Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 22 januari 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Det rör sig om moderna bilfärjor som är konstruerade så att fordonen kan köra direkt på vid resans början och direkt av vid resans slut.

3 Både befraktaren Tourship Ltd och Corsica Ferries ägs av Tourship SA, som har sitt säte i Luxemburg.

4 För enkelhetens skull kallas dessa nedan hamnlotsföreningarna. När det är nödvändigt att skilja dem åt kallas de Genuas hamnlotsförening och La Spezias hamnlotsförcning.

5 EGT L 378, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 145 (nedan kallad 1986 års förordning).

6 Dom av den 17 mai 1994 i mål C-18/93 (REG 1994, s. I-1783; svensk specialutgåva, häfte 15), punkt 29.

7 Den nationella domstolen hänvisar till EG-domstolcns dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni (REG 1993, s. I-1915).

8 Den nationella domstolen nämner EG-domstolcns dom av den 15 december 1993 i de förenade målen C-277/91, C-318/91 och C-319/81, Ligur Carni m. fl. (REG 1993, s. I-6621, nedan kallat domen i målet Ligur Carni) till stöd för detta konstaterande.

9 Den nationella domstolen hänvisar till EG-domstolcns dom av den 10 december 1991 i mâl C-179/90, Merci convenzionali porto di Genova (REG 1991, s. I-5889; svensk specialutgåva, häfte 11, nedan kallad domen i målet Porto di Genova).

10 Den nationella domstolen hänvisar till EG-domstolcns dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m. fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, häfte 11), och av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029).

11 Denna beskrivning har å det bestämdaste bestridits i de yttranden som ingivits till domstolen, särskilt i hamnlotsföreningarnas yttranden (se i synnerhet nedan punkt 38).

12 Kungligt dekret nr 337 av den 30 mars 1942.

13 Som jag kommer att visa innehåller yttrandena som har ingivits till domstolen motstridiga åsikter om vem som ansvarar för fastställandet av taxorna, se nedan punkterna 49 och 50.

14 Citeras i begäran om förhandsavgörande, min kursivering.

15 La Spezias hamnförenings exklusiva ställning säkerställs i själva verket genom artikel 25 i förordning nr 20, enligt vilken det, meď hänvisning till artikel 1174 i sjöfartsförordningen, föreskrivs påföljder för det fall lotsning utförs av personer som inte tillhör [föreningen].

16 Den nationella domstolen har som exempel citerat ordförandens för CAP förordning nr 1074 av den 12 augusti 1991.

17 Beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92 (REG 1993, s. I-1085).

18 Nämnd ovan i fotnot 9.

19 Se punkt 9 i hans förslag till avgörande.

20 Se exempelvis dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, häfte 10), punkt 33.

21 Dom av den 14 december 1971 i mål 43/71 (REG 1971, s. 1039), punkterna 3 och 4.

22 Dom av den 21 februari 1974 i mål 162/73 (REG 1974, s. 201), punkterna 2 och 3.

23 Dom av den 28 juni 1978 i mål 70/77 (REG 1978, s. 1453), punkt 10. Se även domen i det ovan i fotnot 7 nämnda målet Ligur Carni, punkterna 15 och 16, och generaladvokat Darmons förslag till avgörande i detta mål, punkt 12—14.

24 Se domarna i de ovannämnda målen Simmenthal och Ligur Carni, punkt 11 respektive 16.

25 Se hans förslag till avgörande av den 17 september 1996 i målen Lcur-Bloem (C-28/95) och Giloy (C-130/95). Domstolen meddelade två separata domar den 17 juli 1997 (REG 1997, s. I-4161 respektive I-4291).

26 Dom av den 12 juli 1979 i mål 244/78 (REG 1979, s. 2663), punkt 5.

27 Dom av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80 (REG 1981, s. 735; svensk specialutgåva, häfte 5), punkterna 6 och 7.

