik Deskriptiv ekonomi med orientering om ekonomiska system Socialpolitikens principer Välfärden och dess fördelning En orientering om arbetsmarknads- och bostadspolitik Resursbehovet inom offentlig förvaltning Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, prioritering och fördelning mellan olika sektorer och verksamheter Olika finansieringsformer statsbidrag till kommuner

Individ och grupp Mål Kursen avser att ta upp sådana problem som traditionellt ingår i psykologi, särskilt utvecklings- och individualpsykologi och sociologi, att åskådliggöra den psykologiska och sociologiska kunskapens relevans för socialarbetets och förvaltningsarbetets teori och praktik, att belysa och diskutera sambandet individ-samhälle, att ge kunskap om hur olika faktorer påverkar människors handlande; biologiska, utvecklingspsykologiska, miljö- och gruppbetingade, samhälleliga, ideologiska,

att belysa hur människor formas av och bidrar till att forma samhället, att belysa problem som uppstår vid försök till integrering av beteendevetenskaperna med varandra särskilt vid förklaring av mänskligt beteende i psykologiska och sociala termer.

Innehåll Människan i utvecklingspsykologiskt perspektiv Människan i individualpsykologiskt perspektiv Individuell och social förklaring socialisation - social struktur - social kontroll Samhällets kultur och dess ekonomiska, sociala och kulturella skiktning Introduktion till social metodik.

Aktuella samhällsteman Mål Kursen avser att bidra till integrering av grundkursens övriga kurser genom att ta upp problem som berör flera områden av samhällslivet och som inte kan lösas utifrån enbart kunskaper i en kurs, att stimulera till samverkan mellan blivande yrkesutövare från förvaltningslinjen och sociala linjen.

Innehåll och verksamhetsformer Kursen bör organiseras i form av diskussionsseminarier, eller där så kan vara lämpligt, beslutsspel. De aktuella samhällsproblemen är talrika, men vid valet av problem bör uppmärksamheten fästas på möjligheten att åstadkomma ett fruktbart meningsutbyte mellan företrädare för skilda inriktningar och ämnen med särskild anknytning till de olika linjerna. Som exempel på ett komplext samhällsproblem, som är lämpligt att behandla i seminarieform, kan nämnas mobbning i vid bemärkelseGenom att söka belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av sådana yttringar i samhället kan en rad skilda ,ämnen ges tillfälle att bidra med material. Här finns utrymme för politiska, ekonomiska, juridiska, psykologiska och sociologiska teorier och data, som kan läggas till grund för en diskussion. Inledningarna bör självfallet vara skriftliga och tillgängliga i rimlig tid före grupp- och/eller plenardiskussioner. Tidsåtgång för ett förberett seminarium kan beräknas till ca två veckor eller något längre. Som ett exempel för beslutsspel kan man tänka sig planering av åldringsvård i en kommun. I detta kan olika delar i samhälls- eller beslutsprocessen, informationsinsamling och bearbetning, bedömning och beslut under olika förutsättningar illustrera användning av kunskaper från olika kurser i simulerade situationer. Beslutsspelet bör i huvudsak bygga på ett i förväg insamlat material som bildar en realistisk startpunkt för spelet, där själva processen i spelet

SOU 1973: 59 357

är det viktiga. Den tidsåtgång ett sådant beslutsspel kräver, när det väl är färdigställt i förväg, kan variera från en dag till cirka tio dagar beroende på innehållet och syftet. I båda fallen krävs aktiv lärarmedverkan.

Praktikförberedande kurs, förvaltningslinfen Mål Kursen avser att ge specifika grundkunskaper som är av betydelse för fortsatta studier på förvaltningslinjen, att ge en orientering om den miljö, där studiepraktiken skall fullgöras.

Innehåll Grundläggande teorier och metoder för budgetering och redovisning ADB-teknisk orientering Statistik: Statistisk deskription Orientering i statistiska urvals- och analysmetoder Prognosmetoder Svensk officiell statistik Offentlig förvaltning: Den offentliga förvaltningens arbetsformer Handläggningsgången för ärenden Andra administrativa rutiner Introduktion av praktikuppgifter.

Praktikförberedande kurs, sociala linjen Mål Kurserna avser att ge specifika grundkunskaper som är av betydelse för fortsatta studier på sociala linjen, att förbereda den studerande för socialarbetarens arbetssituation inom i första hand kommunal socialvård.

Innehåll Socialrätt med metodik:

Översiktlig orientering om rättsreglerna inom folkbokföring, socialförsäk-

ring, förvaltningslagen och de tre vårdlagarna; socialhjälpslagen, barnavårdslagen med lagen om allmänna barnbidrag och lagen om bidragsförskott samt nykterhetsvårdlagen. Orientering om lagamas tillkomst och bakomliggande värderingar.

