Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 februari 2003

1 Originalspråk: spanska.

2 Förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95-T-32/95, T-34/95-T-39/95, T-42/95-T-46/95, T-48/95, T-50/95-T-65/95, T-68/95-T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95 (REG 2000, s. II-491).

3 EGT L 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

4 Ärende IV/33.126 och 33.322 — Cement.

5 Punkterna 2 och 3 i domen.

6 Punkterna 3, 9 och 12 i domen.

7 Punkterna 4—6 i domen.

8 EGT L 343, s. 1.

9 Punkt 22 i domen.

10 Se punkt 163, jämförd med punkterna 5 och 95 i den överklagade domen.

11 Se punkterna 164—168 i den överklagade domen.

12 Ciments Luxembourgeois S.A.

13 Punkterna 169 och 170 i domen.

14 Den konsoliderade texten finns publicerad i EGT C 34, 1.2.2001, s. 1.

15 Se punkt 241 i domen.

16 Dokument nr 33.322/314-317.

17 Det gäller 1) Cement Makers' Federations anmälan till kommissionen år 1973 angående det brittiska CPMA-avtalet, 2) dokument nr 33.126/1078-1088, 1147-1163, 2569-2578, 2591-2597, 5038-5051, 9010-9075 och 9078—9082, som skulle bekräfta att den europeiska cementindustrin och kommissionen under minga år upprätthöll nära kontakter med avseende på införandet av ett prisbildningssystem, 3) en skrivelse från Van Hove (dokument nr 33.126/2412-2415), 4) dokument nr 33.126/4982/54 och 66, 5295, 5296 och 6160-6165 som skulle visa att det var den dumpade importen frän Östeuropa och Spanien som bekymrade den europeiska cementindustrin under åren 1983 och 1984 och 5) dokument nr 33.126/6162, enligt vilket de ekonomiska spelreglerna inte tillämpades av Östländerna och särskilt inte av Östtyskland.

18 Nämligen 1) de som visar att cementindustrins åtgärder var legitima (dokument nr 33.126/17158, 17163, 17164, 17168, 17627, 17629, 17630 och 17641-17653, särskilt 17641 och 17646), 2) en intern promemoria från mötet den 19 juni 1986 som hölls av Blue Circles ledningsgrupp (dokument nr 33.126/10822 och 10823) och 3) de många dokument som skulle ha styrkt de faktiska grunderna för försvarets argument att den europeiska cementindustrin för det mesta var oroad av importen från Grekland och att det endast var legitima lobbyåtgärder som Aalborg deltog i (nr 33.126/16469, 11000, 11101, 11107-11109, 11074, 11075, 18961, 18962, 18963, 11004, 11021, 11022, 11062-11064, 11054-11060, 16183, 11028-11031, 11033-11038, 7723, 11072, 17173, 17174, 11126, 11130, 11131. 11138-11141, 11116, 11117, 18892-18997 och 15388 samt 33.322/1319-1323).

19 Se punkterna 2656 och 2600 i domen.

20 Företaget har hänvisat till förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i mål C-310/93 P där dom meddelades den 6 april 1995, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1993, s. I-865), punkterna 120 och 121, samt dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 81.

21 Det gäller Cedest S.A. (T-38/95), punkterna 2211 och 2286, och punkt 11 i domslutet, och Rugby Group (T-53/95), punkterna 3406-3436, och punkt 22 i domslutet.

22 Med undantag för de handlingar som innehöll affärshemligheter eller annan konfidentiell information samt kommissionens interna dokument.

23 Se punkt 241 i domen.

24 Om rätten till försvar i konkurrensrättsliga förfaranden, se K. Lenaerts och I. Maselis, Le justiciable face à la Commission européenne dans les procédures de constatation d'infraction aux articles 81 et 82 CE, Journal des tribunaux, nr 5973 (2000), s. 496-504. Av intresse är även L. Goossens, Concurrence et droits de la défense: la phase administrative devant la Commission, Journal des tribunaux. Droit européen, nr 52 (1998), s. 169—175, och nr 53 (1998), s. 200-204. Trots att det är relativt gammalt är verket av O. Due, domstolens tidigare ordförande, Le respect des droits de la défense dans le droit administratif communautaire, Cahiers de Droit Européen, nr 1 och 2 (1987), s. 383-396, fortfarande av intresse.