28 Ibidem, punkt 6.

29 Dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93 (REG 1995, s. I-4921), punkt 73 i förslaget till avgörande.

30 Dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90 (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, häfte 14). Bernard och Sharpston har dock nyligen, i en viktig artikel med rubriken The Changing Face of Article 177 References (1997) 34 Common Market Law Review, s. 1113—1171, identifierat domstolens beslut av den 26 januari 1990 i mål C-286/88, Falciola (REG 1990, s. I-191), som den verkliga källan till den senaste utvecklingen i domstolens rättspraxis av vissa aspekter av domstolens tidigare inställning till sin behörighet enligt artikel 177.

31 Punkt 20 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Telemarsicabruzzo m. fl.

32 Se även exempelvis beslut av den 26 april 1993 i mål C-386/92, Monin Automobiles (REG 1993, s. I-2049), av den 9 augusti 1994 i mål C-378/93, La Pyramide (REG 1994, s. I-3999), av den 23 mars 1995 i mål C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), av den 2 februari 1996 i mål C-257/95, Bresle (REG 1996, s. I-233), av den 21 december 1995 i mål C-307/95, Max Mara (REG 1995, s. I-5083), av den 13 mars 1996 i mål C-326/95, Banco de Fomento c Exterior (REG 1996, s. I-1385), av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, Sunino och Data (REG 1996, s. I-1543), av den 25 juni 1996 i mål C-101/96, Italia Testó (REG 1996, s. I-3081), av den 19 juli 1996 i mål C-191/96, Modesti (REG 1996, s. I-3937), av den 19 juli 1996 i mål C-196/96, Lahlou (REG 1996, s.T-3945), och av den 30 juni 1997 i mål C-66/97, Banco de Fomento e Exterior (REG 1997, s. I-3757).

33 Punkt 4 i det ovannämnda beslutet.

34 Se, till stöd för denna ståndpunkt, den nyligen avkunnade domen av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini (REG 1997, s. I-2971), punkt 22. I mitt förslag till avgörande i det målet gav jag uttryck för uppfattningen (punkt 29) att domstolen kan vägra att besvara frågor endast i fall där det står helt klart att något verkligt ändamålsenligt svar inte kan ges.

35 Se exempelvis dom av den 17 juli 1997 i mål C-334/95, Kruger (REG 1997, s. I-4517), punkt 23.

36 Punkt 13.

37 Se punkterna 11 och 36 första punkten i hans förslag till avgörande.

38 Den delade kommissionens uppfattning om den begränsade karaktären av talan vid den nationella domstolen och fastslog därför att det endast var nödvändigt att besvara frågorna avseende den påstådda taxediskrimineringen.

39 Se, i detta avseende, dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytcron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11—14.

40 Se exempelvis dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563), punkt 6, och domen i det ovan i fotnot 28 nämnda målet Bosman, punkt 59.

41 Det kan också göras gällande, även om Corsica Ferries inte har gjort det i förevarande fall, att reglerna är oförenliga med artikel 34 i fördraget såsom motsvarande en kvantitativ exportrestriktion, eftersom det kan présumeras att sökanden även fraktade italienska exportvaror pá sina bilfärjor under den relevanta perioden.

42 Se dom av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (REG 1994, s. I-3453; svensk specialutgåva, häfte 16), respektive av den 5 oktober 1995 i mål C-96/94, Centro Servizi Spediporto (REG 1995, s. I-2883). Hamnlotsföreningarna nar framför allt hänvisat till punkt 40 i generaladvokat Légers förslag till avgörande i målet Centro Servizi Spediporto, där han hänvisar och ansluter sig till generaladvokat Lcnz uttalande i punkt 51 i förslaget till avgörande i målet Peralta, enligt vilket avgränsningen skall grundas på principen att alla de situationer där hindret för varors rörlighet förefaller enbart vara en återverkan av hindret för den fria rörligheten för tjänster [över gränserna] skall anses falla under bestämmelserna i artikel 59 i fördraget.

43 Dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91 (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, häfte 14).

44 Se exempelvis dom av den 13 mars 1984 i mål 16/83, Prantl (REG 1984, s. 1299; svensk specialutgåva, häfte 4), punkt 20, i vilken domstolen fastslog att det med avseende på artikel 30 inte var nödvändigt att en omtvistad åtgärd var av sådant slag att den märkbart påverkade handeln.

