Kunskap för utveckling betänkande. Bilagedel

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

KUNSKAP

FOR

UTVECKLING

BETÄNKANDE AV

UTREDNINGEN OM

KUN SKAPSBILDNING I ARBETSLIVET

å

sou

EefKié

0a

:§1

Ändringsblad

Sidan 33, sista stycket i rutan står: Statens insatser för de små företagens utveckling inom nuvarande arbetsmarknads- och socialförsäkringsområden bör samordnas över sektorsgränserna. Detta stycke skall utgå och ersättas med: Också statens insatser för de små företagens utveckling inom de nuvarande

arbetsmarknads-, socialförsåkringsg utbildnings- och regionalpolitiska.

områdena bör ingå i samordningen.

wwwi i h 45 iväg,

i

Statens offentliga utredningar

l

P89

w 1994:48

W Arbetsmarknadsdepartementet

för

Kunskap utveckling

Betänkande av

Utredningen kunskapsbildning i arbetslivet

om

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svararar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Omslagsbild: "Syndafallet, broderi av Nils Lindgren Figurer: Anna Spángmark

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-33-13621-x Stockholm 1994 ISSN 0375250X

Till Statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

bemyndigade den ll februari 1993 chefen för Arbetsmark- Regeringen nadsdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag att se över en

kunskapsspridning inom arbetslivsområdet Dir 1993: 15.

frågan om m.m.

Med stöd detta bemyndigande förordnade departementschefen den 15

av februari 1993 landshövdingen i Skaraborgs län, Birger Bäckström, till särskild utredare. Som i utredningen förordnades beslut den 23 mars 1993 experter genom

generaldirektör Sivert Andersson, Arbetarskyddsstyrelsen, direktör Carl A.

Asklöf, Arbetsmiljöfonden, departementssekreterare Eva-Maria Forsberg Arbetsmarknadsdepartementet, direktör Anders L. Johansson, Arbetslivscentrum, generaldirektör Anna-Greta Leijon, Arbetsmiljöinstitutet, sakkunnig Douglas Skalin, Arbetsmarknadsdepartementet och direktör Ulf Westerberg, Arbetslivsfonden. Genom beslut den 29 juni 1993 förordnades även länsdirektören för Arbetslivsfonden i Skaraborgs län Karlsom expert Evert Andersson. Under arbetets gång har utredningen fortlöpande informerat och samrått med följande arbetsmarknadsorganisationerna särskilt utsedda kontaktav Monica Breidensjö, TCO, Harald Frostling, SAF, Kerstin personer: Hildingsson, SACO, Rolf Lindh, LO, Marie Pernebring, Svenska Kommunförbundet, Kerstin Redig, Landstingsförbundet och Erling Ribbing, Statens Arbetsgivarverk. Till sekreterare i utredningen förordnades den 19 april 1993 ekon. dr. Lars Eklund. I sekretariatet har även ingått fil. Erling Hildeland och mag. socionom Regina Winzer samt assistent Ewa Sjögren. Utredningen har antagit namnet "Utredningen kunskapsbildning i om arbetslivet" KSA-utredningen.

Med anledning av Utvecklingsfondsutredningens betänkande "Strategi för

småföretagsutveckling" SOU 1993:70 har KSA-utredningen i skrivelse 1993-

09-14 till Näringsdepartementet informerat sitt arbete och hemställt om att

kunskapsförsörjningen för de små företagen inom arbetslivsomrádet skulle

beaktas vid behandlingen av Utvecklingsfondsutredningens förslag.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet "Kunskap för utveckling" inklusive en särskild bilagedel. Särskilt yttrande har avgetts av experten Sivert Andersson. Utredningen har även erbjudit arbetsmarknadsorganisationernas kontaktpersoner att i särskilda yttranden sammanfatta sina synpunkter på utredningens överväganden och förslag. Sådana yttranden har avgetts Harald Frostling, av SAF samt gemensamt Marie Pemebring, Svenska kommunförbundet och av Kerstin Redig, Landstingsförbundet.

Uppdraget är därmed slutfört.

Mariestad den 31 mars 1994

Birger Bäckström /Lars Eklund Erling Hildeland Regina Winzer

Innehå

Inledning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avgränsningar 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Terminologi 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur utredningsarbetet bedrivits 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . Betänkandets disposition 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetsliv 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsliv försök till definition 18 - . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetslivets villkor 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Strukturförändringar och utvecklingsdrag 21 . . . . . . . . . . . Små företag 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . krav på arbetsliv och företag 26 Nya . . . . . . . . . . . . . . . Mål och måluppfyllelse 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kunskapsbildning 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens grundsyn 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Att bilda kunskap 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Att förmedla kunskap 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Behov metoder och förhållningssätt 39 av nya . . . . . . . . . . Konsekvenser 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ekonomisk stimulans 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag stimulans till om introducerande information och utbildning 44 . . . . . . . . . . Förslag stimulans till verksarnhetsanalys 45 om . . . . . . . . . Förslag stimulans till uppföljande om utbildning 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kunskapsförmedling 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tidigare förslag lokal kunskapsförmedling 49

om . . . . . . . . Försöksverksamhet 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anknytning till befintliga organisationer

eller nätverk 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Exempel 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag kunskapsförmedling 55 om . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994:41

5.5.1 Förutsättningar 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Uppgifter 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Kompetens 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Förslag om startbidrag till kunskapsförmedling 59 . . . . . . .

6 Regional samverkan 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Samverkan för kunskapsutveckling 62 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Erfarenheter från Arbetslivsfonden 64 . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Beredningsgruppen Skaraborg 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Förslag om regionalt råd för arbetslivsutveckling 66 . . . . . . 6.5 Krav och organisation 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Kostnader 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Verksamhetsanalys 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Information och utbildning 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Startbidrag för kunskapsförmedling 73 . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Råden för arbetslivsutveckling 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Totala kostnader län 74 per . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Totala kostnader i riket 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Finansiering 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Samverkan mellan arbetsliv och näringsliv 78 . . . . . . . . . . 8.2 Förslag om finansiering 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Arbetslivsfondens medelsreserv 79 . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Arbetsmiljöfonden 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Samverkan med angränsande berörda områden 81 . . 8.3 Finansieringsmodell 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Arbetslivssektorn 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Statens finansiering kunskapsförmedling 86 av . . . . . . . . . 9.2 Myndigheterna 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Myndighetsansvar för kunskapsförmedling 88 . . . . . . . . . . 9.4 Arbetsmarknadsparterna och deras samarbetsorgan

Branschorganisationer 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Kunskaps- och utbildningsproducenter 91 . . . . . . . . . . . . 9.5.1 Arbetsmiljöservice till småföretag 92 . . . . . . . . . . 9.6 Regionala skyddsombud 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7 Företagshälsovården 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Arbetsmiljöfonden 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Bakgrund 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Två kulturer 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Förslag om utvecklad roll och uppgifter 100 nya . . . . . . . .

Förutsättningar och krav 103 10.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.1 Stöd och uppföljning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.2 Stöd till kvalitetsutveckling 104 . . . . . . . . . . . . . . 10.4.3 Samverkan med andra myndigheter 104 . . . . . . . . .

lO.4.4 Kunskapsbildning, kunskapsförmedling

och forskning 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Förvaltning och fördelning medel 105 av . . . . . . . . 10.4.6 Inre förutsättningar 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Utbildning och information 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Samverkan enligt lag 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Samverkan enligt avtal 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Arbetsmiljöfondens nuvarande stöd

till utbildning och information 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvärdering Arbetsmiljöfondens stöd 112 av . . . . . . . . . . . Effekter i arbetslivet 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Parternas på nuvarande ordning 115 syn . . . . . . . . . . . . . .

12 Ny inriktning stödet till utbildning och information 117 av 12.1 Statens och roller och 118 parternas ansvar . . . . . . . . . . . . 12.2 Stödet till AML-utbildningen 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Stödet till utbildning och information 123 parternas egen . . . . 12.4 Stödet till de regionala skyddsombuden 126 . . . . . . . . . . . .

12.5 Övrigt stöd 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Förslag till inriktning stödet 127 ny av . . . . . . . . . . . . . . .

13 Vissa konsekvensfrågor 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Statsfmansiella konsekvenser 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Samhällsekonomiska konsekvenser 132 . . . . . . . . . . . . . . 13.3 EU-aspekter 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Regionalpolitiska konsekvenser 134 . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Avslutande synpunkter 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förkortningar 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommittédirektiv

Å

Kapitel 1 Inledning

Inledning

Uppdraget till utredningen om kunskapsbildning i arbetslivet KSA-ut-

redningen framgår direktiv Dir 1993: 15. Utredningen bör enligt dessa

av

lämna förslag till hur ett system för kunskapsspridning inom arbetslivsl området skall organiseras och finansieras,

överväga hur erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet skall kunna föras vidare vid fondens avveckling,

utvärdera det nuvarande systemet för finansiering av utbildning och information inom arbetslivsområdet genom Arbetsmiljöfonden samt

föreslå hur Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsspridning bör utformas. -

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot de mindre företagen och hur kunskakan spridas lokalt och regionalt. Vidare bör företagshälsovârdens roll i per sammanhanget belysas. Arbetsmiljöfondens finansiering av de regionala skyddsombuden bör beaktas. Samverkan med alla parter på området bör vara en utgångspunkt för utredningens förslag. Direktiven finns längst bak i betänkandet.

10 Kapitel 1 Inledning

1 Avgränsningar

Villkoren för kunskapsbildningi arbetslivet påverkas av socialförsäkringssystemets utformning, informationsteknologins snabba utveckling, utbildningsväsendets karaktär och forskningens inriktning.

KSA-utredningen berör emellertid inte dessa faktorer i sina överväganden och förslag.

KSA-utredningen ser som sin huvuduppgift att ange en ny inriktning för kunskapsförsörjningen inom arbetslivet. Tidsperspektivet blir som en konsekvens av detta långsiktigt. Den grundsyn som utredningen genom sina förslag ger uttryck át, bygger pá kunskapsbildning som en fortlöpande och konsekvent process i företaget. Förändring och lärande sker när ett fruktbart växelspel mellan företaget och dess omvärld utvecklas. För att skapa gynnsamma villkor för kunskapsbildning krävs naturliga och kraftfulla ekonomiska drivkrafter. Det ankommer på Beredningen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama Dir. 1993:44 och 1993:119 att lägga förslag som

"ger naturliga incitament för att upprätthålla arbetslinjen och att betydelsen av aktiva förebyggande och rehabiliterande insatser betonas. Därvid bör försäkringens effekter på arbetsmiljöarbetet och samordningen med arbetsmiljölagstiftningens krav beaktas."

Beredningens förslag till en reformerad socialförsäkring kan skapa nya grundläggande förutsättningar för kunskapsförsörjning inom arbetslivet. Det kommer emellertid sannolikt att dröja flera är innan ett reformerat försäkringssystem får genomslag i praktiken. Under tiden bör förutsättningar för sektorsövergripande processer skapas i syfte att rationalisera och utveckla samhällets stödstruktur för kunskapsutveckling i smá företag. KSA-utredningen vill särskilt framhålla behovet av samlad på näringsliv, arbetsliv, kompetensutveckling och betydelsen en syn

Kapitel 1 Inledning

av ekonomisk drivkraft. Utredningens förslag kan betraktas som verktyg för samverkan mellan näringslivs-, arbetslivs-, utbildnings-, arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena för att skapa gynnsamma utvecklingsvillkor i små företag. KSA-utredningen har två huvuduppgifter. Den första är att föreslå hur erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet skall tas tillvara då fonden avvecklas. Den andra är att utvärdera Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsspridning och föreslå hur det skall utformas. Avgörande för utredningens tidsperspektiv är då att Arbetslivsfonden upphör vid halvårsskiftet 1995. KSA-utredningen efterlyser koncentration av samhällets insatser på lång en sikt. De förslag som utredningen lägger fram rör de allra närmaste åren. Förslagen avses träda i kraft samtidigt som Arbetslivsfonden upphör. Som framhålls i betänkandet bör förslagens verkan fortlöpande utvärderas. På basis av denna utvärdering bör statsmakterna ta ställning till verksamheten. Den kanske allra viktigaste frågan är vilka utvecklingsmöjligheter som den informationsteknologin medför för kunskapsbildningen i arbets- och nya näringslivet. Med informationsteknologin som verktyg kan stora mängder information samlas, förflyttas, lagras, bearbetas och användas snabbt, korrekt och lättillgängt till låg kostnad och på valfri plats. Omfattande verksamheter kan fogas samman genom effektiva informationsnät. Beslutsfattande och handlande kan ske med hjälp av datorstöd för expertsystem, kunskapsbanker, kommunikation m.m. Tekniken är tillgänglig. KSA-utredningen belyser inte närmare förutsättningarna för att ta tillvara informationsteknologi och de möjligheter för kunskapsförmedling som den ny rymmer. Utredningen anser att alla dessa resurser bör utnyttjas på samtliga nivåer. Den kunskapsförmedling på lokal, regional och central nivå som KSAutredningen lägger förslag om i det följande, bör inom sitt område fungera katalysator i den informationsrevolution som pågår. som Utbildningen inom skolan och i högskolan har aktualiserats i utredningsarbetet. Flera utredningar har under de senaste åren ingående behandlat sambandetmellan arbetslivoch utbildningsväsendet. Produktivitetsdelegationen framhöll att de offentliga utbildningsinstitutionerna aktivt bör verka för vidareutbildning med begränsad grundutbildning. Utbildningen av av personer företagsledare bör också över, så att den får en tydligare inriktning mot ses

12 Kapitel 1 Inledning

arbetsorganisation och produktion SOU 1991:82. Kompetensutredningen underströk att högskolan bör vidgad roll i arbetslivet SOU 1992:7. ges en Arbetsmiüökommissionen fäste uppmärksamhet på arbetslivsutbildningens betydelse, främst vad gäller civilingenj örer och tekniker, men också grupperna för chefer, beslutsfattare och administratörer SOU 1990:49. Kommissionen redovisade också förslag utbildningens innehåll och omfattning. om Arbetsmiljöfonden betonar i en nyligen utkommen rapport, Arbetsmiljöfonden och högskoleutbildningen ett förslag till bättre arbetsmiljö, hög- skoleutbildningens betydelsefulla roll som spridningskälla för den kunskap som genereras av arbetslivsforskningen. KSA-utredningen anser att detta ämne har stor betydelse. Det är angeläget att alla utbildningsresurser tas tillvara och utformas för att stödja och utveckla kunskapsbildningen i arbetslivet. I KSA-utredningens direktiv framhålls att resultaten av den forskning som stöds främst Arbetsmiljöfonden bör förmedlas till arbetslivet på ett av systematiskt och genomtänkt sätt. Utredningen instämmer i detta och vill tillägga att forskningsfinansiering hög kvalitet kräver vetenskaplig av legitimitet och professionalism i bedömning och handläggning. Arbetslivsforskningen har varit föremål för en särskild utredning SOU 1990:54 och har återkommande behandlats i de forskningspolitiska propositionerna. Utredningen uppehåller sig därför inte särskilt vid forskningsfrågorna. Ett viktigt undantag utgör emellertid forskarstött utvecklingsarbete av det slag har bedrivits i samband med de tematiska utvecklingsprogram vilka som Arbetsmiljöfonden har finansierat. Som utredningen lägger förslag om i det följande bör Arbetsmiljöfondens finansiering av denna typ av utvecklingsstöd, med god kvalitet, stärkas och länkas till kunskapsbildningen pä lokal och regional nivå. För budgetåret 1993/94 Arbetsmiljöfondens finansiering svarar denna typ stöd för 5 procent fondens totala forskningsbudget. av av ca av

1.2 Terminologi

Utredningen har funnit att uttrycket "kunskapsspridning", som används i direktiven, inte är adekvat med hänsyn till den syn på kunskap som utredningen företräder och som redovisas i kapitel För att bättre ge uttryck

1994:48 Kapitel 1 Inledning l3 SOU

den dynamiska och flervägskommunikation som krävs för att

process kunskaper skall överföras till, från och mellan företag, har utredningen föredragit använda kunskapsbildning och kunskapsförmedling. att termerna

Kunskapsförmedling kan, beroende på sammanhanget, stå antingen för själva

eller aktiviteten "överföring kunskaper" eller de organisatoriska processen av uttrycken för sådan process/aktivitet. en "företag" står för såväl privata företag och organisationer som Termen förvaltningar, företag och affärsverk inom den offentliga myndigheter, Med "företag" vidare ägare, ledning, anställda och deras föresektorn. avses

trädare. Med "mindre företag" företag se ovan med färre än 200

menas medan "små företag" för kategorin färre än 50 anställda, termen reserveras anställda jämför med bilaga 1.

I betänkandet används ordet "medarbetare" som en samlingsbenämning på

samtliga anställda i företag, inklusive chefer och arbetsledare motsvaett rande. Termen "anställda" används i betydelse "arbetstagare" i samma som

arbetsmil j öl mening. Med "facklig organisation" avses arbetstagarorgani-

agens eller brukar bunden kollektivavtal i förhållande till sation som är vara av arbetsgivaren. Termen "företrädare för de anställda" betyder här anställda som

arbetsplats lokal arbetstagarorganisation eller, om sådan

på en utses av organisation inte finns, direkt arbetstagarna. Med "arbetsmarknadens av

parter" de centrala huvudorganisationernaeller deras förbund.

menas Utredningen använder omväxlande termerna "region" och "län". Med

region län, om inget annat anges. avses

1.3 Hur utredningsarbetet bedrivits

direktiven utgångspunkt för utredningens förslag bör vara en l anges att en samverkan med alla parter på området. Utredningsarbetet har i stor utsträckning bedrivits i form kontakter med företrädare for företag, anställda, av

och organisationer. Underlag och synpunkterihar inhämtats direkt

myndigheter och från företrädare för näringsliv och offentlig förvaltning i olika i företag regioner. Utredningens kontaktpersoner inom huvudorganisationerna på arbetsmarknaden har fortlöpande blivit informerade och haft möjligheter att

framföra synpunkter under arbetets gång.

14 Kapitel J Inledning SOU 1994:48

Utredningens expertgrupp enades i ett tidigt skede grundsyn om en på

kunskapsbildning och kunskapsförmedling. Grundsynen baseras på fakta och

erfarenheter som bl.a. redovisats i utredningar bilaga 6 och på forskning under de senaste åren bilaga 2. Grundsynen har väglett KSA-utredningen vid

bedömningen av det nuvarande systemet för kunskapsförmedling och behoven

av förändringar.

Den 14 september 1993 ingav KSA-utredningen skrivelse till närings-

en departementet i anledning den då pågående beredningen Utvecklingsav av

fondsutredningens betänkande Strategi för småföretagsutveclding SOU

1993:70. I skrivelsen informerade KSA-utredningen sitt arbete, framhöll

om det ömsesidiga beroendet mellan arbetslivs- och företagsutveckling samt hemställde om att behovet kunskaper arbetslivet i de små företagen av om

beaktas vid behandlingen utvecklingsfondsutredningens förslag.

av

Regeringen överlämnade i septemberArbetslivsfondens rapport Information,

kunskap och efterfrågan på arbetslivsområdet 1993-06-23 till KSA-

utredningen. De förslag framlades i har KSA-utredningen som rapporten beaktat i sina överväganden. I samverkan med Arbetmiüöinstitutet genomfördes i oktober hearing med en arbetslivsforskare på temat "forskningsinformation och kunskapsanvändning" . Utredningarbetet har Beredningsgruppen Skaraborg bedrivits i genom ett lokalt och regionalt perspektiv. Beredningsgruppens analys och förslag stämmer väl överens med den nämnda grundsynen på kunskapsbildning ovan

och kunskapsförmedling. Gruppen har sammanträtt vid fem tillfällen och

överlämnade sin slutrapport till utredningen i mars. Utredningen har genom särskilda uppdrag anlitat professor Dick Ramström

och socionom Stajjfan Ågren, SIPU-gruppen, för att göra sammanställning

en av mindre företags arbetsvillkor och dess behov kunskap. Fil. dr. Thomas av Tydén, Dalarnas Forskningsrád, har sammanfattat och kommenterat sin syn

på kunskapsförmedling. Fil.dr. Bernd Hofmaier och professor Bjørn Gustav-

sen, Arbetslivscentrum, har beskrivit och analyserat företagsnätverk för utveckling. Slutligen har docent Torbjörn Stjemberg, Handelshögskolan i Stockholm och Fyra sammanställt och analyserat utvärderingar Arbetsav miljöfondens finansiering utbildning och information. av

Kapitel 1 Inledning 15

Utredningens har sammanträtt tio gånger, varav en gång i form expertgrupp av ett internat.

1.4 Betänkandets disposition

Utredningens grundsyn, överväganden, förslag och konsekvensanalys

redovisas i föreliggande betänkande. Övervägandena och förslagen samman-

fattas i ingressen till respektive kapitel. betänkandets kapitel 2 och 3 beskrivs förutsättningar och villkor för I och för kunskapsbildning i arbetslivet. Här formuleras bl.a. det arbetslivet ligger till grund för bedömningar och inriktning av förslag. synsätt som till åtgärder på lokal och regional nivå för att stödja och stimulera Förslag i mindre företag redovisas i kapitlen 5 och Här

kunskapsförsörjningen

erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet bör föras vidare. anges hur Kostnadsberäkning för och finansiering förslagen till lokal och regional av

kunskapsförmedling framgår kapitel 7 respektive

av Förslagens konsekvenser för myndigheter och andra kunskapsförmedlare

analyseras i kapitel De regionala skyddsombudens och företagshälsovårdens

roller i sammanhanget berörs särskilt. till hur Arbetsmiljöfondens stöd till den förslagna lokala och Förslag regionala kunskapsförmedlingen bör utformas redovisas i kapitel 10. kapitel ll och 12 sammanfattas och bedöms Arbetsmiljöfondens finans- I utbildning och information inom arbetslivsområdet. Finansieringen iering av de regionala skyddsombuden granskas särskilt. av redovisar i kapitel 13 konsekvenser med avseende på stats- och Utredningen samhällsekonomi, EG/EU-aspekter och regionalpolitiska aspekter. betänkandets kapitel 14 sammanfattas utredningens synpunkter på behoven l samordning den statliga näringslivs- och arbetslivspolitiken, ekonomiska av av drivkrafter och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. ligger till grund för olika delar betänkandet har tagits De underlag som av fram utredningens uppdrag eller sammanställts inom sekreteriatet. Detta på återfinns i särskild bilagedel, disposition framgår av dess underlag en vars innehållsförteckning.

aüzxüäâifâfáøi

gr: ab ömma:

Kapitel 2 Arbetsliv 17

2 Arbetsliv

Arbetslivsfrågorna rör företagens verksamhetsutveckling i stort.

Åtgärder för att utveckla arbetslivet bör ingå i de förändringar

av verksamheten som, förutom arbetslivsförhållanden, bl.a. innefattar företagets verksamhetsidé, produktion, ekonomi, marknad, kvalitet, produkt- och tjänsteutveckling. En god arbetslivs- och verksamhetsutveckling bygger på samtliga dessa grundstenar.

Det största icke tillgodosedda behovet av kunskapsutveckling finns i små företag. De saknar tillgång på expertis för att kunna förutse och följa ändrade förutsättningar och anpassa verksamheten. Sambandet mellan arbetslivsförhållanden, företagets utvecklingsmöjligheter och överlevnad framstår inte alltid som tydligt.

Kunskapsbehovet är unikt för det enskilda företaget i den aktuella situationen. Kunskapsförmedlingen bör anpassas därefter. Detta kräver ett förändrat synsätt hos myndigheter och aktörer som har till uppgift att på olika sätt stimulera utvecklingen i små företag.

Det gäller då att finna nya metoder för och ett nytt förhållningssätt till kunskapsbildning och kunskapsförmedling.

I detta kapitel görs ett försök att definiera begreppet arbetsliv. Därefter sammanfattas utredningens på arbetslivets villkor. Aktuella strukturförändsyn ringar och utvecklingsdrag beskrivs och mot den bakgrunden särskilt de små företagens förutsättningar för att utvecklas. Nya krav på arbetsliv och företag sammanfattas. Kapitlet avslutas med redovisning och bedömning av målen en för och måluppfyllelsen i statens arbetslivspolitiska insatser.

18 Kapitel 2 Arbetsliv

2.1 Arbetsliv försök till definition

-

Arbetslivspolitiken, vars förutsättningar skapas av statsmakterna, rör förhållanden på arbetsplatsen ur främst två aspekter:

arbetets villkor arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetstider, lön, etc. och -

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare arbetsrätt. -

Begreppet arbetsmiljö innefattar dels säkerhet och skydd mot fysiska och psykosociala risker, dels inflytande, delaktighet och utvecklingsmöjligheter. Vad gäller bestämningen av begreppet arbetsliv har utredningen inte funnit någon entydig och allmänt vedertagen definition i gällande lagar och deras förarbeten. Arbetslivsbegreppet är inte heller klart avgränsat vare sig i den arbetsvetenskapliga litteraturen eller i gängse språkbruk. I proposition l990/9l:69 om arbetslivsforskningens organisation m.m. används sålunda "arbetslivsforskning" som ett samlingsbegrepp för bl.a. forskning kring fysisk arbetsmiljö, ergonomi, arbetsorganisation, arbetstider och medbestämmande i arbetslivet. "Arbetslivet" kan inte avgränsas och skiljas ut från produktion och annan verksamhet som bedrivs i ett företag. Det är en del i ett större sammanhang. Ett säkert och utvecklande arbetsliv är viktigt, men det förutsätter att företaget har en stabil grund och bygger på kunskaper om kundtillfredsställelse, resultat, mål, metoder o.s.v. För att en verksamhet skall kunna styras i rätt riktning och fungera effektivt, krävs att denna information och kunskap samordnas. I mindre företag sker samordningen hos en eller ett fåtal personer. Där finns inte några strikta gränser mellan "arbetslivsornrådet" och andra "områden", som t.ex. ekonomi, teknik, marknad och yttre miljö. Arbetslivet innefattar inte bara arbetsmiljön i vid mening utan också arbete och annat som människan, ensam eller i grupp, utför i denna miljö. Med arbete avses varu-, tjänste- och kunskapsproducerande verksamhet. Men även andra aktiviteter är kopplade till arbetet: erfarenhetsutbyte, lärande, ledning, arbetsfördelning, organiserande, samverkan formell, informell och social,

Kapitel 2 Arbetsliv 19

förhandling och konflikthantering. Men även negativa inslag som maktutövning, mobbning, utslagning etc. Det centrala i begreppet arbetsliv är, som KSA-utredningen ser det, att arbetet och därmed sammanhängande aktiviteter leder fram till olika slags

resultat och konsekvenser. Både för företaget och medarbetarna se figur

nedan:

e//ek/ivifef Miaa

tundh///red0oM//e/:e adterbef

produk/ir/Yef

/tm//fef

o/ä/v/ár/røerüe

che/er

ägare /Mnøfe/prødutfarvécl/rrg

makf

anafá//da VERmAHHEm/DE a/o/agnrhg

dVerb//ck

band/mqau/vgmme mobán/ng

etønom/ oheao

ansvar pávertanomoy/rçbe/e/

fela/t lärande

samman/mo J/c/miny

monofonr /årrta/â//z/bef

fan///Her

fire

mil/o marinada/änh

Figur 2:1. Arbetslivets sammanhang

Dessa olika resultat och konsekvenser påverkar varandra och är inbördes beroende. Arbetslivet påverkar produktionen och de resultat den avsätter på marknaden och i företagets övriga omgivning. Kundtillfredsställelse och resultat produktionen i sin tur är grund för medarbetarnas trygghet och av en utvecklingmöjligheter. Med detta försök till begreppsdeñniering tar KSA-utredningen en grundläggande utgångspunkt i företaget och arbetslivets faktiska förhållanden

20 Kapitel 2 Arbetsliv

i varje enskilt företag..Det.är. förhållanden som har betydelse för att arbetet skall kunna utföras säkert och effektivt och ge möjligheter till utveckling och arbetstillfredsställelse för den enskilde.

2.2 Arbetslivets villkor

KSA-utredningen har till uppgift att lägga fram förslag om "hur ett system för kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall organiseras och finansieras Utredningen har i föregående avsnitt försökt definiera arbetslivet och betonat dess samband med företagets produktion och verksamhet. Hur kommer arbetslivets villkor att vara i framtiden Vilka krav ställs på företag, arbetsgivare och arbetstagare Vilka konsekvenser får kraven för kunskapsutvecklingen i arbetslivet Vilka kunskaper finns det behov av Och hur skall ett "system" för denna kunskapsförmedling utformas så att det svarar mot verksamhetens och arbetslivets ständigt växlande behov Väsentliga utgångspunkter för KSA-utredningen är därvid följande:

0 Insikterna om arbetslivets betydelse för människors hälsa och välbefinnande ökar och medför allt större krav på ett utvecklande arbetsliv som är anpassat till människors olika förutsättningar.

0 Goda arbetsbetingelser är en förutsättning för produktivitet, effektivitet och kvalitet.

0 Ohälsa; skador och utslagning i arbetslivet för med sig mänskligt lidande och förorsakar höga försäkrings- och värdkostnader.

0 En fortgående snabb internationalisering och kunskapstillväxt skärper kraven på företagens konkurrenskraft och beredskap att tillgodogöra sig ny teknik och nya marknader.

1994:48 Kapitel 2 Arbetsliv 21 SOU

allt större andel arbetskraften kommer att arbeta i små och medelsto- 0 En av företag samverkar i olika nätverk både på det internationella och ra som lokala/regionala planet.

förändrad arbetsorganisation med ett breddat arbetsinnehåll förstärker 0 En kraven på arbetskraftens kompetens och på livslångt lärande.

Riskerna för fysisk nedslitning i tunga arbeten minskar men kvarstår så 0 länge sådana arbeten finns.

för nedslitning och utbrändhet i monotona och hårt styrda arbeten 0 Riskerna kvarstår så länge sådan arbetsorganisation finns. en

utslagning och arbetslöshet ökar med den snabba föränder- 0 Riskerna för

ligheten och förstärks i arbetsorganisation inte stimulerar kompeten-

en som och förnyelse eller erbjuder medarbetarna delaktighet i sutveckling utvecklingen.

2.3 Strukturförändringar och utvecklingsdrag

industrisamhället, i Sverige har sitt i den fram- Det traditionella som ursprung

och järnindustrin från 1800-talets mitt, övergår nu i

växande textil-, trävaru-

brukar betecknas kunskapssamhället. Karaktäristiskt för kunskaps-

vad som tekniska innovationer får allt större betydelse. Det sker inte samhället är att en epokgörande genombrott, utan att kända kunskaper enbart genom mera genom för tilllämpningar och lösningar. Kännetecknande för tas tillvara nya också informations- och kommunikationsteknologins kunskapssamhället är växande betydelse.