Tillämpningsinriktad undervisning i vissa delar för att åskådliggöra O helhetssynen inom ramen för de tre vårdlagarna 0 förverkligandet av förvaltningslagens intentioner om öppenhet i arbetet 0 utredningsmetodik 9 tvång-frihet i socialvården

Diskussion kring O den enskilda socialarbetarens arbetssituation; ansvar, skyldigheter, begränsningar O socialarbetarens position i förhållande till förtroendemän och allmänhet samt till socialvårdens organisation 0 socialarbetarens egna värderingar rörande sociala problem och lösandet av sociala problem i enlighet med den sociala lagstiftningen

Allmänmedicin och socialmedicin: 0 Diskussion och belysning av sambandet sjukdom - sociala förhållanden 0 Grundläggande kunskap i elementär sjukdomslära och vanliga medicinska behandlingsmetoder 0 Introduktion i medicinsk terminologi

Introduktion i ADB och elementär statistik

3.3.2 Övriga kurser, förvaltningslinjen Obligatoriska kurser Statlig och kommunal förvaltning Mål Kursen avser att med utgångspunkt i grundkursen ge fördjupade kunskaper om det politiska systemet med särskild tonvikt lagd på statlig och kommunal förvaltning, att ge kunskaper om administrativ teori och administrativa processer, att ge kunskaper om viktigare lagstiftning och centrala rättsprinciper inom allmän förvaltningsrätt samt om offentlighetsprincipens tillämpning, i handläggning av rättsliga förvaltningsärenden samt att att ge färdigheter orientera om reglernas samhällsfunktion.

Innehåll Demokratin och den politiska strukturen Den politiska beslutsprocessen och problem kring beslutsfattandet Förvaltningsapparatens organisation och verksamhetsformer

SOU 1973: 59 359

Förvaltningen i skilda politiska system Stor uppmärksamhet ägnas vidare åt den kommunala förvaltningen, såväl organisatoriskt som funktionellt Samhällsplanering Administrativ teori och administrativa processer De allmänna rättssäkerhetsgarantierna samt den rättsliga regleringen av den administrativa beslutsprocessen vid myndighetsutövning Den offentliga tjänstemannarätten, det allmännas skadeståndsansvar, verkställighetsmedlen och serviceskyldighetens omfattning Reglerna om allmänna handlingars offentlighet och om tystnadsplikt Legala garantier och gränser för fri informationsspridning Den allmänna kommunalrätten

Samhällsekonomi och socialpolitik Mål Kursen avser att ge en fördjupning i ekonomisk teori, främst den del som avser den offentliga sektorns ekonomi samt välfärdsteori, att ge en fördjupning av grundkursens studier av socialpolitikens principer i mål, målkonflikter, innehåll och utformning, kostnader m. m., att belysa socialpolitikens funktion i vår samhällsekonomi.

Innehåll Den offentliga sektorns ekonomi, välfärdsteori Översikt över socialpolitikens principer och socialförsäkringssystemet Välfärdsbegreppet och en utförlig beskrivning av levnadsförhållandena i landet Fördelningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken.

Förvaltningsekonomi Mål Kursen avser att ge grundläggande kunskaper om offentliga organs ekonomi och de därför gällande principerna att ge kunskap om budget som instrument för administrativ planering och styrning samt kontroll.

Innehåll Förvaltningsekonomi - definitioner och avgränsningar Förvaltningsekonomiska mål i jämförelse med privatekonomiska (företagsekonomiska) mål Budget som ekonomiskt och administrativt instrument

360 SOU 1973: 59

Olika budgetsystem - framväxt och utvecklingstendenser Det formella regelsystemet för offentlig budgetering - genomförande och Budgetprocessen budgetens struktur, upprättande, uppföljning Finansieringsformer och finansieringsalternativ Långsiktig ekonomisk planering Sambanden mellan övrig planering och ekonomisk planering i offentlig förvaltning.

Samhällsplanering Mål Kursen avser att översiktligt informera om samhällsplaneringens förutsättningar och mål samt hur dessa kan förverkligas i kommunal planering, att behandla viktiga planeringsmedel för kommunerna avseende syfte, genomförande och effekt.

Innehåll Samhällsplaneringens förutsättningar Planeringsprocessen Mål och medel i samhällsplaneringen Planeringsmedel med avseende på genomförandet Planeringens sociala och ekonomiska effekter

Valfria kurser Offentlig administration Utredningsmetodik (huvudkurs) Mål Kursen avser att ge kunskaper om metoder för insamling, bearbetning och redovisning av utredningsmaterial.

Innehåll Metoder för olika typer av undersökningar Rättsutredningens problem och teknik Planering av utredningsarbetet Materialinsamling Materialbearbetning Redovisning

SOU 1973: 59

Beslu tsprocessen (huvudkurs) Mål Kursen avser att ge kännedom om beslutsprocessen i offentlig förvaltning från det ett ärende anhängiggörs fram till det beslutet expedieras ochl delges berörda myndigheter och personer.

Innehåll Formella regler för beslutsprocessen Utformning av beslutsunderlag Föredragningsteknik Beslutsregistrering Dokumentation Expediering och delgivning av beslut

Administrativ rationalisering (kompletteringskurs) Mål Kursen avser att ge grundläggande kunskaper om administrativt rationaliseringsarbete

Innehåll Fördjupning av tidigare förvärvade kunskaper om administrativ teori och administrativa processer Kartläggningsmetoder Databehandlingens tillämpning inom förvaltning, administration och utredningsverksamhet Administrativt rättsskydd

Informationsteknik ( kom pletteringskurs) Mål Kursen avser att ge grundläggande kunskaper i informationsbearbetning och informationsförmedling.