25 EGT L 354, s. 18. Den har ersatt kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT L 127, s. 2258; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32), som var gällande vid tidpunkten för det administrativa förfarandet i förevarande mål.

26 Se bland de senaste domarna exempelvis dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 75 och följande punkter.

27 Den dom som är föremål för detta överklagande är ett exempel (se punkterna 142—144 och 240).

28 Se dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna(serie A, nr 22), angående militära disciplinförfaranden, och av den 23 juni 1981, Le Compte, Van Leuven och De Meyere mot Belgien (serie A, nr 43), angående disciplinförfaranden i ett läkarsamfund.

29 EGT C 364, s. 1.

30 Se artikel 47 andra stycket och artikel 48.2.

31 Artikel 41.2 första och andra strecksatsen.

32 Detsamma gäller rätten att yttra sig, att få kännedom omde anmärkningar som riktas mot den berörde, att använda relevanta bevismedel för försvaret eller, i tillämpliga fall, att biträdas av en advokat.

33 Se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-244/99 P och C-251/99 P, PVC, punkterna 331 respektive 125, i vilka det hänvisas till dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, PVC II (REG 2002, s. I-8375).

34 Domaren, liksom historikern, rekonstruerar det förflutna och skall därvid sålla bland bevis och vittnesmål för att återge de faktiska omständigheterna såsom de ägde rum. Varken domaren eller historikern kan sätta sig i de personers ställe som är föremål för hans utredning, han skall ställa sig utanför denna. Om förhållandet mellan rätt och historia, se C. Ginzburg, El juez y el historiador (Consideraciones al margen del proceso Sofri), Anaya och Mario Muchnik, Madrid, 1993.

35 Punkterna 78 och 79.

36 Det är detta kriterium som domstolen nyligen tillämpade i domen i det ovannämnda målet PVC II, punkt 315 och följande punkter, särskilt punkt 325.

37 Detta är fallet i fråga om företaget Cedest S.A. (T-38/95). Se punkterna 2211 och 2286 i domen.

38 Se punkt I.4.1, I.4.2 och 1.4.3 i överklagandet (s. 18-37 i den franska översättningen), vars innehåll jag har sammanfattat i punkterna 13—17 i detta förslag till avgörande.

39 Se punkt 27 i mitt förslag till avgörande av den 3 maj 2001 i mål C-315/99 P där dom meddelades den 10 juli 2001, Ismeri mot revisionsrätten (REG 2001. s. I-5281), och de domar som nämns i fotnot 17 i det förslaget till avgörande, samt punkt 19 i själva domen i målet Ismeri mot revisionsrätten. Se bland de senare avgörandena från domstolen dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P-C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkt 78.

40 De som anges i punkterna 18, 19 och 45 i beslutet. I domen, se punkt 1122 och följande punkter (särskilt punkterna 1130, 1131 och 1132) angående J. Toscanos promemoria och punkt 1211, jämförd med punkt 1183, angående andra handlingar.

41 Domstolens dom av den 16 december 1975 i mål 40/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkterna 74—88, av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83—30/83, Cram och Rheinzink mot kommissionen (REG 1984, s. 1679), punkt 9, och av den 8 juli 1999 i mål C-49/92, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 145.

42 Se bland de senaste rättsfallen dom av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 65, och av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2000, s. I-7997), punkt 28.

43 Se dom av den 17 juli 1997 i mål C-183/95. Affish (REG1997, s. I-4315), punkt 63, och domen i målet Italien mot rådet (ovan fotnot 41), punkt 27.

44 Se domarna i de ovannämnda målen Italien och Sardegna Lines mot kommissionen, punkt 65, och Italien mot rådet, punkt 29.