Övergången från industrisamhälle till tjänste- och kunskapssamhälle betyder

industriella verksamheten allt inordnas i informationssamhället. att den mer Industrin kommer även fortsättningsvis att ha stor, och förmodligen ökande, ekonomisk betydelse. Den avgörande skillnaden är dock att medan produk-

tiviteten ökar, minskar behovet korttidsutbildad arbetskraft påtagligt till

av

22 Kapitel 2 Arbetsliv

följd av rationaliseringar, teknikutveckling och ökad kostnadspress. Industrins direkta betydelse för sysselsättningen minskar därmed. Detta innebär den att nuvarande höga arbetslösheten inte kan ned enbart återgång pressas genom en till traditionella industriarbeten.

Teknikutveckling och automatisering förutsätter utbildning. Kraven på

rörlighet, flexibilitet och social kompetens höjs. Kapitalintensiteten ökar i företagen och inslaget tjänsteproduktion blir allt större. Service- och tjänav stesektorn växer. De framtida förväntningarna på tillväxt i sysselsättningen måste därför ställas på service- och tjânstearbete i och kring kunskapsintensiva företag. För att en omställning skall kunna ske, krävs ett betydande engagemang för utveckling på alla nivåer. De företag inte förnyar produktionssom sätt och medarbetarnas kompetens kommer inte att kunna hävda sig i konkurrensen och därmed inte heller erbjuda arbeten i framtiden. De medarbetare som blir fast i det gamla drabbas. De strukturella förändringar, som vi bara sett början handlar av, om långsiktiga framtidsinvesteringari teknik och kompetens. Inte minst gäller det att skapa gynnsamma betingelser för nyföretagande. Under de senaste åren har

ett stort antal företag År 1991 den tillgängliga säkra

nya startats. senaste uppgiften startade 22 500 företag som då sysselsatte 36 000 Endast personer. en liten del av dessa är dock innovationsinriktade med medvetna och planerade utvecklingsambitioner bilaga 1. Produktiviteten i näringslivet ökar resurseffektivisering, tidsgenom

rationalisering, ständigt förbättringsarbete och total kvalitetsstyrning.

Förbättrade arbetsprocesser organiseras kring produkten/tjänsten tvärs över traditionella funktioner i samarbete inom Lärandet blir del i grupper. en arbetet. Organisationen processinriktas och arbetet formas längs produktionsflödet från kund till kund. Hela fokuseras. processen Företagen tvingas att anpassa sin produktion och verksamhet efter snabbt växlande efterfrågan, vilket kräver höggradig flexibilitet och kompetensberedskap. Kunskapsförsörjningen sker, och kommer att ske i ökande omfattning, i nätverk för samverkan mellan företag känner behov kunskap för som av att behålla och utveckla sin konkurrenskraft. Samtidigt förstärks kraven på företagens förmåga att tillvarata de anställdas engagemang och kreativitet. I ett accelererande tempo, karaktäriserat av ny

Kapitel 2 Arbetsliv 23

teknik, kunskapsintensitet och föränderlighet, Ökar kraven på de anställdas

delaktighet och kompetensutveckling. Tidigare nationellt och centralt

utformade samarbetsmönster mellan anställda och arbetsgivare kompletteras i växande utsträckning regionala, lokala och företagsvisa sådana. Dessa av decentraliseringsprocesser innebär utmaningar. Etablerade förutsättningar nya för partsrelationer håller på förnyas. Gamla principer för arbetsorganisation att ifrågasätts. Nya sammanhang och betingelser måste sökas för förståelse hur incitament och villkor ut för de anställdas kreativitet och företagens ser

produktivitetssträvanden.

Efterkrigsperioden kännetecknas långtgående utveckling av arbetsav en marknadsparternas kollektivavtalssystem, den statliga arbetsmarknadspolitiken och arbetsrättslagstiftningen. Sedan ett antal år befinner sig emellertid delar detta system och denna politik i snabb omvandling. av De internationella utvecklingsförloppen och den samtidigt pågående decentraliseringen utgör betydelsefulla påverkanskrafter. Den ökade insikten, och de efter hand framtvingade skärpta lagreglerna, om ekologiskt ansvarsfull produktion kommer också att lägga ett större en mera producentansvar på företagen. Den nyligen riksdagen godkända kretsloppav spropositionen är uttryck för denna utveckling. Internationella standarder och för kvalititetskontroll samt produktansvarslagen skärper ytterligare system detta producentansvar. Internationaliseringen marknader innebär möjligheter och hot för företag av

och sysselsättning. Konkurrenskraft med avseende på pris och kvalitet blir

avgörande för överlevnad. Effektivitet och utveckling tjänster och av

produkter är förutsättningar för framgång. Kunskapsförsörjning, kompeten-

sutveckling och utvecklade samarbetsformer i och mellan företag är verktyg måste användas alla organisationer vill verka i framtiden. som av som Inom Europa pågår allt snabbare politisk nedbrytning av hindren för en arbetskraftens rörl ghetöver i nations gränser. Multinationellaföretagsstrukturer,

internationalisering kapital och spridning modern produktionsteknologi

av av är exempel på internationella påverkansfaktorer.

24 Kapitel 2 Arbetsliv

2.4 Små företag

Även de industriföretagen om större i en mera varaktig konjunkturuppgång kan förväntas nyrekrytera personal, utgör de små, mindre och medelstora företagen den väsentligaste utvecklingspotentialen för sysselsättningen i svenskt näringsliv. Redan i den förra konjunkturuppgången svarade företag med upp till 500 anställda för sju tio jobb. av nya Det finns inte någon enhetligt accepterad definition begreppen "små" av eller "mindre" företag. I Sverige används termerna eller mindre mer synonymt. Vad som vanligen menas är företag med till 200 anställda. upp Med denna definition sysselsatte de små/mindre privata företagen år 1991 1,4 miljoner människor, vilket motsvarar 75 procent de anställda i det ca av privata näringslivet och ca 40 procent den totala sysselsättningen i landet. av Siffrorna stiger ytterligare när den offentliga sektorns små/mindre myndigheter, förvaltningar, bolag m.m. räknas med. När det gäller behovet av stimulans och stöd för arbetslivs- och verksamhetsutveckling har företag med till 50 anställda ansetts huvudupp vara en målgrupp. De svarar för 70 procent de anställda i privata företag och ca av ca 30 procent den totala sysselsättningen. Detta utesluter emellertid inte av att det i företag med fler än 50 anställda kan finnas behov stimulans och stöd. av KSA-utredningens förslag har utformats med utgångspunkt i de förhållanden som ofta råder i företag med färre än 50 anställda. Som i inledningen anges benämns denna målgrupp små företag i detta betänkande, medan gruppen företag med upp till 200 anställda kallas för mindre företag.

l bilaga l professor Dick Ramström och socionom Stajjfan Ågren

ger en bred exposé över de små företagens villkor och kunskapsbehov. Av redovisningen framgår bl.a. att de små företagen

inte har tillgång till den expertis krävs för att kunna förutse, följa och - som anpassa verksamheten till ändrade förutsättningar,

ofta saknar insikt sambandet mellan goda arbetslivsförhållanden och - om företagets utvecklingsmöjligheter och överlevnad,

Kapitel 2 Arbetsliv 25

behöver särskilt stöd för att kunna tillgodogöra sig den kunskap som finns om arbetslivsfrågor,

fortlöpande behöver höja kompetensen genom ett "ständigt lärande", -

ställs inför krav på totalt kvalitetssäkrad produktion, somäven innefattar arbetslivsförhállandena,

utsätts för skärpt konkurrens, erbjuds också ökade utvecklingsmöj- - men ligheter, starkare europeisk integration inom näringslivet, genom en

för sin kunskapsförsörjning är beroende av de "värmer" de har i olika lokala nätverksgrupperingar samt

har behov kunskaper på nära håll och av konsultinsatser i direkt - av anslutning till planerade verksamhetsförändringar.

Motsvarande villkor och problem gäller också de små myndigheterna och förvaltningarna inom den offentliga sektorn. Där utvecklas i ökande omfattning verksamheten till relativt självständiga "resultatenheter". delar av Detta är särskilt märkbart pá det primär- och landstingskommunala området, också inom den statliga sektorn. Även här gäller att de lokalt baserade men enheterna i stor utsträckning saknar expertis olika slag. Samtidigt tvingas av de offentliga att skära sina staber centralt arbetande specialisorganen ner av ter, som skulle kunna ge det erforderliga stödet. Därtill pågår utveckling i riktning mot alternativa driftsformer för en offentlig verksamhet, t.ex. inom barnomsorg, hemtjänst och sjukvård, genom "avknoppning" enheter från verksamheten till egna företag eller kooperativ. av Dessa självständiga resultatenheter har ett växande kunskapsbehov, m.m. som måste tillgodoses. Den omständigheten att de större företagen alltmer decentraliserar såväl drift- utvecklingsansvar till mindre och självständiga resultatenheter, ökar som kunskapsbehoven hos allt fler medarbetare. De större företagen kommer

26 Kapitel 2 Arbetsliv

sålunda i sig att bestå av mer eller mindre autonoma enheter med ansvar också för kunskapsförsörjningen. Sistnämnda förhållande har KSA-utredningen att särskilt beakta i sina överväganden. Avgörande vid bedömningen av ett företags kunskapsförsörjning är inte den juridiska formen eller antalet anställda som formellt är knutna till företaget, utan graden självständighet och i vilken utsträckning enheten har av tillgång till funktioner för kunskapsbildning och kompetensutveckling. egna

2.5 Nya krav på arbetsliv och företag

Kvinnors och mäns livssituation i ett samhälle, som ställer krav på engageoch prestationer i både arbetsliv och ptivatliv, skapar nya möjligheter mang och sätter gränser. Med allt fler kvinnor i arbetslivet, och på ledande nya poster, kommer kraven på delvis andra kunskaper än normalt brukar som efterfrågas i mansdominerad företagskultur. En nödvändig omformning av en arbetslivet efter andra måttstockar än enbart männens kommer att accentuera dessa krav. Andra krav på kunskaper kommer också från ungdomen som har en annan utbildningsbakgrund och inställning till lönearbete än den som en annan omfattas av tidigare generationer. De fackliga organisationernas krav på att de anställdas behov av kunskaper skall tillgodoses kommer att öka i takt med att tyngdpunkten i arbetslivsutvecklingen och därmed den fackliga aktiviteten och inflytandet alltmer läggs på den enskilda arbetsplatsen. Allt fler människor kommer i ökad utsträckning att under sitt arbetsliv vilja skaffa sig kompetens inom flera verksamhetsområden. Andra tvingas pröva yrken. Arbete och utbildning Deltids-, säsongarbete och tidsbenya varvas. gränsade projektanställningar blir vanligare. Möjligheterna att söka och skaffa sig arbete på den europeiska arbetsmarknaden ökar. De traditionella utbildningspolitiska medlen är otillräckliga när det gäller att möta de krav på kompetensutveckling det moderna samhället ställer. som Nya institutionella lösningar år därmed nödvändiga. Det behöver skapas

Kapitel 2 Arbetsliv 27

villkor som gör kompetensutveckling möjlig, attraktiv och lönsam för enskilda

individer och företag bilaga 6.9. De kommunikationsteknologiska landvinningarna och övergången till mera tjänste- och kunskapsproducerande verksamhet kommer möjliggöra och att framtvinga att arbetet utförs på distans. Arbetsplatserna, och därmed arbetslivsbetingelserna, kommer att växla. Allt arbete kommer att utföras mera i bostaden, på tillfälliga arbetsplatser, hos kunden, och "på väg" i olika transportmedel. Ökad produktivitet och effektivitet kan inte åstadkommas till priset av ett utarmat arbetsliv. Arbetsorganisation och kompetens behöver utvecklas i såväl hög- som lågkonjunktur. Nya risker tillkommer ständigt i den fysiska arbetsmiljön. Dessa måste kontrolleras och förebyggas med effektivare metoder. Särskilt vid omställning och strukturförändringar ställs höga krav på samverkan och hänsyn till individers olika förutsättningar. Det öppna arbetslivet för särskilt utsatta grupper, däribland arbetshandikappade och invandrare, behöver hävdas särskilt i tider lågkonjunktur. Det - av finns en risk för att arbetslivet den höga förändringstakten och genom rörligheten på arbetsmarknaden polariseras i ett A- och B-lag. Det snabbt ökade antalet förtidspensioneringar, även i den arbetskraften, är yngre en varningssignal. Staten har här ett stort ansvar för att, bättre kunskaper, genom skapa insikter dessa egenvärde och nytta i produktionen. om gruppers Arbetsmiljölagens AML, 2 kap. 1 § krav på att "arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt hänseende" har giltighet oberoende av konjunkturväxlingar och rationaliseringstendenser. Detta gäller även arbetsgivarens nu mycket tydliga för att det på ansvar arbetsställena finns "en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet" samt att utreda arbetsskador och "vidta de åtgärder som föranleds därav" AML 3 kap. 2a §. Tillsynen över att dessa regler i arbetsmiljölagstiftningen, syftar till som att värna allas rätt till ett säkert och utvecklingsfrämjande arbetsliv, också efterlevs är viktig och bör ytterligare utvecklas och effektiviseras. Det är dock inte KSA-utredningens uppgift att lägga några förslag rör normsystem, som tillsyn och sanktioner.

28 Kapitel 2 Arbetsliv

2.6 Mål och måluppfyllelse

Vilka mål har statsmakterna formulerat för arbetslivets utveckling Med det arbetslivsbegrepp KSA-utredningen omfattar, d.v.s. att arbetslivet är en som integrerad del i företagets totala verksamhet, finns egentligen inga uppföljningsbara mål uppsatta. Däremot finns vissa mål i arbetsmiljölagens bestämmelser, i dess lydelse från 1991, arbetsmiljöns beskaffenhet samt om de allmänna skyldigheter om åvilar arbetsgivare, arbetstagare, leverantörer och arbetsmarknadsparterna som i samverkan.

I arbetsmiljölagens portalparagraf l kap., 1 § anges sålunda lagens

ändamål vara

"...att säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället" och "att främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö"

I lagens 2 kap. preciseras sedan närmare arbetsmiljöns beskaffenhet med hänsyn bl.a. till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt hänseende. Arbetsgivarens skyldighet att "systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven" som

och "att dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna" internkontroll är

uttryck för den tydligare mälstyrning lagstiftaren eftersträvar AML ett som 3 kap. 2a §. I Arbetarskyddsstyrelsens internkontrollkungörelse AFS 1992: 6 föreskrivs bl.a. att arbetsgivaren skall till att arbetstagarna har "tillräckliga" kunskaper se och att chefer och arbetsledande personal har "särskilda" kunskaper om verksamhetens arbetsmiljöaspekter.

Kapitel 2 Arbetsliv 29

I proposition 1990/91 : 140, Arbetsmiljö och rehabilitering, som i stor enighet godkänts av Riksdagen, anges "det goda arbetet" som ett övergripande mål såväl för den enskilde som för arbetsgivaren och samhället.

"Förnyelsearbetet måste genomföras på ett sådant sätt att arbetstagarna kan känna trygghet också vid förändring. En förutsättning är att de känner sig delaktiga i förändringsarbetet och har inflytande över förändringsprocessen. Detta ställer krav på arbetsmarknadens parter och särskilt på arbetsgivarna att arbeta långsiktigt och målinriktat och i nära samverkan med dem som är berörda på arbetsplatsen. En aktiv medverkan i förnyelsearbetet innebär också ökade krav på arbetstagarnas kunskaper och kompetens. En viktig förutsättning för att arbetslivet skall kunna förnyas är att de anställda ges möjlighet att lära, utvecklas och bredda sin kompetens. Inom näringsliv och offentlig sektor är det viktigt att man tar till vara möjligheterna att genom personalutbildning öka den samlade kompetensen, bredda kunnandet, öka konkurrenskraften och flexibiliteten och på så vis minska sårbarheten."

I regeringens av riksdagen godkända forskningspolitiska proposition 1992/932170 framhålls också som ett viktigt mål att styra förändringen av arbetslivet så att inte de grundläggande kraven på en god arbetsmiljö eftersätts. Detta kräver en kontinuerlig utvecklingsprocess, i vilken bl.a. återföring av erfarenheter från arbetslivet till forskarvärlden ingår. Utöver de mycket allmänt formulerade mål som sålunda har uppställts, finns vissa målangivelser intagna i myndigheternas instruktioner och i anslagsregleringarna för respektive myndighet. Statsmakternas mål ofta är mycket allmänt hållna. Målen är inte avstämda i förhållande till varandra. Det finns ingen tydlig uppgiftsfördelning mellan de olika myndigheterna. Någon systematisk, återkommande utvärdering av de resultat och effekter som verksamheten totalt genererar görs inte. Det går t.ex. inte att fastställa i vilken mån verksamheten medverkar till att få ner det s.k. ohälsotalet, där statsmakterna satt upp nationellt giltiga mål. Kunskapsförmedlingen om arbetslivsfrågor har i olika sammanhang kritiserats för att vara alltför omfattande och svåröverblickbar. Arbetsmil-

30 Kapitel 2 Arbetsliv

jökommissionen SOU: 1990:49 och företagshälsovårdsutredningen SOU

1992:103 har pekat på att kunskapsförmedlingen till de små företagen når fram i alltför begränsad utsträckning. Fram till början av 90-talet satsades den största delen av statens resurser för kunskapsförmedling på att utveckla utbudet av produkter och tjänster. RRV kritiserade denna så kallade "80-talets utbudsmodell" för att alltför vara

dominerande Fu 1991:5 och efterlyste åtgärder för att stärka efterfrågesidan.

De utvärderingar som i övrigt gjorts har gällt enskilda organ, t.ex. Arbetslivscentrum, eller initierats av myndigheterna själva. Sålunda har genomförts eller pågår flera utvärderingar av Arbetsmiljöfondens insatser inom utbildningsområdet, samt Arbetsmiljöfondens stöd till små företag, de regionala skyddsombuden och företagshälsovården. Fonden har dessutom nyligen redovisat en analys av omvärldens syn på och värderingar av fondens verksamhet. Arbetslivscentrums utvärdering av Arbetslivsfondens verksamhet, som hittills dokumenterats i två rapporter bilaga l2.7.2, är av särskilt intresse. Utvärderingen omfattar ett stort empiriskt material avseende de utvecklingsprojekt som fonden bidragit till och kan få stor betydelse som kunskapskälla för fortsatt utvecklingsarbete. Gemensamt för dessa utvärderingar är att de gjorts av forskare, konsulter och handläggare "inom det centrala systemet" och inte direkt av avnämarna. Detta förhållande uppmärksammades redan av Arbetsmiljökomnzissionen SOU 1990:49.

"Kommissionens intryck är att utvärdering av vilka resultat som uppnås genom statens insatser på arbetsmiljöområdet hittills varit ganske sporadiska. Det gäller såväl analyser av prestationer/tjänster som effekter. En utveckling av systematiska former för resultatanalys framstår därför som mycket angelägen under de kommande åren. Svårare, men samtidigt minst lika viktigt, är att förbättra statsmakternas underlag för att bedöma i vilken utsträckning de medel som staten framöver kan komma att satsa på utåtriktad arbetsmiljöverksamhet också resulterar i arbetsmiljöförbättringar.

Kapitel 2 Arbetsliv 31

Det synes i första hand vara de tunga resursfördelande organen, regeringen och de fondfördelande myndigheterna, som har ansvaret för att sådana uppföljningar och utvärderingar kommer till stånd i ökad utsträckning. Det framstår angeläget att primärt satsa på att utveckla metoder som gör det möjligt att studera prestationernas effekter på arbetsmiljön. Sådana effektstudier ger underlag för mer genomgripande förändringar av resurstilldelningen och inriktningen av myndigheternas verksamhet."

KSA-utredningen instämmer i Arbetsmiljökommissionens bedömning och understryker behovet av att tillämpa, tillvarata och utveckla metoder och kompetens för att utvärdera statens insatser pá arbetslivsomrádet. Särskilt viktigt är att utvärderingen sker från den unika situationen på varje arbetsplats i företagen. Då kan målen för insatserna preciseras bättre.

é WE âmágüzâtäüw

-342 e;

tagg 12: "fê{z.,j:sqrrzoá

;fn fgäâüv

z 4i°:aa f å

A sou 1994:48 Kapitel 3 Kunskapsbildning 33

3 Kunskapsbildning

Kravet på nya kunskaper och en ständig kompetensutveckling präglar dagens arbetsliv. Kunskap, kompetens och kvalitet är avgörande konkurrensfaktorer för företagens utveckling och överlevnad.

Kunskapsbildning förutsätter en process, därexterna expertkunskaperoch egna erfarenhetskunskaper möts i ett fruktbart samspel, grundat på företagets situation, behov och möjligheter. Särskilt gäller detta för de små företagen.

De förslag utredningen lägger syftar till en mera efterfrågestyrd kunskapsförmedling, där staten koncentrerar sina insatser för att stödja kunskapsuppbyggnad i små företag.

Små företag är en strategiskt viktig målgrupp för statens insatser inom det näringspolitiska området. De statliga stimulans- och stödåtgärderna inom arbetslivsområdet och det näringspolitiska området bör samordnas, så att de samlade resurserna kan användas effektivt. Samordningen bör ske på alla nivåer: inom regeringen, mellan centrala myndigheter och regionalt.

Statens insatser för de små företagens utveckling inom nuvarande arbetsmarknads- och socialförsäkringsområden bör samordnas över sektorsgränserna.

I detta kapitel sammanfattas och utvecklas utredningens grundsyn på

kunskapsbildning och kunskapsförmedling. Mot bakgrund av arbetslivets

villkor, beskrivs i kapitel och grundsynen framhålls behoven av nya som

2 14-0476

34 Kapitel 3 Kunskapsbildning

metoder för och ett nytt förhållningssätt till kunskapsutveckling i arbetslivet. Behoven av förnyelse och dess konsekvenser redovisas sist i kapitlet.

3.1 Utredningens grundsyn

KSA-utredningen har, mot den bakgrund som redovisats i kapitel formulerat vissa grundläggande värderingar och riktlinjer för sitt arbete och sina ställningstaganden. I de diskussioner som under utredningsarbetets gång förts med arbetsmarknadsparternas kontaktpersoner och med företrädare för andra intresseorganisationer har man i stort anslutit sig till utredningens tankar, även om man lagt olika vikt vid enskildheter. Grundsynen har också fått positivt gensvar hos enskilda företagare och företagarrepresentanter vid kontakter som tagits under utredningsarbetets gång. Utredningens grundsyn kan sammanfattas enligt följande:

0 Kunskaper är en nyckel till all utveckling av företag och dess medarbetare.

0 Goda arbetslivsförhållanden är en grundläggande förutsättning för livskvalitet. De har ett egenvärde och medverkar till att förebygga ohälsa.

0 Goda arbetsförhållanden är en produktionsfaktor och därmed en förutsättning för produktivitet och effektivitet. Men det omvända förhållandet, att hög produktivitet medför goda arbetsförhållanden, gäller långt ifrån alltid.

0 Arbetsgivaren har ansvaret för arbetslivsförhállanden och kunskapsutveckling på arbetsplatserna. I detta ansvar ligger att alla medarbetare får möjlighet att ta del i kunskapsbildningen och att de anställda och deras fackliga företrädare får möjlighet till samråd och medinflytande.

0 För att en verksamhet skall kunna utvecklas och bli effektivare krävs att både arbetsgivare och arbetstagare ökar sina kunskaper och färdigheter. Inte

Kapitel 3 Kunskapsbildning 35

minst gäller det samspelet mellan människor i en föränderlig arbetsorganisation.

Arbetsliv, produktion, marknad och ekonomi är olika sidor av verksam- 0 heten i ett företag. Kunskapsförmedling om arbetslivsförhållanden bör därför i högre grad integreras med andra relevanta kunskapsområden, som t.ex. teknik, ekonomi, marknadsföring, produkt- och tjänsteutveckling.

Kunskapsbildning sker i samverkan och dialog mellan praktiker och 0 förmedlare kunskap. Kunskapsförmedling bygger på förtroende, av kompetens och förankring i den praktiska verkligheten.

Kunskapsförmedling bör utgå frän användarnas, företagens och deras 0 medarbetares, behov och villkor.

Kunskapsförmedlingen bör så att den i högre grad blir tillgänglig 0 anpassas vid rätt tidpunkt och i sådan form att den kommer till användning. Förutsättningarna i olika branscher, i varje enskilt företag och vid varje tidpunkt är mycket varierande.

Små företag kräver större insatser och stöd i kunskapsinhämtandet, i 0 synnerhet med hänsyn till det ökade informationsflödet och internationaliseringen.

3.2 Att bilda kunskap

Ordet "kunskapsspridning" Kommittedirektiv 1993:15 frammanar kanske

bilden ett strilande informationsregn, som faller i den mängd och på de av ställen sändaren bestämmer, oavsett mottagaren behöver just dessa som om kunskaper, just då eller marken redan är översvämmad. Informationen är om enkelriktad. Användaren inte möjlighet att i dialog med producenten bilda ges den kunskap som situationen kräver. En kunskapsspridning fungerar pá detta sätt är inte effektiv nog. som

Kunskapsbildning förutsätter en dialog mellan kunskapsförmedlare och

36 Kapitel 3 Kunskapsbildning

kunskapsanvändare, där olika kunskaper och erfarenheter bryts mot varandra och där inte minst företagets egen kunskapspotential tas tillvara. Till skillnad från kunskapsspridning, där budskapet är enkelriktat och ofta standardiserat, sker kunskapsbildningen till stor del på arbetsplatsen i genom en process, vilken flera kunskapsbärare, medarbetare och externa experter, egna medverkar. Viktigt att beakta är då att kunskapsbehovet inte följer någon standardmall utan är unikt för det enskilda företaget i den aktuella situationen. Det är därför inte meningsfullt att söka förmedla kunskaper, innan behovet är analyserat och definierat. I denna analys bör hänsyn tas till alla de faktorer styr företagets som verksamhetsutveckling: verksamhetsidé, teknik, produktmix, marknadssegment, finansiering, resultat, kundtillfredställelse, kompetens och arbetsorganisation. Utredningens här redovisade synsätt anknyter till fil.dr. Thomas Tydéns arbeten. Tydén har på utredningens uppdrag i en promemoria summerat och kommenterat sin syn på kunskapsöverföring i arbetslivet bilaga 2. l den analys av kunskapsförmedlingens förutsättningar och villkor som KSA-utredningen sökt göra, har det framstått att hindren för kunskapsbildning inte i första hand är sådan art att de kan undanröjas med informationsav ny teknik eller mer resurser. De är djupgående natur. Kunnande av en mera skapas såväl vid forsknings- och utvecklingsinstitutioner som i företag, nätverk och grupper genom den kompetens och de erfarenheter som ledning, medarbetare och olika intressenter i det enskilda företaget besitter. Behovet är inte alltid så tydligt, insikten om sambanden mellan arbetsliv och verksamhet inte så klar och tillgängliga kunskaper inte så användbara som vore önskvärt. En ledande princip för näringslivspolitiken är att skapa gynnsamma generella förutsättningar för företagande. Marknaden skall i övrigt i huvudsak sköta kunskapsförsörj ningen, exklusive grund- och arbetsmarknadsutbildningen samt den största delen av grundforskningen. Tanken är att de produktiva och kvalitetsmedvetna företagen skall överleva av egen kraft och att övriga slås ut i konkurrensen. Enligt detta synsätt finns det då naturliga incitament för varje företag att skaffa och utveckla kunskap.

Kapitel 3 Kunskapsbildning 37

Detta stämmer väl in på stora företag som konkurrerar på stora resonemang marknader. Det stämmer även på många medelstora företag. Men undantar dessa så återstår en betydande del av de små företagen, som man grupper, ofta saknar insikt vilka utvecklingsmöjligheter som kan finnas genom om Ökade kunskaper. Alltför ofta förmår inte dessa företag att identifiera problemen och lika sällan känner de till lösningar som finns när problemen identifierats och specificerats. Ofta saknar de också ekonomiska resurser för kunna utveckla de kunskaper de vet att de behöver. Utöver att många att som de små företagen befinner sig i ett kunskapsunderläge tenderar de att av värdera risk på ett annat sätt än större företag. Tidsperspektivet är kortare, det överordnade målet kan ofta att överleva på kort sikt, vilket medför att en vara investering kan hota företagets existens.

Kunskapsbildning i företagsnätverk blir allt viktigare strategi för företa-

en utveckling på alla områden. Konkurrerande företag i regioner, konkurgens rerande underleverantörer och stora exportföretag med sina inhemska underleverantörer m.fl. bildar sina nätverk. Staten kan ha en aktiv roll i företagsnätverken befintliga utbildnings- och forskningsinstitutioner och genom genom olika former kunskapsförmedling. Staten kan och bör enligt utredningens av mening underlätta företagens utveckling genom att stimulera

lärandeprocesser. Betydelsen företagsnätverk och att staten stimulerar samverkan för av

kunskapsutveckling framhålls bl.a. fil.dr. Bernd Hofmaier och professor

av Bjørn Gustavsen, på utredningens uppdrag gjort en beskrivning och som företagsnätverk för utveckling bilaga 3. analys av Forskningsrön kunskapsöverföring visar att kunskapsbildning som regel om förutsätter ett samspel mellan företaget och någon extern kunskapsbärare. I ett framtidsperspektiv med förutsättningar och krav bedömer KSAnya

utredningen att nuvarande former för kunskapsförmedling inte duger för att

främja ett sådant samspel. Kunskapsbildning förutsätter där externa expertkunskaper och en process, erfarenhetskunskaper möts i ett fruktbart samspel, grundat på företagets egna situation, behov och möjligheter. Man "får" inte kunskaper. Kunskaper kan inte "delas ut". Innebörden samspelet är att individer aktivt, genom eget av sökande, kan tillägna sig kunskap och får möjligheter till det.

38 Kapitel 3 Kunskapsbildning

De förslag utredningen lägger syftar därför till ejierjiágestyrd en mera

kunskapsfönnedling, där staten bör stimulera kunskapsförsörjningen särskilt

för de små företagen. Mål grupperna små företag och mindre företag bedöms som strategiskt viktiga också för statens insatser inom det näringspolitiska

området. Det är därför nödvändigt att de statliga stimulansätgärderna inom

arbetslivsområdet och inom det näringspolitiska området samordnas och koncentreras så att de samlade kan användas effektivt. Denna resurserna

samordning måste ske på alla nivåer: inom regeringen, mellan centrala

myndigheter och regionalt.