45 Se domen i det ovannämnda målet Ligur Carni, punkt 36.

46 Ibidem, punkt 38.

47 I dom av den 4 april 1968 i mål 31/67, Stier (REG 1968, s. 347, 357), som dock gällde nationell beskattning, fastslog domstolen att det var förbjudet att utta skatter eller avgifter ... till ett sidant belopp att den fria rörligheten för varor inom den gemensamma marknaden skulle hindras med avseende på dessa varor. I dom av den 11 december 1990 i mål C-47/88, kommissionen mot Danmark (REG 1990, s. I-4509, punkt 13), fastslog domstolen, med hänvisning till domen i målet Sticr, att ett sådant hinder för den fria rörligheten för varor dock endast eventuellt kan bedömas mot bakgrund av de generella reglerna i artikel 30 och följande artiklar i fördraget.

48 I sitt skriftliga yttrande över den andra frågan har sökanden även gjort gällande att de överdrivet höga avgifter som de italienska offentliga myndigheterna är ansvariga för kan utgöra en överträdelse av artiklarna 9 och 12 i fördraget. Det är emellertid enbart den nationella domstolen som bestämmer vilka frågor som skall hänskjutas till EG-domstolcn och sökandens åberopande av artiklarna 9 och 12 i fördraget kan därför inte prövas närmare. Se exempelvis dom av den 9 december 1965 i mål 44/65, Singer (REG 1965, s. 1191, 1198), och av den 12 november 1992 i de förenade målen C-134/91 och C-135/91, Kerafina-Kcramische und Finanz-Holding och Vioktimatiki (REG 1992, s. I-5699), punkt 16, samt punkt 13 i generaladvokat Cosmas förslag till avgörande av den 2 oktober 1997 i mål C-309/96, Annibaldi (ännu inte avgjort).

49 Se ovan fotnot 4.

50 Se framför allt punkt 26.

51 Enligt artikel 1.4 skall sjötransporter bland annat innefatta sjötransporter inom gemenskapen, det vill säga transport av passagerare eller gods till sjöss mellan en hamn i en medlemsstat och en hamn eller offshorc-anläggning i någon annan medlemsstat.

52 I sin muntliga framställning hävdade Corsica Ferries, vilket inte bestreds, att samtliga fartyg som omfattas av undantaget används av italienska medborgare eller företag, antingen för att tillhandahålla lokala kustfartstjänstcr eller för fiske.

53 Dom av den 16 februari 1978 i mål 61/77 (REG 1978, s. 417; svensk specialutgåva, häfte 4), punkt 70.

54 De andra två tjänsterna är, enligt deras mening, annan lotsning och bogsering.

55 Ett första steg mot en gemensam politik togs den 24 februari 1993, när kommissionen offentliggjorde ett meddelande med rubriken Mot en gemensam sjösäkcrhctspolitik (KOM(93) 66 slutlig).

56 Dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361), punkt 27 i förslaget till avgörande.

57 Enligt kommissionen får inte de kostnadsökningar som de omtvistade föreskrifterna kan medföra negativare följder för kostnaden för tjänster som tillhandahålls av utländska företag än för kostnaden för tjänster som tillhandahålls av nationella sjötransportföretag.

58 Se exempelvis dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. I-4221), punkt 12, och av den 5 juni 1997 i mål C-398/95, SETTG (REG 1997, s. I-3091), punkt 16.

59 Dom av den 12 december 1996 i mål 3/95 (REG 1996, s. I-6511), punkt 25.

60 Ibidem, punkt 27.

61 Nämnt ovan i fotnot 57. Se i synnerhet punkterna 17 och 18 i domen och punkt 27 i generaladvokat Lenz förslag till avgörande.

62 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93 (REG 1995, s. I-1141), punkt 38.

63 Även om den nationella domstolen till slut skulle finna att hamnlotsförcningarna tillhandahåller en rutintjänst, finns det nämligen inte någon anledning att anta att verkningarna av vad som då skulle få anses vara överdrivet höga taxor skulle vara mer betungande för utländska sjötransportföretag än för motsvarande inhemska företag.

64 I sitt skriftliga yttrande har Corsica Ferries uppgivit att bland de som utnyttjar hamnen och som är parter i avtalet återfinns skcppsklarcrarc, speditörer och företrädare för rederier. Enligt bolaget har de överdrivet höga taxorna ringa betydelse för sådana användare, eftersom de i själva verket huvudsakligen berör sjötransportföretag.

