Förslag till avgörande av Generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 februari 2003

1 Originalspråk: spanska.

2 Förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95-T-32/95, T-34/95-T-39/95, T-42/95—T-46/95, T-48/95, T-50/95—T-65/95, T-68/95—T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-491). — Under perioden april 1989-juli 1990 genomförde kommissionens tjänstegrenar, med stöd av artikel 14.2 och

3 EGT L 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

4 Ärende IV/33.126 och 33.322 — Cement.

5 Punkterna 2 och 3 i den överklagade domen.

6 Punkterna 3, 9 och 12 i domen.

7 Punkterna 4—6 i domen.

8 EGT L 343, s. 1.

9 Punkt 22 i domen.

10 Se punkt 163, jämförd med punkterna 5 och 95 i den överklagade domen.

11 Se punkterna 164—168 i den överklagade domen.

12 Ciments Luxembourgeois S.A.

13 Punkterna 169 och 170 i domen.

14 Den konsoliderade texten finns publicerad i EGT C 34, 2001, s. 1.

15 Nämligen 29—56 och 99—106 i överklagandet.

16 Punkterna 57—98 i överklagandet.

17 Av den 29 juni 1995 i mål T-30/91 (REG 1995, s. II-1775).

18 Av den 29 juni 1995 i mål T-36/91 (REG 1995, s. II-1847).

19 Med undantag av handlingar som innehöll affärshemligheter eller annan konfidentiell information samt kommissionens interna dokument.

20 Se punkterna 241 och 247 i domen.

21 Om rätten till försvar i konkurrensrättsliga förfaranden, se arbetet av Lenaerts, K., och Maselis, I., med titeln Le justiciable face à la Commission européenne dans les procédures de constatation d'infraction aux articles 81 et 82 CE, publicerat i Journal des tribunaux, nr 5973 (2000), s. 496—504. Av intresse är även studien av Goossens, L., Concurrence et droits de la défense: la phase administrative devant la Commission, som.återges i journal des tribunaux. Droit européen, nr 52 (1998), s. 169 -175, och nr 53 (1998), s. 200-204. Trots att det är relativt gammalt är verket av Due, O., domstolens tidigare ordförande, Le respect des droits de défense dans le droit administratif communautaire, publicerat i Cahiers dc Droit Européen, nr 1 och nr 2 (1987), s. 383-396, fortfarande av intresse.

22 EGT L 354, s. 18. Den har ersatt kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sädana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT L 127, s. 2258; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32), som gällde vid tidpunkten för det administrativa förfarandet i förevarande mål.

23 Se bland de senaste exempelvis dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 75 och följande punkter.

24 Den dom som är föremål för detta överklagande är ett exempel (se punkterna 142—144 och 240).

25 Se dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (Serie A nr 22), angående militära disciplinförfaranden, och av den 23 juni 1981, Le Compte, Van Leuven och De Meyere mot Belgien (Serie A, nr 43), angående disciplinförfaranden i ett läkarsamfund.

26 EGT C 364, 2000, s.l.

27 Se artikel 47 andra stycket och artikel 48.2.

28 Artikel 41.2 första och andra strecksatserna.

29 Detsamma gäller rätten att yttra sig, att få kännedom om de anmärkningar som riktas mot den berörde, att använda relevanta bevismedel för försvaret eller, i tillämpliga fall, att biträdas av en advokat.

30 Se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-244/99 P och C-251/99 P, punkterna 331 respektive 125, och i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, PVC II, i vilka dom avkunnades den 15 oktober 2002 (REG 2002, s. I-0000).

31 Domaren, liksom historikern, rekonstruerar det förflutna och skall därvid sälla bland bevis och vittnesmål för att återge de faktiska omständigheterna såsom de ägde rum. Varken domaren eller historikern kan sätta sig i de personers ställe som är föremål för hans utredning, han skall ställa sig utanför denna. Om förhällandet mellan rätt och historia, se boken av C. Ginzburg, El juez y el historiador (Consideraciones al margen del proceso Sofri), utgiven av Anaya och Mario Muchnik, Madrid, 1993.