3.3 Att förmedla kunskap

Kunskapsförmedlingen i arbetslivsfrågor sker i alltför stor utsträckning utan att tillräcklig hänsyn tas till företagens operativa verksamhet och de villkor som gäller för denna. Detta har framhållits som ett av de stora hindren för att information och kunskap skall nå fram. Problemet är särskilt framträdande när det handlar om små företag. Den enskilde företagaren och dennes medarbetare gör ingen åtskillnad mellan arbetsliv och verksamhet. För dem är arbetslivet intimt sammanvävt med företagets produktion och ekonomi, med produkterna och deras avsättning på marknaden, med tjänsternas upplevda samhällsnytta, med kvalitet och trovärdighet hos kunderna och med verksamhetens totala utveckling. Allt hänger samman, alla enskilda faktorer är inbördes beroende och av förutsätter varandra. De påverkas samtidigt av en mängd yttre faktorer som företaget inte råder över. Ett mycket stort antal myndigheter har till uppgift att förmedla kunskaper till företag. De utgör bara bland många andra informaen grupp tionsförmedlare som var och på olika vägar, söker nå företagen. en, Myndigheter och andra aktörer på central nivå som skall förmedla arbetslivskunskap kan av naturliga skäl inte, lika lite kunskapsförmedlare som inom andra sektorer, vända sig direkt till företagen. Därför använder de ett stort antal kanaler för att vidareförmedla sin kunskap. Branschorganisationer, parterna på arbetsmarknaden och deras samarbetsorgan har en betydande

uppgift i detta sammanhang. Dessa förmedlar kunskap utbildning och

genom

Kapitel 3 Kunskapsbildning 39

information till företrädare för företaget och de anställda bilagorna 5 och 14. Företagshälsovården bilaga 8 och de yrkes- och miljömedicinska klinikerna bilaga 9 är viktiga liksom andra regionala aktörer bilaga resurser lO. Det finns således ett stort antal kunskapsförmedlare som alla, var och en i sin roll och med sina ärenden, vänder sig till företag och förvaltningar. För att kunskaperna skall efterfrågas och komma till användning, krävs att utbudet kan överblickas och bli tillgängligt för, det enskilda företaget. av, Särskilt gäller detta för de små företagen, där har ont tid och resurser man om information och utnyttja de olika möjligheter till utbildning m.m. att ta emot står till buds. Forskning och erfarenheter visar att direkta och försom troendefulla former för relationer mellan kunskapsförmedlare och företag är förutsättning för att väcka intresse bilagorna 2 och 12.42. en Kunskapsförmedling arbetslivsfrågor bör utgå från verksamheten i varje om

enskilt företag avsnitt l. Detta kräver ett förändrat synsätt och för-

hållningssätt hos myndigheter och aktörer har till uppgift att på olika sätt som stimulera och stödja utvecklingen i små företag. Det gäller näringslivsområdet,

socialförsäkringsområdet, kompetensutvecklingsområdet och arbetslivs-

området.

3.4 Behov av nya metoder och förhållningssätt

KSA-utredningens bild vad bestämmer arbetslivets villkor är en allmän av som bedömning komplex omvandlingsprocess. En slutsats kan dock dras: av en Kravet kunskaper och ständig kompetensutveckling sätter sin prägel på nya en på arbetslivet i den omställning sker fortlöpande. Kunskap, kompetens som och kvalitet är avgörande konkurrensfaktorer för företagens utveckling och överlevnad. Vilka kunskaper kommer att behövas de närmaste åren är svårt att som i detalj, bara kunskaperna ständigt måste förnyas, vara tillgängliga i ange att

och omfatta hela verksamheten verksamhetsidé, arbetsliv, produktion,

kvalitet, teknik, ekonomi, marknadsföring, produkt- och tjänsteutveckling,

etc.

40 Kapitel 3 Kunskapsbildning

Huvudsaken nu är att finna nya metoder för och nytt förhållningssätt till kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. KSA-utredningens grundtanke är att arbetslivskunskaper måste utvecklas och förmedlas i företagens totala verksamhet. Denna kunskapsförmedling måste i högre grad ske integrerat och befintliga kanaler. Företag i genom samverkan, dess sammanslutningar branschvis, lokalt och regionalt samt de offentliga och blandade näringslivsorganen för kunskapsförmedling som redan finns är enligt utredningens uppfattning den naturliga grunden att bygga vidare på. Det finns visserligen en risk att företagen inte sätter värde på de arbetslivskunskaper som de inte uppfattar vara lönsamma på kort sikt. Statens uppgift bör då vara att medverka till att öka insikterna om arbetslivskunskapernas betydelse och stimulera mera långsiktig kunskapsuppbyggnad. Detta bör så långt det är möjligt ske i de kontaktnät och organ inom näringslivsområdet som redan finns eller är under uppbyggnad. Fördelen är uppenbar arbetslivsfrågorna kan komma med från början. KSA- utredningens följande förslag får ses som ett uttryck för ett sådant synsätt. Utredningen är väl medveten om att de förslag som framläggs inte utgör den enda vägen till kunskap och förnyelse. Den struktur för kunskapsförmedlingen som föreslås, och som i mycket bygger på redan utvecklade former och gjorda erfarenheter, är inte heller tänkt som någon slutlig organisatorisk lösning. Tvärtom så måste erfarenheterna styra formationerna för kunskapsbildning vidare i ständigt nya mönster.

3.5 Konsekvenser

Vilka konsekvenser får detta synsätt på arbetsliv och kunskapsbildning för KSA-utredningens överväganden och för inriktningen på förslaget till "hur ett nytt system för kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall organiseras och fmansieras" Formerna för och förhållningssättet till kunskapsbildning och kunskapsutveckling bör inte begränsas till att handla om kunskapsförmedlingens organisation och finansiering inom arbetslivssektorn. Ett fullt genomslag av förändringarna förutsätter andra och mera kraftfulla ekonomiska

Kapitel 3 Kunskapsbildning 41

incitament och styrmedel än de KSA-utredningen har att ta ställning till som

avsnitt 1.1. En förutsättning är att det formuleras en strategi för

annan samverkan över sektorsgränserna. Stödet till kunskapsutveckling i små företag bör samordnas och då i första hand mellan närings- och arbetslivspolitiken.

Arbetslivsfrågorna blir naturlig del verksamhetsutvecklingen. 0 en av

Åtgärder för att utveckla arbetslivet ingår i förändringar av företagets

verksamhet. Medarbetare påverkar verksamheten. I synnerhet i den direkta kontakten mellan företag och externa kunskapsförmedlare är det väsentligt med ett sådant synsätt.

De små företagen samverkar i mycket större utsträckning för att lära av 0 varandra och för att dela på kostnader för extern kunskap.

Kontakter, samverkan och lärande mellan kunskapsbärare på verksam- 0 hetsutvecklingens olika områden ökar.

Kunskapsförmedling med sådan bred inriktning kräver kunniga genera- 0 en lister med god överblick och kännedom tillgängliga specialistresurser om inom olika verksamhetsfált och branscher.

Organisationer, och avdelningar inom organisationer, som hittills haft att 0 bevaka eller förmedla arbetslivskunskaper, samverkar med sina motsvarigheter inom andra kunskapsområden för företagens verksamhetsutveckling.

Myndigheter och andra aktörer genom sina mål har att främja 0 som företagens verksamhetsutveckling samverkar för att öka den sammantagna effekten av samhällets insatser.

42 Kapitel 3 Kunskapsbildning

0 Utbildning och information om arbetslivsutveckling kopplas närmare samman med verksamhetsutveckling i sin helhet.

0 Statens insatser för att stödja företagens utveckling finansieras av tillgängliga resurser inom nuvarande närings-, arbetsmarknads-, arbetslivsoch socialförsäkringsområdena men samordnas över sektorsgränserna för mera målstyrda insatser.

Ekonomisk stimulans 43

4 Ekonomisk stimulans

Små företag behöver få bättre möjligheter att tillägna sig kunskaper om arbetslivet. Efterfrågan på kunskap bör stimuleras, så att företagen deltar i och svarar för introducerande information och utbildning i verk- samhetsanalys, genomför verksamhetsanalys samt deltar i och svarar för uppföljande utbildning. -

stimulans för såväl utbildning som verksamhetsanalys bör utformas som brukarcheckar, så att företaget själv, efter givna riktlinjer, skall kunna bestämma inriktning, rådgivare och utbildare.

l detta kapitel redovisar KSA-utredningen sina förslag för att stimulera de små företagens efterfrågan på kunskap arbetslivs- och verksamhetsutveckling. om Stimulansen föreslås ske med ett system för brukarcheckar som skall kunna användas för tre olika men sammanhängande syften. Det första syftet och steget är att väcka företagens intresse med introducerande information och utbildning. Det andra syftet och steget är att öka medvetenheten och motivera till utvecklingsarbete stimulans till verksamhetsanalys. Det tredje syftet genom och steget är att stödja förändringar genom stimulans till uppföljande utbildning. Utredningen tar inte ställning till vilken teknisk utformning brukarcheckarna bör Arbetslivsfonden prövar under sin återstående verksamhetstid ett ges. med brukarcheckar liknande slag använts Utvecklingssystem av som av fonderna bilaga 12, appendix om brukarcheckar. Syftet var här att förmedla kunskap teknik. Erfarenheterna från Utvecklingsfonderna och Arbetsom ny livsfonden bör tas tillvara vid den nu föreslagna utformningen av brukarcheckar.

44 Kapitel 4 Ekonomisk stimulans

- çenom/äro förändringar

mafirera upp/ä//cznc/e

ufVecl/rbqoa/áele

a/bi/dning

alla infrewe reztaambef:

-

ana/go

iroducerande

afbi/dning och

:b/ormafion

Figur 4:1. Mål och medel för ekonomisk stimulans till kunskapsbildning

4.1 Förslag stimulans till

om

introducerande information och utbildning

De små företagens intresse för att delta i och själva svara för introducerande information och utbildning om verksamhetsanalys med inriktning på arbetslivsutveckling bör stimuleras.

KSA-utredningen föreslår i det följande att små företag skall få ekonomisk

stimulans att genomföra en analys av sin verksamhet avsnitt 4.2.

Utredningen bedömer att verksamhetsanalys är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, verktyg för att stimulera arbetslivs- och verksamhetsutveckling i de små företagen. En förutsättning för att en verksamhetsanalys skall

Ekonomisk stimulans 45

efterfrågas, är att det finns ett aktivt intresse i företaget att göra en sådan analys. Idén bakom, syftet med och tillvägagangssättet bör förklaras och utvecklas i dialog mellan företaget och en extern informations- och en

kunskapsbärare. Speciellt anpassad och introducerande information och

utbildning effektiva medel i detta sammanhang. kan vara KSA-utredningen föreslår därför att den introducerande informationen och utbildningen verksamhetsanalys med inriktning på arbetslivsutveckling om stimuleras med brukarcheckar. Företaget bör själv, inom givna ramar, kunna bestämma inriktning, former och utbildningsanordnare. Checkarna bör i första hand kunna användas arbetsgivare, anställda och deras fackliga -organisaav tioner efter ansökan. Det bör emellertid även vara möjligt för en gemensam

enbart arbetsgivare eller anställda och deras fackliga organisationer att

använda checkarna. Planering, aktiv information, beredning, förslag till beslut om och uppföljning dessa brukarcheckar bör handhas de av utredningen av av föreslagna regionala råden för arbetslivsutveckling kapitel 6. Kvaliteten i den introducerande informationen och utbildningen bör säkras de regionala råden. Ráden bör därvid samverka inbördes och ta tillvara av sådana expertkunskaper kan erfordras. som utredningen föreslagna kunskapsförmedlingama kapitel 5 bör aktivt De av informera företagens möjligheter att utnyttja brukarcheckar till om introducerande information och utbildning samt följa resultatet av dem.

Kunskapsförmedlingarna bör också själva utföra introducerande information

och utbildning i företag.

4.2 Förslag om stimulans till verksamhetsanalys

l syfte att skapa insikter om arbetslivskunskapers betydelse och för att motivera utvecklingsarbete bör små företag stimuleras att analysera sin verksamhet. Därigenom får de beslutsunderlag för arbetslivs- och verksamhetsutveckling.

46 Kapitel 4 Ekonomisk stimulans

KSA-utredningen föreslår att små företag skall få ekonomisk stimulans att genomföra en analys av sin verksamhet. Med verksamhetsanalys avses en nulägesbeskrivning, en genomgång och av förslag till förbättringar vad gäller verksamhetsidé, arbetsliv, kompetens, produktion, marknad, kvalitet, ekonomi, tjänste- och produktutveckling. Ett framgångsrikt utvecklingsarbete förutsätter ingående kunskap hur en om väl företaget fungerar samt vilken styrka och vilka svagheter det har. Detta för att de förbättringsåtgärder skall kunna vidtas förändra som avser att företaget i önskad riktning. Nulägesbeskrivningen kan baseras på vilket

angreppssätt metoder och rutiner som används, i vilken omfattning beskrivna

angreppssätt tillämpas och vilket resultat som nås av beskrivna angreppssätt. Analysen bör kunna omfatta antingen total utveckling eller minst två de av ovan angivna områden verksamhetsidé, arbetsliv, kompetens, kvalitet, etc.. I bägge fallen skall arbetslivsutveckling ingå. Ekonomisk stimulans bör dock även kunna utges för analys enbart arbetslivsutveckling. av Verksamhetsanalysen bör utmynna i en plan för att genomföra förbättringar. Stimulansen bör ske i form brukarcheckar finansierar del av som en av kostnaden för rådgivning i samband med utförandet analysen. Företagen av bör då själva, efter givna riktlinjer, kunna bestämma analysens inriktning och omfattning samt vilken eventuell rådgivare anlitas för att bistå vid som analysen. Företaget bör stå för en viss minsta del särkostnaden för analysen. av

Brukarcheckar för verksamhetsanalys skall kunna användas arbetsgivare

av vid enskilda företag eller gemensamt arbetsgivare vid flera företag. Anav sökan om brukarcheck för verksamhetsanalys bör ske i samråd med de anställda och deras fackliga organisationer på arbetsplatserna. Planering, aktiv information, beredning, förslag till beslut och uppföljning av dessa brukarcheckar bör handhas de utredningen föreslagna regionala av av råden för arbetslivsutveckling kapitel 6. Kvalitet i verksamhetsanalyserna bör säkras de regionala råden. Råden av bör därvid samverka inbördes och ta tillvara sådana expertkunskaper kan som erfordras. De föreslagna kunskapsförmedlingarna kapitel 5 bör aktivt informera om företagens möjligheter att utnyttja brukarcheckar till verksamhetsanalys och

1994:48 Ekonomisk stimulans 47 SOU

följa resultaten verksamhetsanalyserna. av

Kunskapsförmedlingen bör normalt inte utföra verksamhetsanalys på upp-

från företag den själv har förmedlat brukarcheckar till för just det drag som Skälet är det kan hämma konkurrens och därmed hindra uppdraget. att marknadsdriven kvalitetsutveckling.

4.3 Förslag stimulans till uppföljande utbildning

om

främja utveckling arbetslivskunskaper i små företag bör I syfte att av dessa stimuleras att delta i och organisera utbildning för att genomföra verksamhetsutveckling, nätverk för erfarenhetsutbyte, nätverk för samverkan kunskapsinhämtande och om andra former för kunskapsbildning. -

verksamhetsanalys har genomförts i ett företag, och en handlingsplan När en

för åtgärder föreligger, aktualiseras kunskapsbehov. En grundläggande

nya

kunskap är hur förändringsarbete kan genomföras i praktiken.

Det är enligt KSA-utredningen angeläget att företagens uppföljande

stimuleras när verksamhetsanalys gjorts. Olika former av

utvecklingsarbete

och erfarenhetsutbyte kan effektiva medel i detta sammanhang. utbildning vara

form för kunskapsbildning och kunskapsutnyttj ande är nätverk

En intressant bedriver utvecklingsarbete bilaga 3. Alla möjligheter till av företag som mellan företag för upphandling kunskap och andra samverkan gemensam av initiativ kan underlätta och berika utvecldingarbete bör stimuleras. som

KSA-utredningen föreslår att olika utbildningsformer för att genomföra

arbetslivs- och verksamhetsutveckling skall stimuleras och stödjas. Stimulansen bör ske med brukarcheckar. Motsvarande regler bör gälla som

för stödet till verksamhetsanalyser. Företaget företagen bör sålunda själva, efter givna riktlinjer, kunna bestämma inriktning, former och utbildningsanordnare.

48 Kapitel 4 Ekonomisk stimulans

Företaget bör stå för viss minsta del särkostnaden för utbildningen. en av Brukarcheckar för uppföljande utbildning bör i första hand kunna användas av arbetsgivare, anställda och deras fackliga organisationer Det gemensamt. bör även vara möjligt för enbart arbetsgivare eller anställda och deras fackliga organisationer att använda dessa brukarcheckar. Planering, aktiv information, beredning, förslag till beslut och uppföljning av hur brukarcheckarna används bör handhas de utredningen föreslagna av regionala råden för arbetslivsutveckling kapitel 6. Kvaliteten i den uppföljande utbildningen bör också säkras de regionala av råden. Råden bör därvid samverka inbördes och ta tillvara sådan expertkunskap som kan erfordras. De av utredningen föreslagna kunskapsförmedlingarna kapitel 5 bör med aktiv, uppsökande verksamhet och på andra sätt främja verksamheten med uppföljande utbildning samt informera företagens möjligheter utnyttja om att brukarcheckar. De skall också följa resultaten den uppföljande av utbildningen. Kunskapsförmedlingen bör normalt inte utföra uppföljande utbildning på uppdrag från företag den själv har förmedlat brukarcheckar som till för just det uppdraget. Skälet är att det kan hämma konkurrens och därmed hindra marknadsdriven kvalitetsutveckling.

Kapitel 5 Kunskapsjförmedling 49

Kunskapsförmedling

Det behövs en aktiv och uppsökande kunskapsförmedling för arbetslivsoch verksamhetsutveckling på lokal och regional nivå.

Den naturliga grunden att bygga kunskapsförmedlingen på är företag i samverkan, deras sammanslutningar branschvis, lokalt och regionalt - offentliga och blandade näringslivsorgan samt andra organ för kunskapsförmedling.

lnitierlng av kunskapsförmedling för arbetslivsutveckling i små företag bör stimuleras ekonomiskt med startbidrag.

I detta kapitel redovisas tidigare förslag om lokal kunskapsförmedling och erfarenheter från den försöksverksamhet finansieras Arbetslivsfonden som av och Arbetsmiljöfonden. Därefter presenteras Beredningsgruppens Skaraborg förslag att knyta kunskapsförmedlingen till befintliga organisationer och nätverk. Ett par exempel på pågående utvecklingarbete beskrivs. Sedan följer KSA-utredningens förslag till lokal och regional kunskapsförmedling respektive förslag om startbidrag för sådan verksamhet.

5.1 Tidigare förslag om lokal kunskapsförmedling

Som en åtgärd för att minska bristerna i förmedlingen och tillämpningen av befintlig kunskap föreslog Arbetsmiijökommissionen SOU 1990:49 att s.k. lokala kunskaps- och kontaktcentra bör upprättas inom varje kommun eller av kommuner i samverkan. Kommissionen såg lokala kunskapscentra som nödvändiga komplement till centrala forskningsinstitut för att ge framför allt de

50 Kapitel 5 Kunskapsfönnedling

små företagen tillgång till kompetens och stöd. Kunskapscentras uppgift bör, enligt kommissionen, att samla och sprida kunskaper, erfarenheter och vara resultat från forskning, utveckling och praktisk tillämpning genom att

bedriva uppsökande verksamhet på arbetsplatser med kända arbetsmiljö- problem,

hålla löpande kontakt med arbetsmiljöforskningen, -

ordna och delta i kurser, konferenser, etc., där de viktigaste arbets- miljöfrågorna diskuteras,

sprida kunskaper om alternativa produktionsformer samt

-

bygga och underhålla lokala nätverk av kontakter med personer som har för arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. ansvar

Kommissionen ansåg att de lokala förutsättningarna bör avgöra vilken organisatorisk modell väljs för kunskapsförmedling. Fasta kontakter med som olika branschorgan och organisationer betonades särskilt. Resurser för att ingar bör enligt kommissionen frigöras från bygga upp lokala kunskapsförmedl Arbetslivsfonden, varefter lokala huvudmän själva bör finna en gemensam fmansieringsform.

Företagshälsovárdsutredningen underströk i sitt betänkande SOU

1992: 103 också behovet särskilda lokala och regionala rådgivnings- och av serviceresurser för små företag. Dessa resurser skulle knytas till lämplig bransch- eller företagarorganisation, alternativt byggas upp i samarbete med ett stora företag i regionen. Rådgivningsresurserna skulle också kunna förmedla kontakter med konsult- och utvecklingsföretag för mera kvalificerade insatser i det enskilda företaget. Särskilda medel skulle enligt förslaget, via Arbetarskyddsstyrelsen, avsättas för dessa lokalt och regionalt baserade grupperingar och organisationer för att användas till "motivations- och kunskapshöjande insatser inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet". Betänkandet har ännu inte resulterat i något förslag till riksdagen.

Kapitel 5 Kunskapsfönnedling 51

Kompetensutredningen föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1992:7 en Ökad samverkan mellan samhällets utbildningsanordnare, gymnasieskolan, komvux, AMU-gruppen och högskolan. Syftet skulle vara att använda dess samlade resurser för utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet. Utredningen hänvisade till proposition 1990/91:85 där det framgår att "man inte bör vara främmande för samverkan även med företag, myndigheter och organisationer" och vidare att "ägande- och organisationsformer kan variera och få anpassas efter lokala förutsättningar". Kompetensutredningen framhöll möjligheterna till samspel med det lokala näringslivet. Inte heller detta betänkande har ännu resulterat i något förslag till riksdagen.

5.2 Försöksverksamhet

Regeringen uppdrog 1991 åt Arbetslivsfonden att utreda förutsättningarna för

att inrätta lokala och regionala kunskapsförmedlingar. I utredningsuppdraget ingick också att föreslå hur sådana förmedlingar bör utformas och drivas samt, om så befanns motiverat, att bedriva erforderlig försöksverksamhet. I rapporten Information, kunskap och efterfrågan 1993-06-23, som regeringen överlämnat till KSA-utredningen, redovisas erfarenheterna från den försöksverksamhet som initierats och förutsättningar för kunskapsförmedling. En kunskapsförmedling bör enligt rapporten

vara en mötesplats på deltagarnas villkor avseende tid, plats, arbetsformer och perspektiv,

kunna visa på nyttovärde för deltagarna, vilket kräver att företagen stimuleras ekonomiskt att bygga kunskapsförsörjningen, upp

- bygga på en helhetssyn som omfattar arbetsmiljö och produktivitet,

ha lokal förankring, inte hota andra institutioner eller företag och inte ha myndighets ställning,

52 Kapitel 5 Kunskapsfönnedling

ha egen kompetens, legitimitet och nätverk, -

kunna finansiera sin verksamhet. -

Erfarenheter från de ovan nämnda försöken, som stöds av Arbetslivsfonden och Arbetsmiljöfonden gemensamt, redovisas i en uppföljningsrapport om försöksverksamheten Holzhausen, 1993. Av denna framgår att försöken präglas av stor variation. Inriktningen pä verksamheten skiftar från att distribuera kunskaper lösningar på arbetsmiljö- och produktionsfrågor och om att sprida information genomförda förändringsprojekt till att initiera och om stödja förändringsprocesser i små företag. Ett led i arbetet är att utveckla analysverktyg för förändringsarbete. Karaktäristiskt är att både produktionsoch arbetslivsfrågor omfattas av verksamheten. Resurserna och möjligheterna till finansiering varierar mellan kunskapsförmedlingarna. Verksamheten har i ett fall övergått i aktiebolagsform med avsikt att klara finansieringen genom försäljning av tjänster och uppdrag från myndigheter. En form för delfinansiering, som har vuxit fram under försöksverksamheten, är att kunskapsförmedlingarna utför informationstjänster pä uppdrag av myndigheter. En sådan delfinansiering bedöms i flera fall inte vara en förutsättning för överlevnad, men den kan vara avgörande för att utveckla verksamheten. KSA-utredningen anser att försöksverksamheten är intressant. Försöken har avsiktligt initierats med mycket varierande förutsättningar. De kunskapsförmedlingar som har goda möjligheter att fortsätta verksamheten utan särskilt ekonomiskt stöd har, enligt KSA-utredningens bedömning, utmärkt sig i främst två avseenden: För det första har de ett effektivt kontaktnät till företagen, vilket baseras på grundkännedom om företagens en arbetsvillkor. För det andra har de gjort noggranna behovsundersökningar, vilket förstärkt deras trovärdighet och gjort det möjligt för dem att utveckla förmedlingen arbetslivskunskap tillsammans med annan kunskap som av företagen behöver.

Kapitel 5 Kunskapsjörmedling 53

5.3 Anknytning till befintliga organisationer

eller nätverk

KSA-utredningen har givit särskild beredningsgrupp i uppdrag att lämna en förslag till organisation för kunskapsförmedling på regional och lokal nivå. I har ingått företrädare för näringslivet, fackliga organisationer, föregruppen tagshälsovården och myndigheter i Skaraborgs län. Beredningsgruppen själv för innehåll och värderingar i sin rapport som finns i bilaga ansvarar Beredningsgruppen Skaraborg föreslår att kunskapsförmedling om arbetslivet startas på kommunal och lokal nivå i samarbete med befintliga utvecklingscentra, lokala företagsorganisationer, kommunala näringslivsbolag etc. Visionen och målet för kunskapsförmedlingen bör enligt beredningsgruppen vara att

göra arbetslivsfrágor till en naturlig del av varje företags och förvaltnings normala verksamhetsutveckling,

på den lokala, kommunala nivån bli drivande kraft i utvecklingen - en och kunskapsförmedlingen på arbetslivsområdet,

stimulera byggandet kunskapsbroar mellan företag, mellan företag och - av myndigheter, mellan arbetsgivare och arbetstagare och andra aktörer samt

stimulera skapandet av mötesplatser för erfarenhetsutbyte på arbets- livsområdet.

Kunskapsförmedlingens uppgift bör enligt beredningsgruppens förslag vara att genom uppsökande verksamhet bygga upp och förmedla kontakter mellan företag samt mellan företag och externa kunskapsbärare. Kunskapsförmedl aren bör hjälpa företag och förvaltningar till den kontakt de har behov av i den situation de befinner sig. I Skaraborg finns flera lokala utvecklingscentra som beredningsgruppen bedömer lämpliga kunskapsförmedlingar för arbetslivsfrågor bilaga vara som 4.14.

54 Kapitel 5 Kunskapsfdrmedling

5.4 Exempel

KSA-utredningen konstaterar att det i flera län pågår utvecklingsarbete för lokalt och regionalt baserad förmedling av kunskap om arbetslivet. I Hallands län har t.ex. diskussioner förts mellan företrädare för högskolan och högskolans Centrum för arbetslivsutveckling, Utvecklingsfonden, landstinget, Forskningsstiftelsen i Hallands län, Hushållningssällskapet, Företagarna, Sydsvenska handelskammaren, LO-distriktet och TCO-distriktet samt Arbetslivsfonden och länsstyrelsen. I en rapport, som översänts för kännedom till KSA-utredningen, föreslås "kunskapsmäklare" för att förmedla arbetslivskunskaper:

"För att förmedla arbetslivskunskaper till/från och mellan arbetsplatser behövs s.k. "kunskapsmäklare". Dessa personer bör vara förtrogna med halländskt näringsliv, berörda organisationer, institutioner och myndigheter. Lika viktigt är att ha kunskaper och insyn i frågor med arbetslivsanknytning. Förutom dessa kunskapsmäklare är det viktigt att använda och samarbeta med andra regionala och lokala kunskapsförmedlare och nätverksskapare inom arbetslivsområdet. Exempel på dessa kompetenser är rådgivare inom näringslivsorganisationer, kommunala näringslivskontor, regionala skyddsombud och andra fackliga företrädare, personal inom företagshälsovård, resurspersoner inom högskolan, kvalificerade konsulter m.fl. l de kommuner där det finns lokala centra för kontakter med företagen bör dessa med fördel även fortsättningsvis utnyttjas som kunskapsförmedlare och nätverksskapare. Det är önskvärt att verksamheten är lokalt förankrad i varje kommun."

I rapporten redovisas ett antal lokala och regionala organ i länet, varav en del redan driver kunskapsförmedling i arbetslivsfrågor. Andra bedöms kunna vara lämpliga att starta en sådan verksamhet. På Gotland har länsstyrelsen, Utvecklingsfonden och högskolan gemensamt utvecklat en kunskapsförmedling för systematiskt upplagd verksamhets- och kvalitetsutveckling. Till verksamheten,som riktas till de små företagen i länet, har kopplats ett kompetensutvecklingsprogram som är anpassat till målgruppen.

Kapitel 5 Kunskapqfömiedling 55

Det finns i Sverige ett stort antal organisationer och nätverk som redan bedriver kunskapsförmedling till företag. Utredningen har inte haft möjligheter att göra total inventering dessa. Några exempel beskrivs lite närmare i en av bilaga 7.

5.5 Förslag om kunskapsförmedling

Det behövs en aktiv och uppsökande kunskapsförmedling för arbetslivsfrågor på lokal och regional nivå.

KSA-utredningen har funnit det väl belagt att många små företag har alltför begränsade möjligheter att upptäcka och använda olika kontaktvägar i sitt sökande efter kunskap. Ofta saknar de tillgång till experter. Insikterna om sambandet mellan arbetslivsförhållanden och företagets utveckling är alltför små. På lokal nivå finns i regel inte någon samtalspartner när det gäller att lösa särskilda problem eller att förmedla kontakt med kunskaps- och erfarenhetskällor kan finnas i andra företag, bland myndigheter, högskolor, som konsulter etc. Dessa problem har framhållits i ovan refererade utredningar. KSA-utredningen finner att erfarenheterna från den ovan redovisade försöksverksamheten, de förslag som beredningsgruppen lagt fram och de många exempel på organiserad kunskapsförmedling som bedrivs, visar att det både finns ett omfattande behov av kunskapsförmedlande verksamhet och på många håll goda förutsättningar för att starta en sådan. KSA-utredningen bedömer att det i stor utsträckning bör vara möjligt att finna former för en lokalt förankrad förmedling av arbetslivskunskap. Utredningen det väl belagt att dessa möjligheter bäst skapas när föranser troendefulla relationer råder mellan företag och förmedlare av kunskaper, information och kontakter.

56 Kapitel 5 Kunskapsförmedling

5.5.1 Förutsättningar

En kunskapsförmedling bör ha lokal förankring och ett brett kontaktnät. Existerande och lämpliga organ med kunskapsförmedlande funktion, t.ex. en lokal sammanslutning av företagare eller en kommuns näringslivsbolag motsvarnade, kan utnyttjas och byggas pá med kompetens för arbetslivsfrågor. Teknik-, kompetens-, idé- och utvecklingscentra kan också vara lämpliga. Förmedling av arbetslivskunskap har bästa förutsättningarna att åstadkomma resultat när den kommer in som en naturlig del i förmedlingen av annan kunskap som företagen har behov av. Formen för kunskapsförmedling bör anpassas efter lokala och regionala förutsättningar. De bör inte utformas efter en särskild mall eller avgränsas enhetligt vare sig administrativt eller geografiskt. Kunskapsförmedlingen bör kunna organiseras privat, kommunalt, statligt eller som blandformer.