65 Se telegram nr 5201974 (nedan kallat telegrammet), av vilket sökanden fogade en kopia till sitt skriftliga yttrande.

66 GURI nr 103 av den 5 maj 1989.

67 Det har uppgivits att man med den använda matematiska formeln beaktar alla utgifter för att tillhandahålla lotsning, inklusive löner beräknade enligt nationell minimilön, samt olika korrigeringsfaktorcr som påstås vara objektiva.

68 Ministerns för handelsflottan cirkulär nr 95/1990 och 98/1991, vilka upphävdes genom cirkulär nr 8/1994 av den 29 september 1994.

69 Enligt kommissionens skriftliga yttrande gällde således i Genuas hamn, enligt dekret nr 1453, den lägsta taxan på 30000 LIT för fartyg med ett bruttotonnage på 0— 250 ton, medan den högsta taxan på 2631000 LIT gällde för fartyg med ett bruttotonnage på 80001—90000 ton.

70 Till stöd för detta påstående har Corsica Ferries citerat den italienska konstitutionsdomstplens dom av den 1 juni 1995 (CURI av den 1 juni 1995). Även om sökanden har godtagit att artikel 9.7 ger Ministro della Marina Mercantile rätt att fastställa taxorna när det inte finns något avtal mellan de berörda ekonomiska aktörerna, har den påpekat att detta endast kan ske efter att behöriga parlamcntskommittécr har rådfrågats, vilket enligt sökanden inte skedde i detta fall.

71 De belopp som sökanden har ansökt om återbetalning av (se ovan punkt 3) kan knappast betecknas som obetydliga.

72 Se exempelvis dom av den 30 juni 1966 i mål 56/65, Société technique minière (REG 1966, s. 337, 359), och senast dom av den 11 december 1997 i mål C-55/96, Job Centre (REG 1997, s. I-7119, nedan kallat målet Job Centre II), punkt 36.

73 Eftersom den nationella domstolen uttryckligen har konstaterat att både Genuas och La Spezias hamnlotsförcningar är företag i den mening som avses i artikel 90.1 i fördraget, anser jag att de även är att anse som företag i den mening som avses i artiklarna 85 och 86 i fördraget, för även om artikel 90 hänför sig till företag som [medlemsstaterna] beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter skiljer sig den grundläggande betydelsen inte från den i artiklarna 85 och 86. Den nationella domstolen har enbart konstaterat att hamnlotsföreningarna naturligtvis har beviljats vissa exklusiva rättigheter av sjöfartsmyndighetcrna i Genuas och La Spezias hamnar. I detta avseende anser jag att hamnlotsföreningarnas hänvisning vid den muntliga förhandlingen till domen av den 18 mars 1997 i mål C-343/95, Diego Cali (REG 1997, s. I-1547) grondar sig på en missuppfattning. I det målet fann domstolen att en obligatorisk tjänst avseende övervakning för att bekämpa föroreningar i oljehamncn Gcnua-Muftcdo inte var av sådan ekonomisk karaktär att det var motiverat att tillämpa fördragets konkurrensregler, eftersom det var fråga om en uppgift som utförs för att tillgodose allmänintresset och som hor till statens grundläggande uppgifter i fråga om skydd för havsmiljön och därför genom sin art, sitt syfte och de regler den är underkastad [är] nära förbunden med utövandet av befogenheter avseende miljöskydd vilka till sin karaktär typiskt sett utgör befogenheter för offentlig myndighetsutövning (punkterna 22 och 23). Även om det i törevarande mål hävdas att den lotstjänst som hamnlotsföreningarna tillhandahåller är av allmänt ekonomiskt intresse, anser jag inte att detta föregivna allmännyttiga syfte är tillräckligt för att tjänsten skall mista sin inneboende kommersiella karaktär.