Innehåll

Kommunikationsteori. Samhällsinformationens mål, innehåll och meto-

der Informationsvägar Informationsplanering Informationskällor och källkritik Metoder för effektkontroll och utvärdering av informationsinsatser.

Offentlig ekonomisk förvaltning

Ekonomisk planering (huvudkurs)

Mål Kursen avser att om metoder för kortsiktig och långsiktig ekonomisk ge kunskaper planering.

Innehåll Kortsiktig ekonomisk planering Program- och prestationsbudgetering Korttidsbudgetering och genomförandeplanering Kalkylmetoder Kostnadsberäkning av investeringsobjekt och driftaktiviteter Budgetprocessen, ansvarsnivåer och ansvarsfördelning Metoder för utarbetande av likviditetsplaner Finansiell planering, effekter av olika finansieringsalternativ långsiktiga perspektivplaner, verksamhetsplaner och Långsiktig planering, flerårsbudget (KELP) Rambudgetering vid beräkning av kostnadsutveckling, skatteunderlag och Prognosmetoder övriga inkomster organisation, projektorgan och projektgrupper Planeringsverksamhetens Beslutsprocessen vid utarbetande av ett- och flerårsbudget Den ekonomiska planeringens samband med andra former av planering på lokal, regional och central nivå.

Ekonomisk redovisning (huvud kurs) Mål Kursen avser att om metoder för ekonomisk redovisning, kostnadsfördelge kunskap och kostnadsredovisning samt prestations- och effektivitetsning mätning.

Innehåll Kommunal balansräkning Kontoplaner inom offentlig redovisning och deras tillämpning ADB i ekonomisk redovisning Metoder för rapportering av ekonomiska data Ekonomifunktionens organisation och uppgifter.

SOU 1973: 59

Ekonomisk förvaltning (kompletteringskurs) Mål Kursen avser att ge grundläggande om som rör kunskaper rättsregler ekonomisk samt om metoder förvaltning för förmögenhetsförvaltning, inköpsoch upphandlingsverksamhet, förrådsredovisning etc.

Innehåll Förmögenhetsförvaltning Inköps- och upphandlingsverksamhet Förrådsredovisning och förrådsbokföring Associationsrätt, bostads- och hyresrätt samt Skatterätt Affärsdrivande verks och allmännyttiga ekonomiska bostadsföretags förvaltning.

Samhällseko nomisk kalkyl- och analysteknik (komple tteringskurs) Mål Kursen avser att ge kännedom om metoder för samhällsekonomisk kalkylering och att belysa samhällsekonomiska effekter av olika offentliga verksamheter, investerings- och prissättningsbeslut.

Innehåll Metoder för samhällsekonomisk kalkylering Utvärdering av icke monetärt kvantifierbara faktorer Investeringskriterier och prissättningsmodeller inom den offentliga sektorn byggda på samhällsekonomiska resonemang Kalkylmetoder med syfte att avspegla resursernas alternativvärde.

Planeringsadministration

Prognos- och planeringsm etader (huvudkurs) Mål Kursen avser att ge kännedom om prognosmetoder och planeringsarbetets metodik i samband med fysisk planering, verksamhetsplanering och ekonomisk planering.

Innehåll Samhällsplaneringens förutsättningar och begränsningar Tillämpning av gällande rättsregler

364 SOU 1973: 59

Standardnormer och deras tillämpning Prognosteknik Metoder för översiktlig och detaljerad fysisk planering Långsiktig och kortsiktig verksamhetsplanering och ekonomisk planering.

Planeringsprocessen (huvud kurs) Mål Kursen avser att ge en helhetssyn på planeringsprocessen i kommunerna, beslutsstrukturen samt de administrativa uppgifterna i samband med planeringsverksamheten.

Innehåll Politiska mål för samhällsplaneringen Metoder för formulering av operationella mål Handlingsprogram för planeringsverksamheten Hur olika planer växer fram Beslutsstrukturen Insamling och spridning av information om pågående planeringsarbete och aktuella planer Utställning av planförslag och delgivning av beslut Plangenomförande Samhällsplaneringens långtidseffekter.

Resursplanering (kom ple tteringskurs) Mål Kursen avser att ge fördjupade kunskaper och färdigheter om fysisk och ekonomisk resursplanering.

Innehåll Central planering av mark-, vatten- och luftresurser Miljövård och miljöekonomi Lokaliseringsteori Kommunal markpolitik Dimensionerande faktorer och behovsanalyser Ekonomisk tillväxt, regionala obalanser, resursfördelningsproblem Långsiktig perspektivplanering Modeller för långsiktig ekonomisk planering Kalkylmetoder.

Social välfärdsplanering (kompletteringskurs) Mål Kursen avser att ge kunskap om den sociala miljön och dess betydelse för människors liv och villkor, metoder för utvärdering av sociala förhållanden samt social verksamhetsplanering och dess anknytning till andra former av planering.

Innehåll Sociala konsekvenser av olika utvecklingstendenser i samhället Segregationsprocesser samt åtgärder för att motverka och lindra dess effekter Mål och medel för social planering Utvärdering Metoder för social verksamhetsplanering

Personaladm inistratio n Arbetsmarknadskunskap (huvudkurs) Mål Kursen avser att ge kunskap om arbetsmarknaden och arbetsmarknadens parter samt personalpolitikens mål och medel.