Figur 5:1. Kunskapsförmedlingen och dess intressenter

Kapitel 5 Kunskapsförtnedling 57

Driften av kunskapsförmedlingen bör inte subventioneras av staten. Statens insats bör begränsas till att stimulera initiering av verksamheten ekonomiskt

avsnitt 5.6. Driften bör klaras med intäkter från de företag som utnyttjar

kunskapsförmedlingens tjänster och genom specificerade uppdrag från statliga och kommunala myndigheter. Förmedling av arbetslivskunskap bör inledas endast då verksamheten bedöms ha goda möjligheter att fortleva av egen kraft. De specifika lokala och regionala förutsättningarna i varje enskilt fall bör ligga till grund för behovet starta.

5.5.2 Uppgifter

KSA-utredningen föreslår att följande uppgifter och funktioner bör ingå i kunskapsförmedlingens verksamhet:

0 Aktivt söka upp företag och erbjuda kunskap för utveckling.

0 Förmedla kontakt till källor för kunskaper som företagen har behov av eller efterfrågar.

0 Ge allmänna råd och upplysningar i arbetslivsfrågor.

0 Aktivt informera företagen om deras möjligheter att utnyttja brukarcheckar

till introducerande information och utbildning avsnitt 1, verksamhetsa-

nalys avsnitt 4.2 och uppföljande utbildning avsnitt 4.3.

0 Genomföra introducerande information och utbildning i företag.

0 Följa resultaten av hur företagens använder brukarcheckar.

0 initiera och underlätta kunskapsutbyte och uppbyggnad nätverk för av utveckling.

58 Kapitel 5 Kunskapsfönnedling

Kunskapsförmedlaren bör normalt inte utföra verksarnhetsanalys och uppföljande utbildning på uppdrag från företag som denna själv har förmedlat brukarchecken till för just det uppdraget. Skälet är att det kan hämma konkurrens och därmed hindra marknadsdriven kvalitetsutveckling.

5.5.3 Kompetens

För att kunskapsförmedlaren skall åstadkomma resultat krävs en mångsidig kompetens. En kunskapsförmedlare bör

kunna tala med företagare och medarbetare på deras eget språk,

drivas av kundtillfredsställelse, -

förtrogen med arbetsvillkor och tankesätt i små företag, - vara

ha grundkunskaper verksamhetsutveckling och en god arbetslivsinriktad - om kompetens,

kunna samla in, bearbeta, systematisera och analysera information om kunskapsbehov i företag,

kunna bedöma kunskapsbehov i företag, -

förtrogen med näringsliv, organisationer, institutioner och myndigheter - vara på lokal och regional nivå samt

kunna söka och finna kunskap och information regionalt, nationellt och internationellt via bibliotek, forskningsinstitutioner, myndigheter, register, databanker, etc.

Förmedling uppdrag till rådgivare och utbildare ställer höga krav på av yrkesetik och efterlevnad av denna.

Kapitel 5 Kunskapsförmedling 59

5.6 Förslag om Startbidrag till kunskapsförmedling

Initiering av kunskapsförmedling för arbetslivsutveckling i små företag bör stimuleras ekonomiskt med startbidrag.

KSA-utredningen föreslår ekonomiskt stimulans för att lokalt och regionalt en initiera kunskapsförmedling för arbetslivsutveckling. Stimulansen bör utformas ett bidrag för att starta och förmedling som om arbetslivskunskap i sådana nätverk eller organisationer som bedöms lämpliga. Startbidrag bör utgå i första hand när kunskapsförmedlaren ingår i ett lokalt eller regionalt nätverk eller i befintlig organisation. Då utnyttjas redan en uppbyggda kontakter och kanaler bäst. Startbidraget skall uppfattas och användas som investering i nätverkets eller organisationens tjänste- och kompetensutveckling. Startbidrag bör utgå för en tidsperiod av högst två år i varje enskilt fall. Därefter bör verksamheten vara självbärande. Kunskapsförmedlingen kan ske i samverkan mellan intressenter i näringslivet, arbetsgivare, de anställda och deras fackliga organisationer samt statliga och kommunala myndigheter som erbjuder, organiserar och vidareutvecklar nätverk. Uppgiften att stimulera att kunskapsförmedlingen startas bör ligga hos det av utredningen föreslagna regionala rådet för arbetslivsutveckling kapitel 6. Rådet bör aktivt förbereda och lämna förslag till beslut om startbidrag samt att följa upp varje kunskapsförmedlares verksamhet. Rådet bör även se till att kunskapsförmedlarna får erforderligt stöd vad avser kunskapsuppbyggnad

inklusive tillgång till databanker o.dyl., status, kontakter, referenser, etc.

"rgäçnizr" ;;§j{›:; nsááiüåâm

Kapitel 6 Regional samverkan 61

Regional samverkan

Ett regionalt råd för arbetslivsutveckling bör bildas i varje län. Rådet bör främja arbetslivs- och verksamhetsutveckling i små företag att genom stimulera kunskapsbildning och kunskapsanvändning.

Det regionala rådet bör fungera forum för samverkan vad som avser kunskaper, kontakter och resurser för att stödja de små företagens utveckling. Samverkan mellan arbetslivs- och näringslivsområdena är särskilt angelägen.

Det regionala rådet bör utveckla och förstärka befintliga kanaler för förmedling av kunskap från forskning och utveckling. Det bör också återföra behov och önskemål om forskning och utveckling finansieras som och bedrivs inom arbetslivsområdet och andra angränsande områden.

Det regionala rådet bör bereda och lämna förslag till beslut ekonomisk om stimulans för initiering av kunskapsförmedling, utbildning och för verksamhetsanalys.

Företrädare för näringsliv, offentlig förvaltning, anställda och deras fackliga organisationer i respektive län bör ingå i rådet.

Det regionala rådets organisation och verksamhet bör efter anpassas förutsättningarna i respektive län.

Länsstyrelsen bör ansvara för att initiera och följa den verksamhet upp som det regionala rådet för arbetslivsutveckling bedriver.

62 Kapitel 6 Regional samverkan

I detta kapitel refereras först tidigare förslag om sektorsamverkan för kunskapsutveckling i arbetslivet. De berörda sektorerna beskrivs kort. Därefter redovisas och bedöms erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet. Ett förslag från Beredningsgruppen Skaraborg om tillvaratagande dessa erfarenheter redovisas. Kapitlet avslutas med KSA-utredningens av förslag regionala råd för arbetslivsutveckling. om

6.1 Samverkan för kunskapsutveckling

Kommittén för Kompetensutredningen förespråkade en samordnad politik för kompetensutveckling i sitt slutbetänkande SOU 1992:7. Kommittén föreslog samordning arbetsmarknads-, närings-, social- och utbildningspolitikens en av resurser på regional och lokal nivå.

"Staten bör ålägga de myndigheter som riktar sin verksamhet till arbetsmarknad och arbetsllv, t.ex. länsstyrelse, arbetsförmedling, Iänsarbetsnämnd, försäkringskassa, arbetslivsfond, utvecklingsfond, yrkesinspektion att i lämpliga former, samordna sina resurser på regional och lokal nivå."

Samordningen på regional nivå skulle enligt kommittén ske i form av regionala utvecklingsprojekt. Syftet att utifrån lokala och regionala var förhållanden skapa drivkraft för samordning mellan befintliga aktörer i en

gemensamma satsningar på kompetensutveckling i arbetslivet.

"Projekten tidsbegränsade. De skall initiera och stimulera ett bör vara lärande i det regionala och lokala systemet till en breddad kompetens och till helhetssyn på de statliga insatserna på regional och lokal nivå. De skall alltså utveckla kompetensen i de statliga förvaltningarna på regional och lokal nivå. Samordningen syftar därigenom till att etablera nya arbetsformer leder till en friare och mer kunskapsbaserad användning av statens som pengar."

Kommittén övervägde att Arbetslivsfonden skulle vara regional samordnare för verksamheten. Den kom dock fram till att länsstyrelsen borde vara huvudman för projekten och för dess basfinansiering. svara

Kapitel 6 Regional samverkan 63

KSA-utredningens förslag ligger i linje med de tankegångar redovisats som av Kompetensutredningen. KSA-utredningens förslag riktas främst till de små företagen. Målgruppen små företag bedöms som strategiskt viktig också för statens insatser inom det näringspolitiska området. Det är därför nödvändigt att de statliga

stimulansåtgärdema inom arbetslivsområdet och inom det näringspolitiska

omrâdet samordnas så att samlade kunskaper och kontaktnät kan användas effektivt. Utvecklingsfonderna/bolagen bilaga 10.5, riskkapitalbolagen bilaga

10.6. l industri- och nyföretagarfonden bilaga l0.6.2, teknikbrostiftelserna

bilaga lO.6.3, handelskamrarna, nyföretagarcentra, näringslivsbolagen m.fl. svarar för en kunskapsmassa och kontaktytor med stor betydelse i detta sammanhang.

Inom Arbetarskyddsverket finns gedigen kunskapsbank i yrkesinspek-

en tionen på regional nivå. Även inom angränsande sektorer finns värdefulla kunskaper om förutsättningar för arbetslivs- och verksamhetsutveckling. Hos länsarbetsnänznden och försäkringskassan finns betydande kunskaper och stimulansmöjligheter. På uppdrag Arbetslivsfonden har nyligen samverkan på lokal och av regional nivå kartlagts Hedbom, 1994. En slutsats är att det finns betydande möjligheter till effektivisering ökad samverkan mellan bl.a. genom försäkringskassa, arbetsförmedling och företag. Självfallet utgör det offentliga utbildningsväsendet kommer en resurs som arbetslivet till nytta. Länsstyrelsens kompetens i egenskap sektorsövergripande och av

samordnande myndighet med särskilt ansvar för regional utveckling har

väsentlig betydelse i sammanhanget. Staten och samhället har sammantaget genom sina många organ en bred och djup kompetens inom arbetslivs- och näringslivsområdet.

64 Kapitel 6 Regional samverkan

6.2 Erfarenheter från Arbetslivsfonden

KSA-utredningen har fått i uppdrag att särskilt överväga hur erfarenheterna Arbetslivsfondens verksamhet skall utnyttjas i det nya system för kunskapsav förmedling som utredningen föreslår. Arbetslivsfonden upphör vid halvårsskiftet 1995. Någon förlängning eller form fond är inte aktuell. ny av En sammanställning erfarenheterna Arbetslivsfondens verksamhet av av finns i bilaga 12. KSA-utredningen konstaterar att fondens arbetssätt, med särskild anpassning till situationen i varje enskilt företag och med en integrerad på arbetsliv och verksamhet, stämmer överens med den syn grundsyn utredningen redovisat. De erfarenheter utredningen tagit som som del kontakter med företrädare för företag, dess sammanslutningar av - genom och fackliga organisationer vittnar att Arbetslivsfonden i hög grad - om bidragit till konstruktivt förändringsarbete på arbetsplatserna. I Riksrevisionsverkets granskning FU 1992:28 framhålls särskilt fondens nära kontakt med arbetsgivare och företag. Det är för tidigt att dra säkra slutsatser i vilken grad Arbetslivsfondens om

insatser resultat i företagen. De forskningsutvärderingar som hittills

avsatt redovisats Arbetslivscentrum, Tekniska Högskolan i Stockholm och av Stockholms Universitet bilagorna 12.72 och 12.7.3 tyder på att företagen utnyttjat och utvecklat såväl intern extern kunskap och erfarenhet i har som projekt fonden bidragit med medel till. Fondens arbetssätt bekräftar, som enligt utredningens mening, att lokal anpassning, en bred syn på arbets-

livsfrågor och en direkt dialog är betydelsefullt.

6.3 Beredningsgruppen Skaraborg

Beredningsgruppen i Skaraborgs län föreslår i sin rapport bilaga 4 att en

regional funktion inrättas i syfte att föra vidare Arbetslivsfondens

arbetsmetoder.

Kapitel 6 Regional samverkan 65

"Arbetslivsfondens arbetsmetoder bör föras vidare när fonderna avvecklas. Regionala arbetslivsfunktioner bör inrättas i varje län. Dessa bör ges resurser för att stimulera etablering av lokal kunskapsförmedling inom arbetslivsområdet. Berörda myndigheter bör ta ansvar för utvidgat samarbete och samverkan på området, för ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna. Dessa förslag skall avse en begränsad tidsperiod, varefter utvärdering sker och beslut om fortsatt inriktning tas."

Beredningsgruppen förordar att Arbetslivsfondens s.k. arbetsplatsprogram, som utarbetas med utgångspunkt från det enskilda företagets problembild,

skall vidareutvecklas i samverkan mellan aktörer på lokal regional och central

nivå. Den nationella nivån bör fungera som kunskapsmässigt stöd, bl.a. från aktuell forskning, medan den regionala och lokala nivån bör bidra med erfarenheter från arbetslivet. För att kunna utveckla arbetsmetoderna krävs ett aktivt stöd från central nivå. Beredningsgruppen att det finns behov anser av en funktion som effektiviserar kunskapsflödet mellan lokal och central nivå. Uppgifterna för denna "regionala arbetslivsfunktion" formuleras på följande sätt:

"En regional arbetslivsfunktion bör främja verksamhetsutveckling främst i mindre företag och förvaltningar samt vara en kunskapskanal till nationella och internationella kunskapsbärare. Den bör fungera som stöd till lokala kunskapsförmedlare i regionen och stimulera efterfrågan på kunskap inom arbetslivsområdet i mindre företag och förvaltningar. Företrädare för näringslivet och den offentliga sektorn, både arbetsgivare och arbetstagare, bör finnas i den församling som fattar beslut om stöd, liksom lämpliga organisationer inom näringslivet och berörda myndigheter. Den regionala arbetslivsfunktionenbörunderlättasamverkan mellan myndighetersenskilda insatser så att verkningsgraden av deras gemensamma insatser ökas väsentligt."

Beredningsgruppens förslag överensstämmer med KSA-utredningens grundsyn kapitel 3 att arbetslivsutveckling skall betraktas som en integrerad del av företagets verksamhet. En konsekvens blir då att kunskapsförmedlingen anpassas på motsvarande sätt. Det är nödvändigt att sådana förutsättningar för samverkan mellan aktörer på regional nivå kan skapas så att alla tillgängliga

3 l40476

66 Kapitel 6 Regional samverkan

resurser utnyttjas. Kunskap och erfarenhet är i detta sammanhang de

viktigaste.

6.4 Förslag regionalt råd för arbetslivsutveckling

om

Ett regionalt råd för arbetslivsfrågor bör bildas i varje län.

Det regionala rådet bör fungera som forum för samverkan med syfte att främja arbetslivs- och verksamhetsutveckling i små företag.

KSA-utredningen bedömer att aktivt främjande av arbetslivs- och verksamhetsutveckling i små företag förutsätter att det finns en regional aktör. Utredningen anser att det i varje län bör organiseras en tvårsektoriell samverkan för att ta tillvara alla tillgängliga kunskaper, kontakter och andra resurser. Utredningen föreslår att det bildas ett regionalt råd för arbetslivsfrågor i varje län. Det regionala rådet bör fungera som forum för samverkan med syfte att främja arbetslivs- och verksamhetsutveckling i små företag. Rådet för arbetslivsutveckling bör grundas på en bred samverkan inom länet. För att nå bästa möjliga resultat behövs, enligt utredningens uppfattning, att inte bara näringslivet sluter upp utan också näringslivspolitiska organ, statliga myndigheter, kommuner och landsting, högskolor och andra aktörer med intresse av att stimulera och stödja kunskapsutveckling i företagen. En samordning mellan arbetslivs- och näringslivsområdena bör ges högsta prioritet i denna samverkan. Rådet bör vara en kanal för förmedling av kunskap från forskning och utveckling och återföring om behov av och önskemål om forskning och utveckling. Det regionala rådet bör främja arbetslivs- och verksamhetsutveckling i små i företag genom att

främja förmedling kunskap för utveckling kapitlen 4 och 5, - av

skapa insikt om sambanden mellan arbetsliv och verksamhet, -

Kapitel 6 Regional samverkan 67

integrera kunskaper, erfarenheter, kontakter och ekonomiska resurser inom arbetslivs- och näringslivsområdet,

initiera, underhålla och utveckla samverkan mellan myndigheter som har

till uppgift att på olika sätt stödja kunskapsbildning inom arbetsliv och näringsliv,

initiera och underlätta samverkansprojekt mellan berörda regionala myndig- heter,

bereda och till lämna förslag till beslut om startbidrag till kunskaps- -

förmedling avsnitt 5.6,

fortlöpande följa kunskapsförmedlingarnas verksamhet, -

aktivt informera om företagens möjligheter att utnyttja brukarcheckar till -

introducerande information och utbildning avsnitt 4.1, till verk-

samhetsanalys avsnitt 4.2 och till uppföljande utbildning avsnitt 4.3,

kunskapsförmedlingarna att aktivt informera om företagens - engagera möjligheter att utnyttja brukarcheckar till introducerande information och utbildning, verksamhetsanalys och uppföljande utbildning,

bereda och till länsstyrelsen lämna förslag till beslut om de olika brukar- checkarna,

i samverkan med råden för arbetslivsutveckling i andra län, och genom att ta tillvara sådan expertis som kan erfordras, säkra och utveckla kvaliteten i utbildningar och verksamhetsanalyser,

följa resultat av genomförda utbildningar och verksamhetsanalyser, -

stimulera nätverk och erfarenhetsutbyte, -

68 Kapitel 6 Regional samverkan

särskilt beakta de villkor som gäller kvinnors arbetsliv och företagande samt -

utveckla och ständigt förbättra verksamheten. -

En särskild uppgift för de regionala råden bör att utveckla och förstärka vara befintliga kanaler för förmedling av kunskap från forskning och utveckling. Råden bör vidare, med utgångspunkt från de erfarenheter kommer fram, som identifiera, formulera och förmedla behov och önskemål den forskning och om utveckling som finansieras och bedrivs inom arbetslivs-, näringslivsområdet och andra angränsande områden. Detta bör ske genom att former utvecklas för kommunikation mellan råd, kunskapsförmedlingar, universitet, högskolor, forskningsinstitut, etc. och genom att finansiering forsknings- och utveckav lingsprojekt i ökad utsträckning villkoras med krav på fortlöpande kunskapsförmedling.

6.5 Krav och organisation

En förutsättning för att de regionala råden skall kunna verka effektivt är att regionens näringsliv, arbetsgivare, anställda och deras fackliga organisationer samt myndigheter och andra aktivt sluter och organ upp bidrar med kunskaper och kontakter.

De regionala råden för arbetslivsutveckling bör ha goda och utvecklade relationer till företag, myndigheter och organisationer i regionen. De bör också ha förmåga att initiera, bygga upp, underhålla och utveckla kunskapsförmedlingen i länet. En förutsättning för att de regionala råden skall kunna verka effektivt är att regionens näringsliv, arbetsgivare, anställda och deras fackliga organisationer samt myndigheter och andra organ aktivt sluter upp och bidrar med kunskaper, kontakter och ekonomiska resurser. Det bör stå intressenterna i de regionala råden fritt att, inom ramen för de riktlinjer som anges, organisera, inrikta och driva verksamheten efter de regionala förutsättningarna.

Kapitel 6 Regional samverkan 69

ANDRA

Figur 6:1. Regionala rådet och dess intressenter

l det regionala rådet bör ingå företrädare för avnämarna: näringslivet, den offentliga verksamheten samt de anställda och deras fackliga organisationer. Vägledande för rådets sammansättning bör i övrigt vara kompetens, anseende, kontaktnät och ekonomiskt engagemang. Inom de regionala råden behövs kvalificerad kompetens för att driva verksamheten och ta fram underlag för förslag till beslut. Rådet bör dock inte bli så stort att ett effektivt arbete försvåras. Det får förutsättas att rådets medlemmar förankrar sina uppfattningar i sin intressentkrets.

70 Kapitel 6 Regional samverkan

Råden bör ha en formell koppling till en myndighet, som fattar erforderliga myndighetsbeslut om att bevilja startbidrag och brukarcheckar. Länsstyrelsens roll som samordnare av statliga utvecklingsinsatser och strävan efter ett tvärsektoriellt arbetssätt gör den till en naturlig initiativtagare. Det bör ankomma på länsstyrelsen i respektive län att initiera att ett regionalt råd bildas med de uppgifter som utredningen föreslagit. Länsstyrelsen bör därvid fatta erforderliga beslut för ärendehantering m.m. samt följa upp rådets verksamhet inom ramen för de samordningsuppgifter och befogenheter som följer nuvarande länsstyrelseinstruktion SFS 1992:84. av Eventuellt kan instruktionen behöva kompletteras i något avseende med anledning av utredningens förslag. Beträffande rätten att överklaga beslut, bör de regler som gäller för Arbetslivsfonden kunna tillämpas. Det regionala rådet för arbetslivsutveckling bör lämna årlig redovisning av verksamheten till länsstyrelsen och övriga intressenter i rådet.

Kapitel 7 Kostnader 71

7 Kostnader

Kostnaderna för att genomföra utredningens förslag beräknas till mellan ca 430 och 860 miljoner kronor för tre år beroende på ambitionsnivå. Den lägre nivån bedöms utgöra en kritisk undre gräns för att den föreslagna verksamheten skall kunna inledas.

Kostnadsberäkningarna är endast räkneexempel baserade på hypotetiska

genomsnittslän och skall inte uppfattas som ett styrmedel.

KSA-utredningen redovisar i detta avsnitt en kostnadsberäkning av förslagen till lokal och regional kunskapsförmedling. Kostnadsberäkningen skall inte uppfattas som en mall för resursanvändning. Omfattningen på kostnaderna beror på vilken ambitionsnivå som väljs för de olika insatserna. Två kostnadsaltemativ redovisas. Alternativ A är inriktat på en lägsta nivå, alternativ B på en önskvärd nivå. Antagandena för beräkningarna redovisas under respektive kostnadsslag, d.v.s. verksamhetsanalys, information och utbildning, startbidrag till kunskapsförmedling och det regionala rådet.

7.1 Verksamhetsanalys

Kostnaden för brukarcheckar för verksamhetsanalys beräknas variera mellan 10 000 kr och 50 000 kr insats beroende på vilket företag det avser. Här per antas en genomsnittlig kostnad på 25 000 kr. Dessa siffror baseras på utformningen och erfarenheterna av s.k. teknikcheckar bilaga 12, appendix.

Storleken behovet av brukarcheckar för verksamhetsanalys bedöms här med

72 Kapitel 7K0stnader

utgångspunkt från Arbetslivsfondens hittillsvarande volym för arbetsplatsprogram. Det genomsnittliga antalet beviljade arbetsplatsprogram per år och län i Arbetslivsfonden 160. En halverad beviljandetakt i jämförelse med är ca

Arbetslivsfondens alternativ A skulle kosta 48 miljoner kronor per år, d.v.s.

144 miljoner kronor för tre år. En beviljandetakt av brukarcheckar för

verksamhetsanalys på samma nivå som Arbetslivsfondens alternativ B skulle

kosta 160 x 24 x 25 000 kr 96 miljoner kronor per år, d.v.s. 288 miljoner kronor för tre år. Kostnadsutfallen framgår av tabell

riket 3 år, hela riket 144 288

Tabell 7:1. Kostnader för verksamhetsanalys.

7.2 Information och utbildning

Kostnaderna för brukarcheckar för information och utbildning har beräknats i relation till ambitionsnivån för stimulans till verksamhetsanalys. Det antas här att behovet av information och utbildning i såväl introducerande som uppföljande syfte varierar med volymambitionen för verksamhetsanalyserna

avsnitt 7.1. Kostnadsnivån har beräknats med antagandet att behovet av

brukarcheckar för information och utbildning ligger på samma nivå som insatserna för verksamhetsanalysen. Utfallen framgår av tabell 7:2 på nästa sida.

Kapitel 7K0stnader 73

Tabell 7:2. Kostnader för information och utbildning

7.3 startbidrag för kunskapsförmedling

Startbidrag för kunskapsförmedling beräknas till 500 000 kronor per år och start baserat på vad en kvalificerad projektledare kostar i lön och omkostnader. Startbidraget förutsätts avse två år i varje enskilt fall. Utredningen har

räknat med ett bidrag alternativ A respektive två bidrag alternativ B per län

och år. Utslaget på tre år innebär ett genomsnitt på ett startbidrag per län och år totalt 72 startbidrag i hela riket. Ett genomsnitt på två startbidrag per år och län innebär totalt 144 startbidrag. Kostnadsutfall för startbidrag beräknat med dessa antaganden framgår av tabell 7:3.

riket 3 år, hela riket 72 144 Tabell 7:3. Kostnader för startbidrag för kunskapsförmedling.

74 Kapitel 7K0stnader

7.4 Råden för arbetslivsutveckling

Administration och utveckling av ovanstående insatser föreslås ligga på ett råd för arbetslivsutveckling i varje län. Utredningen preciserar inte närmare hur rådet skall dimensioneras, endast att det bör ha kvalificerad kompetens. Följande räkneexempel, tabell 7:4, är baserat på ett genomsnitt pá en

personresurs plus omkostnader för rådet alternativ A respektive två person-

resurser plus omkostnader alternativ B.

riket 3 år, hela riket 72 144 Tabell 7:4. Kostnader för råden för arbetslivsutveckling.

7.5 Totala kostnader per län

Summerat per län blir den genomsnittliga kostnaden per år för alternativ A 6 miljoner kronor 18 miljoner kronor för tre år och för alternativ B 12 miljoner kronor 36 miljoner kronor för tre år. Se tabell 7:5 på nästa sida.

Kapitel 7 Kostnader 75 Alternativ A Alternativ B Kostnad i miljoner kronor Kostnad i miljoner kronor

ning Startbidrag 1 3 2 5 Ráden för arbetsliv- 1 3 2 5 sutveckling Totalt 6 18 12 36

Tabell 7:5. Totala kostnader per län i genomsnitt.

7.6 Totala kostnader i riket

För hela riket blir de beräknade kostnaderna 144 miljoner kronor per år i alternativ A och 288 miljoner kronor i alternativ B. Totalt för tre år blir kostnaden 432 miljoner kronor för alternativ A och 864 miljoner kronor för alternativ B. Den totala sammanställningen av kostnader i hela riket framgår av tabell 7:6 på nästa sida.

76 Kapitel 7K0stnader

Alternativ A Alternativ B Kostnad i miljoner kronor Kostnad i miljoner kronor .

ning

Startbidrag 24 72 96 288

Ráden För 24 72 48 144 arbetslivsutveckling

Totalt 144 432 288 864

Tabell 7:6. Totala kostnader i hela riket.

Det är angeläget att än gång framhålla att ovanstående kostnadsberäkningar en inte skall uppfattas verklig mall för resursanvändning. Båda alternatisom en är räkneexempel i vilka siffrorna bl.a. baseras på hypotetiska genomven snittslän. Utredningen föreslår att kostnadsrarnarna för verksamheten i respektive län skall baseras på vissa kriterier länets befolkningsmängd i arbetsför ålder,

ohälsotal och antal små företag fastställs regeringen avsnitt 8.3.

som av Utredningen föreslår vidare att det bör stå intressenterna i de regionala råden fritt att, inom för de riktlinjer som anges, inrikta och driva ramen

verksamheten efter de regionala förutsättningarna avsnitt 6.5. Profilen för

redovisade kostnadsslag bör alltsa kunna variera väsentligt. ovan Uppföljning och utvärdering bör ske med tonvikt på mål och resultat

avsnitten 6.4 och 10.4.

Kapitel 8 Finansiering 77

8 Finansiering

Finansieringen av statens stöd till kunskapsutveckling i små företag bör ske med resurser från det näringspolitiska området och övriga berörda sektorer, varav arbetslivssektorn är en.

Utredningens förslag bör under de inledande tre åren finansieras genom överföring av de medel som förutsätts bli kvar i Arbetslivsfondens medelsreserv och till resterande del genom omfördelning av Arbets-

miljöfondenslmedel. Därmed är den lägre och för verksamheten

nödvändiga nivån finansierad. -

Arbetsmiljöfonden bör förvalta de medel som överförs från Arbetslivsfonden. Arbetsmiljöfonden bör fördela dessa och en del av de befintliga egna resurserna för den föreslagna verksamheten till länsstyrelserna som årsvisa ramar, beräknade efter kriterier som fastställs av regeringen.

En högre ambitionsnivå kan uppnås genom samverkan med organ inom

näringslivs-,arbetsmarknads-ochrehabillteringsområdena.Samverkanom

finansiering bör i första hand ske på regional nivå och inom ramen för respektive myndighets motsvarande verksamhet.

Den verksamhet som utredningen föreslår bör styras med mål och riktlinjer som anges av statsmakterna. Statsmakterna bör också fortlöpande utvärdera och ta ställning till verksamheten.

I detta kapitel beskrivs sambandet mellan arbetsliv, näringsliv och andra områden vad gäller det intresset kunskap för utveckling i små gemensamma företag. Därefter presenterar utredningen sin förslag till finansiering. Sist i kapitlet beskrivs hur finansieringen kan gá till.

78 Kapitel 8 Finansiering

8.1 Samverkan mellan arbetsliv och näringsliv

Ekonomiska resurserföratt finansiera kompetensuppbyggnad,rådgivning, utvecklingsstimulans och stöd i det enskilda företaget bör tillföras från såväl arbetslivsområdet som näringslivsomrâdet.

En grundtanke bakom de förslag som KSA-utredningen redovisat i kapitlen 5 och 6 är att arbetslivets utveckling ingår i och är förutsättning för en företagets utveckling. Kravet på kunskapsförsörjning på allt fler områden Ökar med föränderligheten och beroendeförhållandena på marknaderna. Flexibilitet och effektiv omställningsförmåga är nödvändig för företagen. Alla medarbetares kreativitet och engagemang behövs. Samtidigt måste gränserna för individens kapacitet respekteras. Samverkan för utveckling står i fokus. Det gäller särskilt de små företagen som är den stora utvecklingspotentialen i näringslivet och därigenom också utgör den viktigaste målgruppen för utredningen. Kunskapsbildning sker i ett växelspel mellan företag och samhälle. Formerna för detta växelspel behöver anpassas till företagens villkor. En förutsättning för en väl fungerande kunskapsbildning är att samhällets samlade kompetens, kontakter och ekonomiska stimulans- och stödresurser koncentreras och rationaliseras. Den centrala sektorsuppdelningen mellan olika politikområden får allt mindre genomslag på regional nivå och utgör på företagsnivå ett direkt hinder för de mål som eftersträvas. Aktörer med ansvar för olika uppgifter inom arbetslivs- och näringslivsområdet har ett tydligt intresse av samverkan. Medlet kunskapsbildning är gemensamt för att åstadkomma effektivitet, konkurrenskraft, fler arbeten, minskad utslagning och ett utvecklande arbetsliv. Därför är det naturligt att ekonomiska resurser för att finansiera kompetensuppbyggnad, rådgivning, utvecklingsstimulans och stöd i det enskilda företaget tillförs från finansieringskällor såväl inom arbetslivs- som näringslivsområdet.

Kapitel 8 Finansiering 79

8.2 Förslag om finansiering

KSA-utredningen har enligt direktiven att lämna förslag till hur kunskapsförmedling inom arbetslivsområdet skall finansieras. En utgångspunkt är att förslagen varken skall leda till belastning i statens budget eller innebära en ökade kostnader i form avgifter och skatter. av KSA-utredningen har beräknat att ñnansieringsbehovet för den föreslagna kunskapsförmedlingen ligger på mellan 144 och 228 miljoner kronor per år eller mellan 432 och 864 miljoner kronor för en inledande period av tre år

avsnitt 7.6.