32 Punkterna 78 och 79.

33 Det är detta kriterium som förstainstansrätten nyligen tillämpade i domen i det ovannämnda målet PVC II, punkt 315 och följande punkter, särskilt punkt 325.

34 Detta är fallet i fråga om företaget Cedest S.A. (T-38/95). Se punkterna 2211 och 2286 i domen.

35 Se punkt 27 i mitt förslag till avgörande av den 3 maj 2001 i mål C-315/99 P, där dom meddelades den 10 juli 2001, Ismeri Europa mot revisionsrätten (REG 2001, s. I-5281), och de domar som nämns i fotnot 17 i detta förslag till avgörande, samt punkt 19 i själva domen i målet Ismeri Europa mot revisionsrätten. Se bland de senare avgörandena från domstolen dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P-C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkt 78.

36 Se punkterna 1350, 1351, 1353, i fråga om Cembureau-avtalet, punkterna 1497—1500, avseende utbytet av prisuppgifter, punkterna 2745—2753, avseende inrättandet av European Task Force, och beträffande Interciment, punkt 2997 och följande punkter, slutligen punkterna 3264—3270, avseende Calcestruzziåtgärderna, punkt 3345 och följande punkter, avseende avtalet om kontrakten med nämnda italienska betongtillverkare.

37 I dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 96, slog domstolen fast att förstainstansrätten hade rätt att, utan att på ett otillätet sätt kasta om bevisbördan, anse att eftersom kommissionen hade förmått visa att Anic deltagit i sammanträden där prisinitiativ beslöts, organiserades och kontrollerades avilade det Anic att styrka sina påståenden att bolaget inte anslutit sig till dessa initiativ. Samma ståndpunkt har kommit till uttryck i dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkt 155, och i dom av den 8 juli 1999 i mål C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539), punkt 181.

38 Se, exempelvis, punkterna 260 och 263 i domen.

39 Punkt 264.

40 Se punkterna 264 och 1116 i allmänhet och beträffande Italcementi i synnerhet, punkterna 1257, 1260, 1262 och 1264.

41 Punkt 262 i den överklagade domen.

42 Se punkt 263 i domen.

43 De handlingar som anges i punkterna 18, 19 och 45 ibeslutet.

44 Se punkt 247.

45 Punkt 70.

46 Se punkterna 366, 376,1111, 1112 och 2807 i domen.

47 Denna fraga behandlas i punkterna 113—120 i överklagandet.

48 Punkterna 121—129 i överklagandet.

49 Se punkt 439 i domen, där förstainstansrätten åberopade domstolens dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80—103/80, Musique Diffusion Française mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7 s. 133), där kommissionen i punkt 14 tillerkänna rätten att återkalla anmärkningar som riktas mot de företag som är föremål för förfarandet.

50 Se punkt 443 i domen.

51 Se i detta avseende mina överväganden nedan.

52 Punkt 447 i domen.

53 Angående förekomsten av denna överträdelse, se punkt 3138 och följande punkter i domen.

54 Förstainstansrättens resonemang angående förekomsten av denna överträdelse redovisas i punkt 3345 och följande punkter i domen.

55 Som, vilket Italcementi har medgivit, är en ordagrann återgivning av punkt 55 a första stycket i beslutet.

56 Min markering.

57 Se punkterna 444 och 445 i den överklagade domen.

58 Se punkt 27.6 i beslutet och punkt 3345 i domen.

59 Beslut av den 6 mars 1996. Ärende I.123, Bollettino 10/1996, s. 7.

60 Angående principen ne bis in idem, se mitt förslag till avgörande av den 19 september 2001 i målen C-187/01, Gözütok, och C-385/01, Brügge, i vilka dom ännu inte har meddelats.

61 Möjligheten att de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen är behöriga avseende samma faktiska omständighet behandlades av domstolen redan i domen av den 13 februari 1969 i mål 14/68, Wilhelm (REG 1969 s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 379), där det slogs fast att den parallella tillämpningen av nationell rätt endast får ske med det förbehållet att den inte får skada en fullständig och enhetlig tillämpning, inom hela gemenskapens marknad, av gemenskapsbestämmelser om konkurrensbegränsande samverkan samt verkan av de rättsakter som antagits för att genomföra dessa bestämmelser {punkt 1 i domslutet). I dag är förekomsten av den delade behörigheten ett vedertaget faktum (se meddelandet om samarbetet mellan kommissionen och de nationella domstolarna med avseende på tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget, EGT C 39, 1993, s. 6). Detsamma gäller den omständigheten att när dubbla åtgärder vidtas mot samma konkurrensbegränsande förfarande eller avtal skall gemenskapsavgörandet äga företräde (se dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Delimitis (REG 1991, s. I-935), och av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods och HB (REG 2000, s. I-11369).