Innehåll Arbetsmarknadskunskap Arbetsmarknadspolitikens medel och sysselsättningspåverkande åtgärder Organisationerna på arbetsmarknaden Arbetsrätt Arbetsmiljöfrågor Demokratiseringsfrågor Personalpolitik

Personaladministrativ teknik (huvudkurs) Mål Kursen avser att ge kunskap om metoder för personaladministrativ planering samt personaladministrativa åtgärder med syfte att anskaffa, behålla och utveckla anställd personal.

366 SOU 1973: 59

Innehåll

Personalplanering Arbetskravsanalys, arbetsvärdering, arbetsbeskrivning Rekrytering av personal Introduktion och personalinformation Företagsnämndernas verksamhet Löne- och anställningsvillkor Personalutbildning Personalregistrering

Personalvård (kompletteringskurs) Mål Kursen avser mål och metoder i att att ge kunskaper om personalvårdens syfte underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan anställda och arbetsmiljö.

Innehåll Arbetsmiljöer Individual- och socialpsykologiska problem Organisationssociologi Socialförsäkringsrätt och sociallagstiftning Skyddstjänst, elementär ergonomi Arbetsvård Rehabilitering och omplacering Socialmedicin

F äretagets organisation och ekonomi (kompletteringskurs) Mål Kursen avser att ge grundläggande kunskaper om företagets organisatoriska uppbyggnad, administrativa processer och ekonomiska förhållanden.

Innehåll

Organisationsmodeller Företagsadministration Kostnads- och intäktsanalys Redovisning och finansiering.

SOU 1973: 59 367

3.3 Exempel på utformning av kurser i förvaltningslinjen 3.3.1 Den tredje teoretiska terminen Den tredje teoretiska terminen föreslås bestå av fyra kurser, nämligen Statlig och kommunal förvaltning om cirka 7 poäng, Samhällsekonomi och socialpolitik om cirka 5 poäng, Förvaltningsekonorni om cirka 5 poäng och Samhällsplanering om cirka 3 poäng. Den tredje teoretiska terminen kan t. ex. börja med kursen Statlig och kommunal förvaltning (ca 7 poäng). Denna kurs kan inledas med en diskussion om demokratin och den politiska strukturen från teoretiska och idéhistoriska Vid utgångspunkter. genomgången av politiska system bör vikt läggas vid den politiska beslutsprocessen och problem kring beslutsfattandet. Särskild tyngd bör ges åt förvaltningsapparatens organisation och verksamhetsformer. I anslutning härtill är det lämpligt att belysa förvaltningen i skilda politiska system. Den kommunala förvaltningen uppmärksammas, såväl organisatoriskt som funktionellt. Mot bakgrund av det genomgångna stoffet bör administrativ teori och administrativa processer diskuteras. l sina juridiska delar har kursen sin tyngdpunkt i den allmänna förvaltningsrätten. Den bör innehålla noggrann genomgång av de allmänna rättssäkerhetsgarantierna samt den rättsliga regleringen av den administrativa beslutsprocessen, även innefattande verkställighetsmedlen. Även den offentliga tjänstemannrätten, det allmännas skadeståndsansvar och serviceskyldighetens omfattning bör behandlas i huvuddrag. Reglerna om allmänna handlingars offentlighet och om tystnadsplikt bör bli föremål för en ingående behandling i samband med en allmän översikt över legala garantier och gränser för fri informationsspridning, yttrandefrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet m. m. Ett kort avsnitt bör även ägnas den allmänna kommunalrätten. Där bör särskilt belysas rättspraxis rörande den kommunala kompetensens omfattning med tonvikt på allmänna utvecklingslinjer och principer. Kursen Samhällsekonomi och socialpolitik (ca 5 poäng) avser att ge en fördjupning av de samhällsekonomiska avsnitten i grundkursen. Fördjupningen föreslås främst inom avsnittet om välfárdsteorin. Denna bygger i första hand på mikroteorin och har sin förlängning i den ekonomiska politiken. Dessutom föreslås den offentliga sektorns ekonomi bli föremål för ingående behandling. Kursen bör belysa samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar av åtgärder inom den offentliga sektorn. Den bör utgöra en ekonomisk-teoretisk grund för socialpolitik och förvaltningsekonomi. Kursen bör också innehålla en översikt över socialpolitikens principer och en genomgång av socialförsäkringssystemet. Mot bakgrund av en diskussion om sociala problem och socialpolitikens möjligheter att lösa dessa bör studierna inriktas mot fördelningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken. l samband med en beskrivning av levnadsförhållandena berörs också utbildningen, socialvården, miljövården, konsumentpolitiken etc. Inom fördelningspolitiken behandlas inkomstbildningen på arbetsmarknaden och offentliga åtgärder för att påverka den. Vidare bör