Utredningen att förslagen lokal och regional kunskapsförmedling anser om kapitel 3 bör finansieras överföring de medel som förutsätts bli genom av

kvar i Arbetslivsfondens medelsreserv avsnitt 8.2.1 och till resterande del

omfördelning Arbetsmiljöfondens befintliga egna medel avsnitt

genom av 8.2.2. Därmed säkras finansieringen den föreslagna verksamheten på den av lägre ambitionsnivån 432 miljoner kronor under de inledande tre åren. En högre ambitionsnivå bör dock eftersträvas. Den kan uppnås genom att den föreslagna verksamheten sker i samverkan med angränsande områden kapitel 6. Det finns betydande ekonomiska resurser för verksamhetsstöd och utvecklingsarbete inom såväl näringslivsornrådet bilaga 10.5 och bilaga 10.6 , arbetsmarknadsområdet bilaga 10.2 rehabiliteringsomrâdet bilaga som 10.3.

8.2.1 Arbetslivsfondens medelsreserv

kommer finnas kvar i Arbetslivsfondens medelsreserv De medel som att under de tre inledande åren delfinansiera bör tas i anspråk för att utredningens förslag.

Arbetslivsfondens verksamhet finansieras genom en särskild arbetsmiljöavgift betalades in arbetsgivare under perioden 1989-09-01 1990-12-31. som av - Avgiften uppgick till 1,5 procent avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften av

80 Kapitel 8 Finansiering

till folkpensionering, enligt lagen socialavgifter. De sammantagna om inbetalningarna uppgick till 11,4 miljarder kronor tillsammans med som avkastningen under verksamhetsperioden beräknades uppgå till drygt 15 miljarder kronor. Efter beslut av statsmakterna vid två tillfällen har sammantaget 5 miljarder kronor dragits in till statskassan. Arbetslivsfonden beräknar nu att under hela verksamhetsperioden ha drygt 10 miljarder kronor till sitt förfogande. Någon exakt angivelse om hur mycket medel står till fondens som förfogande är för närvarande inte möjlig att göra. Bl.a. går det inte att med full precision i förväg fastställa avkastningen av fondmedlen. Den är beroende av placeringarnas avkastning och av fondens utbetalningstakt. Arbetslivsfondens hittillsvarande erfarenhet visar också att en del av de beslutade bidragen inte kommer till full användning. Orsakerna till detta är t.ex. att arbetsgivare som fått beslut om bidrag fullföljer sina till program lägre kostnad eller avbryter sina program av olika anledningar. Hur stor del av de beslutade bidragen som inte kommer att förbrukas kan inte heller fastställas i förväg. Sådana medel går i dag tillbaka till projektmedelsramar och används igen vid beslut om nya bidrag. När verksamhetens avslutning halvårsskiftet år 1995 närmar sig, är det enligt fondens bedömning nödvändigt att upprätta en viss medelsreserv, för att fonden med säkerhet skall kunna fullfölja sina åtaganden. I slutskedet av fondens verksamhet bedöms också andelen outnyttjade medel som inte hinner användas till nya projekt öka, eftersom tiden för att fullfölja arbetsplatsprogram inte längre kan förlängas. Enligt Arbetslivsfondens bedömningar kommer denna outnyttjade reserv av medel att uppgå till en inte obetydlig del av den nivå som motsvarar kostnaden

för KSA-utredningens lägre ambitionsnivån alternativ A, avsnitt 7.6.

KSA-utredningen föreslår att de medel som kommer att finnas kvar i Arbetslivsfondens medelsreserv tas i anspråk för att under de tre inledande åren delfinansiera de förslag som utredningen lägger fram om lokal och regional kunskapsförmedling. Under våren 1995 kan Arbetslivsfonden göra en säkrare bedömning av sin medelsanvändning. Därefter går det att besluta om att överföra restmedel för att delfxnansiera de förslag som KSA-utredningen lägger fram.

Kapitel 8 Finansiering 81

8.2.2 Arbetsmilj öfonden

För att säkerställa finansieringen av den föreslagna verksamheten på den lägre ambitionsnivån och för att utveckla verksamheten bör en del av Arbetsmiljöfondens medel för lokalt utvecklingsarbete och kunskapsförmedling användas. Inriktningen på medlens användning bör ändras i enlighet med de överväganden som KSA-utredningen redovisar i kapitlen 6 och 12.

8.2.3 Samverkan med angränsande berörda områden

KSA-utredningen finner, i överensstämmelse med sin grundsyn och sina överväganden, att det är angeläget att få till stånd en breddad och fördjupad samverkan för att främja kunskapsbildning i arbetslivet. Med hänsyn till det gemensamma ansvar som en rad olika sarnhällsorgan har för näringslivets och arbetslivets utveckling, bör det ligga i deras intresse att samverka i erforderlig grad. Som tidigare framhållits finns det betydande samhällsresurser för att främja utvecklingen i mindre företag. KSA-utredningen bedömer, i likhet med Kompetensutredningen bilaga 6.8, att det går att få betydande effektivitetsvinster genom såväl verksamhetsmässig som ekonomisk samverkan. De små företagens utveckling och tillväxt är angelägen ur samhällsekonomisk synpunkt. Staten främjar bl.a. kunskapsbildning i små företag, direkt eller indirekt, genom Utvecklingsfonderna/bolagen, riskkapitalbolagen, industri- och nyföretagarfonden, teknikbrostiftelserna, Statens förnyelsefond och genom länsstyrelsernas regionalpolitiska företagsstöd samt genom stödet till regionalt utvecklingsarbete.

KSA-utredningens förslag till stöd för kunskapsbildning i små företag bör,

för att få största möjliga nytta, samordnas med dessa statliga insatser inom näringslivsområdet. Detta bör i första hand ske på regional nivå och inom

ramen för myndigheternas motsvarande verksamhet.

Statens arbetsmarknadspolitiska insatser har ett vidare, mera utvecklingsfrämjande syfte än att motverka arbetslöshet och förmedla enskilda arbeten.

82 Kapitel 8 Finansiering

Den nyligen tillsatta arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppgifter ger också uttryck för detta. Det finns många exempel på samverkan genom insatser från arbetsmarknads-, nåringslivs- och arbetslivsektorerna på lokal och regional nivå. Ett viktigt sådant område rör rehabilitering, där försäkringskassor och länsarbetsnämnder samt landsting och kommuner, vilka på regional nivå har betydelsefulla uppgifter. Därtill kommer yrkesinspektionens roll som tillsynsmyndighet. Dessa organ har ett samverkansansvar som, utöver enskilda rehabiliteringar, gäller arbetslivsförhållandena i stort. Det är angeläget att fortsätta och förstärka den inledda samverkan, i första hand på regional nivå och inom ramen för myndigheternas verksamhet.

8.3 Finansieringsmodell

Arbetsmiljöfonden bör förvalta de medel som överförs från Arbetslivsfondens medelsreserv samt en del av sina befintliga egna resurser och fördela dessa till länsstyrelserna som ärsvisa ramar, beräknade efter kriterier som fastställs av regeringen.

Länsstyrelsen i respektive län bör initiera den föreslagna verksamheten genom att inbjuda intressenter i länet att bilda ett regionalt råd för arbetslivsutveckling, som kan mobilisera resurser för verksamheten.

Verksamheten bör styras med mål och riktlinjer som avges av statsmakterna. statsmakterna bör också fortlöpande utvärdera och ta ställning till verksamheten.

KSA-utredningen föreslår, som framgått, att de medel som blir kvar i Arbetslivsfondens medelsreserv överförs till Arbetsmiljöfonden. Dessa medel och en del av Arbetsmiljöfondens egna resurser bör fördelas till länsstyrelserna genom årsvisa ekonomiska ramar för budgetåren 1995/96, 1996/97 och 1997/98. De resurser inom Arbetsmiljöfonden som åsyftas år det stöd som utgår för lokalt utvecklingsarbete och kunskapsförmedling. Inriktningen

Kapitel 8 Finansiering 83

medlens användning bör ändras i enlighet med de överväganden som KSAutredningen redovisar i kapitel 6 och 12. Fördelningen av resurser till länsstyrelserna bör baseras på kriterier som fastställs av regeringen. Lämpliga kriterier för fördelning mellan länen bör vara länets befolkningsmängd i arbetsför ålder, ohälsotalet och antalet små företag. Eftersom flera intressenter förutsätts medverka även ekonomiskt, ställs särskilda krav på att finansieringen inte får vara villkorad med sådana föreskrifter hur medlen skall användas att de riskerar att medföra onödiga om restriktioner. Erfarenheterna av Arbetslivsfondens principer för fördelning av länsramar bör tas tillvara när fördelningsnyckel och riktlinjer för verksamheten utformas. Beslut fördelning ekonomiska ramar till länen bör fattas av om av Arbetsmiljöfonden. Länsstyrelsen i respektive län bör ansvara för att initiera verksamheten genom att inbjuda intressenter i länet att bilda de av utredningen föreslagna regionala råden för arbetslivsutveckling kapitel 6 bl.a. kan mobilisera som ekonomiska resurser för verksamheten. Det regionala rådet bör lämna årlig redovisning av verksamheten till länsstyrelsen och övriga intressenter i rådet. Länsstyrelsen bör för uppföljning verksamheten i länet och ansvara av

lämna ärlig redovisning av den regionala verksamheten till Arbetsmil

Arbetsmiljöfonden bör följa den regionala verksamheten i hela riket upp och sammanställa total ärlig redovisning till regeringen. en Statsmakterna bör ange mäl och riktlinjer för den föreslagna regionala och lokala verksamheten. Det bör också ankomma på statsmakterna att fortlöpande utvärdera och ta ställning till verksamheten.

Kapitel 9 Arbetslivssektorn 85

9 Arbetslivssektorn

Det enskilda företaget och dess nätverk är den naturliga miljön för kunskapsbildning i arbetslivet. Myndigheter och andra kunskapsförmedlare är viktiga resurser för denna kunskapsbildning.

Samtliga berörda myndigheters ansvar för kunskapsförmedling bör skrivas in i respektive myndighets instruktion.

Arbetsmarknadens parter och deras samarbetsorgan får, liksom branschorganisationerna, ökade möjligheter att stödja kunskapsbildning pä lokal och regional nivå.

Universitet, högskolor, forskningsinstitut och andra kunskaps- och A utbildningsproducenter får ökade möjligheter att förmedla kunskaper till följd av en växande efterfrågan på arbetslivsutbildning.

De regionala skyddsombuden kan i viss utsträckning fungera som kunskapsförmedlare i små företag. Deras huvuduppgift är dock att vara skyddsombud och att företräda de anställda.

Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetslivsutveckling i företag.

I detta kapitel redovisas konsekvenser för de berörda myndigheterna, arbetsmarknadens parter och deras samarbetsorgan samt branschorganisationema har viktiga uppgifter i kunskapsförmedlingen. Därefter berörs kunskaps- och utbildningsproducenterna. De regionala skyddsombuden har genom att de riktar sin verksamhet tillde de mindre företagen uppgift som kunskapsförmedlare, vilken tas upp. en Utredningen har i sina direktiv uppgiften att belysa företagshälsovårdens roll i sammanhanget, vilket görs sist i kapitlet. Först sammanfattas statens finansiering av kunskapsförmedl ing i arbetslivet.

86 Kapitel 9 Arbetslivssektorn

9.1 Statens finansiering av kunskapsförmedling

Inom arbetslivsektorn finansierar staten kunskapsförmedling via Arbetsmiljöfonden och Arbetslivsfonden. Informationsspridning, konferenser, seminarier m.m. bedrivs genom nämnda fonder samt genom Arbetarskyddsverket, Arbetslivscentrum och Arbetsmiljöinstitutet. De totala kostnaderna för kunskapsförmedling skattades av Riksrevisionsverket FU 1991:5 till ca en

halv miljard kronor om året exklusive Arbetslivsfonden, varav ca 100

miljoner kronor avsåg myndigheternas egen information. Ca 350 miljoner kronor utgjordes av Arbetsmil j öfondens bidrag till parterna på arbetsmarkna-

den exklusive medlen till regionala skyddsombud och 50-100 miljoner

kronor avsåg yrkesinspektionen och företagshälsovården. Sedan tidpunkten för RRVs undersökning har statsbidraget till företagshälsovården och bidraget via Arbetsmiljöfonden till parterna för utbildning

och information om medbestämmande de s.k. MBL-medlen upphört.

Arbetslivscentrums informationsverksamhet har reducerats starkt och Arbetsmiljöinstitutets utbildning inom företagshälsovårdens personal minskat betydligt. Arbetsmiljöfonden är fortfarande en betydande bidragsgivare till kunskaps-

förmedling med ca 200 miljoner kronor om året exklusive medlen till

regionala skyddsombud kapitel ll och bilaga 14. Fondens egen infor-

mationsverksamhet uppgår till drygt 20 miljoner kronor inklusive visst

tidningsstöd, Arbetarskyddsstyrelsens, som till 80 procent är avgiftsñnansierad, till ca 50 miljoner kronor och Arbetsmiljöinstitutets till 5 miljoner kronor om året bilaga 13.3. Arbetslivsfonden står för direkt och indirekt kunskapsförmedling i samband med bidragsgivning och utvecklingsprojekt i företag. Under fondens avslutande år har 50 miljoner kronor avsatts för särskilda insatser för kunskapsspridning bilagorna 12.5 och l3.3.5.

9.2 Myndigheterna

KSA-utredningen har inte haft möjlighet att göra någon systematisk utvärdering av i vilken omfattning myndigheternas information och annan kunskapsförmedling når arbetsplatserna. Än mindre har utredningen kunnat

Kapitel 9 Arbetslivssektom 87

göra någon bedömning dess effekter. Företrädare för näringslivet och av enskilda företagare, utredningen har haft kontakt med, vittnar om som svårigheterna i att sprida insikt forskningsresultat och regelverk. om Axbetsmiljökommissionens analys SOU 1990:49 tyder på att det finns en utvecklingspotential på området.

"Det är enligt kommissionens uppfattning angeläget att ta fram ny kunskap inom många områden, att samordning av redan befintlig information genom öka möjligheterna till intensifierade och riktade insatser och att särskilda åtgärder vidtas för spridning av kunskap och information."

Riksrevisionsverket har framhållit Fu 1991:5 att det är svårt att bedöma av

effektiviteten i arbetslivsområdets informationsverksarnhet. Det är därför, enligt verket, viktigt att ställa höga krav på utvärdering och lärande. KSA-utredningen finner det angeläget att arbetsmiljölagens övergripande mål för arbetslivets utformning och utveckling också kommer till uttryck i tydliga målangivelser för berörda centrala myndigheter. De målformuleringar finns i myndigheternas instruktioner bilaga ll som bör därför förtydligas och uttrycka samband med önskvärda förhållanden och förändringar i arbetslivet. Målformuleringarna bör dessutom kompletteras med operativa och mätbara mål i de årliga budgetanvisningarna och anslagsvillko- De bör också, så långt det är möjligt, kombineras med krav på att följa ren. och redovisa nyckeltal beskriver effekterna i arbetslivet. Mål och som nyckeltal bör självfallet till de förutsättningar som gäller för varje anpassas

myndighet.

KSA-utredningen är medveten att det är krävande att utvärdera om verksamhet och grad måluppfyllelse. Den kunskap om metoder som finns av bör identifieras, analyseras, och förbättras i samverkan mellan anpassas myndigheterna och under medverkan av expertis på området. Myndigheterna bör särskilt öka sina insatser för att utvärdera nytta och effekter sin kunskapsförmedling. Metoder för utvärdering bör prövas och av

utvecklas i samverkan mellan myndigheterna och de utredningen föreslagna

av regionala råden för arbetslivsutveckling.

Myndigheterna bör utnyttja de kunskapsförmedlingar och de regionala råd

för arbetslivsutveckling utredningen föreslår i syfte att dels föra ut

som

88 Kapitel 9 Arbetslivssektorn

kunskaper och information och dels fånga behov Önskemål och upp av, om efterfrågan på kunskap i arbetslivet.

9.3 Myndighetsansvar för

kunskapsförmedling

Samtliga berörda myndigheters för kunskapsförmedling bör skrivas ansvar i respektive myndighets instruktion.

Det får anses ligga i alla berörda myndigheters eget och intresse ansvar att aktivt samverka med de organ och utnyttja de kanaler för kunskapsförmenya dling KSA-utredningen föreslår. Därigenom kan myndigheterna få som ytterligare information om behov, önskemål och efterfrågan på kunskap och annat stöd, vilken kan användas underlag för utvärdering de som av egna insatserna. KSA-utredningen är medveten att vetenskapligt genererad kunskap om måste söka sig fram på olika vägar. Vägen till praktiken kan ibland lång, vara kanske en halv generation, innan aktörerna kan påverka förloppet. Ett forskningsinstitut kan dock hjälpa praktikern att ha beredskap när praktikens genom problem skall lösas, ett slags kunskapsjour, och allmän lyhördhet för en praktikerns behov. Men detta undantar i grunden inte forskningsinstitutes ansvar för och möjligheter att informera. Den samverkan mellan myndigheterna som kan krävas bör ske i de former myndigheterna själva bestämmer. Hypotetiskt kunde tänka sig möjligman heten att ålägga en myndighet ett särskilt för samorda kunskapsföransvar medlingen mellan myndigheter på central nivå. Men sådan ordning är inte en lämplig, eftersom den skulle medföra risk för överorganisering och byråkrati. Risken för att mångfalden i informationsutbudet går förlorad skulle också öka. KSA-utredningen vill emellertid betona att samverkan mellan centrala myndigheter när det gäller produktion och marknadsföring information och av kunskap bör ske systematiskt. för att undvika dubbelarbete och onödiga överlappningar.

Kapitel 9 Arbetslivssektom 89

Myndigheternas ansvar för kunskapsförmedling bör, enligt KSA-utredningens mening, även komma till tydligt uttryck i myndigheternas instruktioner. Som framgår av redovisningen i bilaga ll är myndigheternas kunskapsförmedlingsuppdrag vagt formulerade. De är inte heller uttryckligen förenade med krav på att återkoppla erfarenheter, behov och önskemål från arbetslivet till myndigheterna. Sålunda skall t.ex. Arbetarskyddsstyrelsen "utarbeta och sprida information inom arbetsmiljöområdet", Arbetsmiljöinstitutet "utarbeta och sprida information om arbetsmiljöforskningen och svara för ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor", Arbetslivscentmm "verka för att institutets forskningsresultat sprids och blir kända". Arbetsmiljöfonden skall "se till att resultaten av den forskning och utveckling som bedrivs med medel beslutade av fonden offentliggörs på lämpligt sätt" och NUTEK "främja kontakter mellan myndigheter, näringsliv, universitet samt forskningsinstitut". KSA-utredningen föreslår mot denna bakgrund att förtydliganden görs i respektive myndighets instruktion. Innebörden bör vara att myndigheten

ser till att kunskaper och information inom myndighetens verksamhets- område pá lämpligt sätt förmedlas till arbetsliv och företag,

samverkar i erforderlig utsträckning med övriga berörda centrala och regionala myndigheter och organ samt

kontinuerligt följer upp erfarenheter och kunskapsbehov som återförs från arbetsliv och företag.

Det bör även göras en översyn av instruktioner motsvarande i de övriga

myndigheter organ inom hela arbetslivs- och näringslivsomrádet som har till

uppgift att stödja kunskap för utveckling i små företag. Författningsändringarna bör på lämpligt sätt inarbetas i respektive instruktion och i anslutning till andra aktuella instruktionsändringar. För Arbetsmiljöfondens del tillkommer förslag om komplettering och ändring som framgår i kapitel 12.

90 Kapitel 9 Arbetslivssektom

9.4 Arbetsmarknadsparterna och deras samarbetsorgan

Branschorganisationer

Arbetsmarknadsparterna och deras samarbetsorgan ges, liksom branschorganisationer, ökade möjligheter att stödja kunskapsbildning på lokal och regional nivå.

I bilaga 11 har utredningen beskrivit de samarbetsorgan och föreningar som, utöver myndigheterna, bedriver kunskapsförmedling inom arbetslivsområdet. De organisationer som nämns är Föreningen för arbetarskydd FFA, Arbetarskyddsnämnden ASN, Statliga sektorns arbetsmiljönärrmd SAN och Statens förnyelsefond bilaga 10 samt Kommunernas och landstingens arbetsmiljöråd. Organisationerna utgör i sig också viktiga policyorgan inom respektive arbetsmarknadssektor och för arbetslivsfrågor över sektorsgränserna. Dessa kunskapsförmedlings- och policyorgan ges genom KSA-utredningens förslag ökade möjligheter att föra ut sina idéer, sin kompetens och sina utbildningsmaterial till den regionala och lokala nivån. Också förutsättningarna för återkoppling om erfarenheter och efterfrågan förbättras. Detta bör vara av värde vid prioritering av t.ex. informations- och utbildningstjänster. Detsamma gäller de centrala branschorganisationerna och deras regionala branschföreningar. Dessa organisationer ges möjligheter att genom den föreslagna, och redan etablerade, kunskapsförmedlingen i ökad utsträckning föra ut branschkunskaper, sprida information och utbildningsmaterial samt medverka i utbildning, även i regioner där de är dåligt företrädda. Möjligheterna att samverka över branschgränserna lokalt och regionalt ökar. Genom de regionala råden för arbetslivsutveckling får branschorganisationerna ett regionalt kontaktforum tillsammans med myndigheter och andra organ.

Kapitel 9 Arbetslivssektom 91

9.5 Kunskaps- och utbildningsproducenter

Universitet, högskolor, forskningsinstitut, konsult- och utbildningsföretag är viktiga resurser för att förmedla kunskaper i arbetslivet och för att utvärdera och utveckla befintliga metoder för kunskapsförmedling. Dessa kunskaps- och utbildningsaktörer får ökade möjligheter att förmedla kunskaper till följd av en ökande efterfrågan på arbetslivsutbildning.

Stödet till s.k. arbetsmiljöservice bör läggas så att det blir konkurom rensneutralt.

Universitet, högskolor, forsknings- och utvecklingsinstitut, konsult- och utbildningsföretag får genom de regionala råden ökade kontaktmöjligheter och fler informationskanaler till företag och arbetsplatser. För verksamheten vid Lex. industriforskningsinstituten och de yrkes- och miljömedicinska klinikerna kan detta nya kontaktnät få stor nytta. Högskolor och kvalificerade konsulter kan ha en betydelsefull roll som experter och därmed bli resurser när det gäller att utvärdera och utveckla metoder för kunskapsförmedling. De regionala råden för arbetslivsutveckling, och Arbetsmiljöfonden i sin vidgade roll, bör aktivt söka upp och ta tillvara ny kunskap om förändringsarbete, verksamhets- och kvalitetsutveckling. Kunskapsförmedlarna kan fungera som replipunkter för högskolans kontaktsekreteriat o.dyl. Högskolan, liksom övriga kunskaps- och utbildningsproducenter, får större möjligheter att förankra sin kunskap i arbetslivet och utveckla en mera regionalt arbetslivs- och företagsanpassad utbildning när efterfrågan på arbetslivsutbildning ökar.

92 Kapitel 9 Arbetslivssektom

9.5.1 Arbetsmiljöservice till småföretag

Stödet till verksamheten läggs om så att det blir konkurrensneutralt.

För att underlätta smáföretagens möjligheter att komma i kontakt med aktuell kunskap och få hjälp med sina arbetsmiljöproblem delfmansierar Arbetsmiljöfonden vissa forsknings- och utvecklingsinstituts s.k. arbetsmiljöservice till dem. För budgetåret 1993/94 har avsatts sammanlagt 2,8 miljoner kronor för ändamålet. En utvärdering av verksamheten, som genomförts på uppdrag av Arbetsmiljöfonden, redovisades hösten 1993. Utvärderingens syfte var bl.a. att mäta verksamhetens nytta i företagen. Enligt utvärderingen bedöms ca 60 procent av uppdragen ha medfört förbättrad hälsa och/eller ökad produktivitet. Företagarna har också över lag varit positiva till kostnadsfri eller subventionerad rådgivning. Endast ett fåtal uppger sig villiga att själva betala för fortsatt service. Företagens uppdrag har i liten utsträckning gällt traditionella arbetsmiljöproblem. Materialhantering, produktionsflöden, ny teknik, EGs maskindirektiv och liknande frågor har i stället dominerat. KSA-utredningen ser positivt på den bedrivna verksamheten. Den riktas till små företag och har ett angreppssätt som överensstämmer med utredningens arbetslivsbegrepp och grundsyn. Arbetsmiljöservicen har också visat sig i hög grad medföra nytta i företagen. KSA-utredningen föreslår att stödet till verksamheten läggs om, så att det blir konkurrensneutralt, i stället för som nu ett direkt stöd till vissa producenter. Stödet bör göras till ett brukarstöd och ingå i det system med brukarcheckar som utredningen lägger förslag om i kapitel 4.

Kapitel 9 Arbetslivssektom 93

9.6 Regionala skyddsombud

De regionala skyddsombuden kan i viss utsträckning fungera som kunskapsförmedlare i små företag. Deras huvuduppgift är dock att vara skyddsombud och att företräda de anställda.

För att utveckla sin roll som kunskapsförmedlare bör de regionala skyddsombuden ges möjlighet att bredda sin kompetens och verka över alla branschgränser.

Förutsättningarna för de regionala skyddsombudens kunskapsförmedlande roll bör bli föremål för en grundläggande utvärdering.

I KSA-utredningens uppdrag ingår att, i samband med att utredningen föreslår hur Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsförmedling bör utformas, beakta finansieringen av regionala skyddsombud. Frågan om finansieringen av de regionala skyddsombuden behandlas särskilt i kapitel 12. Här tar utredningen endast upp de regionala skyddsombudens roll som kunskapsfönnedlare. Regionala skyddsombud är fackliga förtroendemän med uppgift att verka för en tillfredställande arbetsmiljö. KSA-utredningen har i sina direkta kontakter med bl.a. företrädare för små företag erfarit, att många regionala skyddsombud har kunskaper och kontakter som bidrar till och stimulerar förändringsarbete på arbetsplatserna. De regionala skyddsombuden är enligt utredningens uppfattning en grupp kunskapsbärare som i samverkan med andra aktörer kan bidra till att utveckla arbetsliv och verksamhet i mindre företag och förvaltningar. De regionala skyddsombuden kan ses som en resurs i de lokala och regionala nätverk för kunskapsförmedling som KSA-utredningen genom sina förslag vill stärka och utveckla. De regionala skyddsombudens möjligheter att verka som kunskapsförmedlare begränsas emellertid av att de är relativt få och har begränsad tid för kunskapsförmedling i förhållande till det stora antalet små arbetsplatser. I deras roll som fackliga förtroendemän ingår att de i första hand bör fungera

94 Kapitel 9 Arbetslivssektom

kunskapsförmedlare till de anställda i små företag. Rollen som facklig som företrädare kan dock ibland bli ett hinder i förhållande till företagaren. Detta leder till deras legitimitet ifrågasätts av en del företagare.

KSA-utredningen att de regionala skyddsombuden skall kunna

anser om utveckla sin roll som kunskapsförmedlare, bör de bredda sin kompetens. Nya möjligheter öppnas den utbildning på lokal och regional nivå som utgenom redningen föreslår. Det förekommer vissa försök att utveckla nya organisationsforrner för de

regionala skyddsombuden. Exempelvis har tre LO-förbund på Gotland

Metall, Livs och Industrifacket sedan sex år tillbaka ett samarbete mellan

branscherna gentemot olika små företag. Ansvarsområdet är geografiskt uppdelat i stället för branschvis. Erfarenheterna av försöken är goda. KSAutredningen vill framhålla värdet branschöverskridande kunskapsförav medling. Förutsättningar bör skapas för att på sikt möjliggöra en flexibel organisation över alla branschgränser. Utredningen konstaterar att det inte gjorts någon mer djupgående utvärdering förutsättningarna för de regionala skyddsombudens kunskapsförav medlande roll. Det bör därför hög tid sådan utvärdering görs. vara att en Arbetsmiljöfonden har tagit initiativ till undersökning, vilken bör kunna en användas förstudie till den föreslagna utvärderingen. som

9.7 Företagshälsovården

Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsmiljö- och arbets- Iivsutveckling i företag.

Den sammanfattande beskrivning företagshälsovårdens uppgifter och av organisation framgår bilaga 8 visar att företagshälsovården utgör den som av

största och geografiskt mest representerade, samlade arbetsmiljöresursen i

arbetslivet. Företagshälsovården är också, genom sin breda kompetens och förtrogenhet med svenskt arbetsliv, viktig samarbetspartner i nätverket av en kunskaps-, rádgivnings- och utbildningsproducenter. Genom det samarbete utvecklats främst inom företagshälsovårdssom

branschen, också med de yrkes- och miljömedicinska klinikerna samt

men

med specialiserade konsultföretag, kan företagshälsovården också förmedla

Kapitel 9 Arbetslivssektom

och tillvarata kompetens och resurser som den enskilda företagshälsovårdsenheten själv inte besitter. Statsbidragets avveckling den 1 januari 1993, uppsägningen arbetsav miljöavtalet inom det privata området och den samtidigt inträffade lågkonjunkturen har inneburit stora påfrestningar för företagshälsovården. En inte oväsentlig decimering av antalet enheter har skett och personalen har reducerats med ca en tredjedel. På många håll har man sökt kompensera intäktsbortfallet genom ökad satsning på individuell vård och behandling. Samtidigt har förändringarna tvingat fram en effektivisering verksamav heten, en mera prestationsrelaterad prissättning och en anpassning till uppdragsgivarnas krav och behov. Inom företagshâlsovårdsbranschen pågår ett intensivt arbete med att omorganisera, förnya och konsolidera verksamheten, vilket KSA-utredningen uppfattar som positivt och nödvändigt. Företagshälsovårdens kompetens måste anpassas till de krav och nya förutsättningar som nu gäller. På den grund kvalificerad utbildning som en utgör, måste denna kompetens fördjupas i ett förtroendefullt samspel med företagshälsovårdens uppdragsgivare, i vilket de kunskaper och senares erfarenheter kan tas tillvara. Den hårdnande konkurrens som uppstått till följd av verksamhetens avreglering bör mötas med förbättrad kvalitet och att företagshälsogenom vården tillvaratar den styrka som ligger i dess tvärprofessionalitet och företagskännedom. KSA-utredningen fäster i detta hänseende särskild vikt vid det utvecklingsarbete för kvalitetssäkring inom företagshälsovården pågår. Med som nu utgångspunkt från det arbetslivsbegrepp och den grundsyn redovisats vill som utredningen i också detta sammanhang framhålla vikten att beakta av arbetslivets betydelse för företagens och verksamhetens utveckling. KSA-utredningen ser företagshälsovården som en viktig för resurs arbetsmiljö- och arbetslivsutveckling i företagen. De förslag KSA-utredningen lägger om en effektivare lokal kunskapsförmedling och ekonomisk stimulans till arbetslivs- och verksamhetsutveckling bör ökade uppdragsmöjligheter ge för företagshälsovården och därmed stärka dess ställning. En förutsättning är att företagshälsovården i den skärpta konkurrensen förmår marknadsföra sin verksamhetsidé.

Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden 97

10 öfonden

Arbetsmilj

Arbetsmiljöfondens roll vidgas genom att den får ett större för att ansvar stödja kunskapsförmedling på lokal och regional nivå.

Förslaget syftar till att skapa goda förutsättningar för stöd till kunskapsförmedling. Det bör stärka samspelet mellan ä ena sidan forskning och å andra sidan utveckling i arbetslivet.

Regeringen bör därför ge fonden i uppdrag att göra översyn en av verksamheten som rör kunskapsförmedling och lokalt utvecklingsarbete, och därvid beakta sambanden med den forskningsstödjande verksamheten.

Översynen bör ske efter samråd med arbetsmarknadens och parter utföras skyndsamt. Erforderliga förändringar bör genomföras snabbt.

I detta-i kapitel redovisas utredningens överväganden och förslag avseende Arbetsmiljöfondens verksamhet med anledning av de förslag om stimulans till

kunskapsbildning och kunskapsförmedling på lokal och regional nivå

som läggs fram i kapitlen 5 och

4 14-0476

98 Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden

10. 1 Bakgrund

Arbetsmiljöfonden till 1 juli 1986 Arbetarskyddsfonden inrättades genom

riksdagsbeslut 1971 prop. 1971 222. Arbetarskyddet tillfördes samtidigt ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som skulle tas ut kollektivt av samtliga arbetsgivare och bl.a. finansiera fondens verksamhet. I regeringens proposition hade fästs stor vikt vid att arbetsmarknadens parter blev representerade i styrelsen. Parterna hade tidigare en helt dominerande ställning i styrelsen. Av totalt högst 15 ledamöter var 12 utsedda efter förslag av partsorganisationerna, 6 vardera från arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Sedan Svenska Arbetsgivareföreningen valt att frånträda sina platser i de statliga styrelserna ombildades även fondens styrelse den 1 oktober 1992. Styrelsen består nu av sammanlagt 7 ledamöter, däribland fondens direktör. Ingen av ledamöterna har någon formell partsförankring. Arbetarskyddsfondens tillkomst kan sägas vara ett uttryck för den ökade betydelse som arbetsmil j öfrågorna kom att få vid mitten av 1960-talet. Fonden har successivt under åren tillförts nya uppgifter, bl.a. i samband med 1973 års arbetarskyddsreform, då den fick ett ökat ansvar för stödet till utbildning. Samtidigt gavs fonden ett vidgat uppdrag på forsknings- och utvecklingsområdet, som innebar att bidrag också skulle kunna ges till sådant utvecklingsarbete som krävs för att nya tekniska lösningar skall komma till praktisk användning. En ytterligare utvidgning av Arbetarskydds/Arbetsmiljöfondens verksamhet skedde 1976, då fonden fick i uppgift att vara programorgan för forskningsoch försöksverksamhet för de anställdas medbestämmande "och arbetslivsfrágor i övrigt". År 1991 fick fonden dessutom särskilt för ett ansvar att "följa och hålla sig löpande informerad om svensk arbetslivsforskning". Sedan början av 80-talet har Arbetsmiljöfonden gjort mera sammanhållna och målstyrda satsningar inom olika områden genom de utvecklingsprogram som genomförts. Dessa program, som haft relativt stor genomslagskraft och skaffat fonden ett gott renommé, har bl.a. gällt teknik- och organisationsutveckling UP, ledning, organisation och medbestämmande LOM, företagshälsovård FHV, kvinnor och män i samverkan KOM, lärande i arbete L-programmet samt åtgärder mot belastningsskador.

Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden 99

Fondens resurser har också utökats från 20 miljoner kronor per år i ingångsskedet till för närvarande ca 500 miljoner kronor. Härtill kommer intäkter av under åren uppbyggda kapitalbehållningar. En reducering av fondens intäkter av arbetarskyddsmedel gjordes å andra sidan budgetåret 1992/93, då bidraget till arbetsmarknadens parter för information och

utbildning om medbestämmande i arbetslivet de s.k. MBL-medlen

avvecklades. Arbetsmiljöfonden är i dag landets största finansiär av forsknings- och utvecklingsarbete inom arbetslivsområdet. Även i internationell jämförelse är fonden en betydande resurs utan någon egentlig motsvarighet i relation till landets storlek. Fonden har närmare 70 fast anställda medarbetare och dess kanslibudget omfattar ca 40 miljoner kronor.

10.2 Två kulturer

Arbetsmiljöfondens verksamhet, och omgivningens uppfattning om den, har under åren präglats av det förhållandet att fonden har två stora uppgifter, som förutsätter varandra men också sinsemellan är ganska särskiljande. Fonden skall medverka till att kunskaper skapas och samtidigt se till att dessa kunskaper förmedlas till arbetslivet och omsätts i praktisk tillämpning. Fonden har på detta sätt två olika kontaktytor och samarbetskonstellationer, vetenskaps- och forskarsamhället å ena sidan och arbetslivet å den andra. Dessa dubbla roller har i sin tur medfört olika kompetensprofiler och olika kulturer inom fonden. Detta förhållande har kunnat utnyttjas till fördel för verksamheten totalt, men också blottlagt målkonflikter och skapat otydlighet om fondens egentliga verksamhetsidé. Röster har också genom åren höjts för

att Arbetsmiljöfonden tydligare borde proñleras, antingen som rent

forskningsfinansieringsorgan eller som stödorgan till utvecklings- och förändringsarbete.

Utan att ta ställning till vilken av dessa roller som bör dominera om

någon, kan konstateras att Arbetsmiljöfonden och dess verksamhet är förhållandevis lite känd av företag och anställda. I synnerhet de små företagen har hamnat vid sidan av fondens insatser.

100 Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden

Förutsättningarna för att fondens kunskapsförmedling skall få ökad genomslagskraft bör förbättras. Förekomsten av mera organiserade kontaktvägar, t.ex sådana regionala råd och kunskapsförmedlingar som KSA-utredningen lägger förslag om, skulle bidra härtill. KSA-utredningens grundsyn kapitel 3 och erfarenheterna från Arbetslivs-

fondens verksamhet avsnitt 6.2 och bilaga 12 visar betydelsen av att ha

kunskap och lyhördhet för arbetslivets behov i varje situation. En bred syn på arbetsliv, verksamhet och ekonomi samt en mera direkt dialog med arbetslivet är också en förutsättning för att kunskapsöverföringen skall komma till stånd och fungera. KSA-utredningen anser att Arbetsmiljöfonden bör utveckla sin verksamhetsidé och sin verksamhet med hänsyn till denna grundsyn och dessa erfarenheter.

10.3 Förslag utvecklad roll och nya uppgifter

om

Arbetsmiljöfondens roll vidgas genom att den får ett större ansvar för stöd till kunskapsförmedling på lokal och regional nivå.

Mot här angiven bakgrund, redovisade överväganden och som en konsekvens av de förslag som KSA-utredningen lägger fram, bör Arbetsmiljöfondens roll utvecklas och fonden få nya uppgifter. KSA-utredningen föreslår att Arbetsmiljöfondens roll vidgas genom att den får ett större ansvar för stöd till kunskapsförmedling på lokal och regional nivå. Detta större ansvar syftar till att skapa goda förutsättningar för stöd till kunskapsförmedling och att stärka samspelet mellan å ena sidan forskning och å andra sidan utveckling i arbetslivet. KSA-utredningen föreslår vidare att Arbetsmiljöfondens nya uppgifter bör vara att

Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden lOl

samverka med de av utredningen föreslagna kunskapsförmedlingarna och de regionala råden för att förmedla resultat och erfarenheter från forskning och utvecklingsverksamhet,

samverka med kunskapsförmedlingarna och de regionala råden för att utveckla metoder och former för kunskapsförmedling,

samverka med kunskapsförmedlingarna och de regionala råden för att utveckla metoder och former för återföring av behov av, önskemål om och efterfrågan på forskning och utveckling,

samverka med de regionala råden vid initiering, uppbyggnad, genomförande, uppföljning och utvärdering av långsiktiga -program för forskarstött förändrings- och utvecklingsarbete,

vara en gemensam resurs för utvärdering och stöd i kunskapsförmedlingarnas och de regionala rådens kvalitets- och kompetensutveckling,

i samverkan med de regionala råden utveckla metoder, former och kvalitet

i utbildning avsnitten 4.1 och 4.3 och verksamhetanalys avsnitt 4.2,

samverka med, upphandla och förmedla lämplig expertis inom verksamhetsutveckling,

samverka med andra centrala myndigheter i syfte att underlätta erforderlig samverkan på regional nivå,

förvalta de medel som tillförs från Arbetslivsfondens medelsreserv samt

besluta om fördelning av tillgängliga medel för verksamheten vid de regionala råden, beräknade på basis av kriterier som fastställs av regeringer..

102 Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden

Arbetsmiljöfondens uppgifter är för närvarande angivna, förutom i dess instruktion, också i 4 kap., 8 § lagen om socialavgifter 1981:691. I

anslutning till bestämmelserna om hur stor andel av arbetarskyddsavgiften som

skall tillfalla fonden, anges även vilka slag av verksamheter som fonden bör finansiera. I 1994 års budgetproposition föreslås att denna precisering av fondens uppgifter lyfts ur lagen och fortsättningsvis endast anges i fondens instruktion. Skälet anges vara att påkallade ändringar av fondens uppgifter bör kunna göras på ett enklare sätt än som nu är fallet. Det underförstås då att ändringarna sker inom ramen för den Verksamhetsinriktning som angivits av riksdagen. Fondens uppgifter bör enligt förslaget formuleras på ett sätt som återspeglar den samlade läggs på arbetsmiljö och rehabilitering och på det syn som utvidgade arbetsmiljöbegrepp numera gäller enligt arbetsmiljölagen. som Terminologin och sättet att ange fondens uppgifter behöver också enligt förslaget moderniseras. Föreslagna förändringar har sin grund i ett förslag till revidering av Arbetsmiljöfondens instruktion som fondens ordförande i januari 1993 underställde regeringen. Enligt detta förslag skall Arbetsmiljöfonden "verka för en sådan utveckling arbetslivet till människans förutsättningar" och som kan anpassa eftersträva "sådana insatser kan bidra till den långsiktiga konkurrensom skraften i såväl varu- som tjänsteproduktionen". Vidare skall Arbetsmiljöfonden, enligt samma förslag "initiera och stödja sådan forskning, utveckling, försöksverksamhet och kunskapsspridning som gäller arbetslivet" samt "effektivitet och god teknikanvändning". Arbetsmil j Öfonden skall enligt förslaget också "verka för samordning av olika organs insatser inom området". De uppgifter tillförs Arbetsmiljöfonden KSA-utredningens nya som genom förslag bör också kodifieras i samband med de övriga aktuella instruktionsändringar. KSA-utredningen föreslår att här på lämpligt sätt bör vägas in Arbetsmiljöfondens uppgifter att

främja kunskapsbildning utifrån företagens och de anställdas villkor och behov,

Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden 103

förmedla kunskap från forskning och utveckling samt utveckla metoder och former för kunskapsförmedling i samverkan med de regionala råden för arbetslivsutveckling,

förvalta de medel för verksamheten vid de regionala råden för arbets- livsutveckling som tillförs från Arbetslivsfondens medelsreserv samt

besluta om fördelning av tillgängliga medel för verksamheten, beräknade på basis av kriterier som fastställs av regeringen.

10.4 Förutsättningar och krav

I konsekvens med utredningens förslag bör regeringen Arbetsmilge jöfonden i uppdrag att göra översyn verksamheten rör en av som kunskapsförmedling och lokalt utvecklingsarbete och därvid beakta sambanden med den forskningsstödjande verksamheten.

Översynen bör ske efter samråd med arbetsmarknadens

parter och bör göras skyndsamt. Erforderliga förändringar bör genomföras snabbt för att fonden skall kunna verka i sin roll när utredningens förslag nya avses träda i kraft.

10.4.1 Stöd och uppföljning

De regionala råden för arbetslivsutveckling bör själva utveckla och följa upp verksamheten inom respektive region. Det finns också ett behov av en övergripande och sammanhållen uppföljning verksamheten i hela landet. av Denna uppföljning bör innefatta direkta kontakter och jämförelser mellan länen i syfte att bidra till den kvalitativa utvecklingen den regionala av kunskapsförmedlingen vad avser angreppssätt, tillämpning och resultat.

104 Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden

Stödet till de regionala råden bör innefatta samverkan om utvärdering och metodutveckling av lcunskapsförmedlingen. En viktig uppgift i detta sammanhang är att underlätta och stimulera utbyte mellan länen för att ta tillvara och utveckla erfarenhet. Även utbyte erfarenheter med andra länder av bör stimuleras av Arbetsmiljöfonden. Stor självständighet, målstyrning och professionellt stöd till utveckling av kompetens är nödvändiga förutsättningar för att den regionala verksamheten skall kunna bedrivas effektivt och ständigt förbättras. Stödet till de regionala råden kräver ett kundinriktat och konsultativt arbetssätt.

l0.4.2 Stöd till kvalitetsutveckling

Avgörande för utfallet av stimulansinsatserna med brukarcheckar för utbildning och verksamhetsanalys i företagen kapitel 4 är den kvalitet som analyserna respektive utbildningen håller. De regionala råden bör därför säkra och utveckla denna kvalitet. Detta kan ske på olika sätt. En metod kan vara att utvärdera utbildningar/analyser för att utveckla kriterier och nivåer för kvalitet. Ett sådant arbete kan med fördel samordnas mellanlänen. Arbetsmiljöfonden bör främja samverkan mellan de regionala råden i syfte att säkra och utveckla kvaliten i utbildningar och analysera. Fonden bör bygga upp erforderlig kompetens för denna uppgift. Detta kan ske genom samverkan med expertis inom verksamhetsutveckling och genom att upphandla sådana experttjänster.

10.4.3 Samverkan med andra myndigheter

Arbetsmiljöfonden skall samverka med andra myndigheter och organ som har till uppgift att på olika sätt främja kunskapsutveckling i mindre företag i syfte att underlätta utvecklingen av den nu föreslagna regionala verksamheten.. En modell för samverkan som prövats inom arbetslivsområdet är en generaldirektörsgrupp med en särskild beredningsgrupp från berörda myndigheter. Denna modell kan användas som grund för en vidare utveckling av samverkan mellan centrala myndigheter och organ.

Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden 105

10.4.4 Kunskapsbildning, kunskapsförmedling och forskning

Den största delen av forskningen inom arbetslivsområdet är av sådan karaktär att dess resultat är en "råvara" som först på sikt och efter bearbetning kan komma till nytta i arbetslivet. Ett viktigt undantag utgör emellertid forskarstött utvecklingsarbete, som har bedrivits i samband med de tematiska fleråriga utvecklingsprogram som Arbetsmiljöfonden har finansierat. KSA-utredningen vill framhålla värdet av forskarstött långsiktigt utvecklingsarbete för kunskapsbildning och utvecklingsnätverk. Fondens finansiering av program som spänner över längre tid än fem år, och som håller hög kvalitet, bör stärkas och kopplas till den struktur för kunskapsförmedling som utredningen lägger förslag till. För budgetåret 1993/94 svarar denna typ av verksamhet för ca fem procent av fondens totala forskningsbudget. Arbetsmiljöfonden bör samverka med de regionala råden vid initiering, uppbyggnad, genomförande, uppföljning och utvärdering av långsiktiga och förändringinriktade forsknings- och utvecklingsprogram. Verksamheten på regional och lokal nivå bör på ett naturligt sätt integreras i dessa program.

10.4.5 Förvaltning och fördelning av medel

I KSA-utredningens förslag till finansiering av den regionala verksamheten

ingår bl.a. medel som blir kvar av Arbetslivsfondens medelsreserv avsnitt

8.2.1. Dessa medel bör överföras till och förvaltas av Arbetsmiljöfonden Arbetsmilj öfonden bör vara den centrala instans som beslutar om fördelning

av resurser till den regionala verksamheten avsnitt 8.3. Fördelningen till

länen bör baseras på kriterier som fastställs av regeringen.

10.4.6 Inre förutsättningar

Att genomföra KSA-utredningens förslag om en utvecklad roll och nya uppgifter får genomgripande konsekvenser för Arbetsmilj verksamhet

och arbetsliv med den innebörd som utredningen lägger i begreppet avsnitt

- 2.1. Hur fonden lägger upp och genomför den analys och det

5 1440476

106 Kapitel 10 Arbetsmiljöfonden

förändringsarbete som krävs är en fråga för dess styrelse och ledning. En förutsättning för att förändringsarbetet skall få avsett resultat år att det är väl förankrat hos arbetsmarknadens parter och fondens övriga avnämare.

Kapitel 11 Utbildning och information 107

11 information

Utbildning och

Arbetsmarknadens parter är ense om att strävan efter att inordna arbetslivsfrågorna i företagets totala kunskapsutveckling. De är också ense om behovet av de anställdas delaktighet i företagets utveckling.

Arbetsmiljöfondens totala stöd till utbildning och information m.m. inklusive stödet till regionala skyddsombud, uppgår till ca 290 miljoner kronor.

Det är omöjligt att på basis av det underlag som finns tillgängligt värdera vilka effekter utbildningen och informationen har haft på arbetsförhållandena i det enskilda företaget. Någon systematisk uppföljning och utvärdering förekommer inte.

I detta kapitel beskrivs översiktligt bakgrunden till det nuvarande statliga stödet via Arbetsmiljöfonden för utbildning och information inom arbetslivsomrádet samt vilket författnings- och avtalsmässig förankring det har. Därefter redovisas stödets inriktning och omfattning. En sammanfattning av den av KSA-utredningen beställda analysen Arbetsmiljöfondens stöd till av kunskapsförmedling inom arbetslivsomrádet lämnas. Effekterna insatserna av som varit föremål för stöd bedöms. Sist refereras arbetsmarknadsparternas ståndpunkter avseende utformning och finansiering utbildning och av information.

108 Kapitel J J Utbildning och information

11.1 Samverkan enligt lag

Principen att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma god arbetsmiljö är väl förankrad i lagstiftningen. Redan i arbetsmiljölagens en portalparagraf 1 kap. 1 § ett lagens ändamål vara "att främja att anges av arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Samverkan uttrycks också på annan plats i lagen som en skyldighet 3 kap. 1 §. Hela 6 kapitlet är uppbyggt på temat samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lagens samverkansregler har sedan i olika omgångar kompletterats med överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, den första träffad 1942

mellan SAF och LO avsnitt 11.2.

Arbetsmiljölagens, och arbetsmiljöförordningens, nuvarande bestämmelser samverkan motsvarar i huvudsak de regler som infördes genom 1973 års om reformering den dåvarande arbetarskyddslagen. Dessa regler bygger på den av grundprincip som av tradition varit gällande för svenskt arbetsliv, att goda arbetsförhållanden bäst främjas genom samverkan mellan jämställda parter. Den lagfästa regleringen av denna samverkan är främst inriktad på att det skall finnas fungerande lokal skyddsverksamhet med skyddskommittén som en det samverkansorganet och skyddsombuden som de anställdas gemensamma företrädare. Utbildningen av skyddsombud framhålls särskilt som en angelägenhet för arbetsgivare och arbetstagare 6 kap. 4 §. gemensam Enligt departementschefens uttalande i prop. 1973: 130 bör kostnaderna för skyddsombudens utbildning del produktionskostnaden och ses som en av betalas arbetsgivarna. Den enskilde arbetsgivaren skall svara för de direkta av kostnader sammanhänger med att utbildningen sker på betald arbetstid som

eller ersätts den fullgjorts på sådan tid. Övriga kostnader för

som om föreläsare, utbildningsmaterial, traktamenten o.dyl. finansieras resor,

kollektivt över den del arbetarskyddsavgiften som går till Arbetsmil-

av

j öfonden. Enligt departementschefens uttalande innefattar detta kostnadsansvar

även andra kategorier än skyddsombud, främst arbetsledare, tekniska

planerare och "andra är med om att forma arbetsmiljön" avsnitt 11.3.

som

Kapitel 11 Utbildning och information 109

11.2 Samverkan enligt avtal

Arbetsmil AML bygger på att arbetsgivarparterna, arbetstagarparterna

och staten omfattar ett gemensamt synsätt vad inriktning och finansiering avser

den partsgemensamrrta utbildningen den s.k. AML-utbildningen. De år

av 1973 ändrade lagreglerna fick också till följd att centrala avtal träffades över hela arbetsmarknaden samverkan i arbetsmiljöfrågor och arbetsmiljöutom bildning. Sålunda slöt SAF-LO-PTK ett utbildningsavtal 1974, avlöst av ett nytt avtal 1982. Motsvarande överenskommelser träffades också inom de statliga och kommunala avtalsomrâdena. Dessa förutsättningar föreligger inte längre, eftersom det nu på stora områden arbetsmarknaden saknas avtal reglererar utbildning. En annan av som viktig förändring är att parterna inte längre finns representerade i Arbets-

miljöfondens styrelse avsnitt 10.1.

Det centrala avtalet inom SAF-LO-PTK-området har sagts upp och har endast till begränsad del blivit förbundsvisa avtal. För det kommunaersatt av området gäller sedan 1993 central överenskommelse om "Kompetens en inom arbetsmiljö- och tndhabiliteringsområdet", innefattande ett "gemensamt synsätt" kompetensbehovet. överenskommelsen i sig omfattar dock inte om några preciserade åtaganden beträffande utbildning. Inom den statliga sektorn finns sedan 1989 ett allmänt arbetsmiljöavtal AMLA -89, i vilket behovet av utbildning för olika skyddsfunktiomärer särskilt framhålls. KSA-utredningen kan dock notera att parterna pá det privata området SAF- LO-PTK nyligen har träffaten överenskommelse om Arbetarskyddsnämndens fortsatta verksamhet och finansiering. I samband härmed gjorde parterna ett uttalande, ur vilket följande kan citeras:

"Det finns ett klart samband mellan produktion, ekonomi, arbetsmiljö och ren god utbildning och kunskapsstandard. En god arbetsmiljöutlbildning är därför i vidaste mening lönsam på kort och lång sikt. Det är viktigt för alla medarbetare i företaget att få fördjupa sina kunskaper och sin kompetens. Detta innebär att framtidens arbetsmiljöutbildning, utöver vad som sägs i arbetsmiljölagen och andra av myndigheterna utfärdade anvisningar, måste omfatta flera olika målgrupper i företaget.

110 Kapitel 11 Utbildning och information

Det i linjen integrerade arbetsmiljöarbetet förutsätter goda kunskaper hos arbetsgivaren och dennes företrädare, bland chefer och arbetsledare på mellannivå och alla dem som på olika sätt medverkar i företagets produktions- och kvalitetsutveckling. Arbetsmiljökunskaperna blir därmed en naturlig del av de befattningskunskaper som fordras av företagets medarbetare. /.../ arbetsmiljöutbildningen kan ske i olika former beroende på företagens skiftande förutsättningar. l de större företagen kommer detta att vanligtvis ske inom ramen för den ordinarie personalutbildningen. Därför bör arbetsmiljöutbildningen i de små och medelstora företagen särskilt uppmärksammas. Dessa skiftande förhållanden förutsätter stor flexibilitet och anpassning av såväl innehåll som pedagogik."

KSA-utredningens grundsyn på behoven av att inordna arbetslivsfrågorna i företagens totala kunskapsutveckling och att alla medarbetare skall kunna vara delaktiga i företagets utveckling, är mot denna bakgrund en utveckling som arbetsmarknadens parter också eftersträvar.

11.3 Arbetsmiljöfondens nuvarande stöd till

utbildning och information

En följd av utbildningsreformen 1973 var att den dåvarande Arbetarskyddsfonden fr.0.m. 1974 fick ett vidgat bidragsansvar för den partsgemensamma AML-utbildningen, främst för skyddsombud, arbetsledare och "planerare" arbetsmiljöutformarei företaget. Höjningen av den kollektiva arbetarskyddsavgiften, som den utökade utbildningen förutsatte, infördes inom ramen för en oförändrad sammanlagd arbetsgivaravgift genom att avgiften till yrkesskadeförsälçringen samtidigt sänktes. För budgetåret 1993/94 är 112 mijoner kronor avsatta för AML-utbildningen. Arbetsmiljöfonden har sedermera på eget initiativ utvidgat sina åtaganden för utbildning. Från mitten av 1970-talet har sålunda utgått bidrag till de centrala fackliga organisationerna för jimktionsutbildning.

Kapitel 11 Utbildning och information 11l

I.Partsgemensam utbildning Mkr lAML-utbildningl 112 Varav Mkr Genomförande av grund-

Il.Arbetsmarknadsparternas egen utbildning

Utbildning av anställdas styrelserepresentanter 27,9 lll.Forskningsinitieringz 3 lV. Verksamheten med regionala skyddsombud3 84 V. Arbetsmiljöservice till småföretag 2,8 VI.Övrigt Facklig bevakning arbetet inom EU5 6,6 av

Facklig medverkan 1 internationellt

standardisenngsarbete° 4 Bidra till utbildning av företagshälsovår spersonal7 2,5 13,1

SUMMA avrundat: 290 Mkr

Tabell 11:1. Arbetsmiljöfondens stöd till utbildning och information m.m.

Alla sökande som uppfyller de av AMFO uppställda villkoren är berättigade till bidrag, vilket innebär att budgetramen får karaktär av en garantiram. Utfallet blir därigenom oftast lägre än vad som budgeterats.

Bidraget har årlig periodicitet.

3 Se avsnitt 12.4.

Se avsnitt 9.5.1.

Bidrag för ändamålet utgår, efter beslut av regeringen, fr.o.m. 1990. Redovisat belopp avser kalenderåret 1993. Motsvarande belopp har beslutats även för 1994.

Bidraget har årlig periodicitet. Enligt särskilda regeringsbeslut har avsatts högst 5 miljoner kronor för år 1990 och ytterligare högst 4 miljoner kronor för perioden t.0.m. utgången av 1994.

Bidraget utgår, efter beslut av regeringen, till Arbetsmi/jäinstitutet. T.0.m. 1994-02-03 hade för budgetåret 1,68 miljoner kronor tagits i anspråk.

112 Kapitel 11 Utbildning och information

Denna utbildning syftar till att ge deltagarna fackliga företrädare med lång erfarenhet av arbetsmiljöfrågor, ökade kunskaper och färdigheter att i sina funktioner som förtroendevalda driva arbetsmiljöarbete. Budgetåret 1992/93 uppgick detta stöd till 35,8 miljoner kronor och omfattade ca 7 000 deltagare. Arbetsmiljöfonden beviljar också varje år, på eget initiativ, medel för

allmänna informationsinsatser till de fackliga huvudorganisationerna drygt 10

miljoner kronor budgetåret 1992/93. Även arbetsgivarorganisationerna får sådant bidrag drygt 2 miljoner kronor. Sedan mitten av 1970-talet ger Arbetsmiljöfonden, på regeringens uppdrag, stöd till utbildning av de anställdas representanter i företagens styrelser. För

år 1994 har detta bidrag fastställts till 27,9 miljoner kronor minst 4 procent

av Arbetsmiljöfondens andel av arbetarskyddsavgiften.

Regeringen har nyligen överlåtit på fonden att besluta om stöd till löntagarorganisationerna för s.k. För perioden 1 juli 1993 till 31 december 1994 har detta bidrag fastställts till 3 miljoner kronor. En sammanställning av Arbetsmiljöfondens nuvarande stöd till utbildning och information m.m. ges i tabell 11:1, sid lll. Angivna belopp avser i flertalet fall budgeterade medel för budgetåret 1993/94.

11.4 Utvärdering Arbetsmiljöfondens stöd

av

Docenten vid Handelshögskolan i Stockholm Torbjörn Stjernberg har på KSAutredningens uppdrag kartlagt och analyserat Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsspridning inom arbetslivsområdet. Resultatet av utvärderingen har redovisats i en särskild rapport bilaga 5. Stjernberg drar följande slutsatser av sin analys:

0 Det har varit mycket svårt att nå de små företagen med det stöd som finansieras genom Arbetsmiljöfonden. De insatser som riktats specifikttill de små företagen, den regionala skyddsombudsverksamheten och småföretagarservicen, har i förhållande till den stora målgruppen en mycket begränsad omfattning.

Kapitel 11 Utbildning och information 113

Arbetsmiljöfondens stöd till arbetsmiljöutbildningen når inte heller i någon 0 större omfattning de mindre företagen. Utbildningsstödet omfattar påfallande ofta företag och förvaltningar har fler än 250 anställda. En som oproportionerligt stor andel går till den offentliga sektorn.

Utvärderingar den utbildning genomförts visar att deltagarna år 0 av som nöjda. Däremot är det oklart utbildningen kommit till användning i om företagen.

0 Regelverk och rutiner som styr former, val av arrangörer av utbildning och målgrupper deltagare kan ifrågasättas: För att bli användarorienterad bör utbildningen utvecklas lokalt och - mera länkas till pågående förändringar i organisation och produktion pá varje arbetsplats. Utbildningen bör anpassas efter den specifika situationen i varje enskilt fall, inte formellt och genom lång tid i förväg prövade anslag. Utbildningen bör ges en vidare definition. - De mindre företagen bör prioriteras som målgrupp. - Stödformerna riskerar att motverka en öppen konkurrens mellan kursarrangörer.

Värdet den kunskapsspridning stöds med Arbetsmiljöfondens medel 0 av som ligger i den legitimitet skapas av att parterna "filtrerar" information till som sina respektive medlemmar.

Arbetsmiljöfondens legitimitet resursfördelare till huvudorganisa- 0 som tionerna samt i rollerna beslutsfattare och förmedlare av medel som som beslutats regeringen kan ifrågasätts. Fondens uppgift i en alternativ av modell skulle att följa effekter av utbildningarna och sprida vara upp erfarenheter i stället för att pröva ansökningar, i vilka man kräver att innehåll och uppläggning beskrivs lång tid i förväg.

0 Stödet till huvudorganisationernas informationsinsatser konferenser och

trycksaker är behäftat med olägenheter i ansökningsförfarandet. Schablon-

114 Kapitel 11 Utbildning och information

belopp, där även medel för de fackliga organisationernas forskningsinitierande verksamhet kan ingå, vore en bättre lösning.

0 De regionala skyddsombudens möjligheter att verka kunskapssom förmedlare är begränsade eftersom de är alltför få i förhållande till antalet företag.

0 För att rådgivning till små företag skall omsättas i förändringsarbete krävs att företagen har probleminsikt och själva initierar insatser.