45 Se punkt 1336 i domen.

46 Det faktum att Aalborg inte tog upp frågan under det administrativa förfarandet utgör inte Hinder för att senare ta upp den under domstolsförfarandet. Det finns ingen begränsning av de argument som sökande kan framföra till försvar för sina rättigheter vid förstainstansrätten. De kan inte framföra yrkanden som de inte har formulerat under det administrativa förfarandet (i förevarande mål avseende olämpligheten i att meddela ett beslut om en sanktion), men til! grund för dessa yrkanden kan de åberopa vilka rättsliga grunder som helst som de finner lämpliga, oberoende av om de inte har använts tidigare.

47 Blue Circle Industrie Plc ... är en koncern som kontrollerar en rad internationella företag som sysslar med tillverkning av cement och färdigblandad betong, och saluföring och transport av cement och klinker (beslutet, punkt 5 o, tredje strecksatsen). Klinker är en standardprodukt ur vilken alla typer av cement härrör, som framställs genom att man bränner en blandning av kalkhaltiga material, som krita och kalk, tillsammans med lerhaltiga produkter, som skiffer och sand (se beslutet punkt 6.1 och 6.2).

48 Även de juridiska personerna är en fiktion.

49 Se de ovannämnda domarna i målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 84, Cram och Rheinzink mot kommissionen, punkt 9, och kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 145.

50 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 145. I den domen avvisades det argument som för att undvika ansvar framfördes av ett företag som hade begått den straffbara handlingen att det hade överlåtit den verksamhet inom ramen för vilken överträdelsen ägt rum på ett annat företag. Domstolen slog fast att kriteriet om ekonomisk kontinuitet endast kan tillämpas då den juridiska person som är ansvarig för företagets drift juridiskt sett har upphört att existera [efter det att] överträdelsen begicks.

51 Dom av den 16 november 2000 i mål C-286/98, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925), punkt 37.

52 Distinktion mellan direkta deltagare, nämligen de som var närvarande vid mötet den 14 januari 1983, och indirekta. De förra ålades böter med 4 procent av deras omsättning på marknaden för grå cement år 1992 och de senare med 2,8 procent av samma siffra (se punkterna 4731 och 4815 i domen).

53 Se punkt 65.7 i beslutet.

54 Se punkt 65.8 första strecksatsen i beslutet.

55 Se den ovannämnda domen i målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 111. Angående fastställelsen av bötesbelopp vid Komplicerade överträdelser, se E. David, La détermination du montant des amendes sanctionnant les infractions complexes: régime commun ou régime particulier?, Revue trimestrielle de droit européen, nr 36 (3), juliseptember 2000, s. 511-545.

56 Se punkt 65.3 a och punkt 65.9 a första strecksatsen i beslutet.

57 Punkt 65.9 första stycket i beslutet. Se även punkt 4950 i domen. Kommissionen har ... fastställt ett sammanlagt bötesbelopp för varje företag för dess deltagande i Cembureau-avtalet eller Cembureau-principen och åtgärderna för att genomföra detta (punkt 65.8 andra strecksatsen).

58 Punkt 65.9 a och 65.9 b i beslutet.

59 Punkt 65.9 a i beslutet.

60 Punkt 65.9 b i beslutet.

61 Se kommissionens skrivelse av den 7 juli 1998 till förstainstansrätten, särskilt punkterna 2 och 3. Se även punkterna 4738, 4957 och 4963 i den överklagade domen.

62 Se punkterna 4807—4814 i domen, närmare bestämt andra strecksatsen i den sistnämnda punkten.

63 Se punkt 4815 och punkt 15 sjunde strecksatsen i domslutet i den överklagade domen.

64 Se dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80—103/80, Musique difussion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 120, och av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 33, se även beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, Spo m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54.

65 I det nämnda arbetet slår E. David fast att la gravité s'apprécie selon trois critères: la nature de l'infraction, son impact sur le marché lorsqu'il est mesurable et le marché géographique et à deux niveaux: ceux de l'infraction et de l'entreprise (s. 522).

66 Åsidosättanden av artikel 81 EG förutsätter per definition ett kollektivt beteende.

67 Se den ovannämnda domen i målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 623, och Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 110.