368 SOU 1973: 59

inkomstfördelningen och förmögenhetsbildningen diskuteras samt principer för effektiv fördelningspolitik. Avsnittet om arbetsmarknadspolitiken föreslås omfatta en genomgång av arbetsmarknadens funktionssätt och arbetsmarknads- och regionalpolitikens medel. Arbetsmarknadspolitiken bör analyseras i ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv. Särskild vikt bör läggas vid stabiliserings-, tillväxt- och välfärdspolitiska aspekter. Vidare föreslås en genomgång av bostadsmarknadens funktionssätt, bostadspolitikens olika medel och dess samband med stabiliseringspolitiken. Bostadsförhâllanden och boendemiljö bör i detta sammanhang uppmärksammas i den mån detta inte har skett i avsnittet om levnadsförhållanden. I kursen Förvaltningsekonomi (ca 5 poäng) bör förvaltningsekonomiska och privatekonomiska mål jämföras. Vidare bör budgeten som ekonomisk-administrativt instrument behandlas. Olika budgetsystem och deras framväxt och utvecklingstendenser belyses. Vidare bör det formella regelsystemet för offentlig budgetering genomgås. Tyngdpunkten i kursen föreslås ligga på budgetprocessen, dvs. budgetens struktur, dess upprättande och genomförande och uppföljning. Även budgetuppställning, dess utformning och syften, bör belysas liksom arbets- och ansvarsfördelning i budgetprocessen, sambandet mellan budget och verksamhet samt rapporteringsfunktionen. I fråga om uppföljningen av budgeten bör förutom redovisning och revision även analys av kostnader och intäkter i offentlig förvaltning ingå. Kursen föreslås vidare omfatta finansieringsformer och finansieringsaltemativ, långsiktig ekonomisk planering av ekonomin samt sambandet mellan övrig planering och ekonomisk planering i offentlig förvaltning. Kursen Samhällsplanering (ca 3 poäng) föreslås omfatta samhällsplaneringens förutsättningar, planeringsprocessen, mål och medel i samhällsplaneringen, medel för genomförandet samt planeringens sociala och ekonomiska effekter. l avsnittet samhällsplaneringens förutsättningar görs en genomgång av ekonomisk och regional struktur samt lokalsamhället. Strukturomvandling och urbanisering diskuteras. Genomgången av planeringsprocessen bör främst omfatta planformer. Planeringsnivåer samt restriktioner för planeringen. I samband med en diskussion om mål och medel för samhällsplaneringen bör tyngdpunkten läggas på de ekonomiska och sociala målen. Vidare bör de juridiska och ekonomiska styrmedlen belysas. Stor vikt bör läggas vid verksamhetsplanering och dess anknytning till mer övergripande planering. Den fysiska planeringen bör också behandlas. Under rubriken planeringsmedel för genomförandet avses frågor om planeringsmetodik, rättsregler och organisation bli belysta. I avsnittet om planeringens sociala och ekonomiska effekter är det viktigt att utvärdering och återförening uppmärksammas.

24-SOU 1973: 59 369

3.3.2 Den fjärde teoretiska terminen Inom det valfria avsnittet om sammanlagt 20 poäng föreslås följande kurser (vardera 5 poäng).

Offentlig Offentlig Planeringsad- Personaladadm znistra- ekonomisk min istration min istration tion förvaltning Informations- Samhällseko- Social väl- Företagets orteknik nomisk kal- färd spla- ganisation och kyl- och nering ekonomi Kompletterings- analYsteknlk kurser . . . . . Admimstra- Ekonomisk Resurs- Personalvard tiv rationa- f örvalt- planering lisering ning Besluts- Ekonomisk Planerings- Personalprocessen redovisning processen administrativ teknik Huvudkurser Utrednings- Ekonomisk Prognos- och Arbetsmarkmetodik planering planerings- nadskunskap met oder

Inom varje profil föreslås fyra kurser, varav de två första utgör huvudkurser och de två senare kompletteringskurser. Huvudkurserna och kompletteringskurserna inom respektive yrkesprofil föreslås vara yrkesanknutna metodkurser med syfte att ge de studerande erforderliga kunskaper om olika administrativa metoder, exempelvis utredningsmetodik, redovisningsteknik, prognosmetoder etc. Målet är att den studerande skall skaffa sig kunskap om olika metoder för att kunna lösa administrativa uppgifter av skilda slag och att lära sig hur man utnyttjar och tillämpar dessa metoder i en konkret problemlösningssituation. De studerande kan välja mellan att läsa både huvudkurser och kompletteringskursen inom en och samma profil och därmed få en viss specialisering av utbildningen eller läsa huvudkursen inom en profil och kompletterings- eller huvudkurser med annan inriktning för att få en större bredd i utbildningen. I och för sig bör det vara öppet att välja vilken metodkurs som helst. I studierådgivningen bör dock redovisas vissa lämpliga kurskombinationer med tanke på framtida yrkesverksamhet. Utöver de redovisade metodkurserna bör lokalt kunna anordnas ytterligare kompletteringskurser med inriktning mot exempelvis social administration, skoladministration, sjukhusekonomi, bostadspolitik etc. Dessa kurser förutsätts öppna möjligheter till ytterligare specialisering av studierna om behov, intresse och medel till sådana kurser föreligger.