11.5 Effekter i arbetslivet

Utbildning och information i arbetslivet syftar till ökad kunskap att genom ge arbetsgivare och medarbetare i företag bättre förutsättningar att verka för goda arbetslivsförhållanden och att förebygga skador. För vissa kategorier, t.ex.

arbetsledare motsvarande och skyddsombud, syftar utbildningen till att de

skall tillägna sig kunskaper så att de kan fullgöra särskilda uppgifter. På grundval av de utvärderingar som hittills har gjorts är det svårt att dra några generella och preciserade slutsatser om kvaliteten och effektiviteten i nuvarande utbildning. De som har deltagit i utbildningen ger i allmänhet mycket positiva omdömen om de olika utbildningarnas innehåll och genomförande. Det är dock inte möjligt att fastställa vilka effekter utbildningen har haft i form av åtgärder och förbättringar på arbetsplatserna. Något försök att systematiskt utvärdera effekterna har inte gjorts. KSA-utredningen att anser detta beror på den oklarhet som råder i roll- och ansvarsfördelningen mellan arbetsgivarparter, arbetstagarparter och staten. Den allvarligaste bristen är att utbildnings- och informationsinsatserna

endast i begränsad omfattning når de små företagen avsnitt 2.4 samt bilagorna

5 och 6.1, 6.2, 6.3 och 6.4. Orsaken härtill är att de små företagen och deras anställda efterfrågar utbildning och information i mindre omfattning än de större företagen. För att kunna avhjälpa denna brist krävs bl.a. en omprövning av det nuvarande stödet så att de små företagen i högre grad än

hittills efterfrågar och tillägnar sig utbildning och information.

Kapitel 11 Utbildning och information 115

Slutsatser

Det är för närvarande omöjligt att utan särskilda studier värdera vilken effekt utbildningen och informationen har haft på arbetsförhållandena i det enskilda företaget. Någon systematisk uppföljning och utvärdering förekommer inte i något fall.

Det bör därför ankomma på Arbetsmilj öfonden att fortlöpande följa upp och

säkra utvärdering insatserna för samtliga ovan nämnda utbildnings- och inav formationstyper samt att, efter samråd med parterna, göra de förändringar som behövs. I enlighet med vad utredningen har föreslår i kapitel 12 bör besluten fattas Arbetsmiljöfonden utifrån de mål och riktlinjer som anges av statsmakav terna.

11.6 Parternas syn på nuvarande ordning

Av de underhandskontakter som utredningen har haft med arbetsmarknadens parter, delvis kompletterade med skrivelser, framgår att uppfattningarna är olika hur utbildningen fortsättningsvis ska utformas och finansieras om . Svenska Arbetsgivareföreningen SAF anser att det nuvarande finansieringssystemet spelat ut sin roll. En snabb förändring är nödvändig om tilltron till det lagstadgade arbetsgivaransvaret skall kunna bibehållas. Arbetsgivaren i varje enskilt företag har hela det ekonomiska ansvaret för att utbildning och information genomförs i överensstämmelse med arbetsmiljölagens allmänna ålägganden. Något särskilt centralt konto behöver därför inte enligt SAF finnas för att finansiera denna typ av utbildning. Huvuddelen 80-90 procent av nuvarande AML-medel bör enligt SAF:s uppfattning tas bort. Resterande del bör användas för centralt framtaget utbildnings- och informationsmaterial, eventuellt också för bidrag till små företag för att genomföra utbildning, och då med stöd av valfri utbildningskonsult. Arbetsgivaravgiften bör enligt SAF sänkas med motsvarande andel. Statens arbetsgivarverk SAV förordar i första hand en omläggning av hela systemet för stöd till arbetsmiljöutbildningen, så att respektive avtalsområde åläggs att avsätta resurser för den. Arbetsmilj öfondens resurser bör då skäras

116 Kapitel 11 Utbildning och information

ned i motsvarande grad som respektive avtalsområde kompenseras, genom sänkt arbetarskyddsavgift eller på annat sätt. .Fonden skulle även fortsättningsvis enligt SAV hantera stöd till metodutveckling, försökskurser, utvärderingar etc., men med begränsad budget. Om den kollektiva avgiften behålls, vill SAV få till stånd en omfördelning till förmån för arbetsgivarparten. SAV motiverar sin uppfattning genom att hänvisa till det utökade arbetsgivaransvaret. Landsorganisationens LO uppfattning om Arbetsmiljöfondens finansiering redovisades officiellt senast i samband med behandlingen av "krispropositionen" prop. 1992/93:50. LO hävdar principen att kostnaderna för att förebygga arbetsskador och arbetssjukdomar bör betalas av produktionen. Arbetsmiljöfonden bör enligt LO även fortsättningsvis finansieras av arbetarskyddsavgiftsmedel. Behovet av att regionalisera utbildnings- och informationsinsatserna bör, enligt LO:s uppfattning, inte tillgodoses genom "att ytterligare försämra

parternas inflytande" över finansiering och fördelning av Arbetsmiljöfondens

stöd till utbildning och information. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO finner det naturligt att parterna, via arbetarskyddsavgiften, avsätter medel ur produktionen för de ändamål som i dag får stöd från Arbetsmiljöfonden. SACO finner det orimligt att det krävs att man i lång tid i förväg måste specificera olika insatser och

därigenom inte ha den möjlighet till flexibilitet som år önskvärd med hänsyn

till frågornas aktualitet och intressenternas efterfrågan. Detta gäller även möjligheten att omfördela medel mellan de olika centralorganisationerna, i de

fall någon organisation inte kan utnyttja sina medel för en viss insats.

Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... 117

12 stödet

Ny inriktning av till utbildning

och information

Arbetsmiljöfonden bör förändra det nuvarande systemet för stöd till utbildning och information så att de små företagen i ökad utsträckning efterfrågar och kan tillägna sig arbetslivskunskaper. Denna uppgift bör ingå i den föreslagna översynen av fondens verksamhet.

Stödsystemet bör utformas så att utbildningen och informationen kan anpassas till de förutsättningar som gäller på varje enskild arbetsplats och till den utvecklingssituation i vilken företaget befinner sig, utformas flexibelt med avseende på målgrupper, metoder, former och producenter, omprioriteras med hänsyn till uppkomna behov samt särskilt underlätta de små företagens möjligheter att uppfylla arbetsmiljölagens krav.

Den nuvarande utformningen av stödet till de regionala skyddsombudens verksamhet bör bibehållas tills vidare.

Rollfördelningen mellan regeringen, Arbetsmiljöfonden och arbetsmarknadens parter bör tydliggöras. Regering och riksdag bör fastställa mål och riktlinjer för fondens verksamhet.

Det bör ankomma på Arbetsmiljöfonden att fortlöpande följa upp och säkra utvärderingen av all utbildning och information som den finansierar samt att göra de förändringar som behövs.

Beslut om fördelning av medel och förändringsåtgärder bör, efter samråd med arbetsmarknadens parter, fattas av Arbetsmiljöfonden utifrån de mål och riktlinjer som anges av statsmakterna.

En bred förankring av Arbetsmiljöfondens verksamhet bör eftersträvas.

118 Kapitel 12 Ny inriktning av stödet...

I detta kapitel beskrivs först roll- och ansvarsfördelningen mellan regering, Arbetsmiljöfonden och arbetsmarknadens parter avseende fondens stöd till kunskapsförmedling. Olika modeller för ansvar skissas. Därefter redovisar utredningen sina överväganden. Området arbetsmiljöservice tas upp särskilt i avsnitt 9.2.4. i

12.1 Statens och parternas roller och ansvar

Regering och riksdag bör fastställa mål och riktlinjer för Arbetsmiljöfondens verksamhet och besluta om den ekonomiska ramen för verksamheten.

Fonden bör själv, efter samråd med arbetsmarknadens parter, besluta om fördelning av medel.

Fonden bör fortlöpande följa upp och säkra utvärdering av de insatser som stöds.

Riksrevisionsverket har i sin rapport Infomaationsverksamheten inom

arbetslivsomrádet kritiska punkter Fu 1991:5 pekat på att roller och

ansvarsförhållanden är oklara för kunskapsförmedlingen i arbetslivet. Enligt arbetsmil j ölagen har arbetsgivaren ensam ansvar för att medarbetarna i företaget har erforderliga kunskaper, så att de kan medverka till att förebygga skador och verka för goda arbetslivsförhållanden. Detta ansvar är inte alltid så tydligt i det system som nu tillämpas. Det finns därför anledning att i samband med att förändringar övervägs klart markera arbetsgivarens ansvar. Staten har ett intresse av och ett ansvar för att intentionerna i gällande lagar efterlevs och att de nationella målen om hälsa, säkerhet och utveckling i

arbetslivet får genomslag. En väl fungerande kunskapsförmedling är ett viktigt

Kapitel 12 Ny inriktning stödet... 119 av

medel för att nå dessa mål. Det måste därför anses vara ett nationellt intresse att kunskapsförmedlingen får goda förutsättningar att fungera bra. Därav följ er dock inte att staten skall eller bör svara för alla insatser på området genomförs. Arbetsmarknadens parter, regionala aktörer av olika slag, universitet, högskolor, bildningsförbund och privata utbildare har oftast de bästa förutsättningarna att genomföra utbildnings- och informationsinsatser. Staten har tagit på sig en roll att medverka till en kollektiv finansiering av insatser för forskning och utveckling samt utbildning och information inom

arbetslivsområdet genom den arbetarskyddsavgift som tas ut av alla arbets-

givare. Men regeringen beslutar också själv om stöd till särskilda insatser

inom ramen för arbetarskyddsavgiften avsnitt 11.3.

Genom Arbetsmiljöfonden, som är en statlig myndighet, fördelas medel till forskning, utveckling samt utbildning och information inom arbetslivsornrådet. Den otydlighet som uppstått i rollfördelningen mellan regeringen och Arbetsmiljöfonden borde enligt utredningens mening kunna undanröjas. Regering och riksdag fastställer mål och riktlinjer för fondens verksamhet och beslutar om den ekonomiska ramen för verksamheten. Fonden själv får då besluta om fördelning av medel till särskilda projekt, stöd av olika slag, uppföljning och utvärdering. Parternas roll i det nuvarande systemet har förändrats såvitt avser den centrala nivån. Kollektivavtal saknas på många områden och parterna är inte längre representerade i Arbetsmiljöfondens styrelse. Parterna kan genom kollektivavtal eller andra överenskommelser själva förtydliga sina åtaganden och sina roller, men det är ovisst i vilken utsträckning detta kan komma att ske. En tänkbar möjlighet är att parterna tar på sig ett ansvar för att finansiera och genomföra en del av de utbildnings- och informationsinsatser som Arbetsmiljöfonden stöder i dag. Det skulle i första hand kunna bli aktuellt när

det gäller den partsgemensamma AML-utbildningen avsnitt 11.2. Det finns

i dag system på arbetsmarknaden, för vilka parterna själva ansvarar och som utgör komplement till lagfästa system inom sjukförsäkring, pension och ersättning vid arbetsskada. Systemen är grundade på kollektivavtal och finansieringen sker genom uppbörd av premier från företagen. I den krisuppgörelse som hösten 1992 träffades mellan regeringen och

120 Kapitel 12 Nfy inriktning stödet... av

socialdemokraterna uttalades att arbetsmarknadens parter borde kunna ta även för de försäkringssystem som i dag är lagfästa. En utredning om ansvar

förutsättningarna för ett sådant och andra alternativ pågår avsnitt 1.1.

Om parterna tog över ansvaret för finansiering och genomförande av utbildning och information inom arbetslivsområdet på motsvarande sätt som skett med de kompletterande försäkringssystemen, skulle såväl parternas som arbetsgivarnas roller och ansvar kunna bli tydligare. En lösning i denna riktning har förordats Statens Arbetsgivarverk SAV av

avsnitt 11.6. Enligt SAV:s uppfattning bör då arbetarskyddsavgiften sänkas

motsvarande den minskning Arbetsmiljöfondens bidragsram som följer av av att parterna tar över ansvaret för utbildning och information. Ett räkneexempel belyser konsekvenserna av detta resonemang. Om Arbetsmiljöfondens stöd till utbildning och information helt tas bort, innebär detta reducering fondens bidragsram med ca 190 miljoner kronor. De en av medel därvid är dels den partsgemensarnma arbetsmilj som avses AML-utbildningen, dels arbetsmarknadsparternas egen utbildning och information huvudgrupperna I och i tabell 11:1. Beloppet motsvarar

knappt 0,0304 procent av det totala avgiftsunderlaget Arbetarskyddsavgiften

skulle därmed kunna sänkas från nuvarande 0,17 procent till ca 14 procent. Enligt utredningens uppfattning skulle lösning ovan skisserade en av innebörd kunna prövas. Det finns dock en rad frågor som skulle behöva belysas utförligare i samband med en sådan prövning. Avgörande för förändring detta slag över huvud taget skall bli om en av aktuellt är att det finns samstämmig vilja hos arbetsmarknadens parter och en att initiativ tas från parternas sida. Eftersom några sådana initiativ inte har tagits under utredningsarbetet har utredningen inte funnit anledning att närmare pröva förutsättningarna för ett partsövertagande. Frågan kan givetvis aktualiseras på nytt om parterna tar ett initiativ.

Avgiftsunderlaget enligt lagen 1981:691 om socialavgifter är, enligt uppgift från Riksförsäkringsverket, beräknat till 625 miljarder kronor.

Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... 121

12.2 Stödet till AML-utbildningen

De små företagen behöver särskilt ekonomiskt stöd som möjliggör utbildning och information i erforderlig omfattning. Med nuvarande inriktning av stödet tillgodoses inte de små företagens omfattande utbildningsbehov.

Effekterna av den s.k. AML-utbildningen i form av åtgärder och förbättringar på arbetsplatserna har inte gått att mäta. Någon systematisk utvärdering finns

inte inbyggd i utbildningen avsnitt 11.5. Denna brist beror, enligt

utredningens uppfattning, på den oklarhet som råder i roll- och ansvarsfördelningen mellan arbetsgivarparter, arbetstagarparter och staten

avsnitt 12.1.

Omfattningen stödet till utbildning och information borde, enligt den av uppfattning Svenska Arbetsgivareföreningen SAF hävdat till utredningsom kunna minskas kraftigt. 80-90 procent av nuvarande s.k. AML-medel en, skulle kunna tas bort. Skälen för SAFs förslag redovisas i avsnitt 11.6. Arbetarskyddsavgiften borde enligt SAFs mening sänkas i motsvarande mån. Ett räkneexempel visar att en minskning av de AML-medlen med 80 procent skulle innebära reducering av Arbetsmiljöfondens bidragsram med en ca 90 miljoner kronor. Detta belopp motsvarar 0,014 procent av det totala löneunderlaget för arbetsgivaren. .arbetarskyddsavgiften skulle därmed kunna sänkas från nuvarande 0,17 procent till ca 0,16 procent. Som tidigare har konstaterats lägger arbetsmiljölagen ansvaret för att medarbetarna i ett företag har tillräcklig kunskap om arbetslivsfrågor helt och hållet på arbetsgivaren. Man skulle därmed kunna hävda att det är den enskilde arbetsgivarens sak att se till att utbildning och information kommer till stånd och att något särskilt kollektivt finansierat stöd inte skulle behövas. Medelstora och stora företag kan säkerligen klara denna uppgift utan något finansiellt stöd. För de små företagen bedömer dock utredningen, i likhet med Svenska Arbetsgivareföreningen, att det behövs ett särskilt ekonomiskt stöd för att möjliggöra att utbildning och information kan genomföras i erforderlig omfattning. Den sänkning av arbetarskyddsavgiften som skulle kunna ske

6 14-0476

122 Kapitel 12 Ny inriktning av stödet...

reducering Arbetsmiljöfondens stöd är inte ett tillräckligt genom en av ekonomiskt incitament för de små företagen att själva finansiera utbildning och information. Avgörande för omfattningen av det stöd som skall ges till utbildnings- och informationsinsatser bör bestämmas med utgångspunkt i en bedömning av de behov som finns i den målgrupp som det i första hand gäller, nämligen de små företagen. I den undersökning som Stjemberg redovisar bilaga 5, framkom att ca en tredjedel av deltagarna i ABFs och TBVs utbildningar kom från företag och förvaltningar med mer än 250 anställda och ca 70 procent från den offentliga sektorn. Dessa siffror skall tolkas med stor försiktighet. En undersökning nämnda studieförbund, på Arbetsmiljöfondens som uppdrag, genomfört i mars 1994 visar att den offentliga sektorn är den helt dominerande avnämaren vad gäller antalet deltagare. Verksamhetsåret 1992/93 det totala antalet studiecirkeldeltagare i de båda studieförbundens var arbetsmiljöutbildning 41 000. Av dem kom 31 400 eller ca 75 procent från myndigheter och förvaltningar inom den offentliga sektorn med mer än 200 anställda. De mindre företagen inom den privata sektorn, med mindre än 200 anställda, representerade med knappt 3 200 deltagare, motsvarande ca 7,5 var procent. Mot detta bör ställas att företag med 200 anställda och fler sysselsätter endast fjärdedel av det totala antalet anställda i den privata sektorn. en Det finns all anledning att anta att de små företagens utbildningsbehov inte tillgodoses med den nuvarande inriktningen av stödet. Det skall tilläggas att kostnaderna för att organisera utbildningen i de små företagen är högre än i större företag på grund av att de är per person geografiskt spridda och att medarbetarna tidsmässigt är mer uppbundna av verksamheten. KSA-utredningens bedömer att behovet av stöd till utbildnings- och informationsinsatser i små företag är så omfattande, att det inte år motiverat

att sänka den nuvarande nivån på arbetarskyddsavgiften på grund av att det

skulle föreligga något minskat behov av stöd inom området.

Kapitel 12 Ny inriktning stödet... 123 av

12.3 Stödet till parternas egen utbildning och information

Utbildning av hög kvalitet är en nödvändig förutsättning för att utvecklingsarbetet skall fungera i praktiken. Ett vidgat arbetslivsbegrepp bör styra utbildningens inriktning, utformning och uppläggning.

Stödet till informationsinsatser bör avse arbetslivfrägor i vid mening och användas för att i ökad utsträckning nå små företag.

Skälen för att regeringen skall besluta om en särskild minlmiram för utbildning av de anställdas styrelserepresentanteri företag kan ifrågasättas.

Stödet till forskningsinitiering bör utvärderas närmare.

Arbetsmiljöfondens olika stöd till parternas egen utbildning och information huvudgrupp i tabell 11:1 har det gemensamt, att den direkta kopplingen till arbetsmiljölagens krav och arbetsgivarens därav följande ansvar är svag eller saknas helt. De olika stöden har initierats av regeringen eller fonden av själv. Allmänt kan sägas att det här rör sig om åtgärder som avser att höja kompetensen hos framför allt anställda och deras företrädare inom arbetslivsområdet och därigenom också hos företaget i sin helhet. Utredningen har särskilt sökt bedöma den s.k. jimktionsutbildningen och de motiv som kan finnas för att även denna utbildning skall finansieras via en kollektiv arbetsgivaravgift. Arbetsmiljöfonden har, på eget initiativ, sedan 1973 beviljat de centrala arbetstagarorganisationerna LO, TCO och SACO bidrag för funktionsutbildning. Syftet med utbildningen är enligt fondens egen beskrivning "att ge ökade kunskaper och metoder i att företräda arbetstagarna och driva arbetsmiljöarbetet". Från organisationernas sida betonas också vikten av att genom utbildningen förtydliga och stärka de fackliga företrädarnas roll i arbetsmiljöarbetet. Funktionsutbildningen är att betrakta som en påbyggnadsutbildning på den partsgemensamma grundutbildningen, som deltagarna förutsätts ha genomgått.

124 Kapitel 12 Ny inriktning av stödet...

En utvärdering av utbildningen har genomförts på Arbetsmiljöfondens uppdrag och avrapporterats i november 1993. Lika litet som när det gäller den partsgemensarnma utbildningen är det möjligt att utan särskilda studier, eller en utveckling av utvärderingssystemet, värdera vilken effekt funktionsutbildningen har på arbetsförhållandena i det enskilda företaget. Något försök att systematiskt utvärdera effekterna har inte gjorts. Liksom vad gäller den partsgemensamma utbildningen beror det bristfälliga underlaget, enligt utredningens uppfattning, på den oklarhet som råder i roll- och ansvarsfördelningen mellan arbetsgivarparter, arbetstagarparter och staten

avsnitt 12.1.

De fackliga organisationerna och deras förtroendevalda har enligt KSAutredningens uppfattning en strategisk och svår uppgift i den komplexa förändring som genomsyrar arbets- och näringslivet. För att klara de omställningar som är nödvändiga krävs kunskap, kompetens, självförtroende, omdöme och lyhördhet hos de fackliga ledarna i företagen. KSA-utredningen anser att utbildning av hög kvalitet är en nödvändig förutsättning för att utvecklingsarbetet skall fungera i praktiken. Styrande för utbildningens inriktning, utformning och uppläggning bör vara det arbetslivs-

begrepp som utredningen redovisat avsnitt 2.1.

Beträffande omfattningen av Arbetsmiljöfondens stöd till funktionsutbildningen bedömer KSA-utredningen att behovet av hög och bred facklig arbetslivskompetens finns både i små och större företag. Utredningen finner det därför inte motiverat att föreslå en sänkning den nuvarande nivån på

arbetarskyddsavgiften.

Såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna får särskilda bidrag

genom Arbetsmiljöfonden för allmänna informationsinsatser inom arbets-

miljöområdet. Mottagarorganisationerna framhåller i en utvärdering som Arbetsmiljöfonden låtit genomföra att stödet är betydelsefullt. De anser sig dock inte kunna göra någon egentlig bedömning av informationsinsatsernas värde. KSA-utredningen anser att stödet till informationsinsatser bör avse

arbetslivsfrågor i vid mening avsnitt 2.1 och användas för att i ökad

utsträckning nå små företag. Från 1976 utgår genom Arbetsmiljöfonden stöd till de fackliga organisationerna för utbildning av anställdas styrelserepresentanzer i företag. Bidragen

Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... 125

utgår på uppdrag av regeringen och skall årligen omfatta minst 4 procent av Arbetsmiljöfondens andel arbetarskyddsavgiften. Uppgiften är inskriven i av lagen socialavgifter och i fondens instruktion. En utvärdering av om utbildningen har genomförts och avrapporterats i november 1993. Deltagarnas omdöme om utbildningen var till helt övervägande del mycket positiv. KSA-utredningen bedömer att det finns ett gemensamt intresse hos parterna på arbetsmarknaden att denna utbildning bibehålls och finner inte anledning att föreslå någon förändring. Skälen till att regeringen skall besluta om en särskild minimiram kan dock ifrågasättas. Det borde räcka med att statsmakterna ställer tydliga mål och riktlinjer och att Arbetsmiljöfonden sedan upp beslutar. Arbetsmiljöfonden har också lagfást uppgift att stödja arbetstagaroren ganisationernas forskningsinitierande verksamhet. Bidragsramen har t.o.m. budgetåret 1992/93 fastställts av regeringen men därefter beslutats av fondens styrelse. Medlen fördelas i förhållande till respektive organisations medlemstal. Löntagarorganisationerna har med de anvisade medlen bl.a. utvecklat ett nätverk med regional och lokal förankring för direkt dialog mellan enskilda en arbetsplatser och forskare. Projekten syftar främst till att förmedla forskningsbaserad kunskap till arbetslivet. En metod för kunskapsförmedling därvid tillämpas är s.k. forskningscirkel, där handledaren har en roll som en både forskningsförmedlare och som metodstöd för kunskapsutveckling som och förändring. KSA-utredningen finner att den beskrivna verksamheten ligger i linje med utredningens grundvärderingar genom den ger möjligheter att förena forsknings- och erfarenhetsbaserad kunskap i samarbetsprojekt med regional förankring. Utredningen anser därför att verksamheten bör kunna ges fortsatt ekonomiskt stöd. Det är angeläget att forskningsförmedlingen förutom arbetslivsfrågor även relateras till verksamhets- och näringslivsutvecklingen i berörda företag och regioner. Verksamheten bör närmare utvärderas, bl.a. med hänsyn till hur detta samband beaktas.

126 Kapitel 12 Ny inriktning av stödet...

12.4 Stödet till de regionala skyddsombuden

Den nuvarande utformningen av stödet till de regionala skyddsombudens verksamhet bör bibehållas tills vidare.

KSA-utredningen har sett som sin huvuduppgift vad avser de regionala skyddsombudens verksamhet att beakta deras roll som kunskapsförmedlare. Utredningens överväganden i denna del redovisas i avsnitt 9.6. De regionala skyddsombudens ställning och uppgifter regleras i arbetsmiljölagens 6 kap. Enligt dessa bestämmelser år de fackliga förtroendemän med uppgift att "verka för en tillfredsställande arbetsmiljö". Riksdagen har i olika sammanhang uttalat att produktionen skall bära kostnaderna för skyddsverksamheten, inbegripet de regionala skyddsombudens verksamhet. Regeringen fastställer den minimiram, för närvarade minst 13 procent, av Arbetsmiljöfondens andel av arbetarskyddsavgiften, som skall disponeras för verksamheten. Arbetsmiljöfonden beslutar om det totala beloppet, utöver miniminiván, och pengarna fördelas med hjälp av en schablonmodell till LO, TCO och SACO, som därefter fördelar medlen. För budgetåret 1993/94 är det beslutade beloppet 84 miljoner kronor. Organisationerna skjuter dessutom till egna medel. De regionala skyddsombuden bör enligt Svenska Arbetsgivareföreningens SAF mening över huvud taget inte finansieras av arbetarskyddsavgiften. Statens Arbetsgivarverk SAV anser att stödet till de regionala skyddsombudens verksamhet bör upphöra, såvida inte minst motsvarande resurser utanordnas till arbetsgivarsidan. Landsorganisationen LO motsätter sig en minskning av stödet till de regionala skyddsombudens verksamhet. Finansieringen av de regionala skyddsombudens verksamhet, som sker via arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden, har tillkommit för att även anställda vid små företag skall ha rimlig tillgång till skyddsombud. Om den kollektiva finansieringen av de regionala skyddsombudens verksamhet skulle

Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... 127

upphöra, är det inte troligt att denna funktion kan upprätthållas i de små företagen. Den nuvarande utformningen av stödet till de regionala skyddsombudens verksamhet bör därför bibehållas tills vidare. Skälen till att regeringen skall besluta om en särskild minimiram kan dock ifrågasättas. Det borde räcka med att statsmakterna även på detta område ställer tydliga mål och riktlinjer och att Arbetsmiljöfonden sedan beslutar. upp Som framhålls i avsnitt 9.6 bör en mera djupgående utvärdering göras av verksamheten med utgångspunkt i den undersökning som Arbetsmiljöfonden inlett.

12.5 Övrigt stöd

Arbetsmiljöfondens nuvarande stöd till facklig bevakning av arbetet inom EU och facklig medverkan i internationellt standardiseringsarbete är speciellt avhängigt nuvarande integrationsprocesser inom ramen för EES-avtalet och av eventuellt kommande anslutning till EU. KSA-utredningen tar inte upp en detta stöd till behandling i förevarande sammanhang. Fondens nuvarande stöd till Arbetsmiljöinstitutets företagshälsovårdsutbildning har utredningen inte ansett ligga inom ramen för sitt uppdrag att bedöma.

12.6 Förslag till inriktning av stödet

ny

Arbetsmiljöfonden bör, efter samråd med arbetsmarknadens parter, förändra det nuvarande stödsystemet så att utbildning och information kan anpassas till den aktuella utvecklingssituationen och utformas flexibelt. De små företagen bör bli den primära målgruppen.

Om det skulle visa sig att det inte går att upprätthålla en tillräcklig nvå på utbildningen genom partssamverkan, kan frågan om ett förtydligande av arbetsmiljölagen med ett eventuellt åtföljande certifieringssystem övervägas.

128 Kapitel 12 Ny inriktning stödet... av

Med KSA-utredningens grundsyn kapitel 3 är utbildning en investering i kunskaper, måste omfatta alla medarbetare i ett företag. Kunskaper om som arbetslivets villkor är grundläggande för förståelsen av företagets utvecklingsmöjligheter samtidigt som produktivitet och kundtillfredställelse är förutsättningar för det goda arbetet. Arbetsgivarens ansvar omfattar företagets hela kompetensutveckling. Kunskap arbetslivet skall ingå som en om integrerad del. Behoven konkurrenskraft, utvecklingsförmåga och enskilda människors av förutsättningar i arbetslivet bör vara vägledande för hur utbildning används och utvecklas medel för kunskapsbildning. Kunskaper och ett utvecklat som samarbete i och mellan företag är verktyg som bör utnyttjas av alla organisationer som vill utvecklas. Utredningens förslag verksarnhetsintegrerad kunskapsbildning om en mera i regional struktur, med stöd kompetens och ekonomiska resurser en ny av nära arbetsplatserna, syftar till att ta tillvara de rika möjligheter till samverkan som finns. När det gäller inriktningen av Arbetsmiljöfondens stöd till utbildning och information, föreslår utredningen att Arbetsmiljöfonden, efter samråd med arbetsmarknadens parter, förändrar det nuvarande systemet, så att de små företagen blir den primära målgruppen. Denna uppgift bör ingå i den översyn fondens verksamhet fonden föreslås genomföra till följd av den av som vidgade roll och de uppgifter som beskrivs i avsnitt 10.3. nya Stödsystemet bör i Övrigt utformas så att utbildning och information kan

till de förutsättningar gäller på varje enskild arbetsplats och - anpassas som till den utvecklingssituation det enskilda företaget befinner sig som

utformas flexibelt med avseende målgrupper och utbildningsformer och så att omprioritering kan ske med hänsyn till uppkommande behov samt

planeras, genomföras och följas upp i samarbete mellan arbetsgivare och

arbetstagare och deras fackliga företrädare.

Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... 129

Dessutom bör valet utbildningsanordnare kunna göras fritt bland de som finns på - av marknaden och som har dokumenterat god kvalitet och

utbildningsinsatser som eljest inte hade kunnat komma till stånd i första hand främjas.

Den KSA-utredningen här förordade ändrade inriktningen av av Arbetsmiljöfondens stöd aktualiserar frågan om det behövs särskilda åtgärder för att garantera erforderlig utbildning. Finns det en risk för att denna utbildning blir eftersatt, om fondens stöd förskjuts från större till mindre företag Det finns t.ex. ett fortlöpande utbildningsbehov som måste tillgodoses på grund den omsättning som sker i skyddsombudskåren. av Det förhållandet att Arbetsmiljöfondens stöd förändras och bidraget till en enskild arbetsgivare kan bortfalla, ändrar givetvis inte dennes ansvar enligt arbetsmiljölagen för att erforderlig kunskap i arbetslivsfrågor finns hos medarbetarna i företaget. Yrkesinspektionens uppgift är att påtala brister i fråga om utbildning och information kan komma fram i samband med tillsyn. Det är sedan som arbetsgivarens sak att avhjälpa bristerna. Om bristerna kan anses innebära brott mot arbetsmiljölagen kan ansvar komma att utkrävas av arbetsgivaren. Under utredningsarbetet har fråga väckts om det behövs förtydliganden i

arbetsmiljölagen av arbetsgivarens ansvar för att arbetsledare motsvarande

och skyddsombud får tillräcklig utbildning. Detta skulle t.ex. kunna ske genom att utbildningskraven lagfästs. För att underlätta kontrollen skulle ett system för certifiering av genomgången utbildning kunna införas. Utredningen att arbetsgivare, de anställda och deras fackliga anser organisationer även i fortsättningen bör samverka när det gäller att organisera och genomföra utbildning. Parterna bör ha ett gemensamt intresse av att se till

att erforderlig skyddsombudsutbildning kommer till stånd. En utbyggd

internkontroll kan öka möjligheterna att bevaka att erforderliga utbildningsoch informationsinsatser genomförs. Om det skulle visa sig att det inte går att upprätthålla en tillräcklig nivå på utbildningen genom partssamverkan och genom den tillsyn som yrkesinspektionen utövar, kan frågan om ett förtyd-

130 Kapitel 12 Ny inriktning av stödet... ligande av arbetsmiljölagen med ett eventuellt åtföljande certiñeringssysten övervägas. Utredningen avstår från att lägga något sådant förslag.