74 Den tredje frågan som har ställts i detta mål gäller Italiens ansvar för eventuell konkurrensbegränsande verksamhet och följaktligen inte det eventuella medansvar som hamnlotsförcningarna skulle ha om de på eget initiativ fortsatte med sådan verksamhet. Något sådant ansvar skulle naturligtvis inte föreligga om hamnlotsföreningarna faktiskt var skyldiga enligt italiensk rätt att tillämpa konkurrensbegränsande taxor som genomfördes av de behöriga italienska sjöfartsmyndigheterna. Se exempelvis den nyligen meddelade domen av den 11 november 1997 i de förenade målen C-359/95 P och C-379/95 P, kommissionen och Frankrike mot Ladbroke Racing (REG 1997, s. I-6265), punkt 33, i vilken domstolen fastslog att [o]m företagen åläggs att agera på ett konkurrensbegränsande sätt i nationell lagstiftning eller om denna lagstiftning ger upphov till ett rättsligt ramverk som omöjliggör ett Konkurrensmässigt agerande från företagens sida, är artiklarna 85 och 86 inte tillämpliga (min kursivering), samt förstainstansrättens dom av den 18 september 1996 i mål T-387/94, Asia Motor France m. fi. mot kommissionen (REG 1996, s. II-961), punkterna 60 och 61. Det kan noteras att generaladvokat Tesauro i sitt förslag till avgörande av den 18 december 1997 har föreslagit att domstolen skall ogilla det överklagande som Somaco har framställt i målet Asia Motor France m. fl. mot kommissionen (se det ännu icke avgjorda målet C-401/96 P, Somaco mot kommissionen).

75 I mitt förslag till avgörande av den 9 oktober 1997 i mål C-163/96, Silvano Raso m. fl., gav jag uttryck för uppfattningen (se punkt 55) att ett monopol på tillhandahållande av tillfällig arbetskraft i La Spczias hamn kunde motsvara en dominerande ställning inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden, såsom den nationella domstolen hade uppgivit i sin begäran om förhandsavgörande.

76 Dom av den 17 juni 1997 i mål C-70/95 (REG 1997, s. I-3395)

77 Ibidem, punkt 41.

78 Dom av den 17 november 1993 i mål C-2/91 (REG 1993, s. I-5751; svensk specialutgåva, häfte 14).

79 Dom av den 17 november 1993 i mål C-185/91 (REG 1993, s. I-5801; svensk specialutgåva, häfte 14).

80 Dom av den 17 oktober 1995 i de förenade målen C-140/94, C-141/94 och C-142/94 (REG 1995, s. I-3257).

81 Se exempelvis den nyligen avkunnade domen i det ovan i fotnot 71 nämnda målet Job Centre II, punkt 31.

82 Ibidem.

83 I dom av den 26 juni 1979 i mål 177/78, McCarrcn (REG 1979, s. 2161; svensk specialutgåva, häfte 4), punkt 25, fastslog domstolen att även om en avgift som har betalats i strid med gemenskapsrätten i princip ger rätt till återbetalning ankommer [det] på den nationella domstolen att i varje enskilt fall enligt sin nationella rätt avgöra om och i vilken utsträckning den erlagda avgiften kan återfås .... Vidare fastslog den i dom av den 13 december 1983 i mål 222/82, Lewis m. fl. (REG 1983, s. 4083; svensk specialutgåva, häfte 6), punkt 41, att det ankommer på den [nationella] domstolen att i enlighet med den nationella rätten ta ställning till om och i vilken omfattning avgiften skall betalas tillbaka, och om och i vilken omfattning rätten till återbetalning eventuellt mot-vägs av de direkta fördelar som avgiftsbctalaren dragit av nämnda organs verksamhet.

84 Se dom av den 21 mars 1974 i mål 127/73, BRT (REG 1974, s. 313; svensk specialutgåva, häfte 2), punkt 19, och av den 17 juli 1997 i mål C-242/95, GT-Link (REG 1997, s. I-4449), punkt 50.

85 Nämnt ovan, punkt 27. Generaladvokat Van Gervcn hade i själva verket påpekat att om sådana transaktioner omfattades av begreppet tjänster av allmänt intresse, skulle detta begrepp omfatta praktiskt taget all ekonomisk verksamhet (punkt 27 i hans förslag till avgörande).

86 Nämnt ovan, se i synnerhet punkt 52.

87 Nämnt ovan, punkt 22.