68 Se det ovannämnda beslutet i målet Spo m.fl. mot kommissionen, punkterna 55 och 57.

69 Enligt domstolens rättspraxis behandlar artikel 15.2 i förordning nr 17 två olika frågor. För det första behandlas förutsättningarna för att kommissionen skall få påföra böter (förutsättningar för att påföra böter); bland dessa anges att överträdelsen skall vara uppsåtlig eller oaktsam (första stycket). För det andra regleras bötesbeloppet, som fastställs med utgångspunkt från hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått (det ovannämnda målet Spo m.fl. mot kommissionen, punkt 53, och den likaså nämnda domen i målet Ferriere Nord mot kommissionen, punkt 32).

70 Se punkt 65.9 i beslutet och punkt 4968 i domen.

71 Punkt 4968 in fine i den överklagade domen.

72 Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48).

73 De förenade målen T-305/94-T-307/94, T-313/94-T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94 (REG 1999, s. II-931).

74 Se punkterna 4330—4332 i domen.

75 Se punkterna 2794—2796 i den överklagade domen.

76 Se punkterna 2814 och 2815 i domen.

77 Se punkt 1426 angående Cembureau-avtalet, punkterna 2600 och 2656 angående bildandet av European Task Force och punkterna 3202 och 3205 angående Calcestruzzi-atgärderna.

78 Se punkt 96. Samma ståndpunkt har kommit till uttryck i dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkt 155, och dom av den 8 juli 1999 i mil C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539), punkt 181.

79 Särskilt de som beskrivs i artikel 2.2 b i beslutet, som Aalborg avser genom denna överklagandegrund.

80 Av misstag påstås i domen att det var mötet den 14 januari 1983, men i punkt 16.5 i beslutet hänvisas till mötet den 30 maj 1983.

81 Se punkt 1643 i den överklagade domen.

82 Utbytet gjorde ... det faktiskt möjligt för det företag som ställdes inför en begäran från en potentiell kund med säte i ett annat medlemsland att få veta vilken den gällande allmänna prisnivån var i det landet och att anpassa sina exportpriser härefter, för att avvärja att kunden införskaffade cement utanför sitt land, och således undvika att konkurrera med de lokala producenterna (punkt 1642 i domen).

83 Se punkterna 1644—1646 i domen.

84 Se punkterna 1634 och 1638 i den överklagade domen.

85 I mitt förslag till avgörande i mål C-310/97 P, kommissionen mot Assidomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), i vilket dom meddelades den 14 september 1999, fotnot 70, påpekade jag att det är en befogenhet som tillerkänns enligt artikel 54 i EG-stadgan för domstolen som innebär att [o]m överklagandet är välgrundat skall domstolen upphäva förstainstansrättens avgörande. Domstolen kan själv slutligt avgöra ärendet om detta är färdigt för avgörande eller återförvisa ärendet till förstainstansrätten för avgörande. Ett av de fall när denna möjlighet som föreskrivs i artikeln kan utnyttjas är vid fel in iudicando under förutsättning att redovisningen av omständigheterna är fullständig och tillräcklig för att avkunna ett slutligt avgörande och att någon bevisupptagning inte behövs. Denna linje tycks ha valts av domstolen i dess rättspraxis, även om domstolen aldrig angivit av vilka skäl man anser att ett ärende är färdigt för avgörande, utan inskränkt sig till att lakoniskt konstatera att detta är fallet (dom av den 20 februari 1992 i mål C-345/90 P, parlamentet mot Banning, REG 1992, s. II-949, särskilt s. I-989, och kommissionen mot BASF m.fl., fotnot 65. s. I-2648). Sammanfattningsvis skall domstolen avgöra målet i sak då det klart framgår av handlingarna att ärendet är klart för avgörande (se Héron, J., Droit judiciaire privé, Montchrétien, Paris, 1991, s. 517; Vincent, J., och Guinchard, S., Procédure civile, Dalloz, Paris, 1994, s. 922). Detta mot bakgrund av att gemenskapslagstiftaren har velat införa en modern kassationsdomstof, med stor frihet att fälla slutligt avgörande när så bedöms lämpligt (se Nieva Fenoli, J., El recurso de casación ante cl Tribunal de Justicia de las Comunidades Europeas, Bosch, Barcelona, 1998, s. 430).

86 Beslutet fattades år 1994.

87 Den konsoliderade texten publicerades i EGT C 34, 1.2.2001, s. 39.