Kombination av kurser från olika inriktning Kurserna i respektive profil företräder en huvudinriktning mot bestämda yrkesfunktioner. Genom att byta ut någon ellennågra av profilens kurser kan inriktningen modifieras eller förändras på önskat sätt. Profilen offentlig administration kan exempelvis ges en mera ekono-

misk inriktning genom att man kompletterar de båda huvudkurserna Utredningsmetodik och Beslutsprocessen med kurserna Ekonomisk planering och Ekonomisk förvaltning. En viss breddning mot personaladministration kan erhållas exempelvis genom att man förutom huvudkurserna och kompletteringskursen Informationsteknik också läser kursen Personaladministrativ teknik. Det är också möjligt att ge utbildningen en markerat juridisk inriktning, vilket närmare kommer att beröras i nästa avsnitt. Den ekonomiska profilen kan breddas mot en eller flera av de övriga En ekonomisk-administrativ inriktning kan innehålla kurserna profilerna. Ekonomisk Ekonomisk redovisning, Beslutsprocessen och planering, Administrativ rationalisering. En ekonomisk-planeringsadministrativ inriktning kan lämpligen förutom humdkurserna inom den ekonomiska profilen innehålla kurserna Planeringsprocessen och Social välfärdsplanering. En ekonomisk-personaladministrativ inriktning kan erhållas genom tillval av kurserna Personaladministrativ teknik och Företagets organisation och ekonomi. Den senare kursen innehåller också sådana företagsekonomiska moment som är speciella för företagssektorn och som inte tas upp i kurserna inom den ekonomiska profilen. På motsvarande sätt kan en eftersträvad modifiering och breddning göras inom var och en av de förekommande profilerna. Med hänsyn till kursernas förläggning i tiden kan man också välja fyra huvudkurser exempelvis kurserna Utredningsmetodik, Beslutsprocessen, Ekonomisk och Ekonomisk redovisning. Ett sådant val ger valfrihet även planering när det gäller de fördjupade kurserna under den avslutande terminen. Normalt krävs nämligen att huvudkurserna inom en viss profil har lästs innan studierna av fördjupningskursen inom samma profil kan påbörjas. Den som har genomgått huvudkurserna inom två profiler kan således lägga fördjupningen där han önskar.

Juridisk inriktning U 68 har i avsnittet om juristlinjen (kapitel 2-7) konstaterat att det finns ett stort behov av personer med juridiska kunskaper i alla slag av U 68 föreslår att förvaltningslinjen alternativt skall kunna förvaltning. inledas med (jfr avsnitt 4.6). Utöver denna juristlinjens grundkurs finns det anledning att erbjuda kurser med juridiskt innehåll möjlighet även senare i förvaltningslinjen. Sådana kurser skall i princip kunna väljas både av dem som gått socionomlinjernas grundkurs och av dem som gått juristlinjens. För detta ändamål bör juristlinjens alternativa och valfria kurser i viss kunna användas (jfr avsnitten 4.7 och 5.3). I de fall utsträckning förvaltningslinjens kurser utnyttjas förutsätter en inriktning mot rättsliga problem under förvaltningslinjens profileringsdel val av huvudkurser inom profilen offentlig administration, dvs. kurserna Utredningsmetodik och Beslutsprocessen. Kursen avses förutom grundläggande metoder för Utredningsmetodik undersökningar av olika slag också att behandla rättsutredningens problem och teknik. Särskilt avseende bör därvid fästas vid träning i att

1973:59 371 SOU

ta fram det material som är nödvändigt för en rättslig bedömning. Dessutom behandlas bl. a. metoder för bearbetning, analys och redovisning av utredningsmaterial. I kursen Beslutsprocessen behandlas de rättsregler som gäller för den administrativa beslutsprocessen. Därvid diskuteras även delegationsmöjligheter, föredragningsteknik, registrering, expediering och delgivning av beslut, regler om offentlighet och sekretess samt besvär. I kursen Ekonomisk förvaltning kommer bl. a. en del fastighetsrättsliga frågor att beröras, såsom inskrivning, hyra, arrende och tomträtt, expropriation samt vissa regler om exekution i fast egendom. Också kursen Arbetsmarknadskunskap kommer att beröra juridiska frågor hänförliga till arbetsrätten. Den ovan redovisade kurskombinationen bör ge en viss täckning av kommunalrätten, förvaltningsrätten och civilrätten för den studerande som vill erhålla en juridisk inriktning av de valfria kurserna. Det bör också uppmärksammas att kursen Statlig och kommunal förvaltning till övervägande del har en juridisk inriktning. En ytterligare fördjupning sker sedan genom kurserna under den avslutande terminen. Fördjupningskurserna kommer för den studerande som väljer ovan skisserade kurskombination att ligga inom profilen offentlig administration. Den avslutande terminen inleds med en rättsvetenskaplig och statsvetenskaplig teori- och metodkurs (5 poäng) och fortsätter med en kurs i administrativ problemlösning (5 poäng). Normalt skulle sedan utbildningen avslutas med en projektinriktad kurs. Denna bör kunna utbytas mot en juridisk kurs.