Kapitel 13 Vissa konsekvensfrágor 131

13 Vissa konsekvensfrågor

Utredningens förslag medför inte någon ökad belastning pä statsbudgeten.

Det föreslagna startbidraget för att initiera kunskapsförmedling torde behöva anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet ESA enligt EESavtalet.

Enligt kommittédirektiven skall utredningen ta hänsyn till innehållet i regeringkommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredens ningsförslagens inriktning dir. 1984:5. Utredningen skall också beakta EGaspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och de regionalpolitiska konsekvenserna dir. 1992:50.

13.1 Statsfinansiella konsekvenser

Utredningens förslag innebär ingen ökad belastning på statsbudgeten. Förslagen innefattar en viss omfördelning av tillgängliga resurser inom det nuvarande systemet för finansiering av kunskapsförmedling och arbetslivsutveckling. En ökad effektivitet i kunskapsförmedlingen genom bättre samverkan mellan olika aktörer och integrering arbetslivspolitik och näringspogenom av litik kan pá sikt innebära besparingar i statsbudgeten genom lägre kostnader för administration och minskad utslagning från arbetslivet.

132 Kapitel 13 Vissa konsekvensfrágor

13.2 Samhällsekonomiska konsekvenser

En effektivare kunskapsförmedling om arbetslivsfrågor i samband med andra frågor rör företagets utveckling medför en ökad konkurrenskraft i som näringslivet och en större effektivitet den offentliga sektorn. Därmed skapas också bättre förutsättningar för att på sikt minska arbetslösheten. Den kompetenshöjning som uppnås kan ge ökade möjligheter för de anställda att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. En minskad utslagning från arbetslivet genom ökad kunskap om hur man förebygger arbetsskador och sjukfrånvaro ger ytterligare positiva effekter för samhällsekonomin.

13.3 EU-aspekter

Det föreslagna startbidraget till kunskapsförmedlingtorde behöva anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet ESA enligt EES-avtalet.

Det analys- eller utblldnlngsstöd som föreslås klassificeras som försumbart och behöver inte anmälas.

Av kommittédirektiven framgår att utredaren skall beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43. Den 1 januari 1994 trädde EES-avtalet i kraft. I avtalet finns särskilda regler för statligt stöd till näringslivet. Enligt de bedömningar som utredningen inhämtat kommer, vid ett eventuellt inträde i EG/EU, i allt väsentligt regler att gälla som enligt EES-avtalet. samma Artikel 61 i EES-avtalet förbjuder i princip allt stöd med offentliga medel "som snedvrider konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion", i den mån det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna. Tillämpningen inom EG/EU visar att artikel 61 även gäller stöd från

regionala och lokala myndigheter.

Kapitel 13 Vissa konsekvensfrägor 133

Med stöd såväl direkt finansiellt stöd i form bidrag, lån, garantier avses av eller kapitaltillskott indirekt stöd. Det spelar ingen roll om stöd ges direkt som offentliga myndigheter eller via ett intermediärt organ, t.ex. en stiftelse av eller en privat bank. Enligt artikel 62 i EES-avtalet skall allt befintligt offentligt stöd samt alla planer införa eller ändra befintliga stödåtgärder granskas löpande. på att nya Denna granskning verkställs för EFTA:s del EFTA:s övervakningsmynav dighet ESA. I protokoll 3 till övervakningsavtalet anges närmare ESA:s

uppgifter på statsstödsornrådet. Enligt avtalet skall alla planer på eller ändra stöd till näringslivet att ge anmälas i förväg. En stödåtgärd får inte verkställas, innan den godkänts av

ESA. Om det är oklart åtgärd skall betraktas som stöd i EES-avtalets om en mening, skall den anmälas till ESA. Det är alltså ESA som avgör om åtgärden skall betraktas ett stöd faller under artikel 61. som som Stöd under viss nivå betraktas försumbart och behöver inte föranen som

mälas. Det gäller engångsbelopp inte överstiger 50 000 ca 450 000

som ecu där det stödbelopp enskilt företag kan få för ett

kronor eller program som

visst ändamål maximalt uppgår till detta belopp under treårsperiod. En en förutsättning är dock eventuellt ytterligare stöd till samma företag för att ändamål från andra källor inte medför att det sammanlagda stödet samma överstiger 50 000 ecu.

Ett enskilt företag kan följaktligen stöd med till 100 000 ecu ca

ges upp

900 000 kronor under treårsperiod utan att stödet behöver anmälas.

en KSA-utredningen föreslår att statligt stöd skall kunna utgå till företag som stimulans till analysera sin verksamhet. I syfte att underlätta utvecklingsaratt betet skall också utbildningsstöd kunna utgå. Nivån på stödet företag ligger, framgått, .med god marginal inom per som för vad i EES-avtalet är definierat "försumbart stöd". Det ramen som som torde därför inte aktuellt att anmäla ett förslag till analys- eller utvara bildningsstöd till ESA. Utredningen föreslår även statligt stöd till etablering kunskapsförmedav lingar. Stödet indirekt och således komma företagen till nytta avses vara olika intermediära dock inte i form ekonomiska genom typer av organ, av

134 Kapitel 13 Vissa konsekvensfrágor

bidrag. Stödet är samtidigt ett direkt företagsstöd till kunskapsförmedlingen som sådan. Nivån på det utredningen föreslagna stödet har beräknats till av

ca 1 miljon kronor för period två år. Stödet till initiering kunskaps-

en av av förmedling torde därför behöva anmälas till ESA enligt de regler som ovan angivits.

13.4 Regionalpolitiska konsekvenser

Utredningens förslag påverkar inte den regionala balansen. Om utredningens förslag genomförs, blir resultatet decentralisering en av beslut och verksamhet från central till regional nivå. Decentraliseringen kan successivt öka i omfattning.

1994:48 Kapitel 14 Avslutande synpunkter 135 SOU

14 Avslutande synpunkter

Förändringarna i näringslivet och förvaltningen sker nu snabbt. Den

"industriella revolutionen" pågår. Nya krav ställs på industri, tjänsteföretag

och förvaltning. De förslag lämnas i detta betänkande bör ses som ett led som pågående kräver ständig anpassning struktur och i en process som en av

stimulansformer för en god kunskapsförmedling.

Därför är det viktigt att tillgodose behovet integrering av näringspolitik av och arbetslivspolitik, så åtgärderna största möjliga effekt när det gäller att ger att främja god utveckling av de små företagen. en Arbetsmil j ökommissionen föreslog differentierad arbetslivsavgift för att, en

för det enskilda företaget, åstadkomma ett tydligare samband mellan

arbetsskadefrekvens och avgifter till socialförsäkringssystemet. Ett sådant avgiftssystem skulle också innebära ett incitament att tillägna sig de kunskaper krävs för att förbättra arbetslivsförhållanden och minska utslagning. som KSA-utredningen har inte haft i uppdrag att behandla dessa frågor. I den utredning pågår finansiering av bl.a. arbetsskade- och som nu om

sjukförsäkring finns ett bra tillfälle till att på nytt aktualisera frågan om ett

avgiftssystem stimulerar ökad kunskapsbildning och förebygger som arbetsskador. Arbetsmiljölagen är uppbyggd på förutsättningen att det finns en partssamverkan i arbetsmiljöarbetet. De förhållanden som rådde när arbetsmiljölagen kom till har ändrats. Kollektivavtal arbetsmiljö finns numera om bara på delar arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter är inte längre av

representerade i styrelserna för Arbetarskyddsverket och Arbetsmiljöfonden.

Om denna utveckling mot ett allt mindre partssamarbete på central nivå, skulle

medföra också det lokala panssanzarbetet minskar, kan en framtida

att arbetsmiljölagens samverkanskapitel 6 kap. bli aktuell. För översyn av

närvarande finns inga påvisbara tecken på ett minskat lokalt partssamarbete,

136 Kapitel 14 Avslutande synpunkter

men utvecklingen bör följas upp. En väl fungerande samverkan mellan arbetsgivare och anställda är även i framtiden ett villkor för goda arbetslivsförhállanden och dynamisk en utveckling av företagens verksamhet. Formerna för detta samarbete måste anpassas till de nya förutsättningarna. Ansvaret härför vilar på arbetsmarknadens parter.

Särskilda yttranden 137

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av experten

Sivert Andersson

Det är en allmän uppfattning att den framtida tillväxten i sysselsättningen kommer att ske i småföretagssektorn. Ett gott småföretagsklimat och ett fast stöd genom statliga insatser är nödvändig förutsättning för denna utveckling. Nu genomförs stora insatser riktade till de mindre företagen med ekonomiska resurser från bl.a. de gamla löntagarfonderna. Dessa näringspolitiska insatser är betydande och inriktar sig på företag som befinner sig i olika faser av utveckling. Det kan gälla idé- och projektfas, företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas eller fortlevnads- eller tillväxtfas. Ett flertal organ inom den näringspolitiska sektorn är engagerade i småföretagsutveckling. Stöd finns även inom regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Satsningen inom näringspolitiken bygger på en kapitalbas på ca 10 miljarder kronor. De insatser som föreslås av KSA-utredningen bör fasas ihop med den stora näringspolitiska satsningen. Det nya sättet att lägga ett bredare perspektiv på de frågor som år aktuella för småföretagen är i högsta grad relevant också för det näringspolitiska området. KSA-utredningen har inte i tillräcklig grad belyst detta vilket jag beklagar. l fortsättningen bör satsningarna på det näringspolitiska området inbegripa det som KSA-utredningen föreslår. Under en treårsperiod kan finansieringen ske på det sätt som KSA-utredningen föreslår. Därefter bör insatserna vara en naturlig del i den med bl.a. löntagarfondsmedel finansierade småföretagssatsning som sker med rullande finansiering från de stora kapitalbaser som skapats. Görs inte detta uppnås inte den eftersträvade helhetssynen på småföretagsområdet. Den kontaktpunkt som småföretagen önskat "ett telefonnummer" är redan etablerad på näringslivsområdet. Det är nu dags att väva in områden som har att göra med säkerhet och

skydd mot fysiska, psykiska och sociala risker, delaktighet, inflytande och

138 Särskilda yttranden

utvecklingsmöjligheter för personal med faktorer som produktivitet, marknad, produktutveckling, marknadsföring, ekonomi, teknik och yttre miljöfrågor etc. i en helhetssyn för verksamhetsutveckling i smáföretagen. Detta kan ske att de insatser som föreslås av KSA-utredningen genom under treårsperioden under hand vävs in i den stora satsning som görs med löntagarfondsmedel. Detta kommer att ge satsningen livskraft under lång tid framöver.

Särskilda yttranden 139

Särskilt yttrande av

Harald Frostling, SAF

Utredningens starka betoning av de lokala och regionala aktörernas betydelse för spridning av kunskap om arbetslivsfrågorna framför allt till de små företagen är positiv. I varje län föreslås bildandet av ett regionalt råd för arbetslivsutveckling som samverkansorgan för att främja arbetslivsutvecklingen inom länet. Det är angeläget att dessa råd inte blir några nya regionala arbetslivsfonder med myndighetskaraktär utan endast ges en rådgivande funktion med Länsstyrelsen som huvudman. Rådet bör utgöras av personer med god kompetens inom de områden som är av betydelse för näringslivet. Någon korporativ partssammansättning av råden bör därför inte bli aktuell. Kostnaden för att initiera lokal och regional kunskapsförmedling är i utredningens huvudalternativ beräknad till 144 miljoner kronor år, dvs per 430 miljoner kronor för den treåriga försöksperioden. Verksamheten föreslås finansieras främst genom överföring de medel förväntas bli kvar i av som Arbetslivsfondens medelsreserv och till resterande del genom omfördelning av Arbetsmiljöfondens befintliga egna medel. Jag att så länge Arbetsanser miljöfondens medel för utbildning och information finns kvar bör finansieringen i stället huvudsakligast ske med dessa medel. Det budgeterade beloppet för budgetåret 1993/94 för detta område är ca 110 miljoner kronor,

de s.k. AML-medlen, vilka f.n. främst utgår till den offentliga sektorn ca

70% och till de större företagen. Genom att i stället i första hand finansiera det föreslagna nya sättet för kunskapsspridning över Arbetsmiljöfonden skulle man markera viljan och tron på en nysatsning. Med det förslag till finansiering som utredningen nu lägger bygger man upp ett nytt system för kunskapsspridning under som en försöksperiod främst finansieras restmedel från Arbetslivsfonden, samtiav digt som Arbetsmiljöfondens idag obsoleta och kostnadsineffektiva systern för stöd till utbildning och information kvarstår. Detta felaktig signal ger en och skapar svag tilltro till utredningens förslag och kommer därmed att förhindra och fördröja integreringen av arbetslivsfrågorna i produktionen.

140 Särskilda yttranden

Jag anser vidare att finansiering av de regionala skyddsombudens verksamhet via arbetarskyddsavgiften bör upphöra. Även de regionala skyddom sombudens möjligheter att verka som kunskapsförmedlare är ytterligt begränsade borde denna verksamhet och dess finansiering ha belysts på ett betydligt bättre sätt än vad är fallet. Företagshälsovården som en presumtiv som nu kunskapsförmedlare borde vidare givits en ordentlig analys.

Särskilda yttranden 141

Särskilt yttrande av

Marie Pernebring, Svenska Kommunförbundet

och Kerstin Redig, Landstingsförbundet

Synpunkter beträffande KSA-utredningen avseende Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsbildning i arbetslivsfrågor

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet i samråd, anför följande synpunkter beträffande Arbetsmiljöfondens stöd till kunskapsbildning. Den särskilda arbetsmiljöavgiften har varit en betydelsefull stimulans för uppbyggnaden av ett brett arbetsmiljöintresse. Ekonomisk kraftsamling på såväl informations- som utbildningsområdet har lett till en betydande kunskapsbildning Medvetenheten och kunskapen till gagn för arbetsmiljöarbetet. arbetsmiljöns betydelse på arbetsplatserna har gett tydliga resultat, vilket om också gör det möjligt att vidareutveckla målet mot en ytterligare förbättnu rad arbetsmiljö. I det pågående förändringsarbetet med tydlig integrering av arbetsmiljöfråi verksamheten är det inte lika självklart nämnda ekonomiska gorna att ovan stöd ska kanaliseras via en särskild arbetsmiljöavgift. Med hänsyn till att också arbetsmiljölagen är reviderad och har fått en mera strikt utformning beträffande ansvaret för information och utbildning, blir det en logisk konsekvens att arbetsgivaren iakttar ett helhetsansvar. Detta betyder att arbetsgivaren måste anpassa utbildning och information samt övrig kunskapsbildning i arbetslivsfrågor till verksamhetens krav. Det synes därför vara nödvändigt att arbetsgivaren också tar det ekonomiska ansvaret. I ett vidare perspektiv bör formerna för att meddela kunskaper i arbetsmiljö över. Grundutbildning i arbetsmiljö bör vara en del i yrkesutbildses ningen, detta skulle på sikt avsevärt bidra till en naturlig hantering av arbetsmiljön för alla verksamheter.

l I Marie Pemebrings frånvaro har yttrandet undertecknats av Lennart Grudewall

142 Särskilda yttranden

Vi anser vidare att det inom Arbetsmiljöfonden bör finnas för resurser framtagning av centrala material för information och utbildning i likhet med tidigare, samt att resurser finns för visst stöd till kunskapsspridning på annat sätt.

Förkortningar 143

Förkortningar

AI Arbetsmiljöinstitutet ALC Arbetslivscentrum ALF Arbetslivsfonden AM FO Arbetsmiljöfonden AMI Arbetsmarknadsinstitut AML Arbetsmiljölagen AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMV Arbetsmarknadsverket ASN Arbetarskyddsnämnden ASS Arbetarskyddsstyrelsen ASV Arbetarskyddsverket EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EU Europeiska unionen FFA Föreningen för Arbetarskydd FHV Företagshälsovården FSF Föreningen Svensk Företagshälsovård ILO Internationella arbetsorganisationen IVF Institutet för Verkstadsteknisk Forskning IVL Institutet för Vatten- och Luftvárdsforskning LO Landsorganisationen i Sverige NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket PTK Privattjänstemarmakartellen RFV Riksförsäkringsverket RRV Riksrevisionsverket SACO Sveriges Akademikers Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SAN Statliga sektorns arbetsmiljönämnd SAV Statens arbetsgivarverk SIQ Institutet för Kvalitetsutveckling TCO Tjänstemärmens Centralorganisation YMK Yrkes- och miljömedicinska kliniker YI Yrkesinspektionen

åzxezrv

N e .

aamçiâzg m.xg,ç;.ggg

7.5.**"?*°"*âüi*w.

mm

än

, .åüirøinn

Jvlaltlwgtrábgng: mm

523317113 nsbam v

ü din Kommittédirektiv

Dir. 1993:15 Utredning kunskapsspridning m.m. inom om arbetslivsområdet

Dir. 1993:15

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-11

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet. statsrådet Hörnlund, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda kunskapsspridningen inom arbetslivsområdet. 1 uppdraget bör ingå att föreslå hur erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet skall kunna föras vidare efter fondens avveckling. Utredaren bör också se över den utbildning och information som finansieras av Arbetsmiljöfonden. Mot bakgrund av de förslag som utredaren kan komma att lämna är denne också oförhindrad att föreslå de organisationsförändringar som krävs. Uppdraget bör redovisas senast den l april 1994.

Bakgrund

Inom arbetslivsområdet fördelas stora resurser till forskning, utveckling och informationsspridning. Flera myndigheter arbetar inom detta fált. Arbetsmiljöfonden AMFO finansierar forskning, utveckling, utbildning och information. Arbetslivsfonden bidrag till arbetsgivare för rehabiliteger ring av anstållda, minskning av sjukfrånvaron och investeringar for en bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljöinstitutet och Arbctslivscentrum bedriver forskning, utbildning, information och dokumentation. Arbetsmiljöinstitutets tyngdpunkt ligger inom det medicinskt-naturvetenskapliga området medan Arbetslivscentrum är ett samhällsvetenskapligt och ekonomiskt

inriktat forskningsinstitut. Slutligen har Arbetarskyddsstyrclsen, förutom uppgiften att vara central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, även uppgifter vad gäller dokumentation, information och kunskapsspridning inom arbetsmiljöområdet. Vid sidan av dessa myndigheter finns flera organ som drivs, i samverkan, av parterna arbetsmarknaden. Av dessa kan nämnas Arbetarskyddsnämnden och Föreningen för arbetarskydd. Det nuvarande systemet har varit ett komplement till arbetsmarknadsparternas reguljära former för samordning, kunskapsspridning m.m. och har växt fram ur den svenska förliandlingsordningen. Det har varit utformat för att tillgodose flera kunskapsbehov, bl.a. att kartlägga de risker individen löper till följd av arbetsplatsernas fysiska och psykiska villkor, att inympa arbets- och beteendevetenskapliga rön i företagens rationaliseringssträvanden och att täcka alla parters behov av information och kunskap om arbetslivet. En del av bidragen från AMFO avser forskning och utveckling. Utvecklingsprojekt kan vara av generell natur och avse såväl utveckling som utredningsarbete. Utvecklingsarbetet kan också bedrivas med ett regionalt eller lokalt perspektiv projekten. l den delen har AMFO och Arbetslivsfonden likartade arbetsuppgifter och samarbete har förekommit i flera projekt. En annan del av bidragen har avsett utbildning och information. Dessa medel avser till största delen utbildning inom i förhand definierade områden, främst utbildning av styrelserepresentanter och s.k. arbetsmiljöutbildning. Denna utbildning har i betydande omfattning arrangerats lokal nivå med hjälp av centralt utarbetat kursmaterial. Bidrag ges dels till partsgemensamma organ, dels till parterna var för sig. Från AMFO finansieras också större delen av de regionala skyddsombudens verksamhet. Hittills har en viss andel av fondens årliga intakter från arbetarskyddsavgiften avsatts för detta ändamål jfr. prop. 1988/89:l25 bil. 8 s. 22. Arbetslivsfondens stödmöjligheter har väckt stort intresse inom både offentlig och privat verksamhet. Vid slutet av år 1992 hade drygt 8 000 arbetsplatser fått stöd. Krav från fonden ambitiösa problemlösningar och en helhetssyn arbetsmiljö, arbetsorganisation och rehabilitering av anställda leder till en process där idéer utvecklas och förädlas. Ofta leder fömyelsearbetet också till avsevärda produktivitetsförbättringar. Flera utredningar och beslut av statsmakterna under senare tid har berört den offentliga verksamheten inom arbetslivsområdet. Riksrevisionsverket RRV har i utredningen lnformationsverksamhet inom arbetslivsområdet tagit upp frågan om den osäkerhet vad gäller roller och uppgiftsfördelning mellan regering, parter och myndigheter som råder. Förslaget har remissbehandlats. Vidare har RRV under hösten 1992 slutfört en förvaltningsrevi-

sion av Arbetslivsfonden där flera åtgärdsförslag vad gäller bl.a.fonden och Arbetarskyddsverket redovisats. l betänkandet SOU 1992:103 FHU 92 har 1992 års företagshälsovårdsutredning bl.a. behandlat frågor om kunskapsspridning särskilt till småföretag. Betänkandet har remissbehandlats. Tidigare har nämnts att det nuvarande systemet varit ett komplement till arbetsmarknadspartemas reguljära samverkansformer då parterna arbetsmarknaden haft ett direkt inflytande myndigheternas verksamhet. Detta förhållande har ändrats i och med Svenska ArbetsgivareföreningensSAF beslut att träda ur styrelserna för de nämnda myndigheterna. Detta har senare lett till ett beslut att slopa intresserepresentationen i dessa styrelser prop. l99l/92zl23, bet. 1992/93:KU 36, rskr. l992:93:305.

Riktlinjer för utredningsuppdraget

Spridningen av kunskaper från forsknings- och utvecklingsverksamheten inom arbetslivsområdet år av väsentlig betydelse, inte bara för en förbättrad arbetsmiljö i en snäv mening, utan även som ett led i en utveckling av organisation och produktivitet i arbetslivet. Det är därför av stor betydelse att det, förutom forskarsamhällets egna kanaler för en inomvetenskaplig spridning forskningsresultat, finns av kanaler för att på ett systematiserat och genomtänkt sätt föra ut kunskaper och information från FoU-verksamheten till samhället i övrigt samt att återföra signaler från de olika aktörerna inom arbetslivet till de FoU-utförande organen. Frågan om spridning kunskaper det lokala och av regionala planet liksom en kontinuerlig uppföljning av erfarenheter och kunskapsbehov måste särskilt uppmärksammas. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot de mindre företagens behov. Utredaren bör lämna ett förslag till hur ett system för kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall organiseras och finansieras. En utgångspunkt för förslaget bör vara en samverkan med alla parter området. Företagshälsovårdens roll i sammanhanget bör också belysas. Utredaren bör vara oförhindrad att överväga alla de olika kanaler för kunskapsspridning och kunskapsåterföring kan intresse i som vara av sammanhanget. Regeringen har i 1993 års budgetproposition prop. l992l93zl00, bil. ll s. 25 föreslagit att Arbetslivsfonden skall avsluta sin bidragsgivning för sådana ändamål som avser åtgärder på arbetsplatserna den 31 december 1993 och att fondens verksamhet skall vara helt avslutad till den l juli 1995. Genom fondens verksamhet har en stor mängd praktisk erfarenhet samlats vad gäller utformning av arbetsplatsprogram för en förbättrad arbetsmiljö och arbetsorganisation samt aktiv rehabilitering. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen den 5 september 1991 uppdragit Arbetslivsfonden att utreda förutsättningarna för att lokala/regionala kunskaps-

centra inrättas. Utredaren bör, bl.a. utifrån vad som kommit fram i detta arbete, överväga hur erfarenheterna från Arbetslivsfonden skall kunna föras vidare vid en avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet och vägas samman med förslagen i övrigt. Vidare bör utredaren utvärdera det nuvarande systemet för finansiering av den utbildning och information som f.n., olika sätt, finansieras av AMFO och föreslå hur AMFOzs stöd till kunskapsspridning bör utformas. l detta sammanhang bör även AMFO:s finansiering av regionala skyddsombud beaktas. Tyngdpunkten i AMFO:s verksamhet ligger i forskningsoch utvecklingsfrågor. En utgångspunkt bör därför vara att AMFO, beträffande kunskapsspridning, inriktar sina insatser dels spridning av resultat från forskning och utveckling dels utveckling av metoder och former för kunskapsspridning inom arbetslivsområdet liksom utvärdering av dessa. Mot bakgrund av de förslag som utredaren kan komma att lämna bör denne i övrigt vara oförhindrad att föreslå de organisationsförändringar som krävs.

Övrigt

l arbetet skall beaktas innehållet i regeringens kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamhet dir. 1988:43 och om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Tidplan

Uppdraget skall redovisas senast den l april l994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla särskild utredare, omfattad av kommittéförordningen en 1976:119, med uppdrag att se över frågan om kunskapsspridning m.m. inom arbetslivsområdet samt att besluta om sakkunniga, experter, referensgrupp. sekreterare och annat biträde till utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar om att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och bnfallcr hans hemstállan. Arbetsmarknadsdeparlemcntel

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför den statliga 35. Vår andes ochandras. . stämma-

statistiken.Fi. Kulturpolitik och internationalisering. Ku.

Kommunerna, Landstingenoch Europa 36, Miljö och fysiskplanering. M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysning ochreproduktivhälsa under

Mäns föreställningar om kvinnor ochchefskap.S. 1900-taleti Sverige. UD. . Vapenlagen och EG. Ju. 38. Kvinnor, barn ocharbetei Sverige l850-l993. UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverige och Europa.En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktigstrålskyddsforskning.M.

x EU. EES ochmiljön. M. 4l. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . för Sverigei utrikes- 42. Statenoch trossamfunden.C. Historisktvägval- Följdema . och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse respektive intebli medlem i Europeiska unionen. UD. för denprivata tjänstesektom.Fi.

Förnyelse och kontinuitet- om konstoch kultur 44. Folkbokföringsuppgiftemaisamhället. Fi. . i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångtlärande. U.

till övergripande 46. Sambandetmellan Samhällsekonomi, transfereringar Anslutningtill EU - Förslag . lagstiftning.UD. och socialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Avveckling av den obligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. till Studentkårer och nationer.U.

Suveränitetoch demokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel.A. . + bilagedel med expertuppsatser. UD.

l3. JlK-metoden, m.m. Fi.

14. Konsumentpolitiki enny tid. C.

15. På väg. K.

16. Skoterköming påjordbruks- ochskogsmark.

Kartläggningoch åtgärdsförslag. M.

Års- och koncernredovisningenligt EG-direktiv. . Del l och ll. Ju.

Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell . uppföljning ochutvärdering.C.

Rena roller i biståndet- styrningoch arbetsfördelning . i en effektiv biståndsförvaltning.UD.

Reformerat pensionssystem. . Reformerat pensionssystem. Bilaga A. . Kostnader och individeffekter.

Reformerat pensionssystem. Bilaga B. . Kvinnors ATP och avtalspensioner.

Förvalta bostäder. Ju. . Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. . - Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge.S. . - Att förebygga alkoholproblem. . . Vård av alkoholmissbrukare.

Kvinnor ochalkohol. . Alkohol. Barn- Föräldrar . v .Vallagen. Ju.

Vissa mervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. . - Mycket UnderSamma Tak. C. . Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. . Ku.

Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. .

åyülålyøñ

M

se

t. MF,

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

Om kriget kommit... Förberedelser mottagande för av På väg. 15

militärt bistånd 1949-1969 Bilagedel.l 1 +

Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändradansvarsfördelningför denstatligastatistiken.l

vapenlagenoch EG 4 Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk Kriminalvård och psykiatri. 5 konsekvensanalys. 6 Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv. JlK-metoden, 13 m.m. Del l och ll. Ju. 17 Vissamervärdeskattefrågor 111 Kultur m.m. 31

Förvalta bostäder. 23 Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse - Vallagen. 30 for denprivatatjänstesektorn.43

Folkbokföringsuppgiftemaisamhället.44 Utrikesdepartementet

Historiskt vägval Följdema för Sverigei utrikes-och Utbildningsdepartementet säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveintebli Grunden för livslångt lärande.45

medlem Europeiskaunionen.8 i Avveckling av denobligatoriskaanslutningentill

Anslutningtill EU Förslagtill övergripande Studentkårer och nationer.47 lagstiftning.10

Suveränitetochdemokrati Kulturdepartementet

+ bilagedelmed expertuppsatser. 12 Förnyelseochkontinuitet- konstochkultur om Rena roller i biståndet styrningocharbetsfördelning i framtiden,9 i en effektiv biståndsförvaltning.19 Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, 33 m.m. Sexualupplysningoch reproduktivhälsaunder1900-talet Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.34

i Sverige. 37 Vår andes ochandras, stämma- Kvinnor, barn ocharbetei Sverige1850-1993.38 Kulturpolitik och internationalisering. 35

Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor ochchefsskap.3 Ledighetslagstiftningen översyn 41 - en Reformeratpensionssystem. 20 Kunskap för utveckling + bilagedel.48

Reformeratpensionssystem. BilagaA.

Kostnader och individeffekter. 21 Civildepartementet

Reformeratpensionssystem. BilagaB. Kommunerna,LandstingenochEuropa. KvinnorsATP ochavtalspensioner.22 + Bilagedel,2 Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.24 - Konsumentpolitiki enny tid. 14 Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge.25 Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell - Att förebyggaalkoholproblem. 26 uppföljningochutvärdering.18

Vård av alkoholmissbrukare.27 Mycket Under Samma Tak. 32 Kvinnor ochalkohol.28 Statenochtrossamfunden.42

Barn Föräldrar Alkohol. 29 - - Gamla är unga som blivit äldre.Om solidaritetmellan Miljö- och naturresursdepartementet

generationerna.Europeiskaäldreåret1993.39 EU. EESoch miljön. 7 SambandetmellanSamhällsekonomi. transfereringar Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. ochsocialbidrag.46 Kartläggning och åtgärdsforslag. 16

Miljö ochfysisk planering.36

Långsiktigstrålskyddsforskning.40

.n santa. Y