62 I dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena (REG 1987, s. 4587), slog domstolen fast att principen ne bis idem inte hade åsidosatts eftersom de två säkerheter som krävts av en och samma person på grund av samma omständigheter inte hade samma syfte (punkterna 22 och 23).

63 Genom det ovannämnda beslutet av Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato har Italcementi ålagts en sanktion för att ha överträtt denna bestämmelse.

64 Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana, nr 240 av den 13 oktober 1990.

65 Punkt 3.

66 Artikel 85 i EG-fördragct (nu artikel 81 EG).

67 Beträffande en sanktion för samma omständighet med utgångspunkt från två skilda rättsordningar, se mina överväganden i punkt 52 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i de ovan i fotnot 60 nämnda målen Gözütok och Brügge.

68 Se artikel 4 i protokoll nr 7 till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

69 Se Pralus, M.: Étude en droit pénal international et en droit communautaire d'un aspect du principe non bis in idem: non bis, i Revue de ścieńcie criminelle, juli—september 1996, s. 553-574, särskilt, s. 558.

70 Punkt 11.

71 Jag delar inte denna uppfattning eftersom de nationella myndigheterna och kommissionen, som jag påpekat strax ovan, skyddar identiska värden när de påför en sanktion för samma handlande med tillämpning av konkurrensrätten, antingen den nationella eller gemenskapens.

72 Punkt 11.

73 I dom av den 14 december 1972 i mål 7/72, Boehringer Mannheim mot kommissionen (REG 1972, s. 1281; svensk specialutgåva, volym 2, s. 61), slog domstolen fast att principen ne bis in idem inte hade åsidosatts därför att [älven om de omständigheter som ligger till grund för de båda påföljderna i fråga har sitt ursprung i samma komplex av avtal, skiljer de sig dock väsentligen vad beträffar såväl syfte som geografisk lokalisering (punkt 4).

74 Se mina överväganden i det avseendet i punkterna 83—93 i det förslag till avgörande som jag föredrar denna dag i mål C-204/00 P, Aalborg mot kommissionen.

75 Se punkt 4381 i domen.

76 Punkt 65.9 a och b i beslutet.

77 Punkt 65.9 a i beslutet.

78 Punkt 65.9 b i beslutet.

79 Se kommissionens skrivelse av den 7 juli 1998 till förstainstansrätten, särskilt punkterna 2 och 3. Se även punkterna 4738,4957 och 4963 i den överklagade domen.

80 Punkt 4966.

81 Se artikel 253 EG.

82 Se, bland de senaste dom av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 65, och av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet (REG 2001, s. I-7997), punkt 28.

83 Se domen i målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 48), punkt 120, och av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 33. Se även beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54.

84 David. E., förklarar i La détermination du montant des amendes sanctionnant les infractions complexes: regime commun ou regime particulier?. Revue trimestrielle de droit européen, no 36(3), juli—september 2000, s. 511—545, att la gravité s'apprécie selon trois critères: la nature de l'infraction, son impact sur le marché lorsqu'il est mesurable et le marché géographique et à deux niveaux: ceux de l'infraction et de l'entreprise (s. 522).

85 Åsidosättanden av artikel 81 EG förutsätter per definition ett kollektivt handlande.

86 Se dom av den 16 december 1975 i målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkt 623, och domen i det ovan i fotnot 23 nämnda målet Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 110.

87 Se punkt 65.9 i beslutet och punkt 4968 i domen.

88 Punkt 4968, i sin helhet, i den överklagade domen.

89 Se mina överväganden i punkt 46 i detta förslag till avgörande.

90 Som avser artikel 4.3 b i beslutet.