372 SOU 1973: 59

Figurförtecknin g

1: l Juristlinjens organisation och relation till övriga utbildnings- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 linjer : 2 och sociala linjens organisation och rela- Förvaltningslinjens . . . . . . . . . . . . . 22 tion till övriga utbildningslinjer h. Modell för studieorganisation inom yrkesutbildningssektorn för administration och ekonomi 89 . . . . . . . . . 96 Anknytningjuristlinje-förvaltningslinje ,_. utan examen vid juridisk och teologisk fakultet Avgångna med fördelning efter antal studieterminer. Nyinskrivna och 1956/57 (Kumulativ procentfördelning) 181 1948/49 höstterminen 1965 fördelade med avseende på Nyinskrivna antalet ämnen tio terminer efter registrering 181 avklarade b) De examinerades fördelning efter antalet studieterminer. Bruttostudietid för nyinskrivna 1948/49 och 1956/ 57 (Ku- 183 mulativ procentfördelning) studieresultat efter tre terminers studier (per den 1 april

1973) för första gången inskrivna ht 1971. (Kumulativ pro- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 centfördelning) 271 ll: ›_. Alternativa ingångar till utbildningslinjer ll: 2 Sociala studiekurser den tredje och linjen. Obligatoriska terminen 272 fjärde teoretiska 11 : 3 Förvaltningslinjen. Obligatoriska kurser den tredje teoretiska terminen och valfria kurser den fjärde teoretiska terminen 273 274 l l : 4 Socionomutbildningens organisation

1973: 59 373 SOU

Tabellförtecknin g

2:1 Andelen tillämpade studier respektive utbytesämnen ijur. kand.examen under 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . 34 2: 2 Fördelningen olika på utbytesämnen i junkandexamen under 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 2:3 och examination Inskrivning vid de juridiska fakultetema 1956-1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 3: 1 Yrkesverksamma jurister 1950 och 197 l. Ungefärliga tal . . 55 6: 1 Undervisningens i vissa ämnen . . . . . . . . omfattning 177 6:2 studieresultat efter 14-15 terminer för inskrivningsårgång 1948/49 och 1956/57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 6:3 studieresultat efter 14-15 terminer för inskrivningsårgång 1956/57 vid de juridiska fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 6:4 studieresultat efter första studieåret ijuli 1972 och september 1972 för första gången inskrivna ht 1971 . . . . . 184 6: 5 Studiesituationen ht 1972 för nybörjare ht 1971 . . . . . 184 6:6 studieresultat efter tre terminers studier den (per 1 april 1973) för första gången inskrivna ht 1971 . . . . . . . . 185 6: 7 studieresultat vid olika tidpunkter för studerande nyinskrivna ht 1971. Antalet studerande som klarat visst ämne i procent av totala antalet nyinskrivna . . . . . . . . . . . 187 6: 8 Antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster vid de juridiska fakulteterna budgetåret 1973/74 . . . . . . . . . . . . . 189 6:9 Lärartjänster fördelade på ämnen och fakulteter den 1 augusti 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 7:1 Totala kostnaden för undervisning och administration vid successiv resursökning (räknadi 1972 års löneläge) . . . . 202

374 SOU 1973: 59

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

Litteraturen i skolan. U. 35. Kriminologisk forskning. Ju. Högskolan. U. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och Högskolan. Sammanfattning. U. motiv. Jo. Fi. 37. Miljövårdens informationssystem. Statskonto Fastighetstaxering.

f°9°*9“9§9l°r^

Museerna. U. rets förstudie. Jo. Data och näringspolitik. I. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam- , Trygghet i anställningen. In. het. Fö. Radio i utveckling. U. 39. God inkassosed. Ju. Fortsatt 40. Civilförsvarsförmåner. Fö. uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 41 . Forskning för utveckling. U. Reklam lll. Tv-reklamfrågan. U. 42. Utbildning av lärarutbildare. U. Reklam lV. Reklamens kostnader och bestäm- 43. Budgetreform. Fi. ningsfaktorer. U. 44. Budgetreform. Bilagor. Fi. Forsöksverksamhet med yrkesteknisk högsko- 45. Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor. leutbildning. U. Fi. 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. 46. Budgetreform. Den statliga budgeten: regiona- Ju. la effekter. Fi. Jo. 47. Högskolornas förvaltning. U. 14. Mål och medel i skogspolitiken. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. . Skolans regionala ledning. U. 16. Samhället och tilmen. Del 3. U. 49. Unga lagöverträdare lV. Ju. 17. Teknisk U. 50. Bostäder 1974-76. In. översyn av studiemedelssystemet. 18. Stvrelserepresentation för bankanställda. Lag- 51. Skadestånd V. Ju. teknisk översyn. Fi. 52. Turism och rekreation i Sverige. Jo. 19. TRU: s försöksverksamhet 1967-1972. U. 53. Samhället och filmen. Del 4. slutbetänkande. 20. Varudeklaration - ett medel i konsumentpoli- U. tiken. H. 54. Professorstillsättning. U. 21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 55. Beteendevetenskaplig arbetslivsforskning. l. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt Xll. Ju. 56. Trygghet i anställningen. Del 2. In. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestäm- 57. Förslag till bokföringslag. Ju. melser. Ju. 58. Högskoleutbildning. Hälso- och sjukvårdslinje. 24. Boendeservice 7. ln. Social servicelinje. Medicinsk assistentlinje. Ar- 25. Unga lagöverträdare lll. Ju. betsterapeut- och sjukgymnastlinje. U. 26. Lag och ratt i grundskolan. Ju. 59. Högskoleutbildning. Juristlinje. Förvaltnings- 27. Sanering lll, ln. linje. Social linje. U. 28. Stvrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Järn- och metallmanufakturlndustrin under 70-talet. I. 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. l. 31. Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. Ju. 32. vägtrafiken - kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m. m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fö.

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Museerna. [5] Snvltningsbrott och siukförsäkringsmissbruk. [13] Radio i utveckling. [8] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt Xll. [22] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- inom vuxenutbildningen. [9] ser. [23] Reklamutredningen. Reklam lll. Tv-reklamfrågan. 1956 års klientelundersökning rörande ungdoms- [10] Reklam IV. Fleklarnens kostnader och bebrottslingar. 1. Unga lagöverträdare Ill. [25] 2. stämningsfaktorer. [11] Unga lagöverträdare. IV. [49] Filmutredningen. 1 Samhället och filmen. Del 3. Lag och rätt i grundskolan. [26] [16] 2. Samhället och filmen. Del 4. Slutbetänkan- Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. de. [53] [31] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] Kriminologisk forskning. [35] TRU: s försöksverksamhet 1967-1972. [19] God inkassosed. [39] Forskning för utveckling. [41] Skadestånd v. [51] Utbildning av lärarutbildare. [42] Förslag till bokföringslag. [57] Skolans regionala ledning. [48] Professorstillsättning. [54] Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [34] Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. Jordbruksdepartementet [38] Mål och medel iskogspolitiken. [14] Civilförsvarsförmåner. [40] Miljökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövår- Kommunikationsdepartementet dens informationssystem. Statskontorets förstudie. vägtrafiken - kostnader och avgifter. [32] [37] Turism och rekreation i Sverige. [52] Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Handelsdepartementet Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. [18] Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn- [20] digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m. m. [33] Inrikesdepartementet Budgetutredningen. 1. Budgetreform. [43] 2. Budgetreform. Bilagor. [44] 3. Budgetreform. Stabilise- Utredningar rörande ökad anställningstrygghet och ringspolitiska bilagor. [45] 4. Budgetreform. Den vidgad behörighet för arbetsdomstolen. 1. Trygghet i anställningen. [7] 2. Trygghet i anställningen. statliga budgetens regionala effekter. [46] Del 2. [56] Utbildningsdepartementet Boendeservice 7. [24] Litteraturen Sanering lll. [27] i skolan. Separat bilagedel 4 till Bostäder 1974-76. [50] litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. lndustridepartementet Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk Data och näringspolitik. [6] högskoleutbildning. [12] 4. Högskolornas förvaltning. 5. Högskoleut- Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metall- [47] bildning. Häslo- och sjukvårdslinje. Social service- manufakturindustrin under 70-talet. [29] 2. Järnlinje. Medicinsk och och metallmanufakturindustrin under 70-talet. Biassistentlinje. Arbetsterapeutsjukgymnastlinje. [58] 6. Högskoleutbildning. Ju- lagor. [30] ristlinje. Förvaltningslinje. Social linje. [59] Beteendevetenskaplig arbetslivsforskning. [55]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiske förteckningen.

Nordisk (Nu) 1973 udredningsserie

Kronologisk förteckning

1. Kommunalt samarbete över de nordiska riksgränserna. 2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. 3. Varudeklarasjonssamarbeid i Norden. 4. Den nordiska allmänheten och det nordiska samarbetet 1973. 5. Nordisk miljöskyddskonvention. 6. Nordisk pedagogisk specialutbildning för fysio› terapeuter. 7. Nordiskt samarbete på arbetsmedicinens område. 8. Övergripande mål för konsumentundervisning i skolan. 9. Konferanse om arbeidsmarkedsforhold. 10. Jämförelse mellan förmögenhetsbrotten i den svenska brottsbalken och den danska straffe- Ioven. 11. TV över gränserna. 12. The Role of the Nordic Countries in European Cooperation.

KUNLSL. BEEL. { s!” *hmm

Publikationer från U68

U68 Debatt o lMál för högre utbildning, 1969. 0 lHögre utbildning - funktion och struktur, 1969. 0 ll-lögre utbildning - forskningsanknytning och :studieorganisatiom 1970. - 0 (Gymnasieskolan några utvecklingslinjer, 1970.

U68 Rapport

I Universitetsstudier utan examen. Rapport till 1968 års utbildningsutredning. Sammandrag och lkommentarer, SOU 1971 :60. 2 *Val av utbildning och yrke, SOU 1971:61. 3 zHögre utbildning och arbetsmarknad, SOU 1971:62. 4 - och samlHögre utbildning regional rekrytering ?h-ällsekonomiska kalkyler, SOU 1972:23. 5 .Administratörer i stat och landsting, DsU 1973:17.

Betänkanden Höigskolan, SOU 1973:2. Höigskolan. Sammanfattning, SOU 1973:3. Föirsöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbikdning, SOU 1973:12 Höigskolornas förvaltning, SOU 1973:47. Höigskoleutbildning - Hälso- och sjukvârdslinje, Solcial servicelinje, Medicinsk assistentlinje, Arlbetsterapeut- och sjukgymnastlinje, SOU 1973:58. - Höigskoleutbildning Juristlinje, Förvaltningslinje, So›ciaI linje, .

1 ä Allmänna ISBN 91 -38-01763-6

Förlaget